Vandrande symbolik Koncentriska cirklar från järnålder till medeltidi Skandinavien och Europa.

Uppsats (II) i arkeologi Stockholms universitet VT 2012 Jessica Aronsson Handledare: Nanouschka Myrberg

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1. Bakgrund 1

1.2. Syfte 1

1.3. Frågeställning 1

2. Teori och metod 2

2.2. Teori 2

2.3. Metod 2

3. Material 2 3.1. Tabell över uppsatsens material 3 3.2. Skandinaviska föremål

5

3.2.1. Hemse stavkyrka 5

3.2.2. Tingstads dopfunt 5

3.3. Utomskandinaviska föremål – en jämförelse 7

4. Slutdiskussion 7

5. Sammanfattning 9

Referenser 10

Abstract: This paper is about the concentric circles on artifacts from the Scandinavian Iron Age until the ScandinavianMiddle Age.

The theory is that design and decoration have a deeper symbolicmeaning.

Particular attention is in the essay given to the usage of the circles in the Christian context as in Hemse Stavkyrka, the baptismal font of Tingstad, a Byzantine cross made of silver and the font of Lenton, England.

Omslagsbild: Vikingatida glättbräde i valben från Uppland. (SHM, inventarienummer 34000)

1. Inledning

1.1 Bakgrund

I januari 2012 besökte kursen Arkeologi I Statens historiska museum (SHM) för en visning av medeltidens artefakter. På portalen till Hemse stavkyrka från 1000-talets Gotland gjorde jag en överraskande upptäckt. På vänstra huspålen var en enorm koncentrisk cirkel inristad. En mycket malplacerad symbol i en kristen kontext då det självklara valet, enligt mig, borde varit ett kors. Vid en vidare observation av museets kyrkliga artefakter kunde jag snart konstatera att även Tingstads dopfunt från 1200-talets Öland bar koncentriska cirklar. På dopfunten förekommer det även flertalet s.k. punktcirklar.

Den koncentriska cirkeln är en geometrisk symbol vilken är uppbyggd av ett flertal ringar med gemensam mitt (se fig. 1). Punktcirkeln har en mindre cirkel eller en punkt i mitten (se fig. 2). Under yngre bronsålder ca 500.f kr figurerade de koncentriska cirklarna bl.a. på hällristningar, smycken samt vapen vilket har uppmärsammats många gånger av arkeologer. Dockär detta en symbol som fortsätter in på järnålderns artefakter samt fram till och med medeltid. Att symbolen förekommer så sent som under medeltid är en företeelse som har beskrivits lite eller inte alls.

Jag vill påstå att det finns en brist på vetenskaplig dokumentation kring den fortsatta användningen av koncentriska cirklar efter yngre bronsåldern. De koncentriska cirklarnas betydelse har i stort sett ignorerats efter bronsåldersforskningen. I nästkommande kapitel kommer jag visa att symbolerna dyker upp i större kvantitet än vad som tidigareuppmärksammats, samt i ett mycket långt tidsspann efter bronsålderns slut. Jag är övertygad om att cirklarna har varit av stor symbolisk betydelse. Vidare forskning krävs för att få en större klarhet om varför just denna dekor använts på artefakter. Förekomsten av samma symbol på religiösa artefakter

1

med geografisk närhet till varandra är knappast ett sammanträffande.

1.2 Syfte

Uppsatsens syfte är att lägga grunden för en vidare diskussion av de koncentriska cirklarnas meningsinnehåll, samt dess roll, genom tolkningar av olika artefakter vilka de förekommer på.

1.3 Frågeställningar

1. Vilka typer av lämningar och artefakter har de koncentriskacirklarna placerats på från järnålder fram till och med medeltid?2. Till vilka historiska samt geografiska kontexter är de koncentriska cirklarna knutna?3.Förändrar sig artefaktvalet med cirkeltyperna i de olika epokerna?

