Att minska oro och rädsla hos barn och föräldrar i samband med anestesi540367/FULLTEXT01.pdf · 2012-07-09 · Nyckelord Anestesi, Barn, Oro, Perioperativ vård Sammanfattning:

Att minska oro och rädsla hos barn ochföräldrar i samband med anestesi

Helene Amhliden

Carina Sjöberg

Johanna Svensson

Omvårdnad – Vetenskapligt arbete, 15 hp (61-90)Vt 2012

Sektionen för hälsa och samhälleBox 823301 18 Halmstad

Reducing anxiety and fear in childrenand parents in association with

anesthesia

Helene Amhliden

Carina Sjöberg

Johanna Svensson

Nursing Thesis, 15 credits (61-90)Spring 2012

School of Social and Health SciencesP.O. 823S- 301 18 Halmstad

Titel Att minska oro och rädsla hos barn och föräldrar i sambandmed anestesi

Författare Helene Amhliden, Carina Sjöberg, Johanna Svensson

Sektion Sektionen för hälsa och samhälle

Handledare Marie Sandh, Universitetsadjunkt, filosofie magister

Examinator Anna Hansén, Universitetslektor, medicine doktor

Tid Vårterminen 2012

Sidantal 13

Nyckelord Anestesi, Barn, Oro, Perioperativ vård

Sammanfattning: Barn som ska opereras upplever den okända situationen somstressfylld och obehaglig. Denna litteraturstudies syfte var attbelysa vad anestesisjuksköterskan kan göra för att minskaoro och rädsla för barn och föräldrar i samband med anestesi.Efter analys av 16 artiklar blev resultatet fyra kategorier;information, åtgärder i förberedelsefasen, åtgärder vidanestesitillfället och bedömning av oro. Informationen skavara omfattande och detaljrik och även beröra denpostoperativa smärtlindringen. Internetprogram kan vara brakomplement till traditionell information. Goda resultat sesmed åtgärder i förberedelsefasen. De kan vara utformade påolika sätt, vilka alla syftar till att öka delaktighet ochreflektionsmöjligheter hos föräldrar och barn. Olika metoderkan användas i den direkta omvårdnaden som att förbättravårdpersonalens bemötande av barnen. Ett annat är attanvända avledande moment i form av clowner. Förbedömning av oro kan barnens och föräldrarnas beteendebedömas i realtid. På så sätt identifieras oroliga barn ochföräldrar. Resultatet i studierna visar på att oroliga barn villha mer omfattande information inför anestesi och operationän vad som ges idag. Att åldersanpassa och individanpassainformation och att arbeta med perioperativ dialog är sätt attkvalitetshöja omvårdnaden.

Title Reducing anxiety and fear in children and parents inassociation with anesthesia

Author Helene Amhliden, Carina Sjöberg, Johanna Svensson

Department School of Social and Health Sciences

Supervisor Marie Sandh, Lecturer, MNSc

Examiner Anna Hansén, Senior lecturer, PhD

Period Spring 2012

Pages 13

Key words Anaesthesia, Anxiety, Child, Perioperative nursing

Abstract Children who have surgery, experience the unfamiliarsituation as stressful and unpleasant. The aim of thisliterature study highlights what a nurse anesthetist can do toreduce anxiety and fear for the children and parents duringanesthesia. After analysis of 16 articles four categories werefound: information, actions in the preparation phase, actionsat the time of anesthesia and assessment of anxiety. Theinformation must be comprehensive and detailed and alsoaffect the postoperative pain relief. Internet applications andthe like may be a good complement to traditionalinformation. Good results were seen with the preparatoryprogram. They can be designed in different ways, all ofwhich aim to increase participation and reflection. Variousmethods can be used in the direct nursing care as to improvehealth professionals’ responses to the children. Another is touse the dissipative elements in the form of clowns. Forassessment of anxiety children and parent behavior can beassessed in real time. This will identify troubled children andparents. The results of the studies demonstrated that anxiouschildren would like more comprehensive information beforeanaesthesia and surgery, than is given today. Individualizedand age customized information and to work withperioperative dialogue are ways to raise the quality of care.

Innehåll

Inledning 1

Bakgrund1

Dagkirurgi 1Styrdokoment 1Anestesisjuksköterskans arbete 2Information till föräldrar 3Barns behov och upplevelse av perioperativ vård 3

Problemformulering 4

Syfte 4

Metod 4Datainsamling 4Dataanalys 5

Resultat 6Information 6Åtgärder i förberedelsefasen 7Åtgärder vid anestesitillfället 8Bedömning av oro 8

Diskussion 9Metoddiskussion 9Resultatdiskussion 10

Konklusion 14Implikation 14

Referenser

BilagorSökhistorik, Bilaga I, Tabell 2Artikelöversikt, Kvantitativ metod, Bilaga II:1, Tabell 3Artikelöversikt, Kvalitativ metod, Bilaga II:2, Tabell 3Artikelöversikt, Kvalitativ/kvantitativ metod, Bilaga II:3,Tabell 3

1

Inledning

Den medicinska utvecklingen inom sjukvården har gjort att dagkirurgiska ingrepp harökat (Wennström, 2011a). Varje år opereras 150 000 barn (0-18 år) i Sverige, 109 000opereras dagkirurgiskt. Tidigare kunde barnen förberedas under en längre tidsperiod isamband med sin sjukhusvistelse, idag är omständigheterna annorlunda. Frånmottagningsbesök och beslut om operation till operationsdagen ges inte tillräckliginformation eller möjlighet till reflektion inför den förestående operationen.Medföljande föräldrar till barnet måste också de ha möjlighet att ställa frågor för attkunna hantera eventuell rädsla för att kunna stötta sitt barn (ibid.).

Donnelly (2005) skriver att det varit en stor utveckling i samhället, när det gäller hur viser på barn och deras behov. Numera ses de inte som små vuxna utan behandlas utifrånsina förutsättningar och behov. Detta regleras av staten i hälsoarbete, utbildning lagaroch författningar (ibid.).

Wennström (2011a) visar i sin avhandling vikten av att utveckla den perioperativavården för att undvika oro och stress hos barn. Den metod som används är perioperativdialog. Den perioperativa dialogen förbättrar omvårdnaden för barnet genom bättrekontinuitet, vilket ger ökad tillit och bättre kontroll över situationen för barnet (ibid.).

Bakgrund

Dagkirurgi

De patienter som är lämpade för dagkirurgi är patienter ur ASA-grupperna Ι och ΙΙ(Gupta, 2000). ASA Ι innebär ”en i övrigt frisk patient” och ASA ΙΙ står för ”en patientmed mild systemsjukdom utan större funktionell begränsning” (Modig, 2000 s.165).Korta kirurgiska ingrepp med förväntad måttlig smärta samt måttligt illamående ärlämpade för dagkirurgi (ibid.).

En studie av Segerdahl, Warrén-Stromberg, Rawal, Brattwall och Jakobsson (2008)visade att de flesta dagkirurgiska avdelningar i Sverige idag utför barnkirurgi. Pediatriskdagkirurgi i Sverige omfattar i regel barn upp till femton år. Inget av de undersöktasjukhusen i Sverige opererar barn under ett års ålder i dagkirurgi. Det visade sig istudien att det är rutin att föräldrarna är närvarande vid anestesistart, oavsett barnetsålder (ibid).

Styrdokument

I patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) 6 kap regleras personalens skyldigheter inomhälso- och sjukvården. Vården ska så långt det är möjligt genomföras med respekt förpatientens självbestämmande och integritet och i samråd med patienten. Patienten harrätt till individuellt anpassad information och kan informationen inte lämnas tillpatienten ska den lämnas till närstående.

2

Socialstyrelsen (2011) har definierat sju nationella indikatorer vilka ska kännetecknavård av god kvalitet:1) Patienten blir respektfullt bemött som individ 2) Patientens egnakunskaper och erfarenheter tas tillvara. 3) Patienten erbjuds individuellt anpassadinformation. 4) Patienten får tillräcklig information och stöd för att kunna hantera sinhälsa. 5) Patienten erbjuds möjlighet till ökad kontinuitet i vård kontakterna. 6)Behandlingsmål sätts i samråd med patienten. 7) Patienten får delta i planeringen ochgenomförandet av sin vård (ibid.).

Socialstyrelsen (2011) gör nationella patientenkätsmätningar varje år, där den senastevisar att det trots förbättringar återstår brister vad gäller delaktighet och information tillpatienter . Resultaten från mätningar 2010 visar att hälso- och sjukvården behöver blibättre på att i större utsträckning utgå från varje enskild patient och dennesförutsättningar att ta till sig information (ibid.).

I barnkonventionen (Förenta nationerna [FN], 1989) artikel 12 står det att barn har rättatt uttrycka sin mening i alla frågor som rör barnet. Vidare står det att barnets åsikt skabehandlas med hänsyn till barnets ålder och mognad. Att inom sjukvården anpassa sättatt ge information så att det passar barnens ålder och mognad är nödvändigt i dagensoch framtidens sjukvård (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & SvenskSjukskötersköterskeförening [SSF], 2008).

Anestesisjuksköterskans arbete

I Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterske-examen med inriktning mot anestesisjukvård (Riksföreningen för anestesi ochintensivvård & Svensk Sjuksköterskeförening [SSF], 2008) står det attanestesisjuksköterskans övergripande arbetsområde är anestesiologisk vård ochförutsätter goda kunskaper inom det omvårdnadsvetenskapliga- och det medicinskaområdet. Det krävs även kunskaper inom arbetsmiljö, etik, medicinsk teknik,pedagogik, vetenskapsteori, kunskap om lagar och förordningar, samt arbete vid storaolyckor och katastrofer i fred och krig (ibid.).

Anestesisjuksköterskan ska kunna ansvara för den anestesiologiska omvårdnaden ochutgår då från den enskilda patientens behov och resurser. Under det korta mötet medpatienten/närstående före operationen skapar anestesisjuksköterskan tillit, förtroendeoch trygghet och ska lindra patientens oro och rädsla. Dessutom ansvararanestesisjuksköterskan för att identifiera perioperativa vårdbehov, upprätta enomvårdnadsplan, leda och utvärdera omvårdnadsåtgärder i samråd med patient ochnärstående (ibid.).

Anestesisjuksköterskan möter barn med olika behov, barn med utvecklingsförseningoch svårt kroniskt sjuka barn som skall sövas. Kort tid finns för att göra en bedömningoch därefter ge information och individuellt anpassad vård (Riksföreningen för anestesioch intensivvård & Svensk Sjuksköterskeförening, 2008).

I (Svensk Sjuksköterskeförening, [SSF], 2007) skrift om ICN: S etiska kod försjuksköterskor (2007,s.7) står, att yrkesutövande sjuksköterskor ”Ger den informationsom behövs för att uppnå informerat samtycke och informerar om rätten att välja ellervägra behandling”.

