Omvårdnadsåtgärder för kvinnor med urininkontinens
- en litteraturstudie
Nursing interventions for women with urinary incontinence
- a literature study
Kristin Bryntesson
Karolin Nygren
Fakultet: Hälsa, Natur– och teknikvetenskaper
Ämne/Utbildningsprogram: Examensarbete i omvårdnad / Sjuksköterskeprogrammet
Nivå/Högskolepoäng: Grundnivå 15hp
Handledarens namn: Anita Waller och Diana Widmark
Examinatorns namn: Anna Josse Eklund
Datum: 2014-05
Sammanfattning
Titel: Omvårdnadsåtgärder för kvinnor med urininkontinens – en litteraturstudie
Nursing interventions for woman with urinary incontinence- a literature studie
Fakultet: Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskaper
Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper
Ämne: Omvårdnad
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå
Författare: Kristin Bryntesson och Karolin Nygren
Handledare: Anita Waller och Diana Widemark
Sidor: 23
Nyckelord: Urininkontinens, kvinnor, sjuksköterska, omvårdnadsåtgärder.
Urininkontinens är ett vanligt förekommande problem främst hos kvinnor som påverkar
kvinnornas välbefinnande och livskvalitet. Sjuksköterskan bör ha goda kunskaper
angående vilka omvårdnadsåtgärder som kan användas vid urininkontinens och visa ett
respektfullt bemötande till patient och närstående. Syftet med litteraturstudien var att
belysa omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens. Metoden var en
litteraturstudie som baserades på vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och
CINAHL. Granskningen av artiklarna byggde på Polit och Becks niostegsmodell som
förklarar hur en litteraturstudie är uppbyggd. Artiklarna valdes ut och studerades noga
med en granskningmall från Polit och Beck. Elva kvantitativa artiklar svarade mot
syftet och ligger till grund för litteraturstudiens resultat. Resulatet framkom i fyra
huvudkategorier: Bäckenbottenträning med underkategorin bäckenbottenträning med
hjälp av blåsdagbok, fysisk aktivitet, blåsträning med hjälp av blåsdagbok samt
akupunktur. Bäckenbottenträning visade sig vara den mest använda åtgärden för
kvinnor med urininkontinens tätt följt av blåsträning. Akupunktur gav bra effekt för
behandling av urininkontinens. Varierande resultat gällande positiva och negativa
aspekter framkom genom alla kategorier. Slutsats: Oavsett vilka åtgärder som utfördes
visade samtliga artiklar i litteraturstudien på ett minskat urinläckage.
Innehållsförteckning
Introduktion ...................................................................................................................... 4
Urinblåsans anatomi ..................................................................................................... 4
Urininkontinens ............................................................................................................ 4
Befintlig behandling vid urininkontinens hos kvinnor ................................................. 6
Omvårdnad .................................................................................................................... 7
Problemformulering ...................................................................................................... 7
Syfte .............................................................................................................................. 7
Metod ................................................................................................................................ 8
Litteratursökning ........................................................................................................... 8
Inklusionskriterier & exklusionskriterier ...................................................................... 9
Urval ........................................................................................................................... 11
Databearbetning .......................................................................................................... 11
Etiska överväganden ................................................................................................... 11
Resultat ........................................................................................................................... 12
Bäckenbottenträning ................................................................................................... 12
Bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok ...................................................... 14
Fysisk aktivitet ............................................................................................................ 15
Blåsträning med hjälp av blåsdagbok ......................................................................... 15
Akupuktur ................................................................................................................... 15
Diskussion ...................................................................................................................... 17
Resultatdiskussion ...................................................................................................... 17
Metoddiskussion ......................................................................................................... 19
Klinisk betydelse ......................................................................................................... 20
Förslag till fortsatt forskning ...................................................................................... 21
Slutsats ........................................................................................................................ 21
Referenslista ................................................................................................................... 22
Bilaga 1- artikelmatris
4
Introduktion
Urininkontinens är ett stort hälsoproblem för befolkningen. I Sverige beräknas omkring
500 000 personer ha urininkontinens (Statens beredning för medicinsk utvärdering
[SBU] 2000). Risken att drabbas av urininkontinens ökar med stigande ålder. Under
senare år har problemet blivit mer synligt och aktuellt för allmänheten, vilket har
bidragit till att fler uppsöker vård för sin urininkontinens (Milsom 2010) vilket medför
att arbetsbelastningen och vårdtyngden för vårdpersonalen ökar (SBU 2000). Kostnader
gällande behandling, hjälpmedel och utredning har således ökat markant (Milsom
2010).
Urinblåsans anatomi
Urinblåsan fungerar som en reservoar och kan till utseendet liknas vid en ballong.
Utseendet varierar beroende på fyllnadsgraden då den antingen är insjunken med en
mindre mängd urin eller utspänd med en större mängd urin. Urinblåsan är en muskel
som består av glatt- och tvärstrimmig muskulatur som är belägen i bäckenet. Blåsan
hålls på plats med hjälp av ligament. Vid en fyllnadsgrad på cirka 200 milliliter skickas
en signal upp till hjärnan som sedan skickar tillbaka signalen att det snart är dags att
tömma blåsan och vi börjar känna oss kissnödiga men kan hålla oss en stund till. När
blåsans innehåll uppgår till 400-500 mililiter sker normalt urintömningen (Martini &
Bartholomew 2010), även kallat miktion (Sand et al. 2007). När trycket i urinblåsan
ökar slappnar de inre och yttre slutmusklerna i urinblåsan av vilket leder till
urintömning. Mellan miktionerna är trycket i blåsan lågt jämfört med urinröret där
trycket är betydligt högre. Om urinblåsans tryck blir högre än trycket i urinröret kan
läckage förekomma (Martini & Bartholomew 2010).
En normal dygnsdiures, som innebär den mängd som en människa kissar under ett dygn
(Lindskog 2005), ligger på hos vuxna runt ungefär 1600 milliliter +/- 350 milliliter. Det
har visat sig att mängden urin ej ökar med åldern däremot ändras miktionsmönstret
(Asplund 2002) Vanligen tömmer en medelålders person blåsan dubbelt så många
gånger på dagen som på natten, medan en person över 65år tömmer blåsan lika många
gånger dagtid som nattetid (Asplund 2002).
Urininkontinens
Ordet urininkontinens definierades i en artikel av Xu et al. (2013) som otäthet av urin
mer än två gånger i veckan. I en annan artikel av Sørbye et al. (2009) definierades ordet
som läckage mer än en gång i veckan. Även kateterisering ansågs vara en form av
urininkontinens (Sørbye et al. 2009).
Det finns olika typer av urininkontinens. Överaktiv blåsa, OAB (Overactive Bladder)
innebär ett ökat antal miktioner med eller utan urinträngningar. Uppskattningsvis har
ungefär sjutton procent av kvinnor i Europa samt i USA någon gång i livet drabbats av
symtom som går att koppla till en överaktiv blåsa. Miller och Hoffman (2006) menade
5
att en överaktiv blåsa är en normal del av åldrandet och att det drabbar fler kvinnor
tidigare i livet jämfört med män (Miller & Hoffman 2006).
Stressinkontinens eller ansträngningsinkontinens definieras som ofrivilligt läckage vid
ansträngning, hosta eller vid nysning. Med trängningsinkontinens menas ett plötsligt
uppkommet behov av att kissa som sedan ofta följs av ofrivilligt läckage.
Blandinkontinens definieras av ofrivilligt läckage i samband med brådska samt
ansträngning, hosta eller nysning. Enures förklaras som ofrivillig urinavgång. Nattlig
enures betyder således ofrivillig urinavgång nattetid. Urininkontinens kan även vara
situationsbundet vilket betyder att läckaget kan förekomma vid vissa specifika
situationer exempelvis vid samlag eller då man skrattar, det senare nämda benäms som
fnissinkontinens (Abrams et al. 2003).
Några riskfaktorer som leder till urininkontinens är hög ålder, övervikt, vaginal
förlossning (Maserejian et al. 2013), tunga lyft samt rökning (Milsom 2010). Andra
orsaker som leder till urininkontinens kan vara sjukdomar som exempelvis stroke, UVI,
hjärtsjukdom, Parkinsson, demens, diabetes och MS (Sørbye et al. 2009).
Vid diagnostisering av urininkontinens tas en tydlig anamnes av patientens
sjukdomshistoria där patienten får svara på frågor angående symtom som denne har
upplevt från urinvägarna. Relevanta undersökningar som miktionslista, bukstatus samt
gynekologisk undersökning utförs. När en miktionslista fylls i ska värden som tidpunkt,
urinmängd, läckage samt läckage vid aktivitet antecknas. Med hjälp av en miktionslista
är det möjligt att identifiera vilken typ av urininkontinens som patienten lider av. När
bukstatus kontrolleras undersöker vårdpersonal buken efter eventuella ömheter, ärr och
resistenser. Vid gynekologisk undersökning inspekteras vaginan för att eventuella
förändringar ska kunna upptäckas (Mörlin 2010).
Urininkontinens påverkar människans välbefinnande, livskvalitet samt det sociala och
sexuella samlivet (Albers-Heitner et al. 2011; Monz et al. 2005). Kvinnor upplever
urininkontinens som ett känslomässigt och privat ämne och kan kopplas till både skam
och skuldkänslor (Hellström 2003). I Europa och USA tyckte kvinnorna att
urininkontinens var svårt att leva med eftersom det påverkade vardagslivet negativt och
begränsade dem i sin livssituation. De undvek sociala sammanhang som resor och
träning och såg alltid till att ha en toalett tillgänglig (Monz et al. 2005). En del kvinnor
stannade hemma och isolerade sig på grund av sin urininkontinens (Monz et al. 2005;
Jackson 1997) och de hygieniska problem som följde symtomet (Abrams et al. 2003).
