Gläntan - om socialdemokratins utmaningar i en ny tid

Gläntan i skogen – om socialdemokratins

utmaningar i en ny tid

Delvin Arsan, Tor Gustafsson & Stig-Björn Ljunggren

2

3

Gläntan i skogen

– om socialdemokratins utmaningar

i en ny tid

Delvin Arsan, Tor Gustafsson (red.) & Stig-Björn Ljunggren

Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg

4

Om författarna

Delvin Arsan är statsvetare och politisk analytiker. Har arbetat med konfliktförebyggande frågor och biståndsprogram för FN i Egypten, Jemen, Irak, Jordanien och i USA de senaste 6 åren. Har även tidigare arbetat på Folke Bernadotte Akademin, Amnesty International och Svenska FN-förbundet.

Tor Gustafsson är journalist och omvärldsanalytiker med kultur- och samhällsfrågor som huvudsakliga bevakningsområden. Har under många år arbetat som redaktör och medieanalytiker i Stockholm. Är idag bosatt i Uppsala.

Stig-Björn Ljunggren, fil dr statsvetenskap, samhällsdebattör och konsult. Arbetar just nu på projekt om partierna och äganderätten samt socialdemokratins omsvängning på 1980-talet. Flitig kolumnist och bloggare. Bor i Uppsala.

Författarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser i Tankeverksamhetens skrifter. Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se [email protected] ISBN 978-91-87077-19-7 Göteborg 2012

5

Förord Socialdemokratin lever i intressanta tider. Det kan förstås tolkas som en förbannelse, men också som en möjlighet.

Denna text är ett försök att inventera den socialdemokratiska idédebatten globalt. I en tid av strukturkris i västvärlden, när det talas om ”Asiens år-hundrade”, EU-projektet upphört att vara en visionär markör och social-demokratin fått se sig förpassad från makten i länder som tidigare räknades som ”deras” terräng, finns det förstås utrymme för att ställa frågan om vad som nu bör göras.

Socialdemokratin står inför stora utmaningar. Och frågan är hur dessa diskuteras internationellt inom socialdemokratin?

Syftet är därför att göra en genomgång av diskussionerna i de socialdemokra-tiska partierna runt om i världen, med ett brett perspektiv, men med speciellt intresse för hur verkligheten beskrivs, vilka målsättningar som lyfts fram och vilka medel som förespråkas.

Uppsatsens rubrik antyder vad det handlar om. Socialdemokratin står i en glänta i skogen där den fortsatta färden framåt inte är riktigt självklar eller tydlig.

Naturligtvis borde denna text vara speciellt intressant med tanke på den svenska socialdemokratins programarbete med syfte att anta ett nytt parti-program vid kongressen i början av april år 2013.

Metoden har varit gängse, författarna har krattat på nätet, pratat med personer i såväl Sverige som utomlands och som kan sägas ha djupa insikter. Av naturliga skäl ligger betoningen på länder som svensk socialdemokrati traditionellt har påverkas av. Men texten gör också, om inte annat av ren nyfikenhet, utflykter för att hitta pärlor längre bort. Inte minst med tanke på dynamiken i Mellanöstern, det som kallas ”den arabiska våren”.

Framställningen kan läsas som en kort introduktion och översikt. Och författarna har inga pekpinnar eller egna rekommendationer till färdriktning för svensk socialdemokrati, vare sig för socialdemokratiska partier eller socialdemokratisk idérörelse.

6

Författarnas egna politiska åsikter är således inte redovisade i denna text. Det är inte ens säkert att alla av författarna ska räknas som socialdemokra-tiska partister. Däremot är de överens om att socialdemokratins idéer fortfarande har betydelse för hur samhället utvecklas.

Texterna är översatta till svenska av skribenterna som dessutom har haft ansvar för olika delar av texten, men står för den gemensamt. Huvudarbetet har lagts ner av Tor Gustafsson, som förutom research och textproduktion också varit redaktör med ansvar att få ihop en flytande sammanhängande text. Delvin Arsan har framförallt bidragit med sina kunskaper om Mellan-östern.

Rapporten är indelad i två övergripande delar: I den första delen, Social-demokratin i världen, betraktas socialdemokratins utmaningar runtom i världen. Den andra delen, Den socialdemokratiska identitetskrisen, fokuserar på socialdemokratins ideologiska utmaningar och den krisdebatt som rasat under senare år. Här är det den europeiska socialdemokratin som står i centrum.

Stig-Björn Ljunggren

Uppsala december 2012

7

1. Socialdemokratin i världen

Globalt samarbete för en ”ny solidaritetskultur”

Temat för Socialistinternationalens kongress i augusti-september år 2012 var ”för en ny internationalism och en ny solidaritetskultur mellan männi-skor och länder” (vår översättning). I en deklaration fastslås att flera olika dimensioner måste vara integrerade i kampen mot den globala finanskrisen – finansiella, ekonomiska, sociala och miljömässiga hänsyn måste vägas in. Det här innebär att den finansiella åtstramningspolitiken inte är tillräcklig för att ta världen ur krisen, den måste kompletteras med åtgärder för ökad tillväxt och fler arbetstillfällen.1 De flesta åtgärder som beskrivs i dokumentet har funnits på internationalens agenda i flera år, men en nytillkommen formule-ring är att det nu behövs ”en modig satsning grundad på en ny solidaritets-kultur, en solidaritet som verkar på olika nivåer: inom ekonomi, politik och i samhället” (vår översättning).2 Den retoriska sammankopplingen av olika dimensioner för hållbar utveckling återkommer i den socialdemokratiska idédebatten. I en aktuell rapport från Friedrich Ebert Stiftung (FES) konsta-terar den sydafrikanske forskaren Brendan Vickers att politiken för en håll-bar utveckling bör ta sikte på att åstadkomma en förändring av maktförhål-landen inom tre olika områden: ekonomi, miljö och samhälle. Det handlar om att integrera arbetet med de tre dimensionerna: ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet.3 Vickers menar dessutom att det är staten och inte mark-naden som har huvudansvaret för att planlägga, koordinera och implemen-tera omvandlingen av samhället i riktning emot ökad hållbarhet. Detta kräver stora, offentliga framtidsinvesteringar.

Socialistinternationalens agenda har under senare år dominerats av finans-krisen, miljö- och demokratifrågor. I en deklaration från kongressen beskrivs

1 Socialist International, “Resolution, For an Economy with Jobs, Growth and Social Protection: The Social Democratic Response to the Financial Crisis”, 2012-09-01, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1694 2 Ibid. Citat i original: “…a bold approach based on a new culture of solidarity, solidarity that works separately and simultaneously at different levels: economic, political and social”. 3 Vickers, B.,”Pessimism of Intellect” or “Optimism of Will”? Sustainable Development and the

Role of the State, Berlin, Friedrich Ebert Stiftung, 2012, s. 1., http://www.fes-southafrica.org/media/09169.pdf

8

hur konservativa krafter tar finanskrisen som förevändning för att nedmon-tera välfärden och driva igenom en nyliberal agenda. Istället behöver man stoppa den finansiella spekulationen genom att reglera finansmarknaderna på global nivå. Då behövs helt nya och bättre instrument. I deklarationen uttrycks behovet av att inrätta en ny, global finansarkitektur.4

Vid Socialistinternationalens rådsmöte i Costa Rica i januari år 2012 antogs en gemensam resolution om behovet av en reglering av de globala finansiella systemen, framför allt betonades hur ratinginstitutens begränsar handlings-alternativen för politiker som försöker hantera en svår ekonomisk situation.

Här är förhoppningen att en skatt på finansiella transaktioner, FTT, skulle kunna minska finansiell spekulation men samtidigt stimulera ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling genom att utgöra en finansieringsfond för investeringar.5

Under senare tid har Internationalens politiska relevans ifrågasatts av flera europeiska medlemspartier som arbetat för en genomgående reformering av organisationen. Organisationen har dessutom kritiserats för brister i de interna beslutsprocesserna, men även för att man har räknat odemokratiska partier bland sina medlemmar. I synnerhet har man fått skarp kritik för att inte ha kastat ut auktoritära och diktatoriska ledare som Hosni Mubarak och Ben Ali förrän situationen blev omöjlig i samband med oroligheterna i samband med arabiska våren.6

Vissa hävdar att Socialistinternationalen speglar en svunnen epoks priori-teringar och att det är hög tid att finna nya vägar för det progressiva samarbetet på global nivå. Antony Beumer, ansvarig för utrikesfrågor för de socialdemokratiska partierna i Europaparlamentet, och Nick Martin, vice partisekreterare för australiska Labor skriver i en gemensam artikel att Socialistinternationalen har utformats som en diskussionsklubb för social-demokratiska partier.7 Istället vill Beumer och Martin se mer samarbete via flexibla nätverk och välkomnar alla aktörer som kan bidra, inte bara ledare från politiska partier utan även representanter för exempelvis tankesmedjor, det civila samhället och sociala rörelser. Här nämner artikelförfattarna

4 Socialist International, “Resolution, For an Economy with Jobs, Growth and Social Protection: The Social Democratic Response to the Financial Crisis”, 2012-09-01, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1694 5 Socialist International, “Resolution: Redefining Markets in a Democracy and Overcoming the Crisis with Growth in the Real Economy”, 2012-01-24. 6 ”Jämtin kritisk till S-internationalen”, Aktuellt i Politiken, 12-08-21, http://www.aip.nu/default.aspx?page=3&nyhet=41575 (hämtad 2012-10-22), ”SPD: ’Socialistinternationalen är ingen röst för frihet länge’”, Arbetarbladet.fi, 2011-03-18, http://www.arbetarbladet.fi/nyheter/utrikes/176-spd-qsocialistinternationalen-ar-ingen-rost-for-frihet-langeq (hämtad 2012-10-22) 7 Beumer, A. & Martin, N.,“The Socialist International: A Broken Dream?”, Social Europe

Journal, 2012-07-12, http://www.social-europe.eu/2012/07/the-socialist-international-a-broken-dream/ (hämtad 2012-10-22)

9

initiativ som Global Progressive Forum, som startades i ett samarbete mellan Socialistinternationalen och de europeiska samarbetsorganisationerna, och den Conference of Progressive Parliamentary Leaders som årligen arrangeras av italienska Partito Democratico.

Vid Socialistinternationalens kongress år 2008 lanserades begreppet Global

Welfare Statehood för att beskriva den alternativa samhällsmodell man vill se förverkligad på internationell nivå och som kanske främst kan exporteras till utvecklingsländer och arabvärldens gryende demokratier.

Här tycks det främst vara den nordiska välfärdsmodellen som utgör idealet för Socialistinternationalen – en socialdemokratisk strategi som känneteck-nas av social rättvisa, solidaritet och full sysselsättning.8 Det påpekas också att de nordiska staternas utveckling under det senaste decenniet visar på konkurrenskraften hos ett samhällssystem med en stark offentlig sektor, finansierad med förhållandevis höga skatter: 9

Den nordiska erfarenheten visar att de som påstår att det är omöj-ligt att förena hög tillväxt med en rättvis fördelning av inkomster har fel. Den nordiska erfarenheten visar tvärtom att det går att förena tillväxt och social rättvisa.

Afrika

Socialistinternationalens kongress hölls i Kapstaden i Sydafrika i månads-skiftet augusti-september. I en gemensam deklaration beskriver kongressen de övergripande ekonomiska svårigheterna för Afrika. Det konstateras lakoniskt att en stabil ekonomisk tillväxt i stora delar av det subsahariska Afrika vare sig har fört med sig någon hållbar utveckling eller någon minskning av fattigdomen. Den globala finanskrisen slår särskilt hårt mot den afrikanska kontinenten, särskilt med tanke på risken för minskat ekonomiskt bistånd och indragna investeringar i afrikanska industrier. Kampen för mänskliga rättigheter försvåras av den utbredda fattigdomen. Kongressen lyfter även fram religiös fundamentalism som ett växande problem i det subsahariska Afrika.

8 Socialist International, “Advancing a global welfare statehood: SI Committee on Economic Policy, Labour and National Resources meeting in London”, 2009-04-06, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticleID=1979 (hämtad 2012-10-22 9 “The Nordic experience shows that those who claim that you cannot combine high growth with a fair distribution of income are wrong. On the contrary: the Nordic experience shows that it is possible to combine growth and social justice.”, Socialist International, “Global Welfare Statehood - the Nordic Experience”, 2009-06-12, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1411 (hämtad 2012-10-22)

10

Kongressen uttrycker sig hoppfullt om en utveckling mot demokrati i Niger, efter socialistledaren Mahamadou Issoufous tillträde på presidentposten år 2011. Även i länder som Guinea, Senegal och Zambia noteras steg i demo-kratisk riktning. Kongressen är däremot oroad över utvecklingen i länder som Mauretanien, Ekvatorialguinea och Kamerun. Dessutom fördöms statskupperna i Guinea-Bissau och Mali.

Socialistinternationalens afrikanska kommitté skriver i ett uttalande från ett möte i juni år 2012 att de vill arbeta för en fördjupad form av demokrati, som inte inskränker sig till den skenbara förekomsten av flerpartisystem eller pressfrihet.10

Internationalens regionala kommitté uttrycker också en stor oro över finans-krisen och dess följder för utvecklingen i Afrika, risken för ökad fattigdom, arbetslöshet och politisk instabilitet till följd av minskade investeringar och en svagare tillväxt. De afrikanska socialdemokraterna betonar att krisens verkningar måste mötas med fler medel än enbart budgetdisciplin och fort-satta ekonomiska åtstramningar. Man talar om behovet av investeringar i infrastruktur och sökande efter nya mineraltillgångar.11 Enligt sammanfatt-ningen från mötet uttrycktes ambitionen att finna ett globalt alternativ till den nyliberala krishanteringen:12

Deltagare underströk att den globala krisen måste mötas på global nivå. Som socialister sökte vi efter alternativ till den nyliberala modellen, vilken endast resulterat i åtstramningar.

Det betonades redan vid den regionala kommitténs möte i Dakar år 2009 att det behövs en ny världsordning där ekonomin underordnas politisk kontroll:13

… en omdefinierad etisk och filosofisk grundläggning som sätter ekonomin under politisk kontroll och i mänsklighetens tjänst”

10 Socialist International, “SI Africa Committee meets in Praia”, 2012-07-31, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticleID=2177 (hämtad 2012-10-26) 11 Socialist International, “Praia Declaration”. http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1690 (hämtad 2012-10-26) 12 “Participants underlined the fact that this global crisis needed a global response and as socialists we were looking for alternatives to the neoliberal approach which resulted in nothing but austerity”, Socialist International, “SI Africa Committee meets in Praia” 13 ”…the re-definition of an ethical and philosophical basis that puts the economy under the control of politics and in the service of humanity;” “Socialist International, ”Dakar Declaration, 2009-06-20, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1380 (hämtad 2012-10-26)

11

Nordafrika/Mellanöstern (den arabiska våren)

I ett möte i början av år 2012 fastslår Socialistinternationalens arabiska kommitté att den ”arabiska våren” har öppnat nya möjligheter för social-demokrater i Nordafrika och Mellanöstern att utarbeta en gemensam sociopolitisk strategi för övergången till demokrati.14 Här tycks det vara den europeiska välfärdsstaten som står modell för de socialdemokratiska ambitionerna. I Egypten följer det Egyptiska Socialdemokratiska partiet den skandinaviska, socialdemokratiska modellen.

Idag finns stora utmaningar i regionen. Arbetslösheten är ett centralt och strukturellt samhällsproblem, särskilt bland ungdomar. Fattigdomen är en annan mycket stor utmaning. T.ex. så är Jemen det fattigaste landet i Mellan-östern där nästan 60 procent av befolkningen är arbetslösa ungdomar.

I Nordafrika och Mellanöstern ligger ungdomsarbetslösheten på närmare 25 procent. Den höga arbetslösheten innebär att det är svårt att komma till rätta med ekonomisk ojämlikhet och den utbredda fattigdomen. Svårigheterna att finna anställningar gör dessutom att många söker sig till den informella ekonomin eller hankar sig fram på otrygga anställningar. Många saknar en fungerande socialförsäkring. Särskilt utsatta är immigranter som i arablän-derna ofta hamnar i anställningar utan social trygghet. Ett generellt problem på arbetsmarknaden är att fackföreningarna är relativt svaga och att det finns få nationella institutioner som deltar i den sociala dialogen. De fackföre-ningar och arbetsmarknadsinstitutioner som nu finns är helt kontrollerade av statsmakterna. Nyetablerade fackföreningar och aktörer på arbetsmark-naden saknar dessutom erfarenheter, kunskap, ekonomisk finansiering och politiskt uppbackning.

Under våren uttalade Socialdemokraterna i regionen sitt stöd för FN:s freds-ansträngningar i Syrien och fortsatte arbetet med att stärka samarbetet mellan socialdemokrater i olika arabländer. Exempelvis har utvecklingen i Egypten varit ett centralt ämne under hela år 2012. Socialistinternationalens arabiska kommitté betonade tidigare i år i ett gemensamt uttalande vikten av att den anda som föddes vid demonstrationerna på Tahrir Square fortsätter att hållas vid liv.15 Socialistinternationalen har därför ett nära samarbete med aktörer i hela regionen och stödjer processerna med att ta fram nya konstitutioner och att förbereda demokratiska val i de olika länderna. Socia-listinternationalens arabiska kommitté uttryckte också en stark ambition att utveckla en panarabisk, socialdemokratisk agenda för den demokratiska omvandlingen av staterna i regionen.16

14 http://www.socialistinternational.org/images/dynamicImages/files/GWSRabat.pdf 15 http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1668 16 http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1668

12

Länderna i Mellanöstern är extremt instabila politiska system där skillna-derna mellan de olika partierna, intresse grupper, folkrörelser, politiska idéer och plattformar är otydliga. Instabiliteten och oklarheterna kring Mellanösterns statsbildningar och olika aktörer gör det också svårt att tänka i termer av etablerade sprickor mellan olika oppositionella grupper. Exempel-vis kan det vara svårt at identifiera motsättningar och skillnader mellan islamister och icke islamister, sanna och ”falska” islamister, islamister jäm-fört med liberaler osv. Då dessutom klara och tydliga politiska ideologier saknas blir det, om möjligt en ännu större utmaning. Detta resulteras förstås i en avsaknad av en öppen och samhällskritisk politisk debatt med klara och tydliga politiska budskap. Partierna och koalitionerna i Arabstaterna lider mest av avsaknaden av identitet, ideologier, gräsrotspolitik och ledarskap.

De folkliga rörelserna under den arabiska våren

Den Arabiska våren startades av ungdomar som var frustrerade på grund av bristen på politiska, ekonomiska och sociala reformer. Arbetslösheten var ett grundläggande faktum och fattigdomen en annan som drog folket till Tahrir torget (Frihetens torg) för att kräva förändringar och reformer.

De sociala rörelserna ville återvinna självständighet och politiskt självbe-stämmande. Dessa rörelser försökte också samtidigt återskapa direkt demo-krati, med en blandning av gamla - begrepp som samling, samförstånd och självständighet - och att genom nya sociala medel organiserade massdemon-strationer genom Facebook, Twitter och andra mobila demonstrationer. De sociala medierna blev deras plattform för spridning av information och mobilisering av större rörelser och nätverk. Dessa rörelser som organiserade framförallt av unga män och kvinnor blev början på en ny period av massiv politisk kreativitet.17

Folksamlingen på och kring frihetstorgen runt om i Mellanöstern födde poli-tiska och folkliga rörelser som senare kom att förändra den politiska kartan i Mellanöstern. Den arabiska våren blev den politiska debattens befrielse och alla kunde börja prata politik, debattera, kritisera, klaga och ventilera överallt utan rädsla för att bli hörda och förföljda av mukhabarat.18

En social rörelse är ett slags organiserat (i lösa nätverk, grupper eller organisationer) kollektivt handlande, vars aktörer delar vissa grundläggande föreställningar om omvärlden, känner solidaritet

17 http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/mar/22/occupy-arab-spring-political-protest 18 Mukhābarāt (arabiska: مخابرات, även transkriberas muḫābarāt / muḵābarāt,) är den arabiska termen för underrättelsetjänstemän.

13

med varandra och befinner sig i konflikt med det etablerade systemet inom det område där de verkar och framför sina protester. För att räknas som social rörelse krävs att protesthandlingarna och den kollektiva identiteten som rörelsen etablerar uppvisar en viss varaktighet över tid.19

Denna typ av folkliga rörelser var tidigare förbjudna och i många länder avrättas man än idag av sådana initiativ (Syrien och Iran för att nämna några). När dessa rörelser föddes saknades det erfarenhet, organisations-strukturer, ledarskap och representant, samt klara, tydliga och framförallt gemensamma mål. De rörelser som växte i samband med den arabiska våren var i början natio-nella men kom senare att bli även religiösa. I hela regionen kan man se ganska tydliga drag mellan nationella och religiösa kollektiva åtgärder. I båda fallen är modellerna och realiteten långt ifrån perfekta.20 Den Islamiska mot-ståndsrörelsen (Hamas) och Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) motsätter sig t ex fredsprocessen. Glenn Robinson, expert på Mellanöstern säkerhet och politiska frågor, hävdar att båda organisationerna gick in i koalition (The Alliance of Palestinian Forces, som också omfattade ett antal mindre aktörer) med uppenbara mål att främja sina egna organisatoriska intressen.21 I Jemen var många av dessa rörelser drivna av klanledare från norr som hellre såg ett enat Jemen under Salehs styre medan rörelserna i södra Jemen har varit väldigt splittrade. Många av de rörelserna i södra Jemen känner sig marginaliserade av centralregeringen, som domineras av nordborna, därav många rörelser som vill tillbaka till självstyre och socia-listiskt styre medan östra provinsen Hadhramout generellt har identifierat sig med den södra rörelsen. Men de senare vill inte ha tillbaka de tidigare socialisternas styre utan endast fred, enligt Charles Schmitz, ordförande för American Institute for Yemini Studies.22 Koalitionsbildningar och oppositioner

I Egypten har de sekulära partierna bildat en koalition (The Egyptian Bloc) bestående av liberaler och vänsteranhängare. Koalitionens “center-vänster-falang” representeras av The Constitution Party, The Free Egyptians Party och The Egyptian Social Democratic Party. Nationellt representeras vänstern i koalitionen bestående av The Tagammu Party och The PopularAlliance

19 Jamison, Andrew och Åsa Wettergren, Sociala rörelser - politik och kultur, Studentlitteratur, 2006. 20 Social movement theory and grassroots coalitions in the Middle-East, Mario Diani, University of Trento and University of Strathclyde. 21 Robinson, Glenn 2005. “Organizational imperative and the limits to alliance: The PFLP-Hamasrelationship since 1991.” Paper prepared for the workshop “Cooperation Across Ideological Divides in the Middle East”, Rockefeller Foundation, Bellagio, August 8-13. 22 http://www.aljazeera.com/indepth/interactive/2012/06/20126510233575914.html

14

Socialist Party. Koalitionen syftar till att utmana det religiösa Muslimska

Brödraskapet och den militära koalitionen som representeras av aktörer som är trogna den gamla regimen. Koalitionen har bildats på endast dessa två sakfrågor och är i övrigt starkt splittrad utan starka gemensamma politiska ideologier eller idéer. Socialdemokratiska medlemmar som jag talat med menar att när koalitionspartierna väl kommer in i det nya parlamentet kommer de att ta upp den verkliga kampen om sina ideologier.

Med dessa sakfrågor som utgångspunkt samt en klar definition av ”oss” och ”dem” så är det mycket möjligt att detta kan användas som grund för utvecklingen av de sociala rörelsernas identitet och dynamik.23

Koalitionsbildningar är det vanligast förekommande politiska mönstret i Mellanöstern. Med sin huvudfokus endast på regimer på lokala nivåer tillhörande oppositionen, har koalitionspartners (ofta bestående av helt olika politiska aktörer) ofta svårt att identifiera former för samarbete som går utöver de kortsiktiga, opportunistiska målen på lokal nivå, och istället fokusera på en starkare gemensam identitet med en gemensam långsiktig politisk vision. Sådana visioner föds oftast inför nya val.

Dynamiska koalitioner med såväl sekulära, liberala, islamistiska och vänster aktörer, ofta med begränsningar i både karaktär och omfattning, finner stora svårigheter att hålla ihop en ideologisk mångfald.24 I november år 2012 annonserade den egyptiska koalitionen att deras partnerskap inte är en kortsiktig koalition inför valet, utan en grund för en långsiktig politisk allians med mål att förvandla Egypten till en civildemokratisk stat.25 Slagord som ”tillsammans, ska vi åstadkomma det som är vårt” har sin utgångspunkt i ett långsiktigt mål om att bilda en civildemokratisk stat och främja ekonomisk utveckling genom en liberal ekonomi med social rättvisa.26 Koalitionen ser helst att de största politiska skillnaderna tas upp efter valet då platser i det nya parlamentet är garanterade. Det är också oklart hur partnerskapet mellan ”The Free Egyptians Party”, känd för sin mer liberala och fria ekono-miska orientering, och den socialistiska koalitionen Al-Tagammu skall ha möjlighet att dela en och samma vision för Egyptens ekonomiska framtid.27

Avsaknaden av politisk popularitet och relativt svaga koalitioner gör det svårt att ta upp välkända, och ibland känsliga samhällsfrågor som splittrar partiernas i den offentliga debatten. Till exempel i Egypten har det social-demokratiska partiet en helt annan ställning inför reformeringen av fackför-

23 Social movement theory and grassroots coalitions in the Middle-East, Mario Diani, University of Trento and University of Strathclyde. 24 Diani a.a. 25 http://english.ahram.org.eg/NewsContent/33/104/26700/Elections-/Political-Parties/Egyptian-Social-Democratic-Party.aspx 26 “Revolt and Revolution in Egypt: Causes and Consequences of the 2011 Egyptian Uprising”, Steven Ditchkus & Diana Rodriguez. Geopolitics of the Middle East and North Africa. Fall 2011. 27 Egyptian Social Democratic Party. Egyptian elections watch (Hram online and Jadalitta) 18 nov 2011.

