1

Nr 3 o 4 2013

i fokusSTADEN

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

Med

bo

rgard

ialog

tema:

2

I en komplex omvärld krävs en bred förstå- else som grund för utvecklingsprojekt i allt från mindre bostadsområden till stadsom-vandlingsprojekt och översiktlig planering.

På kontoret samarbetar arkitekter, land-skapsarkitekter, planeringsarkitekter och etnolog/kulturgeograf för mer sinnligt och upplevelserikt utformade miljöer.

Målet med allt arbete är alltid den önskade upplevelsen av den byggda miljön - med män-niskan i fokus.

www.radar-arkplan.se ⌂ 031-10 98 90 kontoret@radar-arkplan.se

Kontoret med människan i foKus

staden_i_fokus 2.indd 1 2012-11-19 07:43:58

3STADEN i fokus

STADEN i fokus är en politiskt ochreligiöst obunden tidning som ges ut av Lusema AB i samarbete med Ann-Sofie Oscarsson Greider och Ditte Pettersson från Metra Reportage.

Adress: Staden i fokus Lilla Risåsgatan 20 413 04 Göteborginfo@stadenifokus.se

Prenumerationer: pren@stadenifokus.se ellerwww.stadenifokus.se

Annonser: Marcus Haglund 0737 - 333979marcus@stadenifokus.seeller mejla annons@stadenifokus.se

Chefredaktör & ansvarig utgivare: Ann-Sofie Oscarsson Greider.ann-sofie@stadenifokus.se0707 - 15 84 03

Redaktör: Ditte Petterssonditte@stadenifokus.se0707 - 35 23 34

Vd: Monica Anderssonmonica@stadenifokus.se

Omslag: Ann-Sofie Oscarsson Greider

Nätverk ger hopp Innehåll

Sara Richert

fokuserar

Jon Cederberg

Cyklister i

Skandinavien

tema

Medborgardialog

Lena Langlet

Adelina Lundell

Patrik Andersson

Klimatmötet

Wallraff i Warszawa

Johannesburg

rustas upp

6

9

10

14

14

17

20

22

26

28

Nätverk är en icke-hierarkisk samverkansform på frivillig basis där medlemmarna träffas i syfte att ge och ta för att komma en bit framåt. Ja, ni vet säkert. När vi nätverkar delar vi med oss av det vi vet och har åstadkommit, i utbyte får vi de andra delta-garnas kunskaper och erfarenheter.

Men kan nätverkande förändra världen? Svaret blir otvetydigt ja när vi hör vad det internationella nätverket ICLIE, bestående av 1 200 städer och regioner, åstadkommer här och nu. På FN:s klimattoppsmöte COP19 fick åhörarna ta del av resultatet från en rapport om att fler än fyrahundra städer sänkt koldioxid-halten mer framgångsrikt än vad världens regeringar lyckats med. Läs den hoppingivande artikeln av Morten Valestrand från toppmötet – och begrunda.

Även svenska kommuner nätverkar. Många av dem deltar i vad SKL erbjuder i sitt arbete med att utveckla medborgardialogen. För det kan vara knepigt att nå människor för att få deras åsikter i samhälls- och stadsutvecklingsfrågor. Och hur stort inflytande invånarna ska ha kan skilja sig beroende på vad som är på gång? Ja, då är det bra att få ta del av och luta sig mot andras erfaren-heter och klokhet.

4STADEN i fokus

LÄSVÄRT

NOTERVÄRT

Så ökar vi bostadsbyggandetRed: Sophia Mattsson-Linnala, Hans Lind, Lennart Weiss, Håkan A BengtssonPremiss förlag, 2013

Miljöbarometer – ett verktyg för alla

Falköping, Hjo, Karlsborg, Skövde och Tibro har genom sitt kommunalför-bund Miljösamverkan östra Skaraborg nu fått webbplatsen Miljöbarometern. Där finns information som är använd-bar för politiker, tjänstemän, elever och medborgare, helt enkelt alla som vill veta hur det ligger till med miljön. Nio olika områden är representerade såsom bland annat klimat, energi, trafik och luft. Inom respektiver område går det att hämta exempelvis miljömål, etappmål, kvalitetsnormer, riktlinjer och gräns-värden.

Juan Carlos Dextre, Mike Hughes, Lotte Bech

Cyclists & cycling around the world - Creating Liveable & Bikeable Cities

I Enköping har en så kallad demokrati-kommitté i ett års tid arbetet med att stärka demokratin i kommunen. Ett syfte har varit att vidareutveckla dia-logen med medborgarna, att den ska påbörjas tidigt och vara väl planerad samt att få fler att engagera sig politiskt. Alla partier i fullmäktige har varit rep-resenterade.

Utvecklar demo-kratiska processer

Göteborg prisat för tillgänglighet

Den mest tillgängliga staden i Europa, det tyckte juryn i tävlingen Access City Award 2014. Inte dåligt jobbat av staden då konkurrensen var hård, hela 102 städer från 23 länder deltog. Göteborg var en av sju finalister där fyra områden granskats. Dessa är bebyggd miljö, of-fentliga rum, information och kommu-nikation, transporter och infrastruktur samt allmänna serviceinrättningar och tjänster. Det var i Bryssel under konferensen Tillgänglig turism i Europa utmärkels-en delades ut i anslutning till dagen för personer med funktionsnedsättning.

Det låga bostadsbyggandet, speciellt i storstadsregionerna är ett samhälls-problem. Det drabbar främst ekono-miskt svaga grupper och driver upp hyror och huspriser. Bokens syfte är att fördjupa och bredda debatten om hur vi ska lyckas öka bostadsbyggan-det. 14 personer bidrar med sina kun-skaper och åsikter kring ämnet samt kommer med konkreta förslag för att lösa problemet.