(Monz et al. 2005; Jackson 1997). Det upplevdes också störande att behöva gå upp
under natten för att byta inkontinenshjälpmedel och kläder (Teunissen et al. 2006).
Urininkontinens accepteras mer hos äldre kvinnor än hos yngre kvinnor, då symtomet
anses tillhöra det normala åldrandet hos många människor. Yngre kvinnor drabbas
främst på ett socialt plan, då det inte är lika accepterat att drabbas av urininkontinens i
unga år (Jackson 1997).
6
Befintlig behandling vid urininkontinens hos kvinnor
Behandling av urininkontinens delas upp i två kategorier: icke kirurgisk och kirurgisk
behandling.
Icke kirurgisk behandling kan bestå av bäckenbottenträning, vilket innebär att
bäckenbottenmuskulaturen successivt tränas upp med hjälp av avslappning respektive
kontraktion (Siu et al. 2003). Biofeedback är en annan typ av behandling där patienten
informeras om sina kroppsfunktioner för att sedan lära sig att kontrollera dem.
Beteendemodifikation går ut på att förändra livsstil och eventuellt ändra de
miljöförhållanden som finns, exempelvis sina toalettvanor (Abrams et al. 2003).
Blåsträning är ytterligare en behandlingsmetod som innebär att urinmängden ska hållas
kvar i blåsan under en längre period för att på så sätt töja urinblåsan. Då kvinnor med
urininkontinens ofta tömmer blåsan i förebyggande syfte, ska blåsträningen vara ett
hjälpmedel som kan användas för att minska miktionerna. Vid blåsträning ska patienten
följa ett schema där specifika tider för toalettbesök står angivna. Patienten ska helst inte
uppsöka toalett innan bestämd tid (Bergström & Larsson 2003).
Vid medicinsk behandling av urininkontinens finns det olika läkemedelsalternativ. Inom
gruppen antikolinergiska läkemedel förekommer bland annat två olika typer av
läkemedel som används aktivt vid urininkontinens vilka är oxybutynin och tolterodin
(Dede et al. 2012). Antikolinergiska läkemedel är en grupp som hämmar acetylkolinets
effekter vid de perifera och centrala nervsystemet vilket också leder till att de blockerar
det parasympatiska nervsystemet (Simonsen et al. 2004). I urinblåsan finns receptorer
belägna, så kallade muskarinreceptorer, som ingår i det parasympatiska nervsystemet
och som har till uppgift att känna av när blåsan töjs ut och är redo för tömning.
Antikolinergiska läkemedel binder till muskarinreceptorerna och bidrar till olika
reaktioner (Dede et al. 2012). Oxybutynin minskar spänningen av den glatta
muskulaturen i urinblåsan vilket leder till att blåsans volym kan öka utan förekomst av
trängning och läckage. Läkemedlet finns i tablettform och depotplåster. Tolterodin
används vid ökade miktionsfrekvenser och trängningar som exempelvis överaktiv blåsa
(FASS 2012). Läkemedlet meför att blåsans kapacitet ökar vilket bidrar till färre
trängningar och miktionsfrekvenser (Simonsen et al. 2004). Det finns som filmdragerad
tablett eller depotkapsel i varierande styrka. Tolterodin har två mycket vanligt
förekommande biverkningar som muntorrhet samt huvudvärk (FASS 2012).
I Sverige kan inkontinenshjälpmedel fås på recept och är då kostnadsfritt, efter att
patienten genomgått en utredning. Konsumtionen av hjälpmedel så som absorberande
inkontinensskydd kan relateras till graden av inkontinens samt till antalet inkontinenser.
Användandet av hjälpmedel sågs i större utsträckning hos äldre personer (Samuelsson et
al. 2001).
Kirurgisk behandling används då de andra metoderna inte fungerar samt vid
problematisk inkontinens (Ulmsten & Norlén 2003). Ett behandlingsalternativ som är
vanligt bland kvinnor är laparoskopisk kolposuspension. Vid laparoskopisk
kolposuspension sutureras den främre vaginalväggen och fästs i Cooper´s ligament.
Denna metod kan tillämpas som laparoskopiskt titthål eller som ett öppet buksnitt
(Gumus et al. 2013).
7
Omvårdnad
Beskrivet i kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (2005) utgör begreppet
omvårdnad största delen av sjuksköterskans profession (Socialstyrelsen 2005). I Svensk
sjuksköterskeförenings (2010) värdegrund för omvårdnad beskrivs fyra områden inom
omvårdnad som är sjuksköterskans huvuduppgifter: främja och bibehålla hälsa,
förhindra sjukdom samt motverka ohälsa och lidande.
För att uppnå en god omvårdnad ska sjuksköterskan utföra ett gott arbete genom att visa
omsorg och respekt utifrån människans autonomi, vilket innebär att patientens
självbestämmande beaktas. Vården ska ges till alla oavsett vilka hälsotillstånd
patienterna befinner sig i (Socialstyrelsen 2005).
Patienter och närstående ska känna sig delaktiga och respekterade i relationen med
sjuksköterskan (Svensk sjuksköterskeförening 2010). Urininkontinens kan påverka
människors välbefinnande, livskvalitet och sociala liv (Albers-Heitner et al. 2011). För
att sjuksköterskan ska kunna hjälpa patienten krävs det att denne rättar sig efter
kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor. I den beskrivs förutsättningarna runt ett bra
och respektfullt bemötande mellan sjuksköterska och patient. För att sjuksköterskor ska
kunna tillgodose patienters behov ska kunskap om individens hälsotillstånd identifieras
för att bra och effektiva omvårdnadsåtgärder ska kunna utföras (Socialstyrelsen 2005).
Patienter har inte alltid kunskap om hur de ska kunna förbättra sin inkontinens samt hur
de kan få tag på den information som de är i behov av (Paterson et al. 2003). Det är då
viktigt att som sjuksköterska ge tydlig information och undervisning till patienter och
närstående. Information ska ges på ett sådant sätt att patienten förstår vad som sägs.
Sjuksköterskan ska självständigt utföra omvårdnadsprocessen, vilket innefattar
observation, bedömning, omvårdnadsdiagnostik, omvårdnadsordination, planering,
genomförande och utvärdering av omvårdnadsarbetet (Socialstyrelsen 2005). I
yrkesrollen utförs ständigt förbättringar gällande omvårdnaden genom evidensbaserad
kunskap (International council of nurses [ICN] 2007).
Problemformulering
Urininkontinens har visat sig vara ett vanligt förekommande problem framförallt hos
kvinnor och kan påverka deras välbefinnande. Urininkontinens medför att vårdtyngden
ökar och därmed också arbetsbelastningen för personalen. Detta gör att sjuksköterskor
idag möter patientgrupper med dessa typer av problem och måste således ha god
kunskap om urininkontinens för att möta patienterna på bästa sätt. Studien ska ge
kunskap om omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens i deras
utsatta situation.
Syfte
Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor
med urininkontinens.
8
Metod
En litteraturstudie innebar att en sammanställning av studier gjordes utifrån ett
problemområde som författarna valt. Efter valt problemområde skulle all litteratur bestå
av forskning som var vetenskaplig och aktuell i form av artiklar som är kvalitativa eller
kvantitativa som sedan kritiskt granskats (Forsberg & Wengström 2013; Polit & Beck
2011). Vid denna litteraturstudie användes Polit och Beck (2011) niostegsmodellen som
är en metod som grundar sig till hur en litteraturstudie ska vara uppbyggd. Se figur 1.
Figur 1. Niostegsmodellen av en litteraturstudie, fri översättning (Polit & Beck 2011).
Litteratursökning
I steg 1 i Polit och Becks (2011) niostegsmodell utformade författarna ett syfte till
litteraturstudien. Databaserna som användes till artikelsökningen var PubMed och
CINAHL, steg 2 (se figur 1).
PubMed lägger vikten på medicinsk forskning som främst baseras på vetenskapliga
artiklar medan CINAHL till största delen koncentrerar sig på omvårdnadsforskning
(Forsberg & Wengström 2013). I steg 3 söktes material i de olika databaserna och
likvärdiga sökord användes. Orden söktes först var för sig och sedan i kombination med
varandra. Sökordet urinary incontinence valdes av författarna då de inkluderade alla
typer av urininkontinens.
I PubMed användes sökorden female, urinary incontinence, nurs* och intervention.
Female, urinary incontinence och intervention användes som MeSH- terms och nurs*
var en fritext sökning. Enbart female gav 2 360 102 träffar. Urinary incontinence
resulterades i 14 467 träffar. De tredje sökordet nurs* påvisade 22 12 80 artiklar. Sista
sökordet intervention resulterade i 215 459 träffar. Därefter kombinerades sökorden
med varandra och det gav slutligen 95 artiklar efter begränsning som passade in på
syftet. Författarna valde sökordet nurs med trunkering (*) för få med alla typer av
ändelser.
1. Formulera
syfte och
frågeställningar.
2. Välja databaser och nyckelord.
3. Sök och identifiera material.
4. Välj bort artiklar som ej är
relevanta.
5. Granska materialets titel
och abstrakt.
6. Läs artiklarnas resultat och granska mot
studiens syfte.
7. Kritiskt granska datan.
8. Analysera och samordna
information. Söka efter kategorier.
9. Sammanställ data.
9
I databasen CINAHL användes sökorden female, urinary incontinence samt
intervention. Female samt urinary incontinence söktes som major headings och
intervention söktes som fritext. Ordet female valdes istället för women, då endast
female var ett ämnesord. Female gav 732 853 träffar. Urinary incontinence resulterade i
5 365 artiklar. Intervention påvisade 95 437 träffar. Sökorden kombinerades därefter
med varandra och resulterade slutligen i 59 träffar efter begränsningarna gällande
inklusion samt exklusionskriterier gjorts. Resultatet av båda sökningarna ses i tabell 1.
