Femte Statsmakten nr 5 2012

en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet

nummer 05 2012 : apokalypsen

tema: fångenskap

Reportage

“Undergång blev framgång” 17

”Spirituell”11

”Mitt i händelsernas centrum” 06

FS

Tema: ApokalypsenTema: Apokalypsen

femtestatsmakten #3

Ledare

Ledare “Moder Jord - vår vän eller fiende?”Jennifer de WaardTema: Apokalypsen “Medierapportering”Malin HanssonTema: Apokalypsen “Jordens undergång, slutet för vissa”Anna-Sarah Eriksson LefebvreTema: Apokalypsen “Mitt i händelsernas centrum”Sara Fröhling LindTema: Apokalypsen “En religiös åskådning” Matthias MattsonKrönika: I heart NYMadeleine DahlströmTema: Apokalypsen “Music. Play. Stop.”Simon LundbergReportage: SpirituellJennifer Bergsman60 sekunder med Niclas AlexanderssonMadeleine DahlströmKrönika: The thirst lady och riktig politikEllinor ErikssonKrönika: Vi går dystrare tider till mötesSimon BustamenteTema: Apokalypsen “Helle och Hannas 20 dagars bucketlist”Helle Andresen Pettersson, Hanna LangenfeltKrönika: Domedagen var bättre förrEdgar ZanTema: Apokalypsen “Undergång blev framgång”Cecilia PaulssonTema: Apokalypsen “Vad händer om elen tar slut?Sara Ohlsson

femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sen-dan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet.

Ledare

femtestatsmakten #3

femtestatsmakten #3/2012ChefredaktörAnnica Ö[email protected]

Vice chefredaktörJennifer de [email protected]

TextredaktörMalin [email protected] Fröhling [email protected]

BildredaktörHanna [email protected]

RedigeringschefAnnica Ögren

SkribenterEllinor Eriksson, Malin HanssonSara Fröhling Lind, Jennifer de Waard, Simon Lundberg, Simon Bustamente, Madeleine Dahlström, Anna-Sara Eriksson Lefebvre, Matthias Mattson, Jennifer Bergs-man, Helle Andresen Petterson och Hanna Langenfelt, Edgar Zan, Cecilia Paulsson, Sara Ohlsson.

RedigerareSimon Bustamente, Helle Andresen Petterson, Hanna Langenfelt, Annica Ögren.

KorrekturDavid Heyman, Jennifer de Waard

FotograferAnnica Ögren, Jennifer Bergsman, Madeleine Dahlström, Helle Andresen Petteron, Hanna Langenfelt.

IllustratörAnnica Ögren

www.femtestatsmakten.se

4#2012

femte statsmakten

Min mamma sa en gång att vi människor bara är ett experiment. Att en bättre vetande art av något slag har skapat och placerat oss på Tellus för att se hur lång tid det tar innan vi har ödelagt allt i vår väg, inklusive oss själva. Till en början förstod jag inte vad hon menade. Jag var tio år och min värld bestod av pojkband och kysslekar. Men åren gick, och nu sitter jag här och köper hennes teori rakt av. Vansinnigt. Eller?

Sedan 70-talet har 20 procent av Amazonas regnskog blivit nedplöjd för att skapa betesmark åt kor. Kor som mjölkas för att vi ska få avnjuta goda ostar och smaksatt yoghurt. Vi överkonsumerar mjölprodukter av alla dess slag, blir gasiga i magen och får diabetes. Den enorma efterfrågan på dessa mjölkprodukter innebär att kossorna bli fler och mjölkas mer, och för att hålla kreaturerna vid liv tillgodoser man de en förbluffande mängd sädesslag. Fak-tum är att den mängd sädesslag som idisslas skulle kunna mätta 8,7 miljarder människor, det vill säga 2 miljarder fler än världens totala befolkning. Det skulle alltså räcka med att vi om-dirigerar bara en liten portion av det som går till kossorna för att mätta alla människor på jorden. Så, vad är problemet?

Vi är problemet. Vi sätter pengar på en piedestal och roffar åt oss allt vi kan komma över. Istället för att leva i harmoni med moder jord motarbetar vi henne. Istället för att se efter varandra går vi bakom varandras ryggar. Vi har sakta men säkert ihjäl en hel värld, en process som enligt min mening sattes i rullning så fort människan fick upp ögonen för de vinster girigheten genererar men blev blind inför de grava förluster som kommer med på köpet.

I det här numret tar våra skribenter med dig på en resa genom alla sort-ers tankar och teorier kring den omtalade undergången. Vänd bland och förundras - eller förfäras.

Vice Chefredaktör,Jennifer de Waard

#3

#4

#5

#6

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#16

#17

#18

Moder Jord - vår vän eller fiende?

?eller

femtestatsmakten #5

Tema

femtestatsmakten #4

Medierapportering:

Under åren har media runt om i världen rapporterat om mängder av katastrofer och dramatiska händelser. Informationen sprids idag snabbare än någonsin och med effektfulla rubriker om hur jorden och vi människor är hotade av allt från tsunamis, vulkanutbrott och stormar till terrorism, mord och överfall blir vi medvetna om vilka risker som finns och vår rädsla att utsättas ökar.

