Click here to load reader

ARKIV SAMHÄLLE OCH FORSKNING - foreningshuset.se

  • View
    0

  • Download
    0

Embed Size (px)

Text of ARKIV SAMHÄLLE OCH FORSKNING - foreningshuset.se

;t;·
1983
S T-O C K H O L M l 9 8 3
Redaktör: Förste arkivarie Jan Lindroth
Redaktionens adress:
a v Schmidts Boktryckeri AB, Helsingborg 1983
Omslag av Herbert Skarln
Per Clemensson, En inspektionsresa på 1920-talet . . . . . . . . . 7 Bode Janzon, skolpedagogik vid franska arkiv- några in­
tryck från en resa i Bretagne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Beata Losman, Barns underhåll och vård. Ett exempel på
möjligheter till jämställdhetsforskning i 1800-talsmaterial . 29 Anna-Brita Lövgren, Löga-projektet - arbetsmetodiska
och arkivteoretiska problem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Kari Tarkiainen, Statlig arkivförvaltning i Finland. En jäm­
förelse med förhållandena i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63
ÖVERSIKTER OCH RECENSIONER
Samhällsdokumentation inför framtiden. Av Leif Gidlöf . . . 73 Arkiv i Norrland 1-3. Av Sten Körner . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Festskrift till Alf Åberg. Av Staffan Smedberg . . . . . . . . . . . . 83 Krigskollegiets historia. Av Evabritta Wallberg . . . . . . . . . . . 85
ARKIVFRÅGOR I NY ARE UTLÄNDSK UTIERA TUR
Danmark, Norge och Island (Karin Bendixen) . . . . . . . . . . . . 91 Finland (Kari'Tarkiainen) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Frankrike (Siv Sandberg) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Storbritannien (Rune Hedman) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Förbundsrepubliken Tyskland (Helmut Backhaus) ........ 100 Sovjetunionen och Polen (Sigrida Runcis och Mara Eiche) . 102 Förenta statema (Jan Dahlin) . ..... . . . . . .. .. . . .. . . .. .. . 105
SVENSKA ARKIVSAMFUNDET
5
En inspektionsresa på 1920-talet
A v Per Clemensson
Vid genomgång av min moder Aina Clemenssons efterlämnade papper påträffade jag en dagbok från en inspektionsresa per bil, som hon gjorde tillsammans med sin make landsarkivarien Gus­ taf Clemensson i juni och juli 1927. Dagboken ger en god bild av de vedermödor, som det innebar att vid denna tid med bil taga sig fram i det västra landsarkivdistriktet och av den inspektions­ metodik, som kom till användning inom detta distrikt. För att fullständiga bilden lämnas även utdrag ur reseräkningen, den privata kassaboken och reserapporten. Hade här funnits plats, hade artikeln även kunnat illustreras med fotografier ur f am il jealbumet.
Först en biografisk konsumentupplysning. Min fader Gustaf Clemensson ( 1884-1971), bördig från helsingborgstrakten, blev efter studier och arkivtjänstgöring i Lund landsarkivarie i Göte­ borg 1921 och pensionerades såsom sådan 1950. Min moder Aina Clemensson (1894-1982) var dotter av kaffehandlaren Carl A Mattsson och hans hustru Ottilia Peterzens i Göteborg. Hon utbildades vid seminariet i Stockholm och var sedan verksam som småskollärarinna i Göteborg 1914-1954, där hon upp­ fostrade generationer av små göteborgare till dygdiga medborga­ re. Mina föräldrar vigdes 1925.
I brev den 3 mars 1927 hade landsarkivet i Göteborg hemställt hos riksarkivet, "att årets inspektioner av lokala arkiv inom landsarkivdistriktet måtte, i den mån de medhinnas, omfatta" l stads-, l häradsrätts-, 6 landsfiskals-, 32 tullstats-, 30 kyrko-, l skogsstats-, l domänintendents- och l sjukvårdsanstaltsarkiv (sammanlagt 73 myndigheter). Samtidigt hemställdes, att "där en granskning av förut inspekterade arkiv och de åtgärder, som vidtagits, kan företagas utan något längre uppehåll eller avsevärd ändring av resplanen, sådana arkiv måtte underkastas förnyad inspektion". Landsarkivariens hemställan bifölls den 8 mars av riksarkivarien Helge Almqvist.
Inspektion av lokala arkiv förrättades enligt K Maj :ts kungö­ relse angående inspektion av vissa offentliga arkiv (SFS 1924: 410) av riksarkivarien eller på hans uppdrag av tjänsteman vid landsarkiv, i första hand landsarkivarien. Vissa bestämmelser fanns även att landsarkivarien ej skulle vara frånvarande från institutionen under längre tid. Inspektionen skulle avse lokaler­ nas beskaffenhet, arkivaliernas behandling, ordning och vård samt arkivalieförteckningars förande och kompletterande. In-
7
spektionerna förrättades alltså på uppdrag av riksarkivarien och redogörelse för inspektion skulle inom en månad lämnas till riksarkivet. Först genom nu gällande arkivstadga upphävdes den särskilda kungörelsen om inspektion och landsarkiv gavs rätt att utan delegering inspektera arkiv inom distriktet.
Den 8 juni 1927 anmäldes så, att landsarkivarien i enlighet med årets resplan under högst 4 veckor med början den 14 juni ämnade förrätta inspektioner av lokala arkiv. Resan beviljades av riksarkivet den 11 juni och Karl Mellander förordnades såsom ställföreträdare. För inspektionsresan hyrdes en bil O 6185 av märket Willys Knight och årsmodell 1923. Bilen hade 40 häst­ krafter och ägdes av en poliskonstapel i Partille. Därmed lämnar jag ordet till dagboken och tilllandsarkivariens berättelse.
Dagboken har i stort sett återgivits i sin helhet för tiden 15/ 6-10!7; endast ett par mindre och personliga notiser har uteläm­ nats. Efter resp dagboksutdrag har under rubriken "Inspektio­ ner" de under dagen inspekterade myndigheterna angivits (efter­ som de inte alltid nämns i dagboken) och ibland har här som exempel på inspektionens omfattning landsarkivariens årsberät­ telse citerats.
DAGBOK 15 juni (onsdag)
· Gustaf och jag startade kl 9 f m med vår hyrda bil. Färden gick över Kungälf, Jörlanda, Stenungsund upp emot Ljungskile. Mo­ torstopp mitt på landsvägen en mil söder om Ljungskile, fel i fördelningsdosan. Bud sändes efter en reparatör i Ljungskile, som avhjälpte felet, varefter vi kunde köra vidare till Ljungskile, dit vi anlände vid 2-tiden. Bilen kördes till reparatören och Gustaf och jag intog middag på societetsrestaurangen, ej allt för glada. Bilen måste noga överses, varför vid nödgades övernatta i Ljungskile på Hemgårdens hotell. Vi tillbringade eftermiddagen i skogen, drack te på Lyckorna.
Inspektioner: Tullstationen i Kungälv, kyrkoarkiven i Forshälla och Ljung.
16 juni (torsdag)
Väckning kl 7 f m, frukost kl 8. Ringarna måste pumpas, varför vi ej körde förrän kl 10 f m. Över Uddevalla, Munkedal till Dingle och till Gravarne ankom vi kl2 e m. Postbåten förde oss över till Smögen. Gustaf inspekterade tullarkivet, varefter vi gick en runda över ön, fiskbåtar i massor inkommo i hamnen. Vid 1125-tiden fortsatte vi med bilen den vackra och goda vägen mot
8
Dingle . Middag intogs ur matsäcken i en skogsbacke. Vi övernat­ tade i Grebbestad på Gästgivaregården efter att ha kört cirka 15 mil.
Inspektioner: Tullstationen i Smögen och Uddevalla revir.
Tullstationen i Smögen (16/6) Lokal. Tullstationens expedition i privat stenhus. Åtgärd. Förteckning skulle upprättas och i avskrift tillställas riks­ arkivet och landsarkivet.
17 juni (fredag)
Körde kl 9 f m efter en del bråk med starten. Straxt norr om Kragenäs rastade vi och åto frukost i skogen. När vi mätta och nöjda skulle fortsätta, startade bilen ej trots Gustafs stora an­ strängningar med s j älvstart och handvev. En häst bogserade bilen fram till en backe för att få den att starta i backen, men detta misslyckades två gånger. Sedermera bogserades vi av en Ford under många vedervärdigheter till Strömstad, dit vi kommo ganska uppgivna och trötta kl 6 e m. Bilen forslades till reparatör och vi toga in på Grand Hotell. Gustaf och jag fick var sin uppfriskande bastu och karbad efter vilket föl j de middag på Laholmen.
Inspektioner:-
18 juni (lördag)
I förhyrd bil körde vi i mulet väder till gränsstationerna salt­ backen, Svinesund, Hälle, Boråsgården, Krokstrand och åter till Strömstad (12 mil). Jag gjorde mina första besök som handelsre­ sande (Min mor hade av sin fader fått i uppdrag att sälja kaffe till lanthandlare. Utgivarens anm.) , men misslyckades grundligt. Uppköp, bastubad för egen del, middag på Laholmen, vila, promenad.
Inspektioner: Gränstullstationerna i Boråsgården, Hälle, Krok­ strand, Svinesund och Saltbacken.
19 juni (söndag)
Sen uppstigning, frukost på Grand, smör och bröd, ägg, mjölk och kaffe. Timmarna mellan 12-3 försvunna fort dels på en soffa i solskenet på Laholmen, dels vid stationen där vi erforo att bilringen var kommen och dels voro vi på besök hos vår bil, som nu stod putsad och fin, nästan färdig till avfärd. Kl3 e m hade vi tur att komma med en motorbåt till Koster. Båten var antagligen
9
förhyrd av en klass seminarister från Linköping, som voro ute på skolresa. Gustaf och jag fick härligt kallbad (det första) på Kos­ ter varefter vi gingo över ön upp till utsiktsberget. Kl 7 e m gick båten tillbaka till Strömstad. Vid framkomsten åta vi middag på Laholmen, varefter vi kojade.
