viirldens förnämsta l~derpre- servativ, gör skodonen absolut

'- vattentGta och minst dirbbelt . .

varaktiga. Finnes Öfveralft B 0: 75' .och 1: 25 pr - flaska.

A.. B. COLLAN = OLJE .FABRIKEN T. O L S E N , S tockho lm. .V&ldsberömda symaskiner

A&. Nordiska Kompaniet.

'~extilafdeloin~en Thyra Grafström, Sjockholm. Permanent atstiiilning av färdiga och påblidade arbe- ten samt material. Räd vid inredning av vaningar m. m.

Undervisairig

i Italiensk spets- och annan konstsöm. .

h

.

Ledig annonsplats t

. . 2

I Ständigt pH lager dartill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstrki. Rikhaltigt urval av Spetsmönster.

Sasom behandlingsmedel att hålla sar friska, häfva fatsvett samt mot- verka ömhet och vark, som uppkomma vid fotvandringar eller föromkas af olika yttre skacior, användes Salubrin af' alh, som vid riktig anvandning lärt känna det. Obs I DB itskilliga ailársmin bemit sig in- i

komster genom att &ilja deis underhaltiga, dels i skadliga pqmafer under forebarande a- att : de äro SaEubrin eller annu verksammare, upp- ; manas allmänheten att i eget intresse noga iakttaga flaskans etiketter, korkoblat samt Atföljande bruksanvisning

I . upptagas av

I

Fröken 'Ingeborg Bergström. Rikstel. 97 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel. 97 83

Kvinnornas fredsaktivism.

Krig - fred, det a r problemet som sysselsatter a l las sinnen. Man van-

ler det fram och åter, ser p& det med paxlande uppfattning allt - e&er stånd- ~ u n k t och laggning, accepterar med - :Iler utan - sorg och förtvivlan den iuvarande ohyggligheten - eller re- olterar mot den ur djupet av sitt jarta. *

U r sådan revolt gå försöken att g ö r a ågot för att få slut på 'kriget. '

Kvinnornas fredskongress i Haag a r e t t försök, som mynnade ut i be- !utet .att genom utsända delegerade omma i kontakt med krigförande och eutrala länders regeringar för att få essa att satta sig in i kongressens ifte.

Det a r givet att detta beslut liksom d a kongressen mötts med högst olika anslor, på sina håll med direkt ogil- .nde, på andra med ett medlidsamt .ende över , de barnsligt fåfänga an- -rangningarna från kvinnornas sida. Men det finns också de som ha syn : mot det nya, mot frai&idsmöjligh~e- rna, som därför tro på detta kvin- x n a s till synes så hopplösa edsa rbe t e . Alldeles helt ut i det blå har det ej

iller mynnat. Fredsdelegationen, vi! keri

detacherades i tvenne avdelningar, har, som vi veta, mottagits av ,samtliga re- geringar: i London,, Berlin, Wien, Buda- pest, Rom, Paris, Hávre (för Belgien), Petrograd, Haag, Köpenhamn, Kristiania, Stockholm, Bern och Washington.

Från denna sista plats når oss nu ett meddelande från den dar i sin hel- het till sist samlade delegationen, AlettaJacobs, Chrystal Macmillan, Rosika- Schwimmer, Emily G. Balch och Jane Addams: Det a r en resumé av. resul- taten av deras missionsresa' och ett ut- talande av huru de fatta utsikterna för ett eventuellt ingripande för fred frhn ansvarigt håll.

Yttranden som dessa : "Mitt land skulle ,

icke an.se en fredsaktion av de neutrala såsom en ovanlig handlingu (en av de krigförande ländernas utrikesministrar); "Min regering skulle ej stalla något hinder i vägen för en sådan aktion" (en minister i ett annat krigförande land); "Vad vänta de neutrala på?" (en person vars namn intager en hög pl'ats"inte endast inom hans land' utan över hela världen) anföras som hopp-

. . ingivande.. .

"Ni har ratt", yttrade storma'kternas ministrar,

en annan av 9- att det vore .

376 --- p

H E R T H A __. -

av s~örita betydelse om en tidig inter- vention gjorde slut på kriget i stället för .att detta uppnås genom ökade mi- litära- ansträngningar, vilka resultera i mera forodelse och oersättliga Förlusteru.

"Ert ar det Förnuftigaste förslag, som under de sista sex månaderna fram-

. förts på denna platsu, sade statsministern i ett av de största Ianderna till dele- gationen.

Med uttalanden som dessa samlade - och: ävenledes fullt medveten om de invändningar som i de olika Ian- derna höjas mot varje art av fredsak- tion : - Framlägger delegationen sin orubbade förvissning om att nägot kan göras - och göras nu.

V i ha övertygats om", så slutar delegationens manifest, "att de krig- förande nationernas regeringar icke skulle ställa sig fientliga mot freds- mäkling och att regeringarna i de neu- trala europeiska stater, som vi besökt, äro redo att samverka med andra för

medling. När vi överskåda situationen finna vi oss föranlåtna att tro, att av de fem europeiska neutrala nationer, dar vi varit, tre skulle vara färdigs att

- g 5 med p i en konferens och tvi tanka på att sammankalla en sådan. Hur Förenta Staterna stalla sig kunna vi ännu ej döma om.

Den förkrossande bördan av ansva- ret för det hopplösa förlangandet av kriget tillhör icke . längre ensamt de krigförande Ianderna. Det vilar .aven pB de neutrala ländernas regeringar och folk, som, besparade kriget, icke kunna 'Frikänna sig själva från full delaktighet i att det förlänges."

Fredsrykten flyga nu kring. O m och n a r freden kommer vet ännu ingen. Vi äro glada att fä rakna kvinnor med bland dem som arbeta för den.

ELLEN KLEMAN. 1

Lararlönenämndens rekonstruktion annu en gäng. . .

I Svenska Dagbladet av den 4 novem- ber gtergavs en intervju med eckle-

siastikministern angående rekonstruktio- nen av lararlönenämnden. Intervjun var föranledd av 4ierthas och andra kvin- not idningars opposition mot fröken Anna Sörensens uteslutning ur kom- mittén och rörde sig om motiven till detta beslut. .

För si vitt att -den intervjuades ord

äro ratt återgivna, skulle statsrådet Westman bland annat ha yttrat, att frö- ken Sörensen i nämnden "endast Före- trätt seminariernau. Om detta vore hl- let, vem av nämndens ledamöter repre- senterade då lärarinnorna vid statens samskolor och de akademiskt bildade kvinnorna med hänsyn till fragan om deras tillträde till lärartjänster vid goss- läroverken ?

Men det finnes andra och mera på- tagliga bevis For fröken S:s mångsidiga verksamhet inom nämnden. I de bi- lagor, som åtfölja nämndens hittills ut- komna betänkande, har fröken S. utom andra uppgifter frin olika områden för nämndens verksamhet aven Iarnnat en historisk utredning av frågan om kvin- nors. anställning och löneförhållanden i allmän tjanst, redogjort . för bestäm- melser angliende gift kvinnas .anstallning i samma slags tjanst och bidragit till belysningen av frågan om kvinnliga lä- rares arbetsförmaga. Dessa sakförhål- landen stamma. illa överens med ovan nämnda påstående, att fröken Sörensen inom lararlönenämnden endast repre- sen terat seminarierna.

Ett beklagligt ekerspel har kvinnor- nas opinionsyttring i denna .sak fått genom ett uttalande i Svenska Dag- bladet signerat A. S. N. Med anled- ning av att fröken Ninni Huldt avsagt sig uppdraget att vara nämndledamot, har ovannämnda signatur beskyllt "kvinnosakskvinnornas ledare* att ge- nom phtryckning ha framkallat detta beslut. Denna beskyllning har omedel- bart tillbakavisats av Fröken Huldt. Be- klagligt nog har dementin, underteck- nad med fröken Huldts fulla namn, han- visats till en av tidningens sista sidor under "Fria uttalandenu mot det att den anonyma smädelsen placerades på framskjuten plats under dubbla ru- briker.

O m kvinnlig värnplikt.

D en gamla, gång på gång åter upp- dykande frågan om nsgon art a v

värnplikt för kvinnorna har världskriget gjort ytterligt aktuell. Man kan aven påstå, att idén under de nuvarande för- hållandenas tryck i stor. utsträckning faktiskt realiserats i de krigförande län- derna. Kvinnorna göra dar k;igstjänst liksom mannen, fast under andra former.

Hos oss har genom Moderata kvinno- förbundet i Stockholm saken ånyo. upp- tagits till diskussion - på ett offent- ligt möte i K. F. U. M:s stora sal tors- dagen den 4 november.

Inför en publik, som Fyllde lokalen till sista plats, skisserade fru Ebba .von Eckermann ett förslag till o!digatorisk värnplik tstid för de unga flickorna. Förbindande det hela med en av Fack- skolan för huslig ekonomi i Uppsala i dessa dagar gjord hemställan till Kungl. Maj:t o m anslag till husmodersskolor. i olika delar av landet, framhöll fru von E. som sin mening, att kvinnornas varnplikt skulle best8 i deras skyldig- het att genomgå dylika husmodersskolor. Kurserna skulle sättas till en ti.d sv åtta månader, &Idersgransen dngas mel- lan 16 (eventuellt 15) och 21 år. De .

värnpliktiga skulle bo i sina hem, sta- ten allenast bekosta kursen, vilket dock skulle medföra tvä mål om dagen kitt för kursdeltagarna. Endast i sådana fall, da de värnpliktiga.. faktiskt inga hem hade, skulle. staten sörja f& bo- stad. Beklädnaden skulle vara privatsak.

