FemteStatsmakten#8.2009

Ledare 3Matilda Lann

Tema: Framtiden 4Dante Thomsen

Krönika: 00-talet we hardly knew ye 7Sebastian Mattsson

Framtidsutsikter bland JMK-stuenter 8Leonard Goldberg

Framtiden finns på nätet 10Emy Krüger

Dyster framtid för mediestudenter12Emelie FågelstedtPraktik-kritik13

Sebastian MattssonProfil: Mattias Klum 14

Minna KorsgrenFrån JMK till julvärd 22

Johanna NorrlinKåren hotas av uppköp 23

Hanna Sjöqvist

#8.2009

JMK - ett halvt sekel i journalistikens tjänst 24Malin NyKrönika: Kulturkrock versus knäkrock 26Olof Adlercreutz En korridor för nio 27Emy KrügerAvklätt under granen 28 Johanna NorrlinFemte Statsmakten tar sprutan 29Hanna SjöqvistTraditioner inte som vi tror 30Hanna SjöqvistFemte Statsmaktens stora glöggtest 31Jenny AnderssonBolivia: Ola Rören ser valkampanjen på nära håll 33Caroline ÅkerlundTidningspapprets utmanare 32Max Pröckl FS Debatt 34

www.femtestatsmakten.se

2

Så var det terminens sista nummer. Jag hoppas för-resten att ni hade kul på julpuben i onsdags, visst var det årets fest? Hyfsat billig öl, terminsavslutning inom räckhåll och ett gäng medie- och journalistikstudenter. Klart det var en rejäl fest.

Sista numret för terminen och för i år innebär så klart att det snart är dags för en nystart med ny termin och nya skribenter. Nollnolltalet ska bli tiotalet också, så med tanke på det känns tema framtiden opportunt, om man säger så.

Men innan vi blickar fram emot ett nytt, fräscht år, tän-kte jag ta en liten titt i backspegeln. Finanskris och dys-tra prognoser, yttrande- och tryckfrihetsinskränkande lagar, och en urspårad miljökonferens, är det vad vi ska minnas?

Jag tycker inte riktigt att det är rättvisande. Det finns fak-tiskt guldkorn att plocka även från 2009. Barak Obama rörde om ordentligt i grytan och med ett fredspris i för-skott får vi hoppas att han fyller förväntningarna.

2010 tror jag blir ett riktigt bra år, val och vinter-OS. Och även om det är överhajpat och onödigt med kun-gahuset så kan nog Sverige och Stock-holm må bra av sommarens stora fest. En något mindre, men oj så positiv nyhet 2010,är att 50-öringarna äntligen tas bort, det är nästan värt att fira.

Nu vill jag önska er alla ett riktigt skönt jullov med ett nytt fantastisk nummer att läsa under ledigheten.

God jul och gott nytt år!

Ett tungt år mynnar ut i positiv förväntan

FEMTE STATSMAKTEN är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och institutionen för journalistik, media och kommuni-kation. Innehållet i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten.

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER TEXT: Carl Fridh Kleberg, Caroline Åkerlund, Emelie Fågelst-edt, Emy Krüger, Hanna Sjöqvist, Jenny Andersson, Johanna Norrlin, Leonard Goldberg, Malin Ny, Malin Österberg, Max Pröckl, Minna Korsgren, Olof Adlercreutz, Sebastian Matts-son

FOTO: Caroline Åkerlund, Emelie Fågelstedt, Emy Krüger, Fabian Sturm, Jenny Andersson, Karl Persson, Leonard Gold-berg, Malin Ny, Max Pröckl, Minna Korsgren, Pontus Ahlqvist, Sofie Jacobsson

ILLUSTRATION: Elina Borgbjörnström, Josefin Wernestad, Sandra Karlsson, Sari Vettenranta

REDIGERING: Caroline Åkerlund, Malin Österberg, Matilda Lann, Minna Korsgren, Frida Sandgren, Dante Thomsen, Olof Adlercreutz

VILL DU KONTAKTA NÅGON I REDAKTIONEN? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se

Chefredaktör och ansvarig utgivare Redigeringschef

och redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör

Bildredaktör Webbredaktör

Matilda Lann

Caroline Åkerlund

Dante ThomsenFrida SandgrenMalin ÖsterbergMinna KorsgrenSara Steinholtz SparbyKarl PerssonPatrik Lythell

MATILDA LANNmatilda.lann@femtestatsmakten.se

Chefredaktör

3

Framtiden. Ett ord som rymmer såväl förhopp-ningar som rädsla och osäkerhet. Vad framti-

den har i sitt sköte för just dig och mig är det ingen som vet och kanske är det därför som den emellanåt kan te sig lite obehaglig.

I FIKTIONEN HAR framtiden alltid fascinerat, från Fritz Langs mästerverk Metropolis till Arnold Schwarzeneggers mördarrobot Terminator och Ge-orge Orwells klassiska epos 1984. Att tolka framti-den blir aldrig gammalt, något som visar sig i hös-tens medieutbud. Tarik Salehs film Metropia och Dmitri Gluchovskijs bok Metro 2033 handlar båda om dystopiska framtidsamhällen. Värst vill filmpro-ducenten Roland Emmerich vara och han nöjer sig minsann inte med mindre än att utplåna civilisatio-nen som vi känner den i effektorgien 2012.

MEN DET ÄR inte enbart i fiktionen som framtiden ses som ett hot. I Köpenhamn debatteras just nu klimatet och växthuseffekten, ett toppmöte mellan världens mäktigaste som egentligen handlar om al-las vår framtid här på jorden.

MEN VI BEHÖVER inte åka ända till Köpenhamn för att höra folk tala oroligt om framtiden. I korri-dorerna på JMK viskas det om kårobligatoriet som avskaffas nästa år - något som kan leda till dras-tiska förändringar för oss studenter. Men kårens vara eller icke vara är inte den enda av framtidens nycker som kan kännas smått skrämmande för oss JMK:are. Arbetsmarknaden för journalist- och mediestudenter ser ut att bli ännu tuffare med hård konkurrens om jobben. Framtiden och dess många möjligheter har potential att framkalla grav ångest, med alla val som måste göras är det inte konstigt att man blir mörkrädd ibland. Men framtiden är ett tveeggat svärd och det är just i osäkerheten som det vackra finns. Det mesta är öppet för förändring och nästan vad som helst kan hända, oavsett vilken väg man väljer i livet. Det är mer än vad man kan säga om det december-väder jag dagligen förbannar i en sorglig morgonritual.

Tema: FramtidTEXT Dante Thomsen

ILLUSTRATION Sandra Karlsson

LÄS PÅ TEMAT:

• Krönika: 00-talet we hardly knew ye• Framtidsutsikter bland JMK-studenter• Framtiden finns på nätet• Dyster framtid för mediestudenter

ILLUSTRATION Sari Vettenranta

00-talet we hardly knew ye

sebastian.mattsson@femtestatsmakten.se

Det är först på senare tid som jag har börjat tänka på nyårsafton 2009 som något mer än bara ännu en övergång till ett nytt år. Vad jag helt glömt bort innan

är att den kommande upplagan av 31 december bär med sig två ganska så fundamentala hållpunkter: slutet av ett decen-nium och början på ett annat. Perioden som framöver lär kallas ”00-talet” är snart ett minne blott. Men hur ser det minnet ut?

00-talet blir det första decenniet som jag har genomlevt från början till slut och varit tillräckligt utvecklad och medveten för att kunna påstå att jag ”varit där” hela vägen (de första åren av 90-talet, när jag var fyra, fem år, är rätt suddiga så här i efter-hand). Därför tycker man, när ändhållsplatsen är inom räckhåll, att jag borde kunna visa på essensen av vad de här tio åren har fört med sig – ha klart för mig vad barnbarnen ska få höra om 00-talet. Men det har jag inte.

Jag skulle kunna nämna iPods, videosamtal och Pirate Bay. Jag skulle kunna rabbla viktiga nyhetshändelser, som 9/11, tsuna-mikatastrofen och mordet på Anna Lindh. Men om jag bara snabbt ställer mig frågorna: Vad var 00-talet egentligen? Hur ser en 00-talare ut?, så får jag inte alls lika klara bilder i huvudet som när jag kör samma experiment fast med t ex 60-, 70- eller 80-talet som utgångspunkter. I alla de fallen finns det någor-lunda enhetliga bilder av vad som pågick och hur folk såg ut på den tiden. Det handlar uteslutande om stereotyper, som säkert blundar för och glömmer bort en hel del, men som ändå finns där. Modsen, Saturday Night Fever-rumlaren och glamrockaren. Vi skrattar åt dem idag. Kommer framtidens ironiker kunna skratta åt oss?

Eller är vi helt enkelt för neutrala och identitetslösa för att ens drivas med? Och är det något att vara stolt över egentligen? Kanske har vår postmoderna inställning kommit med ett högt pris. Kanske har vår distanserade, kritiska blick lett till att vi ser igenom allt på en gång och därför avstår från att hänge oss åt saker fullt ut. Eller så har fragmentariseringen av massan kom-mit så långt att man inte kan tala om en massa längre, och hur ska man då kunna hitta ett exempel som får representera ett helt decennium?

