Femte Statsmakten nr.6 2008

FemteStatsmakten6#2008

sid 3 - Ledare Linnéa Jonjonssid 4 - Tema utrikessid 6 - Våld och hot mot journalister blir allt vanligare Lovisa Cullheimsid 8 - Utrikeskorrar - våra ögon ut mot världensid 14 - Latinamerika - ett samlingsnamn för olikheter Caroline Åkerlundsid 16 - Rysk journalistik obefintlig Sofia Perssonsid 17 - “Kinas stapplande steg mot demokrati” Erik Jerseniussid 18 - Drömyrket: Cecilia Uddén Minna Korsgrensid 19 - Sydkoreaner skapar ny typ av journalistik Monica Karlsteinsid 20 - Vart tog EU vägen? Tove Dådermansid 22 - Vem spelar schackmatt i USA? Caroline Åkerlundsid 23 - Finanskrisen är spännande Hanna Widellsid 24 - Årets uppstickare Monica Karlstein sid 26 - SVT - med världen som arbetssätt Sandra Långsid 27 - “När insikten brister” Philip Lerulfsid 28 - PROFIL Maciej Zaremba Pia Åkessonsid 34 - “Att vara nöjd bland missnöjda“ Åsa Sechersid 35 - Pluggångest? Anna Wehlinsid 36 - Utbyte med Vietnam snart verklighet Jessica Stensellsid 37 - B-uppsats, paper, övningsuppsats... Matilda Karlssonsid 38 - Medieboom i krigets kölvatten Cornelia Sjöströmsid 40 - “Jag är biten“ Regina Dicker sid 41 - A-F ger en mer rättvis bedömning Fredrik Thambert sid 42 - Misslyckad Master? Åsa Sechersid 43 - Masterspecial Susanna Öste, Morgan Berglund & Hanna Widellsid 50 - Ur en annan vinkel Karin Mobergsid 52 - “Den könsneutrala äktenskapsbalken” Hannes Fossbosid 53 - Byt namn! Johannes Edmarksid 54 - “Morgonstund har...” Dante Thomsensid 35 - Kalendarie Karin Moberg

6#2008

3

TEXT: Minna Korsgren, Monica Karlstein, Jessica Stensell, Matilda Karlsson, Sandra Lång, Pia Åkesson, Cornelia Sjöström, Fredrik Thambert, Pia Åkesson, Re-gina Dicker, Johannes Edmark, Hannes Fossbo, Carolie Åkerlund, Erik Jersenius, Dante Thomsen, Åsa Secher, Anna Wehlin, Hanna Widell, Tove Dåderman, Karin Moberg, Philip Lerulf, Morgan Berglund, Susanna Öste, Sofia Persson, Lovisa Cullheim, Linnéa Jonjons

FOTO: Linnéa Jonjons, Carolina Palmqvist, Gustav Gräll, Sandra Karlsson, Hanna Widell, Camilla Olsson

ILLUSTRATION: Pailin Jonsson, Elin Norström,

Martin Arce Linqvist, Tove Dåderman, Fredrik Thambert

REDIGERING: Carolina Palmqvist, Åsa Secher, Erik Jersenius, Susanna Öste, Dante Thomsen, Tove Dåder-man, Linnéa Jonjons

RedaktionsledningChefredaktör Linnéa Jonjons Redaktionschef Åsa SecherRedigeringschef Carolina PalmqvistNyhetsredaktör Susanna ÖsteFeatureredaktör Monica KarlsteinWebbredaktör Patrik Lythell

FEmTE STATSmAkTEN är studentkåren vid JMK ́s studenttidning. Den tillhör kåren men ska fungera som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och institutionen för Journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen är det som är intressant för JMK ́s studenter vilka är den huvud-sakliga målgruppen. Femte Statsmakten har också ett annat syfte. Tidningen skall fungera som en plat-tform för blivande journalister som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet. Vem som helst som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får vara med och jobba med Femte Statsmakten.

MedveRkande i detta nuMMeR

ViLL Du KonTAKTA nÅgon i REDAKTionEn? Skriv då till: fö[email protected]

Om du går in i ett klassrum på JMK och ber alla som kan tänka sig jobba som utrikeskorrespondent eller bara jobba utomlands räcka upp handen så möts du av en skog av ar-mar riktade mot taket. Att jobba som utrikeskorrespondent är många unga journalisters dröm.

Vårt tema detta nummer är just utrikesjournallistik. Du kan bland annat läsa om ett gäng framstående svenska utrikeskorrespondenter, om medieklimatet i Latinamerika, rysk journalistsik, Sydkoreas nya journalistik, USA och my-cket annat.

Vi har även en liten minispecial i detta numemr som handlar om de internationella studenterna på JMK, masterstudent-erna som läser på de engelskspråkiga utbildningarna. Där kan du läsa om Daniel de Souza Malanski från Brasilien, Sawideh Hajinejad från Iran och Chen Liu från Kina.

Andra saker du kan läsa om är nyheter på JMK, ekonomi-journalistik under finanskrisen, krönikor av JMK:are, årets uppstickare och hur Bologna funkar på JMK.

Vår profil detta nummer är journalisten som jämför in-vånarna i Kosovo med EU-kor - Maciej Zaremba.

Journalistdrömmar leder ofta utomlands

LEDARE //

Linnéa [email protected]

Chefredaktör

tema: UtRIKeS

// TEMA UTRIKES

Från världens alla hörnI samband med det amerikanska presidentvalet vallfärdade svenska reportrar till USA:s östkust. När tsunamikatastrofen inträffade gjorde svensk media allt för att snabbt ta sig till platsen. Svens-ka Dagbladets utrikeskorre Bertil Lintner liftade till och med, med ett transportplan från den australiensiska armen för att kunna rapportera från Aceh när alla andra transporter var inställda. Svenska korrespondenter i Sydamerika rap-porterar från Colombia där ett 50-tal journalister tvingas arbeta under livvaktsskydd.

I ett globaliserat samhälle suddas nationella gränser ut och allt fler svenska journalister och mediefolk får världen som arbetsplats. Så vad gör dessa utrikeskorrespondenter och hur ser journalistikens förutsättningar ut världen över? Detta nummer av Femte Statsmakten med tema Utrikes har artiklar och reportage från världens alla hörn.

tema: UtRIKeS

Läs mer om Utrikes:Ett varv runt jorden med Sveriges utrikeskorrespondenterPressfriheten i kris?Femte Statsmakten diskuterar finanskrisen på plats i New YorkSydkoreaner skapar ny typ av journalistikDrömyrket: Utrikeskorrespondent i MellanösternMedieboom i krigets kölvatten: AfghanistanKinas första stapplande steg mot demokratiVart tog EU vägen?

6

Våld och hot mot journalister blir allt vanligareMordet på ryska Anna Politkovskaja för två år sedan illustrerar regimkritiska journalisters utsatthet. Kriget i Irak där 222 journalister mördats har blivit ett exempel på faran med att vara korrespondent. I allt högre grad har journalister de senaste åren blivit utsatta för hot och trakasserier. TEXT Lovisa Cullheim iLLuSTRATion Reportrat utan gränser FoTo Julián Lineros

URbAN LöFqvIST från organisationen Reportrar utan Gränser menar att våldet mot journalister utgör ett hot för press-friheten.– Det påverkar på en demokratinivå då granskningar inte blir gjorda på grund av att journalister hotas. Medborgarna blir inte informerade.

HAN mENAR OckSå att klimatet har hårdnat för journalister och mediean-ställda i krigs- och konfliktzoner, att det finns en tendens att se media som sin fiende. – Förr såg man journalister som neutra-la rapportörer. Det har skett en attityd-förändring som bekräftas av Irakkriget där många journalister fått sätta livet till eller blivit kidnappade, säger Urban Löf-qvist.

mEN DET äR INTE bara i konfliktom-råden utanför de västerländska de-mokratierna som hot och trakasserier förekommer. I Sverige har Journalist-förbundet inlett ett samarbete med Sä-kerhetspolisen för att kartlägga hoten mot svenska journalister, som tycks ha ökat i antal.

JOURNALISTFöRbUNDETS ordföran-de Agneta Lindblom Hulthén menar att det här är en åtgärd som förhoppnings-vis kan klarlägga mörkertalet hot mot journalister. - Vi vill veta hur hoten ser ut och hur vanligt det är att journalister hotas, säger hon.

Urban Löfqvist håller med om att det har blivit farligare att vara journalist i

Sverige. - Vi har på senare år haft problem med att journalister i allt större utsträckning blir hotade, säger han.

ENLIGT HONOm kan problemen bli vär-re eftersom den nya kommunikations-tekniken sätter krav på exponeringen av journalister. När det gäller pressfriheten är framtidsbilden mörk och Urban Löf-qvist ser inget hopp: - Efter elfte september började man i många länder begränsa mediernas rör-elseutrymme. Detta är problem som kommer att växa. Jag kan inte se någon ljusning.

Färgerna betyder: Vitt: Good situationGrönt: Satisfactory situationOrange: Noticeable problemsRött: Difficult situationSvart: Very serious situation(iLLuSTRATion Reportrat utan gränser)

Pressfriheten i världen

Detta är en världskarta som il-lustrerar hur pressfriheten ser ut i världen (från 2006)

Reportrar utan gränsers press freedom barometer

Hittills 2008

35journalister

dödade

127journalister fängslade

69cyberdissidenter

fängslade

NYHET //

Källa: Reportrar utan gränser, 16 november 2008

7

Våld och hot mot journalister blir allt vanligareMordet på ryska Anna Politkovskaja för två år sedan illustrerar regimkritiska journalisters utsatthet. Kriget i Irak där 222 journalister mördats har blivit ett exempel på faran med att vara korrespondent. I allt högre grad har journalister de senaste åren blivit utsatta för hot och trakasserier. TEXT Lovisa Cullheim iLLuSTRATion Reportrat utan gränser FoTo Julián Lineros

Pressfriheten i världen

Colombianske journalisten Diro César González tvingas arbeta i närvaron av beväpnade livvak-ter konstant på grund av allvar-liga hot (med vapen). Ett 50-tal journalister i Colombia tvingas arbeta med livvakter. FoTo Julián Lineros

8

TEXT Monica Karlstein, Carolina Åkerlund, Mikael Frendel, Hanna Widell, Linnéa JonjonsFoTo: Per Lindqvist, Dennis Thern, Håkan Forsberg, Klagenfurt, Andrea Smart, Staffan Löwstedt, TV4, Robyn Dixon, reporter på Los Angeles Times, Gary Yerkey, Snezana Vucetic Bohm,Sveriges Radio

UTRIKESKORRAR-våra ögon ut mot världenSvenska medier har utrikeskorrespondenter i nästan hela världen. Men hur är det att jobba som utrikeskorrespondent utomlands?

Femte statsmakten har pratat med tio av Sveriges främsta utrikeskorrar. Hur skiljer det sig att jobba utrikes jämfört med en redaktion i Sverige? Vad är deras starkaste minnen? och vad är deras tips till andra som vill jobba som utrikeskorre-

spondenter?

9

TEXT Monica Karlstein, Carolina Åkerlund, Mikael Frendel, Hanna Widell, Linnéa JonjonsFoTo: Per Lindqvist, Dennis Thern, Håkan Forsberg, Klagenfurt, Andrea Smart, Staffan Löwstedt, TV4, Robyn Dixon, reporter på Los Angeles Times, Gary Yerkey, Snezana Vucetic Bohm,Sveriges Radio

UTRIKESKORRAR-våra ögon ut mot världenSvenska medier har utrikeskorrespondenter i nästan hela världen. Men hur är det att jobba som utrikeskorrespondent utomlands?

Femte statsmakten har pratat med tio av Sveriges främsta utrikeskorrar. Hur skiljer det sig att jobba utrikes jämfört med en redaktion i Sverige? Vad är deras starkaste minnen? och vad är deras tips till andra som vill jobba som utrikeskorre-

spondenter?

10

Bertil Lintner, (SVD)Vart jobbar du?– Bor i Chiang Mai i Thailand och arbetar i hela regionen, det vill säga Sydostasien,

Indien, Stillahavsasien.

Vad är det roligaste du rapporterat om? – Kanske den indonesiske diktatorn Su-hartos fall 1989. Jag var då med studenter-na utanför parlamentsbyggnaden som de ockuperat. När beskedet kom att Suharto avgått blev det jubel och flera kastade sig i ren glädjeyra i fontänen utanför parla-mentet.

Vad är det farligaste du rapporterat om? – Antagligen inbördeskriget i Burma. Jag och min familj tillbringade 1,5 år i re-bellkontrollerade områden i norra Burma från oktober 1985 till april 1987. En gång blev vi attackerade och det var vi som var måltavlan för den burmesiska militärregi-mens soldater.

Vad är ditt starkaste minne minne/speciell händelse?

– Demokratiupproret i Burma 1988, my-cket händelserikt, spännande att se op-timismen i början och sedan sorgen när tragedin kom: massakern på demon-stranter. Jag täckte upproret från Bangkok för Far Eastern Economic Review. En annan stark händelse var tsunamin 2004, och då i Aceh på norra Sumatra. Jag har aldrig sett något liknande, som om någon släppt tio atombomber över området. To-tal förstörelse, hela städer utplånade och långt över 100 000 döda.

Vad är ditt tips till andra som vill jobba som utrikeskorrespon-denter? – Att skaffa sig en allmänbildning om en region och sedan specialisera sig på ett land eller ett ämne. Det går inte att över-leva som utrikeskorrespondent i dagens läge utan att skriva för flera tidningar/tidskrifter.Text: Monica KarlsteinFoto: Per Lindqvist

Håkan Forsberg, (SvD)Var jobbar du och vilka län-der ingår i ditt område?– Korrespondent för Spanien och Latinamerika, sta-tionerad i Stockholm. Jag får resa en del, men my-cket av arbetet kan jag utföra härifrån genom att läsa lokaltidningar och e-posta/ringa. Det är en fördel att jag kan spanska och förstår portugisiska, då är jag inte beroende av engelskspråkiga nyhetskällor.

Vad är ditt starkaste minne?– Terrorattentaten i Madrid våren 2004, var en trag-isk och hemsk händelse. Jag befann mig i Madrid då för att bevaka valet. Samma dag som jag skulle åka hem hände detta, då fick jag stanna kvar. Det var obehagligt, och det fanns en rädsla för om man vågade åka buss eller tunnelbana. Det var en drama-tisk upplevelse men bland det mest spektakulära jag sett. Det var också intressant att vara i Sao Paolo i Brasil-ien när Luiz Inácio ”Lula” da Silva blev vald till pres-

Jan Lewenhagen, (DN)Vart jobbar du?- På DN:s utlandsredaktion, korre i Ber-lin. Rapporterar från Tyskland, Schweiz, Österrike, Tjeckien, Slovakien och Polen.

Hur skiljer det sig att jobba där du är jämfört med en redak-tion i Sverige?Mycket mer självständigt, man är på sätt och vis sin egen redaktör. Stor omväxling och många ämnen.

Vad är det roligaste du rapporterat om?Det är naturligtvis helt nödvändigt att ha överblick och koll på de stora samman-hangen, men minst lika värdefullt för både korren och läsarna är det att komma ned på gräsrotsnivån. Därför tyckte jag att det var väldigt roligt att häromkvällen besöka ett litet socialdemokratiskt möte i Eisen-ach med fem personer.

Vad är det farligaste du rapporterat om?- Tycker inte att jag varit med om några farligheter. En obehaglig upplevelse var att besöka en liten stad i Östtyskland efter

valsöndagen. Nynazisternas aggressiva valaffischer hängde fortfarande på var och varannan lyktstolpe. En kvinna erbjöd sig att visa var den ledande nynazisten bodde. Hennes paniska rädsla för att bli upptäckt och igenkänd när hon satt i min bil gjorde mig också rädd.

Vad är ditt starkaste minne minne/speciell händelse?- En sådan händelse var valvakan hos Tusk-partiet PO i Warszawa för ett år sedan, folk grät av glädje när Kaczinsky-regimen föll.

Vad är ditt tips till andra som vill jobba som utrikeskorrespon-denter?- Börja på en lokalredaktion och lär yrket från grunden, läs, plugga språk.

Text: Monica Karlstein, Foto: Klagenfurt

11

Erik de la Reguera, (DN)Var jobbar du och vilka länder ingår i ditt område?– Utrikeskorrespondent i Latinamerika för Dagens Nyheter, stationerad i Ar-gentina, men täcker hela Latinamerika.

Hur skiljer det sig att jobba där du är jämfört med en redak-tion i Sverige?– Jag jobbar helt själv och är i praktiken i tjänst 24 timmar om dygnet, så det är stor skillnad mot att arbeta 9-17 på en redaktion. Den största skillnaden är att man måste vara självgående och ta ini-tiativ.

Vad är ditt starkaste minne?

– Det finns många, men ett av dem är från Haiti där jag var nyligen och skrev om katastrofen efter orkanen och de tro-piska stormarna. Där träffade jag den 11-åriga pojken Enoc, vars hus hade spolats bort av en våg av lera och sten, och i den vågen dog hans syster, pappa och kusin. Jag minns särskilt hur han pratade om sin syster, och att han var väldigt noga med att jag stavade hennes namn rätt. Hon hette Asna. Det tyckte jag var gri-pande. Det blir så i det här jobbet, man möter människor som är utsatta på ett eller annat sätt, men många har en fan-tastisk förmåga att hämta sig, fortsätta med sina liv och gå vidare.