Att diskutera fru von Eckermanns förslag, vilket naturligtvis varit av verk- ligt intresse, gavs icke, tillfalle till förrän 18ngt senare p i kvällen (varför ocks8 denna diskussion blev heltknapphändig), då åtskiiliga 'föreningsmedlemmar' först i tur och ordning. uppläste olika, pH förhand utarbetade föredrag. Det första av dessa var Fru Brita Sillens redo- görelse För ett av Mathilde-Zimmer- stiftelsen i Berlin prisbelönat tävlings- förslag i denna frhga, vilket emellertid fick en oförtjänt vikt och betydelse genom fru Sillens sätt att genorngilende beteckna detsamma. som "det tyska lagförslagetu om värnplikt för kvinnor. Otur var dessutom, att fru S. skulle fastna för att ensamt redogöra just för detta förslag, då det, ehuku prisbelönt av deii ovannämnda stiftelsen, visst icke vare sig genom vidsyn eller praktiskhet intar n4gon obestridd plats framför flera andra, som under denna tid fram-- kommit i Tyskland.

I den korta diskussion, som äntligen kom till stlind, Framhölls bl. a. av olika talare dels att staten nödvändigtvis maste i. dess helhet bara tungan av den kvinn- liga värnpliktstiden - som den gör det med mannens -, dels att annan utbildning an den genom husmoders- skolan vore nödvändig. Varken För staten eller individen vore fördelaktigt att alla pressades in i denna enda ut- bildningsform. Jämsides med denna borde yrkesutbildning förekomma, d4 för mängder av kvinnor yrkesarbetet, ej hemarbetet, ar det absolut oundkom- liga. Som direkt krigstjänande vore det för övrigt av nöden för kvinnorna att aga utbildning 'i olika yrken för att kunna

hålla dessa gående, nar mannen tagas ut till krig.

Mötet fick en egendomlig avslutning genom att fru Sillén uppläste ett längre anförande af direkt aktivistisk laggning och starkt smädande fredens och lugnets tid. Man hade kunnat vänta .att h Therese Rydin, som mottagit förtroen- det att leda aftonens förhandlingar, skulle i överensstämmelse med enklaste parlamentariska kutym Iátit klubban falla för denna - minst sagt opassande - utvikning från aftonens program. Mötets ytterligt pinsamma avslutning med de danande bifallsyttringarna efter fru Sillens tal och nedhyssjandet av en replik till fru S. hade dá undvikits.

E. K-N. - Internationella kvinaokommlttén

för varaktig fred. Genom kommitténs centralbyrå i Amsterdam utsändas till de olika ländernas nationalkommittéer manatliga rapporter om det arbete för Haagkongressens idéer, som - trots allt - pågar i krigförande liksom i neutrala länder. Centralbyrån bar bud om österrikiskornas modigt upptagna kamp mot den press, som lämnar bränsle till nationalhatet, liksom om fransyskors, engelskors, tys kors och amerikanskors olika metoder att aven under de svaraste förhållanden söka verka för den internationella samhö- righet, utan vi1 ken mänskornas tillvaro, som individer och som nationer, star på sviktande grund och kan hjälplöst störtas i krigets bottenlösa olycka. Kvinnor, som eljest skulle vara helt avskurna från varandra, sta tack vare centralbyrän i Amsterdam alltjämt i kontakt. Vi hänvisa till det upprop om understödjande av centralbyråns - verk- samhet, som återfinnes p i annat ställe i detta nummer av vår tidskrift.

Fru Maria Ekman.-

B ararinnan av detta namn ar icke mer; hon slutade sina dagar den 30

oktober, ej fullt 70 Ar gammal. Man kände, vid underrättelsen om

hennes bortgling,. en stor tomhet; en rik värmekälla hade upphört att flöda, Stockholms samhälle hade 'I iksqm blivit kallare och torrare, då hon ej mera fanns, och saknaden var djup.

Med livligt, verksamt intresse följde hon varje .Fosterländskt Företag och med varmt deltagande hjärta sökte hon all- tid - ej sällan med rent personliga offer - att kärleksfullt latta livets h k d a kamp För de betryckta och lidande, söm hon mötte på sin vag, och de vor0 otaliga.

' Sedan årtionden tillbaka har man varit van att hos henne och, så länge hennes make, konsul Oscar Ekman, levde, hos dem bada söka och finna stöd, uppmuntran och ekonomisk hjälp

för alla. Företag, som syntes vara eller kunna bliva av samhällelig betydelse, Fastan de voro tunga att i sin begyn- nebe föra framit.' Så har Fredrika. f rem er-f ör bundet att tacka familjen Ekman, föräldrar och son, för att den stort, lagda planen till lanthushållnings- skolan Wr utbildande av lärarinnor vid Rimforsa kunde bli en verklighet. Fru Maria Ekman inlade också där ett per- sonligt intresse genom att vacke-rt och smakfullt anordna biblioteksrummets inredning och' möblering samt genom ett pryda det med ett porträtt av ~ r e d h k a Bremer; genom små vanlighetsbevis av olika slag gladde hon ock vid skilda tillfallen dc ledande vid Rimforsaskolan.

Om fru Ekman kah med skal sagas det, som vid hennes jordfästning fram- hölls, att hon älskade mycket. Och störst ibland allt a r kärleken.

AGDA 'MONTEL~US.

Hur det gick till. (Ur T h e Forerunner . )

H är är ett klart och giltigt svar pH en fr@, som nu ofta framställes.

Det blir allt mer och mer kant, att hela naturen igenom a r det honvarel- sen som inom arten ar den Förnämsta; och ända upp till de första stadierna av mänsklig utveckling innehade hon ännu sin givna rangplats, men att un- der en senare civilisation har hennes

stallning begränsats och sankts, p& olika häll. i olika grad.

De, som protestera mot de tydliga bevisen på att ett stort och omfattande misstag måste ha begåtts för att en så radikal förändring kunde komma till ständ, fräga - liksom motsthdarna till evolutionsteorin brukade fräga efter den felande lanken -: om kvinnorna voro

de överlägsna, hur ha de d i kunnat reduceras till underlägsenhet?

Processen har varit enkel, Fortlö- pande och påtagligt Framghgsrik. Anda frsin den tid, d& mannen först tillägnade sig kvinnornas maktpitliggande plikt att göra urvalet och själva sökte ut och valde, ha de oavlitligt bortelime-

- rat de uöverlägsnau .kvinnorna genom att-inte gifta sig med dem. 'Genom att alltid välja de svagare och mera undergivna, genom att alltid uppFostra sina döttrar i den motstAndslösa under- dihighetens traditioner - däri under- stödda av de motständslöst-underdaniga mödrarna, som väl visste att deras fiic- kor annars 'inte skulle bli gifta - har deras rasodling lyckligen framkallat en välberast. a könsarFtligheta i de ' mindre. vekare och svagare kvinnorna - den sort mannen Föredraga. De som voro starka, som. inte ville vara underdåniga och således inte blevo gifta, levde se- dan antingen i obemärkthet i egeriskap av beroende kvinnliga släktingar eller ocks8 Iämnades.de att utkämpa en hHrd strid med manliga motståndare på det ekonomiska området.

I båda dessa Fall dog deras linje ut, eftersom de inte hade nägra barn. '

Liksom trädgårdsodlaren förändrar och utvecklar sina växter genom att vaya ut frön Från dem han vill ha och genom att inte bry sig om de andra, har manneri, i sin ej naturliga ställning som väljare, förändrat och utvecklat kvinnorna på samma sätt: tiilätit dem han föredrog * moderskap och förvägrat 'alla' de andra det.

Mark tre särskilda tydliga manifesta- tioner av mannens stallning till denna sak:

först - hans föraktfulla hänande av den "gamla flickanu;

för det andra - hans rättsliga och sociala fördömande av den ogifta modern;

för det tredje - hans häftiga mot- s t h d mot att kvinnor Förtjäna sitt eget levebröd.

För varje kvinna, som vill Fram&, som &dagalägger självständighet och ori- ginalitet, som lär sig eller utövar n8gon konst, vetenskap eller négot yrke ut- över det som tillätes henne i hennes husliga beroende, betyder detta icke en- dast samma kamp ' for självständighet och framhtskridande som för mannen, utan att hon aven miste bära först för- lusten av sin fullaste könslycka och vidare förlusten av ett livsuppehälle hon h a k

I underbar enighet har den manliga uppfattningen i världen fördömt och ignorerat de mest värdefulla rasegen- skaperna hos kvinnorna, medan den gillat, utvalt och förevigat de minst önskvarda egenskaperna av en över- driven könsdifferentiering med dithör- ande andlig slapphet och feghet.

Och nu fraga de: Om kvinnorna - som ni pästii - äro eller vor0 oss överlägsna, hur ha vi d i kunnat bringa dem ' till underdanighet?

Den enkla och effektiva metod som följts har har ovan beskrivits.

Ännu tvii frägor uppstå: Om nu så är, hur ha kvinnorna kunnat gä sh framit som de gjort? Och hur kommo mannen forst en gäng till att usurpera kvinnornas Företrädesrätt att välja?

Denna sista FrAga är e j län att be- svara. Vi veta, att inom : lägre arter, djurarterna, tävla hannarna om honans gunst, och hon tar den hon foredrar,

Vi veta, att inom vart släkte ar förhil- landet omvänt, att flickorna' uppfostras till att bli utställningsobjekt för att väljas emellan . och att ensamt i v& släkte det ä r kvinnokönet, som statar .med alla möjliga könsdekorationer för att draga mannen till sig. Men vi veta inte med exakthet hur det verkligen gick till, nar en s& fullkomlig omkast- ning av det naturliga förhtillandet fram- kallades. Att säga, att det beror p& kvinnornas ekonomiska avhängighet, ar till synes riktigt. men leder da till att ytterligare fraga hur de först kommo att bli ekonomiskt beroende.

Förloppet tycks ha följt fullt natur- liga linjer. Förlängning av spädbarnsperi- oden, utsträckning av modersvlirden, ut- veckling av den skapande industrin som en del av mänsklig moderlighet och denna industris omhändertagande av den vuxne mannen - detta ar omkastningens ghg .