15

bunden än vad de liberala partierna i koalitionen har uttalat. På grund av avsaknad av popularitet och behovet en koalitionsbildning för att komma in i parlamentet har partiet valt att inte debattera frågan med de andra partierna i rädslan av att skapa splittring och förlora röster.

I Marocko var The Islamist Party och Justice and Development (PJD) under en tidsperiod medlem i koalitionen och styrdes av Union Socialistedes Forces Populaires (USFP), sedan gick de mot ”rådgivande opposition”.28 I båda fallen var organisationernas agendor tydliga och låsta, vilket innebar att ingen verklig integrering eller utveckling av samarbete genomfördes, samarbetet var på ren ad hoc-basis. Koalitionen utgjorde inte en förutsättning för spridningen av en bredare och mer integrerad rörelse.29 Mario Diani, profes-sor i sociologi vid universitetet i Trento och hedersprofessor vid University of Strathclyde i Glasgow, menar att många grupper går samman för att driva en viss agenda, men att de inte kommer att lyckas med att vare sig finna eller upprätthålla den starka länken till varandra genom en ”shared identity”, särskilt inte när de enskilda målen har uppnåtts. Diani menar också att de betydande klyftorna, inte bara mellan den islamiska vs sekularismen, men även mellan klaner och andra folkgrupper, gör det mycket svårt att främja och upprätthålla koalitioner och sociala rörelser i Mellanöstern.30 Politisk ordning

Till skillnad från alla andra partier, förutom några få partier som inte överlevt den arabiska våren, har det Muslimska Brödraskapet närmare ett sekel på nacken. Rörelsen är välorganiserad med stort inflytande och har lyckats skapa en plattform för både ”pre-political and non-political” behov, särskilt i tätorter. I alla länder i Mellanöstern har rörelsen lyckats identifiera och svara upp mot många vardagliga frågor rörande exempelvis familjeför-hållanden, moral, äktenskap, religiös utbildning och driften av städernas ekonomier. Under jordbävningen i Egypten år 1992 var det Muslimska

brödraskapet som första och snabbt hjälpte de drabbade med filtar, mat, medicinska kliniker och tält som skydd. Regeringens respons kom flera dagar senare. På samma sätt har de muslimska välgörenhetsorgansationerna varit mycket aktiva vad gäller humanitära och andra välgörenhetsinsatser. Det är genom brödraskapets icke-politiska verksamhet samt deras främjande av samhällsaktiviteter och välgörenhet som har möjliggjort att de lyckats skapa nya nätverk både i storstäder och på landsbygden. Religiösa utbildningar har också bidragit till utvidgandet av deras nätverk. Det är viktigt att påpeka att i Egypten var dessa grundläggande faktorer för

28 Zerhouni, Saloua 2005. “Determinants and Mechanisms of Parliamentary Cooperation between Islamists and Leftists in Morocco.” Paper prepared for the workshop “Cooperation AcrossIdeological Divides in the Middle East”, Rockefeller Foundation, Bellagio, August 8-13. 29 Diani a.a. 30 Diani a.a.

16

framgången i valet och av valresultaten för brödraskapet. Något som många av de partier som gick till val saknade.

För att koalitioner, sociala rörelser och partisystem ska lyckas krävs realistiska politiska idéer, ideologier och framförallt ”politiska mäklare”. Mario Diani menar att man måste kunna knyta olika strömningar och fraktioner till ett gemensamt projekt. Till exempel har de långsiktiga utsik-terna för den iranska oppositionen hållits vid liv av människor som kan ta upp just den rollen, och länka islamiska och sekulära krafter. En av dem var Ali Shariati som, i synnerhet under sin vistelse i Frankrike lyckades med att kombinera islam och social rättvisa. Han gick utöver konstgjorda distinktio-ner mellan modernitet och tradition, det religiösa och det sekulära, vilket gjorde islam en stark antikolonialistisk kraft på 1960-talet Iran.31

Ledarskap är viktigt i bildandet av koalitioner. Mario Diani menar att ett bra ledarskap skapar mindre klyftor mellan de olika partierna. Lisa Wedeen, som är professor i statsvetenskap vid University of Chicago och har specialiserat sig på komparativ politik, Mellanöstern, politisk teori och feministisk teori, tar Jemen som ett exempel där det starka ledarskapet har varit en av fram-gångarna för Jemens opposition.32 Ledarskapet och den politiska viljan mellan The Yemeni Socialist party (YSP), det ledande sekulära marxistiska partiet i Sydjemen (People’s Democratic Republic of Yemen mellan åren 1972 och 1990) och det nordligt baserade, tribalistiskt och islamistiskt orienterade Yemeni Congregation for Reform (Islah), i början av 2000-talet var de främsta ingredienserna för ett lyckat engagemang för en fredlig dialog. Trots mordet på den socialistiska politikern Jar Allah 'Umar år 2002 har incidenten inte lyckats påverka de två parternas distinkta positioner och förhindrat en intern splittring.

Organisationernas svagheter förhindrar samarbetet med andra partier att utvecklas, eftersom de inte kan garantera lojalitet av deras respektive gräs-rotsnivå.33 Oppositionerna som nu bildas runt omkring i Mellanöstern bygger just nu på dessa svaga pelare där hela tiden nya partier bildas och andra försvinner, politiker hoppar av och bildar egna partier. Avsaknaden av gräs-rotspolitik kommer att bli koalitionernas sönderfall om man inte börjar etablera sin politik på ideologier och en politisk debatt om en politik som kan leverera.

31 Balaghi, Shiva 2005. “The alliance of the black and the red: Political cooperation in Iran,1950-1981.” Paper prepared for the workshop “Cooperation Across Ideological Divides inthe Middle East”, Rockefeller Foundation, Bellagio, August 8-13. 32 Wedeen, Lisa 2005. “What’s Ideology Got to Do with It? Cooperation and Contestation in Yemen.” Paper prepared for the workshop “Cooperation Across Ideological Divides in the Middle East”, Rockefeller Foundation, Bellagio, August 8-13. 33 Diani a.a.

17

Den social ekonomiska situationen i arabstaterna

Den arabiska våren exploderade när akademikern Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv efter det att poliser beslagtagit hans grönsaksvagn i Tunisien. Avsaknaden av en fungerade socioekonomisk politik, social rättvisa och möjligheten att finna anständig sysselsättning var de gemensamma nämnarna för araberna att resa sig upp i en revolution. Större krav ställdes nu på makteliten att öppna upp för en aktiv social dialog om medborgerliga rättigheter och en mer öppen och rättvis marknad.

Trots att de flesta av de arabiska staterna har ratificerat de viktigaste ILO-konventionerna så finns det många allvarliga problem med arbetsnormerna i alla arabländer.34 De långvariga konflikterna och spänningarna i Libanon, Irak, Israel and Palestina har haft en mycket negativ inverkan på arbetar-rörelsen. I Iran pågår det diskussioner om en ny lag som skall kunna stödja etablerandet av fria fackföreningar.35 Kombinationen av hög arbetslöshet, en vardag styrd av strikta religiösa normer och en stor andel unga, med små chanser att kunna hitta passande arbete och bostad, är en explosiv blandning och gör det sannolikt att en revolution i Iran inte är långt borta, skriver Alexandra Franzén, sociolog och frilansskribent.36

Gilbert Achcar, libanesisk författare, socialist och antikrigsaktivist, menar att de pågående ”upproren” är ett resultat av de sociala och ekonomiska föränd-ringar som nyliberalismen genomfört men att upproren än så länge inte ut-gör någon allvarlig utmaning mot den internationella eller ens lokala, nylibe-rala samhällsordningen. Han menar att även om vi under protesterna – som i Egypten med arbetarmobiliseringarna – ser en dynamik som går rakt emot de nyliberala åtgärderna, så är det hittills den demokratiska sidan av kampen som har dominerat.37

I Tunisien var Union Générale Tunisienne du Travail (UGTT) den drivande kraften i den folkliga resning som skedde i december 2010 och januari 2011 och som ledde till att president Ben Ali avsattes. Organisationen har även satsat mycket på medlemsutbildning och kämpat för mer jämställdhet. I mars år 2011 grundades även ett nätverk för kvinnliga fackföreningsaktivister i arabvärlden med sin bas i Tunis.38 Fackliga rättigheter är garanterade i lag, men kränkningar av fackliga rättigheter är dock ganska vanligt förekom-mande, speciellt inom den privata sektorn.

34 Franzén, A., Från Tel Aviv till Teheran – Arbetarrörelsen i Mellanöstern, Ny Tid. Rapport 8. http://www.arenaide.se/wp-content/blogs.dir/4/files/2011/09/Ny-Tid-rapport-8.-Alexandra-Fr-anzén.-Från-Tel-Aviv-till-Teheran-Arbetarrörelsen-i-Mellanöstern-version-14-september-kopia.pdf 35 http://www.lotcobistand.org/english/node/4493 36 Franzén, A. a.a. 37 Gilbert Achcar är libanesisk författare, socialist och antikrigsaktivist. http://www.zcommunications.org/revolutionary-hope-and-change-across-the-arab-world-by-gilbert-achcar. 38 LO-TCO Biståndsnämnd. http://www.lotcobistand.org/english/node/4532

18

I Algeriet var den fackliga landsorganisationen, Union Générale des Travail-

leurs Algériens (UGTA), ursprungligen en del av befrielserörelsen och spelade en avgörande politisk roll när enpartisystemet föll samman år 1989. Även där pågår det idag kränkningar av arbetarnas rättigheter och fler reformer bör göras för en rättvis och demokratisk process för att säkra arbetarnas rättigheter. Irak har på senare tid också upplevt en framväxt av mass-protester, inte för fria val utan för sociala och ekonomiska krav.39

Arbetarrörelser har haft en stor betydelse och varit en av de mest avgörande sociala krafterna som påverkat den arabiska våren. Det var framför allt arbe-tarnas och fackföreningsrörelsernas strejker som lyckades lamslå ekonomin och därmed även statsmakten. I Tunisien och Egypten är det framförallt arbetarklassen och fackföreningsrörelserna som har haft avgörande betydel-se för den arabiska våren, menar Rober Fisk, välkänd brittisk reporter som sedan flera årtionden bor i Beirut i Libanon, han är väl förtrogen med den politiska situationen i Mellanöstern, har publicerat flera böcker och vunnit flera priser för sina publikationer. En utlösande faktor för den arabiska våren har varit att privatiseringar av industrin skjutit fart under senare år vilket i sig har minskat behovet av arbetskraft samt i indragna löneförmåner och kraftigt minskad anställningstrygghet.40

Än idag försöker makthavarna i arabländerna hålla arbetarrörelsen inom den politiska demokratins ramar. Man vill förhindra den från att utvecklas till ett socialt och ekonomiskt hot och en utmaning mot den nyliberala ekonomiska ordningen, i synnerhet i Tunisien och Egypten där arbetarklassen är en viktig faktor i förändringsprocessen.41

Joel Beinin, professor för Mellanöstern studier vid Stanford Universitet menar att emedan många fokuserar på den gamla regimen och ” The Supreme

Council of the Armed Forces” (SCAF) kontra Muslimska brödraskapet, och undrar vad som hände med de sekulära demokratiska revolutionärerna, så bör vi inte glömma den egyptiska arbetarrörelsen som är en mycket viktig aktör i revolutionen och som kommer att bli en kraft att räkna med. Beinin understryker bland annat att:42

Oberoende fackföreningar är fortfarande den starkaste nationellt organiserade rörelse som arbetar emot de autokratiska tenden-serna inom den gamla ordningen. Om dessa kan stärkas och utvidga sina domäner kan de bli en viktig kraft för att leda Egypten mot en mer demokratisk framtid.

Beinin fortsätter:

39 http://www.lotcobistand.org/english/node/4493 40 Per Björklund, Stockholm, 31/1 2011 41 Gilbert Achcar är libanesisk författare, socialist och antikrigsaktivist. 42 Beinin, J., “Underbelly of Egypt New Neoliberal Agenda,” Middle East Report, April 5, 2008, http://www.merip.org/mero/mero040508.html.

19

Om vi försöker röra oss bortom gatuprotester av ren missnöjes-karaktär behöver de oberoende fackföreningarna stärka de nya institutioner som de har bildat, utbilda ledare på företagarnivå, och skapa politiska koalitioner med stödjande sektorer av intelligen-tian, för att kunna uppnå de mål som uttrycktes i slagordet från den 25 januari – ”Bröd, frihet, social rättvisa”.

Det är just den slogan det socialdemokratiska partiet kämpar för och därför behöver de också kompetensutveckling inom hur man ska driva frågan på en politisk nivå.

Protester och strejker har pågått i arabstaterna under många år. Bara i Egypten gjordes uppemot 1000 sociala protester mellan åren 1998 och 2004. Dessa rörelser och strejker har varit noga med att strikt fokusera sina krav på ekonomiska krav och mål. Politiska proteströrelser under parlaments-valen åren 2005 och 2010 nådde inte ut till grupper med arbetskrafts- och ekonomisk frågor som huvudfokus .

I Egypten har arbetstagarorganisationen kontrollerat arbetarna lika mycket som den har representerat dem. Medlemskap och avgifter inom Egyptian

Federation of Trade Unions (EFTU) har varit obligatoriska inom de flesta arbetssektorer för att kunna få arbetstillstånd.43 Som en av de största centralorganisationerna i Afrika har EFTU haft en välorganiserad utbild-ningsverksamhet och utbildat såväl egna medlemmar som andra fackliga företrädare från hela arabvärlden.

Under sommaren år 2012 genomfördes flera omfattande strejker i Egypten inom de flesta sektorer, vilket ofta inte resulterade i något eller ens att dessa fick igenom några krav under vare sig den tidigare avgående regimen eller nuvarande regim under Morsis ledning.44

Många arabstater har tagit avstånd från att stötta arbetarrörelser och deras försök att etableras för att övervaka arbetarnas rättigheter. Istället väljer många tjänstemän att utnyttja strejker och demonstrationer för att få sina löner höjda, vilket många har lyckats med. Men behovet av transparanta fack som representerar anställda är stort för att tjänstemännen framöver ska få sina krav åtminstone delvis tillgodosedda. The Supreme Council of the Armed Forces (SCAF) har under alla sina år som en dominerande aktör begränsat utvecklingen och etablerandet av oberoende fackföreningsrörelser. Muslim-

ska brödraskapet har inte motsatt sig SCAF i denna fråga, tvärtom de har visat tydligt att det inte kommer att göra det framöver heller.45

I Egypten har Brödraskapet inte uttalat sig om några nya förändringar som skulle förbättra arbetarnas villkor. Det Socialdemokratiska partiet, som

43 LO-TCO Biståndsnämnd. http://www.lotcobistand.org/english/node/4504 44 http://www.lotcobistand.org/egypten. 45 http://www.ifwea.org/?x103997=337861

20

tidigare varit en drivande kraft i frågan har lagt ner kampen för att inte riskera en splittring bland sina allierade i koalitionen och för att säkerställa att man kommer in parlamentet. Dock har partimedlemmar sagt att de kommer ta upp kampen efter de parlamentariska valen när partiet har säkrat en majoritet i dessa frågor i det nya parlamentet.

Det egyptiska socialdemokratiska partiet har sedan det etablerats betonat stöd för en fri och öppen marknad. En av partiets grundare uttryckte att “Jag kan inte ha ett socialdemokratiskt parti utan att ha en affärsman och en facklig representant sida vid sida”.46 Men partiet är för svagt, okunnigt och saknar både politiska och ekonomiska medel för att ta upp kampen ensam för arbetarnas rättigheter inför kommande parlamentariska valen.

Arbetarrörelserna i arabstaterna är statskontrollerade och de nyetablerade fackföreningarna saknar ett nationellt erkänt ledarskap, ekonomiska resur-ser för organisationen, har begränsat internationellt stöd och politiska pro-gram. Att finansiera nya fackföreningar innebär också problem. Oberoende fackföreningar måste samla avgifter från varje individuell medlem varje månad, medan statliga föreningar fortfarande får bidrag via ett automatiskt avdrag på löner, statliga bidrag och, i vissa länder, även avdrag från dem som uttryckligen avsagt sig sitt medlemskap.47

Arbetarrörelser måste också se över förmågan att arbeta fram och föreslå bättre program som skulle ge både hållbar ekonomisk tillväxt, mänsklig utveckling och bättre kunna nå ut till arbetarklassen i alla sektorer, fram-förallt på kommunal nivå.

De politisk-religiösa rörelserna i Mellanöstern har varit motståndare till arbetarrörelsen samtidigt som arbetarrörelsen inte velat bli presenterade av varken religiösa rörelser eller politiska partier i brist på förtroende för de nya politiska aktörerna under och efter revolutionen. I Egypten är Brödra-

skapet en värdekonservativ rörelse som står på kapitalets sida i kampen mellan borgerligheten och arbetarklassen. De unga medlemmarna i Brödra-skapet som ställde sig bakom arbetarrörelsen krav på Mubaraks avgång visade sig senare ha en annan vision av det nya Egypten som inte sammanföll med arbetarrörelsens föreställningar.48

Oavsett samhällsstyrning i arabstaterna så finns det skäl för att vara opti-mistisk då det nu börjat bildas nya vänsterpartier i landet och politiker som kämpar för att sätta dessa frågor på den politiska agendan. Det är inte längre

46http://english.ahram.org.eg/NewsContent/33/104/26700/Elections-/Political-Parties/Egyptian-Social-Democratic-Party.aspx 47 Franzén, A., Från Tel Aviv till Teheran – Arbetarrörelsen i Mellanöstern. 48 Uddén, C., ”Oenighet inom Muslimska brödraskapet i Egypten”,. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=8941, citerat 1/8 2011

21

rädslan som styr utan mer kunskap, erfarenheter och ekonomiska medel som kommer att vara avgörande faktorer för en mer öppen, transparant och rättvis marknad. Det är också vår möjlighet och skyldighet att intervenera för en reell demokratisk utveckling i den sociala rörelsens kamp för en öppen och fri marknad. Vägen framåt När socialdemokratiska partiet (SPD) kom till makten på 1970-talet i Tysk-land kom den valda regeringen att spela en viktig roll i den socialdemokra-tiska utvecklingen i Europa, inte minst för att stötta och bidra till andra socialdemokratiskt styrda europeiska stater. Ett exempel är när Tyskland hjälpte att etablera Portuguese Socialist Party (PS), en så kallad socialdemo-kratisk rörelse som krävde ett demokratisk Portugal och att man stoppade alla kommunistiska försök att ta makten.

För att facilitera stödet till PS och denna revolutionära övergång etablerade Tyskland i augusti 1975 den s.k. Friendship Solidarity Committee, eller ”Kommittén för portugisisk demokrati och socialism". Kommittén leddes av tyska kansler Willy Brandt och andra ledande europeiska socialdemokratiska aktörer så som Olof Palme och Österrikes förbundskansler Bruno Kreisky.

Kommittén kom senare att även bli en plattform där socialdemokraterna delade med sig av kunskap till PS och även utvecklade strategier för en framgångsrik demokratisk omvandling. Kommittén kom, många år senare, att även stötta Portugals EU-medlemskap.49 De socialdemokratiska partierna i arabländerna behöver just denna typ av stöd av Socialinternationalen, Europeiska socialdemokratiska partiet, socialdemokratiska gruppen i Nordiska rådet eller andra socialdemokratiska nätverk och rörelser, som skulle kunna spela just den rollen för att stärka dess position i regionen.

Det egyptiska socialdemokratiska partiet har redan visat intresse för ”den svenska modellen” som socialdemokraterna där skulle kunna använda som ingång för att öka sitt inflytande i regionen och att bilda systerpartier i regionen.

Kristina Kausch skriver att gemensamt för valen i Egypten och Tunisien var att de liberala partierna saknade både resurser och medvetandet att effektivt nå ut till folket på landsbygden.50 I Egypten hade det Muslimska Brödraskapet sedan decennier varit aktiv i dessa områden genom sina religiösa program och välgörenhets engagemang och som varit grundläggande för dess support på gräsrotsnivå.

49 Turkey’s Future Role in the ‘Arab Spring’ by Soner Cagaptay. http://www.jewishpolicycenter.org/2814/turkey-arab-spring 50 Political Parties. in Young Arab Democracies. Nº 130 - MAY 2012

22

Den liberala oppositionen i många av arabstaterna är fortfarande fragmente-rade och dåligt förberedda att lära av strategiska misstag, även om vissa inser behovet av att "prata med folk i sina hem, inte genom TV-annonser".51 Den liberala oppositionen måste använda helt enkelt nya medel för att komma sina väljare nära och förmedla en politik som reflekterar deras verklighet.

Det måste påpekas att oppositionella partier i många fall saknar gräsrots-politik. Samtidigt har de stämplats för att endast vara en enad front mot de dominerande Islamistiska rörelserna, istället för att komma med en alter-nativ politik jämfört med vad de islamistiska rörelserna kan erbjuda. Sedan 1970-talet har Muslimska Brödraskapet investerat betydande tid och resur-ser på att utveckla dess gräsrotsnivå och valkretsar via olika nätverk av sociala tjänster och institutioner som har haft i syfte att nå ut till de fattigaste och mest drabbade på landsbygden, inte minst när de har drabbats av olika katastrofer.

Kapacitetsutveckling

Som vi redan vet så saknar de nybildade partierna politiska och organisa-toriska strukturer och kapacitet. Partierna saknar kapaciteten att samman-föra olika människor och grupper med gemensamma värderingar och idéer och att därmed kunna vara länken mellan staten och medborgarna. Moham-med Morsi vann valet med 51 procent av rösterna vilket innebär att koalitio-nen med de socialistiska och liberala partierna bör kunna locka till sig de ”resterande” 49 procenten av så kallade ”swing voters”. Många som inte stödjer brödraskapets politik valde ändå att rösta på Morsi just för att det saknades en politisk struktur, stabilitet och politiskt identitet bland de andra partierna. Möjligheten för att liberala partier och vänsterpartier ska vinna med en stor majoritet i kommande val framöver är stor, men inte förrän dessa har skaffat sig en politisk identitet och stabil struktur. Kapacitetsutveckling för de social och liberala partierna bör fokusera på att skapa en politisk plattform med målen att stärka medlemsbasen, samt att bygga institutionella strukturer och nya mer effektiva kampanjer. Kristina Kausch påpekar att många nybildade partier har oftast få månader på sig att bygga upp minimala organisatoriska förmågor för att ens kunna medverka i valen and valprocesserna. Den korta tiden till valförberedelser har skapat bristfälliga kampanjer i de nya arabiska demokratierna, och nyval har endast gynnat några få partier som redan haft denna kapacitet och tillgång till medel. Hon menar vidare att avsaknaden av offentliga medel och andra finansiella resurser för valkam-panjer har omöjliggjort skapandet and användandet av bredare kampanjer. Dessutom har islamistiska rörelser gynnats mer av utländska fonder som har

51 Political Parties. in Young Arab Democracies. Nº 130 - MAY 2012

23

lett till att de kunnat utveckla sin organisatoriska kapacitet samt bygga en mer solid politisk struktur och utveckla samhällsengagemang på både lokal och nationell nivå. Därför bör de nybildade partierna även stärka sin närvaro ute på landsbyg-den, etablera engagemang inom de sociala strukturerna i samhället och arbeta med kommunalpolitik där väljarna finns.

En annan aspekt som kapacitetsutvecklingsstödet bör fokusera på är att bygga en partipolitisk struktur med långsiktiga mål. Detta för att också främ-ja goda styrelseformer inom de befintliga politiska ramarna. Felet många partier gör är att de ägnar alla sina resurser och all sin energi till kortsiktiga valkampanjer, istället för att bygga och upprätthålla en stadig partipolitisk organisation och inte bara fokusera på de kortsiktiga politiska målen.

Partierna bör även öka sitt engagemang inom det civila samhället för att nå ut till landsbygden, bredda sina nätverk och sitt engagemang inom välgören-het och lokal politik. Svenska Socialdemokratiska partiet bör tänka utanför ”ramarna” och bygga kapacitet genom att främja utbyten mellan deltagare från olika länder, inklusive exempelvis politiska partimedlemmar, deltagare från olika länder med olika politiska traditioner samt mellan deltagare från regionen och andra regioner. Där bör fokus ligga på rådgivning och kompe-tensutveckling för riksdagsledamöter, särskilt för de kvinnliga ledamöterna. Dessa åtgärder kan bidra till att öka medvetenheten bland rådsmedlemmar och därmed främja långsiktiga förändringar bland den politiska eliten. Vidare bör det även byggas på att förbättra kommunikationen mellan medlemmarna i församlingarna och befolkning och olika organisationer.

