Femte Statsmakten nr 5 2010

en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet

nummer 05 2010 : mångkultur

”Står man på ekonomisk grund är det lättare att inte bli bortsnackad av Anders Borg”� 18

aktuellt tema: mångkultur medievärldenHotas av utvisning och fängelse i Bangladesh

04

De kan flera språk – men glömmer ändå orden

15

Praktiken är den bästa vägen till drömjobbet

28

”Jag har aldrig köpt att jag ska bli sämre behandlad för att jag har vuxit upp i ett område som jag är så stolt över. ” -Carlos Rojas

nummer 05 2010femte statsmakteninnehåll02

mordåtalad jmk-student av caroline åkerlund

krönika: visa det bra med förorten, media av meeran breseeg

vi borde varit tuffare av anna nordbeck

fazeela tröttnade på att passa in i givna ramar av ebba wangler

60 sekunder med nye po ola sigvardsson av julia brynolfsson

tema: mångkultur av leonel marjavaara

invandrare – vad är det? av yvonne rogell

invandrare för brett begrepp av sandra wiaderny

även tvåspråkiga kan tappa orden av joanna davis

jmk vill bekämpa snedrekry-tering av mika wallgren

krönika: mellan finnjävlar och svennebananer av johanna burman

profilen: carlos rojas av sebastian mattsson

litteratur på djupet av jessica s. säll

ovanligt ska bli normalt av heather ferrigan

valet som förändrade dansk press av tomas källberg

praktiken bästa sättet ut av john edward vallingstam

utbytesstudenter träffar få svenskar av johanna burman

internationella möten i asocial studentkorridor av ebba wangler

fs debatt: en debatt om värderingar krävs av carl ritter

17 27

28

04

06

18

17

16

15

14

11

10

08

07

24

26

32

30

25

29

28

12

nummer 05 2010femte statsmakten ledare 03

”Wow, you Europeans are so cool, you speak like five languages each”, sade en gång en amerikan jag träffade i Marocko.

Det tyckte jag var roligt. Inte för att det var sant men för att i min värld lät det väldigt mångkulturellt. Kanske är det för att jag är upp-vuxen med en fransk mamma och en svensk pappa som jag tänker så. Eller kanske bara för att jag gillar språk, svenska såväl som utländska språk, i allmänhet.

Hur det än är ser jag språk som det bästa sättet att uppleva mångkultur på. För på det sättet kan man på enklaste möjliga sätt träffa människor, prata med dem och förstå hur deras värld ser ut på deras modersmål.

Men vad tänker du på när du hör

ordet mångkultur? I det här numret av Femte Statsmak-

ten har vi samlat alla olika perspektiv av ordet mångkultur vi har kunnat komma på.

för att komma mångkulturen när- mare har vi bland annat pratat med Carlos Rojas som var med och startade tidningen Gringos. Vi har också försökt reda ut ordet invandrare och vad det engetligen betyder.

Många människor har vi pratat med och många olika definitioner har vi hittat.

Nu är det upp till dig som läsare att välja den bild av mångkulturen som stämmer bäst in på din världbild.

Trevlig läsning!

Caroline ÅkerlundChefredaktör och ansvarig [email protected]

femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig jour-nalistisk erfarenhet inför arbetslivet.

skribenter Meeran Breseeg, Anna Nor-dbeck, Ebba Wangler, Julia Brynolfsson, Yvonne Rogell, Sandra Wiaderny, Joanna Davies, Mika Wallgren, Johanna Burman Ludvig Mjöbring (LM), Sebastian Matts-son (SM), Jessica S. Säll, Heather Ferrigan, Tomas Källberg, Peter Dovärn (PD), John Edward Vallingstam, Carl Ritter, Jacob Sjölin.

foto Dennis Andersson, Cecilia Träff, John Edward Vallingstam, Johanna Bur-man, Peter Dovärn, Mika Wallgren, Ebba Wangler.

illustration Helen Nordlund, Sari Vettenranta.

redigering Yvonne Rogell, Mika Wall-gren, Joanna Davis, Caroline Åkerlund, Ja-cob Sjölin, Sebastian Mattsson, Tomas Käll-berg, Dennis Andersson, Anna Nordbeck, Ebba Wangler.

nå oss på [email protected]

chefredaktör & ansvarig utgivareCaroline ÅkerlundredaktionschefMalin Österbergredigeringschef Jacob Sjölingrafisk formgivningNina KuosowebbredaktörSimon HolménredaktörerSebastian Mattsson Leonard GoldbergLeonel Marjavaara

”Månkultur för mig”

nummer 05 2010femte statsmaktenaktuellt04

I juli förra året skulle jornalisstudenten An- war Hossain åka hem till Bangladesh efter fem års studier i Sverige. Men 14 dagar innan avresan ringde hans mamma och berättade uppgivet att civilklädda militärer besökt henne och frågat efter honom. Hon sade också att militären påstod att han hade mördat någon.

– Till en början trodde jag att min mamma hade hört fel, men när jag senare fick ett brev från en bangladeshisk domstol där det stod att jag var åtalad för mord förstod jag att hon hade hört rätt och att det var kört för mig, säger Anwar Hossain.

Brevet fick 35-årige Anwar Hossain hösten 2009. Han förstod att anklagelserna betydde att han inte skulle kunna åka tillbaka till Bangladesh, därför sökte han asyl i Sverige. Men Migrationsverket avslog hans ansökan.

I maj i år överklagade han ansökan till Migrationsdomstolen, där ärendet behandlas just nu.

– Jag vill så klart tillbaka till Bangladesh, men just nu är det omöjligt. Om jag blir utvisad är jag rädd att jag kommer att bli upplockad på flygplatsen och att myndighe- terna kommer att föra bort mig, säger han.

anwar hossain kom till Sverige för sex år sedan. Då hade han arbetat som journalist i Bangladesh i sex år, men berättar att han blev hotad och misshandlad flera gånger.

År 2004 stod han inför ett val. – Antingen var jag kvar i landet men slu-

tade att skriva, eller så åkte jag utomlands för att kunna fortsätta skriva i säkerhet, säger han.

Samma år började han läsa Global Online Journalism på JMK.

Under studietiden märkte Anwar Hos- sain att hotet mot journalister och regimkri- tiker i Bangladesh ökade och att medierna i landet censurerades. Han kände ett ansvar att berätta vad som skedde i landet.

– Jag började blogga, jag kunde inte tole- rera att sådant hände i Bangladesh, säger han.

I sin blogg skrev han bland annat om utomrättsliga avrättningar (extra judicial killings), något han beskriver som en form av skenrättegångar.

– En person anklagas för ett brott, sedan blir han arresterad och dödad. Men i pressen står det att personen hamnade i korseld vid ett flyktförsök och dött av den alednin- gen.

Anwar Hossain tror att bloggen, som fått mycket uppmärksamhet i Bangladesh, är huvudanledningen till att han blivit anklagad för mordet.

JMK-studentmordåtalad

Efter att ha bloggat om utomrättsliga avrättningar blev journaliststudenten Anwar Hossain anklagad för ett mord i Bangladesh.

Nu hoppas han att Migra- tionsdomstolen ska låta honom stanna i Sverige.

text caroline åkerlund foto peter dovärn

OROLIG. Anwar Hossain, från Bangla-

Bloggade – riskerar dödsstraff i Bangladesh

nummer 05 2010femte statsmakten aktuellt 05

sedan anwar Hossains fall blev känt har flera organisationer engagerat sig i hans fall.

Bland annat har studentkåren vid JMK startat en namninsamling och både Repor-trar utan gränser och Journaliststudenter utan gränser har stöttat studenten.

JMK har också engagerat sig i fallet. Uni- versitetslektorn Håkan Lindhoff är repre- sentant för institutionen.

– Det är för jävligt att drabbas av yt-trandefrihetshinder på det här sättet när man brinner för att berätta för människor om att fritt tala ur hjärtat och hur man kan bekämpa felaktigheter, säger Håkan Lidhoff som själv undervisat mycket om just yttrandefrihet.

– Vi på JMK försöker kontakta medierna, ooch berätta om Anwar Hossains fall, säger

Håkan Lindhoff och förklarar att det är det bästa sättet att skapa opinion på.

måndag den 15 november är sista dagen för Anwar Hossain att lämna in handlingar som ska behandlas i prövningen av asylan- sökan. Beskedet om godkännande eller avs- lag kommer att dröja två till tre veckor efter det.

desh, har inte kunnat sova den senaste tiden för att han är rädd att bli utvisad från Sverige.

nummer 05 2010femte statsmakten06 krönika

en viktig faktor till det negativa intrycket av förorterna beror på media. När man väl får läsa om till exempel Husby i tidningen så lyder rubrikerna oftast: ”Stenkastning mot polisen”, ”Värdetrans-portsrån” eller ”Billbränder utförda av ungdomar”.