Inspektioner:-
20 juni (måndag)
Bilen blev ej klar förrän vid tolvtiden, varför jag fick en skön sovmorgon. Gustaf steg dock tidigt upp för att tillse arbetet med bilen. Tiden drog ut och klockan blev 3.45 e m, innan bilen åter var all right. Vi åkte till Håvedalen, en gränsstation, där Gustaf inspekterade tullen, tog vägen genom Norge, (vägarna voro bätt­ re att köra där fick vi höra) ner till Vassbottens tullstation upp till Prestebakke och sedan åter in i Sverige vid Kornsjö förbi Mon, där vi fingo taga en omväg till följd av vägbyggen ner över Gesäter, Rö landa, framkomma till Ed 8.45 e m. Vi fingo föda och gingo till sängs.
Inspektioner: Gränstullstationerna i Håve och Vassbotten.
21juni (tisdag)
Vi beslöto vila oss efter den myckna bilkörningen och stannade därför i Ed. Gustaf inspekterade kyrkoherden här, under tiden satt jag på kyrkogården och sydde. Solen lyste på förmiddagen och det blåste ganska friskt. Tillsammans med Gustaf och kyrko­ herden var jag inne i Eds kyrka som var ganska torftig.
Inspektioner: Kyrkoarkivet i Dals-Ed.
Dals-Ed (21/6) Lokaler. Tornet i Eds kyrka av sten, Eds prästgård av trä. Åtgärder. Söndriga husförhörslängder skulle ombindas; verk­ ställt.- Kyrkajournal från 1790-talet samt en duplettfödelsebok skulle levereras; verkställt . - Ny förteckning skulle upprättas. - Brandfritt arkivvalv för hela kyrkoarkivet skulle inrättas i omedelbar förbindelse med pastorsexpeditionen; beslut härom fattat av kyrkostämman.
22 juni (onsdag)
Arbetades grundligt. Vädret var på morgonen ganska osäkert, varför jag till att börja med beslöt att stanna på hotellet men ångrade mig och följde Gustaf på hans inspektion och väl var det för dagen blev vacker. Vi körde härifrån vid 11-tiden till
10
Rölanda-Gesäter-Töftedal. Rölanda kyrka byggd på mitten av 1600-talet oansenlig och mycket fattig, klocktorn. Kyrkoher­ den i Gesäter fanns ej hemma. Töftedal hade en ung komminis­ ter, kyrkan var garnmal och mycket väl hållen, nästan överallt finner vi gamla dopfuntar, utanför kyrkan intill stenmuren stodo uppresta några gravvårdar från 1700-talet av hamrat järn. Från Töftedal åkte vi till Högens gränsstation, därifrån skjutsade tull­ tjänstemannen oss den en millånga vägen till Jakobsrud i sin bil. Vägen var smal och mycket backig, varför Gustaf icke ville köra med sin bil. Vägen var vacker och gick till största delen genom Norge. Norra Komsjön utgör gränsen mellan Sverige och Norge. Fall med timrnerränna. När vi komrno tillbaka till Högen väntade oss en motorbåt som skulle föra oss till Norane där en sjöposte­ ring är belägen. Vi körde 6 km per motorbåt söder ut på Kom­ sjön med tullmannen Raastad som förare. Vid framkomsten kom det ett störtregn och vi blevo inregnade i Raastads stuga där det bjöds på kaffe, mot vår vilja. Efter en stund klarnade det åter och vi kunde anträda återresan till Högen där vår bil väntade. Den mycket filosofiskt anlagde Raastad avtackades och vi åkte direkt till Ed, dit vi komrno kl 9 e m efter att ha kört cirka 10 mil bil och l mil motorbåt. Maten smakade ganska gott, eftersom vi nära nog svultit hela dagen sedan frukost.
Inspektioner: Gränstullstationerna i Norane, Högen och Jakobs­ rud samt kyrkoarkiven i Rö landa och Töftedal.
23 juni (torsdag)
Midsommarafton reste Gustaf och jag till Mon på järnväg. Mulet och blåsigt .
Inspektion: Gränstullstationen i Mon.
25 juni (lördag)
Gustaf nöjer sig med att inspektera landsfiskalen i Ed vi vilja ej gärna köra ut på vägarna ity att vi anse att vägarna äro överhopa­ de(!) av midsomrnarfarare, vilket Gustaf ganska ofta framhåller och prisar sin försiktighet att hålla sig från landsvägarna.
Inspektion: Landsfiskalen i Dals-Ed.
Dals-Eds distrikt (25/6) Lokal. Landsfiskalens bostadshus av trä i Ed. Åtgärder. Efterforskning efter landsfiskalskontorets arkivalier före år 1901 skulle verkställas. - Förteckning skulle upprättas . - Erinrades om föreskrifterna i nådiga förordningen angående papper m m till vissa offentliga handlingar.
11
27 juni (måndag)
Inspektionsfärd i finfint väder: ej fullt klart på morgonen, sol vid 12-tiden dock något blåsigt. Kvällen strålande vacker och klar, luftiga rosafärgade moln som speglade sig i Stora Les spegelblan­ ka yta. Vi startade med vår bil , som hade fått nya bromsband kl 11.15 f m med Bäcke prästgård som första mål. Järbo kyrka och prästgård blev andra uppehållet. Kyrkan var gammal men hade fått ett torn som påbyggts 1924. Ett smalt fint torn med ett stort kors högst opp . Min väntan vid prästgården blev ganska lång men fördrevs dock trivsamt med ett arbete i handen sittande på bilens fotsteg. I Råggärd fanns prästen icke hemma och därför blev Högsäter nästa inspektionsplats. Kyrkan ligger på en höjd med vid landsbygd runt om. I Rännelanda träffade Gustaf var­ ken präst eller klockare hemma. Böckerna dåligt förvarade i klockarens bostadsrum i skolhuset och i mycket dåligt skick. Härifrån gick färden över Gesäter till Ed (lO mil) .
Inspektioner: Kyrkoarkiven i Bäcke och Ödskölt , Högsäter, Jär­ bo , Råggärd samt Rännelanda och LerdaL
Rännelanda och Lerdal (27/6 , 4/7) Lokaler. Prästgården av trä i Härslätt, Rännelanda och Lerdals kyrkor av sten. De äldre delarna av Rännelanda kyrkoarkiv befunnas vid inspektionen 27/6 i kantorns bostad i övre våningen av trähus i Rännelanda. Å tgärder: Vissa arkivalier från Lerdals kyrkoarkiv skulle levere­ ras.- Söndriga böcker skulle ombindas. - Brandfritt arkivvalv för båda kyrkoarkiven skulle inrättas i omedelbar förbindelse med pastors expeditionsrum i prästgården. - Nya förteckningar skulle upprättas.
28 juni (tisdag)
Regn , regn värre än tillförne. Vi hade tänkt resa från Ed till Bengtsfors där nästa uppehåll blir men äro inregnade. Gustaf lät bjuda mig kaffe på sängen och jag kunde därför ligga och njuta till långt fram på dagen . Vi blevo av omständigheterna utkörda från vårt rum, fingo flytta över i en byggning tvärs över gården. Rummet i flygeln var ganska fuktigt.
Inspektion: -
29 juni (onsdag)
Regnet fortsatte men vi beslöto dock fara till Nössemark. Vi körde dock ej mer än en halv mil, förrän vi blevo nödsakade vända, vägen var på flera ställen överspolad med vatten, för-
12
vandlad till vattenfall och vägen borta. Vid framkomsten till hotellet bestämde vi oss för att resa per järnväg till Göteborg, ity att alla vägar från Ed vore avstängda emedan broar rasat efter det myckna regnet. Vi kommo till Göteborg på kvällen. Gustaf och jag njöto ganska intensivt av att sova i egna bäddar igen.
Inspektion:-
30 juni-3 juli (torsdag-söndag)
4 dagar tillbringade vi i Göteborg då Gustaf gick i tjänstgöring. På lördag eftermiddag bjödo Gustaf och jag Mor och (syster) Hillevi och Ellen Bieber och hennes lille pojke på kaffe i Lands­ arkivets trädgård.
4 juli (måndag)
Kl 4 på morgonen reste Gustaf och jag tillbaka till Ed för att fortsätta inspektionsresan. Kl 7 f m ankom vi till Eds järnvägssta­ tion, där vår bil mötte oss. Vi körde genast till Nössemark med avstickare till Stomrnens tullstation. Vägen var nu lagad om också icke i fullgott skick. På återvägen stannade vi i Ed och åto lunch, varefter vi fortsatte över Gesäter, Lerdal, Råggärd till Bengtsfors, dit vi framkommo kl 7.30 e m efter att ha kört 151/2 mil med bilen i·god form. Vädret var gott och kvällen strålande, när vi gingo en promenad efter att ha fått föda på hotell Mårten, vilket hotell icke föreföll oss vidare tilltalande.