Främjandet av utbyten av synpunkter och förmedling av intressen mellan decentraliserade lokala och regionala myndigheter, samt mellan dessa myndigheter och nationell nivå bör ligga som grund för att övervinna etniskt eller religiöst motiverade regionalism.52

Som en del av uppbyggandet av god samhällsstyrning bör det även finnas ökat stöd för subnationella administrativa strukturer för att främja lokala och regionala politiska processer och institutioner som i sig kommer att integrera befolkningen starkare in i politiken.53 Detta bör framförallt ske genom kapacitetsutveckling på lokal nivå för de individer som är ansvariga för att utföra sitt arbete till förmån för de lokala samhällena.

52 Discussion paper. Promoting Good Governance in Arab states. Eschborn 2005. http://www2.gtz.de/dokumente/bib/06-0008.pdf 53 Political Party Capacity Building Programme. Developed by the National Democratic Institute for International Affairs (NDI). Windhoek, Namibia 2004. http://www.accessdemocracy.org/files/1719_na_politicalpartiesmanual_060104.pdf

24

Latinamerika

Under 1990-talet dominerades regionen av USA-vänliga regeringar och den ekonomiska liberalismen, men för ett tiotal år sedan svepte en vänstervåg in över Latinamerika. Man kan skilja mellan två olika ”vänster” i regionen. Venezuelas president Hugo Chávez kan hänföras till en populistisk och nationalistisk tradition, men politiska analytiker framhåller att det samtidigt finns en internationalistisk och reformistisk vänstertradition i Sydamerika.54 Samhällsvetarna Robert Funk och Francisco Javier Díaz menar exempelvis att socialdemokratiska ledare som Lula i Brasilien, Bachelet i Chile och Tabaré Vázquez i Uruguay har visat att det går att vinna stöd i opinionen utan att falla för populism eller dagtinga med demokratins grundprinciper.55

Högt prioriterade frågor för socialdemokratin i regionen är att stärka demokratiska institutioner, arbeta emot korruption och angripa de sociala rötterna till den organiserade kriminaliteten.56 Utifrån en europeisk erfaren-het av ekonomisk krishantering kan det idag vara särskilt intressant att studera Latinamerika.57 Vid det senaste mötet för Socialistinternationalens latinamerikanska kommitté konstaterades att regionen klarat sig relativt väl undan finanskrisens härjningar. De latinamerikanska socialdemokraterna prioriterar åtgärder för ökad tillväxt och högre sysselsättning framför en krishantering genom ekonomisk åtstramning. I en gemensam deklaration år 2009 slog latinamerikanska socialdemokrater fast att världen behöver en ny ekonomisk modell som bygger på nya marknadsregleringar, hållbar utveck-ling och reformering av internationella institutioner som Världsbanken och Internationella Valutafonden.58 Kommittén slog fast att det endast är en politik som utjämnar skillnader och ger alla chansen som kan garantera en långsiktig tillväxt.59

54 “A tale of two lefts”, Prospect Magazine, 2006-08-27, http://www.prospectmagazine.co.uk/magazine/ataleoftwolefts/ (hämtad 2012-11-02) 55 Funk, R. & Díaz, F.J., “Venezuela: Chavismo and the populist left”, Policy Network, 2012-01-31, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4130&title=Venezuela%3a+Chavismo+and+the+populist+left 56 Socialist International, “Committee convenes in Porto Alegre”, 2011-10-25, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticleID=2140 (hämtad 2012-10-25) 57 Funk, R. & Díaz, F.J., “Political polarisation in Latin America”, Policy Network, 2012-05-09, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4178&title=Political+polarisation+in+Latin+America+ (hämtad 2012-10-20) 58 International, ”Declaration of La Antigua Guatemala”, 2009-03-24, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1347 (hämtad 2012-10-25) 59 Socialist International, ”Porto Alegre Declaration”, 2011-10-25, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1635 (hämtad 2012-10-25)

25

Den regionala kommittén för Socialistinternationalen lyfter fram Brasilien som ett positivt exempel i regionen. Man pekade på hur landet upprätthållit en hållbar tillväxt men samtidigt lanserat ett internationellt uppmärksam-mat, ambitiöst socialförsäkringsprogram. Under Lula da Silvas år som presi-dent mellan 2002-2010 genomfördes en rad framgångsrika sociala reformer samtidigt som landets ekonomi fortsatt växa och budgeten hållits i balans.60

Dilma Rousseff, som övertog presidentposten i januari år 2011, har samtidigt fått ärva en del problem från Lulas regeringsperiod. Partido dos Trabalha-dores (PT) skakas av en omfattande korruptionsskandal, Mensalão, med såväl politiska som juridiska återverkningar. Flera ministrar har under det senaste året tvingats lämna regeringen. Skandalen har påverkat partiets identitet på djupet. Efter Mensalão menar bedömare att PT inte längre kan hävda att man skiljer ut sig från andra partier moraliskt – man har blivit ett brasilianskt parti bland andra, som styr genom att utbyta tjänster.61 Oxfordprofessorn Timothy Power menar att Lulas pragmatiska koalitionsbyggande med partier utanför den politiska vänstern varit ett vinnande drag för PT, men att det samtidigt har ökat risken för korruption:62

År 2002 började PT skapa allianser utanför vänsterfamiljen. Därefter började de vinna. Lulas största insats var att han visade partiet att de behövde göra detta. Så PT bildade nya allianser och det fungerade, men det skapade även nya typer av problem, som exempelvis Mensalão.

Samtidigt kan de inledda Mensalão-rättegångarna vara ett betydande steg i riktning mot ”good governance” i den förhållandevis unga brasilianska demokratin. Under oktober år 2012 dömdes tre tidigare medhjälpare till Lula till fängelse för att ha köpt röster från oppositionspolitiker. Aldrig tidigare hade en politiker dömts för korruption i den brasilianska högsta domstolen. Mensalão-rättegångarna har visat att det finns ett opinionsmässigt stöd för att bekämpa korruptionen och att det också finns institutioner som kan ställa politiker till svars.63

Under år 2012 har den internationella uppmärksamheten främst riktats mot presidentvalen i regionpolitiskt betydelsefulla länder som Venezuela och Mexiko. Det fanns förhoppningar om socialdemokratiska framgångar, men utmanare med stöd från socialdemokratiska partier föll på målsnöret.

60 “Profile: Luiz Inacio Lula da Silva”, BBC News, 2011-10-29, http://www.bbc.co.uk/news/world-latin-america-10841416 61 Clausen, Michael. Interview with Prof. Dr. Timothy Power: Corruption and democracy in Brazil, Brasiliana – Journal for Brazilian Studies. vol. 1, nr.1 (sept. 2012), s. 110 62 Clausen, Michael. Interview with Prof. Dr. Timothy Power: Corruption and democracy in Brazil, Brasiliana – Journal for Brazilian Studies. vol. 1, nr.1 (sept. 2012), s.107-120. 63 “Top Lula aides convicted of corruption”, Financial Times, 2012-10-22, http://www.ft.com/intl/cms/s/0/3dc8d68e-1276-11e2-868d-00144feabdc0.html#axzz2Bwxehwbk (hämtad 2012-11-11)

26

I Venezuela utmanades Hugo Chávez av Henrique Capriles, oppositionens gemensamma kandidat, som av flera bedömare porträtterats som en modern, pragmatisk socialdemokrat. Chávez fick visserligen hårdare motstånd än vid tidigare presidentval, men blev ändå återvald för tredje gången.

I Mexiko vanns presidentvalet av Enrique Pena Nieto från det traditionella maktpartiet PRI, som därmed återtagit makten efter tolv år i opposition. Vänsterkandidaten Andrés Manuel López Obrador gick framåt i valförelsen, men förlorade i likhet med i valet år 2006 med några få procentenheter.

I dokument från Socialistinternationalens regionala kommitté lyfter man även fram vikten av att befrämja kvinnans sexuella och reproduktiva rättigheter, med utgångspunkt i kvinnans rätt att bestämma över den egna kroppen. Det uttrycks också en ambition att arbeta för jämlikhet och att underlätta för unga kvinnor på väg in på arbetsmarknaden.64

Ytterligare en utmaning för Socialdemokraterna i regionen är att utarbeta en långsiktig politik för trygga jobb och social rättvisa. Det innebär också att man håller sig ifrån att kortsiktigt lova sociala reformer i samband med valkampanjer.65

Under senare år har också de latinamerikanska socialdemokraterna upp-märksammat migrationsproblemen på kontinenten. I en gemensam reso-lution uttrycks oro över allvarliga brott mot migranters mänskliga rättig-heter, där man särskilt tar upp de aggressiva attackerna på centralameri-kanska migranter i Mexiko och utsattheten för migranter som söker sig till USA.66

Asien

Den ekonomiska utvecklingen i Asien har lyft många människor ur fattigdom, men samtidigt har de sociala och miljöpolitiska utmaningarna blivit tydliga. Flera asiatiska länder befinner sig i spänningsfältet mellan en politisk agenda som fokuserar på en fortsatt, snabb ekonomisk tillväxt och en växande insikt om behovet av en jämnare fördelning av vinsterna hos befolkningen. Repre-sentanter för länderna i regionen talar allt mer om att fler människor ska kunna få del av utvecklingen, men även att samhällsutvecklingen måste ta hänsyn till miljön och de krav som en hållbar utveckling ställer. Kampen

64 Socialist International, “Conclusions reached at the committee meeting Bucaramanga”, 2011-05-31, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1578 (hämtad 2012-10-25) 65 Ibid. 66 Socialist International, ”Resolution on the Latin American migration to the United States”, 2011-05-31, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1581 (hämtad 2012-10-26)

27

emot klimatförändringar kan också generera nya möjligheter för utveckling och ekonomisk tillväxt.67

I en deklaration från ett möte i Mongoliet i oktober 2011 skriver Socialist-internationalen att organisationen ser nya möjligheter för socialdemokratin i regionen, men understryker också att det förutsätter en utveckling i demo-kratisk riktning – ett fungerande flerpartisystem, fria och rättvisa val och respekt för grundläggande rättigheter är grundläggande.68 Redan i deklara-tionens rubrik sammanfattas det som synes vara socialdemokratins främsta utmaningar i regionen – kampen för demokratisering och arbetet för en hållbar och rättvis tillväxt.69

Mongoliet beskrivs som något av en förebild av dem som hoppas på social-demokratin i Asien, men även USA:s utrikesminister Hillary Clinton och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har talat om landet som en demokratisk förebild för länder i regionen.70 Demokratiseringen inleddes på 1990-talet, sedan kommunistpartiet accepterat konkurrerande partier. År 1992 antogs en författning som föreskrev ett parlament med relativt stark ställning och en begränsad presidentmakt.71 Sedan partikongressen år 2010 beskriver sig det forna kommunistpartiet, Mongolian People’s Party, som ett socialdemokra-tiskt mitten-vänsterparti.72 Vid Socialistinternationalens regionala kom-mittémöte i Mongoliet år 2011 kunde företrädare för Mongolian People’s

Party visa upp hur man möter de sociala och miljömässiga utmaningar som hänger samman med en snabbt växande ekonomi.73

I Asien bedriver europeiska organisationer som Friedrich Ebert Stiftung och Palmecentret ett aktivt arbete för att stödja demokratisk utveckling och social rättvisa.

67 Socialist International, “Strengthening democracy and pursuing sustainable and fair economic growth in the Asia-Pacific region”, 2011-10-08, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticleID=2141 (hämtad 2012-10-26) 68 Ibid. 69 Socialist International, “Declaration”, 2011-10-08, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticleID=2141&ArticlePageID=1629&ModuleID=18 (hämtad 2012-10-26) 70 FN: s nyhetstjänst, ”Mongolia a ‘role model’ for other developing countries, Ban says”, 2009-07-28, http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=31608&Cr=mongolia&Cr1=#.UFHVeJb4L78 (hämtad 2012-10-26) 71 Jonson, L. & Norlund, I., ”Mongoliet: Statsskick och politik”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/mongoliet?i_whole_article=true (hämtad 2012-10-26) 72 “Mongolia’s oldest party restores its original name”, Business-Monglia.com, 2010-11-05, http://www.business-mongolia.com/mongolia/2010/11/05/mongolia%E2%80%99s-oldest-party-restores-its-original-name/ (hämtad 2012-10-26) 73 Socialist International, “Strengthening democracy and pursuing sustainable and fair economic growth in the Asia-Pacific region”

28

Det har talats om att en demokratiseringsvåg sköljt över Sydostasien. Val har hållits i de flesta länderna i Sydostasien, men det är ändå få länder i regionen som är att betrakta som fullständiga, liberala demokratier, enligt de kriterier som ställts upp av Freedom House eller i Bertelsmann-Transformation-Index.74

Ekonomisk-politiskt har USA varit en förebild för länder i Sydostasien, men under senare år har den amerikanska modellen blivit ifrågasatt och finans-krisen har fördjupat kritiken av den nyliberala politiken.75 Socialdemokratin kan erbjuda ett attraktivt alternativ för många länder i regionen.

Idag finns socialdemokratiska partier representerade i parlamenten i Malay-sia, Filippinerna och Öst-Timor. I en rapport från FES (2009) konstateras att det inte finns någon färdig socialdemokratisk modell som kan exporteras till andra länder. Socialdemokratin är varken ett system eller en patentlösning för sociala och ekonomiska problem, utan är en pragmatisk modell som måste formas i enlighet med de varierande förutsättningar som råder i olika delar av världen.76

En faktor att ta med i beräkningen är svårigheten att förändra den traditio-nella, politiska kulturen. För att nå fram till befolkningen utanför storstads-regionerna behöver man oftast bygga upp lokala organisationer på ”gräsrots-nivå”. I FES-rapporten Social Democratic Parties in Southeast Asia -Chances

and Limits (2009) betonar Norbert von Hofmann att internationella program som stödjer socialdemokratin och den demokratiska utvecklingen i regionen inte koncentreras helt kring individuella partier eller organisationer. Oftast anläggs istället ett bredare perspektiv där man riktar sig till olika progressiva rörelser i ett land och uppmuntrar aktivt deltagande i samhällslivet.77 Orga-nisationer som FES och Palmecentret har under år 2011 anordnat regionala möten med representanter för socialdemokratiska partier i Asien, där dag-ordningen har dominerats av frågor om välfärdssystem och hållbar utveck-ling.78

Mötena sker inom ramen för ett löst nätverk, Network of Social Democracy in

Asia, bestående av partier, fackföreningar och sociala rörelser. Nätverket ger även ut tidskriften Asia’s Social Democracy journal. Tidskriftens hemsida är utformad som ett levande forum för den socialdemokratiska debatten i Asien.

74 von Hofmann, N., Social Democratic Parties in Southeast Asia - Chances and Limits, Friedrich Ebert Stiftung, 2009, http://library.fes.de/pdf-files/iez/06070.pdf 75 Ibid. 76 Ibid. 77 Ibid., Palmecentret, ”Verksamhet: Så arbetar Palmecentret”, http://www.palmecenter.se/Vad-gor-vi/Sa-arbetar-Palmecentret/Hur/ (hämtad 2012-10-26) 78 Palmecentret, ”Verksamhetsberättelse 2011”, http://www.palmecenter.se/Global/Verksamhet/Palmecentrets%20verksamhetsber%C3%A4ttelse%202011%20-%20120405.pdf (hämtad 2012-10-26)

29

Nätverket skriver på sajten att de arbetar för ett stärkt socialt skydd i Asien. Det sociala skyddsnätet måste även gälla migranter. I stora delar av regionen är det endast omkring 25 procent av arbetarna som har någon form av pensionsavtal. Den arabiska våren nämns som exempel på den potentiella styrkan hos den arbetande befolkningen.

I slutet av oktober år 2012 anordnades en konferens i Kuala Lumpur om arbetet för en allmän hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Konferensen arrangerades i samarbete med Palmecentret och Friedrich Ebert Stiftung. Sydostasien

Malaysiska partiet Democratic Action Party gick med i Socialistinternatio-nalen år 1967 och är den enda fullvärdiga medlemmen ifrån Sydostasien. År 2006 bytte partiet ut beteckningen ”demokratisk socialism” mot ”social-demokrati”.79 Partiet stödjer en fri marknad men anser att staten har en central roll för att hjälpa de svaga i samhället. Partiet vill överbrygga de etniska motsättningarna och bygga ut en social välfärd och ge fler människor del i landets utveckling. Näst efter Singapore är Malaysia det land i Sydost-asien som har högst välstånd, men fördelningen är ojämn och det formellt demokratiska systemet är i praktiken inskränkt i flera avseenden. Partipoliti-ken har i hög grad organiserats utifrån etniska intressen, men de många aktiva civila samhällsorganisationerna har bidragit till att vidga den offent-liga sfären och därigenom skapa nya möjligheter för politiska förändringar i Malaysia.80 Trots en officiell ideologi som uppmuntrar respekten för ett pluralistiskt samhälle har regeringen i stor utsträckning kontroll över traditionella medier. Oppositionstidningar och annan partibunden press får sedan år 1991 inte säljas offentligt och nyhetsbyrån Bernama har sedan år 1990 ensamrätt på att förmedla nyheter.81 Spridningen av nya medier, som inte har reglerats lika hårt som de traditionella medierna, har haft stor betydelse för sen ökande sociala aktivismen i landet.82

Den politiska koalitionen Nationella fronten, Barisan Nasional, med det malajiska partiet UMNO i spetsen, har styrt Malaysia sedan självständigheten år 1957. Socialdemokratiska oppositionspartiet Democratic Action Party är starkast i storstäderna. Partiet har främst stöd bland de kinesiska och indiska minoriteterna, men stödet tycks samtidigt öka bland den malajiska majori-tetsbefolkningen.83

79 von Hofmann, N., Social Democratic Parties in Southeast Asia - Chances and Limits 80 Weiss, M.L., Politics in Cyberspace: New Media in Malaysia, Friedrich Ebert Stiftung, 2012 81 Weibull, L., ”Malaysia: Massmedier”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/malaysia?i_whole_article=true (hämtad 2012-10-26) 82 Weiss, M.L. a.a. 83 Mårtensson, S., ”Malaysia: Sociala förhållanden”, Nationalencyklopedi

30

År 2008 bildade DAP en koalition tillsamman med två andra oppositions-partier, Pakatan Rakyat, efter valframgångar i flera delstater. Efter valsegern i Penangprovinsen lanserade DAP en politik för social och nationell inte-gration, där etnisk tillhörighet ska vara av underordnad betydelse.84 I linje med malaysiska fackföreningar har även DAP arbetat för en introduktion av minimilöner.85

Liew Chin-Ton, internationell sekreterare för DAP, skriver på den australiska nyhetssajten New Mandala att det finns mycket som tyder på ett historiskt regeringsskifte på federal nivå i Malaysia efter nästa val, troligen år 2013, trots alla de omständigheter som bygger upp regeringsmakten. Liew Chin-Ton framhåller att regeringskoalitionen exempelvis har stor anledning att oroa sig över den allt yngre medelåldern och att 70 procent av landets befolkning idag bor i städer, eftersom Barisan Nasional traditionellt har starkt stöd på landsbygden.86 Den ungdomliga, urbana befolkningen använ-der sociala medier och söker information från oberoende källor. Nu finns dessutom en relativt välorganiserad opposition, med erfarenhet av att styra delstater.

Två filippinska partibildningar är ”konsultativa” medlemmar i Socialist-internationalen – det socialdemokratiska partiet Philippines Democratic

Socialist Party, PDSP, och det yngre folkrörelsepartiet Citizens´ Action Group,

Akbayan. PDSP har spelat en betydande roll i demokratiseringsprocessen efter den folkliga revolution som störtade general Marcos diktatur 1986. Partiet har stöd från vitt skilda delar av samhället, arbetar för social jämlik-het och betonar de mest utsattas situation. I partiets retorik ställs den liberala demokratins formella rättigheter emot den ”sociala” demokratin, som strävar efter en mer radikal jämlikhet.87 Akbayan är ett brett folkrörelse-parti som startade för att utmana den etablerade maktstrukturen i samhället.

Östtimor blev helt självständigt så sent som för tio år sedan och är Asiens yngsta land. Sedan den indonesiska ockupationsmakten drog sig tillbaka har strider rasat mellan olika klaner och politiska grupperingar.88 Östtimor är mycket fattigt. Landet har dålig infrastruktur och arbetslösheten är mycket hög. De som arbetar tjänar i medeltal mindre än en dollar om dagen.89 Fretilin på Östtimor, som är en konsultativ medlem av Socialistinternationa-

84 von Hofmann, N., Social Democratic Parties in Southeast Asia - Chances and Limit 85 Ibid. 86 Chin-Tong, L., ”International community take note – regime change looms in Malaysia”, New Mandala, 2012-08-30, http://asiapacific.anu.edu.au/newmandala/2012/08/30/international-community-take-note-regime-change-looms-in-malaysia/ (hämtad 2012-10-26) 87 von Hoffman, N. a.a. 88 Lintner, B., ”Skakigt Östtimor går till val”, Svenska Dagbladet, 2012-03-15, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/skakigt-osttimor-gar-till-val_6928643.svd (hämtad 2012-10-26) 89 Hesselgren, A., & Taub, S.(skribenter), ”Fördjupning Östtimor”, Säkerhetspolitik.se, http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Osttimor/Fordjupning/ (hämtad 2012-10-26)

31

len, började som en självständighetsrörelse och har fortfarande ett starkt stöd bland landsbygdsbefolkningen.

I en deklaration från oktober 2011 gratulerades Fretilin av Socialistinter-nationalens regionala kommitté för framgångsrikt hållna partiledarval.90

De socialdemokratiska samarbetsorganisationerna har liksom andra internationella observatörer uttryckt förhoppningar om att vi under det senaste året har bevittnat inledningen till en demokratiseringsprocess också i militärregimens Burma. Burma har under sedan 1960-talet styrts av hårdföra militärjuntor, men år 2011 infördes en del oväntade reformer och politiska fångar frigavs, bland andra Nationella Demokratiska Förbundets ledare Aung San Suu Kyi. Våren år 2012 valdes Aung San Suu Kyi in i parla-mentet. Nationella Demokratiska Förbundet vann sammanlagt 40 platser i det burmesiska fyllnadsvalet.91

I samband med besöken i Burma och Indonesien i november år 2012 med-delade statsminister Fredrik Reinfeldt och handelsminister Ewa Björling att den svenska regeringens ambition är att fördubbla biståndsanslaget till Burma, för att bland annat stödja uppbyggnad av demokratiska institutioner, respekt för mänskliga rättigheter och fria och oberoende medier.92

Palmecentret betonar i ett inlägg att den svenska regeringen måste ställa tydligare krav på Burmas regering. Det gäller framförallt behovet av en demokratisk landreform, en trovärdig arbetsrätt och att säkra respekten för mänskliga rättigheter.93

Pakistan

Socialistinternationalen uppmärksammar Pakistans viktiga roll i kampen emot världsterrorismen och lovordar den demokratiseringsprocess som medlemspartiet Pakistan Peoples Party (PPP) initierade vid maktövertag-andet från Musharrafs militärregim år 2008.94

90 Socialist International, ”Declaration”, 2011-10-08, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticlePageID=1629 (hämtad 2012-10-26) 91 ”Suu Kyi's party wins Myanmar by-election landslide”, NDTV, 2012-04-02, http://www.ndtv.com/article/world/suu-kyis-party-wins-myanmar-by-election-landslide-193001 (hämtad 2012-10-26) 92 Reinfeldt, F. & Björling, E., ”Nu ökar vi biståndet till Burma”, Svenska Dagbladet, 2012-11-12, http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-okar-vi-stodet-till-burma_7661578.svd (hämtad 2012-11-13) 93 Orback, J. & Perjus, F., ”Sverige måste ställa tydliga krav på reformer”, Svenska Dagbladet, 2012-11-13, http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-maste-stalla-tydliga-krav-pa-reformer_7664794.svd (hämtad 2012-11-13) 94 Socialist International, ”Declaration”, 2011-10-08

32

Men det är uppenbart att Pakistan fortfarande står inför stora utmaningar, ekonomiskt och politiskt. Ett avgörande problem för demokratiseringen handlar om politisk legitimitet. Till skillnad från ett land som Indien saknar Pakistan ett politiskt tryck från organiserade, marginaliserade grupper.95 Samhället beskrivs ofta som feodalt och extremt patriarkalt. På lokal nivå har landägare har stort inflytande och det politiska systemet är elitistiskt.96 Etniska motsättningar har också medverkat till att försvåra för den federala regeringen att kontrollera utvecklingen på lokal nivå i provinserna.

Problematiken tas också upp av statsvetaren Ishtiaq Ahmad i artikeln Towards social democracy (2008). Ahmad skriver att det är möjligt att med en bra politik och kompetent ledarskap ta ett land ur fattigdom. De goda exempel som nämns är Sverige och Singapore. Men till skillnad från i dessa länder saknar Pakistan ett renodlat, socialdemokratiskt parti. PPP domineras av välsituerade och konservativa delar av samhället, medan ett socialdemo-kratiskt parti huvudsakligen bör söka stöd hos arbetarklassen och intellek-tuella.97

Ahmed formulerar en tvådelad strategi för den socialdemokratiska omvand-lingen av Pakistan. Staten måste upprätta ett golv för det sociala skyddet, men samtidigt måste hårt arbete och talang premieras:98

Vi måste uppmuntra framväxten av en meritokratisk kultur, men med bestämmelser som hjälper de fattiga och de historiskt miss-gynnade att komma ur gamla hjulspår med fattigdom och gå vidare.

