PAUL AUSTER • YVONNE LOMBARD • LARS WALLIN • THOMAS ÖSTROS

NR 5 • MAJ 2011 PRIS: 67 KR

HOTADE HAV

7 388629 106703

0 1>MTD 6291

MTD WWW.RETURER.SE 62917388629106705RETURVECKA 2011 22

SANNA LUNDELL

’’Jag vägrar bära andras skuld’’

MISSAINTE! – BARA I VI

Om uppväxten med Ulf Lundell och livet med kärleken Mikael Persbrandt

Mattias Klums

bilder från det sista

paradiset

Plura om brorsan som fick ta all skit ... OCH 6 ANDRA LIVS VIKTIGA RELATIONER

MITT I KATASTROFEN

Varför är japanerna så lugna?

Rabarberfest!

Omslag 0511_2.indd 1 2011-09-22 14.06

FEMINIST BLANDALFAHANNAR

Länge stod hon i skuggan av starka män. Men inte längre. I dag tar hon kaxigt plats i media – som krönikör, reporter och bloggare. Vi blev

nyfikna på Sanna Lundell, feministen vid Mikael Persbrandt sida. Vem är hon egentligen? 

TexT SOFIA WADENSJÖ KARÉN FOTO ANDREAS LUNDBERG

14 T I D N I N G E N V I N R 5 2 0 1 1

SANNA LUNDELL

TAR TYGLARNASanna Lundell har alltid varit halvoffentlig – först som Ulf Lundells dotter, sedan som flick-vän till Mikael Persbrandt. Men i stället för att hålla sig undan har hon valt att kliva fram. Som feministisk krönikör och öppenhjärtig bloggare.

0511_SANNA.indd 14 2011-04-15 17.36

15T I D N I N G E N V I N R 5 2 0 1 1

0511_SANNA.indd 15 2011-04-15 17.36

Den gråvita dimman sveper varligt in skogsbry-net en bit bort från stallet. Men quarterhästen Ninna är skeptisk.

– Såja, gumman. Det där är inget att bry sig om, säger Sanna Lundell till sitt lättskrämda ungsto.

Trots att Sanna inte alls var ute efter att skaffa häst den där vårdagen i westernstallet i Lidköping för något år sedan, kunde hon inte motstå den nyfikna, smäckra Ninna.

– Jag tänkte att det här går aldrig. Ett fjärde barn … För så blir det ju nästan, det kommer jag aldrig hinna. Men nu kan jag skippa nästan allt annat i livet. Det är här i stallet jag tankar.

Sanna Lundell. Krönikör. Journalist. Religionsvetare. Femi-nist.

Så beskriver hon sig själv. Men tilläggen är oundvikliga: Dotter till Ulf Lundell. Särbo

med Mikael Persbrandt. Exsambo med Wille Craaford.Sanna Lundell är kvinnan som hela sitt liv har varit omgiven

av kända, starka män – män som definierat bilden av henne.Vi kikar på motiveringen när hon av tidningen Mama för

några år sedan lyftes fram som en förebild: Årets mama står inte längre i skuggan av sin kända pappa och sina kända män. Hon har blivit årets raketbloggerska med ett kommentarsfält som ständigt kokar över. Dessutom har hon hunnit fixa tre fina barn vid 30. Du är en självklar vinnare – kloka, kaxiga Sanna!

Och visst. Som krönikör i Sveriges största tidning, Aftonbla-det, kan hon bland annat räkna Robert Aschberg, Jan Guillou och Elisabeth Höglund till sina kollegor. På bloggen följer varje

vecka dessutom runt 30 000 läsare hennes vardagliga funde-ringar.

Ändå.Det är snart sagt omöjligt att närma sig Sanna utan att pla-

cera henne på en karta där hon förhåller sig till dessa män, två av dem Nöjessveriges största ikoner.

Trots att det handlar om män som hon antingen knappt träf-far, som hon har skilt sig ifrån eller som hon inte ens bor ihop med.

– Den vanligaste fördomen jag möter är att jag är stenrik. Att jag lever på nåt slags apanage från pappa eller Micke. Men jag är helt självförsörjande. Jag är mån om min självständighet.