TexT: Malin Hansson

verklighetsskildring

skräckproducerande

Vilka händelser som kommer att rapporteras omeller vilka katastrofer som kommer attuppmärksammas mest i media har olika bakgrund.Enligt forskning kring nyhetsvärdering gjord av tyska forskaren Prakke har det främst att göra med var landssociokulturella närhet, geografiska närhet ochtidsmässiga närhet till en händelse. Men idag gårinformation om det mesta att finna genom enknapptryckning på datorn. Globalisering ochmedieutveckling gör att vi överröses av information. En kärnkraftskatastrof i Japan blir snabbt ett upplevt hot för svenskar. Enligt en Sifomätning gjord på uppdrag av Myn-digheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är 53 procent av svenskarna rädda för terrorattacker.

Enligt sociologen och forskaren Ulrich Beck harmoderniseringen, med den snabba kommunikationen via media, skapat ett så kallat risksamhälle. Risksamhället är människans systematiska sätt att hantera faror ochosäkerheter som skapats och introducerats avmoderniseringen. Beck menar att vi omges av allt fler och

mer okontrollerbara risker i och med miljö- och teknikut-vecklingen. Dessa risker samt terrorismrapporteras ständigt om i medierna. Idag är tillgången till ny kunskap nästintill ändlös och kommunikationen går allt snabbare via media och internet. Enligt Becks forsk-ning gör det att vi blir riskmedvetna och allt räddare.

Medierna har tre roller i risksamhället: som ögon-öppnare för de risker som allmänheten inte kan uppfatta genom egen erfarenhet, som en offentlig arena där risker definieras på en mängd olika sätt, och som medskapare av risksamhället. Medias inverkan på dagens rädsla för katastrofer och brott är reproducerande - det kanske inte är massmedia som skapat rädslan och intresset för sen-sationsjournalistik, men massmedia uppmärksammar, ger oss bilder, dramatiserar och ger allmänheten en slags erfarenhet, även de som själva inte utsatts. I Sverige är det oftast bara genom mediernas utlandsrapportering som vi kommer i kontakt med dramatiska händelser som skördar människoliv, men lika oroliga att utsättas blir vi för det.

Naturkatastroferna har ökat med 40 procent den senaste tioårsperioden jämfört med perioden innan. Tsu-namis, orkaner, jordbävningar och vulkanutbrott bevakas på nätet, och det är lättare än någonsin att känna domedagens flås i nacken. Nu senast kunde världen följa orkanen Sandys väg genom Nordamerika och Karibien som påverkade över 60 miljoner människor.–Man har sett en ökning av naturkatastrofer, som kraftigt regn och översvämningar. Dessutom finns en dragning mot att tropiska orkaner blivit kraftigare säger PerErik Åberg, meteorolog på SVT.

Den globala medeltemperaturen har stigit, vilket leder till mer vattenånga i atmosfären. PerErik menar att kraftigare tropiska orkaner och skyfall väntas, och stigande havsnivåer. Och vissa havsöar kommer helt att försvinna.–Med stor sannolikhet kan den globala uppvärmningen kopplas till mänsklig aktivitet.Någon apokalyps i och med den globala uppvärmningen kommer inte att ske enligt PerErik Åberg. Däremot kan

det innebära slutet för vissa av jordens invånare.–Jorden går inte under för att temperaturen stiger, däre-mot kommer djur-och växtarter utrotas. Mänskligheten kommer att finnas kvar, men vi vet inte i vilken sammansättning och på vilka platser. Och sjukdomar kommer att sprida sig till områden där de inte förekommit förut.Martti Heikinheimo, Development Director på Finnish Meteorological Institut menar att naturkatastrofer alltid har förekommit i varierande grad.–Om naturkatastroferna har ökat eller kommer att öka är svårt att analysera, säger Martti Heikinheimo.Även om det är svårt att förutspå händelser, förklarar Heikinheimo vidare att i det långa loppet kan människans påverkan spela en avgörande roll angående en ökad havs-nivå och värre stormar.

Domedagen kanske inte inträffar i år, eller året efter. Människan kan vara en bidragande faktor om, när eller hur den kommer att ske. Men tills vidare kan bara spekulationer göras.

Jordens

Apokalypsen är nära. I alla fall om tolkningarna av Maya indianernas framtidsprofetior stämmer. Datumet är satt till den 21 december i år. Naturkatastrofer avlöser varandra runt om i världen, och det är lätt att dra en parallell mellan dessa och jordens undergång. Men vad säger meteorologerna?

TexT: anna-saraH eriksson lefebvre, illusTraTion: annica Ögren

för vissaslutetundergång,

femtestatsmakten #6 femtestatsmakten #7

Tema

Jag får tag på Jonna Wennstam en vecka efter stormen via en knastrig Skypelinje. Något som i vanliga fall fungerar utan störningar. Men allt är inte som vanligt på andra sidan Atlanten. Invå-narna i New York håller på att återhämta sig efter stormen ”Sandy” som i oktober bland annat drab-bade USA:s östkust. Stormen tog runt 40 män-niskoliv enbart i New York, och strax över 100 personer totalt i USA.–Det finns fortfarande tydliga spår efter stormen, och kommer nog finnas en bra tid framöver. De-lar av staden har blivit förstörda och många är hemlösa.Jonna bor i Bay Ridge, Brooklyn som ligger nära flera av de stadsdelar i New York som drabbades värst. Bay Ridge ligger endast några kvarter från vattnet men tillräckligt högt upp för att de inte behövde evakuera. Invånare drabbades dock av träd som föll över bilar, elkablar och hus. Längre bort från Jonnas hem hördes även gasexplosioner.–Min granne fick ett enormt träd över sitt hus, så även om vi inte var värst drabbade kände man sig mitt i händelsernas centrum.