I värdegrund för omvårdnad (Svensk Sjuksköterskeförening, [SSF], 2010) poängterasvikten av att vara medveten om den upplevelse av utsatthet det innebär för den som

3

söker vård och de närstående. Barnets värdighet, integritet och självbestämmanderespekteras. Om det sker möjliggörs upplevelse av tillit, hopp, mening och minskatlidande (ibid.).

Lindberg (2005) refererar till Cooper (1985) och Roach (1992) om begreppet tillit.Cooper menar att det finns en skillnad mellan tillit och att lita på. Där att lita på ärspecifikt och kopplat till en bestämd egenskap hos någon eller något. Tillit däremot ären balans mellan egna och andras önskningar. Roach anser att tillit är den känsligastedelen i professionell vård och att den är nödvändig för att en förtroendefull relation skalluppstå.

Sjukvården utvecklas i snabb takt och krav från myndigheter och patienter ökar.Helhetssyn, information, delaktighet och etiskt förhållningssätt blir allt viktigare. Dettvärprofessionella arbetssättet kommer att känneteckna framtidens sjukvård. Det innebärökad kontinuitet och dialog i det perioperativa teamet (Riksföreningen för anestesi ochintensivvård & Svensk Sjuksköterskeförening, 2008).

Att använda arbetsätt med perioperativ dialog kan vara en väg för att arbeta på ett etisktriktigt sätt. Lindberg (2005) beskriver att den perioperativa dialogen innebär en strävanefter kontinuitet för barnen. Praktiskt innebär det att anestesi- elleroperationssjuksköterskan samtalar med de barn och deras föräldrar de skall vårda vid detre perioderna: pre-intra- och postoperativt. Viktigt är att fokusera på barnet och dessbehov. Samtalet innebär datainsamling, patientanalys och utifrån det planering avintraopertiva vården i samråd med barnet. När anestesisjuksköterskan möter barnet påoperationsdagen känner de varandra från det preoperativa samtalet. Barnet är förberettpå vad som skall hända och har hunnit reflektera över det. Anestesisjuksköterskan söverbarnet på det sätt de kommit överens om i det preoperativa samtalet. Den perioperativavården utvärderas senare vid det postoperativa samtalet (ibid.).

Information till föräldrar

Att genomgå ett kirurgiskt ingrepp är en påfrestning för både barnet och föräldrarna.Genom rätt information till föräldrarna får de möjlighet till att kunna stötta sitt barn. Pådetta sätt ökar föräldrarnas kunskap om perioperativ vård och därigenom kan de bli merdelaktiga i beslut (Donnely, 2005). Skriftlig information ska ges i god tid ochkombineras med muntlig för att barn och föräldrar ska kunna ställa frågor (Franck &Spencer, 2004). Videofilm som visar hur en anestesi går till kan vara ett brakomplement. Det har visat sig att föräldrar vill ha detaljerad information omanestesisituationen och det kirurgiska ingreppet. Detta innefattar även djupgåendeinformation om risker i samband med anestesi. Vilken roll personerna ioperationsrummet har är också viktig information som föräldrarna vill ha (ibid.).

Barns behov och upplevelse av perioperativ vård

Donnely (2005) menar att den enskilt störst betydande faktorn för skadlig emotionellstress i samband med perioperativ vård för barn 0-5 år är separationen från föräldrareller annan närstående vuxen. Barnen har ingen liknande situation där de skilts frånförälder/närstående vuxen att relatera till. Viktigt är att även väga införäldrars/närstående vuxens ökade stress och hur det påverkar barnet. Personal behöverutbildas speciellt för att förstå och kunna identifiera barns och föräldrars behov och påså vis ge adekvat vård (ibid.). Donnely (2005) refererar till Mac Carthy (1979) som

4

anser att oro och stress hos barnet i värsta fall kan leda till beteende störningpostoperativt. Detta kan vara i form av mardrömmar, utvecklings regression, problematt inte ha sin förälder inom synhåll, sjukhusrädsla och stickrädsla. Även miljön barnenmöter på sjukhuset beskriver Donnely (2005) är av stor betydelse. Det skall vara mjukt,ljust och färgglatt. Den sterila sjukhus miljön skall tonas ner så mycket som möjligt.

Det finns ett tydligt samband mellan oroliga och rädda barn preoperativt och stresspostoperativt, visar Wennström (2011a). Detta och flera andra faktorer gör att arbetetmed att minska oro och rädsla hos barn är en viktig del av anestesisjuksköterskansarbete.

ProblemformuleringDet är känt att både barn och föräldrar till barn som genomgår kirurgi upplever stor orooch rädsla. Tiden för att förbereda barnen och föräldrarna är kort i synnerhet när det nuhandlar mycket om en kostnadseffektivitet och många barn opereras som dagkirurgiskapatienter. Att förbereda barnet och föräldrarna på det bästa sättet är nödvändigt för attminska oro och rädsla. Det är därför av betydelse att beskriva vilka åtgärder som harvisat sig värdefulla att använda sig av vid förberedelse av barn och föräldrar införanestesi.

Syfte

Syftet var att belysa omvårdnadsåtgärder som anestesisjuksköterskan kan vidta för attminska oro och rädsla hos barn och föräldrar i samband med anestesi.

Metod

Studien genomfördes i form av en litteraturstudie enligt riktlinjer från Friberg (2006).

Datainsamling

Artikelsökning gjordes i PubMed och Cinahl då dessa databaser var relevanta utifrånämnesvalet. Sökorden är direkt kopplade till syftet (tabell 1). Sökorden har använts iolika kombinationer, både som fritextsökningar och med de index som finns idatabaserna PubMed MeSH-termer och i Cinahl Exact Subject Heading (MH).Sökkriterier i PubMed har varit engelska, publicerade de senaste fem åren, human, barn2-5 år och barn 6-12 år. De abstract som lästes valdes ut då de hade relevanta rubriker. IPubMed gjordes en sökning med MeSH-termer. Tjugofem abstract lästes, vilketresulterade i tio artiklar i urval 1. I urval 2 valdes nio artiklar ut. I PubMed gjordesdärefter en fritextsökning med samma sökord. Tjugoåtta abstract lästes. De tio aktuellaartiklarna återkom här, från det första söktillfället. Med tillägg av sökordet nursing i

5

fritextsökningen, lästes ytterligare sex abstract, men inga av dessa artiklar var för syftetaktuella.

Sökkriterier i de fem Cinahlsökningarna är inte de samma. I tre sökningar varbegränsningarna: Publicerade de senaste fem åren. I två sökningar är begränsningarna:Barn 6-12 år. Engelska är med som sökkriterie i alla sökningar. Åldersnivån i Cinahl är6-12 år, eftersom det gav bäst resultat. I Cinahl gjordes många sökningar som inte gavnågot resultat. De är heller inte redovisade i sökhistoriken. Tre fritextsökningar gjordesmed olika sökordskombinationer som resulterade i att femtio abstract lästes. Fyra avartiklarna gick till urval 1. Två sökningar med MH gjordes, den som gav bäst resultat,bidrog till tolv lästa abstract, tolv artiklar i urval 1 och sex artiklar i urval 2. En av dessasex artiklar fanns i fritextsökningen. I en sökning användes författarnamn.

Tabell 1. Sökordsöversikt

Dataanalys

De sexton artiklarna som valdes ut efter genomlästa abstrac, analyserades ochkvalitetsgranskades enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006). En artikelöversiktgjordes (bilaga II) för att få en tydligare överblick av artiklarnas syfte, metoder ochresultat. Genom upprepade gemensamma genomläsningar av artiklarna har dessajämförts och likheter/ olikheter dem emellan hittats. De sorterades i olika grupper efterinnehåll. Artiklarna lästes igenom på nytt och nya grupper bildades. Upprepadegemensamma artikelgenomläsningar har sammanfört artiklarnas resultat till fyrakategorier av åtgärder: information, åtgärder i förberedelsefasen, åtgärder vidanestesitillfället och bedömning av oro. Artiklarna är analyserade utifrånfrågeställningarna: Hur kan anestesi-sjuksköterskor stödja barn/ föräldrar? Med vilkametoder kan anestesisjuksköterskor stödja barn/ föräldrar? Då det är samspel mellanbarn, föräldrar och sjukvårdspersonal har artiklar hittats som har dessa olika perspektivpå omvårdnadsåtgärder som står i relation till varandra i samband med anestesi för barn.

SÖKORD Pub MedMeSH-term

CINAHLMH

Fritext PubMed ochCINAHL

Oro Anxiety Anxiety

Anestesi Anaesthesia Anaesthesia Anaesthesia

Nursing Nursing

Barn Child

Preoperativ vård Preoperative care

Perioperativ vård Perioperative nursing

6

Resultat

Information

Ett flertal studier visade på att barns och föräldrars oro inför operation kan minskasgenom rätt preoperativ information (Fortier, et al. 2009; O´Connor-Von, 2008; Buckley& Savage, 2010; Mc Ewen, Moorthy, Quantock, Rose och Kavanagh (2007). Fortier, etal. (2009) visade att de flesta barn har en önskan om att få omfattande preoperativinformation som kategoriserades innehållsmässigt till fem olika inriktningar: Smärta,mat, anestesin, information om det kirurgiska ingreppet och om utskrivning ochslutligen information som svarar på frågor som rör tillfrisknande. I studien mättesbarnens temperament och oro. Även föräldrars oro mättes. Barn som visade högre måttav oro visade också en starkare önskan att få information om smärta och också ett lägremått av att vilja undvika preoperativ information. De yngre barnen visade en störreönskan om att få se den perioperativa miljön jämfört med ungdomarna. Studien visadeockså att barn med tidigare erfarenhet av kirurgiskt ingrepp kräver lika mycketinformation som barn utan tidigare erfarenhet (Fortier, et al., 2009).

Buckley och Savage (2010) visade också med sin kvalitativa studie att barn oroade sigöver smärta i samband med kirurgiskt ingrepp, i detta fall i samband med tonsillektomi.Frågor som barnen tog upp handlade även om procedurerna kring själva ingreppet ochanestesin i samband med detta. Att inte ha föräldrar närvarande var något som oroadebarnen. Resultatet visade att det saknades kontinuitet i sättet att informera barnenpreoperativt. Att ställa öppna frågor till barnen om vad de vill veta och att kunna lämnaskriftlig barnanpassad information, minskar oron hos barn enligt Buckley och Savage(2010).

Att använda audiovisuella tillägg, i form av internetprogram och videoinspelningar, ikombination med traditionell preoperativ information undersöktes av O´ Connor-Von(2008) och Mc Ewen, et al. (2007). Dessa informationssätt visade sig ge flera positivaeffekter. I O´ Connors-Von (2008) studie användes ett internetbaseratinformationsprogram som ungdomarna tog del av i hemmet. En del av informationenvar också tillägnad föräldrarna. Det sågs skillnader mellan experiment- ochkontrollgrupp både vad gäller preoperativa förberedelser och preoperativ kunskapsnivå.Signifikant fler barn och ungdomar var nöjda med de preoperativa förberedelserna iexperimentgruppen och den preoperativa kunskapsnivån var större. Dessutom varsignifikant fler föräldrar nöjda med de preoperativa förberedelserna iexperimentgruppen (ibid.).