Vad har du för tips till andra som vill jobba som utrikeskor-respondenter? – Ett genuint intresse för den världsdel, eller det land man ska försöka täcka, och ett driv att vilja berätta. Jag tror att det är en fördel att ha erfar-

enheter från andra yrken och områden i samhällslivet och ibland, eller gärna, också en utbildning som inte enbart har handlat om journalistik.

Text: Caroline Åkerlund, Foto: Dennis Thern

ident för första gången år 2002. Människor dansade på gatorna och jublade över den första ”arbetarpresidenten”.

Vad är det bästa/sämsta med att vara utrikeskorrespon-dent? – Det bästa är att få vara uppdaterad hela tiden. Jag skriver även för kultur- och näringslivsredaktionen. Det är kul att få skriva om många olika områden. Negativt är att det kan vara stressigt. Jag skriver både artiklar för morgondagen och längre fram i tiden. Det kan vara pressande att bli klar till dead-

line, ibland är man inte helt nöjd eller har inte fått tag på alla man skulle ha velat prata med. Men jag har fått bättre rutin på det där med åren.

Text: Caroline Åkerlund, Foto: Håkan Forsberg

Lars Palmgren, (SR) Var jobbar du och vilka länder ingår i ditt område?– Utrikeskorrespondent för Ekot i P1 stationerad i Santiago de Chile, men täcker hela Latinamerika.

Vad är det farligaste du rapporterat om?– Krigen i Centralamerika (Nicaragua, El Salvador och Guatemala), då det hände att man hamnade mellan eldar-na. Ibland kunde man även gripas av den ena partnern misstänkt för att vara spion för den andra. Men Chile och Ar-gentina under militärdiktaturerna var också farliga, jag utsattes för dödshot i bägge länderna.

Vad är det bästa/

sämsta med att vara utrikeskorrespon-dent?– Det bästa är att man gör det man är in-tresserad av och att man inte har några fasta tider. Det sämsta är också att man inte har några fasta tider... Man kan väckas när som helst och tvingas rycka ut när som helst - mitt under födelsed-agsfesten. I mitt fall är också tidsskill-naden med Sverige ibland lite kämpig - ska jag vara med i direktsändning i P1-Morgon till exempel måste jag ofta sitta vaken till tre på natten, vilket inte är så där himla kul.

Vad är ditt starkaste minne?– Det finns många minnen, men det som kanske är det mest intensiva är från Medellin i Colombia. Jag intervjuande en ung yrkesmördare som var 17 år. En produkt av en extremt galen tid. Men, och det är det som gör det till så starkt minne, under själva intervjun, när han

lite slängigt berättat om sina fyra mord, så är det som om han plötsligt fattar vad det är han har gjort och han bryter lång-samt samman, inser vem han har blivit och fylls av en outsäglig fasa.

Text: Caroline ÅkerlundFoto: Andrea Smart

12

Bosse Lindwall (TV4)Vart jobbar du och vilka områden ingår i ditt område? - Jag jobbar i Beijing, Kina, som TV4’s Pekingkorrespondent. Men jag har även fått åka till Burma, Bali och Australien.

Vad är ditt starkaste minne, eller den mest speciella händelsen?- Ett roligt minne var då vi åkte till Yun-nan-provinsen i närheten av Burma där de skulle bygga ut en flod, trots loka-lbefolkningens protester. Från början försökte vi hålla oss i ständig förflyttning för att inte bli stoppade av polisen, men tillslut fick dom fatt oss. Efter förhör blev vi släppta eftersom vi hade lagen på vår sida, men de insisterade på att skicka med två personer från propagandakom-missionen som skulle följa med oss och

”visa oss runt”. Vi förstod ju vad det skulle innebära, men accepterade det ändå tillslut. Visst försökte dom så gott dom kunde övertyga oss om att någon utbyggnad inte skulle ske, men runtom floden fanns det stora skyltar där det stod ”här kommer vi bygga ut floden”. Folket visade oss även utbyggnaderna. Det var kul att se hur killarnas anda sjönk allt lägre i takt med att de förstod att de to-talt misslyckats i sitt uppdrag.

Vad är det bästa res-pektive sämsta med att jobba som utrikeskor-respondent?- Det bästa är självständigheten. Och att man i Kina ligger 6 timmar före hemma redaktionen, vilket kan vara väldigt prak-tiskt. Sedan växer nyheterna som svam-par ur jorden här!Det sämsta är att det kan vara svårt att få feedback. Man drabbas lätt lite av ”korre-sjukan”, man tror att folk är jät-temissnöjda hemma och pratar bakom ryggen på en. Sedan finns det naturligt-

vis ett element av ensamhet. Men det har blivit mycket bättre nu med e-mail och Skype.

Text: Mikael Frendel, Foto: TV4

Gunilla von Hall (SvD)Vart jobbar du?– På Svenska Dagbladet med basering vid FN:s Europahögkvarter i Genève. I princip alla länder där FN har engagemang, åtaganden och aktiviteter ingår i mitt område, samt Schweiz och Italien.

Hur skiljer det sig att jobba där du är jämfört med en redaktion i Sverige?

– Det är större bredd på ämnen och län-der. Man hanterar ett massivt informa-tionsflöde från hela världen vilket gör att man måste sovra hårt. Man måste också vara väldigt självgående och jonglera med flera språk varje dag. Det krävs flexibilitet och ingen 9-17-mentalitet. Man har större självständighet.

Vad är det roligaste du rapporterat om?– Ett reportage om hemmamännens förening i Italien. Manhaftiga italienare

Karin Henriks-son (SvD) Vart jobbar du och vilka länder ingår i ditt område?SvD:s utrikeskorrespondent i Washing-ton sedan1992. USA, Kanada, Mexiko och i viss mån Karibien ingår i hennes område. Hur skiljer det sig att jobba där du är jämfört med en redak-tion i Sverige?– Det är ensamt, men också självständigt, det innebär mer jobb. Det kan liknas vid att vara en specialreporter i Stockholm i så måtto att man själv bestämmer mer över arbetsuppgifterna - ett ge och ta med redaktörerna. Vad är det roligaste du rapporterat om?– Presidentvalen, förstås, men annars är

det svårt att lista: trender i Vilda västern, alligatorjägare i Lousisiana och kultur-reportage i hela landet. Vad är ditt starkaste minne minne/speciell händelse?– När jag träffat kända amerikanska politiker personligen - valmöte på en liten ranch i Texas med George W Bush; intervju med Hillary Clinton när hennes bok översatts till svenska och när jag häl-sade på Barack och Michelle Obama på ett möte i Boston under demokraternas partikonvent 2004. Vad är det bästa/sämsta med att jobba som utrikeskorrespon-dent?– Det är lärorikt, omväxlande och självständigt. Det sämsta är mängden jobb, ibland känner man sig lite isolerad då jag jobbar utan kollegor. Vad är ditt tips till andra som vill jobba

som utrikeskorrespon-denter?– Försök att göra det! Inte minst i USA, där man också gnuggas mot den yrkess-kicklighet som utmärker den amerikan-ska journalistkåren.

Text: Hanna Widell, Foto: Gary Yerkey

13

Anna Koblanck (DN)Vart jobbar du? – Jag är stationerad i Johannesburg i Sy-dafrika, men täcker samtliga afrikanska

länder söder om Sahara.

Vad är det roligaste du rapporterat om? – Jag gjorde en nio dagar lång resa med båt på Kongofloden inför senaste va-let i Demokratiska Republiken Kongo. Drygt 200 resenärer campade på en gi-gantisk flotte som bäst kan liknas vid ett flytande flyktingläger och zoo. Det var en fantastisk möjlighet att tillbringa en längre tid tillsammans med de männi-skor jag ville berätta om, och gav en dju-pare insikt än om jag bara klivit ombord på båten i ett par timmar och intervjuat några resenärer.

Vad är ditt starkaste minne? – Ett av mina bästa minnen är en presskonferens med Nelson Mandela när jag först kom till Sydafrika för fyra år sedan. När han kom in i salen ställde sig hela internationella presskåren upp

och applåderade, något som inte händer så ofta.Ett av mina sämsta minnen är från våld-samheterna i Kenya i början av året, då jag besökte ett bårhus i staden Eldoret där lik från människor som huggits ihjäl med machetes eller bränts till döds låg i stora högar i rum och korridorer.

Vad är ditt tips till andra som vill jobba som utrikeskorrespon-denter? – Tänk på att det viktiga är att du vill berätta någonting - man är inte utrikeskorrespondent för att man tycker att det är kul att resa runt i världen, re-sandet är bara en del av jobbet. Text: Monica KarlsteinFoto: Robyn Dixon, reporter på Los Ange-les Times

samlades varje vecka i en vacker villa för att diskutera strykning, tvättips, rengöring-sprodukter och recept. Mycket skratt men också stort allvar och städpassion.

Vad är det farligaste du rapporterat om?– Uppdragen i Bosnien och Kroatien under kriget 1993-1995. Fruktansvärt farligt med oklara frontlinjer och mycket krypskyttar. Blev utsatt för flera granatattacker när jag reste med FN-konvojer och i pressmärkta fordon. Hamnade mitt i skottlossning i

Sarajevo två gånger.

Vad är ditt starkaste minne minne/speciell händelse?– Massakern i kyrkan Nyarubuye i Rwanda sommaren 1994. Utan tvekan. Den första stora massakern med tusentals avrättade över-allt omkring kyrkan. Barn, kvinnor, åldringar med armar, ben och huvuden kapade. Synen och stanken har etsat sig fast för alltid. Reste med gerillan och en grupp fotografer. Då visste ingen att det handlade om ett folkmord.

Text:: Monica Karlstein, Foto: Staffan Löwstedt

M a r g a r e t a Svensson, (SR)Vart jobbar du?– Stationerad i Johannesburg, Sydafrika med Afrika söder om Sahara som bev-akningsområde. 48 länder söder om Sa-

hara.

Vad är det roligaste du rapporterat om?– Det var faktiskt riktigt gripande att vara med vid undertecknandet av avta-let om en samlingsregering i Zimbabwe. Och överväldigande att sen komma ut till folkmassorna som väntade utanför. Oppositionens anhängare hade dagen till ära, klätt sig i oppositionens t-shirts, det var det få som hade vågat göra tidig-are. Det var en glädjens dag i Zimbabwe, oavsett att det som hänt sen dess inte har varit särskilt upplyftande, och att hoppet förbytts i hopplöshet igen.

Vad är det farligaste du rapporterat om?– Efter valet i Kenya, var läget spänt och farligt, när demonstranter mötte kraval-lutrustad polis på gatan och polisen kastade tårgas. Det var också många situationer där läget var lugnt på ytan men spänt och snabbt kunde slå om och bli våldsamt. Det gäller att ha läget under kontroll och ha förberett utvägar.

Jag reste med två kenyaner i västra Ke-nya för att rapportera om flyktingssitu-ationen och de etniska motsättningarna. När vi var på väg hem, hörde vi på bil-radion att presidenten hade utnämnt en vicepresident, som inte tillhörde opposi-tionen utan ett tredje parti. Det utlöste ilska bland oppositionens anhängare. Samtidigt som det började bli mörkt, började folk gå ut och sätta upp vägspär-rar och bränna bildäck. Vi fick köra in till närmaste polisstation, där flera mam-mor och barn som tillhörde den nye vi-cepresidentens folkgrupp, också sökte skydd. Medan vi satt där i bilen hörde vi gevärsskott och sjönk allt längre ner i bilsätena och undrade vad det var som pågick.

Text: Monica KarlsteinFoto: Snezana Vucetic Bohm, Sveriges Ra-dio

14

Latinamerika - JOURNALISTERS ARBETSFÖRHÅLLANDEN VARIERAR ÖVER HELA KONTINENTEN

TEXT Caroline ÅkerlundBiLD Estrella de la Reguera och Avista Education

DE mEDIALA förhållandena i Latinamerika är ett exempel på ett område där läsare har fördomar. Ofta är det bilden av Latinamerika som korrum-perat, odemokratiskt och dik-tatoriskt, som dominerar. Hå-kan Forsberg bevakar Spanien och Latinamerika för Svenska Dagbladet. Han tror att det är ”lätt att prata om Latin-

amerika som en enhet”, och att detta bidrar till generalise-ringar. Men han understryker att situationen är väldigt olika i alla länder.

ERIk DE LA REGUERA, Da-gens Nyheters korrespon-dent i Buenos Aires, berättar om olikheterna mellan lati-namerikanska mediers förut-

sättningar. Han ger Argentina och Kuba som exempel på två motsatser.

– I Argentina är det ett relativt öppet medieklimat och det är ett av de länder där det fria or-det är starkt, säger Erik de la Reguera och fortsätter: – Sedan finns det i andra än-den av spektrat Kuba, där

staten kontrollerar medierna fullständigt och kritik mot re-geringen är, i stort sett, helt omöjlig att få publicerad. Det har lättat lite på sistone, men Kuba är fortfarande ett land med hård censur.

HAN bERäTTAR OckSå att maffian har stort inflytande i länder som Mexiko och Co-

DN: s utrikeskorrespondent Erik de la Reguera är stationerad i Argentinga, här tillsammans med tre kvinnor i la Paz, Bolivia.

Generaliseringarna kring Latinamerikas media är många. Latinamerika är ett samlingsnamn för Sydamerika, Mellanamerika och de karibiska öarna. I de flesta länder talar man spanska, men i övrigt skiljer sig de kulturella, politiska och mediala förhållandena betydligt från land till land.

15

lombia, och att många journalister därför råkar illa ut i dessa länder. Enligt Report-rar utan gränser, tvingas ett 50-tal jour-nalister i Colombia arbeta med livvakter. Det är viktigt att komma ihåg att det finns

flera organisationer som kämpar för ytt-randefrihet och pressfrihet i världen. En av dessa är just Reportrar utan gränser, en internationell organisation som även för-söker få fängslade journalister befriade.

Två ANDRA ORGANISATIONER som arbetar i Latinamerika är Federación Lati-noamericana de Periodistas (FELAP) och Comisión Investigadora de Atentados a Periodistas (CIAP). De försvarar demo-kratiska medier och journalistisk frihet och utreder även attentat mot latiname-rikanska journalister.

ATT LäSARE HAR EN SkEv bILD av Latinamerika beror, enligt Erik de la Re-guera, på att journalister inte alltid rap-porterat till ländernas fördel.Kuba får återigen stå som exempel.– Här har man låtit både vänstern och högern projicera sina drömmar och mar-drömmar men debatten har förts långt ifrån den verklighet många kubaner lever i, säger Erik de la Reguera.

IDAG äR kUbA lite mindre omskrivet, medan politiker som Venezuelas presi-dent Hugo Chávez står mer i fokus. Hå-kan Forsberg och Erik de la Reguera är båda överens om att det är en viktig uppgiftsom svensk journalist idag att visa upp en mer mångsidig och riktig bild av Latinamerika än vad man gjort tidigare. Erik de la Reguera tror att detta kan öka förståelsen och nyansera debatten.

HåkAN FORSbERG TROR att anled-ningen till att Latinamerika inte är mer omskrivet i svensk media är papperstid-ningens begränsning och att det handlar om nyhetsvärdering. Latinamerika ligger på flera sätt långt bort från den svenska tidningsläsaren. Men Håkan Forsberg försöker bidra till förståelse genom att skriva nästan varje dag och då inte bara om politiska nyheter utan också om hän-delser som rör näringsliv och kultur.

- ett samlingsnamn för olikheter

16

– Rysk journalistik obefintlig

Självcensur, propaganda och förföljelse tillhör vardagen i rysk journalistik. Journalistens roll är inte alls den samma där som i väst. Anledningen är gamla ryska och sovjetiska traditioner som ännu lever kvar. I Ryssland får auktoriteten aldrig ifrågasättas. TEXT: Sofia Persson

iLLuSTRATion: Ania Obminska

I OKTOBER FIcK JMK besök av den ryska journalistikprofessorn Dimitrij Strovskij från universitetet i Jekaterinburg. Han höll en föreläsning om rysk journalistik. Eller snarare bristen på sådan.

DEN RySKA DEmOKRATIN är starkt kritiserad i väst. Under sovjettiden var censuren kontrollerad av staten och instiftad i lagen. Journalister landsförvisades och skickades till arbetsläger.

I DAGENS RySSLAND dödas journalister som är kritiska till regimen. Sedan president Vladimir Putin kom till makten år 2000 har fler än 50 verksamma journalister mördats. Det i väst mest uppmärksammade var mordet på Anna Politkovskaja hösten 2006.

UTÖVER STATEN HAR även affärsmän stort inflytande över landets medier. Oljebolaget Gazprom har till exempel intressen i flera av landets tidningar. Ryska tidningar är i lika hög grad som i Sverige, om inte i ännu högre grad, beroende av annonsintäkter. De har dock gått ett steg längre och tillåter köpta artiklar.