Nar den primitiva moderns skarp- sinne och duglighet förslog inte allenast till att skaffa uppehälle Ht henne själv utan aven till hennes barn i olika iiidrar, 'blev han ocksh den bekvarnaste källan .för underhall At. den annars jaktidkande mannen. Född av henne och sålunda styrkt behövde han inte vidare oupp- hörligt gi! pä jakt för att skaf'fa sig Föda, och han använde då sin uppsparade .kraft till att slåss med sina egna likar.

Detta medförde en fortgående förödelse av mannen och tillfingatagande av kvin- norna, ty kvinnorna hade nu till sitt första könsvärde också förvärvat s& varde som tjänande. Annu i denna dag hglles det före, att "kvinnans plats ä r hemmetu, och det aven om hon icke a r en hustru.

Den stora förödelsen av män med- förde oundvikligt, att mannens varde steg, även i kvinnornas uppfattning; po- lygami blev nödvändig för att rasen icke skulle dö ut, och i och med po- lygamin kommo kvinnorna p& det Iägre plan, .dar de ännu i dag sa.

Men de var& följderna för slaktet hade dock kunnat undvikas, om kvin- norna till8tits ekonomisk frihet, nar en utsträckt Jredstid och industrins utveck- ling gjorde detta möjligt.

Olyckligtvis var dä traditionen om kvinnornas lämplighet endast för hem- met starkt befast. Religionen hade dess- utom sanktionerat mannens fördomar, och denne betraktade hela Fältet för mänskligt arbete och framatskridande som sitt ensamt - tabu för kvinnorna.

Den andra Mgan, hur kvinnorna till sist gjorde sig Fria, kan besvaras med att rasarvets kraft s& sm@ingom besegrar köns-arvet.

Nar mannen under det att de utövade olika grenar av konster, och yrken mer och mer utvecklade rent mänskliga egenskaper - skilda fran de enbart manliga - ärvdes med nödtvang dessa mänskliga egenskaper av deras döttrar. Freden medförde en talrikare manlig befolkning, och procenttalet av . över- lägsna kvinnor växte s& hastigt, att man- nen blevo tvungna att gifta sig med dessa eller ocksä förbli ogifta. Detta fördubblade hastigheten av den fort- &ende förbättringen. och aven de kvin- nor, som icke gifte, sig,. lyckades till sist skaffa sig ,utkomst och göra sina ideer, om an ej sina fysiska egenskaper, fortievande ... .

Rasförbättringen &r s& fon i vhra

dagar, att en ny fara tyckes uppstil, - några av de mest framstående kvin- norna vägra att gifta sig - och klandras för det!

Vi ha aldrig klandrat männen för att de sökte och valde ut - och Vägrade att taga vad de icke tyckte om. Men vi klandra den " n yau kvinnan för att hon inte vill gifta sig med den *gamlaa mannen.

Emellertid är det just häri som det ljusaste hoppet för framtiden ligger.

Det finns tillräckligt med man nu, i vårt land åtminstone, och kvinnorna äro, i ständigt stigande antal, i s t h d att Försörja sig .sjilva, så det ar ingen nöd- vändighet för dem att gifta sig förr an de själva verkligen önska det, eller att alls gifta sig, om de ej tycka om det.

Så snart de åter hålla på sin ur- spfutigliga plikt att välja, kunna de kull kasta det manliga urvalets. Felaktiga resultat, vilket i så hög grad hindrat rasens framåtskridande, och genom en riktig utveckling av det kvinnliga ur- valet pilskynda den sociala evolutionens Önskvärda hastighet.

Saker, fri, oberoende skall den sam- vetsömma kvinnan endast välja bland de bästa männen - anständiga och ren- liga män, icke översexuella utan nor- mala; man med de högre mänskliga egenskaperna, vilka kunna övergå på såväl deras flickor som gossar.

Vad beträffar de underlägsna männen, de råa, svaga, lastbara, utsvävande, de slöa och reaktionära - dessa må helt lugnt försvinna från jorden, avskurna fr8n att ge sin del till ras-arvet genom samma enkla metod, som si länge orätt använts av mannen själva, - genom att inte bli gifta.

När det då i en framtid frägas: hur kunde kvinnorna nägonsin i en sådan utsträckning och så hastigt förbättra manskoslaktet - så ar det lätt fl6r oss att svara.

CHARLOTTE PERKINS GILMAPT.

Glimtar utifrån. Tyska kvinnorörelsens 50-ilrsjubileum fira-

des statligt i Leipzig 27-29 september med en kongress av "Allmänna tyska kvinnoföreningen", vilken historiskt motsvarar vart Fredrika-Bre- mer-Förbund. Trots ogynnsamma omständighe- ter hade omkring 900 deltagare infunnit sig.. De törsamlade hade tillfredsställels& 'att av of- ficiella festtalare, representerande skväl sach- siska staten som Leipzigs stad och universitet, hälsas med en artighet och hjärtlighet, som icke plägat höra till deras dagliga bröd; bl. a. fram- hölls, att utan kvinnorörelsens förberedelsearbete hade det gatt Ht 'skogen med Tyska rikets "KriegsFiirsorgeU. (Det stämmer nog, men oss oroar det att s e denna rörelse uppförd bland statens tillghgar som en nymodig och finurlig sorts krigsberedskap.)

MBnga vithiriga veteraner hyllades vid detta tillfälle for en levnad av seg och trosfylld kamp, däribland föreningens vördade ordforande, den distingerade och högt begävade Helene Lange. Men främst lyste minnet av tyska kvinnorörel- sens pionjär, L o u i s e Otto-Peters,dennaädla och eldigt djärva ande, hörande till deras lilla flock, som skällas visionärer, emedan de ha s& goda Ögon, att de se tingen bortom kilkborgar- nas synrand. De programsatser hon uppställde i Rkra seklets mitt ha icke fodldrats och den rörelse hon satt i &ng behöver aldrig en annan lösen än hennes: "Dem Reich der Freiheit werb' ich Burgerinnen!"

Den militära fortplantningen. Naturligtvis existerar ett "Deutsche Gesellschaft fiir Bevöl- kerungspolitiku (eufemism För barnalstring). Detta sallskap höll kongress i förra mQnaden, och d5 fick man höra höga funktionärer, läkare, juris-

ter, präster, politiker och pedagoger med be- kymrat allvar dryfta kvinnornas intimaste sexu- ella angelägenheter. Det är. ju ocksä alldeles logiskt, att herrarna, som si "grosszUgigU sörja för mortalitetsstegring, intressera sig för dess för- utsättning, nativitetens höjande. FrHn imperialis- tisk .synpunkt ar det viktigaste av allt en be- folkningsmängd, som överskrider ' statens ut- rymme och resurser (se härom Paul Rohrbachs värdefulla bok "Der deutsche Gedanke in der Welt"), ty därav följer trängsel, expansionsdrift, konflikt med andra stammar, krig och organisk växt (pi äIdre sprak: erövringar). .

Kongressen gav uttryck Ht samma idéer som dem professor Grotjahn framlagt i en liten skrift om "Der Wehrbeitmg der deutschen Frau" och vilkas huvudsumma är denna: att pliktkänsla, ordningssinne och den enskildas subordination under det hela, kort sagt ,militär disciplin, miste införas i barnalstringen. Minimum av barnantal (inom äktenskapet ätm'instone) bör fastställas, och krigspliktsvägran miste dH naturligtvis föranleda. n k o n statslig tvhngdtgard, shvida icke delinkventen kan förete kronvraksbetyg. Pro- fessor Grotjahn (och kanske ej ensamt .han) är dock s& fintobserverande psykolog, att han till- rader en stark agitatorisk vädjan till känslorna, "emedan just kvinnornas motivation avgörande päverkas av känslobetoningen". . . Eget nog uppträdde ph kongressen även en kvinnlig föredragsb8llare, fröken Paula Mueller, ordförande i "Der Deutsch-Evangelische Frauen- bund". Hon lovade, att de +ka kvinnorna skulle gemensamt och fördomsfritt & itu med proble- met samt 1Hta o r d e n fö l jas av dHd. Vad m e n a r fröken Mueller?

'Tollow the Gleam". Statsmän i sina parla- mentstal och Ijuslynta pacifister i sin blygaagi- tation underhälla oss alltjämt, fastän numera med allt osäkrare stämma, om det "nya" Europa, som skall framg8 ur det renande blod- och gyttjebadet. Denna lilla lykta gör jwgott i mörk- ret, men n e o n glimt av ett niindre artificiellt ljus skulle verka mera betryggande. Sannolikt ar att Europa har haft.'sin' dag. Det vore for snävt lokalpatriotiskt art gräta över den saken.

Tack och farväl ! Blommor skola inte ödslas pä graven. Lät oss hällre räcka dem som en öd- mjuk hälsning i t arvingen!

Var Anns d i "der lachende Erbe"? I Ame- rika eller ingenstans. Vi skymta där de nya mänskor med nya ögon och nya ord, som för- tjiina att Överta imperiet. I detta sammanhang tänka vi egentligen inte pH Charlotte Perkins Gilman, den ensamma bebädaren, vars Fo r e - r u n n e r #r ett Mundrade och tio minuter före normaltiden. Men d i r finns ett osynligt samfund, hur stort och hur inflytelserikt är oss förborgat, ett frimureri av mänskor som tyckas oss representera den högsta typ världen i när- varande stund kan frambringa nedanom genierna. Dessa väsen äro 'stadda i en ungdomlig och frisk utveckling, de lära varje dag,' icke av Europa, ty det ha de redan absolverat, utan ge- nom att se och handla (Goethes 1ärometod):Ett sjätte sinne hHller p& att utbildas hos dem; det har inget n'amn, men det tycks arta sig till ett kosmiskt skönhetssiime, &dant vjira esteter aid- rig drömt men väl Walt Whitman.. De äroprak- tiska som präriekolonister och andaktsfulla in- för djupets gätor. Ingenting ar dem för simpelt att handskas med, ingenting för sublimt. over de trivialaste ting i t. ex. kommunalpolitik se de, som en av dem säger, 4 h e play of the Glam".