Mc Ewen, et al. (2007) visade i en studie att en kort informationsvideo som informeradeom händelser kring ett dagkirurgiskt ingrepp på ett barn, inklusive anestesiinduktionminskade graden av oro hos föräldern. Önskan om preoperativ information minskadeockså.

7

Åtgärder i förberedelsefasen

Flera studier (Wennström, Hallberg & Bergh, 2008; Li, Lopez & Lee, 2006; Rice,Glasper, Keeton & Spargo, 2008; Al-Jundi & Mahmood, 2010; Mc Ewen, et al. 2007;Kain, et al. 2007) behandlade förberedande åtgärder innan operation som syftar till attge barnen och även deras föräldrar bättre beredskap för den förestående operationen.Flera studier (Sadhasivam, et al.2010; Li, et al., 2006; Rice, et al.2008; Al-Jundi &Mahmood, 2010; Kain, et al.2007; McEwen, et al.2007) visade att föräldrars påverkanhar stor betydelse för barnets upplevelse.

Wennström, et al. (2008) menade att perioperativ dialog kan vara ett sätt att minskastress och förbereda barn inför den okända miljön Den annorlunda miljön i kombinationmed förlust av dagliga rutiner och kontroll, samt rädsla för separation gör att barnutsätts för stor stress i samband med operation (ibid.).

Li, et al. (2006) beskrev en intervention med lekterapi som redskap för att förberedabarn inför operation. Metoden bestod i åldersanpassad lek i grupp med en docka ibarnens egen ålder. Barnen fick leka anestesi med dockan och använda delar av denutrustning de skulle komma i kontakt med operationsdagen. Detta kombinerades medrundvisning på operationsavdelningen och träff med personalen. Barnen och derasföräldrar, vilka även de var involverade i studien hade signifikant lägre orosnivåer än desom inte fått lekterapi (ibid.).

Att låta barnen använda och på olika sätt leka med anestesiutrustning använde Li, et al.(2006), Rice, et al. (2008) och Kain, et al. (2007) som en del i sina förberedandeprogram. Med ett preoperativt utbildningsprogram visade Rice, et al. (2008) signifikantlägre orosnivåer för barnen i väntrummet även lägre men inte signifikant lägre påoperationsavdelningen och vid induktion. Medan Li, et al. (2006) studie visade lägreorosnivåer både pre- och postoperativt med sin lekintervention. Även vidanestesiinduktion hade lekintervention god effekt genom att visa lägre grader avnegativt känslomässigt beteende (Li, et al. 2006). Att barns oro och ångest ökarsignifikant i induktionsfasen visade Al-Jundi och Mahmood (2010). Faktorer somgjorde att oron ökade för barnen var låg ålder < 5 år och tidigare erfarenhet av anestesi.Kain, et al. (2007) använde det familjecentrerade programmet ADVANCE. Det innebärmetoder för att uppnå orosreduktion, distraktion på operationsdagen, informationsvideopreoperativt, att föräldrarna görs delaktiga i barnens upplevelse, familjecentrerad vård,ingen överdriven uppmuntran till föräldrarna, coaching av föräldrar och lek medanestesimask för barnen. Förberedelse med ADVANCE visade lägre orosnivåer iväntrummet och mindre oro i induktionsfasen. Vidare hade barnen mindrehallucinationer postoperativt, krävde mindre analgetika postoperativt och skrevs hemfrån sjukhuset tidigare. Li, et al. (2006) påvisade däremot ingen skillnad i postoperativsmärta i experimentgruppen jämfört med de som inte fick lekintervention.

Al-Jundi och Mahmood (2010) undersökte faktorer som påverkar barns oro i sambandmed generell anestesi och tandrehabilitering. De visade att föräldrar och då framföralltmödrar är stressade vid anestesiinduktion. Författarna anser att föräldrarna hade haftnytta av en individuellt utformad preoperativ förberedelse. I Mc Ewan, et al. (2007)studie framkom att föräldrars oro minskar om de ser en video som visaranestesiförloppet i anslutning till att deras barn skall få anestesi. Li, et al. (2006)menade att lekintervention i kombination med att involvera föräldrarna innebär ettholistiskt synsätt och ger en hög kvalitet på den förberedande omvårdnaden.

8

Åtgärder vid anestesitillfället

Flera studier (Martin, et al., 2011; Golan, et al., 2009; Vagnoli, Caprilli & Messeri,2010; Fernandes & Arriaga, 2010) beskrev olika metoder för att hjälpa barn i denperioperativa fasen. Martin, et al.( 2011) visade genom att utveckla en arbetsmodell,Provider Tailored Intervetion for Perioperative Stress (P-TIPS) en empirisk härleddintervention för preoperativ stress, som tränar vårdgivare att öka beteenden som främjarbarns coping, och minskar beteenden som kan förvärra barns lidande. Föräldrar, somvar indirekt utbildade, visade också positiva förändringar i sina skattesatser av önskadeoch oönskade beteenden. P-TIPS är ett multimodalt träningsprogram för anestesiläkareoch anestesisjuksköterskor. Det består av seminarium och didaktisk information omidentifierade beteenden i samband med anestesi. För att uppnå lämpligt beteende harvårdgivare videofilmats i omvårdnadssituationer. Filmerna har sedan används för attutbilda vårdgivarna att ge ett bra bemötande. Anestesisjuksköterskorna har även tränatsi att informera föräldrar, för att optimera deras beteende (ibid.).

Studier (Golan, et al., 2009; Vagnoli, et al., 2010; Fernandes & Arriaga, 2010) fann attanvändning av preoperativt medicinskt utbildade clowner för barn som genomgårkirurgi avsevärt kan lindra preoperativ ångest. Al-Jundi och Mahmood, 2010 visademed hjälp av mätning med Global Mood Score (GMS) i sin studie om faktorer sompåverkar preoperativ oro, en signifikant ökning av barns oro i induktionsfasen. Vagnoli,et al.(2010) visade att clowngruppen var signifikant mindre stressad under induktionenav anestesi jämfört med kontrollgruppen. Martin, et al.(2011) visade genom att användaP-TIPS, positiva resultat vid anestesiinduktionen. I Golan, et al.:s (2009) studie hadeclownernas medverkan ingen signifikant betydelse på orosnivån när applicering avanestesimasken gjordes vid anestesiinduktion.

Även föräldrarnas ångest testades i studierna Al-Jundi och Mahmood (2010), Golan, etal. (2009), Fernandes och Arriaga (2010). Där sågs också en minskning av preoperativoro och emotionella svar, även hos föräldrarna. Resultatet i Fernandes och Arriagas(2010) studie visade signifikant mindre oro hos föräldrarna som fick clowninterventionjämfört med de som fick traditionellt omhändertagande.

Kain, et al. (2009) jämförde ångest hos barn, med en eller två föräldrar närvarande vidanestesi induktionen. Det fanns ingen signifikant skillnad i barns oro mellan de tvågrupperna. Däremot visades att föräldrar, i enföräldrargruppen rapporterade signifikanthögre ångest, än föräldrar i tvåföräldrar gruppen

Bedömning av oro

Sadhasivam, et al. (2010) samt Wennström, Nasic, Hedelin och Bergh (2011b) beskrevomvårdnadsmetoder där barns oro skattas med hjälp av ett mätinstrument. I studiernavar de psykometriska egenskaperna i metoderna testade. Sadhasivam, et al. (2010)utvecklade det befintliga instrumentet Perioperative Adult Child Behavioral InteractionScale (PACBIS) vilket visade sig har bra till utmärkt inter-bedömarreliabilitet och starksamtidig validitet jämfört med vedertaget använda liknande instrument. I Wennström,et al. (2011b) studie användes den Svenska versionen av Child Drawing: HospitalManual (CD:H). Värdering av det instrumentet visade en adekvat begreppsvaliditet, höginter-bedömarreliabilitet samt acceptabel tillförlitlighet. Vissa delar i CD:H värderarsamma sak. Att mäta barnens oro kan inte göras direkt utan speglas i beteende, vilketkan mätas i realtid med PACBIS eller bedömas med hjälp av CD:H.

9

Omvårdnadsåtgärder för att underlätta för barn och ibland deras föräldrar kan på så visinitieras.

I Wennström, et al. (2011b) studie fick barnen papper och kritor för att teckna. Genomatt se hur barnen tecknar, penntryck, hur de utnyttjar ytan på pappret och hur mångafärger de använder sig av, kan deras oros nivå bedömas. Wennström, et al. (2011b)visade att svagt penntryck, få färger samt dåligt utnyttjande av pappersarket korrelerartill oro hos barnen. Sadhasivam, et al.(2010) förfinade det befintliga instrumentetPACBIS, genom att göra det mera pålitligt och lättare att använda kliniskt. Dettagjordes genom färre skattnings nivåer och poäng på den nya skalan, vilket ökadekvaliteten. Med hjälp av detta kan perioperativa beteenden hos föräldrar och barnidentifieras. Att identifiera maladaptiva beteenden hos barn och föräldrar gör attomvårdnadsåtgärder kan vidtas för att undvika beteendestörning postoperativt.

Diskussion

Metoddiskussion

Artikelsökning gjordes i PubMed och Cinahl. De artiklar som inkluderades svarade motsyftet. I Cinahl var det svårare att hitta lämpliga artiklar jämfört med sökningarna iPubmed, varför fler sökningar gjordes i denna databas. Det gick inte att kombinera tvååldersgrupper i sökningarna i Cinahl varför sökkriterier varierar i de olika sökningarna ihär. Den åldersgrupp som inkluderades i denna databas var barn 6-12 år. Det gjordesinte någon sökning på åldersgruppen 2-5 år i Cinahl, vilket kanske borde gjorts för attöka sökningarnas likvärdighet. Detta innebär en svaghet i artikelsökningen. I PubMedkombinerades åldersgrupperna 2-5 år och 6-12 år i sökningarna. De sökningar som integav något resultat, är inte redovisade i sökhistoriken. Vid ett flertal sökningar gavresultaten samma artiklar vilket stärker datainsamlingens kvalitet att sökorden täckt inområdet. Wennströms (2011b) artikel ingick i hennes avhandling (Wennström, 2011a)och söktes på författarnamnet. Studier som exkluderades handlade om kronisktsjuka/cancersjuka barn, procedursmärta och enbart farmakologiska metoder. Övrigastudier som exkluderats handlade om akupressur och om vem som bäst förutsåg oro hosbarn. Slutligen valdes sexton artiklar ut för analys.