Det står inte när det är konstutställning, när det är Husby Festivalen, att det finns sagostunder på elva olika språk i det lilla biblioteket, att det finns klädbu-tiker med kläder från hela världen, filmuthyrning med filmer från alla världens hörn och många fler intressanta ställen och händelser.

vi behöver en mer rättvis skildring av det mång-kulturella Sverige. Om media fokuserade mer på de positiva processerna i stället för enbart de negativa händelserna, då skulle bilden av förorterna inte vara lika negativt betonad.

Självklart finns det anledningar till varför in-vånarna i förorterna trivs, det är de anledningar det måste skrivas om.

borta bra, men Husby Bäst! Det är Stockholms-förortens nya slogan. Som Husbybo så känner jag att en viss del av min identitet är kopplad till min förort och ”Husby Bäst” är något som jag instämmer med.

Men om man inte vuxit upp i ett av dessa miljon-program så är bilden av förorterna annorlunda. Det är en bild av arbetslöshet, segregation, brott och våldsbenägna ungdomar.

Jag ska inte vara naiv och säga att dessa saker inte existerar, för det gör de, men sådana problem finns överallt och är inte något som förorterna har som unika drag.

Mee

ran

Bres

eeg

mee

ran.

bres

eeg@

fem

test

atsm

akte

n.se

”Visa det bra med förorten, media!”

nummer 05 2010femte statsmakten aktuellt 07

Helena Giertta, chefredaktör och ans-varig utgivare på Journalisten, har skrivit flera ledare om Sverigedemokraterna, SD. Hon tror inte att medierna har haft någon avgörande betydelse för SD:s valframgång men tycker att journalisterna inte riktigt har skött sina jobb.

– Vi journalister borde ha varit tuffare med följdfrågor, som vi är med andra par-tier, säger hon.

Hon anser att SD har kommit undan med påståenden som hade behövt ifrågasättas och exemplifierar:

– SD:s retorik går ut på att de påstår saker som ingen ens har motsatt sig, som att ha kvar skolavslutningen i kyrkan. Därför är det viktigt att jour-nalister nu blir mer pålästa på vad SD kan tänkas påstå. Framöver måste vi kunna if-rågasätta dem och belysa hur deras retorik fungerar.

journalisten och författaren Björn Häger har forskat om SD. Inte heller han anser att medierna har varit avgörande för valresultatet.

Han tror dock att många journalisters ogillande av partiet har påverkat bevak-ningen.

– Min känsla är att många medier i bevakningen av SD har gjort av-steg från de principer om konsekvens- neutralitet som de tillämpar annars, säger Björn Häger.

Att journalister talade mer om SD än med dem, tror han kan ha gynnat partiet, som därmed slapp samma skärskådning av förslag som övriga partier fick.

både helena giertta och Björn Häger anser att mycket talar för att SD behåller sin plats i riksdagen, bland annat eftersom liknande partier har etablerat sig i andra länders parlament.

Valframgången medför nu en ökad medial uppmärksamhet för SD, men Helena

Giertta tror inte att detta kommer påverka partiets stöd.

– Om SD blir större eller inte beror på hur övriga politiker samt medier kommer att behandla dem. Men journalister tar dem förmodligen på större allvar nu och om det ställs samma krav på dem som på andra partier lär SD:s stöd bli konstant, säger hon.

björn häger är inne på samma spår. Han menar att missnöjet snarare än medi-erna påverkar partiets framgång och att det kommer att krävas alltmer extrema utspel från partiet för att fånga mediernas intresse.

– Medierna har nog inte så stor betydelse som vi tror. Flera människor har proteströstat på SD för att de är missnöjda med något. Så länge detta består kommer det att finnas grogrund för missnöjespartier av SD:s typ, säger han.

”Vi borde varit tuffare”Medias bevakning av Sverigedemokraterna får kritikSverigedemokraternas inträde i riksdagen har skapat en stor diskussion om mediernas betydelse för valresultatet. Forskaren Björn Häger tror dock att väljarnas missnöje är den största orsaken till partiets framgång.

- Medierna har nog inte så stor betydelse som vi tror, säger han.

text anna nordbeck

LEDARSKRIBENT. Helena Giertta, chef-redaktör och ansvarig utgivare på Journalisten, har skrivit flera ledare om Sverigedemokraterna. foto: johan bergmark

MISSNÖJE. Björn Häger, journalist och författare som har forskat om SD, tror att missnöjet snarare än medierna på-verkar SD:s framgång. foto: maria perers

nummer 05 2010femte statsmakten08 aktuellt

FS-RÄTTAR

I FS nummer 4 var det Helen Nordlund, och ingen annan, som hade tagit bilden till artikeln Sparkrav hotar en oberoende mediebild.

JMK:S GAMLA LO-KALER TOMMA

jmk har i höst gett upp ett flertal lokaler på plan fyra. Men än är det inte klart vilka som ska flytta in där.

– Hyresvärden Vasakronan har ännu inte hittat en ny hyresvärd till våra gamla lokaler, säger Roland Carlsson, intendent på JMK.

Han berättar att för stunden är det oklart när en inflyttning kan tänkas ske och vilka vi kan förvänta oss som nya grannar på JMK. (PD)

Fazeela tröttnade på att passa in i givna ramar

Fazeela Selberg Zaib är en inlänning. Hon är svenskpakistansk kanadensare och som hon själv säger ”ett tvättäkta barn av den nya

globaliserade världen”. Hon är född och uppvuxen i Sverige och talar perfekt svenska. Ändå ses hon av många som en utlänning.

Kan man vara svensk, pakistanier och kanadensare samtidigt?

Mer eller mindre hela livet har Fazeela Selberg Zaib försökt ta reda på det och ansträngt sig för att passa in i ramen för hur man som svensk ”ska” vara.

En dag fick hon nog.text ebba wangler

FÄLTRESA. Fazeela Selberg Zaib studerar på JMK och driver en blogg där hon kallar sig inlänning. Här är hon på fältresa till Rangpur i Bangladesh. foto islamic relief

Har du hittat fel i FS? Maila till: [email protected]

BLOGGARE FÅR UPPRÄTTELSE

bloggaren Jesper Nilsson – som bland annat har arbetat som journalist åt TV4:s nyhetssajt Nyhetskanalen – höll på med ett reportage om kollektivtrafik när han upptäckte två poliser i färd med att över-falla två yngre pojkar i tunnelbanan. Jesper Nilsson tog då genast upp sin mobiltelefon för att kunna dokumentera händelsen.

Men då han försökte ta sin första bild riktade poliserna i stället sin aggression mot honom och beslagtog mobiltelefonen.

Fallet har blivit uppmärksammat och nu ställs de båda poliserna inför rätta.

(SM/LM)

nummer 05 2010femte statsmakten 09aktuellt

Efter att aldrig riktigt ha känt sig hem-ma i någon av de klassiska mallarna för den typiska svensken och efter att hela livet ha försökt passa in, men aldrig riktigt lyckats, gav Fazeela upp.

hon startade klubben och bloggen Inlänning, för nu var det slut med utlän-ningsskapet. Men egentligen är det mer ett slags upprop och en tankeställare än en klubb.

– Det handlar om att bredda synen på identitet. I dagens globaliserade värld där

folk inte längre vill begränsa sig och sin identitet räcker det inte med termer som invandrare, svensk eller utlänning. Vad ska man kalla en svensk som känner sig lika hemma i Thailand som i Sverige? Eller någon som jag som har en blandad bakgrund men vägrar acceptera benämn- ingen invandrare då jag aldrig vandrat in till Sverige, säger Fazeela.

Hennes kamp att föra fram termen in-länning handlar om att ge människor makten och rätten att definiera sig själva. Hon vill inte att man ska behöva begränsa sig till en enda identitet eller till en defini-tion av svenskhet. Fazeelas ”inlänning” är inne var han eller hon än väljer att vara inne.

fazeela talar sex språk och har bott i tre länder. Hon är gift och har en dotter. Hon är föreläsare och skribent inom frågor som rör den växande islamofobin i Europa men också frågor som rör feminism ur sekulärt och religiöst perspektiv.

Att Fazeela bara är 27 år är svårt att tro. Hon arbetar även med biståndsprojekt för kvinnor. Engagemanget för detta väcktes då hon som tioåring tillfälligt bodde med sin familj i Pakistan på gränsen till Afghanistan. Hennes mamma jobbade som läkare med Svenska Afghanistankommittén och Fazeela följde ofta med henne på olika uppdrag.