Dessa mänskor' ha vi t r ä h t i veckotidnin- gen T h e Survey , utgiven i New-York, den bäst redigerade och skrivna periodiska publi- kation som nigonsin fallit i vHra tidningsvana händer. Att nämna namn tjänar till ingenting; de äro alla oberömda i Europa med undantag av Jane Addams, vilken icke uppvisar typen si rent utpräglad som den ovan skisserats. Det är tydligt, att en icke oansenlig armé stär stöd- jande bakom den elit, som uppbär tidningen. Och möjligen finns det fler sädana centraler fös uppiltsträvande mänsklighet; vi ha sett ett och annat blad, en och annan bok, som ten- derar i t det hället. .

. O m Ernerson, den kräsnaste av kräsna, stode upp pH jorden igen, skulle han Anna folk att umgäs med i hembygden, men Europa, som redan p8 1840-talet foret'öil honom bäde utlevat och vulgärt, skulle ban icke känna lust att äterse.

Upprop till understödjande av kriget

v i, Svenska Sektionen av Internatio- nella Kvinnokommittén för Varaktig

Fred, ha f r h sekretariatet i Holland erhallit et t upprop, som 'tillställts sam t- liga nationalkommitp5er i krigförande och neutrala länder..

Vi meddela därur Folj'ande: Alla nationer bidraga med eller mot

sin vilja genom direkta. eller indirekta skatter till död och fördärv - och dess bidrag uppga till bil jon er.

De varmhjärtade ge sina miljoner för att lindra nöden - och dock, deras mil j o n e r kunna endast för ögonblicket minska det elände, som bil jonerna förorsakat.

Kriget ställer hela folk inför oerhörda uppgifter. Människovännernas uppgift blir att läka de sår som kriget slagit. Att söka h indra krigets fortvaro och fö re bygga dess återupprepande ar upp- giften för de Få, som i denna strävan se vår tids viktigaste angelägenhet.

Kriget - lindrandet av dess olyckor - dess förhindrande och förebyggande - se där de tre frågor, som i detta nu utgöra världens medelpunkt ! L& oss noga tanka efter vilken av dessa frGor, som innebär den viktigaste, den mest trängande, nödvändiga fordran. .

Vi, medlemmar av den Internatio- nella Kvinnokommittén för Varaktig Fred, ha .besvarat denna frliga genom att sammansluta oss i denna kommitté. Vi kvinnor maste börja krig mot kriget. Det är en ojämn kamp, som det vore

mot kriget. ett vansinne att fortsätta om vi ej ägde en fast tro, att en riittfardig sak måste segra till. sist av egen inneboende k r a k Men huru anskaffa nödigt kapital för att utvidga och utbygga viiit arbete?

Om krigsutgifterna för en dag, ja för en timme kunde komma fredsrörelsen till godo, vad skulle icke det betyda! En- 1igt.uppgift Frlin en krigforande makt upp- gä dess krigskostnader per timme till i runt tal 700,000 mark. Vore det an- spriksfullt att satta priset för en tim- mes krigföring som måttstock För vad vi behöva i kampen För de största frågor, som världen har att lösa? Men vi begära mindre. Penningar mås te emellertid anskaffis till bestridande av utgifterna. De holländska kvinnorna, som nu ensamma bära bördan av cen- tralbyrån~ underhåll, måste befrias frin detta bekymmer. '

Så långt uppropet, som slutar med några praktiska förslag för insamling av nödiga medel. Vi 18ta den behjär- tansvärda maningen gB vidare till svenska kvinnor i den fasta förhoppning att de - som all t jam t . ä t n juta fredens valsig- nelser och som hitintills icke blivit ställda inför sådana krav på sin offer- villighet som exempelvis Hollands kvin- nor, vilka härbärgerat, klätt och f5tt hundratusental av krigets olyckliga offer - i sin mån gärna .vilja bidraga till vidmakthållande av den förbindelseled mellan kvinnor i olika länder, vilken grundades genom kongressen i Haag och alltjämt uppehålles genom den i

Amsterdam befintliga centralbyråns verk- Bidrag, aven de minsta, mottagas av samhet. Detta band av internationell undertecknade: samhörighet få r icke brista.

Stockholm. i november 1915 Sienska. Sektionen av Internationella ~v innokdmmi t t e för Varaktig red.';

ANNA KLEMAN, ordförande, MATHILDA WIDEGREN, vice ordförande, Valhallavägen 59, Stockholm. Sibyllegatan. 159, Stockholm.

ELLEN PALMSTIERNA, sekreterare, NINA ANDERSSON, ksssaf&altire, '. a Riddaregatan 49, Stockholm. ~ ä ~ t e i . ~ s .

ANNA LINDHAGEN, Floragatan 15, Stockholm.

En ideolog ur. Kants vänkrets. . .

M ed det psykologiska intresse.som var deras. tid eget avhandlade

Schleiermacher ' i sin korrespondens med en kvinnlig van några :år efter Tb. G. von Hippels dod sannolikheten av att. hon skulle kunnat älska och han bli van med Hippel, om de någonsin hade personligen kant honom. Schleier- machei- ' finner anledning att försvara honom mot hans biograferande van- ners uppfattning. Men att han varit disharmonisk, delad inom 'sig själv, kän- ner han sig viss om.' Endast kärleken skulle kunnat hela söndringen i hans sinne. Men han fann ej kärleken. Den första och olyckliga kärleken var sä-

- kert ej den' ratta. Hans biografer berätta att han s o m

helt ung varit olyckligt förälskad i dottern till den friherrliga .familj dar han en tid var informator. Denna unga dam var emellertid enligt F. J. Schnei- dem, hans senaste biografs, undersöknin- gar ännu icke nio år gammal, nar hon ingav aen tjuguettårige ~ i ~ b e l . de li-

delsefullaste~ känslor! Att episoden . a r gåtfull medger biografen, men han tve- kar icke.. att. anse den -för 'den mest beståndande och till sina följder bety- delsefullasteu upplevelsen i Hippels liv, ja, för LI upplevelse nu kort och gott; Hur. det må förhålla sig med denna erfarenhets föremål och betydelse och hur otillräckliga underrättelser man har om -Hippels personhistoriska utveck- lingsgång - det intressantaste och var- defullaste ' hos hans personlighet ' lär man nog kanna genom hans skrifter; . rots den misstro. till 1700-talspor- trattens realism, som deras konven- tionstypiskan framställning av särskilt vissa anletsdrag: nasa, ögonbryn, mun, inger, 'går man ju gärna till de porträtt som finnas för att få åtminstone bi- drag till den bild av personligheten man söker bygga upp för sig. På ett profilportratt - i helt liten skala åter- '

givet i senaste upplagan av Nordisk familjebok - visar Hippe1 ett karikatyr- mässigt l&ngdraget, stramande magert an-

. .

386 H'E R T H A .. - .

sikte med stelt allvarsamma ögon och aningen till ett grimasleende i mun- giporna.. Det i F. J. Schneiders Hip- pel-biografi - som ej går längre an till i 781 . - åtirgivna ä'r ej karika- tyrmässigt men val ganska konventio- nellt i ovan antydda mening, med lång näsa, hög panna och välvda ögonbryn. Sådant det emellertid ar, tycker man sig nog däri finnna något av den vilje- kraft och tankeklarhet som. förde ju- risten så långt på ambetsmannabanaii och samhalIstankaren till så djärva reformförslag, och .i den fylliga munnens linjer tycker man .sig läsa sinnlig kans.- lighet, allvar, humor. Ett starkt intel- 1ekt.uellt präglat ansikte, ansiktet hos en - människa, vars rika känslighet så att säga transponerats &er till intellek- tet och vars. förhärskande allvar kan brytas endast i humor, ej- -i oblandad

. glädje. .

Th. G. von Hippe1 upptog i sig flera tidsriktningar som man, med den för- enklande skematism, som a; delvis oumbärlig men. ofta skev, brukar .ka-

. rakterisera som varandra motsatta: . pietismen, "upplysningenu, Rousseaus

naturfilosofi. Han var mångsidigt verk- sam skönlitterär författare, mycket mån att som sådan, bevara sin ' anonymitet,

' allt - under .det han. med snabba och säkra steg gick framåt. på en lysande juridisk ambetsmannabana. Bristande verklighetssinne skulle ingen kunnat förebrå denne ur pietismen utgångne

'

dyrkare av förnuftet och naturen. Han . var själv en handlingens man, och det

var aven till personer . av det slaget. han skänkte sin beundran. -Fredrik I I av Preussen, Katarina I I av - ~ ~ s s l a n d

omtalar han ofta beundrande, den se- nare oftast och med verklig hanTorelse, Rousseau, av vilken han dock fått mycket, nästan alltid med en axelryck- ning som .gäller personen, Hans Ja kobu som Hippe1 kallar honom.

Konversationslexikas från ' det ena till det andra upprepade omdöme att Hippels bok Om äktenskapet, uber die Ehe, ar hans basta arbete torde helt enkelt bero på att vederbörande ej. kanna till hans författarskap i första hand men veta att denna bok gavs ut i flera upplagor. I själva verket ut- härdar den ingen jämförelse med vare sig den delvis 'självbiografiska romanen Lebensläufe eller med den långt senare programskriften u ber die burgerliche Verbesserung der Weiber. Intresse och varde äger skriften uber die Ehe egentligen genom vad den -har gemen- samt med den aderton år senare a n dess första upplaga utkomna Uber die burgerliche Verbesserung der Weiber.

