Upload
catarina-baldo-zagadou
View
70
Download
2
Embed Size (px)
86Mmagasin
Nr 10 2015
DOKUMENTFoto TT
HADE VI INTE BLIVIT FRIA I SÄNGEN
UTAN HENNESuzanne Brøgger
87 Mmagasin
Nr 10 2015
DOKUMENT
Hon är Nordens kanske allra främsta kvinno-ikon: SUZANNE BRØGGER, 70, den danska författaren
med de svartmålade ögonen och de stora turbanerna. Hon som skulle frälsa oss från kärleken. I en ny biografi avslöjas hur hon
medvetet skapade myten om sig själv. vändAv Catarina Baldo Zagadou
Förebilden för soft-porr-drottningen Emanuelle, thailändska Marayat Rollet-Andriane och Suzanne sommaren 1962 i Bangkok.
88Mmagasin
Nr 10 2015
DOKUMENT
O�Jag minns den mörklila fuskpälsen, det var alldeles härom året.
Jag minns hennes röst, lite hes, vibrerande. Hon talade välvårdad skandinaviska. Bar högklackade boots. Beställde te. Hon, Suzanne Brøgger.
Samtalet cirklade kring hennes senaste roman, Till T, starkt inspire-rad av hennes egen kaotiska uppväxt, hennes eviga tema: Kärnfamiljen som – ”ett behagligt koncentrationsläger”. Hon formulerar sig så, drastiskt. Men nu förklarade hon, helt vänligt:
– Kärnfamiljen är livets grundvill-kor. Triangeln mamma-pappa-barn består, vi utgår alla ifrån den. Men det är en kamp för oss alla, livet ut, att förhålla oss till den. Det viktiga är att vi är medvetna om att kärnfamil-jen är en kampplats där vi blir till som människor.
Det är svårt att tro, men i höst I\OOHU�KRQ�����1\OLJHQ�ÀUDGH�KRQ�40-årsjubileum som författare. Men KXU�PDQ�YlFNHU�XSSVWnQGHOVH�YLVV�te Suzanne Brøgger långt före SDQJJHQRPEURWWHW�PHG�Fräls oss ifrån kärleken 1978.
Den myt hon skapade – helt medve-tet faktiskt, det framgår tydligt i nya
ELRJUDÀQ�RP�KHQQH�²�KDU�YDULW�I|UYn-nansvärt hållbar över tid. Visserligen har den offentliga bilden bleknat lite, efter 30 års relativt tillbakadraget liv på den själländska landsbygden, men fortfarande är Suzanne Brøgger en av Nordens mest kända kulturpersonlig-heter.
Kännetecken: Stora hattar och turbaner! Ofta kombinerat med leo-pardpäls och kajalsvarta ögon. I dag skulle man väl kalla det ett genialiskt varumärkesbygge.
Men priset har stundtals varit högt. Under sex år på 1970- och 80-talen förföljdes hon av en stalker, Josette Riggert, en kvinna som försökte övertala kända överläkare att lägga in Brøgger på psyket. Riggert dök upp överallt och utgav sig också för att vara Suzanne Brøgger, skrev konstiga brev i hennes namn till vänner, förläg-gare och kända personer, som till exempel den franske presidenten )UDQoRLV�0LWWHUDQG – samtidigt som hon också skrev till Suzanne själv, som om de vore vänner.
Men nu går vi händelserna i förväg. Låt oss börja från början: Hon kom-mer till världen under det nästa sista krigsåret, 1944. Omständigheterna i
barndomen är inte de allra bästa.Mamman, Lilian Brøgger, född
Henius, är vacker, neurotisk, deprime-rad och ständigt självmordsbenägen.
Fadern, Ove Johan Preis, är knappt närvarande alls. Han dör när Suzanne är i 20-årsåldern.
Styvfadern, 6YHQG�%U¡JJHU, är mondän, berest, verksam i WHO, Världshälsoorganisationen. Med tiden DGRSWHUDU�KDQ�VLQ�KXVWUXV�ÁLFNRU��Suzanne och lillasystern Barbara. Med tiden förälskar han sig också i sin äldsta adoptivdotter. Inte bra. Inte alls bra.