– Den fattigdom och den orättvisa jag bevittnade som barn, inte minst kvinnors situation, har för evigt präglat mig. Jag bestämde mig då att jag skulle göra något åt saken när jag “blev stor” säger hon.

förutom biståndsarbetet studerar Fazeela på JMK. Det som förde henne hit var det faktum att hon har saker att säga.

– Jag har haft en drygt tioårig relation med svenska medier som intervjuobjekt i både tv, radio och tidningar. Jag kände att det var dags att sätta mig bakom spakarna, säger hon.

Fazeela Selberg Zaib kan se viss mång-kultur på JMK – dock inte i samma utsträckning som det i svenska samhället.

– När jag började på JMK var det nog det första jag lade märke till, säger hon.

Fazeela Selberg Zaib poängterar hur viktigt det är ur ett medborgarjournalistiskt perspektiv att journalister reflekterar över hur samhället ser ut, både vad gäller kultur och socioekonomi.

– Varje människa med sin bakgrund har ett unikt kontaktnät och ett unikt perspe-ktiv. Den ena personens bakgrund är inte bättre än den andras, bara annorlunda. Och det berikar den journalistiska bevakningen, säger Fazeela.

när det gäller mångkultur i media-världen i övrigt är Fazeela hoppfull. Hon tycker att det blir fler och fler medieprofiler med en icke-svensk bakgrund som syns – men samtidigt är det en enformig mång-kultur.

– De flesta synliga medieprofiler i dag som har en icke-svensk bakgrund är kurder eller iranier. Men jag är hoppfull, det är en tidsfråga innan det blir fler färger i medie-världen.

INLÄNNING. Med rötter i Sverige Kanada och Pakistan känner sig Fazeela Selberg-Zaib som en riktig inlänning. foto privat

Fazeela tröttnade på att passa in i givna ramar

FÄLTRESA. Fazeela Selberg Zaib studerar på JMK och driver en blogg där hon kallar sig inlänning. Här är hon på fältresa till Rangpur i Bangladesh. foto islamic relief

nummer 05 2010femte statsmakten60 sekunder10

Varför är du vår blivande pressombuds-man?

– Jag har levt nära den här institutionen under lång tid. Sedan 2004 är jag ansvarig utgivare för Östgöta Correspondenten, dessförinnan ställföreträdande utgivare på DN. Under fem år har jag också varit medlem i Pressens opionsnämnd .

Vilken är din främsta uppgift?– Min huvuduppgift, som PO, är att väga

den enskildes intresse av anonymitet mot allmänhetens intresse av information. Det dagliga arbetet går ut på att se över olika tidningar och andra publiceringsplattfor-mar som allmänheten har klagomål på.

Försvåras ditt arbete av den digitala ut-vecklingen?

– Det är ingen stor skillnad. Men prob-lemet är att det finns många oreglerade delar av internet. I och med att de saknar ansvariga utgivare kan det uppstå vad som helst, men det kan inte jag som pressom-budsman lägga mig i.

Vilka erfarenheter som journalist har du användning av?

– Jag har varit reporter i över 20 år och utgivare i tio, jag vet hur arbetet går till och kan förutsättningarna.

Var det lättare förr? – Nej, journalistik har aldrig varit ett lätt

yrke. Vi har människors liv i våra händer och det måste hanteras med omdöme. Men i mån om arbetsplatser är det nog svårare att bli journalist i dag.

Vilka råd kan du ge till nya journalister?

– Det finns inget viktigare än att arbeta hårt. Hårdare än vad som krävs av arbets-lagsstiftningen, som att vara på arbetet nio till fem. Som ung journalist måste man ägna år till att hänge sig åt journalistiken. Leva, simma och bada med journalistiken 24 timmar om dygnet. Det handlar om hän-givenhet och sättet att bryta igenom från en medelmåttig till en fantastisk journalist!

Vad ser du mest fram emot i jobbet?– Att få komma ut och träffa folk!

Och självklart att få resa mycket, till exempel till Färöarna som också ingår i bevakningsområdet.

Under våren 2011 får Sverige en ny pressombudsman. I början av karriären arbetade han som motorjournalist,

han har under flera år varit verksam på DN och är vinnare av både Stora journalistpriset och Guldspaden.

Femte Statsmakten har träffat Ola Sigvardsson.text julia brynolfsson

foto peter dovärn

[ 60 SEKUNDER MED ]

Sveriges nya pressombudsmanOla Sigvardsson

nummer 05 2010femte statsmakten tema 11

Det är ett ganska vackert ord, eller hur? Mångkultur. Ändå är det så ungt: ordet användes för första

gången i svensk media så sent som 1974, i en DN-artikel av Osmo Vantanen. Innan dess fanns det inget ord för det, eftersom vi bara hade en kultur.

Den svenska.

sedan dess har vi berikats med iranska tandläkare, polska mekaniker, chilenska ingenjörer och pizza. Bland annat. Men framför allt har vi lärt oss att det är en ganska bra grej, det här med att dra lärdom och influeras av varandra. Men fortfarande har vi mycket att lära om mångkultur.

Vi vet till exempel inte riktigt varför Sverige- demokraterna kom in i riksdagen. Om det var medias fel eller om det berodde på allmänt miss-

nöje. Så vi frågade Journalistens chefredaktör Helena Giertta och medieforskaren Björn Häger.

Vi visste inte hur man definierar invandrare, utrikesfödda, nysvenskar och inlänningar. Så vi frågade Statistiska Centralbyrån och bloggerskan Fazeela Selberg-Zaib.

vi visste inte ens hur det är ställt med integra-tionen på vår egen skola, JMK, eller hur en mång-kulturell studentkorridor i Stockholm kan se ut. Så vi frågade utbytesstudenterna Margareta och Adelina och gjorde ett hembesök på Gärdet.

Vi påstår inte att vi har rett ut alla mångkulturella frågetecken i det här numret av Femte Statsmakten, men vi är nöjda med att ha kommit lite under ytan på det där fina ordet. Det har ju faktiskt hänt en hel del sedan 1974.

Mångkultur!

nummer 05 2010femte statsmakten12 tema

Arash Mokhtari på Quick Response – en redak-tion som för att citera hemsidan ”granskar den svenska nyhetsrapporteringen om invandring, integra-tion och främlingsfientlighet” – tycker att det är ett problem att begreppet invandrare definieras och används på så många olika sätt.

– Det handlar om att journalister använt begrep-pet på ett felaktigt sätt. Det blir ett problem eftersom det förknippas med så negativa saker. Många som är födda i Sverige kallar sig själva för invandrare eftersom de menar på att ”samhället ser på mig på det sättet”.

Detta leder till en rundgång av felaktigheter som

det är svårt att få stopp på, tycker han. Journalister bör därför vara uppmärksamma på vilka som får ordet och i vilka sammanhang.

– Man ska vara medveten om att man kan re- producera fördomar med sitt språk, säger han.

hur invandrare framställs och beskrivs i media påverkar alltså hur begreppet används i folkmun. Myndigheter står även de för en egen definition av begreppet. Enligt Inge Göransson på Statistiska Centralbyrån (SCB) gör man skillnad i statistiken mellan utrikesfödda och invandrare.

– För oss är en invandrare en person som fått

Invandrare,vad är det?

En immigrant, en person som invandrat till ett annat land, kallas även för invandrare.

En till synes solklar definition – men problem-atik-en kring begreppet är stor, en svävande och felaktig användning kan bidra till att spä på fördomar.

text yvonne rogellillustration helen nordlund

nummer 05 2010femte statsmakten tema 13

uppehållstillstånd i Sverige, blivit folkbokförd och har för avsikt att stanna minst ett år.

det innebär att en invandrare i statistiken lika gärna kan vara en svensk som emigrerat och sedan bestämmer sig för att flytta tillbaka och folkbokföra sig i Sverige. I SCB:s statistik använder man sig där-för av olika begrepp som utrikesfödda, invandrare och personer med utländsk bakgrund. Bland de med utländsk bakgrund räknades fram till 2002 personer som hade minst en utrikesfödd förälder. Den defini-tionen är nu ändrad och för att ha utländsk bakgrund måste båda föräldrarna vara födda utomlands.

Rickard Domeij, som är språkteknologiansvarig på Språkrådet, säger att man i definitionen av invandrare får skilja mellan den allmänspråkliga definitionen och vad begreppet står för i exempelvis juridiska sammanhang.

– Man kan inte förutsätta att det finns en absolut språklig definition. I allmänspråkliga sammanhang definieras invandrare mer som person-er som i synnerhet kommer från länder längre bort än våra närmaste grannländer. Den mer medvetna definitionen hänvisar till personer som under sin livstid invandrat till ett annat land.