Icke blott för ett i litteraturhistorien allt .för vanligt kortsynt detaljbiografiskt intresse, även för en mera verkligt psykologisk forskning skulle det vara värdefullt att veta mera om de kvinnor som Hippe1 personligen kant och som övat .inflytande på honom eller . hans uppfattning. Vad man vet om miljön i Königsberg synes mest ägnat att låta hans emancipationsplaner för kvinnorna framstå ännu mer förvånande an de redan genom sitt datum äro.

I Ostpreussens ' huvudstad Königs- berg, vid vars universitet Hippe1 . be- drivit sina först teologiska, sedan ju- ridiska studier och där han sedan levde som ämbetsman, tycks kvinnor-

H E R T H A 387

nas moral. i allmänhet, av 'Hippels och -andras brev att döma, ha varit ungefär i nivi! med deras bildningsgrad. Kom- merserädinnan Jacobi, umgängesvan och korrespondent till Kant, stavade som en ladugardspiga och var sin man otrogen. - det förra var fullt normalt enligt tidens och ortens fordringar, det senare ingalunda sällsynt. - I Königs- bergs nyss av pietismen strängt be- härskade kretsar frodades ett världs- ligt nöjesliv.. Under tre år var Ost- preusse* ockuperat av ryssarna, och de ryska officerarna, som infört ett mon- dänt sällskapsliv. sådant det dB kunde bli, och representerade Fransk frivolitet i rys k förgrovning, * kuriskt-fransku enligt Hippels uttryck i Lebenslaufe, hade forvridit de tomma huvudena på både h a r och flickor. Endast negativa förutsättningar för reformtankar kunde denna kvinnliga miljö' ge honom. Om en annan av stadens fruar an den nyss omtalade säger Hippel i ett brev. 1770, att hon "bibragt honom den sanningen, som han kort därefter haft anledning att än tydligare inse, att en dum kvinna är ännu lättare att förföra an .en klok och hos den senare ar mera heder och trygghet.

Positivt inflytande på Hippels upp- fattning av vad kvinnan .var eller kunde bli hade daremot hustrun och sysrev till J. G. Scheffner, den vän vid vil- ken Hippe1 var fäst med lidelsefull hängivenhet. Scheffners hustrus, "Ba- bets", litterära omdöme kallar Hippel för sin tredje och sista instans. Sin svägerska, brodern Gotthards milda och fromma hustru, .varderade han högt. Vad hans egen mor varit för honom,

.därom a t man ,mindre säkert under: rättad, då hans samtida piista att han betydligt idealiserat henne både i själv- biografien och den halvt självbiografiska romanen Lebenslaufe. ' .

Om e n kvinna av framstående egen- skaper vet. man att hon gjort starkt intryck pbi Hippel, Katarina II, -Ryss- lands stora kejsarinna. På den oför- likneliga' resa till Petersburg som han i ungdomen . företagit i en vans sällskap hade han med egna ögon .sett henne. Han glömde det ej. I självbiografien säger han : "Jag -inbillar- mig alltid att jag redan hos storfurstinnan såg hela hennes nuvarande storhet -. - - Vil- ket ansikte! Vilken sjal i hennes ögon!" Katarina i1 är i sin statsklokhet, sin kraft För Hippe1 en. kvinnlig idealbild till -vilken han alltid gärna vänder sig För - att nedlägga sin hyllning.

På 1760- och 1770-talet hade man ej s5 brått med något som 'vi ha halvtannat Brhundrade senare. Den koncentrerat energiske, ihärdigt arbetsamme am- betsmannen gjorde sig inte heller brått i sitt anonyma skönlitterära skriftstal- leri, varken ' med dess framträdande eller med framstallningssattet. i den självbiografiska romanen Lebensläufe nekar han sig intet i frilga om 18nga avvikelser, nyckfulla sidosprhg ' och omkastningar. I denna sönderfallna tek- nik a r efterhärmningen av Sternes be- römda roman Tristram Shandy pifal- lande. Innehåilet är däremot helt olika denna. Hippe1 var visserligen varken serafisk eller pryd. I boken uber die Ehe försmhr han inte att begagna aven skabrösa roligheter för att på verk- sammaste satt inskärpa "dygdenu. Men

338 --- ---.p.- -- .-.-

H E R T H A --P---- -- --p- ---- --. -. .

i jamföreIse med Sterne ar även den ren och fin och annu mer ar Leberis- Hufe det.

1700-talets populariseringstendenser gingo ut på att läsaren aven av reso- nerande framställningar ovillkorligen skulle underhiillas. Man skrev avhand-

. lingar i fori av dialoger och estetiska uppsatser som föregilvos vara biev. Som "brevu till en fingerad i sjuäriga kriget sirad officer publicerades t. ex. den serie artiklar av Lessing, Mendels- sohn m. fl'. som blevo si berömda, Littera turbriefe, som man vanligen kal- lar dem. Hippel använder varken dia- log- eller brevform. Han talar. hela ti- den själv och ej till en korrespondent utan till läsaren, men för att denne ej skall tröttna, gör han allehanda krum- 'spr8ng.-- Tiderna födndras. Nu skulle krumsprángen trötta. Det galler, liksom vid nutida resor, att komma till millet, ej att vara med om allehanda tidsödande rolighet under vägen.

En egenhet För Hippe1 ar .hans satt att använda bibelcitat. Själv troende och därtill fostrad av den pietistiska riktnin- gen med dess stora vördnad aven för bibelns bokstav, använder Hippe1 i sina skrifter likväl ofla bibelspråk i over- förd. och skamts'am betydelse, aldrig i anstötlig eller hädisk visserligen men dock i en annan än den ursprungliga och alltså för de strängt och bokstav- ligt bibeltrogna på ett opassande satt. Detta bruk hör 'emellertid till Hippels humor. Haris egen vördnad för bibel- o d e t 'är därav ograverad. Han tar sig ratten att den ena gången -använda bi- belcitat på allvar, den andra gangen p& skämt.

Kronologien för tillkomsten av Hip- pels arbeten- är svhtredbar . S& myc- ket kan man fastställa, att han redan 1765 skrev p8 en avhandling om äk- tenskapet och att ett uppslag till boken Ober die burgerliche Verbesserung der Weiber förelegat redan i ett himurartal som hållits, efter vad det tyckes, i bör- jan av gr 1768. Emellertid ' var det Först 1774 som första upplegan av Ober die Ehe utkom, och icke förr an 1792 publicerades boken O ber die burger- liche Verbesserung der Weiber.

Naturligt nog avhandlas kvinnans ställning i boken om äktenskapet, fast har ej som huvudamne. I .den tidigare boken förekomma, omväxlande med radikalt syftande yttranden, andra som skatta At den traditionella sexualpsy- kologien. BBde det ena och det' andra slaget, framföras med clowngrimaser. I båda dessa fall rsider en olikhet mellan den tidigare och den senare skriften, där emancipationstankarna äro omutligt radikala, utan sviktande till- baka till det gamla, och dessutom Fullt allvarliga, icke Framkastade med halvt ironiskt skämt.

En jämförelse av vilken ' man kan draga slutsatser om förskjutningen i Hippels Asikter kan inte utföras utan tillgång till de iildre upplagorna av uber die Ehe. I den Form vari den 1828 Förekommer i Hippels samlade skrifter, Samtliche Werke, efter femte upplagan, är den nämligen ' omarbetad. *Efter femte .tillökade upplaganu, star det p5 titelbladet. Har man tillghg endast till samlade skrifter, kan man naturligtvis ej säkert bestämma vad som tillhört den ursprungliga avfattningen och vad

- ---.. ---- ---v .P-.

H E R T H A 389 - .

som kommit dit senare, utom i de fall där det hänsyftas pä franska revolu- tionens händelser, inträffade femton år och däröver efter första upplagans ut- kommande. Där uppfattningen går ut p i radikala ' förändringar i kvinnans ställning och dar ordalydelsen påmin- ner om reformbokens, kan man för- moda senare tillägg. Dar traditionalis- men kommer fram, kan man antaga textens ursprunglighet. Men fullt ' viss kan man ej vara, så mycket .mindre da man sä litet vet om de båda skrif- ternas verkliga kronologi.

Det skulle vara av intresse att se vilka av de långtsyftande yttrandena som Ober die Ehe redan frsn början innehållit. Men hur som helst, olikhe- ten i ton och olikheten i greppet p i ämnet är djup nog för att lhta den och den senare O ber die :burgerliche Ver- besserung avteckna två bjärt olika sta- dier. Olikheten rör ej den allmänna askådningens grundbegrepp och prin- ciper. De äro ungefar desamma i den aldre och yngre skriften. Men i den yngre kommer fram ett etos som föga skymtades i ' den äldre. Ett yttre ut- try* därav är själva framställningssät- tet: med Ervärvad bättre smak har Hippel upphört att anbefalla vad han Forraktar genom medel som genom sin egen beskaffenhet strida mot vad han åsyftar. Han har lagt bort den kalk- borgerliga frivolitet som i Överensstäm- melse med den aldre samtida littera- turen varit karakteristisk för äktenskaps- boken, Han är icke längre- varken kälkborgare eller frivol. I stallet för pratsamhet och grimasleenden har tratt ett bistert ' allvar och en envis

Följdriktighet. Väl smyckar han allt- jäkt sin framstallning lika rikt med bilder, nHgon gång' ännu ocksa med anekdoter, men inte. på det släpphänta likgbrnanér s o m förut, och clownfaso- nerna äro borta. Skämtet ar finare och han själv.-ler inte. Däremot höres klart klangen 'av denna vackra kärlek till ideella begrepp som utmarker de basta av upplysningsmannen.

"Der Mensch ist zur. Freiheit gebo- ren; sie ist die Sonne, deren Einfluss alles hervorbringt. Da wo Freiheit unterdruckt wird, kann nichts, was menschlich ist und heisst, zu Kraften kommen. . . . .S

W e r Mensch ist frei geschaffen, ist frei; und wurd' e r . in Ketten geborenu sjöng Schiller i Die Worte des Glau- bens. Frihetsentusiasmen ar gemensam. Det märkliga är att Hippel, den tor- rare och mindre brinnande av de båda, kom ihåg kvinnorna som människor, medan Schiller inte ' tänkte p i dem i annat sammanhang an som mannens kompletterande motsatser.