Artiklarna har stor global spridning och är maximalt fem år gamla. Länder somrepresenteras är USA, Sverige, Israel, Storbritannien, Portugal, Italien, Kina ochJordanien. Vid genomläsning av artiklarna framkom att den perioperativa vården varden samma som i Sverige. Trots den globala spridningen av studierna är de applicerbarai svenska förhållanden. De arbetsuppgifter som anestesisjuksköterskor utför iSkandinavien gäller också ansvarsområden som endast anestesiologer har, i ickeskandinaviska länder. Denna ”Skandinaviska modell” (Riksföreningen för anestesi ochintensivvård & Svensk sjuksköterskeförening – SSF, 2008) gör att även artiklar som röranestesiologer även kan gälla svenska anestesisjuksköterskors arbetsmoment. Därför ärartiklar med urvalet läkare inkluderade i studien.

10

Syftet med litteraturstudien var ställt utifrån ett omvårdnadsperspektiv, kvantitativastudier och kombinerade kvantitativa/kvalitativa och kvalitativa studier svarar upp motsyftet. Litteraturstudien har tretton kvantitativa artiklar, en kombineradkvantitativ/kvalitativ och två kvalitativa, varav en deskriptiv studie och en studie haranvänt grounded Theory. Det stora antalet kvantitativa studier kan ses som en svaghetmen förklaras av att de är gjorda av anestesiologer, vilka har en kvantitativforskningstradition. I artiklarna är det omvårdnad av barn och föräldrar som beskrivsäven om de är utförda med kvantitativa metoder.

Artiklarna är analyserade utifrån frågeställningarna: Hur kan anestesisjuksköterskorstödja barn/ föräldrar? Med vilka metoder kan anestesisjuksköterskor stödja barn/föräldrar? Artiklarnas resultat har efter analys sammanförts till fyra kategorier.Kategorierna består av olika åtgärder, som svarar på litteraturstudiens syfte. Dessabeskriver olika åtgärder: information, åtgärder i förberedelsefasen, åtgärder vidanestesitillfället och bedömning av oro. Resultatbearbetningen har på detta sätt gett brautfall till frågeställningar och syftet.

Resultatdiskussion

Den vetenskapliga granskningen gjordes med hjälp av granskningsmallar (Willman, etal., 2006). Huvuddelen av artiklarna, tretton stycken var kvantitativa med 40 till 408deltagare i studierna. Fyra av artiklarna hade medelgod kvalitet och tolv hade brakvalitet. Inklusionskriterierna var i de flesta av studierna: Barn, planerade för dagkirugimed adekvata språkkunskaper och ASA-klass I-II. Exklusionskriterier i studierna var:Kroniskt sjuka barn och barn med utvecklingsförsening. I flertalet artiklar framgick detinte om studierna fått etiska kommitténs godkännande. I de studier där bortfall redovisasvar det relevant bortfall. När det gäller genusperspektiv nämns pojkar och flickor somen heterogen grupp barn. Dock redovisas flera data om deltagarna i studierna såsomkön, ålder, kirurgiskt ingrepp, föräldrarnas kön och ålder.

Den ökning som skett av dagkirurgisk verksamhet förstärker behovet av förberedandeåtgärder inför operation visade flera studier (Wennström, et al., 2008; Li, Lopez & Lee,2006; Rice, et al., 2008; Al-Jundi & Mahmood, 2010; Mc Ewen, et al., 2007; Kain, etal., 2007). Det är bland annat genom information och tid för reflektion barn ochföräldrar kan förberedas bättre. Att barns och föräldrars oro inför operation kundeminskas genom rätt preoperativ information visade Fortier, et al. 2009, Connor, 2008,Buckley och Savage, 2010 samt Mc Ewen, et al., 2007. Detta stärker tanken om attpatienter ska erbjudas individuellt anpassad information. Detta finns med iSocialstyrelsens (2011) sju nationella indikatorer. Där står vidare att patientens egnakunskaper ska tas tillvara. Eftersom Socialstyrelsens (2011) patientenkätsmätningarvisade att hälso- och sjukvården behöver anpassa information och i högre grad utgå frånvarje enskild patient, är detta något som också gäller barn och ungdomar. Fortier, et al(2009) visade att de flesta barn har en önskan om att få omfattande preoperativinformation. Det framkom också i denna studie att mer oroliga barn hade dessutom enstarkare önskan om att få information om smärta i samband med operation (ibid). Dennakunskap är viktig att förankra kliniskt då många anestesisjuksköterskor arbetar utifråntron är att det sannolikt skulle vara tvärtom. Ett oroligt barn får troligen mindreinformation än ett lugnt barn. Varje barn är unikt och att identifiera specifika behov och

11

önskemål hos barn är viktigt visade Runeson, Mårtenson och Enskär (2007) i sin studieom barns kunskap och grad av delaktighet i beslut i samband med kliniskaundersökningar.

Att kunna lämna generell skriftlig och muntlig information, anpassad för barn ochföräldrar tillsammans med individuellt anpassad information skulle öka förut-sättningarna för barn och föräldrar att ta till sig information (Buckley & Savage, 2010).Skriftlig information kan ges först och därefter kompletteras med muntlig. Då gesbarnet och föräldrarna möjlighet att få svar på de frågor som uppstått när de tagit del avdet skriftliga, som de dessutom kan gå tillbaka till efter den muntliga informationen. Föratt öka kvaliteten på den skriftliga preoperativa informationen behöver denvidareutvecklas. Den behöver struktureras och åldersanpassas. Bilder, både i form avspeciellt utformade böcker och i form av DVD skulle kunna börja användas. Attinventera nuvarande utbud hade varit ett första steg för att i förlängningen kunnaanpassa informationen på ett pedagogiskt sätt.

Generell information som lämnas via internetprogram eller inspelad på DVD visade sigvara bra komplement till traditionell skriftlig information (O´ Connor-Von, 2008; McEwen, et al., 2007). Att barn, ungdomar och föräldrar är mer nöjda med de preoperativaförberedelserna och att den preoperativa kunskapsnivån är större, ökar möjligheterna tillett bättre postoperativt förlopp (Wennström, 2011a). Att denna typ av informationssättär bra kanske har att göra med att barn av idag i regel är vana vid denna teknologi ochpassar i deras livsvärld.

Anestesisjuksköterskan skall arbeta efter de styrdokument som reglerar sjukvården. Därpoängteras att barn har rätt till information utefter sina förutsättningar beträffande ålderoch mognad (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & SvenskSjuksköterskeförening [SSF], 2008). Barnens rättigheter regleras också ibarnkonventionen (FN, 1989) artikel 12 där det kan läsas att barn har rätt att utrycka sinmening i frågor som rör dem. I vilken utsträckning barn ska vara delaktiga i beslut somrör deras anestesiologiska vård kan vara ett etiskt dilemma. Att respektera barnetsautonomi, kontra nyttan med ingreppet (Walker, 2009). Detta är svårt att uppnå näranestesisjuksköterskan träffar barnet första gången en kort stund före anestesistart.Tidsbrist i form av komprimerade operationsprogram försvårar till viss del individuellanpassning och delaktighet. Perioperativ dialog är en metod för att förbereda barn ochdärigenom minska oro och stress (Wennström, et al., 2008). Det är ett sätt att arbeta påför att informera och öka kontinuiteten i omvårdnaden för barnen, vilket stämmer välöverens med Socialstyrelsens (2011) nationella indikatorer för vård av god kvalitet. Attbemöta patienten respektfullt, individuellt och ta hänsyn till patientens egna kunskaperoch erfarenheter vid information samt verka för delaktighet och kontinuitet finns med iSocialstyrelsens nationella indikatorer (ibid.).

Den perioperativa dialogen innebär att anestesisjuksköterskan träffar barnen som skallsövas och deras föräldrar vid tre tillfällen: pre-, intra- och postoperativt (Lindberg,2005). Fokus skall ligga på barnens behov och genom det preoperativa samtalet gesbarnet möjlighet till reflektion (ibid.). Att arbeta med perioperativ dialog i det kliniskaarbetet kan öka kvaliteten för både barn och föräldrar. Detta öppnar upp för delaktighetoch en gemensam utgångspunkt inför den förestående operationen. Att på detta sätt fåmöjlighet att få förtroende från barnet är mycket värdefullt i en anestesisituation. Ävendet postoperativa förloppet gynnas av en bra preoperativ situation. Wennström (2011a)kunde i sin avhandling visa att genom användning av perioperativ dialog blev barnen

12

mindre stressade postoperativt. Perioperativ dialog ställer ökade krav på resurser ochorganisation. Det innebär förändringar i hela vårdkedjan. I den verksamhet som råderfinns lite utrymme för tidskrävande strukturförändringar, som införandet av perioperativdialog.

Andra förberedande åtgärder preoperativt kunde vara att låta barnen leka med anestesi-utrustning (Li, et al. 2006; Rice, et al. 2008; Kain, et al. 2007). Det skulle kunna gesmöjlighet idag att barnen kommer på ett studiebesök och på så sätt bekanta sig medoperationsmiljön. I Wennströms (2008) studie framkommer att barn bland annat äroroliga för att de inte vet vad som skall ske när de kommer till sjukhuset. Bristerframkommer i Socialstyrelsens (2011) nationella patientenkätsmätningar beträffandesjukvårdspersonalens förmåga att individuellt anpassa information efter patientensförutsättningar och då är det en särskild utmaning när det gäller barn. Där behöveranestesisjuksköterskan använda sin pedagogiska kunskap vilken hon ska inneha enligtKompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterske-examen med inriktning mot anestesisjukvård (Riksföreningen för anestesi ochintensivvård & Svensk Sjuksköterskeförening [SSF], 2008).

Rice, et al. (2008) hade med utbildningsprogram preoperativt i väntrummet signifikantlägre orosnivåer för barnen. Med detta utbildningsprogram visade han också lägre, menicke signifikant lägre nivåer av oro på operationsavdelningen och vid induktion.Utbildningsprogram kanske borde kombineras med att vi tänker på miljön inte bara iväntrummet, utan också så långt det är möjligt i operationsrummet. Miljön iväntrummet ska vara barnvänlig, tyst och lugn alternativt färgglad och rolig för att mötabarnens olika behov och sinnesstämning. Där kan också finnas möjlighet för lek medanestesiutrustning och operationskläder, operationsmössor och munskydd. Lek på dettasätt används i flera förberedande program, dock har leken sin plats även i näraanslutning till barnets operation.

Li, et al. (2006) visade med lekintervention positiva effekter vid induktion genom lägrenivåer av negativt känslomässigt beteende. Detta är en intressant kunskap eftersom detär vanligt förekommande att barns oro ökar i induktionsfasen vilket också Al-Jundi ochMahmood (2010) visade i sin studie. Kain, et al. (2007) hade även de mindre oro hosbarnen i induktionsfasen med sitt familjecentrerade program ADVANCE. Andrapositiva effekter av ADVANCE var minskat analgetika behov postoperativt, mindrehallucinationer postoperativt och tidigare hemgång. Det är dock ett omfattanderesurskrävande program som därigenom kanske begränsar dess användbarhet.