Familjen består så småningom också av två yngre pojkar, lillebrö-derna Nicolas och Ditlev. Man reser P\FNHW�RFK�Á\WWDU�RIWD�
Vid 15 blir Suzanne introducerad i en krets av sexuellt avancerade – för att inte säga gränslösa – diplomater och intellektuella i Bangkok, där styvfadern då har sin tjänst. Grupp-sex och partnerbyte står ofta på PHQ\Q��(OOHU�VRP�GHW�VWnU�L�ELRJUDÀQ��Genom att befria sexualiteten vill de
befria både individen och samhället
från alla snärjande band och oan-
vändbara konventioner.
Hon är bara 17 när hon ensam får
”Allt hände ju under de första 40 åren av mitt liv! De senaste 30 har det inte hänt något som kan vara av intresse för andra.”
Suzanne som barn, med glugg mellan tänderna.
Med mamma och styvfar, Svend Brøgger, som har lillebror Nicolas i knät. Bilden är tagen i Bangkok omkring 1960.
Hennes frånvarande pappa, Ove Johan Preis.
89 Mmagasin
Nr 10 2015
DOKUMENT
”Allt hände ju under de första 40 åren av mitt liv! De senaste 30 har det inte hänt något som kan vara av intresse för andra.”
åka tillbaka till Danmark för att ta dansk studentexamen, på Th Langs internatskola i Silkeborg på Jylland, medan mamma och styvfar stannar på andra sidan jordklotet. Hon verkar inte ha saknat dem. Det är framför allt älskaren, den då dubbelt så gamle franske diplomaten 3KLOLSSH�%DXGH – gift trebarnsfar – hon skriver till, LEODQG�ÁHUD�JnQJHU�RP�GDJHQ�
Jag märker redan hur min misse
håller på att växa ihop igen medan
den tar farväl av alla glädjeämnen – i
tre år – och sedan kommer den att
explodera av glädje över fantastiskt
sex med dig ---
'HUDV�NRUUHVSRQGHQV�VNXOOH�SnJn�L����nU��EUHYYl[OLQJHQ�lU�EHYDUDG�och fyller elva pappkartonger som lU�GHSRQHUDGH�Sn�KDQGVNULIWVDYGHO-ningen på Det kongelige bibliotek i Köpenhamn. 3KLOLSSH�%DXGH�GHÀQLHUDU�VLJ�VMlOY�
som ”stygg och märklig” i sina många brev, som också innehåller ett slags intellektuell fostran. Och Suzanne är mycket läraktig.
”Min lilla”, ”ömma vän”, ”lilla mö”, skriver han och kallar henne ”kvinna av kvalitet”:
För den kvinna du är, för din skön-
het, för skönheten hos dina ögon och
GLWW�KnU��GLQ�SURÀO�RFK�GLQ�QDFNH��GLQD�bröst och dina bröstvårtor, dina hän-
GHU��ÀQJUDU��QDJODU��GLQ�PLGMD�RFK�GLQ�rygg, din stjärt och märkena efter
mina slag vid ditt hår där min kuk
älskar att vila ---
)|U�QnJUD�nU�VHGDQ�ÀFN�GHQ�XQJD��danska litteraturvetaren Louise Zeuthen fri tillgång till hela det ”historiska arkiv” som ikonen samlat på sig genom åren. Dagböcker, lösa blad, brev, tidningsklipp, bilder. Suzanne i rutig klänning som skol-ÁLFND��6X]DQQH�QDNHQ�L�HWW�WUlG��Suzanne som student, Suzanne i stor hatt, Suzanne på löpsedeln…
Det är Suzanne själv som bjuder upp, ber Louise Zeithen skriva biogra-ÀQ�RP�GH�I|UVWD�I\UD�GHFHQQLHUQD�L�hennes liv. Kruka heter den, och att GHQ�KHWHU�Vn�ÀQQV�I|UVWnV�HQ�I|UNOD-ring till, snart kommer den.0HQ�GHW�ÀQQV�I|UEHKnOO��0DQQHQ�RFK�
dottern får inte nämnas.– ”Allt” hände ju under de första 40
åren av mitt liv! De senaste 30 har det inte hänt något som kan vara av intresse för andra.