ENLIGT DImITRIJ Strovskij är den ryska journalistiken obefintlig. Han menar att

den etik och den roll journalistiken har i väst, att granska objektivt – inte finns i Ryssland. Svaret ligger i ryska och sovjetiska traditioner där auktoriteten inte ifrågasätts.– De lyfter inte fram orättvisor. De skall inte granska samhället, utan hjälpa det, säger Dimitrij Strovskij.

HAN BERäTTAR ATT dagens ryska medier använder sig av samma typ av propaganda som de gamla sovjetiska sångerna gjorde under sovjettiden. Medierna beskriver dagens ryska soldater exakt på samma sätt som folksångerna från kommunismens Sovjet beskrev sina soldater.

DImITRIJ STROVSKIJ hävdar med traditionerna som stöd, att Ryssland inte anpassar sig till demokratin för att de aldrig levt i någon.

– De litar mer på auktoriteten än på sig själva. De röstar med hjärtat hellre än med hjärnan.

HAN mENAR ATT de huvudpunkter som styr ryssarnas tänkande alla går ut på att det ryska folket alltid varit styrt uppifrån. De har alltid varit en massa, ett kollektiv. De världsliga lagarna, instiftade

av staten, har aldrig haft en särskilt stark ställning. Istället lyssnar ryssarna på samvetet och moralen. Det är kopplat till den ortodoxa kyrkans krav på blind tro utan ett sökande efter svar.

TROTS ATT KyRKAN har varit förtryck+t under hela sovjettiden, lever dess traditioner kvar. Det djupt rotade medvetandet – kollektivet först, stoltheten, en anpassning till stora omvälvningar – beskriver det som också kan kallas den ryska själen. Västliga värderingar har inte alltid en motsvarighet i Ryssland.

DImITRIJ STROVSKIJ försöker förklara varför Ryssland inte alltid uppmärksammar de mänskliga rättigheterna. Han menar att det är komplicerat då ryssar helt enkelt ser lidande utifrån en annan vinkel.

STäLLS VALET mELLAN att ge folket ett jobb under hemska arbetsförhållanden – eller att åtgärda ett mycket svårare och mer djupgående problem – väljer de det enklaste alternativet – att ge folket arbete, och löser då ett problem. – Jag vill inte säga att jag håller med, men det är ett sätt att förklara det, säger Dimi-trij Strovskij.

JMK:s gästföreläsare professor Dimitrij Strovskij:

17

kinas stapplande steg mot demokrati

ERIK [email protected]

När jag vikarierade på Norrköpings Tidningar i somras fick jag en morgon ett spännande jobb av nyhetschefen: ”De har en artikel om kineser i Dagens Samhälle (tidningen för Sveriges kommuner och landsting) kolla hur det är med Norrköping.”

Jag ögnade igenom artikeln och insåg att en invasion av kinesiska partifunktionärer drabbat Sverige. Det visade sig att bokstavligen fanns tusentals i kineser på besök i varenda håla och avkrok i vårt lilla land. Frågan var bara varför de skeppades över halva jordklotet för att studera svensk kommunförvaltning? Efter att följt upp artikeln med ett par intervjuer fick jag veta att de var här för att lära sig demokrati.

Ett par veckor senare bekräftades återigen kinesernas intresse för demokrati när SVT visade Weijun Chens fantastiska dokumentär ”Rösta på mig!”. Den handlar om hur 8-åringar i den kinesiska staden Wuhan lär sig demokrati genom laddade debatter och voteringar om vem som får den prestigefyllda och ansvarstyngda positionen som klassens ordningsman.

Varför är kineserna intresserade av demokrati? Svaret finner vi hos den österrikiske filosofen och nobelpristagaren i ekonomi Friedrich von Hayek. Hayek menade att samhällen där människor inte fritt kan utbyta idéer och information aldrig kommer att nå ekonomiskt välstånd och rationell resursfördelning. Hans hypotes styrks ständigt. Nordkoreaner svälter och iranier får sina hem förstörda av jordbävningar medan deras regeringar med våld kväver alla kritiska röster och lägger pengarna på kärnvapen.

Under de senaste decennierna har den kinesiska ekonomin växt i en rasande takt, samtidigt har kineserna lagt de maoistiska doktrinerna på hyllan och istället dammat av den kinesiska filosofen Konfucius idéer. Konfucius menade att människans uppgift är förädla sig själv och på så vis även bidra till det gemensamt goda. På många sätt påminner det om vad Adam Smith beskriver i ”Nationernas Välstånd” 1200 år senare. Konkurrens och självförverkligande leder i slutändan till det bästa för alla. Västerländska akademiker reser till Kina för att vid seminarier diskutera hur det uråldriga kinesiska idéarvet kan bli en grund för ekonomisk effektivitet, välstånd och demokrati.

Det är inte bara solsken i berättelsen om världens största diktaturs krypgång mot demokrati. Kina delar tillsammans med Kuba den mindre smickrande förstaplaceringen på listan över de länder som håller flest journalister fängslade. Den kinesiska regimen har ambitionen att göra internet till världens största intranät genom att stänga de sidor som de anser är olämpliga och fängsla internetanvändare för vad de skriver på nätet. Det kommer att dröja innan Kina lämnar krypstadiet och tar sina första riktiga stapplande steg mot demokrati.

KRÖNIKA //

18

– En del beskriver mitt jobb som världens enklaste, berättar Cecilia Uddén som befinner sig i Amman, Jordanien när vi får tag på henne. Men det är ofta de lokala reportrarna som letar upp de aktuella nyheterna. Hennes uppgift är istället att hitta den lilla människan på gatan som kan kommentera och berätta om nyheterna för lyssnarna.– Jag vet ofta vilka människor jag ska intervjua innan jag åker iväg på en reportageresa, annars är det ett för stort slöseri med tid. Men vad det sedan blir är svårt att säga. Det beror lite på vilka man stöter på.

SOm ALLTID INOm JOURNALISTIkEN gäller det att vara först på plats och röra sig snabbt mellan de olika länderna och konflikterna som ska täckas. Men det räcker inte. Det krävs en berättartalang och en förmåga att sätta detaljer i ett större per-spektiv.– Som utrikeskorrespondent är jag lyssnarnas ögon, öron och näsa. Du måste beskriva vad du upplever. Att skapa en bild, konkretisera, att till exempel beskriva färgen på oliverna, för att därefter gå in i abstraktioner och mer komplicerade reso-nemang.

HON Om NåGON bORDE vETA. Cecilia har till och från varit Sveriges Radios utrikeskorrespondent sedan 1993, stationerad i Kairo, Washington och nu i Amman. Idag täcker hon länderna mellan Marocko och Iran inklusive den Arabiska halvön, vilket hon själv påpekar inte fungerar i praktiken. Det får bli ett urval. – En stor skillnad (mot andra journalister) är att vi (utrikeskor-respondenter) täcker enorma områden. Men får jag reda på att det händer något i Jerusalem nu, skulle jag ändå kunna göra ett vettigt inslag av det. För jag har varit där och kan situationen, säger Cecilia.

FöR HENNE äR rapporteringen från situationen i Irak svårast. Anledningen är att SR inte vill skicka sina reportrar dit. Det kostar alldeles för mycket. Bara att, på ett säkert sätt, ta sig mel-lan flygplats och hotell innebär en nota på över 30 000 svenska kronor. I vanliga fall är det hon som får bedöma riskerna då hon arbetar i regioner där det dagligen begås övergrepp och där pressfriheten är begränsad.

HON bERäTTAR Om hur många utrikeskorrespondenter ser hemska övergrepp, döda kroppar och mord. Men menar att hemmaredaktionerna numera är bättre på att ta hand om folk från fältet. För henne själv är rapporteringen i sig ett sätt att bearbeta det hon sett och upplevt. Det blev extra tydligt, då redaktionen en gång valde bort hennes material från en avrätt-ning i USA.– Jag kände mig smutsig, i flera år. Att ha suttit som ett korrekt vittne, passiv, till något som är så totalt emot ens principer säger Cecilia och menar att det kändes fel att inte få rapportera om det i efterhand. Alla upplevelser och minnen är inte positiva, vilket är ett pris hon får betala. Cecilia fortsätter: – Utan att rapportera blir det meningslöst.

Utrikeskorrespondentens vardag sägs vara ständiga direktsändningar i exotiska miljöer och mö-ten med intressanta människor. Femte Statsmakten har sökt upp Sveriges Radios Mellanöstern-korrespondent Cecilia Uddén för att slå hål på myten.

CECILIA UDDéN:

TEXT Minna KorsgrenBiLD Pressbild, Mats Gezelius

// DRÖMYRKET

Med uppgift att beskriva

världen.

DRömyRkE: UTRIkESkORRESPONDENT

CeCilia Uddén MannheiMer

UTbILDNING: Fil Kand med inriktning arabiska och engelsk litteratur, journalistutbildning på Skurups Folkhögskola.kARRIäR: reporter på Kulturnytt, utrikeskorrespondent stationerad i Kairo 1993-98, Washington 1998-03, 2004 reporter och en av initiativtagarna till SR-programmet Konflikt, SR:s korrespondent stationerad i Amman 2006.

19

TIDNINGENS cHEFREDAkTöR och grundare Oh Yeon Ho som växte upp under politisk turbulens i Sydkorea, tröttnade på landets media och ville minska den konservativa pressens makt. Han funderade länge på hur han, utan en förmögenhet, skulle kunna starta ett demokratiskt medie. Idag beskriver han Internet som ”en sjö full av hopp om att kunna förverkliga sin dröm om en ny typ av journalistik.”

I FEbRUARI 2000 LANSERADES OhmyNews online för att se-dan också utvecklas till en papperstidning som ges ut en gång i veckan. På webben finns utöver den inhemska upplagan också en internationell motsvarighet. – Jag ville skapa en tradition fri från tidningsföretagens elitism, en tradition där nyheter värderas utifrån kvalitet, oavsett om de kommer från stora tidningar, en lokalreporter, en utbildad jour-nalist eller en småstadshemmafru, säger Oh Yeon Ho.

IDAG HAR TIDNINGEN 60000 medborgarreportrar och en pro-fessionell redaktion på nästan hundra personer. Tillsammans producerar de mer än 160 artiklar om dagen som genererar 600 000 besökare om dagen. OhmyNews har blivit utsedd till att vara en av Sydkoreas mest inflytelserika tidningar.

OHmyNEwS bLEv SNAbbT så populär att Roh Moo-hyun som vann presidentvalet år 2002 valde att intervjuas av OhmyNews direkt efter valresultatet offentliggjorts, medan andra tidningar fick vänta i flera veckor. Presidenten menade att OhmyNews var det mest effektiva sättet att nå ut till sina väljare.

mEDIEEXPERTER OcH kONkURRENTER har länge ifrågasatt den typ av medborgarjournalistik som OhmyNews går ut på, eftersom medborgarreportrarna saknar utbildning i källkritik och andra högt värderade journalistiska principer. Trots att tid-ningens artiklar ofta innehåller starka åsikter menar ändå Jean K. Min, communications director för OhmyNews att de kan

hålla samma höga kvalitet som traditionell press. – Våra reportrar är inte tillåtna att skriva under pseudonym och vi kontrollerar deras identiteter genom en regeringssponsrad verifieringsprocess innan de kan bli medlemmar. Deras artiklar blir innan de publiceras noggrant kontrollerade när det gäller fakta och språk, säger Jean K. Min som berättar att 30 procent av allt material som kommer in sållas bort på grund av bristande kvalitet.

OHmyNEwS HAR UPPmäRkSAmmATS världen över och lik-nande media har lanserats i många olika länder. 2004 utsåg The Guardian, OhmyNews till en av de topp fem nyhetssajterna i världen och kallade tidningen för ”Arguably the world’s most domestically powerful news site.”

OH yEON HO vILL EXPANDERA. Det finns redan en interna-tionell och en japansk nätupplaga. Men det tycks inte vara nog för Oh Yeon Ho har en vision: – OhmyNews borde vara epicentrum för hela världens sam-hällsdebatt.

Medborgarjournalistik & ohMynews

Begreppet medborgarjournalistik utgår från tanken att alla medborgare kan vara reportrar. Vanliga människor, ofta utan journalistikutbildning, har en aktiv roll i att samla in och analysera material och sprida information genom olika typer av media.

OhmyNews drivs nästan uteslutande av vanliga männis-kor som skickar material till tidningen. Den professionella redaktionen granskar och korrekturläser sedan materia-let innan det publiceras online eller i papperstidningen. Skribenterna betalas sedan i proportion till hur många klick materialet genererar på hemsidan.

Den Sydkoreanske tidningen och nyhetsportalen OhmyNews började som motvikt mot den väl-etablerade konservativa pressen i landet och banade väg för en fri och självständig media. Trots tidningens avstånd från den traditionella tanken kring nyhetsjournalistik, och kanske just där-för, är OhmyNews idag en av Sydkoreas mest inflytelserika nyhetstidningar. TEXT Monica Karlstein

FoTo OhmyNews

Sydkoreaner skapar ny typ av journalistik

20

Sverige har varit medlem i Europeiska Unionen i nästan 14 år. Fortfarande är det ändå många som inte vet skillnaden mellan ministerråd och kommission. EU-rapporteringen är knapp i jämförelse med exempelvis Amerikansk politik.

DET FINNS 1200 ackrediterade journalis-ter i EU, men endast ett tiotal av dessa är svenska. Dagens Industri tog nyligen bort sin korrespondent i Bryssel. Är det starten på en trend?

DEN 11 APRIL 2008 mötte EU-kommis-sionens högsta tjänsteman för kommuni-kationsfrågor, Claus Haugaard Sørensen, gymnasieungdomar från Hässleholm. De fick ha en öppen diskussion och fråge-stund om olika EU-frågor.

På SEmINARIET togs bland annat ung-domens ointresse för EU-frågor upp, och varför inte EU syns i media. Det kla-

gades bland annat på EU:s låga profil i jämförelse med exempelvis Amerikanska val. Ungdomarna ville helt enkelt ha mer spänning i sina nyheter. Något som rap-porterigen från EU inte verkar så bra på att erbjuda.

INTE kAN DET vara så enkelt att ointres-set för att läsa om EU i den svenska pres-sen beror på att det inte är fartfyllt nog? Uppenbarligen måste det finnas andra orsaker till att EU ges lite utrymme i svenska medier.

ENLIGT ROLF FREDRIkSSON, korre-spondent för SVT, existerar inte ens ett

utbrett ointresse för EU-journalistik.- Jag skulle inte säga att det finns ut-brett ointresse, nej. Tvärtom finns många en vilja att veta och förstå hur det hänger ihop, att begripa hur beslut tas och var-för.

HäR FOkUSERAS det alltså inte på oin-tresset från svenskarna, utan snarare en önskan om att kunna få vara mer delak-tig. Var journalisternas ansvar i det hela ligger, verkar också vara en komplicerad fråga enligt Fredriksson.- Det är klart att det är en utmaning för oss journalister att skildra så att det blir intressant och konkret, och inte bara gub

Var tog EU vägen?NYHET //

21

Sverige har varit medlem i Europeiska Unionen i nästan 14 år. Fortfarande är det ändå många som inte vet skillnaden mellan ministerråd och kommission. EU-rapporteringen är knapp i jämförelse med exempelvis Amerikansk politik.

TEXT Tove DådermanFoTo Linnéa Jonjons

ILLUSTRATION Tove Dåderman

Var tog EU vägen?bar som går in och ut ur möteslokaler och säger obegripliga saker.

HELA SITUATIONEN som den ser ut idag med EU-rapportering kan verka som en nedåtgående spiral. EU anses dock inte vara någonting oviktigt, var-ken för press eller publik. Det saknas helt enkelt kunskap om det jätteorgan som vi faktiskt är en del av.

DEN bILD måNGA har om EU är att Sverige som land inte har stor chans att påverka. Därmed skulle möjligheterna för privatpersoner vara ännu mindre, om inte omöjliga. Det kan då tyckas onödigt att ens försöka sätta sig in i vad som händer.- Man ser kanske inte värdet av att vara med, vilket ofta kan vara svårt att räkna i siffror, till exempel det faktum att Sverige är en del av den inre mark-naden, säger Andreas Liljeheden, frilan-sande EU-korrespondent.

ävEN Om NyHETSFLöDET inom EU är stort, och journalisterna har mycket information att hämta av, kan det vara svårt att sålla ut och hitta rätt tillfälle för rapportering. Exempelvis skrivs det mycket om en fråga när det är toppmö-te, utan att detta innebär att det är den mest intressanta tidpunkten.- Att det ser ut på det här sättet tror jag berordels på att kunskapen om institutioner-na är ganska låg generellt sett ochatt det institutionella ramverket är väl-digt krångligt, säger Sigrid Melchior, fri-lansande EU-korrespondent.

22

CAROLINE ÅKERLUND [email protected]

För flera månader sedan ställdes schackbrädet upp, redo för spel. Sedan dess har den vita och den svarta spelaren flyttat olika pjäser i hopp om att spela det vinnande draget. Nej det är inte de årliga schackmästerskapen jag har tagit en närmare titt på, utan presidentvalet i USA.