Att använda clowner kan vara ett annat sätt att lindra den preoperativa ångesten hosbarn(Golan, et al., 2009; Vagnoli, et al., 2010; Fernandes & Arriaga, 2010). Att arbetaavledande med clowner som underhåller barnen utifrån deras ålder, är ett sätt attavdramatisera sjukhusmiljön (Donnely, 2005). Det är viktigt att tänka på att avledninginte passar alla barn. Vissa barn vill vara närvarande och ha kontroll. För dem ärdistraktion ingen bra metod (Nilsson, Finnström, Kokinsky & Enskär, 2009). Attmedvetandegöra anestesisjuksköterskan om detta är viktigt i mötet med barnet. Attställa frågor till barnet preoperativt kan vara en enkel metod för att ta reda på hur barnetvill ha det.

Barnens föräldrar är en viktig faktor för barnens upplevelse av den perioperativa vården.Framför allt de mindre barnen är stressade av separationen från föräldrar eller annannärstående (Donnely, 2005). Även föräldrarna är mer eller mindre stressade och kanbehöva stöd från sjukvårdspersonalen för att kunna stötta sina barn på bästa sätt. I en

13

studie gjord av Kain, et al. (2009) jämfördes ångestnivån hos barn med en eller tvåföräldrar närvarande vid induktion av anestesi. Studien visade ingen signifikant skillnadi oro hos barn om det var en eller två föräldrar närvarande. Däremot hade ensammaföräldrar mer ångest än föräldrar som var två (ibid.). Det är en stor påfrestning somförälder att delta i en anestesisituation. Det är inte lätt att utstråla trygghet inför sitt barn,när man som förälder själv inte vet vad som ska hända och känner oro. Många föräldrarklarar att stödja sitt barn till det somnar, men när de ska lämna barnet och gå ut frånoperationssalen blir många ledsna och förtvivlade.

Utbildning i att förutse och förstå behov av stöd hos barn och föräldrar kan behövas försjukvårdspersonal (Donnely, 2005). Martin, et al. (2011) har utvecklat en arbetsmodell,P-TIPS. Anestesisjuksköterskan utbildar föräldrar i att förbättra sina beteenden för attkunna stödja sina barn bättre. Sjukvårdspersonalen har utbildats, med hjälp av video-filmning, för att ge ett bättre bemötande (ibid). Att använda videofilm, framför allt iövningssituationer, är en metod som används mer och mer, för att kvalitetsutvecklasjukvården. Dock är uppföljningen av videofilmningen viktig, för att på så viskonstruktivt kunna utvärdera övningen. De som leder övningen måste kunna gefeedback på ett pedagogiskt sätt.

Genom att stödja det enskilda barnets behov och resurser och på så vis öka barnetscopingförmåga, arbetar anestesisjuksköterskan för att anpassa omvårdnaden efter denenskilde individen (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & SvenskSjuksköterskeförening, 2008). Oro och stress hos barnet kan i värsta fall leda tillbeteendestörningar postoperativt enligt Mac Carthy (1979) refererad av Donnely (2005).Wennström, et al. (2011b) visade att barns orosnivåer kan bedömas genom att titta påhur de ritar. Det av Sadhasivam, et al. (2010) utvecklade instrumentet PACBIS kundeidentifiera beteenden hos barn och föräldrar som kunde ge negativa effekterpostoperativt så att dessa kunde behandlas och beteendestörning undvikas. Att användaPACBIS och att bedöma teckningar kan göras i realtid och görs genom bedömning avbarnens beteende. Detta kan vara ett framtida sätt att arbeta. Idag görs endast ensubjektiv bedömning av barnets orosnivå. Att använda instrument som PACBIS ochteckningar ger möjlighet att identifiera vilka barn som kanske behöver extra insatser föratt minska på orosnivån. I den perioperativa dialogen kan därför PACBIS vara ettvärdefullt komplement till frågor som idag ställs till barnet och dess föräldrar i den såviktiga bedömningssituationen innan anestesi ges.

.

14

Konklusion

Att minska oro och rädsla hos barn i samband med anestesi är en viktig del avanestesisjuksköterskans arbete. Barns oro och rädsla preoperativt har stor betydelse fördet följande postoperativa förloppet. Föräldrarnas förmåga att stödja sina barn är enavgörande faktor i det perioperativa förloppet. Åtgärder i form av information, åtgärderi förberedelsefasen, åtgärder vid anestesitillfället och bedömning av oro kan vara sätt attförbättra den pre-, peri- och postoperativa vården. I framtiden finns det modeller för attindividanpassa den perioperativa vården och på så sätt öka kvaliteten betydligt för barnoch föräldrar.

Implikation

Anestesisjuksköterskan kan genom flera åtgärder förbättra omvårdnaden för barn isamband med anestesi. Resultatet i studierna visar på att oroliga barn vill ha meromfattande information inför anestesi och operation än vad som ges idag. Attåldersanpassa och individanpassa information är ett sätt att kvalitetshöja omvårdnaden.Det är ett tilltalande sätt att arbeta med perioperativ dialog. För att detta ska varagenomförbart krävs dock omfattande omorganisation. Det finns en kunskapsbrist blandanestesisjuksköterskor när det gäller betydelsen av att minska oro och rädsla hos barnperioperativt. Det behövs mer forskning och utbildning inom detta område. Atttydliggöra hur viktigt det är att minska barn och föräldrars oro, skulle även förbättramöjligheten för anestesisjuksköterskan att ge en god omvårdnad. Att i det kliniskaarbetet använda schemalagda diskussioner med patientfall för utbildning avvårdpersonalen är ett sätt att arbeta. Det skulle medvetandegöra kunskapsluckor och iförlängningen mynna ut i nya evidensbaserade riktlinjer. Forskning utifrånanestesisjuksköterskans arbete är ett intressant framtida perspektiv.

Referenser

*Al-Jundi, S.H., & Mahmood, A.J. (2010). Factors affecting preoperative anxiety inchildren undergoing general anaesthesia for dental rehabilitation. [Electronic version]European Archives of Pediatric Dentistry 11, 32-37.

*Buckley, A., & Savage, E. (2010). Preoperative information needs of children undergoing tonsillectomy. [Electronic version]. Journal of Clinical Nursing 19, 2879 2887.

Donnelly, J. (2005). Care of children and adolescents, chap 18. Ingår i K, Woodhead., & P, Wicker. (2005). A textbook of perioperative Care. London; ELSEVIER

*Fernandes, S-C., & Arriaga, P. (2010). The effects of clown intervention on worries and emotional responses in children undergoing surgery. [Electronic version].

Journal of Health Psychology 15(3), 405-415.

*Fortier, M.A., MacLaren, J., Rony, R.Y.Z., Perret-Karimi, D., Rinehart, J.B., Camelion, F.S., et al. (2009). Children´s desire for perioperative information.

[Electronic version]. Anesthesia & Analgesia 109, 1085-1090.

Frank, L., & Spencer, C. (2005). Informing parents about anaesthesia for children’ssurgery: a critical literature review. [Electronic version]. Patient Education andCounceling 59, 117-125

Friberg, F. (red.). (2006). Dags för uppsats-vägledning för litteraturbaserade examens- arbeten. Lund: Studentlitteratur.

Förenta nationerna. (1989). Barnkonventionen, artikel:12. Hämtad 2012-04-04 från:http://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_konvention_om_barnets_r%C3%A4ttigheter

Artikel12.

*Golan, G., Tighe, P., Dobija, N., Perel, A., & Keidan, I. (2008). Clowns for the prevention of preoperative anxiety in children: a randomized controlled trial.

[Electronic version]. Pediatric anasthesia 19, 262-266.

Gupta, A. (2000). Anestesi vid dagkirurgi, kap 44. Ingår I M, Halldin., & S, Lindal.(2000). Anestesi. Stockholm; Liber.

*Kain, Z.N., Caldwell-Andrews, A.A., Mayes, L.C., Weinberg, M.E., Wang, S M.,MacLaren, J.E., & Blount, R.L. (2007). Family-centered preporation for surgery improves perioperative outcomes in children. [Electronic version]. Anesthesiology 106, 65-74.

*Kain, Z.N., MacLaren, J., Weinberg, C., Huszti, H., Anderson, C., & Mayes, L. (2009). How many parents should we let into the operating room? [Electronic version]. Pediatric Anesthesia 19, 244-249.

*Li, H.C.W., Lopez, V., & Lee, T.L.I. (2007). Psychoducational preparation of children for surgery: The importance of parental involvement. [Electronic version]. Patient Education and Counseling 65, 34-41.

Lindberg, S. (2005). Evidens i det perioperativa vårdandet - det som visar sig för barn med särskilda behov. Ingår i L, Lindwall., & I, von Post. (red.). (2005). Människan i det perioperativa vårdandet - Antropologisk och etisk reflektion. Karlstad: Karlstads universitet. Hämtad 2012-04-08 från: kau-diva portal.org/smash/get/diva2:24724/FULLTEXT 01.

*Martin, S., MacLaren Chorney, J., Tan, E.T., Fortier, M.A., Blount, R.L., Wald, S.H., et al. (2011). Changing healthcare providers´behaviour during pediatric induction with an empirically based intervention. [Electronic version]. Anasthesiology 115, 18-27.

*McEwen, A., Moorthy, C., Quantock, C., Rose, H., & Kavanagh, R. (2007). The effect of videotaped preoperative information on parental anxiety during anesthesia induction for elective pediatric procedures. [Electronic version]. Pediatric Anesthesia

17, 534-539.

Modig, J. (2000). Riskbedömning, kap 11. Ingår i M, Halldin., & S, Lindal. (2000).Anestesi. Stockholm; Liber.

Nilsson, S., Finnsröm, B., Kokinsky, E., Enskär, K.(2009). The use of Virtual Reality for needle-related procedural pain and distress in children and adolescents in a paediatric oncology unit. European Journal of Oncology Nursing 13, 102-109.

*O´Conner-Von, S. (2008). Preparation of adolescents for outpatient surgery: Using an internet program. AORN Journal 87, 374-398

*Rice, M., Glasper, A., Keeton, D., & Spargo, P. (2008). The effect of a preoperative education programme on perioperative anxiety in children: An observational study.Pediatric anesthesia 18, 426-430.

Riksföreningen för anestesi och intensivvård & svensk sjuksköterskeförening (SSF). (2008) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot anestesisjukvård Hämtad 2012-04- 10 från; http://www.swenurse.se/Publikationer- Remisser/Publikationer/ Kompetensbeskrivningar-och-riktlinjer/Kompetensbeskrivning-for-legitimerad- sjukskoterska-med-specialistsjukskoterskeexamen-med-inriktning-mot- anestesisjukvard/

Runeson, I., Mårtenson, E., & Enskär, K. (2007). Children’s Knowledge and Degree of Participation in Decision Making When Undergoing a Clinical Diagnistic Prosedure.