Namn: Jonna WennstamÅlder: 21 årBor: New YorkKommer från: Karlstad, SverigeGör: Studerar reklam och marknadskommunika-tion på Fashion Institute of Technology i New York.

TexT: sara frÖHling lind, foTo: Jonna WennsTaM

Mitt iSvenska Jonna Wennstam studerar marknadskommunikation i New York, en av städerna som i oktober drabbades av den förödande stormen ”Sandy”. För FS berättar hon hur det kändes att vara mitt i en naturkatastrof.

hä ndelsernascentrumNär stormen slog till var Jonna ensam hemma i sin lägen-het. Elen kom och gick, men hon klarade sig utan längre strömavbrott.–Under första dygnet hade vi i princip utegångsförbud. New York City skickade sms till alla invånare där de bad oss stanna inne.Jonna hade inför stormen införskaffat essentiella saker som ficklampa, vattenflaskor och mat.–Jag drack whiskey och såg på film i ett dygn. Jag hade gärna åkt till något ”stormparty”, men eftersom de stängde av kollektivtrafiken tog jag mig ingenstans. Det finaste när sådant här händer är ju annars att samlas, dricka vin och umgås.

Längtar man inte hem till trygga Sverige? –Nej, faktiskt inte. Det är klart att man saknar sin familj. Man är rädd, för moder natur är inte att leka med. Samti-digt var det lite häftigt att få uppleva en riktig storm. Man blir som en familj här också, alla går samman för att samla in pengar, kläder och mat till de som drabbats värst. De som har el låter de som inte har ladda sin telefon. Det är en fin mentalitet här.Vi pratar om hur stormen fått mycket uppmärksamhet i

media, något Jonna tror kommer ändras.– Det är tydligt att naturkatastrofer som denna är tecken på hur vi förstör vår jord. Fortsätter vi såhär kommer naturkatastroferna vara en del av vår vardag snarare än exceptionella händelser som idag.Tror du att naturkatastrofer blir jordens undergång?–Ja det känns åtminstone mer logiskt än de religionsteo-rier som svärmar.

Förändras man efter att ha varit med om en natur-katastrof?–Man blir påmind om hur värdefullt livet är, hur snabbt det kan ta slut. Att det viktigaste är att ha sin familj och sina vänner säkra och vid god hälsa. Man värdesätter tak över huvudet på ett helt annat sätt än man gjorde tidigare. Materiella ting som bilar är inte längre viktigt i jämförelse med människors trygghet.Jonnas vardag är nu på väg att återgå till det normala. Hon har börjat skolan igen, FIT – Fashion Institute of Techno-logy, efter att den hållits stängd en vecka. Jag avslutar vårt samtal med att fråga om hon är rädd för en ny storm, men på svaret märker jag hur tuff hon är:-Nja, världen ser ju ut som den gör…

femtestatsmakten #8

En

Ser man till de största samfunden i Sverige, kristen-domen och islam, och dess trosinriktningar märker man av en stark tradition av framställningar kring tidens slut. Kristendomens Uppenbarelsebok berättar om änglar som basunerar ut allsköns katastrofer, för att ta ett exempel. Man kan fråga sig hur vi ska placera detta i ett samtida sammanhang. För Bo Larsson, Stiftsprost för Stockholms stift, handlar det om hur vi bör relatera till texterna. Om att ”Bibeln är en bok med ett väldigt poetiskt metafor-språk, som man måste tolka”.

Men jesus har trots allt sagt att när ”Kvisten på fikon-träden blir mjuk och bladen spricker, vet vi att sommaren är nära.” Betyder inte det att vi tydligt kommer märka när Guds rike på jorden bockar? -Jag tror att vi även måste läsa evangelierna med en viss misstänksamhet. För det är ju ingen exakt återgivning, utan varje evangelist har sin syn på det som Jesus sa. Detta är Larssons personliga tolkning, men är enligt honom själv vanlig inom Svenska Kyrkan. Sen finns det ju andra kristna samfund.

efter kristendomen är islam den största religiösa inriktningen i Sverige. När jag talar med Sani Beameur,

informatör på Islamiska förbundet i Stockholm verkar inte visionen om tidens slut skilja sig markant från kristendo-men. -Vi muslimer tror på livet efter detta, på domedagen, att det kommer komma en dag när folk delas upp i gott och ont och alla ställs till svars.

för att återkoppla med Jesu liknelse om ”fikonträdets knäppning” har Koranen ett återkommande budskap om hur vi bör förhålla oss till domedagen. Det står bland an-nat att ”Min Herre ensam har kunskap om [den Yttersta stunden].” Det är alltså inte upp till oss att leta efter tecken på när det ska ske.

kanske bör vi istället fokusera på samtiden som en ofrånkomlig länk till framtiden. För bakom all sensation i domedagsprofetiorna, både religionens och i medias täck-ning, finner man nog en uppmaning. Den kan formuleras som Larsson svarar när jag frågar om hur vi ska hantera alla oroligheter omkring oss.

Vi ska vara varsamma mot varandra, med allt levande och allt det som vi har fått av skapelsen.

Klimathot och kärnvapenhot rullar alltjämt runt i medierna, samtidigt som vi får veta att mayaindianernas kalender snart tar slut. Det är inte så konstigt om man får en känsla av att domedagen är något vi måste förhålla oss till. Men hur förhåller sig två av de största religion-erna i Sverige till denna fråga?