Av de fel som ansågos - särskilt ut- märka kvinnorna och som Hippe1 också tillskrev dem i rätt stor .utstrackning hade han ej en mildare uppfattning an andra moralister p& hans tid eller i andra -tider. Han såg inte Erbi felen, urskuldade dem inte heller, fast han phpekade att nöjeslystnad, nyfikenhet, talträngdhet, avundsjuka o. s. v. ej voro till finnandes ensamt hos kvinnorna. Men det remarkabla hos honom ar att han säg hur kvinnornas ställning sådan den var enligt samfundsinrättning och sällskapskonventioner var, ägnad att fostra just dessa fel.

Man skulle kunna våga.den psyko- logiska konjekturen, att Hippel, nar han skrev emancipationsboken, hade pil ett i dubbelt avseende fördelaktigt sätt. riktat. sin erfarenhet av kvinnorna efter den period, dä aktenskapsboken kom till. Hur som balst, det-. är icke u r erfarenheten utan ur Föreningen hos honom själv av stark -logik och upp- riktig och grundlig anslutning till tron på att förnuftet var människans vasen som människa och friheten hennes be- stämmelse som Hippe1 kom till den stiindpunkt han intog. Beundran För Katarina II kan ha betytt inte så litet. Intrycken av att list och lättfärdighet och en skadlig art av kvinnoregemente frodades under omyndighetstillst5ndet kan ha gjort sitt till och framkallat

. spontana -önskningar om förändring av förhvlandena, liksom Katarina i I väckt en spontan sympati för kvinnlig intelli- gens, viljekraft och sjalvberoende. Men hade *Hippe1 varit en annan än han var, svagare logiker eller likgiltigare frihets- man, skulle ingendera erfarenheten haft den verkan på honom som den hade. Nu stannade han inte vid den filiströsa lättfardighet i uppfattningen av det andra könet i vars ortodoxi en religiös mo- ralist som Gellert och en epikuré som Wieland funno varandra. P& samma satt med den för kvinnokönet gynn- samma erfarenhet han kan ha haft ps närmare håll. I den ligger ej anlednin- gen, endast en bidragande omständig- het till utvecklingen av hans åskhdning. Med gynnsammare erfarenhet än hans förblev0 hans tyska samtida allmänt och med f i a ansatser till undantag vid traditionalismen.

Ett intresse för kvinnlig individualitet som inte begransade sig till personlfga bekantskaper utan snarare riktade sig pii -framstående, endast p i avstand kända personer kan man av Hippels bock. sluta sig till att han hade. Kata- rina II .var tydligen föremål för e n , "amor intellectualisu ,' Men hon var icke den enda som pB detta satt på avstand intresserade Hippel. I. äktenskapsboken talar han om hertiginnan av Orléansu , d. v. s. .Ludvig X1V:s svägerska Elisa- beth Charlotta av Pfalz, i reformboken om drottning Marie Antoinette..

BBde .i den ena och -den andra bo- ken begagnar Hippe1 om kvinnorna uttrycket : "det ar icke ännu. uppen bart vad de varda sko la .Wen i den aldre accepterar han ännu en hel del förhållan- den som han egentligen anser för miss- förhiillanden. Tillsvidare och medan om- standigheterna i övrigt äro som de äro, hyllar han t. o. m., åtminstone till synes pli allvar, Rousseaus åsikter i fråga om uppfostran av flickor: att deras. vilja bör brytas, eftersom de ändå ej få följa sin vilja. Men allt emellanåt häntyder han p& en framtid dá kvinnorna skola leva under andra förhållanden an nu.

En tankegång som likaledes kommer oftare fram i den aldre an i den yngre boken a r den om sambandet mellan halsa och arbete, sjukdom och sysslolöshet. En hel del av kvinnornas kriimpor skulle ga bort, om de hade viktigare saker att tänka p k Det är hos de minst sysselsatta kvinnor som krämporna äro besvärligast, medan de grova bondkvinnorna äro krahiga och hurtiga.

Atskilliga paralleller mellan den ena

och andra bokens Framställning skulle man kunna göra. Men, sorh redan sagt, det större intresset är avgjort pit det sista arbetets sida, och en jämförelse som endast u tgh frhn . den sista formen av Ober die Ehe ger där- till inga fullt 'bestämda utgilngspunkter för slutsatser angäende åsiktsskridnin- gen hos Hippe1 själv. Olikheterna i allmän karaktär äro vissa och påfal- lande, vissa detaljer bjärt kontraste- rande; i vad mBn det som Bter ar överensstämmande' ocksa a r ursprung; Iigt kan inte avgöras endast genom inre grunder.

Reformboken Ober die burgerliche Verbessening der Weiber ar toppun k- ten av Hippels emanci patiotistan kar för kvinnorna. Lär man kanna dem där, lär 'm& känna dem i deras fär- diga och basta form.

Ett uttryck av den fullt följdriktiga djärvheten i Hippels askadning har ar ocksa det att han inte längre nöjer sig med vaga yttranden utan kommer med bestämda förslag. Visserligen är det an- gliende kvinnorna "icke an uppenbart vad de varda skola*, men redan den erfarenhet man haft av vad de under försvårande omständigheter kunnat bli finner han vara. tillräckligt för att rycka i Filt för deras rättigheter, Den gyllene tiden skall icke falla ned M n himmelen utan vidare. For den' st8rre delen av det vackra könet tyckes dess ok synas så lätt att det kanske skall önska stanna kvar vid Egyptens köttgrytor i ett makligt vardagsliv, utan att vilja anträda den besvärliga resan till Ka- naan, dar naturens mjölk och honung Ryter. Till och med. damer av bety-

denhet tyckas ofta' icke veta- att de i sin stät av purpur och . kostligt lin- kläde ha det ont och att deras liv i glädje och härlighet är ett 'kropps- och livsstraff, som man i hemlig :domstol dömt dem till. Angaende deni finner sig Hippe1 föranlaten att påpeka' att det ar därskap och fördärv: att slavar avst8 från alla rättigheter och blott lita till den lyckliga slumpen av ett valvil- ligt tänkesätt hos sina herrar. .

Är det icke SA, irligar Hippel, att så länge kvinnorna blott ha p r ivile- gier' men icke rätt igheter, s& liinge staten behandlar dem blott som parasit- växter; som blott h'a den man med. vilken ödet sammanparade dem att tacka för sin borgerliga tillvaro och sitt värde, sa länge skall kvinnan alltjämt mycket ofullkomligt och allt mer ofull- komligt uppfylla sin stora naturliga kallelse: att vara sin mans hustru, bina barns mor och, i kraft av dessa adla bestämmelser, en medlem, en medborgarinna i staten?

De så kallade privilegier som kvin- norna Atnjuta som ersättning for rattig- heter synas Hippe1 bedrövligt -tomma. Dels existera de icke alls, t. ex. i de fall dar det gäller straff för handlingar som man beg8tt. Dels åtnjutas privile- gierna blott sä Iange som det kmve- nerar den manliga parten, Kvinnorna ha mast uppgiva sin mänsklighet -För att p& bekostnad av sina rättigheter mottaga offer och skänker likt vissa därför fala gudomligheter.. "Att bevisa n8gon godhet, i det man unddrager ho- nom rättvisaa är dock "att träda. en naturlag under fötterna och brösta sig med en. positiv lag, att sälja förstfödslo-

ränen for en snöd grynvälling, att sila mygg och svälja kameler. 0, de blinda ledarna, som med fariseiskt .hyckleri insövde det andra könet, fiskade i grumligt vatten och med ett .sken av rättighet sökte utrota de naturliga, i hjärtat skrivna rättigheterna! Naturen Mer icke tvinga sig. - Fruktan! Var detta ord pAfallande?- Det skulle det vara. Hör p&, jag skall öppna mitt hjärta och bekanna, till det manliga slaktets heder, att ingen sämre avsikt .an f ruk tan a t t de t and ra köne t sku l le behärska o s s lagt grunden till vårt herravälde över det. Ocksh tänkte vi oss 9; vBr sida vid denna plan kanske inte .just att .bli besvärliga för kvinnorna och göra dem skada eller tillfoga dem lidande utan i stället att .gagna dem och oss själva."

Skada, säger Hippe1 p& ett annat ställe, att riddarna, som bland sina löften hade plikten att beskydda damerna, inte i stället höjde dem upp över detta skydd.

Ett kapitel kallas i överskriften re- .

form f ö r s1 ag. Lärarverksamhet, veten- skap och konst, statsangelägenheter, den juridiska och medicinska banan vill Hippel öppna för kvinnorna. Punk- .ter i hans framställning som man sar- skilt fäster sig vid äro hans päpekande av, kvinnornas förtjänster om kristen- domens utbredning, n&got som man el- jest först 1Angt efter Hippels tid skänkt någon vidare uppmärksamhet Ht, och ett par praktiska uppslag av över- raskande modernitet.

u Mycket i stads- och 1anthushHllnin- gen har. man hittills behandlat som obetydligheter.. BHde i fr8ga om hus-

djursskötsel och mycket annat finns ett ännu ouppbrukat fält för kvinnornas arbete, förklarar Hippe1 kort och gott. Hippels praktiska skarpblick gör ' sig p8 ett lysande satt gällande s% väl i denna punkt som dar han p& tal om läkekonsten drar fram den hygieniska betydelsen av en rätt tillredning av Födan.

over ett Brhundrade efter Hippels .framtidsprospekt ä r manliga auktori- teters intresse För matlagningsskolor understundom av tvivelaktig eller t. o. m. oförtäckt kvinnosaksfientlig halt. Men strävan för metodisk utbildning För de uppgifter som med en Iange använd och alltjämt lika omtyckt term,. .kallas u kvinnans egentligaa ä r till upprinnelsen principiellt icke en motsats till utamen del av strävan att över huvudege h i n - n o n a stallningen av självmedvetet verk- samma, nyttiga samhällsmedlemmar.

Hos Hippel möter denna Fullständigt rena begynnelse, en begynnelse som inte p6 mycket Iange vann någon efter- .FöIjd.

Han uppmanar statens Fader att upp- rätta *skolor dar det som skall tjäna till människors uppehälle och naring undersökes och prövasu, där kvinnorna "undervisas i att p i oskadligt och smak- ligt satt tillreda mat och dryck och därmed trygga statsborgarnas liv och halsa.u . Annu långt efter Hippe1 varade de stora medicinflaskornas herravälde i -läkekonsten, . Själv trodde han mer p8 hygien an p& medicin. Det ar .som. komplement till anbefallandet av kvinn- liga läkare som han taiar om matlag- ningsskolor. A propos läkarvetenskap

H E R T H A - ,... ---- -- --- - ----. -----e ..--.-p

393 --------

finner han det nämligen orimligt att nhgot. for hälsan sä viktigt som bere- dandet av födan ar p& mäfå "överläm- nat åt kvinnokönet utan att lära dem den minsta insikt i vad de tillaga och hur det bör tillagas, om den animala mekanismen skall uppehallas och icke förstörasa. Födoiimneskemi skulle tyd- ligen inte saknats i de skoior~som Hippe1 önskade.

Annu mer framsynt, i den betydelsen att hans tanke ännu senare började realiseras, var ju Hippe1 i de korta an- tydningarna om kvinnorna och lant- bruket. Sarkasmen i hans leende skulle helt visst förbytas till ett vanligt my- sande, om han kunde komma tillbaka till jordelivet och finge .se lanthushåll- nings-. trädgårds- och småbrukarkurser för kvinnor. " - W "'

Ocksil läkare och advokater skulle han, igenkännande sina tankars reali- serande, nicka bifall at. . I undervisnin- gen skulle han finna sin iisikt om kvin- nornas lämplighet. för att meddela kun- skaper bekräftad och även se' den till- godogj.ord i stor skala vid flickupp fostran.

Mycket skulle han se som ar en uppfyl1else av h ans önskningar men

också en hel del som. ännu ar starka hinder för deras uppfyllelse. I åtskilliga tankegängar hos *de samhällsbevarandea motstindarna till bide den realiserade och ännu orealiserade kvinnoemanipa- tionen skulle. han. ha svårt att finna sig till ditta, han som bl. a. menade att befolkningstillväxten skulle ha gott av kvinnornas förbättrade stallning. *Es verlohne zu leben, wurden die Wei- ber denkena.

Anda till leda får man nu för tiden i uttalandena både för och mot kvinno- emancipationen höra tragglas om in- dustrialismen som den verkande or- . . saken till art en .förändring-i kvinnor- nas stallning inträtt och respektive be- hövt intrada eller mast intrada, såsom om utan industrialism allt mycket val kunnat Förbli vid det gamla. Det, beror ju p i varldshsk4idningen, om man anser livet styras av materiella makter eller andliga. Men det ar helt enkelt ett hi- storiskt kronologiskt misstag att se förbi kvinnoemancipationens harstarn- ning Frain mänsklighets- och frihetsideal som ha intet att skaffa med maskin- teknikens utveckling.

HILMA BORELIUS.

Notiser fEin bokvärlden. Den starkaste. Roman av Anna

Wahlenberg. Albert Bonniers förlag. Anna Wahlenberg har den säkra,

övade pennan, det ar med en känsla av trygghet man tar en bok av henne i handen. Stilen ar god, rniljötecknin- gen omsorgs@ll.

Givet ar dock att denna ganska pro-

duktiva författarinna icke i alla sina böcker nar samma fördjupning av am- net och lyckliga individualisering av per- sonerna, som man gläder sig At i hen- nes basta. Den s t a r k a s t e visar i detta avseende vissa svagheter. Hjälten i boken ar icke riktigt att Få fatt i, och nar man hunnit . till händelsens

upplösning står man tveksam om vem som var "den starkasteu. Näppeligen skall det val' vara den lilla flirtande Blenda, och man drar sig tillbaka för tanken att förf. skulle mena att Karin Orwell blir' det genom sin upprörande sjalvförnekelseakt, då hon stannar som hustru till .en. delirant, från vilke- strypande fingrar hon haft att kampa för. livet.

Den gamla rektorn är bra gjord i sin mhttlösa och omedvetna. egoism.

Av gammal ktbpmanssl8kt. Roman av Gurli Hertzman- El h o n . whién & Akerlunds Förlag.

Denna bok gör ansats till en mera brett anlagd sla ktpsykologisk expose, vilken dock icke alldeles lyckligt . full- följes. Den exponent, i vilken det hela skulle samla sig till . .väsens- och in- tressekonflikter, Gösta Brant, har föga av släktarv i sig. Trots hans med om- sorg gjorda placering i den medlems- rika släkten verkar han från början utomstående utan nigra vidare. marken i sig av härstamningen och således i inre mening utanför de brytningar man väntat. När dessa komma äro de ock- sh endast yttre siidana, som inte gripa ned i hans innersta väsen.

Man har en känsla av att det varit lyckligt om Förf. något mera begränsat sitt ämne. Som ensamstående ar Gösta Brant gott gjord, och slakten återigen nere i den lilla smilandska kuststaden har, för sig tagen, ganska drhpliga in- divider att uppvisa. Bäst av alla, s& B gånger man ser henne och sh liten hon ar, är fula, trumpna lilla Ajna som sannerligen har släktarvet i sig efter gubben Petter Zakarias.

Den nudagens kvinna som Förf. teck- nat i Gunhild har .all vår sympati, och man räcker henne välkomnande han- den. Vilken man förvägrar . Lilian, det gamlas parasithustru,. - men härmed följer man endast förks .exempel efter vad jag kan först&.

Berättelsen i sin helhet löper raskt, , Förf. ser , tecknar bra, understundom .till och med påfallande val. .

Om Belgierna nu av Anna Lind- hagen. Tidens förlag.

En bok med denna titel kan ju inte . vara annat an en den bittraste lidandes- historia. Författarinnan har .varit inne i det med elektriskt järntrådsstangsel omslutna landet och sett förödelsens styggelse som övergbtt det. Hon skri- ver i skälvande medkänsla med de olyckliga, men även om denna inte vibrerat i rösten, vore boken genom sina Fakta i sig själv det mest uppska- kande dokument. För övrigt gör förf. sig möda att opartiskt omtala Fall av vanlighet ocb hjälpsamhet M n de ini vaderandes sida, som. hon hort omtalas . eller själv sett. .

Fotografierna ge s in bild av eländet. Utdelning av soppa - den långa, långa kön av utarmade män, kvinnor och barn!' Utdelning av bröd, 'mjölk och kakao till barnen, av kol -.samma eländeshistoria! Interiörerna från asylen för flyktingar frhn Flandern, Rue Je- richo, Bryssel, från biliighetsrestauran- gen, centralköket, centralavdelningen för upplag av kläder i Bryssels som- marteater, samma vittnesbörd om den djupa, upprörande nöden.

Den lilla boken säljes xill förrniin för "de arbetsskolor i Holland, som stä under staden Bryssels och belgiska statens' överinseende* och som bidrag till hem åt nödlidande belgier.

E. K-N.

Lasebok far folkskolan. Parallell- upplaga. Utg. av Carl Grimberg, Marg Louise Gagner m. 8. P. A. Norstedt & Söners förlag.

Friin. min barndom minnes jag en re- spektingivande foliant i allvarligt band och med stadig skinnrygg, .Statens läsebok'' kallad. .Jag. var sex år och

hade nyss lart mig läsa, då den första gången sattes i min hand. Så fullvuxen den med ens gjorde mig! Visst var det en värdefull bok både för moralen och vetandet, och nog hade den sitt att ge aven åt fantasin. Men nar jag som äldre tänkt tillbaka på barnet och bo- ken, har jag alltid tyckt mig se en av forna tiders målningar med lillgamla barn, insnörda i de vuxnas styva dräkt och tyngda av klokskap och varldser- farenhet.

Ingenstädes marker man bättre' hur tiden för barnen Förändrats . a n i de Fyra små. läckra .volymer, som nu gått ut över landet under namn av L i s e - b o k f ö r f o lk sko l an . P a r a l l e l l u p p - laga. Man skulle vilja vara barn igen för att Få vaxa upp vid den boken. Den svenska j.orden, folket, kulturen vaxer småningom fram inför läsarens ögon, vaxer sig in i hans hjärta. Genom det hela går en underström av klokhet, godhet och varme samt en fin förståelse för barnets krav och barnets mognande. Utan att gå över tolv- i trettonåringens horisont för den till slut sina läsare fram till den bildande konstens master- verk från . olika tider, fram till konstens problem och konstens mästare. Både har och på många andra stallen vidgar den blicken ut över m ä n s k l i g h e t e n s odling. '

Till de ypperliga greppen vid skildran- det av samma skeden hör naturligtvis återgivandet av samtida källor i utdrag, på samma satt som förut skett i Grim- bergs svenska historia. Gustav Vasa och karolinerna t. ex. stall? härigenom livslevande inför. läsarna, Aven på illu- strationernas rikligt och i allmänhet vackert tillgodosedda område möter naturligtvis samma princip.

Omdömena om vad som bör tagas med eller ej i ett arbete som detta måste säkerligen alltid vara skiftande i somliga detaljer. För egen del skulle iag i den historiska avdelningen ha 5nskat utrymme för de äktsvenska bil-

.derna av gamle fader Stiernhielm och Olov. Rudbeck. .Varför inte också någi-a citat . u r den *senares "yverborna1' A t- l a n d och bland illustrationerna dess dråpliga vignett! Något om svenska forsk- ningsresor och . om nobelprisen. anser jag också borde ha ingått i'den svenska nationalboken: , . . .