Inklusionskriterier & exklusionskriterier
Inklusionskriterierna för studien var att deltagarna skulle vara vuxna kvinnor över arton
år. Språket på artiklarna skulle vara på svenska och engelska. Artiklarna skulle vara från
år 2004-01-01 till 2014-01-21. Peer review var också en inklusionskriterie som
användes. Exklusionskriterier som tillämpades var artiklar som innehöll andra
sjukdomsperspektiv än urininkontinens och artiklar som handlade om
urologisjuksköterskor/ uroterapeuter.
10
Tabell 1. Sökningar i databaser & manuella sökningar
Sökord Träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
PubMed
1.(MeSH) Female
2 360 102
2.(MeSH)Urinary incontinence 14 437
3. ”Nurs*” 220 830
4. (MeSH) Intervention 214 785
1 AND 2 9514
1+2 AND 3 750
1+2+3 AND 4
Cinahl
95 40 4 4
1.(MH) Female 508 534
2.(MH) Urinary incontinence 2 716
3.Intervention 69 218
1 AND 2 1 457
1+2 AND 3
Manuella sökningar
59 11^ 6 6
1
Totalt 11
”Nurs*”=trunkering ^ = 2 externa dubletter mellan databaserna
(MH) = Major heading
11
Urval
I Urval 1 gav sökningen 95 träffar i PubMed och 59 träffar i CINAHL. Detta resulterade
i 154 artiklar som författarna granskade genom att läsa artiklarnas titel och abstrakt, för
att identifiera om artiklarna motsvarade studiens syfte. Efter denna bearbetning återstod
51 artiklar i urval 1. Av de 51 kontrollerade artiklarna fanns två externa dubbletter i
PubMed och CINAHL vilket slutligen resulterade i 49 artiklar efter urval 1.
I Urval 2 granskades artiklarna i sin helhet för att säkerställa att de svarade på
uppsatsens syfte. Då återstod det tio artiklar. Andledning till att 39 artiklar föll bort var
att inriktningen på artiklarna inte enbart handlade om kvinnor eller att artiklarna
fokuserade på kvinnors upplevelser av urininkontinens istället för åtgärder.
En manuell sökning genomfördes för att komplettera artiklarna.
I Urval 3 använde författarna en granskningsmall från Polit och Beck (2011), “Guide to
an Overall Critique of a Quantitative Research”, för att kontrollera kvalitéten på
artiklarna, steg 7 (se figur 1). Efter den sekundära granskningen kvarstod elva artiklar
som alla höll god kvalitet.
Databearbetning
I steg 8 i Polit och Becks (2011) niostegsmodell bearbetades och analyserades
materialet.
Författarna delade upp artiklarna och läste hälften var. Resultatet av artiklarna lästes ett
flertal gånger för att få en överblick av innehållet. När detta moment var avslutat
växlade författarna artiklarna med varandra, då alla artiklar skulle granskas av båda
parter.
Författarna använde överstrykningspennor i olika färger samt post-it lappar för att
markera betydande meningar och få en bra överblick av materialet. Meningar som
valdes ut diskuterades och bearbetades mellan båda parter. Efter detta genomfördes en
analys av textmaterialet vilket innebar att den information som författarna hittat,
noggrant skulle anordnas och kategoriseras. Analysprocessen innebar att materialet
kunde göras mer kortfattad (Backman 2008). De meningsbärande enheterna
sammanställdes för att se likheter och skillnader och då kunde kategorier urskiljas, steg
9 (se figur 1).
Etiska överväganden
Författarna till uppsatsen har beaktat ett etiskt förhållningssätt under hela uppsatsens
tillkomst. I möjligaste mån lades egna värderingar åt sidan vid läsning av artiklarna för
att inte påverka resultatet. Redovisning av resultatet ska vara objektivt, alla resultat i
artiklarna ska framföras oavsett resultat. Vid översättning av artiklarna från engelska till
svenska använde författarna ett svensk-engelskt lexikon och internetsidorna Google
translate och tyda.se för att inte översättningen skulle förvrängas och misstolkas. Vid
översättning användes Google translate för att få en övergripande förståelse av texten.
Vidare översattes enstaka ord via tyda.se. Efter översättning av materialet lästes texten
igenom ett flertal gånger på engelska för att jämföra författarnas egna översättning med
översättningen från Google translate så att sammanhanget tydligt kunde tolkas. Det var
också ett kriterie i urvalsprocessen att studierna som valdes ut ska ha granskats av en
etisk forskningskommitté (Forsberg & Wengström 2013).
12
Resultat
Omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens har mynnat ut i tre
huvudkategorier: Bäckenbottenträning med underkategorin bäckenbottenträning med
hjälp av blåsdagbok, fysisk aktivitet, blåsträning med hjälp av blåsdagbok samt
akupunktur. Kategorierna har författarna valt att presentera i figur 2 nedan. Resultatet
utgår ifrån elva vetenskapliga artiklar där samtliga är kvantitativa. Artiklarna
åskådliggörs i en matris (se bilaga 1).
Figur 2. Valda kategorier.
Bäckenbottenträning
I studien av Perrin et al. (2005) deltog sju kvinnor. Kvinnorna skulle utföra
bäckenbottenträning tre gånger per dag i tolv till femton veckor. I resultatet framkom att
inkontinensen förbättrades genom ett minskat antal urinläckage, en minskad mängd urin
vid läckagen samt en minskning av trängningssymtom. I studien sågs ingen skillnad i
antalet tömningar under en tjugofyra timmars period efter träning. Studien visade även
att flertalet av kvinnorna var obekväma med övningarna då de ansågs vara för svåra att
utföra. Under träningens gång lärde sig kvinnorna dock hur övningarna skulle utföras
korrekt (Perrin et al. 2005).
Borello-France et al. (2008) utvärderade 28 kvinnor i en grupp som utförde
bäckenbottenträning fyra gånger per vecka samt en annan grupp som utförde
bäckenbottenträning en gång per vecka. Båda grupperna tränade i en period om nio till
tolv veckor. Resultaten baserades på vägning av inkontinensskydd vilket användes som
mätmetod för att undersöka om mängden urin ökat eller minskat efter träningsperioden.
Antalet läckage per vecka samt mängden urin vid urinläckagen hade minskat i båda
träningsgrupperna. Det var ingen större skillnad i resultatet om kvinnorna tränade fyra
gånger eller en gång i veckan.
Omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens
Bäckenbotten träning
Bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok
Fysisk aktivitet Blåsträning med
hjälp av blåsdagbok
Akupunktur
13
I studien av Hung et al. (2011) tränade en grupp kvinnor under en fyra månaders period
och gjorde då cirka 26 knipövningar per dag. 22 kvinnor av 23 deltagande förbättrades i
sina inkontinens symtom medan en person botades. Vinkeln och rotationen av
blåshalsen visade på liten till måttlig förändring vid träningstillfället samt en hög
förbättring gällande blåshalsens rörlighet. Förändringen sågs ej vid vila. Den vaginala
kontraktionsstyrka vilket innebar att ett mätinstrument uppmätte muskelstyrkan i
vaginan, förbättrades markant efter bäckenbottenträning samt även den maximala
vaginala åtstramningen där det högst uppmätta muskeltrycket sågs (Hung et al. 2011).
I en studie av Kondo et al. (2007) mättes vaginaltrycket före och efter ett
träningsprogram för att kunna jämföra eventuella förändringar. Den vaginala
kontraktionsstyrkan förbättrades markant vid jämförelse före träningens start och åtta år
efter att träningen initierats. Även vägning av inkontinensskydd gjordes för att se
skillnaden i läckage före och efter träning och visade på signifikanta skillnader i ett
minskat antal urinläckage samt en minskad mängd urin vid läckagen. Av studiens 79
deltagare botades tretton kvinnor helt från sin urininkontinens medan arton deltagare
visade en förbättring på 50 procent. 33 kvinnor visade ingen förbättring angående
antalet urinläckage samt mängden urin vid läckagen utan låg kvar på samma mätvärden
som vid studiens start. Några av kvinnorna försämrades ytterligare i sin urininkontinens
(Kondo et al. 2007).
Bäckenbottenträning utfördes av 56 deltagande kvinnor i studien av Lee et al. (2005).
Mätningar av vaginaltrycket gjordes innan träningens start. I resultatet framkom att den
vaginala kontraktionsstyrkan ökade från vecka ett till vecka sexton hos 36 procent av
kvinnorna. Vid vecka nio utvärderades kvinnorna första gången under dess pågående
träning. Resultatet visade att 34 procent av kvinnorna förbättrats i sina
inkontinenssymtom. Den slutliga utvärderingen genomfördes efter sexton veckors
träning och visade en minskning av antal urinläckage hos 50 procent av deltagarna. En
kvinna försämrades i sina symtom gällande mängden urinläckage, vid vecka nio under
studiens gång (Lee et al. 2005).
I en randomiserad studie deltog 64 kvinnor som delades in i en kontrollgrupp som ej
utförde bäckenbottenträning och en träningsgrupp som utförde bäckenbottenträning
under en fyra månaders period. Signifikanta förbättringar kunde konstateras gällande
symtomen av urininkontinens. Av kvinnorna i behandlingsgruppen visade 96,7 procent
att de hade botats helt eller förbättrat sina symtom, jämfört med kontrollgruppen där
66,6 procent av deltagarna visade tecken på förbättring. Träningsgruppen visade en
förbättring av läckagen vid vägning av inkontinensskydd medan kontrollgruppen ej
gjorde detta. Båda grupperna visade en minskning av antalet tömningstillfällen per dag,
antalet läckage per dag minskade endast i träningsgruppen. Det maximala vaginala
trycket ökade i träningsgruppen jämfört med kontrollgruppen (Hung et al. 2010).