Först ryggar Louise Zeithen: Hur beskriva ”före” utan att nämna
”efter”? Men snart accepterar hon:Dörren till det som inte är spektaku-
lärt, men kanske just därför är det
värdefullaste, måste vara hermetiskt
tillsluten.
Hon får helt fria händer – och ägnar ÁHUD�nU�nW�PHWRGLVNW�VSDQLQJVDUEHWH��Hur blev Suzanne Brøgger Suzanne Brøgger?
Men Kruka? Varför en så konstig WLWHO�Sn�HQ�ELRJUDÀ"�=HXWKHQ�KDU�KlP-tat ordet från något Suzanne Brøgger själv formulerat – texten slutar så här:
Krukan är danskarnas förnämsta
tillgång till zen, som bäst förmedlas
genom chocken, det sista skriket från
Paris.
På danska saknas alltså den svens-ka associationen, kruka = feg. Det är precis tvärtom. Suzanne är modig. Krukan är en bild för något man kan stoppa vad man vill i, en projektions-skärm. En behållare som också kan fyllas med bördig jord där nya tankar och idéer kan gro…
Och det blir 60-tal, upprorens decen-nium. Men för Suzanne äger det vikti-gaste upproret inte rum på den poli-tiska arenan, vid stora kvinnosakskonferenser eller i gräs-rotsrörelsernas regi, skriver hennes
Älskaren Philippe Baude, fransk diplomat och intellektuell sexprofet.
Suzanne på reportageresa i Jordanien 1968.
90Mmagasin
Nr 10 2015
DOKUMENT
”Hon iakttar olyckliga gifta par, konstaterar att driften är alltings mening, den högsta religionen.”biograf. Det äger rum i sängen – hen-
nes egen och andras.
Hon förför den danske charterkung-en Simon Spies, hon har ett förhål-lande med konstnären 6YHQG�:LLJ�Hansen, funderar på att gifta sig med författaren och debattören Joachim Israel, bara för att nämna några i mängden. Louise Zeithen skriver att hon är konstant förälskad. Hon sam-lar. Hon iakttar olyckliga gifta par, konstaterar att driften är alltings mening, den högsta religionen.
Hon försörjer sig ömsom som journa-list, ömsom som modell, men går inte att placera i något fack och kring nästan allt hon gör blir det ett himla liv. Hon intervjuar tidens största kän-disar, $QG\�:DUKRO, 5REHUW�5HG-IRUG och Paul Morrissey. Och hon är själv en kändis som blir intervjuad.6n�GHEXWHUDU�KRQ�VRP�I|UIDWWDUH��
RFK�VNDSDU�lQQX�ÁHU�UXEULNHU�²�EOLU�HQ�PHGLHJHVWDOW��QlVWDQ�VRP�6KHU-lock Holmes, alltså en som inte ÀQQV�L�YHUNOLJKHWHQ��PHQ�VRP�DOOW�ÁHU�EHWUDNWDU�VRP�OHYDQGH�I|UHELOG��(Q�µNUXNDµ��+RQ�lU�VLQQHELOGHQ�I|U�GHQ�IULD�NYLQQDQ��GHQ�IULD�NlUOH-NHQV�IUlPVWD�DSRVWHO��6MlOY�LGHQWL-ÀHUDU�KRQ�VLJ�PHG�0DULO\Q�0RQURH�
När jag gick i skolan var Marilyn
Monroe stjärna i Hollywood. När jag
var tio år var hon kring trettio. Hon
var platinablond, jag var leverpastej-
färgad, hon hade barmen, jag hade
LQJHQ��KRQ�KDGH�VDÀU|JRQ��MDJ�KDGH�bruna, hennes kropp var fyllig och
yppig, min var benig och gänglig, hon
hade känt många män, jag hade inte
kysst någon pojke. Men varje gång jag
gick på bio och såg henne, kände jag
att jag på pricken liknade henne.