Gävle kommun har under hösten startat byggnationen av fjärrkyla på Brynäs. Den fungerar som fjärr-värme fast levererar förstås då kyla istället. Kylan kommer att produc-eras i en central anläggning och dis-tribueras därefter i form av kallvatten till de fastigheter som är anslutna. Vattnet ska tas från botten av Gavleån och därefter ledas tillbaka till ån.Fjärrkylan är ett lyft för miljön då minskningen av klimatpåverkande gaser är betydlig. Utsläppen av koldi-

Nu är Gävle på gång med fjärrkyla

oxid sjunker med hela 75 procent. Av-vecklingen av lokala kylanläggningar minskar buller och vibrationer samt köldmedel, oljor och andra kemikalier. Det är även ekonomiskt lönsamt för de fastighetsägare som vill ansluta sig, de slipper finansiera och underhålla en egen kylanläggning och betalar enbart för den kyla som förbrukas.Gävle kommun beräknar att anlägg-ningen kan leverera kyla till de första kunderna under hösten 2014.

Boken syftar till att inspirera städerna i deras utvecklingen av cykelkulturen. Här finns 25 artiklar skrivna av trafik-planerare, forskare och cykellobbyis-ter från olika städer runtom i världen. Ämnena är bland andra infrastruktur, cykelpolitik, säkerhet och cykelvänliga städer med hög livskvalitet.

En bok som tar upp frågan om hur vi ska lyckas skapa hållbara, jämlika och inbjudande städer i en situation där den urbana befolkningen ständigt växer. Författarna presenterar sina, tillsammans 50 år långa studier, av det offentliga livet samt kommer med me-toder och verktyg kring hur vi bygger framtidens städer.

How to Study Public LifeAv Jan Gehl, Birgitte Svarre 2013

En film om renoveringen av miljon-programsområdet Hovsjö, en stadsdel i Södertälje. Lisa Daram skriver på Arkus hemsida ”Behov, funktioner, funktionernas placering och ett attrak-tivt tilltal som håller god ton både med ekonomi, samtidens uttryck och om-rådets ursprungliga karaktär, bildar tillsammans en helhet och ett område där det inte brinner bilar och där män-niskor vill bo kvar.” Filmen, som är gjord av Sophie Vuko-vic, visades på So Stockholm i novem-ber och ligger nu på Youtube.

Hus och människor – en film om Patrik Derk och Hovsjö

FILM

5

Konstupplevelser i väntan på spårvagnen

Det behövs cirka 16 000 inflyttningsklara bostäder årligen enligt utvecklingsplanen för Stockholms-regionen som inkluderar 26 kommuner. De flesta av dessa har en aktuell översiktsplan och riktlinjer för bostadsförsörjningen och det finns detaljplaner på över 47 000 bostäder som vunnit laga kraft. Men av dessa är drygt 8 000 outnyttjade byggrät-ter. Kommunernas vanligaste förklaring till det är att de färdiga detaljplanerna inte utnyttjas på grund av att byggherrarna väljer att senarelägga projekt av marknadsskäl.

Rapport 2013:24 Kommunernas planmässiga förutsättningar att bygga bostäder, Länsstyrelsen Stockholm

Ny rapport från Länsstyrelsen Stockholm – därför byggs det för få bostäder

Hammarkullen har fått sin första utställningshall - på spårvagnshållplatsen. Ett re-sultat av samarbetet mellan Utveckling Nordost och Trafik-kontoret i dialog med invånar-na i de Nordöstra stadsdelarna. För den som aldrig varit här går associationerna till en tun-nelbanestation. På entréplanet möts besökaren sedan den 7 december av utställningen Transformation bestående av sex verk installerade i glasbox-ar. De är skapade av konstnären Jonathan ”Ollie” Josefsson, tex-tilkonstnär med en bakgrund som graffitti-målare. Tavlorna kommer att hänga här i tre månader och byts sedan ut av andra konstnärer eller utstäl-lare. Stationen har mer att erbjuda för den som tar sig ner för den långa rulltrappan till spåren. Här hänger nämligen Frida Ol-ivs tolv gånger två meter långa konstverk Terra som möter den som kommer från centrum. På den andra sidan täcks de stora bergväggarna av Frida Yngströms ”Någon som du”. Här blir det aldrig tråkigt att vänta på spårvagnen.

TÄNKVÄRT

“Mänskor som le-ver i glashus måste öppna när det ringer på dörren.”

Bruce Pattersson, boende

6Debatten i fokus

Humaniora har betydelse för blomstrande städer

Urbanisering är ett ord som för många bär en negativ ladd-ning. Det är givetvis ett problem att det blir svårare att leva och verka på landsbygden när service och kommunikationer dras ned. Men städer som växer utgör samtidigt en stor potential för hög livskvalitet. Täta, trygga, levande och mångkulturella städer frigör människors kreativitet och främjar innovation. Möjligheterna till en resurssnål och hållbar livsstil är också större i den täta staden än på landsbygden. Men idag utgör många städer en outnyttjad potential för mänskligt välmående. Eller tydligare: många städer brottas med bostadsbrist, segregation, arbetslöshet, trafikproblem och luftföroreningar. Den pågående urbaniseringstrenden – både i Sverige och globalt – ses ofta som ett problem bland annat för att man inte lyckats möta utmaningarna kring bostadsbyg-gande, integration och utbyggnad av trafiksystem.