TexT: MaTTHias MaTTson

åskådning.

femtestatsmakten #9

Där satt jag, i skolans bibliotek ute på Frescati, en mån-dag kväll för några veckor sedan och en orolighet inom mig började växa sig starkare och starkare. Jag försökte om och om igen koncentrera mig på min hemtenta som skulle skrivas men det enda jag kunde tänka på var New York. Stormen Sandy eller Frankenstorm som den även kallades, var på väg upp längst USA:s östkust och timmarna var räknade innan den skulle slå till i New York. Istället för att leta fakta för den skandal som berörde min hemtenta satt jag inne på varenda New York-baserad webbtidning för att följa händelseförloppet minut för minut. För den här stor-men beräknades bli ”the perfect storm”.

Jag oroade mig för New York. Hur staden skulle stå emot stormen och över all förödelse som skulle bli. När jag sedan läste att vattennivån hade stigit och Battery Park var översvämmat tänkte jag tillbaka till i somras då vi firade midsommar i parken. Parken som nu låg under vatten-nivån. Jag tänkte på alla de gånger jag vandrat runt i West Village och stanna till vid Joe’s innan Soho. Vidare till East Village för att sedan gå hela vägen tillbaka hem till Chelsea

för att köpa cupcakes från Billy’s. Områden som nu var i farozonen för evakuering. Tankarna gick runt om hur New York skulle klara stormen nu när den hade dragit in och det rapporterades om fallande träd, ett stängt Central Park och sönderblåsta byggnader. Men som bevisat vid många andra hårda prövningar är New York en stad som alltid reser sig.

Det är svårt att inte beröras av New York. Överallt, runtomkring oss, finns staden i någon form. Om det inte är i film, så i musik, konst eller till och med i mat. Det är svårt att inte beröras för staden är så fascinerande. Den har allt, det finns alltid något att göra, något nytt precis runt hörnet vid nästa avenue. Jag är en riktig New York-junkie, jag älskar staden för vad finns det att inte tycka om? New York har något för alla och för nu har jag mina minnen och en önskan att få åka dit snart igen. Jag kan inte säga det bättre än Holly Golightly i Breakfast at Tiffany’s ”Years and years from now, I’ll be back. Me and my nine brazilian brats ... I’ll bring them back alright, ‘cause they must see this. Oh I love New York”.

I heart NYTexT: Madeleine daHlsTrÖM, foTo: annica Ögren

Krönika

religiös


Arvo Eriksson bor i skogen. Knappt fem kilometer utanför Gävle. Men med blåbär enda upp på altanen, kok kaffet på spisen och den öppna elden i vardagsrummet känns det som att man är långt från civilisation. Klockan är halv fyra på eftermiddagen och det är redan mörkt ute, i huset lyser det och jag ser honom vinka till mig. Jag är här för att ta reda på hur en man som kan se in i framtiden fortfarande håller hoppet uppe om det nu är så att jordens undergång väntar runt hörnet och hur han tänker kring sitt arbete.

Siandet har varit hans heltidsarbete i tjugo år. Arvo förbereder sig inför varje möte genom att be en bön och tända ett ljus för personen som kommer till honom. Sanningen är ingenting han räds för att säga.–Jag vill med mitt siande kunna ge människor som står vid olika vägskäl i livet goda råd på vägen till en ljusare framtid. Det behöver inte alltid vara den lättaste, men, med facit i hand, den bästa vägen för att nå sina mål.De flesta som kommer till honom frågar om kärlek, jobb eller graviditet. Finns det något du inte att svarar på?–Oundvikliga saker, det kommer ju att hända ändå. Men om en person har nytta av det jag ser så är det viktigt för mig att föra det vidare. Arvo berättar om en dam som kom och plockade blåbär hos honom några dagar innan hon skulle resa till Stockholm.–Jag såg en trafikolycka med två bilar och en motorcykel, detta skulle bli ett bekymmer för henne. Jag avrådde henne från att ta bilen till huvudstaden men hon lyssnade inte. Och mycket riktigt, när hon står på

trappen utanför sitt hus, sker denna olycka. Hon blir vittne och får även ha den trasiga motorcykeln ståendes i sitt garage en längre tid. Om hon tagit tåget, så hade hon inte varit hemma vid den tiden då schemat hade helt an-dra avgångstider.

Han sippar på kaffet och talar om hur det alltid funnits en grupp människor som tror på det han och andra siare

gör och en grupp som inte gör det. Men det värsta han vet är de odug-lingar som tar sig in på marknaden. –De gör det endast för att tjäna pengar och det är de som gör att många tvivlar på vår kunskap. De talar om vad de vill höra per minut, om snygga karlar, pengar och resor. Det är inte sanningen, men kunderna blir nöjda med sitt örongodis och anser att de gör ett bra jobb.Vad tror du om jordens undergång?–Jag tror att jordklotet fungerar som vi människor gör. Det finns en gräns för hur gammalt det kan bli eller hur många sjukdomar det klarar av. Men det finns inget bestämt datum och det är nog ett par tusen år kvar.

Vad händer när vi dör?–Vi dör inte. Kappan du hade på dig när du kom är död. Inte människan. Kroppen dör men din ande och själ lever vidare. Var då?–Det hoppas jag att du och jag inte får veta än på ett tag.