Skatteadvokaterna och författarna Huzaima Bukhari och Dr Ikramul Haq konstaterar att regeringen saknar verktyg att hantera en växande statsskuld eftersom man undviker att beskatta den rika delen av befolkningen. Förfat-tarna menar att det pakistanska skattesystemet måste reformeras i grunden. Författarna nämner den socialdemokratiska modellerna i Finland, Norge och

95 Se t.ex. Chetan Aspegren, H., ”Pakistans politiker landets svaga länk”, Svenska Dagbladet, 2009-01-15, http://www.svd.se/kultur/pakistans-politiker-landets-svaga-lank_2325443.svd (hämtad 2012-10-26) 96 Se t.ex. Lamb, R.D.&Hameed, S., Subnational Governance, Service Delivery, and Militancy in Pakistan, Center for Strategic and International Studies, CSIS, 2012, s.31 97 Ahmed, I., ”Towards social democracy”, The News International, 2008-05-03, http://www.statsvet.su.se/publikationer/ahmed/artiklar_2008/16_towards_social_democracy.html hämtad (2012-10-26) 98 ”We need to encourage the growth of a culture of meritocracy, but with provisions for the poor and historically-disadvantaged to get out of the rut of crushing poverty and move forward.”, Ahmed, I., ”Towards social democracy”, The News International, 2008-05-03, http://www.statsvet.su.se/publikationer/ahmed/artiklar_2008/16_towards_social_democracy.html

33

Sverige som föredömen när det gäller behovet av decentralisering och ”distributiv rättvisa”.99

I Pakistan pågår sedan en längre tid en bitter maktkamp mellan rättsväsen-det och regeringen, samtidigt tycks militären finnas med i maktspelet någon-stans i bakgrunden. Sommaren år 2012 tvingades premiärminister Yousaf Raza Gilani (PPP) bort från makten efter att ha fällts för domstolstrots av Högsta domstolen. Enligt domstolen har Gilani vägrat be Schweiz återuppta en korruptionsutredning mot president Asif Ali Zardari.100 Många anser att domarnas agerande är politiskt motiverat, men till saken hör också att Pakistan har mycket stora problem med korruption. Enligt Transparancy International har Gilanis fyra år vid makten varit de värsta i landets historia vad gäller korruption och bad governance.101

Den pakistanska folkbildningsorganisationen Labour Education Foundation, LEF, har haft ett nära samarbete med Palmecentret och IF Metall. LEF:s syfte är att stödja fackföreningars utveckling med exempelvis studiecirklar. Med stöd från Palmecentret har LEF bland annat startat Pakistans första vecko-tidning för arbetare. Men villkoren för fackligt arbete är svåra. Det råder för-bud mot facklig organisering inom flera branscher.102 I september år 2012 beslutade Palmecentret att inte bevilja fortsatt projektstöd till LEF, sedan en granskning av organisationens verksamhet visat på flera brister gällande hantering av beviljade medel och projektadministration.103

99 Bukhari, H. & Haq, I., ”Budget and social democracy”, The News on Sunday, nr 5-6, juni 2011, http://jang.com.pk/thenews/jun2011-weekly/nos-05-06-2011/pol1.htm#1 (hämtad 2012-10-28), Bukhari, H. & Haq, I., ”Roadmap for tax reforms”, The Friday Times, augusti 2011, vol 23, nr 26, http://www.thefridaytimes.com/beta2/tft/article.php?issue=20110812&page=8 (hämtad 2012-10-28) 100 ”Pakistans premiärminister avsätts”, Svenska Dagbladet, 2012-06-19, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/pakistans-premiarminister-avsatts_7289125.svd (hämtad 2012-10-28) 101 ”Rs 8,500 bn corruption mars Gilani tenure: Transparency”, Geo TV News, 2012-02-05, http://www.geo.tv/GeoDetail.aspx?ID=34007 (2012-10-28) 102 Palmecentret, "I Pakistan slåss vi inte mot kapitalism, utan mot feodalism", 2011-08-25, http://www.palmecenter.se/Vad-tycker-vi/Artikelarkiv/Asien/Pakistan1/Pakistan/110825I-Pakistan-slass-vi-inte-mot/ (hämtad 2012-10-28) 103 Palmecentret, ”Information från Palmecentret: Bedömning och beslut gällande systemrevision av Labour Education Foundation (LEF) i Pakistan”, 2012-09-05, http://www.palmecenter.se/Vad-tycker-vi/Aktuell-information/Aktuell-information-/120905-Information-fran-Palmecentret-Bedomning-och-beslut-gallande-systemrevision-av-Labour-Education-Foundation-LEF-i-Pakistan/ (hämtad 2012-10-28)

34

Indien

När Håkan Juholt besökte Bangalore och New Delhi i november år 2011 talade den socialdemokratiske ledaren i det indiska parlamentet om den moderna socialdemokratins utmaningar, om kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt och sociala investeringar – en politik som leder till till-växt för alla. Dessutom betonades att de politiska banden med de svenska Socialdemokraterna och Kongresspartiet skulle stärkas.104

Indiska ledare talar också om vikten av tillväxt kombinerad med en social-demokratisk vision om social rättvisa. Kongresspartiet, Indiens äldsta parti och det traditionella maktpartiet i landet, har under senare år formulerat en allt tydligare socialdemokratisk agenda, åtminstone på retorisk nivå. Indiens nuvarande premiärminister, Mammohan Singh, ekonom och medlem i Kon-gresspartiet, beskriver en indisk socialdemokratisk modell som har sina röt-ter i den nationella självständighetsrörelsens värderingar. I sitt inledningstal till partikongressen år 2010 talar han om hur den indiska socialdemokratin redan definierats i Indira Gandhis tal om “tillväxt med social rättvisa”. I den indiska modellen har tillväxt och social rättvisa hört samman. Men Mammo-han Singh betonar också att det finns stora utmaningar. Korruption är en svårighet att övervinna. Framförallt måste de institutioner som administre-rar välfärden på regional och lokal nivå moderniseras. För att kunna realisera en socialdemokratisk politik behöver inte minst byråkratin effektiviseras:105

Hur kan högre utgifter omvandlas till bättre resultat? Hur kan en rättighetsbaserad demokrati omvandlas till en social demokrati bestående av både rättigheter och skyldigheter? – skyldigheter som gäller för olika myndighetsnivåer, förtroendevalda, tjänstemän, näringslivet och varje medborgare. Detta är den utmaning som vi har framför oss.

I Indien har den snabbar liberaliseringen och den explosionsartade ekono-miska utvecklingen under de senaste tjugo åren förändrat samhället i grun-den. Landets välstånd har ökat, men samtidigt har stora delar av befolkning-en lämnats utan ett fungerande socialt skyddsnät. Sunil Khilnani, författare och professor i politik vid King’s Collage, London India Institute, skriver i den indiska affärstidningen the Mint att det nu behövs en indisk socialdemokrati och ett upprättande av ett socialt kontrakt för alla indier. Khilnani menar att

104 Socialdemokraterna, ”Håkan Juholt på besök i Indien”, http://www.socialdemokraterna.se/Media/Pressarkivet/Nyhetsarkivet-2001--/Hakan-Juholt-besoker-Indien-31-oktober--3-november--/ (hämtad 2012-10-30) 105 “How can higher outlays be translated into better outcomes? How can a democracy of rights be transformed into a social democracy of rights and responsibilities – responsibilities of different levels of government, of elected representatives, of civil servants, of the corporate sector and of every citizen. Such is the challenge before us.” , Government of India, “An Indian Social Democracy: from Political Vision to Practical Possibility”, 2010-11-19, http://pib.nic.in/newsite/erelease.aspx?relid=67329 (hämtad 2012-10-30)

35

den kommer att möta en större utmaning än den västerländska motsvarig-heten någonsin gjort:106

Vänsterintellektuella, som lättvindigt avfärdar globalisering, marknaden och vinstmotivet – de beståndsdelar som har skapat vår tillväxt – menar sig ha monopol på kunskapen om hur den ekono-miska tillväxten ska fördelas. Men de har ingen aning om hur tillväxten ska kunna upprätthållas... /... Den ekonomiska grunden för en indisk socialdemokrati kan inte baseras på nostalgi för offentligt ägande. Den måste kunna skapa både socialt skydd och sociala möjligheter.

Khilnani påpekar att det ligger i den politiska elitens och företagens intresse att se till att sprida kapitalismens sociala risker mer rättvist och låta större delar av befolkningen få del av välfärden. Annars riskeras den långsiktiga tillväxten, inte minst av en växande politisk och social oro.107

Utmaningen för en indisk socialdemokrati är att få till stånd ett grundskydd som omfattar alla indier och som inte riktas mot enskilda sociala grupper. Den utbredda fattigdomen och ekonomiska ojämlikheten är ett allvarligt hot mot Indiens självbild, då man gärna presenterar sig som ”världens största fria marknadsdemokrati” och av tradition vill vara en röst för en mer jämlik, postkolonial världsordning.108

Kina

I november år 2012 utsågs Xi Jinping till ny generalsekreterare för Kinas kommunistparti och ordförande för den centrala militärkommissionen. Det kinesiska ledarbytet uppmärksammades i internationella medier, men det är rimligen för tidigt att uttala sig om ledarskiftets politiska betydelse.

Kinesiska ledare har till och från intresserat sig för ”den svenska modellen” och europeisk socialdemokrati. Intresset för det svenska välfärdssystemet har ökat de senaste åren och det finns kinesiska intellektuella som propage-rar för en socialdemokrati av västerländskt snitt.

106 Khilnani, S.,“An Indian social democracy?” Live Mint, 2010-02-12, http://www.livemint.com/2010/02/12204757/An-Indian-social-democracy.html (hämtad 2012-10-30) 107 Khilnani, S., ”The crisis of capitalism”, Live Mint, 2011-10-14, http://www.livemint.com/Leisure/bc4IJ8SIfLNkv8tyaUJfKJ/The-crisis-of-capitalism.html (hämtad 2012-10-30) 108 Se Hannah, J., “Federalism and Inequality in India”, Global Policy Journal, 2012-03-16, http://www.globalpolicyjournal.com/blog/16/03/2012/federalism-and-inequality-india (hämtad 2012-10-31)

36

I november år 2006 uttryckte akademikern och partiveteranen Xie Tao i en inflytelserik, kinesisk tidskrift att det endast är socialdemokratin som kan rädda Kina.109 Uttalandet bemöttes av partiet och har kritiserats av den politiska ”vänstern”. På officiell nivå har man istället lanserat idén om en ”socialistisk demokrati med kinesiska förtecken”. Den socialistiska demo-kratimodellen ska ständigt utvecklas och förbättras i takt med att landet gör framsteg i sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. 110

I den officiella retoriken kontrasteras den socialistiska demokratin med den västerländska, liberala eller kapitalistiska demokratin.111 I ett längre doku-ment från år 2005 betonas att det inte finns någon universell väg till demo-krati utan att varje land måste utgå från sina egna förutsättningar.112 I Kina är den grundläggande principen att folkets makt kommer till uttryck genom det styrande kommunistpartiet.113 Det som förespråkas är alltså fortfarande en modell där partiet styr i folkets ställe. Men från högsta håll talar man också mycket om behovet av reformer och förbättringar av den socialistiska modellen. I en partianknuten tidskrift kan man läsa att det socialistiska marknadssystemet fortfarande behöver förbättras och att den ”sociala demokratin” är en särskilt svag länk i Kinas demokratimodell. Den sociala utvecklingen är ojämnt fördelad och delar av landet har inte hunnit med i utvecklingen.

En stor del av Kinas befolkning har tjänat på den ekonomiska tillväxten, men ojämlikheten har ökat. I internationell press uppmärksammas hur de kinesis-ka partitopparna lever i lyx medan framför allt landsbygdsbefolkningens villkor försämrats, exempelvis genom storskalig expropriering av fastighe-ter.114

Under hela hösten år 2011 pågick en uppmärksammad protest mot expro-prieringar och korruption i den sydkinesiska byn Wukan. Protesterna löstes

109 The University of Nottingham, ”China shows increasing interest in social democracy despite resistance to multiparty system, says scholar”, 2007-10-16, http://www.nottingham.ac.uk/cpi/china-analysis/updates/yongnian-zheng-zaobao-column/16-10-2007.aspx (hämtad 2012-10-28) 110 ”Socialist Democracy with Chinese Characteristics: Features and Strengths”, Qiushi Journal, vol.2, nr 3, 2010, http://english.qstheory.cn/politics/201109/t20110924_112513.htm (hämtad 2012-1028) 111 Hu, W., ”Understanding Chinese Democracy”, PSA Conference Proceedings, 2011, http://www.psa.ac.uk/journals/pdf/5/2011/1262_673.pdf (hämtad 2012-10-30) 112 China.org.cn, “White Paper on Political Democracy Published”, 2005, http://russian.china.org.cn/english/2005/Oct/145718.htm (hämtad 2012-10-30) 113 http://russian.china.org.cn/english/2005/Oct/145718.htm#12 (hämtad 2012-10-30) 114 Hill, S., ”China's Shaky Ground”, Social Europe Journal, 2012-05-22, http://www.social-europe.eu/2012/05/chinas-shaky-ground/ (hämtad 2012-10-30)

37

genom en fredlig uppgörelse i december. En del av uppgörelsen var att öppna val till byns ledande församling skulle anordnas under år 2012.115

I en kommentar till Wukanprotesterna sade ekonomiprofessor Hu Xingdou vid Beijing Institute of Technology att ”om den typen av val kunde spridas till hela Guangdongprovinsen och vidare i hela landet, skulle det innebär ett hopp för demokratiska val på gräsrotsnivå”.116

Bland kinesiska intellektuella finns förespråkare för en utveckling i riktning mot en demokratisering i vänsterländsk mening. medan andra kritiserar den liberala demokratin och fruktar en ”majoritetens tyranni”.117 Konservativa krafter har svårt att acceptera att flerpartisystem och fria val ska ingå i den kinesiska modellen.

Samtidigt bidrar teknikutvecklingen till att skapa större interaktivitet mellan vanliga kineser och myndigheterna. Redan har flera nya kommunikativa arenor har skapats. I synnerhet har mikrobloggandet blivit ett viktigt instru-ment för demokratiutveckling, trots censureringen av internet. En halv miljard kineser använder internet och hälften av dem är aktiva mikroblog-gare, enligt Asia Times.118

Partipolitik i förändring

Som vi har sett ovan möter socialdemokratiska partier varierande utmaning-ar runtom i världen. Samtidigt finns det beröringspunkter mellan partier som verkar i olika regioner.

Trots avsaknaden av vänsterorienterade krafter i parlament i många av de länder som existeras i odemokratiska stater, betyder det inte att det inte finns vänsterorienterade krafter i övrigt. Detta gäller även för oppositionen: om det inte finns någon vänsterns motstånd i parlamentet, innebär detta inte att det inte finns någon opposition i landet. Utmaningarna dessa politiska partier bemöter är oftast brist på kunskap, erfarenheter, gräsrotspolitik och finansiella hinder då alla tillgängliga medel kontrolleras av regimen.

Socialdemokraterna i utvecklingsländer saknar ett renodlat, socialdemokra-tiskt parti på gräsrotsnivå med god partipolitisk ledarskap, organisations struktur, nätverk och framför allt ett politiskt engagemang på landsbygden och förståelsen av fördelarna av att stå på arbetarklassens sida, framförallt i de länder där arbetarrörelser är svaga och styrda av staten.

115 “Southern China Protest Village Begins Choosing New Leaders”, Bloomberg Businessweek, 2012-02-02, http://www.businessweek.com/news/2012-02-02/southern-china-protest-village-begins-choosing-new-leaders.html (hämtad 2012-10-30) 116 Ibid. 117 Hu, W., ”Understanding Chinese Democracy”, PSA Conference Proceedings, 2011 118 Se Hill, S., ”China's Shaky Ground”, Social Europe Journal, 2012-05-22

38

Socialdemokraterna bör etablera, stödja och stärka banden med andra social-demokratiska partier, organisationer, Socialistinternationalen och framför allt skapa allianser med icke-statliga organisationer, oberoende individer, ungdomar, jämställdhet rörelser, kvinnoorganisation och aktiva användare av sociala medier. Detta för att främja demokrati i allmänhet och för att bygga stöd för de socialdemokratiska idealen.

Den sociala medvetenheten är låg i många av de länder som befinner sig i konflikter och postkonflikt perioden. Denna svaghet har utnyttjats av regimer genom att inte inkludera samhället i beslutsprocessen. Det är också därför organisationer, rörelser och fackföreningarna försöker erbjuda civilutbildning till folket. Fackföreningar i många länder har även fungerat som agenter för förändring.119 I många fall, oavsett ekonomisk status på staterna, saknas arbetsrätt och arbetsvillkor oftast mer i samhällen som redan lider av extrem fattigdom och möjligheter. Fackföreningarna syftar till att förbättra livskvaliteten och arbetsvillkoren för folket, men har inte haft den kraft och förmåga att övervinna utmaningarna från förtryckande regimer. Fackföreningarna betraktas som ett hot av regimer och av politiska partier som får ekonomiskt stöd från företag som gärna ser att fackförening-ar styrs av staterna. Här kan demokratiska stater och rörelser tillsammans med EU signalera till regeringar att det är oacceptabelt att förtrycka fackföre-ningar. Det socialdemokratiska partiet, å andra sidan, bör fokusera mer på programutveckling för dessa fackföreningar, strategier och kapacitetsutveck-ling och att framförallt hjälpa de att hitta nya finansiella medel för att över-leva.

Socialdemokratiska systerpartierna i Nordiska rådet och i EU (PES) skulle kunna ägna mer uppmärksamhet åt just dessa utmaningar för en hållbar och demokratisk utveckling där systerpartier har fötts med just den ”svenska eller nordiska modellen” som förebild.

Det finns också ett behov av ett större engagemang med det civila samhället för att genom sina nätverk nå till fler människor på landsbygden. Det civila samhället har i många anseenden fungerat som plattform för många kvinnor och ungdomar att engagera sig i lokala politiska frågor.

Nätverksansatser är essentiella för att bidra med en positiv påverkan på organisationssystemen och skapa mötesplatser för socialdemokratiska medlemmar runt om i världen för erfarenhetslärande, kunskapsutbyte, gemensamma samarbetsprojekt samt mobilisering och vidareutveckling av organisations- och föreningssystemen.

Därför bör kapacitetsutvecklingen inte enbart fokusera på individuellt kun-skapsuppbyggande utan även på organisationer, nätverk, föreningar, rörelser och institutionella ramverk. Därav kommer samverkan på en både lokal,

119http://www.ams.pvda.nl/binaries/content/assets/ams/2012/SDMap_03.pdf/SDMap_03.pdf

39

nationell och internationell nivå att förstärkas på ett mer transparant och inkluderande sätt.

Detta samarbete ska fungera med andra politiska familjer, internationella institutioner och icke-statliga organisationer för att upprätta flera parters plattformar. Samarbetet bör även underlätta utbytet av demokratiska erfa-renheter genom medlemmar, ledamöter och andra aktörer inom samarbets-området genom utbildningar, studieresor, informationsutbyte och etableran-det av långvarigt partnerskap. Utbildningen bör inte endast fokusera på grundutbildning utan även mer avancerade utbildningsprogram bör utvecklas.120

Kapacitetsutvecklingen kan också fokusera på individuell, organisatorisk och institutionell kapacitetsutveckling med olika målnivåer. Utbildningen kan ske även inom ramarna för managementutveckling och administrativa eller orga-nisatoriska insatser för att främja grundläggande förutsättningar för organi-sationsuppbyggnad. Kompetensutvecklingen kommer därmed att resultera i ökat inflytande på organisations- och institutionsbildningen.121

Socialdemokratiska insatser inom kapacitetsutveckling bör inte endast fokusera på kunskapsutbildningar inom demokrati och mänskliga rättigheter som har varit klassiska utbildningsoråden för svenskt kapacitetsutvecklings-stöd generellt. Inom konfliktförebyggande frågor och rättstatsprincipen ”Rule

of Law” har Sverige satt sin stämpel på många internationella utbildningsan-satser och därför bör man våga utvidga sina utbildningsinsatser inom andra områden. I och med att den ”svenska modellen” har blivit ett ”varumärke” har partiet en möjlighet att lära, påverka och medverka i en mycket större omfattning för att öka partisamarbetet och bygga broar mellan de svenska och internationella rörelserna genom dess nätverk och organisationer.

Partipolitisk utveckling

De nybildade socialdemokratiska partierna har behöver utbildning inom partipolitisk uppbyggnad. Dessa partier visar också behov av verktyg för att nå ut till medlemmar, stärka deras partibaser och kampanjhantering för effektivare valkampanjer. Träningsprogram bör därför ske till företrädare för de politiska partierna och dess föreningar. Många partimedlemmar saknar kunskap om att nå medlemmarna på landsbygden, skaffa sig långsiktiga partipolitiska mål, arbeta med kommunal politik och att arbeta med folkrörelser.

120 The (Social) Democratic Map of eastern Europe , south caucasus and central asia http://www.ams.pvda.nl/binaries/content/assets/ams/2012/SDMap_03.pdf/SDMap_03.pdf 121 Metoder för kapacitetsutveckling. En rapport för Sidas projektgrupp ”Kapacitetsutveckling som en strategisk fråga”. Februari 2002.

40

De nybildade socialdemokratiska partierna saknar ”gräsrotspolitik” och bristen på ett effektivt medverkande i val och valprocesser är ett faktum, för att inte nämna avsaknaden av en politisk identitet. Därför bör partiidenti-teten hos dessa partier, dess institutionella ramar, partibeteenden och förhållandet mellan partierna och andra politiska aktörer utvärderas och studeras för att förstå dimensionerna samt att identifiera bristerna. Resul-taten av dessa studier kommer att stödja identifieringen av program gentemot behoven och bristerna.

Det är viktigt att utveckla relevanta politiska program som ska tillgodose medborgarnas behov och de mest omedelbara utmaningarna. Partier bör även se till att använda allmänna opinionsundersökningar och andra resur-ser för att skräddarsy sin politiska dagordning för att få en mer renodlad politik på ”gräsrotsnivå”.

Kvinnligt politiskt deltagande

Kvinnors politiska deltagande ska inte endast omfatta röstning, utan även deltagande i den politiska processen. Men eftersom kvinnorna oftast, mer än männen i många fall, saknar dessa möjligheter bör det finnas politiska pro-gram och motivation som fokuserar just på att främja kvinnans deltagande i den politiska debatten.122 Kvinnligt politiskt deltagande handlar inte endast om partipolitiskt engagemang och dess organisatoriska strukturer. Kvinnor i post-konfliktländer tenderar ofta att delta mer i det civila samhället, vilket i sig har varit en öppning för kvinnor att delta i den politiska arenan. Kvinnor har också varit mer aktiva i frågor som berör landsbygden där de har eta-blerat sig större nätverk.

Det socialdemokratiska partiet kan genom sina kvinnorörelser (i Sverige, de nordiska och europeiska nätverken) bidra med utbildning, studiecirklar och utbyten för att stärka samhällets medvetenhet om vikten av kvinnors del-tagande i beslutsfattande positioner i de lokala och parlamentariska valen.

Socialdemokratiska ansträngningar bör ligga på att stärka kvinnans roll inom den politiska debatten både på landsbygden inom ramen för de lokala be-slutsprocesserna och de kvinnliga kandidaterna och ledamöterna i parlamen-tet. Utbildningsprogrammen bör främja politiska deltagande genom att hjäl-pa kvinnliga kandidater att ställa upp i regionstyrelser och parlamentsval. Det bör även initieras kampanjer för kvinnliga kandidater med studiecirklar om utmaningar de står inför.

122 United Nations Development Fund for Women/Arab States Sub-Regional Office (UNIFEM/ASRO) “Promoting Women‟s Role in Peace Building and Dialogue in North Iraq: Evaluation of NGO. Initiatives‟. By Stephen Ladek & Delvin Arsan, January-March 2008.

41

Utbildningsprogram för kvinnliga representanter kan ske genom studie-cirklar för att hjälpa kvinnor att övervinna de utmaningar de står inför, till exempel att genom effektivt engagemang med mansdominerade medborg-erliga och statliga enheter och identifiering frågor av intresse för utsatta valkretsar, inklusive kvinnor. Utbildningar kan även ske genom ledarskaps-utbildning för kvinnor i politiska partier med inriktning på ledarskap, sam-arbete och samverkan med andra politiska aktörer, partnerskap, projek-tering, kampanjer och informationsspridning.123

Socialdemokratiska kvinnoorganisationer och föreningar bör stötta etabler-andet av kvinnonätverk för att arbeta tillsammans med andra kvinnor för att ta itu med och främja samarbete i frågor av gemensamt intresse. Dessa kan beröra områden inom och bland kvinnliga representanter, delaktighet i den politiska processen, åtgärda de lokala utvecklingsbehoven till nationella initiativ för fredsbyggande åtgärder och inom dialog och medling. Kvinnor på landsbygden saknar möjligheten att delta i de lokala beslutfattande processer som kan ge de möjligheter till att bli delaktiga medborgare. Projekt inom just dessa områden på lokal nivå kommer att kunna sätta kvinnor i en mycket större nationell kontext.