2. Teori och metod

2.1 Teori

För att få klarhet i de koncentriska cirklarnas symbolik har jag låtit mig inspireras av strukturalismens huvudpunkt att kulturella fenomen såsom lagar, arkitektur, konst m.m. är produkter vilka styrs av en underliggande struktur eller ordning (Olsen 2003: 167f).I ”The Sense of Order” analyserar konsthistorikern Ernst Gombrich den underliggande meningen bakom val av motiv samt dekor. Ett exempel han tar upp är stenkolonner från 1809 och 1817 i Washingtons Kapitolium. Istället för akantus, som var den vanligaste dekorationen, pryddes kolonnerna med uthuggda majskolvar och tobaksplantor (Gombrich 1984: 218). Ett motivval, vilket för sin tid, kändes som en självklar symbol över Amerika, men som idag har tappat mycket av sin innebörd. Idag skulle kanske istället hamburgare och Coca-cola fått prydakolonnerna. Även geometriska figurer kan vara mer än endast ett

2

utsmyckningsmedel för dekoration. Valet av dekor på särskilda artefakter grundar sig i modet, betydelsen samt budskapet artefakten ska förmedla. Ett ypperligt exempel på detta är den s.k. Bamum Ndop textilen från nuvarande Kamerun i Afrika. Det är ett stort stycke vävt tyg, för oinsatta uppfattas dekoren troligen som ett behagligt geometrisk mönster. Dock har varje enskild figur en symbolisk innebörd och tillsammans är de en ”karta” över det gamla Bamums palatsgård. På så sätt är den merän en vanlig textil, det är en textil med hög status (Blier 1998: 195f).

2.2 Metod

För att kunna svara på frågeställningarna har jag kartlagt de svenska artefakterna på vilket cirklarna har noterats, genom Statens Historiska Museet (SHM) databas. Genom att kategoriseraföremålen i deras olika typer (saker) samt kronologisera dem i de olika tidsepokerna de använts, fr.o.m. järnålder fram till och med medeltid, skall ett eventuellt mönster lättare kunna upptäckas. Tabellen är ett verktyg för att skapa struktur över vilka geografiska delar av landet som har koncentrisk cirkel bärande artefakter samt det material som var vanligast under varje epok. Den ger även möjlighet att studera vilken kategori av artefakter som tycks förekomma mest, deras fyndkontext samt deras funktionella syfte.Genom sammanställningen av de förekommande artefakterna är min metod att studera samt analysera var de koncentriska cirklarna förekommer, vilka föremål det är som bär dem och presentera hypoteser om cirklarnas symboliska betydelse.

3. Material

Själva tabellen (se fig. 3) är indelad i sju kolumner;

Datering: Tidsepok.(FRJÅ= För-romersk järnålder, JÅ=Järnålder, FVT=Folkvandringstid, VeT = Vendeltid, ViT= Vikingatid, MT= Medeltid.)

3

Föremål: Vad det är för ting.Material: Vilket material föremålet främst består av.Fyndkontext: I vilket sammanhang som föremålet hittats: gravgåva, medveten deponering eller ensamt lösfynd. Oklart sammanhang skrivs med tre frågetecken.Landskap: I vilket område föremålet hittats.SHM kategori: Vad föremålet haft för funktion när de var i bruk, enligt SHMs kategorisering.SMH: Föremålets inventarienummer i SHMs samlingar.

4

3.1 Tabell över uppsatsens material

5

Figur 3. Tabell över 63 artefakter med koncentriska cirklar järnålder till och med medeltid. Likadana föremål i samma landskap har valts bort. Tabellen är gjord av mig från SHMs databas.

Genom en analys av landskapen där föremålen med de koncentriskacirklarna hittats tycks de främst förekomma i östra samt mellersta delen av Sverige. Ett enstaka fynd på västkusten (Bohuslän) har gjorts. I länen vilka gränsar mot Östersjön kan föremålen hittas så långt som upp till Medelpad. Dock är det nordligaste föremålet ett lappländskt tennfragment från medeltid (gåva eller handelsvara?). Det är ingen omöjlighet attsymbolen återtagits i bruk efter bronsåldern genom resor och handel med andra delar av världen via Östersjön med ny innebördoch att det var prestigefullt att ha koncentriska cirklar.Kritik mot detta är att SHM har mest fynd från östra delarna avSverige. Fynd från andra delar av Sverige kan istället finnas på lokala museer.