Kaffet är slut. Dags för mig att runda av och när jag sitter i bilen på väg tillbaka till civilisationen så inser jag att hoppet är stort hos oss alla. Vad vi än tror på så är det det som får oss att hålla humöret uppe. Bekräftelsen om en trygg och ljus framtid för 19,80kr/min räcker för många. Är det tillräckligt?

TexT ocH foTo: Jennifer bergsMan

Att Arvo är spirituell har han vetat sedan barndomen. Han föddes 1943 och satt som sju åring och såg in i bilar. Där satt folk fastbundna i sätena och det var inte förrän 15 år senare som han förstod att det var bilbältet han sett.

SpirituellReportage

Music. Play. Stop.

Britney Spears – Till the World Ends(2011, Femme Fatale)Med pulserande dancebeats sjunger Brittan om en dans-partner som hon vill dansa med tills det att jorden går under. Vad som är särskilt fascinerande är hur lättsamt man kan se på apokalypsen. ”Kom igen nu DJ, spela låten INNAN JORDEN GÅR UNDER SÅ ATT VI HINNER DANSA”.

Kent – Petroleum(2012, Jag är inte rädd för mörkret)Det är ingen hemlighet att Kent ofta berör tunga ämnen. Jocke Berg sjunger mystiskt om förändringar, nya skapelser, yttre makter och annat som kan tolkas som en del av apokalypsen.

Muse – Apocalypse Please(2003, Absolution)Det här är slutet. Där hör ni. Nu finns det ingenting mer kvar. Desperat vill Muse ha någonting som ändå stop-par slutet, som verkar vara nära inom räckhåll och som verkar ytterst svårt att få stopp på. En nedstämd låt som leker med tempo och desperation i musiken som verkli-gen känns som ett ledmotiv till en eventuellt stundande apokalyps.

The Rolling Stones – Gimme Shelter(1969, Let it Bleed)Trots en väldigt svängig musik och gospelliknande sång

så är texten ytterst obehaglig. Krig, eld, våldtäkter, mord och en arg tjur som löper amok. Det känns som ingredi-enser i en eventuell undergång. Trots en väldigt svängig musik och gospelliknande sång så är texten ytterst obe-haglig. Eller det kanske är just det att musiken är så härlig, att det till slut blir obehagligt?

R.E.M. – It’s the End of the World as we know it (And I feel fine)(1987, Document)Det känns korkat att inte inkludera en av de mest kända låtar om undergång. Det mest fascinerande med låten är att det är så sjukt mycket text som är intryckt i låten, samt att den är väldigt glad. Det börjar alltså med en jordbäv-ning, helt fantastiskt. Sedan kläms lågt flygande flygplan, orkaner och smått surrealistiska rader som ”en stegstruk-tur med höjdrädsla”. Ja, ni förstår hur sjuk världens slut kan bli.

Antony and the Johnsons – Another World(2009, The Crying Light)Här ska vi minnas och tala om allting som vi kommer att sakna när jorden försvinner. Antony kommer i alla fall att sakna träden, snön, sjön och allt som växer. Tänk vad bra om vi kunde skaffa oss en annan värld då! Den här vackra pianotrudelutten med Antonys hjärtskärande röst får gärna spelas när jorden går under. What better way to go än till tonerna av fantastisk musik?

Apokalypsen har en självklar plats i populärkulturen. Här radas 6 låtar som på ett eller annat sätt har med jordens undergång att göra.

TexT: siMon lundberg, bildMonTage: siMon busTaMenTe


Forna IFK Göteborgspelaren är en av de sex utsedda ambassadörerna för SOS Barnbyar i TV4:s program SOS Uppdraget. Under tolv dagar fick Niclas tillsammans med de fem andra ambas-sadörerna leva med barnen och ”mammorna” i en barnby i Ghana.

TexT & foTo: Madeleine daHlsTrÖM

Du är just nu aktuell i TV4:s program SOS Uppdraget där ni besöker en barnby i Ghana, vad var ert mål med besöket?-Vi blev utsedda till ambassadörer för SOS barnbyar och ett av uppdragen var att åka till Ghana och spela in programmet. Huvudsyftet för oss var att vara en röst för de mest utsatta barnen och förhoppningsvis rekry-tera 10 000 nya faddrar.

Det verkar ha varit en känslosam resa för många i pro-grammet, vad har vistelsen fått för betydelse för dig? Har den påverkat dig på något sätt?-Resan har gett mig perspektiv på saker och ting och en insikt i att man kan göra skillnad. Man kanske inte kan hjälpa alla men för varje barn man räddar är det en stor vinst.

Ni alla har bidragit genom att ha varit där i barnbyn men är det något som du känner att du speciellt har bidragit med eller gjort för barnen?

-Det viktigaste för mig att bidra med är att berätta om mina upplevelser i olika forum och att få så många som möjligt att förstå att man behöver hjälpa till.

Vilket är ditt starkaste minne från tiden i barnbyn?-Det starkaste minnet är kopplat till den utredning som jag fick följa genom hela vistelsen, huruvida en pojke skulle få komma till barnbyn eller inte.

Har du varit eller är du fadder?-Jag var fadder sedan tidigare och är numera också byfad-der till barnen som vi besökte.