Quick Response är en redaktion som rannsakar Sveriges åtta största tidningarna, däribland Afton-bladet och DN. Man tittar även på nyheter i radio samt på tv och internet.

Quick Response startade 1998 under Europaåret mot rasism och består i dag av Arash Mokhtari, Charlotte Signahl och Eva Maria Sköld. De granskar artiklar och kritiserar val av ord eller vinklar när de upplever att journalister ger en snedvriden bild av människor med utländska rötter.

en specifik fråga tar mycket tid i anspråk:– Begreppet invandrare används alltför brett. Men

vi vet också att det inte används för finnar, norrmän och danskar. På grund av att de smälter in i Sverige utseendemässigt, förklarar Arash Mokhtari.

– Problemet är att det är en ond cykel där människor i Sverige, som är födda i Sverige säger att de är invandrare. Medan människor som flyttat till Sverige säger att de är svenskar och kommer undan med det, säger Eva Maria Sköld.

”Vilka är de två förgreningarna inom islam?”. Så löd en av frågorna i 2005 års upplaga av intagnings-provet till Journalistisk produktion på JMK.

– I dag kan den frågan anses som ganska lätt, men då var den svår. Vi har dock mycket kvar när det gäller kunskap om andra kulturer, konstaterar Arash Mokthari.

quick response producerar även egna texter. Första artikeln som verksamheten gav ut handlade om Sverigedemokraterna och att partiet var på väg att börja med kommunpolitik. I dag, tolv år senare, är partiet med i riksdagen.

– Antingen så kan vi sitta och blunda eller så kan vi bli mer kritiska och inse att demokrati betyder mångkultur. Våra etniska kunskaper är bredare än val var fjärde år. Det är dags att ifrågasätta, säger Arash Mokhtari.

”Invandrare för brett begrepp”

I Aftonbladet kan man läsa om en ”svensk medbor-gare” i fallet om våldtäkterna i Örebro. Men vad är skillnaden mellan en svensk medborgare och en vanlig svensk? text sandra wiaderny

foto cecilia träff

FLITIGA GRANSKARE. Eva Maria Sköld, Charlotte Signahl och Arash Mokthari

nummer 05 2010femte statsmakten vinjett 15

Juan José Cifuentes Escobar, 20, har två modersmål, svenska och spanska, och pratar båda språken lika mycket och lika bra.

Han ser bara fördelar med tvåspråkighet.– Jag har fått ett helt språk gratis av mina för-

äldrar. Det finns människor som pluggar hårt för att nå nivån jag har lärt mig när jag var liten.

Juan Josés familj bestämde vid flytten till Sverige att svenska pratade man utanför hemmet, men hemma gällde spanska med föräldrar och syskon.

– De ville att det skulle kännas som att komma hem till Chile och inte som utomlands.

farínaz akbari, 20, anser att hon har persiska som sitt modersmål, då det är persiska hon pratar i familjen och med släktingar, samt haft modersmåls-undervisning i.

Men med kusinerna blandar hon svenska och

I dagens internationella samhälle blir det allt viktigare att kunna flera språk. Men även om man föds som flerspråkig måste man underhålla språken.

Det kan Juan José Cifuentes Es-cobar och Farinaz Akbari intyga.

text joanna davisfoto privat & peter dovärn

Även tvåspråkiga kan tappa orden

JUAN JOSÉ Cifuentes Escobar arbetar på Grinds vård och äldreboende i Norrtälje och Farínaz Akbari studerar andra delen av Journalistikvetenskap 1 på JMK .

persiska. Farinaz tycker synd om de som inte kan prata sina föräldrars språk.

Som Juan José tycker hon att hon haft det lättare när hon lärt sig ytterligare ett språk.

– På vissa prov, i till exempel spanska, oavsett hur mycket man pluggat, var det lättare att komma ihåg vissa ord och sammanhang då man kunde andra språk som hade liknande ord och uttryck.

men enligt Niclas Abrahamsson, docent och universitetslektor hos Centrum för tvåspråkighets-forskning vid Stockholm Universitet, finns det inga bevis för att flerspråkiga skulle ha lättare att lära sig fler språk.

– Det finns vissa studier som visar att flerspråk-iga eventuellt kan bli något effektivare i sin fort- satta språkinlärning. Men det är ingenting i hjärn-an som gör att flerspråkiga har det lättare, åtmin-stone inte som vi kan peka på, säger han.

det svåraste med att vara tvåspråkig enligt Juan José och Farinaz är att det ibland kan vara svårt att hålla isär språken. Det händer att man glömmer ord och säger dem på det andra språket.

– När jag kommer hem från Chile efter att ha varit där ett tag händer det att jag pratar spanska med mina svenska vänner och de bara stirrar på mig. Då måste jag tänka ”just ja, svenska”.


Tytti Soila vill bland annat ändra på antagnings-provet som sedan 1994 är gemensamt för JMK och journalisthögskolan i Göteborg (JMG).

I dag mäter provet läsförståelse, skrivkunskaper och samhällskunskap. Problemet, enligt Tytti Soila, är att mycket fokus ligger på det skrivna språket när man som journalist kan arbeta inom olika medier.

Femte Statsmakten skrev redan 2006 om antag-ningsproven. Då avfärdade JMK anklagelsen om att studenter med utländsk bakgrund missgynnades. Sedan dess har JMK fått en ny prefekt och tanke-banorna verkar alltså börja gå i en annan riktning.

men frågan om snedrekrytering är inte ny på jour-nalistutbildningarna.

Både JMG och JMK hade planer under 2004 om att införa en särskild kvot för sökande med utländsk bakgrund. Då var tongångarna att det krävdes radi-kala förändringar i antagningssystemet för att bredda rekryteringen. Utgångsläget var en öppning i hög-skolelagen som angav att tio procent av utbildnings-platserna får ha särskild antagning.

Uppsala universitet var först med att pröva lagen och införde särskild antagning för studenter med utländsk bakgrund på juristlinjen. Förfarandet anmäldes av två missnöjda studenter som ansåg sig diskriminerade. De fick först rätt i tingsrätten och senare i Högsta domstolen.

efter domen lade både JMG och JMK planerna på hyllan. Etnisk kvotering betraktades som en återvändsgränd.

Ett annat sätt att bredda rekryteringen är att synas på gymnasieskolor där eleverna sällan söker vidare till journalistutbildningar. Ulla Sätereie, studie-rektor på JMG, menar att det är viktigt att bjuda in eleverna till universitetet då antalet sökande med utländsk bakgrund är relativt lågt. På JMK finns också ett arbete där studenter informerar i gymnasieskolor i Stockholmsområdet. Dock ligger projektet på is eftersom den ansvarige är föräldraledig.

– Självklart är det viktigt att studenterna på journalistutbildningen speglar hur samhället ser ut, säger Ulla Sätereie.

JMK vill bekämpa snedrekryteringAntagningen till Journalistisk produktion har kri-tiserats för att missgynna studenter med andra modersmål än svenska. JMK:s prefekt Tytti Soila vill se en förändring.

– Jag är för ett talprov, säger hon.

BESLUTSAM. Tytti Soila vill att elevunderlaget på JMK ska spegla samhället.

text & foto mika wallgren

nummer 05 2010femte statsmakten 17tema

jag är uppvuxen i ett land där en stor majoritet av landets befolkning talar ett annat språk än vad jag gör. Trots detta behärskar jag inte till fullo majoritetens språk. Jag kommer ifrån Finland och tillhör de knappt 6 procent finländare som har sven-ska som modersmål.

Innan jag går in på vad det innebär att vara finlandssvensk vill jag bara klargöra en sak: finlands-svenska är inte, som många svenskar tycks tro, svenska med finsk brytning. Finlandsvenska på-minner om en gammal variant av rikssvenskan, men är precis lika mycket svenska som exempelvis skånska.

att vara finlandssvensk innebär inte bara att jag talar ett annat språk än den stora majoriteten av mina landsmän, det innebär att jag även tillhör en annan kultur. Den finlands-svenska kulturen är en slags blandning av den finska kulturen och den kultur ni har här i Sverige.

Till exempel är vi finlandssvenskar inte lika asociala som finnarna, men har inte heller drabbats av mundiarré som verkar vara en vanlig åkomma här i Sverige. Vi dansar inte tango lika bra som finnarna, men kan däremot sjunga med i svenska schlagerhits och ser på “Så ska det låta” på lör-dagarna.