Enligt tabellen är de flesta cirkelbärande artefakterna under alla tidsepokerna i Sverige hittade antingen i gravar eller i anslutning till bostäder. I Gotland har föremålen främst hittats i gravar medan i Uppland är fyndkontexten mera fördeladmellan grav och boplats. Det framgår tyvärr inte på SHMs databas om föremålen var använda innan de blivit gravgåvor. Dettroligaste är dock att föremålen var i bruk då personen levde, eftersom likadana föremål hittats i boplatsområden t.ex. spelbrickan samt kammen.

Det verkar som om den koncentriska cirkeln använts som dekor kontinuerligt på främst föremål av metall eller ben. Personligaföremål såsom kammar och föremål för nöjen såsom tärningar/spelbrickor utgörs i första hand av ben. Föremål tilldräkter och diverse verktyg är främst gjorda av metall. Utmärkande för medeltid är att här återfinns artefakter av trä och cirklarna återfinns i religiösa kontexter.

Genom en liknande tabell över punktcirklar tycks denna dekor förekomma på liknande material samt artefakter i Sverige som dekoncentriska cirklarna, inte sällan som en hybrid av de båda.

6

De återfinns även i stort sett; samma län som den andra symbolen, men trots ett potentiellt samband inkluderas inte tolkningar av dessa p.g.a. uppsatsens format. Dock kommer de noteras ifall de skulle vara på samma artefakt eller lämning som de koncentriska cirklarna. Fastän punktcirklarna ej kommer diskuteras vill jag ändå notera att de var en vanligare dekor iAsien, där den t.ex. figurerade på fantastiska knappnålar formade som tuppar under det första århundrandet efter Kristus.Den har även förekommit på Egyptiska kopparkors, vilket användssom hängsmycke ca 500-700 e.Kr.

Även om cirklarna tycks uppstå främst på prestigeföremål, är det dock i ett vardagligt sammanhang och därför är det mycket intressant när de uppkommer på artefakter med kristen kontext som på den tidig medeltida stavkyrkan i Gotland (fyndnummer 10232), på dopfunten i tidig medeltida Östergötland (fyndnummer7983) och på det gotländska silverhänget format som ett kors under vikingatiden (fyndnummer 34000). Alla under liknande geografiska samt tidsmässiga förhållanden. Alla med den koncentriska cirkeln som en utmärkande dekoration.

3.2 Svenska föremål

För att förstå varför den koncentriska cirkeln använts som dekor på de kristna lämningarna samt artefakten måste jag förstförstå vilka föremål jag har att göra med.

3.2.1 Hemse stavkyrka

Hemse stavkyrkas fragmentariska lämningar hittades 1896 vid en reperation av Hemses nuvarande stenkyrkas golv. Fyndet består av diverse bjälkar, brädor samt dylika träkonstruktioner i ek eller i furu (Eckhoff 1914-16: 79f). Det av intresse för den här uppsatsen är främst två bevarade hammarband samt 38 brädor vilka använts som väggplankor. Hammarbanden i ek, något över nio meter långa, har lyckligtvis undgått ingrepp vid anpassningen till golvbjälkar för den nya kyrkan. På utsidan avhammarbanden sitter det sammanlagt 22 koncentriska cirklar. På varje kant av de avlånga hammarbanden sitter det två cirklar.

7

Samtliga cirklar har fyra ringar. Bredvid cirklarna på kanten samt på två ställen centralt i bandet, sitter det fem cirklar ikorsformation. En i mitten med fyra ringar och fyra andra koncentriska cirklar med tre ringar runt om, en i varje väderstreck (se fig. 4). På baksidan sitter det en cirkel vid varje kant, alla med fem ringar (Eckhoff 1914-16: 82f).Väggplankorna däremot har tyvärr inte klarat sig lika bra från anpassningen och är av blandad kvalitet. Trots det hårda slitaget på många av dem har Emil Eckhoff tolkat att väggplankorna troligtvis haft sex stycken cirklar var, alla medtre ringar så som på hammarbandet (Eckhoff 1914-16: 124ff). Detsom skiljer sig här är dock cirklarnas placering. En något större cirkel i mitten är tätt placerad mellan två andra. Ovanför dessa, sitter ytterligare två en bit ifrån så att det bildas en kvadrat. Under den centrala cirkeln har en ensam cirkel placerats (se fig. 5.) (Eckhoff 1914-16: 84ff). Det påträffades också ett kvadratiskt kolonnkapitäl av furu, vilkethar en koncentrisk cirkel med tre ringar på ena sidan och en med två ringar på den andra sidan (Eckhoff 1914-16: 97f).