Kanske är det helt enkelt bara svårt att definiera ett årtionde när man fortfarande är mitt i det. Alla kanske upplever sitt ”eget” årtionde som neutralt, för det utgör ju normen. På 80-talet var inte 80-talet just ”80-talet” utan här och nu. Samma sak gäller för 00-talet. I alla fall i en liten stund till.

Sebastian Mattsson

KRÖNIKÖR /

FramtidsutsikterFramtiden är svår att utröna. Kanske är det därför den är så spännande att reflektera över. Här berättar sex JMK-studenter om sina framtidsplaner och hur de funderar kring arbetsmarknaden.

TEXT Leonard GoldbergFOTO Leonard Goldberg, Pontus Ahlkvist,

Fabian Sturm, privat

Magdalenah Cabrera, 24 årMedie- och kommunikationsvetenskap I

Hur ser dina framtidsplaner ut?Jag skall gå här till maj, och sedan söka vidare till Medieproduktion här på JMK. Om inte det blir av, så finns det en KY-utbildning där man studerar till kommuni-katör. Jag vill jobba inom fältet media och PR. Oroas du över arbetsmarknaden och konkurrensen om jobb?Ja. Jag läste att det skulle vara överskott på kommunikatörer 2014. Så det känns gan-ska tragiskt [skratt].

Tror du att JMK är den bästa vägen att nå dit du vill?Nej. När det kommer till sådana här yrken, känns det som att nästan alla pluggar lite överallt. Det handlar mycket om att man måste ha kontakter. Det är ett så brett om-råde, man kan göra så mycket och det finns så många olika sätt att ta sig dit man vill. Men jag tror JMK är en av de bästa sko-lorna här i Stockholm i alla fall.

Jim Jonsson, 23 årJournalistisk produktion

Hur ser dina framtidsplaner ut?Ingen aning. Jag ska försöka satsa på att få en bra praktik och se hur det går däri-från, men jag har ingen utmejslad plan. Det finns mycket som är roligt, men jag vet inte specifikt vilket fält jag vill jobba inom.

Oroas du över arbetsmarknaden och konkurrensen om jobb?Nej, inte direkt. Det är väl ett stort problem som man kommer bli varse, men det är väl dumt att oroa sig när man fortfarande går här. Man får bara försöka så gott det går.

Tror du att journalistiken kommer att förändras framöver? Det gör den säkert. Tänker inte på det sär-skilt ofta. Men, jag menar, den kommersia-liseras ju mer och mer, särskilt kulturjour-nalistiken. Det blir snabbare och snabbare. Mer siffror, mindre text.

Tror du att JMK är den bästa vägen för att bli journalist?Jag vet inte. Jag känner folk som gått både folkhögskolor ute i landet, och folk som gått på Södertörn, och de verkar göra gan-ska liknande saker som vi gör här. De det har gått bäst för säljer väl lite recensioner här och där. Men de vill ju bara skriva om pop, vilket är ett svårt område att slå sig in på. Jag har inga kompisar som riktar in sig på grävande journalistik.

Georgios Karpathakis, 23 årMedieproduktion

Hur ser dina framtidsplaner ut?Jag ska gå klart det här året, och förhopp-ningsvis mynnar det ut i en praktiktermin. Jag hoppas på en bra praktikplats på någon informationsavdelning. Jag är inte inne på det här journalistspåret, jag vill verkligen jobba med information. Och eftersom jag är så idrottsintresserad vill jag helst jobba på en förening, exempelvis Djurgården då det är mitt favoritlag.

Oroas du över arbetsmarknaden och konkurrensen om jobb?Nej, det gör jag faktiskt inte. Ända sedan jag började läsa här har lärarna sagt att det finns en marknad och att den ständigt expanderar. Efterfrågan ökar ständigt på kommunikatörer och informatörer.

Tror du att JMK är den bästa vägen att nå dit du vill?Ja… eller den kommer nog att bli den. Jag tror inte den var det innan medieproduk-tionen startade. Jag anser att en fulländat treårigt program är det ultimata för framti-da kommunikatörer och informatörer. Om det skapas, med den här medieproduktio-nen som en del, så tror jag det kommer bli bra.

”Jag vill verkligen jobba med infor-

mation.”

”Jag tror JMK är en av de bästa

skolorna i Stock-holm.”

Adam Kyulenstierna, 20 årJournalistikvetenskap I

Hur ser dina framtidsplaner ut?De är ganska icke-existerande än så länge. Jag studerar här ett år nu, förhoppningsvis kommer jag väl in nästa år på Journalistisk produktion. Om inte annat så vet jag inte vad jag skall ta mig till. Man kanske får göra den där obligatoriska utlandsresan, till nå-gon häftig stad – San Fransisco eller något. Men förhoppningsvis kommer jag in.När jag gick gymnasiet fick vi av vår lärare en lista på de bästa och de sämsta jobben, arbetsmarknadsmässigt. Högst upp stod fritidspedagog, längst ner stod journalist. Därför tänker jag att det renodlade jour-nalistyrket är svårt att uppnå om man inte har en extraordinär talang och extrem driv-kraft. Så jag siktar väl på att bli någon form av mediearbetare. Jag kan tänka mig att det blir väldigt yrkesöverskridande, jag tror inte den här journalistrollen finns längre. Jag gör det här nu för att det är så pass osäkert, så att jag kan känna av vad jag vill syssla med, om det ens är gångbart. Men jag är osäker.

Oroas du över arbetsmarknaden och konkurrensen om jobb?Ja, i allra högsta grad. Jag har en känsla att när mina föräldrar var yngre fanns det inte så mycket att välja på, men det fanns all-tid jobb. Nu känns det som att oavsett vad man pluggar är ingenting garanterat, allt är bara rörigt och rotlöst. Det känns som en väldigt riskfylld tid. Men det kanske är en allmän känsla, som alla alltid haft.

Hur tror du att journalistiken kom-mer att förändras framöver?Som sagt, jag tror man kommer börja prata om mediearbetare istället för journalister, man kan inte vara en renodlad journalist längre. Man klarar sig inte längre på det, det är för smalt. Man måste vara väldigt gränsöverskridande. Jan Guillou-tiden är över, känns det som.

Tror du att JMK är den bästa vägen för att bli journalist?Ja. Eller det kanske inte är den bästa och enda vägen. Många bäckar små… Men det är ju en bra institution, bättre än mycket an-nat. Så jag tänker att jag har gjort ett bra val.

Rickard Lindblom, 29 årJournalistikvetenskap I

Hur ser dina framtidsplaner ut?Jag har nog inga riktigt utstakade fram-tidsplaner. Jag vill göra något roligare än att jobba på byggvaruhus som jag gjort de senaste åren. Jag gillar att skriva och redi-gera tidningar, något jag jobbat med tidi-gare. Jag vill jobba med det journalistiska skrivandet.

Oroas du över arbetsmarknaden och konkurrensen om jobb?Nej, inte riktigt. Man får se vad som hän-der. Någonstans lär man hitta något kul jobb. Fast det finns ju helt klart lättare branscher.

Hur tror du att journalistiken kom-mer att förändras framöver? Just nu är det ju svårare att tjäna pengar på journalistiken. Men jag tror man kommer satsa på webben, och att det så småningom kommer hitta sin form. Man kommer hitta sätt att tjäna pengar på internet, vilket man inte riktigt lyckats göra än. Papperstidning-en tror jag ändå alltid kommer finnas kvar.

Tror du att JMK är den bästa vägen för att bli journalist?Svår fråga. Kanske inte det bästa, men helt klart ett bra sätt. Om man är duktig och driftig kan man ju jobba sig upp. Fast jag anser att det är bättre att ha lite på fötterna. Sen tror jag att de andra utbildningarna i Sverige är minst lika bra. Fördelen med JMK är väl att det är relativt lätt att få prak-tik här.

Katja Alderete, 31 årMasterprogrammet i journalistik

Hur ser dina framtidsplaner ut?Jag vill jobba med någon form av journa-listik, skrivande eller bild. Jag har ju pluggat journalistik tidigare, JMM, journalistik med multimedia, på Södertörn, sedan har jag stu-derat bildjournalistik. Därefter jobbade jag på reklambyrå. Nu är jag tillbaka i studerandet, så nu är jag väldigt bestämd på att jag vill hålla på med journalistiken – hur svårt det än må vara. Jag är inte så kräsen med vad inom journalist-yrket jag kan jobba med, nu kan jag tänka mig att jobba som nyhetsreporter, så att jag lär mig hantverket ordentligt.

Oroas du över arbetsmarknaden och konkurrensen om jobb?Inte speciellt mycket, egentligen. Det är lågkonjunktur nu, men efter varje sådan kommer ju en högkonjunktur. Jag tror att så länge man är beredd på att konkurrera, vilket jag är, så tror jag att det kommer gå vägen förr eller senare.