Inspektioner: Gränstullstationen i Stommen, kyrkoarkiven i Ge­ säter, Nössemark, Råggärd, LerdaL
5 juli (tisdag)
Efter en mycket lätt frukost startade vi kl 11 f m med Tisselskogs kyrka som första mål. Vägen gick förbi de två bruken Skåpafors och Billingsfors som lågo vid Laxsjön i en gudomligt vacker nejd. Pastorn i Tisselskog bjöd oss på saft och kakor. Ungefär en halv km från Tisselskogs kyrka stannade "Willisen" men efter en del knåp startade den åter och vi framkommo till Fröskogs gamla kyrka kl 2.20 e m. Kyrkan var från början av 1700-talet med klockstapel. Bilen blev allt trögare att starta för varje uppehåll vi gjorde . Vägen till Mo var smal och backig. I en vägkrök stod en lastbil som lastade timmer och vi kunde inte komma förbi den med mindre än att Gustaf måste backa ner i en grop och vid denna svåra manöver blev det motorstopp och någon vidare start ville "Willisen" ej vara med om. Lastbilen fick bogsera oss i gång och så kommo vi fram till Mo kyrka. Gustaf vågade ej stanna
13
motorn, då han gående begav sig den l km långa vägen till prästgården, utan lät mig stanna kvar hos bilen för att försöka få fatt på en bilreparatör, som kunde hjälpa oss med starten. Bilre­ paratören fick jag tag på, men hjälpa mig kunde han ej. Väntan på Gustafs återkomst blev lång och nervös. Jag satt på vägkanten och arbetade och bilen dunkade och gick och var slutligen varm så det osade om det. Prästfrun var med Gustaf, då han kom åter för att öppna kyrkan och arkivet, hon avrådde oss på det krafti­ gaste att vända åter till Bengtsfors förrän bilen blivit översedd i Amål 7 km från Mo. Gustaf var ganska nervös och ville också helst köra bilen till Åmål, fastän jag helst såg att få åka till vår packning i Bengtsfors. Emellertid segrade den starkare, vi vände bilen mot Åmål, men vi hade icke kört många meter förrän det blev stopp. Bilen blev stående på landsvägen tills några snälla människor lovat att bogsera oss vidare. Detta behövdes icke , några starka karlar sköto med förenade krafter bilen några meter och "Willisen" startade och vi framkomma fortare än vi anat till Åmål och togo in på stadshotellet efter att först ha lämnat bilen hos bilreparatör. Vi fick oss ett välbehövligt mål mat och till­ bringade sedan kvällen hos bilreparatören där vi roade oss med att se på arbetet. Bilen skulle vara klar tidigt på morgonen därpå trodde de . Och vi lade oss den kvällen utan att ha medfört minsta packning.
Inspektioner: Kyrkoarkiven i Mo , Tisselskog och Fröskog.
6 juli (onsdag)
Bilen blev ej färdig varför Gustaf fick hyra en bil för att medhin­ na sin dagliga gärning och han medtog mig i bilen. Vi körde med en täckt Buick och chaufför över Edsleskog till Laxarby 3 mil l km. Vägen myck((t smal och mycket backig, så ;vi ryste vid tanken på att vi dagen därpå ensamma skulle köra med vår Willis och detta förtog något nöjet av att fara i denna egendomligt vackra nejd. Prästfrun, fru Möller, visade mig runt i trädgården under det att Gustaf tittade på arkivet. Sedan bjöd hon oss på kakor och sockerdricka, varefter vi begav oss i väg, gjorde uppehåll vid kyrkan, för att Gustaf skulle tala med kyrkoherden, som hade lektion med läsbarnen. På återvägen gjordes ett kort uppehåll för inspektion vid Edsleskogs prästgård. Vid framkomsten till Åmål gjorde vi en del uppköp varefter vi åto middag, fördrev eftermid­ dagen på en höjd med utsikt över Vänern, Gustaf hos bilrepara­ tören.
Inspektioner: Kyrkoarkiven i Laxarby och Edsleskog.
14
7 juli (torsdag)
Kl 10.15 körde vi från Åmål den besvärliga vägen över Edsle­ skog, Laxarby till Bengtsfors dit vi kom kl 12.15 efter 3 mil 8 km körning. Efter ett par timmars vila körde vi till Torrskogs kyrka och prästgård. Kyrkan låg gudomligt vackert vid Lelången. Bac­ karna på denna väg kommo oss att hisna. Övernattade i Bengts­ fors. 9 mil4 km .
Inspektioner: Kyrkoarkivet i Torrskog och landsfiskalen i Le­ lången.
8 juli (fredag)
Från Bengtstors kl 9 f m till Vårviks prästgård. Då Gustaf skulle vända bilen vid prästgården glömmer jag aldrig. Jag trodde den skulle gå i småstycken, motorn blev varm så den ångade. Snälla människor hjälpte oss dock till rätta. Från Vårvik körde vi till Sillerud och vägen dit var gränslöst vacker. Vägen gick högt över sjön V Silen. Komna ett stycke in i Värmland funno vi vägarna överspolade av vatten. Korna stodo på vägen till buken i vatten. Efter en stunds betänkande körde Gustaf rakt över och det gick lyckligt. Sillerudsarkivet inspekterades, och på andra sidan Sille­ rud mötte vi åter överspolade vägar , som vi nu med vunnen vana
)
~rzspektioner: Vedbo häradsrätt, kyrkoarkiven i Håbol, Steneby, Artemark , Vårvik och Sillerud, landsfiskalen i Billingsfors .
Vedbo häradsrätt (8/7) Lokal. Tingshuset av trä i Alltorp (endast en mindre del av arkivet förvarades här , arkivet i huvudsak å domsagans kansli i Åmål). Åtgärd. Arkivalier av äldre datum än 1821 skulle levereras, de övriga ordnas.
Billingsfors distrikt (8/7) Lokaler. Tingshuset av trä i Alltorp, landsfiskalens bostadshus av trä i Bäckefors. Åtgärder. Förteckning skulle upprättas ; verkställt. - Erinrades om föreskrifterna i nådiga förordningen angående papper m m till vissa offentliga handlingar.
15
Sillerud (8/7) Lokal. Brandfritt arkivrum i den nybyggda prästgården. Åtgärder. Arkivet skulle ordnas och uppställas i arkivrummet, varifrån pastors privata boksamling skulle utflyttas . - Förteck­ ning skulle upprättas .
10 juli (söndag)
Gustaf steg upp i ottan för att inspektera arkivet i By. När Gustaf kom tillbaka var jag resklar, färdig att anträda återresan till Göteborg. Vi hade en lång körning framför oss, närmare 20 mil Säffle-Göteborg. Vägarna i Värmland voro anmärkningsvärt fina , skillnaden när vi körde över gränsen till Dalsland var stor. De blevo dock bättre nere vid Mellerud med undantag för ett och annat vägbygge. Vi körde genom Vänersborg till Trollhättan , där vi åta middag och sedan direkt Göteborg dit vi komma vid 7-tiden. Vi tvättade av oss dammet, klädde om oss från topp till tå , körde bilen tilllandsarkivet och först när Gustaf hade den där kände han sig nöjd och belåten. Vi hälsade på föräldrarna och gingo sedan i all hemlighet till Trädgårdsföreningen där vi åta supe för att fira hemkomsten. Vi voro nog både Gustaf och jag glada över att vara lyckligt väl återkomna. Nog hade resan varit rolig och nog hade vi fått se mycket av de vackra landskapen Bohuslän och Dalsland men otrevnaden med bilen hade förstört något av det lugn man måste ha för att kunna trivas riktigt bra. Efter en finfin festmåltid somnade vi gott i våra egna sängar.
Inspektion: Kyrkoarkivet i By.
By (1117!) Lokaler. Sakristian i By kyrka av sten, By prästgård av trä. Å tgärder. Ny förteckning skulle upprättas. -Brandfri förvaring skulle beredas kytkoarkivet.
Inspektionsresan kom att omfatta ca 1.450 km och under resan gjordes 43 inspektioner. Kostnaderna för resan ersattes av stats­ verket med 1.218:82 kr. Enligt den privata kassaboken utgjorde utgifterna 1.425:65 kr, vari då även ingick mat och logi för hustrun samt bogseringar och bilreparationer. Resultatet av re­ san var även med nutida mått mätt imponerande: under 18 dagar inspekterades 43 myndigheter. Några utgående brev till de in­ spekterade myndigheterna, vari besöken föranmäldes, har ej återfunnits , varför det kan antagas att besöken gjordes oanmäl­ da ; möjligen kan besöken med kort varsel ha anmälts per tele­ fon , någon mer detaljerad resplan kan ju knappast ha uppgjorts med tanke på bilens opålitlighet och vägamas tillstånd. Av dag­ boken framgår ju dessutom, att ett par pastorsämbeten besöktes
16
förgäves. Inspektionerna resulterade genomgående i mycket de­ taljerade inspektionsprotokoll, som tillställdes resp myndigheter och som innehöll uppgifter om arkivens förvaring , behovet av ombindning, leveransmogna volymer, förteckningsarbete, yr­ kanden om arkivrum m m. Innehållet i protokollen sammanfat­ tades i en redogörelse över under året inspekterade arkiv, vilken tillställdes riksarkivet och som sedan publicerades i riksarkivets meddelanden under rubriken Landsarkivariens i Göteborg berät­ telse till riksarkivet den 5 januari 1927 angående inspektion av vissa lokalarkiv. Protokollsammandragen (se exempel i dagbo­ ken) ger en god bild av inspektionernas omfattning och här återfinns även uppgifter om efter inspektionerna verkställda åt­ gärder. Enligt korrespondensen följdes inspektionerna nog­ grant upp och landsarkivarien övervakade energiskt att de över­ enskomna åtgärderna snarast genomfördes.
A v årsberättelsen framgår , att av de i inspektionsplanen den 3 mars 1927 upptagna 73 myndigheterna hade under året 51 myn­ digheter medhunnits, varav 43 under den här refererade resan. Att målet 73 inspektioner ej uppnåddes, förklaras av att den planerade Värmlands-resan ej blev av under året 1927. Året 1928 kom att ägnas åt Skaraborgs län och 1929 åt Värmlands län. Planeringen av reseverksamheten förefaller vara väl genomtänkt och koncentrationen under olika tider till olika myndigheter och olika delar av distriktet synes vara föredömligt genomförd.
Reseräkning Lönegrad: B26 Rese- ~ch traktamentsklass II C
Resans ändamål: inspektion av lokala arkiv enligt kungl. kungörelsen 8/9 1924 (n:r 410)
Resan verkställd på grund av: riksarkivets bemyndigande den 11 juni 1927.