Att bygga och utveckla städer är en komplex process som måste integrera många olika perspektiv för att bli framgångs-rik. Men idag finns flera perspektiv som är underrepresen-terade inom stadsbyggnad. Vita medelålders män har långt mer inflytande i stadsbyggnadsfrågor än till exempel kvinnor, unga eller etniska minoriteter. Ett mer jämlikt inflytande är både en demokratisk fråga och en fråga om att vi faktiskt går miste om betydelsefulla perspektiv i stadsbyggnadsprocesserna. Och för mig har det blivit allt mer uppenbart att det finns ytterligare ett perspektiv som är en bristvara: det humanistiska. Kunskapen och samtalet om det mänskliga. För människorna ÄR staden. De mänskliga behoven, önskningarna, värderingarna, dröm-marna, förmågorna måste vara i fokus när vi bygger och ut-vecklar staden. Inte de ekonomiska kalkylerna eller tekniska planerna. De är delar av ett ramverk – men bör aldrig bli ut-gångspunkten i stadsbyggnad.

Det senaste decenniets diskussion om och forskning kring att bygga och utveckla långsiktigt hållbara städer är givet-vis en positiv utveckling, som i allt större utsträckning börjat integrera det sociala perspektivet. Men det finns knappast en gemensam bild av vad en hållbar stad är. Idag är det förvånans-värt många beslutsfattare som nöjer sig med att primärt defini-era en hållbar stad som en växande stad. Det är enkelt att målsätta och räkna på befolkningsökning, ökat skatteunderlag eller koldioxidutsläpp från trafiken. Men det finns många andra

perspektiv av hållbarhet som förbises, eftersom kompetens på dessa områden helt enkelt saknas. Dessutom måste vi också i större utsträckning förstå och diskutera hur en stad som inte växer ändå kan utvecklas hållbart.

Det finns verkligen anledning till eftertanke just nu. Det länge eftersatta byggandet i Sverige har lett till en nationell panikkänsla. Nu är det bygga fort som gäller. Förenkla proces-serna så mycket det går, och krångla helst inte till något som redan är svårt att lösa. En attityd som ökar risken för att håll-barhetsaspekter, sociala och arkitektoniska värden prioriteras ner, och att det humanistiska perspektivet kommer ännu mer i skymundan. När kommuner tar fram översiktplaner och andra styrande pro-gram är det främst ingenjörer och naturvetare som bidrar med sakkompetensen. Och i beslut om stadsutveckling och byggna-tioner har oftast ekonomer och tekniker störst inflytande. Att ”bygga ihop staden”, ”skapa mötesplatser” och att ”förtäta” är viktiga ambitioner, men som riskerar att begränsas till en fråga om husens placering, tekniska normer och tomtpriser om vi inte på allvar börjar använda mer humanistisk kompetens i pla-nerings- och beslutsprocesserna.

En starkare roll för humaniora – sett i det breda perspek-tivet etnologi, filosofi, historia, estetik, språk, litteratur, soci-ologi, kulturantropologi och psykologi - är avgörande för en långsiktigt positiv stadsutveckling. Gör vi misstaget att under-värdera denna kompetens så kommer vi att gå miste om en stor del av den potential som finns att kunna utveckla våra städer till de goda livsmiljöer som de kan vara. Städer som på ytan har ganska likartade förutsättningar för tillväxt och utveckling kan, om man skrapar lite på ytan, ha ganska skilda möjligheter eller utvecklingsvägar. Man måste titta bortom siffror om ekonomisk tillväxt och befolkningsökning, och ta hänsyn till fler perspek-tiv som stadens historia, kulturella kapital, värderingar, ideella krafter osv. Humaniora kan hjälpa oss att vidga perspektiven, och att utveckla och utnyttja vår kreativa förmåga. Det kan även hjälpa oss att förstå, respektera och uppskatta kulturella skill-nader.

Vi står inför samhällsutmaningar som kommer att krä-va så mycket mer än bara tekniskt kunnande i hur man byg-

7

Humaniora har betydelse för blomstrande städer

ger energieffektiva hus och elbilar. Vi behöver grundläggande förståelse för hur samhällen förändras, hur individer och grup-per fungerar och samspelar med både varandra och det offent-liga rummet, någon som kan ställa kritiska, nödvändiga frågor om hur vi lever vårt liv och bygger våra städer. Och hur vi kan

skapa miljöer som människor blomstrar i! Humanvetenskaper-na kan hjälpa oss att ställa frågor som söker svar utanför den spelplan som ritats av ekonomer och ingenjörer, och kan ge nya perspektiv som hjälper oss att ifrågasätta mönster och struk-turer.

Sara Richert (Mp)Ledamot i Programnämnd Samhällsbyggnad, Örebro kommun

8Debatten i fokus

skamligt låga löner. Ett av de senaste politiska besluten på nationell nivå pekade ut strategiska forskningsområden inom medicin, teknik och naturvetenskap. De humanistiska ämnena sågs uppenbarligen inte som strategiskt viktiga. Kulturgeografer, sociologer, konst-vetare och miljöpsykologer utgör inte på långa vägar lika attrak-tiv arbetskraft som civilingenjörer, skattejurister och företagse-konomer. Produktionen av kunskap - och i förlängningen vårt samhälls- och stadsbyggande - blir kraftigt snedvriden.

De humanistiska kunskaperna - om människans behov och hur hon relaterar till andra individer och grupper, till plat-ser och byggnader och till hela stadsrummet – är en nyckel för att vi ska kunna bygga verkligt hållbara städer. De kan hjälpa beslutsfattare att förstå mer om den stad de är satta att utveckla, och de människor som bor i den. Det kan också ge oss många fler verktyg att arbeta med. Det finns inga enkla svar på hur det låter sig göras. Mer resurser behöver givetvis läggas på human-istisk utbildning och forskning. Men ett viktigt första steg är att vi alla försöker lyfta blicken och börja se nya perspektiv utanför de rådande.

Vi politiker inom stadsbyggnad måste tydligare efterfråga, och på så sätt skapa en marknad för, humanvetenskaplig kompe-tens. Den kommer att behövas för utvecklingen av blomstrande städer. Det förutsätter politiker som är öppna och nytänkande, som tillåter längre tidsperspektiv och efterfrågar nya, bredare perspektiv vid planering och beslut kring stadens utveckling.