För i drygt ett år har vi kunnat ta del av varenda liten detalj, minsta bonde som flyttats, när det gäller det amerikanska spe-let. Och preliminärval, tittarsiffror och opinionsundersök-ningar verkar tala för samma sak, svart kommer att spela vitt schackmatt.

Barack Obama tuggar sig fram på spelbrädet och verkar snart ha slagit ut varenda en av John McCains republikanska spelpjä-ser. Det är bara några drag sedan McCain började spela med sin dam Sarah Palin, men hysterin har lagt sig och hon ser nu-mera ut att vara avväpnad. Jag börjar nästan undra, finns det ens några vita spelpjäser kvar?

Än är spelet inte över. Självklart finns det republikanska väljare kvar i USA. Var och när de presenterats i svensk media kan man dock fråga sig. I svensk media, har Obama har tidigt lyfts fram som den store segraren, men överrensstämmer nyhets-rapporteringen med den amerikanska verkligheten? Nej, det har jag svårt att tro.

Fortfarande finns det människor som inte kan tänka sig en svart president, är emot abort och homosexuella äktenskap el-ler tycker att Irakkriget ska fortsätta. Och hur fel vi än tycker att dessa människor har, kan man i media inte ignorera ett så stort antal personer. I alla fall inte utan att det kan komma att innebära att vi överrumplas i spelets slutskede. För precis som i schack kan situationen plötsligt förändras.

Om svensk media visat upp en skev bild av det amerikanska valet vet vi först den 4:e november 2008. Men med detta sagt är det, enligt min mening, inte alls klart vem som kommer att spela vem schackmatt.

Vem spelar vem schackmatt i USA?

iLLuSTRATion Pailin Jonsson

KRÖNIKA //

23

Finanskrisen är spännande

Vid 76th Street and Columbus i New York möter Femte Statsmakten TV4: as utsända ekono-mireporter Jens B Nordström för att diskutera finanskrisen och rapporteringen kring den.

TEXT Hanna Widell BiLD Pressbild

JENS b NORDSTRöm menar att det är och kommer att fortsätta vara en ska-kig höst, och han ser skeptiskt på att botten verkligen är nådd. De politiska planerna är för vaga, krisen har fört med sig större skada på den verkliga ekonomin än vad som förutspåtts. Jens berättar att krisen har lett till en riktigt tuff arbetsmarknad.

– Studenter kommer att påverkas på många sätt, försämrad arbetsmarknad och svårt att hitta jobb, säger han och förutspår en dyster framtid för oss studenter, men han ser inte framtiden som helt hopplös, utan som ordsprå-ket; efter regn kommer solsken, likaså efter lågkonjunktur kommer högkon-junktur. Vad alla bör påminnas om är att människor alltid tar lärdom av en kris. Som Jens B Nordström säger, är det ”dyrköpta lärdomar. ”

SEDAN AUGUSTI I år är Jens baserad i New York, men han är där under en prövoperiod.

– Det är en ekonomisk fråga för TV4 om jag kommer stanna kvar. Men jag trivs och hoppas på fortsatt anställning, berät-tar Jens B Nordström.

ARbETSDAGARNA vARIERAR från dag till dag, beroende på om det är en hän-delserik dag eller inte. Innan Jens flyttade

till New York fick han gå en grundkurs i redigering, allt från rapportering till kamerahantering görs nämligen av Jens själv. TV4 har en fotograf baserad i New York, men han jobbar mest med TV4: as utrikeskorrespondent Bertil Karlefors.

– Jag bestämmer över min egen tid, men jag har dessvärre ingen att bolla idéer med, säger Jens B Nordström. Han menar att det både finns för- och nackdelar med att

jobba som utrikesreporter. Att rappor-tera om ekonomikrisen beskriver han som spännande och det roligaste han har gjort som reporter. Han beskriver ett möte med en man som äger en hatt-butik i New York och menar att det är roligt att beskriva det stora genom det lilla. – Det är alltid roligt att höra vad van-liga människor har att berätta om sitt liv och hur de påverkas av ekonomikri-sen.

JENS b NORDSTRöm FORTSäTTER att berätta om hur spännande det är att vara ekonomireporter, framför allt nu under finanskrisen. Som allmänrepor-ter blir det lätt efter en längre tid mo-notont med samma typ av händelser att rapportera om.

– Jag rekommenderar verkligen att ta chansen att åka iväg och jobba som utri-kesreporter, oroa er inte för jobb det be-hövs alltid utrikeskorrespondenter, säger han med uppmanande ton i rösten och fortsätter: – Jag tror att det kommer att finnas ett sug efter ekonomireportrar i framtiden, det är ni som kommer att rapportera om hur ekonomikrisen rapporterades, det är ert jobb att granska oss.

Jens B Nordström rapporterar från finanskrisens New York. Han tycker att blivande journalister ska ta chansens att jobba som utrikesreportrar.

NYHET //

24

Många mediepersonligheter bland årets uppstickare

ENLIGT JURyN SkA EN UPPSTIckARE vARA en person som uppnått något det senaste året och ha en riktning. Det ska vara en person som sett sin chans där ingen annan gjort det. En visionär som övervunnit hinder av egen kraft och ha potential att spela en framträdande roll i framtiden. Juryn bestod av Shortcuts vd Lovisa Sterner och projektledare Anna Edwardsson och redaktionsmedlemmar från tidningen Shortcut.– Vi vill lyfta fram de lite yngre och de lite mer nytänkande och dessutom inte vara bundna av kriterier som makt och chefskap, säger Lovisa Sterner och berät-tar att de var trötta på alla kostymnissar och dräktkvinnor som fått för mycket publicitet.

TROTS ATT käNDA mEDIEPERSONLIG-HETER som Axel Björklund, DN-redak-tören som gjorde om På Stan-bilagan och debattören Katrine Kielos fanns med på

listan hamnade bara fyra mediepersonlig-heter bland de trettio högst rankade upp-stickarna.

ULRIkA HäGGROTH, cHEFREDAkTöR för tidningen Värnpliktsnytt var den enda som placerade sig på topp tio.– Det är både roligt och hedrande att ha blivit rankad så högt, säger Ulrika Häggroth och fortsätter: – Jag hoppas att jag fick utmärkelsen för något jag brinner för - granskande jour-nalistik och offentlighetsprincipen. Sedan är det kanske också för att jag inte ger mig utan kämpar vidare för det jag tror på.

mOTIvERINGEN TILL hennes placering lyder: ”När Ulrika Häggroth kallades vamp och anklagades för att ha legat sig till sitt jobb som chefredaktör för tid-ningen Värnpliktsnytt svarade hon med att polisanmäla försvarets högsta tupp,

ÖB Håkan Syrén, för förtal.”mOTIvERINGEN SäGER INGENTING om hennes bedrifter som chefredaktör och Ulrika Häggroth reagerade själv på Shortcuts motivering men det var inte förrän listan var färdigskriven som hon fick se den. – När de sa att jag utsetts till en av de hundra, hoppades jag att det var för min kamp för tryckfrihetsförordningen, säger hon och kommenterar de grova anklagel-serna hon utsattes för av Håkan Syrén. Hon tror att det ändå finns en koppling till hennes journalistiska prestationer.

– För min del så var själva händelsen och spridningen av ett brev med grova anklagelser om mig ett sätt att försöka förminska mig som journalist och ett på-hopp på tidningen Värnpliktsnytt, så på sätt och vis så har det journalistisk an-knytning.

I början av oktober utsåg Sveriges största karriärnätverk Shortcut årets 100 uppstickare. Det handlade om personer under 40 år som ansågs ha format Sverige. Ungefär en femtedel var från medie- och journalistikbranschen. Bäst bland dem hamnade Värnpliktsnytts chefredaktör Ulrika Häggroth.

- Men få i toppen

Många mediepersonligheter bland årets uppstickare

TEXT Monica KarlsteinFoTo Sandra Karlsson

Uppstickare inom media & joUrnalistik

(Utan inbördes ordning)

Ulrika Häggroth, chefredaktör, VärnpliktsnyttFredrik Persson, äventyrare & fotografDavid Löfvendahl, pr-ansvarig, Natur och KulturFredrik Ljung, författare & grundare av Ljung & SjöbergAxel bringeus, skandalbloggareEmma Pihl, föreläsare och författareIsabella ”blondinbella” Löwengrip Rydberg, succébloggaremernosh Saatchi, vd för kommunikationsbyrån HumblestormAxel björklund, redaktör för DN På StanRebecca crusoe, pr-chef för MTV Networkskatrine kielos, debattör och författarinnaSusanne möller, speljournalist på DNAmanda Svensson, författarinnakenza Zouiten, succébloggare

LOvISA STERNER mENAR att Ulrika Häggroth är en uppstickare just för att hon är en fighter som inte böjer sig för orättvisor. – Kanske var det klantigt att inte nämna Ulrika Häggroths journalistiska kvaliteter i motiveringen, men dem tar vi för själv-klara. Annars blir man inte chefredaktör på Värnpliktsnytt. Det som gör att hon sticker ut – och är en uppstickare – är att hon vågar ta strider, som den med ÖB. Ingen sätter sig på Ulrika Häggroth.

FöRSTAPRISET bLAND åRETS HUNDRA UPPSTIckARE gick till Jonas Hafrén och Armando Córdova för att ha kommit på hur man gör cellulosa vattenavstötande. Tillsammans har de företaget Organo-click som har utvecklat metoder för att kunna göra vattenavstötande och skryn-kelfria kläder, elektriskt ledande papper och antibakteriella operationskläder.

Att jobba på SVT innebär inte bara skrivbordsjobb på Oxen-stiernsgatan. Under senaste OS var SVT en viktig del av produktionsteamet på plats i Kina. Hur det kommer sig att ett så litet land som Sverige får vara med i så stora samman-hang? Vad har Sverige som andra tv-nationer inte har?

UNDER OS-SäNDNINGEN i Beijing i somras satt SVT:s medarbetare inte på latsidan de var istället på plats i Kina och var delansvariga tillsammans med Finland för produceringen av friidrottsgrenarna höjdhopp, längdhopp och stavhopp. Enligt Ursula Hægerström, SVT:s före-tagsinformatör, är Sverige och SVT kän-da för att vara mycket skickliga när det gäller sport- och nöjesproduktion. Len-nart Holm, grafiker på SVT, ser yttligare en anledning.

– Vi är dessutom anslutna till EBU (Eu-ropean Broadcasting) som är en europe-isk gemenskap för public service bolag där vi gemensamt köper kontrakt och rättigheter till stora världsengagerande evenemang såsom OS, säger Lennart Holm som var på plats i Beijing och som handplockades för OS-uppdraget.

vID SENASTE OS var det dock inte tack vare EBU som personal från SVT fick jobb, utan personalen anlitades av Bei-jing Olympic Broadcast Ltd. (BOB) som i detta fall var den internationella pro-duktion som direkt ansvarade för tv-pro-duktionen. Anleningen till att Kina själva inte producerade allt material beror enligt SVT:s förhandlingschef Rolf Porsborn på att ingen kan allt.

– Ingen har allt kunnande för att själva producera så stora evenemang. Arrangö-ren måste anlita andra TV-bolag som har bevisad kompetens inom speciella spor-ter och SVT har genom åren upparbetat denna kompetens som också är känd ute i världen. På grund av detta har SVT un-der ganska lång tid anlitats vid större in-ternationella sportevenemang - från OS, VM och EM, säger Rolf Porsborn.

FRIIDROTTENS PRODUkTIONSLAG be-stod under OS av 380 involverade per-soner. Alla grenar har sina egna produk-tionsenheter och väl på plats handlar det inte om SVT utan om BOB. Det ska även tilläggas att alla arbetar efter strikta mallar för att få en så samstämmig produktion som möjligt. På plats fanns även en an-nan SVT-redaktion nämligen den OS stu-dio som visades på svenska tv-apparater, det är även den som följer de svenskar som presterar mindre bra.

Om ENDAST DEN bOb PRODUcERADE sändningen skulle visats hade inte många svenskar kunnat följa sina hjältar hemi-från. Detta därför att huvudproduktio-nen ska vara neutral och spegla tävlingen såsom den är. De länder som sedan har råd likt SVT har sin egen redaktion på plats som följer det egna landets atleter. Anledningen till att SVT:s personal ofta blir anlitade vid stora produktioner beror enligt Lennart Holm på att svenskar fått ett gott rykte utomlands.

- Vi svenskar är kända för att vara ord-nings människor, vi har varit duktiga på både EM och VM vilket inte är någon till-fällighet. Idag samarbetar vi även med det internationella skidförbundet i Europa och har bland annat hand om skidskytte vilket är en av de svåraste grenarna som finns att följa.

DET äR INTE bARA i sportsammhang som SVT gjort sig kända, de är också duktiga på att sälja olika programidéer och for-mat till utlandet. I Australien och Polen kan befolkningen titta på Dobidoo som blivit älskat av många svenskar. På spåret och Melodifestivalens upplägg är annat som gått hem i utlandet berättar Susanna Balsvik, chef för SVT försäljning.

TEXT Sandra LångFoTo SVT

- med världen som arbetsfält

när insikten brister

Philip Lerulf är praktikant i EU-parlamentet och f d ordförande i studentkåren vid JMK.

Han kommer under hösten skriva krönikor för Femte Statsmakten från Bryssel.

PHILIP LERULF

VI MÅSTE ALLA till mans be om ursäkt för våra synder ib-land, stora som små. ”Förlåt mig” bör i alla fall tillhöra allas ordförråd. Storpolitiken är inget undantag. Många minns till ex-empel hur Australiens premiärminister tidigare i år gick ut och officiellt bad om ursäkt för hur den australiska staten behandlat den urbefolkningen genom århundradena.

I EU-PARLAMENTET har fördömanden av olika händelser blivit vardag. Folkmordet av armenier i Turkiet fördömdes så-ledes för några år sedan, och vid sessionen i Strasbourg i ok-tober ville parlamentet offentligt erkänna det ukrainska folkets lidande under svältkatastrofen i Holodomor 1932-1933.

TROTS NÄRHETEN tIll EU-parlamentet tycks det belgiska folket inte ha tagit intryck av dess verksamhet. I Bryssel råder därför tystad om de illdåd som Belgien har på sitt historiska samvete.

KUNG LEOPOLD II, som styrde landet 1865 till 1909 ska redan i unga år ha uttryckt sitt missnöje med att Belgien inte hade några kolonier, varpå han genom egenfinansierade äventyr lyckades erövra delar av det som vi idag kallar Kongo. Kongo blev därmed Leopolds personliga egendom och under närmare tre decennier exploaterades landet och dess befolkning till döds. Jakten på elfenben och gummi åsidosatte all mänsklighet och lokalbefolkningen fick utstå en vedervärdig behandling. Det hände att hela byar utplånades, och historiker uppskattar att miljontals kongoleser fick sätta livet till under Leopolds regim.

NÅGRA TECKEN på offentlig ånger är som sagt svåra att finna idag, och den belgiska samhällsdebatten saknar i all vä-sentlighet en diskussion om den här perioden i landets historia. Därför förvånar det knappast någon när man i en hotellobby välkomnas av en halvmeterhög träfigur föreställande en storläp-pad svart man i exotisk utstyrsel, eller att Bryssels hundratals antikvitetshandlare översvämmas av krigarmasker och andra artefakter från Kongo. När jag häromdagen gick förbi ett ny-byggt bostadsområde som fått det ytterst tveksamma namnet Leopoldville var det lätt att hålla sig för skratt.

BELGIEN är ett gemytligt land på många sätt. God mat, ett brett ölsortiment och vänliga människor gör att jag trivs bra här. Men landets bristande insikt om sina egna historiska laster drar ner helhetsbetyget. Man tycks helt enkelt inte ha insett att erfa-renheter är litet värda om man inte tar sig tid att bearbeta dem. Lärdom är som bekant erfarenhetens främsta gåva.

KRÖNIKA //

Maciejs reportage lämnar avtryck i verkligheten

Text: Pia Åkesson Foto: Gustav Gräll

Maciejs reportage lämnar avtryck i verkligheten

Text: Pia Åkesson Foto: Gustav Gräll

30

Han jämför invånarna i Kosovo med EU-kor och skriver om östeuropeer som väcker ilska när de kliver över landsgränser för att arbeta. Reportag-eserierna är som godispåsar för den samhällsifrå-gasättande. Maciej Zaremba är DN-journalisten som strävar bortom arga adjektiv och snabba ny-hetssvep.

SiGNERaT ZaREMba

- Läs meningen noggrant! Ser du några ad-jektiv i den?Maciej Zaremba förklarar. För tio år sedan kunde säkert ett och annat mindre genomtänkt adjektiv, som nog kunde uppfattas som ett påhopp av en lagstiftande politiker i någon av Maciej Zarembas kritiska artiklar, slinka igenom de annars researchtunga texterna. - Jag har blivit mindre arg nu. Jag påstår inte att jag har hela sanningen, men det är ofta läsaren som tolkar in adjektiven om någon tycker att jag generaliserar, säger han.