Figur 4, Hammarband med fem av de 22 cirklarna (SHM, Figur 5, Väggplanka med sex koncentriska inventarienummer 10232). cirklar (SHM, inventarienummer 10232).

3.2.2 Tingstads dopfunt

Dopfunten i Tingstads kyrka har daterats till ca 1200-talets början och är i romansk stil.Den är uthuggen ur ett enda stycke vätternsandsten och har tolkats vara tillverkad av mäster Sigraf, vars arbeten i sten

8

dominerade den gotländska exporten under tidig medeltid (Ullén 2003: 31). Den runda cuppans motiv har tolkats innehålla sju scener ur Jesus födelselegend medan den kubiska foten är skulpterad med fyra manliga helgon, fyra scener med olika geometriska symboler och en typisk romansk kyrka (Joseph 1987: 3). På fotens första sida finns en bandknut dels uppbyggd av två band med 34 punktcirklar var, dels ett band med vågräta linjer. På bandknutens högra sida finns tre koncentriska cirklar i slutet på banden och på vänstra sidan slutar bara enabandet i en cirkel. Ett helgon med två nycklar, tolkat som Sankte Per (Joseph 1987: 18), sitter på en stol bredvid bandknutens högra sida. Stolens vänstra sida har åtta punktcirklar och den högra sidan tio. På andra sidan av foten till höger om Sankte Per finns istället ett vågmönster längs upp med 24 punktcirklar på rad. Till höger om detta sitter ett helgon med klädnaden översållad av punktcirklar, dock kan inte det exakta antalet återges p.g.a. en kraftig skada vilken bl.a.berövat honom huvudet. På den tredje sidan kan ett mycket snarlikt vågmönster likt det på sida två ses, dock med 22 punktcirklar. Helgonet med bokrullen, till höger om detta, sitter på en stol vars sidor innehåller 11 punktcirklar var. Påfjärde sidan finns återigen ett bandmönster med 22 punktcirklarsamt med två ovanför. Sidan är även dekorerad med en kyrka i romansk stil med koncentriska cirklar längst upp på tornet, på koret/absiden samt under ett kors på mittenbyggnaden med huvudporten (Joseph 1987: 11f). Till höger sitter ett helgon, eller troligare en biskop (Joseph 1987: 18) vars stol innehåller tio punktcirklar på vänster sida samt åtta på höger.I handen håller han en stav med en koncentrisk cirkel högst upp.

9

Figur 6, bandknut med koncentriska cirklar och Figur 7, den romanska kyrkan. Till höger syns helgonet punktcirklar. Till höger syns Sankte Per med bokrullen (SHM, inventarienummer 7983). (SHM, inventarienummer 7983).

På cuppan återfinns punktcirklar på två av hästarna som de tre konungarna rider på mot Betlehem (Joseph 1987: 9). Tre stycken på den ena hästen och sju på den andre. Framför ryttarna finns scenen när de tre konungarna går för att ge sina gåvor till Jesusbarnet (Joseph 1987: 9). På klädnaden på den konung som går i mitten, kan en mängd av punktcirklar ses.I en annan scen ligger de tre konungarna och drömmer under ett stort täcke (Joseph 1987: 10) vars dekor består av ett flertal punktcirklar. Under bädden ses en drake (djävulen själv?), ävenhan täckt av de tidigare nämnda cirklarna. På cuppan finns äventvå koncentriska cirklar. Den ena cirkeln hittas i en blomma (eller sol?) framför den förste ridande konungen. Den andre, även den i en blomma, finns till höger om en figur vilken har tolkats vara Maria sittandes på en tron med Jesusbarnet i famnen. (Joseph 1987: 10). Samtliga cirklar har, liksom Hemses stavkyrka, tre ringar var.