����0HQ�DOOWVn��LGHQWLÀNDWLRQHQ�YDU�varken något glamoröst eller glatt. Att
känna gemenskap med Marilyn var
otryggt och ångestbetonat, känslan av
att bli uppäten utan att kunna bita
ifrån sig.
Marilyn-myten – liksom alla myter – bygger broar mellan vår kulturs oförenliga poler, menar hon. Som till exempel den mellan horan och madon-nan, eller den mellan häxan och kär-leksgudinnan. Eller den mellan krop-pen och själen.
Hon skriver:Jag är inte diktarinna eller förfat-
tare i vanlig mening. Men jag diktar
och fantiserar mitt reella liv. Jag gör
saker som bara existerar i romanerna.
Så det är bara att skriva det med
lätthet och gott humör.
6n��SO|WVOLJW��Á\NWHQ��WLOO�I|UlOGUDU-nas sommarhus, det gula gamla skol-huset i Løve, utanför byn Slagelse, med två stenlejon som vaktar intill trappan som leder upp till den beröm-da kornblå dörren. (Løve betyder lejon och Lejon var för övrigt vad hon kall-
lade sin ungdoms älskare.))|UVW�ÀQDQVLHUDU�KRQ�VLWW�ERHQGH�
genom att skapa ett kollektiv. Men efter ett tag kan hon köpa ut sin IDPLOM��RFK�VQDUW�ÀQQV�HQ�lNWD�PDQ�vid hennes sida, litteraturvetaren .HOG�=HUXQHLWK. Och ett barn, dot-tern Luzia med Z, precis som hon själv också stavar Suzanne med Z.
Sedan dess har hon ständigt fått stå till svars för sitt ”svek”. Men hon har inte blivit svaret skyldig:
– Jag har aldrig velat vara profet. Jag är författare. Och om jag har någon önskan så är det att svika hela tiden. Om en sanning förstelnar och blir till ett monument har den för-vandlats till gravsten. Då är man redan död, spetsade hon till det för några år sedan i en intervju.
Till mig, intervjuaren, sa hon något mycket mer städat; att hon håller med den tjeckiske författaren Milan Kun-GHUD, som har sagt att när man sitter på ett tåg och ser en person som sitter och läser Anna Karenina, då vet man att man kan ha ett samtal.
– Jag tror att jag tillhör den ”för-samlingen”, och då kan man ha ett samtal i Afrika, Kina eller var som helst. Vi som har tillgång till världs-litteraturen! Det är min referensram.
Det är lätt att se henne för sin inre V\Q��LQWH�Sn�HWW�WnJ�MXVW��WnJWUDÀNHQ�L�Europa är ju i kris. Men kanske på en Á\JSODWV��0HG�QnJRW�L|JRQHQIDOODQGH�Sn�huvudet och en Tolstoj-roman i nypan, kanske till och med på ryska, för Suzanne Brøgger kan faktiskt ryska.
Jag frågade henne om hon tycker vi ska vara rädda för Putin.
– Nej, vi ska vara realister, svarade hon. Det är inget tvivel om att han gärna vill ha tillbaka hela Östeuropa. Men det kommer inte att gå! Jag tror på dem som säger att hans styrka egentligen är en svaghet. Innerst inne är han mycket liten pojke. Han behö-ver all den där yttre prestigen… Och vi behöver Ryssland.
Just då glänste hennes brosch i form av en stor snäcka till, och jag blev en smula förhäxad. Jag minns ögonen, Suzanne Brøggers ögon, som alltid inringade i mycket svart kol. Blicken intensiv – och samtidigt lugn, fast.
Mixen är oemotståndlig: Stjärnstoft och autenticitet, med hennes biografs ord. Den bok hon har skrivit om Suzanne Brøgger kunde mycket väl ha hetat just så. O
Brøggers kännetecken: Stora hattar och ögon kantade av svart kajal.