Det är just det som Maciej Zaremba har blivit anklagad för, att han skulle hårdra verkligheten med alldeles för spetsiga formuleringar. Till exempel i serien om ”Den polske rörmokaren”. Där kallade han bland annat fackförbundet Byggnads agerande i Waxholmsblockaden för ”utmobbning av klassbröder” eftersom fackets krav på svenskt kollektivavtal för de lettiska byggarbetarna till slut ledde till att det lettiska byggföretaget gick i konkurs och arbetarna fick åka tillbaka till Lettland.

Men måste man inte använda värdeladdade beskrivningar för att stå ut i konkurrensen bland tusentals journalister? Målet för kulturskribenten Maciej Zaremba har visserligen inte varit att spräcka DN:s chattrekord eller få Stora Journalistpriset som Årets berättare 2006. Utmärkelsen fick han för artikelserierna ”Den polske rörmokaren” och ”Rättvisan och dårarna”, där han skil-drade hur absurdt han tyckte att det var att psykiskt sjuka brottslingar kan dömas till fängelse eller rättspsykiatrisk

vård för brott som de inte har begått medvetet.

Snarare har han bara velat berätta. Rea-gerat när han blivit upprörd över något och bestämt sig för att låta efterforskningen ta de månader som krävs, trots att många kvällar efter jobbet blivit uppslukade.- Det är lätt att hävda att något ”är”. Men det kan ta flera veckor att belägga ett enda påstående om att till exempel något fall bara skett i Sverige och inte någon annanstans, konstaterar Maciej Zaremba.

Han berättar om skokartongen, där han lade alla idélappar över sådant han inte hade tid att kolla upp i det dagliga arbetet som redaktionssekreterare på DN:s kulturedaktion under 1990-talet. I dag har han en halvtidstjänst på samma redaktion och kombinerar report-ageserier med att skriva recensioner då och då.

Maciej Zaremba inledde karriären med att jobba som frilansande kultur- och debattskribent på bland annat DN och Expressen i början på 1980-talet. Han berättar att han ville gräva redan som liten, men som arkeolog i Egypten för att upptäcka något 3000-årigt gam-malt fynd som ingen annan upptäckt tidigare. Men Maciej Zaremba kom aldrig in på dåvarande Journalisthögskolan. - Jag skrev fel saker i ingressen, tyckte att det som stod län-gre ner i texten var mer spännande. Jag tänker sakta också, är för långsam för nyhetsjournalistiken.

// PROFIL

31

”i mina malligaste ögonblick tän-ker jag att jag nog bidragit till att de tvångssteriliserade i Sverige fick en ursäkt och ett skadestånd.”

i stället har journalistutbildningen bland annat bestått av att köra kran på en byggarbetsplats, läsa idéhistoria och jobba som tolk. Att han gick från redaktionssekreterare till att skriva längre reportage på DN berodde på en ”vansinnig idé” från förre kulturchefen Arne Ruth. - Jag som mest skrev kommentarer och en och annan re-cension skulle plötsligt porträttera en stad. Hur gör man? Jag läste en mängd böcker och prenumererade på lokalti-dningar innan jag for dit. Det tog lång tid innan jag kom på en metafor som någorlunda fångade vad som skilde Jönköping från andra köpingar. Att staden liksom hela tiden är på väg till Amerika. Det var ett helvete att få ihop artikeln, men det var mycket lärorikt.

Förutom bildspråk är ironi ett sätt för Maciej Zaremba att nå fram till sina läsare. I artikelserien ”Koloni

Kosovo”, där han granskade FN:s agerande i återuppbyg-gnaden av landet under 2000-talet, jämför han till exem-pel invånarna i Kosovo med de franska EU-korna. När reportaget skrevs levde hälften av Kosovoborna på cirka 8 kronor om dagen. Korna däremot, de fick tre gånger så mycket pengar.

artiklarna om Kosovo översattes till engelska och publicerades förutom i Kosovo även i Washington Post och i tidningar i Polen och Tyskland. Maciej Zaremba tvivlar inte när han berättar att hans mål med journalistiken är att nå förändring. Som exempel tar han sin artikelserie om tvångssteriliseringen i Sverige som pågick under mitten av 1900-talet.- I mina malligaste ögonblick tänker jag att jag nog bidragit till att de tvångssteriliserade i Sverige fick en ursäkt och ett skadestånd.

”Jag har blivit mindre arg nu. Jag påstår inte att jag har hela sannin-gen, men det är ofta läsaren som tol-kar in adjektiven om någon tycker att jag generaliserar.”

33

Men finns det en gräns för hur starkt en journalist bör uttrycka sig om den samtidigt vill övertyga läsaren? I de-battartikeln ”Ska läkaren bli bödel?” jämför Maciej Zaremba ett lagförslag från regeringen med en krigsscen. Lagförslaget kom från migrationsminister Tobias Billström och gick ut på att gömda flyktingar inte ska få tillgång till subventionerad sjukvård på samma sätt som svenska medborgare. Krigss-cenen handlade om att läkaren inte skilje på om de skadade tillhörde hans egen trupp eller fiendens.

Men så var det ju det där med adjektiv-en. Det står ju inte rakt ut att Tobias Billström är dum i huvudet och påståendena är, oftast, styrkta av efterforskning. Trots det, finns det inte en risk för att läsare som från början är benägna att hålla med Billström blir för provocerade av en sådan liknelse och vänder dövörat till?- Det är inte min erfarenhet. Så länge man undviker onödig

raljans, inte missförstår något med flit eller skriver efter en ideologisk mall, accepterar läsaren en del drastiska stilgrepp. Hon litar nämligen på att de syftar till att göra poängen klar. Jag tycker man skall appellera till läsarens intelligens, nyfikenhet och medkänsla. Men visst, med-känsla med Tobilas Billström fick jag väl offra den gån-gen. Det är maktens pris.

MacieJ ZareMba

bIbLIOGRAFI

(2007) DEN POLSkE RöRmOkAREN: FyRA PJä-SER Om DET NyA EUROPA OcH SOLIDARITE-TENS GRäNSER RIkS DRAmAS mANUSSERIER, RIkSTEATERN.

(2006) DEN POLSkE RöRmOkAREN OcH ANDRA bERäTTELSER FRåN SvERIGE. STOckHOLm: NORSTEDTS.

(2000) kyRkAN & FRIHETEN: EN DEbATTbOk Om DEN FRIA SvENSkA kyRkANS IDENTITET OcH DEmOkRATI. GöTEbORG: cORDIA.

(1999) DE RENA OcH DE ANDRA: Om TvåNGS-STERILISERINGAR, RASHyGIEN OcH ARvSyND. STOckHOLm: DN.

(1992) mINkEN I FOLkHEmmET: ESSäER. STOck-HOLm: TImbRO.

(1985) ARbETET FöRE kAPITAL: DEN kATOLSkA kyRkANS SOcIALLäRA [mED ERwIN bIScHOF-bERGER]. STOckHOLm: bREvSkOLAN På UPPDRAG Av SvENSkA kRISTNA SOcIALDEmO-kRATISkA FöRbUND.

(1983) RZESZów: bLAND POLSkA böNDER [mED HåkAN PIENIOwSkI, FOTO; mAcIEJ ZAREmbA, TEXT; FöRORD bIRGITTA TROTZIG]. STOck-HOLm: öPPNA öGON.

34

att vara nöjd bland

missnöjda

ÅSA [email protected]

Terminens första möte med studentkåren var inte direkt något uppåttjack. Masterstudenterna är arga och besvikna, a-kursarna undrar vad det är de gett sig in på, b-kursarna är trötta på att aldrig få respons på sina uppgifter och c-kursar-na tycker inte att det är särskilt kul att traggla metod och teori för tredje gången i ordningen. Och efter varje diskus-sion är det någon som uppgivet konstaterar att JMK bara lever på sitt rykte. Att JMK bara är en fasad som lever på gamla meriter. En bokstavskombination som inte förtjänar att översättas med Journalisthögskolan längre.

När jag läste grundkursen i journalistikvetenskap kunde jag också känna så. Vi fick inte skriva, vi kände oss inte särskilt prioriterade av institutionen och lärarna hade inte tid med oss. Från dag ett fick vi höra att det är en hård bransch vi ger oss in i och att bara ett fåtal av oss kommer att läsa vidare på den prestigefyllda produktionsutbildningen. Just det, Pro-duktionen. Under det där första året var Produktionen det mest avlägsna och det mest fantastiska man kunde tänka sig. Kom man väl in där så skulle allt lösa sig.

Och på terminens första möte med studentkåren är det bara studenterna från produktionsutbildningen som är nöjda. Som tycker att skolan äntligen ger vad den utlovar. Vi får skriva, så mycket vi hinner och orkar. Vi har lärare som är engagerade. Lärare som inte bara är ett namn som en gång fått Stora Journalistpriset, lärare som kan leva upp till högt ställda förväntningar. Vi får feedback på allt vi gör. Vi får sitta i små grupper och ges utrymme att lyssna på varandra. Informationen är ofta lite luddig, men det får man nog ac-ceptera. Det är en paradox som sitter i väggarna på JMK, att institutionen för kommunikation är dålig på att kommu-nicera.

Det är trist att så många studenter på JMK känner sig be-svikna på skolan. Journalisthögskolan i Stockholm borde vara bättre än så. Men för min egen del så tänker jag inte sticka under stolen med att jag är stolt över att jag läser på JMK. Och att jag vet att det inte bara är tomma ord. När det härom veckan publicerades en artikel i Norrköpings Tid-ningar med min signatur under, då visste jag att jag har JMK att tacka. Så JMK kanske till viss del lever på sitt rykte, men produktionen lever än så länge verkligen upp till sitt.

KRÖNIKA //

35

PLUGGÅNGEST? Prova hjärngympa eller öronmassage...

Det finns en sak som förenar och förbrödrar eleverna på JMK: tentaångest. Vad ska man göra för att få A på tentorna? Finns det genvägar till pluggframgången? Här följer några tips på vad man kan göra för att förbättra sina studieresultat. TEXT Anna Wehlin

Bild Pailin Jonsson

1. väLJ RäTT

STUDIEPLATS. För vissa fungerar bibliotek som en bra studiemiljö, med-an andra föredrar kaféer eller att sitta hemma i soffan. Det viktiga är att välja en plats där man kan koncentrera sig bra.

2. HA STUDIERO

HEmmA. Försök att skapa dig en plats i hemmet som du helt dedi-kerar till studier, till exempel en skrivbordshörna. Bara de saker som direkt har att göra med de aktuella studierna bör finnas där. Hjärnan kommer med tiden att förknippa plat-sen allt starkare med studier och det underlättar koncentra-tionen.

3. LäGG UPP

LäSNINGEN I DELmåL. Det första delmålet kan ligga på 10-20 minuters läsning, eftersom de flesta människor kan koncentrera sig fullt ut un-gefär så länge. Om man sitter för länge skapar man en nega-tiv association till att plugga, vilket kan leda till ett negativt studiebeteende. Om man bör-jar känna pluggångesten krypa över en kan man runda av med ett lättare avsnitt i boken för att få sig själv att må bättre och sedan ta en paus.

4. bELöNING.

Ge dig själv någonting du tycker om mellan delmålen: en cigarett, godis, en kopp kaffe eller surfa lite på internet. Allt för att skapa positiva associa-tioner och peppa sig själv.

5. PROvA

NATURLäkEmEDEL. Ginkgo biloba, även kallad ki-nesiskt tempelträd har en lång historia av medicinsk använd-ning i Kina och finns beskri-vet som läkemedel så tidigt

som 2800 f.Kr. På den tiden användes växten som medel mot astma. Där menar fors-kare idag att ginkgo biloba har liten effekt, men däremot har växten visat sig ha god effekt i att stimulera blodcirkulationen i hjärnan. Det innebär att gink-go biloba kan förbättra minnet och koncentrationsförmågan, vilket man kan ha nytta av som hårdpluggande student.

6. TRäNA HJäRNAN.

Hjärngympa har vi alla hört talas om, men visste du att det finns hjärngympa som bok-stavligt talat handlar om att röra på kroppen för att aktive-ra hjärnan? Metoden kallas för “braingym” och används inom kinesiologin, en fysiologilära som utgår från mätningar av muskelrörelser för att förstå kroppsliga och mentala oba-lanser. Barn och vuxna med dyslexi påstås ha blivit hjälpta av träningsprogrammet, som bygger på enkla rörelsemöns-ter som ska öka kontakten mellan de båda hjärnhalvorna. Prova till exempel den så kal-lade energigäspningen - gäspa och massera samtidigt käk-benen med fingertopparna. Kinesiologer tipsar också om öronmassage för att rätta till energiflödena i kroppen.

Studenten på JMK lever ett hårt liv med många måsten, men som tur är finns det knep för att nå toppresultaten.

FS TIPSAR //

Har du funderat på om studier utomlands skulle kunna vara en fördel i din journalistut-bildning? JMK har inlett ett samarbete med Academy of Journalism and Communica-tion (AJC) vid universitetet i Hanoi, Vietnam, som skulle kunna innebära just en sådan fördel.

TIDIGARE HAR mAN som JMK-student, med hjälp av stipendier från MFS (Minor Field Studies), kunnat åka till Vietnam för att skriva sin master- eller c-uppsats. Nu blir det också möjligt att söka till ett in-ternationellt masterprogram, med under-visning på engelska både i Sverige och i Vietnam.

– Samarbetet är ännu i sin linda, men förhoppningsvis kan programmet startar redan hösten 09, säger Håkan Lindhoff, lärare på JMK och engagerad i Viet-namutbytet.ETT vIkTIGT STEG i riktning mot ett förverkligande av det nya programmet togs då två vice direktörer och en perso-nalchef från vietnamesiska AJC besökte JMK under fem dagar i mitten av okto-ber i år. Visiten ledde till att ett avtal av gemensamma avsikter skrevs. – Avtalet innebär i första hand att vi strä-var efter ett utbyte av både elever och lärare, men också att vi har gemensam forskning som ett långsiktigt mål, förkla-rar Håkan Lindhoff och fortsätter: – AJC har ett liknande samarbete med Australien som antagligen kommer igång nu i höst. De har redan kommit överens om en kursstruktur med både australien-siska och vietnamesiska lärare. Troligtvis

kommer våra svenska elever när de är i Vietnam studera tillsammans med elev-erna som ingår i det utbytet också.

TANkEN äR ATT UTbyTET ska finansieras av Linnaeus-Palme stipendiet, som admi-nistreras av Internationella Programkon-toret. JMK ska ansöka nu i december, men får inte besked förrän i april nästa år.

HåkAN LINDHOFF mENAR att det finns två villkor som måste uppfyllas för att ut-bytet ska bli av:

– Dels ska all undervisning ske på engel-ska. Vi har inte möjlighet till det på grund-nivå och därför är det ett masterprogram det här utbytet handlar om. Det andra villkoret är pengar, det finns ingen garanti att vi får klartecken från Linnaeus-Palme

Utbyte med Vietnam snart verklighet

TEXT Jessica StensellBiLD Linnéa Jonjons

37

Utbyte med Vietnam snart verklighet

Fem delkurser in i Journalistikvetenskap och Med-ie- och kommunikationsvetenskap nås studenterna av beskedet att B-uppsatsen byts ut mot en så kal-lad övningsuppsats. Efter en tid av förvirring bland både lärare och studenter tas B-uppsatsens titel till-baks men appliceras på det som sedan ett tag till-baka kallats övningsuppsats.

DE FAkTISkA förändringarna är en kortare uppsats på 10-12 si-dor, där studenterna inte längre kan använda flera metoder, utan bara en. Nu finns också möjlig-het att skriva uppsatsen på egen hand, vilket lärarna tidigare har avrått studenterna från.

HANDLEDNINGEN SkER tillsam-mans med ens klasskompisar, is-tället för individuellt som tidiga-re. Studenterna får också redan under uppsatsskrivandets gång vara med och opponera på varsin uppsats vilket är ett obligatoriskt kursmoment. Oppositionen sker i form av arbetsseminarier där även handledaren kommenterar alla uppsatser.

ANLEDNINGEN TILL de plötsliga förändringarna är enligt Merja Ellefson, kursansvarig för upp-satsen på JMK, att det gamla sys-temet var ohållbart. För många arbetslag på för få lärare har gjort att JMK måste ta in resurser uti-från, vilket inte fungerade så bra. Flera stora arbetsgrupper har också haft samarbetsproblem, med resultatet att många elever inte har hunnit klart i tid.

JULIA HIRASAwA, Lisa Lee Ax-elsson och Helen Berhane som läser b-kursen i journalistikve-tenskap tror inte att förändring-arna kommer att påverka dem negativt.

– Så länge de kan organisera det på ett bra sätt och vi får klara och tydliga instruktioner så är det ok, säger Julia Hirasawa. Helen Ber-hane tycker ändå att informatio-nen kunde ha gått ut tidigare.

FöRDELARNA, ENLIGT Merja Ellefson, med övningsuppsatsen är mindre uppsatsgrupper där det är lättare att fördela arbets-bördan inom gruppen.– De större tre- till fyrmannala-gen har bitvis varit ganska tung-rodda och ibland medfört olika typer av problem, säger Merja Ellefson. Hon tror också att ett minskat sidantal kan minska tids-pressen och medföra ett bättre slutresultat.