3.3 Utomskandinaviska föremål – en jämförelse

Silverhänget med den koncentriska cirkeln i mitten (se fig. 8) kommer antagligen från det bysantinska riket då ett snarlikt grekiskt-ortodoxt hängsmycke i brons finns på British Museum. IEngland finns också ett liknande kors på en medeltida romansk dopfunt.

10

Dopfunten i Lenton, Nottinghamshire (se fig. 8) är känd för sinunika, rektangulära form.Den är uthuggen i en ljus, lite porös sten (sandsten?). Långsidorna är ca 86 cm på brädden, kortsidorna ungefär 75 cm. Hela funtens längd (exklusive den moderna piedestalen) är 75 cm. Ornamentiken på långsidorna visar ett kors med en central blomma samt en blomma i vardera änden av den vågräta delen av korset. Runt korset syns scener från helgonet Lazarus uppväckelse. Andra sidan är utsmyckad med valvbågar, sex stycken på ovansidan och fem stycken där under. Centralt på undervåningen syns Kristus dop. På dopfuntens ena kortsida visas en scen från Jesu korsfästelse. På andra kortsidan är detett stort kors med lövverksmönster. Centralt på korset kan en stor koncentrisk cirkel med tre ringar ses (Cox & Harvey 1903: 212f).

Figur 8, till vänster syns det bysantinska silverkorset (SHM, inventarienummer 34000). Till höger syns Lentons dopfunts ena kortsida. Notera den stora likheten mellan de bägge korsen! Fotot på Lentons dopfunt är beskuret av mig (Cox & Harvey 1903: 194).

4. Slutdiskussion

Den koncentriska cirkeln slutade vara en kultbärande symbol efter bronsålderns slut, men varför visar då tabellen att den fortsatte som dekor långt in på järnåldern? Ett citat från

11

konsthistorikern Riegel kanske kan ge svar på den gåtan: ”Varjereligiös symbol bär i sig själv förutbestämdheten att, med hjälp av tiden, bli dominerande eller ett rent dekorationsmotivsåvida den är passande”(Gombrich 1984: 222). Detta tycker jag låter mycket rimligt då cirkeln hade ett värde under bronsåldern som kultsymbol för solen (Westerholm 2000: 10). Denkan fortfarande vara en avbild för solen under järnåldern dock ej som bärare av en kult utan som prestigedekor, d.v.s. en viktig rest av något gudomligt. Enligt tabellen tycks den koncentriska cirkeln avta från artefakter under folkvandringstid för att nästan försvinna helt under vendeltid.Det man ska komma ihåg är att föremål kan vara mycket svårdaterade och att många av artefakterna vilka tillskrivits järnålder generellt i SHMs register i själva verket kan tillhöra just folkvandringstid eller vendeltid. Dock är det ingen tvekan om att cirkeln förekommer i stor kvantitet under vikingatiden, då främst på två platser; i Uppland och på Gotland. Båda två är platser som hade goda kontakter med omvärlden. På Gotland tycks den förekomma främst på smycken, medan i Uppland sitter cirkeln mer på vardagsföremål om än prestigefulla sådana. Möjligen kan den koncentriska cirkeln ha varit en dekor, vilket inte lämpade sig för vardagen på Gotlandutan istället skulle tas med till dödsriket eller till gudarna.Detta blir extra tydligt under medeltiden då den koncentriska cirkelns väljs att användas på religiösa föremål på Gotland (Tingstads dopfunt må ha funnits i en östgötsk kyrka men är av gotländsk export). Symbolen kan ha kommit dit p.g.a. kontakter med det kristna bysantinska kulturen, vilket inte är helt omöjligt då det är troligt att Gotland hade en bysantinsk skolanär det gäller kristen konst (Vasilyeva 2009: 97ff). I den kristna kontexten är jag övertygad om att de koncentriska cirklarna med tre ringar ska symbolisera treenigheten. Detta blir speciellt tydligt då vissa Kristogram, d.v.s. symboler vars betydelse bildar Kristus namn, är omgiven av en koncentrisk cirkel med tre ringar tillsammans med bokstäverna A(Alfa=begynnelsen) och O (Omega=änden) (Dahlby 1977: 21f). Dockförklarar inte detta varför det förekommer cirklar med fyra