Underdrift, tänker jag. Framför mig i den vårleriga hästhagen står inte en tjej som är ”mån” om att vara självständig. Tvärt-om, hela hennes tillvaro går ut på det.

Efter en barndom präglad av alkoholism, bråk och oro, med få eller inga givna ramar – men också fyllt med kärlek och krea-tivt kaos –har hon tydligt strukturerat upp sitt vuxenliv.

Med scheman. Med villkor. Med regler. In i minsta detalj. Det är de feministiska principerna som råder, som står i

främsta rummet. Därom råder inget tvivel – vi ska återkomma till det – men viktigast av allt är själva oberoendet.

SANNAS ”HEMMA” äR en hyreslägenhet vid Nytorget på Söder i Stockholm, medan särbon Mikael Persbrandt bor i sin tiomil-jonersvilla i Saltsjöbaden utanför Stockholm.

De gemensamma barnen Igor, 5, och Lo, 2, huvudansvarar de för varannan helg. Även vardagarna delar de upp mellan sig. Varannan vecka bor dessutom Wille Craafords och Sannas tioåriga dotter Olga tillsammans med familjen.

– Olga gick på dagis inne i stan när jag träffade Micke. Då blev det naturligt att bo på varsitt håll så att Olga skulle få vara kvar i sitt sammanhang.

Och nu, när Olga har blivit större, trivs Sanna alldeles för bra med lösningen ”en familj–två hem” för att vilja ändra på det. För barnen är det dubbla boendet en självklarhet, de tycker att helt enkelt att hela familjen bor på två ställen. Själv tycker Sanna att de har hittat den perfekta lösningen på ”tristess, vardagsleda och en instängd tillvaro” och – framför allt – på att inte ta varandra för givet enligt förutsägbara könsroller.

– Ett sådant här upplägg passar så klart inte alla. Men många relationer skulle må bra av det.

Hon säger inte ”tror jag” eller ”kanske”. Det gör hon inte en enda gång under de många timmar som vi träffas inför den här artikeln. Hennes ställningstaganden är genomtänkta, argu-

16

SANNA LUNDELL

Att inte vilja varaberoende innebär

ju också att man är rädd för nära relationer.

T I D N I N G E N V I N R 5 2 0 1 1

Quarterstoet Ninna fick Sanna av Mikael Persbrandt som en kärleksgåva.

0511_SANNA.indd 16 2011-04-15 17.36

17T I D N I N G E N V I N R 5 2 0 1 1

➤

menten välslipade och formuleringarna färdiga. Hon pratar fort, slingrar inte in sig i resonemang eller finner nya perspek-tiv. Kort sagt, inga ”å ena sidan, å andra sidan”.

Men tvärsäkerhet brukar ofta dölja något. Sanna väjer inte när jag ställer frågan.

– Att inte vilja vara beroende innebär ju också att man är rädd för nära relationer. Om någon kommer för nära blir jag sårbar, då kan jag bli lämnad.

DET HAR BARA gått några veckor sedan ilsket stora löpsedels-bokstäver avslöjade att en krognatt på Soap bar i Stockholm slutade med kokain, polisförhör och böter på 13 000 kronor för Mikael Persbrandt, kärleken och pappan till två av Sannas barn.

– Det som har hänt, det angår oss. Det som står på löpet angår oss däremot inte, det är inte på riktigt.

Redan som barn lärde hon sig att hålla isär löpsedlarna från det verkliga livet. En överlevnadsstrategi när pappa ofta spelade huvudrollen i det ständigt pågående mediedramat. Det var bara en gång som hon inte kunde värja sig, den gången då pappa Ulf gifte sig med Fredrika Stjärne Gunnarsdotter. Sanna var elva år gammal, föräldrarna var skilda sedan ett år tillbaka. Genom löpsedlar fick familjen reda på äktenskapet.

– Det var ett enormt svek. Men nu, det här med Micke … De som står oss nära vet vad som har hänt. Då är det jobbigare med arbetsgivare, dagis och så. Det är klart att folk undrar och det måste vi möta upp, utan att för den skulle göra avkall på den egna integriteten.