STUDIEREkTOR Anja Hirdman framhåller att det inte ska påver-ka studenterna negativt.– Tvärtom är tanken att det ska vara ett tydligt fokus på problem, analys och resultat, säger Anja Hirdman och menar att föränd-ringarna ska underlätta för stu-denterna.

ävEN Om INSTITUTIONEN nu verkar klara med vad benäm-ningen på det nya arbetet ska bli, har olika information gått ut till studenterna och studenterna tycker att de fått vänta på klara besked.

B-uppsats, paper, övnings-uppsats…

stipendiet. Många högskolor konkurrerar om pengarna.TROTS DET TIDIGA SkEDET, uppmanar Håkan Lindhoff intresserade att ta kon-takt med antingen honom eller Merja El-lefson så fort som möjligt. Taket för Lin-naeus-Palme stipendiet är fyra svenska elever och fyra vietnamesiska per termin, så platserna är alltså få.

mEDIER I vIETNAm har länge präglats av propagandajournalistik med politiska restriktioner, men samhället har öppnats upp allt mer de senaste åren och gett ut-rymme för ett friare medieklimat. Utby-ten mellan vietnamesiska universitet med medieinriktning och liknande universitet från länder såsom Sverige och Australien slår ett slag för utvecklingen.

ATT SvENSkA ELEvER TENDERAR ATT föredra undervisning i Sverige är en trend som kan få det nya utbytet på fall, men globalisering och att medierna blir allt mer internationellt inriktade borde man som studerande ha i åtanke. JMK kom-mer ge ut mer information om utbytet under den kommande vårterminen för att väcka intresse. Håkan Lindhoff tycker att man ska ta chansen: – Utbildningen är substantiellt samma, men att studera i ett annat land ger många fler internationella perspektiv.

TEXT Matilda Karlsson

HUR SKA PLAN 5 HA DET?

38

Sedan 2001 har medieutveck-lingen i Afghanistan ökat ex-plosionsartat. Bistånd, ny tek-nik och privata vinstintressen gör att det nu finns ett stort antal lokala TV- och radio-kanaler. Regimen rasar över det moraliska förfallet medan många unga istället hyllar un-derhållningens intåg i landet.

EFTER TALIbANREGImENS FALL år 2001 fick Afghanistan flera miljarder dollar i bistånd för att återuppbygga landet och dess infrastruktur. En del av pengarna användes till att förbättra nationella me-dier. Dessutom finns i ett land där ca 70 % av befolkningen är under 25 år en mycket stor potentiell målgrupp för pri-vata vinstintressen . TAck vARE mODERN TEkNIk blev fram-växten av de nya mediekanalerna snabb och radikal. Från att ha varit helt förbju-det under talibanregimen fanns sju år efter dess fall inte mindre än 17 privata

lokala TV-kanaler. Den största och popu-läraste av dessa kanaler är Tolo TV som startades 2004, en musikkanal vars utbud liknar MTV:s.

ENLIGT OScAR LEvy, som under sin jour-nalistutbildning på JMK skrev C-uppsats om den afghanska motsvarigheten till Idol, är landets invånare själva mycket kluvna till det stora utbudet av underhåll-ning som nu finns tillgängligt. En tydlig konflikt har uppstått mellan konservativa och liberala åsikter. TEXT Cornelia Sjöström

FoTo Gustav Gräll

mEDIEbOOm I KRIGETS KöLVATTEN

REPORTAGE //

– Många ungdomar jag har pratat med anser att de behöver underhållning och förströelse efter alla år av oroligheter och krig, medan andra ser dessa kanaler och deras programutbud som en skymf mot islam och spridare av dålig moral bland den yngre generationen, säger Oscar Levy.

DENNA kONFLIkT åTERFINNS även på regeringsnivå. Där har starka religiösa konservativa krafter vid upprepade tillfäl-len försökt stoppa kanaler och program vars innehåll upplevs kontroversiellt.

DE kOLLISIONER som hela tiden sker mellan liberala och konservativa gör att denna snabba medieutveckling och dess resultat inte är okomplicerad, något som Oscar Levy själv starkt understryker. Många programledare och journalister har blivit dödade efter sin medverkan i program som fått kritik av regimen. – Jag har själv en vän som hotats till livet för att han arbetat som program-ledare för Tolo TV. Till slut blev han tvungen att fly ifrån Afghanistan och idag lever han som politisk flykting i Sverige, berättar Oscar Levy.

AfghAnistAn

BAKGRUND

HUvUDSTAD: KabulFOLkmäNGD: 31 miljonerSTATSSkIck: republikPRESIDENT: Hamid Karzai yTA: 647 500 km² (ca 40 % större än Sverige)vALUTA: Afghani

• Efter terrorattackerna den 11 september 2001 gick USA till militärt angrepp mot Af-ghanistan. Anledningen var att terrornätverket Al-Qaida, som låg bakom dåden, hade sina baser i Afghanistan och skyddades av landets sittande talibanregim.

• Efter att talibanregimen störtats kunde man år 2004 anta en helt ny författning och allmänna val kunde hållas. • Afghanistan är en av de största mottagarna av svenskt bistånd i Asien, 380 milj SEK år 2007

• Sverige bidrar sedan 2002 också till den internationella säkerhetsstyrkan som hjälper den afghanska regeringen att upprätthålla säkerheten i landet.(Källa: regeringen.se)

40

REGINA [email protected]

Biten av den nya amerikanska vampyserien True Blood, skapad av HBO och gamla Six feet under-regissören Alan Ball. Serien hade svensk premiär på Canal+ den 22 okt och kommer antag-ligen senare till en kanal nära dig. I en nära framtid där vampyrer ”kommit ut ur kistan” tack vare japanernas framställning av ett syntetiskt blod, förälskar sig den telepatiska Sookie (Anna Pa-quin) i gentlemannavampyren Bill (Stephen Moyer måste vara världens sexigaste nu levande, förlåt, odöda man). Glöm gamla tiders androgyna vampyrer, här dryper atmosfären av lika delar blod och erotisk spänning. En kul grej i den svenska marknads-föringen kring serien och värt att kolla in, är dessutom SVRF:s (Svenska vampyrers riksförbund) mystiska hemsida.

Vampyrhypen fortsätter alltså med nya brännheta döingar både på den internationella och nationella marknaden. I True Blood kan vi stoltsera med en av Skarsgård-grabbarna, nämligen Alex-ander, som den 1000-åriga vikingavampyren Eric Northman, och till och med få höra honom yttra några väl valda ord på hemspråket. -Vår lilla djurpark börjar växa till sig, säger Eric och ler pilimariskt med hela svenska synden under skinnkava-jen. Vad jag förstår från forum och dylikt har han redan lyckats skapa sig en trogen skara fans (troligen mest tonårstjejer) på andra sidan Atlanten.

Även Tomas Alfredson, regissören bakom bioaktuella vampyr-filmen Låt den rätte komma in verkar har gjort sig ett namn i Hollywood (eller i alla fall på dess mer pretentiösa bakgator). Innan filmen som är baserad på John Ajvide Lindqvists bok med samma namn, kunde få svensk premiär visades den på en drös utländska festivaler och vann ett flertal priser. Själv hade jag turen att först se testvisningen för några månader sedan, och sedan förhandsvisningen på Filmhuset där Alfredson själv presenterade filmen men några välvalda (?) ord om vikten av att vänta och låta filmer mogna. Och han hade rätt. Den färdiga filmen var mer än värd både väntan och en andra avnjutning. Låt er väl smaka!

jag är bitEn.

KRÖNIKA //

En majoritet av lärarna på JMK föredrar det nya betygssystemet framför det gamla. Det visar en enkät som FS har gjort på institutionen.

EN ENkäT SOm bESvARADES Av tolv lärare på JMK visar att majoriteten föredrar det nya betygssystemet (A-F) framför det gamla (VG-U). Av de tillfrågade svarade åtta stycken att de inte vill ta tillbaka de gamla betygen, medan endast en anser att de gamla är att föredra. De övriga tre var kluvna mellan för –och nackdelarna och valde därför att inte ta ställning.

SyFTET mED ENkäTEN vAR att ta reda vad lärarna tycker om det nya systemet. JMK var en av de sista institutionerna på Stockholms universitet att införa den sjugradiga skalan. Från och med höstterminen 2008 skulle hela universitetet ha bytt system.

vAD SOm GENOmGåENDE bESkRIvS som positivt med det nya systemet är den större betygsdifferentiering som det erbjuder. - Studenter som tidigare hamnat mellan G och VG kan nu få en mer rättvis bedömning, menar en av de tillfrågade lärarna. En annan framhäver att studenterna nu får ett mer precist betyg, vilket innebär att man inte längre klumpas ihop i samma gra-dering. Det sätter också större press på läraren att motivera sin betygssättning. En tredje lärare utgår från en studenternas per-spektiv och menar att ”…man känner sig misslyckad om man jobbar hårt och ändå får G… A-F är mer nyanserat”.

TROTS ATT mAJORITETEN Av de tillfrågade lärarna föredrar de nya betygen, tas också nackdelar upp. - En stor del av lärarresurserna kommer gå till att sammanställa betyg. Om det betyder att lärarna gör detta på obetald tid eller om man skär i undervisning får vi se, säger en av de svarande och fortsätter:- Den bästa lösningen vore om institutionen kunde få mer pengar i anslag för att genomföra denna förändring, men det knappast lär ske. - Vissa examinationsformer, till exempel sådana som sker i grupp, mer praktiska moment, är mindre lämpade för ”fingra-dering” tycker en annan lärare.

DE TILLFRåGADE LäRARNA FIck också berätta i fall deras uppfattning om systemet förändrats efter att det införts. Här framkommer att en majoritet var mer tveksamma till det nya systemet innan det genomfördes än de är nu. En av de lärare som valt att inte ta ställning för eller emot de nya betygen, säger att det nya systemet verkade ”väldigt omfattande och krång-ligt”. - Jag gillar generellt sett inte att värdera arbete eller människor i siffror eller bokstäver. Samma lärare erkänner dock att dennes uppfattning kommit att förändras i en mer positiv riktning.

A-F ger en mer rättvis bedömning

TEXT & iLLuSTRATion Fredrik ThambertBiLD Gustav Gräll

NYHET //

42

Misslyckad master? När H07JMaster kom tillbaka efter sommaren hade deras klass glömts bort. Kur-sen de skulle läsa var inte inplanerad. Nu riktar de för andra gången kritik mot institutionen

TEXT Åsa SecherBiLD Camilla Olsson/Gustav Gräll

Förra vintern riktade masterstudenterna i journalistik kritik mot institutionen för dålig information om utbildningens innehåll. Institutionen bemötte kritiken, men nu blossar nya strider upp.

”DEN RöDA TRåDEN i den kritik vi nu framför handlar enligt oss om en bristande ledning. Vi upplever att ingen tar ansvar för den utbildning vi investerat i. Vi känner oss bortglömda på institutionen.” Så skriver H07Jmaster i ett gemensamt brev som de överlämnat till prefekten och studierektorn för masterprogrammen.

I bREvET kRITISERAR de främst hur institutionen har handskats med klassens förestående praktik, informationen om examensarbetet som ska skrivas i vår och bristande ledning. Klassrepresentant för H07Jmaster är Kerstin Edquist. Hon är besviken på utbildningen och får ofta en känsla av att just hennes klass trillar mellan stolarna uppe på institutionen.- Det är mycket som har känts osäkert som har gjort att man inte kunnat motivera sig, man fastnar, säger hon och fortsätter:- De kurser vi läser nu känns som tagna ur luften. De måste ju passa in i vårt program. Just nu läser wwvi till exempel academic english, som är en kurs i hur man skriver akademisk uppsats, men de flesta i klassen ska inte skriva uppsats. Så den mesta tiden har ägnats åt att ta reda på hur vi ska kunna genomföra kursen.

STUDIEREkTOR FöR JMK:s masterutbildningar är Kristina Widestedt. Hon har läst det brev som klassen har överlämnat.- Vi tar till oss den kritik som är saklig och korrekt. När det gäller felaktigheter och missförstånd får vi självklart ta på oss ansvaret för bristande information.

mEN mED bARA drygt en termin kvar på utbildningen känner sig Kerstin ganska uppgiven. Utbildningen har långt ifrån motsvarat förväntningarna och hon känner

inte att hon har vad hon behöver för att kunna arbeta vidare med journalistiken. Och Kerstin är långt ifrån ensam om att känna besvikelse över utbildningen. Hela klassen har skrivit under brevet för att visa att de står bakom kritiken. - Det värsta är att man blir så himla omotiverad av det här. Hela vår klass är jättenere. En anledning till att jag går den här utbildningen var att bli motiverad och inspirerad. Jag känner mig understimulerad.

EN Av HUvUDPUNkTERNA i brevet är praktiksamordningen. I början av november ska klassen gå ut på en tio veckor lång praktik. En praktik som studenterna trodde att de skulle få hjälp av skolan att ordna. När praktiken nu närmar sig är det fortfarande flera studenter som antingen inte har någon praktikplats eller som har en plats de inte är nöjda med. Kristina Widestedt säger att de är medvetna om problemet:- Vi arbetar för att så långt som möjligt samordna fördelningen av praktikplatser mellan grund- och masternivå.

mEN kERSTIN OcH HENNES klass tycker att institutionen har gjort långt ifrån tillräckligt. Hon tycker att det vore rimligt om även masterstudenterna fick tillgång till de praktikplatser som idag är avsatta för Journalistisk Produktion.-Praktiksamrodningen har varit totalt kaos och vi har varit väldigt oroliga.

kERSTIN HOPPAS att institutionen tar till sig kritiken. Om inte annat så för kommande studenter. För egen del har hon nästan gett upp hoppet om att institutionen kommer att kunna rätta till allt som har blivit fel. - Jag tror att det är lite sent för oss att göra så mycket. Men vad gäller kommande klasser så är det ju mycket som man kan göra med organisering, koordinering, högre tempo och bättre kommunikation med andra institutioner.

Kristina Widestedt är studierektor för masterpro-grammen på JMK

Kerstin Edquist är klassrepresentant för H07JMaster

MASTERSPECIAL //

Fakta MasterporgraMMen:

På JMK ges tre olika masterprogram:- masterprogram i Journalistik, (120 hp)- master course in media and communication Studies (60 hp)- masterprogramme in media and communication Studies (120 hp)

Iran Kina Brasilien Kamerun Tyskland Israel…

På JMK finns många nationaliteter. Hur är det att vara internationell student på JMK? Vilka är de? Hur klarar man kulturkrockarna? Varför vill man studera i Sverige? Femte Statsmakten har träffat studenter på JMK:s internationella masterprogram i mediekommunikation för att ta reda på detta.

– Vi är som i en bubbla

De älskar Stockholm, men förvånas över den slappa stämningen på JMK. Femte Statsmakten har träffat Niloofar Niknam, Paola Sartoretto, Chen Liu och Svenja Goebel för att diskutera kulturskillnader, svenskar och JMK. TEXT Susanna öste

BiLD Linnea Jonjons

DE KOmmER BOKSTAVLIGEN från världens alla hörn. Niloofar är uppvuxen i Iran, Paola kommer från Brasilien, Svenja är från Tyskland och Chen har vuxit upp i Kina. Alla har studerat journalistik eller mediekommunikation i sina hemländer. Både Niloofar och Paola har dessutom jobbat som journalister. Nu studerar de sin tredje termin på JMK:s internationella masterprogram i mediekommunikation.

Vilka kulturskillnader har varit svårast för er att vänja er vid?– Första dagen på JMK hade vi Anna Roosvall och en student hojtade ”Anna…!”. Jag tyckte det lät så oartigt! Hur kunde hon säga ”Anna”? Sedan för-stod jag att svenskar kan vara väldigt vän-skapliga med sina lärare. Så är det inte i Iran. Där måste man alltid tilltala lärarna professor eller doktor, säger Niloofar.

Chen instämmer. Hon har också haft svårt att vänja sig vid den öppna stäm-ningen i klassrummet.

– Vi har så stor frihet i klassen. Om någon måste gå tidigare kan hon eller han bara säga det till läraren och sen gå. I Kina dä-remot skulle det anses väldigt oartigt.

Svenja upplever den uppsluppna stäm-ningen de andra tjejerna beskriver som ”en extrem form av artighet”.

– Från Tyskland är jag van vid kritik. Så-dant finns inte här. Vid feedback på en uppsats till exempel så undviker man den direkta kritiken, trots att betyget kanske är dåligt. Man vill inte verka oartig på nå-got sätt, man vågar inte kritisera.

Paola håller med, men tror att den svens-

ka artigheten handlar om en rädsla för konfrontationer.

– Allt kretsar kring att undvika konfron-tationer och att nå enighet.

DEBATTEN äR I FULL gång. Det här är ett ämne som engagerar. Tjejerna pratar intensivt, mycket, länge och i bland i mun på varandra.

Så hur är det att vara internationell student på JMK?– Vi är som i en bubbla! Det är helt an-norlunda mot när jag pluggade in Lon-don. Här känner vi oss avskilda från allting. I London kunde jag delta i alla evenemang eftersom allt var på engelska, säger Paola.