Pediatric nursing 33, 505-511.

*Sadhasivam, S., Cohen, L.L,. Hosu, L., Gorman, K.L., Wang, Y., Nick, T.G., et al.(2010). Real-time assessment of perioperative behaviors in children and parents:

Development and validation of the perioperative adult child behavioral interaction scale. [Electronic version]. Anesthesia & Analgesia 110, 1109-1115.

Segerdahl, M., Warrén-Stomberg, N., Rawal, N., Brattwall, M., & Jakobsson, J.(2008). Children in day surgery: clinical practice and routines. The results from a

nation-wide survey. Acta Anaesthesiologica Scandinavica 52, 821-828.

SFS 2010:659. Patientsäkerhetslagen. Hämtad 2012-04-11 från;http://www.socialstyrelsen.se/regelverk/lagarochforordningar/patientsakerhetslag

Socialstyrelsen (2011). Lägesrapport 2011- Hälso och sjukvård och socialtjänst. [Electronic version]. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-2-1

Svensk sjuksköterskeförening (SSF).( 2007). ICN :S ETISKA KOD FÖRSJUKSKÖTERSKOR. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

Svensk sjuksköterskeförening (SSF). (2010). Värdegrund för omvårdnad. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

*Vagnoli, L., Caprilli, S., & Messeri, A. (2010). Parenteral presence, clowns or sedative premedication to treat preoperative anxiety in children: what could be the most promising option? Pediatric Anesthesia 20, 937-943.

Walker, H. (2009). The child who refuses to undergo anesthesia and surgery - a case senario- based discussion of the ethical and legal issues. Pediatric Anesthesia 19, 1017-1021.

Wennström, B. (2011a). Experiences, symptoms and signs in 3-11 year old children undergoing day surgery within the context of the perioperative dialogue. Avhandling Göteborgs universitet. Hämtad 2012-01-23 från: http://hdl.handle.net/2077/2549

*Wennström, B., Hallberg, L.R-M., & Bergh, I. (2008). Use of perioperative dialouges whith children undergoing day surgery. Journal of Advanced Nursing 62(1), 96-106.

*Wennström, B., Nasic, S., Hedelin, H., & Bergh, I (2011b). Evaluation of the swedish version of the child drawing hospital manual. Journal of advanced nursing 67 (5), 1118-1128.

Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (red.). (2006). Evidensbaserad omvårdnad- en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.

Bilaga I

Tabell 2. Sökhistorik

Datum Databas Sökord/limits/Boolskaoperatorer

Antalträffar

Lästaabstract

Urval 1 Urval 2

12-02-07

Pub Med Anxiety (Mesh) ANDAnaesthesia (Mesh)Limits:HumanEnglishPreschool child 2-5yearsChild 6-12 yearsPublished in the last 5years

88 25 10 9

12-02-07

PubMed Anxiety (fritext)Anaesthesia (fritext)Nursing (fritext)Limits:HumanEnglishPreschool child 2-5yearsChild 6-12 yearsPublished in the last 5years

13 6 - -

12-02-08

PubMed Anxiety (fritext) ANDAnaesthesia (fritext)Limits:HumanEnglishPreschool child 2-5yearsChild 6-12 yearsPublished in the last 5years

169 28 10*

12-02-09

CINAHL Anxiety (fritext) ANDPerioperativenursing(fritext)Limiters:Published in the last 5yearsEnglish

51 15 4 1*

12-02-09

CINAHL Anaesthesia(fritext)AND Child(fritext) AND Anxiety(fritext)Limiters:English

27 3 - -

12-02-09

CINAHL Anxiety (fritext)AND Perioperativenursing (fritext)Limiters:English

179 32 - -

12-02-09

CINAHL Anaesthesia MH ANDAnxiety (fritext) ANDChild (fritext)Limiters:Published in the last 5yearsChild 6-12 yearsEnglish

9 1 1*

12-02-09

CINAHL Perioperative care MHAND Anxiety (fritext)Limiters:Published in the last 5yearsChild 6-12 yearsEnglish

24 12 12 6

12-03-01

Pub Med Wennström, B., Nasic,S., Hedelin, H., &Berg, I. (2010)Evaluation of theSwedish version of theChild Drawing:Hospital Manual

1 1 1 1

* Samma artiklar som förekommit i tidigare sökningar

Bilaga I

Tabell 2. Sökhistorik

Datum Databas Sökord/limits/Boolskaoperatorer

Antalträffar

Lästaabstract

Urval 1 Urval 2

12-02-07

Pub Med Anxiety (Mesh) ANDAnaesthesia (Mesh)

Limits:

Human

English

Preschool child 2-5years

Child 6-12 years

Published in the last 5years

88 25 10 9

12-02-07

PubMed Anxiety (fritext)

Anaesthesia (fritext)

Nursing (fritext)

Limits:

Human

English


Child 6-12 years


13 6 - -

12-02-08

PubMed Anxiety (fritext) ANDAnaesthesia (fritext)

Limits:

Human

English


Child 6-12 years


169 28 10*

12-02-09

CINAHL Anxiety (fritext) ANDPerioperativenursing(fritext)

Limiters:


English

51 15 4 1*

12-02-09

CINAHL Anaesthesia(fritext)AND Child(fritext) AND Anxiety(fritext)

Limiters:

English

27 3 - -

12-02-09

CINAHL Anxiety (fritext)

AND Perioperativenursing (fritext)

Limiters:

English

179 32 - -

12-02-09

CINAHL Anaesthesia MH ANDAnxiety (fritext) ANDChild (fritext)

Limiters:


Child 6-12 years

English

9 1 1*

12-02-09

CINAHL Perioperative care MH

AND Anxiety (fritext)

Limiters:


Child 6-12 years

English

24 12 12 6

12-03-01

Pub Med Wennström, B., Nasic,S., Hedelin, H., &Berg, I. (2010)

Evaluation of theSwedish version of theChild Drawing:Hospital Manual

1 1 1 1

* Samma artiklar som förekommit i tidigare sökningar

Publikationsår

Land

Databas

Författare Titel Syfte Metod

Urval

Bortfall

Slutstats Vetenskapligkvalitet

2010

Jordanien

PubMed

Al-Jundi, S.H., &Mahmood, A.

Factors affectingpreoperative anxietyin childrenundergoing generalanaesthesia fordental rehabilitation

Att undersöka gradenav ångest, samt attidentifiera faktorersom påverkarpreoperativ oro blandfriska barn somgenomgår allmännarkos förtandrehabilitering. Ettsekundärt mål var attbedöma föräldrarnasoro och inställning tillatt medfölja sina barnunder denna procedur.

Kvantitativobservationsstudie.Ångestnivåer på 118barn, 2-12 års ålder,bedömdes före ochunder induktion avanestesi införtandingrepp. GlobalMood Score (GMS)användes ochföräldrarna varnärvarande. Variablernakön, ålder, orsaken tillremittering, tidigareerfarenheter av allmänanestesi, medföljandeförälder och föräldrarnasegen oro och barnets orounder denna proceduranalyserades medmultivariat analys(MANOVA).Signifikansnivån var<0,05. Föräldrarnas orooch attityder till närvaro,bedömdes med enstrukturerad enkät. Barnmed kroniska sjukdomaroch barn med någonform av utvecklings-försening exkluderades.

GMS visade ensignifikant ökning avbarns ångest i fastre(induktionsfasen).Faktorer som bidrog tillen ökning av barns orounder denna fas varålder och tidigareerfarenhet av allmännarkos. Barn <5 år hademer ångest,jämförelsevis med äldrebarn. De flestaföräldrar, särskiltmödrar, var bekymradeunder induktionsfasen.Det är därför nödvändigtatt ha ett preoperativtutarbetande, av bådebarn och föräldrar, föratt uppnå det bästa förpatienten.

Bra

Bilaga II:1

Tabell 3. Artikelöversikt med kvantitativ metod

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2010

Portugal

CINAHL

Fernandes, S.C., &Arriaga P.

The effects of clownintervention onworries and emotionalresponses in childrenundergoing surgery

Syftet var attundersöka om enintervention medclowner kundereducera preoperativoro och känsloutbrotthos barn somgenomgår mindrekirurgi.

Studien godkändes avetiska kommittén påsjukhuset. Barnen varmellan 5-12 år ochföräldrar gavinformerat samtycke.Barn medneurologiska ellerpsykiska handikappexluderades. 70 barndelades in i clown +föräldrargrupp ellerendast föräldrargrupp.Det var enkvasiexperimentellstudie. Fyra olikainstrument användes:Child SurgeryWorriesQuestionnaire(CSWQ). Self-AssessmentMannequin (SAM)(data om känslostatushos barnet). STAI(föräldrarnas oromättes). EAS-Temperament forchildren. Multivariantanalys (MANOVA)användes för validiteteftersom det fannsflera variabler irelation till oro hosbarnet.

Resultatet visade attdet multivariantatestet visadesignifikanta skillnadermellanexperimentgrupp ochjämförelsegrupp.Experimentgruppenvisade signifikantlägre nivåer av oro.Varje variant testadesenskilt, detta visadeockså signifikantasiffror förexperimentgruppen.Signifikanta siffrorsågs också påkänsloläge hos barneni den preoperativafasen. Föräldrarna iexperimentgruppenvisade signifikantmindre oro.

Bra

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2008

USA

Israel

PubMed

Golan, G., Tighe, P.,Dobija, N., Perel ,A.,& Keidan, I.

Clowns for theprevention ofpreoperative anxietyin children: arandomizedcontrolled trial

Att undersökaeffekterna avförekomsten avclowner, på barnetspreoperativa orounder induktion avanestesi och denförälder som följermed barnet tillshan/hon sover.

Kvantitativ,randomiserad studie.Studien bestod av 40barn (5-12 år) somgenomgår en mindredagkirurgi.Slumpmässigttilldelades 20 barnclowngrupp, därbarnen åtföljs av enclown och förälderpreoperativt. Ikontrollgruppen,åtföljdes barnen avförälder. Oron hosbarnen i den pre-operativa periodenmättes med ModifiedYale PreoperativAnxiety Scale (m-YPAS). Oron hosföräldrarna mättesmed statligt TriatAnxiety Inventory(Y–1/Y-2). Själv-värdering gjordes avclownerna om derassamspel med barnen.4 barn exkluderadespga kronisk sjukdom,utvecklingsförsening,prematurfödda ochclownrädd.

Denna studie visadeatt förekoms avclowner underinduktion av anestesi,tillsammans medbarnets föräldrar, varett effektivt sätt för atthantera barns ochföräldrars oro underden preoperativaperioden.

Medel

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2007

USA

CINAHL

Kain,Z.N.,Cadwell-Andrews, A.A.,Mayes, L.C.,Weinberg, M.E.,Wang, S-M.,MacLaren, J.E.,& Blount, R.L.