12

respektive fem ringar på Hemse stavkyrka. De med fem cirklar ärlite svårare att tolka, dock är jag säker på att de har en viktig symbolik då talet fem är betydelsefullt i den kristna traditionen (Dahlby 1977: 204).De med fyra ringar skulle jag vilja tolka som de fyra evangelisterna (Matteus, Markus, Lukas, Johannes) (Dahlby 1977:97). De kan också betyda Kristus fyra hamnar: människa, lejon, oxe och örn (Dahlby 1977: 204).

De koncentriska cirklarna tycks främst förekomma i den bysantinska konsten. Dock var den romanska stilen mest rådande i Sverige innan gotiken kom (Tuulse 1968: 9) och cirklarna uppkommer även här, dock inte med lika framträdande placering. Ett av dessa fall är prydnaden på Vinnerstads domkyrka i Östergötland, vilket föreställer ett vidunderhuvud på hjässan av en man. Bestens ögon är koncentriska cirklar med tre ringar.Figuren är huggen av en stenmästare vilken ej helt överraskandehaft kontakter med den bysantinska verkstaden på Gotland (Tuulse 1968: 143 + plansch 214). Ett liknande fall kan ses på Åls stavkyrkas övre portalomfattning i Norge. Det är ett typiskt romanskt, detaljerat träsnideri av hiskeliga vidunder vilka vaktar porten in till Guds hus. Tittar man noga kan man se att deras ögon i själva verket är koncentriska cirklar med tre ringar (Tuulse 1968: 135 + plansch 11). Kan det vara ett sammanträffande? Eller ett aktivt symboliskt val? Jag tror att bestarna i själva verket är lejon. Lejonet har tolkats vara en symbol för Jesus samt vaksamhet och beskydd (Dahlby 1977: 31), och var bättre kan symbolen för gudomlighet placeras om inte i ögat. Ögat i sig, spegeln till själen, är en koncentrisk cirkel. Kanske var de koncentriska cirklarna så kraftfulla att de inte alla gånger behövde ha ett i ögonfallande läge, som på Hemse stavkyrka. Det viktiga kanske var någonstans cirklarna var placerade och att de överhuvudtaget fanns där. Så som på Tingstads dopfunt där de är lägligt placerade vid Maria, de trevise männen och bandknuten.

Det är uppenbart att den koncentriska cirkeln på Gotlands religiösa kontexter hör ihop med det bysantinska riket. Dock

13

kvarstår frågan; vad betyder den i Uppland och i övriga delar av Sverige där den istället finns på vardagsföremål? För en jämförelse sökte jag i the British Museums databas ifall föremål medkoncentriska cirklar figurerade även utanför Skandinavien. Mycket riktigt förekom den koncentriska cirkeln på vissa benkammar, mycket lika de skandinaviska varianterna, daterat till 400-talet och 1000- talet. Tärningar från runt 300-talet (i ben, kristall samt trä) hittade främst i de muslimska delarna av Asien, har också de i vissa fall cirklarna som dekor.

Är det så att den koncentriska cirkeln kommit till Sverige via inspiration från andra delar av världen? Det är en teori ej värd att förkasta, dock tror jag att det är mer invecklat än såför längre in på medeltiden försvinner den koncentriska cirkelnhelt i Sverige med några få undantag på spelbrickor. Kanske försvann den med gotiken eller också fann folk nya prestigedekorer. Idag återfinns cirkeln som behaglig dekor på diverse tyger, keramik, kläder m.m. dock utan sin prestigefullasymbolik. Den har nu gått förlorad för alltid. Eller?

5. Sammanfattning

Den koncentriska cirkeln har uppmärksammats många gånger av arkeologer vad det gäller bronsåldersforskning, dock fortsättercirklarna in på skandinavisk järnålder och fram till och med skandinavisk medeltid. En företeelse det skrivits mycket lite om. Jag tror att cirklarna har haft en större betydelse än vad som uppmärksammats och dess symboliska roll måste diskuteras vidare. I sammanhang med de koncentriska cirklarna kan även punktcirklar förekomma, ej sällan i form av en hybrid av de båda. Dock inkluderas inte tolkningar av dessa p.g.a. uppsatsens format.