Det är dock inte alla i Finland som uppskattar oss

finlandssvenskar och våra egenheter. Eftersom både finska och svenska räknas till landets nationalspråk måste finska elever lära sig svenska i skolan precis som vi finlandssvenskar läser finska som obligato-riskt språk. De finländare som bor inne i landet kommer sällan eller aldrig i kontakt med svenskan och bland dessa kan det finnas en motvilja att lära sig språket.

Detta har partiet Sannfinländarna tagit fasta på. De jobbar för att avskaffa svenskan som obligato-riskt språk i skolan, vilket skulle vara förödande för svenskans ställning i Finland.

finland borde i stället ta tillvara på svenskan. Förbättrade språkkunskaper i svenska skulle kunna gynna Finlands relationer med övriga Norden. Men framför allt kunde en ökad acceptans för finlands- svenskan gynna Finland kulturellt: i stället för att dricka vodka skulle finnarna kunna börja prata om sina känslor, den finska melankoliska musiken kunde piggas upp med lite Carola och tänk bara vad lite kulturellt utbyte kunde göra för den finske mannens garderob.

Det är bara att konstatera, vi finlandssvenskar är den ultimata kombinationen av det finska och det svenska. Vi är helt enkelt perfekta. Enligt mig i alla fall, men jag är ju i och för sig aningen partisk.

Mellan finnjävlar och svennebananer

Johanna Burman

johanna.burman@

femtestatsm

akten.se

nummer 05 2010femte statsmaktenvinjett18

text sebastian mattsson foto dennis andersson

Med tidningen Gringo såg Carlos Rojas till att förorternas verklighet blev allmängods. Han är mannen som låg bakom ett av de mest om-diskuterade inläggen i debatten om svensk mångkultur.

Förortens beskyddare – en gringo mitt ibland oss


nummer 05 2010femte statsmakten20 profilen

”Man fick signaler om att man borde önska sig något annat”

anske är det fördomar som spökar, men det är svårt att tänka sig att en journalistisk karriär som är så förknippad med Stockholms betongförorter bör-jade i en skog. Men så var det.

Som barn sprang Carlos Rojas runt bland träden i Vårby gårds skogar och lekte att han var en scooptörstande stjärnreporter på jakt efter nästa stora avslöjande. Om han redan som lekande barn drevs av den ”inneboende ilska” och det ”rättvisepatos” som han säger sig drivas av som vuxen är kanske tveksamt, men likväl var ett frö sått.

Den första konkreta journalistiska erfaren-heten kom i gymnasiet då han tillsammans med några kompisar startade en internettidning, Epigon. Fokus låg på djuplodande samhälls-journalistik. Carlos Rojas ville förändra sin om-givning och gjorde bedömningen att man främst når det målet genom att nå ut till människor som faktiskt har makten att förändra.

– Om jag skrev om polisen så mejlade jag alla poliser som man kunde hitta mejladresser till. Och då insåg jag att den kombinationen låg väldigt nära till hands: att skriva någonting som når fram till dem som det berör, säger han.

han upptäckte tidigt hur svårt det var att få någon att lyssna på berättelserna som rörde det som låg honom närmast hjärtat. När han som frilansande journalist försökte sälja in artikelidéer som kretsade kring människor utanför den privilegierade inner-staden, människor som ofta hade utländskklingande efternamn, så var det inte många gånger redaktörer visade någon större entusiasm. Ofta krävdes det månader av tjat innan de gav med sig.

Carlos Rojas vill ändå inte kategorisera svårig-

heterna han stötte på som tecken på genuin rasism.– Det har mer varit det subtila föraktet för

den man är och det man kommer ifrån. Man fick signaler om att man borde önska sig något annat, att man borde önska sig bort från platsen man kommer ifrån, säger Carlos Rojas.

Han är kompromisslös i sin syn på saken.– Jag har aldrig köpt att jag ska bli sämre

behandlad för att jag har vuxit upp i ett område som jag är så stolt över.

stolhet var ett viktigt tema i det projekt som följde hans frilanskarriär och som blev hans stora ge-nombrott: tidningen Gringo.

Han påbörjade arbetet med tidningen tillsammans med kollegan Zanyar Adami hösten 2003. Målet för de båda vännerna var glasklart: nu skulle ett medium skapas som gav plats åt de frågor och männi-skor som pressetablissemanget vägrade ta i. Tidnin-gen skulle hjälpa till att stärka självbilden för miljon- programmens tusentals invånare. Men trots de allvarliga ambitionerna skulle Gringo vara en rolig tidning. Både Carlos Rojas och Zanyar Adami var missnöjda med hur pressen hade hanterat integrationsfrågan.

– Den angreps på fel sätt. På ett tråkigt sätt. Allt hade varit så argt och så bittert, hela tiden så klagobe-tonat, säger Carlos Rojas.

Han tycker att Gringos lättsamma infalls- vinkel låg helt rätt i tiden.

– Att använda humor är att avdramatisera. Och just den frågan tyckte vi hade överdramatiserats gan-ska mycket.

Sagt och gjort. Gringo – som först fungerade som en bilaga till Metro och sedan gavs ut som ett eget magasin – använde uppkäftig humor för att föra fram

K


INREDNING MED ANDAKT. Carlos Rojas kontor har ett förflutet som kyrka.

nummer 05 2010femte statsmaktenvinjett22

”Både förortsbor och an-dra kunde skratta åt den här obefogade rädslan som finns för förorterna ”

nummer 05 2010femte statsmakten 23profilen

sitt budskap. Ofta utgick man ifrån kon-traster där man med glimten i ögat jäm-förde den typiske ”blatten” med den typiske ”svennen”.

i det andra numret som gavs ut hade redaktionen förberett en ”guide till besökare i förorten”. Guiden innehöll en lista på vad den oerfarna förortsbesök-aren (som förslagsvis var ”svenne”) borde packa i sin ryggsäck. Listan inkluderade en skottsäker väst, en burk ”brun utan sol”, en svart peruk, ett polio-vaccin, en bok med texter från Latin Kings-låtar (”så att du kan några rhymes”), med mera. Användandet av överdrivna stereotyper var ett medvetet komiskt grepp.

– Både förortsbor och andra kunde skratta åt den här obefogade rädslan som finns för förorterna, säger Carlos Rojas.

Men Gringo innehöll även seriösa report-age där tidningens journalister till exempel undersökte hur människor som föll utanför den typiska Svensson-mallen förfördelades på olika sätt. Eller hur den strukturella rasismen yttrade sig i Sverige.

i ett reportage ringde tidningen hem till poliser som hade gått av sin tjänst och ställ-de frågor som kretsade kring deras åsikter om invandrare.

Svaren som Gringo fick var allt annat än smick-rande för den svenska poliskåren (bland annat påstod en polis som tidningen pratade med att människor av gambianskt ursprung var särskilt benägna att begå brott).

Gringo gick i konkurs 2007. Carlos Rojas sörjer det än – speciellt med den senaste tidens politiska ske-enden i åtanke. Samma år som tidningen lades ner fanns det på redaktionen planer på att producera en bilaga där man på ett sakligt sätt skulle stapla upp för- och nackdelar med ett mångkulturellt Sverige.

Bilagan skulle bifogas med ett flertal större dag-stidningar den 19 september 2009 – exakt ett år innan riksdagsvalet. Initiativet var tänkt som ett sätt att stävja Sverigedemokraternas framfart i opinions- mätningarna och göra människor medvetna om vad som faktiskt stod på spel. Men projektet rann ut i sanden i och med Gringos fall. För Carlos Rojas är minnet en bitter historia.

– Vi hade haft en upplaga på tre miljoner på den bilagan. Och hade Gringo fått stöd för att fortsätta

carlos rojasålder: 27 år.aktuell: Arbetar just nu med föräldra-tidningen Babydays.erfarenheter: Grundade nätmaga-sinet Epigon 2000. Var med och startade Gringo tillsammans med Zanyar Adami 2004.meriter: Arbetade på redaktionen när Gringo vann Stora Journalistpriset i kategorin Årets Förnyare 2005.

finnas i stället för en massa onödigt hat så hade den kanske kommit ut ett år innan valet, säger Carlos Rojas.

han menar att vikten av en sådan gest från de sto-ra tidningarnas sida inte kan underskattas.

– Hade de tagit ställning på det sättet ett år innan valet hade det kanske sett annorlunda ut nu.

Carlos Rojas lämnade journalistbanan efter att Gringo-eran tagit slut. Nu arbetar han med olika medieprojekt och försöker förändra världen på det sättet.

Men även om journalistiken inte längre är en del av hans vardag har han fortfarande åsikter om den.

Speciellt engagerad blir han när det är pressens bevakning av Sverigedemokraterna som diskuteras. Och han är inte imponerad.