Tid Färdsätt , förrättningsställen (kursivt) mm
Rese­ ersätt­ ni ng
1927 Juni 14 Privatbil Göteborg-Kungälv--Solberga
kyrka (vägen Kode-Jörlanda avstängd)- Ljungskile , 74 km, resan börjad kl9 48 10 Färjavgift vid Kungälv 52 12-
15 Privatbil Ljungskile-F orshälla prästgård- Uddevalla, 20km 13- 18-
16 Privatbil Uddevalla-Dingle-Gravarna, 72 km 46 80 Motorbåt Gravarna-Smögen-Gravarna, 4km 260 18-
17 Privatbil Gravarna-Skee kyrka (vägen Skee järnvägsstation-Strömstad avstängd)--Ström- stad, 108 km 70 20 18-
2 A rk iv, samhälleochforskning 17
Färdsätt, förrättningsställen (kursivt) Rese- Trakta- Tid ersätt- ments-mm n in g ersättning
18 Privatbil Strömstad-Saltbacken-Svinesund -Hälle-Boråsgården-Krokstrand-Ström- stad, 124 km 8060 18-
Vassbotten-Komsjö-Gesäter (vägen Mon- Hökedalen avstängd)-Eds Turisthotell , 103 km 6695 18-
21 Fotvandring Eds Turisthotell-Eds prästgård och kyrka--Eds Turisthotell, 3 km 195 18-
22 Privatbil Eds Turisthotell-Rölanda prästgård och kyrka-TöJtedals kyrka och prästgård- Högen-riksgränsen , 39 km 25 35 Privatbil riksgränsen-Jakobsrud-riksgränsen , 20km 13- Med tullverkets motorbåt riksgränsen-Namne - riksgränsen Privatbil riksgränsen-Gesäter (vägen Mon- Hökedalen avstängd)--Eds Turisthotell 25 35 18-
23 J v Ed-Mon-Ed, tur- och returbiljett III 120 18- 24 18- 25 Inspektion i Ed 18- 26 18- 27 Privatbil Ed-Bäcke prästgård-Järbo präst-
gård-Råggärds prästgård i Särsäter-Högsäters kyrka och prästgård-Högsäter, 60 km 39- 18-
28 Privatbil Högsäter-Rännelanda kyrka-Ränne- landa prästgård i Härs/ätt-Ed , 40 km 26- 18-
29 Privatbil från Ed på väg till Nössemark för inspektion , 10,5 km, varest vägen bortspolats av regn, åter till Ed, 21 km 1365 18-
30 J v Ed-Göteborg, III (inspektionsresan avbru- ten på grund av naturhinder) 1020 Spårvagn, resan avslutad kl14.40 15 18-
Juli 4 Jv Göteborg--Ed, III, resan börjad kl4.19 Privatbil Ed-tullstationen i Stommen-Nösse-
1020
5 Privatbil Bäckefors--Tisselskogs kyrka och prästgård-Fröskogs kyrka och prästgård- Mo kyrka och prästgård-Åmål, 84 km 3360 18-
6 Privatbil Åmål-Edsleskogs prästgård-Laxar- by prästgård-Bengtsfors, 39 km 1560 18-
7 Privatbil Bengtsfors-Torrskogs prästgård i Gummenäs-Torrskogs kyrka---Bengtsfors, 55 km 22- 18-
8 Privatbil Bengtsfors--Ärtemarks prästgård- Håbols kyrka och prästgård-Kolslätt och Ting- valla (vägen överVägneofarbar på grund av
18
Tid
9
Privatbil Säffle-By prästgård-Säffie-Göte­ borg, 210 km; resan avslutad kll9
Rese­ ersätt­ ni ng
Uppburet förskott
Summa kronor
Juni 14 Inspektionsresa: buss Gbg-Kungälv-Gbg Hyra förbil
15 Bensin färjavgift rep av bilen middag te
16 Inspektion: logis, frukost , 2 ramlösa, drickspengar i Ljungskile 3lolja l ringlagning l ring Gravama-Smögen-Gravarna
17 Logis m m i Grebbestad destillerat vatten bogsering Överby-Strömstad Inspektion: supe-middag
18 Frukost bildroska Inspektion: middag
19 Inspektion: frukost Strömstad-Koster-Strömstad supe
20 Frukost logis 27:-, telefon, vatten m m drickspengar bilreparation
Inspektion: supe i Ed 341 bensin
Trakta­ ments­ ersättning
49:55
27 Inspektion: 50 l bensin 18:- reparation av bilen 30:-
29 Inspektion: pension å Ed 21-29/6 168:45 servis 10:-, städn. 6:-, vaktmästare 1: 50 17: 50 biljett Ed-Göteborg 20: 40
30 Avlöning 850:03
Juli 4 Inspektion: bil 2:50 biljett Göteborg-Ed 20:40 Turisthotellet 15:40 bilreparation 3:- 551 bensin 19:80
5 Inspektion: 20 l bensin 6:60 2lolja 2: - tvättning av bilen m m 2:50 bogsering 2:- middag 11:35
6 Inspektion: frukost 4:30 middag 10:80 drickspengar för bil till Laxarby 1: 50
7 Frukost 4:- logis m m jämte drickspengar 22: 50 bil 6/7 till Laxarby 18: -
8 Inspektion: reparation av bilen 13:30 middag 8:80 polhemsknut 17:70 30 l bensin 10:75 ringlagning 2: -
9 Logis m m i Bengtstors 55: 48 frukost 3: 50 drickspengar 9: 50 montering av polhemsknut 4:50 11 olja 1:10 middag 15:75
10 Inspektion: frukost 6:65 middag 12: -
11 Inspektion: logis m m 29:35 drickspengar m m (frukost) 9: - bil Säffle-By-Säffle 3: 30 30 l bensin 9:90 1/21 olja 0:45 rengöring av bilen 1: 50 middag 8:90 supe i Trädgårdsfören m bil hem 34: 20
S:a utgifter 1426:55
20
skolpedagogik vid franska arkiv- några intryck från en resa i Bretagne
A v B ode Janzon
Sedan andra världskriget och framförallt under de senaste tio till tjugo åren har- på kontinenten- arkivens intresse för skolpe­ dagogiskt arbete ökat. skolmyndigheter och ansvariga ministe­ rier uppmuntrar å sin sida ansträngningar i denna riktning. På det internationella planet har Unesco genom publikationsverksam­ het stött arbetet. Med skolpedagogik avses i detta sammanhang vanligtvis undervisning för åldersgrupperna mellan 11 och 19 år . Det andra ledet i begreppet syftar på metoder för en dokument­ inriktad undervisning i historia men även i andra ämnen, t ex geografi. Lärare och arkivfolk som arbetar med originalhandling­ ar och reproduktioner av sådana i sin undervisning framhåller gärna fördelarna:
utvecklar elevens kritiska sinnelag, eleven lär sig vaska fram relevanta fakta, eleven tränas i att bearbeta dessa fakta, eleven lär sig formulera och testa hypoteser baserade på fakta, socialt: undervisningsformen lämpar sig väl för grupparbete varvid samarbetsförmågan tränas.'
Det nyss citerade är naturligtvis avsett som välljud i öronen på utbildningsministeriernas tjänstemän, men påståendena är inte utan grund. Avsikten med denna artikel är nu inte att granska dessa satser. Syftet är inte analyserande utan orienterande. Jag skall - utifrån erfarenheter . från en veckas vistelse vid några arkiv i Bretagne2
- söka ge en kort orientering om franska bemödanden inom områdena: verksamhetsformer, ämnesval och urval av handlingar. Men dessförinnan några ord om tillkomst och organisation av " la pedagogie scolaire".
I Frankrike inrättades 1950 en första utbildningstjänst (Service Educatif) vid nationalarkivet i Paris. De följande åren påbörja­ des vid alltfler departementalarkiv verksamhet av samma slag.
l) Michael G Cook, Teaching with archives. Ur: International journal of archi­ ves, l , 1980, sid 25.
2) Resan bekostades med anslag ur LM Bååths fond . Ett varmt tack riktas till framför allt Alain Droguet samt Jacques Charpy och alla andra ciceroner vid arkiven i Cötes-du-Nord och llle-et-Vilaine .
21
År 1969 hade omkring hälften av landets ca hundra departemen­ talarkiv pedagogiska "enheter". 3 Dags dato har så gott som samtliga sin egen Service Educatif, vartill kommer ett halvdussin tjänster knutna till arkivdepåer i vissa större städer. 4
Utbildningstjänstens organisation och storlek varierar bl a med hänsyn till departementalarkivens storlek men i princip base­ ras den på att ansvar och göromål delas mellan lärarpersonal och arkivarier. En eller flera lärare i historia avsätter ett visst antal timmar per vecka till lektioner, visningar, dokumenturval m m och samarbetar härvid med en arkivarie som - oftast på deltid - i åtskilligt har samma sysslor men tar mindre del i undervis­ ningsmomenten. Spännvidden är som nämnts stor. Departemen­ tet Il/e-et-Vilaine, med arkivdepån i residensstaden Rennes, för­ fogar över dels en ansvarig huvudlärare i Rennes, dels fyra andra lärare stationerade i större städer. Huvudläraren disponerar sju, de övriga vardera två timmar per vecka. Departementalarkivet å sin sida, som har totalt tre arkivarier, har för ändamålet avdelat en av dessa att på deltid sköta sysslan. Departementet C6tes-du­ Nord- med ungefär lika stort befolkningsunderlag- har det sämre ställt. Departementalarkivet i St. Brieuc· har för närvarande bara en arkivarietjänst tillika chef och kan följaktligen inte ägna utbildningstjänsten den uppmärksamhet den förtjänar. En histo­ rielärare vid lärarhögskolan i St. Brieuc disponerar för ändamå­ let sex timmar per vecka. Generellt sett torde utbildningstjänsten i Ille-et-Vilaine, vad personalstyrka och timantal beträffar, tillhö­ ra de bättre rustade i Frankrike.
Till organisationen hör också Centre regional de documentation pedagogique resp Centre departemental de documentation peda­ gogique. Den sistnämnda av dessa motsvarar i Sverige närmast länsskolnämnden. CRDPs och CDDPs funktion i sammanhanget är bl a att delfinansiera och distribuera dokumentpublikationer.
Under läsåret 1980/81 deltog i hela landet ca 216.000 skolele­ ver i denna verksamhet ( nationalarkivet oräknat). Vid mitten av 1970-talet var motsvarande siffra ca 150.000 fördelat på omkring sjuttio Service Educatif-enheter.