Family-centeredPreparation forSurgery ImprovesPerioperativeOutcomes inChildren

Att undersökahypotesen attfamiljecentreratbeteende baseratförberedandeprogram minskaroro vid induktionav anestesi ochförbättrar barnensåterhämtingpostoperativt,relaterat tillsmärtlindringsbehov, akutahallucinationeroch tid förutskrivning.

Kvantitativ randomiserad studie.Urvalet barn 2-10 år, ASA 1-2och deras föräldrar. n= 408.Planerade för elektiv dagkirurgii generell anestesi. Prematurtfödda, kroniskt sjuka och barnmed utvecklings förseningexkluderades. De rekryterades2-7 dagar före operation .Randomisering till 4 grupper. 1.Kontroll grupp- Standard vård2. Grupp med föräldrarnärvarande - Standard vård ochföräldrar närvarande vidinduktion. 3. ADVANCE:Familjecentreradbeteendevetenskapligt förbereddgrupp- Standard vård och detnya multiplabeteendevetenskapligaförberedande programmetADVANCE. 4. Midazolamgrupp- Standard vård och oraltMidazolam 30 minuter föreseparation från föräldrar. Orohos barnen mättes medmodifierad Yale PreoperativeAxiety scale (mYPAS).Föräldrar skattade sin oro medsjälvskattning och STAI. Bådaskalorna har hög validitet ochreliabilitet. Bortfall n=21 varbarn som inte kunde följa detplanerade programmet.

DetfamiljecentreradepreoperativaprogrammetADVANCEreducerarpreoperativ oro ochförbättrar detpostoperativaförloppet.

Bra

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2009

USA

Pubmed

Kain, Z.N.,McLaren,J.,Weinberg, M.,Huszti, H.,Andersson, C., &Mayes, L.

How many parentsshould we let in tothe operating room?

Att undersökapåverkan på barnsoro underinduktion avanestesi beroendepå om en eller tvåföräldrar ärnärvarande.Hypotes var attbarnet är merkomfortabelt ochmindre oroligtmed två föräldrarvid anestesiinduktion.

Kvantitativ randomiserad. Barnsom operaras dagkirurgisktplanerade för poliklinisk igenerell anestesi ASA 1-2 medtvå medföljande närstående.Exklusionskriterier: prematurt,utvecklingsförsening.Randomisering skedde till tvågrupper. En grupp med ennärstående. En grupp med tvånärstående. n=61. De somanalyserade resultatet visste intevilken grupp deltagarna tillhört.Föräldrar mätte barnenstemperament med EASI child.mYPAS mätte oro hos barnet.Compliance vid induktionmättes med ICC child. Föräldrarmätte sin oro medsjälvskattningsinstrumentetSTAI. Bortfall n 3 pga avpremedicinering ochspråksvårigheter .

Det var ingensignifikant skillnadi barns oro med eneller två föräldrar.Föräldrarna ärdäremot signifikantmindre oroliga ochångestfyllda när deär två.

Bra

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2006

Kina

CINAHL

Li, H.C.W., Lopez,V., & Lee, T.L.I.

Psychoeducationalpreparation ofchildren for surgery:The importance ofparental involvement

Syftet var attundersöka effekten avlekterapi och belysavikten av föräldrar-engagemang för attförbereda barn förkirurgiskt ingrepp.

En randomiseradkontrolleradundersökning.Experimentgrupp ochkontrollgrupp som gjordeett pretest och ett posttest.Barn som genomgickdagkirurgi ingick. 203barn mellan 7-12 år sompratade Kantonesiska ochkunde läsa kinesiskadeltog. Iexperimentgruppen skulleföräldrar och barn varavilliga och kunna kommatill sjukhuset en extragång för den terapeutiskalekinterventionen. Barnsom tidigare genomgåttkirurgiskt ingrepp, hadekognitiva inlärnings-svårigheter eller sombehandlades förmedicinska sjukdomarexkluderades. Iexperimentgruppeningick 97 barn/föräldrar. Ikontrollgruppen ingick106 barn/ föräldrar, vilkafick förberedandeinformation enligtgällande rutin.Lekinterventionsprotokoll

Statistisk signifikanssågs i resultaten avden statistiskadatabehandlingen,där måtten på oro hosbarn och föräldrarmättes vid tretillfällen. Vid alla tretillfällen hadeexperimentgruppensignifikant lägre måttav oro. Statistisksignifikans sågsockså hos barnen iexperimentgruppenvidanestesiinduktion,där visade de lägregrad av negativtkänslomässigtbeteende. Föräldrar iexperimentgruppenvisade signifikanthögre grad avbelåtenhetpostoperativt.

Bra

skickades till Playrightchildrens playground iHongKong för validering.Endast en forskare gjordealla lekinterventioner.Barnens oro mättes medden kinesiska versionenav State Anexiety Scalefor Children (SAS-C).Föräldrars oro mättesmed kinesiska versionenav State Anexiety Scalefor Adults (SAS-A).Barnens känslomässigabeteende mättes medChildrens EmotionalManifestation Scale(CEMS). Föräldrarsbelåtenhet mättespostoperativt medPostoperative Parent’sSatisfaction questionnarie(PPSQ). Tillåtelse förstudien gavs av etiskakommittén på universitetoch sjukhus. Skriftligtsamtycke gavs avföräldrar när de fåttinformation om studienssyfte. Varje barn fickerbjudande att skriva sittsamtycke på ett särskiltformulär. Alla deltagareförsäkrades om attstudien var konfidentiell.Statistisk databehandlingmed variansanalys.

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2011

USA

PubMed

Martin, S.R., ChorneyMacLaren, J., Tan,E.T., Fortier, M.A.,Blount, R.L., Wald,S.H., Shapiro, N.L.,Strom, S.L., Patel, S.,& Kain, Z.N.

Changing healthcareproviders’ behaviorduring pediatricinduction with anempirically basedintervention

Syftet var att utvecklaen arbetsmodell förhälso ochsjukvårdspersonal föratt verka för ettförändrat sätt att mötabarn preoperativt ochse om detta nyaarbetssätt kunde görabarn mindre oroligapreoperativt. Syftetvar också att se omföräldrars beteendekunde ändras indirektgenom dennaarbetsmodell.

En intervention för attse på vilket sättpersonal kan arbeta föratt minska barnspreoperativa oro. Ettprogram utvecklades:Provider TailoredIntervention forPerioperative Stress(P-TIPS) somanvändes i enpilotstudie. Etiskagodkännanden fannsoch föräldrar gavinformerat samtycke.Barnen var 2-14 år,ASA 1 eller 2 ochpratade engelska. n=72 barn och föräldrar.Revised- PerioperativeChild-Adult MedicalProcedure Interactionscale (R-PCAMPIS)användes för att hittaolika förhållningssätthos föräldrar ochpersonal. mYPASanvändes för att mätaoro hos barnen.Deltagarna indelades igrupper, en medinterventionsutbildningoch en utan. Personaloch föräldrar filmades.

P-TIPS kan vara ettalternativ för attminska barnspreoperativa oro.Statistisk signifikantasiffror sågs i allagrupper, men speciellti sjuksköterske-gruppen och vidanestesiinduktion hosbarnen. Enrandomiserad studieplaneras i framtidenför att visa hureffektiv dennaarbetsmodell är.

Bra

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2007 StorbritannienPubMed

Mc Ewen, A.,Moorthy, C.,Quantock, C., Rose,H.,& Kavanagh, R.

The effect ofvideotapedpreoperativeinformation onparental anxietyduring anaesthesiainduction for electivepediatric procedures

Syftet med dennastudie var attbestämma omaudiovisuellinformation, sombeskriver processenatt genomgå ochåterhämta sig frånanestesi, kan minskaångest nivån hosföräldrar innan derasbarns induktion avanestesi.

Kvantitativ studie.111 föräldrarrekryterades . 56randomiserades tillen kontrollgrupp och55 till eninterventionsgrupp.11 föräldrarexkluderades pgaspråksvårigheter ochdyslexi. 55 föräldrarsvarade påAmsterdam Pre-operativ Anxiety andinformation Scale(APAIS) fråge-formulär, när de komtill sjukhuset ochsedan igen strax föremedföljande av barntill operation. Utöverden normalapreoperativaförberedelserna, sågföräldrarna,randomiserade tillstudiegruppen, enkort 8-minutersinformationsvideoefter avslutande avden första enkäten.Videon visade hurbarn kommer tillsjukhus för kirurgioch anestesiinduktion

Resultatenanalyserades medanvändning avupprepade mätningarav ANOVA. Det varen statistisktsignifikant minskningav ångest och längtanefter information iinterventionsgruppenjämfört medkontrollgruppen (P<0,05). Minskningenav ångest iinterventionsgruppenvisar att preoperativainformationsvideor, ären effektiv metod attminska ångest hosföräldrarna. Vidarevisar behovet avinformation i inter-ventionsgruppen attpreoperativa videorkan vara ettanvändbart verktygför att ge föräldrarinformation

Bra

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2008

USA

CINAHL

O Conner, S. Preparation ofadolescens foroutpatient surgery:Using an internetprogram

Syftet var att jämföraeffekten av eninternetbaseradinformationsmetodmed enstandardmetod för attförbereda dagkirurgi-patienter i åldern 7-17år för tonsillektomi

Studien gjordes medbåde inneliggande ochdagkirurgiskapatienter. 66 ungdomaroch föräldrar deltog.De randomiserades tillexperiment respektivekontrollgrupp.Exkluderasdes gjordesungdomar som ejkunde engelska, hadekognitva svårigheter,kroniskt eller akutsjukdom och föräldrartill ungdomar som ejville deltaga i studien.Tillåtelse till studiengavs av den etiskakommittén. Allaungdomar ochföräldrar fick skriftliginformation ochinformerat samtyckegavs. Internetprogramutvecklades. STAIC,STAI, The Knowledgequestionnarie användestillsammans med TheFear survey schedulemedical fears subscale(FSS) och TheHospital fearsquestionnaire (HFQ).Forskaren utveckladeett eget formulär för attmäta hur nöjda

Det var ingensignifikant skillnad påpreoperativ oro igrupperna. Signifikantskillnad sågs på denpreoperativakunskapsnivån iexperimentgruppen.Signifikant fler iexperimentgruppenvar nöjda med depreoperativainformations-förberedelserna.Signifikant flerföräldrar var ocksånöjda medpreoperativaförberedelser, iexperimentgruppen.Det var ingensignifikant skillnadmellan grupperna vadgäller postoperativsmärta. Menexperimentgruppenhade lägst siffror ochicke-gruppen högst.