Svenja håller med:

Från vänster: Chen Liu, Svenja Goebel, Niloofar Niknam, Paola Sartoretto

45

– Vi är som i en bubbla

– Jag pluggade i USA ett tag och där kän-de jag mig mycket mer delaktig. I vår klass här på JMK finns inte en enda svensk, inte en enda.

TJEJERNA äR BESVIKNA över att de inte läser några kurser tillsammans med de svenska studenterna. På JMK är det bara de internationella masterprogrammen som erbjuder kurser på engelska. Trots att de har gått på JMK i över ett år känner de inte några av de svenska studenterna på institutionen. – Det borde finnas några engelskspråkiga kurser på JMK som alla kan läsa. På så sätt är till exempel KTH mer internatio-nellt orienterat, eftersom både svenska och utländska studenter läser engelsk-språkiga kurser där, påpekar Svenja.

Det verkar som om integrationen på JMK brister, men har det varit svårt att integrera sig i det svenska samhäl-let? – Nej, det har varit lätt, utbrister Niloofar.

Jag tycker mycket om svenskar. De är väl-digt öppna för främmande kulturer och vill lära sig. Men man behöver en plats, en sfär, där man kan mötas. Allhuset är bra till exempel.

Svenja instämmer: – När man redan känner en svensk per-son är det lätt att få kontakt med andra svenskar. Gör man inte det är det betyd-ligt svårare.

SpRÅKET äR EN viktig del av integrationen. Alla tjejerna håller på att lära sig svenska. Ett par av dem kan det så bra att de läser svenska dagstidningar. Svenskar är bra på engelska och pratar det gärna, enligt tjejerna. Men det kan inte ersätta känslan av att kunna det inhemska språket, menar Paola. Det är nödvändigt att lära sig svenska för att bli en verklig del av samhället.

– För mig är det en helt annan känsla nu när jag kan läsa tidningen och förstå vad som händer, säger hon.

DISKUSSIONEN fortsätter och tjejerna bjuder på både ris och ros. JMK får sig en känga för alldeles för slappa regler kring deadlines och lärarnas bristfälliga feedback.

Men det finns något som förenar tjejerna och får dem på bättre humör: förtjus-ningen över Stockholm.

–Stockholm kommer alltid att vara en plats där jag känner mig hemma. Jag älskar verkligen Stockholm. Staden är väldigt, väldigt levande, utan att vara för mycket! ”Lagom”, haha…, tycker Svenja.

Niloofar håller med, men har sitt eget sätt att se på saken:– Jag berättade för en vän att när man bor i Stockholm, eller i Sverige, kommer ens förväntningar på allt annat att gå upp. Grundtanken här är att alla människor är goda, om inte motsatsen bevisas. Män-niskorna är så trevliga!

Från vänster: Chen Liu, Svenja Goebel, Niloofar Niknam, Paola Sartoretto

”I vår klass går inte en enda svensk”

FAkTA

NILOOFAR har jobbat som journa-list i Teheran. Hon har en kandi-datexamen i mediekommunikation från Teheran University.

SvENJA kom till Sverige för två år sedan när hennes tyska pojkvän var utbytesstudent på KTH. Har bland annat studerat en termin på Hawaii Pacific University.

PAOLA har jobbat som reporter, presstalesman och PR-assistent i Brasilien. Har en masterexamen i internationell kommunikation och mänskliga rättigheter från City University i London.

cHEN har en kinesisk kandidat-examen i journalistik.

Han vann andrapriset i en prestigefull tävling för unga journalister hemma i Brasilien. Han fick också en artikel publicerad i Latinameri-kas största tidning. Ändå tvivlar Daniel Ma-lanski på sitt yrkesval.

” Journalister i Brasilien har det inte så bra. ”TEXT Morgan Berglund

BiLD Linnea Jonjons

– EFTER 11 september bestämde jag mig för att jag ville bli journalist. Då ville ju nästan alla bli korrespondenter. Nu är jag inte lika säker längre, säger Daniel.

HAN HAR börjat andra året på JMK:s internationella mastersprogram. Han kom till Sverige med en avslutad kandidatexamen i journalistik följt av ett år på Irland i bagaget. TAcK VARE examensarbetet han gjorde vid Ponta Grossa Universitetet i Brasilien vann han andrapriset i en prestigefylld tävling för unga journalister. Arbetet var ett multimedialt magasin, specialiserat på kultur, döpt till Vox Magazine.

– Det dåliga var att jag fick reda på resultatet när jag be-

stämt mig för att åka till Ir-land. Inte för att jag direkt ångrar min resa, men hade jag stannat kvar i Brasilien hade jag definitivt haft ett jobb nu.

EFTER SIN kandidatexamen åkte han till Irland, för att lära sig engelska. Hans respengar gick åt fortare än förväntat och för att ha råd att stanna tog han de jobb han kunde få, bakom olika barer och diskmaskiner.

IRLAND BÖRJADE kännas som en besvikelse. Ju mer engelska han lärde sig, desto mer portugisiska glömde han och jobben han fick ta var slöseri med tid.

FÖR ATT ”behålla känslan och kontakterna”, som han själv säger, började han skriva artiklar för olika brasilianska tidningar. Artiklar om Sinn

Fein (IRA:s politiska gren) och olika kulturfestivaler blev alla tryckta i en regional morgontidning.

– Eftersom Irland blev som det blev, kände jag att det vore fel att åka direkt hem. Jag hade varit ett år i Europa, utan att ha åstadkommit någonting alls. Jag bestämde mig för att ta min master i Europa. JMK var perfekt, lektioner på eng-elska och ingen som helst ter-minsavgift. Nästan för bra för att vara sant. EFTER FLyTTEN till Sverige fortsatte Daniel att skriva och fick även en artikel publicerad i Latinamerikas största tidning Folha de Sao Paulo.

mEN JUST NU är det mest studierna som tar upp hans tid. Efter dessas slut bär det, med största sannolikhet, hem för en heltidstjänst inom journalistiken. Fram tills 28 års ålder har man möjlighet att få praktikplats på tidningar i Brasilien, något han planerar att göra. Men alltför optimistisk låter han

inte, när Femte Statsmakten frågar om framtiden inom journalistiken.

– Journalister i Brasilien har det inte så bra. Det finns en enorm konkurrens och lönen är inte något vidare. Sedan ägs tidningarna av endera stadens borgmästare eller den lokala starke mannen. Så tyvärr finns det en oskriven regel om cen-sur. Drömmen är fortfarande utrikeskorrespondent. Men vad som händer får jag helt enkelt se.

FAkTA

NAmN: Daniel de Souza MalanskiåLDER: 26bOR: Lappis UPPväXT: Curitiba, BrasilienkOm TILL SvERIGE: Våren 2007bäST mED SvERIGE: Folkhemskonceptet väRST mED SvERIGE: Bristen på ljusSAkNAR mEST: Vädret och människornas spon-tanitet.

Jmk vAR PERFEkT

SAwIDEH, ELLER som hon även kallas, Mona, berättar med självsäker ton om sina upplevelser och förväntningar innan flytten till Sverige. – Det är genom mina vänner som jag har fått tips om att studera här på JMK. DET VAR INTE bara hennes breda kontaktnät och vänskapskrets i Sverige som fick henne att bestämma sig för att komma hit. Också ekonomin hade stor betydelse. I Sverige är det ju gratis att studera. mONA äR uppvuxen i Iran där hon vid åtta års ålder upptäckte sin passion för att skriva. Då visste hon att det var journalist hon ville bli. Efter gymnasietiden sökte hon direkt till masterprogrammet i kommunikation i hemstaden Teheran.

UNDER SINA fyra år på universitetet producerade hon film och jobbade som livvakt. I 18 månader arbetade hon också extra på tidningen Hamshari, en av Irans största veckotidningar.

TIpSEN FRÅN TIDIGARE studenter gjorde att Mona hade höga förväntningar på Sverige, människorna och framförallt JMK. De höga förväntningarna avdankades när Mona fick ett brev där det stod att det internationella masterprogram i medie-kommunikation hon antagits till inte skulle starta.

DET VAR EN och en halv månad efter att hon fått antagningsbrevet från JMK. Flygbiljetten var redan bokad. Förväntningarna omvandlades till oro för avresan till Sverige. Hur skulle detta lösas? – Genom Anja Hirdman. Hon har varit väldigt hjälpsam och ordnade så att jag inte kände mig stressad. mEN LÖSNINGEN blev inte den bästa. Den första kursen på en helt ny utbildning, i ett helt nytt land, med helt främ-mande människor, startade på distans. – Första tiden har varit lite rörig. Men alla lärare på skolan är väldigt hjälpsamma.

mONA BERäTTAR vidare om den stora kulturskillnaden mellan Iran och Sverige, då iranier är mer öppna än svenskar. Hon menar att det svenska samhället är mer individorienterat med fokus på den enskilda individen. – Även fast kulturskillnaden är stor och hemlängtan stund-tals gör sig påmind, trivs jag mycket bra.

DET äR mED styrka i rösten som Mona berättar om sina drömmar och mål i livet. Hon menar att utlandserfarenheten hjälper henne att forma henne till den hon är.

– Mitt motto i livet är att ut-forska världen och få nya erfa-renheter, det här är ett steg på vägen, säger hon.

– Jag vill gärna flytta till USA

eller Australien och jobba som journalist.

Men det viktigaste är:– Att bli hörd, ha en röst. Men framförallt få verklig förståel-se för olika kulturer i världen.

En livvakt, filmproducent och journalist vars motto i livet är att utforska världen. Sawideh Hajinejad från Iran vill jobba i USA eller Aus-tralien. Men den första resan ut i världen tog henne till JMK.

TEXT och BiLD Hanna Widell

Förväntningarna förbyttes till

FAkTA

NAmN: Sawideh HajinejadåLDER: 23bOR: HässelbyUPPväXT: Teheran, IrankOm TILL SvERIGE: För två månader sedan.bäST mED SvERIGE: Folk dömer inte människor efter nationalitet, språk el-ler religion. väRST mED SvERIGE: Jag är ju ny här, så jag vet inte. Men jag tror att det är lättare att skaffa sig vän-ner i Iran. SAkNAR mEST: Familjen, vännerna och att umgås.

ORO

ATT STUDERA journalistik i Kina är inte riktigt som att studera journalistik i Sverige.

– Vi fick främst träning i det praktiska, professionella arbe-tet, som redigering och foto-grafering.

I UNDERVISNINGEN näm-ndes det inte uttryckligen vad man fick och inte fick skriva om. Det var underförstått att det fanns ämnen som aldrig skulle beröras. Att gå emot regimen var uteslutet.

– En del lärare gav oss råd. Men vi förväntades känna på oss vad vi kunde och inte kun-de skriva. Vi skulle vara smar-ta.

cHEN, ELLER, Vanessa som hon kallar sig i Sverige, har gått på JMK:s internationella masterprogram i mediekom-

munikation sedan hösten 2007. Hon växte upp i den nordcentrala provinsen Shaanxi. På universitetet stude-rade hon först vetenskaplig engelska. Sedan sökte hon till journalistutbildningen efter-som hon var intresserad av fotografi.

cHEN BLEV EN toppstudent och kommunistpartiet intresserade sig för hennes utmärkta studieresultat. Att vara medlem i partiet är en fördel på den hårda kinesiska arbetsmarknaden.

– I Kina är konkurrensen om jobben stenhård. Det är grymt, man måste vara överlägsen, annars har man inte en chans, förklarar Chen.

ATT HON KOm till Sverige var mest en slump. Hon träffade en kille vars föräldrar

inte tyckte att hennes två kandidatexamina var fina nog. Pojkvännen lyckades övertala henne att fortsätta studera och ta en masterexamen.

– Jag tror att jag var för svag. Jag respekterade min pojkvän för mycket. Här i Sverige är kvinnor väldigt självständiga. De tillhör inte någon och har likvärdiga rättigheter, men så kände jag inte i Kina. Jag gillar nog friheten i Sverige.

DRÖmmEN VAR att studera i USA. De amerikanska universitetens höga termins-avgifter satte stopp för det. Europa var betydligt billigare. Till slut hamnade hon på JMK.

– Jag ville förbättra mitt teore-tiska kunnande och kunska-pen om utländsk journalistik. Jag ville också vidga min syn mot världen, säger Chen.

IDAG äR HON tillsammans med en svensk kille och står inför sitt livs val. Till våren

tar hon sin examen. Om hon då åker hem till Kina eller stannar hos pojkvännen, det vet hon inte.

SpRÅKET HAR stor betydelse för hennes val. Chen håller på och lär sig svenska, men det har gått trögt. Och ingen svenska, inget jobb.

– Jag vet inte om jag vill stan-na i Sverige. Jag känner mig värdelös här. Jag kom ju inte hit bara för att ta en examen och sedan bli arbetslös, förkla-rar hon.

Det kinesiska kommunistpartiet rekryterar de mest framstående studenterna. Chen Liu vär-vades när hon studerade journalistik och eng-elska parallellt. – Jag gick endast med för att öka chanserna till en bra anställning.

TEXT Susanna östeBiLD Linnea Jonjons

FAkTA

NAmN: Chen LiuåLDER: 25bOR: Kungshamra. UPPväXT: Xi’an, KinakOm TILL SvERIGE: Augusti 2007bäST mED SvERIGE: Svenska pojkvännenväRST mED SvERIGE: KylanSAkNAR mEST: Maten

”Konkurrensen i Kina är

StEnHÅrD”

HON äR LÅGmäLD och försynt och pratar hellre om innehållet i sina filmer och studier, än om sig själv och sina framgångar.

AIDA HAR EN diger meritlista. Förutom absoluta toppresultat på de svåra iranska antagningsproven till universitetet har hon två examina; en kandidatexamen i filmregi och en masterexamen i dramatisk litteratur. Direkt efter sin masterexamen sommaren 2007 bar det av till Stockholm och den internationella masterkursen i mediekommunikation på JMK.

EN ANLEDNING till att hon valde Stockholms universitet var dess höga internationella ranking.

– Jag valde Sverige som land därför att en av mina lärare på Teherans universitet hade tagit sin examen vid ett nord-igt universitet och berättat för mig om samhället, människor-na och de bra universiteten.

– Jag studerar för att lära mig mer om de ämnen jag vill göra filmer om, förklarar hon.

TILL DESSA HÖR historia, mytologi och antropologi. Aida är uppvuxen i Teheran, i en familj som läste och studerade. Under sin studietid i Iran intresserade hon sig för dokumentärer. Hon skrev manus och regisserade kortare filmer som utspelade sig i antika persiska miljöer. Ett par av dem belönades med hedersutmärkelser på flera iranska och utländska filmfestivaler.

AIDA LER NäR filmerna kommer på tal. Hon berättar mycket och gärna om dem, men vill tona ner framgångarna.

– Jag har valt att syssla med ett väldigt smalt område. Doku-mentärer har en mycket liten publik i Iran. Enda sättet att få publik är genom festivaler och genom vänner och bekanta.

TV äR INTE ett självklart

medium. Eftersom den iranska televisionen är statskontrollerad ställs det särskilda krav på de filmer som visas. Religion och tradition är stommen i det iranska samhället. Det är en av anledningarna till att hennes filmer istället utspelar sig i antika och mytologiska miljöer.

– Det finns redan många som gör dokumentärer inom reli-gion och tradition. Fg Jag ville göra något annorlunda. Om jag ska göra dokumentärer kommer de att handla om kul-tur och historia.

FÖR TILLFäLLET har hon inga planer på att återvända till Iran. Studierna på JMK har öppnat nya fönster. Hon vill stanna kvar i Sverige och siktar på en doktorandtjänst. Avhandlingen ska i så fall

handla om demokrati; vilken roll medierna spelar i att lära ut demokrati.

– Jag gillar de nordiska län-derna eftersom jag tycker att atmosfären är väldigt fridfull. De har en fredlig hållning till sitt folk och till andra länder. Det tycker jag är intressant, säger Aida.

I Iran var hon toppstudent och en lovande do-kumentärregissör. Nu har hon lämnat hemlan-det bakom sig och siktar på doktorandtjänst i Sverige. – Här känner jag mig hemma. I Iran var jag som en främling, säger Aida Faiz.

FAkTA

NAmN: Aida Faiz JafariåLDER: 27bOR: StockholmUPPväXT: Teheran, IrankOm TILL SvERIGE: Augusti 2007bäST mED SvERIGE: DemokrativäRST mED SvERIGE:Den korta sommaren SAkNAR mEST: Frukt, mina böcker, mina föräldrar

TEXT Susanna östeBiLD Linnea Jonjons

”I Sverige känner jag mig hemma”

StEnHÅrD”

50

För många som går en utbildning på JMK är det slutgiltiga målet att bli journalist. Men det finns andra vägar att utforska, där JMK:s utbildning ändå kan komma till användning.

OScAR POULSEN hade en framtidsvision om att jobba som populärkulturjournalist. Han började därför MKV-utbildning-en på JMK våren 2004 och läste till och med c-kursen. När han väl avslutat grundutbildningen hade journalistdrömmarna avtagit. Då han inte heller ville forska i journalistik valde han att inte fortsätta utbildningen.