Under de hittillsvarande trettio åren har man utvecklat följan- de former för undervisning och typer av pedagogiskt material:
permanenta och ambulerande utställningar i arkivdepån, skollokaler m m, visningar av arkivdepån samt lektioner i arkivdepån och skolan.
·3) Manuel d'archivistique , (paris 1970}, sid. 672-694. 4) Rapport general sur le fonctionnement des services educatifs des archives
departementales. Annee scolaire 1980--81.
originaldokument, tematiskt samlade i undervisningsdossie­ er, s k ma/lette pedagogique, reproduktion av dokument , tematiskt samlade i undervis­ ningsdossieer , dokumentpublikationer, tematiskt samlade , s k recueil de documents.
Under de senaste åren har det blivit allt vanligare att även arbeta med audio-visuella "montage" och visningar av diabilder. Fort­ sättningsvis lämnas undervisningsformen åt sidan, utrymmet äg­ nas istället det pedagogiska materialet.
Ett mycket populärt undervisningsmaterial i många länder är det som ovan kallas undervisningsdossieer. Detta kan omfatta originaldokument liksom olika former av reproduktioner. I Eng­ land talar man om "archives teaching unit" resp "archives teach­ ing kit", i Frankrike kallas liknande material "mallette pedagogi­ que" och "recueil de documents". De utgörs av obundna samling­ ar av fotografiska reproduktioner av originaldokument som lagts i faskikelomslag tillsammans med kommentarer och komplemen­ tärt material. I sin publicerade form kallas de "recueil de docu­ ments" och kan köpas för en relativt billig penning (15-35 F). Vid departementalarkiven har man också byggt upp "banker" av sådana tematiska samlingar av originaldokument resp reproduk­ tioner som enbart användes på plats.
Vilka ämnen väljs för undervisningsdossieema och utställning­ arna? Följer ämnesvalet kursplanen? Vidare: vilka typer av handlingar används företrädesvis? Anses några särskilda typer av handlingar ha ett pedagogiskt egenvärde? Vilka överväganden i övrigt styr urvalet av arkivalier?
Mina insikter i dessa problemställningar är knappast djupgåen­ de. Följande framställning torde ändå förmedla en tämligen kor­ rekt bild av ett område där särskilt de pedagogiska aspekterna är kontroversiella. Som utgångspunkter har jag valt dels departe­ mentet Finistere där verksamheten kom igång relativt tidigt, dels en nationell översikt utvisande de senaste årens tendenser.
Sedan 1957 har departementalarkivet i Finistere byggt upp en omfattande samling undervisningsdossieer av både originaldoku­ ment och fotokopior av sådana. 5 De temata som sålunda illustre­ ras med originaldokument tillgängliga i arkivet är följande:
L'ancien regime !'organisation administrative de la France (1700-tal) L'organisation economique et sociale de la France (1700- tal)
5) Framställningen bygger på Guide des archives du Finistere (1974), avsnittet La pedagogie scolaire , sid. 463-471.
23
La revolution franc;;aise les cahiers de doleance de Quimper (klagoskrifter, besvär)
- une assemblee revolutionnaire: seances, lettres, arretes (sammanträden, skrivelser och utslag)
- une journee revolutionnaire: la journee du 10 aout racon­ tee par un temoin
- une personalite revolutionnaire: Robespierre - un fait social: la terreur
1815-1870 economie et societe dans le Finistere 1815-1848
- la seeonde republique et le coup d'etat du 2 decembre - la vie politique sous le seeond empire - les grands travaux sous le seeond empire
La troisieme republique la fin du seeond empire et le debut de la troisieme republique la commune de 1871 et le camp de deportes de Quelern l'affaire Dreyfus le mauvement anarchiste dans le Finistere 1890-1911 les querelles religieuses au debut de XX siecle la vie politique dans le departement de 1869-1914 la guerre de 1914--1918 le mauvement politique d'extreme-droite de 1920-1940
La seeonde guerre mondiale - la guerre de 1939-1945: affiches, journaux, lettres - la vie dans le Finistere sous l'occupation
Man frapperas av hur väl den politiska historiens nationella huvuddrag är täckta utifrån ett lokalt perspektiv och - eventu­ ellt som följd härav- hur undanskymda t ex de etnologiska och sociala aspekterna är. Det förefaller onekligen som om ämnesva­ let dikterats av kursplanens en aning traditionella syn.
Under slutet av 1970-talet har ämnesvalet breddats betydligt, det gäller Bretagne-regionen såväl som nationen i dess helhet. De nya fält man gett sig in på är bl a följande: 6
kommunikationer och transporter - la navigation sur l'Allier en Bourbonnais - le chemin de fer d'interet local du Morbilian
yrkesgruppers livsvillkor och arbetsliv - le monde ouvrier en Dordogne 1830-1884 - peche et pecheurs en Morbilian du XVIe au XIXe siecle - meuniers et moulins d'autrefois
fritid och folkrörelser - le sport a Montbeliard de 1870-1914
6) Rapport general. Annee scolaire 1980--81.
24
- le sport et societt~ (depart. Tam) barnens värld
le travail des enfants dans le Morbihan au XIXe siecle - le travail des enfants dans les manufactures des Deux-
Sevres
Ämnesvalet förefaller bekant även för en svensk - det återspeg­ lar de senaste årtiondenas ökande intresse för social och ekono­ misk historia till förfång för den politiska historien.
Vad beträffar reproducerade dokument från arkivbeståndet anförs i Guide des archives du Finistere att följande typer lämpar sig särskilt väl för detta ändamål:
officiella utslag, reglementen, instruktioner och cirkulär artiklar i periodisk press beslut fattade i representativa församlingar, korporationer och lokala styrelseorgan verksamhetsberättelser, relationer m m från institutioner och myndigheter folkbokföringens källor domstolsutslag, · notarieinstitutionens protokoll statistik samt "dossiers" rörande publika arbeten, marknader och entreprenadauktioner
Man kan notera en säkerligen motiverad förkärlek för narrativa dokument och sådana handlingar som - utan att vara direkt berättande - förmedlar fakta utan att behöva stöd eller kom­ plettering från ytterligare dokument. Så "saknas" t ex räkenska­ per som också i princip utgör ett eget funktionellt system. Även rent administrativa handlingar typ diarier och register lyser med sin frånvaro: m a o sådana handlingar som den tränade arkivfor­ skaren använder för att "låsa upp dörren" till bestånden.
Liksom vid de övriga departementalarkiven i Bretagne - Mor­ bihan, Ille-et-Vilaine och Cötes-du-Nord- har man i Finistere, i samarbete med CDDP och CRDP låtit publicera kommenterade dokumentsamlingar (recueil de documents) för att användas i klassrummen. Upplagorna omfattar ibland sexhundra exemplar. Det är inte ovanligt att finna titlar som är slutsålda. Till dags dato har man i Finistere producerat sex recueil nämligen:
le Finistere 1800--1914: les hornmes la revolution dans le Finistere 1789---1799 cahiers de doleance (två nummer) progres economique et vie sociale dans !'arrondissement de Quimperle au XIX siecle Brest au XIXe siecle (1880--1914): les hommes, la ville
Vad jag sett av publicerade recueils från andra departement så
25
tycks ämnesvalet till en del vara detsamma som i Finistere. Åtskilliga har sålunda publikationer med teman kring revolutio­ nen. Särskilt klagoskrifterna ( cahiers de doleance) med sina kla­ ra budskap förefaller vara populära.
Vilka överväganden styr urvalet av dokument i dessa dossieer för skolbruk? Jacques Charpy anför i Guide des archives du Finistere några "tumregler". Om ämnesvalet i stort följer kurs­ planen så påverkar detta naturligtvis också urvalet av dokument. Den ger de yttre ramarna. Viktigt är att arkivalierna skall vara läsbara för en publik som ej är paleografiskt utbildad. Följaktli­ gen väljes gärna handlingar från 1800-talet. De bör vidare vara tankeväckande (pouvoir de suggestion). Hänsyn till handlingens fysiska status beaktas. Arkivalier med pedagogiskt egenvärde eller poäng bör ha någon av följande egenskaper:
nyckeldokument, dvs dokument vars analyser bringar klarhet i sammanhangen ögonvittnesdokument, samt personliga dokument ( documents-humains), vilka återger medborgamas uppfattningar och (föregivna) motiv.
Beroende på den pedagogiska metod som används kan arkiva­ lierna nyttjas på åtminstone tre olika sätt:
som illustration, bekräftande den muntliga framställningen , som undersöknings- eller studieobjekt (l'investigation), dvs dokument runt om vilka hela lektionen är uppbyggd som "inkörsport" (fri övers. av l'accrochage), dvs slående dokument om leder tankarna till ett visst ämne och även bibringar underlag för diskussion i ämnet.
Det har inte varit möjligt att i denna artikel behandla alla i sammanhanget relevanta aspekter. En väsentlig del av arkivpe­ dagogiken gäller" tillgången till undervisningslokaler samt inte minst utrustning och hjälpmedel till dessa. 7 Ej heller har de pedagogiska spörsmålen förts upp på diskussionsnivå. Desto mer angeläget är det att avsluta med några tänkvärda ord av Hugh A Taylor, en arkivman med lång erfarenhet av pedagogiskt arbete.
En kärnfråga är: skall elevens arbete med arkivalierna vara "övning/träning" (exersice) eller en "upptäcktsfärd" (personal discovery, experience)? Fransmännens undervisningsdossieer­ malette pedagogique eller recueil de documents - såväl som britternas "units" eller "kits" består av hårt strukturerade urval av handlingar och prioriterar ofta dokument med klara eller övertydliga budskap. Är det inte risk att eleven bibringas en förenklad och problemfri bild av det historiska skeendet?
7) Se Michael G Cooks ovan anförda uppsats.
26
Mot detta ställer Taylor "mosaikmetoden" . Ställ eleverna inför osorterade och ospecificerade buntar av arkivalier: och uppmana honom/henne att: "enter into a dialogue with these records ... and ask your own questions and draw your own conclusions". 8
stimulera elevens nyfikenhet och han/hon erfar i bästa fall en genuin historisk upplevelse! Förenklat uttryckt står valet mellan "manipulation" och "villervalla". Vilken metod som än används - fallgroparna får man på köpet.