På bloggen blev Sanna angripen av personer som tyckte att hennes fasad nu slutgiltigt hade rämnat, att hon inte längre behövde spela ”tuff och styv i korken”. Hennes hätska, raka svar blev raskt citerat i kändismedierna, svaret om att vägra ta ansvar för någon annans handlingar.

– Man ska inte ta på sig andra människors skuld. Är det inte märkligt att jag ska framstå i dålig dager , skämmas eller känna mig kränkt bara för att jag lever ihop med någon som gjort fel? Micke klarar av att ansvara för sina egna handlingar. Dem tänker inte jag bära. Men du måste ha reagerat?

– Jo, det är klart att jag blev arg. Jag är helt emot droger. Men det var hans misstag. Han får ta hand om det själv. Och så länge jag vet att han gör det, så länge han är öppen och ärlig med sitt sina tillkortakommanden och gör något åt dem, känner jag mig trygg. Han har ju missbrukat både det ena och det andra genom åren – och hade kunnat hamna helt snett. Men de senaste tio åren har han styrt upp sitt liv extremt mycket.

Jämförelsen med Sannas egen uppväxt ligger som ett öppet mål. Stjärnexplosionen ett par år innan Sanna föddes, när pappa Ulf Lundell gav ut debutalbumet ”Vargmåne” och sin debutroman ”Jack”, var våldsam.

På ett par år gick Lundell från att vara den ” bleke, blyge och arbetslöse kille som mamma blev kär i” till att vara mediernas, publikens och läsarnas gunstling nummer ett. Mediekarusellen snurrade på högsta varvet, turnéerna avlöste varandra.

– Första tiden var det mest mamma, jag och mina brorsor. Pappa var helt uppe i sin karriär. Snart började hans missbruk

NAMN: Sanna Lundell.ÅLDER: 33 år.YRKE: Journalist. ”Jag vill få gestalta världen, ge röst åt människor som inte själva kan göra sig hörda.”BOR: I hyresrätt på Södermalm i Stockholm.GE TILLBAKA: ”Jag arbetar för Trygga Barnen, en stiftelse som hjäl-per och stöttar barn och unga vars föräldrar är sjuka i beroende- sjukdomar.”HäSTEN: ”Ninna är en present från Micke, faktiskt. Jag blev för-älskad i henne, han såg det och köpte henne till mig.” FÖRFATTARKARRIäR: ”Jag fascineras av människor som har en stark gudstro, hur de blev frälsta. Det vill jag skriva om. Jag har redan kontakter med ett förlag.” OM HUSHÅLLSARBETE: ”Om man tänker på sin tid i pengar, och ser varje timme obetalt hemarbete, då värdesätter man sitt arbete i hemmet på ett annat sätt.”OM PAPPALEDIGHET: ”Med Igor var Micke bara hemma i tre månader. Han skulle spela in en film och kontraktet var påskrivet sen länge. Det var inte bra. Så när han ville ha fler barn var jag inte sugen. Jag hade precis kommit igång ordentligt med min fri-lanskarriär. Men till sist gick jag med på att försöka skaffa ett barn till, med villkoret att Micke skulle ta hälften av pappaledigheten. Det gick han med på.”

”FOLKS GUDSTRO äR FASCINERANDE”

Sanna Lundell, längst fram i vit T-shirt, tillsammans med pappa Ulf (till höger), farfar Gerhard, farmor Ingrid och brorsorna Calle och Love efter en spelning 1988. ”Vi var ofta hemma hos farmor och farfar när jag var barn. Min farfar var en varm, lysande stjärna i mitt liv. Min farmor lever fortfarande och är hur piggelin som helst.”

FOTO

LO

TTE

FER

NVA

LL/A

FTO

NB

LAD

ET B

ILD

0511_SANNA.indd 17 2011-04-15 17.36

SANNA LUNDELL

ta över. Han blev riktigt sjuk i alkoholism när jag var sju, åtta år. När Sanna var tio år skiljde sig föräldrarna. Pappa försvann

till Skåne med en ny hustru, men flyttade tillbaka till Stockholm tre år senare för att ta hand om sina tre barn – då fjortonårige Kalle, trettonåriga Sanna och elvaårige Love. Mamma Barbro gick då igenom en djup depression och fick vård på Långbro sjukhus.