Humaniora skapar sammanhang, och har förmågan att integrera olika perspektiv. Med bara ekonomens eller natur-vetarens synvinkel på stadsbyggnad riskerar vi en enögd utveck-ling. För även om de positiva värdena dominerar i en hållbart växande stad, så kommer vi ständigt att möta nya utmaningar att hantera. När fler människor med olika behov ska leva tätt, måste olika intressen jämkas mot varandra. Nya byggnader, privata sfärer som blir publika, buller, olika sedvänjor, gatuutrymme, skilda viljor att utnyttja det offentliga rummet och så vidare.

Jag är övertygad om att humaniora är en viktig del av lös-ningen på ”the sustainability gap”, skillnaden mellan vad vi vet att vi behöver göra för en hållbar utveckling, och vad vi faktiskt gör idag. Det finns till exempel redan idag lösningar i staden som är ekologiskt hållbara, ekonomiskt effektiva och skapar sociala värden - som bilpooler och samåkning, verktygspooler, små yteffektiva bostäder och kollektiva boendeformer. För att öka attraktiviteten hos sådana hållbara lösningar behövs uppen-barligen något mer än idag. Trots att alla rationella argument visar på nyttan, är det få individer som är beredda att ändra sin livsstil i någon större utsträckning. Det behövs en större förmå-ga att förmedla och levandegöra berättelsen om det goda liv som går att leva i staden, och att skapa lust och engagemang för det hos stadens invånare.

Den nödvändiga upprustningen av städernas miljonpro-gram är ett annat exempel på en fråga som behöver fler pers-pektiv. Med större insikt om människors värderingar, behov och identitetskänsla kan en ökad livskvalitet skapas för de boende i dessa områden. Med ett enögt perspektiv har vi redan sett att man snarare riskerar att försämra människors livskvalitet och spä på utanförskap och social oro. De humanvetenskapliga perspektiven kommer också att be-hövas för att hjälpa oss att hantera de ekonomiska, sociala och ekologiska kriser vi sannolikt kommer att möta i framtiden. Det blir allt viktigare att öka motståndskraften - resiliensen – i staden. En socialt resilient stad präglas bland annat av en hög grad av tillit, medkänsla och tolerans, där invånarna har god förmåga att hantera förändringar och svårigheter. Ett näring-sliv karakteriserat av flexibilitet och mångfald ger ekonomisk resiliens. Att utveckla sådana aspekter kan bli avgörande för städernas utveckling. Konst, musik, litteratur, föreningsliv och ideellt engagemang kan fungera som ett kitt mellan individer och grupper, och stärka staden.

Den underliggande orsaken till humanioras marginaliser-ing kan diskuteras både långt och länge. Uppenbart är i alla fall att ekonomismen befäster sin dominerande roll i samhäl-let genom att humaniora får allt mindre resurser till forskning och utbildning jämfört med till exempel ekonomi och naturvet-enskap. Forskningen på de svenska universiteten har gått från fokus på samhälls-nytta till fokus på tillväxt och kommersialisering. Resurser till den humanistiska forskningen minskar, utbildningarna dras ner och många yrkesgrupper inom humaniora har låg status och

“ Forskningen på de svenska uni-versiteten har gått från fokus på sam-hällsnytta till fokus på tillväxt och kom-mersialisering.

9

Stadens fördelar – blandade funktioner

Integrerade funktioner skapar stads-liv. Med funktioner menar jag i detta sam-manhang boende, kontor, skola, vård, handel, tjänster och service. Stadsdelar med blandade funktioner blir levande genom att olika människor med olika ärenden använder samma gaturum vid olika tid på dygnet. På så sätt blir det ald-rig helt tomt på folk. Variationen ger liv.

1979 lanserades Ridley Scotts film Alien med undertiteln "In space no one can hear you scream". Ungefär samtidigt blev det tydligt att detta epitet även gällde för de funktionsseparerade områden som stadsrivningarna och SCAFT-zoneringen orsakat. Efter arbetstid blev stadskär-norna tomma på liv eftersom bostäderna där hade ersatts av kontor. Folktomma blir även stormarknader, industriom-råden och så kallade företagskluster eller företagsbyar. De modernistiska bostad-sområdena var å sin sida folktomma under arbetstid eftersom konceptet de bygger på utgick från en befolkning av kärnfamiljer där kvinnorna skötte hem-met, medan mannen förvärvsarbetade. Nu bebos de flesta lägenheterna av singlar eller par där båda arbetar. Tack vare hög arbetslöshet och skolkande ungdomar i förorterna finns det något liv där över hu-vud taget.

Mångfald ger valfrihet och trygghet. I köpcentrum och gallerior där fran-chiseföretag är de enda som får plats blir valmöjligheterna ytterst begränsade.Multifunktionella områden med både boende, arbetsplatser, handel, nöjen och kultur är mer ekologiskt och socialt håll-bara än isolerade områden samtidigt som de är ekonomiskt robusta. Ekologiskt håll-bara eftersom resor förkortas när det är

nära till allt. Ekonomiskt robusta genom att alla verksamheter, även konkurre-rande, gynnar varandra utan att vara avhängiga varandra. Likt parallellkopp-lade lampor kan en försvinna utan att det påverkar de övriga. I för- och bruksorter släcks alla lampor när en slocknar. Socialt hållbara är de eftersom ingen toppstyrn-ing krävs och de många verksamheterna gör att vuxna tar en naturlig plats i offent-liga rummet.