Hur tror du att journalistiken kom-mer att förändras framöver?Det här diskuterar vi mycket på utbildning-en nu. Jag menar, allting förändras. Vilken vetenskap, vilken arbetsplats och vilken si-tuation som helst är i ständig förändring. Så även journalistiken. Och så sker även med alla sociala medier, all teknik, etcetera.

Tror du att JMK är den bästa vägen att nå dit du vill?Alltså, det är ju en av vägarna. Jag tror ab-solut inte att det är den enda. Jag tror att kontaktnät är ytterst viktigt, och även viljan att nå dit man vill. Det är tyvärr inte begåv-ning och kunskap det handlar om, utan det är att ha tålamod och kämpa vidare trots att det är svårt. Men fördel med att gå en utbildning som denna är att den har kon-takter, dessutom finns praktiken som även den är en väg in i branschen. Jag tror också de akademiska studierna kan ge viktiga in-sikter. Men konkurrensen är hård, och det är det som gäller.

”Någonstans lär man hitta

något kul jobb. Fast det finns ju helt klart lättare

branscher.”

Framtiden finns på nätetEn hotad tidningsindustri kämpar för att överleva i konkurrensen från det växande internet. Många tidskrifter har själva gett sig ut i cyberrymden för att kunna publicera dygnet runt, locka läsare och nå den yngre IT-generationen.

Nätet växer sig allt större och har blivit allt viktigare för dagens tidningar. Liten landsortstidning eller stor kvällspress spelar ingen roll. Sveriges första tidning att lansera en webbtidning var Aftonbladet, vilken också är dagens största. Av deras innehåll i papperstidningen hamnar ungefär hälften på nätet. Från att ha varit ett komplement har den nu växt till att bli en lika viktig del av Aftonbladet som pappret.

– Den är viktig på så sätt att den drar mycket trafik och mycket uppmärksamhet till Aftonbladet. Den ökar i storlek så den är av stor vikt för Aftonbladet, säger Christoffer Bjäreborn som är nyhetschef för webbredaktionen på tidningen.

ÄVEN HOS den mindre Dalademokraten är webben viktig. De har satsat mycket på sidan och publicerar i princip allt och upp-daterar ofta. Chefredaktören Göran Greider berättar att inte bara läsarantalet på nätet ökar, utan att även annonsintäkterna på nätet växer snabbare än de i den tryckta tidningen.

– När någonting händer så går en första grej oftast ut där. Sen blir det mer utarbetat i tidningen da-gen därpå. Tyngdpunkten, nyhetsmässigt, ligger ändå på papperstidningen, säger Greider.

HUR DET kommer se ut i framtiden finns det många spekulationer om. Greider är tämligen säker på att webbtidningar kommer konkurrera ut pappers-tidningen i det långa loppet.

– Det dröjer nog väldigt lång tid. Det måste fram helt nya läsplatser, som är billiga. Men på lång sikt tror jag att det kommer bli så. Jag känner det själv, händer det någonting så går man in på webben. Man sitter inte och väntar till nästa dag för att läsa tidningen, säger Greider.

Christoffer Bjäreborn är av en annan uppfattning.– Jag tror att webben kommer växa något mer i styrka och att pappret möjligen tappar lite till, men jag tror att det kommer hålla sig ungefär som det gör idag, säger han.

BÅDA MENAR att man kommer behöva finansiera sig mer på nätet i framtiden. Detta är en utmaningen och hur den ska ge-nomföras är ännu oklart. Alla tidningar står inför samma pro-blem – hur ska de kunna ta betalt för nyheter.

– Den som vet det har kommit långt, avslutar Bjäreborn.

TEXT Emy KrügerILLUSTRATION Elina Borg Björnström

Framtiden finns på nätet

Antalet sökande till JMK ökar år efter år trots dystra rapporter om mediebranschens framtids-utsikter. Enligt flera prognoser riskerar många av de som utbildas inom media i dag att inte få några jobb.

TEXT & FOTO Emelie Fågelstedt

Enligt SACO:s undersökning om fram-tidsutsikter kommer det att vara över-skott av utbildade kommunikatörer år 2014. Undersökningen visar på att det kan komma att bli svårt för JMK:s elev-er att få jobb när de är färdigutbildade, främst i storstäderna. Den negativa prog-nosen gäller även människor som utbil-dar sig inom tv, radio och film.

– Prognosen baseras på förbundens magkänsla om arbetsmarknaden, men ingen kan veta exakt hur det kommer att se ut om fem år. Vi vill inte styra män-niskors utbildningsval, vi vill bara ge dem saklig information så de vet vad de har att förvänta sig när de är färdigutbildade, berättar Ossian Wennström, utredare på SACO och redaktör för undersökningen.

HÖSTTERMINEN 2007 sökte 523 perso-ner till grundkursen i medie- och kom-

munikationsvetenskap på JMK, i höst var det 869 sökande. Även i journalistik-vetenskap har antalet sökande ökat med runt 300 personer på två år. Trenden tyder på att allt fler människor väljer att studera media trots de dystra framtids-prognoserna.

– Trots osäkerheten på arbetsmarknaden är det viktigt att välja en utbildning som man kan leva med resten av sitt yrkes-liv, och då kanske det inte gör något om det blir tufft på kort sikt. Det finns alltid möjligheter att få jobb om man brinner för något, fortsätter Ossian Wennström.

MARIA OLIN ÄR REKTOR på Mediein-stitutet och tror inte att det kommer att vara ett problem att få jobb inom media i framtiden. Enligt henne är det viktiga att hänga med trender och omvärldsbevaka, främst på webben.

– Mediebranschen är ingen krympande bransch, det är en föränderlig bransch. Framtiden är digital så det gäller att hålla koll på vad människor gör på Facebook och Twitter idag. Nya kanaler för infor-mation kommer att fortsätta att dyka upp och då gäller det att vara redo, menar hon.

JOSEFIN HÄGGLUND LÄSER medie-produktion på JMK och tycker att det känns tungt att höra om alla negativa prognoser om framtiden.

– Jag tänker att medieyrket rymmer väl-digt mycket och många olika typer av jobb. Vill jag, så kan jag få ett. Dock har jag ingen direkt tro på att jag kan få det jobb jag helst vill ha på en gång. Man kanske får slava lite först.

Dyster framtid för mediestudenter

Studierektorn svarar på praktik-kritikProtesterna lät inte vänta på sig när JMK-studenterna fick nys om att studierektor Håkan Lind-hoff och praktiksamordnare Carin Mannberg-Zackari uppmanat flertalet redaktioner att inte er-bjuda vikariat åt praktiserande studenter under pågående utbildning. Håkan Lindhoff anser själv att protesterna bygger på okunskap från studenternas sida. TEXT Sebastian Mattsson

FOTO Karl Persson

Nyligen kunde man i en artikel i Jour-nalisten läsa om JMK-studenternas missnöje angående ett brev som Håkan Lindhoff och Carin Mannberg-Zackari skickat ut, där de inblandade redaktio-nerna uppmanades att inte anställa prak-tiserande studenter efter praktikperio-den då utbildningen fortfarande pågår. En tillfrågad student hävdade att detta innebar att praktikanterna fråntogs möj-ligheten att göra självständiga val om sin egen framtid. Och på Journalistens kom-mentaravdelning häpnar en anonym de-battör över att institutionen hindrar de egna studenterna från att få in en fot i branschen.

HÅKAN LINDHOFF håller inte med kri-tikerna.

– Vi hindrar dem inte från att få jobb. Vi ber redaktionsledningarna att inte an-

ställa våra praktikanter på vikariat som ligger parallellt med vår utbildning. Vi har erfarit att i allt högre grad så efterfrå-gas betyg på den här marknaden. Vill du söka ett fast jobb så har du en stor fördel av att kunna visa upp att du har avslutat din utbildning.

OM EN STUDENT väljer att acceptera ett erbjudande om vikariat missar han eller hon utbildningens sista delkurs, Medi-erätt, etik och redaktionell organisation, som pågår i tre veckor. En delkurs som enligt Håkan Lindhoff ska fungera som ett slags utbyte av erfarenheter mellan nyss hemkomna praktikanter.

– Det här är ju en helt unik möjlighet som man har att få träffa andra som har jobbat på helt andra redaktioner som kan ha varit mindre, större eller helt an-norlunda, så att man börjar begripa att

redaktionellt arbete kan bedrivas under flera olika organisatoriska villkor.

NÄR HÅKAN LINDHOFF konfronteras med kritiken om att JMK-ledningen be-gränsar praktikanternas fria vilja kontrar han genom att betona att möjligheten att hoppa av och avsluta sin utbildning i form av restuppgifter fortfarande finns tillgänglig för studenterna. Däremot be-traktar han inte den utvägen som någon vidare hållbar lösning.

– Jag har varit med om att 10-15 studen-ter har valt det alternativet, och innan de har gjort färdigt sin kurs har det i allmän-het gått flera år. Och de studenter som väntar i tre år, de är inte glada över det, de ångrar sig. Och jag vet det, men de där studenter som är sura på mig, de vet inte det.