Summary. School Pedagogics at French Archives. Some Impres­ sions from a Journey in Bretagne. By B ode Janzon.
The purpose of the present artide is to give some brief informa­ tion about the efforts of French departmental archives to help put "la pedagogie scolaire" into practice: organization , teaching forms, choice of subjects, selection of records and the history of the cooperation between schoolsand archives .
Since 1950 "le service educatif' has been set up at nearly all the departmental archives . A great part of the educational ser­ vice is, however, handled by teachers of history connected ·with the school system. In some departments the publication of re­ cords has already got far and several teachers are involved. In other departments the activity is still in its initial stages. The organization also includes institutions at departmental and regio­ nal levels, which are responsible for the financing and for the distribution of published records.
Some of the teaching forms employed are permanent or ambu­ latory exhibitions in the archive repository, in schools or else­ w here. There are demonstrations of the repository archives as well as lessons dealing with particular records or themes.
Sometimes original documents are used in the teaching. When this is done the records are thematically collected in so-called malette pedagogique and not employed outside the archives. A great deal of work is spent on producing and publisbing themati­ cally structured collections of documents called recueil de docu­ ments. The size of the edition varies but sometimes there are up to six hundred copies. A simpler variant consists of photocopied documents centring on a special subject and produced in a small­ ernumber.
As regards the choice of subjects for these collections of re­ cords, i t is obvious that the outlines of national political history as illustrated by sources of local origin- the revolution, la commu­ ne, the Dreyfuss affair etc.- have latelygiven way to down-to-
8) Taylor, Clio in the Raw: archival materials and the teaching of history. Ur: American archivist 1972, vol. 35 , sid . 329.
27
earth social and economic history: communications, transports, the conditions under which certain occupational groups live or have lived , child labour, popular movements, sports and so on.
I t has been necessary to omit man y things in this summary, bu t in conclusion something should be said about the pedagogical problems. The above-mentioned collections of documents con­ tain material that has been fairly heavily structured, and there is a preference for such overly evident messages . The risk is obvious: willthe pupils not get a simplified and- which is more serious- un unproblematic picture of historical events?
28
Barns underhåll och vård. Ett exempel på möjligheter till jämställdhetsforskning i 1800-talsmaterial
A v Be a ta Losman
~ l. Inledning
Arkivarierna bestämmer i dag till stor del hur mycket och vilka typer av förvaltningshandlingar som blir kvar som underlag för framtida forskning. statsfinansiella skäl säges kräva hårdare gall­ ring, men den ska förhoppningsvis ske på sådant sätt att informa­ tionsförlusten inte blir besvärande för forskarna (Samhällets ar­ kivproblem DS U 1981:21 sid. 79, 103). Även om många försök gjorts att väcka forskarnas intresse för gallringsfrågorna och vissa resultat nåtts (C Winberg och S Åkerman, Forskningens framti­ da datatillgång, 1976 och R Nygren, J Larsson, S Åkerman, Samhällsdokumentationen inför framtiden, 1982) blir det i prak­ tiken till sist arkivarierna, som dirigerar gallringen åtminstone av pappershandlingar.
Arkivarier hinner sällan forska och kravet på forsknings­ orientering prioriteras knappast i diskussionen om allt vad arki­ varier ska göra och kunna. Arkivarien förutsättes kunna tjäna den framtida forskningen utan att ha möjlighet till kontakt med dagens, utom som fritidssyssla . Under en kortare period har jag själv haft förmånen att kunna kombinera arkivariens och forska­ rens arbete , och därvid kunnat konstatera hur nyttigt detta kan vara för båda verksamheterna. På grund av forskningens inrikt­ ning har jag haft tillfälle att ur kvinnohistorisk synpunkt begrun­ da främst de mängder av administrativt material som förvaras på landsarkiv. Sådant källmaterial är svårhanterligt för forskare, som inte kan röra sig fritt i arkivmagasin och saknar de extra kunskaper om ingångsmöjligheter till svåröverskådliga serier, som man ofta får genom arkivtjänst. Det rimliga vore ju egentli­ gen att arkivariernas kunskaper tillvaratogs i forskningen, inte bara ifråga om att vägleda andra utan också så att arkivarier genom eget forskningsarbete blev bättre rustade att hjälpa både sig själva vid bedömning av dagens gallringsfrågor och andra vid vägledning till material och möjliga frågeställningar. Arkiva­ rierna och forskningen behandlades vid RA:s arkivseminarium i juni 1978 (se Rolf V allerös inlägg i rapporten) , men uppfattades knappast som ett av de viktigaste problemen. För närvarande verkar utökade forskningsmöjligheter för arkivarier vara en uto­ pisk dröm, men även utopier har sitt berättigande.
En ny princip för gallring, den s k etiska gallringen, torde vara
29
betydligt farligare för forskningens möjligheter, både idag och i framtiden, än vad man kanske riktigt tänker på i dessa sekretess­ problemens dagar. Den är klart formulerad i bl a Socialutred­ ningens slutbetänkande (SOU 1977:40 s. 746 f) och Nils Nilsson varnade kraftigt för den redan 1976 (Arkiven och informations­ samhället s. 78 ff) . Om allt för enskilda individer känsligt materi­ al ska försvinna , kommer det att bli svårt att studera hur indivi­ derna fungerat i samhället.
Ska man komma längre än till att acceptera att centralt utfär­ dade regler har tillämpats likformigt över hela landet - och vi anar väl alla att så inte är fallet - måste man få tillgång till källmaterial, som uppkommit genom individernas konfrontation med samhällets normer. Här räcker det inte med stora serier hårddata i maskinläsbara register, här är det tvärtom nödvändigt med subjektiva yttranden och bedömningar från så många som möjligt.
Jag skulle vilja visa på en typ av material, som ger en så ingående bild av människors personliga förhållanden för 150 år sedan , att det med dagens krav på "etisk gallring" sannolikt skulle riskerat utplåning. Detta material är i och för sig välkänt, men det har visat sig möjligt att därur sammanställa uppgifter, som säger en del om kvinnornas och barnens ställning i det förindustriella samhället. Därmed är det användbart för jämställdhetsforskning i historiskt perspektiv. Med tanke på att jämställdhetsforskning är ett prioriterat forskningsområde (Prop. 1981/82:106 s. 201) och att det även betraktas som legitimt att den hittills fått en klar kvinnoinriktning, är det viktigt att arkivväsendet beaktar den i sina gallringsöverväganden.
2. Materialet
Vid en demonstration i Göteborgs landsarkiv kom jag att ta fram en volym " Äktenskapshandlingar" ur Göteborgs domkapitels arkiv, eftersom jag ville se, om det fanns några kvinnor som sökte skilsmässa, och det fanns det (se härom min uppsats om Kvinnorna och äktenskapet i Västsverige omkring 1840 i Histo­ risk Tidskrift 1982).
Serien börjar 1708 och har vid en tidig ämnesordning brutits ut ur den allmänna serien inkomna handlingar. Det rör sig om skrivelser till domkapitlet från enskilda och från församlingspräs­ ter, men som bilagor ligger i många fall utdrag ur domböcker från tviste- eller brottmål (hor) och kyrkorådsprotokoll rörande medling mellan oeniga makar. Osystematiserade protokollsserier är annars svåra att bearbeta, men här fick man en hel svit ärenden av likartad typ från hela stiftet. Jag har t v gått igenom åren 1836-1843. De flesta ärenden rör kusingifte , och där finns
30
inget material rörande barn, men det finns sådant både i äktenskaps- och trolovningsskillnadema. Långvariga trolovning­ ar med kvinnan kyrkotagen som mannens hustru var tydligen ett utnyttjat sätt att ge mor och barn lagliga rättigheter, om paret av någon anledning inte ville eller inte kunde "fullborda äktenska­ pet" dvs vigas. I alla skillnadsärenden måste kontrahentema ha gjort upp om barnen på något sätt, innan skiljabrev söktes hos domkapitlet för att möjliggöra annat gifte.
Inställningen till barnen har kvinnahistorisk betydelse, efter­ som kvinnans barnproducerande förmåga har spelat en roll för hennes ställning i samhället. Sågs barnen som något gott, bör också synen på kvinnornas barnafödande ha varit positiv. Idag ses barnen som ett hinder och oftast som ett s k kvinnaspecifikt sådant, men det beror ju på att barn inte betraktas som något samhällsnödvändigt utan som en privat lyxkonsumtion. Men i det förindustriella samhället med hög barn- och ungdomsdödlighet betraktades sannolikt barnen som tillgång, inte som belastning. De utgjorde folkpensionen för sina föräldrar , och samhället kän­ de ett visst ansvar för deras vård (se t ex Riksens ständers skrivel­ se till Kungl. Maj:t angående en allmän fattigvård i riket 24/4 1810).
I mitt material finns det ingen antydan om att barnen sågs som ett särskilt problem vid skilsmässorna. Ingen känslomässig in­ ställning till dem kan ses. Prästerna och domstolama säger inte ett ord om värdet av äktenskapssammanhållning för barnens skull. Barnen hade ingen talan vare sig enligt lagen eller i prakti­ ken . Det gäller både småbarn och barn i lägre tonår, som ju i vissa familjer fick bidraga till försörjningen och vuxna barn som arbetade på hemgården. Från det faktum att ingen demonstrerar några känslor för barnen kan man dock inte sluta sig till att de inte betydde något. Det kan ha varit så självklart att de utgjorde en tillgång att ingen behövde orda om det. Materialet upplyser om vem som ville ha och vem som fick hand om barnen och hur mycket som utgick i underhållsbidrag. Från ett antal sådana exempel kanske man kan sluta sig till något om föräldrarnas inställning, och i varje fall kan man se domstolarnas.