– Det är ju lite som att jag skulle försöka göra jour-nalistik där jag försökte fälla ett parti som var väldigt kritiskt mot eskimåer, fast jag inte har någon aning om hur eskimåer har det eller ens brytt mig om att prata med eskimåer i hela mitt liv, säger Carlos Rojas.

VILLIG FÖRELÄSARE. Även om Carlos Rojas lämnat journalistbanan har han ändå mycket att berätta om branschen.

nummer 05 2010femte statsmaktenkultur24

Kulturhusets nya entrévåning ut-görs främst av Bibliotek Plattan där man har valt att utforma egna genrer och bokmärken för litteraturutbudet. Biblioteket riktar dock inte främst sitt ut-bud mot studerande.

– Detta är inte ett studiebibliotek och biblioteket köper inte in kurslitteratur, utan utbudet består övervägande av skönlit-terära verk, säger enhetschefen Catharina Fogelström.

som specialiserat bibliotek men-ar Catharina Fogelström att Bibliotek Plattan aldrig kommer bli fullt till- gängligt för alla och att detta huvudsakligen är en resursfråga.

– Det finns inte utrymme att utvidga biblioteket, men det finns sittplatser och utrymmen för grupparbeten som studenter kan dra nytta av, säger hon.

Biblioteket har inte en traditionell bokstavsindelning för sina böcker. I stället används egna genrer som världen, erotik och queer, för att lägga fokus på böckernas innehåll.

– Vi vill att böckerna ska vara mer till-gängliga. Att skapa egna genrer är ett jät-tebra sätt att lyfta fram innehållet, man kan säga att de påminner om indelningarna i ett barnbibliotek.

Biblioteket utökade i samband med ny-

byggnaden det konstlitterära utbudet. I kon-strummet finns böcker om design, fotografi, arkitektur och mode.

– I konstrummet finns litteratur som en konst- eller fotografistudent skulle kunna ha nytta av, säger Catharina Fogelström.

det litterära utbudet har man valt att nischa inom samtidslitteratur, men inte främst inom populärlitteraturen.

– Man kommer inte att hitta Liza Marklund eller Henning Mankell hos

oss. Det som skiljer oss från andra bibliotek är djupet på våra ämnen.

För att ständigt kunna hålla utbudet uppdaterat rensar biblioteket ut det som betraktas som gammalt.

– Det ska vara som att man handlar mat, man ska bli hungrig.

Hur fungerar det med lånekort på Bibliotek Plattan?

– Man kan låna allt vi har här och an-vända samma lånekort som på Stadsbib-lioteket, säger Catharina Fogelström.

Litteratur på djupetI augusti invigdes Bib-lioteket Plattan på Kul-turhuset. Här kan man fördjupa sig i litteratur om bland annat erotik och queer. Utbudet av stu-dentlitteratur är dock litet.

text jessica s. säll foto peter dovärn

PÅ PLATS. Catharina Fogelström utanför Kulturhusets entré.

nummer 05 2010femte statsmakten 25medievärlden

Under hösten 2010 sänder Utbildnings-radion, UR, sin första säsong av det nya tv-programmet Inferno. Det är en doku-mentärserie på åtta avsnitt som skildrar olika individers erfarenheter av psykisk ohälsa. I varje avsnitt görs det även report-age från S:t Görans psykakutmottagning.

– Infernos uppdrag är att synliggöra det som är tabubelagt, samt att bidra till ökad kunskap. Som projektledare fick jag i uppdrag att göra en tv-serie för vuxna om människor med sjukdomar som bemöts av skam och fördomar. Det är de som får tala, säger Åsa Tolgraven som är projektledare och producent för tv-programmet.

programmet vill komma bort från diagnoser, experter och fakta, man vill snarare fokusera på det känslomässiga. Det är inte en serie om psykisk sjukdom utan en serie om hur det är att leva med psykisk sjukdom.

– Inferno talar mycket i känslor, snarare än om fakta. Tittarna möter människor och

man får en inblick av hur det kan vara. I hu-vudsyfte vill programmet förmedla att ”du inte är ensam”. Man ska kunna prata om det utan att bli dömd, säger Åsa Tolgraven.

att vara lycklig och normal tycks tas för givet i dagens samhälle. Enligt Åsa Tol-graven rådet det ett slags lyckokoncept.

– Alla ska vara så lyckliga hela tiden. I In-ferno följer man lidande, men man ska inte behöva lida för att man lider. Man ska inte behöva gömma sig, säger Åsa Tolgraven.

I det första avsnittet av Inferno fick vi bland annat träffa Jenny Sjöö som är bipolär men också småbarnsmam-ma. För henne handlade hennes med-

verkan om att inge hopp till andra i samma situation.

– Tyvärr är det så att de flesta inte kan eller vågar vara så öppna i dagens samhälle och man blir väldigt ensam i sin sjukdom. Därför valde jag att vara med, säger Jenny Sjöö.

Hon vill kunna hjälpa andra och visa det inte är så konstigt att vara bipolär och att man faktiskt kan leva ett vanligt liv ändå.

– På lång sikt är förhoppningen att sam-hället ska bli mer förstående, att man ska ha mer kunskap om psykiska sjukdomar och att det inte ska vara förknippat med skam och skuld. Eller bara att man ska känna sig mindre ensam, säger Jenny Sjöö.

Kan man veta att man är normal?

Det ifrågasätter UR:s pro-gram Inferno. Det okonven-tionella tv-programmet har möjligen banat väg för en ny våg inom tv-världen – det anti-normala.

text heather ferrigan foto johan bergmark/ur

Ovanligt ska bli normalt

TEAMET BAKOM INFERNO: Anna Odell, Mikaela Abrahamsson Sundberg, Janne Holmbring och Jenny Sjöö.

nummer 05 2010femte statsmaktenmedievärlden26

– Valet 2001 är en skiljelinje i medias bev-akning av Dansk Folkeparti. När partiet blir en förutsättning för en stabil regering är det svårare att avvisa dem som ett extremt populistparti. Valet ändrar spelreglerna för den danska pressen, säger Stig Hjarvard, professor i Film- och medievetenskap vid Köpenhamns Universitet.

dansk folkeparti blev 2001 ett stödparti till regeringen och en för-utsättning för en borgerlig majoritet i Folketinget. Stig Hjarvard berättar att det fick för konsekvens att en tydlig-are uppdelning mellan borgerlig press och vänsterpress började märkas av. Framförallt blev det svårare för den borgerliga pressen att kritisera ett parti som utgjorde stöd för den borgerliga majoriteten.

– Danska medier var splittrade in-för valet 2001. Situationen liknar den svenska med Sverigedemokraterna i dag, säger Stig Hjarvard.

Dansk Folkeparti var med i Folketinget men inget av de etablerade partierna ville

samarbeta med dem och de hade inget in-flytande. Borgerliga Berglingske Tidene varnade för att Dansk Folkeparti sprider ”skräck och rädsla”. En annan stor borger-lig tidning, Jyllandsposten, publicerade en serie artiklar om ”invandringens baksidor”.

I samma tidning förekom under val-rörelsen en mycket omdiskuterad annons från Dansk Folkeparti med en hemlös in-född dansk och texten ”När jag blir muslim, kommer jag få en bostad”. Mediestormen mot annonsen är kraftfull, men det fak-tum att en sådan annons blivit publicerad vittnar om delvis nya ideal, tror Stig Hjar-vard.

– Dansk Folkeparti ställde kostnader för äldre mot kostnader för invandrare, och jämställdhetsfrågan mot burkaklädda kvin-nor, förklarar han.

exemplen är otaliga. I nästan alla Dansk Folkepartis annonser och reklamblad som rör invandring förekom en burkaklädd kvinna. En burkaklädd kvinna sitter satt domare i en rättssal ackompanjerat av ordet ”underkastelse” i fet stil.

Den omtalade Muhammedkarikatyren i en annons med texten ”Yttrandefrihet är danskt, censur är det inte” är ett annat ex-empel. Enligt Stig Hjarvard, försökte man i media också föra fram mjukare okontro-versiella budskap, bland annat betonade man sin stora vurm för djurrättsfrågor i an-nonser och debatter.

– Dansk Folkepartis väg mot att bli mer accepterade var en successiv process.

I dag är Dansk Folkeparti otvivelaktigt ett

Valet somförändrade dansk pressI valrörelsen 1998 fick Dansk Folkeparti försvara sig i debattartiklar med rubriker som ”Vi är inte nazister”.

2009 beskrivs partiet som ”ett kulturkonservativt so-cialpolitiskt mittenparti” av en av Danmarks största tidn-gar.