Att separera bostadsområden från ar-betsplatser och köpcentrum skapar tids-krävande, dyr och framförallt miljöfarlig pendling, samt döda/ trista områden. Saknas civila vuxna i det offentliga rum-met får kriminella element verka ostört. Man sätter in akutlösningar som rädda kvarterspoliser utan lokal förankring när resultatet av den misslyckade stadsplane-ringen går över styr. Plåster på sår som är djupare än så.Att stadsplanerna ersattes av detaljplaner, som för varje fastighet beskriver vilken byggnad som byggas där med form, höjd och funktion, har inte bara genererat en otympligt byråkratisk apparat, som för-dyrar byggprocessen, utan låser även möjliheten för variation och skapar monotoni.

Plan- och Bygglagens tvådimen-sionella littrering är ett verktyg för tvinga fram zonering och att gå ifrån stadens karaktäristiska blandning av funktioner.I detaljplaner markeras varje byggnad med en bokstav för vilken funktion stads-byggnadskontoret och stadsbyggnads-nämnden anser lämpligt. A, som betäck-nade allmänt ändamål, har tagits bort. Nu används B för bostäder, C för centruman-läggning, D för vård, E för tekniska anläg-gningar, F för flygtrafik, G för bilservice,

H för handel, J för industri, K för kontor och hotell, R för kultur, S för skola, osv.

Visst används kombinationer som BC eller BH ibland, efter planarkitekternas godtycke, men eftersom detaljplanen är juridiskt bindande går det inte att justera utan en utdragen dyr process om man märker att förutsättningarna att driva verksamheter har förbättrats.

Räcker det inte med att funktionerna är i samma område? Självklart är det ett steg från monotont bostadsområde till stadsdel att inhysa fler funktioner än bara bostäder. Då blir det mer än en sovstad. Men för att i positiv bemärkelse även ge plats åt det oplanerade på det sätt som karaktäriserar levande städer krävs möj-lighet för verksamheter i bottenplan, källarplan, på första våningarna och tak-terrasser.

Är det nödvändigt med olika funk-tioner i samma byggnad? Kanske inte, en stadsdel kan ju såklart ha blandade funk-tioner även om de är uppdelade i sepa-rata byggnader. Den urbana kvaliteten med integrerade funktioner ökar dock när funktionerna blandas i samma hus.Tanken med gallerior bygger ju på att man ska kunna erbjuda all handel inom en och samma byggnad. Detta resulterar ofta i tomma gator, då butikerna inte vänder sig mot dem utan mot den inre gång som stängs på kvällen och alla tvingas gå runt en koloss till byggnad som inte är tänkt att besökas annat än inifrån. Tätbebyg-gda fastigheter med blandade funktioner och som vänder sig mot gatan optimerar stadslivet.

Malmöarkitekten Jon Cederberg skriver om fördelarna med staden. Här om vikten av funktionsblandning. Texten är tidigare publicerad på Yimby Malmös webbsida

10

Fler på hjul iKöpehamn än iStockholm

STADEN i fokus

Foton:

Ann

-Sofie O

scar

sson

Gre

ider

11

Fler på hjul iKöpehamn än iStockholm

Nästan alla köpenhamnare cyklar dagligen på ett väl utbyggt cykelnät

I Köpenhamn anser sig 72 procent av cyklisterna vara prioriterade. Bara hälften så många säger likadant om trafiksituationen i Stockholm.

Text: Ann-Sofie Oscarsson Greider

I Köpenhamn anläggs så kallade cykel-motorvägar. Dessa kännetecknas av tät asfalt, servicestationer och fotstöd vid rödljusen samt att cyklisterna gynnas. För den cyklist som håller minst 20 kilometer i timmen är ljuset alltid grönt, medan bilisterna får vänta.

12

Stocholm, till vänster, har lång väg kvar till cykeltätheten i Köpenhamn

STADEN i fokus

Nästan alla köpenhamnare cyklar dagligen medan endast fyra av tio stock-holmare trampar genom staden. Detta framgår i avhandlingen ”Vélomobility – A critical analysis of planning and space” av Till Koglin. Han är doktorand i Trafik och väg vid Lunds Tekniska Högskola, och har kartlagt skillnaderna mellan trafikplaner-ingen för cyklister i de båda huvudstäder-na.

Till Koglin har intervjuat planerare och gjort enkätsstudier bland cyklister i res-pektive stad.Och kommit fram till att olikheterna är stora.Medan svenska trafikplanerare missar att ta ett helhetsgrepp om trafiken och istället betraktar cykling som något som tillkom-mer på slutet, är de danska cyklisterna en trafikantgrupp som gärna lyfts fram.

En förklaring ligger i, menar Till Kog-lin, att det fortfarande råder en modern-istisk syn på staden i Sverige, som oftast utgår ifrån bilismen. Dessutom klumpas

13

Stocholm, till vänster, har lång väg kvar till cykeltätheten i Köpenhamn

gång- och cykeltrafik ihop vilket skapar en felsyn eftersom cyklister, enligt forskn-ing, egentligen har mer gemensamt med bilister än med fotgängare. I stället borde cykeln behandlas som ett eget trafikslag.

Men det finns också en annan histor-isk förklaring. Efter andra världskriget var Danmark fattigare än Sverige. Man hade varken egen bilindustri och inte heller råd att bygga ut vägnätet, även om ambitionen fanns där.Det handlar således mer om historia än om tidig hänsyn till miljön.

Inte förrän på senare år. Genom ut-byggnaden av cykelmotorvägarna kalkyl-eras en reducering av koldioxidutsläppen med 7 000 ton per år och antalet cyklister förväntas bli 15 000 fler.Kanske utses därmed Köpenhamn till världens bästa cykelstad av den amerikan-ska webbsidan Treehugger, som förmed-lar nyheter inom hållbarhet. Det blir i så fall tredje gången.