Håkan Linhoff, studierektor för Journalistiks produktion.

Mattias KlumText: Minna Korsgren Foto: Karl Persson

Fotogafen som vill förändra

Den 7 december startade miljökon-ferensen i Köpenhamn. Politiker, miljöaktivister och lobbyister vallfär-dade till Danmark de tolv dagar som förhandlingarna pågick. Även Mattias Klum var där. Han är en av Sveriges mest framgångsrika fotografer och samtidigt en skicklig opinionsbildare i miljöfrågorna.

– Jag vill inspirera människor och visa att de är viktiga, att deras val spelar roll. Det ger positiv kraft och på det sättet vill jag vara ett av alla verktyg till förändring, säger han, och tillägger:– Det finns ett sorts obehag i att inte veta hur något ligger till. Med kun-skap känns det mindre panikartat än

när man bara anar att något håller på att gå mot en katastrof.

Genom att veta kan vi också kon-centrera oss bättre på hur vi ska lösa de här problemen, menar han. Men då måste glappet mellan vad vi vet och vad vi sedan väljer att göra över-bryggas. I praktiken betyder det att invanda konsumtionsmönster måste brytas. Men Mattias Klum är opti-mist och får det ändå att låta genom-förbart.

I KÖPENHAMN TALADE han om sk-ogsskövlingen i världen. Det har va-rit en av Mattias Klums hjärtefrågor i snart tjugo år. Redan som tjugoåring år 1988 reste han till Borneos regnsk-

ogar. I flera månader reste han runt på ön och dokumenterade den fan-tastiska men hotade miljön. Projektet gjorde han på eget initiativ, Världs-naturfonden sponsrade honom en-dast med film och ett par kängor. Sedan dess har han velat sprida kun-skap med sina bilder, både om hur fantastiskt livet i regnskogen är men även om hur den skövlas.

Däremot är han kritisk till samhälls-debatten om miljön som han tycker fokuserar alldeles för mycket på kli-matförändringarna. Han menar att det inte går att isolera en enskild konsekvens av människans ingrepp i naturen: skogsskövling, malariasprid-ning och temperaturstegring hänger

En av Sveriges mest kända fotografer Mattias Klum har en agenda. Att visa makthavare, företagare och konsumenter, ja alla som ser hans bilder, hur vacker och samtidigt hur skör vår natur är.

alla samman och påverkar varandra. – Vi måste inse att det här är kommu-nicerande kärl, att det hänger ihop.

NÄR HAN BERÄTTAR om sina bilder verkar det vara just växelverkan och skiftningarna i naturen som han uppskattar mest. Han återkommer gärna till samma plats flera gånger, antingen för att fotografera eller bara i rent meditativt syfte. Områdena kring hans eget hem, som ligger vid Mälarens strand i utkanten av Uppsa-la är en sådan plats. Där tycker han om att se årstiderna komma och gå och se vattnet skifta i färg och rörelse.

– Naturen och vatten är precis som ett leende eller som en dialog. Just den stunden där och då kommer inte att upprepa sig igen, säger han.

När Mattias Klum fotograferar vill

han fånga det han blir berörd av. De bilder som blir mest personliga är ofta de som han fotar när alla nöd-

vändiga bilder redan är tagna. Det är då han släpper uppdragsgivarens och sponsorernas krav och bara koncen-trerar sig på det han ser och det som

händer omkring honom. De bilderna står inte på den önskelista han skriver innan han ger sig ut på ett uppdrag, för de går inte att planera in.

Medan vi talar beskriver han vid flera tillfällen sina projekt som berättelser som han vill förmedla. Varje bild har sin funktion att fylla för att historien ska bli levande och tydlig.

– Ska jag till exempel fotografera ett buddistkloster måste jag tänka ige nom hur jag ska få fram alla olika as-pekter. Jag behöver kanske en lands-kapsbild och jag behöver en bild som visar på interaktion och så vidare, förklarar han.

DET KAN VARA lätt att få uppfattningen att Mattias Klum bara är en naturintresserad kille som gillar att fotografera. Men hemligheten bakom hans framgång är hårt slit och arbete.

” Naturen och vat-ten är precis som

ett leende eller som en dialog.

Just den stunden där och då kom-mer inte att up-prepa sig igen.”

MATTIAS KLUM

Han är en driven entreprenör och företagare som ser till att ro sina pro-jekt i hamn. Tillsammans med bland annat sin fru Monika Klum driver han fyra aktiebolag. Redan när han var sjutton år hoppade han av gym-nasiet och började arbeta som foto-graf på heltid. Fotografera har han lärt sig på egen hand.

– Det finns inga genvägar. Min eventuella framgångsfaktor kommer genom hårt slit. Det gäller att jobba

igenom sina projekt oavsett om du är uppäten av mygg, längtar hem eller hänger fyrtio meter upp i ett träd. Du ska ändå leverera, göra ditt bästa och ditt ärligaste, säger han.

SOM YRKESFOTOGRAF har han inte råd att misslyckas för ofta. Han berättar att motivationen funnits där ända sedan han började fotografera. Även om det har tagit olika uttryck genom åren.

– För mig har det varit rätt att

fokusera på det jag verkligen, verkli-gen vill göra. Sedan behöver det inte vara hugget i sten. Det förändras med ålder och relationer längs livets knöggliga väg.

I början av karriären låg helt enkelt fokus på att överleva som fotograf. Vartefter han fått uppmärksamhet och gjort sig ett namn har han kunnat tacka nej till de uppdrag som inte känts rätt. Nu-mera får han nästan fria tyglar när han ska planera sina uppdrag. Både

de han kommer på själv och när han har en uppdragsgivare. Men det finns en baksida i yrket. Även de stora magasinen som National Geographic har sämre ekonomi än tidigare vilket gör att kraven höjs. Fotograferna ska prestera mer på kortare tid. Mattias Klum berät-tar att yrket i perioder är både stressande och tufft och att även han har prestationsångest. Ibland frågar han sig själv om uppdragen över huvud taget är genomförbara.

Ett sådant tillfälle var då han som första fotograf någonsin skulle fånga veckelbjörnar i Panama på bild.

– Vi hade med oss trehundra kilo packning. Veckorna gick och vi hit-tade inte djuren och kände att det här glider oss ur händerna, tusenlappar-na bara flyger iväg. Då någonstans är inte det här bara roligt, påpekar han.

Innan han sticker ut på sådana up-

pdrag gör han ordentlig research och han har en hel stab med kunniga människor runt sig.

– Man är aldrig bättre än den hjälp man har, betonar han.

ARBETET INFÖR avresa går ofta ut på att få till-gång till de platser som i normala fall är helt stän-gda för allmänheten. Mattias Klum är tacksam över allt han fått lära sig genom sitt jobb. Han har rest och jobbat i ett nittiotal länder och besökt exotiska platser på alla kontinenter.

MEN PÅ SENARE tid har han förlagt flera av sina projekt i Sverige. Bland annat ska han och journalisten Folke Rydén under tio år följa utvecklingen i Östersjön. Det ska resultera i fem dokumentärfilmer och en långfilm. Ett annat projekt är Expedi-tion Sverige som riktar sig mot ungdomar och lärare för att öka medvetenheten om naturens alla tillgångar som vi bara tar för givna.

– Expedition Sverige ska vara en sorts kur mot hemmablindheten, att värdera det vi har bara runt knuten, säger Mattias Klum.

För även om Mattias Klum reser jorden runt och pratar om miljö och klimat och natur så är hans tunga budskap att det är allas vårt ansvar att ta hand om men även att njuta av vår omgivning. Eller som han uttrycker det själv:

– Man behöver inte resa långt för att se och uppleva fantastiska saker.

• Har arbetat som fotograf på heltid sedan han var 17 år, idag är han 40. Mattias Klum har fotograferat i över nittio länder på alla kontinenter.

• År 2008 nominerades han till Young Global Leader (Framtidens ledare) 2008 som sammanställs av World Economic Forum.

• Han har publicerat sina bilder och fört fram sina åsikter i några av världens mest inflytelserika me-dier, bland annat i New York Times, CNN, National Geographic, der Spiegel med flera.

• Mattias Klum driver fyra aktiebolag och har publi-cerat nio böcker.

Mattias Klum

”Expedition Sverige ska vara en sorts kur mot hemma-

blindheten, att värdera det vi har bara runt knuten.”

Från JMK till julvärd

Varje år samlas miljontals svenskar vid tv:n på julaftonseftermiddagen för att se Walt Disneys julhälsning med Kalle Anka och hans vänner. I år är det Rapports nyhetsankare Lisbeth Åker-man som får äran att tända ljuset och önska tittarna en god jul.

TEXT Johanna NorrlinFOTO Minna Korsgren

ÄNDA SEDAN JULAFTON år 1960 har SVT sänt den tecknade julhälsningska-valkaden från Kalle Anka och hans vän-ner. Programmet nådde stor framgång redan första åren det sändes och har flera gånger varit en av de mest sedda tv-sändningarna på året.