NäR vI TRäFFAS har han precis levererat det sista numret av nystartade fotomagasinet ”Vidvinkel magazine” till rätt butik. Han är spänd och nervös inför uppstartandet och hoppas så-klart att så många nummer som möjligt säljs. Vidvinkel Ma-gazine är ett konstfoto-magasin startat av Oscar och kollegan Samuel Lind. Fokus ligger på ungt och samtida svenskt foto. Första numret är 120 sidor och innehåller bilder från 25 foto-grafer i åldrarna 20-33 år.

vIDvINkEL STARTADE som en Internetsida, en plats för unga och oetablerade fotografer att visa upp sig på. Då det finns ett flertal lovande fotografer i Sverige ville Vidvinkel visa upp några av dem. – Vi ville plocka ur några russin ur fotokakan.

OScAR OcH SAmUEL har sedan uppstartandet av sajten även startat en Facebook–grupp och arrangerat ett antal utställ-ningar. För ett halvår sedan väcktes idén att de skulle starta en tidning.

DE HAR båDA GåTT GRUNDkURSEN I mkv, men Samuel på Södertörns högskola. Oscar ser sin utbildning på JMK som allt annat än bortkastad. – Jag har fått användning av massa grejer jag lärde mig.C-uppsatsen han skrev byggde på kvalitetsdistinktioner i po-pulärkultur, och han tycker att utbildningen har lärt honom att se vad som är bra respektive dåligt. Men han påpekar också att allt är väldigt subjektivt och beror på hur man tolkar det.– Våra bilder hamnar lätt i det som kan uppfattas som lågkul-tur. De är inte elitistiska på något sätt men inget behöver vara bättre än något annat.

vEm SOm HELST kAN Få SINA bILDER PUbLIcERADE på sajten eller i tidningen, så länge Oscar och Samuel tycker om vad de ser. Oscar anser att det finns mycket olika saker som gör en bild intressant. Huvudsaken är att den ”vibrerar”, att den sticker ut från mängden. – Det kan vara en blick man annars inte hinner uppfatta. Mo-tivet kan vara vad som helst så länge bilden känns personlig,

närvarande och trovärdig.TIDNINGEN äR HELT FRI FRåN ANNONSER och alla utgif-ter är bekostade ur egen ficka, med viss sponsring på pap-per, tryck och leverans. Målet är att kunna fortsätta jobba med sponsorer för att slippa reklam.– Men skulle Canon höra av sig och erbjuda 50 000 för en an-nons skulle det nog vara svårt att säga nej.

TAck vARE ATT TIDNINGEN inte har någon reklam ser den nästan ut som en fotobok.– Bilderna vi har passar bäst att titta på för nöjes skull snarare än till reklam, mode eller nyheter.Oscar ser dock svårigheter med att få folk att betala för kultur, oavsett vilken typ det är. – Många ser nog tillbaka på sin skoltid och ser det som en gra-tis nödvändighet att gå på museum och sådant, det var något man gjorde för att man var tvungen och inte för att man ville. Idag är folk är beredda att lägga 140 kronor på en hamburger-tallrik men inte på kultur.

NU HOPPAS DE kUNNA SäLJA så många exemplar som möj-ligt, så att de slipper betala även nästa nummer ur egen ficka. – Den är kanske dyr jämfört med VeckoRevyn men billig jäm-fört med en fotobok. Det är en fin produkt gjord av kärlek och pengar.

TEXT Karin Moberg

ur en annan vinkel

FoTo: Jesper Ulvelius, Samuel Lind, Oscar Poulsen, Erika Svensson, Jenny Kristina Nilsson

Oscar Poulsen och Samuel Lind släpper fotomagasinet Vidvinkel.

REPORTAGE //

52

iLLuSTRATion Tove Dåderman

den könsneutrala

äktenskapsbalken

HANNES [email protected]

Kan kungen och drottningen nästa gång bli drottningen och drottningen? Varken hovet eller regeringen vill reda ut den kontroversiella frågan om hur successionsordningen påverkas av en framtida könsneutral äktenskapslag.

År 1979 beslutade riksdagen att kungafamiljens förstfödda – även om det råkade vara en prinsessa – skulle kunna ärva Sveriges tron. Samma år upphävde Socialstyrelsen sjukdomsklassifikationen av homosexualitet. Så när nu flator och bögar varit friskförklarade i snart 30 år kanske det första queera kungaparet i världen är en möjlighet? Äktenskapsbalken kommer möjligtvis inom en snar framtid att könsneutraliseras och Sveriges befolkning blir fria att äkta varandra i rosa-rosa och blå-blå relationer. Men hur förhåller sig landets äldsta grundlag till detta? Tillåter successionsordningen woman-on-woman och man-on-man action? Och vad tycker hovet och kungafamiljen själv? Successionsordningen reglerar den svenska tronföljden. Till exempel gör den gällande att en tronarvinge måste bekänna sig till luthersk-evangelisk tro, annars förloras rätten till tronen. Och så måste statschefen (det vill säga kungen) och regeringen godkänna valet av hustru/make. - Men om kungen godkänt giftermålet ska det hemskt mycket till för att regeringen ska motsäga sig tronarvingens gemål, principiellt handlar det då om formalia, säger ämnesråd Katrin Hollunger på justitiedepartementet.Tronarvingen är fri att äkta efter fritt hjärta men kan bara bli regent om ovanstående instanser godkänt giftermålet. Om däremot tronen ärvs innan det blivit aktuellt med äktenskap för tronarvingen behövs inget godkännande av regeringen: en drottning eller kung är fri att gifta sig med vem hon eller han vill.

Successionsordningen ändrades alltså 1979 och tog ett steg mot jämställdhet. Hade inget ändrats och prins Carl Philip ärvt tronen och gift sig heterosexuellt så hade hans hustru enligt nuvarande praxis blivit drottning av Sverige. När nu istället kronprinsessan ärver tronen, och om även hon antas gifta sig straight, vad får hennes make för titel?- Det står inte i lagen att kronprinsessans gemål inte blir kung. Titlarna är inte reglerade av successionsordningen utan det är kungen som bestämmer över det, säger Katrin Hollunger.Åsa Gunnarsson, som är anställd på hovet, intygar detta.

Kronprinsessan Viktoria är sedan länge tillsammans med gymägaren Daniel Westling. Men hon har aldrig offentligt definierat sina sexuella preferenser, varför det inte går att fastslå huruvida hon är bi- eller heterosexuell. Så rent hypotetiskt kanske hon kommer att lämna Daniel och bli kär i och vilja gifta sig med en kvinna. Hur regeringen skulle ställa sig till detta vill inte Katrin Hollunger uttala sig om utan hänvisar till justitieministerns pressekreterare. Men varken Jeanette Mattson, justitieministerns pressassistent, eller Edvard Unsgaard, statsministerns pressansvarige, kan svara på detta utan bollar frågan vidare in i regeringen. Efter några dagars betänketid svarar kansliråd Torbjörn Malm. Han förklarar att den lagrådsremiss om äktenskaps- och partnerskapsutredningen som just nu förbereds på justitiedepartementet inte omnämner Sveriges tronföljd eller kungafamiljens titlar. Dessutom lämnar inte regeringen några förhandsbesked om hur de skulle bemöta ett eventuellt samkönat regentpar. Från hovet kommer samma svar: de vägrar att bemöta frågan om samkönade relationer på slottet.

KRÖNIKA //

mED ETT PASTELLROSA OmSLAG och den slagkraf-tiga titeln, ser jag den amerikanska självhjälpskulturen breda ut sig även i Sverige. I boken ”Byt namn!” redo-gör Anders Rydell och Klas Ekman för hur aspirerande journalister ska bli roliga och belästa - och rolig, det är den. Kvickt språk, en nypa matnyttiga tips och smågul-liga anekdoter i form av barndomska karriärdrömmar. Rydell och Ekman har skrivit en lättsam guide till hur du bäst blir... just det, Rydell eller Ekman.

övERLAG äR DET kUL att befinna sig bland dessa två journalister. Vem visste till exempel att Anders Rydell ljög sig till praktikplatsen på Bon, som sedan ledde till en redaktörspost? Eller att Klas Ekman vikarierat för Ebba von Sydow på Expressens fredagsbilaga? Men den blir aldrig mer än bara rolig. Boken varvar tips av typen ”Bygg ett tilltalande CV”, till mer komiska inslag som ”Erövra högre status”. Jag tycker däremot att det är synd när en av mina favoritjournalister Rydell tipsar mig om att jag kan - precis som han gjorde - ljuga mig till ett journalistjobb. Jag tycker också att det är synd när journalistjobbet åter blir ett yrke där utbildning en-dast är högskolepoäng och ingen betydande merit. Det som till slut ändå räknas, är när journalisten hamnar på flest vimmelbilder.

SAmmANFATTNINGSvIS äR DET lättläst kvällsläsning, som mest handlar om två journalister vilka råkade bli namnkunniga. Däremot kan jag se tjusningen i att ta boken från hyllan, slå upp den och åter läsa om vilken sida i väskdebatten jag skulle ha tagit för att bäst lyckas som journalist. Det är nog bara att börja vänja sig, ”Byt namn!” är bara en i raden av karriärsböcker som håller på att ta fäste.

Jag undrar, är self help-lit vår nya chic lit?

TEXT Johannes EdmarkBiLD Martin Vallin & Atlas Förlag

”Byt namn! och andra sätt att lyckas som

journalist” Av. Anders Rydell och Klas Ekman

54

Morgonstund har…

Dante [email protected]

Väckarklockan ringer och i hela femton minuter ligger jag där i sängen och drar mig. Känner att det är en bra dag jag har vaknat till. Jag glider i mina tofflor och drar på mig en grå och sliten morgonrock, för stun-den har jag ett enda mål; kaffe!

Det för korridoren gemensamma köket ligger mitt emot mitt student-rum vilket ibland kan ses som praktiskt. Vad som kan ses som mindre praktiskt och som ett smärre mysterium är att SSSB inte byggde pen-tryn i studentlägenheterna. Som student betalar man ju ett så fantas-tiskt överpris för de halvt sunkiga 17 kvadraten att ett litet pentry är det minsta man kan begära.

Med den rykande hägringen av en god kopp kaffe som kittlar mina sinnen stiger jag in i köket och tar sikte mot kylskåpet, när plötsligt något avskyvärt inträffar. Jag vet att det redan är för sent när jag sätter ner foten och känner hur någonting smulas sönder under min hö-gra toffla. Det ruttnande, illaluktande och krossade ägget som ligger under min fot får mig att känna mig som småpojken som fått vecko-pengen stulen.

För hand plockar jag upp de krossade bitarna av äggskal (de kan verk-ligen bli små!). Mina av ägg dränkta (nåja) tofflor hamnar i botten av soptunnan. Lika bra att torka av bänkarna när jag ändå är i farten. Knappt har jag hunnit bli klar innan jag inser att klockan börjar bli sen.

Skyndsamt går jag tillbaka till lägenheten, drar på mig i mina jeans och en tröja. Packar skolväskan, kollar återigen klockan och börjar så smått inse det oundvikliga. Jag kommer varken hinna dricka kaffe eller lusläsa DN som planerat.

Den följande skoldagen blev en smärre katastrof där jag varken kunde koncentrera mig på föreläsningen eller ens njuta av min alldeles för sena kopp kaffe. Jag kunde helt enkelt inte släppa min sammandrabb-ning med det ruttna ägget.

Med detta sagt vill jag uppmana min hyresvärd att ta sitt förnuft till fånga. Med tanke på att det är 20 personer som delar ett kök är det inte konstigt att det blir ofräscht i tid och otid. SSSB, snälla sluta bygga skräplägenheter och tänk på att studenter är också människor!

ägg under sulan?

KRÖNIKA //

KALEnDARiE

UTSTäLLNINGAR

KULTURHUSET

Nan Goldin6 september - 7 december Ann Eringstam: Story Line8 november - 22 mars 2009Nuevas historias – samtida spanskt fotografi4 oktober - 25 januari 2009Efter haveriet eller istället för?22 november - 21 december Julia Peirone: Golden me27 november - 8 februari 2009Stranger-utställning5 december - 11 januari 2009Mikael Lundberg: Reflexion17 oktober - 29 mars 2009

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

4½ Miljarder årDen mänskliga resanDen sinnrika människanLiv i vattenLivets mångfaldNatur i SverigePolartrakternaRainbow AnimalsSkatter från jordens inreUppdrag:KLIMAT

MODERNA MUSEET

Tid & Plats: Los Angeles 1957-19684 oktober 2008 - 6 janauri 2009Max Ernst. Dröm och revolution20 september 2008 - 11 januari 2009

NATIONALMUSEUM

Lura Ögatt.o.m 11 januariDen moderna formenFormen i Sverige

TEATER

STADSTEATERNKlara SoppteaterKrig och fredTre systrarKärleksköparen – Fröding nakedArsenik och gamla spetsarAnne Franks dagbokNathan den viseDen allvarsamma lekenSoffan – SeminarierSagan om den lilla farbrornKvinnornas hämndCabaret Petra von Kants bittra tårarFem gånger GudGabrielVildanden

DRAMATENHamletDrottningens juvelsmyckeOnkel VanjaSmå äktenskapliga brottBernardas husDen fuleDen ömhet jag är värdUpp i sadeln!Love och cirkusfåglarnaKung Ubu

kONSERTER

20 November Alberto Pinton Quintet, Fasching

21 November Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio, Fasching

22 November Julkonsert Sånger för livet, GlobenDIO - Distraught Overlord, KLUBBEN LAMBCHOP, BERNS SALONGERMofeta & Jerre med Spiderdogs, Fasching

23 November The Unholy Alliance, HovetBo Kaspers Orkester, Cirkus (även 24/11) The Hits of The Sixties!, Rival Scott Hamilton Scandinavian..., Fasching LITTLE RICHARD, BERNS SA-LONGER

24 November Brus Trio, Fasching THE ROOTS, BERNS SALONGER

25 November BLACK LABEL SOCIETY, BERNS SALONGER Kathleen Edwards, Debaser - Slussen Lars Ekman Kvartett, Fasching

26 November After Work - Pygmé Jazz Band, Fasching The Soundtrack of Our Lives, Cirkus THE TING TINGS, BERNS SA-LONGER

27 November Håkan Broström s New Places..., Fasching

28 November Harriet Tubman (USA), Fasching

29 November Mustasch, Arenan / Fryshuset Light of Day ft Jesse Malin mf, BERNS SALONGER Jazzkamikaze (DK), Fasching Elza Soares, BERNS SALONGER

30 November

Vocal Vikings Julkonsert, Cirkus Elvis Forever, Rival

1 December Manhattan Transfer, Cirkus Country & Eastern Christmas..., Fasching

2 December LENA + ORUP, Cirkus (även 3/12) Fucked Up, Debaser - Slussen Bullet For My Valentine, Arenan / Frys-huset

3 December Carl Orrje s cup of tea, Fasching

4 December Elton John - The Red Piano, Globen Amparo & Lakitty, Fasching

5 December Afasi & Filthy, Fasching Süperstar Orkestar-Balkan Beat, Fasching

6 December Ronnies Room, FaschingRolf Wikström, Fasching

7 December Less Than Jake, KLUBBEN Chick Singer Night, Fasching Biohazard, Debaser - Slussen Gary Louris & Mark Olson, BERNS SALONGER

8 December N*E*R*D, Cirkus The Game, KLUBBEN Anna Ternheim, Orionteatern Chris Potter Underground (USA), Fasching

9 December Meloscope, Fasching

10 December After Work-Good Morning Blues, FaschingAlter Bridge, Arenan / Fryshuset Soilwork, Debaser Medis Maria Möller Show, Cirkus Jungle Brothers Soundsystem, BERNS SALONGER

11 December Carin Lundin, Fasching

12 December Idol Final, Globen The Rock n Soul Experience, Playhouse Teater (även 13,14/12) HOFFMAESTRO & CHRAA, BERNS SALONGERMillencolin + support, Arenan / Fryshu-set

13 December Motörhead, Hovet

Timbuktu & Damn, BERNS SA-LONGER

14 December Vince Neil (of Mötley Crüe), Arenan / Fryshuset Yael Naim, BERNS SALONGER

15 December ANGELS IN HARLEM, NALEN-STORA SALEN

16 December Whitesnake, Hovet

17 December OPETH, Debaser Medis Eldkvarn, BERNS SALONGER

18 December PETER JÖBACK - EN JULKON-SERT, Globen

20 December Carola - Jul i Betlehem, Cirkus

21 December ERIC GADD, BERNS

På bIO

21 NovemberMadagaskar 2 Twilight

28 NovemberDe ofrivilliga En tomtesaga Happy-Go-Lucky Sex drive

5 DecemberBody of lies Die Welle My Best Friends Girl Rachel getting married Vi hade i alla fall tur med vädret igen

12 DecemberLivet från den andra sidan RocknRolla The day the earth stood still

17 DecemberEn liten julsaga

19 DecemberThe Duchess Lasse-Majas detektivbyrå Mellan väggarna

25 DecemberAllt flyter Australia Chihuahuan från Beverly Hills Yes Man

KALEnDARiETEXT Karin Moberg

BiLD Carolina Palmqvist

Documents

Femte Statsmakten nr.6 2008