I studien av Liebergall-Wischnitzer et al. (2005) tränades två olika typer av
knipövningar. I ena gruppen utfördes bäckenbottenträning som en behandlingsmetod,
vilket efter träningens slut resulterade i att 95 procent av de 29 deltagande kvinnorna
visade på en minskad volym vid urinläckagen. För att utvärdera träningens effekt
vägdes bindor eller blöjor före träningens start och efter träningens slut. Framsteg kunde
14
även ses gällande muskelstyrkan. I andra gruppen utfördes knipövningar enligt Paula1
metoden av 30 kvinnor. I Paula gruppen hade urinläckaget hos kvinnorna minskat i
genomsnitt från dryga åtta gram till cirka tre gram, mätt med hjälp av vägning av
inkontinensskydd. Muskelstyrkan visade även på en förbättring vid träning av metoden
(Liebergall-Wischnitzer et al. 2005).
I en randomiserad studie av Soo-Cheen et al. (2008) deltog 68 kvinnor. Kvinnorna
tränade bäckenbottenträning. Uppföljning skedde tre samt sex månader efter avslutad
behandling. Efter tre månaders uppföljning sågs ingen skillnad mellan grupperna vad
gällde förbättring av symtomen. Efter sex månaders uppföljning sågs en förbättring i
behandlingsgruppen angående antalet tömningstillfällen nattetid, tömningsfrekvensen
samt trängningssymtomen (Soo-Cheen et al. 2008).
Samtliga studier visade överhängande någon typ av förbättring gällande
bäckenbottenträning som visade sig vara effektiv gällande en ökat styrka i
bäckenbottenmuskulaturen, en minskning av urinläckagen samt en längre tid mellan
miktionerna och har då visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för urininkontinens
hos kvinnor ( Perrin et al. 2005; Borello-France et al. 2008; Hung et al. 2011; Kondo et
al. 2007; Lee et al. 2005; Hung et al. 2010; Liebergall-Wischnitzer et al. 2005; Soo-
Cheen et al. 2008).
Bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok
En blåsdagbok är ett hjälpmedel som kvinnorna kan tillämpa för att dokumentera sitt
miktionsmönster. I blåsdagboken dokumenteras varje miktionstillfälle, mängden urin
vid miktionerna samt vätskeintaget. Detta för att kvinnorna ska lära sig se hur
miktionsmönstret ter sig samt hur de kan ändra sitt beteende för att minska symtom som
exempelvis läckage (Lee et al. 2005).
I en studie av Lee et al. (2005) fyllde deltagarna i en blåsdagbok före och efter träning
av bäckenbottenmuskulaturen. Träningen visade en förbättring i blåsfunktionen vid
granskning av deltagarnas blåsdagböcker. Förbättringarna skedde mellan vecka ett och
vecka nio och visade på en ökad dag- och nattvolym oberoende av deltagarnas
vätskeintag under dygnet. Blåsdagboken ledde till en reducering av mängden urin samt
antal urinläckage. Det framkom även att trängning- och ansträngningsläckagen
minskade (Lee et al. 2005).
I en studien av Borello-France et al. (2008) deltog 28 kvinnor som utvärderades före
och efter bäckenbottenträning, med hjälp av en blåsdagbok. En skillnad sågs vid
träningen mellan de kvinnor som ej fyllt i dagboken korrekt jämfört med de kvinnor
som fyllt i dagboken rätt under hela studien. Detta resulterade i att de deltagare som fyllt
i dagboken felfritt visade på en större förbättring i sina symtom jämfört med de kvinnor
som ej fullföljt ifyllnandet av blåsdagboken (Borello-France et al. 2008).
1 Paula metoden är en metod som grundas på kroppens egna fallenhet att självläka. Övningarna innebär
att ringmuskulaturen runt alla kroppens öppningar aktiveras vid kontraktion efterföljt av vila. Metoden
används för att läka, förbättra livskvaliteten samt för att förädla sina förmågor (Liebergall-Wischnitzer et
al. 2005)
15
Bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok har visat sig vara en behandlingsmetod
som gör att deltagarna lättare kan förstå och se mönster gällande sin urininkontinens.
Metoden visar bland annat en reduktion gällande antalet läckage (Borello-France et al.
2008; Lee et al. 2005).
Fysisk aktivitet
I studien av Sackley et al. (2008) deltog 34 deltagare som delades upp i en
kontrollgrupp samt i en behandlingsgrupp. Deltagarna utförde rörelseträning
innehållande ansträngningsträning där styrka, balans och uthållighet ingick som ett
kontinensfrämjande hjälpmedel. Efter behandlingen hade endast sju av sexton deltagare
som ingick i interventionsgruppen urinläckage. I kontrollgruppen där endast vanlig vård
utfördes på deltagarna läckte nio av sexton deltagare urin före studien och därefter nio
av femton efter studien. Fem av deltagarna skulle fortsätta träningen efter studiens slut,
sex deltagare rapporterade att de fått användning av en ny kroppsdel som de ej tidigare
visste fanns. Tre deltagare upplevde träningen som negativ eftersom de drabbades av
trötthet, obehag och bristande motivation (Sackley et al. 2008).
Fysisk aktivitet har således visat på en minskning gällande antalet urinläckage (Sackley
et al. 2008).
Blåsträning med hjälp av blåsdagbok
I en studie av Perrin et al. (2005) deltog sju kvinnor som utöver bäckenbottenträning
även utövade blåsträning och utvärderade detta med hjälp av en blåsdagbok. Resultatet
visade på svårigheter att fylla i en blåsdagbok. Ofta glömdes dagboken bort, speciellt
när personerna var bortresta. Då kvinnorna i början av studien fyllde i sina
blåsdagböcker kunde ett medelvärde på cirka fyra urinläckage per dag noteras. Efter
träningen sågs ett minskat antal läckage från fyra till två urinläckage per dag med hjälp
av blåsträning. Tömningsmönstret för fem av kvinnorna låg på en normal nivå, vilket
innebär mellan fem till åtta tömningstillfällen per dag. Två av kvinnorna instruerades att
ändra sina toalettvanor genom att undvika att kissa i förebyggande syfte. Detta
resulterade således i att en av dessa två kvinnor kissade färre gånger per dag jämfört
med tidigare. Två andra kvinnor rapporterade att de väntat för länge innan de kissade
vilket ledde till fler urinläckage. En mer frekvent tömning av blåsan minskade antalet
läckage (Perrin et al. 2005).
Blåsträning med hjälp av blåsdagbok resulterade i en minskning i antalet urinläckage.
Dock ses inte blåsdagbok som ett bra hjälpmedel i studien. Sammanfattningsvis ses
endast blåsträning som en bra behandlingsmetod för urininkontinens utifrån denna
studie (Perrin et al. 2005).
Akupuktur
I en studie av Engberg et al. (2009) randomiserades deltagarna i två grupper, en
behandlingsgrupp respektive en kontrollgrupp. Behandlingsgruppen fick reell
akupunktur till skillnad från kontrollgruppen som fick placebobehandling,
tillvägagångsättet och utförandet av behandligen var lika i båda grupperna. I
16
behandlingsgruppen användes akupunkturnålar som fördes in på olika ställlen av
kroppen, på ett djup mellan 20-40 mm. Nålarna fördes in och justerades manuellt. I
placebogruppen användes trubbiga akupunkurnålar likt vanliga akupunkturnålar till
utseendet. Skillnaden var att placebonålarna åkte in i handtaget på nålen vid kontakt
med huden vilket innebar att huden inte punkterades. Nålarna hölls på plats av
dubbelhäftande tejp. I båda grupperna utfördes behandlingarna under samma tidsperiod,
även insticksställena var detsamma. Behandlingsgruppen visade förbättringar gällande
urinläckage varje dag i en vecka efter behandling. Fyra veckor efter behandlingen sågs
endast en liten förbättring jämfört med vecka ett i antalet urinläckage, även
tömningsfrekvensen minskade i större utsträckning jämfört med kontrollgruppen.
Merparten av deltagarna rapporterade trötthet som ett symtom efter behandlingen.
Övriga biverkningar som uppkom i den aktiva akupunkturgruppen var bland annat
huvudvärk, illamående, yrsel och små blödningar vid insticksstället (Engberg et al.
2009).
I en annan randomiserad studie av Kim et al. (2008) var handakupunktur en åtgärd som
användes vid urininkontinens, vilket visade på en signifikant minskning i antalet
miktioner samt en mindre mängd urin vid urinläckagen. Den vaginala
kontraktionsstyrkan ökade i behandlingsgruppen, även det högst uppmätta vaginala
kontraktionstrycket ökade signifikant i behandlingsgruppen. Skillnader gällande antalet
miktioner, mängden urin vid läckagen samt antalet urinläckage mellan grupperna kunde
tydligt ses i samtliga utvärderingar (Kim et al. 2008).
I båda studierna har akupunktur således visat sig vara en effektiv behandlingsmetod vid
urininkontinens (Kim et al. 2008; Engberg et al. 2009).
17
Diskussion
Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor
med urininkontinens. Resultatet grundas på elva kvantitativa vetenskapliga artiklar.
Kategorier som uppkom under litteraturstudien var bäckenbottenträning med
underkategorin bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok, fysisk aktivitet,
blåsträning med hjälp av blåsdagbok samt akupunktur. Av resultatet framkom det att
bäckenbottenträning var den mest använda åtgärden för kvinnor med urininkontinens.
Varierande resultat gällande positiva och negativa effekter framkom i alla kategorier.
Resultatdiskussion
Som sjuksköterska är det viktigt att känna till att bäckenbottenträning är en metod att
använda för behandling av urininkontinens. I de granskade artiklarna visade resultaten
att kvinnorna kunde tillämpa bäckenbottenträning för att behandla sin urininkontinens
(Kondo et al. 2007; Lee et al. 2005; Hung et al. 2010; Hung et al. 2011; Perrin et al.
2005; Soo-Cheen et al. 2008; Liebergall-Wischnitzer et al. 2005; Borello-France et al.