– Kalle Anka var något väldigt speciellt för mig som barn, jag tillhör den årgång-en som växte upp med det som en tra-dition. Jag ser fortfarande det hela som något speciellt och en höjdpunkt, säger Lisbeth Åkerman.

INLEDNINGSVIS HADE Bengt Feldreich rollen som julvärd och efterträddes av Arne Weise. I trettio år, fram till år 2002, presenterade Arne Weise Kalle Anka och hans vänner önskar en God Jul i SVT. Efter det har en rad olika tv-profiler haft rollen som julvärd och i år har turen allt-så kommit till Lisbeth Åkerman.

– Jag tycker att det ska bli fantastiskt spännande och ser det som en stor ära. Jag blev väldigt förvånad när jag blev till-frågad, säger hon. Julen för mig betyder att jag får träffa min familj. Vi bor i van-

liga fall på olika ställen och det är skönt att träffa varandra, mysa och snacka lite skit, men i år blir det lite annorlunda, fortsätter hon.

LISBETH ÅKERMAN ÄR och har under många år kunnat ses i tv-rutan genom Rapport. Dessförinnan har hon bland annat studerat på JMK.

– Jag började min journalistutbildning på universitetet i Göteborg men gjorde de två sista terminerna på journalisthög-skolan i Stockholm. Men jag slutförde aldrig den sista kursen, säger hon .

I stället valde Lisbeth Åkerman att tacka ja till ett erbjudet jobb på radio. Några år senare fick hon jobbet på Rapport ge-nom att bli headhuntad av några perso-ner som tyckte att hon skulle passa där.

Lisbeth Åkerman

BENGT FELDREICH (Julvärd 1959-1971)Känd som: Programledare för flera populär-vetenskapliga program i SVT. Är fortfarande speakerrösten i Kalle Anka och hans vän-ner önskar en God Jul.

ARNE WEISE (Julvärd 1972-2002)Känd som: Sveriges meste julvärd och bland annat programledare för Mitt i Natu-ren i SVT.

LOTTA BROMÉ (2003)Känd som: programledare i SR och SVT. Sänder radioprogrammet P4 Extra och har belönats med det Stora Radiopriset två gånger.

ERNST KIRCHSTEIGER (2004)Känd som: programledare för bland annat

Sommartorpet och Sommar med Ernst.

BLOSSOM TAINTON LINDQVIST (2005)Känd som: sångare, dansare och hälso-coach.

INGVAR OLDSBERG (2006)Känd som: sportjournalist och programleda-re bland annat för programmen På Spåret och Här är ditt liv.

ANNE LUNDBERG (2007)Känd som: programledare i SVT. Har bland annat lett programmen Antikrundan och varit nyhetsjournalist i Uppdrag Granskning.

LASSE KRONÉR (2008)Känd som: programledare och sångare.

VI HAR OCKSÅ VARIT JULVÄRD

Kåren hotas av uppköpNär kårobligatoriet försvinner måste kåren på JMK ansöka om att få vara just en egen kår. Stock-holms universtitets studentkår kommer även de att ansöka om att få ta över kårverksamheten på JMK. En situation bäddad för konflikt.

TEXT Hanna SjöqvistFOTO Caroline Åkerlund

Den 1 juli 2010 kommer studenter inte längre behöva vara med i en kår för att få plugga. Reglerna börjar gälla höstterminen 2010 och kårverk-samheten kommer då finansieras av statliga bidrag istäl-let för medlemsav-gifter. Man kom-mer dessutom att behöva ansöka om att få fortsätta vara en kår, något som JMK-kåren planerar att göra.

– Det som är bra med att vi har en egen kår är att jag och de andra kårmedlem-marna själva är studenter som berörs av de beslut som tas. Vi är med och lägger kursplanen och vi har ett djupt engagemang i vad som faktiskt händer på skolan, säger Sara Kinberg som är ordförande för kåren.

KÅREN PÅ JMK är precis som Kår-föreningen vid instutionen för Data- och Systemvetenskap (DISK) och So-cialhögskolans studentkår i Stockholm (SHSS) en fristående studentkår. Detta beror bland annat på den geografiska situationen. Stockholms Universtitets studentkår (SUS) är den överlägset största kåren med över 30 000 medlem-mar jämfört med JMK-kårens nära 500 medlemmar. I höst kommer de ansöka om att få ta över de tre fristående kå-rerna, något som Sara Kinberg anser kommer leda till att JMK-studenterna försvinner i den stora massan.

– Studenterna kommer inte alls ha sam-ma privilegier på skolan som de har nu

och de kommer alltid behöva åka till Frescati om de har ett ärende till kåren. De skulle mista den genuina kommuni-kationen som de har möjlighet till i dag.

SHSS ÄR EN GAMMAL och väletable-rad kår, DISK har nyligen brutit sig ur SUS och dessa två vill därmed inte hel-ler bli en del av SUS. De tre utomståen-de kårerna kommer att kämpa hårt för att inte bli en del av SUS, men kampen kan bli hård. Sara Kinberg berättar att vid en eventuell sammanslagning kom-mer JMK att få en så kallad egen fakul-tet. Skillnaden mellan att ha en kår eller en fakultet kommer vara att fakulteten är styrd av SUS. Fakulteten kommer att få samla in pengar från studenterna för att kunna ha kvar saker som till exem-pel DN och Dramatenkorten.

– Vi på de fristående kårerna är rädda för att SUS kommer se oss som outsiders och därmed inte lägga så mycket energi och pengar på oss, säger Sara Kinberg.

FÖR JMK:S kår kan sammanslag-ningen eventuellt leda till att Femte Statsmakten, JMK-tv och JMK Junited försvinner.

– Om representan-ter från SUS, där många är heltidsan-ställda för att arbeta i kåren, ska ta beslut rörande oss studen-ter på JMK finns inte alls samma ge-nuina intresse kvar, säger Sara Kinberg. ANDREY TIBAJEV är ordförande i SUS och är av en annan

uppfattning. Han me-nar att studenterna

får det bäst om alla är samlade i en och samma kår. På frågan om det geogra-fiska läget menar han att det kommer att fungera bra att kommunicera med SUS via mail och telefon men att de också kommer ha anställda som är när-varande vid JMK.

– Genom att vara en stor kår har man mer personal till att kompetensutveckla sig inom till exempel jämlikhet eller studiemiljö, vilket gynnar studenterna, påpekar Andrey Tibajev.

SARA KINBERG ÄR däremot fortsatt skeptisk till en sammanslagning av kå-rerna och vad det kan komma att be-tyda.

– Varför ska vi vara en del av SUS och vad kan vi möjligen vinna på det?

Kårens ordförande Sara Kinberg oroar sig för kårens framtid när obligatoriet avskaffas i vår.

JMK - ett halvt sekel i journalistikens tjänst

– Åren på JMK var de bästa studieåren i mitt liv.

Med de orden inledde kulturministern och den före detta JMK-studenten Lena Adelsohn Liljeroth sitt invigningstal på institutionens femtioårsfirande. JMK-salen var nästan fullsatt av lärare, före detta studenter och ett fåtal utomstående besökare när rektor Kåre Bremer och Lena Adelsohn Liljeroth sparkade igång jubileet.

INSTITUTIONEN FIRAR DUBBELT i år. Det är femtio år sedan stiftelsen Journa-listinstitutet, som senare stöptes om till Journalisthögskolan, bildades. Dessutom firar institutionen 20 år som en del av Stockholms universitet.

KULTURMINISTERN, för dagen klädd i en klarröd kappa, var nostalgisk då hon blickade tillbaka på sin period på Journa-listhögskolan. Hon avslutade sitt tal ge-nom att ge dagens JMK-studenter några råd inför framtiden.

– Glöm aldrig att journalistyrket är ett de-mokratiskt uppdrag. Var noga med fakta och kräv tid. Jaga inte i flock utan kolla utländska tidningar och slutligen, un-derskatta aldrig läsarnas intelligens, men överskatta heller aldrig deras kunskap.

UNDER DAGEN ARRANGERADE insti-tutionen föreläsningar om journalistikens roll och utveckling i samhället. Salarna fylldes av lärare, före detta och nya stu-denter. Även utbildningsradion fanns på plats. Det bjöds på gratis lunch på Res-taurang Garni och gratis fika i kafeterian.

FLERA AV FORSKARNA och lärarna på JMK fick chansen att presentera sina ämnesområden men även några utom-stående talare var inbjudna. Stuart Allan, Petter Ljunggren och Sofia Mirjamsdot-ter diskuterade digitalisering och kom-mersialisering. Mångfald diskuterades av bland andra Yvonne Hirdman, Madeleine Kleberg och Arash Mokhtari. Även kul-turjournalistikens historia och framtid debatterades av Arne Ruth, Eva Beck-man och Gabriel Byström.

Åren på JMK var de bästa

studieåren i mitt liv.”