14tema MedborgardialogMedborgardialogen, det nya alternativet som ska stärka demokratin, får alltmer fäste i våra kommuner och landsting. SKL har sedan 2006 haft i uppdrag att nå ut med metoder och verktyg till kommuner och landsting. I städerna engagerar sig tjänstemän och poli-tiker för att möta medborgarna i diskussioner kring aktuella samhällsfrågor och planer. Det kan handla om allt från små detaljer i stadsmiljön till stora ombyggnadsprojekt. Staden i fokus har träffat tre personer som ger sin syn på medborgardialog.

Texter: Ditte Pettersson

Lena Langlet. SKL har väglett många politiker och tjänstemän genom åren mot en fungerande medborgardialog. För snart åtta år sedan startades dialogarbetet och idag har de en väl utvecklad verksam-het där de erbjuder kommuner och lands-ting handledning i processen.Bakgrunden är att antalet partipolitiskt aktiva medborgare har sjunkit stadigt under många år. Allt färre går med i ett politiskt parti och valdeltagandet sjunker. På 50-talet gick det fem medborgare per förtroendevald, idag är den siffran uppe i 210. Och när folk inte längre kommer till den partipolitiska arenan, hur agerar vi då?

Det handlar inte om brist på intresse men livet har blivit alltmer individuali-serat och det är lättare att ta ställning i sakfrågor än att välja parti. På Internet finns mängder med grupper som behand-lar enskilda intressen och som samlar många aktiva människor.– Medlemskap i traditionella föreningar har minskat och istället finns det fler ak-tivistgrupper och nätverk med engage-mang inom ett visst område, menar Lena Langlet.

När det gäller processen med plan-arbeten dyker väldigt få upp då kom-munen i laglig ordninig kallar till samråd. Det är ett stort problem. – Stor kritik finns också mot att medbor-garen kommer dit och får en färdig plan presenterad för sig, då tappar de förtro-endet och överklagar förklarar hon och fortsätter:– Ibland har vi väldigt starka professioner som undrar vad medborgarna egentligen kan bidra med?

Men genom att få med människor i början av ett planarbete undviker man kanske dyra överklagandeprocesser.– Ofta hörs diskussioner om ekonomi och vikten av att få bort alla hinder i pro-cessen, men samtidigt är det en viktig demokratisk aspekt att medborgarna är med. – Det är ju egentligen en fråga om demok-ratisk förankring. Internationellt har det visat sig att om folk får vara med i ett ti-digt stadium är det lättare att acceptera ett beslut de kanske inte själva tycker om. Detta, förklarar hon, kommer sig av att någon har lyssnat på deras åsikter och de har själva hört vad andra tycker.

Lena Langlet menar att vi måste ac-ceptera att folk inte längre kommer till kommunhuset eller skolmatsalen för att ta del av förestående beslut. Utgångspunk-ten är istället att människorna är där de är, och att det behövs en mer uppsökande verksamhet.Men det är kommunen eller landstinget som bestämmer om och i så fall hur myc-ket arbete som ska läggas på dialogen.– Det är ett politiskt beslut. Därför behövs det en rejäl och grundlig diskussion kring varför man ska ha medborgardialog och om den politiska viljan finns brukar det bli bättre i tjänstemannaled. Det handlar om att förändra den invanda kulturen och det tar tid.

Ett antal faktorer bör vara uppfyllda för att dialogen ska upplevas som me-ningsfull. Bland annat behöver dialogen ske tidigt i beslutsprocessen, det krävs ett ärligt uppsåt från politiker och tjänstemän, tydligt syfte och tydliga ramar samt den viktiga återkopplingen där medborgarna ska kunna se att de haft inflytande.– Vår tanke är att jobba med ett smörgås-bord, för det måste finnas många vägar in och många sätt att ta sig an frågan.

Kommuners medverkan i SKL:s nätverk bästa effekten på med-borgardialogen

15

De har skilda nätverk för politiker och tjänstemän. Lena Langlet har märkt att särskilt de förtroendevalda har ve-lat prata om sin roll i frånvaro av tjäns-temännen. Men i höstas nätverkade de tillsammans, det växlar lite, formerna är inte helt fasta. Ett nätverk som startade 2012 tar sig an just medborgardialogprocesser i planärenden med inriktning på metod-utveckling. Det är framförallt sådant som berör väldigt många människor och kan handla om att de inte känner sig tillräckligt involverade vid exempelvis planerade vindkraftverk, brobyggen och infrastrukturomvandlin-gar. Detta tycker kommunerna är svårt att hantera och söker därför nya vägar.– Men det gäller att de frågar sig: “vad vill vi egentligen uppnå?” För att det ska gå att föra dialogen måste de kunna svara ja på: Är företeelsen påverkbar? Och är vi som beslutsfattare påverkbara? – Om det blir nej på en av frågorna, då går det inte att ha någon medborgardialog.

Sedan 2012 är SKL inne i ett djupare arbete med kommuner, landsting och regioner. Dels genom ett helt nytt nätverk där syftet är att förändra befintliga styr-processer så att medborgardialogen blir en del i underlaget för beslut. Deltagarna förbinder sig här att ta fram principer, metoder och handlingsplaner. Dels har ett nätverk startat med större konflikter i fokus. Det bottnar i att de förtroendevalda har uttryckt svårigheter

Jag kallar det

demokratisk hållbarhet“ Lena Langlet är projektledare för Medborgardialog vid Sek-

tionen för demokrati och styrning på Sveriges Kommuner och Landsting.

16tema Medborgardialog

Ett av Göteborgs Stads stora utveck-lingsområden rör Frihamnen och sträcker sig ett antal år framåt i tiden. Platsen är idag ett stort industriområde med inhägnade byggnader och stora as-faltsytor. Fram till 2021, då Göteborg fyller 400 år, ska Frihamnen byggas ihop med den övriga staden och bli ett ställe för alla, med den så kallade Jubileumsparken i centrum. Fast först 2035 kommer det att stå helt klart. I denna process bjuds medborgarna in till olika former av dialog för att ta del av utformade förslag och komma med egna tankar kring den nya stadsdelen. En av de personer som håller i kommunika-tionen är Adelina Lundell, processledare för sociala hållbarhetsfrågor på det kom-munägda bolaget Älvstranden Utveckling AB.

Bolaget har fått i uppdrag av kom-munstyrelsen att föra en dialog med hela staden i visionsarbetet. Ambitionen är att säkerställa att de får in olika medbor-garperspektiv och grupper som inte alltid kommer till tals. - Ofta är det människor som redan är en-gagerade och har inflytande som väljer att fördjupa sig i i de här frågorna. Då ställer det helt andra krav på oss som utförare att nå de andra, de som inte redan är ak-tiva. För att lyckas med det måste vi hitta de rätta verktygen. Vi använder SKL:s in-flytandetrappa utifrån vilket deltagande vi haft i olika sammanhang. Förhoppningsvis är vi så synkade som möjligt med SKL:s riktlinjer.

I höstas tillsattes en referensgrupp bestående av personer från åtta olika nät-verk främst från stadsdelen Lundby, som

På SKL:s hemsida finns det gott om information om medborgardialogen i form av bakgrundsfakta, förslag på aktiviteter såsom nätverk och semi-narier men även goda exempel från kommuner som praktiserar nya kom-munikationssätt.

Figuren Delaktighetstrappan illustrerar olika former av dialog, allt från envägskommunikation till mycket stort samarbete. De står i ordningen: information, konsultation, dialog, inflytande och medbeslutande. Här pre-senteras också ett antal metoder och verktyg som stöd. Några exempel är diskussionsforum på nätet, sms-panel, fokusgrupp, medborgarpanel, fram-tidsverkstad, dialogcafé, matchmaking-konferens, geo-panelen och walk and talk. SKL ordnar även utbildningar och har seminarier att erbjuda inom olika aktuella ämnen.

Delaktighetstrappan

Referens– grupper kan skapa perspektiv

i att handskas med de stora, komplexa frågorna, vid svåra beslut där upprörda känslor är inblandade. En skolnedlägg-ning är ett sådant exempel. De ska prö-va förhållningssätt, system och metoder för att identifiera och hantera dessa motsättningar.– Där måste det till en mycket djupare och längre medborgardialog och detta gäller även planfrågorna, menar Lena Langlet. Det vi ser är också att dialogen fyller en stor funktion kring samta-let om det hållbara samhället och inte minst hur vi ska ha det i bostadsom-rådena.

– Jag kallar det demokratisk håll-

barhet. Om vi vill uppnå detta måste vi börja prata mer om hur vi ska leva till-sammans, diskutera värderingar kring hur vi vill att samhället ska fungera. Idag är vi så individualistiska men frågan kvarstår om hur du och jag ska förhålla oss gentemot varandra. SKL gjorde en undersökning av med-borgares, politikers och tjänstemäns värderingar. Där framkom kritik mot samhällets byråkrati och resursslöseri och man ville tänka mer på de kom-mande generationerna. Lena Langlet frågar sig då hur vi ska ta oss dit. Hon tror inte att våra politiker kan ordna det själva. Men kanske finns förutsättningarna för de förtroende-valda som svarade på undersökningen uttryckte att det var det roligaste ämnet att prata med medborgarna om.

Texter: Ditte Pettersson

Olika perspektiv med

17

Frihamnen tillhör. De representerade olika grupper i samhället såsom äldre, interkulturella, hemlösa, hyresgästföre-ningen och några unga som kallar sig Le-vande Kville. Hittills har fyra träffar hållits. Bland an-nat har deltagarna haft samtal kring den skiss som projektgruppen för Frihamnen arbetat fram. Och en vandring på områ-det har gjorts för att deltagarna skulle få en uppfattning om avstånd och närhet till vattnet samt vilka kvalitéer och problem som kan finnas där, utifrån nätverkens och deras intressegruppers olika perspek-tiv.

– Till stor del har den input vi fått bekräftat projektgruppens arbete men samtidigt har referensgruppen tryckt på viktiga aspekter som vi ännu inte lyckats hantera och som vi behöver jobba vidare med.Det har till exempel, förklarar Adelina Lundell, framkommit synpunkter vad gäller tillgänglighet. Dessa är av stort värde för att säkerställa att Frihamnen blir en plats där alla kan känna sig välkomna. – Vare sig man är stor, liten, äldre, har någon form av funktionsnedsättning, hög eller låg inkomst eller oavsett kulturell bakgrund, ska alla ha tillträde.– Tillgänglighet handlar inte bara om att röra sig utan också om att kunna nyt-tja områdets kvalitéer och att det känns tryggt.

Under våren hålls två möten till fram till samråd som sker någon gång i april, maj. I september blir det ett uppföljande möte.

Referens– grupper kan skapa perspektiv

Olika perspektiv med

Adelina Lundell är processledare för social hållbarhet vid Älvstranden Utveckling AB som ägs av Göteborgs Stad.

18tema Medborgardialog

Adelina Lundell förklarar att de under processen befunnit sig på en konsulta-tions- och dialognivå på SKL:s trappa. Men när det gäller de värdeskapande ak-tiviteterna som är nästa steg, hoppas de komma till inflytandestadiet. Som exem-pel tar hon jubileumsparken som beräk-nas stå klar till 400-årsfirandet. Stadens arbete med att utveckla dialogen som metod i det framtida arbetet fort-skrider.