Femte Statsmakten har tittat i arkiven och pratat med professor Stig Hjarvard om hur det gick till.

text tomas källbergillustration sari vettenranta

POPULISM. ”Dansk Folkeparti och deras partiledare Pia Kjärsgaard ställer kostnader för äldre mot kostnader för invandrare”, säger Stig Hjavard.


parti som alla andra, berättar Stig Hjavard. Dansk Folkepartis kommentarer ges plats i pressen, det är ofta till dem media vän-der sig först om man vill ha en politisk kommentar i en aktuell fråga.

exempel finns även utanför nyhets-medierna. De ansågs sig inte ha blivit in-bjudna till underhållningsprogram i Dan-marks Radio i lika hög utsträckning som de andra partierna. Det gav resultat och i dag

kan man se deras företrädare i bland annat Vild med dans (motsvarande svenska Let’s Dance).

– De är väldigt medvetna om sin me-dieimage. De är noga med att alltid finnas tillgängliga för pressen och alltid ge respons när något sagts om dem. De påtalar när de anser sig blivit orättvist behandlade i media.

Samma sak har inte skett i Sverige ännu. Vissa talar om kulturskillnader mellan Sverige och Danmark.

– Sådana där kulturella skäl tror jag inte alls på. Dansk Folkepartis framgångar beror på politiska val och vad de etablerade parti-erna accepterar. Samtidigt har vi en ny in-tellektuell arena, som befinner sig till höger. På 70-talet var de ledande intellektuella vänster, idag är de höger.

Stig Hjarvard tror att dansk media har underskattat Dansk Folkepartis mediestrat-egier och att detta varit en viktig del i parti-ets framgångar.

nummer 05 2010femte statsmakten

text och foto Johanna burman

kultur27

Martin Edström är en av studenterna från Journalistisk produktion som är ute på praktik. Själv praktiserar han på SVT och tycker definitivt att prak-tiken lever upp till förväntningarna.

– Jag får göra så mycket, man är en del av teamet, säger han.

Hans klasskamrat Matilda Lann ger också en bild av att hon betraktas som en med-arbetare på Metro där hon praktiserar som allmänreporter. Hennes klasskamrater Karl Persson och Frida Sandgren praktiserar som reporter på Uppsalatidningen respektive som redigerare på DN.

alla fyra studenter betonar vikten av att knyta kontakter under praktiktiden och menar att det kan vara avgörande för fram-tida arbeten som journalist.

– Som praktikant är det bra att testa olika avdelningar och lära känna de ansvariga redaktörerna och cheferna, säger Matilda Lann.

– Gör dig behövd, var bra på något få kan göra, säger Karl Persson som i sin ansökan lade tyngd på att han var både fotograf och skrivande journalist.

Martin Edström tipsar om att etablera en personlig relation och bli vän med folk på redaktionen. Samtidigt tipsar Frida Sand-gren om att man kan få bra kontakter redan vid intervjun och kanske till och med få extrajobb även om man får ett nej till praktikplatsen.

inför stundande arbetsansökningar efter praktiken tycker Karl Persson att det känns oklart.

– Det är tajt för alla, men man kan inte fokusera på det, säger han.

– Arbetsmarknaden är aldrig låst, det finns alltid ingångar eftersom så många människor är i omlopp. Det gäller att hålla sig framme, säger Frida Sandgren och upp-muntrar till att ha ett frilanstänk. Något Martin Edström håller med om, då han inte tror att det finns chans till fast anställning på praktikplatsen.

som ett avslutande råd till studenter som ska ut på praktik tipsar Karl Persson om att man inte kan sitta och vänta på att saker ska komma till en.

Matilda Lann varnar för att man inte får vara feg i branschen och tillägger att tempot är mycket högre än på JMK.

– Ta vara på din klass, se förbi kon- kurrensen och dra nytta av varandra, tipsar Frida Sandgren.

– JMK är konkurrenskraftigt, men man måste engagera sig i något utanför skolan. Man måste se journalistiken som en livsstil, säger Martin Edström.

Som en avslutande del av Journalistisk produktion (JP)ger sig JMK:s studenter ut på praktik. Femte Statsmakten har pratat om praktik, journalistik och framtid med fyra JP-studenter. text och foto John Edward Vallingstam

I VERKLIGHETEN. Martin Edström utanför sin praktikplats, SVT.

Praktiken bästa sättet

nummer 05 2010femte statsmakten studentliv 29

Adelina Dankova från Bulgarien och Margareta Marza från Rumänien läser båda första terminen vid det engelskspråkiga masterprogrammet och har varit i Stock-holm sedan slutet av augusti. Deras erfaren-heter är lite olika.

– Jag skulle gärna vilja lära känna fler svenska studenter, säger Adelina Dankova.

I hennes klass går fem svenskar, vilka också är de enda svenskar hon hittills

lärt känna. Hon förklarar att eftersom hon varit så fokuserad på studierna har hon ännu inte haft tid att lära känna så många utanför sin egen klass.

Margareta Marza däremot har lärt känna ett par svenskar utöver de i den egna klas-sen, eftersom hon har engagerat sig i Radio JMK.

informationen om Radio JMK fanns bara tillgänglig på svenska men Margareta Marza kunde läsa vad det stod eftersom hon hade läst svenska ett år innan hon flyttade till Stockholm.

Mari Norberg och Yvonne Rogell är in-ternationella studentrepresentanter på JMK och jobbar för att de utländska studenterna skall lära känna så många nya ansikten som möjligt.

– Vi försöker föra samman de internatio-nella studenterna med varandra och med de svenska studenterna, säger Mari Norberg. Hon menar att även om det finns rum för

förbättring, bland annat gällande tillgången till information på engelska, är integra-tionen vid JMK bättre än vid större skolor. Eftersom JMK är en relativt liten institution kan det vara lättare att lära känna sina stud-iekamrater.

mari norberg och Yvonne Rogell har ordnat gemensamma träffar för de som läser vid den engelskspråkiga masterutbild-ningen och för JMK:s utbytesstudenter men säger att det har varit svårare att få med de internationella mastersstudenterna. De har också bjudit in svenskar till träffarna men intresset har varit svalt.

Yvonne Rogell tror ändå att det finns ett intresse bland de internationella studen-terna att lära känna fler svenskar. De har valt att studera i Sverige av en orsak och

vill säkert lära känna både landet och dess invånare bättre. Adelina Danokova tillägg-er att även om det är viktigt att de interna-tionella studentrepresentanterna ordnar gemensamma träffar ligger det slutgiltiga ansvaret att ta kontakt med svenskarna på de internationella studenterna själva.

jmk:s internationella koordinator Birgitta Fiedler framhåller att kontakten mellan de internationella och de svenska studenterna är viktig och menar att hon och de internationella studentrepresentanterna jobbar på att förbättra integrationen.

– En ökad integration är inte bara viktig för de internationella studenternas trivsel, det kan även locka de svenska student-erna att själva åka på utbyte, säger Birgitta Fiedler uppmuntrar.

Rumänien, Japan och Iran. Därifrån kommer några av studenterna på JMK:s internationella masterpro-gram.

Men att träffa sven-ska studenter i de andra klasserna är svårt.

text och foto Johanna burman

Utbytesstudenter träffar få svenskar

UTBYTE. Margareta Mazda från Rumäninen träffar svenskar via Radio-JMK.


TILLBAKALUTAT LÄGE.Tomas Källberg zappar och slappar i uppehållsrummet. Men egentligen gillar JMK-studenten inte den svarta soffan, som han beskriver som en ”bakteriehärd”.

30 studentliv

En bucklig stekpanna står på den klibbiga spisen och i fönstret trängs flaskor från jor-dens alla hörn. En frän lukt från något som härsknat fyller rummet. Lappar på engelska uppmanar de boende att ta hand om disken – “right away”!

I övrigt saknas tecken på att det är en mångkulturell studentkorridor.

Kanske manifesteras utbytesstudent-ernas närvaro genom exotiska varor i kylen? En snabb titt i samtliga skåp avs-löjar dock att spannmålen från fjärran land lyser med sin frånvaro.

Tim Rogers, en musikstuderande irlän-dare med midjelångt, lockigt hår äntrar köket och börjar steka bacon. Han tycker inte att korridoren skiljer sig nämnvärt från en typisk irländsk sådan.

– Möjligen är det mindre socialiserande här. Jag har bara träffat tre personer sedan jag flyttade hit för sju veckor sedan, säger han och lämnar sedan köket med sin bacontallrik.

john söderberg kommer in i köket för att bre en macka. Han håller med om att

korridoren på Jerums sjätte våning är aso-cial.