JMK slog på stort den 3 december då det var femtioårskalas på institutionen. På plats då jubileet gick av stapeln fanns bland andra kulturminister Lena Adel-sohn Liljeroth och den prisbelönte grävaren Fredrik Laurin. TEXT & FOTO Mailn Ny

Sigurd Allern, professor Stuart Allen, gästprofessor

ILLUSTRATION Elina Borg-Björnström

Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister

JMK - ett halvt sekel i journalistikens tjänst

I FURHOFFSALEN rådde en het debatt mellan frilansjournalisten Fredrik Laurin och Mats Olin från Second Opinion om sponsrad journalistik.

– Du har förbrukat hela ditt förtroende som journalist, utbrast en upprörd Fred-rik Laurin till en förvånad Mats Olin.

EN LIKNANDE DISKUSSION har pågått mellan JMK:s väggar de senaste måna-derna. Frågan om institutionen ska hänga med i samtiden och beblanda sig med PR och reklam i sina utbildningar är infekte-rad. Det har starkt bidragit till att starten av det nya medieproduktionsprogram-met fick skjutas upp en termin.

I SLUTET av dagen höll Mikael Petters-son från SVT en uppskattad föreläsning

om webben som vapen i nyhetsjakten och hur man ska utnyttja Google och RSS-flöden på bästa sätt.

SCHEMAT VAR SPÄCKAT, flera föreläs-ningar lappade över varandra. Det tyckte Rihaneh Rouhani, som läser mediepro-duktion på JMK, var synd.

– Det är lite otympligt att gå ifrån en fö-reläsning innan den är slut. Jag missade starten på flera föreläsningar.

TROTS ATT DET var en lektionsfri dag för alla studenter kom förvånansvärt få till jubileet. Rihaneh Rouhani tyckte att det var tråkigt att uppslutningen var så li-ten. Själv uppskattade hon tillställningen.

– Det har varit en riktigt bra dag och fö-

reläsningarna har varit väldigt intressanta, berättade hon.

SUVITA BALLCHAND, som också läser på JMK, var nöjd med dagen.

– Det är kul och intressant att se att det kommer gamla elever för att fira jubileet.

HÅKAN LINDHOFF, studierektor på JMK, sken som en sol och summerade.

– Det har kommit ett par hundra besö-kare, och det var ungefär så många som hade anmält sig. En poäng med jubileet var ju att locka gamla studenter tillbaka. Jag såg en student som gick ut redan 1967 träffa en gammal kurskamrat nyss. Sådant är alltid kul.

Peter Dahlgren, professor vid Lunds universitet

Kulturkrock

versus

Knäkrock

olof.adlercreutz@femtestatsmakten.se

När jag pluggade statsvetenskap 2006 valde jag att göra det på engelska. Det vill säga att det var jag och ut-bytesstudenterna. En av de främsta lärdomarna med

den internationella inriktningen var att det gav mig en inblick i kulturkrockar. Mina nyanlända klasskamrater tyckte att en av de lustigare svenska företeelserna var hur vi svenskar köar. Särskilt Shannon tyckte det var kul. Shannon kom från Australien och var extra observant på våra sedvänjor. När temat på klassfesten passande nog var ”internationella stereotyper” kom Shannon klädd i vanliga kläder och tillbringade hela kvällen med att stå bakom folk. Lätt irriterade frågade de flesta vad han höll på med.– Jag köar, jag är svensk.

Vikingahjälmarna i blått och gult fick strykas. Abba kunde gå och sjunga om pengar någon annanstans. För Shannon var det mest svenska i hela världen en kö.

När jag några år senare via JMK hamnar på praktik på Hallands Nyheter ser jag några som tagit det här med köande ett steg längre. Det är en vanlig morgon i Ullared. Ett par har bestämt sig för att handla på Gekås (numera förevigat genom dokuså-pan Ullared på Kanal 5). Det är ont om parkeringsplatser, så frun hoppar ur bilen för att paxa en åt sin make. En annan bilist låter sig inte luras av att frun inte är en bil och det är nu det urartar och det otänkbara händer. Kösystemet havererar. Med bilen som vapen kör han in i kvinnans knä och går sen in och handlar. Brottsrubriceringen blev misshandel. Men det är inte brottet i sig som är det märkvärdiga med den här historien. För om så hade varit fallet, hade inte ännu en ”parkeringsvakt” blivit knäkrockad – två dagar senare.

Vi går från att tänka på våra skyldigheter till att med våld värna om våra rättigheter. Så i tider när Sverigedemokraterna (äntli-gen) kommit ut ur garderoben med att de skiljer på folk och folk kan man kanske hoppas på att andra människor gör tvär-tom. Väldigt enkelt uttryckt: att man skiter i vad som är svenskt eller inte och fokuserar lite mer på vad som är rätt och fel.

OlofAdlercreutz

KRÖNIKÖR /

I en korridor på Gärdet delar nio studen-ter på ett kök med allrum. Det är fräscht med nyrenoverad köksdel och nya möb-ler. Även om diskstället ofta är överfullt och det nästan alltid ligger smulor från någons frukostmacka kvar på köksbän-ken, ser det städat ut. Korridoren ser gan-ska ren ut, speciellt om man jämför med till exempel Lappkärrsberget i Stock-holmsområdet.

– På Lappis är det förjäkligt. Det är då-lig standard på spisar och kök och väldigt sunkigt överlag, berättar Peter Wejstål.

PETER LÄSER BIOTEKNIK på KTH och har bott i korridoren i två år men är i da-garna på väg att flytta ut. Han kommer sakna korridoren.

– Det är bra gemenskap. Det är schyst om man kommer till en ny stad då man får träffa nytt folk., säger Peter.

DET FINNS MYCKET minnen i väggarna på plan fyra. Ofta sitter några i allrummet

framför tv:n tillsammans, ibland dricks det ett spontant glas vin och då och då är korridoren fylld med vänner och vänners bekanta som får sjasas iväg av vaktbola-get när solen börjar skymta och grannar tröttnat.

– På den senaste festen eldade vi upp julbocken. Den luktade lite konstigt och råkade sen ramla ner i lite tändvätska, be-rättar Peter.

Matilda Andersson som läser ekonomi, teknik coh design på Södertörns hög-skola inflikar:

– Den preparerades med tändstickor, mestadels i bakdelen, och sen brann vår egen Gävlebock upp.

EN ANNAN GÅNG blev Peter inknuffad i hissen i en kundvagn från Silja Line och åkte upp och ned några gånger innan han äntligen fick komma ut. Samma kväll ut-fördes åtskilliga race med kundvagnen genom korridoren.

TROTS DEN GODA gemenskapen och de roliga festerna finns det självklart även dåliga sidor med livet i korridoren. Det har hänt att mat blivit stulen ur de ge-mensamma kylskåpen. En gång stals två ostar, kalkonkött och en kockkniv av en mystisk man i svart skinnjacka som för-svann ner i trapphuset. Det är även ofta som kaffemuggar och stekpannor får stå odiskade i flera veckor tills någon snäll själ får ta reda på röran. Matilda tycker det är irriterande att städa efter andra, men nämner inga namn.

STÅR MAN UT med lite orenligheter i hörnen och dunkande bas på helgerna är studentkorridor ett kul val som bostad. Har man tur kan man få sig en ny liten familj som frågar hur dagen varit när man kommer hem från en dag i skolan.

En korridor

för nio

Trevligt sällskap, hejdlöst med spontana fester, gemensamma kylskåp, smutsiga matbord och stulen mat. Att bo i studentkorridor kan vara en dans på rosor eller ett lortigt helvete. Hur är det egentligen att bo med helt okända människor och dela på köket i hemmet? TEXT & FOTO Emy Krüger

Vill du veta mer om att bo i studentkorridor?

Besök Stiftelsen Stockholms Stu-dentbostäder på www.sssb.se. olof.adlercreutz@femtestatsmakten.se

Så fort snön faller vit, första advent bör-jar närma sig och affärerna fylls med jul-pynt så brukar reklamkampanjer för un-derkläder öka runtom i Sverige. Att det är populärt att ge bort underkläder i jul-klapp är ett faktum och de är till och med en av de mest populära gåvorna i juletid.

– Ökningen ser vi framför allt på lite lyxigare underkläder. Det är naturligtvis många som väljer det till julklapparna, säger Hanne Frederiksen på underkläde-skedjan Twilfit. Det har blivit lite av en tradition att köpa underkläder just vid jul och det känns nog lite mer legitimt för män att komma in i våra butiker då, fort-sätter hon.

UNDER BÖRJAN AV 2000-talet, under juletid, genomförde modekedjan Hennes & Mauritz, H&M, en skandalomsusad underklädeskampanj med glamourmo-dellen Anna Nicole Smith.

– Sedan H&M körde sin Anna Nico-le-kampanj har just marknadsföringen kring underkläder ökat markant kring jul vilket naturligtvis hjälper till att

öka intresset just då, säger Hanne Frederiksen.

KEDJAN TWILFIT, som säljer underklä-der till kvinnor, menar att de konsument-grupper som ökar mest i juletid är män som köper julklappar till sina respektive och mödrar som köper till sina döttrar. Andrea Roos på Hennes & Mauritz hål-ler med, men vill också poängtera att de vänder sig till alla som gillar mode.

– Vi vänder oss till alla modeintresserade men med vår aktuella underklädeskollek-tionen ”Sonia Rykiel pour H&M” vänder vi oss främst till kvinnor.

JUST NU HAR alltså H&M för första gången valt att göra ett designersamar-bete kring underkläder och det är inte någon slump att kampanjen äger rum i december.

– Vi letade efter ett nytt sätt att presentera un-derkläder på. Vi valde att göra ett samarbete med Sonia Rykiel eftersom vi anser att hen-nes underkläder utstrålar en uppfriskande och egensinnig sensualitet, säger Andrea Roos.

H&M säger att de började göra underklä-deskampanjer kring jul eftersom de var medvetna om att intresset för att köpa dessa plagg är stort just då. Om kampan-jerna har resulterat i en ökad försäljning kan de dock inte svara på.

– Vi vet av erfarenhet att efterfrågan på underkläder är stor till jul, därför vill vi inspirera inför julhandeln men då vi är ett börsnoterat företag kan vi inte kom-mentera försäljningen kring en enskild kampanj, säger Andrea Roos.

HANNE FREDERIKSEN på Twilfit påpe-kar att kampanjer alltid leder till att folk handlar mer och hon poängterar vikten av att synas och höras i mediebruset. Hon tror också att människors ledighet över julhelgen bidrar till att fler kunder kan infinna sig i deras butiker och konsu-mera mera än vanligt.

– Det är ju så mycket festligheter kring jul och nyår, det bidrar nog till att många vill uppdatera sin underklädesgarderob, avslutar hon.

Avklätt under granen

Under de senaste åren har december präglats av stora underklädeskampanjer från de stora svenska modekedjorna. Men varför är intresset för just dessa plagg så stort och varför har det blivit så populärt att ge bort dem i julklapp? TEXT Johanna Norrlin

ILLUSTRATION Sari Vettenranta

Femte Statsmakten tar sprutan

Ï början av vecka 51 hade Stockholms Universitet gratis vaccinationsdagar för studenterna. Fem-te Statsmaktens reporter Hanna Sjöqvist var på plats för att ta den omstridda sprutan och känna pulsen. TEXT Hanna Sjöqvist

FOTO Sofie Jacobsson

Vaccinet för den omtalade svininfluensan har nu funnits ett tag och har fått ett otroligt mediepådrag. Det talas om hemska bi-verkningar och olika åsikter har framförts från dag till dag om man bör ta vaccinet eller inte. Sjukvården propagerar fortfaran-de starkt för att man ska vaccinera sig. Och eftersom det ändå var gratis och nära till hands på universitetet så passade jag på.

I KÖN HAFFADE jag Maria Snapp, som studerar till socionom på SU och hennes skäl till att vaccinera sig var mycket lika mina.

– Jag gick förbi, såg lappen på dörren och passade på. Men jag tyck-er att det har varit lite dåligt med information om vaccineringen.

TYDLIG INFORMATION kom upp på SU:s hemsida först da-gen innan vaccineringen skulle börja vilket gjorde att kön inte var speciellt lång. En del studenter såg aningen nervösa ut men sprutan kändes nästan inte alls och var över på några sekunder.

ÄN SÅ LÄNGE har inga biverkningar visat sig på mig. Många säger sig ha varit lite sjuka en eller två dagar efter vaccineringen, frågan är om det är värt det om alternativet är att vara sänglig-gandes i flera veckor.

Traditioner inte som vi trorEn vit jul, fylld med julmusik och Arne Weises eviga stämma i bakgrunden. Där familjen är samlad från morgon till kväll. Den kommersiella världen visar precis hur allt ska vara. Femte Statsmakten har mött tre personer som går mot strömmen den 24 december. TEXT Hanna Sjöqvist

ILLUSTRATION Joesfin Wernestad

Allt fler väljer att fira jul på ett sätt som kanske inte följer det traditionsenliga fi-randet. Sibylla Aler är pensionerad men aktiv inom Svenska kyrkan. För henne är den traditionella kristna julen en högtid då familjen samlas. Hon tycker att det är viktigt att äta gott och länge, men även att läsa julevangeliet och be-söka julottan.

– Faktum är att även om intresset för Svenska kyrkan i stor mån dalat de senaste åren så är det just vid jul som folk faktiskt tar sig dit. Dock är det inte julottan som lockat flest personer de senaste åren, utan gudstjänsterna vid advent, berättar hon.

FÖR CHRISTOFFER NILSSON, 21 år och student på JMK, kommer julafton

att se ut på ett helt annat sätt. Han har valt att fira i Costa Rica i år.

– På julafton kommer jag att gå upp tidigt, åka till stranden och surfa hela dagen. På kvällen ska jag dricka öl med några kompisar, säger han.

CHRISTOFFER NILSSON TYCKER inte att det känns trist att missa julen här hemma. Enligt honom har julen utvecklats till en hets kring julklappar och till att stressäta stora mängder mat. Men han ska, för sakens skull bjuda sin mamma och mormor på julbord innan han åker.

JULIA SHARP, 22 år och student på JMK, är en av alla som lever med så-ren av en skilsmässa under jul. Hon är inte ensam. Bara i år har runt 20 000

skilsmässor genomförts i Sverige. Julia Sharp berättar att hennes jular de se-naste åren varit oerhört stressiga. Hon har fått flänga mellan olika delar av släkten för att hinna med att äta julmat och öppna julklappar med alla. I år har hon valt att lösa det här genom att resa bort.

– Då slipper vi vara på massa ställen och vi kan verkligen bara koppla av. Jag vet att min pappa också kommer ha en mysig jul, så det känns bra, säger hon.

FÖR PRECIS SOM Sibylla Aler påpekar, oavsett invanda traditioner, borde julen handla om glädje och inget tvång.

– Man ska självklart fira jul för att man känner för det och på det sätt som man vill, säger hon.

stora glöggtest

Nu är det jul här i vårt hus och nu är det dags att dricka glögg. Test-panelen guidar dig i glöggdjung-eln som i år är snårigare än nå-gonsin. TEXT Jenny Andersson

och Matilda Andersson FOTO Jenny Andersson

COOPS KLASSISKA GLÖGGFärg: RödPrisklass: Budget 19 krAlkoholhalt: 2,2 %Smak: 4/5”Fyllig men med lite smak av kotte. Helt okej smak”Form: 2/5”Den ser billig ut, men symboliserar ju-len”Klientel: Billisten ”Passar den som går på glöggfesten men som måste köra bil”Intryck överlag: ”Trots att den var billig för plånboken var den rik i smaken. Ser billig ut. Påminner om blossas lättglögg.” Prisvärd: Ja

”Ser billig ut.”

BLOSSAS VINGLÖGGFärg: RödPrisklass: Billig på systemet 54 krAlkoholhalt: 10 %Smak: 2/5 ”Sådär i smaken men lite besk, sätter sig i gommen”Form: 2/5”För lite kosmetika ser ut som ekonomi-pack stort minus att det är tetra”Klientel: Den törstige som inte vill väcka uppmärksamhet med skrammel. ”Tetran ser luffig ut men man slipper klirret”Intryck överlag: ”Helt okej, lite för put-tenuttig men ganska god smak för att vara 10 %”Prisvärd: Nej

”För den törstige”DUFVENKROOKS WHISKYGLÖGG SPECIAL Färg: VitPrisklass: Normal 79 krAlkoholhalt: 20 %Smak: 3/5”Shit vad starkt, man kan tanka flygplan på det här”Form: 5/5”Flaskan är snygg och etiketten ser bra ut”Klientel: Skidåkaren efter en dag i backen”Man tänker sig att man ska koppla av framför brasan med den här glöggen” ”Den enda glöggen där man inte saknar russin och mandlar”Intryck överlag: Gillar man whisky gillar man det härPrisvärd: Mycket

”Shit vad starkt”

TINDRAS EKOLOGISKA LÄTTGLÖGGFärg: RödPrisklass: Mellan, 39 krAlkoholhalt: 2,2 %Smak: 2/5”Smakar som gratisglögg, smakar som mosad bulle i saft”Form: 3/5”Snygg design, flaskan är bättre än inne-hållet”Klientel: Barn och gamla”Passar den som inte vill ha så stark glögg”Intryck överlag: ”Ganska god, helt okej, man får ett trevligt glas glögg men man känner att den är alkoholfri.”Prisvärd: Nej

”Mosad bulle i saft”

Bäst i test: Dufvenkrooks whiskyglögg SpecialDen direkta smakupplevelsen var inget vidare men när smaklökarna väl hämtat sig så infann sig där en angenämt varm arom på tungan. När det gällde formen fanns inga invändningar, denna är garanterat den man helst dukar upp med. Vår testpanel visade sig inte vara några direkta julsuputer då det var den nästintill alkoholfria Coop-glöggen som vann testet rent smakmässigt. Vill du bara äta pepparkakor och komma i rätt stämning – skramla ihop 19 kronor och köp den. Vill du vifta med lillfingret och duka fint – satsa på Dufvenkrooks whiskyglögg Special. Vilken du än väljer så är julen och glöggsammankomsterna räddade.