2008). I litteraturstudiens resultat visades förbättringar gällande urinläckage hos
kvinnorna med hjälp av bäckenbottenträning i studierna av Kondo et al. (2007) och
Hung et al. (2010). Resultatet styrks i en äldre studie av Alewijnse et al. (2003) som
visade på en förbättring i kvinnors urinläckage vid bäckenbottenträning. Även McLean
et al. (2013) och Pereira et al. (2011) som inte uppkom vid författarnas litteratursökning
visade på en förbättring gällande kvinnornas urinläckage. I litteraturstudiens resultat
visade studien av Kondo et al. (2007) att några kvinnor helt botats från sin
urininkontinens med hjälp av knipövningar, något som kunde styrkas i studien av
Junginger et al. (2013) där 31 kvinnor av 55 deltagande helt botats eller förbättrats i sin
urininkontinens. Junginger et al. (2013) studie inkluderades ej i denna litteraturstudies
resultat då studiernas sökord inte överrensstämde med varandra. Hung et al. (2011) och
Soo-Cheen et al. (2008) visade i litteraturstudiens resultat att antalet tömningatillfällen
minskade vilket kunde styrkas i en äldre studie av Alewijnse et al. (2003) som visade
samma resultat.
Studierna visade även att ett fåtal kvinnor ej förbättrats i sina symtom (Kondo et al.
2007; Junginger et al. 2013). I Kondo et al. (2007) försämrades några kvinnor
ytterligare i sin urininkontinens efter bäckenbottenträning. Bäckenbottenträning har
således visat både goda, negativa eller inga effekter alls. Trots några negativa resultat
tycks ändå bäckenbottenträningen vara en bra behandlingsmetod som hjälpte kvinnorna
i sin urininkontinens.
I litteraturstudiens resultat beskrev Perrin et al. (2005) att deltagarna fick muntlig
information angående bäckenbottenträning. Flertalet av kvinnorna beskrev svårigheter
att utföra knipövningarna då de var osäkra på hur de skulle gå till väga. I en annan
studie av Gallo och Staskin (1997) användes kassettband och muntlig information som
komplement till knipövningarna. Här visade resultatet på att kasettband gjorde det
lättare för deltagarna att utföra övningarna jämfört med muntlig information. Till
skillnad från muntlig information som givits kunde kassettbandet enkelt spelas upp igen
om kvinnorna kände sig osäkra eller hade glömt något moment (Gallo & Staskin 1997).
Författarna anser att variationen gällande litteraturstudiens resultat kan bero på hur
18
informationen givits och menar då att muntlig information lättare kan glömmas bort
jämfört om deltagarna fått skriftlig information eller inspelad information.
I litteraturstudiens resultatet framkom det att den vaginala kontraktionsstyrkan ökade
markant när bäckenbottenträning utfördes under en längre tidsperiod (Kondo et al.
2007). Liknande resultat kunde ses i studien av Lee et al. (2005) där kvinnorna utförde
bäckenbottenträning under en kortare tidsperiod. Detta visar att den vaginala
kontraktionsstyrkan förbättrades oberoende av träningsperiodens längd. Detta styrks i
studien av Castro et al. (2008) som ej ingick i litteraturstudiens resultat samt i studien av
Pereira et al. (2011) där samma träning utfördes, vilket även där visade på en förbättrad
styrka i bäckenbottenmuskulaturen. Av detta kan författarna dra slutsatsen att träningens
tidsperiod inte påverkar resultatet oavsett om träningen utförs under fyra veckor eller
sex veckor.
Blåshalsens vinkel och rotation ändrades vid bäckenbottengymnastik och återgick till en
mer eller mindre normal position (Hung et al. 2011). Detta kunde även bekräftas i
litteraturen av Weström et al. (2005) som beskrev att blåsan och blåshalsen stärks efter
bäckenbottenträning. Ytterligare en studie som styrker detta visade en förbättring i
blåshalsens position vid träning av muskulaturen (McLean et al. 2013). Författarna
ställer sig frågan om det finns ytterligare forskningsresultat som kan styrka eller
bestrida Hung et al. (2011) resultat gällande förbättringar i blåshalsens vinkel och
rotation.
Sackely et al. (2008) kunde i denna litteraturstudie visa att fysisk träning förbättrade
kvinnornas inkontinens gällande ett minskat antal urinläckage. Detta överensstämmer
med Liebergall-Wischnitzer et al. (2005) studie där kvinnor deltog i olika
motionsaktiviteter, vilket resulterade i färre urinläckage. Sackley et al. (2008) och
Liebergall-Wischnitzer et al (2005) resultat kunde styrkas i studien av Vinsnes et al.
(2012) som visade en förbättring av deltagarnas urinläckage vid fysisk aktivitet där de
bland annat tränade balans och muskelstyrka. Vinsnes et al. (2012) studie har som
kriterie att enbart inkludera kvinnor som är i behov av daglig hjälp, något som inte helt
motsvarar författarnas syfte och är därför ej en del av litteraturstudiens resultat. En
studie som inriktade sig mer på kvinnornas dagliga behov av hjälp relaterat till
urininkontinens istället för enbart behandling av urininkontinensen som författarnas
litteraturstudie handlar om. Författarna drar slutsatsen att fysisk aktivitet visade sig vara
en bra metod för att behandla urininkontinens.
I litteraturstudiens resultat sågs en minskning av antalet läckage per dag vid blåsträning
med hjälp av blåsdagbok (Perrin et al. 2005) vilket även kunde styrkas i en äldre studie
av Subak et al. (2002) där en reduktion av antalet urinläckage per dygn kunde bekräftas.
Ytterligare en äldre studie som styrker resultatet visade på ett minskande antal
urinläckage (Locher et al. 2001). Det framkom även av litteraturstudiens resultat att inga
kvinnor helt botades i sin urininkontinens efter blåsträning. Många av studiernas
deltagare upplevde att deras inkontinensbesvär blev bättre av blåsträning (Perrin et al.
2005). I studien av Subak et al. (2002) visade en stor del av kvinnorna att de blev botade
i sina symtom gällande urinläckagen med hjälp av blåsträning. Författarna drar
slutsatsen utifrån litteraturstudiens resultat att blåsträning är en användbar åtgärd vid
urininkontinens.
19
Det framkom i litteraturstudiens resultat att akupunktur var en åtgärd som visade på
förbättring beträffande urininkontinens hos kvinnor. Antalet tömningstillfällen
minskade vilket synliggjordes i studierna av Engberg et al. (2009) och Kim et al.
(2008). Även antalet läckage per dag förbättrades (Engberg et al. 2009), mängden urin
per läckage minskade och vaginalstyrkan i bäckenbottenmuskulaturen stärktes (Kim et
al. 2008). Resultaten kunde styrkas i en annan forskningsstudie av Emmons och Otto
(2005) där akupunktur utövades, en studie som inte inkluderades i litteraturstudiens
resultat utifrån de sökord författarna valde att söka på. Kvinnor randomiserades till en
reell akupunkturgrupp eller en placebogrupp. Behandlingsgruppen visade förbättring på
läckagefrekvensen. Den maximala blåskapaciteten ökade vilket resulterade i en förhöjd
tömningsvolym (Emmons & Otto 2005). Resultatet gällande akupunktur som
intervention styrks även i studien av Bergström et al. (2000), en studie som inte är inom
ramen för författarnas inklusionkriterier, som visade på minskade trängningssymtom,
minskat antal tömningstillfällen samt förbättringar angående antalet läckage (Bergström
et al. 2000).
I litteraturstudiens resultat framkom det i artikeln av Engberg et al. (2009) att
biverkningar förekom till följd av akupunkturbehandlingen i form av huvudvärk,
trötthet, illamående, yrsel samt små blödningar vid insticksstället. Liknande resultat
sågs i en annan studie av Emmons och Otto (2005) där blödningar och blåmärken
uppstod och deltagarna kände obehag relaterat till nålarnas placering. Detta kunde inte
Bergström et al. (2000) påvisa i sin studie, då deltagarna ej upplevde några biverkningar
eller komplikationer efter behandling med akupunktur. Författarna saknar en
uppfattning om biverkningar är mer vanligt eller inte vid akupunkturbehandling.
Litteraturstudiens resultat beträffande akupunktur visade sig ge en god effekt.
Metoddiskussion
En litteraturstudie innebär att ett valt ämne studeras med hjälp av aktuell forskning som
sedan sammanställs. Den aktuella forskningen består av vetenskapliga artiklar som
bearbetas och analyseras (Forsberg & Wengström 2013). I litteraturstudien användes
Polit och Becks (2011) niostegsmodell som metod. Ett kritiskt tänkande samt träning i
databassökning är delar som beskrivs i denna typ av metod. Författarna anser att
niostegsmodellen skapar en tydlig struktur för hur en litteraturstudie ska vara uppbyggd.
Sjuksköterskan förbereds således för sitt kommande yrke, för att lättare kunna söka
aktuell och relevant kunskap (Polit & Beck 2011)
Databassökningarna utfördes i PubMed och CINAHL som fokuserar på
omvårdnadsforskning. Resultatet begränsades gällande antalet artiklar då endast två
databaser användes. Om sökningen utgått från fler databaser kunde ett större antal
betydelsefulla artiklar ha använts i resultatet, vilket skulle kunna påverkat
litteraturstudiens resultat. I PudMed användes female, urinary incontinence och
intervention som MeSH termer samt nurs* som söktes i fritext. I CINAHL söktes orden
female och urinary incontinence som headings och intervention som fritextsökning.
Sökordet female var ett ämnesord till skillnad från women som var en fritextsökning,
vilket resulterade i att sökordet women valdes bort. Författarna valde då att använda
ordet female, då ämnesord ger ett tydligare resultat. Hade andra oprövade sökord som
20
till exempel kvinnors erfarenheter av att behandla sin urininkontinens valts, kunnde det
innebära att annan ny kunskap lyfts fram gällande åtgärder vid urininkontinens.