– Det är mindre gemenskap i en sådan här korridor, utbytesstudenterna bor bara här korta perioder och är därför varken intresserade av att lära känna folk eller att hålla rent i köket.

men tomas källberg, som också bor i korridoren, känner inte likadant utan menar att utbytesstudenter är mer ange-lägna om att få kontakt eftersom de inte känner någon i Sverige.

Internationella möten i asocial studentkorridorI studentkorridorer blandas utbytesstudenter från hela världen och olika kulturer möts.

För de boende på plan 6 i Jerum på Gärdet innebär det här spännande matupplevelser – och ibland långkok med fiskhuvuden.

text & foto ebba wangler

nummer 05 2010femte statsmakten 31studentliv

Ibland leder boendet till annorlunda matupplevelser. En boende berättar att hon provat både tysk och kinesisk mat och colombianska empanadas sedan hon flyttade hit.

annorlunda matupplevelser är dock inte alltid uppskattade.

– En gång kokade en kines ett stort fiskhuvud en hel dag. Det luktade så äckligt att jag var tvungen att gå ut och äta i stället för att laga något, säger John Söderberg.

Korridoren har nyligen fått en varning

från hyresvärden för att de sköter renhåll-ningen så dåligt. Tomas Källberg förstår detta.

– Det är inte fräscht här. Jag undviker att sätta mig i soffan. Skulle man råka slå sig ner där känner man hur man omsluts av en bakteriehärd, säger han.

Enligt de boende finns det också en kulturkrock i den här korridoren – men den är inte etnisk. Den är mellan de som bott själva förut och de som fortfarande tror att mamma kommer att ta hand om disken.

TILLBAKALUTAT LÄGE.Tomas Källberg zappar och slappar i uppehållsrummet. Men egentligen gillar JMK-studenten inte den svarta soffan, som han beskriver som en ”bakteriehärd”.

MATKULTURER. I köket möts kinesiska fiskhuvuden colombianska empanadas.

FÄRGGLATT. Inredningen blir en stäm-ningshöjare i studentkorridoren.

nummer 05 2010femte statsmakten32 fs debatt

känslorna har svallat höga efter Sverige-demokraternas inträde i riksdagen. Men debat-ten har varit präglad av en oförmögenhet hos både politiker och media att se sitt eget ansvar för att ett rasistiskt parti nu bjudits in i den svenska politikens finrum.

Oroväckande tendenser kunde skönjas redan under valrörelsen. Där blev det smärtsamt tydligt hur den svenska demokratin reducerats till att en gång var fjärde år besluta om hur snabbt landet ska styras i en riktning som nästan alla politiker är överens om är den rätta. Hårda ord, men knappast en överdrift.

Valdebatten kretsade kring frågor som hur myck-et skatten för pensionärer bör sänkas eller hur länge de svenska soldaterna bör stanna i Afghanistan. De dominerande medierna deltog villigt i detta ganska ointressanta spektakel. Frånvaron av mer principi-ella frågor kring hur samhället ska styras kompense-rades av en fixering vid partiledarnas personlighet samt hur framgångsrika de varit i att manipulera väljarna med olika taktiska utspel.

detta politiska klimat i kombination med en ekonomisk situation präglad av massarbetslöshet och osäkerhet om framtiden banade vägen för SD. De presenterade en vision om ett radikalt annor-lunda Sverige, fritt från social misär och sociala motsättningar. SD:s rasistiska karaktär består däri att man presenterar färre invandrare som lösningen på dessa verkliga samhällsproblem.

Eftervalsdebatten kom till stor del att handla om huruvida vi behöver en debatt om integration och invandringspolitik eller inte. Jag vill hävda att vad som verkligen behövs är en debatt om samhället och om värderingar. Åt vilket håll är Sverige och världen på väg? Är vårt samhälle rättvist? Hur representativt är vårt politiska system?

det tragiska i den nuvarande situationen är att det i princip bara är SD som tar dessa viktiga frågor på allvar. Övriga politiker tävlar i att framställa sig själva som principlösa pragmatiker och massmedier-na spelar med genom att helt fokusera sin bevakning på de sakfrågor som för dagen står på agendan.

Jag efterlyser en debatt som inriktar sig på de bakomliggande orsakerna till den framväxande rasismen men det innebär inte att symptomet bör lämnas åt sig självt. Rasistiska yttringar måste bemötas i alla sammanhang – på jobbet, i skolan eller i riksdagen. Samtidigt måste krafttag tas mot den strukturella rasism som innebär att människor med utländsk bakgrund systematiskt diskrimineras. För i slutändan är ett mångkulturellt samhälle utan rasism möjligt först när den ena folkgruppens död inte är den andras bröd.

/Carl Ritter

”En debatt om värderingar krävs”

Ta chansen och tyck till du också!Maila ditt inlägg till: [email protected]

DEBATTFS

Kommentera artikeln på:www.femtestatsmakten.se/wordpress

nummer 05 2010femte statsmakten 33fs debatt

Heja Jenny, mycket bra skrivet!Jag har en fråga. Är ditt kostval en protest mot

dagens massproduktion av kött? Skulle det vara ok att äta kött ibland om djuren hade det bättre? Om vi skulle leva i en utopivärld där kossorna betar på gröna ängar i små flockar och hönsen sprätter runt på mindre gårdar och fisken håvas upp från en eka. Där man slaktar allt i närområdet och djuren äter foder från granngårdar. Är det ok att då variera sin vegetariska kost med en lycklig frisprättande höna/skuttande ko eller glad firre?

/Veganen som tackar nej till döda djur

Bra text! Finns ju mer man kan säga också, som att det är ett njurslag mot miljön att äta

kött. Och att det är ett hån mot de som inte har mat i världen – i och med att det ju krävs tio kilo spannmål (typ sojaprotein) för att ta fram ett kilo nötkött.

/Axel

Reaktioner på FS-Debatt #4

”Kött? Nej tack!”


nummer 06 2010femte statsmakten vinjett xx34 tema

tänk dig att du föds till en värld, snabbt förstår du att det finns en annan djurart som bestämmer över dig. I den här världen kan du inte göra dig förstådd ni pratar helt enkelt olika språk, de stänger in dig i en liten bur direkt när du föds. Där ger dem dig mat som ska göra att du ska bli så stor som det bara går. Din kropp väger nu så mycket att du inte kan gå. Då dödar de dig och äter upp dig. Senaste gången jag åt kött var jag 13 år gammal. För att klar-göra: jag äter inte rött eller vitt kött, inte kyck-ling, inte skaldjur, inte fisk, inga djur.

många har frågat mig varför jag blev vegetarian och mina anledningar har varierat genom åren. Mitt engagemang började i någon form av sökande efter en identitet där jag som 13-åring ville vara lite annorlunda. Det är lite pinsamt att erkänna men så var det. Den fasen gick över väldigt snabbt och jag började enga-gera mig i Djurens rätt och liknande organi-sationer för att jag tyckte synd om djuren. Än i dag tycker jag att det sättet som vi behandlar djur på är förfärligt.

De flesta anser att allt liv är lika mycket värt. De flesta anser att det inte finns några raser inom människosläktet. De flesta anser att män-niskan inte har rätt att äga andra människor. De flesta människor accepterar även Darwins lära om evolutionen. Vi härstammar alla från djurriket. Om allt liv är lika mycket värt har människan ingen rätt att ställa sig över djuren.

Vi människor har länge fördömt diskrimine-ring gentemot andra på grund av fysiska skill-nader.

att acceptera argument om att människan skulle stå högst i rang på grund av fysiska skill-nader är samma sak som att acceptera rasis-tiska argument om människor. Eller argument om att handikappade skulle ha mindre värde än friska. Jag kan inte acceptera sådana argu-ment om människor och därför kan jag inte acceptera dem om djur.

Många anser att det är naturligt att äta kött men att äta döda djur är ingen nödvändighet. Vi lever på 2000-talet och behöver inte gå ut och jaga för att få tag på mat. Vi behöver inte äta kött för att få i oss alla viktiga näringsäm-nen. Många saker som ansågs naturligt som incest, kvinnoförtryck, att tvinga vänsterhänta att skriva med högerhand, homofobi och våldtäkt är i dag inte accepterade av samhäl-let. På samma sätt som vi har gått ifrån dessa uråldriga mönster ska vi gå ifrån köttätande.

Ät vegetariskt! Det är dessutom billigt, nyttigt och smakar godare.

/Jenny Andersson

”Kött? Nej tack!”

Ta chansen och tyck till du också!Maila ditt inlägg till: [email protected]

DEBATTFS

Kommentera artikeln på:www.femtestatsmakten.se/wordpress

foto peter dovärn

www.femtestatsmakten.se

Documents

Femte Statsmakten nr 5 2010