Medel. Vissabegränsningar finns istudien. Vissgeneralisering i urval.

ungdomar ochföräldrar var medförberedelsemetoderna,kallat The adolescentand parent satisfactionquestionnaire. Fyraungdomar somrandomiserats tillexperimentgruppbortföll då de inte tittatpå internetprogrammet.I kontrollgruppenavstod 20 av 34 attmedverka vidstandardförberedelser.Dessa 24 (4+20)bildade en ickegrupp,som endast fickinformation påoperationsdagen.

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2004

Storbritannien

PubMed

Rice, M., Glasper, A.,Keeton, D., & Spargo,P.

The effect of apreoperativeeducation programmeon perioperativeaxiety in children: anobservational study

Syftet var attundersöka effekten avett preoperativtutbildningsprogramför barn somgenomgickdagkirurgiskt ingreppsamt utvärderautbildnings-programmet för att seom deltagande i dettaminskade preoperativoro. Preoperativ oromättes vid tretillfällen påoperationsdagen: Påavdelning, i väntrumpåoperationsavdelningoch vid induktion avanestesi. Föräldrarnasoro mättes vid sammatillfällen.

Icke randomiseradstudie. Etiskakommittén gavtillåtelse till studienoch informeratsamtycke gavs. 94barn, 2-16 årobserverades. 21 hadegenomgåttutbildningsprogram,73 hade inte.Föräldrars orosjälvrapporteradesgenom VisuellAnalog Skala (VAS).Barnens oro mättesmed modified YalePreoperative AnxietyScale (mYPAS)Pilotstudie utfördesför att kontrolleraobservatörernasreliabilitet. Ickeengelsktalande barnoch barn medutvecklingsförseningexkluderades.

Studien visade att barnsom genomgick detpreoperativautbildningsprogrammetvisade sigifikant lägrenivåer av oro iväntrummet påoperationsavd-elningen. Påavdelningen och vidanestesiinduktionvisade barnen ocksålägre nivåer av oro omde genomgåttprogrammet, mendessa siffror var intestatistiskt signifikanta.Föräldrarnasorosnivåer skiljde siginte mellan grupperna.

Medel.

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2010

USA

Pubmed

Sadhasivam, S.,Cohen, L.L., Hosu,L., Gorman, K.L.,Wang, Y., Nick, T.G.,Jou, J.F., Samol, N.,Szabova, A.,Hagerman, N., Hein,E., Boat, A.,Varughese, A., Kurth,C.D., Willging, J.P.,& Gunter, J.B.

Real- TimeAssesment ofPerioperativeBehaviors in ChildrenandParents:Developmentand Validation of thePerioperative AdultChild BehavioralInteraction Scale.

Syfte i två delar. Attutveckla en revideradversion avPerioperative AdultChild BehavioralInteraction Scale(PACBIS) som är mertillförlitlig och lättareatt använda klinisktän originalet. Denreviderade PACBISskall även validerasmot den omfattandeuppsättning av väletablerade instrumentsom används för attmäta beteende ochpsykosocialtuppförande.

Kvantitativobservationsstudie.n=99 barn i ålder 3-12år och deras föräldrar.Bortfall n=7 som vari en träningsgrupp ochn =3 hade missaddata. Barnen varplanerade fördagkirurgiskadenotonsillectomi.Barn och föräldrarobserverades ochPACBIS mättes vidblodtryckstegning,induktion av anestesioch vid borttagandeav perifer venkateterpostoperativt.Självskattning gjordesav plåga och smärtapre-och postoperativt.Barn under 6 åranvände en 5 poängsFACES Children`sAnxiety och PainScales. De äldreanvände en numeriskskala från 0-10 poäng.Föräldrar använde en0-10 poängs numerisk

PACBIS är ett enkeltinstrument som är lättatt använda i realtidför att uppskattaperioperativabeteenden hosföräldrar och barn.Oro kan ge negativaeffekter.Genom attmäta med PACBISkan rätt åtgärder sättasin för att förbättravården Att kunnaidentifieramaladaptiva barn ochföräldrar gör attåtgärder kan vidtasoch beteende störningundvikas.

Medel.

skala för att uppskattasin plåga och copingförmåga vidinduktion. Vidinduktion mättes orooch compliance medmYPAS och ICC.Varje tillfällefilmades ochbearbetas utifrånChild-Adult MedicalProcedure InteractionScale-Short Form(CAMPIS-SF) samtObservational Scaleof Behavioral Distress(OSBD). PACBIStestades beträffandetillförlitlighet ochvaliditet i förhållandetill andra instrument,med fördelaktigtresultat.

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2010

Italien

PubMed

Vagnoli, L., Caprilli,S., & Messeri ,A.

Parenteral presence,clowns or sedativepremedication to treatpreoperative anxietyin children: whatcould be the mostpromising option?

Syftet med dennastudie var attundersöka vilkainsatser som var mereffektiva för attminska preoperativoro hos barn.

Kvantitativ studie. 75patienter i åldern 5-12år som fick genomgåen mindre dagkirurgi.Bortfall redovisadesej. Randomiseringgjordes till: Clowngrupp (25 barn) somåtföljs till detpreoperativa rummetav clowner och av enförälder. Premedici-neringsgrupp (25barn) fick oraltMidazolam och åtföljstill den preoperativarummet av en förälderoch kontrollgrupp (25barn) åtföljdestillsammans med enförälder. Ångest i denpreoperativa periodenmättes med ModifiedYale PreoperativAnxiety Skale (m-YPAS). Föräldrarnasoro mättes med hjälpav statliga TraitAnxiety Inventory(Stai Y-1/Y-2).

Clowngruppen varsignifikant mindrestressad underinduktion av anestesijämfört medPremedicinerings-gruppen ochKontrollgruppen. Detfanns ingasignifikanta skillnadermellan Kontrollgruppoch Premedicineringsgrupp. Det var enökad nivå av ångest iinduktionsrummet, ijämförelse medväntrummet: dennaskillnad var statistisktsignifikant förKontrollgruppen ochPremedicinerings-gruppen, medan detinte var signifikant iClown gruppen.

Bra

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2010SverigePubmed

Wennström, B.,Nasic, S.,Hedelin,H.,& Bergh, I.

Evaluation of theSwedish versionof the Child Drawing:Hospital Manual

Syftet med studienvar att testa depsykometriskaegenskaperna av densvenska versionenChild Drawing:Hospital Manual(CD:H)

CD:H översattes tillsvenska med hjälp avWHO:s guidlines föratt mäta oro genom attanalysera teckningarfrån n=59 barn, 5-11år. Nio flickor och50 pojkar som genomgick dagkirurgi 2007-2009. Derasteckningar jämfördesmed teckningar frånn=71 skolbarn isamma ålder,5-11år.Inget bortfallredovisades.

CD:H visarsignifikanta skillnaderi orosnivåer mellan detvå grupperna. Dettakonfirmerar att CD:Hhar en adekvatbegreppsvaliditet, höginterbedömarreabilitet,Acceptabeltillförlitlighet. CD:Hhar skattningsdelarsom värderar sammasak, vilket innebär attvissa delar kan tasbort för bättre kliniskanvändbarhet. CD:Hkan därför vara ettvärdefullt instrumentför att bedöma barnsoro i samband medanestesi.

Bra

Bilaga II:2

Tabell 3. Artikelöversikt med kvalitativ metod

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2010

Storbritannien

CINAHL

Buckley, A.,&Savage, E.

Preoperative informationneeds of childrenundergoingtonsillectomy.

För att identifierainformationsbehovhos barn somgenomgårtonsillektomi medhänvisning tillinformationensinnehåll, hur manförmedlarinformationen och närden bästa tidpunktenför information är.

En kvalitativ deskriptiv studie.Data samlades in från nio barn iåldern 6-9 med hjälp av intervjuersom stöds av en skriv- och ritarteknik. Data kodades ochkategoriseras i teman som svararför innehåll, metod, informatöreroch tidpunkten för information.Datainsamlingen skedde fleraveckor före barnet skulle bliopererat. Bortfall n= 3, då dessabarn inte opererades inom studienstidsram.

Mödrar visar de bästaförutsättningarna för attförse barnen medinformation.

Preoperativautbildningsinsatser måsteta hänsyn till barnsbehov av information såatt de är förberedda föroperation på ett sätt somär meningsfullt ochrelevant för dem.Framtida forskningbehövs inom dettaområde.

Bra.

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2008

Sverige

CINAHL

Wennström, B.,Hallberg, L. R.-M., & Bergh, I.

Use of perioperativedialogues with childrenundergoing day surgery

Att förklara vad detinnebär för barn attkomma till sjukhusför dagkirugi.

Kvalitativ Ground theory studie. 15pojkar och 5 flickor 6-9 år, ASA 1-2 . Planerade för elektiv dagkirugi.Datainsamling gjordes medsemistrukturerade intervjuer somspelades in. 1-6 veckor föreoperation, operationsdagen ochpostoperativt via telefon. ÄvenFöräldraobservationer,fältanteckningar och teckningaranvändes. Etiskt godkänd. Bortfallanges inte.

Barnen kommer viddagkirugi in i en okänd,oförutsägbar situationsom de måste hantera.Perioperativ dialog kanminska obehaget somden okända miljön utgör.

Bra

Bilaga II:3

Artikelöversikt med kvalitativ och kvantitativ metod

Publikationsår

Land

Databas


Urval

Bortfall


2009

USA

PubMed

Fortier, M.A.,Chorney-MacLaren,J., Rony-Yaffa-Zisk,R., Karimi-Perret, D.,Rinehart, J.B.,Camilon, F.S., &Kain, Z.N.

Children’s desire forperioperativeinformation

Syftet var attundersöka vilkenperioperativinformation barn villfå av den medicinskapersonalen. Detta föratt identifiera vilkenspecifik informationsom är av vikt förbarn som skagenomgå kirurgisktingrepp, för attminska barnets oro.

143 barn 7-17 år,ASA 1och 2, elektivtdagkirurgi i anestesi.Exkluderades gjordesbarn som inte taladeengelska eller de medutvecklingsförsening.Etiskt godkännandefanns och föräldrarhade gett skriftligtsamtycke. Barnetstemperament mättesmed Emotionality,Activity, Sociability,Impulsivity (EASI),Orosnivån med TheState-Trait AnxietyInventory for children(STAIC) och föräldra-oron med TheStateTrait AnxietyInventory (STAI).Deskriptiv analys medANOVA (Analyses ofvariance) gjordes.

Det slutgiltigainstrumentet för att gebarn rätt information,resulterade i enrekommendation av16 kategoriseradefrågor som barn villha svar på för attminska sin oro införkirurgiskt ingrepp. Ettutvecklande avmätinstrument för attsäkerställa barnsbehov av informationbehöver i framtidenockså följaspostoperativt, för attpå så sätt utvärderaden preoperativainformationen.

Bra

Documents

Att minska oro och rädsla hos barn och föräldrar i samband med anestesi540367/FULLTEXT01.pdf · 2012-07-09 · Nyckelord Anestesi, Barn, Oro, Perioperativ vård Sammanfattning: