Regionala innovationssystem från teori till genomförande

Regionala innovationssystem- från teori till genomförande

Ra

pp

ort

frå

n S

veri

ge

s Te

knis

ka A

tta

ché

er

juni 2000

Regionala innovationssystem - från teori till genomförande

Sveriges Tekniska AttachéerJuni 2000

Innehåll

Förord ...............................................................................................................................1

Sammanfattning...............................................................................................................2

1. Innovationssystem och geografi – en introduktion...................................................51.1. Teoretiska utgångspunkter ..................................................................................51.2. Rapportens uppläggning .....................................................................................8

2. En agenda för samverkan – analysramen .................................................................92.1. En modell för policyprocessen............................................................................9

3. Industriella kluster ....................................................................................................123.1. Kluster som innovationssystem ........................................................................123.2. Animatörernas betydelse för nya kluster ..........................................................15

4. Innovationssystem .....................................................................................................174.1. Vad menas med innovationssystem? ................................................................174.2. Lokala och regionala innovationssystem ..........................................................204.3. Typologiseringar av regionala innovationssystem............................................21

5. Avbildningar av regionala innovationssystem........................................................385.1. Utgångspunkter, syfte och källor ......................................................................385.2. Kanada ..............................................................................................................385.3. Storbritannien....................................................................................................53

6. Slutord ........................................................................................................................586.1. Stort avstånd mellan teori och praktik ..............................................................586.2. Innovationssystem, kluster, kunskapsutbyte.....................................................596.3. Systemperspektivet måste betonas....................................................................65

Referenser.......................................................................................................................68

Denna rapport är framtagen i samarbete med


Sveriges Tekniska Attachéer 1Arne Eriksson, Juni 2000

Förord

Sveriges Tekniska Attachéer bedriver omvärldsanalys med inriktning på fem profilområden:Kunskap och Lärande, Informationsteknik, Liv och Hälsa, Hållbar Utveckling och Inno-vationssystem. Denna rapport som är framtagen inom området Innovationssystem är författadav Arne Eriksson på uppdrag av Sveriges Tekniska Attachéer i samarbete med NUTEK.Rapporten ger en introduktion till teori- och policyutvecklingen inom området regionalainnovationssystem med särskild fokus på exemplen Kanada och Storbritannien.

Stockholm 2000-07-10

Lena MoritzAnalyschef


2 Sveriges Tekniska AttachéerArne Eriksson, Juni 2000

Sammanfattning

Rapporten är en introduktion till den teori- och policyutveckling om regionala innovations-system som skett internationellt - de senaste 5-7 åren. Lite förenklat är denna en vidare-utveckling av de klusteransatser som fick starkt genomslag för ett decennium sedan.Vidareutvecklingen har framförallt skett på ett par områden.

Det första är att policydimensionen har gjorts tydligare. Inte minst gäller detta kopplingarnamellan näringsliv och högskolor och forskningsinstitut. Det ökade intresset för kompetens-försörjning och kunskapsutbyte vid analyser av regionala innovationssystem (RIS) jämförtmed klusteranalyser speglar sannolikt strukturella förändringar förknippade med den fram-växande kunskapsbaserade ekonomin. (Att den industriella utvecklingen leder till ochunderlättas av specialisering via externa effekter – kluster noterade ju redan Marshall för merän hundra år sedan). Dessa kopplingar analyseras oftast i ett perspektiv av att regionalutveckling är en process av s k ”localised learning”. Med detta avses att kompetensutvecklingsker genom en sammanfogning av kunskap förvärvad via utbildning och forskning å enasidan och å andra sidan erfarenheter och förändringar av rutiner och processer som är bundnatill en individ eller en organisation.

Det andra är att det sätt varpå den geografiska dimensionen hanteras skiljer sig åt. I regionalaklusteranalyser ligger tyngdpunkten ofta på att arbetskraftens skicklighet är den ”kollektivanyttighet” som är mest väsentlig. Flera av de forskare som refereras i rapporten för detgeografiska argumentet vidare och hävdar att geografin dessutom kommer till uttryck på ettmer dolt och svåranalyserat sätt nämligen i form av lokalt eller regionalt förhärskandekonventioner. Konventioner kan grovt sett användas synonymt med socialt kapital, vanor ochillustreras i ett svenskt sammanhang med begrepp som Gnosjöanda eller Bruksanda. Fördelenmed ”rätt sorts” konventioner är att de minskar transaktionskostnader. Nackdelen medkonventioner är att de också kan utgöra mycket starka och svårföränderliga restriktioner nären region utsätts för kris eller behöver genomgå strukturförändring.

Dessa två punkterna innebär en betoning av det unika och av plats- och tidsbundenhet. Dettainnebär ett problem när det gäller att utbyta erfarenheter om goda exempel. I den litteratursom refereras har forskarna sökt att hantera detta problem genom att skapa typologier. Dessatypologier dvs. analysscheman som söker ta hänsyn till strukturella och institutionellaskillnader blir dock även de relativt komplexa. Strävan efter typologisering möter ocksåproblem eftersom de samverkansmönster och relationer som är viktiga att förstå som regel ärmycket svåra att få information om. Som komplement till dessa finns därför också i rapportenen beskrivning i ett svenskt perspektiv av hur man i Kanada och Storbritannien arbetar medregionala innovationssystem. Denna beskrivning baseras på besök och litteraturstudier.

Huvudintrycket är att man i Kanada och Storbritannien på ett mer kvalificerat sätt än iSverige bedriver en systematisk regional utvecklingspolitik baserad på insikter omforskningen om regionala innovationssystem. Vi har inte förrän helt nyligen i Sverige förtupp klusterpolitiken på den regionala dagordningen. I detta avseende är vi i stort sett ettdecennium efter den internationella policyutvecklingen. Med det samband som finns mellankluster och regionala innovationssystem är de förslag som väckts inom ramen för deregionala tillväxtavtalen intressanta eftersom de visar att det finns en insikt om att detföretagsutvecklingsperspektiv som präglat den svenska politiken måste ersättas med ettsystemperspektiv. I kombination med omvärldsanalyser av det slag som finns i denna rapportkan den föreslagna klusterpolitiken därför snabbt utvecklas till en regional innovationspolitik.



En sådan utveckling förutsätter dock att vi kan ta till oss tre lärdomar. Den första är attsystemperspektivet snarare än företagsutvecklingsperspektivet innebär en ny infallsvinkelsom är mer krävande analytiskt, strategiskt och med avseende på organisering genom-förandet. Den andra är att regionala innovationssystem centrerar kring företagen. Det betyderatt dessa måste vara delaktiga och drivande i den regionala utvecklingspolitiken. Den tredjeär att denna politik behöver samhällsentreprenörer.

Det finns två sätt att identifiera kluster eller nätverk. Den ena är att använda statistiskametoder för att mäta specialisering och nätverksegenskaper. Problemet är som sagts att fångaberoenden och relationer på ett meningsfullt sätt. Den andra är att väva samman analys ochgenomförande så att en provisorisk indelning görs vilken preciseras och fördjupas genomsamtal och dialog med alla inblandade. Det finns också metoder för hur en sådan ansats kangenomföras. Fördelen med den senare är att den blir en process som karaktäriseras av”learning by interaction”. Den förutsätter dock att det redan inledningsvis finns någon slagsstruktur och strategi för processen. Båda metoderna förutsätter dock att man inte på förhandanser sig vara klar över såväl problem som lösningar. Dessutom är det naturligtvis så att valetav geografisk nivå avgör om och vilka slags strukturella samband som tycks föreligga. Medandra ord är det sannolikt så att en systemansats inte annat än i undantagsfall är rimlig attanvända på kommunal nivå.

Motivet för företag och andra aktörer att delta i den analytiska fasen är att de också senare fårmöjlighet att påverka strategier och handlingsplaner. Kännetecknande är också att medverkanockså manifesteras genom åtaganden i genomförandet av strategierna. Tekniken för dennasamverkan är partnerskap. Skälet till att företagens medverkan tillmäts så stor betydelse är attde är nyckelaktörer i innovationsprocessen. Detta i kraft av de resurser de satsar på forskningoch utveckling samt i kraft av det lärande och det kompetensutbyte som uppstår iaffärsrelationer, i produktionsprocesser etc. Det är mot den bakgrunden som idéerna om”localised learning” blir relevanta. En viktig del av budskapet i rapporten är att sådanapositiva förhållanden är förknippade med nätverksorganisering.

En öppen utvecklingsprocess, bestämd till sin inriktning men obestämd avseende antaletdeltagare mm, kan inte drivas i plöjda administrativa och politiska fåror. I ett svensktsammanhang blir detta också uppenbart av det skälet att utvecklingsprocessen sannoliktkräver samverkan över kommungränser. Samtidigt är det klart att det behövs någon ledandepart som besitter trovärdighet i alla läger och som agerar i regionens långsiktiga intresse.Denna part eller egentligen samling kompetenser benämns i den engelskspråkiga litteraturensamhällsentreprenörer (civic entrepreneurs). Ett motsvarande begrepp har utvecklats avfranska forskare med benämningen animatörer (animateurs).

Då konkurrensen i nätverksekonomin står mellan olika nätverkskonstellationer tillkommerdärutöver ett växande behov av att etablera sådana och att koordinera nätverkens agerande. Iden teori och praktik som finns om regionala industriella kluster har värdekedjan varit denunderliggande modellen för hur kluster eller regionala innovationssystem utvecklas. Ennyckelfråga i sammanhanget är hur koordineringen av beslut mellan aktörerna sker närtransaktionerna inte sker på marknader. I många fall har koordineringen skett genomlokomotivföretag som spelar rollen av ”context providers” för kluster eller nätverk. Inätverksekonomin antar värdekedjan alltmer formen av ett värdenät där samverkan skerhorisontellt snarare än vertikalt. I sådana blir koordineringen svårare än i en vertikal struktur.

För denna studie är det intressanta att värdenätet inte är lika självklart identifierbart somvärdekedjan med avseende på kompetenser och aktörer. Det handlar om nätverk som inte är



självorganiserande utan det behövs någon aktör som spelar rollen av animatör eller nätverks-arkitekt. När väl arkitekturen är klar behövs också någon som har förmåga att föra sammanaktörer i fungerande samverkansmönster. Eftersom nätverken mer eller mindre regelmässigtinnehåller såväl företag som offentliga aktörer förutsätts här en kompetens och ett förtroendeatt kunna agera som ”gränsgångare” eller samhällsentreprenör för att nya regionalaindustriella kluster ska utvecklas.

I den amerikanska diskussionen om samhällsentreprenörer är dessa oftast enskilda individersom skapar team vilka agerar för att främja lokal ekonomisk utveckling. Samhällsentre-prenören är “the catalyst for creating and connecting collaborative networks betweenbusiness, government, education and the community”. Samhällsentreprenören har således intebara förmågan att driva sina egna projekt utan är framförallt en “gränsgångare” och nätverks-byggare. De goda exempel som lyfts fram i Kanada är halvoffentliga organisationer. Poängenär att samhällsentreprenören står som bärare av ett antal nödvändiga egenskaper för få igångoch driva en framgångsrik lokal utvecklingsprocess.



1. Innovationssystem och geografi – en introduktion

1.1. Teoretiska utgångspunkter

För omkring tio år sedan presenterades tre olika teorier eller synsätt som haft stor betydelseför hur den teoretiska diskussionen om regionala innovationssystem förs idag. Det förstabidraget kom från Porter, som i Competitive Advantage presenterade sin ”diamant”, och i an-slutning till denna hävdade att sektoriell industriell specialisering i ett nationellt perspektivyttrade sig i uppkomsten av industriella kluster.

Porter hade tidigare lanserat tanken om värdekedjan, dvs de olika förädlingssteg som enprodukts tillverkningsförlopp genomgår. Också idén om industriella kluster hade värdekedjansom underliggande och organiserande princip. Det geografiska perspektivet var nationen.Grunderna i klusteranalysen, som den kommit tillämpas i lokala och regionala sammanhang,finns beskrivna i avsnitt 2.

Vid samma tidpunkt presenterade Allen Scott och Michael Storper, geografer vid UCLA,idéerna till vad som senare kommit att kallas den nya geografin. Utgångspunkten var attsektoriell specialisering skapade externa effekter via tillgång till specialiserad arbetskraft ochnätverksrelationer som minskade transaktionskostnaderna. Specialiseringen avlästes somlokaliserings- och agglomerationsfördelar.

År 1987 hade Christopher Freeman myntat uttrycket nationella innovationssystem. Dettabegrepp utvecklades sedan, inte minst av OECD1. Teoretiskt har föreställningen om inno-vationssystem allt mer kommit att utvecklas inom ramen för det som kallas evolutionärekonomisk teori, vilken skiljer sig från traditionell teori genom att fokusera på tillväxt-processen och dess drivkrafter, snarare än på att jämföra jämviktstillstånd. En kortfattadgenomgång av vad som menas med innovationssystem görs i avsnitt 3 av den här rapporten.

De här tre olika idévärldarna har gradvis smält samman, och bildar nu grunden för denteoretiska diskussion som förs om lokala och regionala innovationssystem. Ur ett svensktperspektiv bör det tilläggas att vi har ett eget idéarv som väl passar in i detta, nämligen ErikDahméns tankar om industriella utvecklingsblock. Även Gunnar Myrdals analyser av hurkumulativa processer via självförstärkning kan leda till positiva eller negativa tillväxtspiraler,hör hemma i den här diskussionen.

Inte minst Porters klusteridéer fick ett mycket snabbt genomslag i olika länders närings-politiska strategier. Genomslaget i Sverige blev dock mindre än i många andra länder, trotsatt Sverige var ett av de nio länder som ingick i den internationella studie som resulterade iCompetitive Advantage. Det svenska bidraget, Advantage Sweden, skrevs av Örjan Sölvell.

I Sverige har klustertänkandet stannat på utredningsstadiet under 1990-talet, medan det iandra länder varit den bärande tanken för det näringspolitiska handlandet. Senast i länens för-slag till tillväxtavtal finns rikliga hänvisningar till förekomsten av industriella kluster.

Det som för tio år sedan var en idé om sektoriell specialisering på nationell nivå, har såledesblivit en ledstjärna för regionalt utvecklingsarbete. Porter har själv aktivt bidragit till dennautveckling. Porter sammanfattar sina erfarenheter i en artikel i Harvard Business Review,

1 Se till exempel OECD (1992) Technology and the Economy, The Key Relationships, Paris, OECD (1996) Technology, Productivity andJob Creation, samt OECD (1998) Technology, Productivity and Job Creation. Best Policy Practice, Paris.



(december 1998). Det nya i den artikeln är att Porter till specialisering för ett annat nyckelordnämligen komplementaritet. Därmed hamnar Porter analytiskt mycket nära den nyageografins synsätt, med dess betoning av närhet, relationer och nätverk med ekonomiskbetydelse i form av externa effekter.

Ur nätverks- och relationsperspektivet har forskningen i gränssnittet mellan den nyageografin och den evolutionära teorin under de senaste åren kommit att handla om så kalladlocalised learning. Resonemanget är att konkurrensförmåga alltmer är avhängig innovations-kraften i en regions företag och organisationer. Allmänt formulerat är en innovation att göranågot nytt. För att detta nya ska komma till, behövs ny kunskap. Ur ett industriellt perspektivräcker det emellertid inte med ny kunskap ”i lösvikt”. Kunskapen måste bäddas in iprodukter, processer, maskiner och annan utrustning, i organisation och i ”humankapitalet”.Denna inbäddning är en fråga om organisatoriskt lärande.

Inbäddning är, sett från en annan utgångspunkt, också central för en regions konkurrenskraftoch attraktivitet. Inbäddning och localised learning leder till (tillfälliga?) rumsliga monopol.Detta är ett annat sätt att beskriva företeelsen tilltagande avkastning. Framgångsrika regionerhar sådana monopol inom begränsade kunskapsområden. Utländska direktinvesteringar frånglobalt ledande företag är ofta en strategisk komponent.

Med detta följer att en regions konkurrenskraft påverkas av den miljö den erbjuder och denattraktivitet den uppvisar, samt att denna i hög grad bestäms av aktivt handlande. Det är intelängre naturgivna konkurrensfördelar som är de dominerande, utan ”tillverkade” konkurrens-fördelar. På detta sätt uppkommer en regional utvecklingspolitik som innehåller ”a strongcultural offer, the integration of universities with industrial requirements and the focusedtraining of young people and older unemployed people to fit into the new occupational needsof firms. Competitiveness as a regional attribute becomes a product of systemic interactionbetween diverse players who must be associative, networking and consensus-minded.”(Cooke2).

Mycket av den nya kunskapen skapas i de affärsrelationer som företag har med kunder ochleverantörer inom ramen för den värdekedja eller de värdenät de ingår i. Viktiga relationerfinns i det sammanhanget också till offentliga aktörer som högskolor och forskningsinstitut.

Den evolutionära teorin ger bidrag till en förståelse för under vilka förutsättningarorganisatoriskt lärande underlättas respektive försvåras. En helt avgörande förutsättning förlärande är att den industriella miljön präglas av öppenhet och utbyte, och av att det försiggåren konversation eller ett samtal mellan ekonomiska aktörer. Benägenheten att delta ikonversation och att föra samtal är beroende av värderingar, attityder och andra informellainstitutionella förhållanden.

Michael Storper sammanfattar dessa förhållanden med begreppet konventioner. Olikheter iuppsättningen konventioner mellan regioner och industriella sektorer blir därmed en grund-bult för de typologiseringar av regionala och/eller industriella system som gjorts, och somkommer att redovisas i nästa avsnitt av den här rapporten.

Utan kommunikation blir det inget lärande. Forskning och erfarenhet säger att skillnadernamellan olika typer av miljöer är stora i detta avseende. Närhet i kulturellt, socialt ochgeografiskt hänseende är en viktig förutsättning. Ömsesidigt förtroende mellan parter är enannan.

2 Cooke P, The role of Innovation in Regional Competitiveness, Australasian Journal of Regional Studies, vol 5, No 1, 1999



Samtalet är också det första steget i den modell för lokalt och regionalt utvecklingsarbete somutvecklats i andra sammanhang3. En sammanfattning av denna modell, som bildar enutgångspunkt för den följande redovisningen, finns i kapitel 2. Samtalet sker med utgångs-punkt i en sådan förståelse. Syftet med den här rapporten är att presentera de idéer som finnsom lokala och regionala innovationssystem, och hur dessa kan användas som verktyg för attge samtalet djup och mening.

Den kunskapsplattform som samtalet etablerar ska användas för handling. Hela detta modell-bygge förutsätter att det finns personer – samhällsentreprenörer – som är drivande iprocessen. Här bör noteras att deras roller och egenskaper är olika i olika skeden av arbetet.Samhällsentreprenören (civic entrepreneur) är ett begrepp som används i boken GrassrootLeaders4. Denne är ”the catalyst for creating and connecting collaborative networks betweenbusiness, government, education and the community”. Samhällsentreprenören har således intebara förmågan att driva sina egna projekt, utan är framför allt en ”gränsgångare” som fogarsamman olika aktörers intressen.

För ett land som Sverige, med mestadels små lokala arbetsmarknader, en polarisering mellanstora och små företag och en industriell historia präglad av basindustrierna, finns det ocksåanledning att uppmärksamma ett par andra inslag i den evolutionära teorin. Vad som dååsyftas är begreppen stigberoende (path-dependency) och inlåsning (technological lock-ins).

Med det förstnämnda begreppet avses att historiskt vunna erfarenheter influerar mentalabilder, uppfattningar om tekniska och marknadsmässiga möjligheter, på ett sätt som påverkarvärderingen av framtida möjliga utvecklingsbanor. Detta påminner om de kumulativaprocesser som Myrdal talar om. När förhållandena är stabila och utveckling sker genomgradvisa förändringar, finns förutsättningar för positiva utvecklingsspiraler. När de ekono-miska och tekniska förhållandena förändras, finns å andra sidan risken att det historiska arvetförhindrar strategiskt nödvändiga byten till nya utvecklingsspår, och den positiva spiralen kanövergå i en självförstärkande negativ spiral. Riskerna för att sådana hotbilder ska bliverklighet är rimligen större ju smalare ett företags eller en regions teknik- och kunskapsbasär, dvs den situation som föreligger på många av landets lokala arbetsmarknader.

Även om budskapet från den här refererade forskningen är att tillväxt sker organiskt, finnsdet i svenskt perspektiv också starka skäl för att värdera forskningen och andra länders ochregioners erfarenheter med utgångspunkt i frågan om vilka förutsättningar som är viktiga fören radikal förnyelse av innovationssystemet lokalt och regionalt.

Under det senaste året har, vilket framgår av källförteckningen, ett antal böcker och artiklarpublicerats som handlar om industriella kluster i ett regionalt perspektiv, eller om lokala ochregionala innovationssystem. Av dessa framgår den sammansmältning av teoretiska utgångs-punkter som mycket kortfattat redovisats ovan.

Ett annat genomgående tema i böckerna är att innovationssystem finns på flera geografiskanivåer. I själva verket är budskapet, lite hårdraget, att den nationella nivån, som inledningsvisstod i centrum för analyser av innovationssystem, blir allt mindre intressant till förmån förregionala och internationella innovationssystem.

Internationaliseringen av innovationssystemen är naturligtvis starkt kopplad till globali-seringen av ekonomin, där de transnationella företagen är drivande aktörer. I ett europeiskt

3 Greppet (SOU 1998:86), kapitel 24 Grassroot Leaders for a New Economy, av Douglas Henton, John Melville och Kimberly Walesh.



sammanhang förutsätter det europeiska forskningssamarbetet delvis företagens internationellaagerande, men är också en drivkraft till fortsatt och fördjupat internationellt samarbete mellanforskare. Det närmande som skett mellan strukturfonderna och ramprogrammet under senaretid, under devisen innovationsstöd, är också värt att notera.

1.2. Rapportens uppläggning

Rapporten är upplagd på följande sätt. I kapitel 2 redovisas hur denna analys av innovations-system kan placeras in i den ovan refererade modellen5.

I kapitel 3 presenteras ett par sätt att förstå och praktiskt arbeta med industriella kluster. Enviktig del av klusteransatsen är att å ena sidan identifiera en kärngrupp av företag och derasinbördes relationer, och å den andra sidan denna kärnas relationer till andra företag ochoffentliga aktörer. I klusteranalyser nöjer man sig som regel med att identifiera och beskrivakluster. Forskningen om innovationssystem handlar i stor utsträckning om att mera på djupetförstå förutsättningar och drivkrafter för klusterbildande, samt vilka skillnader som föreliggermellan olika slags kluster.

I kapitel 4 sammanfattas en del av denna forskning samt de idéer om typologiseringar somforskare har. I kapitel 5 presenteras ett antal varianter på avbildningar av regionala inno-vationssystem. I det avslutande avsnittet sammanfattas så analys och erfarenheter i ett antalpunkter och rekommendationer.

5 Se Greppet (SOU 1998:86), kapitel 2



2. En agenda för samverkan – analysramen

2.1. En modell för policyprocessen

I ”Partnerskap för tillväxt” redovisas en modell som beskriver policyprocessen i termer avsamtal, samsyn, samförstånd och samverkan samt som successiva preciseringar ochåtaganden av inblandade parter för att gemensamt genomföra de insatser som skapar nyastrukturer.

För att öka tillväxtpotentialen, och så långt möjligt också utnyttja dess innehåll, krävs att nyastrukturer skapas lokalt, regionalt och nationellt. Nya strukturer kräver olika typer av investe-ringar och andra insatser som förändrar befintliga förhållanden. De investeringar som behövsär inte bara, eller kanske inte ens i första hand, i form av fysiskt kapital, utan också olikatyper av ”intangibles” inom organisationer samt i form av sådana investeringar som förbättrarkommunikationsförmågan mellan individer och organisationer i form av nätverks-investeringar.

De olika insatser som behövs sker i växande grad i form av partnerskap mellan offentligaaktörer på olika nivåer inom och utom landet, och mellan offentliga och privata aktörer.Partnerskapet är ett uttryck för samverkan. Allt detta kräver av varje aktör att denne kanidentifiera sina visioner, strategier och handlingsalternativ ner på ”projektnivå”. Partner-skapet som form för samverkan förutsätter därmed nätverkande såväl som process som för attbestämma innehåll.

För att partnerskapet ska fungera effektivt måste det, innan ”kontraktet” mellan parternaskrivs, föreligga ett samförstånd inom en organisation och idealt också mellan de organi-sationer som är kontraktspartners. I detta skiljer sig inte ett utvecklingskontrakt från andratyper av uthålliga relationer. Kontraktet behövs av formella skäl, men den underliggandemekanismen för samverkan är förtroende mellan parterna. Förtroende tar tid att utveckla.

En grundläggande del i förtroendeskapandet sker i form av den diskussion som sker om sam-syn, där varje part redovisar sina synpunkter. Mellan parterna kan självfallet uppstå endissonans. Den enes tolkning stämmer inte in i den andres bild av hur förhållandena är. Ensådan dissonans är själva drivkraften för samtalet och för diskussionen om samsyn. Den ärockså nödvändig för att ifrågasättanden av vedertagna synsätt och arbetsmetoder ska ske.

Intensiteten och kvaliteten i detta samtal avgör i stor utsträckning vilket innehåll som senaredelar i samverkansprocessen kommer att få. Till följd av ekonomins globalisering ochpolitikens övernationella integration, ställs allt högre krav på det professionella innehållet idetta samtal. Detta är en stark utmaning mot den politiska kulturen i Sverige, inte minst påkommunal nivå, där tonvikten legat på pragmatism och starka sektorsintressen. Den princip-modell som översiktligt redovisats tydliggörs av Figur 1.

Det första steget i processen är att etablera arenor där samtal kan föras. Detta arenaskapande ärett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för den vidare samverkansprocessen. Kraven påarenan är att den ska vara tillgänglig för alla dem som vill delta, att kostnaderna för att delta är lågoch att det finns någon ”promotor” som ser till att arenan utnyttjas. För att vitaliteten i samtaletska upprätthållas är det också väsentligt att arenan regelbundet används för gästspel utifrån.



Samtalet måste allteftersom fokuseras på handlingsalternativ för den egna lokala utveck-lingen i ljuset av de möjligheter och begränsningar som omvärldsanalysen anger. Diskus-sionen om samsyn handlar om vilken eller vilka framtidsinriktningar som är möjliga; vilkainsatser som kan vidtas lokalt för att förbättra näringslivets tillväxtförutsättningar; inom vilkaområden som nya kompetenser behöver utvecklas med mera. Det handlar om att ta framkonsistenta och sammanhängande ”optioner”, givet vissa förutsättningar.

Poängen i det här skedet är att inblandade aktörer eller intressenter kan värdera analysen isamtalsfasen olika och därför ha olika ingångsvärden för detta steg i processen. För att få ettså bra underlag som möjligt för den vidare processen, är det väsentligt att varje ”option”tillåts utvecklas och diskuteras givet sina förutsättningar.

Samsyn ska alltså inte uppnås om vad som bör göras, utan om vad som skulle kunna göras.Vad som bör och kan göras i samförstånd kommer i nästa fas i processen.

S a m v e rk a n s s p ira le n

In s ik t

A k ti v ite t

F ö rm å g a

S a m ta l

S a m s y n

S a m fö r s t å n d

S a m v e r k a n

S tru k tu rfö r ä n d rin g

F ra m f ö rh å l ln in gP ro f e s s io n a l is m

R e s p e k t fö r a n d ra su p p fa t tn in g a r

Ö m s e s id ig n y t ta

F ö rä n d r in g s b e r e d s k a p

Ö p p e n h e t a t t d is k u te rah a n d l in g s a lte rn a t iv

A l l ia n s - o c h k o a l it io n s -s k a p a n d e

Im p le m e n te r in g in ä tv e rk

U t ve c k l in g s k ra f t o c ho m s t ä l ln in g s fö rm å g a

P a rtn e r s k a p e tsv il lk o r. U th å l l ig h e t.In te g ra tio n

F y s is k a in v e s te r in g a ro c h im m a t e r ie l la

M e d e l R e s u lta t

V a d s k e r i o m v ä r ld e n ?

V a d k a n g ö r a s ?

V a d b ö r g ö r a s ?

H u r s k a d e t g ö r a so c h a v v i lk a ?

Figur 1. Samverkansspiralen

Om kommunen ska ha framgång i att attrahera externa aktörer är det utomordentligtväsentligt att de förslag som presenteras har en stark förankring i den egna kommunen. Föratt åstadkomma detta måste det finnas förmåga att bygga allianser, först internt ochnaturligtvis senare externt. Begreppet allianser används här för att markera att det här intehandlar om en formell procedur, utan om en djupare förankring med intressenter ocksåutanför den lokala politikens domäner, främst det lokala näringslivet.

Alliansen som fenomen är en viktig aspekt av nätverksekonomin. Den representerar detfrivilliga samarbetet till ömsesidig nytta på delområden, fastän de ingående parterna kan varakonkurrenter på andra områden. Alliansen håller samman bara så länge som den ger nytta förde ingående parterna. Som allt samarbete förutsätter den att de ingående parterna har klart försig vad de förväntar av samarbetet, vilket i sin tur förutsätter att det egna ”kärnintresset” ärdefinierat. Tillsammans kan alliansen mot omvärlden uppträda med större kraft och tydlighetän de ingående parterna var för sig.

Samförståndet innefattar i den här modellen inte bara den politiska sfären. I konsekvens medatt den samverkan som samförståndet bör leda till sker i form av partnerskap, där företagsamt myndigheter inom och utom kommunen gör ekonomiska åtaganden, bör samförståndetockså omfatta till exempel det lokala näringslivet.



En förutsättning för samförstånd och, på detta byggd, samverkan är att parterna harförtroende för varandra. Förtroende eller tillit (trust) används nu ofta som ett centralt begreppi nätverksekonomin. Argumentet är att om en allt mer specialiserad ekonomi, med komplexasamarbetsrelationer mellan företag och därav följande ömsesidiga beroenden, ska fungeraeffektivt bör relationerna vara uthålliga. Förtroende fungerar som det sociala kitt sommöjliggör transaktioner mellan företag utan att varje gång utarbeta avtal och regler. Därmedfyller förtroende samma funktion som informationstekniken beträffande reduktion av tran-saktionskostnader i nätverksekonomin. I äldre tider fyllde handslaget samma funktion.

Samverkan och samordning är nyckelbegreppen i den modell som här utvecklas för hurstrukturförändring kan åstadkommas. Med samverkan avses att alla berörda intressenter,företag och myndigheter, agerar i enlighet med den strategi som fastställts. Samverkan skermellan kommun(er) och länsorgan samt mellan kommun, regionala, nationella och internatio-nella myndigheter. Med samordning avses att inblandade aktörer internt har instrument somsäkerställer ett konsistent uppträdande i förhållande till strategin. Samordningsuppgiftenavser därmed framför allt den lokala och nationella nivån. Samordning internt och samverkanexternt leder till att nödvändiga krav på integration kan uppnås.

Samordning sker traditionellt med hjälp av planering, beredningsrutiner, delningsförfarandenoch via lednings- arbets- och projektgrupper inom en organisation. Här finns möjligheter förden politiska ledningen i en kommun eller en förvaltningschef att använda ”tvångsmetoder”.Problemet med denna typ av samordning är att den utvecklas till en konfliktlösnings-mekanism. En förvaltning eller ett departement ges möjlighet att reagera på någon annansförslag och sedan finns det procedurer för hur olika uppfattningar ska jämkas samman. Medett sådant upplägg uppnås bara undantagsvis ett samordnat agerande för att tillvarata möjlig-heter. För detta krävs den gemensamma uppfattning om möjligheter, visioner och strategiersom diskuteras i rapporten.

Konsekvensen är att den interna förankringen i en organisation av gemensamma mål ochhandlingslinjer är nödvändig för att åstadkomma en samordning som ger ”mervärden”. Medde trögheter som är inbyggda i större organisationer, visar erfarenheten att det därutöveroftast behövs tidsbegränsade organisatoriska insatser för att synsätt och arbetsmetoder som äri samklang med vision och strategi ska få tid att utvecklas.

Samverkan måste utgå ifrån att varje part har en egen hållbar idé och verksamhetsinriktning,och att fullföljandet av denna ger ett tillskott till andras agerande. Rått uttryckt är det baraden som erbjuder något som har framgång i nätverksekonomin. Det egna tillskottet gerinträdesbiljetten till nätverkets samlade förmåga och kompetens. ”Free-riders” kan göra kortainhopp, men tillåts inte vara kvar.

Det är klart att tillämpningen av partnerskapet som idé inom det politiska fältet inte blirriktigt lika brutal. Det grundläggande förhållandet gäller dock att den egna saken utvecklas pågrund av sina meriter för andra, snarare än genom att ställa krav på andras medverkan. Denhorisontella samverkan om specifika frågor, som ligger i detta, pågår parallellt med att kom-munerna alltmer kommer att befinna sig i en inbördes konkurrens med andra kommuner ochsvenska regioner i konkurrens med svenska och utländska regioner. På engelska används co-opetition som benämning för denna samtidiga samverkan och konkurrens.

Den samverkansmodell som redovisas är utformad för att främja innovation och omprövning,och kräver väsentligt mer av ”intelligens” och entreprenörskap hos dem som deltar i samtaletoch i den strukturförändrande politiken. Dessa krav påverkar den lokala nivån. Utmaningarnaför den centrala nivån är dock minst lika stora.



3. Industriella kluster

3.1. Kluster som innovationssystem

Som nämndes tidigare har Porters idéer om industriell specialisering i form av geografisktsammanhållna kluster haft stor betydelse för de strategier som länder och regioner använt försin ekonomiska utvecklingspolitik under det senaste decenniet. En del har använt kluster-ansatsen i sin helhet, medan andra har använt den underliggande tanken om värdekedjan somgrund för ”supply chain policies”.

I Sverige har genombrottet för klusterpolitik låtit vänta på sig. Frågan har utretts i omgångarav NUTEK och Näringsdepartementet. I länsstyrelsernas förslag till tillväxtavtal finns talrikareferenser till kluster, även om den bakomliggande analysen i stort sett lyser med sinfrånvaro.

Kluster kan, brett definierade, sägas överensstämma med ett utsnitt av ett regionalt inno-vationssystem. Det finns därför skäl att börja den här genomgången av regionala innovations-system med en relativt kortfattad presentation av vad som kan menas med kluster. I huvudsakanvänds här ett underlag från Jack Smith, chefsstrateg vid National Research Council iKanada.

Inom NRC har omfattande analyser gjorts av vilka kluster som finns i Kanada. Analysernautgår från att kompletta kluster inkluderar såväl ”core industries” som stödjande företag ochoffentliga verksamheter, och att sådana kluster oftast är geografiskt koncentrerade. Skillnadenmellan att beskriva näringslivet ur ett bransch- respektive ett klusterperspektiv är, enligtSmith, att branschperspektivet gör indelningen med utgångspunkt ifrån varugrupper, medanklusterindelningen speglar den värdekedja som slutprodukterna genomlöpt.

Professor Michael Porter, som är den som förknippas med detta angreppssätt, ser intemetoden i första hand som ett kvalificerat analysverktyg, utan som ett verktyg för handling.Poängen är att den traditionella branschindelningen tämligen dåligt fångar de nätverks-kopplingar och beroenden som finns mellan företag och branscher. Enligt Porter behövsdärför ett verktyg som gör det möjligt att organisera ett samtal mellan intressenter som hareller skulle kunna få gemensamma intressen. Därvid är det för allmänt att tala om tillverk-ningsindustrin eller tjänstesektorn som helhet, och för begränsat att fokusera på en vissbransch. För Porter tjänar en indelning i bransch- eller företagsgrupperingar, som i principutgör ett utsnitt av en värdekedja eller ett värdenät, framför allt som grund for att identifieravilka som borde ingå i samma samtalsgrupper.

Det typiska är att ett kluster innehåller en kärna av geografiskt närbelägna företag inom ettområde. Dessa företag konkurrerar och samarbetar. Nätverkssamarbete möjliggör tillvara-tagande av specialiserings- och skalfördelar. I klustret ingår också en rad underleverantörer,specialiserade maskinleverantörer och specialiserade tjänsteföretag inom finansiering,affärsjuridik etc. I en tredje ring finns en ”social infrastruktur” i form av utbildningsinstitu-tioner, rådgivningsorgan och intresseföreningar. I en fjärde ring finns den fysiska infrastruk-turen som visas av Figur 2.



Källa: Ifor Ffowcs Williams,Local Clusters, Local Export Growth

Figur 2. Principskiss över klustersammansättning

Det här mycket handlingsinriktade synsättet hänger ihop med att Porters modell, som i slutetav 1980-talet användes för att analysera nationell industriell specialisering under 1990-talet, imycket större omfattning kommit att användas för analyser av regional ekonomiskspecialisering och som underlag för lokala och regionala utvecklingsstrategier.

De kritiska faktorer som föreligger för att ett kluster ska uppstå är, enligt NRC, följande:

• Lokala eldsjälar med större visioner än enskilda företags framgång

• Tillgång till en kunskapsinfrastruktur i form av forskningsmiljöer vid universitet ochforskningsinstitut

• Tillgång till motiverad och kompetent arbetskraft

• Förekomst av åtminstone ett exporterande företag med någon global räckvidd

• Lokal tillgång till personer som underlättar nätverkande och därmed utvecklar det socialakapitalet; i andra sammanhang benämnda samhällsentreprenörer

• Lokalt tillgänglig kunskap om hur innovationer finansieras

• Samstämda och uthålliga utvecklingsstrategier bland lokala organisationer och inom detlokala politiska systemet

• Ett gott affärsklimat



Jämförelse av utvalda teknikkluster

0

5

10Insikt om potential

Regionala styrkor

Eldsjälar

Entreprenörskap

Riskkapital

Informationsnätverk

Utbildning och FoU

Uthållighet

Silicon Valley Ottawa Atlantic Canada

Figur 3. Voyers åtta variabler för bestämmande av framgång för kluster.

Listan bygger på de erfarenheter som NRC gjort, men också på de undersökningar som enkanadensisk forskare gjort. Roger Voyer har studerat6 kluster i Nordamerika och Europa.Voyer kommer i stort sett till samma punkter som de ovan nämnda, och har också försökt attmäta och jämföra olika kluster, vilket är intressant i det här sammanhanget. De åtta variablersom Voyer anser vara bestämmande för framgång framgår av Figur 3. Basen för hansjämförelser är Silicon Valley, som representerar det fullödiga klustret med värdet 10 för varjevariabel.

Det framgår inte närmare hur värderingen gjorts. Ur ett svenskt perspektiv är det värt attnotera de höga värden som det informationstekniska klustret i Ottawa har. Det har ocksåkallats för Silicon Valley North. Man kan också notera att svagheterna för Atlantkanadaframför allt ligger inom entreprenörskap, tillgång till riskkapital, informationsnätverk ochutbildning och forskningsinstitutioner. Strukturellt påminner den regionen om de svenskaregionerna i Bergslagen och Norrland.

Den ekonomiska betydelsen av industriella kluster kan beskrivas i termer av olika slagsexterna effekter. För kärnan innebär specialiseringen att det skapas en marknad för destödjande tjänster som finns i de omgivande cirklarna i Figur 3. Närheten innebär också attolika slags utvecklingsprojekt kan bedrivas effektivt eftersom interaktion mellan företagunderlättas. De högteknologiföretag som oftast ingår i kluster ser också en fördel i att detfinns tillgång till kvalificerad arbetskraft. Detta bygger förstås på att de inte primärt drivs avambitionen att hålla nere lönekostnaderna.

6 Voyer R, Knowledge-Based Industrial Clustering: International Comparisons, sid 81–110 i Local and Regional Systems of Innovation



3.2. Animatörernas betydelse för nya kluster

Även om kluster drivs av ömsesidig ekonomisk nytta för de inblandade aktörerna, är det baraundantagsvis som de uppstår spontant. De koordineringsproblem som måste lösas för attsamverkan ska uppstå är sådana att rena marknadslösningar oftast inte är tillräckliga. Å andrasidan kan ett industriellt kluster inte heller planeras fram. Den betydelse som animatörer ochsamhällsentreprenörer tillmäts för att lägga grunden för samverkan och för att driva påprocessen, ska ses mot denna bakgrund.

De samhällsentreprenörer som Henton beskriver i Grassroot Leaders är förändringsagenterför lokala utvecklingsprocesser. I nätverksekonomin innebär detta i hög grad att röra sig igränssnittet mellan den offentliga och privata sektorn. Henton delar in den utvecklingsprocessi vilken samhällsentreprenörerna agerar i fyra faser. Dessa är initiering, inkubation,implementering och förnyelse. Henton betonar också att det som regel är flera personerinblandade, med kompetenser som motsvarar vad som krävs för de fyra faserna.

Initieringsfasen behöver ”väckarklockan”7 och ”nätverkaren”. De fyller uppgiften att få igångoch förankra en utvecklingsprocess. Under inkubationsfasen handlar det om att samla fakta,se hot och möjligheter, öka omvärldsorienteringen och att komma till en samsyn. Detta är”lärarens” roll. Under denna fas behövs också en ”ordningsman” som skapar regler och enbalans mellan uppifrån- och nedifrånaktiviteter.

En av de svåraste övergångarna i processen är från inkubation till genomförande.”Integratören” är betydelsefull för att introducera och förankra de förändringar avseendeledarstil och arbetssätt som behövs vid detta fasskifte. Integratören stöds därvid av ”drivern”,som söker mått på resultat och som därför håller processen på den fastlagda kursen.

”Mentorn” behövs när det som ofta börjat som ett projekt eller ett väldefinierat program skaomsättas i förändringar som bidrar till att processen blir uthållig. Det kan handla omorganisatoriska förändringar eller att bygga nätverk. Här ingår också att bredda deltagandettill nya grupper. När det stora flertalet är nöjda med de resultat som åstadkommits, behövs såslutligen ”agitatorn” för att förse processen med ny energi.

Den framgångsrika ”väckarklockan” har förmåga att formulera en hotbild eller kriskänsla,som dock inte får vara så överväldigande att den leder till handlingsförlamning. Poängen äratt komma i det läget att resurser kan mobiliseras för den gemensamma uppgiften att kommatill rätta med krisen. Att skapa en uppslutning omkring idén att problem måste lösasgemensamt ingår också i denna roll för samhällsentreprenören. Detta sker enligt Henton oftagenom att ”höja insatsen”, dvs genom att formulera en uppgift som är så krävande ochlockande att den samlar uppslutning.

Detta för över till den andra viktiga rollen under initieringsfasen, nämligen att bygga nätverk.Nätverkaren drar in nya personer i projektet. I sig förutsätter detta att denna typ avsamhällsentreprenörer har egna, väl utvecklade nätverk som utnyttjas. Det förutsätter ocksåett mått av trovärdighet för att få andra att engagera sig aktivt eller, som minimum, att hållainne med kritik som kan få ett utvecklingsprojekt att haverera på detta tidiga stadium.

7 Henton urskiljer åtta olika roller. I initeringsfasen behövs ”the motivator” och ”the networker”. ”The teacher” och ”the convener” är påmotsvarande sätt förknippade med inkubationsfasen. För genomförandet är ”the integrator” och ”the driver” viktiga. I den sista fasen talarhan om ”the mentor” och ”the agitator”.



Till mognadsfasen hör de kompetenser som läraren och ordningsmannen besitter. Inte minstbetydelsefullt är att ta fram underlaget för utvecklingssamtalet, för att använda mitt egetbegrepp i föregående avsnitt, och att ur detta komma till en samsyn om handlingsalternativen.I detta överlappar lärarens och ordningsmannens uppgifter varandra, eftersom ordnings-mannen behövs för att skapa tilltro till processen genom att föreslå och förankra de regler ochprocedurer som är nödvändiga för att driva den framåt. Inte minst viktigt är det att balanseramaktfördelningen mellan aktörerna. I ett svenskt perspektiv är det svårt att tänka sig ensituation där till exempel kommunen står utanför en dylik process. Den formella roll somoffentliga aktörer anser sig ha för att bedriva utvecklingsarbete måste därför tonas ner, tillförmån för öppenhet och vilja att inkludera alla som sakligt kan bidra till att förautvecklingen framåt.

I genomförandet är det samhällsentreprenören i rollerna som integratör och ”driver” sombetonas av Henton. Den förstnämnde fungerar lite på samma sätt som en riskkapitalist gör förnystartade företag. Det kan finnas behov av att ändra organisation och ledarstil, att föra in nyakompetenser i utvecklingsprojektet med mera. Integratörerna har också förmågan att fåaktörerna att fördjupa sitt engagemang. Det kan handla om att skapa partnerskap med klaraåtaganden finansiellt eller personellt, eller andra former av organiserad samverkan. Inte minstviktigt är här att fördjupa företagens åtaganden. På den punkten verkar det som om man iUSA, Kanada och Storbritannien har kommit längre än vad vi gjort i Sverige. Integratören ärockså intresserad av att bygga upp den professionella kompetens som behövs för att kunnaleverera resultat. Detta arbete sker i ett växelspel med ”drivern”, som är tydligtresultatinriktad och som därtill har förmågan att motverka tendenser till att processenkommer in på olika sidospår.

När all forskning betonar att uthållighet (staying power) är en av de avgörandeframgångsfaktorerna, är det lätt att förstå betydelsen av de två återstående rollerna församhällsentreprenören. De spelas av mentorn och agitatorn. Mentorn avlöser integratören närdet gäller att bygga en plattform för löpande förändringsarbete och att förankra nyakonventioner som står i överensstämmelse med detta. Agitatorn representerar det drag avrastlöshet och ständigt ifrågasättande som behövs, särskilt när alla andra är mycket nöjda medde resultat som åstadkommits. Ett ofta använt instrument för agitatorn är att driva framprocedurer för benchmarking och utvärdering.



4. Innovationssystem

4.1. Vad menas med innovationssystem?

Som framgick av introduktionen har analysen av innovationssystem under senare årutvecklats enligt två olika spår. Det första är att kartlägga (nationella) strukturer,organisationer och regelverk. Det är ett arbete som skett inom ramen för ett OECD-projektom nationella innovationssystem. Ansatsen har varit att kartlägga och analysera. Det andraspåret, som varit betydligt mer handlingsinriktat, har fokuserat på aktörer och de processervarigenom innovationssystem utvecklas. Som en följd av detta har det geografiskaperspektivet varit lokalt eller regionalt. I det här kapitlet redovisas först en del av de analysersom gjorts av nationella innovationssystem. Merparten av avsnittet ägnas dock åt enredovisning av hur regionala innovationssystem kan typologiseras.

De första idéerna om nationella innovationssystem presenterades i slutet av 1980-talet ochkom då fram som en kritik av det då förhärskande synsättet, det som nu ofta kallas den linjäramodellen. Ur ett användarperspektiv fokuserar denna modell i hög grad påforskningsresultaten och spridningen av dessa. I princip betraktas forskningsresultat som enkollektiv nyttighet, fri för alla som vill och kan ta del av den.

Den konventionella visdomen när det gäller synen på innovationer uttrycks i den så kalladelinjära modellen, som påverkat utformningen av forsknings- och teknikpolitik under lång tid.Enligt denna modell sker innovationer typiskt i en sekventiell ordning, från grundforskningvia tillämpad forskning och utvecklingsarbete till innovationer och nya produkter.Implikationerna av modellen är att om staten ökar anslagen till grundforskning så kommer såsmåningom resultat i form av innovationer.

Den empiriska grunden för den linjära modellen var radar, transistorn, laser och en del andraupptäckter strax efter andra världskriget. I ett policyperspektiv är den linjära modellen ocksålättfattlig i så måtto att gränsen mellan forskning och utveckling också markerar detoffentliga respektive det privata ansvaret. Den linjära modellen kodifierades i början av 1960-talet i den så kallade Frascatimanualen. Den har också en förankring i neoklassisk ekonomiskteori.

Enligt den traditionella synen i ekonomisk teori betraktas forskning och utveckling som enkollektiv nyttighet. Det betyder att resultaten av investeringar i FoU inte kan ägandegöras heltav investeraren, vilket ger upphov till spridningseffekter i andra företag. När sådanaspridningseffekter antas vara betydande talar man om en genombrottsteknik, dvs de påverkarhela branscher och ekonomin som helhet. Informationstekniken är en sådangenombrottsteknik.

Ur samhällsekonomisk synvinkel är dessa spridningseffekter av godo, men ur det enskildaföretagets perspektiv betyder det att andra drar nytta av de investeringar som görs.Implikationen av detta är att FoU-investeringar kan få låg nivå från samhällsekonomisksynpunkt, på grund av free-rider-problematiken. Detta har varit motivet för staten att ge stödtill företags FoU-investeringar. En annan typ av insats är regelverket om immaterialrätt, dvspatent, copyrights med mera, som ökar möjligheterna att investeringarna ska kunnaåterbetalas, och därmed positivt påverkar investeringsnivån.



Den traditionella synen innebär också att den kunskap som produceras blir tillgänglig ochanvändbar för alla till låga kostnader. När den omsätts i tekniska tillämpningar kommer denså småningom att byggas in i kapitalutrustning, så att ny kunskap förvärvas genom fysiskainvesteringar i maskiner och annan utrustning. Denna så kallade kapitalbundna tekniskautveckling har varit särskilt framträdande i processindustrier som stål- och pappersindustrin,men också i delar av verkstadsindustrin. Grundantagandet i denna modell är att teknik ochkunskap är exogena – utifrån givna – storheter för företag.

Denna relativt oproblematiserade syn på kunskapsproduktion och kunskapsanvändning kandelvis förklaras av att den ekonomiska teorin under lång tid nöjde sig med att konstatera attkunskap och teknik hade stor betydelse, vilket kunde avläsas i den så kallade teknikfaktorn.Teknikfaktorn bestod dock i princip av de oförklarade variationerna, en restfaktor, i länderstillväxttakt, som tolkades bero på teknik och kunskap. I produktionsteorin har under desenaste 10–20 åren gjorts försök att specificera makroproduktionsfunktioner som kvalificerarkapitalvariabeln så att restfaktorn blir mindre. Men det grundläggande förhållandet harkvarstått: ekonomisk teori har klargjort att teknik och kunskap har betydelse för produktivitetoch tillväxt, men har inte förklarat hur sambanden ser ut.

Det är därför inte så förvånande att en ny teoribildning börjat utvecklas, med start i en bok avett par amerikanska forskare (Nelson och Winter) i slutet av 1970-talet. Nyckelbegreppet idenna var ”selection environment”. Betydelsen var att det normalt inte finns bara entekniskt/ekonomiskt effektiv lösning som är innebörden i den neoklassiska mikroteorin, utanflera möjliga. På grundval av en lång rad empiriska studier om innovationers uppkomst ochderas förlopp, presenterades i mitten av 1980-talet en ny modell för innovation, avRosenberg, som i stället för det linjära förloppet betonade återkoppling och interaktion. Detär denna modell som senare kommit att beläggas i ytterligare empiriska studier, utan att förden skull drivkrafter och processer ännu helt kan förstås.

I mitten av 1980-talet presenterade B Å Lundvall idéer om den lärande ekonomin, och ett parår senare, som sagts, kom Chris Freeman med tanken om nationella innovationssystem. Engrundbult hos Freeman var att betona hur tekniska innovationer måste åtföljas avinnovationer inom andra områden för att deras ekonomiska betydelse skulle kunna realiserasfullt ut. Också inom den neoklassiska traditionen har en utveckling skett genom den såkallade nya tillväxtteorin, som utvecklats i en matematisk riktning av bland annat Rohmer.Den grundläggande skillnaden mot den klassiska synen är att teknik och kunskap i dennamodell är endogent bestämd. Av detta följer att det blir nödvändigt att titta in i den ”svartalåda” som företaget är i den klassiska modellen, för att förstå hur kunskap och teknikutvecklas, förvärvas och används.

Med det nya synsättet på kunskap och teknik, och sambanden dem emellan, följer också attaktörsuppsättningen och rollfördelningen blir en annan än i den klassiska modellen.

Med det växande intresset för, och bättre kunskaper om, sambanden mellan teknik ochtillväxt har bland annat följt att benämningarna forsknings- och teknikpolitik, sominledningsvis nämndes, utmönstrats i flera länder och ersatts av innovationspolitik. Ordbytetrepresenterar också på flera sätt ett byte av synsätt. Man har gått från ett synsätt fokuserat påteknik som en insats i produktionsprocessen, till ett som är fokuserat på resultat – ökadinnovationsförmåga på företagsnivå och i ekonomin som helhet.

Ekonomins innovationsförmåga beror, enligt det framväxande synsättet, sålunda inte bara påhur enskilda aktörer – företag, forskningsinstitut, universitet – uppträder var för sig, utan påhur de interagerar med varandra som delar av ett system för kunskapsproduktion och



kunskapsanvändning. De ledande aktörerna i innovationssystemet är företag, offentliga ochprivata forskningsorganisationer och andra offentliga organisationer. Dessa aktörershandlingar påverkas av en rad olika förhållanden, varav många är länderspecifika. Det gällerdet finansiella systemet och vilka regler som bestämmer ”corporate governance”, arbets-marknadens struktur och funktionssätt, inhemska konkurrensförhållanden med mera.

Den interaktiva och återkopplande modellen om hur innovationer sker vinner i betydelse. Ettuttryck för detta är att även begrepp och definitioner i Frascatimanualen reviderats i dessnuvarande utformning, den så kallade Oslomanualen.

Det är viktigt att betona att utgångspunkten för den nya modellen är att studera hurinnovationer sker. En del av detta är frågan om hur sambanden är mellan forskning ochinnovationer. Vad som då blir en huvudpunkt8 är att kunskap i ökande omfattning produceras”in the context of application”, till skillnad från kunskap som produceras inom en disciplin-kontext. Vidare sker denna typ av kunskapsproduktion oftast i tvärvetenskapligakonstellationer, och uppvisar stor heterogenitet med avseende på vilka kunskaper ocherfarenheter som utövarna har.

Modellen närmar sig forskning och kunskapsproduktion från utgångspunkten att denna är ettmedel bland flera för att finna lösningar på ”applikationsproblem” eller för att ta vara påutvecklingsmöjligheter. Den säger att med den utgångspunkten blir kunskapsproduktion i endisciplinkontext mindre relevant.

Det finns ett slags konsensus om vilka de viktiga punkterna är. Charles Edquist sammanfattar9

”the state of the art” i följande nio punkter:

• Innovation och lärande är de centrala processer som studeras, och kunskapsöverföringmellan organisationer som utför forskning och utveckling samt bedriver utbildning ochföretag står i fokus.

• Ett systemperspektiv anläggs för att så sammanhängande som möjligt utforska ämnet,även om många av de studier som utförts ändå handlar om delfrågor och delsystem.

• Studierna har ofta ett evolutionärt angreppssätt, vilket innebär att historiska processersammanhängande med ”stigberoende” och ”divergent outcomes” inkluderas struktur –aktörsperspektiv.

• Angreppssättet betonar betydelsen av att identifiera skillnad snarare än att abstrahera bortden.

• Interaktion präglad av ömsesidighet och återföring mellan organisationer och institutionerlyfts fram

• Innovation definieras som förbättrade produkter, processer och organisatoriskaförbättringar.

• Institutioner, i betydelsen normer, vanor, regler och rutiner och konventioner samt det sättsom de utvecklas på, är centrala element i studierna.

• Det teoretiska förhållningssättet är öppet och utmärks av viss eklekticism för att inteavföra potentiellt utvecklingsbara perspektiv när de ännu befinner sig i sin linda.

• Forskningen söker utveckla resonerande (appreciative) teori snarare än formell.

8 Gibbons m fl, The New Production of Knowledge9 Edquist C (Ed), 1997 Systems of Innovation: Technologies, Institutions and Organizations (Frances Pinter, London)



4.2. Lokala och regionala innovationssystem

Under senare år har den mest livaktiga forskningen om innovationssystem skett inom det fältsom kallas för lokala och regionala innovationssystem. Parallellt med forskningen utvecklasockså i många länder, inklusive Sverige, en politik som syftar till att förstärka och utvecklasådana innovationssystem. Man kan säga att den ursprungliga tanken med innovationssystemvar en markering mot en för förenklad bild av hur kunskap bildas och sprids. Denkoncentrerade sig i huvudsak på det offentliga forskningssystemet, vilket blev alltmerohållbart när antalet kunskapsproducenter utanför detta forskningssystem ökade i antal ochdessutom, som i Sverige, satsade väsentligt större belopp än det offentliga.

Att kunna ta hänsyn till en större pluralism på utförarsidan är således en del. Som en följd avdetta kommer också andra drivkrafter för att investera i produktion och användning avkunskap att bli mer framträdande. Skiftet från att tala om FoU till att tala om innovationspeglar denna förändring.

Att begreppet nationella innovationssystem skapades, speglade en ambition från forskarna attvisa de systematiska skillnader som ansågs existera mellan olika länder. Dessa skillnaderreflekterar strukturella olikheter, bland annat avseende forskningsfinansiering ochinstitutionella förhållanden. Eftersom de två huvudfrågorna, finansiering och regelverk, bådafastställs nationellt var detta ett rimligt geografiskt perspektiv. Men denna slutsats harkommit att ifrågasättas, allteftersom globaliseringen och det internationella ekonomiskasamarbetet ökat, vilket innebär att det också finns internationella eller globalainnovationssystem, där inte minst de multinationella företagen är ledande aktörer.

Utgående från nätverksperspektivet och betoningen av interaktion mellan aktörer, harforskningen på senare tid betonat att sådan underlättas av närhet i kulturellt och geografiskthänseende. Ett nyckelord blir då förtroende. Ett annat centralt begrepp är ”untradedinterdependencies” som söker fånga alla de beroenden och relationer som inte kan prissättasoch omsättas på en marknad. Bland dessa ingår rutiner och konventioner. Idén om attorganisatoriskt lärande också sker ”localised” pekar i samma riktning. Rutiner ochkonventioner leder på samma sätt som informations- och kommunikationstekniken tillminskade transaktionskostnader. Dessutom skapar förtroendet förutsättningar för detrisktagande som är nödvändigt för den transformation av organisationer och regioner till dennya ekonomins krav, som finns som en del av resonemanget.

Distinktionen mellan lokala och regionala innovationssystem är svår att göra. I principhandlar det om hur industriell specialisering skett och vilka nätverksrelationer som dennainkluderar. Idén om industriella kluster handlar om detta. Med en mycket stark betoning avinstitutionella förhållanden, som vanor, attityder och deras återspegling i rutiner ochkonventioner, samt konstaterandet att sådana förhållanden utvecklas över lång tid, blirslutsatsen lätt att varje lokalt innovationssystem är unikt. Ur ett policyperspektiv är dettamindre upplyftande.



4.3. Typologiseringar av regionala innovationssystem

Utgångspunkten för analysen i den här rapporten är därför att söka efter typologiseringar avlokala och regionala innovationssystem som har lämnat det unika och i stället lyfter framgemensamma drag. Att typologierna är ”teorinära” är närmast en självklarhet. Eftersom syftetmed den här rapporten är att ge underlag för politikutveckling, är det också viktigt atttypologierna kan ge underlag för en diskussion om policyutformning för olika slagsinnovationssystem.

I slutänden blir det i viss utsträckning en värderingsfråga om man tror att typologiseringarfungerar som stöd för att forma en geografiskt differentierad utvecklingspolitik. Deavbildningar av innovationssystem som redovisas i nästa avsnitt bidrar förhoppningsvis tillatt minska inslaget av värdering.

I den litteratur som studerats för den här rapporten finns tre exempel på typologier. Två avdem ingår boken Regional Innovation Systems10. Boken innehåller dokumentation ochtillkommande slutsatser från ett seminarium som hölls sommaren 1995. I boken ingåranalyser av innovationssystem i 14 regioner i Europa, Nordamerika och Asien. Medutgångspunkt i dessa fallbeskrivningar gör Cooke i introduktionen till boken bland annat entypologisering av de ingående regionerna. En delvis annan sådan görs i det avslutandekapitlet av Braczyk & Heidenreich. Den tredje typologin har gjorts av Storper11.

4.3.1. Typologi enligt Cooke12

Cooke strukturerar enligt två dimensioner. Den första avser styrning (governanceinfrastructure) och diskriminerar med avseende på hur tekniköverföring initieras. Den andraavser näringslivsstruktur (business superstructure) och diskriminerar med avseende på skill-nader i innovationsmiljö.

Enligt Cooke kan styrningen ske på tre olika sätt; från gräsrötterna (grassroots), varanätverksorganiserad, där styrning sker på flera nivåer och initieras såväl uppifrån somnerifrån (network) eller ske dirigistiskt (dirigiste) uppifrån. Det är uppenbart att dennadimension i hög grad avspeglar nationella förhållanden.

I regionala innovationssystem som utmärks av gräsrotsstyrning initieras tekniköverföringgenom lokala tilltag. Finansieringen är likaså lokal och sker genom en blandning avfinansieringskällor och finansieringstyper. De kan vara lokala banker, den lokala politiskanivån, handelskammare som bistår med riskkapital, lån eller bidrag. Forsknings- ochutvecklingsarbetet har en stark betoning på utvecklingsarbete inriktat på att förbättraprodukternas egenskaper. Den tekniska specialiseringen är låg och kunskapsutbyte omrelativt generiska problem har företräde. Slutligen är koordineringen mellan olika platserliten, eftersom processen i så stor utsträckning ”ägs” lokalt.

Var initiering av tekniköverföring har sitt ursprung, bestäms i nätverksorganiseradeinnovationssystem av lämplighet. Ursprunget kan vara lokalt, regionalt, nationellt ellerövernationellt. Som en konsekvens av detta sker finansieringen genom överenskommelsermellan banker, offentliga stödorgan och företagen själva. Forsknings- och utvecklingsarbetet

10 Regional Innovation Systems, editors Hans-Joachim Braczyk, Philip Cooke, Martin Heidenreich, University College London Press, 199811 The Regional World, Michael Storper,12 Regional Innovation Systems, sid 19–24



innefattar såväl forskningsprojekt i framkanten av den tekniska utvecklingen sommarknadsnära utvecklingsarbete. Koordineringen inom denna typ av innovationssystem ärhög och baseras på den interaktion mellan aktörerna som sker i föreningar, industriklubbaroch liknande. Genom nätverksorganiseringen är dessa system flexibelt specialiserade.

I dirigistiska innovationssystem har tekniköverföring sitt ursprung utanför och ”ovanför”regionen. Initiering sker typiskt genom aktiviteter av den nationella regeringen. Finansieringbestäms i stort sett centralt, även om berörda myndigheter kan ha lokal närvaro genomregionala kontor. Forsknings- och utvecklingsarbetet har ofta inslag av grundforskning, somantas vara relevant för näringslivet i landet som helhet snarare än regionens företag.Koordineringen är mycket hög, eftersom alla åtgärder har samma källa. Ävenspecialiseringen kan antas vara hög.

I den andra dimensionen – ”the business superstructure” – särskiljer Cooke mellan lokaltdominerade innovationssystem (localist RIS), interaktiva innovationssystem (interactive RIS)och globaliserade innovationssystem (globalized RIS). Indelningen sker efter graden avdominans av stora företag och företag som inte har sina rötter i regionen, efter vilkenräckvidd eller omvärldsorientering som forsknings- och utvecklingsarbetet har, blandningenav privat och offentlig FoU samt i vilken utsträckning som organiseringen avindustriföreringar etc. återspeglar frivillighet, ömsesidighet och delaktighet, det som Cookekallar ”associationalism”. Cooke har, tillsammans med Kevin Morgan, utvecklat detta tema ien bok med titeln the Associational Economy.

I lokalt dominerade innovationssystem är dominansen av stora företag och transnationellaföretag mycket liten. FoU har liten räckvidd och FoU-systemet innehåller få offentligaforskningsutförare men möjligen ett fåtal privata forskningsinstitut. Det finns en relativt höggrad av utbyte mellan företag och mellan företagare och lokalt och regionalt verksammapolitiker och tjänstemän.

I interaktiva innovationssystem finns en balans mellan stora och små företag och mellanlokalt förankrade företag och sådana som etablerats genom utländska direktinvesteringar.Dessa företag har en räckvidd när det gäller åtkomst till forskning som inkluderar bredtillgång till regionala forskningsresurser, såväl som de utländska företagensforskningsresurser när så är nödvändigt. En balans finns också mellan privata och offentligaforskningsutförare, genom att en del företag bedriver forskning samtidigt som regionenetablerat offentliga forskningsinstitut för att öka sin attraktivitet. Utbytet mellan företag ochmellan näringsliv och offentliga aktörer är över genomsnittet och yttrar sig i form av nätverk,allianser och forumbildningar.

De globaliserade innovationssystemen domineras av företag med global närvaro, där deledande företagen ofta stöds av kluster av underleverantörer, beroende av de storakundföretagen. Forskningen har liten räckvidd i den meningen att den är inriktad på de storaföretagens egna behov. Vid sidan av denna kan offentliga institut ha bildats för att stödjaunderleverantörer och små och medelstora företag (SMEs). Samverkan sker i stor sett på destora företagens villkor, dvs graden av associationalism är låg.

Cooke kombinerar de två dimensionerna i följande tabell, i vilken de studerade regionernaplaceras.



GovernanceBusinesssuperstructure

Grassroots Network Dirigiste

Localist Tuscany TampereDenmark

Tohoku (Japan)

Interactive Catalonia Baden-Wurttemberg

Quebec

Globalized OntarioCaliforniaBrabant

North Rhine-Westphalia

Midi-PyrénéesSingapore

Tabell 1. Typologi av innovationssystem enligt Cooke

Att den italienska regionen Toscana i typologin representerar de lokalt domineradeinnovationssystemen, där styrningen sker underifrån, stämmer med den vanliga bilden avegenskaperna hos de industriella distrikten i Italien. Cooke gör i sammanhanget en intressantdistinktion mellan Emilia-Romagna och Toscana, och menar att den förra regionen har enmycket mindre lokalistisk karaktär. I Emilien bedrivs en mycket tydligare politik av deregionala myndigheterna, bland annat genom ERVET som driver en nätverkspolitik. Allaindustriella distrikt typologiseras således inte på samma sätt.

De nationella särdragen får ett tydligt genomslag i de regioner som styrs genom dirigistiskatilltag från den nationella regeringen. Den japanska regionen, Singapore, det fransktinfluerade Quebec och den franska regionen hör alla till denna grupp, även om de skiljer sigåt med avseende på de ”mjuka strukturer” som återspeglas längs raderna i tabellen. Det är liteöverraskande att Kalifornien, som i andra sammanhang så starkt förknippas med nätverkande,enligt Cooke inte uppvisar ett globaliserat innovationssystem som styrs genom nätverks-organisering. Hans argument är att koordineringen inte sker genom offentliga tilltag, utan viaden starka ”teknikkultur” som utbildas inom de industriella nätverken.

En del av de ingående regionerna återkommer som metodexempel i nästa avsnitt.

4.3.2. Typologi enligt Braczyk & Heidenreich13

Den här indelningen syftar till att positionera samma regioner som den föregående av Cooke.Indelningen sker i tre dimensioner. Den första avser ”central economic areas of focus and theassociated technological capabilities”. Den andra avser en regions relativa position inomrespektive teknikområde. Den tredje belyser hur framgångsrikt en region, givet dessutvecklingsstrategi, har lyckats positionera sig i den globala arbetsfördelningen. Med hjälp avdessa tre dimensioner kommer, enligt författarna, vederbörlig hänsyn kunna tas tillkaraktäristiska drag i respektive regions tekniska och ekonomiska utveckling. De är ocksåintresserade av att fånga de utmärkande dragen i styrningshänseende som utvecklats irespektive region som komplement till de ekonomiska strukturerna.

Braczyk & Heidenreich delar in de studerade regionerna efter de två första dimensionerna ien niofältstabell. I höjdled anges dominerande sektorer differentierade med avseende pågraden av ”modernitet”. Avsikten är att ange en regions nuvarande position längs ettkontinuum från traditionella till moderna branscher. Den mer finfördelade branschsamman-sättningen aggregeras till de tre grupperna gamla, mogna och nya sektorer. Inom de gamla

13 Regional Innovation Systems, s 417-432



branscherna finns arbetskraftsintensiv och råvarubaserad verksamhet. De mogna branschernautgörs av kapitalintensiv massproduktion och de nya branscherna av kunskapsintensiv varu-och tjänsteproduktion.

I längsled anges en regions relativa tekniska kompetens inom dessa tre huvudgrupper. Ocksåhär görs en indelning i tre klasser nämligen, ”catching-up regions”, ”routine producers” och”pioneer or top manufacturers”. Den sistnämnda regiongruppen uppvisar höga andelarforskning och utveckling i förhållande till bruttoregionprodukten och har likaså stor kapacitetför utveckling och design. Rutintillverkare utmärks av att de regionala företagen släpar efterde världsledande företagen. Detta till trots, kan de upprätthålla hög produktivitet och kvalitet.I flertalet fall avser den tekniska kärnkompetensen kontroll av tillverkning ochsammansättning, medan strategiskt viktig kompetens inom forskning, utveckling och designmera sällan finns i regionen. Tillverkare som försöker komma ikapp har antingen utvecklat enegen industriell bas inom begränsade tekniska fält och funktioner inom rutinproduktion, ellerär eftersläntrande delar av en region som annars i stort byggt kompetens inom nya tekniskaområden.

Type 1: Ledande regioner inom kunskapsbaserad verksamhet California (Ca), Singapore (Si), Midi-Pyrénée (Mi)Type 2: Tekniskt framstående regioner med starka kluster: Ex.vix Baden-Wurttemberg (BW), N.Rhine-Westphalia (NW)Type 3: Regioner dominerade av mogen eller gammal industri: Ex.vis Ontario (On), Katalonien (Ka), Quebec (Qu)Type 4: Regioner med nischproduktion. Ex Toscana (To), Danmark (Da

Tabell 2. Typologi av innovationssystem enligt Braczyk och Heidenreich.

Corporate services/logisticsBiotechnologyMultimediaSpace & aviation

TelecommunicationsConsumer goodsElectrical engineering/electronics/ComputersAutomotive manufacturing

Pharmaceuticals/chemistryMechanical engineeringIron & steelBasic industry

Newindustries

Matureindustries

Oldindustries

Catching-upregions

Routineproducers

Pioneeror topmanufacturers

Type 1

Type 2

Type 3

Type 4

Ca

Ca

Ca

Ca

Si

Si

Si

Mi

BW

BW

BW

BW

BW

NW

NW

NW

NW

NW

On

On

Da

Dato

Mi

Corporate services/logisticsBiotechnologyMultimediaSpace & aviation

TelecommunicationsConsumer goodsElectrical engineering/electronics/ComputersAutomotive manufacturing

Pharmaceuticals/chemistryMechanical engineeringIron & steelBasic industry

Newindustries

Matureindustries

Oldindustries

Catching-upregions

Routineproducers

Pioneeror topmanufacturers

Type 1

Type 2

Type 3

Type 4

Ca

Ca

Ca

Ca

Si

Si

Si

Mi

BW

BW

BW

BW

BW

NW

NW

NW

NW

NW

On

On

Da

Dato

Mi



Med utgångspunkt i klassificeringen efter ”modernitet” och teknisk kompetens indelasregionerna i fyra olika typer, vilkas utvecklingsbanor schematiskt ritats in i tabellen. I sinartikel redovisar B&H varje typ för sig i fyra figurer. De regioner som klassas som typ 1 haren tyngdpunkt på kunskapsintensiv varu- och tjänsteproduktion. Kalifornien är det främstaexemplet, som av författarna anses vara ledande inom företagstjänster, multimedia ochbioteknik och dessutom anses vara en toppregion inom den mer mogna datortillverkningen.Singapore är en annan typ 1 region inom logistikområdet och Midi-Pyrénée inom rymd ochflyg.

Typ 2-regionerna utmärks av stark nätverksorganisering och klusterbildningar som kom-bineras med stor teknisk kompetens. Baden-Wurttemberg, North-Rhine Westphalia,Pirkanmaa är exempel på sådana regioner, specialiserade på olika typer av verkstadsindustri.

Typ 3-regionerna har sin industriella bas i gamla och mogna branscher, och har som strategiatt hinna ikapp genom att bygga upp kompetens inom begränsade fält. De innehar en relativtunderordnad ställning jämfört med andra regioner i termer av teknisk kompetens. Detta ärregioner där industrialiseringen skett sent, eller där beroendet av extern tillförsel av tekniskkompetens är stort. Exempel på sådana regioner är Wales, Quebec, Ontario och Katalonien.

De regioner som tillhör typ 2 eller 3 är eftersläntrare, eller är som bäst en ”follow-the-leader”när det gäller de nya kunskapsintensiva verksamheterna. Flertalet regioner som fortfarandedomineras av gammal eller mogen industri har, enligt författarna, knappast fått fotfäste i denya branscherna. Ingen har heller lyckats använda en ledande position inom mogen industriför att utveckla kunskapsbaserad verksamhet.

Till typ 4 klassas två av de studerade regionerna nämligen Toscana och Danmark. Deutmärks båda av att ha vunnit konkurrenskraft inom lågteknisk konsumentvaruindustri genomeffektiv produktion förenad med högt utvecklad design. Effektiv produktion uppnås genomsamarbete i företagsnätverk.

Den tredje dimensionen är ”economic position”, som mäts som ekonomisk tillväxttakt ochsysselsättning. Denna tredje dimension används för att ”utvärdera” hur framgångsrikaregionerna varit. Som mest framgångsrika framstår typ 1, med undantag för Midi-Pyrénées,och typ 4. Minst framgångsrika har typ 2-regionerna varit. En kommentar till detta är att detär oklart vari denna jämförelse egentligen består. Med de grova indelningar som används ärdet också svårt att utvärdera särskilt typ 3-regioner. Denna del av typologiseringen är inteövertygande.

Indelningen i de fyra regiontyperna används sedan för att belysa i vilken utsträckning sominstitutioner är en resurs eller en restriktion. Detta sker mot bakgrund av en analys som går utpå att den svaga utvecklingen av typ 2 och typ 3-regioner kan tolkas som att de inte förmår attta vara på den tekniska kompetens de besitter. Det finns en outnyttjad potential. Huruvidadenna kan utnyttjas eller ej, bestäms i hög grad av de politiskt-institutionella strukturerna, dvshur de regionala innovationssystem är utformade och utrustade.

I Tabell 3 har författarna försökt att fånga de institutionella förhållanden som reglerar”functions that are always associated with restrictions for the selection, promotion andeconomic utilization of technological capabilities”. Avsikten är att de fyra olika variablerna –”intercompany patterns of cooperation and division of labour, knowledge and technologytransfer, financing, and industrial relations” – ska belysa dessa förhållanden, särskilt medavseende på hur organisationer är länkade till varandra på den regionala nivån och till dencentrala nivån.



Vad författarna är på jakt efter är om institutionerna sinsemellan är förenliga och vidare omde som helhet är förenliga med de strukturdrag som de olika typregionerna har. Som framgårföreligger skillnader avseende den institutionella ordningen mellan de olika regiontyperna.Men även för en given regiontyp kan skillnaderna vara stora, som framgår av jämförelsenmellan Kalifornien och Singapore. Författarna konstaterar också att:

”Despite these differences however there are also clear similarities between those regionsassociated with the same technological development path: whereas the institutional order inthe knowledge- and service-based regions tend to be shaped by their dynamic potential andopportunity for mobilizing technological capabilities and translating them into industrialpractice, the mature industrial regions are characterized by highly stable, and sometimeseven antiquated, institutions”.

Example Organizationand control ofintercompanydivision oflabour andcooperation

Knowledgeand technologytransfer

Financing Industrialrelations

CaliforniaTechnology andmarket driven

Market drivenand networks

Regional andnational

Self-regulationKnowledge- andservice basedindustries

Singapore Industrial policy

Companyrelations andgovernmentmoderated

Governmentmoderated

Governmentregulated

SE Brabant Autarchic Autarchic Autarchic CentralisticIndustrial clusterformation withtechnologicalexcellence Baden-

Wurttem-berg

Collective andautarchic

Technologytransfer forexistingindustrialclusters

Regional andnational

National/regional

Catching-up androutinemanufacturers inold and matureindustries

Wales Exogenous MNFLocal transferorganizations

Local andinternational

Companyoriented, hardlyformalized

Technologicaldecoupling andniche production

Tuscany Collective order Collective orderCollectiveorder

Collective order

Tabell 3. Regionala innovationssystem och deras institutionella reglering.

4.3.3. Typologi enligt Storper

En av den nya geografins förgrundsfigurer är professor Michael Storper. Stroper är en annanav dem som sökt utarbeta en typologi.



En av Storpers huvudteser är att betrakta regionala ekonomier som ”relational assets”.Storper utvecklar sina tankar inom ramen för vad Storper kallar ”the holy trinity of theheterodox paradigm”. Vad som åsyftas är relationer och samband mellan teknik, organisationoch territorium. Storper noterar att teknik och teknisk förändring numera erkänns som en avde huvudsakliga drivkrafterna till hur ekonomisk utveckling sker i ett geografiskt perspektiv.Utveckling och avveckling av produkter och produktionsprocesser är beroende av denregionala innovationsförmågan. Genom teknisk förändring förändras kostnadsrelationer,vilket i sin tur har konsekvenser för produktion och lokaliseringsmönster. Organisationer,framför allt företag och företagsnätverk kopplade till varandra inom produktionssystem, ärinte bara beroende av geografiskt bestämda insatser av materiellt och immateriellt slag, utande har också mer eller mindre ”närhetsrelationer” till varandra. Territorier skiljer sig medavseende på lokal interaktion och förekomst av ”spillovers” mellan produktionsfaktorer,organisationer eller tekniker.

Storper menar att den evolutionära teorin har identifierat den ”heliga treenigheten” korrekt,men att den fortfarande gör misstaget att använda maskinen som metafor för ekonomiskasystem. Hans tes är att denna metafor måste kompletteras med ett annat synsätt, ”where theguiding metaphor is the economy as relations, the economic process as conversation andcoordination, the subjects of the process not as factors but as reflexive human actors, bothindividual and collective, and the nature of economic accumulation as not only materialassets, but as relational assets. Regional economies in particular, and integrated territorialeconomies in general, will be defined here as stocks of relational assets.”14

Med detta synsätt handlar teknik inte bara om avvägningen mellan ”scale and variety”, utanockså mellan kodifierbar och tyst kunskap. I stället för att tala om (teknik)spridning bliruppgiften lärande. Relationerna mellan företag existerar inte bara i termer av de varu- ochtjänsteflöden som mäts genom i input-outputrelationer, utan också som ej marknadsomsattaberoenden (untraded interdependencies) som innehåller ett stort mått av ömsesidighet ochåterkopplingar. Och geografi konstitueras inte bara av närhet i termer av fysiska flöden ochrelationer, utan i form av närhet i termer av ej marknadsomsatta beroenden och relationermellan organisationer och teknik. En regions främsta tillgång är inte längre fysiska tillgångarutan uppsättningen relationer, därför att de senare är en knapp tillgång som tar lång tid attutveckla och är svåra att imitera.

Storper bygger en typologi utifrån föreställningen om att det finns åtskiljbara regionalavärldar av innovation och produktion, där regionala skillnader avseende konventioner är encentral diskriminerande faktor.

I Regional World gås igenom hur hänsyn tas till den geografiska dimensionen i ekonomiskteori. Argumenteringen sker i tre steg. I den neoklassiska ekonomiska teorin uppträdergeografin via urbaniserings- och lokaliseringsfördelar, dvs två olika typer av externa effekter.Urbaniseringsfördelarna verkar förenklat via produktmarknader och via organisatorisktlärande. Lokaliseringsfördelarna verkar via de fördelar som regional specialisering har påfaktormarknaderna, framför allt arbetsmarknaden. Specialiserad arbetskraft i tillräckligkvantitet och kvalitet ger hög produktivitet i det enskilda företaget, men innebär också attkunskap sprids mellan företag via arbetsbyten. Till stor del blir således med detta sektoriellspecialisering en proxy för geografi.

14 The Regional World, sid 28



Själv har Storper under 1990-talet successivt utvecklat de idéer om ej marknadsomsattaberoenden som Sabel var en av de första att betona betydelsen av. Härmed avses sådanalokala och regionala förhållanden som präglar den ekonomiska miljön, men som inte kanprissättas och därför heller inte kan omsättas på marknader. Dessa sammanfattas med benäm-ningen konventioner.

Tanken är att form och innehåll avseende koordineringen mellan parter varierar beroende påtyp av produkt, teknik, marknad etc, såväl som av andra historiska och strukturellaförhållanden. Det finns enligt Storper två nivåer av den relation som ska koordineras. I denförsta spelar personliga kontakter, ömsesidig kunskap om varandra och anseende grunden fören relation. Det finns ett unikt element i sådana relationer som inte kan replikeras. Allarelationer är emellertid inte av den typen. I många fall innehåller relationer element som kanreproduceras och imiteras. Men eftersom en transaktion per definition är ömsesidig, kan barade aktörer som också förstår de ”osynliga koderna” tolka budskap och information på ett sättsom leder till en transaktion, och därmed bli delaktiga i det kunskapsutbyte/lärande somtransaktionen medför.

Konventioner omfattar båda dessa element i en relation, alltså även unika, men oftabetraktade som självklara (för de invigda), förväntningar, rutiner och beteenden. Ibland ärdessa uttryckta i formella regler, men ofta inte. De är i sig ett slags tyst kunskap.Konventioner fungerar som en samordnande mekanism och bidrar därmed till att minskakostnaderna för att genomföra ekonomiska transaktioner. Flertalet konventioner är enblandning mellan de två relationsnivåerna. Storper kallar dessa för C-R transactions,(conventional or relational).

Dessas betydelse hänger samman med att verkliga produktionssystem påverkas av en radolika slags konventioner när det gäller arbetsmarknad och arbetsorganisation, teknik,kapitalmarknad med mera. En viktig poäng i evolutionär teori är att allt detta skapar mångaolika handlingsmöjligheter för det enskilda företaget. Konkurrenstryck ochmarknadsförhållanden medger flera lösningar. Företag måste således agera inom det somNelson och Winter kallar för deras ”selection environment”. Tumregler och andra erfaren-hetsbaserade beteenderegler är betydelsefulla i detta sammanhang. Konventioner ochrelationer ger form och innehåll åt handlingsmiljön.

En analys av företag och produktionssystem innehåller enligt Storper tre huvudkompontenter:

1. Att fästa uppmärksamheten på betydelsen av ej marknadsomsatta beroenden, och intebara på marknadsomsatta transaktioner för organisering och koordinering av ekonomiskatransaktioner,

2. Att ta hänsyn till att en stor del av ej marknadsomsatta beroenden har de egenskaper somtillskrivits konventioner och relationer (C-R transactions),

3. Att uppmärksamma hur konventioner och relationer möjliggör och anger förutsättningarför många typer av marknadsomsatta (traded) transaktioner.

Med dessa utgångspunkter konstruerar Storper fyra olika slag av produktionsvärldar.Diskriminerande förhållanden är för det första produkttyp. Härvid görs skillnad mellanstandardiserade respektive specialiserade produkter å ena sidan, och generiska respektiveanpassade (dedicated) å den andra. Med dessa två distinktioner vill Storper analysera utbuds-och efterfrågeförhållanden. Tanken är att specialiserade produkter kräver utvecklad teknik,specialistkompetens med mera, som är dyr och svår att reproducera, vilket inte är fallet medstandardiserade produkter. Indelningen i generiska och dedicerade produkter illustrerar



egenskaper hos efterfrågan. Dedicerade produkter tillverkas för bestämda kunder efter derasönskemål, medan generiska produkter tillverkas för en anonym marknad.

Skillnaden mellan produkttyperna har också betydelse för den andra dimension som Storperanalyserar, nämligen mellan osäkerhet och förutsägbarhet. För generiska produkter ärförutsägbarheten om efterfrågans storlek och sammansättning stor jämfört medförutsägbarheten för dedicerade produkter.

Ur detta härleder Storper ”Marshallmodellen”, som utmärks av specialiserade och dediceradeprodukter, stor osäkerhet och ”economies of variety”. Generiska produkter, men med i övrigtsamma uppsättning, får benämningen ”Innovationsmodellen”. Standardiserade och generiskaprodukter med hög grad av förutsägbarhet karaktäriserar ”Industrimodellen”.”Marknadsmodellen” utmärks av mer dedicerade produkter än industrimodellen och därmedhögre osäkerhet.

Relationer och konventioner skiljer sig åt mellan de här världarna. Marshallmodellen, somåterspeglar de industriella distrikten i Italien, Silicon Valley, mjukvaruindustrin i Paris-regionen med mera, bygger på personliga relationer och på att det finns en kritisk massa avspecialister som byter tyst kunskap med varandra. Innovationsmodellen beskriver mycketkunskapsintensiva områden där de forskande och utvecklande företagen måste agera som omden fanns en marknad. Det handlar om grundläggande industriella innovationer.

Skillnaden mellan denna värld och den föregående är att arbetet i högre grad centreras kringkodifierad kunskap. Därigenom underlättas ett kunskapsutbyte över större geografiskaområden och mellan forskare och industrialister. Samtidigt förutsätter de storainvesteringarna att resultaten kan ägandegöras genom patent eller på annat sätt. Detta ärdärför också en värld av intellektuella resurser och egendom. Produkterna är generiska, menberoende av insatser av extremt specialiserade resurser.

Den avgörande poängen för Storper är att det finns en korrespondens mellan uppsättningenav konventioner och de olika världarna. Konventionerna är olika för varje värld och fungerarsom en mekanism för koordinering av beslut. Därigenom bestämmer konventionernaramverket för kollektiva och reflexiva handlingar inom varje värld. Förändring ellerinnovation i varje värld förutsätter att förmågan att utföra sådana ökar på ett sätt som ärkonsistent med de villkor som gäller för respektive värld. Vilka mer konkreta organisatoriska,institutionella och geografiska villkor främjar då denna ökning av handlingsutrymmet?

Enligt Storper är de täta relationerna mellan å ena sidan specialister och å andra sidan mellananvändare och producenter kärnan i den interpersonella världen. Framgångsfaktorn är därföratt göra produkterna mer anpassade till enskilda kunders eller kundgruppers behov genom ettfördjupat utnyttjande av specialistkompetens. Med sin logik byggd på korta serier ochflerproduktsfördelar (economies of variety), uppstår jämförelsevis höga fasta kostnader. Detfinns därför en lockelse i att söka vinna stordriftsfördelar genom ett mått av standardiseringinom denna värld eller från industrivärlden. När standardisering uppstår, förlorar produkternaemellertid en del av sina kvaliteter, enligt Storper, och konkurrensmedlet blir väsentligenpriset. Vad man kan reflektera över i sammanhanget är hur de idéer om ”mass-customization”som förts fram på senare år förhåller sig till denna analys av den interpersonella världen.

Den här världens framgång bygger alltså på en ständig fördjupning av kunskap ochpersonliga relationer. I ett policyperspektiv menar Storper att den mest lämpliga typen avpolitiska ingrepp är sådana som etablerar arenor och horisontella länkar mellan offentligaaktörer och företagen. Storper anser också att åtgärderna ska syfta till att förse kluster eller



grupper av företag med kollektiva och regionalt fokuserade nyttigheter, främst i form avtjänster Här kan man sannolikt spåra ett inflytande från de olika slag av regionala stöd somutvecklats i de industriella distrikten i Italien, i Danmark och i södra Kalifornien.

Samma påverkan leder honom sannolikt till att förorda en ny typ av hybridprogram när detgäller att stödja dessa systems utveckling av produktions- och managementkunnande. Det ärhybridprogram i så måtto att de kombinerar ett bransch- eller teknikfokus, när det gälleruppgradering av kunnande i produktions- och managementfrågor, med ett nätverksperspektivnär det gäller produkt- och marknadsfrågor. I ett policyperspektiv motsvaras detta av enblandning av sektorsprogram och geografiskt avgränsade program.

Enligt Storper är det också viktigt att utformningen av insatserna tar hänsyn till och sökermotarbeta den negativa sidan av ett produktionssystem som i så hög grad bygger påpersonliga relationer, och åsyftar tendensen till att systemet blir alltmer slutet, inte tar in nyamedlemmar och därmed tappar i dynamik.

I marknadsvärlden handlar innovationer om att minska standardiseringen av produkterna.Innovation går således ut på att göra produkterna mera dedicerade. Samtidigt byggerkonkurrensförmågan på flexibilitet i produktionsprocessen. Denna flexibilitet skapas genomatt rekombinera relativt standardiserade insatsprodukter, och därigenom ge den egnaprodukten egenskaper som gör den mer dedicerad. Standardiseringen och produktions-tekniken sätter gränserna för hur långt detta system kan närma sig det föregående.

De här begränsningarna innebär att det finns ett stort mått av priskonkurrens, genom attkunder kan spela ut olika leverantörer mot varandra. De företag som bryter mönstret gör dettaoftast genom att bättre än andra tillgodogöra sig den kompetens som finns blandspecialisterna i den interpersonella världen, eller genom att det, som i Italien, finns så kalladelokomotivföretag som driver produktionssystemet. Den japanska bilindustrin bröt ocksåunder 1980-talet mot etablerade mönster på ett liknande sätt. Snabba modellbyten ochmodellanpassning till bestämda målgrupper ingick i detta. Ett större mått avinformationsutbyte och lärande inom produktionssystemet ingick också.

Jämfört med de förhärskande modellerna är innovationer inom denna värld ofta avorganisatoriskt slag inom företagen, och sådana som förändrar relationerna mellan företagenså att det atomistiska företaget blir en del av ett nätverk. För att uppnå sådana förändringarpekar Storper på nödvändigheten av nya avtalsformer och liknande.

I industrivärlden sker innovation genom att stora företag bedriver forskning och utveckling iegen regi. Det problem som Storper lyfter fram är att det visat sig svårare för denna typ avföretag att utveckla produkter med de generiska egenskaper som medger stordriftsfördelar, änatt utveckla processinnovationer. Innovationsförmågan avseende nya produkter hänger ihopmed hur väl de stora företagen i denna värld förmår att etablera externa relationer till deninterpersonella världen och till den intellektuella världen. Samtidigt hotas dennaproduktionsordning, i hög grad förknippad med det amerikanska massproducerandestorföretaget, enligt Storper såväl av marknadsvärlden som av den interpersonella världen.Denna hotbild anger också utvecklingsvägarna.

Den intellektuella världen skiljer sig från de andra industrivärldar som Storper talar omgenom att den enbart producerar immateriella resultat. Den är därmed inte heller som regeljämförbar med de andra världarna. Ur innovationssynpunkt blir därmed frågan hur incitamentoch institutioner ska utformas för att volymen intellektuell produktion ska bli tillräckligt stor.Skillnaden mellan privat och kollektiv nytta av ny kunskap är ett klassiskt argument för



varför offentliga insatser kan vara motiverade. Storpers särskilda poäng är att han lyfter framde kulturskillnader som finns mellan kunskapsproduktion i den intellektuella världen ochmotsvarande aktivitet i industrivärlden. Tesen är också att den intellektuella världen börbetraktas som ett samhälle (community) och att policyfrågan handlar om vilka konventionersom är bäst ägnade att utveckla detta samhälle, om det visar sig att varken kontrakt ellerimmaterialrättsliga regelverk är tillräckliga, vilket han hävdar.

Figur 4. Produktions- och innovationsvärldar enligt Storper.

External: QualityInternal: Market(Quality; Price)

Forms ofFlexibility

Local: Marketuncertainty as to

Quality

DemandFluctuation

QualityCompetition

Price asindicatory of

Qualityto Buyer

Evaluation ofquality

External: QualityInternal: Market(Quality; Price)

Forms ofFlexibility

Local: Marketuncertainty as to

Quality

DemandFluctuation

QualityCompetition

Price asindicatory of

Qualityto Buyer


External: QualityInternal:

Quality:Price

Forms ofFlexibility

Local: TemporalUncertainty as to

price

DemandFluctuation

Price first:Quality Second

Competition

LocalIndustrialStandard


External: QualityInternal:

Quality:Price

Forms ofFlexibility

Local: TemporalUncertainty as to

price

DemandFluctuation

Price first:Quality Second

Competition

LocalIndustrialStandard


External: Qualityand Quantity

Internal: Quality

Forms ofFlexibility

SupplyFluctuation

Creates DemandFluctuation

DemandFluctuation

Via LearningCompetition

Scientific &Ethical Rules


External: Qualityand Quantity

Internal: Quality

Forms ofFlexibility

SupplyFluctuation

Creates DemandFluctuation

DemandFluctuation

Via LearningCompetition

Scientific &Ethical Rules


External:Quantity

Internal: Quality

Forms ofFlexibility

Widely DiffusedTemporal Risks

as to Quantity(Business Cycle)

DemandFluctuation

Via PriceCompetition

Widely DiffusedIndustrial

Standards


External:Quantity

Internal: Quality

Forms ofFlexibility

Widely DiffusedTemporal Risks

as to Quantity(Business Cycle)

DemandFluctuation

Via PriceCompetition

Widely DiffusedIndustrial

Standards


Critical Resources and Competences

Specialized Products Standardized Products

Ded

icat

edP

rodu

cts

Gen

eric

Pro

duct

s

Mar

ket

Mar

ket

Unc

erta

inty

Pre

dict

abili

ty

The Marchallian Model The Market Model

The Innovation Model The Industrial Model

Economies of Variety Economies of Scale

Technology and Production Process

Innovation as Collective Action



Som framgått av redovisningen är gränsdragningen mellan de olika industrivärldarna intealldeles lätt att göra. Det är också bara undantagsvis så att en av dessa industrivärldar ärensamt förekommande i en bestämd region.

Den här redovisade typologin bygger på begrepp som är tämligen svårfångade i siffror. Ändåansluter den väl till vår svenska diskussion om Gnosjöandan som gynnsam förentreprenörskap och Bruksandan som negativ för denna. Storper visar varför geografisknärhet är betydelsefull. Hans analys implicerar också att politiska ingrepp måste anpassas tillförutsättningar och drivkrafter i de olika världar han rör sig med.

De tre olika typologier som beskrivits här är sinsemellan tämligen olika. Delvis har detta attgöra med att Storper inte uttalat analyserar regionala innovationssystem, utan, som han säger,regionala produktionsvärldar. Han har också tydligare än de andra koordinerings-problematiken i centrum för sin analys.

4.3.4. Policyimplikationer

När Freeman lanserade begreppet nationella innovationssystem fanns som en viktig bakgrundden japanska frammarschen under 1980-talet, som byggde på mycket starka företag ochkeiretsus, inom vilka kunskapsutbyten skedde mellan företag. Universiteten syntes dock spelaen mycket liten roll för den industriella utvecklingen. Det var helt enkelt svårt att förstå denjapanska utvecklingen inom ramen för rådande synsätt, där man i många andra OECD-länderbetonade betydelsen av vetenskap, medan den japanska framgången syntes bygga mer påeffektiv användning av teknik och vardagsinnovationer.

På liknande sätt var det med de tidiga studierna av de industriella distrikten i Italien, somgjordes av Sabel. Där kunde man konstatera att de italienska företagen, till skillnad från sinakonkurrenter i andra OECD-länder, kunde motstå konkurrensen från lågkostnadsproducenterinom produktområden som klassificerades som lågteknologiska. Framgångsfaktorn var denflexibilitet som nätverksorganiseringen möjliggjorde, i förening med innovationsförmågabeträffande designen av produkterna. De italienska företagens konkurrensförmåga byggdedärför tidigt på så kallade intangible assets.

Det tredje återkommande goda exemplet är Baden-Wurttemberg, där en framgångsrikverkstadsindustri, med ett stort inslag av icke-forskande medelstora företag, gavs tillgång tillny teknik genom ett väl utbyggt system för kunskapsöverföring från olika typer avforskningsinstitut.

Det återkommande poängen är att det fanns möjligheter till en dynamisk utveckling avnäringslivet utan någon särskilt stark direkt forskningsanknytning. Det var snarare teknik ochinnovation som framstod som nyckelbegreppen.

Den litteratur som refererats i det här avsnittet speglar i hög grad de observationer och nyaidéer som växte fram under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Den speglar ocksåden gradvisa förändringen från en diskussion om nationella innovationssystem till enbetoning av lokala och regionala innovationssystem. Den viktiga observationen, somFreeman och andra som arbetade med nationella innovationssystem gjorde, var att kunskapinte producerades och användes i ett ”vacuum”, utan var beroende av sitt sammanhang. Tillen början fokuserades därför på att kartlägga dessa sammanhang i olika avseenden, med entyngdpunkt på att beskriva skillnader avseende formella strukturer som regelverk och vilkasom agerade i innovationssystemet. Detta gällde forskningssystemets aktörer, såväl finan-siärer som utförare. Redan detta ställde till en del problem i stora länder. Svårigheterna med



det nationella perspektivet blev allt större ju mer relationer och interaktion mellan aktörernakom i centrum.

Ett annat skäl till detta är också att det systemperspektiv som anläggs gör att frågor omstyrning och koordinering blir viktiga Eftersom företagen är centrala aktörer, är det uppenbartatt marknadsstyrning är en väsentlig del av innovationssystemet. Forskningssystemet utgörockså en stor del av innovationssystemet. Genom den betydande offentliga finansieringen avforskning kommer också administrativ eller hierarkisk styrning att vara framträdande. Denprincipiella frågan är hur de här två olika styrningsformerna kan förenas på ett effektivt sätt.Praktiskt handlar detta om förutsättningarna för relationer och kunskapsutbyte mellan företagoch högskolor.

Budskapet från de som forskat om de industriella distrikten i Italien och omnätverksorganisering, är att denna form för samverkan mellan privat och offentligt utgör ettnytt sätt att koordinera beslut och därmed ett alternativ till marknad och hierarki. För attnätverk ska fungera effektivt förutsätts emellertid att det kan etableras ett förtroende mellaningående parter. Om inte samverkan bygger på förtroende blir transaktionskostnaderna höga,eftersom det är tidsödande och svårt att i kontrakt reglera samverkan som omfattar icke-standardiserade produkter eller tjänster.

Som framgått, utgår analyserna av regionala innovationssystem från att förutsättningarna föratt genomföra transaktioner baserade på förtroende skiljer sig åt mellan regioner. Förtroendeeller inte är en del av de rådande konventionerna. Samspelet mellan ekonomiska förhållandenoch sociala och kulturella är därmed mycket centralt i de analyser av regionala innovations-system som redovisats.

Betydelsen av förtroende hänger också ihop med att författarna lägger stor vikt vid utbytetmellan aktörerna inom nätverken av tyst kunskap, som är väsentligt svårare att överföra änden kodifierade. Man kan säga att de regioner som lyfts fram som förebilder har byggt sinkonkurrensförmåga på utbyte och användning av tyst kunskap, samtidigt som den globalatrenden i spåren av informations- och kommunikationsteknikens utveckling varit en allt merökande kodifiering av kunskap.

Därmed är vi inne på en av de problematiska aspekterna av analyserna av innovationssystem,nämligen att de handlar om den gamla ekonomin. Informationstekniken reducerar ocksåtransaktionskostnader, förutsatt att data och information kan kodifieras. Allteftersomtillgången på bandbredd kommer att öka, kommer allt mer kvalificerat informationsutbyte attkunna ske med teknikens hjälp.

Det finns många förespråkare för tesen att bredbandsrevolutionen innebär att de territoriellaaspekter som betonas så starkt i analyserna av regionala innovationssystem blir ointressanta.En av dessa är Manuel Castells, som i the Information Age hävdar att platsen (space) blirunderordnad den kraft som ligger i kommunikationsflödena och den logik som driver olikanätverk. Om detta råder delade meningar. Den av de här refererade författarna som starkasthävdar territoriets betydelse, även i den nya ekonomin, är som framgått Storper. Den frågasom infinner sig i relation till Storper och andras betoning av konventioner är hur storaskillnader som finns i detta avseende i andra länder än Italien. I ett svenskt perspektiv är detuppenbart att associationerna går till Gnosjö och Bergslagen.

Svaret på den här frågan beror naturligtvis till betydande del på hur man ser på relationenmellan den ekonomiska verkligheten och den sociala och kulturella, eller med andra ord:formas konventionerna av den ekonomiska strukturen eller tvärtom? I de industriella



distrikten i Italien tycks det vara så att konventionerna påverkat det ekonomiska livet. Ser vitill Sverige kan man reflektera över om bruksandan i Bergslagen var en social företeelse sombergshanteringen och stålindustrin drog nytta av, eller om det var så att den ekonomiskaorganisationen gav upphov till de sociala och kulturella mönster som bruksandanmanifesterar.

Sannolikhet är det så att sett över en längre tidsperiod växelverkar konventioner ochekonomisk struktur. Betydelsen av konventionerna märks sannolikt heller inte så tydligtunder stabila förhållanden som de gör i brytningstider. Det är då som konventioner kanmotverka eller stödja ekonomisk och social anpassning till nya förhållanden.

Nätverksekonomin - dragkedjan

Transaktion Kontrakt Partnering;nätverkssamarbete

Relationslös

Formellrelation

Ömsesidigt utbyte,lärande

©Arne Eriksson

Råvaruförädling,rutinproduktion

Verkstads -industri;off.sektor

Kunskapsintensiv industri”Innehållsindustrin”

Figur 5. Dragkedjan som metafor för olika typer av ekonomisk och social organisation.

Detta illustreras med Figur 5. I denna representeras nätverksekonomin av den ihopdragna,högra delen av dragkedjan, och den gamla ekonomin av dess vänstra del. I den vänstra delenav figuren har vi företag som säljer standardiserade produkter, oftast utan kunskap omslutanvändarens behov. Priset är givet av världsmarknaden, varför konkurrenskraften bestämsav produktionskostnaderna. Ett exempel på denna typ av företag kan vara ett litet sågverk,som säljer via en lång rad mellanhänder. Här finns ingen relation mellan köpare och säljare,och därför inte heller någon möjlighet till ömsesidigt utbyte.

För denna del av dragkedjan är det knappast relevant att tala om regionala innovationssystem.Konkurrenskraften för företag av detta slag beror i övervägande grad av hur väl de förmår attfölja med i den produktionstekniska utvecklingen genom att investera i nya maskiner. Meddetta blir möjligheterna att finansiera fysiska investeringar i vilken ny kunskap är inbyggdavgörande. De är således i huvudsak användare av de produkter och tjänster som utvecklatsinom andra regionala innovationssystem. Eftersom verksamheten till sin karaktär är sådan attdet handlar om relativt oförädlade produkter, är det också av det skälet svårt att appliceraklusteranalysens underliggande värdekedja på denna typ av verksamhet.

Som Storper anför, är den svåra utmaningen att göra produkterna mera dedicerade ellerkundanpassade. Förutsättningarna för detta beror av vilka kopplingar företagen har till andraföretag, till exempel via lokala företagarföreningar etc. Det viktiga lärandet sker inte av andrainom branschen, utan från företag som finns längre till höger i dragkedjan. Förutsättningarnaför lärandet är också att kunskapen inom denna typ av verksamhet i hög grad är av deterfarenhetsbaserade eller tysta slaget, vilket begränsar aktionsutrymmet för utbildnings-insatser av traditionellt slag.



Policymässigt betyder detta att branschöverskridande program är betydelsefulla, vilka kanvara svåra att genomföra därför att sektorstänkandet ofta är starkt utvecklat inom dessa typerav verksamheter. Utan att ha det siffermässigt belagt är hypotesen att inte så få lokalaarbetsmarknader i Sverige har starka inslag av denna typ av verksamhet. Eftersom företageninte har för vana att samverka med andra företag, är det rimligt att anta att de inte heller serdet naturligt att samverka med offentliga aktörer. Strukturellt möter denna typ av verksamhetallt större konkurrensproblem i ett land som Sverige, med jämförelsevis höga (arbetskrafts)-kostnader.

Majoriteten av de svenska storföretagen inom verkstadsindustrin och deras underleverantörertillhör dragkedjans mittersta del, med en dragning åt den högra delen. De har varitframgångsrika i att kundanpassa sina produkter, men även i att organisera och effektivt styraproduktion av komplexa produkter och system. I detta ligger att de också bedriver omfattandeegen forskning och utveckling samt har väl utvecklade kontakter med universitet i Sverigeoch utlandet.

I ljuset av Storpers analys är frågan om de framöver kommer att bygga sin konkurrenskraft påfortsatt kundanpassning, och därmed följande investeringar i intangibler av olika slag ochanknytning till den interpersonella världen, eller om de i ännu högre grad än hittills förlitarsig på att fördjupa anknytningarna till den intellektuella världen. Det är inte givet vilken avdessa utvecklingsvägar som har störst betydelse med hänsyn till regionala innovationssystem.De undersökningar som finns antyder att de här företagen agerar i starkt internationaliseradesystem, där den regionala komponenten inte är så framträdande.

Det finns en del undersökningar som tyder på att svenska storföretag är merinternationaliserade än sina motsvarigheter i andra länder. Situationen i Sverige skulledärmed påminna om den problematik som Braczyk & Heidenreich tar upp i sin analys, medexempel från Baden-Wurttemberg, där de menar att institutionella förhållanden behöverförändras för att den tekniska utvecklingspotential som finns i företagen ska kunna realiseras.Man kan tolka den svenska industrins krav på ökad industrirelevans i forskningen som ettexempel på något liknande.

Det finns också en spridning inom denna del av dragkedjan, där de företag som är slut-leverantörer av komplexa system ligger längst till höger och de som i större utsträckning mot-svarar Storpers beskrivning av den industriella världen ligger till vänster.

Det finns tecken som tyder på att de företag som tillhör denna del av dragkedjan kommer attutsättas för ett kraftigt omvandlingstryck. En del av denna kraft kommer från att köparföretagsöker vältra över kostnader på underleverantörer, vilket medför att dessa måste uppgraderasin kapacitet för utveckling och innovation. En annan del av kraften kommer från en ökandeanvändning av elektronisk handel, där mjukvaran för att arrangera auktioner på Nätet bliralltmer sofistikerad. Auktionsmodellen, dvs beteendet i den vänstra delen av dragkedjan,kommer därför att växa i omfattning och innefatta allt mer kvalificerade produkter.

Samtidigt utsätts köparföretagen för konkurrens av konkurrenter som tillägnat sig nätverks-organiseringens fördelar genom extern samverkan och förändringar av arbetsorganisationmed mera.

Det finns alltså en risk för att den tredelade dragkedjan tenderar att delas i två delar. I den enadelen härskar auktionsmodellen, och lägsta pris blir ett mycket avgörande konkurrensmedel.Det är också en modell som i det närmaste utesluter det lärande utbytet mellan företag, somde olika författarna diskuterat.



I den andra delen av dragkedjan får vi de nya kunskaps- och kontaktintensiva verksam-heterna, som grundar sin konkurrenskraft på förmågan att, med Storper, tappa av den inter-personella världen dess kompetens och på samma sätt tillgodogöra sig den intellektuellavärldens resultat. Frågan är vad detta leder till när det gäller produktionens lokalisering. Mankan till exempel redan i dag se att Silicon Valley i praktiken blivit en plats för utveckling avnya produkter, medan produktionen av dem sker i Austin, Texas, eller i Asien. En liknandeutveckling som allmänt mönster skulle förmodligen ytterligare kraftigt förstärka de struk-turella förändringar som redan kan iakttas när det gäller den regionala utvecklingen i Sverige.

Den högra delen av dragkedjan representerar de förhållanden som är i snabb tillväxt, mensom ännu har begränsad utbredning framför allt till de företag som är direkt förknippade med”den nya ekonomin”. Teknik och konkurrens i samverkan driver i den riktningen. Här är rela-tionerna mellan köpare och säljare täta, liksom mellan deltagarna i nätverket.

Frågan för offentliga aktörer är om det med hänsyn till den offentliga rollen går att vara enpartner i de mest utvecklade nätverken, eller om det är kontraktsmodellen som är denmöjliga. Att delta i ett kunskapsutbyte i de mest utvecklade nätverken förutsätter att maningår i dem. Det betyder att högskolor och universitet behöver agera i en konsultroll somkommer i konflikt med de andra roller som högskolan har. Industriforskningsinstituten harbättre möjligheter att agera som partners i nätverk. Man kan också se hur vissa så kalladeforskningsnära företag agerar som ”gränsgångare” mellan akademi och företag. En viktigfråga för framtiden är alltså under vilka former som universitet och högskolor ska samarbetamed företagsnätverk, och vilka relationer högskolan ska ha till nya slag av ”kunskapsföretag”som kan utvecklas.

Från policysynpunkt är det viktigt att notera att de olika delarna av dragkedjan påverkas olikaav olika åtgärder. Finansiellt stöd till fysiska investeringar har störst betydelse för företagen iden vänstra delen av dragkedjan, medan företagen i den högra delen är mer intresserade avstöd till ”intangible assets”.

I princip finns det tre typer av politiska åtgärder. De kan vara beslut om regler, dvs attpåverka institutionella förhållanden. De kan avse investeringar i infrastruktur, och de kanslutligen anta formen av finansiellt stöd som direkt påverkar företags incitament. Under detsenaste decenniet har det skett en markerad tyngdpunktsförskjutning bort från finansiellt stödi riktning mot regelförändring och investeringar i infrastruktur. Totalt sett har regler,infrastruktur och finansiellt stöd stor betydelse för att bestämma en investeraresincitamentsstruktur. Den viktiga frågan i brytningstiden mellan en framväxande ny ekonomioch den fortfarande dominerande gamla ekonomin är hur åtgärderna totalt sett verkar på dennya ekonomin och på den gamla. Som vi ser i Sverige och andra länder har detta uppenbararegionala effekter.

Internationellt har den bristande tillpassningen mellan den nya ekonomin och den samladeeffekten av regler, infrastruktur och finansiellt stöd givit upphov till idéer om attsystemmisslyckanden bör tillföras som en grund för politiska ingrepp, i tillägg till detklassiska argumentet om marknadsmisslyckanden. Problemet är att denna diskussion förtsmed utgångspunkt i föreställningen om nationella innovationssystem. Den typ av institutio-nella förhållanden som vi här talar om som konventioner, tas det inte hänsyn till i dennanationellt orienterade policydiskussion. Om hänsyn tas till sådana regionala skillnader, bliranspråken på politikens kunskapsunderlag utomordentligt högt ställda. Det handlar om attkunna ta hänsyn till strukturella skillnader, som kan hänföras till såväl typ av ekonomiskverksamhet (placeringen längs dragkedjan) som till regionala skillnader.



För att klara detta behövs en ny blandning av top-down och bottom-up. Det behövs ett inslagav top-down eftersom det nationella regelverket kan behöva göras tydligare och system-effekterna av investeringar i infrastruktur ska kunna hävdas. Bottom-up behövs för attanpassningar ska kunna ske till konventioner och till behovet av finansiellt stöd. De regionalatillväxtavtalen är i Sverige är ett sätt att söka klara ut dessa avvägningar. Liknande processerpågår i andra länder, vilket kommer att framgå av nästa avsnitt.

Det kan dock konstateras att processen i Sverige hitintills inte baserats på ett tillräckligt gottkunskapsunderlag för att lyfta fram ett systemperspektiv, vare sig nationellt eller regionalt.



5. Avbildningar av regionala innovationssystem

5.1. Utgångspunkter, syfte och källor

Syftet med detta avsnitt är att redovisa en del av de studier som sökt att empiriskt beskrivaregionala innovationssystem. I avsnittet kommer också policyinitiativ i Kanada och Walessom bygger på de här tankegångarna att redovisas. En del av underlaget för redovisningen avpolicyinitiativen inhämtades under en studieresa till Kanada och Wales i slutet av september1999.

Det finns i den tidigare nämnda litteraturen en rad fallbeskrivningar av regionala innovations-system. Det genomgående intrycket är att fallbeskrivningarna ligger en bit ifrån den teore-tiska diskussionen. Nedan presenteras ett par av de studier som är särskilt intressanta urmetodsynpunkt. Tyngdpunkten kommer geografiskt att vara Kanada och Wales.

I Kanada satsas en hel del resurser på forskning om regionala innovationssystem. Bakomdetta ligger en självbild som säger att det satsas för lite på innovation och forskning i kana-densiskt näringsliv. En delförklaring till detta är det stora beroendet som den kanadensiskaekonomin har av den amerikanska. Amerikanska företag producerar i Kanada, eftersom pro-duktionskostnaderna är lägre än i USA, men utför forskning och utveckling i USA.

Forskningen om regionala innovationssystem i Kanada har en klangbotten i den ekonomiskautvecklingspolitik som förs av provinsregeringarna och av den federala regeringen. Portersidéer om kluster slog tidigt igenom i Kanada. Såväl i Québec som i Ontario och AtlantiskaKanada har klusteranalyser och utvecklingsprogram byggda på dessa utarbetats under 1990-talet. I praktisk politik handlar det fortfarande om klusterpolitik, även om den marknadsförsunder rubriken regional innovationspolitik.

I Wales har Welsh Development Agency, understödda av forskare som Phil Cooke och KevinMorgan, under senare år utvecklat sin tidigare modell för utveckling av ”supply chains” tillen mer fullständig klustereller regional innovationspolitik.

5.2. Kanada

5.2.1. Den federala regeringen

Den federala regeringen i Kanada prioriterar innovationspolitik högt på sin dagordning. Dethar kommit till uttryck i en serie policydokument de senaste åren. I mars 1996 laderegeringen fram sin strategi for forskning och utveckling.15 I slutet av 1997 redovisades förförsta gången en heltäckande rapport om federal forskning och utveckling.16 I den rapportenbetonades två teman: innovation och människor. Dessa teman utvecklas ytterligare i enrapport från början av 1999.17 Utvecklingen av forsknings- och teknikpolitiken har skett inomramen för omfattande nedskärningar av den federala budgeten. Mellan 1981 och 1998minskade den federala andelen av nationell FoU från 33 till 22 procent. Liksom i andra länderökar de statliga satsningarna på FoU nu åter, efter en nedgång i början av 1990-talet.

15 Science and Technology for the New Century: A Federal Strategy16 Minding Our Future17 Building Momentum. A report on Federal Science and Technology 1998



Den federala politiken utformas i ett spel med provinsregeringarna, som har ansvaret föruniversiteten. Den federala regeringen finansierar, som i Sverige, universitetsforskning viaforskningsråd och ger stöd till FoU i företag. Omkring 40 procent av de federala utgifternaför FoU går till dessa ändamål. Därutöver driver den federala regeringen också ett nätverk avforskningsinstitut. En viktig fråga de senaste åren har varit att öka kommersialiseringen avforskningsresultat från såväl forskningsinstituten som universiteten.

Under de kommande åren kommer anslagen till forskningsråden att öka. Satsningar görsockså på Centers of Excellence (90 miljoner CAD för tre år), för att stödja samverkan mellanforskare och företag. Det finns också en viss profil mot bioteknisk och medicinsk forskning.

De två största initiativen är Canada Foundation for Innovation (CFI) och Technology Partner-ships Canada (TPC). CFI tillkom i 1997 års budget. Den federala regeringen tillsköt 800miljoner CAD för att stödja infrastrukturen för forskning vid forskningsinstitutioner över helalandet under en femårsperiod. En av tankarna med den federala regeringens forskningspolitikär att etablera partnerskap med näringsliv och provinsregeringar. När det gäller CFI har dettatill exempel inneburit att provinsregeringen i Ontario har adderat 135 miljoner CAD frånOntario Research and Development Challenge Fund, som matchning till de federala sats-ningarna. TPC syftar till att tillsammans med näringslivet kommersialisera nya produkter ochprocesser. Det federala anslaget är 150 miljoner CAD för tre år.

I Kanada beslöt tre forskningsråd hösten 1998 att finansiera ”New Joint Initiative onInnovation Systems”. Det treåriga programmet stödjer universitetsforskning om teknisk för-ändring och ekonomisk utveckling samt hur karaktäristika hos regionala innovationssystempåverkar hur innovationer avseende produkter, tjänster, organisation och produktionsteknikanvänds.

Programmet drivs som ett nätverk med fem noder:

1. The InnoCom Sub-Network of Innovation Systems Research Network, lett av AdamHolbrook, Simon Fraser University

2. Ontario Network on the Regional Innovation System (ONRIS), lett av David Wolfe ochMeric Gertler, University of Toronto

3. Program of Research on Management of Innovation Systems (PROMIS), lett av John dela Mothe, University of Ottawa

4. Le réseau du Québec sur les systèmes régionaux d’innovation (RQSRI), lett av RéjeanLandry, Université Laval

5. Sub-Network on ICT-Intensive Innovation Systems in Atlantic Canada, lett av NorbertSchaefer, University of New Brunswick.

Idégivare till forskningsprogrammet var Jack Smith, som finns vid National ResearchCouncil (NRC) i Ottawa. NRC är inte bara ett forskningsråd utan också ansvariga för ett antalnationella forskningsinstitut. De spelar också motsvarande roll som NUTEK har beträffandetekniköverföring, och är i denna roll ansvariga för Industrial Research Assistance Program(IRAP) och Canada Technology Network (CTN). NRC bidrar enligt egen utsago i det kana-densiska nationella innovationssystemet till:

• att förbättra den nationella tekniska infrastrukturen, via de provnings- och testresursersom finns vid forskningsinstituten,

• att förbättra tillgången till forskarutbildad personal genom stipendier med mera,



• att driva industrirelevanta forskningsprogram,

• att stimulera teknikutveckling,

• att främja teknikspridning och kommersialisering av forskningsresultat,

• att stödja nyföretagande genom inkubatorer och finansiellt stöd,

• att förstärka regionala innovationssystem via nätverksprojekt och konsortier.

NCR är dessutom standardiseringsmyndighet i Kanada.

Bakom NRC:s engagemang för att öka förståelsen av hur innovationssystem fungerar liggerett antal djupgående förändringar som är förknippade med den nya ekonomin. Enligt JackSmith är dessa förändringar:

Från TillForskning och utveckling Innovation

Industripolitik Innovationssystem

Linjär process Ömsesidiga beroenden

Industrisektorer (branscher) Tekniskt-ekonomiska kluster

Regional utveckling Teknopoler (klustrens geografi)

Fysisk infrastruktur Virtuell infostruktur

(Tangibla) Industriprodukter (Intangibla) Kunskapstjänster

Sammantagna verkar de här förändringarna i riktningen att den lokala och regionala nivånblir en allt viktigare arena för företagen. Detta beror enligt Smith framför allt på denbetydelse som nätverk, relationer och socialt kapital har i den nya ekonomin. Liksom iSverige domineras den kanadensiska ekonomin av den gamla ekonomins företag, för vilkadessa begrepp inte varit centrala. Det betyder att inriktningen av initiativ för att utveckla mereffektiva innovationssystem måste anpassas till hur ”connected” företagen är i utgångsläget.Figur 6 nedan illustrerar tankegången.

F o k u s fö r å tg ä rd e r fö r a t t b y g g a e ffe k tiv a in n o v a tio n s s ys te me n lig t J a c k S m ith , N R C

S v a g t lä n k a d e s y s te m

F ö rs tä rk a lä n k n in g a r o c hIn fra s t ru k tu r

S ta rk a re lä n k a d e s ys te m

U tv e c k la s ty rk e fa k to re r

V ä l u tv e c k la d e n ä tv e rk

F rä m ja ti llv ä x t

K u n s k a p F in a n s ie r in g M ä n n is k o r T illg å n g t il l g lo b a l m a rk n a d

Figur 6. Effektiva innovationssystem enligt J. Smith, NRC.

Poängen är att de minst utvecklade innovationssystemen måste ”väckas” med insiktsskapandekunskapsöverföring. De något mindre kan tillgodogöra sig ny personbunden kompetens,möjligen i samband med finansiellt stöd, medan de utvecklade nätverken behöver hjälp medatt nå vidare marknader. Innehållet i politiken varierar sålunda med hur utvecklade klustren



är. En förutsättning för en sådan politik är förstås att det finns en kunskapsbas och analys-verktyg för att klarlägga i vilken fas systemen är. Det forskningsprojekt som nämnts syftar tillatt vidareutveckla den kunskap som redan finns inom NRC.

Inom NRC har omfattande analyser gjorts av vilka kluster som finns i Kanada, enligt detsynsätt som presenterades i föregående kapitel om industriella kluster. Ett av de mest utveck-lade klustren i landet finns inom informations- och kommunikationsteknik i Ottawa.

När det gäller Ottawa finns det skäl att något kommentera de relativt höga värdena somregionen fått för eldsjälar och för informationsnätverk, eftersom forskare och praktiker iKanada tillskriver en viss organisation särskild betydelse för dessa. Det de åsyftar är enorganisation som förkortas OCRI, vilket betyder The Ottawa Centre for Research andInnovation. Detta är en utvecklingsorganisation med provinsregeringen, näringslivet och uni-versiteten som ägare. Organisationen startades ursprungligen för att finansiera närings-livsrelevant forskning och utbildning, men har utvecklats till att bli en knutpunkt i olika typerav formella och informella nätverk i Ottawa. Den har trovärdighet hos såväl politiker somnäringsliv och kan därför agera som brobyggare och initiativtagare till samverkansprojekt avolika slag. Det handlar således om ett slags organiserat samhällsentreprenörskap. Organisa-tionen finansierar fortfarande forskning och utbildning, men har, som faktarutan nedan visar,vidgat sitt arbetsområde.



OCRI offers a comprehensive suite of professional development events to enhance skills in technology management andmarketing.

Zone5ive: The Technology Marketing Forum is a seminar series designed exclusively for Ottawa’s rapidly growingtechnology marketing community. This group’s objective is to provide a highly focused networking environment; mentoringfor SMEs; and stronger linkages to local educational institutions. Each month, Zone5ive offers a high-energy, power-packedsession with the best marketing talent available to discuss current and emerging issues in the technology sector. Zone5ive(Z5) meets from 11:30 a.m. to 1:30 p.m. at Nepean City Council Chambers on the second Thursday of most months. SomeZ5 sessions also feature optional Extreme sessions, a panel presentation, which covers in detail a core technology-marketingtopic with extensive audience interaction.

45th Circuit: The Technology Legal Forum – This seminar series brings together a wide range of professionals interested incurrent and emerging legal issues in technology development and applications. Program content is aimed at the interest levelof an in-house counsel. The 45th Circuit is also building bonds within the technology sector by highlighting the rising bench-strength capabilities of Ottawa legal practices serving the industry. Speakers come from a range of supporting firms andtechnology companies, as well as from the legal divisions of various federal government policy agencies. The 45th Circuitmeets at the Sheraton Hotel from 11:45 a.m. to 1:30 p.m. on the first Tuesday of most months.

Technology Executive Breakfast (TEB): The Senior Management Forum is Ottawa’s premiere networking forum forsenior and executive management in technology companies, be they small or large, start-up or established. Leading industryveterans share their personal experience and their perspectives on corporate issues relevant to all players in the technologyindustry business. The TEB meets at the Corel Centre from 7:00 a.m. to 9:00 a.m. on the final Thursday of most months.Most TEBs also feature an optional ”Plus” session, which involves a panel presentation on a timely technology topic and issponsored by leading service providers.

Software Process Improvement Forum (SPIN): The Software Process Improvement Network is a meeting place for thefree and open exchange of software process improvement expertise, experiences, and ideas. The objective is to promoteprocess improvement, process maturity, and high-quality software-based products in the Ottawa region. It involves an activeprogram of networking, presentations, publications/discussion groups, and liaisons with similar groups.

SCOAP is an independent organization formally affiliated with OCRI, which focuses upon exploring the management, useand impact of information in the knowledge-based society. SCOAP promotes dialogue and participation from the public,private and academic sectors in order to help facilitate understanding, adaptation and management of the changes resultingfrom the increasing importance of information and technology in our knowledge-based society. Its monthly events are a mixof meal sessions as well as longer length professional development sessions featuring leading practitioners in their respectivefields. The 1998–99 program will concentrate much of its program upon Knowledge Innovation concepts and practices.SCOAP meets at the Chateau Laurier usually at noon on the third Thursday of most months.

Tech Talk: A new technology exchange program designed to facilitate the flow of research information between high-technology companies and universities and colleges. This series of bi-monthly technology research workshops will bringtogether communications, information technology and digital media researchers to discuss leading-edge issues and solutions.Tech Talk is developed jointly by the Communications and Information Technology Ontario (CITO) and the Ottawa Centrefor Research and Innovation (OCRI). TechTalk workshops planned include: E-Commerce Technologies, HighspeedSemiconductor Research Modelling and Simulation of Electronic Systems.

Spotlight is a new series of professional development and educational seminars which provide the technology communitywith an opportunity to obtain a concentrated understanding of a specific area of knowledge pertaining to their businessactivities. Each offering is a stand-alone seminar developed in concert with a sponsoring organization and usually presentedin a panel presentation and discussion format with maximum audience interaction. Most Spotlight Seminars will occur as amorning session usually from 8:30 to 11:30 a.m. and generally on the second to fourth Tuesdays during the month.

Tomorrows Technology Today (3T) is a new forum aimed at providing insight into pending developments in theTechnology sector that will impact the way we work.

Technology sector firms and employees are being continually bombarded with new releases in hardware and software andquantum steps in technology which may have a significant impact on their bottom line. If you need insight into the pendingareas of technology you should you be investing in or adopting, the real impact of new technologies on your bottom line orjust want to know whether a new technology is really here to stay, then 3T meetings are for you. Come and hear lunchtimepresentations by world-class leading developers and protagonists of tomorrow’s technologies, question speakers at theleading edge of technology about your issues and, most importantly, network with other people like yourself who need toknow whether they will have to implement tomorrow’s technology today!

SmartStart: is a summer festival of workshops in science, math and related technologies for teachers.

Framgången med OCRI har medfört att en liknande organisation, Communitech, haretablerats i the Canadian Technology Triangle (CTT) med de fyra städerna Kitchener,Waterloo, Cambridge och Guelph. Det försök till samverkan mellan flera städer somCommunitech utgör, är ett exempel som innehåller en hel del lärdomar också för svenskt vid-



kommande. Dessa finns dokumenterade i en artikel18 av Jeffrey Roy, som vi också hade till-fälle att diskutera med under besöket.

Roy bedriver forskning om ”civic entpreneurship”. Han utvecklar i artikeln en argumen-tationslinje som går ut på att konkurrensfördelarna kan beskrivas i tre olika dimensioner. Denförsta är vad vi vanligen menar, nämligen att företagen är konkurrenskraftiga på grund avsina egna ansträngningar, det som kallas competitive advantage och som yttrar sig iindustriella kluster. Till denna fogar han intelligent advantage och collaborative advantage.Intresset för samhällsentreprenörskap kan hänföras till den tredje dimensionen.

Canadian Technology Triangle ligger omkring 20 mil från Toronto. Idén med CTT var att defyra städerna tillsammans skulle försöka skapa en regional samverkansidé. Idén bars av mot-svarigheten till utvecklings- eller näringslivschefer i svenska kommuner. Dessa fyra personerbildade en styrgrupp. I övrigt var samverkan byggd på en virtuell organisation.

Den ursprungliga tanken var att vinna stordriftsfördelar i den externa marknadsföringen avregionen. Efterhand har intresset vänts allt mer mot interna samverkansprojekt. Det handlarom fyra områden, nämligen strategisk planering, vad Roy kallar institutionell infrastruktur,näringslivsfrämjande, med fokus på befintliga företag och entreprenörskap, nyföretagandeoch småföretagsutveckling.

De befintliga beslutsstrukturerna i de ingående städerna har varit ett starkt hinder för sam-verkan. Försök har gjorts att utveckla mer nätverksorganiserade system, inte minst för att för-bättra samverkan med näringslivet. Bristen på framgång ledde till att näringslivet tog initiativtill bildandet av Communitech, vars syfte framför allt är att öka samverkan mellan företagenoch utbildnings- och forskningssystemet i regionen. Communitech har som enda organisationsitt geografiska område definierat av gränserna för CTT. Precis som förebilden OCRI arbetarCommunitech också som samhällsentreprenör. De slutsatser som Roy drar av sin analys avCTT är:

• att det behövs nya, mera nätverksbetonade typer av styrsystem för samverkan som skärigenom de befintliga strukturerna i respektive stad,

• att lokal samverkan inte är tillräcklig; det måste finnas kopplingar till andra beslutsnivåerinom den offentliga domänen men också överbryggning till den privata sektorn,

• att det behövs information om och analyser av samverkansregionen, inte bara de ingåendedelarna, och slutligen

• att den nya typ av aktör som Communitech representerar bör erkännas.

De regionala innovationssystemen i Kanada finns dokumenterade i ett antal artiklar i detidigare nämnda böckerna om regionala innovationssystem samt i policydokument.

5.2.2. Ontario

Provinsen

Ontario är Kanadas största provins i termer av befolkning, näringsliv och ekonomiskbetydelse. Provinsen svarar för cirka 40 procent av industriproduktionen i hela Kanada och

18 Roy J, Canada’s Technology Triangle – Local and Regional Systems of Innovation.



befolkningsandelen är lika stor. Provinsen har omkring elva miljoner invånare med två störrebefolkningstyngdpunkter i Toronto, med drygt tre miljoner, och Ottawa, med omkring enmiljon invånare. När det gäller näringslivsstrukturen har Ontario stora likheter med Sverige,med såväl råvarubaserad industri som en växande kunskapsintensiv sektor.

Det ekonomiska livet i den södra delen av provinsen påverkas starkt av närheten till USA ochhar så gjort under lång tid. Den amerikanska marknadens behov av mineraler och skogs-produkter var en viktig drivkraft i tidigare faser av industrialiseringen. Kanada har, specielltde senaste åren, gynnats av en fallande kurs på kanadadollarn mot den amerikanska. Detta harresulterat i ökande investeringar från USA, men har också ökat intresset bland kvalificeradarbetskraft inom speciellt IT-området att söka sig till den amerikanska arbetsmarknaden.

Det regionala innovationssystemet

Strukturellt finns enligt David Wolfe tre tydligare klustergrupperingar i provinsen. I Torontofinns ett starkt kluster kring biltillverkning. Utvecklingen inom detta påverkas av närheten tillDetroit och av att kostnaderna i Kanada är lägre än i USA. Hälften av exporten frånprovinsen går till de amerikanska delstaterna omkring de Stora sjöarna och består till mycketstor del av bilar och bilkomponenter. Det andra klustret är inom underhållning och nyamedia, där många amerikanska film- och TV-produktioner av liknande skäl spelas in iToronto. Det tredje är ett gryende kluster inom läkemedel och bioteknik. Det finns också enbetydande finanssektor i staden.

I Ottawa finns ett mycket starkt kluster med bas i kommunikationsteknik, med Nortel somledande företag. Utvecklingen av detta påminner om det som sker i Silicon Valley, med ettstort antal nybildningar av företag. Som tidigare nämnts spelar OCRI en viktig roll somarenaskapare och nätverksorganisatör i sammanhanget. I de södra delarna av provinsen skernu en utveckling av vintillverkning, i kombination med turism och annan livsstilsindustri.

Det här betyder att Ontario är mer dominerat av tillverkningsindustri än de andra provinsernai landet, vilket avspeglas i att mer än hälften av landets produktion av industriprodukter sker iOntario.

Det betydande utländska ägandet har varit en viktig utgångspunkt för flertalet av de studiersom gjorts av innovationssystemet i Kanada som helhet, men också för Ontario. En annan harvarit att utgifterna för forskning och utveckling inom industrin är lägre än i flertalet andra ut-vecklade OECD-länder. FoU-andelen uppgår till cirka 2 procent av provinsens BNP, varavnäringslivet svarar för omkring 60 procent. Vissa forskare har sett ett samband mellan dessatvå förhållanden, och argumenterat för att de utlandsägda fabrikerna varit renodlade samman-sättningsfabriker utan kapacitet till innovation. Andra har hävdat att det skett en spridning avmoderna tillverkningsmetoder från dem, och att detta förstärkts under 1980-talet då även dejapanska biltillverkarna förlade fabriker till Ontario. En annan förklaring till den låga FoU-andelen är också att branscher med traditionellt liten FoU, som skogsindustri och gruv-industri, spelar en stor roll i provinsen.

Med denna typ av struktur borde man förvänta sig att nätverksorganisering bland företageninte är så vanligt förekommande, och att de kopplingar som finns sker vertikalt längs för-ädlingskedjan snarare än horisontellt. Det finns en studie19 av detta som i det här samman-hanget är intressant i sak, men också för att den är ett exempel på den särskilda informations-

19 Gertler M, Wolfe D, Garkut G: The Dynamics of Regional Innovation in Ontario – Local and Regional Systems of Innovation



insamling som regelmässigt krävs för att belysa sambanden mellan företagen i ett lokalt/regionalt innovationssystem.

Undersökningen gjordes bland ett urval av de företag som under perioden 1990–95 hadeutnyttjat olika offentliga program i Ontario. De hade deltagit i de samverkansaktiviteter somgenomförs av Ontario Centers of Excellence. De hade också varit engagerade i de utveck-lingsprogram som den tidigare socialdemokratiska provinsregeringen bedrev under förstadelen av 1990-talet. Dessa program var branschinriktade och avsåg bilar och bilkomponenter,dator- och telekommunikationsindustri, verkstadsindustri, flygindustri med flera.

Skälet till att utvecklingsprogrammen bedrevs branschvis snarare än klustervis var, enligtDavid Wolfe som vid den tiden var ansvarig för dem i provinsregeringen, att de som ettviktigt syfte hade att få igång en dialog mellan de fackliga organisationerna och företags-ledningarna. Eftersom de fackliga organisationerna bedriver sin verksamhet från en bransch-mässig utgångspunkt hade det varit svårt att använda en klusteransats. Kontrollgruppenbestod av företag inom samma branscher som inte hade deltagit i de offentliga programmen.

Företagen stratifierades efter bransch, storlek och ägande. Utformningen av frågorna gjordesmed hänsynstagande till tidigare innovationsundersökningar av Statitistics Canada. Upplägg-ning och resultat från ett antal forskningsprojekt i Europa och USA med liknande inriktningpåverkade också enkätfrågorna. Som en jämförelsenorm vid tolkningen av resultatenanvändes Floridas20 undersökningar. Dennes beskrivning av det högpresterande företagetutgjorde ”benchmark”.

Det högpresterande företaget utmärks enligt Florida av att det bygger sin konkurrensförmågapå tekniska innovationer och har kapacitet att integrera innovations- och produktions-processen i företagen. Ny teknik kombineras med användning av nya organisationsformer,vilka medger att produkterna når marknaden tidigare än annars. Nya arbetssätt och kompe-tensutveckling av personalen är också ett utmärkande drag. Denna typ av företag uppvisarockså starka samverkans- och nätverksrelationer med andra företag, såväl kunder somleverantörer. Den stora poängen är att högpresterande företag opererar som ett integreratsystem, vilket möjliggörs av en framgångsrik användning och kombination av de egenskapersom nämnts. Med detta kan sägas att det högpresterande företaget i hög grad blir detsammasom ett kluster.

Enkäten bestod av fem delar. I den första ombads företagen bedöma sin konkurrenssituationoch de metoder (innovationer) de använder för att svara mot konkurrenstrycket. I den andraombads företagen att ange sina relationer till kunder, leverantörer och andra företag i sin egenbransch. Den tredje delen omfattade ett antal utvärderingsfrågor om offentliga stödprogram.Den fjärde omfattade frågor om relationer till forskningssystemet och i den femte ombadsföretagen ge bakgrundsdata av skilda slag. Med denna undersökningsdesign fångas, somframgått av föregående avsnitt, de centrala elementen i en avbildning av ett lokalt/regionaltinnovationssystem.

De två första delarna ger indikatorer på innovativt beteende, såväl beträffande internametoder och procedurer som externa relationer till kunder, leverantörer och företag i sammabransch, och medger också analyser av hur interna och externa förhållanden samverkar. Med

20 Richard Florida, vid H.Heinz III School of Public Policy and Management, genomförde i början av 1990-talet motsvarande studier avföretagen i de amerikanska delstaterna vid de Stora sjöarna. Dessa undersökningar resulterade bland annat i begreppet högpresterandeföretag. Inom det arbete som OECD gjorde i studien av Teknik, Produktivitet och Sysselsättning (TPJ) sammanställdes ett flertal liknandestudier, däribland NUTEK:s studie om Flexibla företag.



den ansats som frågorna speglar kan man konstatera att de inte tillåter avbildningar av indivi-duella nätverkskonstellationer eller system, utan enbart ger information om frekvensen avolika typer av samarbetsformer.

De slutsatser som dras i artikeln är att utbredningen av företagssamarbete är relativt liten. Iden mån det förekommer är det med leverantörer och kunder. Det är vanligare att beskrivarelationer med kunder i samarbetstermer än relationer med leverantörer. Samarbete medföretag i samma bransch förekommer i liten omfattning. På det hela taget är författarnas slut-sats att det är långt kvar till dess att produktionssystemet i Ontario uppvisar det slags nät-verksorganisering som en del europeiska regioner har.

Författarna menar vidare att detta är helt förenligt med grundläggande institutionella för-hållanden. Det handlar om lagar och förordningar, som i anglosachsisk anda är utformade föratt förhindra samverkan mellan företag. Det handlar också om arbetsmarknadens och kapital-marknadens funktionssätt. Den mycket decentraliserade arbetsmarknaden leder till instabilitetoch inlåsningseffekter, samtidigt som ”hiring and firing” är huvudprincipen för att nåflexibilitet. Det betyder att det råder konkurrens om kunnig arbetskraft, vilket försvårar upp-komsten av förtroendefulla relationer mellan företag. Kortsiktigheten och ett dominerandeexitbeteende hos kapitalmarknadens aktörer försvårar också.

Den offentliga delen av innovationssystemet omfattar såväl federala som provinsiellaresurser. Till de federala hör de nationella forskningsråden, som liksom forskningsråden iSverige ger bidrag till forskare. Dit hör också National Research Council (NRC), som trotsnamnet inte är ett forskningsråd i vanlig mening utan framför allt driver de statliga forsk-ningsinstituten och laboratorierna. I den rollen finansierar NRC forskning som ska varavärldsledande.

Som ett komplement till forskningsuppgiften har NRC också sedan lång tid bedrivit teknik-överföring från instituten till befintlig industri genom ett program som förkortas IRAP.NRC/IRAP är också en av huvudmännen, tillsammans med Industry Canada, för detnationella system för tekniköverföring, Canada Technology Network (CTN), som byggts uppunder de senaste åren.

Politik för att utveckla det regionala innovationssystemet

På provinsnivån finns i Ontario ett antal Centers of Excellence21. När dessa inrättades för merän tio år sedan var de sju till antalet, men dessa genomgick en period av sammanslagningar isamband med att provinsregeringen minskade sina anslag till FoU i mitten av 1990-talet.Förutom dessa centra har den nuvarande provinsregeringen de senaste åren genomfört ettantal nya initiativ som ett uttryck för den större politiska betydelse som stöd till innovationfått.

21 Information om Ontario Centers of Excellence finns på Internet http://www.ontcentex.org



De fyra provinscentra är:

1. Centre for Research in Earth and Space Technology

2. Communications and Information Technology Ontario

3. Materials and Manufacturing Ontario

4. Photonics Research Ontario.

De har samtliga som uppgift att stärka relationerna och samarbetet mellan industri ochuniversitet. Detta sker genom att de finansierar forskning i konsortieform, finansierarindustrirelevant forskarutbildning och agerar som nätverksorganisatörer och brygga mellanforskning och industri. Det största av dem är Materials and Manufacturing Ontario (MMO)22,som vi besökte vid vår studieresa. Även om det finns vissa skillnader mellan centra medavseende på förekomsten av grundforskning är konceptet i stort sett detsamma vid samtliga.Det är viktigt att uppmärksamma att forskningen bedrivs vid universiteten eller i vissa fall iföretagen. Vid centra bedrivs således ingen egen forskning, utan de fungerar som översättareav industrins behov.

MMO genomför flera program för att stimulera industrirelevant forskning i samarbete mellanföretag och forskare. Det rör sig om stipendieprogram för forskarutbildning, nätverks-aktiviteter, seminarier, stöd till bildning av tvärdisciplinära forskargrupper med mera samtfinansiering av kommersialisering och start av nya företag som kommersialiserar teknik förvilken MMO har de immateriella rättigheterna.

Den här programstrukturen döljer dock delvis vad som enligt Bob Civak är MMO:s främstastyrka, nämligen de personliga nätverken och kontakterna. Totalt omsätter MMO nästan 20miljoner CAD, varav drygt hälften kommer från provinsregeringen. Enligt Civak får MMOutväxling på sina medel genom att i praktiken finansiera enskilda professorer i deras egenforskning, för att därigenom också öppna deras institutioner för samarbete på andra nivåermellan företag och doktorander, mastersstuderande och studenter. Idén är, med Civaks, ordatt utnyttja professorernas ambitioner att vara imperiebyggare. En liknande modell användesmed stor framgång i Sverige av dåvarande Expertgruppen för regional utredningsverksamhet(ERU) i slutet av 1960-talet.

MMO får ett återflöde genom licensinkomster eftersom reglerna är sådana att Centers ofExcellence har äganderätten till resultaten av de projekt som de finansierar. Ett skäl till dettaär att det alltid ska finnas en möjlighet till kommersialisering av resultaten, om de inblandadeforskarna eller företagen inte vill använda resultaten av de projekt de varit inblandade i.Samtliga forskare som får stöd från MMO måste också bli medlemmar i MMO Network.Denna församling av forskare och företagsrepresentanter inbjuds till föreläsningar och forum-aktiviteter och är ”försäljarna” av MMO på bredden.

Den uppgift som MMO har delas i Sverige mellan NUTEK, KK-stiftelsen och Teknikbro-stiftelserna. Ingen av dessa organisationer synes arbeta lika målmedvetet med nätverkandeoch odling av personliga relationer. Sannolikt är en bidragande orsak till detta att det ansesvara en konflikt mellan den offentliga myndighetsrollen och sådana personliga relationer,med risk för favorisering etc. Samtidigt har MMO i sitt arbetssätt dragit rätt slutsatser av denanalys som gjordes tidigare, där just denna typ av personbundna relationer är kärnan i deregionala innovationssystemen. Förmodligen är denna balansakt mellan värdering av och

22 http://www.mmo.on.ca



relation till projekt, program och person en av de knivigaste konsekvenserna av den tidigareanalysen. Den traditionella modellen innebär att staten och myndigheterna förväntas ageramed utgångspunkt i tydliga regler som tillämpas på ett oförvitligt sätt. Det är inte lätt atttillämpa denna modell för att stödja nätverk och bygga upp uthålliga relationer.

Den nuvarande provinsregeringen har gjort en stark koppling mellan å ena sidan innovationoch nya jobb, och ökat välstånd å den andra. Provinsregeringen har under senare år tillförtnågra nya instrument i den offentliga medelsarsenalen, tydliggjort prioriteringarna genom endepartementsreform och genomfört ett omfattande strategiarbete där delaktighet varit ettnyckelord. Strategin publicerades i mars 1999 under titeln A Road Map To Prosperity23.Ansvaret för framtagandet av strategin hade Ontario Jobs and Investment Board, som bestårav ministrar och viceministrar i provinsregeringen för finans-, utbildnings- och transport-ministerierna samt för handel och turism och ministeriet för energi, vetenskap och teknik. Därfinns också ett drygt tiotal industripersoner samt en person med facklig hemvist. Man kansåledes notera att forskarsamhället och universiteten inte är representerade.

För att tydliggöra regeringens prioriteringar av innovation och forskning genomfördes år1997 en departementsreform som bland annat innebar att ett ministerium för energi,vetenskap och teknik inrättades. Detta ministeriums ansvarsområde framgår av de olikaenheter som ingår i dess organisation:

• Research, Technology and Innovation Branch

• Information and Communications Technologies Branch

• Life Sciences and Technology Branch

• Ontario Research and Development Challenge Fund

Vid vårt besök träffade vi chefen för den första enheten, Chris Riddle, samt ett antal av hansmedarbetare. Mr Riddels enhet har ansvaret för strategiutveckling och för koordinering inomoch mellan departement. Där ligger också handläggningen av ett de nya initiativ somregeringen tagit, nämligen Premier’s Research Excellence Awards (PREA). Syftet med dettaprogram är att behålla unga forskare i provinsen. 60 stipendier delas ut per år.

Som framgår av listan över enheter finns en sektorsindelning när det gäller de två teknik-områden som anses ha den största potentialen för framtiden, nämligen Informations- ochKommunikationsteknik samt ”life sciences”. Den fjärde enheten har ansvar för det resurs-mässigt största nya initiativet av regeringen, Ontario Research and Development ChallengeFund. Denna representerar idémässigt en av grundbultarna i regeringens politik, nämligen attgenom public-private partnerships åstadkomma en utväxling av de offentliga medel somsatsas. Fonden representerar också ett koordinerat regeringsinitiativ genom att fem olikaministerier deltar. Totalt är planen att provinsen ska satsa 500 miljoner CAD under en tioårs-period, som tillsammans med kompletterande bidrag från industri, (federala) forsknings-institut och andra förväntas generera en total investering i forskning och utveckling på tremiljarder CAD.

Fonden bildades för att främja forskning i världsklass av intresse för näringslivet, för attstimulera samverkan mellan den privata sektorn och forskningsmiljöer samt för att biståuniversitet i provinsen i konkurrensen om forskningsanslag från andra finansiärer, dvs i förstahand den federala regeringen. Den sista punkten har en bakgrund i att Ontario anser sig miss-

23 Rapporten finns på Internet http://www.ontario-canada.com/jobgrow



gynnat när det gäller fördelningen av federala anslag. Argumentet är att Québec systematiskttilldelas för stor andel av de federala resurserna.

En av fondens prioriterade uppgifter är att behålla och attrahera forskare av världsklass. Deinstrument som finns tillgängliga för att lyckas med detta är att investera i infrastrukturen förforskning, dvs laboratorieutrustning och lokaler. För att lyckas med utväxlingen är det uppen-barligen också helt nödvändigt att projekten är av direkt nytta för industrin. Ett sätt att uppnådenna koppling är att forskningsinstitutioner som ansöker om medel från fonden måste haklart med finansiering från den privata sektorn motsvarande en tredjedel av den totalaprojektkostnaden. Inkomna ansökningar utvärderas med avseende på forskningens kvalitet,åtagandena från olika partners, huruvida det enskilda projektet förbättrar den sökandeinstitutionens förmåga att samverka med industrin samt sysselsättningseffekter.

Invändningarna från forskarna mot den här konstruktionen är starka. De menar att fondenmedverkar till en privatisering och politisering av vilken forskning som gynnas. De anserockså att kriterierna för vilka projekt som gynnas är oklara.

År 1999 beslöts också att skapa Ontario Innovation Trust, med ett kapital på 250 miljonerCAD. Denna fond ska medverka till ytterligare satsningar på forskningsinfrastrukturen i formav utrustning, laboratorier med mera. Dessutom utökades omfattningen av de betydandeskattelättnader som används för att stimulera företagens investeringar i forskning ochutveckling. Det speciella med användningen av skattekrediter i Ontario är att de används föratt stödja branscher, till exempel finns Ontario Computer Animation and Special Effects TaxCredit och Ontario Digital Media Tax Credit. I den mån som skatteavdrag används i inno-vationspolitik brukar de avse en viss definierad aktivitet, men inte vara avgränsade till vissabranscher. Det hör också till bilden att det finns studier, gjorda i Kanada på uppdrag avOECD, som visar att Kanada är ett av de länder som använder skatteavdrag mest, samtidigtsom effektiviteten bedöms vara låg.

Bildandet av Ontario Innovation Trust var en del av en mycket omfattande satsning på att för-bättra infrastrukturen i provinsen genom en SuperBuild Growth Fund. Denna ska de närmastefem åren pumpa in 20 miljarder CAD i förbättringar av infrastrukturen i provinsen. Ocksådenna ska fungera genom partnerskap med den privata sektorn. Inledningsvis avsätterregeringen 2,9 miljarder CAD, varav drygt 700 miljoner ska användas för att moderniserauniversitet och högskolor.

De nya initiativen ska ses mot bakgrund av den strategi för provinsens ekonomiska utveck-ling som nämndes tidigare. I A Road Map To Prosperity anges fem strategiska mål och förvart och ett av dessa hur det ska genomföras. De strategiska målen hänför sig till:

• En uppgradering av kunskap och kompetens

• Att främja uppkomsten av en innovationskultur

• En stark omvärldsorientering

• Att bygga vidare på de styrkefaktorer som föreligger industriellt och regionalt

• Ett gynnsamt investeringsklimat.

Det mesta av det som hittills redovisats kan hänföras till det fjärde målet, som beträffandegenomförandet i första hand handlar om att stimulera samhällsentreprenörskap enligt OCRI-modellen i Ottawa och för det andra att ta till vara den utvecklingspotential som finns iStorToronto och andra storstäder. För det tredje ska man också ta till vara utvecklingsmöjlig-



heterna i de norra delarna av provinsen samt för det fjärde stärka industrisektorer och ekono-miska kluster. Noterbart är också att ett av de strategiska målen handlar att främja en inno-vationskultur, dvs i grunden om att påverka attityder och vanor ifråga om entreprenörskap,risktagande med mera.

Innehållsmässigt stämmer strategin i stora delar överens med den grönbok som Närings-departementet gav ut under föregående år. Den största skillnaden ligger i den stora tilltron tillpublic-private partnerships, vilka i sig är nödvändiga när den konservativa provinsregeringenvill göra mer samtidigt som ambitionen är att sänka skatterna. Generellt finns det mycketstora likheter mellan Ontario och Sverige, vilket också visade sig under studiebesöket genomatt våra värdar kände till Sverige och svenska förhållanden, även om de inte har oss somekonomisk jämförelsenorm utan USA och de stora länderna i Europa.

5.2.3. Québec

Innovationssystemet

Innovationssystemet i provinsen Québec angavs av Cooke i hans typologi som dirigiste. Meddetta avses att staten (dvs provinsregeringen) har en ambition att utöva ledarskapet förinnovationssystemets utveckling. Denna idé går tillbaka till början av 1980-talet då dendåvarande provinsregeringen publicerade ”Le virage technologique”. I detta policydokumentredovisades en strategi som knappast tidigare funnits i Nordamerika. Där redovisades 217konkreta förslag till hur innovationssystemet skulle utvecklas under ledning av olikaministerier. Hela arsenalen av möjliga politiska åtgärder ingick, reglering, statligtföretagande, utbildning och kultur, exportstöd osv. Ett stort antal av förslagen avsåg skatteroch bidrag.

Med en ny regering i mitten av 1980-talet avskaffades flertalet av de centrala ministeriernaoch också i övrigt genomfördes en väsentligt mer marknadsorienterad politik. Pendelnsvängde återigen tillbaka i slutet av decenniet, bland annat med inrättandet av en fond för attfinansiera samprojekt mellan universitet och privata konsortier. Det finansiella engagemangetökade ytterligare i början av 1990-talet, med bildandet av Montreal Innovatech Corporation.Innovatech är ett riskkapitalbolag med huvudsaklig inriktning på informationsteknik ochmedicinsk teknik. Senare har ytterligare två liknande bolag bildats för Québec City och ensärskilt dynamisk region i sydöstra delen av provinsen (Beauce-Appalaches).

När det gäller riskkapitalförsörjningen är det viktigt att också nämna de fonder som fackföre-ningarna i Québec inrättat. De samarbetar med Montreal Innovatech, som förser dem medfinansiella och strategiska analyser av företag, tekniker och branscher.

För närvarande sker återigen omfattande förändringar i politiken, nu med bas i en analys avinnovationssystemet. Att så är fallet framgår av olika policydokument och av de intervjuersom vi gjorde. Den grundläggande analysen av innovationers betydelse, innovationssystemetsbeståndsdelar och dess drivkrafter är densamma som i till exempel Ontario. Detta framgår avföljande figur24.

24 Quebec – Objectif emploi. Vers une économie dávant-garde. Une strategie de développment économique créatrice démplois.Gouvernement du Quebec 1999, sid 13.



Figur 7. Innovationssystemet i Québec.

Enligt figuren är företagen i centrum för innovationsprocessen. Företagens innovationskraftbestäms av arbetsorganisation, forskning och utveckling, tillgången på kvalificerad personal,förvärvandet av teknik och av kommersialisering och export. Den omedelbara omgivningenmed vilken företagen interagerar innehåller fyra dimensioner, nämligen samarbete mellanföretag, relationer till riskkapitalmarknaden, relationer till regeringsorganisationer ochrelationer till högskolor och universitet. Innovationskraften är också beroende av den”globala omgivningen”, som lagstiftning och skattesystem, den tekniskt-vetenskapligakulturen, mänskliga resurser och deras utveckling samt den tekniskt-vetenskapliga kunskaps-basen.

Att regeringen vill spela en framträdande roll framgår av att ”le gouvernement assume leleadership” beträffande utvecklingen av de allmänna betingelserna för innovation. Enligtregeringens strategi måste den också agera på andra nivåer, till exempel genom att underlättaetablering och utveckling av relationer inom det som benämns den omedelbara omgivningenoch genom att stödja företagen i deras ansträngningar att förvärva den kompetens som tillåterdem att bli innovativa.

Provinsregeringens innovationspolitik

Konkret har regeringens ambitioner omsatts genom inrättandet av ett nytt ministerium förforskning, vetenskap och teknik vars uppgift är att samordna provinsregeringens egnainsatser. En annan uppgift är att vara en pådrivare för att Québec ska få en större del av defederala satsningarna på forskning och utveckling. Québec anser sig vara missgynnat av denfederala regeringen, till exempel när det gäller lokaliseringen av statliga forskningsinstitut.Samordningsuppgiften hänger samman med att enskilda ministerier i provinsregeringen haransvar för forskning och utveckling inom sina områden på samma sätt som i Frankrike.



Regeringen har också ökat anslagen till forskning och utveckling och infört skatteavdrag förföretag för att gynna innovation. Dessutom har två större projekt startats; Innovation Quebecoch Valorisation-Recherche Quebec. Innovation Quebec har tre syften. För det första attupprätthålla en god forskningsmiljö för grundforskning och tillämpad forskning. För detandra att förbättra den internationella lyskraften hos forskarna och de innovativa företagen,samt för det tredje att förstärka synergierna mellan den offentliga och privata sektorn.Programmet genomförs via de befintliga forskningsråden och tanken synes vara att med nyamedel söka åstadkomma en bättre samordning och strategisk fokusering av deras aktiviteter.

Valorisation-Recherche Quebec syftar till att öka kommersialiseringen av forskningsresultatgenom inrättandet av ett bolag som är oberoende av regeringen. Regeringen har avsatt 100miljoner CAD. Styrelsesammansättningen återspeglar den institutionella strukturen i Quebec.Tre medlemmar kommer från universiteten och tre medlemmar är från provinsregeringensforskningsråd. Tre medlemmar kommer slutligen från näringslivet, varav en är från börsen iMontreal. Forskarvärlden är sålunda i majoritet i detta bolag. Som en jämförelse kan man tateknikbrostiftelserna i Sverige, med ett likartat uppdrag, där näringslivet är i majoritet.

De här nya förslagen ligger i linje med den politik som förts under relativt lång tid i Québec. Ibörjan av 1990-talet inleddes en typ av klusterpolitik (grappes industrielles) där fem områdengavs särskild prioritet. Dessa var flygindustri, läkemedel, informationsteknik, mineral-förädling samt produktion och överföring vattenkraft. Ytterligare åtta områden identifierades.

De här klustren hade betydande andelar av världsmarknaden för sina produkter och det fannsi provinsen stödjande industrier och serviceverksamheter. Stödet till forskning och utvecklingutgjorde en betydelsefull del av denna klusterpolitik. Ett annat viktigt inslag var att det kringdessa kluster bildades samrådsorgan med deltagande av berörda aktörer. Dessutom finnsmotsvarande grupperingar också för mindre regioner i provinsen, med inriktning på att stödjaden lokala ekonomiska utvecklingen i allmänhet och med fokus på vidareutbildning avarbetskraften i synnerhet.

Enligt våra intervjuer anses denna politik inte helt framgångsrik, framför allt därför att deninte tillräckligt fokuserade betydelsen av innovation, entreprenörskap, utbildning med mera,vilket man söker komma tillrätta med i den nya strategin.

Resultatet av flera regeringars ambitioner att sätta tydliga avtryck i det organisatoriskalandskapet är, enligt en forskare25, att ”the Quebec S&T landscape is particularly saturatedwith councils, technoparks, programmes and institutes of all types”. Detta överflöd avorganisationer har välkomnats av flertalet aktörer inom området, som har kunnat utnyttjadetta för att förstärka sin självständighet och få finansiering av sina favoritprojekt. På så sätthar partipolitiska skillnader i provinsen, i förening med rivaliteten med den federalaregeringen, bidragit till att befästa området.

Till detta har kommit att det i Québec finns ett flertal organisationer som samlar data omFoU, genomför analyser och ger råd och rekommendationer till regeringen. Debatten ominnovationspolitiken förses genom dessa ständigt med nytt bränsle. Den kanske viktigaste avdessa organisationer är Conseil de la science et de la technologie. Rådet är mest känt för sinårsrapport, The state of science and technology in Quebec, men genomför också löpandeanalyser och kommer med rekommendationer. Vid vårt besök hade rådet nyligen publiceraten studie26 om den regeringsstödda forskningen där det konstateras att provinsregeringens

25 Latouche D. Do regions make a difference? The case of science and technology policy in Quebec26 L’État acteur de l’innovation, Conseil de la science et de la technologie



forsknings- och teknikpolitik är i en övergångsperiod. Där konstateras också att mindreresurser satsas på FoU i Quebec än i Ontario eller i flertalet OECD-länder. Provinsrege-ringens satsningar är också mindre än andra provinsregeringars i Kanada. Vidare påpekarstudien att många ministerier har mycket blygsamma budgetar för FoU, och att vetenskap ochteknik har en begränsad plats inom många politikområden.

När man värderar kritiken är det viktigt att notera att den ekonomiska strukturen i provinsenför inte så länge sedan i hög grad dominerades av råvarubaserad verksamhet. Liksom iOntario är beroendet av den amerikanska marknaden mycket stort. Ur det perspektivet är deförstärkningar som skett av forskningsbasen och av nya sektorer i ekonomin imponerande.Detta kan till en del förklaras med att staten är en ledande aktör när det gäller forsknings-finansiering, och därför kan göra betydelsefulla insatser via generösa anslag. På motsvarandesätt har de kraftiga skatteavdragen framför allt gynnat de företag som bedriver forskning ochutveckling, och därför bidragit till deras tillväxt.

När tyngdpunkten läggs på innovation, som bland annat handlar om att förbättra utbytetmellan universitet, forskningsinstitut och företag och om att öka produktiviteten i detoffentliga forskningssystemet, är det dock inte tillräckligt att skjuta till pengar. Detta kantolkas att det är i detta läge som innovationssystemet i Québec befinner sig.

5.3. Storbritannien

5.3.1. Regeringens näringspolitik

I Storbritannien använder man i policysammanhang bara undantagsvis begreppen innova-tionspolitik och innovationssystem. Där är fortfarande ”competitiveness policy” det över-ordnade näringspolitiska begreppet. Om man ser till innehållet handlar dock detta i myckethög grad om sådant som i andra länder förs in under rubriken innovationspolitik. Detta är inteså förvånande med tanke på att den engelska regeringen driver ett moderniseringsprojekt somomspänner i stort sett alla politikområden, inklusive den offentliga sektorn. I det perspektivetär innovationspolitiken i Storbritannien mer utvecklad än i kanske något annat land.

Moderniseringen ska dock ses mot bakgrund av att den regionala utvecklingen i Storbritan-nien är mycket ojämn. Sydöstra England dominerar ekonomin, och där är också de snabb-växande och högproduktiva företagen överrepresenterade. I flertalet regioner är fortfarandedet industriella arvet påtagligt. Dessutom betyder den i ett europeiskt perspektiv avregleradearbetsmarknaden att det uppstår ett strukturellt särdrag i Storbritannien som av regeringenkallats för ”the long tail”. Den långa svansen syftar på att lågproduktiva företag, som i andraEU-länder slås ut på grund av regleringar, minimilöner osv, överlever i Storbritannien.

Vi har i Sverige talat om att omvandlingstrycket periodvis varit för lågt på grund av svagväxelkurs. I Storbritannien fungerar den avreglerade arbetsmarknaden på liknande sätt. Dettaförhållande påverkar också utformningen av näringspolitiken. Väsentligt större tyngd än iSverige läggs på information, på åtgärder för att skapa ”awareness” och på diagnostiskapaket av olika slag. Dessa syftar till att initiera förändringsprocesser hos företagen i den långasvansen. Ett annat inslag i denna strategi är att använda de utländska företag som investerar iStorbritannien som ”verktyg” i näringspolitiken. Dessa ställer höga krav på sina leverantörer.Den bakomliggande tanken med en stor del av initiativ som tagits av DTI har därför varit attfå utväxling av direktinvesteringarna genom att införa åtgärder som hjälper underleverantöreratt komma in dessa företags ”supply chains”.



På senare tid har Internet blivit en viktig del i marknadsföringen av DTI:s budskap. Där finnstill exempel en utmärkt genomgång av vad som menas med supply chains, hur den nyaekonomin påverkar arbetsorganisationen i företagen med mera.

Parallellt med en politik för uppgradering av befintligt näringsliv har också omfattandeinsatser gjorts för att stimulera tillkomsten av nya företag i den kunskapsdrivna ekonomin.För närvarande görs till exempel mycket stora insatser inom medicin och bioteknik avregeringen, men också av privata fonder. På motsvarande sätt har regeringen tydligt markeratatt Storbritannien ska ha en framträdande plats i den digitala ekonomin. Med andra ord är lag-stiftning med mera som antas påskynda införandet av elektronisk handel prioriterad.

Strävan att förnya näringslivet har också gjort att teknikparker och kuvöser är vanliga i Stor-britannien, liksom att samverkan överhuvudtaget mellan universitet och industri stimuleras påen mängd olika sätt. Detta gäller alltifrån hur forskningsråden arbetar, hur universitetenprioriterar vad vi skulle kalla den tredje uppgiften, till införande av särskilda program för attunderlätta kommersialisering av forskningsresultat och tekniköverföring. I denna del avpolitiken är den underliggande idén att etablera och förstärka industriella kluster. WelshDevelopment Agency och Scottish Enterprise har varit pionjärer i den vidareutveckling av”supply chain policies” som klusterpolitik är.

Synsättet sprids nu snabbt också i England genom de regionala utvecklingsorgan (RDAs)som inrättades från den 1 april 1999. Det finns åtta sådana i England och deras första uppgiftvar att utarbeta regionala utvecklingsstrategier. I nästan samtliga fall är industriella klusterramen för såväl analys som åtgärder. De här utvecklingsorganen inrättades av regeringen,men är privata industriledda organisationer. Förankringen av strategierna sker också genomatt det förhärskande sättet att koordinera insatser i Storbritannien är via bildandet avpartnerships.

Den anglosachsiska innebörden av partnerships skiljer sig från den mening begreppet fått iSverige, bland annat inom ramen för tillväxtavtalet. I England är partnerskap ett sätt attmobilisera och koordinera resurser och åtaganden lokalt och regionalt. Genom att framför alltden lokala nivån, och intill nu även den regionala, varit betydligt svagare än i Sverige harpartnerskapet blivit en sätt att från fall till fall hitta allianser och finansieringslösningar pålokala problem.

Det var först i mitten av 1990-talet som de olika departementens regionala organisationersamlades i en regional organisation, the Governments Office (GO). En del av den organisa-tionens uppgifter har flyttats över till de nybildade utvecklingsorganisationerna. I princip ärdock fortfarande GOs regeringens regionala organisation, medan RDAs är regionernas egnautvecklingsorganisationer, om än bildade av regeringen och delvis finansierade av den. Det ärrimligt att anta att avsaknaden av en stark lokal politisk nivå underlättar bildandet avpartnerships, eftersom det inte funnits någon lokal aktör som ansett sig ha den givna ledar-rollen. Detta förhållande har också skapat förutsättningar för att offentliga och privata aktörerkunnat samlas kring en viss fråga.

Fortfarande är den engelska politiken mycket starkt centraliserad. Näringspolitiken drivs ihög grad av DTI. Men även samordningen mellan departementen är stark genom att CabinetOffice fungerar som ”ledningscentral” och konfliktlösare i regeringsarbetet. Premiärministernhar dessutom sitt eget ”kontor” med stabschef och politiska samordnare.

De resurser som RDAs förfogar över för regional utveckling motsvarar i storleksordningenett par procent av de totala statliga resurserna som går till en region. De kan således inte



genomföra sina regionala strategier genom att påverka resursflödena inom regionen. Sam-ordningen sker i stället genom att de strategidokument som tagits fram håller mycket högkvalitet, och därför i sig genererar ett mått av samsyn genom att personalrörligheten mellanorganisationer är stor och genom att partnerships bildas för genomförande av olika åtgärder.

När de regionala innovationsstrategierna tagits fram har en referenspunkt i många fall varit deresultat och bedömningar av teknikutvecklingen som sker inom Foresight, som är en processför att skapa omvärldsbilder som många känner sig delaktiga i. Startpunkten för Foresight varatt kostnaderna för FoU ökade mycket kraftigt, samtidigt som investeringarna är långsiktiga.Tanken var att via paneler av experter förbättra underlaget för regeringens FoU-prioriteringar,men också att de samtal som fördes skulle leda till en samsyn mellan regeringen och denprivata sektorn. Denna process avsåg till en början det tekniskt-vetenskapliga området. Sedanett år tillbaka pågår ett Foresightprojekt i de olika departementen under ledning av DTI:sFuture Unit, för att förbättra regeringens framförhållning och strategiska kapacitetbeträffande framför allt tillväxtfrågor.

Sättet som RDAs bildades på är också typiskt för hur nya organisationer tillkommer. Mot-svarande process genomförs nu när det gäller förändringen av småföretagspolitiken, därBusiness Links ska ersättas med Small Business Service. Genomförandet sker så attregeringen anger mål och riktlinjer, som sedan bildar utgångspunkt för en ”upphandling” avtjänster från lokala och regionala ”konsortier”. Detta betyder att huvudmannaskapet för enviss verksamhet kan skilja sig åt mellan regioner, men regeringen ser till att det är samma”varumärke” som etableras i hela landet. Kvalitetsgranskningen sker genom utvärderingar,paneler med mera.

5.3.2. Wales

Idag finns en enda kolgruva i drift i Wales. För 25 år sedan dominerades fortfarande Walesav gruvdrift och stålverk. Nu framstår Wales som en av de regioner som mest framgångsriktlyckats driva en omställningsprocess som i hög grad varit baserad på inflöde av utländskadirektinvesteringar. Fortfarande är dock Wales en problemregion i så måtto av arbetslösheteni de västra och norra delarna av landet är hög. Den positiva ekonomiska utvecklingen är kon-centrerad till området runt Cardiff och Swansea, där merparten av befolkningen finns.Inkomstnivån ligger under det brittiska genomsnittet.

Bakom framgångarna med att skapa attraktivitet för Wales ligger det arbete som utförts avWelsh Development Agency. Dess insatser har naturligtvis underlättats av att Wales hafttillgång till regionalpolitiskt stöd från EU:s strukturfonder. En annan bidragande förklaring äratt de japanska bilföretag som lokaliserade fabriker i Europa under 1980-talet ofta valde attlägga fabrikerna i områden utan bilbyggartradition, vilket gynnade Wales.

Welsh Development Agency tillkom 1976 och därmed skapades organisatoriska förut-sättningar för att bedriva strategiskt inriktat ekonomiskt utvecklingsarbete. Fram till början av1990-talet skedde arbetet ”på känn”, men med fokus på bil- och elektronikindustri och medsyfte att öka investeringarna i Wales. Den första utvecklingsplanen presenterades år 1992.

Mellan 1983 och 1993 var Wales andel av utlandsinvesteringarna i Storbritannien mellan 15och 20 procent, medan dess andel av befolkning och produktion var fem procent. Merpartenav dessa investeringar gjordes av japanska, amerikanska och tyska företag inom verkstads-och elektronikindustri. Sony gjorde en investering 1974, och följdes av Hitachi, Panasonic,Aiwa, Brother, Sharp och Orion. Alla dessa var på eller annat sätt inblandade i konsument-



eller kontorselektronik. Inom bilindustrin öppnade Ford en motorfabrik 1978 och följdes avCalsonic, Valeo, Lucas-SEI, Robert Bosch, Trico, ITT-Alfred-Teves, Ina Bearings, Sekisui,Yuasa, Gillet, Grundy och Hoesch-Cambford. Toyota öppnade 1992 en motorfabrik för sinsammansättningsfabrik i Derby och för export till Japan. Genom den fabriken och Fordsmotorfabrik hade Wales därmed blivit ett ledande centrum för motor- och komponent-tillverkning i Europa. Bilindustriklustret i Wales levererar till andra biltillverkare i Englandoch Europa. Kundbasen är alltså mycket bred.

Elektronikindustrin i Wales skiljer sig från bilindustrin genom att i huvudsak bedrivasammansättning i Wales. Företagen har också strävat efter att köpa lokalt eller att påverkasina underleverantörer att lokalisera verksamhet till Wales. De två klustren har alltså heltolika egenskaper om man betraktar dem i perspektivet av ”supply-chain”. Inom bilindustrinär Wales en komponent- och underleverantör till sammansättningsfabriker i andra delar avEngland och Europa, medan det motsatta förhållandet gäller för elektronikindustrin.

Enligt Cooke27 uppvisar de här två områdena flertalet av de egenskaper som utmärker ettinnovativt regionalt kluster, nämligen:

• privat och offentlig FoU,

• leverantörskedjor från sammansättning till komponenter och delar,

• privata och offentliga utbildningscentra och partnerships,

• krävande kunder,

• ett antal kärnföretag i sektorn,

• en stödjande infrastruktur, inkluderande såväl privata som offentliga aktörer,

• komplementär industri inom regionen,

• stödjande tjänsteverksamhet inom regionen, samt

• marknadsföring av det regionala specialiseringsmönstret.

Ett utmärkande drag för Welsh Development Agency (WDA) är att den är en regionalutvecklingsorganisation. Ett skäl till detta följer av att huvuduppgiften varit att attraherautländska investerare som normalt inte känner Europas eller Storbritanniens geografi i detalj.Ambitionen har därför varit att synliggöra Wales externt. Ett annat skäl är att den lokalanivån, som sagts tidigare, inte har så stor betydelse politiskt och administrativt som i Sverige.

Drivkraften för WDA att arbeta med innovationssystem och kluster hänger samman med tvåförhållanden. Det första är att kompetens- och utvecklingsfrågor samt nätverkssamarbetemellan företagen uppfattats som centrala för att bädda in de utländska företagen i sinregionala miljö. Det andra är att man vill förstärka den regionala kunskapsbasen så attbefintliga företag blir leverantörer till de bil- och elektroniktillverkare som etablerat sig, elleratt nya kunskapsbaserade företag bildas.

Initiativet till företagssamarbete kom från de japanska företagen. Dessa sökte medvetet biståpotentiella lokala leverantörer med att uppgradera sin kompetens genom att låna ut utrustningoch tekniker. Även WDA och utbildningsinstitutioner drogs in i detta nätverksbyggande. FörWDA:s del betydde detta att man 1991 startade ett program benämnt ”Source Wales”. Orga-

27 Global clustering and regional innovation



nisationens roll var att agera som animatör, dvs tillhandahålla arenor och stimulera nätverks-bildningar mellan företag. Detta är en roll som organisationen senare har utvecklat inom enrad olika områden.

Till en början handlade detta om att arbeta med leverantörssamarbeten. Senare har det ut-vecklats också till att omfatta ”horisontellt” samarbete mellan företag i självorganiserade”Technology Forums”. Kärnpunkten är att stimulera informationsutbyte och lärande mellanföretag. Detta arbete har varit mycket framgångsrikt därför att det bygger på att andra företagär de som har störst trovärdighet som ”lärare”. WDA:s roll är att bryta isen, så att företagenbörjar samtala med varandra.

Technology Forums är organiserade för nyckelsektorer i den walesiska ekonomin. Det förstaforumet inrättades i mitten av 1990-talet som ett resultat av de goda erfarenheterna från leve-rantörsgrupperna och av den analys av ekonomin som gjordes inom ramen för arbetet med enRegional Technology Plan. Initiativet till denna kom från EU-kommissionen. Wales var denförsta regionen som utarbetade en sådan plan. Denna har senare utvecklats till den inno-vationsstrategi som WDA nu arbetar efter.

Ett teknikforum är en mötesplats för producenter, användare, forsknings- och utbildnings-institutioner samt tjänsteföretag för att utbyta idéer och erfarenheter. WDA finansierar sek-retariatsresurserna, men medlemmarna i ett forum bestämmer själva över sin dagordning.Man kan se dessa forum som ett sätt att få igång den konversation som Storper talar om ochsom är den första förutsättningen för att förtroendefulla relationer ska uppstå. Dessarelationer kan sedan utvecklas till industriella kluster, vilket är fallet med det opto-elektroniska forumet i norra Wales.

Kevin Morgan och Phil Cooke28 har bland annat på grundval av erfarenheterna från WDAbeskrivit hur styrning och samordning sker i sådana nätverkskonstellationer, där sam-ordningen uppstår genom interaktion mellan parter och som ömsesidigt lärande. Partnershipsär en annan variant av denna styrningsmodell.

28 P.Cooke & K.Morgan: The Associational Economy. Firms, Regions, and Innovation, Oxford University Press, 1998.



6. Slutord

6.1. Stort avstånd mellan teori och praktik

Av redovisningen tidigare framgår att det finns gemensamma stråk i teoribildningen omregionala innovationssystem, men också att det finns nyansskillnader var betoningen läggs.När det gäller det ekonomiska innehållet i analysen är inte skillnaderna särskilt stora. Allaförfattare betonar att det finns strukturella skillnader mellan olika typer av branscher ellerkluster som har återverkningar på vilka slags relationer som företagen har med varandra ochmed till exempel offentliga aktörer. Storper är den som mest utförligt behandlat dennaproblematik.

Från policysynpunkt är förekomsten av sådana strukturella skillnader mycket betydelsefull,eftersom den implicerar skillnader även avseende sammansättning och genomförande avpolitiska utvecklingsprogram. Studierna av kluster och innovationssystem är i sig ett uttryckför den viktigaste gemensamma hållpunkten mellan forskare och praktiker, nämligen denökande betydelsen av nätverksorganisering.

I den rikhaltiga litteraturen tjänar ett par artiklar av Phil Cooke bäst syftet att ge en samman-fattning av de återkommande idéerna. Han sammanfattar grunddragen i en artikel i Environ-ment & Planning på följande sätt: Till de mest framträdande likheterna hör:

• En betoning av regioner som en arena för att skapa konkurrenskraft i den globaliseradeekonomin.

• Ett framhållande av betydelsen av informella institutioner som normer, rutiner ochkonventioner.

• Ett erkännande av såväl informella nätverk som mer formella organisatoriska arrange-mang för att skapa och upprätthålla förtroende mellan aktörer och därmed minska tran-saktionskostnader.

• En omvärdering av betydelsen av geografisk närhet i form av agglomerationsfördelar ochandra externa effekter, för att underlätta kunskapsutbyte och öka förmågan till organisa-toriskt lärande.

Allt detta hör hemma inom ramen för evolutionär ekonomisk teori, inom vilken idéerna ominnovationssystem utvecklats. Denna och den nya geografin delar tankespåret: ”the anatomi-sation of cultural systems as economic processes”.

Den stora skillnaden ligger i hur långtgående betydelse olika analytiker anser att attityder ochvärderingar har. Även här är Storper den som för analysen längst genom sin mycket starkabetoning av konventioners betydelse. Andra analytiker erkänner betydelsen av socialt kapital,attityder och värderingar, men betraktar inte dessa förhållanden som så fundamentala somStorper.

Det har också framgått att det är ett ganska stort avstånd mellan de teoretiska föreställ-ningarna om innovationssystem och de praktiska tillämpningarna. Den popularitet somklusteranalys vunnit beror sannolikt till en inte oväsentlig del på att den framstår somtämligen handfast. Med andra ord har den sin tyngdpunkt i att beskriva och analyseraekonomiska strukturer, snarare än konventioner och relationer.



6.2. Innovationssystem, kluster, kunskapsutbyte

Analysen av kärnan i ett kluster eller ett innovationssystem sker från utgångspunkten avförtätning, se Figur 8, dvs en specialisering och kritisk massa av företag och kompetens sommöjliggör uppkomsten av externa effekter. I ett lokalt perspektiv märks dessa vanligtvis iform av tillgång till specialiserad och högt kvalificerad arbetskraft. Genom den rörlighet somfinns på arbetsmarknaden sprids innovationer mellan företagen där konventionerna stimulerartill detta.

Det finns ett antal metoder för att mäta och analysera industriell specialisering på bransch-nivå. I viss mån ger branschindelningen också ett mått på specialisering på produktnivå, medde kriterier som gäller för industristatistiken. Det finns också metoder (shift and share) för attgrovt ange dynamik och konkurrenskraft för en viss gruppering av företag/arbetsställen. Detgår också att via yrkes- och utbildningsstatistik få ett grovt mått på förekomsten av specia-liserad arbetskraft. Problemet är att den framväxande nätverksekonomin skapar nya yrkenoch arbetsuppgifter som inte fångas av befintlig statistik.

För att fånga samverkan mellan kärnföretagen finns som regel inga andra alternativ än sär-skilda undersökningar. Dessa kan vara enkäter eller intervjuundersökningar eller kombina-tioner av dessa metoder. I avsnittet om Ontario redovisades en sådan enkätundersökning omföretagssamarbete, med avseende på såväl horisontellt samarbete med företag i sammabransch som vertikalt samarbete med kunder och leverantörer. De tillfrågade företagenombads rangordna relationerna enligt en femgradig skala. Denna metod är till sitt uppläggliknande det som använts på Nya Zeeland för att avgränsa kluster. Svårigheten med dettaslags rangordning är att de bygger på de tillfrågades subjektiva värderingar av graden av sam-verkan med andra. Denna typ av undersökningar kan därför vara analytiskt trubbiga.Erfarenheterna från Nya Zeeland visar dock att de är tillräckliga för att få underlag för attutveckla handlingsprogram för kluster.

Regionala innovationssystem – en sammanfattning

Specialisering och kon-centration av företagoch kompetens i klustretskärna. Externa effekter ihuvudsak via arbetsmarknaden

Komplementära företag somökar värdet av kärnans kompetens

Stödjande företag som medger högproduktivitet hos kärnföretagen

Institutioner

Formella regler,Nationella och lokala

KonventionerSocialt kapital

Infrastruktur

Fysiskinfrastruktur

KunskapsinfrastrukturIncitament

Riskkapital

Teknologiskinfrastruktur

Offentligtfinansielltstöd

Animatörer

Figur 8. Regionala innovationssystem.



Mer i detalj går undersökningen ut på att konstruera ett ”ClusterGram”. Detta mäter vilkarelationer som finns lokalt och deras intensitet. Uppgifterna tas fram genom intervjuer medklusterdeltagarna, där de får rangordna sina relationer på en skala som går från –3 till +3.Med hjälp av dessa uppgifter kategoriseras deltagarna i ”stars”, ”rejects” och ”isolates”. INya Zeeland har dessa uppgifter använts som underlag för att prioritera insatser för attförbättra relationerna inom klustren.

Kring den specialiserade kärnan i värdeskapande nätverk finns komplementärer, dvs företagsom via nätverkssamarbete erbjuder mervärden till kärnans produkter och tjänster, så attprodukterna kan göras mer anpassade till enskilda kunders eller kundgruppers efterfrågan.Lokaliseringen av komplementärerna beror av vilket slags verksamhet som bedrivs. Försådana produkter och tjänster som är komplexa och kräver hög problemlösningsförmåga ärgeografisk närhet en fördel, eftersom konversation mellan de ingående deltagarna i ettnätverk är väsentlig. På motsvarande sätt är närhet betydelsefull för produkter och tjänster därprodukternas omloppstid är kort och det därför är viktigt att komma först till marknaden mednya varianter.

Samverkan mellan kärnföretag och komplementärer kan ske som strategiska allianser eller ide nya samverkansformer som uttrycks av virtuella eller imaginära företag. Poängen är att detfinns allt starkare drivkrafter för organisera samverkan i nätverk mellan kärnföretagensinsemellan, men också mellan dessa och komplementärer. Från marknadssidan mötskärnföretagen av ökande kundkrav som förutsätter intern kompetensuppbyggnad, vilkenmedför ökade kostnader utan att kunnandet ändå blir tillräckligt. Att samverka innebär lägrekostnader, högre kvalitet och lägre risk.

Om kärnföretagen är tillräckligt många och stora för att generera efterfrågan på specialiseradetjänster, finns även sådana stödjande tjänster tillgängliga lokalt eller i regionen. Tillgångentill specialiserade tjänster medverkar till ökad produktivitet och/eller lägre kostnader. Genomnätverk för kostnadsdelning kan utbudet av specialiserade tjänster också bli mer tillgängligt,genom att samverkan skapar en starkare förhandlingsposition än om varje företag uppträderisolerat. Denna effekt är särskilt viktig för mindre företag.

Det klassiska verktyget för att identifiera den typ av länkningar som det är fråga om är input-output-tabeller. På den finfördelade nivå som klusteranalyser måste bedrivas är dessa dockinget användbart verktyg. På samma sätt som för analyser av den samverkan som sker mellankärnföretagen inom ett kluster, är särskilda undersökningar nödvändiga. I de undersökningarsom refererats till tidigare ingick också samverkan mellan såväl kärnföretag som komp-letterande och stödjande företag.

Enligt Figur 8 finns också en uppsättning stödjande aktiviteter/förutsättningar för kluster-utveckling som inte har direkt med marknadstransaktioner att göra. De tre nyckelbegreppenär institutioner, infrastruktur och incitament.

Institutionerna kan indelas i två huvudgrupper, lagar och konventioner. Lagar och förord-ningar tillhör de formella institutioner som bestäms av kommun, regering och i växande om-fattning på europeisk nivå. Lagar och förordningar har olika innebörd på kort och lång sikt.Deras effekter kan också vara olika med avseende på dynamik och strukturell förnyelserespektive konsolidering. Lagar och förordningars effekter på det mikroekonomiskabeteendet analyseras inom ramen för det som på engelska kallas för corporate governance.Det finns tyvärr ingen bra svensk översättning av begreppet; det mest näraliggande ärföretagsstyrning. De här nationella och internationella regelverken har effekter på regionalainnovationssystem via näringslivsstrukturen. I Sverige analyseras denna aspekt av institutio-



nella förhållanden bland annat genom Corporate Governance Forum. Internationellt utförOECD sedan flera år på svenskt initiativ jämförande analyser av de ”regimer” som finns iolika länder.

Med konventioner avses, som framgått tidigare, informella institutionella förhållanden som,till skillnad från de formella, ofta uppvisar regionala skillnader. Man kan säga att ”bra” kon-ventioner vidmakthåller och förstärker det förtroende som liksom informationsteknikenmedverkar till låga transaktionskostnader. Konventionerna är det sociala kitt som läggergrunden för ett dynamiskt regionalt innovationssystem. De kan dock också befästa attitydersom verkar i motsatt riktning.

På ett allmänt plan kan sägas att konventioner som främjar samverkan och samarbete är tillfördel i nätverksekonomin. För att frigöra de möjligheter som goda institutionella förhållan-den innebär behövs också att det finns samhällsentreprenörer eller animatörer. I princip ärförekomsten av sådana mer ett organisatoriskt än ett institutionellt förhållande. Det finnsdock en positiv korrelation mellan konvention och organisation. Sannolikheten för attanimatörer ska finnas är större där konventionerna understödjer den ”associationalism” somCooke och Morgan beskriver29. Frekvent frivillig samverkan till det gemensammas bästa ärsom konvention en god plattform för samhällsentreprenörer att verka på.

Att fånga lokala konventioner, eller att med ett annat språkbruk värdera det sociala kapitalet,kräver som regel djupstudier. Man tangerar här de kunskapsfält som socialantropologer ochetnologer behärskar. Det finns också i Sverige intressanta samvariationer mellan småföre-tagande och anslutningen till frikyrkliga samfund. Medverkan i företagarföreningar, fack-föreningar, studiecirklar med mera har i andra undersökningar använts som mått på styrkan idet civila samhället.

Samhällsentreprenörskap och förekomsten av animatörer för nätverkssamarbete har migveterligen inte studerats i Sverige. Det finns en svag anknytning till det forsknings- och ut-vecklingsarbete som sker till exempel i Östersund om social ekonomi. Vi har i Sverige sattlikhetstecken mellan samhällsentreprenörskap och förekomsten av eldsjälar. Som framgåttanalyseras detta i Kanada, USA och Wales inte som knutet till enstaka individer, utan som enorganisatorisk fråga. I själva verket är huvudbudskapet i Collaborative Leadership, sombeskriver samhällsentreprenörskap framför allt i USA, att de krav som ställs under olika faserav en utvecklingsprocess är så skilda att ingen enskild person kan svara upp mot dem.

Sedd som en organisatorisk fråga handlar detta också om den näringspolitiska organisationeni stort. Innebörden av detta är att vi i policysammanhang sannolikt bör lämna föreställningenom det självständiga företaget som objekt för insatser av olika slag. Traditionellt har inteminst småföretagspolitiken utgått från att fokusera på det enskilda företags tillväxthinder iform av finansiering, arbetskraft med mera. En betydande del av det näringspolitiskasortimentet adresserar problem på företagens ”inputsida”. Det finns naturligtvis ocksåinsatser som stöder företagens ”kommunikationsförmåga” med omvärlden. Stöd till mark-nadsutveckling är en sådan. Men också dessa insatser har det enskilda företaget i fokus. I nät-verksekonomin bör utgångspunkten för insatser vara att främja täthet (connectedness) ochsamstämmighet (consistency). En näringspolitisk organisation som får en väsentligt starkarebetoning av att vara animatör för uppkomst, utveckling och företagsnätverk är en angelägenförändring.

29 Cooke P och Morgan K: The Associational Economy



Med infrastruktur avses ett antal företeelser som bygger under och skapar förutsättningar förde transaktioner som sker på olika marknader. Figuren skiljer mellan fysisk infrastruktur, tek-nisk infrastruktur och kunskapsinfrastruktur. Den fysiska infrastrukturen avser kommuni-kationsnät och liknande. Den tekniska infrastrukturen avser till exempel förekomsten avfaciliteter för provning, mätning och testning. I denna ingår också tillgång till de databasersom PRV har om patent och Standardiseringskommissionen om standarder. Industriforsk-ningsinstituten utgör också en del av den tekniska infrastrukturen, liksom högskolebiblio-teken.

När det gäller den fysiska infrastrukturen har de naturliga monopolen raserats av den tekniskautvecklingen, särskilt för tele- och datakommunikationer. Åtföljande avreglering har lett tilloklarhet om var gränsdragningen går mellan infrastruktur och de tjänster som infrastrukturenska användas för å ena sidan, och mellan vad som fortfarande är kollektiva nyttigheter ochvilka som ska anses vara privata å den andra. I ett regionalt perspektiv är detta intressant,eftersom tillgängligheten och kvaliteten på datakommunikationerna är en mycket central del ivarje regionalt innovationssystem.

Industriforskningsinstituten tillhör självfallet också kunskapsinfrastrukturen, tillsammansmed utbildnings- och andra forskningsorgan. Lokalisering och dimensionering av högskoloroch universitet och deras förmåga att interagera med omgivande samhälle och företag ärcentrala aspekter av ett regionalt innovationssystem. Som framgick i avsnitt 2 om inno-vationssystem har anspråken på denna del av infrastrukturen ökat såväl kvantitativt somkvalitativt. Den tredje uppgiften manifesterar också att högskolor och universitet måste leva iett utbytesrelation med omvärlden när det gäller utbildningens och forskningens inriktningmed mera.

Vi har i Sverige valt att koncentrera forskningen till universiteten i långt högre grad än imånga andra länder. Vi har också en förhållandevis stor offentlig sektor, vars behov avforskning och utveckling, med betoning på utveckling, statsmakterna sökt tillgodose genomsektorforskningsorgan. Där man i andra länder har en pluralism avseende såväl forsknings-finansiering som forskningsutförande, har vi i Sverige fått motsvarande pluralism i stort settenbart avseende finansieringen. Med andra ord har statliga myndigheter för sitt utvecklings-arbete varit hänvisade till universitetsväsendet.

Här finns en stor skillnad mellan företag och myndigheter. Företagen driver såväl forskningsom utvecklingsarbete i egen regi och anlitar de offentliga forskningsmiljöerna som ettkomplement till sin egen FoU. Till bilden hör också att en betydande del av den samhälls-vetenskapliga forskningen med policyrelevans tidigare skedde inom ramen för det offentligautredningsväsendet. Flertalet av de stora reformer som infördes under 1950- och 1960-talengrundades på att forskare och forskargrupper knöts till utredningarna. En viktig förutsättningför detta var att utredningarna på den tiden pågick under ett antal år, vilket gjorde attforskarna på ett meningsfullt sätt kunde bidra. Förändringen av det statliga utrednings-väsendet, med bland annat kortare utredningstider, har inneburit att detta forum för kunskaps-flöde mellan politik och forskning kraftigt minskat, till förmån för mer konsultanvändning.

De statliga myndigheterna och de mindre företagen är som användare i det här avseendetjämförbara. De bedriver oftast inte forskning i egen regi. De kunskapsbehov som föreliggerär verksamhetsnära och ställer krav på beställaren/användaren att söka definiera ett forsk-ningsbart problem. Den problematik som det här handlar om illustreras av Figur 9 nedan.



Kunskapsutbyte består sålunda av flera processer, externa och interna. Utgångspunkten ärvad som tidigare sagts om att innovation är lärande. Lärande förutsätter kommunikation ochkonversation eller samtal.

Vi har två typer av ”samtal” för extern kommunikation och likaledes två interna processer.Den som ”äger” ett problem eller har ett kunskapsbehov måste kunna kommunicera detta tillen kunskapsproducent. Kommunikationsproblemet illustreras i Figur 9 genom att kunskapendelats upp i tyst och kodifierad. Tyst kunskap är specifik för en situation eller enorganisation, till stor del erfarenhetsbaserad, inbäddad i organisationen via rutiner och kon-ventioner och därmed svår att överföra. Kodifierad kunskap kan omvandlas till symboler,behandlas på standardiserade sätt, är i någon mening generell och kan därmed överföras ochspridas.

En effekt av informationstekniken är att kodifieringen av kunskap, ”informatiseringen”, harunderlättats. Inom företagsvärlden kan man se det intresse som nu fästs vid ”knowledgemanagement” som ett uttryck för sådan kodifiering. Forskningens ideal är också att producerakodifierad kunskap så att andra forskare ska kunna granska de metoder som utnyttjats ochbygga vidare på uppnådda forskningsresultat.

Samtal för kunskapsutbyte

Tyst kunskap

Kodifieradkunskap

Kunskaps-producenter

”Samtal” om problem

”Samtal” om lösning

Fo

rsknin

gsp

roc ssen

Inb

ädd

ni n

g

Användare

Figur 9. Modell för kunskapsutbyte.

Samtalet mellan användare och kunskapsproducent handlar i detta perspektiv om att ur denblandning av kodifierad och tyst kunskap som användaren besitter, söka extrahera ettproblem som är forskningsbart, dvs är möjligt att finna en kodifierbar lösning för. Det är klartatt premisserna för detta slags samtal kan vara utomordentligt olika. Företag som självabedriver forskning, och som har forskarutbildad personal, har inga större svårigheter attkommunicera sina problem eller forskningsbehov. Läkemedelsindustrin är ett bra exempel pådetta. Företag som i huvudsak förlitar sig på ”ingenjörskompetens” har större svårigheter,även om de bedriver ett utvecklingsarbete. Mindre företag, som i stort sett uteslutande förlitarsig på tyst kunskap i förening med den kodifierade kunskap som finns inbyggd i maskineroch annan kapitalutrustning, har mycket stora svårigheter i detta hänseende.

De erfarenheter som finns säger att de här problemen praktiskt sett handlar om attanvändarnas problem ofta är komplexa i den meningen att problemlösningen innebär tillskott



av kunskap från flera olika kunskapsfält. Detta förhållande ställer krav på forsknings-processens organisation och genomförande. I princip är skillnaden mellan institutsforskningoch universitetsforskning den att institut lättare kan delta i denna typ av samtal, beroende påatt de har större erfarenhet av dem och att de också lättare kan organisera genomförandet.

Tudelningen mellan tyst och kodifierad kunskap har lite olika betydelse beroende på om vitalar om tekniska problem eller humanistiska/samhällsvetenskapliga, som oftare är de sommyndigheter möter. Det hör till de senare vetenskapernas natur att lättare acceptera erfaren-hetsbaserad kunskap, och dessutom finns vetenskapstraditioner som är mindre kodifierandeän inom teknik och naturvetenskap. Inte minst forskningen om innovationssystem innehållerstora mått av det som på engelska kallas för ”appreciative” forskning.

De externa processerna förutsätter att det finns arenor och möjligen också vägvisare så attparterna hittar till mötesplatsen. För att resande från olika kulturer och språkområden skakunna samtala med varandra kan det också behövas översättare. Kulturskillnaderna handlarom att man rör sig i olika kontexter. Samtalet är den lärprocess där förståelse skapas och däröver tid en tillpassning till varandras förutsättningar kan ske. Skillnaderna i kontext är viktigaatt ha med sig. Till dessa hör att drivkrafterna för aktörerna är olika, liksom att kunskapenssammansättning och inbäddning skiljer sig åt. Med detta perspektiv står det också klart att viinte rör oss på en marknad för väldefinierade tjänster, där problemet är att få producenter ochanvändare att hitta varandra genom mäklarinsatser.

Poängen är att det handlar om lärande på ömse håll som i ett längre tidsperspektiv förändrarförmågan hos producenter och användare. Den tredje uppgiften handlar om denna ömsesidigatillpassning mellan högskolorna och deras omvärld, och förmodligen mindre om att göraforskningsresultat kända. Effektiva informationssystem kan naturligtvis underlätta för deanvändare som har förmågan och ett så väldefinierat problem att tillgången till informationräcker för att de ska komma fram till lösningen på egen hand.

Modellen har implikationer för den kontext som forskningsprocessen genomförs i. I det somkallas för nyfikenhetsforskning är problemet formulerat av forskaren själv, oftast inom eninomvetenskaplig kontext. Som vi sett är det inte med någon självklarhet så att resultaten avdenna forskning på sikt blir nyttig. Poängen är att det inte finns någon sådan avsikt meddenna typ av forskning. Ibland blir den nyttig, men det är mer en bonus.

Om däremot avsikten är att stimulera innovation eller att lösa problem, blir den modellen intesärskilt effektiv av de skäl som anförts. Problemen är inte sällan sådana att det gäller att hittadet forskningsbara, dvs det genuint nya i problemställningen, och att kombinera detta medforskningsmässigt känd, men för användaren okänd, kunskap till en lösning som för att varaeffektiv också måste kunna bäddas in i användarens verksamhetsprocesser. Många forsk-ningsnära företag och konsulter fungerar som vidareförädlare i detta sammanhang. Men idetta ligger också att forskningen i traditionell mening kan vara av mindre hög kvalitet, vilketpå ett sätt är ointressant i sammanhanget.

Om vi, som i Sverige, har valt att det som görs av institut i andra länder ska göras inomakademin, blir konsekvensen att akademin i princip tvingas arbeta inom två världar. Det ärdetta som är det fundamentala organisationsproblemet i svensk forskningspolitik.

Forskningsprocessen handlar dels om av vem och hur forskningsproblemet bestäms. Imodellen sker detta genom interaktion – samtal mellan kunskapsproducent och användare –och skiljer sig därmed från så kallad nyfikenhetsforskning, där forskaren själv bestämmer.Den intressanta frågan är hur olika organisatoriska lösningar påverkar forskningsprocessens



förmåga att ta till sig tyst kunskap. Här finns erfarenhetsmässigt en skillnad mellan univer-sitet och industriforskningsinstitut i Sverige och i andra länder, som innebär att de senare harlättare att konversera om verksamhetsnära problem. Å andra sidan når de oftast inte heller de”höjder” med avseende på kodifiering som universitetsforskningen gör. Detta är ett exempelpå strukturförhållanden som påverkar innovationssystemets funktionssätt och där det finnsstora skillnader mellan länder och regioner.

På motsvarande sätt innebär överföringen av resultat ett samtal där användaren i slutändanmåste kunna bädda in den nya kunskapen eller tekniken i sin organisation.

Det förefaller vara en central uppgift för NUTEK att mot den här bakgrunden genomföra enanalys av hur högskolor och universitet fullgör den tredje uppgiften, med utgångspunkt ifrågan hur de regionala innovationssystemen påverkas.

Till incitament räknas tillgången till riskkapital och till den kunskap som en kvalificerad risk-kapitalmarknad också innehåller, dvs det handlar om riskdelning och finansiering. Företagsincitament påverkas även i vissa innovationssystem av tillgång till offentligt finansiellt stöd.Förhållandet mellan institutioner, infrastruktur och incitament är sådant att externfinansiering oftast är en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för utveckling. När detgäller statligt finansiellt stöd är dess uppgift allt för ofta att kompensera för brister avseendeinstitutioner såväl som infrastruktur, vilket begränsar dess effektivitet. En omfattandeerfarenhet ger vid handen att det inte går att, annat än under en begränsad tid, kompenserabrister avseende institutioner och infrastruktur med statliga bidrag till företag.

6.3. Systemperspektivet måste betonas

Analysen av kluster och innovationssystem vilar på några fundament som det finns skäl attupprepa. Det första är att det finns ett ”system”. Vad som skapar systemet är relationer ochlänkar mellan aktörer, företag likaväl som offentliga organ. I den meningen är idéut-vecklingen om innovationssystem nära förbunden med den makrodiskussion som förs omnätverksekonomi. Det andra är att innovationssystem i relief till forskningssystem sätterföretagen i centrum. Det tredje fundamentet är att innovationssystem som begrepp inte har enentydigt definierad geografi. I den här rapporten har tyngdpunkten legat på att lyfta framargumenten för den lokala och regionala dimensionen av innovationssystem. Kittet där är attdet ”action framework” som företagen har påverkas starkt av konventioner och regler som ärutvecklade under lång tid och som anses ha en lokal prägel. Vad man bör komma ihåg är attbetydelsen av sådana lokala konventioner kan skilja mellan länder, men också att deras be-tydelse beror av vilken slags verksamhet som bedrivs.

Det finns de som hävdar att kommunikationstekniken reducerar transaktionskostnader så attinnovationssystemen framför allt globaliseras, snarare än att de blir mer lokala. För dettaglobaliseringsargument talar också att kunskapen blir alltmer kodifierad och överförbar.Detta anknyter till Storpers analys av den intellektuella världen.

I ett svenskt perspektiv är det också värt att notera att merparten av det empiriska underlagetför analyserna av innovationssystem är för regioner som är tätare och ekonomiskt större änflertalet svenska regioner. Detta kan också möjligen vara en förklaring till att de här idéernatagit tid på sig att slå rot i Sverige, eftersom vi i så hög grad anlagt ett lokalt geografisktperspektiv och därmed en territoriell nivå där det är svårt att identifiera de strukturer ochrelationer som är viktiga i ett systemperspektiv.



Det bör dock noteras att det ligger i de analyser som redovisats att det inte alltid finns klustereller så täta relationer och ömsesidiga beroenden att det är relevant att tala om innovations-system, ens med en indelning i lokala arbetsmarknader. Detta följer av de resonemang sombland annat Storper och Smith för. Om det är så att det lokala näringslivet framförallt bestårav mindre företag i det som Storper kallade marknadsvärlden, och som enligt Smithsindelning karaktäriserades av att företagsnätverken var mycket svagt utvecklade, är det intemeningsfullt att applicera den här analysapparaten.

Detta betyder att det också finns ett behov av det slags typologier som redovisats för att fåunderlag för att bedöma när det rimligt att tillämpa kluster- och/eller innovationssystem-analyser. I Figur 9 har tagits fasta på Storpers idé om att relationer är centrala, och gjort enindelning efter vilket slags relationer som dominerar. Bilden är dock enklare än de flerdimen-sionella indelningar som tidigare redovisats.

En regional innovationssystempolitik i Sverige behöver samtidigt och koordinerat bedrivas påcentral nivå av regering och centrala myndigheter, och lokalt och regionalt av kommuner ochlänsstyrelser. Den lokala processen är förutsättningen för att driva ett handlingsinriktat ut-vecklingsarbete med trovärdighet hos såväl politiker som företagare. Denna process måsteemellertid få analytiskt och intellektuellt stöd av en central organisation. Givet det som sagtsom att innovationssystemen i sin geografiska utbredning sannolikt inte överensstämmer medkommungränser, finns också en uppgift för till exempel NUTEK att se till att gräns-överskridande samverkan kommer till stånd.

Redan grundläggande information kräver, som framgått, särskild insamling av data. Det äruppenbart att det här finns en skillnad mellan aktörer med olika syften. Inom en enskildkommun eller i ett län finns sannolikt en hel del av informationen tillgänglig hos närings-livssekreterare och andra. Dessutom är det så att behovet av information skiljer sig åt,beroende på syftet med insamlingen. Det krävs mindre information för att få underlag för ettsamtal om kluster och strategier för ett handlingsinriktat utvecklingsarbete i ett lokaltsammanhang, än om syftet är att skaffa underlag för en nationell innovationspolitik medgeografiska förtecken.

Med hänsyn till att det finns ett relativt utbrett motstånd mot att delta i enkätundersökningar,finns det skäl att i kombination med enkäter arbeta enligt en mer handlingsinriktad strategi,där informationsinsamlingen blir en del av ett aktivt arbete att utveckla kluster eller inno-vationssystem. Denna strategi är framför allt framkomlig i mindre kommuner eller för meravgränsade kluster. Denna arbetsmetod hämtar sin förebild i det arbete med kluster somgenomförts i Nya Zeeland och som beskrivits tidigare.

Exemplet från Wales, där WDA konstaterade att det fanns en koncentration av kompetensinom det optoelektroniska området i nordöstra Wales och därför betalade kostnaderna för ensekretariatsresurs till denna grupp av företag för att ta fram ett handlingsprogram för attutveckla ett kluster, är också intressant.

Slutligen pekar all erfarenhet av såväl teori som av praktik på att systemperspektivetförutsätter ett slags underliggande antagande om ekonomins funktionssätt. Vi har sett attklusterpolitiken, där den genomförts framgångsrikt, har varit starkt förankrad i kunskap omhur värdekedjorna för olika produkter är uppbyggda. Denna typ av ekonomisk grundsynsaknas på det hela taget i den svenska tillväxtpolitiken. Att så är fallet kan dels bero på attkunskapen om vad som sker i omvärlden är för svag, vilket pekar på behovet av omvärlds-bevakning och omvärldsanalys, men det kan också bero på att det regionala utvecklings-arbetet i allt för hög grad drivs av projekttänkande, snarare än ambitioner att utveckla det



regionala innovationssystemet. Det finns en tredje möjlig förklaring, nämligen att det ekono-miska utvecklingsarbetet i hög grad sker på lokal nivå i kommunerna, där det är svårt att sede systemsamband som kan uppenbaras i en nationell eller regional analys.

Oavsett skäl, kan det konstateras att vi i Sverige i stort sett missade den utveckling avklusterpolitik som skedde i andra länder under föregående decennium. Frågan är om denfortsatta utvecklingen av den regionala innovationspolitiken, som nu sker, också ska passeralika oförmärkt.



Referenser.

• Braczyk H-J, Cooke P, Heidenreich M eds: Regional Innovation Systems, UCL Press,1998

• Castells M: The Information Age vol I–III, Blackwell, 1996–1998

• Cooke P och Morgan K: The Associational Economy, Oxford University Press, 1998

• Government of Ontario: A Road to Prosperity, Toronto, 1999

• Gouvernement du Quebec: Québec – objectif emploi. Vers une économie dàvant-garde,1999

• Henton D, Melville J, Walesh K: Grassroot Leaders, Jossey-Bass Inc Publishers, 1997

• Malecki E.J: Technology and Economic Development, Longman, 1997

• de la Mothe J och Paquet G eds: Local and Regional Systems of Innovation, KluwerAcademic Press, 1998

• de la Mothe J och Paquet G eds: Evolutionary Economics and the New InternationalPolitical Economy, PINTER, 1996

• OECD, Technology Productivity and Job Creation, Paris 1997

• Storper M: The Regional World, The Guilford Press, 1997

• Welsh Development Agency: Regional Technology Plan

Documents

Regionala innovationssystem från teori till genomförande