Vad har du för kontakt med barnbyn i Ghana idag?-Förutom att jag är fadder så har jag skickat ned lite foton som jag lovade barnen när jag var där. Jag hoppas också få möjlighet att återvända dit någon dag

NiclasmedAlexandersson

[60 sekunder] The thirst lady och riktig politik

Kameran zoomar in på en bricka med pastellfärgade cocktails. Nyhetsankare Becky Andersons röst: – Så detta är vad vi gör ikväll, vi har Obama Colada, Dry Mittini och The Thirst Lady. Jag är på CNNs valvaka i London. Här finns inga mormoner, här är vi glada i hatten. Vi fick välja Obama-pins eller Romney-pins vid ingången. Det senare syns bara på något enstaka kavajslag och verkar där fungera mest som en raggningsreplik ”Jo, för jag kommer att sakna republikanernas idiotiska one-liners, om Obama vinner måste vi prata riktig politik”.

Och vem är här för att prata budgetunderskott, vi vill ha binders full of women. Sådant som kan redditas och remixas och retweetas. Riktig politik är tråkigt.

Min koncentration faller från storbildskärmarna till sushipinnarna och jag konstaterar att valet i USA blir ett firande av USA i största allmänhet, med jazz och cheesecake och blått och rött pynt.

Herr- respektive damtoaletterna heter troget till detta tema ”Mister Presidents” och ”First Ladies”. Jag stannar till utanför för att tänka en genuskritisk tanke. Vid spegeln tröstar jag en annan first lady som beklagar sig över att hennes nya manliga kollegor bara blir yngre och yngre. – Det är svårt att bli gammal, ska du veta, säger hon. Jag säger till henne att det är helt ok att ragga på yngre män nuförtiden, och när jag vinglar ut går det upp för mig att det är det här som är riktig politik.

TexT: ellinor eriksson

– på CNNs valvaka i London

Skit i orsakerna till vårt allt varmare klimat. Oavsett om förändringarna bara tillhör jordens normala metabolism eller är orsakade av mänsklighetens omättliga hunger, kommer vi få uppleva allt större och starkare stormar, orkaner och andra destruktiva väderförhållanden i allt tätare grad. Tänk Sandy fast tio, hundra eller tusen gånger värre. Vems fel det än är kommer vi med andra ord ändå att gå bistrare tider till mötes.

Ett varmare klimat för onekligen med sig extremare väderlekar. Samtidigt tycks vi människor ha en orubblig ovilja att acceptera att det värsta faktiskt skulle kunna hända. Om vi bortser från populärkulturella orosyttringar – tänk Vägen eller Metro 2033 – fortsätter våra liv annars precis som vanligt. Det handlar ju trots allt bara om underhållning och verklighetsflykt som man med lätthet kan skaka av sig medan man återgår till sina vardagliga sysslor samtidigt som världen runt oss faller i bitar.

Det kanske är som Alan Weisman skriver i Vad händer med världen utan oss?, att vi helt enkelt undergrävs av överlevnadsinstinkter som har utvecklats under eoner för att hjälpa oss förneka, trotsa eller nonchalera alla dessa skräckscenarion så att vi inte ska bli paralyserade av skräck. Klimatdebatten koncentreras ju mest kring havererade förhandlingar mellan bångstyriga nationer

under G-nåntingmöten eller vår naiva och fåfänga tro att om vi bara källsorterar lite mer, så kommer åtminstone vårt lilla hörn av världen förskonas när klimatets obönhörliga vrede sveper över planeten. Om våra överlevnadsinstinkter är att totalförneka det som händer omkring oss, är det ju faktiskt inte till någon större hjälp. Kanske har mänskligheten i så fall ändå spelat ut sin evolutionära roll.

Samtidigt som Earth Overload Day – dagen på året då vi har förbrukat de resurser som jorden skapar varje år – tidigareläggs ju längre tiden går, vill NASA sätta en grupp människor på Mars utan returbiljett, för att kunna se hur väl vi kan klara oss på en annan planet. För vissa är loppet redan kört och blickarna redan riktade ut mot att ta första steget mot mänsklighetens framtida exodus.

Vi har med andra ord spännande tider att se fram emot. Personligen håller jag tummarna för att Chtulhu, det gigantiska bläckfiskbehövdade monstret i H.P. Lovecrafts mytologi, ska vakna ur sin sömn (förslagsvis den 21 december), resa sig från botten av Stilla Havet och åsamka världen galenskap och förödelse och till slut förinta mänskligheten. Det vore om inget annat det minst sannolika scenariot och därmed det mest fantastiska.

TexT: siMón busTaManTe

Vi går bistrare tider till mötes

Krönika

femtestatsmakten #15

Tema

Helle & Hannas

I december i år kommer jorden att gå under, i alla fall om vi tolkar Mayakalendern. Femte Statsmakten har därför klurat ihop en egen ”bucket list” för att genom den njuta av våra sista veckor här på jorden. En ”bucket list” kan egentligen bli hur lång som helst, det är bara din egen fantasi och livslängd som sätter stopp för den. Men nu eftersom jorden kommer att gå under redan i december har vi valt att korta ner vår ”bucket list” till tjugo olika punkter.

Café-Amin RoudiAmin, känd som Café-Amin vill träffa fotbollslaget Bar-celona. Han har en affisch på cafédisken inne på JMK som han visar upp för oss.

1. Bestiga Mount Everest. Vi hann inte göra simtestet som krävdes, så chefredaktör Annica Ögrens bedrift att bestiga Kilimanjaro på 5895 meters höjd tycker vi räknas.

2. Se Titanics vrak. Det kostar endast $59 000 per person.

3. Se filmen Titanic...

4. Vara med i SVT Debatt.

5. Sitta i fängelse.Max två dagar.

6. Gå ur Facebook. Vem behöver egentligen Facebook när jorden går under? Inga likes i världen kommer kunna rädda oss.

[ bucketlist ] [ bucketlist ]

7. Kasta en TV från ett hotellrum.

8. Hålla i ett läskigt djur.

9. Ge blod.

10. Tatuera sig.

11. Bli medlem i Mensa.

12. Få A på en tenta...

13. Lära oss hantera Fireball. Ni vet vad vi menar...

14. Bjuda Ester Pollack på Alaska Pollock

i lärarmatsalen.

15. Sitta i fängelse.Max två dagar.

16. Lyckas i Amerika.

17. Besöka Auschwitz.

18. Uppleva tyngdlöshet.

19. Skrämma Chuck Norris.

20. Se filmen ”The Bucket List”.

Aldo Sartori-Skita i JMK, säger Aldo först. Han vill istället umgås med vänner och familj. Ta det lugnt innan jordens undergång vore skönt, men kanske festa lite också.

Charlotte Frandell-Umgås med familj och vänner. Hoppa fallskärm. Jag vet faktiskt hur jag skulle vilja dö. Jag skulle vilja flyga iväg med ett plan för att sedan hoppa ut med fallskärm, dock inte veckla ut den. Ingen ska hinna stoppa mig men det får samtidigt inte bli någons fel. Ingen ska få skulden för det.

Maria Eriksson-Jag skulle också vilja vara med min familj och mina vänner. Jag skulle framför allt söka frihet - och leva!

Johanna Claesson-Pausa mitt mobilabonnemang. Testa på att knarka. Börja tro på Gud och kanske hamna i paradiset. Bara käka pizza varje dag.

Sami Tahir -Hoppa fallskärm, fast det låter fett klyschigt. Jag skulle resa, jag har alltid velat åka till Tokyo. Framför allt vill jag ha kul och leva.

TexT: Helle andresen PeTTerson ocH Hanna langenfelT

illusTraTion: annica Ögren

Vad är då en ”bucket list”?Jo, det kommer från en engelsk term som bygger på uttrycket ”kick the bucket” vilket betyder att gå bort, alltså att dö. En ”bucket list” är en lista på saker du vill göra innan du dör, eller som man säger på engelska ”before you kick the bucket”. Det kan handla om allt mellan himmel och jord. Du kanske vill du flyga i första klass, åka ut i rymden, skaffa en examen eller tillaga den bästa köttfärssåsen.

Vi frågade ett gäng glada JMK: are vad de skulle vilja göra innan jorden går under i december:

[ 20 dagars bucketlist ]


DMin huvudsakliga invändning mot modern science fiction är att världen aldrig hinner gå under innan Will Smith kommer till undsättning för att rädda oss. Det har skett så många gånger nu att jag misstänker att han har ett klippkort och förväntar sig en gratis läsk nästa gång han förhindrar en rymdinvasion. I ett enda fall lyckas inte Will Smith med att stoppa domedagen, och i enlighet med hans oförmåga som producent att göra källmaterial rättvisa (se exempelvis hans skändande av Isaac Asimovs I, Robot) lyckas han istället med den grövsta misstolkningen av en Richard Matheson-berättelse hittills - I Am Legend.

I denna styggelse till film får vi se Will Smith som Dr. Neville, en ensam man som befinner sig i en ödelagd stad på ständig flykt från skalliga, virussmittade monster. Men hör och häpna. I boken som filmen baseras på är det alla monster som är rädda för Dr. Neville då han går runt och dödar deras barn i sömnen. Han blir på så sätt en ”le-gend” bland dessa monster och det är därifrån boken får sin titel. Detta element av historien lyser starkt med sin frånvaro i I Am Legend då idén att någon skulle vara rädd för Will Smith ansågs för löjeväckande för att visas på film, vilket resulterade i att historien har reducerats till ett tvåtim-marsdrama om Will Smith och hans hund i en orimligt

förfallen stadsmiljö full med rådjur som tydligen hade väldigt bråttom till Manhattans vida betesmarker efter civilisationens utplånad.

Domedagen utlovas ofta på film, men när den väl sker är det som att all bra science fiction från förr inte spelar någon roll. Om det är något vi har lärt oss från filmer som Planet of the Apes, The Road Warrior och Six-String Samurai är det att det enda som krävs för ett acceptabelt domedagsscenario är en öken. Det handlar inte om dome-dagen i sig utan snarare vad domedagen fylls med. Detta är den stora charmen med B-film, det finns inte pengar till några dyra CGI-effekter eller en dyr Will Smith att fylla domedagen med. Istället blir premissen filmen vilar på tvungen att vara originell eller roande för att fånga publik. Se till exempel höjdarfilmen Soylent Green från 1973 där hela mänskligheten i brist på resurser tvingas äta mass-producerad veganmat formade som fyrkanter, men sedan visar det sig att denna veganmat egentligen bara var ner-malda politiska aktivister och därefter är filmen mer eller mindre slut.

Det fanns en tid utan hjältar, en tid när domedagen alltid kom och det aldrig slutade lyckligt. Ta oss tillbaka till den tiden!

Hon tillhörde Sverigeeliten och var medlem i det alpina juniorlandslaget. Fridas liv kret-sade under många år kring den alpina sporten. Men en hel rad allvarliga skador satte stopp för hennes fortsatta karriär.–Jag har fyra diskbråck i ryggen och fick genomgå en operation när jag slet sönder korsband, ledband och menisk i ena knät. Sen har jag en del förslitnings-skador som är resultatet av för mycket träning.

Som aktiv kunde Frida under vintersäsongen träna två pass om dagen, sex dagar i veckan. Med all planering och allt runtomkring la hon ner minst 10 timmar om dagen på skidåkningen. Ett liv och en livsstil som är fantastisk när det går bra. Men om den lilla bubblan som hon menar att många skidåkare lever i, spricker, ja då faller allt. –Jag har inte gjort något annat, jag vet inget annat. Skadorna kan kännas orättvisa och frustrerande. De rycker bort all trygghet man haft under fötterna. Frida berättar att folk kan säga ”du kan bli hur bra som helst, bara du har is i magen”, och att hon verkligen jobbat hårt med att sätta upp mål för sig själv. Men att någonting kroppsligt, som man själv inte kan påverka, faktiskt

förstöra ens karriär känns orättvist.Som aktiv tyckte inte Frida att hon hade sin identitet som skidåkare, inte förrän hon var tvungen att kliva åt sidan på grund av ska-dorna. –Då märkte jag hur fantastisk stor del av skidåkningen som var min personlighet, och hur mycket folk såg mig som skidåkare.

Har skadorna någon gång känts som jordens undergång?–Ja, eftersom det var min värld. Jag levererade och fick uppmärk-samhet. När jag försvann på grund av skadorna försvann allt. Helt plötsligt blev det påtagligt att allt från en dag till en annan blivit helt upp- och nedvänt. Min plan var utstakad för flera åt framöver, men nu skulle jag avboka allt. Jag var borträknad, av tränare och allting annat.

Men med lite distans till det hela kan Frida ändå se positivt på både skidåkningen och skadorna. –Jag har lärt känna min kropp. Jag har fått mer inblick i vad som får mig att må bättre och bli lugnare, och kan idag lättare hantera pressade situationer. Jag trivs med mitt liv idag men kan sakna idén om att vara i den där bubblan, där det inte finns någonting annat än skidåkning.

En gigantisk meteorit skulle kunna ödelägga jorden på en halv sekund. Lika snabbt kan skador ödelägga en hel idrottskarriär. Den före detta alpina landslagsåkerskan Frida Svedberg har en diger skadelista och vet hur det känns när den idrottsliga världen rasar samman.

TexT: cecilia Paulsson, foTo: ToMMy andersson

Undergång framgång

blev

– om apokalypsen på vita duken

varbättre

förr

omedagen

TexT: edgar Zan


Tema


Tema

I kultboken ”Amusing ourselves to death” skriver författaren Neil Postmans son, Andrew Postman om en lärare som varje år gav sina elever en uppgift: att under 24 timmar inte använda sig av elektronisk media. 24 timmar utan mobil, dator, radio, TV etcetera. Avbröt de testet (för att svara i telefon till exempel) var de tvungna att börja om från början igen. Läraren berättade att elevernas re-aktioner på uppgiften var helt otroliga. Ingen förhöll sig neutral utan lämnade in sina uppsatser med titlar som ”Den värsta dagen i mitt liv” eller ”Den bästa upplevelse jag någonsin haft”.

Vi är nästan helt beroende av elförsörjningen för att fungera och under Sveriges kalla vintrar är den oumbär-lig. En tillvaro utan el känns omöjlig, men risken finns faktiskt. Enligt Kalle Lindholm, civilingenjör och presschef på Svensk Energi finns det flera tänkbara scenarier på hur elförsörjningen i Sverige skulle kunna försvinna. Finns det någon risk att elen i Sverige skulle kunna ta slut och i sådana fall hur? –Så länge solen lyser så finns det el eftersom den styr de flödande elkällor som finns; el från sol, vattenkraft, våg-kraft, biokraft. Däremot kan ändliga källor som kol, olja, gas och uran ta slut en vacker dag och därmed möjlighe-

terna att göra el därifrån. Ett elsystem i ett land kan också förstöras vid till exempel ett krig men byggs sannolikt upp igen när möjlighet ges.

Vilket är det största hotet mot elförsörjningen? –Oj, flera tänkbara områden: Det första scenariot är utbrott av krig, meteorer och andra katastrofer. Ett andra scenario är klåfingriga politiker som skapar orimliga förutsättningar och ett tredje att annan konkurrerande energibärare introduceras och gör el onödigt.

Om elförsörjningen tar slut, hur skulle vi hypote-tiskt kunna lösa det problemet? –I det första scenariot, vid en katastrof eller till exempel krig, kan det gå snabbt som du förstår (men med möjlig-het att bygga upp igen). I det andra scenariot går det lång-samt och smyger sig på oss. Det tredje scenariot är väl det lyckligaste som kanske är något som vi också får se om ett antal hundra år.

Kanske vore det bra för oss alla att testa på en dag utan elektronik, läsa den där boken du fick i julklapp, plocka fram anteckningsblocket du köpte till skolstarten men aldrig öppnat eller spela ett sällskapsspel från barndomen.

Varje dag använder vi datorer och mobiltelefoner, kylskåp och lampor. Utan el skulle inte mycket i vår tillvaro fungera. Vi är oerhört beroende av vår elförsörjning, på gott och ont. Men vad händer om den försvinner? Kan den göra det?

TexT: sara oHlsson, foTo: annica Ögren

Vad händer om elen tar slut?


femtestatsmakten

#5/2012

www.femtestatsmakten.se

Documents

Femte Statsmakten nr 5 2012