Ungdomarnas deltagande i den politiska processen

Ungdomarnas behov och perspektiv återspeglas sällan i de riktlinjer och program som regeringar utvecklar för sina medborgare, vilket gör att ung-domar hamnar utanför samhället. I många länder saknas nationella utveck-lingspolitiska planer för ungdomar och oftast saknas politiskt stöd, särskilt i själva implementeringen av dessa policies. Trots att just ungdomsgruppen är en viktig del av samhället och i många länder utgör en majoritet är de fortfarande inte prioriterade av staten, internationella givare och andra berörda sektorer, tills helt nyligen när ungdomarna blev kraften bakom den arabiska våren.124 I både Jemen och Kambodja, för att nämna några exempel, har inte mycket gjorts för att komma med åtgärdsprogram för dessa grupper där ungdomar i båda länderna utgör en stor majoritet av befolkningen. I många odemokratiska stater har regeringen förhindrat politiska kampanjer och debatter i skolor och på offentliga platser, vilket har gjort att ungdomar har hamnat utanför den politiska debatten. Inger Segelström, generalsekre-terare för den nordiska arbetarrörelsens forum Samak och tidigare ledamot i EU parlamentet och Sveriges riksdag, tror att nya antirasismrörelser kommer att växa bland ungdomar i de nordiska länderna just på grund av det popu-

123 http://www.ndi.org/womens-political-participation 124 Force of the Future?: Youth Participation in Politics in Cambodia 5. http://library.fes.de/pdf-files/bueros/philippinen/04526/countrypapers_cambodia.pdf.

42

laritet de invandrarfientliga partierna har fått de senaste åren.125 Hon menar att ungdomar kommer att hitta sina egna rörelser så småningom och andra former att organisera sig i. Hon tillägger att partiet måste identifiera de rörel-ser man vill samarbeta med, som har övertygelse och vilja att förändras.

Integreringen av ungdomar i den politiska processen har stått inför många utmaningar; definitionen av ungdomar skiljer sig åt i många länder och få följer FN:s identifikation av ungdomsålder. Andra hinder för att integrera ungdomarna i den politiska processen har varit hierarkiska kulturer och samhällen samt avsaknaden av politisk vilja och reformer.

I utvecklingsländerna ser vi samhällen som lider av hierarkiska system, som kräver respekt för äldre och auktoriteter. Detta fortsätter att begränsa möjligheterna för ungdomar att uttrycka sina åsikter och synpunkter. Detta är också en anledning till varför ungdomar, när de är med i politiska partier, har begränsade möjligheter att vara en del av ledarskapet. Det dominerande tänkesätt är att ungdomar fortfarande behöver lära sig och bör lyssna på de äldre och mer erfarna medlemmar. Hierarkiska kulturer förekommer exem-pelvis i Asien, MENA-regionen och Afrika, där den äldre generationen är den som styr och där politiken bygger på äldres visdom. 126

Samtidigt konfronteras många unga människor idag med stora sociala prob-lem, såsom extrem fattigdom, hög analfabetism, hög arbetslöshet, människo-handel och sexuellt utnyttjande, ökad drogmissbruk, hiv och aids särskilt i konflikt och post-konfliktländerna. Oftast saknar stater planer för hur de ska handskas med dessa problem och har inga handlingsplaner på hur en sådan respons skall se ut. Samtidigt har många nationella och internationella organisationer och internationella givare försummat dessa grupper i samhäl-let. I många fall har t.o.m. läroplaner inte förändrats på decennier och för-bjudit politiskt engagemang och debatter i skolor. Även om yttrandefriheten, rätten att demonstrera och rätten till politisk associering och organisation anges i ländernas författningar ignoreras dessa rättigheter.

På senare år har vi sett ett mer aktivt ungdomsengagemang inte minst hur ungdomarna genom den arabiska våren påverkat ungdomarna i Asien, Afrika, Europa och Latinamerika inte minst genom sociala medier och mediekam-panjer, lobbat för politiska ledare, organiserat och deltagit i offentliga forum och debatter. Ungdomarna har presenterat sig själva genom olika föreningar, organisationer och nätverk som har etablerats av just ungdomarna själva. De internationella givarna har inte förrän ett par år sedan börjat se efter dessa nätverk, prioriterat och satt krav på organisationer för att komma med snabba åtgärder för att integrera dessa grupper i samhället. Men på den

125 Intervju med Socialdemokraten Inger Segelström November, generalsekreterare för den nordiska arbetarrörelsens forum Samak och tidigare ledamot i EU parlamentet och Sveriges riksdag, den 6 november 2012 126 Force of the Future?: Youth Participation in Politics in Cambodia 5. http://library.fes.de/pdf-files/bueros/philippinen/04526/countrypapers_cambodia.pdf

43

politiska fronten lyser ett sådant engagemang med sin frånvaro och inga åtgärder har vidtagits av politiska aktörer. Trots att många stater har ung-doms- och sportministerier har dessa anklagats för korruption och makt-missbruk. Men det är avsaknaden av ungdomspolitik/policy och regeringar som står utan ungdomspolitik som gör det svårt för ungdomar att bli en viktig sektor i samhället.

Den nationella ungdomspolitiken måste formuleras i samarbete mellan rege-ringen och ungdomsgrupper. Kvoter för ungdomars representation på olika nivåer och grenar av regeringen kan också förbättra politiskt deltagande av ungdomar samtidigt som fler unga människor få möjligheter att bli nomine-rade som kandidater för valen.127

Som tidigare nämnts har en annan utmaning för att integrera ungdomar i sektorer varit definitionen av ungdomar. Många organisationer definierar sina sektorer enligt sina egna respektive riktlinjer. I många länder har det aldrig funnits ett allmänt samråd eller diskussion bland viktiga ledare och organisationer om definitionen av ungdomar och dess åldrar, som varieras mellan 14 och 40 år, vilket gjort att denna definition manipulerar integre-ringen av ungdomar i den politiska debatten och i beslutsprocessen.128

Dessa försummelser försvarar ledarna med att ungdomar har brist på poli-tisk kapacitet, erfarenhet och oftast brist på ekonomiskmöjlighet att med-verka i politiken.

I de mer öppna och demokratiska samhällena ser utmaningarna annorlunda ut. Här finns resurser ekonomiskt och organisatoriska möjligheter. Dock finns en stor brist på förtroende för politiska partier och politiker. Ungdomar i demokratiska stater saknar intresse och vilja att engagera sig i politiska frågor då de inte ser sig själva som viktiga aktörer i den politiska processen eller har svårt att hitta sina roller. Oftast bildas även ett stort ”gap” mellan de politiska partierna och ungdomarna som väljare. Ungdomar får väldigt svårt att förstå det språk de politiska aktörerna talar under sina kampanjer och de ser inga ingångar för eget engagemang.

Ungdomsfokuserade grupper, studentföreningar och sportgrupper bör erkännas som viktiga institutioner i strukturen för ungdomars sociala och politiska liv:129

Dessa grupper bygger upp sitt självförtroende och stärker dem som individer, kopplar dem till en bredare gemenskap, och i vissa fall är

127 The Meaning of Political Participation for Indigenous Youth (PDF; 648 KB) Source: Canadian Policy Research Networks 128 Force of the Future?: Youth Participation in Politics in Cambodia 5. http://library.fes.de/pdf-files/bueros/philippinen/04526/countrypapers_cambodia.pdf 129 The Meaning of Political Participation for Indigenous Youth (PDF; 648 KB) Source: Canadian Policy Research Networks

44

en väg till kulturell förnyelse också. Erfarenheten har visat ungdomarna att om de är inblandade i sådana verksamheter, blir de mer medvetna och engagerade i samhällsverkligheten.

Samtidigt bör politiker överkomma och se förbi den socioekonomiska margi-naliseringen av ursprungsbefolkningar för att även få dessa grupper in i det politiska samspelet.

Socialdemokratiska partiet bör i likhet med andra partier se över dessa ut-maningar och utveckla nya strategiska planer för hur man ökar och utvidgar sitt engagemang för att stärka, stödja och kapacitetsutveckla ungdomsrörel-ser och nätverk. Samtidigt bör socialdemokratiska samarbeten fokusera på nya politiska reformer, utveckla, effektivisera och implementera ”Nationella utvecklingspolitiska planer för ungdomar” framför allt i utvecklingsländerna. Nu när alltfler internationella givare visat intresse för sådana insatser sam-tidigt som att ungdomarna visat sitt missnöje och gjort sig hörda om ett mer politisk aktivt deltagande finns inga ursäkter för misslyckanden.

Socialdemokraterna bör, i samverkan med SSU och lokala organisationer, föreningar, nätverk och internationellt partnerskap med andra socialdemo-kratiska partier i Norden och EU, kartlägga och utveckla gemensamma strate-gier för att lägga ihop sina resurser och undvika duplikationer för att nå ungdomar i flera länder.

Några områden som kapacitetsutvecklingsinsatser bör fokusera på är:

• Ungdomspolitiskt ledarskap/utbildning för unga politiska ledare

• Arbeta med Local Councils, d.v.s. att etablera ungdomsprojekt med de lokala råden för att nå även ungdomar ute på landsbygden

• Ungdomsministerier och att tillsätta kommittéer för att implementera den nationella ungdomspolicyn

• Hur man ska strukturera och driva ungdomsnätverk och organisatio-ner

• Stödja forum för politiska debatter och aktiviteter

• Ungdomsutbytesprogram

• Konflikthantering, dialog och medling

• Användning av nya och sociala medier

• Etablera ungdomsforum och råd och bygga upp dess kapacitet

• Utbildningar inom internationella konventioner och mänskliga rättig-heter

45

• Arbeta med lokala mötesplatser där ungdomars och kvinnors delta-gande uppmuntras

46

2. Den socialdemokratiska

identitetskrisen

En global kollaps?

Socialdemokratin är i kris. Sommaren år 2011 skriver The Guardians politi-ske kommentator Martin Kettle att det är ”game over” för den europeiska socialdemokratin. Några månader senare blickar Per Wirtén ut över världen i Dagens Arena och hävdar att det i själva verket handlar om en ”global social-demokratisk kollaps”. Wirtén beskriver hur ”… en av 1900-talets mest fram-gångsrika politiska idéer verkar ha uppslukats och lämnat den politiska scenen.”130

Även utanför Europa pågår en ganska livaktig debatt kring den socialdemo-kratiska identiteten. I Australien konstaterar Labor stolt på sin hemsida att man har budgetöverskott och förhållandevis låg arbetslöshet. Samtidigt kriti-seras Labor från vänster för att man i huvudsak har fört en nyliberal ekono-misk politik och förlorat kontakten med sina traditionella värderingar. Blog-garen Amy Mullins menar exempelvis att man numera ryser så fort ordet ”välfärd” nämns: ”… en svordom numera. ’Intervention (ist)’ är ett liknande ord som vi kanske aldrig kommer att återuppliva från det australiska, social-demokratiska språkbrukets kyrkogård.131 Socialistiska nätverket Solidarity skriver i en kommentar till vårbudgeten:132

Labor’s besatthet av att driva budgeten till ett överskott kommer inte bara att medföra impopulära nedskärningar, det kan dessutom föra in Australien i en recession. Är det underligt att arbetarklassen tycker att Labor är så värdelösa?

Australian Labor Party tycks visserligen ha haft ett bättre läge än systerparti-erna i Tyskland eller England under de senaste åren, men de senaste åren har man tappat i opinionsstöd och förlorat delstatsval. Nu pågår även här en

130 Wirtén, P., ”Global socialdemokratisk kollaps”, Dagens Arena, 2011-12-10, http://www.dagensarena.se/opinion/global-socialdemokratisk-kollaps/#kommentarer (hämtad 2012-11-02) 131 Mullins, A., ”The perversion of social democracy in Australia”, ABC News: The Drum

Opinion, 2011-04-08, http://www.abc.net.au/unleashed/55630.html (hämtad 2012-10-30) 132 “Cutbacks ahead: Labor’s budgeting for big business”, april 2012, http://www.solidarity.net.au/44/cutbacks-ahead-labor%E2%80%99s-budgeting-for-big-business/ (hämtad 2012-10-30)

47

debatt kring behovet av en modernisering av Labor. Journalisten och förfat-taren Troy Bramston menar i en uppmärksammad bok att Labor har förlorat den kultur man byggt upp med ett starkt och innovativt ledarskap. Man har inte heller lyckats uppdatera sina värderingar eller sin politiska filosofi.133

ABC:s ekonomijournalist Stephen Long betonar att Australien får problem om boomen för gruvindustrin avtar eller om den europeiska krisen förvärras. Alla sänkningar inkomstskatterna och röstvinnande satsningar under rege-ringsåren har urholkat inkomstsidan i budgeten.134

Men efter en längre svacka i opinionsstöd tycks det nu vända uppåt för den Laborledda minoritetsregeringen. Under hösten noterade Labor ungefär lika stort stöd som den konservativa oppositionen. En orsak är att regeringen nu har ett antal populära reformer på gång, det handlar bland annat om resurser till tandvården och de sämst presterande skolorna, men partiet har också visat en förmåga att leda en minoritetsregering och driva igenom sin politik i parlamentet.135

Under hösten har ett uppmärksammat parlamentstal av premiärminister Julia Gillard fått symbolisera Labors ”comeback”. Oppositionsledaren hade riktat kritik mot en laborledamot som skulle ha använt nedvärderande uttryck om kvinnor. I det uppmärksammade talet vände en mycket enga-gerad och retoriskt slagfärdig Gillard tillbaka kritiken mot den konservativa oppositionen. Talet har fått viral spridning på Youtube och andra sociala medier. Många autralier har tröttnat på de ständiga, personliga attacker på premiärministern, ofta med en misogyn underton, så Labor har definitivt vunnit på den här uppmärksamheten.136

Under den pågående, socialdemokratiska krisdebatten talas det samtidigt hoppfullt om att man nu skymtar gryningen av ett nytt ekonomisk-politiskt paradigm. Resonemanget utgår från att tilltron till den marknadsliberala avregleringspolitiken har rubbats i grunden efter de senaste årens finansiella kriser. Visserligen är färdriktningen fortfarande osäker, eftersom kejsaren ”förmodligen är död, eller åtminstone väldigt sjuk, men någon ny kejsare finns det inte”. 137

133 Bramston, T., Looking for the Light on the Hill, 2011 134 Long, S., ”Hey presto! A horror budget without the pain”, ABC News: The Drum Opinion, 2012-05-08, http://www.abc.net.au/news/2012-05-08/long-budget-2012/3998712 (hämtad 2012-10-30) 135 Hetherington, D., Sisyphean task: Atop the hill, Labor could still roll down the other side,

2012-11-01, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4283&title=Sisyphean-task-

Atop-the-hill-Labor-could-still-roll-down-the-other side (hämtad 2012-11-12) 136 Ibid. 137 Se t.ex. Scocco, S, ”Sandro Scocco: Nyliberalismen har haft fel på punkt efter punkt” (bloggpost), 2012, http://programkommissionen.wordpress.com/2012/06/26/sandro-scocco-nyliberalismen-har-haft-fel-pa-punkt-efter-punkt/#more-152

48

Med ett begrepp lånat av den marxistiske filosofen Antonio Gramsci talar den nya vänstern om att vi nu tycks befinna oss i en period av interregnum – ett slags tillstånd av osäkerhet mellan olika hegemonier eller tankeregimer, där det gamla är dött och det nya väntar på att födas. Den här tankefiguren går igen i en lång rad artiklar och blogginlägg.138

Men den här beskrivningen gäller ju inte bara för vänstern. Sökandet efter en förlorad identitet och jakten på en ny ordning går igenom hela det politiska fältet och kan också betraktas som ett typiskt kännetecken för det senmoder-na eller postmoderna samhället. Den brittiske sociologen Keith Tester skriver i en uppmärksammad artikel att den period av interregnum som följt av glo-baliseringen och det moderna samhällets fragmentisering uppvisar ett antal ”morbida” symptom på alienationen i dagens samhällen, exempelvis jakten på extrema upplevelser, det ökande antalet depressioner och en fortgående infantilisering. Människan identifierar sig med produkter från det globalise-rade konsumtionssamhället, men har förlorat känslan av ansvar för de socia-la relationerna och omvärlden.139

Tyska SPD:s Thorben Albrecht och den brittiska tankesmedjan Compass ordförande Neal Lawson påminner i en gemensam artikel om att socialdemo-kratin alltid varit beroende av ekonomisk tillväxt. Det är naturligt att social-demokratin är i kris just nu eftersom ”en kris för kapitalismen alltid innebär en kris för socialdemokratin”.140

En av socialdemokratins största utmaningar på senare år har varit att möta den nya progressiva, pragmatiska högern i Europa. Merkel, Cameron och Reinfeldt har intagit det politiska mittfältet med en nyliberal ekonomisk agenda kombinerad med en ”medkännande” välfärdspolitik, där statens roll kompletteras av privata utövare och välgörenhetsorganisationer. David Camerons ”Big Society” har fått fart på den europeiska socialdemokratin, som nu försöker formulera kontrasterande framtidsvisioner.

Men den medkännande högern har redan drabbats av identitetskris, så den ideologiska osäkerheten tycks snarast vara ett politiskt allmäntillstånd. Det finns kommentatorer som varnar för att den senaste tidens strategiska ompositioneringar och vidlyftiga visioner från ledande politiska aktörer till höger och vänster minskar det långsiktiga förtroendet för politiken och därmed spelar populistiska krafter i händerna. Michael McTernan, redaktör och forskare på den brittiska tankesmedjan Policy Network hävdar att ”den demokratiska legitimiteten kan vara allvarligt hotad om de etablerade

138 Se t..ex. Jansson, F, ”Fyrtio år av interregnum” (bloggpost), 2010, http://tankarfranroten.wordpress.com/2010/10/26/fyrtio-ar-av-interregnum/ 139 Tester, K, “Pleasure, Reality, the Novel and Pathology”, Anthropological Psychology, 2009:21, http://mit.psy.au.dk/ap/PDF-versions/No21/joap-no21-Tester.pdf 140 Albrecht, T. & Lawson, N., “Europe and the Good Society - After the Crash”, Social Europe

Journal, 2012-10-05, http://www.social-europe.eu/2012/10/europe-and-the-good-society-after-the-crash/ (hämtad 2012-11-09)

49

partierna bemöter förtroendekrisen med ompositioneringar baserade på löften som de inte kan hålla“ (egen översättning).141

Även socialdemokratiska idédebattörer talar om ett djupt förtroendegap mellan politiken och allmänhetens förväntningar, en förtroendekris bortom retorik eller politiska positioneringar.142 Svaret från de politiska partierna måste då vara en djupgående omvärdering, inte bara av politikens innehåll, utan även av hur man kommunicerar politik och hur de politiska partierna är organiserade.

I det socialdemokratiska förnyelseprojektet The Amsterdam Process formu-leras ett antal globala frågeställningar för dagens socialdemokrati:

• Vilka värden står socialdemokratin för i dagens komplexa värld?

• Vilka frågor ska drivas, hur ska socialdemokratin formulera sin politiska agenda?

• Hur ska politikens institutionella och strukturella begränsningar övervinnas?

I vänsterns idédebatt återkommer en ambition att motverka globaliseringens effekter men även betoningen av solidaritet och andra grundläggande värde-ringar. Den brittiske historikern Tony Judt har i böcker och artiklar efterlyst den moraliska dimension som funnits i den traditionella socialdemokratin.

En utmaning i det här avseendet är att formulera ett språk för den nya politi-ken. Det verkar som många företrädare för den nya vänstern har läst lingvi-stikprofessorn George Lakoff, som menar att progressiva krafter måste söka sig utanför den tolkningsram och det språkbruk som används av nyliberala och konservativa anhängare.143 Den interna debatten kring Löfvens strategi-ska användning av termen ”affärsplan” visar hur laddat språkbruket är inom dagens socialdemokrati. Aftonbladets Karin Pettersson skriver på ledarplats (25/9 2012) att affärsplan är ett fånigt ord som ”andas konsultmumbojumbo, Percy Nilegård och 80-tal.”144

141 ”If mainstream parties respond to the crisis of political trust with repositioning based on promises they cannot keep, then democratic legitimacy will take a potentially devastating blow.”, McTernan, M, ”The Age of Triangulation is over”, Policy Network, 2012-05-29, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4187&title=The+Age+of+Triangulation+is+over 142 Se Cramme, Diamond, Becker, Cuperus m.fl, The Amsterdam Process, A Centre-Left project

for new times, Policy Network & Wiardi Beckman Stichting, 2012, s 7f. 143 Hasan, M, “Miliband and Balls have fallen into a Tory trap”, New Statesman, 2012-01-19, http://www.newstatesman.com/uk-politics/2012/01/labour-party-deficit-cuts 144 Pettersson, K, ”Affärsplan för Stefan Löfven”, ledarkrönika i Aftonbladet, 2012-09-25, http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article15497371.ab

50

Forskarna Frans Becker och René Cuperus från den holländska tankesmedjan Wiardi Beckman Stichting har i olika artiklar berört faran med att europeiska socialdemokratiska partier hamnar i rollen som ”den ansvarsfulla oppositio-nen”. Frans Becker beskriver hur den holländska socialdemokratin tappade i trovärdighet genom att anpassa sig till det nyliberala paradigmet och dess ”managerial habitus”.145

I samma anda skriver Eric Sundström i Dagens Arena (24/9 2012) att det i opposition är lätt att utveckla ett ”medberoende”: ”Du anpassar din person-lighet efter den som dominerar på andra sidan blockgränsen. Men en över-driven fixering vid motståndaren undergräver det arbete som du bara kan göra själv”.146

Tony Judt skriver i Illa far landet att den politiska pragmatismen var social-demokratins största tillgång i mitten av 1900-talet. Då kompromissade socialdemokratin med sina principiella övertygelser i jämviktens, toleransens och rättvisans namn, men idag ser den socialdemokratiska kompromissviljan ”mer ut som en svaghet, en modfälldhet inför ändrade förhållanden”.147

I spåren av globalisering och finanskriser har den socialdemokratiska rörel-sen arbetat på att ta fram ett strategiskt alternativ till nyliberalismen, ett socialdemokratiskt svar på de utmaningar som världen nu står inför. Social integration är ett nyckelbegrepp. Ungdomsarbetslöshet och andra strukturel-la problem på arbetsmarknaden är strategiskt viktiga problem som lyfts fram. Inte minst den sociala och ekonomiska utsattheten hos arbetskraften inom den växande informella sektorn runtom i världen.148 En strategi är att försöka exportera den socialdemokratiska välfärdsmodellen.

Svenska ekonomer har hakat på den internationella uppmärksamheten kring den nordiska välfärdsmodellen, men man har också velat nyansera den idea-liserade bilden. I den oberoende tankesmedjan Global utmanings rapport The Nordic Way (2012) konstateras att de nordiska länderna delvis har olika välfärdsmodeller och att de nordiska ländernas ekonomiska motståndskraft under den europeiska krisen har mer att göra med tidigare erfarenheter från krishantering än med förekomsten av specifika välfärdsmodeller. Det finns knappast en särskild modell som skulle kunna appliceras på alla länder. Ekonomen Klas Eklund skriver att det inte är höga skatter eller generösa bidragssystem som har varit det nordiska framgångsreceptet, snarare

145 Becker, F, “What is of Value? The Dutch Debate on Social Democratic Basic Values”, Social Europe Journal, 2012-03-20, http://www.social-europe.eu/2012/03/what-is-of-value-the-dutch-debate-on-social-democratic-basic-values/ (hämtad 2012-10-22) 146 Sundström, E, ”Är affärsplanen Löfvens butler?”, ledare publicerad på Dagensarena.se, 2012-09-24, http://www.dagensarena.se/opinion/ar-affarsplan-lofvens-butler/ (hämtad 2012-10-22) 147 Judt, T, Illa far landet, 2010, s 121 148 Socialist International, “SI Committee discusses Informal Labour at ILO in Geneva”, 2009-11-06, http://www.socialistinternational.org/viewArticle.cfm?ArticleID=2036 (hämtad 2012-10-22)

51

tvärtom. Den nordiska modellen för krishantering har huvudsakligen handlat om avregleringar och en genomgående modernisering av välfärden.149 I samma rapport skriver historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh att det nordiska exemplet visar att det inte finns någon motsättning mellan individualism och social integration. Författarna menar att det har varit den starka tilliten till samhällsinstitutioner och ett omfattande socialt kontrakt i kombination med en radikal, emancipatorisk individualism som har varit förklaringen till den nordiska framgången. Systemet bygger på att investera i individer som därmed ges möjlighet att maximera sitt värde på marknaden. Berggren och Trägårdh påpekar att många hellre talar om social investe-ringsstat än välfärdsstat.150

Den diskurs som Berggren och Trägårdh hänvisar till är utan tvekan den kompromiss mellan marknad och välfärd som kallats för ”den aktiva välfärdsstaten” och lanserats som ”tredje vägens politik”. Begreppet ”social investment” har använts av Gøsta Esping-Andersen151, men populariserades också av den brittiske sociologen Anthony Giddens i The Third Way (1998).

Den tredje vägen och dess kritiker

Socialdemokratins ideologiska modernisering under 1990-talet kom att definieras som ”den tredje vägen”. I The Third Way beskrev Anthony Giddens hur den gamla välfärdsstaten skyddade människor mot marknaden medan den nutida sociala investeringsstaten gör människor till starkare aktörer på marknaden.152 Förutom utbildningssatsningar är arbetsmarknadslösningar som ”flexicurity” och ”aktivering” centrala i den tredje vägens ”aktiva” och marknadsanpassade välfärdssystem. Ett ursprungligt syfte med att lyfta fram begreppet social investering var förhoppningen att det skulle göra det lättare att argumentera för värdet med offentliga investeringar.153

149 ”Global Utmaning presenterar The Nordic Way 2012”, 2012-02-07, http://www.globalutmaning.se/?p=4737 (hämtad 2012-10-22) 150 Berggren, H. & Trägårdh, L., “Social Trust and Radical Individualism” i The Nordic Way, en skrift utgiven av Global Utmaning, Svenska Institutet och Föreningen Norden, 2012, s.17 151 Esping-Andersen, G. (red), Why We Need a New Welfare State, Oxford: 2002 152 Giddens, A., The Third Way: the Renewal of Social Democracy, Cambridge, 1998, Sipilä, J., ”Social investment state: something real or just a new discourse?”, 2008, http://recwowe.vitamib.com/publications-1/papers/wp04/ploneexfile.2008-06-04.6491796649/preview_popup (hämtad 2012-10-22) 153 Se t.ex. McCallum, S., ”Why Social Democrats should embrace a Democratic Mixed Economy”, Social Europe Journal, 2012-08-21, http://www.social-europe.eu/2012/08/why-social-democrats-should-embrace-a-democratic-mixed-economy/ (hämtad 2012-10-22); Liddle, R., “Is Social Democracy in Need of a New Economic Model?”, Social Europe Journal, 2010-12-09, http://www.social-europe.eu/2010/12/is-social-democracy-in-need-of-a-new-economic-model/, (hämtad 2012-10-22)

52

Grundtanken bakom den tredje vägens politik är att socialdemokratin måste anpassa sina medel efter det moderna samhällets förutsättningar:154

1. Den offentliga sektorn måste reformeras så att den blir mer effektiv. Staten får inte överlastas med för många uppgifter.

2. Staten ska inte dominera marknaden eller civilsamhället. Istället bör

statens roll vara att reglera marknaden och begränsa kommersialise-ringen.

3. Ett nytt socialt kontrakt måste betona kopplingen mellan rättigheter och skyldigheter. Det finns stora risker för samhällsmoralen om det inte

ställs motkrav på dem som nyttjar välfärdssystemen.

4. Jämlikhet är fortfarande ett mål för socialdemokratin, men skatte-instrumentet måste användas pragmatiskt och den förda politiken värderas i termer av ekonomisk effektivitet, d v s utifrån de faktiska

konsekvenserna. Den tredje vägens politik söker öka skatteintaget

genom att underlätta för att fler kommer i arbete, snarare än genom höga skatter på inkomster eller företag.

Anthony Giddens vänder sig emot en traditionell inställning inom vänstern som kan tolkas som ”jämlikhet till varje pris”, eftersom en socialdemokrati som betonar likhet ifråga om livsmöjligheter måste tolerera en viss ojämlik-het i ekonomiska termer. Staten bör inte undergräva människors strävan att utveckla sina förmögenheter.

5. Det moderna samhället ställer krav på en mer flexibel arbetsmarknad.

Den tredje vägens politik har mött olika öden beroende skilda förutsättning-ar i olika länder. I Storbritannien fanns i början av 1990-talet utrymme för Labour att modernisera sitt budskap med ökat fokus på social gemenskap men samtidigt ta avstånd från nyliberalismen. Labour kunde ta vid efter Thatcherårens avregleringar, utan att själva behöva utmana traditionella väljargrupper med omfattande reformer av välfärdssystemen.155 Den tredje vägen blev betydligt mer smärtsam för socialdemokratin i Tyskland. ”Hartz-reformerna” som SPD genomförde i slutet av 1990-talet blev impopulära bland traditionella arbetarväljare. Det gick inte heller att övertyga medelklas-sen om att socialdemokratin i det långa loppet hade den rätta kompetensen för att liberalisera välfärdssystemen.156

Giddens har betonat att den tredje vägen inte var tänkt som en kompromiss mellan nyliberalism och traditionell socialdemokrati, utan snarare som ett

154 Giddens, A., Introduction, i The Global Third Way Debate, Anthony Giddens (red), 2001, s 5ff 155 Pfaller, A., European Social Democracy – In Need of Renewal, Friedrich Ebert Stiftung, 2009, s 2f 156 Ibid, s 3ff

53

program för den nya tidens, globaliserade vänster. Något som däremot utmärker Anthony Giddens är den förhållandevis positiva synen på indivi-dualismens framväxt. Ökade möjligheter att välja och ta ansvar för det egna livet lyfts fram som någonting som i grunden är eftersträvansvärt:157

Individualismen är inte i sig en fiende till social sammanhållning eller gemensam moral: snarare måste dessa omarbetas i mer aktiva former av ömsesidiga skyldigheter och personligt ansvar jämfört med tidigare.

Den tredje vägen har under det senaste decenniet fallit i popularitet bland socialdemokratiska idédebattörer. De som under senare år har velat avfärda den tredje vägen har ofta tagit intryck av den brittiske historikern Tony Judts sista arbete Illa far landet (2010). I boken argumenterar Judt för att ojämlik-het alltid är ineffektivt, men dessutom djupt omoraliskt. Judt framhåller hur privatiseringar av välfärdstjänster bidragit till atomiseringen av samhället och upplösningen av samhällsgemenskapen. När privata mellanhänder leve-rerar välfärdstjänsterna är det endast makten som binder medborgaren till staten. Judt menar att den ökade pressen på bidragstagare och återinförandet av en behovsprövad välfärd i själva verket är en återgång till 1800-talets viktorianska nedvärdering av fattiga och hjälpbehövande.

Judt konstaterar att dagens socialdemokrati är i stort behov av en "moralisk ramberättelse”. Judts längtan efter universella, fixa principer och en långsik-tig strategi delas av många debattörer och säkerligen åtskilliga socialdemo-kratiska väljare, men svårigheten ligger i att förverkliga sådana idéer i det globala samhället.

Även sociologen Zygmunt Bauman har blivit en ledstjärna för många socialdemokratiska idédebattörer. Hos Bauman finner man en sociologi som ger nytt hopp åt vänsterns traditionella värderingar. Istället för att passivt utforma en politik anpassad efter det globala samhällets krav har man fått nytt hopp om att medvetet bygga ett samhälle anpassat efter människans behov. Olika visioner har presenterats under de senaste åren, men ett gemensamt drag är en vilja att återuppväcka den kommunitaristiska tanke-traditionen inom socialdemokratin. Det är då samhällsgemenskapens förut-sättningar som står i centrum för den politiska analysen.

Till skillnad från Giddens utformar inte Bauman någon färdig teori om den nya socialdemokratin, men den nya vänstern har kunnat hämta en hel del inspiration från Baumans kritik av konsumtionssamhället och hans tankar

157 Giddens, A., “The Third Way revisited”, Policy Network, 2010-06-28, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=3868&title=The+Third+Way+revisited (hämtad 2012-11-19)

54

om samhällsgemenskap och solidaritet.158 Zygmunt Bauman beskriver hur det moderna samhällets flytande maktstrukturer närmast tycks vara immuna emot kritik, på ett sätt som inte vart fallet under socialdemokratins storhets-tid. Under den flytande moderniteten absorberas samhällskritiken utan att förändra någonting i grunden, eftersom allting får en slags flytande, över-gående karaktär.

Medan Giddens talar om den nya individualismen i emancipatoriska termer betonar Bauman att det främst är välsituerade som kan dra nytta av det globala konsumtionssamhällets fördelar.159 Baumans kritiska blick på moderniteten har beskrivits som ”en viktig kompass” för den nya vänstern.160

I Baumans socialistiska vision ställs den moraliska dimensionen i centrum. Det handlar om att skapa ett rättvist samhälle för alla. Det finns två icke förhandlingsbara principer för varje socialistisk vision: Samhället ska garan-tera medborgarnas välfärd och samhällets kvalitet måste bedömas utifrån de svagaste medborgarnas livskvalitet.161

Det här är punkter som ofta återkommer i dagens socialdemokratiska idé-debatt, men som också nästan alltid finns med i skrivningar från Socialist-internationalens regionala kommittémöten runtom i världen.

Europa

Frågan är om den internationella socialdemokratin verkligen har förstått den nya verklighet man befinner sig i.162 Häftig kritik riktas emot nyliberalistisk hegemoni och sträng åtstramningspolitik, men vilka bärkraftiga ekonomiska lösningar och politiska visioner har man själva att komma med? Vilken väg ska socialdemokratin välja? Och hur ska den ”nya” internationalismen bedrivas? Från socialdemokratiskt håll har man kunnat utläsa åtminstone tre olika svar på utmaningarna från den globaliserade ekonomin: en socialdemokrati för globalisering, en socialdemokrati för det nationella intresset och en socialdemokrati som framförallt diskuterar modeller för att tämja den internationella kapitalismen.163 Inte minst i Europa kan vi idag se

158 Ramesh, R., ”The sociologist influencing Labour's new generation”, The Guardian, 2010-11-03, http://www.guardian.co.uk/society/2010/nov/03/zygmunt-bauman-ed-miliband-labour, (hämtad 2012-10-22) 159 Se Bauman, Z., Liquid Modernity, 2000, s.88f 160 Davis, M, “Bauman’s Compass: Towards a Sociology of Hope”, Compass Thinkpieces 67, september 2010 161 Ibid. 162 Painter, A., “After social democracy?”, Policy Network, 2012-05-24, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4186&title=After-social-democracy (hämtad 2012-10-23). 163 Sie Dhian Ho, M. & Cuperus,R., “Social democratic internationalism beyond the comfort zone”, Policy Network, 2011-11-17, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4087&title=Social+democratic+internationalism+beyond+the+comfort+zone (hämtad 2012-10-31)

55

hur internationalismen ofta ställs emot det nationella intresset. Därför kan det vara intressant att titta närmare på den socialdemokratiska debatten i skuld- och eurokrisens Europa.

Fortsatt kris – eller är socialdemokratin redan på väg tillbaka?

I slutet av 1990-talet var socialdemokratin i maktställning i många av Euro-pas länder. År 1999 publicerade Tony Blair och Gerhard Schroeder en gemensam deklaration där de betonade framgångarna för den tredje vägens politik och ”Neue Mitte”. Under de senaste åren har europeiska socialdemo-krater sökt med ljus och lykta efter en ny modell.

Efter presidentvalet i Frankrike våren år 2012 har den europeiska vänstern fått nytt hopp, men frågan är vilket utrymme det finns för vänsterpolitik i eurokrisens Europa?

När François Hollande presenterades som Socialistpartiets presidentkan-didat tycktes han vara den perfekta kompromissen mellan högern och vänstern i partiet.164 Hollandes popularitet under sin första tid som presi-dent har också överraskat många bedömare. I Europapolitiken har Hollande lyckosamt balanserat vänsterkraven på ökad solidaritet med ett accepteran-de av finanspakten.165 För första gången i Frankrikes historia har vänstern majoritet på såväl nationell, regional och lokal nivå. Framgångarna till trots väntar svåra utmaningar för socialistpartiet. Valsegrarna måste förstås mot bakgrund av missnöjet med sarkozismen. Hollande har kritiserat den ensidiga åtstramningspolitiken och talat om behovet av en politik för tillväxt, men möjligheten att införa en alternativ, ekonomisk-politisk väg för Europa eller ens för Frankrike är förmodligen begränsade. Manöverutrymmet begränsas av en stigande arbetslöshet och en växande statsskuld.166

164 Bouvet, L., ”Hollande carries the flame for French Socialism”, Policy Network, 2011-10-19, http://www.policynetwork.net/pno_detail.aspx?ID=4077&title=Hollande+carries+the+flame+for+French+Socialism (hämtad 2012-10-23) 165 Thillaye, R., “Hollande’s force tranquille: can he keep calm and carry on?”, Policy Network, 2012-08-15, http://www.policynetwork.net/pno_detail.aspx?ID=4224&title=Hollande%E2%80%99s+force+tranquille%3a+can+he+keep+calm+and+carry+on%3f (hämtad 2012-10-23) 166 Fougier, E., “The paradoxes of the Hollande presidency”, Policy Network, 2012-07-06, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4212&title=The+paradoxes+of+the+Hollande+presidency (hämtad 2012-10-23)

56

Under hösten har den socialistiske presidentens popularitet avtagit. Enligt en opinionsundersökning publicerad i Le Figaro i slutet av oktober är 64 pro-cent av väljarna missnöjda med Hollande.167

Den socialistiska regeringen är nu under stark press. Många misstror Hollandes förmåga att, i likhet med Sarkozy, fatta tuffa beslut. Regeringens ekonomiska kompetens har börjat ifrågasättas och de införda skattehöjning-arna riktade mot höginkomsttagare har mött starka reaktioner.168

Samtidigt kritiseras Hollande och premiärminister Jean-Marc Ayrault från vänster eftersom den strama budget som presenterades i september tycktes signalera en återgång till åtstramningspolitik när den europeiska vänstern hoppats att Hollande skulle företräda en motsatt ekonomisk-politisk strategi.169

Regeringen har försökt möta misstron genom att sänka förväntningarna på snara förbättringar, exempelvis när det gäller ungdomsarbetslösheten. Dessutom har Hollande presenterat sina planer på en pakt för att förbättra Frankrikes konkurrenskraft (”Un pacte de compétitivité”), som ett svar på rekommendationer som presenterats i en uppmärksammad rapport om en kraftig sänkning av skatten på arbete.170

Nederländerna har emellanåt beskrivits som ett politiskt laboratorium för Europa. De nederländska valen brukar spegla rörelser i den europeiska väljarkåren på ett tidigt stadium. Under de senaste åren har det holländska exemplet visat på en mycket rörlig väljarkår, ett minskat förtroende för etablerade partier i den politiska mittfåran, medan olika former av populism och euroskepticism har tagit plats.

Efter höstens val i Holland talas det om ”den politiska mittens återkomst” och det går att spekulera i att vi nu ser inledningen på en ”post-populistisk” fas där de traditionella partierna återtar initiativet. Så sent som i augusti pekade det mesta på en hård kamp mellan euroskeptiska socialistpartiets Emile Roemer och högerpartiet VVD:s ledare Mark Rutte. Men efter en stark slut-

167 “Hollande : la défiance s'installe parmi les Français”, Le Figaro, 2012-10-25, http://www.lefigaro.fr/politique/2012/10/25/01002-20121025ARTFIG00741-hollande-la-defiance-s-installe.php (hämtad 2012-11-08) 168 Thillaye, R., “Sarkostalgia sets in”, Policy Network, 2012-10-30, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4279&title=Sarkostalgia-sets-in (hämtad 2012-11-06) 169 Se Irvin, G., “Monsieur Hollande’s Crisis”, 2012-11-19, Social Europe Journal, http://www.social-europe.eu/2012/11/monsieur-hollandes-crisis/ (hämtad 2012-11-20) 170 “Hollande promet un ’pacte’ de compétitivité”, Libération, 2012-10-25, http://www.liberation.fr/politiques/2012/10/25/hollande-promet-un-pacte-de-competitivite_855979 (hämtad 2012-11-20)

57

spurt blev socialdemokratiska Partij van de Arbeid, PvdA, näst störst i sep-tembervalet.171

Nu har de båda valvinnarna VVD och PvdA kommit överens om att bilda en regeringskoalition med ”brobyggande” som ett genomgående tema i rege-ringsprogrammet – ett brobyggande mellan höger och vänster, men även brobyggande som en allmän strävan efter konsensus mellan olika samhälls-intressen i den holländska ”poldermodellens” anda. I programmet kombine-ras en ekonomisk åtstramningspolitik med planerade reformer av sjukvår-den och arbetsmarknaden. Den holländske forskaren René Cuperus menar att samarbetet mellan VVD och PvdA påminner om koalitionerna på 1990-talet och att det politiska programmets innehåll vittnar om ”den tredje vägens” återkomst. 172

Det ser även ut som tyska SPD nu har repat sig efter det misslyckade valet år 2009. Partiet har vunnit regionala val och närmat sig 30 procent i opinions-undersökningar. Partiföreträdare andas en ny optimism.

Samtidigt måste uppgången till viss del förstås mot bakgrund av andra par-tiers svårigheter, inte minst det liberala partiet PDF:s kris. SPD har distanse-rat sig ifrån Agenda 2010 och svängt åt vänster under den nye ledaren Sigmar Gabriel. På så sätt har man kunnat lindra de interna motsättningarna, men samtidigt menar många bedömare att SPD förlorat i förtroende när man inte längre står bakom de socialekonomiska reformer man själva varit med om att driva igenom.173

Efter valförlusten år 2009 startade SPD ett omfattande projekt för att invol-vera partimedlemmar och allmänheten i omformuleringen av partiets politik, men när resultatet presenterades vid partikonventet 2011 blev det en besvi-kelse för många. De flesta förslagen var redan en del av partiets politik.174

Frågan är vilket utrymme det finns för partiet att driva en vänsterorienterad politik när nästa års val till Bundestag närmar sig. Många kommentatorer menar att det finns små utsikter för SPD och de gröna att bilda en egen koali-tionsregering efter valet 2013. Läget har inte minst försvårats av Piratpar-

171 Cuperus, R., “The magical return of the political centre”, Policy Network, 2012-09-13, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4249&title=The-magical-return-of-the-political-centre (hämtad 2012-10-23) 172 Cuperus, R. a.a. 173 Miebach, M., “The struggles of the German SPD”, Policy Network, 2010-12-09, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=3928&title=The+struggles+of+the+German+SPD (hämtad 2012-10-23) 174 Busemeyer, M., “SPD: kingmaker or coalition-builder?”, Policy Network, 2012-03-30, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4158&title=SPD%3a+kingmaker+or+coalition-builder%3f (hämtad 2012-10-23)

58

tiets framgångar i opinionen.175 En trepartikoalition tillsammans med vänsterpartiet Die Linke är osannolik och många bedömare menar att SPD:s dröm om en valseger år 2013 mycket väl kan sluta med ytterligare en bred koalition under ledning av Angela Merkel.176

Statsvetaren Marius Busemeyer menar att SPD måste byta strategi om man inte vill bli ett marginaliserat hjälpparti åt CDU. För att bli det givna vänster-alternativet i tysk politik behöver SPD placera sig i det politiska mittfältet och stå upp för Agenda 2010-reformerna. Då kan man också ta åt sig äran av reformernas positiva konsekvenser. Men dessutom menar Busemeyer att SPD måste kunna tänka sig en koalition med alla partier i Bundestag, även med Linkspartei (Die Linke).177

Under den senaste tiden har det spekulerats om vem som ska bli SPD:s kandidat till kanslerposten. Det har stått mellan partiledaren Sigmar Gabriel och de tidigare finans- och utrikesministrarna Peer Steinbrück respektive Frank-Walter Steinmeier, som båda står längre åt höger än Gabriel. Stein-brück och Steinmeier backas upp av den pragmatiskt och liberalt orienterade grupperingen Seeheimer Kreis, medan Gabriel har den politiska vänstern på sin sida.178 Steinmeier var dessutom en av arkitekterna bakom den omdisku-terade moderniseringen av socialförsäkringssystemet för några år sedan (Agenda 2010). I oktober år 2012 står det klart att Peer Steinbrück blir SPD:s kandidat, sedan Steinmeier dragit tillbaka sin kandidatur. SPD gör uppen-barligen bedömningen att den temperamentsfulle mittenkandidaten Stein-brück, som tidigare varit minister i Merkels regering, har större möjligheter att vinna över Angela Merkel än partiledaren Sigmar Gabriel. Många bedöm-are utmålar Steinbrück som en farlig utmanare. Den stora frågan är om han kan hålla ihop partiet och vinna tillräckligt många vänsterröster.179 Stein-brück har inte alltid varit populär inom partiets vänsterfalang.

I Italien bildade en koalition av socialistiska och liberala partier det nya socialdemokratiska partiet Partito Democratico för några år sedan. Partiet utgör en bred koalition som förenar socialister, liberaler och den kristna vänstern. Miljöpolitik, social rättvisa, progressiv beskattning och europeis-

175 Miebach, M., “Berlin success inspires quiet confidence”, Policy Network, 2011-09-19, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4059&title=Berlin+success+inspires+quiet+confidence (hämtad 2012-10-23) 176 Se t.ex. Lewandowsky, M., “Three faces of defeat?”, Policy Network, 2012-09-12, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4244&title=Three+faces+of+defeat%3f, och Busemeyer, M., “SPD: kingmaker or coalition-builder?”, Policy Network, 2012-03-30 177 Busemeyer, M. a.a. 178 Lewandowsky, M. a.a. 179 “SPD Picks a Candidate: Steinbrück to Challenge Merkel for Chancellery”, Spiegelonline, 2012-09-28, http://www.spiegel.de/international/germany/peer-steinbrueck-to-run-against-merkel-for-chancellor-in-2013-a-858519.html (hämtad 2012-10-23)

59

men är några av partiets viktigaste frågor.180 Det har funnits en hel del inter-na strider i partiet och idag tycks det finnas tre huvudsakliga grupperingar: en socialistisk, en socialdemokratisk och en liberal.

Partiet har sedan Berlusconis frånträde ställt sig bakom Mario Montis tekno-kratiska regering och dess i huvudsak marknadsliberala agenda. Samtidigt har man nyligen tillsammans med europeiska socialdemokrater underteck-nat ett manifest där nyliberalismen kritiseras från vänster. Här står partiet inför ett politiskt och strategiskt dilemma. Partiet har framgång i opinionen, man är det största partiet och samlar omkring 25 procent i de senaste under-sökningarna.181 Men samtidigt slits partiet mellan Montis liberala reformer och den europeiska socialdemokratins “återupptäckt” av traditionella väns-tervärderingar.182

PD leds just nu av den traditionellt vänsterinriktade Pierluigi Bersani, men han utmanas framförallt av Florens borgmästare Matteo Renzi. Medan Ber-sani tillhör veteranerna i partiet har den betydligt yngre Matteo Renzi profi-lerat sig genom att kräva ett generationsskifte i den italienska politiken.183

Det blir intressant att se hur PD kommer att profilera sig framöver. Opposi-tionen mot Berlusconi förenade vänstern, men nu tycks partiet stå inför ett vägval mellan markandsliberalism eller en mer traditionell socialism.

I Spanien har socialdemokratin i stor utsträckning förknippats med moderni-seringen och demokratiseringen av landet efter Francoregimens fall. PSOE har haft ett starkt stöd för en socialdemokratisk agenda sedan 1980-talet, men nu har inte minst finanskrisens svåra återverkningar förändrat bilden. Väljarstödet rasade kraftigt i valet år 2011 och konservativa PP kunde ta över makten. En orsak till PSOE:s valnederlag är att man gjorde för lite för att förhindra nedgången i ekonomin vid ett tidigt stadium. De åtstramnings-åtgärder och strukturella reformer som sattes in år 2010 blev impopulära bland många väljare vilket medförde att PSOE tappade röster till förmån för mindre vänsterpartier.184

180 “Democratic Party (Italy)”, Wikipedia, http://en.wikipedia.org/wiki/Democratic_Party_(Italy) (hämtad 2012-10-23) 181 McDonnell, D., “Italy: the prospects for populism”, Policy Network, 2012-09-03, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4228&title=Italy-the-prospects-for-populism (hämtad 2012-10-23) 182 Giuli, M., “The sick man of Italian party politics”, Policy Network, 2012-05-09, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4174&title=The+sick+man+of+Italian+party+politics (hämtad 2012-10-23) 183 McDonnell, D. a.a. 184 de la Rocha-Vázquez, M., “Too little, too late for the PSOE”, Policy Network, 2011-12-08, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4105&title=Too+little%2c+too+late+for+the+PSOE (hämtad 2012-10-23)

60

I Storbritannien driver Labour det interaktiva projektet New politics, fresh

ideas, en öppen dialog med medlemmarna om partiets framtida väg.185 Gen-svaret har varit stort och idag finns en uppsjö nya idéer att ta ställning till för partiet. Det här är en utmaning i sig. En krönikör på New Statesman återger en skeptisk röst inifrån partiet:186

Vi har inte haft styr på det här, vilket har resulterat i att halva skuggkabinettet nu galopperar omkring med sina egna käpphästar. Människor har i själva verket blivit ombedda… att ta fram sina egna svar. Det är trevligt, men hur ska Ed (Miliband) kunna knyta ihop alla lösa trådar till en sammanhängande berättelse när processen är avslutad?

Labour har ändå presenterat ett projektdokument år 2011, A better future for Britain, med summering av projektet och svar på en del av de inkomna för-slagen.187

Socialdemokratin tycks alltså fortfarande vara på jakt efter sin förlorade identitet och här är det kanske särskilt intressant att studera de senaste årens kulörta, brittiska idédebatt.

Röda, blå, lila eller svarta Labour?

I vårnumret av Soundings Journal förs en debatt under rubriken ”Where’s

Labour?”.188 Man konstaterar att vänstersidan tycks befinna sig i vänteläge, man söker ännu efter nya idéer, medan regeringen för en tydligt profilerad högerpolitik. Det räcker med att läsa artikelrubrikerna för att förstå att det saknas en klar uppfattning om vägen framåt för Labour.

Jonathan Rutherford, professor i Cultural Studies vid Middlesex University och redaktör för Soundings Journal, skriver i SEJ (19/3) att Labour befinner sig i en kollektiv depression, man väntar på en nystart, på en hållbar vision för framtiden.189 Efter ledarvalet år 2010 startades ett energiskt arbete för att ta fram en ny politik, men det har ännu inte burit frukt. Rutherford menar att

185 Se “A Better Future for Britain”, New Politics Fresh Ideas, http://fresh-ideas.org.uk/a-better-future-for-britain, (hämtad 2012-10-23) 186 "We haven't had any steer about where we should be going with all this. As a result, you've got half the shadow cabinet galloping around on personal hobby horses. People have, in effect, been told . . . to come up with their own answers. That's nice but, when the process is over, how does Ed [Miliband] knit all this into a coherent narrative?", “For Labour, even joined-up opposition seems a long way off”, New Statesman, 2011-06-02, http://www.newstatesman.com/uk-politics/2011/06/labour-party-policy-joined (hämtad 2012-10-23) 187 Labour Party, A Better Future for Britain: National Policy Forum 25 june 2011 188 Soundings Journal, 2012:50, http://www.soundings.org.uk/ (hämtad 2012-10-23) 189 Rutherford, J., “How to Revive the British Labour Party”, Social Europe Journal, 2012-03-19,

61

den tredje vägens politik ignorerade människors vardagliga liv. Dagens Labour saknar ett långsiktigt, strategiskt tänkande och en genomtänkt politisk filosofi. Nu behöver man bygga från grunden, men ingen har ett svar på vilka värden Labour ska stå för idag. Det gäller till att börja med att förstå djupet av den kris rörelsen befinner sig i.

Nu beskriver många Labour som alltför toppstyrt under Tony Blair och Gordon Brown. Då var valvinster det enda som räknades. Den interna politi-ska diskussionen sågs som ett hinder i vägen för framgång.190 Neal Lawson menar att Labours inriktning på att vinna nästa val har gjort partiet mer euroskeptiskt: ”Allmänheten gillar inte Europa, så Labour gillar inte heller Europa” (egen översättning).191 Samtidigt konstaterar han att den social-demokratiska visionen om det goda samhället bara kan realiseras på europeisk nivå. Det är i en vänstervision av EU-projektet man kan tänka sig en framtid där demokratin föregår marknaden. Det handlar alltså om att engagera sig i debatten om Europas framtid.

Den senaste tidens vänstersväng i idédebatten har irriterat tidigare Blair-anhängare. Paul Richards, kolumnist på tankesmedjan Progress, skriver syrligt:192

Det finns en märklig psykologi i det här. För vissa debattörer utgör själva valsegern ett svek i sig. Det största tänkbara förräderiet är att vinna tre raka val med en betryggande majoritet. De tycks föredra att Labour stannar kvar i opposition, så att de kan skriva sina krönikor och bloggar, formulera sina slagord i tv, marschera på gatorna och försörja sig på heltid som vänsteranhängare.

Splittringen har varit uppenbar bland de ledande debattörerna kring partiet. Compass började skissera på idéerna om ”det goda samhället” för flera år sedan. Samtidigt tog Rutherford tillsammans med parlamentsledamoten Maurice Glasman initiativ till en kommunitaristiskt orienterad idédebatt under namnet ”Blue Labour”, medan 1990-talets moderniserare av Labour samlats kring den Tony Blair-influerade tankesmedjan Progress och fortsatt argumentera för en uppdaterad version av den tredje vägens politik.193

190 For Labour, even joined-up opposition seems a long way off”, New Statesman, 2011-06-02 191 ”The public don’t like Europe , so the Labour Party doesn’t like Europe.”, Lawson, N., “Britain and Europe”, Social Europe Journal, 2012-04-27, http://www.social-europe.eu/2012/04/britain-and-europe/ (hämtad 2012-10-23) 192 “There’s a strange psychology at work here. For some, the act of winning an election is in itself a betrayal. To win three in a row with massive majorities is the ultimate sellout. They seem to want Labour to remain in glorious opposition, so they can write their columns and blogs, sloganise on the TV, march the streets and make a living out of full-time, salaried leftism.”, Richards, P., “Something to say”, Progressonline, 2012-07-13, http://www.progressonline.org.uk/2012/07/13/something-to-say/ (hämtad 2012-10-23) 193 “For Labour, even joined-up opposition seems a long way off”, New Statesman, 2011-06-02

62

Hösten 2011 gav Progress ut The Purple Book, där ett av huvudbudskapen är att staten är ”passé” och att Labour måste fortsätta förespråka marknadslös-ningar och valfrihet.194

Progress kolumnist Stephen Bush menar att splittringen inom Labour hand-lar om inställningen till det moderna samhället. Medan New Labour välkom-nar förändring och utmanar konservativa idéer är Blue Labour tillbakablick-ande och protektionistiska.195

Flera skribenter anser att den ideologiska sprickan i Labour huvudsakligen handlar om inställningen till mål och medel. Författarna bakom pamfletten In

the Black Labour oroas av den skarpa kritiken mot den finansiella åtstram-ningspolitiken och framhåller att Labour måste föra en ansvarsfull ekono-misk politik för att trygga en långsiktig tillväxt och för att ha råd med välfärden.

Det finns ingen konflikt mellan ekonomisk-politisk konservatism och social rättvisa, snarare tvärtom:196

Labour måste sätta finanspolitisk hållbarhet i den absoluta kärnan av sin politiska agenda, för att säkerställa låga räntor och en stadig, ekonomisk tillväxt. Inte bara för att vinna val, utan också med tanke på att den finanspolitiska stabiliteten är viktig för att trygga den sociala rättvisan.

Blue Labours bärande idéprojekt har varit att omdefiniera statens dominer-ande roll i välfärdssamhället, att formulera en modell där man i högre grad involverar lokala gemenskaper i samhällsbygget.197 Hos Blue Labour förenas en nostalgiskt tillbakablickande vision om ett återskapande av en svunnen samhällsgemenskap med en kritik av nyliberalismen från vänster.

Det som förenar Compass vision om ”det goda samhället” och Blue Labours konservativa socialism är att man ansluter sig till en kommunitaristisk idé-tradition. Visionen om ”the common good” föregår analysen av individens roll i samhället.

194 http://blogs.spectator.co.uk/coffeehouse/2011/09/exploiting-a-conservative-moment/ 195 “Exploiting a conservative moment”, The Spectator, 2011-09-25, http://www.progressonline.org.uk/2011/03/09/blue-labour-too-conservative/ (hämtad 2012-10-23) 196 “Labour must put fiscal sustainability at the absolute core of its policy agenda, to ensure low interest rates and steady economic growth. Not just for electoral reasons, but because fiscal stability is vital in securing social justice”, Painter, A.& Sen, H., “Labour must make fiscal honesty the key to responsible capitalism”, 2011-12-01, http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/dec/01/labour-fiscal-honesty-responsible-capitalism (hämtad 2012-10-23) 197 Grady, H., “Blue Labour: Party's radical answer to the Big Society?”, BBC News, 2011-03-12, http://www.bbc.co.uk/news/uk-12759902 (hämtad 2012-10-23)

63

Blue Labours kommunitaristiska vision framstod för något år sedan som Labours svar på David Camerons vision om Big Society. Framförallt var det kanske ett försök att formulera en politik som kunde vinna tillbaka arbetar-klassröster. Men idégruppen föll mer eller mindre samman efter några uppmärksammade och excentriska uttalanden av initiativtagaren Maurice Glasman.

Glasman, som tidigare var en uppburen rådgivare till partiledaren Ed Mili-band och dessutom blivit adlad på dennes inrådan, hamnade i kylan sedan han bland annat uttryckt sina idéer kring ett införande av betydande restriktioner i immigrationspolitiken.198

Trots detta tycks Blue Labours ”konservativa socialism”, där kritiken av ny-liberalism, globalisering och konsumism kombineras med en stark betoning av gemensamma värden, haft stort inflytande på den fortsatta socialdemo-kratiska idédebatten.199

I en Arena-artikel från år 2011 skriver Håkan A Bengtsson exempelvis att ”det konservativa är ett nödvändigt korrektiv till en okritisk utvecklings-optimism” och uttrycker förhoppningen att Blue Labour kan bidra till ”en mer värderingsorienterad syn på den framtida politiken”.200 Det är väl just det värdedrivna perspektivet och kritiken av nyliberalismen som Blue Labour delar med andra sentida nydanare av socialdemokratin.

Alternativen på färgskalan börjar nog ta slut snart för Labour, men under de senaste åren har det alltså formulerats tre huvudalternativ för Labour: En röd, en blå och en lila. Eftersom de röda och blå varianterna sammanfaller i sin skarpa kritik av marknadslösningar och det nyliberala paradigmet kan man nog tala om två konflikterande linjer: en socialistisk linje, där man talar om att bygga politiken kring grundläggande värderingar, ställs emot en marknadsliberal och pragmatisk linje.

En annan reflektion är att man kanske kan säga att de två linjerna repre-senterar skilda hållningar till moderniteten – de socialistisk/konservativa betonar ofta moderniseringens negativa effekter medan den tredje vägens förespråkare emellanåt anses vara alltför optimistiska i sin analys av individens möjligheter till självförverkligande i det moderna samhället.

198 “Labour's anti-immigration guru”, The Telegraph, 2011-07-18, http://www.telegraph.co.uk/comment/columnists/maryriddell/8644334/Labours-anti-immigration-guru.html (hämtad 2012-10-23) 199 Rutherford, J., “Big Society, Good Society?”, 2011-02-10, http://www.progressonline.org.uk/2011/02/10/big-society-good-society/ (hämtad 2012-10-23) 200 Bengtsson, H.A., ”Tredje vägen ut, Blue Labour in?”, 2011-04-10, http://www.dagensarena.se/opinion/tredje-vagen-ut-blue-labour-in/ (hämtad 2012-10-23)

64

Det goda samhället

I den paneuropeiska debatten kring framtiden för den europeiska social-demokratin återkommer ett antal frågeställningar:

• Hur ska man gestalta en ny politik i bättre samklang med social-demokratins traditionella värdegrund?

• Vilka utmaningar ställer en framtidsinriktad miljöpolitik? Krävs det nu, som Kajsa Borgnäs skriver i ett inlägg till den svenska social-demokratins programkommission, ”en verkligt modig trolöshet mot tidigare medel” för att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle?201

• Hur ska man återvinna de väljare som attraherats av populistiska partier?

• Hur ser den socialdemokratiska visionen för Europa ut idag?

Debatten har alltså handlat om värderingar, hållbarhet, bemötandet av popu-lismen och visionen för Europa. Vidlyftiga visioner har inte saknats i den socialdemokratiska idédebatten efter de senaste valförlusterna i England och Tyskland. En utgångspunkt för många socialdemokratiska debattörer varit att den tredje vägens politik misslyckats. Inte minst har den brittiska tanke-smedjan Compass och den tyska organisationen Friedrich-Ebert-Stiftung (FES) varit drivande för att få till stånd en paneuropeisk rörelse mot en förnyelse av den europeiska socialdemokratin.

Som del i det här projektet träffades år 2009 företrädare för Labour och SPD för att skriva en ny deklaration för den europeiska socialdemokratin. Dekla-rationen innehöll en vision om en säker, grön och rättvis framtid. Man talar om skapandet av ”det goda samhället” som vår tids största utmaning. Det här projektet har gått vidare med konferenser, workshops och utgivning av böcker. I dokumentet Building the Good Society lyfter Labours Jon Cruddas och SPD:s Andrea Nahles fram ett antal punkter, bland annat vikten av att återge politiken en roll som inte är underordnad ekonomiska intressen och ambitionen att sätta människors (och planetens) behov framför vinstintres-sen.202 Man framhåller att det goda samhället handlar om solidaritet och social rättvisa. Frihet växer fram ur känslan av trygghet och tillit.

Men det betonas också att det inte finns någon socialdemokratisk guldålder att återvända till. Den nya politiken ska vara framåtblickande, inte tillbaka-blickande. Ambitionen är att kommunicera en politik som på ett tydligt sätt

201 Borgnäs, K., ”Klimatfrågan kräver ett nytt socialdemokratiskt tänkande, del 3” (bloggpost), 2012-05-29, http://programkommissionen.wordpress.com/2012/05/29/kajsa-borgnas-klimatfragan-kraver-ett-nytt-socialdemokratiskt-tankande-del-3/ (hämtad 2012-10-23) 202 Cruddas, J. & Nahles, A., Building the Good Society, Compass 2009, http://www.feslondon.org.uk/fileadmin/downloads/goodsocietyenglish.pdf

65

refererar till gemensamma värden istället för att rikta ”specialerbjudanden” till olika intressegrupper.

Ett parallellt förnyelseprojekt, The Amsterdam Process, har initierats av den brittiska tankesmedjan Policy Network i samarbete med den holländska socialdemokratins tankesmedja Wiardi Beckman Stichting.

Flera debattörer återkommer till att socialdemokratin fjärmat sig alltför långt ifrån den värdedrivna politiken, man är reaktiv och det saknas en långsiktig vision. Marknadsundersökningar och väljarenkäter har fått ersätta ett pro-aktivt byggande av hållbara idéer. SEJ:s redaktör Henning Meyer skriver i SEJ (5/4 2012) att man kan likna det politiska idébygget med affärslivet – man behöver fokusera mer på produkten och mindre på de kortsiktiga resultaten för att nå långsiktig framgång.203 Men vilken är produkten? Vilka är de vär-den socialdemokratin ska slåss för? Det goda samhället är i grund och botten en vision om ett mer rättvist och jämlikt samhälle. Värderingarna ramas in av en övergripande tanke på den ekologiska hållbarheten.

Julian Nida-Ruemelin, filosofiprofessor vid LMU in München och ordförande i SPD:s värdekommission, menar att socialdemokratin måste arbeta fram ett gemensamt europeiskt program kring grundläggande värden: solidaritet, ekonomisk och social rättvisa och en betoning av ”positiv” frihet, d.v.s. ”frihet till” vissa kollektivt definierade rättigheter snarare än ”frihet ifrån”.204

Att bygga visionen kring grundläggande värden för det goda samhället påminner starkt om filosofen Martha Nussbaums ”aristoteliska” socialdemo-krati, men Cruddas och Nahles initiativ måste framförallt läsas som en kritik av den tredje vägens politik. I spåren av eurokrisen är det många till vänster om den politiska mitten som kritiserar den ”monetära ortodoxin” och vill att EU:s finansiella politik reformeras. Istället talas det om behovet av en mer aktiv stat och större offentliga satsningar för att komma till rätta med de växande sociala klyftorna. I skrivande stund är det här också ett av de stora diskussionsämnena ute i Europa. Sannolikt också när detta läses.

Huvudargumentet är att den ensidiga fokuseringen på inflationsbekämpning och budgetbalans snarare leder till depression än tillväxt. Man vill helt enkelt se ett alternativ till åtstramningspolitiken. Den här linjen stöds av nobelpris-tagaren Paul Krugman, som kommenterar Greklands problem och valet i Frankrike i New York Times (6/5 2012). Krugman menar att det är på tiden att den rådande ekonomiska strategin får tummen ner av europeiska väl-

203 Meyer, H., “The Renewal of Social Democracy and Basic Values”, Social Europe Journal. 2012-04-05, http://www.social-europe.eu/2012/04/the-renewal-of-social-democracy-and-basic-values/ (hämtad 2012-10-23) 204 Nida-Ruemelin, J., “Social Democratic Basic Values and the Work of the SPD Basic Values Commission”, 2012-03-27, http://www.social-europe.eu/2012/03/social-democratic-basic-values-and-the-work-of-the-spd-basic-values-commission/ (hämtad 2012-10-23)

66

jare.205 Han nämner Tysklands återhämtning i början av 1900-talet som ett exempel på hur en expansiv politik kan vara att föredra framför åtstramning-ar.

Tillväxt och hållbar utveckling

Simon Wren-Lewis, professor i ekonomi vid Oxford University, menar att den ensidiga åtstramningspolitiken inom eurozonen står i konflikt med veder-tagen ekonomisk teori. I det läge som råder i de flesta europeiska länder skulle en keynsianskt färgad, kontracyklisk finanspolitik vara den rätta medi-cinen. Ändå framhärdar åtstramningsivrarna i försvaret av den procykliska modellen, mot bättre vetande och ofta av rent ideologiska skäl.206

Neal Lawson, ordförande för Compass, och Howard Reed har formulerat en Plan B, en ekonomisk-politisk vision för det goda samhället. Först och främst ska åtstramningspolitiken stoppas. Ekonomin ska framför allt komma igång med hjälp av investeringar i grön teknik och hållbar tillväxt.207

Christine Färber (29/3 2012), professor i Empirical Social Science Research vid HAW Hamburg, menar att man måste våga tala om att höja skatterna. Detta borde kunna ha ett allmänintresse och attrahera även medelklassen. Det är inte många som gagnas av att samhället faller isär: ”Hur fri kan jag vara om min granne är fattig och utsatt för diskriminering på grund av ras, kön och klasstillhörighet?” (egen översättning).208

Men det är känsligt att tala om höjda skatter, när man samtidigt vill vara en dominerande kraft i europeisk politik. I ett inlägg på programkommissionens blogg konstaterar före detta finansminister Kjell-Olof Feldt att Sverige nume-ra har ett skatteuttag som inte klarar av att finansiera en generell välfärds-politik byggd på socialdemokratiska värderingar.209 I sin bok En kritisk

betraktelse efterlyser Feldt en fördjupad analys av den långsiktiga finansie-ringen av välfärden. Han menar att det hotande finansieringsgap för

205 Krugman, P., “Those Revolting Europeans”, New York Times, 2012-05-06, http://www.nytimes.com/2012/05/07/opinion/krugman-those-revolting-europeans.html?_r=3&hp (hämtad (2012-10-23) 206 Wren-Lewis, S., “How Keynes can help us solve the Eurozone Crisis”, 2012-08-23, http://www.social-europe.eu/2012/08/how-keynes-can-help-us-solve-the-eurozone-crisis/ (hämtad 2012-10-23) 207 Lawson, N.& Reed, H (red.)., Plan B: a good economy for a good society, 2011, http://compassonline.org.uk/publications/ (hämtad 2012-10-23) 208 “How free can I be if my neighbor is poor and discriminated by racism, sexism, and classism?”, Färber, C., “The Role of the State in Social Democratic Thinking Today”, Social

Europe Journal, 2012-03-29, http://www.social-europe.eu/2012/03/the-role-of-the-state-in-social-democratic-thinking-today/ hämtad (2012-10-23) 209 Feldt, K-O, ”Klarar S den generella välfärden i framtiden?” (bloggpost), 2012-06-07, http://programkommissionen.wordpress.com/2012/06/07/kjell-olof-feldt-klarar-s-den-generella-valfarden-i-framtiden/ (hämtad 2012-10-23)

67

välfärden som exempelvis SKL talat om inte verkar tas på allvar bland ledande socialdemokrater. Om man gömmer undan framtidsfrågorna riskeras det långsiktiga förtroendet för politiken.210

År 2006 lanserade SPD det strategiska begreppet ”ekologisk industripolitik”. Sociologen Benjamin Mikfeld berättar i en FES-rapport hur tanken med att slå ihop två till synes motstridiga begrepp var att skapa ett specifikt social-demokratiskt svar på två stora utmaningar i vår tid – behovet av industriell tillväxt och av en miljövänlig produktion. Man slår alltså två flugor i en smäll: Den gröna industripolitiken kan både beskriva hur Tyskland ska utvecklas som industrination och knyta den diskussionen till de miljöpolitiska utman-ingarna. Socialdemokratin kan med den här strategin i ryggen bygga upp en nära dialog med industri och fackföreningar. Marknadsundersökningar har givit stöd till den grundläggande tesen, vilken är att ”gröna marknader” har en mycket stor tillväxtpotential. Staten har en avgörande roll, bland annat genom att stärka innovationsklimatet. Det innebär också att man genom det här begreppet kan kombinera kravet på industriell modernisering och innovation med en keynesianskt färgad ekonomisk politik för framtids-investeringar.211

Kajsa Borgnäs menar däremot att begrepp som hållbar tillväxt eller grön till-växt ingår i en farlig undvikande-strategi, ett försök att undvika konflikten mellan ekonomisk tillväxt och ökad miljömässig hållbarhet. Borgnäs menar att en verkligt ansvarsfull miljöpolitik kräver en djupgående analys som också innebär en radikal omvärdering av det socialdemokratiska tänkan-det.212 Hon befarar att västvärldens kredit- och konsumtionsberoende tillväxtmodell kommer att leda till ytterligare finansiellt risktagande, skuld-sättning, ekonomisk instabilitet och finansiella kriser.213

Hur ska man utmana populismen och återvinna väljare?

De högerpopulistiska partiernas framgångar under senare år har inneburit en utmaning för alla etablerade partier. Samtidigt kan man konstatera att krispolitiken har gynnat de populistiska rörelserna, även rörelser till vänster. I Italien har exempelvis Mario Montis teknokratiska regering stöd av de

210 Feldt, K-O, En kritisk betraktelse, Stockholm, 2012 211 Mikfeld, B., Ecological Industrial Policy, Friedrich Ebert Stiftung, 2011, http://library.fes.de/pdf-files/id/08482.pdf (hämtad 2012-10-23) 212 Borgnäs, K., ”Klimatfrågan kräver ett nytt socialdemokratiskt tänkande, del 1” (bloggpost), 2012-05-29, http://programkommissionen.wordpress.com/2012/05/29/kajsa-borgnas-klimatfragan-kraver-ett-nytt-socialdemokratiskt-tankande-del-1/ 213 Borgnäs, K., ”Klimatfrågan kräver ett nytt socialdemokratiskt tänkande, del 2” (bloggpost), 2012-05-29, http://programkommissionen.wordpress.com/2012/05/29/kajsa-borgnas-klimatfragan-kraver-ett-nytt-socialdemokratiskt-tankande-del-2/

68

etablerade partierna till höger och vänster, vilket har ökat möjligheterna för rörelser som Lega Nord och den populäre komikern Beppe Grillos Movimento 5 Stelle, M5S, att nå framgång i opinionen genom att opponera mot hela det politiska etablissemanget.214

Under hösten år 2012 visar opinionsundersökningar att stödet för Mario Montis regering nära nog har halverats inom loppet av ett år. Det enda partiet som tydligt är på väg uppåt i opinionen är M5S, som blev största parti i de regionala valen på Sicilien i oktober år 2012.215

Politiska kommentatorer lyfter fram hur Beppe Grillo dragit nytta av de antipolitiska stämningarna hos borgerliga väljare, samma missnöje med de etablerade partierna som tidigare betjänat Berlusconi och Lega Nord. Grillo argumenterar från vänster i många frågor, men agendan är otydlig och fram-förallt populistisk. Grillo engagerar sig främst för miljöpolitik och bekämp-ningen av korruption, han är motståndare till EMU och kritiserar globali-seringen.

Forskaren Marco Giuli menar att problemet i Italien, i jämförelse med länder som Frankrike, är att socialdemokratin inte tycks kunna bemöta populismen med en tillräckligt attraktiv berättelse. Giuli menar att det som krävs är en berättelse som balanserar en politisk och ekonomisk trovärdighet med en gnutta traditionella värderingar och en kritisk hållning till marknadsdogma-tismen. Det är en sådan berättelse som även kan fånga de marginaliserade väljargrupperna.216

Populismen betraktas i regel som en motståndare till socialdemokratin och andra etablerade politiska rörelser, men den grekiske forskaren Georgios Papanagnou menar att den europeiska socialdemokratin i någon mening måste bli populistisk för att återigen kunna bli hegemonisk. Han talar om att återuppväcka det populistiska momentet hos forna tiders folkhemsbyggande socialdemokrati, som utgick från en grundföreställning om nationell eller europeisk gemenskap:217

214 McDonnell, D., ”Italy: the prospects for populism”, Policy Network, 2012-09-03, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4228&title=Italy-the-prospects-for-populism (hämtad 2012-10-23) 215 “One year on, Monti under pressure to stay”, Financial Times, 2012-11-14, http://www.ft.com/intl/cms/s/0/bd9685ee-2e7f-11e2-9b98-00144feabdc0.html#axzz2CkgFTUYa (hämtad 2012-11-20) 216 Giuli, M., ”The tricky nature of Italian populism”, Policy Network, 2012-07-05, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4216&title=The+tricky+nature+of+Italian+populism (hämtad 2012-10-23) 217 Papanagnou, G., “European Social Democracy - A new New Deal and Populism”, Social

Europe Journal, 2012-05-10, http://www.social-europe.eu/2012/05/european-social-democracy-a-new-new-deal-and-populism/ (hämtad 2012-10-24)

69

Socialdemokratin har från början varit en populistisk kraft som organiserar sina kärnväljare som delar av ett folk. Ett demos som består av en koalition mellan låginkomsttagare och delar av medelklassen, inriktad mot större jämlikhet inom ramen för ett socialt marknadssystem.