– Pappa var nykter under de åren, men ganska frånvarande. Han kunde säga att ”jag drar till Europa i en vecka, ni har pengar i burken i köket”. Det passade egentligen mig ganska bra. Det viktiga i den åldern var ju kompisarna och stallet, hem kom man bara för att tanka sömn och mat. Men det var kanske lite väl mycket frihet.

I DAG HAR de inte så bra kontakt. Pappa Ulf lever för sitt ska-pande, går helt upp i det på gården nere i Simrishamn.

– Vår relation har bara ebbat ut de senaste sex, sju åren. Jag skulle kunna stånga mig blodig för att pappa ska träffa sina barnbarn, men då ligger det på mig. Han är helt ointresserad av att agera morfar. Jag tror att han har svårt att omfamna att han ens är pappa. Egentligen hade det nog räckt med bara jobbet för honom.

All kontakt dem emellan hänger på Sanna. Men hon orkar

inte längre vara motorn, den som tar alla initiativ. Ett sommar-besök för några år sedan var senaste gången som hon hälsade på honom.

– Men jag är glad för att jag fick möjlighet att leva med honom de där åren på Söder. Att han hade viljan och kapaciteten att sörja för oss. Framför allt viljan.

SÅ TALAR BARA ett barn som har försonats med sin uppväxt, med sina föräldrars tillkortakommanden. Själv tror jag att hon skulle kalla det för att hon ”separerar”. Just det begreppet åter-kommer nämligen hon till. Många gånger.

Som när hon pratar om föräldrarna: ”Jag vill jag ha en vuxen relation till mina föräldrar. De gånger det skaver mellan mamma och mig är när vi inte separerar våra roller, när jag går i barndom och hon blir mamma igen.”

Eller när vi cirklar kring den självvalda offentligheten som krönikör och bloggare: ”Jag var redan halvoffentlig. Om jag helt skulle ha tagit avstånd från offentligheten och separerat rol-lerna skulle jag aldrig ha kunnat vara journalist. Varför då inte välja motsatt väg? Bryta igenom mediebruset med sin en egen röst i stället?”

Eller som när hon talar om mediebilden av sin kärlek Mikael Persbrandt: ”Det är lätt att separera bilden av mediernas ’bad boy’ och mannen som jag lever med.” Vad var det hos Mikael som du blev kär i?

– Det blir för intimt. Faktiskt, säger hon och undviker min blick för första och enda gången under våra samtal. Här tar det stopp. Efteråt har jag svårt att förstå vad det är hon väjer för. Mediabilden av hennes särbo kommer vi in på flera gånger. Slarvern och missbrukaren. Mannen som super, snortar kokain och kör rattfull. Detta är ju ett gyllene tillfälle att modifiera den bilden. Tänker jag. Men så tänker inte Sanna.

– Jag skiter i vad andra tror eller tänker om Micke. Det viktiga är vad jag känner.

Några dagar senare, när vi träffas igen, berättar Sanna att hon, Mikael och barnen hängt ute i villan i Saltsjöbaden hela helgen. En lugn, skön, slapp helg. Mikaels helg.

– Att vi delar upp ansvaret mellan oss betyder inte att vi inte är tillsammans. Men då väljer vi att vara med varandra, det finns inga krav.

Eftersom det var Mikaels helg var det han som tog morgnar-na, han som fixade allt det praktiska som lunch, frukost – och barnvakt om det skulle behövas.

– I lördags frågade han om jag kunde ha barnen på söndagen eller om han skulle fixa barnvakt när han behövde träna. Klart att jag kunde vara med barnen, men han tar det inte för givet. Jag tycker att det är ett väldigt respektfullt sätt att vara med varandra.

MEN RESPEKT OCH jämlikhet kommer inte automatiskt. Det krävs som sagt struktur, scheman, regler. Det har Sanna lärt sig. Feministen Sanna.

– Finns det nåt annat alternativ än att vara feminist? Ingen normalbegåvad människa kan missa att vi har en könsmakts-ordning.

18 T I D N I N G E N V I N R 5 2 0 1 1

Hela familjen på Gröna lunds säsongspremiär 2010. Mikael Persbrant och Sanna Lundell med barnen Olga, Lo och Igor.

FOTO

KA

RIN

TÖ

RN

BLA

D/A

FTO

NB

LAD

ET B

ILD

0511_SANNA.indd 18 2011-04-15 17.36

– Min egen feministiska övertygelse växte fram när jag var 22 år gammal, bodde ihop med Wille och pluggade religionsveten-skap vid universitetet i Uppsala.

På litteraturlistan stod Carin Holmbergs Det kallas kärlek. Den gjorde intryck, livsavgörande intryck.

Sanna och Wille hade precis fått sin lilla dotter, Olga, född tio veckor för tidigt. Med bara så kallade garantidagar från Försäkringskassan var Sanna tvungen att fortsatta studera, för att de skulle få ihop det ekonomiskt, medan pappa Wille tack vare sitt fria jobb som musiker och kompositör lättare kunde vara pappaledig.

– Jag kunde inte amma, eftersom Olga hade så dålig sug-reflex. Varför skulle jag då vara uppe på nätterna?

Sanna lade upp sitt första schema – för jämlikhet. Men det räckte inte.

– De andra bitarna hängde inte riktigt med. Jag kände mig som ett ufo i mamma-pappa-barnlivet. Kanske var jag för ung, jag vet inte …

Sanna kände sig snärjd – ovan som hon var vid kärnfamilj, normer och ”så här ska det vara”.

Efter separationen var inte risken, eller chansen om man så vill, att hon skulle bli kär i ytterligare en familjeivrare särskilt stor.

– När Micke och jag träffades hade jag känslan av att lika barn leka bäst. Vi kändes väldigt nära varandra. Har du Mikael med dig i din feminism?– Han tillhör ju en annan generation, och är inte intresserad av att fördjupa sig i de här frågorna. Men häromdagen sa han ’allt det är ju egentligen sunt förnuft. Varför blanda in massa feministiska teorier?!’ Då känner jag att han har fattat. Med era två boenden kan jag annars tänka mig att frestelsen är stor att fly ifrån konflikter i stället för att lösa dem?– Absolut, så är det, säger Sanna och skrattar igenkännande verkar det som.Inte bara bra kanske?– Nej, när man nöter på varandra övar man ju på att lösa konflikter. Vissa konflikter gör ju att man kommer närmare varandra. Man hittar nya gemensamma vägar. Men livet är inte statiskt. Jag utesluter inte att vi kommer att bo ihop någon gång. Eller rättare sagt jag tror att den dagen kommer att komma. När vi är mogna för det. Det är lätt att se likheter mellan din pappa och din särbo?

– Det de har gemensamt är besattheten till sina yrkesliv. I övrigt är det ganska olika. Pappa är till exempel en asocial ensamvarg, Mickes raka motsats. Men den mediala bilden kan

19T I D N I N G E N V I N R 5 2 0 1 1

Pappa kunde säga: ’Jag

drar till Europa i en vecka, ni har pengar i burken i köket’.

STALLET ETT ANDRA HEM”Stallet har alltid varit min fristad”, säger Sanna Lundell som började rida redan som femåring. Mamma Barbro var livrädd för hästar. Så även pappa Ulf. ”Men han hängde ändå med mig ut till stallet. Han har alltid varit schysst på det sättet.”

➤

0511_SANNA.indd 19 2011-04-15 17.36

20

se lika ut, i alla fall om man ser till beroendeproblematiken. I övrigt framställs Micke mer som ”bad boy”, medan pappa skildrats som romantikens mästare. Och alkoholismen?

– Klart att det finns paralleller mellan min barndom och den man jag har valt att leva med. Jag tror att du söker upp den grundproblematik som du behöver lösa. Det är enda sättet att komma ur det. Det är som jag sa: Lika barn leka bäst. Micke och jag har väldigt stor förståelse för varandra. Det är det fina.