Traditioner kan vara trista, tvångsmäs-siga, långtråkiga… och alldeles, alldeles underbara! En tradition som Femte Stats-makten tycker om är glöggdrickandet. Det finns flera anledningar till att denna dryckestradition faller oss i smaken. Dels för att den uppbringar till tillfälle att um-gås med nära och kära, dels för att den värmer i kylan men kanske främst för smakens skull. Femte Statsmakten hjälper er välja rätt glögg och på så vis rädda den julefrid som går att räddas.

Femte Statsmaktens

– Jag har varit i Latinamerika och Bolivia tidigare. Bland annat var jag här när det var val i Bolivia förra gången år 2005-2006. Det var mycket spännande och därför ville jag åka tillbaka för att studera en valkampanj på närmre håll.

OLA RÖREN ÄR 28 år och har åkt på det Sida-finansierade programmet MFS som delas ut för fältstudier på kandidat- och masternivå. Ola berättar att det är ett för-delaktigt program som han är glad att få åka på. Han har valt att skriva sin uppsats om det bolivianska regeringspartiet MAS, Movimiento al Socialismo, valkampanj.

– MAS vann valet med absolut majoritet den 6 december. Under valkampanjen har jag intervjuat representanter och kan-didater från MAS samt kommunikatörer som arbetat med kampanjen, så det blir underlaget till min uppsats.

ATT VÄLJA ATT åka till Latinamerika var ett enkelt val för Ola. Det är en del av världen som fascinerat honom sedan tonåren. Det hela började med ett intres-se för panamansk musik. När Ola ville förstå sångtexterna föddes också hans intresse för det spanska språket.

– Jag förstod snart att sångtexterna inte

var så intressanta, men att det fanns mycket att lära sig om Latinamerika och den spansktalande världen.

NÅGRA ÅR SENARE fick han chansen att åka till Latinamerika för första gången.

– Jag har några kompisar i Guatemala City och bestämde mig för att åka dit och hälsa på. Det var där jag såg en latiname-rikansk valkampanj för första gången, vil-ket intresserade mig oerhört mycket. DET ÄR MÄNNISKORNA och musiken som fascinerar honom med Latiname-rika. Men så klart också politiken.

– Övergången från diktatur och alla ut-maningar det medför är mycket intres-sant att studera. Det finns en enorm po-tential till social och ekonomisk utveck-ling i hela Latinamerika. Samtidigt finns det många utmaningar som fattigdom, svaga demokratiska institutioner och en lång tradition av korrupta ledare vilket komplicerar utvecklingen.

JUST FATTIGDOMEN TYCKER Ola är det värsta med Bolivia. Han berättar att det är det fattigaste landet i Latinamerika efter Haiti, men han är ändå optimistisk.– Sociala reformer och ett omfattande

alfabetiseringsprogram har gett många medborgare möjlighet att förändra sina levnadsvillkor. I och med den nya grund-lagen ser idag många ungdomar från ur-sprungsfolken hoppfullt på sin framtid.

Ola Rören kommer att lägga fram sin C-uppsats I januari 2010.

Ola Rören är student vid JMK och skriver just nu sin C-uppsats i Bolivia. Han bestämde sig i höstas för att söka stipendiet Minor Field Studies, MFS, som JMK erbjuder och berättar här om sina upplevelser i Latinamerika. TEXT Caroline Åkerlund

FOTO Privat

Ola Rören deltog vid rösträkningen av det bolivianska valet.

Bolivia: Ola Rören ser valkampanjen på nära håll

Tidningspapprets utmanare något för nästa decenniumMånga tror att nästa stora genombrott för mediedistribution är läsplattorna, att kunna ha tio-tusentals böcker, tidningar och uppslagsverk tillgängliga i en liten apparat. Men Nils Enlund, professor på enheten för medieteknik och grafisk produktion på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, är tveksam till om läsplattorna är redo. TEXT & FOTO Max Pröckl

– Skärmarna är jättebra. Teknologin de använder till dem tror jag vi kommer se ersätta skärmarna vi idag använder i da-torer och liknande, säger han.

ALLT ÄR ÄNDÅ INTE guld och gröna skogar. Skärmtekniken är visserligen bra men användarvänligheten är dålig. De flesta är idag vana vid pekskärmar som man kan navigera i genom att peta på skärmen. Nästan alla läsplattor som finns i dag saknar den funktionen och istället bläddrar man med knappar på si-dorna.

COPYRIGHTFRÅGAN ANSER Nils En-lund också vara ett av de problem som måste lösas.

– Köper du Amazons läsplatta idag så får du bara tillgång till det materialet de har avtalat att de får använda. Skulle du till exempel vilja ha tillgång till ett annat material, till exempel Googles biblio-tek som de håller på att scanna in nu så måste du köpa en annan läsplatta. Det är jättedumt.

DAGENS LÄSPLATTOR ÄR också re-lativt stora och klumpiga. Nils Enlund tvivlar också på att folk vill ha en till pryl att bära omkring på. Han tror istället att den teknologi som kommer att slå är multifunktionsapparater, som kombine-rar telefon, musikspelare och kamera. I de apparaterna kommer läsplattans funk-tion ingå.

VAD SOM SKILJER apparaterna åt kom-mer vara deras storlek. En stor som man har hemma i vardagsrummet och mindre som man har med sig när man går ut. Så-dana multifunktionsapparater tror Nils Enlund inte är långt borta.

– Det ryktas att Apple kommer släppa något stort i sommar och jag tror att det kan vara något sådant, som en iphone i samma storlek som en pocketbok unge-fär.

REDAN IDAG finns det en applikation till Apples Iphone som gör det möjligt att läsa böcker i den.

NILS ENLUND TROR att de instrueran-de pappersmedierna kommer försvinna allt mer. Redan idag har uppslagsverken i princip helt försvunnit i bokform och manualer och studielitteratur kommer snart gå samma väg. Men skönlitteraturen tror han kommer att överleva.

– Jag tror att vi människor är samlare i grunden, vi behöver ha en bok ståendes i hyllan hemma. Inte bara för att läsa den, utan för att kunna ta ned den, känna och lukta på den och sen ställa tillbaks. Det finns en trygghet i det fysiska.

• En läsplatta är en bärbar bildskärm som används för att läsa på.

• Skillnaden från en vanlig bildskärm är att den inte lyser, vilket gör den bekväm att titta på.

• Läsplattorna lanserades i Sverige under hösten 2009.

LÄSPLATTOR

KTH-professorn Nils Enlund tror på multifunktionsapparater.

När avslöjandet av grisfarmandets baksida och ett stort kli-mattoppmöte i Köpenhamn sammanfaller så nära juletid blir det närmast omöjligt att inte säga något om köttätandets roll i världen. Klart är, för det första, att köttindustrin orsakar ett stort lidande bland levande varelser. Klart är, för det andra, att köttindustrin står för en väsentlig del av de utsläpp som troligtvis leder till växthuseffekten på jorden.

ATT DET, UR ett etiskt perspektiv och ur ett miljöperspektiv, förefaller fördelaktigt att avstå från köttätande är ett påstående som är svårt att argumentera emot. Trots detta finns det en tröghet som motsätter sig stora förändringar i våra kostvanor.

TEKNOLOGISK UTVECKLING erbjuder oss en alternativ lösning till att helt avstå från kött, om man anser det vara ett ovälkommet offer. Så kallat in vitro-kött, kött odlat från celler istället för från djur, diskuterades för drygt ett år sedan när forskare presenterade framsteg inom området.

IN VITRO-KÖTTET, som bygger på att muskelceller odlas och delar sig av sig själva kan alltså odlas på industriell skala utan att ett medvetande är inblandat. Köttet i sig förutspås likna det vi har idag i dess textur, smak och utseende. Den etiska problematiken undanröjs i och med att köttet inte är från ett levande medvetande och de enorma utsläppen som köttindustrin står för kan minskas drastiskt.

VARFÖR HAR MAN inte välkomnat denna utveckling med öppna armar? Bortsett från en intressekonflikt med den köttindustri som idag finns, visar sig ett annat problem. En spontan avsmak med hänvisning till att in vitro-köttet inte är ”naturligt” infinner sig gärna i diskussionen, och skvallrar därmed om resterna av en religiös världsbild. Denna världs-bild återfinns i allra högsta grad hos personer som i övrigt betraktar sig som helt sekulära. Men att de verkligen lämnar religionen därhän framstår som osäkert när problemet att biffen saknar själ överstiger de enorma fördelarna som det odlade köttet erbjuder.

FS Debatt

I artikeln om Filmfestival i #7.2009 stod det i bildtexten att en av filmerna hette ”The last day of Emma Bark”, självklart heter den ”The last day of Emma Blank” precis som det står i ar-tikeln.

FS RÄTTAR

Carl Fridh Kleberg

Ta chansen och tyck till!Maila din insändare eller debattartikel till:

debatt@femtestatsmakten.se

In vitro-köttet kan kirra biffen

www.femtestatsmakten.se

God Jul & Gott Nytt År!