I Building the Good Society poängteras vikten av att skapa strukturer som förenar politikens institutioner med väljare och sociala rörelser. Makten måste komma underifrån och de politiska partierna måste öppna sig och bli mer demokratiska. I den intellektuella vänsterdebatten talas det om att SPD i i högre grad måste spegla samhället och att Labour måste bli en politisk rörelse igen.

Många debattörer tar upp behovet av att bygga breda allianser med stora delar av befolkningen och det civila samhället, men här vill man också försöka överbrygga spänningarna mellan den liberala medelklassen och delar av arbetarklassen. En särskild utmaning är hur man ska relatera till de kommunitära strömningar som attraherat vissa väljare ur traditionell arbetarklass – kombinationen av en dragning åt den lokala eller nationella gemenskapen förenat med en rädsla för det moderna samhällets rörlighet.218

Idéprojektet Blue Labour har beskrivits som ett försök att vinna tillbaka de arbetarklassväljare som övergivit partiet. Blue Labours initiativtagare Maurice Glasman skriver i ett debattinlägg att socialdemokratins fundamen-tala uppgift varit att motarbeta kommodifieringen av människor genom att skapa en rörelse för ”the common good”. Glasman menar att dagens storska-liga immigration borde vara problematisk för klassiska socialdemokrater eftersom den innebär ett slags kommodifiering:219

Socialdemokratin gjorde motstånd mot kapitalism som liktydigt med förlust och berövande med utgångspunkt i en organisk syn på nationen.

Här har en del svenska kommentarer dragit paralleller mellan Blue Labour och uttalanden av Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu om villkorat medbor-garskap. Alex Voronov skriver i en ledarkrönika i Eskilstuna-Kuriren att Blue Labour-vägen efter Reepalus uttalanden torde vara stängd för svensk social-demokrati, men liknande tendenser hos lokala företrädare ”kan kvävas i sin

218 Goodhart, D., ”Labour can have its own coalition too”, The Independent, 2011-03-20, http://www.independent.co.uk/opinion/commentators/david-goodhart-labour-can-have-its-own-coalition-too-2246971.htl (hämtad 2012-10-23) 219 219”[S]ocial Democracy resisted capitalism in the name of loss and dispossession and demanded recognition in the body politics of the nation”, Glasman, M., “How can social democrats cherish identity and community in a multi-ethnic, cosmopolitan era?”, i Exploring

the Cultural Challenges to Social Democracy, Amsterdam Process, 2011, s. 74-76

70

linda om tillräckligt många anständiga socialdemokrater säger stopp och belägg, och letar rätt på en och annan borttappad ryggrad.”220

I debatten talar man om en kosmopolitisk eller en kommunitär grundhåll-ning. För en del debattörer handlar det här om två oförenliga positioner. Författaren Philippe Legrain menar exempelvis att det finns två sätt att möta utmaningarna ifråga om immigration och integration: Antingen bejakar man det öppna samhället med alla dess överlappande kulturella identiteter, eller så söker man sig tillbaka till ett ”slutet” och reaktionärt samhälle.221

Men det finns samtidigt en antirasistisk och vänsterliberal kritik av ett ”pas-sivt” accepterande av multikulturalismen som ideologi. Kritiken tar främst sikte på multikulturalismens essentialistiska tendens att behandla kulturella identiteter som oföränderliga och enhetliga. 222 Filosofen Aleksander Motturi menar att problemet med multikulturalismen är att den reproducerar en ideologi som fokuserar på skillnader mellan människor, den är en diskurs där olika bilder redan är fixerade, där ”den andre” befinner sig i en periferi och måste inkluderas.223

Kritiken handlar framförallt om hur kulturella skillnader administreras. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten beskriver exempelvis hur etniciteten politiserats i Sverige. Hon menar att det formats en föreställning i media och bland politiker att man bara kan kommunicera med muslimer genom olika företrädare för Islam.224 Demirbag-Sten tycks hävda att svenska politiker och intellektuella förlorat sig i postmoderna resonemang och att den multikulturalistiska homogeniseringen av kulturella minoriteter, trots de goda intentioner som ligger bakom, ytterst blivit ett användbart verktyg för främlingsfientliga krafter.

Men även integrationsbegreppet är problematiskt. En utmanande och ofta återkommande frågeställning är: ”Integration till vad?” Integrationsbegrep-pet förutsätter att det redan finns kulturella normer som immigranter bör integreras med, men samtidigt framhålls ofta att integrationsprocessen inte bara är en fråga för immigranter. Akademikerna och SPD-medlemmarna

220 Voronov, A., “Blue Labour i Sörmland”, http://ekuriren.se/ledareasikter/voronovlordag/1.1525034-blue-labour-i-sormland (Hämtad 2012-10-23) 221 Legrain, P., “Progressives should embrace diversity”, i Exploring the cultural challenges to

social democracy, Amsterdam Process, 2011, s. 38 222 Jurado, E., Progressive multiculturalism: a social democratic response to cultural diversity?, i Exploring the Cultural Challenges to Social Democracy, Amsterdam Process, 2011, s. 54 223 Se intervju med Aleksander Motturi i Tidskriften Arena, ”Antirasistisk kritik av mångkulturalism”, http://www.tidskriftenarena.se/2011/10/25/antirasistisk-kritik-av-mangkulturalism/ (hämtad 2012-10-23) 224 Dilsa Demirbag-Sten, “Social democracy and the fall-out from multicultural collectivization”, i Exploring the Cultural Challenges to Social Democracy, Amsterdam Process, 2011, s. 70-73.

71

Thomas Meyer, Christine Färber, Elif Özmen och Julian Nida-Rümelin betonar i en rapport att en lyckad integration kräver att hela samhället involveras i processen. Framförallt krävs en gemensam förståelse av vad medborgarska-pet betyder och en grundläggande respekt för kulturella skillnader.225

Återkommande formuleras i den socialdemokratiska idédebatten ett behov av en mer aktiv integrationspolitik med utgångspunkt i socialdemokratins grundläggande värderingar. Aydan Özoğuz, parlamentsledamot för tyska SPD, menar att socialdemokratin har de grundvärderingar som behövs för att komma till rätta med svårigheterna i integrationsprocessen. Det handlar om att angripa de sociala faktorer som försvårar integrationen, inte skylla på individernas etniska och kulturella bakgrund:226

Den framgångsrika integrationsprocessen är inte – och här måste jag återigen citera Johannes Rau – beroende av individens ur-sprung, utan om att tillsammans erövra framtiden!”.

En socialdemokratisk vision för ett socialt Europa

En utgångspunkt för de flesta debattörer är att det nu behövs en samverkan på europeisk nivå för att möta de globala utmaningarna. Nationalstatens politiska arena har blivit för liten för de stora frågorna. Sociologen Zygmunt Bauman påpekar i Social Europe Journal att den stora utmaningen för visio-nen om det goda samhället, liksom för alternativa politiska visioner, ligger i att överbrygga det växande gapet mellan det lokala och det globala, mellan de nuvarande politiska institutionernas begränsade räckvidd och det globala samhällets ansiktslösa maktstrukturer.

Liknande tankegångar formulerar den tyske filosofen Jürgen Habermas, SPD:s Julian Nida-Ruemelin och den tyske ekonomen Peter Bofinger, som skriver att den ensidiga åtstramningspolitiken är fel diagnos och fel terapi – Det är endast en starkare och mer integrerad politisk union av Europas länder som kan möta de ansiktslösa marknadskrafternas härjningar i nationalstaterna.227 Det behövs en social union och starkare institutioner.

Men det finns samtidigt en tröghet inbyggd i den ”politiska globaliseringen”. När man lämnar den nationella arenan hamnar man sig i ett slags politiskt ingenmansland, som sociologen Adrienne Sörbom påpekar i Politikens

225 Meyer, T., Färber, C., Özmen, E. & Nida-Rümelin, J., Living Together as Equals, Friedrich Ebert Stiftung, 2012 226 Özoğuz, A., “Immigration is a Social Democratic Issue”, Social Europe Journal, 2012-03-16, http://www.social-europe.eu/author/aydan-oezoguz/ (hämtad 2012-10-23) 227 Bofinger, P., Habermas, J. & Nida-Rümelin, J., “The Case for a Change of Course in European Policy”, Social Europe Journal, 2012-08-09, http://www.social-europe.eu/2012/08/the-case-for-a-change-of-course-in-european-policy/ (hämtad 2012-10-23)

72

gränser.228 Metaorganisationer skapar en gemensam identitet och binder samman medlemmarna, men det finns samtidigt en spänning mellan skilda lokala erfarenheter och det gemensamma intresset, vilket begränsar metaorganisationernas handlingskraft.229 Metaorganisationer blir därför ofta en slags ”konsensusorganisation”.230

De demokratiska socialistpartierna inom EU bedriver ett nära samarbete inom det paneuropeiska samarbetsorganet The Party of European Socialists, PES. I likhet med andra europapartier är PES en metaorganisation med natio-nella partier som medlemmar. Adrienne Sörbom konstaterar att europapar-tierna varit ett slags paraplyorganisationer för enskilda länders partier, vilket inneburit att det inte funnits något större intresse för att gå fram med ge-mensamma listor. Men hon påpekar också att frustrationen över organisa-tionernas tröghet kan vara en drivkraft för verklig förändring och att lik-nande anpassningar efter nya samhällsförhållanden genomförts tidigare i arbetarrörelsens historia.

Det har också tagits flera initiativ i riktning mot ett mer integrerat europa-samarbete under den senaste tiden. PES kommer att ta fram en gemensam presidentkandidat till Europakommissionen i europavalet år 2014 och Socialdemokraterna inom Europaparlamentet har nyligen samlats kring initiativet Relaunching Europé - an alternative vision for the future. Under två års tid ska man försöka formulera en vänstervision för Europa, en ”renässans för Europa”. Gruppledaren Hannes Swoboda talar om ”ett socialt Europa, ett Europa där solidaritet betyder något, ett Europa där full sysselsättning inte är en dröm, ett Europa där fackföreningar har något att säga till om och ett Europa där social rättvisa är utgångspunkten för våra handlingar”.231

I PES principdeklaration från 2011 fastslås att det inte kan finnas någon ekonomisk union om den inte samtidigt är en social union. I dokumentet betonas att globaliseringen och den nyliberala politiken har medverkat till en fragmentisering av livsvillkoren och att motmedlet är en progressiv, global agenda: ”Vi avfärdar pessimismens politik, som säger att det inte finns något vi kan göra.”(egen översättning).232 Agendan bygger på grundläggande principer om demokrati, starka offentliga myndigheter, en värdedriven till-

228 Sörbom, A., Politikens gränser, Stockholm, 2012 229 Se Ahrne, G.& Brunsson, N., Meta-organizations, Cheltenham, 2008 230 Sörbom, A., Politikens gränser, s. 220 231 Group of the Progressive Alliance of Socialists & Democrats in the European Parliament (S&D), “New initiative from the European Socialists and Democrats: 'Relaunching Europe – an alternative vision for the future'”, http://www.socialistsanddemocrats.eu/gpes/public/detail.htm?id=137150&request_locale=EN&section=NER&category=NEWS (hämtad 2012-10-23) 232 ”We reject the politics of pessimism that claim that nothing can be done”, Party of European Socialists (PES), “PES Declaration of principles”, 2011-11-24, http://www.pes.eu/sites/www.pes.org/files/adopted_pes_declaration_principles_en.pdf (hämtad 2012-10-23)

73

växt, miljömässig hållbarhet, ett rättvist, öppet och socialt inkluderande sam-hälle, jämlikhet mellan könen och internationell solidaritet.

Organisationen kritiserar den ensidiga åtstramningspolitiken och definierar målsättningen att ta fram en ambitiös ekonomisk strategi för att återvända till ekonomisk tillväxt, men man vill samtidigt föra en politik som kan komma till rätta med den offentliga skuldsättningen.233

I samband med presidentvalet i Frankrike våren år 2012 undertecknades ett manifest, initierat av tankesmedjorna Foundation for European Progressive Studies, Fondation Jean-Jaurès, Fondazione Italianieuropei och Friedrich Ebert

Stiftung. Siktet är inställt på de kommande valen i Tyskland och Italien och med förhoppningen om ett socialistiskt maktåtertagande i Europa. Ungdoms-arbetslösheten utmålas som det största samhällsproblemet och nyckelorden i manifestet är tillväxt, solidaritet och demokrati.234 En skatt på finansiella transaktioner och euroobligationer lyfts fram som vägar till att skapa offent-liga medel för att hantera framtidens utmaningar.

I en rapport från FES konstateras att Europas socialdemokrater bör kunna samlas kring ett gemensamt program eftersom man delar grundläggande värderingar och möter liknande utmaningar, den ”medkännande” konserva-tismen, globaliseringen och en växande populism, men det konstateras också att det finns stora skillnader i hur PES medlemspartier ser på EU:s framtida roll och andra viktiga frågor. Bland tyska socialdemokrater finns många federalister, medan exempelvis skandinaviska medlemmar vill se en annan typ av samarbete. De politiska analytikerna Björn Hacker och Gero Maas skriver att det ur ett tyskt, socialdemokratiskt perspektiv behövs en politisk union i Europa. De menar att en fortsatt europeisering av de nationella partierna och de nationella parlamenten skulle göra det möjligt att ”våga mer demokrati” på europeisk nivå.235

Men vad menas då med en politisk union? De brittiska forskarna Olaf Cram-me och Sara B Hobolt påpekar att det här finns en diskrepans mellan den tyska visionen om en politisk union och de franska idéerna om en intégration

solidaire. Cramme och Hobolt vänder sig därför emot talet om federalism som ett slutmål för integrationen. De vill istället att debatten inriktas mer på samarbetets innehåll. Cramme och Hobolt belyser också en problematik som kanske inte uppmärksammats tillräckligt i diskussionerna kring utvecklingen av det europeiska samarbetet – motsättningen mellan ekonomisk-politisk

233 The Party of European Socialists (PES), “About the PES”, http://www.pes.eu/en/about-pes (hämtad 2012-10-23) 234 Fondation européenne d'études progressistes (FEPS), ”Renaissance of Europe: a common progressive vision - Manifesto”, http://www.renaissance-europe.eu/en/manifeste (hämtad 2012-10-23) 235 Hacker, B. & Maas, G., A German Perspective on What Is Still under Construction, Common

Ground and Key Objectives, Friedrich Ebert Stiftung, 2010, http://library.fes.de/pdf-files/id/ipa/07670.pdf (hämtad 2012-10-23)

74

effektivitet och demokratisk förankring. Idag är det knappast meningsfullt att formulera visioner om ett mer politiskt integrerat Europa om inte folkopinio-nen stödjer en sådan utveckling. Behovet av att stärka EU-projektets folkliga legitimitet borde därför vara en utgångspunkt för den fortsatta debatten. 236

PES arbetar vidare med att ta fram ett grundläggande program för social-demokraterna i EU. Arbetet kretsar kring fyra huvudteman: 1) aktiv demo-krati, 2) jämlika samhällen, 3) en rättvis värld och 4) en rättvis ekonomi. Under varje tema har man definierat utmanande frågeställningar för den europeiska socialdemokratin:237

1. Valdeltagandet sjunker på alla nivåer och förtroendet för de politiska partierna är förhållandevis lågt. Hur kan socialdemokratin, i globaliseringens tidevarv, föra människor närmare de politiska besluten, nationellt och på europanivå?

2. Socialförsäkringssystemens långsiktiga hållbarhet har ifrågasatts. Tidigare reformer av systemen har inte alltid kunnat möta utmaningarna. Så hur ska välfärdsstaten stärkas, och hur ska levnadsvillkoren för människor förbättras?

3. PES talar om att ta fram tydliga strategier för att ge EU:s socialdemokrati en gemensam röst i internationella frågor. Hur ska det gå till?

4. Hur ska den globaliserade ekonomin reformeras? Hur kan förhållandet mellan staten och marknaden omdefinieras? Hur kan förhållandet mellan ekonomi, samhälle och miljö balanseras?

236 Cramme, O. & Hobolt, S.B., “Political Union: A critical companion, not a federal marriage”, 2012-10-17, http://www.policy-network.net/pno_detail.aspx?ID=4271&title=Political-Union-A-critical-companion-not-a-federal-marriage (hämtad 2012-11-12) 237 Party of European Socialists (PES), “Renew”, http://www.pes.eu/en/renew/just-world (hämtad 2012-10-25)

75

Sammanfattning

• Tre års intensiv idédebatt har följt efter publiceringen av Building the

Good Society, men hittills saknas ett enhetligt program för den politik som ska efterträda ”The Third Way” och ”Neue Mitte”. Entusiasmen i Europa inför att formulera en mer värdedriven och proaktiv socialdemokrati tycks ha avtagit något under det senaste året. Istället ställs nu allt oftare frågan om socialdemokratin verkligen kommer att vara beredda att på allvar utmana åtstramningspolitiken eller att ”våga mer politik” inför kommande val och när man återigen befinner sig i maktställning. Ett halvår efter valet i Frankrike och inför nästa års stundande val i Tyskland och Italien dominerar eurokrisen fortfarande den europeiska politiken och den europeiska socialdemokratin söker fortfarande efter en bärkraftig avvägning mellan pragmatism och politisk idealism.

• Hur vill socialdemokratin överbrygga det växande gapet mellan det lokala och det globala, mellan de nuvarande politiska institutionernas begränsade räckvidd och det globala samhällets ansiktslösa makt-strukturer?

Den här frågan tas upp i den internationella socialdemokratins sam-arbetsorganisationer men har den senaste tiden också uppmärksammats av inflytelserika tänkare som sociologen Zygmunt Bauman och filosofen Jürgen Habermas. Vikten av att ge utrymme för ”mer politik” framstår som något av ”den röda tråden” i den samtida socialdemokratiska idé-debatten, såväl globalt som inom Europa. Behovet av att reformera de socialdemokratiska samarbetsorganen aktualiserades bland annat inför Socialistinternationalens kongress under år 2012. Bland de socialdemo-kratiska partierna i Europaparlamentet finns en stark rörelse mot ökat samarbete. Under den pågående skuldkrisen framstår onekligen det paneuropeiska samarbetet som särskilt viktigt, men i exempelvis Stor-britannien och Sverige står Labour och SAP inför en svår utmaning. Hur man kan föra fram behovet av mer europapolitik till de EU-skeptiska delarna av hemmaopinionen?

• Under de senaste årens förnyelsediskussion har socialdemokratin åter-kommande beskrivits som alltför reaktiv och passiv. Oroligt blickande på väljarströmmar och högerns positionering har man antingen försiktigt och opportunistiskt uppdaterat sin politik eller så har man tagit upp poli-tiska förslag som lämnats kvar på bordet när de borgerliga partierna har valt sin väg.

76

Zygmunt Bauman, som är en inflytelserik förespråkare för en mer mora-liskt grundad vänsterpolitik, menar att varje socialistisk vision istället borde utgå från ett par icke förhandlingsbara grundprinciper: att det allmänna ska garantera medborgarnas välfärd och att samhällets kvalitet måste bedömas utifrån de svagaste medborgarnas livskvalitet.238

Det här är punkter som ofta återkommer i dagens socialdemokratiska idédebatt, men som också hörs i de krav på social rättvisa som formu-leras av socialdemokratiska politiker runt om i världen. Centralt för den globala välfärdsmodell, Global Welfare Statehood, som Socialistinter-nationalen lanserat är att individens rätt till social trygghet garanteras av staten. En annan viktig fråga för Socialistinternationalen med anledning av globaliseringens inverkan på arbetsmarknaden är införandet av ett golv för en offentligt finansierad, social grundtrygghet i olika länder.

• Vi kan också notera att dagens socialdemokratiska debatt formulerar sig utifrån att en nyliberal epok går mot sitt slut. En nyliberal era som på sin tid utgick från en socialdemokratisk hegemoni. Men därmed är vi inte tillbaka till ruta ett, utan snarare ser vi en diskussion där socialdemokra-tin försöker vaska fram det hållbara ur nyliberalismen, och vad som finns kvar av den socialdemokratiska modellen värt att försvara. Samtidigt som nya utmaningar, sådant som har att göra med klimatförändringar, integrationsfrågan och den ekonomiska strukturkrisen, kräver nytänk.

• Den grundläggande utmaningen för socialdemokratin har länge varit att hitta rätt kombination av marknadsekonomi och politik, av tillväxtfrämj-ande politik och sociala reformer, av gränsdragningen mellan staten och kapitalet. I exempelvis Sydostasien, Pakistan och Indien talar också många vänsterorienterade akademiker och politiker idag om vikten av att en fortsatt ekonomisk tillväxt kombineras med en socialdemokratisk vision om social rättvisa – om vikten av en social demokrati. Det finns alltså positivt formulerade grundprinciper grundade i en vision om social rättvisa utifrån vilka en internationalistisk socialdemokrati kan arbeta vidare. Här kan Baumans ovan nämnda principer vara värdefulla och väg-ledande för socialdemokratin, i synnerhet en tid när populistiska rörelser växer och ett alltför flytande, politiskt positioneringsspel riskerar att ytterligare underminera förtroendet för etablerade politiker.

• Samtidigt måste vi betona att det knappast finns någon färdig social-demokratisk modell som kan exporteras. Socialdemokratin är varken ett system eller en patentlösning för sociala och ekonomiska problem, utan en pragmatisk modell som måste formas i enlighet med de varierande förutsättningar som råder i olika delar av världen.239

238 Bauman, Z., “Has the Future a Left?”, Compassonline, 2007-04-16, http://www.compassonline.org.uk/news/item.asp?n=546 (hämtad 2012-11-27) 239 Ibid.

77

Många politiska partier runt om i världen lägger stor vikt vid kortsiktiga valkampanjer på bekostnad av den politiska och organisatoriska lång-siktigheten. Kapacitetsutvecklingsstödet bör istället inriktas mot att bygga en partistruktur med långsiktiga mål. Det är särskilt viktigt att partierna bygger upp en närvaro på gräsrotsnivå, att man ökar engage-manget inom det civila samhället för att nå ut till befolkningen på lands-bygden. Nybildade partier bör stärka sin närvaro ute på landsbygden, etablera engagemang inom de sociala strukturerna i samhället och arbeta med kommunalpolitik där väljarna finns.

En ganska given slutsats är att partier bör försöka tänka ”utanför ramar-na” och bygga kapacitet genom att främja utbyten mellan deltagare från olika länder, inklusive partimedlemmar, deltagare från olika länder med olika politiska traditioner, samt mellan deltagare från regionen och andra regioner.

I samband med den arabiska våren växte många sociala rörelser bland ungdomar, kvinnor, religiösa och etniska grupper, bland arbetarna och inom det civila samhället. Många av dessa har tagit avstånd från att sam-mankopplas med politiska partier och ideologier, framför allt fria och opolitiska arbetarrörelser.

De socialrörelser, nya som gamla, som har funnits före och efter arabiska våren har visat sig kunna spela en avgörande roll för att främja de under-tryckta gruppernas roll i samhället och har visat kapacitet och vilja till förändring.

Som ett exempel har Muslimska Brödraskapet gått från att vara en under-jordisk religiös rörelse till att bli en ledande politisk aktör. Deras fram-gångar kan förklaras med att de har varit välorganiserade och haft stort inflytande ute på landsbygden. Rörelsen har i decennier varit aktiv i samband med välgörenhet, religiösa utbildningar och familjeförhåll-anden.

• Det civila samhället och NGO:s (icke-statliga organisationer) i Norden och Västeuropa är viktiga aktörer för att även på nationell nivå främja med-borgarnas, och framförallt ungdomarnas, roll och deltagande i den poli-tiska processen och i kampen för ett mer öppet och demokratiskt sam-hälle. Man skulle bland annat kunna fokusera på kampanjer mot rasism och främlingsfientlighet, med tanke på framgången för invandringsfient-liga partier under senare år. Frånvaron av den här typen av nationella program inom det civila samhällets har delvis kunnat förklaras med rädslan för att förknippas med politiska ideologier och värderingar, men det handlar också om försummelse och ointresse för att engagera sig just inom dessa områden på "hemmaplan".

• Ungdomsarbetslösheten är inte bara ett stort problem i Europa, utan måste beskrivas som en global problematik för arbetarrörelsen. Ung-

78

domar uppmärksammades som en social och politisk resurs i samband med den arabiska våren, men den dominerande bilden är annars att ungdomar är en marginaliserad del av befolkningen i många samhällen. Att arbeta för förbättrad integration av ungdomar i samhällslivet och ungdomars ökande deltagande i politiken är viktiga utmaningar för den internationella socialdemokratin.

79

80

Delvin Arsan är statsvetare och analytiker som bl.a. har arbetat för FN i arabvärlden, Tor Gustafsson är journalist och omvärldsanalytiker & Stig-Björn Ljunggren är statsvetare,

författare och samhällsdebattör.

Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se

[email protected]

ISBN 978-91-87077-19-7

News & Politics

Gläntan - om socialdemokratins utmaningar i en ny tid