Artiklarnas titlar och abstrakt lästes i urval ett för att urskilja adekvat information som
kunde relateras till författarnas syfte. Den här typen av granskning kunde göra att
betydelsefull information fallit bort. Då författarna efter urval 2 inte var säkra på om
antalet artiklar skulle räcka, då en av artiklarna inte kunde läsas i sin helhet, utan fick
köpas, visste inte författarna om denna artikel kunde användas efter granskningen.
Beslutet togs därför att genomföra en manuell sökning för att säkerställa antalet artiklar.
Artiklarna i litteraturstudien var engelskspråkiga vilket resulterade i svårigheter
gällande översättningar, trots användandet av lexikon. När texten översattes kunde lätt
feltolkningar uppstå. Då författarna endast använt sig av kvantitativa artiklar som
tillämpat olika mätinstrument kunde resultatet lätt tolkas med hjälp av bland annat
tabeller och på så sätt kunde misstolkningar av texten i större utsträckning undvikas.
Författarna har noggrant analyserat artiklarnas resultat för att kunna urskilja kategorier.
Detta har gjorts med hjälp av Polit och Becks (2011) niostegsmodell som lägger vikten
på kategorisering för att på ett effektivt sätt få fram tydliga kategorier. Trovärdigheten
ses i litteraturstudien eftersom författarna genom hela analysen varit noggranna i sin
artikelgranskning då genom att både enskilt och gemensamt läst artiklarnas resultat och
enbart samlat in data som svarat på syftet. Trots att Polit och Becks (2011)
niostegsmodell ses som trovärdig belyses även negativa aspekter bestående av att
författarnas förståelse kan påverka analysarbetet genom att omedvetet inkludera sina
egna tolkningar utifrån tidigare erfarenheter och kunskaper, vilket kan förvränga
resultatet (Polit & Beck 2011).
Författarna ställde sig frågan om annan kunskap lyfts fram om sökningarna gjorts på
annat språk till exempel på tyska eller spanska, då inklusionskriterierna enbart
innefattade språken svenska och engelska. Trots att detta kan ses som en nackdel menar
författarna att val av engelska artiklar även kan vara till en fördel. Detta då flertalet
människor i världen kan engelska vilket gör att materialet lätt kan spridas och läsas av
alla.
Författarna har endast hittat enstaka artiklar om akupunktur som en åtgärd vid
urininkontinens, och därför undrar författarna om en sökning med fokus på akupunktur
hade givit en annan bild över kunskapsområdet.
Klinisk betydelse
Författarna har valt att studera urininkontinens hos kvinnor vilket är ett vanligt
förekommande problem som sjukvårdspersonal ofta stöter på. Litteraturstudien visar på
olika omvårdnadsåtgärder vid urininkontinens som både sjukvårdspersonal och
allmänheten kan ha nytta av. Urininkontinens medför en stor kostnad för samhället
vilket gör det viktigt att försöka minska kostnaderna, så att en mindre mängd
inkontinenshjälpmedel används. Då bäckenbottenträning, blåsträning och fysisk
aktivitet kan utföras vart och när som helst och är helt kostnadsfritt är det bra att som
sjuksköterska rekommendera denna metod till kvinnorna för att behandla sin
urininkontinens
21
Förslag till fortsatt forskning
Författarna menar att det finns en betydande risk att urininkontinens kommer att öka i
framtiden relaterat till en högre ålder hos befolkningen. Mer forskning behövs för att
hitta nya metoder som lättare kan användas för att hjälpa kvinnorna i deras utsatta
situation. Då studiens resultat visat på att akupunktur var en bra men inte så omfattande
och vanlig behandlingsmetod, skulle författarna vilja se mer forskning gällande
akupunktur och dess inverkan på urininkontinens. Författarna menar att mer kunskaper
gällande akupunkturens effekter på urininkontinens behövs. Ett annat
forskningsalternativ skulle vara att screena kvinnor över en viss ålder för att fånga upp
dem i ett tidigare skede i sina symtom innan en fullt utvecklad urininkontinens
uppkommit, och på det sättet kanske kunna minska kostnaderna gällande
inkontinenshjälpmedel.
Slutsats
Författarna drar slutsatsen från studien att sjuksköterskan har ett stort ansvar kring
patienter med urininkontinens. Genom god kunskap angående omvårdnadsåtgärder vid
urininkontinens kan sjuksköterskan i ett tidigt skede hjälpa fler kvinnor i sin utsatta
situation. I litteraturstudien framkom en rad olika omvårdnadsåtgärder som kan
tillämpas på kvinnor med urininkontinens.. Föreliggande litteraturstudie visade att
bäckenbottenträning är en av de vanligaste och mest använda åtgärderna vid
urininkontinens. Bäckenbottenträning visade på mest förbättring, men det fanns även de
kvinnor som blev försämrade. Blåsträning visade sig vara ännu en effektiv metod för att
behandla urininkontinens. Akupunktur är en åtgärd som även den visat sig ha en bra
effekt, med få biverkningar. Trots detta ses inte akupunktur som en vanligt använd
åtgärd vid urininkontinens. Oavsett vilka åtgärder som utfördes visade alla artiklar i
litteraturstudien på ett minskat urinläckage.
22
Referenslista
Abrams, P., Cardozo, L., Fall, M., Griffiths, D., Rosier, P., Ulmsten, U., Van
Kerrebroeck, P., Victor, A. & Wein, A. (2003). The standardisation of terminology in
lower urinary tract function: report from the standardisation sub-committee of the
International Continence Society. Urology. 61 (1), 37-49.
Albers-Heitner, P., Lagro-Janssen, T.A., Joore, M.M., Berghmans, B.L., Nieman, F.F.,
Venema, P.P., Severens, J.J. & Winkens, R.R. (2011). Effectiveness of involving a
nurse specialist for patients with urinary incontinence in primary care: results of a
pragmatic multicentre randomised controlled trial. International Journal of Clinical
Practice, 65 (6), 705-712.
Alewijnse, D., Metsemakers, J.F., Mesters, I.E. & Van den Borne, B. (2003).
Effectiveness of pelvic floor muscle exercise therapy supplemented with a health
education program to promote long-term adherence among women with urinary
incontinence. Neurourology and urodynamics, 22 (4), 284-295.
Asplund, R. (2002). Nokturi och nattlig polyuri bland äldre. Behandling viktig för att
höja patientens livskvalitet och minska skaderisker. Läkartidningen, 44 (99), 4370-
4373.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Bergström, H. & Larsson, G. (2003). Blåsträning vid idiopatiskt trängningssyndrom. I
Norlén, L. & Siltberg, H. (red.) Hålla tätt 19 ledande specialister om
diagnostik,behandling och psykologi vid inkontinens och överaktiv blåsa. Täby: Pfizer.
s.75-85.
Bergström, K., Carlsson, C.P., Lindholm, C. & Widengren, R. (2000). Improvement of
urge- and mixed-type incontinence after acupuncture treatment among elderly women –
a pilot study. Journal of the autonomic nervous system, 79 (2-3), 173-180.
Borello-France, D., Downey, P., Zyczynski, H. & Rause, C. (2008). Continence and
quality-of-life outcomes 6 months following an intensive pelvic-floor muscle exercise
program for female stress urinary incontinence: a randomized trial comparing low- and
high-frequency maintenance exercise. Physical Therapy, 88 (12), 1545-1553.
Castro, R.A., Arruda, R.M., Zanetti, M.R., Santos, P.D., Sartori, M.G. & Girão, M.J.
(2008). Single-blind, randomized, controlled trial of pelvic floor muscle training,
electrical stimulation, vaginalcones, and no active treatment in the management of stress
urinary incontinence. Clinics, 63 (4), 465-472.
Dede, H., Dolen, I., Dede, F.S. & Sivaslioglu, A.A. (2012). What is the success of drug
treatment in urge urinary incontinence? What should be measured?.Archives of
Gynecology and Obstetrics, 287 (3), 511-518.
Emmons, S.L. & Otto, L. (2005). Acupuncture for overactive bladder: a randomized
controlled trial. Obstetrics and gynecology, 106 (1), 138-143.
23
Engberg. S., Cohen, S. & Sereika, S. (2009). The efficacy of acupuncture in treating
urge and mixed incontinence in women: a pilot study. Journal Of Wound, Ostomy &
Continence Nursing, 36 (6), 661-670.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier:
värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och
kultur.
Gallo, M.L. & Staskin, D.R. (1997). Cuse to action: pelvic floor muscle exercise
compliance in women with stress urinary incontinence. Neurourology and urodynamics,
16 (3), 167-177.
Gumus, I.I., Surgit, O. & Kaygusuz, I. (2013). Laparoscopic single-port Burch
colposuspension with an extraperitoneal approach and standard instruments for stress
urinary incontinence: Early results from a series of 15 patients. Minimaly invasive
therapy & allied technologies, 22 (2), 116-121.
Hellström, L. (2003). Psykosociala synpunkter. I Norlén, L. & Siltberg, H. (red.) Hålla
tätt 19 ledande specialister om diagnostik,behandling och psykologi vid inkontinens och
överaktiv blåsa. Täby: Pfizer. s. 19-25.
Hung, H.C., Hsiao, S.M., Chih, S.Y., Lin, H.H. & Tsauo, J.Y. (2010). An alternative
intervention for urinary incontinence: retraining diaphragmatic, deep abdominal and
pelvic floor muscle coordinated function. Manual Therapy, 15 (3), 273-279.
Hung, H.C., Hsaio, S.M., Chih, S.Y., Lin, H.H. & Tsauo, J.Y. (2011). Effect of pelvic-
floor muscle strengthening on bladder neck mobility: a clinical trial. A Clinical Trial.
Physical Therapy, 91 (7), 1030-1038.
International council of nurses [ICN]. (2007). ICN:s etiska kod för sjusköterskor.
[Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.swenurse.se/Global/Publikationer/Etikpublikationer/ICN.Etisk.kod.webb.pd
f [2013-12-20].
Jackson, S. (1997). The patient with an overactive bladder - symtoms and quality of life
issues. Urology. 50 (6A), 18-22.
Junginger, B., Seibt, E. & Baessler, K. (2013). Bladder-neck effective, integrative
pelvic floor rehabilitation program: follow-up investigation. European journal of
obstetrics, gynecology, and reproductive biology. Ahead of print. Doi 10.1016/j.ejogrb.
Kim, J.H., Nam, D., Park, M.K., Lee, E.S. & Kim, S.H. (2008). Randomized control
trial of hand acupuncture for female stress urinary incontinence. Acupuncture & electro-
therapeutics research, 33 (3-4), 179-192.
Kondo, A., Emoto, A., Katho, K., Ozawa, H. & Kamihira, O. (2007). Long-term results
of the pelvic floor muscle training for female urinary incontinence: an 8-years transition
tree and predictive parameters. Neurourology and urodynamics, 26 (4), 495-501.
24
Lee, C., Johnson, C. & Chiarelli, P. (2005). Women´s waterworks: evaluating an elderly
intervention for incontinence among adult women. Australian & New Zeeland
Continence Journal, 11 (1), 11-16.
Liebergall-Wischnitzer, M., Hochner-Celnikier, D., Lavy, Y., Manor, O., Arbel, R. &
Paltiel, O. (2005). Paula method of circular muscle exercises for urinary stress
incontinence - a clinical trial. International Urogynecology Journal and Pelvic Floor
Dysfunction, 16 (5), 345-351.
Lindskog, B.I. (2005). Medicinsk miniordbok. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.
Locher, J.L., Goode, P.S., Roth, D.L., Worrell, R.L. & Burgio, K.L. (2001). Reliability
assessment of the bladder diary for urinary incontinence in older women. The journals
of gerontology. Serie A, biological sciences and medical sciences, 56 (1), 32-35.
Läkemedelsindustriföreningen (2012). FASS: Förteckning over humanläkemedel.
Stockholm: Läkemedelsindustriföreningens Service AB (LIF).
Martini, F. & Bartholomew, E. (2010). Essentials of anatomy & physiology. San
Francisco: Benjamin Cummings.
Maserejian, N.N., Minassian, V.A., Chen, S., Hall, S.A., McKinlay, J.B. & Tennstedt,
S.L. (2013). Treatment status and risk factors for incidence and persistence of urinary
incontinence in women. The International Urogynecological Journal. Ahead of print.
DOI 10.1007/s00192-013-2288-3.
McLean, L., Varette, K., Gentilcore-Saulnier, E., Harvey, M.A. & Sauerbrei, E. (2013).
Pelvic floor muscle training in women with stress urinary incontinence causes
hypertrophy of the urethral sphincters and reduces bladder neck mobility during
coughing. Neurourology and urodynamics, 32 (8), 1096-1002.
Miller, J. & Hoffman, E. (2006). The causes and consequences of overactive bladder.
Journal Of Women's Health (15409996), 15 (3), 251-260.
Milsom, I. (2010). Epidemiologi och samhällseffekter. I Altman, D., Falconer, C. &
Zetterström, J. (red.) Urogynekologi. Lund: Studentlitteratur. s. 17-23.
Monz, B., Pons, M.E., Hampel, C., Hunskaar, S., Quail, D., Samsioe, G., Sykes, D.,
Wagg, A. & Papanicolaou, S. (2005). Patient-reported impact of urinary incontinence.
Results from treatment seeking women in 14 European countries. Maturitas, 52 (2), 24-
34.
Mörlin, B. (2010). Klinisk diagnostik. I Altman, D., Falconer, C. & Zetterström, J.
(red.) Urogynekologi. Lund: Studentlitteratur. s. 43-56.
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. Stockholm: Liber.
Paterson, J., Bunn, S., Kowanko, I., Van Loon, A., Stein, I. & Pretty, L. (2003).
Selection of continence products: perspectives of people who have incontinence and
their carers. Disability and rehabilitation, 25 (17), 955-963.
25
Pereira, V.S., Correia, G.N. & Driusso, P. (2011). Individual and group pelvic floor
muscle training versus no treatment in female stress urinary incontinence: a randomized
controlled pilot study. European journal of obstetrics, gynecology, and reproductive
biology, 159 (2), 465-471.
Perrin, L., Dauphinée, S.W., Corcos, J., Hanley, J.A. & Kuchel, G.A. (2005). Pelvic
floor muscle training with biofeedback and bladder training in elderly women: a
feasibility study. Journal of Wound, Ostomy, and Continence Nursing, 32 (3), 186-199.
Polit, F.D. & Beck, T. C. (2011). Nursing research: Generating and Assessing Evidence
for Nursing Practice. New York: Lippincott Williams & Wilkins.
Sackley, C., Rodrigues, N., Van den Berg, M., Badger, F., Wright, C., Besemer, J., Van
Reeuwijk, K. & Van Wely, L. (2008). A phase 2 exploratory cluster randomized
controlles trial of a group mobility training and staff education intervention to promote
urinary continence in UK care homes. Clinical Rehabilitation, 22 (8), 714-721.
Samuelsson, E., Månsson, L. & Milsom, I. (2001) Incontinence aids in Sweden: users
and costs. BJU International, 88 (9), 893–898.
Sand, O., Sjaastad, O V., Haug, E. & Bjålie, J G. (2007). Människokroppen: fysiologi
och anatomi. Stockholm: Liber.
Simonsen, T., Aarbakke, J. & Hasselström, J. (2004). Illustrerad farmakologi. 2,
Sjukdomar och behandling. Stockholm: Natur och kultur.
Siu, L.S., Chang, A.M., Yip, S.K. & Chang, A.M.Z. (2003). Compliance with a pelvic
muscle exercise program as a causal predictor of urinary stress incontinence amongst
Chinese women. Neurourology and urodynamics, 22 (7), 659-663.
Socialstyrelsen (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjusköterska.[Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/9879/2005-105-
1_20051052.pdf [2013-12-20].
Soo-Cheen, N.G., Tzu-Li, L., Su-Jung, C., Hui-Lung, T., Shu-Woan, H. & Gin-Den, C.
(2008). Nursing intervention to enhance efficacy of home practice of pelvic floor
muscle exercises in treating mixed urinary incontinence. International Urogynecology
Journal and Pelvic Floor Dysfunction, 19 (5), 637-642.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (2000). Behandling av urininkontinens:
Urininkontinens hos äldre: en systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens
beredning för medicinsk utvärdering (SBU)
Subak, L., Quesenberry, C., Posner, S., Cattolica, E. & Soghikian, K. (2002). The Effect
of Behavioral Therapy on Urinary Incontinence: A Randomized Controlled Trial.
Obstetrics & Gynecology, 100 (1), 72–78.
Svensk sjuksköterskeförening (2010). Värdegrund för omvårdnad. [Elektronisk].
Tillgänglig:http://www.swenurse.se/Global/Publikationer/Etikpublikationer/Vardegrund
.for.omvardnad.web.pdf [2013-12-20].
26
Sørbye, L., Finne-Soveri, H., Ljunggren, G., Topinkova, E., Garms-Homolova, V.,
Jensdóttir, A. & Bernabei, R. (2009). Urinary incontinence and use of pads - clinical
features and need for help in home care at 11 sites in Europe. Scandinavian Journal Of
Caring Sciences, 23 (1), 33-44.
Teunissen, D., Van Den Bosch, W., Van Weel, C. & Lagro-Janssen, T. (2006). ‘‘It can
always happen’’: The impact of urinary incontinence on elderly men and women.
Scandinavian Journal of Primary Health Care, 24 (3), 166-173.
Ulmsten, U. & Norlén, L. (2003). Kirurgisk behandling. I Norlén, L. & Siltberg, H.
(red.) Hålla tätt 19 ledande specialister om diagnostik,behandling och psykologi vid
inkontinens och överaktiv blåsa. Täby: Pfizer. s. 103-113.
Vinsnes, A.G., Helbostad, J.L., Nyrønning, S., Harkless, G.E., Granbo, R. & Seim, A.
(2012). Effect of physical training on urinary incontinence: a randomized parallel group
trial in nursing homes. Clinical intervention in aging. Ahead of print. Doi
10.2147/CIA.S25326.
Weström, L., Åberg, A., Anderberg, E. & Andersson, U.B. (2005). Obstetrik och
gynekologi: klinik och vård. Lund: Studentlitteratur.
Xu, D, & Kane, R.L. (2013). Effect of urinary incontinence on older nursing home
residents' self-reported quality of life. Journal of the American Geriatrics Society. 61
(9), 1473-1481.
1
Bilaga 1 Artikelmatris
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Borello-France, D., Downey, P.,
Zyczynski, H. & Rause, C.
2008
Continence and quality-of-life
outcomes 6 months following an
intensive pelvic-floor muscle exercise
program for female stress urinary
incontinence: a randomized trial
comparing low- and high-frequency
maintenance exercise.
Utvärdera kontinens och livskvalitet,
en 6 månaders uppföljning efter
utskrivning. Utvärdera effekten av låg
respektive hög frekvens vid
bäckenbottenträning under en 6
månaders period.
Kvantitativ. Randomiserad
kontrollerad studie.
Deltagare= 28 kvinnor. Bortfall= 16 st.
Kvinnorna delades in i två grupper där
hälften av deltagarna skulle träna
liggandes och andra hälften ståendes
samt i liggande kroppsställning. Ena
gruppen tränade en gång i veckan
medan andra gruppen tränade fyra
gånger i veckan.
Resultatet visar på skillnad i antal
läckage per vecka och volymen av
urinläckagen under vägning av
inkontinenshjälpmedel som var ganska
små och ej signifikant olika mellan de
två träningsgrupperna. Några av
kvinnorna lämnade in en komplett
ifylld blåsdagbok efter sex månaders
uppföljning som kunde utvärderas.