– Om du växer upp med beroendesjukdomar söker du dig antingen till ett extremt tryggt förhållande med noll kommuni-kation – den typen av relation tycker jag att jag ser rätt ofta. Då behöver du inte utvecklas som människa, du behöver inte ta tag i dina rädslor. Eller så söker du dig till en konfliktfylld spän-ningsrelation. Ett passionsdrama där du konfronteras med och möter din grundproblematik hela tiden. Här har du chansen att göra något åt det trasiga, det måste du annars riskerar du hamna i en destruktiv, dränerande spiral.Ett passionsdrama innebär också risk för att bli lämnad.

– Om man är ett sviket barn söker man sig gärna till en rela-

tion där det finns risk för att bli sviken igen. Så sade alltid Wille. Och det stämmer.

– Men det är en helt annan sak att bli sviken som vuxen. För en tremånaders baby innebär ett svek att du hotas till livet. För en 35-åring handlar det om sorg och besvikelse, inte om något livshotande tillstånd. Jag är så glad att jag har börjat förstå det. Det är som om någon har gett mig en verktygslåda.Hur mycket dricker du själv?

– Måttligt. Jag ska nog vara lite vaksam. Många på min mam-mas sida har alkoholproblem, och så pappa förstås. Varför är det en norm att vi ska umgås över ett glas vin hela tiden? Det är ändå en drog vi sitter och drar i oss. En perfekt drog för den som vill ta bort rädsla och stress.

– Jag har inget kemiskt beroende, men helt klart ett med-beroende. Och även om jag lever i tillfrisknande har jag alltid medberoendet latent i mig. Om jag stressar, inte reflekterar över mitt eget beteende kan jag falla dit. Det vanligaste är att ha mer fokus på andra människor och deras behov än på sina egna.

– Ett odrägligt beteende egentligen, för vad det egentligen handlar om är att kontrollera. Rädslan för att bli lämnad gör att man försöker kontrollera andra människors känslor och handlingar. Inte ett dugg hälsosamt och fint.Din pappa skrev ju en underbar låt till dig Sanna (Nyårsafton Åre 1983). Många Lundell-fans tycker att det är en av hans finaste låtar. Vad betyder den för dig?

– Den är väldigt rörande. Den fångar så fint min och pappas relation när jag var liten. Samtidigt blir jag lite sorgsen när jag hör den. Vad hände på vägen?

HON BÖRJAR BERäTTA om sin pappa som hon minns honom från barndomen. Om hur rättvis han var. De tre syskonen skulle alltid få exakt lika mycket.

– Han hade verkligen ett stort rättvisepatos. Där kanske. Är det här som grogrunden ligger till det som i

dag går så djupt i Sannas personlighet? Feminismen. Självres-pekten. Styrkan.

Mamma Barbro hakade aldrig på 68-rörelsen. Hennes kom-pisar gjorde det, men själv stod hon utanför, tyckte att de var ”för rabiata och arga”. Och pappa Ulf var väl inte heller någon kvinnosaksivrare. Men denna rättvisa, denna millimeter-rättvisa, som Sanna så tydligt minns från sin barndom kanske satte de allra djupaste spåren. Trots kaoset, trots spriten, trots bråken skulle de alla få lika mycket. Ingen skulle bli orättvist behandlad, eller mindre älskad.

Rättvisa och jämlikhet – två sidor av samma mynt. Din pappa måste vara stolt över dig.

– Ja, det lilla jag har hört av honom så har han visat tecken dithän. Att han är stolt över att jag har mina principer …Hade du inte det som barn?

– Nej, då ville jag aldrig vara till besvär. Jag var hela tiden tvungen att förhålla mig till kaoset. Det tog helt fokus från det jag själv ville eller behövde. När jag flyttade hemifrån och någon frågade mig ’Vad vill du?’ blev jag väldigt obekväm. Vad ville jag? Jag hade ingen aning. u

T I D N I N G E N V I N R 5 2 0 1 0

SANNA LUNDELL

Som barn ville jag aldrig vara till besvär. Jag var tvungen att förhålla mig till kaoset.

”När Micke filmar blir vårt schema uppfuckat. Jag har som krav att han fixar barnflicka då, så det har han till och med lyckats få inskrivet i sitt kontrakt. Annars skulle det inte funka.”

0511_SANNA.indd 20 2011-04-15 17.36