Barnen omtalas i regel just som barn, inte som flickor eller pojkar. Det finns inte underlag för en förmodan , att det ena könet värderades högre än det andra. Och detta grundar sig inte bara på domstolamas språkbruk. Det finns både skrivelser och uttalanden från enskilda, som också beskriver barnen som enbart
' barn. Denna typ av material innebär, att det bara är individer, som
råkat i konflikt med samhällets normer, som kommer till tals, men så är ju också fallet med mycket av det personorienterade materialet hos myndigheterna idag. Alla de som fungerar frik-
31
tioosfritt hörs och syns aldrig. Dem kan man idag nå på annat sätt , t ex genom systematiska intervjuer. I äldre tider kan kanske personliga brevväxlingar och dagböcker ge motsvarande infor­ mation .
Eftersom detta material bara redovisar föräldrar som inte sam­ sas, kan man givetvis hävda att föräldrar , som varit eniga i äktenskapet , haft en annan inställning till barnen. Mot detta är bara att säga, att det inte går att åstadkomma en jämförelsegrupp på detta material; en sådan kan däremot sammanställas via kyr­ kobokföringsmaterialet, men då blir det en undersökning i en enda församling . Det här blir snarare en skiss över västsvenska förhållanden i allmänhet.
3. Bestämmelser
Giftermålsbalken i 1734 års lag stadgar " huru barn uppfostras skola, där äktenskapsskillnad sker" (13 kap. 3 §). Om föräldrar­ na inte samsas om vem som ska ha barnen, är den närmast därtill som e j brutit äktenskapet. (Man räknade endast med hor och förlöpande av hem/make som skilsmässaanledningar, eller myc­ ket grova brott.) Om den oskyldige maken ej är lämpad att ta hand om barnen, ska domaren bestämma om den brottslige eller någon annan ska ta hand om dem, "gånge till föda och upp­ fostring deras så mycket av fadrens och modrens gods, inkoms­ ter , lön eller slö j der som domaren skäligt prövar". Om mannen vållat skilsmässan, bör hustrun sitta kvar i boet, hon ska tillsam­ mans med barnen ha 2/3 av intäkterna och mannen 1!:'3 "till föda och nödtorft" . Är hustrun vållande , får hon inte sitta kvar i boet , utan domaren ska pröva vad mannen ska ge henne till uppehälle , när " hon sig själv ej ärligen nära kan" . Om båda är vållande , ska den som är bäst lämpad stå för boet och barnen. Domaren prövar detta , men är de lika lämpliga, äger mannen företräde.
Detta lagrum tar inte upp trolovningsbarnen, men i princip hade fästekvinna och trolovningsbarn samma rättigheter som vigd hustru och barn fött efter vigsel. Lagen gav ett litet företräde åt mannen , men i övrigt fastslås båda föräldrarnas skyldighet att bidraga till barnens underhåll och uppfostran. Uppfostran måste ha inneburit, att barnen inte bara skulle hållas vid liv utan även hade rätt till den nivå av utbildning som tillhörde deras sociala kategori .
Hundra år efter lagens tillkomst såg samhället annorlunda ut. Det som utgjorde en undantagsbestämmelse i 1734 års lag kom att bli allt mer brukat i praktiken, sedan en stadga 1810 utökat antalet lagliga skilsmässaanledningar och barnen i trolovnings­ förhållanden eller överhuvudtaget förhållanden utan vigsel hade ökat. Enligt lagen var barnen ingalunda enbart kvinnans angelä-
32
genhet, men hur var det i praktiken, hur följdes lagen? Det kan omedelbart konstateras, att kvinnor, som fick barn
utan att vara vigda, och inte kunde göra en privat överenskom­ melse med barnafadern, gick till rätten och i många fall fick barnafadern dömd till att betala underhåll. Underhållet utgick tills barnet fyllt femton år, och summan tycks dels variera vid olika domstolar, dels uttagas i förhållande till faderns inkomst. Summorna ska demonstreras genom ett antal fall. Men det visar sig 9ckså, att många olika privata överenskommelser rörande barnen kunde förekomma. I regel stadfäste helt enkelt rätten vad makarna kommit överens om.
4. Några faO i praktiken
Ett ganska gott exempel är rotebåtsmannen Samuel Pyts i Mor­ landa på Orust f. 1799, som år 1841 sökte skiljabrev och bifogade utdrag ur häradsrättens protokoll 25/1 1838, då han anklagat sin hustru för hor (531/1841). Anna Johansdotter f. 1797 hade fött ett barn i slutet av september 1837. Hon erkände att det var oäkta och uppgav namnet på en man, som gjort henne med barn, medan maken var kommenderad bort, men hon hade inga bevis och mannen ifråga nekade. Enligt de bifogade prästbetygen hade makarna länge levat i osämja. När prästbetygen hade lästs i rätten, kom makarna överens om att av deras tre barn skulle mannen ta till sig de två äldsta, 15 och 13 år gamla, "varemot det yngsta barnet, som är 12 år, skall bliva hos hustrun emot det hon med avseende därpå att detta barnet såsom yngst fordrar mer försörjning får behålla all makarnas gemensamma egendom".
Enligt lagen skulle hustrun ha förlorat halva sin lott i boet, och hon skulle inte ha fått sitta kvar i hemmet, men rätten stadfäste denna överenskommelse. Även om det troligen var ett fattigt hem, måste det ha varit värdefullt för hustrun att få bo kvar, och så stor skillnad i försörjningen av en 12-åring och en 13-åring var det knappast . En 15-åring räknades kunna försörja sig själv. Hustrun hade också det lilla uä-bamet att ta hand om, och till det kunde hon inte få något underhållsbidrag, eftersom den utpeka­ de barnafadern nekade och hon inte hade några bevis. Så domen var förhållandevis gynnsam för henne.
I detta fall utgick inget underhållsbidrag utan makarna delade på barnen. Det var inte nödvändigt att alla underhållsbidragsfall gick till domstol. Änkan Caroline Giljarn i Majoroa och sjöman­ nen A. E . Olsson hade fått två barn och hon hade kyrktagits som hans hustru , men de hade inte tagit ut lysning och enligt prästens intyg fanns det inget hopp om att de skulle vigas. I ansökan om skiljabrev omtalas, att sjömannen lovat att för de två flickebar­ nen betala årligen tills de hunnit femton år "vad lag i slikt fall
3 A rkiv, samhälle och forskning 33
tillerkänner" utan rättegång. Han skulle betala kvartalsvis (205/ 1842). Nu säger lagen inget om summorna, och olika taxor till­ lämpades, som nedan ska visas, så det är tämligen osäkert vad sjömannen egentligen utfäste sig att betala.
Underhållsbidragen specificerades ibland i riksdaler banko, ibland i riksdaler riksgäldssedlar, och i något fall gjordes de värdebeständiga genom att anges i en tunna råg och en tunna kom årligen in natura eller enligt markegångspris, och garantera­ des ytterligare genom utmätningstvång (389/1841). En riksdaler banko var ungefär l% riksdaler riksgälds, så summorna borde egentligen räknas om för att kunna jämföras, men ibland verkar det som om folk inte skilt så noga mellan de två myntslagen.
1837 dömdes en man att betala 20 rd rgs årligen för två barn, alltså 10 per barn (2/1837).
Samma år dömdes en man för hor vid Tunge häradsrätt. Han hade gjort en piga med barn - det var på hennes vittnesmål han dömdes- och han fick betala 16 rd rgs årligen (1837/113).
I ett annat horsbrottsmål från 1840 fick mannen betala 16 rd 32 sk banko för sin sexårige son i äktenskapet (509/1840).
F d sjukhusdrängen Erik Persson hade flyttat från Uddevalla till Göteborg. Han hade försökt bli fri från sin fästekvinna i Uddevalla före hennes nedkomst, tydligen i början av gravidite­ ten, men hon hade vägrat att ge honom fri. Sedan hade hon fött barnet, kyrktagits som hans hustru och de hade tagit ut lysning, men nu ville han återigen upplösa trolovningen. Och den här gången gick hon med på det, för nu hade han erkänt faderskapet och förbundit sig att betala "ett litet bidrag", nämligen 33 rd 16 sk rgs. Det låter ju inte litet i jämförelse med summorna ovan, men det står faktiskt inte i brevet till domkapitlet att det ska utgå årligen, och i så fall var det verkligen litet. Sannolikt rör det sig dock om årsbidrag, det finns inga andra fall där engångssumma praktiserats. Bre-vet är formulerat av prästen i kvinnans namn, och där är en del moralistiska uttryck: "Mina bekymmer, mitt lidande , min blygsel över min belägenhet vill jag icke teckna". Men enligt prästens bifogade intyg var det inget fel på hennes vandel (564/1840). Det var ingen skam att ha ett trolovningsbarn. Därför får man också ställa sig litet skeptisk, när brevet omtalar barnet sotn en börda, som hon önskar bära ensam. Det är inte säkert, att hon såg barnet som en börda, fast prästen formulerade det så.
Det finns barnafäder som får betala betydligt mer än sjukhus­ drängen. Krögaränkan Christina Larsson i Göteborg hade fått två barn med en artillerikonstapeL För det första betalade han 50 rd rgs per år , kvartalsvis , och sedan 99 rd sammanlagt för de två barnen. Det låter som ett ganska kännbart avdrag på lönen, i synnerhet som han tänkte gifta sig med en annan kvinna och ju
34
då kunde vänta sig fler barn. Horsbrott kunde bli nog så dyrbara för en man, som både fick
betala till det barn, som blivit anledning till skilsmässa och till barnen i äktenskapet. Hemmansägare Per Johan Axelsson, 33 år, dömdes för hor och till skilsmässa. Han hade varit gift i sex år och hade två barn. En soldat vittnade om hur Axelsson hos honom träffat den kvinna han gjort med barn. Pigan hade kom­ mit till soldatens bostad 6 mars, sänt bud efter Axelsson, som kommit och stannat till 9 mars. Under denna samvaro hade han träffat avtal med pigan om bidr~g till uppfostran och lovat betala henne en viss summa varje år. A ven om inte summan precisera­ des i denna privata överenskommelse, tyder den ju på att Axels­ son var inställd på att uppfylla sina skyldigheter redan innan pigan fött barnet.