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Engberg, S., Cohen, S. & Sereika, S-
M.
2009
The efficacy of acupuncture in treating
urge and mixed incontinence in
women: a pilot study.
Det primära syftet var att undersöka
underlaget för att göra en större
randomiserad studie angående om det
fanns preliminära bevis för att
akupunktur kan vara effektivt för att
minska urininkontinens hos kvinnor
med trängnings eller blandinkontinens.
Kvantitativ. Pilotstudie. Ramdomiserad
dubbelblindteknik.
9 deltagare deltog. Bortfall: 54.
Av de nio kvinnor som deltog genom
hela studien visade merparten en
förbättring i akupunkturgruppen från
vecka ett till fyra. I placebogruppen
visade två femtedelar på förbättring
första veckan efter behandling. Vidare
försämrades merparten av deltagarna i
sina symtom mellan vecka ett och
fyra.
2
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Hung, H., Hsiao, S.., Chih, S., Lin, H.
& Tsauo, J.
2010
An alternative intervention for urinary
incontinence: Retraining
diaphragmatic, deep abdominal and
pelvic floor muscle coordinated
function.
Undersöka effekten av behandling av
kvinnor med stress eller
blandinkontinens med djup diafragma
träning samt bäckenbottenträning.
Kvantitativ. Randomiserad
kontrollerad studie.
Deltagare= 64 Kvinnor. Bortfall= 175.
Två frågor gällande urininkontinens
ställdes för att säkerställa typen av
urininkontinens och göra kvinnorna
behöriga till att delta i studien. Av
resultatet delades kvinnorna
slumpmässigt in i en kontrollgrupp och
träningsgrupp.
Resultatet visade att fler deltagare i
träningsgruppen rapporterade att de var
botade eller förbättrade i sina symtom
jämfört med kontrollgruppen.
Deltagarna i båda grupperna minskade
tömningsfrekvensen per dag. Maximala
vaginala trycket visade på förbättring.
Tiden mellan miktionera ökade efter
fyra månader.
Det visade ingen skillnad efter
behandlingen mellan de båda
grupperna i minskning av mängden
urin och urinläckage.
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Hung, HC., Hsiao, SM., Chih, SY.,
Lin, HH. & Tsauo, JY.
2011
Effect of pelvic-floor muscle
strengthening on bladder neck
mobility: a clinical trial.
Syftet med studien var att utreda
effekterna av bäckenbottenträning
angående blåshalsens rörlighet, för
kvinnor med stressinkontinens eller
blandinkontinens.
Kvantitativ. Singelgrupp, pretest-
posttest.
Deltagare= 23 kvinnor med bland och
stressinkontinens deltog. Inget bortfall
redovisas. Kvinnorna fick information
angående anatomin och fysiologin
gällande urinblåsan samt information
angående urininkontinens.
Undervisning i bäckenbottenträning
samt inspektion av muskelstyrka.
Efter ett fyra månaders
träningsprogram ökade blåshalsens
vinkel, rotation och rörlighet vid
bäckenbottenträning. Effekten av
bäckenbottenträning var liten till
måttlig gällande blåshalsens vinkel och
rotation och hög gällande blåshalsens
rörlighet. Några kvinnor botades och
förbättrades i sin urininkontinens.
Bäckenbottenmuskelstyrkan samt den
vaginal åtstramningen visade på
förbättring.
3
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Kim, JH., Nam, D., Park, MK., Lee.
ES. & Kim, SH.
2008
Randomized control trial of hand
acupuncture for female stress urinary
incontinence.
Utvärdera effekten av handakupunktur
som behandling på kvinnor med
stressinkontinens.
Kvantitativ. Randomiserad
kontrollerad pilot studie.
Deltagare= 52 kvinnor diagnostiserade
med stressinkontinens som
rekryterades till studien. Bortfall= 0.
Den experimentella handakutpunktur
gruppen minskade sin urininkontinens
signifikant i frekvens och mängd
jämfört med placebogruppen där ingen
förbättring sågs. Vaginalstyrkan ökade
i experimentella gruppen till skillnad
från placebogruppen där ingen
förbättring sågs.
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Kondo, A., Emoto, A., Katho, K.,
Ozawa, H. & Kamihira, O.
2007
Long-term results of the pelvic floor
muscle training for female urinary
incontinence: an 8-year transition tree
and predictive parameters
Efter åtta år utvärderas 79 kvinnor som
utfört bäckenbottenträning.
Behandlingens framgång och
misslyckande analyserades samt en
identifiering av parametrar gynsamma
för behandlingen gjordes.
Kvantitativ. Frågeformulär med slutna
frågor angående urininkontinens.
Deltagare= 79 kvinnor. Bortfall= 50.
Av 79 kvinnor som deltog genom hela
studien var 31 personer nöjda med
behandlingen medan 48 personer var
missnöjda. Några kvinnor ansåg sig
botade medan andra förbättrades i sin
urininkontinens. Muskel
kontraktionsstyrkan visade på
förbättring efter
bäckenbottenträningen.
4
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Lee, C., Johnson, C. & Chiarelli, P.
2005
Women´s waterworks: evaluating an
elderly intervention for incontinence
among adult women.
Syfte med studien var att analysera
kvinnor med ansträngning, trängning
och blandinkontinens i ett
åtgärdsprogram.
Kvantitativ studie. Experimentell
randomiserad kontrollerad studie.
Deltagare= 56 kvinnor fullföljde hela
studien på sexton veckor. Bortfall = 34.
Kvinnorna blev uppdelade i två
grupper, en behandlingsgrupp och en
fyra veckors väntelistegrupp.
Resultatet kan inte jämföras mellan
grupperna, då det sattes ihop till ett
enda resultat. Inkontinenssymtomen
förbättrades efter träningen. De mått
som uppmätts gällande styrkan i
bäckenbottenmuskulaturen visade på
förbättring. Volymen vid
miktionstillfällena ökade under dygnet
trots att vätskeintaget ej förändrats.
Blåsfunktionen förbättrades med hjälp
av blåsdagboken.
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Liebergall-Wischnitzer, M., Hochner-
Celnikier, D., Lavy, Y., Manor, O.,
Arbel, R. & Paltiel, O.
2005
Paula method of circular muscle
exercises for urinary stress
incontinence--a clinical trial.
Bestämma effektiviteten av Paula
metoden för stressinkontinens
Kvantitativ. Randomiserad
kontrollerad studie. Kvinnorna delades
upp i två grupper.
Deltagare= 59 kvinnor. Bortfall= 61.
Resultatet visade att merparten av
deltagarna i båda grupper fick en
signifikant ökning av styrkan i
bäckenbottenmuskulaturen. En
minskning i volymen vid urinläckage
sågs.
5
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Perrin L, Dauphinée SW, Corcos J,
Hanley JA, Kuchel GA.
2005
Pelvic floor muscle training with
biofeedback and bladder training in
elderly women: a feasibility study.
Det primära syftet med denna studie
var att bestämma hur ett kliniskt försök
av bäckenbottenträning samt
biofeedback i kombination med
blåsträning var möjligt för kvinnor med
urininkontinens som fyllt 75.
Kvantitativ. Före och efter
multicenterstudie.
Deltagare= 7 kvinnor. Bortfall= 9.
Deltagarna undervisades gällande
urinmätning, vägning av
inkontinensskydd samt hur en tre
dagars blåsdagbok skulle fyllas i. De
träffade urologen och fick med ett
träningsprogram hem. Studiens längd
var mellan tolv-femton veckor.
Resultatet visade att många av
deltagarna ville få mer information
angående bäckenbottenträning. De
flesta kvinnor tyckte att övningarna var
svåra att genomföra men blev
lättare under studiens gång. Resultatet
av träningen visade att antalet läckage,
antalet trängningstillfällen samt antalet
tömningstillfällen minskade.
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Sackley, C., Rodrigues, N., Van den
Berg, M., Badger, F., Wright, C.,
Besemer, J., Van Reeuwijk, K. & Van
Wely, L.
2008
A phase II exploratory cluster
randomized controlled trial of a group
mobility training and staff education
intervention to promote urinary
continence in UK care homes.
Kan kontinensen hos vårdtagarna på
äldreboende bli positivt påverkad av
träning och utbildning som åtgärder?
Kvantitativ. Fas två pilotstudie,
explorativ randomiserad kontrollerad
studie.
Deltagare: 32. Bortfall: 2.
Resultatet visade på förbättring mellan
grupperna i antalet läckage. Några
deltagare rapporterade negativa
erfarenheter så som trötthet,
obekvämdhet vid träning och en
minskad motivation till träning.
6
Författare, årtal, titel Syfte Metod Huvudresultat
Soo-Cheen, Ng., Tzu-Li, Lin., Su-Jung,
C., Hui-Lung, T., Shu-Woan, H. &
Gin-Den, C.
2008
Nursing intervention to enhance
efficacy of home practice of pelvic
floor muscle exercises in treating
mixed urinary incontinence
Utvärdera effekten av
omvårdnadsåtgäder för att förbättra
bäckenbottenprogram i hemmiljön.
Kvantitativ. Randomiserad
kontrollerad studie med frågeformulär.
Deltagare= 68 kvinnor. Bortfall=145
Enkät. Deltagarna fick utbildning i
anatomin om bäckenbotten, urinblåsan
och urinröret. De fick instruktioner hur
de skulle utöva bäckbottenövningarna
hemma.
Symtom av frekvens, nattdiures,
trängningsinkontinen visade på bättre
resultat i studiegruppen jämfört med
kontrollgruppen. Det syntes ingen
skillnad mellan grupperna gällande en
minsking av symtom efter tre månaders
träning. Efter en sexmånaders
träningsperiod sågs däremot en
minskning av symtom mellan
grupperna.