Min teori är inspirerad av strukturalismens huvudpunkt att kulturella fenomen är produkter vilka styrs av en underliggandestruktur eller ordning. Det innebär att dekorationer samt

14

utsmyckning, speciellt geometriska figurer, kan ha en underliggande symbolik vilken endast är uppenbar för kulturen den figurerar i.

Min metodik gick ut på att kartlägga de artefakter på vilka de koncentriska cirklar noterats genom SHMs databas. Detta har jaggjort genom en kronologisk och typologisk indelning, vilket resulterade i en tabell med 63 föremål. Genom att analysera tabellen kom jag fram till att de koncentriska cirklarna främstfinns i den östra delen av landet, att de flesta föremålen hittats i anslutning till bostäder eller i gravar samt att det är mest artefakter av metall för dräkter samt ben för kammar eller andra personliga ägodelar. Dock uppkommer cirkeln inte endast på prestigefulla vardagsföremål utan också på kyrkliga lämningar från tidig medeltid: exempelvis Hemse stavkyrka, Tingstads dopfunt samt ett litet silverhänge i form av ett kors. Ett liknande kors kan även ses på en engelsk dopfunt i Lenton. Dessa föremål har alla en koppling till Gotland och denbysantinska skolan som förefaller ha funnits där.

Min tolkning är att den koncentriska cirkeln i den gotländska kontexten härstammar från det bysantinska riket och de cirklar vilka har tre ringar skulle kunna symboliseran treenigheten eftersom vissa Kristogram är inramade av en koncentrisk cirkel.Cirkeln förekommer även på romanska kyrkor, då invävda som ögonpå skulpturera av lejon som vaktar kyrkans port. Lejon tolkas vara en metafor för Jesus.

I övriga Sverige uppträder cirklarna mest på prestigefulla vardagsföremål. Genom en jämförelse med the British museums databas ser jag att det förekommer liknande artefakter med koncentriska cirklar även utanför Skandinavien. Det skulle kunna tolkas som att cirklarna tagits som inspiration från andra delar av världen. Cirklarna försvinner nästan helt under högmedeltid.

Referenser

Litteratur:

15

Blier, Suzanne Preston. 1998. Royal arts of Africa: the majesty of form. London: Lawrence King.

Cox, John Charles & Harvey, Alfred. 1907. English church furniture. London: Methuen.

Dahlby, Frithiof. 1977. De heliga tecknens hemlighet: om symboler och attribut. Stockholm: Verbum.

Eckhoff, Emil. 1914-1916. Svenska stavkyrkor jämte iakttagelser över de norska samt redogörelse för i Danmark och England kända lämningar av stavkonstruktioner. Stockholm: Cederquist.

Gombrich, E. H . 1984. The sense of order: a study in the psychology of decorative art. Oxford: Phaidon.

Joseph, Helena. 1987. Medeltida dopfunt från Tingstad kyrka. Uppsats i konstvetenskap. Stockholms Universitet.

Olsen, Bjørnar. 2003. Från ting till text: teoretiska perspektiv i arkeologisk forskning. Lund: Studentlitteratur.

Tuulse, Armin. 1968. Romansk konst i Norden. Stockholm: Bonniers.

Ullén, Marian & Ljungstedt, Sune. 2003. Östergötlands medeltida dopfuntar. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.

Vasilyeva, Svetlana. 2009. Bysantinska traditioner i Gotlands konst under 1100-talet. Fornvännen 109.

Westerholm, Marita. 2000. Livets eviga cirkel. Bronsålders kult och religiösa symboler – vad tecknen på bergshällar berättar. Magisteruppsats. Stockholms Universitet.

Internetsidor:

The British Museum. 2012-04-26. http://www.britishmuseum.org/research/search_the_collection_database.aspx

Statens historiska museum. 2012-04-26. http://mis.historiska.se/mis/sok/start.asp

16