Alldeles särskilt svårt. a r det .natur- ,

ligtvis att ratt välja och placera de skönlitterära bidragen. Men det ä r inte mycket man skul le ha önskat annor- lunda här häller. Jag känner mig emel- lertid en smula tveksam inför åsynen av Fredins "Requiescat l' bland: sakerna för de allra minsta och tycker kanske att Thunmans "Gånglåta a r val obe- tydlig samt att Snoilsky fått ett bra stort utrymme. -.Från barnvisorna. och sagorna i första delen går vägen .genom dikterna i anslutning till de geografiska och historiska avdelningarna fram 'till den åt det senaste århundradets littera- tur och åt konsten agnade sista delen. .Hara saknar jag givet , en natur- eller folklivsskildring av Almqvist samt en av Molins Adalshistorier. Strindbergs prosa a r också för lite tillgodosedd. Varför ej ta ,med "Sagan om S:t Gott- '

hardl'? Inte heller borde Helena Ny- bloms "Musikens. angelu ha uteslutits, allrahelst som tonkonsten för. övrigt. a r alldeles orepresenterad- .Att som kvinna önska dit en bild av Jenny Lind hade kanske varit. för mycket! - Till sist skulle jag bland poeterna gärna ha velat s e Levertin, t. ex. genom ett par av han "Ganila målningar."

Blott en liten anmärkning till! H u r skall man i folkskolan utan hjälp av noter kunna uttala "Notre-Dame", uMichelangelo", l'Botticelliu, "Velas- queza m. m.? På en del stallen finnas ju dock uttalsanvisningar. Av dessa äro emellertid några, exempelvis "Fong- taneblåu och "Bosché", föga tillfreds- ställande.

Men vad som kan invandas mot läseboken i sin helhet a r obetydligt. I

huvudsak förtjänar redaktionskommitth ett varmt erkännande. Inte minst vi kvinnor ha skäl att vara glada och stolta över den framstående kvinnliga insatsen i arbetet, främst då fröken Marie Louise Gagners. Bland mycket, mycket annat ha vi henne att tacka för att Fredrika Bremers bild och livs- verk nu för första gången ställes inför alla svenska barn. S. S. E.

Mot överbefolkningen p& lararin- nebanan. Laroverksöverstyrelsen har i en skrivelse till regeringen givit ut- tryck för den uppfattningen att Bt-

. minstone under de närmaste åren stats- anslag; och kompetensrättigheter böra beviljas endast åt ett mindre antal en-

. skilda Iärarinneserninarier. Styielsen föreslår att antalet statsunderstödda så- dana seminarier tillsvidare bör minskas från fyra till tre. Anledningen härtill ä r den överbefolkning som finns på lära- rinnebanan med högre kompetens. .

Föreningen för kvinnans potitiska röstratt i Stockholm hade torsdagen

. den 1 1 dennes ett sammanträde under ordförandeskap av d:r Gulli Petrini. Ordföranden ägnade därvid nå ra varma ord åt minnet af fru Martina "o sterberg och häradshövding Karl Staaff.

Till föreningens representant i central-

styrelsen valdes fröken Anna Lindha- gen med fru Karin Fjällbäck-Holmgren som suppleant. Fru Gertrud Törnell höll förearag om. kvinnor i statens tjänst, varefter följde en livlig diskussion. För- eningen beslöt instämma i uppropet för varaktig fred.

Insända . böcker. .

Albert Bonnier: Gabriel Illepornuk. En poet i XX seklets begynnelse av Kjell R. G. Ström- berg. - Skeppet och andra noveller av Bo Bergman. - Thomas Thorild. En studie över hans livsiskidning av Albert Nilsson - Hemma Igen. En skissbok frän Storgarden av Karl Erik Forslund. - Askurnan och andra historier frhi Italien av Ernst Lundquist. - Dansen pA Frötjärn. Av Hjalmar Bergman. - Madame de Pompadour av Edmond och Jules de Gon- court. Overs. av Anna Bagge. - Järn och människor. Noveller av Par Lagerkvist. - Medaljonger. Dikter av Hans Dhejne.

P. A. Norstedt & Söner: Nagra blad ur H ö d ~ korsets historia tillägnade den svenska för- eningens medlemmar av Julia Svedelius.

Hugo Geber: Donaumonarkien 1 krig. Stu- dier . och intrycic i Osterrike-~ngern av Karl Hildebrand.

Ahién & Akerlund: Av gammal köpmans släkt. Roman av Gurli Hertzman-Ericson.

Ledig annonsplats! - ,

Kvinnliga Juridiska Byrån Juris. kandidaten Eva d n d é n

Testamenten, bouppteckninghr, arvsutredningar, äk.tenskapsflirord, familjerättssaker, juridjska

' uppdrag av alla slag.

som på uppdrag av L. K. P. R. utgives av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Göteborg, utkommer i medio av oktober .

och anbefalles åt varje föreningsniedlem.

Den som uppslagsbok synnerligen nyttiga publikationen innehåller - utom .'

kalendarium och dagförteckning - flera värdefulla artiklar samt en del illustrationer fran viktigare händelser under 1915.

~ e l a inkomsten a r avsedd att tillfalla L. K. P. R:s resetalarefond, vilket bör i an högre grad mana varje röstrattsvan att dels själv köpa Kalendern, dels sprida intresse för den bland andra kvinnor. .

Den lämpar sig .synnerligen val som julgåva och säljes til! ett pris av 1 kr. pr exemplar.

Rekvisitioner ställas till fröken Hildur Oijer, Göteborg 1, och moi- tages aven pr telefon 133 14 kl. 5-6 e. m. , Upplagan a r begränsad, vadan beställningar s k y n d s a m t böra verkställlas.

Styrelsen för F. Y: P. R., Göteborg.

Ledig annonsplats!

FREDRIKA- -FORBUNDETS

A ' platsförmkdlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor. samt hushålls6iträden av olika slag.

Rikst. 27 62 Platsförmedlingen ar öppen kl. 12-4. A. T. 48 16

( Veckotidningen Y erhiillas mot ett pris av kr; 2: 50 för inb. ex., kr. %:75 för haft. ex. å

I K A - B R ~ M ~ R ~ F ~ R B ~ N D E T ~ BY 48 AQarube~gsgcataa, 2 ór.

Praktisk tidning f&= hemmet ~ t g i ~ ~ ~ . QV F REMER-F~WBUMDET

Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.

Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året. Prenumerationspris: helt år kr. 1: 80, ,halvår kr 1: -, kvartal kr. 0: 60. Prenumeration sker A posten.

Innehåller berättelser och .poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.

Inbundna årgångar för 1912, 1913 och 1914 kr. 150 pr ex.

utkommer under I g r g med I 2 häften.. Pris 4: 50 praktupplagan - . 2: 75 vad. upplagan.

Prenumeration mottages å. Red., Blasiel~olmstorg I 4, Stockholm, samt hos rikets alla bokhandlare.

RIKT ILLUSTRERAD* KONST OCH KONSTHANTVERK-

Tryckt hos HROD&RNA'LAGERSI'RÖ~\, Boktryckare, Stockholm 19x5

Tidskrift Por den &ensk+ kvinnorörelsen, utgiven av Redrika-Bremer=FÖrbundet. Redaktar: Ellen Kleman.

Förbundsmedlemmar erhsilla tidskriften till ett pris av kr. 3: 50 varvid prenumeration sker . direkt genom Fredrika-Bremer=Pörbundets byrii, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.

'Icke=f6rbundsmedlemmtla prenumerera .A nädaste postanstalt eller i bokhandet Pris för postupplaga: '/t i r kr. 5:-; '/a a r kr. 2 75. - Lösnummer 35 öre. Redaktion och expedition : 48 Klarabergsgatanii, Stockholm. Redaktionstid i miludagar, onsdagar och fredagar kl. 1-3. Allm. .T.. 48 50, Riks 27 62. Expeditionen: kl.. 11-4- varje slickendag. Allm, T. 48 1.6, Riks. 27.62. . , . : . . . . .

f r bildade &jälvforsörjandé vinno or. . .

. Expeditionen: firabergsgafan 48 11.

OBS.! .6ppen endast tisdagar och fredagar. kl. l/iIl-l/d. OBS.! 1 . ' . . -

. . B Y R A - . . t

48 KLARABERGSGATAN ' 48

~ k s t e l . 27 62. Allm. tel. 48 16. Upplysningsbyrh Allm; tel: 48 50. Oppen: 1 1-4.

Upplysningar lämnas .kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsomriden, utbildningskurser, Ene- . .

förhallanden h. m. För utredningar avgift enligt óyerenskommelse. . .

Rikstelefon 68 98 Tehdr.: Skdterskebyrdn. . ' Ahn. telefon 82 1 1

Byrin mottager sjukbud hela dagen': pr telefon även nattetid.

Förestindarinnan träffas säkrast l/~2-~/s4.

. - . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . _ . . . . . --

V L +. j .: lan-eh&ll: 8 -+t . ' ,>

Kvinnornas fredsaktivism. Av Ellen ~lernin . i Urarlhen%mndens rekonstruktion ännuden ghg.

1 Om kvinnlig vamplikt. AV E. K-n.

$3 Fru Maria Ekman. Av Agda Montelius.

Hur det gick till. Av Charlotte Perkins Gilmn. Overs8ttning.

Glimtar utifran. Upprop till understtidjande av kriget mot kriget. Fran Svenska 1 A

Sektionen av Internationella Kvinnokommitth For Varaktig Fred. 1 I

En ideolog ur Kants vankrets. Av Huma Borelins. \

Notiser fran bokvarlden. 1 f7 O

Ledig annonsplats!