Den uppgörelse han träffade med sin hustru intogs däremot i domboken, och den är daterad 20/8 1840, vilket var innan målet var dömt i rätten. Både detta och en del av innehållet tyder på att det var en uppgörelse i godo .
"Som den olyckshändelse inträffat att frågan uppstått oss un­ dertecknade emellan om äktenskapsskillnad för begånget hor, och som detta brott av mig Per Johan Axelsson ej kan nekas och som laglig skillnad i äktenskapet härföre handhaves i laga ord­ ning vid vederbörlig domstol och domkapitel, alltså hava vi nu för att undanrödja framdeles påkommande tvistefrågor om bo­ skillnaden härmed till efterrättelse beslutat, att Per Johan Axels­ son, som nu får emottaga boet och grödan i befintligt stånd, skall betala alla boets skulder under vad namn de vara må samt bestå nödig uppfostring till de under äktenskapet sammanavlade barn, såsom föda, kläder, lära läsa till dess de uppnått femton års ålder samt dessutom till hustrun Sara Nilsdotter, som nu straxt avträ­ der från bostaden och medförer allt vad hon i lösörespersedlar infört, nästa michaelistid erlägga 166 Rd 32 skillingar Riksgälds­ sedlar samt dessutom till henne vid samma tid avlämna två tun­ nor blandsäd, en halv tunna råg samt fyra tunnor potater. Spann­ målen skall vara ren strid säd. Sedan skall Sara Nilsdotter ej vidare äga någon pretention att utfordra något mer av boets tillgångar" . Rättegångskostnaderna ska de dela, men böterna ska han betala. De överenskommer också om att sedan dom fallit i målet , ska de vara fria att ingå nya äktenskap (227/1840). I överenskommelsen nämns hennes bror och svåger, som åtagit sig att "tillse hennes gods att det förvaltas i behörig ordning" .
Vid första ögonkastet verkar hustrun avspisas med en obetyd­ lig summa. Enligt lagen skulle hon ha rätt att sitta kvar i boet med barnen. Men man vet inget om vilka skulder hon slapp ifrån. Av ett intyg från prästen i Mjöbäck 24/10 1841 framgår att Axelsson då hade lämnat gården i Övre Lida och flyttat till ett
35
ställe i Halsljunga församling, visserligen som ägare, men det kan ju ha varit en mindre gård än den första. Det framgår inte alls vart hustrun ska ta vägen, det framgår inte en gång om barnen ska följa med henne, fastän man kan anta att det var meningen, eftersom underhållet från fadern specificeras på ett värdebeständigt sätt. Det ska räcka till kläder, föda och läsunder­ visning.
5. K vinnornas försörjningsplikt
Änkan Anna Brita Persdotter i Myckleby på Orust begärde skiljabrev från trolovning och uppgav som anledning att hon ca två års tid bedragits på vigsel (707/1838). Men enligt prästens intyg hade hon 26/5 1836 fått ett barn med sin fästman, en torpare, och på hans begäran kyrktagits i december samma år som hans hustru. Då hade emellertid barnet redan dött, och sedan blev de osams och hon flyttade till en båtsman, som var änkling. Med honom fick hon 10/7 1838 en flicka, som ännu levde , när prästen skrev 10/12 samma år: "Härav inhämtas, att nämnda änka är en lättsinnig kvinnsperson, som förgätande all sedlighet tyckes leka med själva kyrkotagningsceremonin. Skulle det än lyckas henne att bliva frånskiljd Johannes Bengtsson ( = fästmannen) kan hon dock aldrig träda i äktenskap med Hans Jonsson Tälgknif, med vilken hon hor förövat . Av consideration för hennes fattigdom och svårighet att försörja sig och barnet, har jag ej, vilket jag annars ärnat göra, anmält hennes brottsliga förhållande tilllaglig beivran."
Prästen hade formellt helt rätt . Trolovning och kyrktagning var påbörjat äktenskap , hon hade därför begått hor med den andre mannen och hor var absolut äktenskapshinder. Hon fick alltså inte vigas vid det levande barnets far , och inte heller kunde saken ordnas genom kyrktagning. Den fattiga kvinnan hade san­ nolikt ingen större förståelse för den hårda lagen och kunde knappast inse varför hon inte fick lämna den förre fästmannen , när barnet var dött och de blivit osams. Prästen stämplar· henne som lättsinnig men klargör samtidigt hennes försörjningsplikt både mot sig själv och barnet. Nu var hon änka, men även hustrur har försörjningsplikt.
En hustru som får skilsmässa efter mannens horsbrott omtalar att hon enbart kan försörja sig själv, inte klara barnet också, så hon kräver och får underhållsbidrag för det (509/1840) .
I ett annat fall döms hustrun för hor och rätten bestämmer att barnen skall födas, klädas och uppfostras av mannen med bidrag från hustrun till en tredjedel av utgifterna (38/1839). Det låter ju ganska svårt för henne att fullgöra detta, men det fanns tydligen egendom. Men här blev det också till slut en privat överenskom-
36
melse , som var förmånligare för hustrun. Inför rätten hade man­ nen krävt , att hustrun skulle avträda honom tillhöriga hus, som hon innehade, men rätten skrev bara enligt lagen , att hon förver­ kat halva giftorätten. Domen föll 25/1 1838, och när mannen sökte skiljabrev i december samma år, hade han flyttat till en annan församling och uppgav , att han efterskänkt f d hustrun " all min tillfallande del uti vårt bo." Men barnen fick hon tydli­ gen inte behålla. Eller var det inte så självklart, att en kvinna ville behålla barnen?
Det finns näml!gen ett fall , där hustrun utan vidare lämnar barnen. Korpralen Peter By i Horred hade begått hor med en kvinna, som fött hans barn. Hustrun krävde dels skilsmässa dels att få tillbaka 16 rd 32 sk rgs, som mannen fått av hennes fädernearv . Inför domstolen lovade mannen att betala dessa pengar till hustrun, och han förband sig också att vårda och uppfostra deras fyra barn . Hustrun hade flyttat ifrån honom i februari , då horsbrottet blev bekant, och rättegången var i no­ vember. Barnen hade hon uppenbarligen lämnat, och det finns ingen antydan om att hon ville ha dem. Rätten stadfäste deras överenskommelse. Hon hade givit honom tillåtelse att gifta om sig, och de sökte gemensamt skiljobrev, så det är möjligt att fallet var av den typen, då horsbrott på mannens sida fick bli lösningen på långvarig osämja i äktenskapet. Den summa mannen lånat av hustrun utgör den vanliga underhållssumman för ett barn per år. Hade han lånat av hustrun för att betala det oäkta barnet? Här talas inte alls om att hon har några plikter mot barnen.
Det gör det i andra fall , även bland ickejordägande. En fattig kvinna som fått två barn med en dräng men inte blivit kyrktagen som hans hustru blev stämd till tinget av fästmannen, som ville bli fri från trolovningen. Några skäl omtalas inte. Han dömdes att betala 20 rd rgs årligen i tio år till barnen - det står inte hur gamla de var, bara att de var små - det omtalas heller ingen retroaktiv betalning från födelsedatum, men det markeras att kvinnan mot detta bidrag själv skulle försörja barnen.
Retroaktivt underhåll förekommer annars i flera fall, en gång även för ett barn, som dött halvårsgammalt. Pigan Anna Niklas­ dotter i Herrestad stämde sin barnafader och ville att han dels skulle böta för att han avlat barn, dels ge henne ersättning för barnets födsel och vård. Hon hade tidigare fött uä barn, så hennes frejd var inte helt utan anmärkning. Mannen dömdes till 3 rds böter och 4 rd skulle honha för skötsel av barnet. Själv fick hon böta för lägersmål l rd 16 sk, men målet måste ändå ha gått med vinst för henne. Hon ville upplösa trolovningen, och han hade inget att invända, om hon nu inte ville vänta tills han kunde försörja hustru. Hon påpekade, att han inte hade läst sig fram till nattvarden och därför troligen aldrig skulle bli i tillfälle att för-
37
sörja någon hustru (56/1838). Det är väl inte helt klart om kvinnan hade stämt barnafadern
för att bli fri från trolovningen och kunna söka skiljabrev med någon chans till framgång, eller om de få riksdalrama för det döda barnet betydde så mycket. Det verkar röra sig om fattigt tjänstefolk, eftersom han inte hade någon möjlighet att sätta upp hushåll inom överskådlig tid, vilket är den reella innebörden i uttrycket "försörja hustru".
Det finns flera exempel på par som söker trolovningsskillnad efter det att barnet dött. Bland föräldrar fanns det möjligen något slags uppfattning om sammanhållning för barnets skull. Drängen Per Hansson i Laholrn och pigan Petronella Andersdot­ ter i Halmstad uppgav, att de numera inte hade "någon preten­ tion på varandra", eftersom det under äktenskapslöfte "sam­ manavlade" barnet sedan länge var dött (138/1836).
Ett par i Ramelanda socken sökte trolovningsskillnad 1837. De hade ett barn, och hon åtog sig vården av barnet, han skulle bara betala 16 rd 32 sk rgs till vad han förut betalat. Det låter ju inte mycket, men av ansökan framgår att deras ursprungliga överenskommelse var från 1824, då tydligen barnet var fött, så det var inte långt till 15-årsdagen, då underhållen brukade upp­ höra. Trots att paret hade gjort upp allting ordentligt och haft många år på sig att begrunda om de ville vigas eller inte, blev de instämda till domkapitlet för att förmanas till vigsel. Efter sam­ manlevnad var kyrkliga myndigheter helt inriktade på att förhål­ landet skulle fullbordas genom vigsel. Denna strävan berodde inte på omsorg om barnet, för det kunde bli kallelse till domka­ pitlet, även om barnet var dött, utan det var en ren ordningsfrå­ ga.
En del kvinnor avstår från underhåll eller byter det mot annan förmån. Tyvärr kan man inte avgöra, om det sker frivilligt. Pigan Johanna Olofsdolter, 30 år, sökte skiljabrev från sin trolovade artillerist (465/1836). Hon hade fått barn med honom 1831 och hon hade kyrk