Adelina Lundell sitter med i en fokus-grupp tillsammans med tjänstemän från skilda förvaltningar och bolag som be-sitter kompetens och erfarenhet av med-borgardialog. Gruppen startade i slutet av våren och är en av flera fokusgrupper inom ramen för arbetet med den vision som handlar om utvecklingen av Älvs-taden och som Göteborgs Stad har tagit fram i dialog med 2  800 medborgare, näringsidkare, politiker och interna-tionella experter. –Vi har diskuterat vårt uppdrag gemen-samt i gruppen och hur vi ska arbeta för att får kraft i dialogarbetet i de Älvstaden-projekt som pågår. Där har vi kommit fram till att vi ska vara en stödfunktion för de projektorganisationer som jobbar för Älvstaden. Det finns en

projektorganisation för varje utveckling-sområde och arbetet för områdena ligger i olika faser: programarbete, detaljplane-arbete, genomförande eller förstudier.

Tanken, menar Adelina Lundell, är att visionen ska förverkligas i fortsatt dialog och delaktighet med göteborgarna och utifrån detta fungerar fokusgruppen som stöd för projektorganisationerna, bland annat i planeringen och genomförandet av dialogprocesserna.- Vi träffas en gång i månaden och stund-tals i mindre grupper för mer konkreta arbetsmöten kring till exempel checklis-tor och riktlinjer för dialogarbetet. Grup-pen kommer att finnas till så länge vår stödfunktion behövs. Förhoppningen är självklart att projektorganisationerna ska bli alltmer självgående i dialogarbetet.

Dialogarbetet kommer att fortsätta att vara en del i utvecklingen av staden framöver. Det intressanta blir att se om medborgarna känner sig lyssnade till, om de verkligen får mer inflytande i vi-sionsarbeten och planprocesser. Det lär förhoppningsvis kommande utvärde-ringar visa.

Modell av Göteborg med en omdiskuterad bro i fonden

Älvrummet

Bara 73 kommuner har fört medborgardialog minst en gång under nuvarande mandatperiod som startade 2010, enligt en webbenkät gjord av SCB 2012.Fast något fler, 90 stycken, hade genomfört di-aloger minst fyra gånger.88 svarade nej och 39 avstod från att svara alls .På frågan om medborgarna hade möjlighet att delta via kommunens webbplats svarade bara 38 ja.

I utställningshallen Älvrummet hålls då och då debatter om stadens utveckling

Få kommuner för dialog

19

Modell av Göteborg med en omdiskuterad bro i fonden

20

Patrik Andersson är docent på avdel-ningen för teknisk akustik på Chalm-ers och flitig debattör på forumet Yimby Göteborg. Han efterfrågar en dialog mel-lan de förtroendevalda och göteborgarna. I våras skrev han det långa inlägget ”Med-borgardialog vs. politikerdialog” där han menar att kommunikationen idag sker mellan tjänstemännen och medborgarna. Det är mer regel än undantag att dialogen delegeras till dem som jobbar på förvalt-ningar och kommunala bolag vilket re-sulterar i att det är de som har den största kunskapen om vad medborgarna tycker. Inte politikerna.

SKL:s syfte att föra ut medborgardi-alogen som metod, skriver han, är att komplettera det representativa systemet genom att ge de förtroendevalda ett bre-dare underlag inför beslut. Så långt verkar det bra. Kruxet är bara att de allt färre partipolitiskt aktiva tvingas bli mer pro-fessionaliserade och hantera en allt större kontaktyta mot sina medborgare. Dialo-gen delegeras istället till tjänstemännen som får ta emot åsikterna och då är risken stor att gapet blir ännu större mellan med-borgarna och de förtroendevalda - tjäns-temännen blir ett filter mellan parterna.

Göteborgs stad har inrättat en utställ-ningslokal – Älvrummet – för att expo-nera förändringarna i den centrala staden.Det drivs av Stadsbyggnadskontoret och det kommunala bolaget Älvstranden Ut-veckling AB.– I Älvrummet pågår det debatter med jämna mellanrum, i vissa av dem finns politikerna med men i de flesta fall uteblir

de, berättar Patrik Andersson. – Jag tycker att det blir en skendebatt när de som ska ta besluten inte är närvarande.

Dialoger om vissa frågor som är väldigt specifika och konkreta kan gärna hanteras av tjänstemännen, menar han och tar ex-emplet med diskussionen som förts kring bevarande av grönytor vid ett bostadsbyg-gande i stadsdelen Majorna. Där framförde de boende i området att de ville att toppen på Godhemsberget hellre skulle bevaras än bebyggas. Och så kom-mer det att bli.

Värre är det när det handlar om de stora frågorna, om hur vi vill bygga staden. Fri-hamnen är ett sådant exempel. Det stora industriområde ska bebyggas och bli en plats för alla med Jubileumsparken i cent-rum och ska stå klar till 400-årsjubileet.

– Frihamnen är ingen lokal fråga utan berör hela staden, och hur vi vill att den ska se ut? Som i den gamla arbetarstadsdelen Haga, som i stenstaden Vasastaden från slutet av 1800-talet eller som i förorten Biskopsgården - eller kanske på ett helt annat sätt?– När vi får höra att det ska byggas tätt grönt och blandat, vad menar de då? – Jag tycker att politikerna ska föra fram sina ståndpunkter i en dialog om staden. Vi måste få veta vad de i detalj och konk-ret menar med att bygga tätt, grönt och blandat och hur deras visioner om staden ser ut.När det gäller Frihamnen ligger dialo-gansvaret på Älvstranden Utveckling AB.

Och när arbetet förs av ett bolag blir det ett demokratiskt problem, menar Patrik Andersson, eftersom de har dubbla roller. Samtidigt som de ska föra en öppen dia-log med medborgarna har de uppdraget att sälja in Göteborg till investerare, exp-loatörer och bostadskunder.

Ett annat exempel är planerna på en ny arena i det så kallade evenemangs-stråket och där Valhallabadet olyckligtvis råkar stå på den ultimata arenaplatsen. Här går visserligen politikerna ut och tar ställning för eller emot.

“ Tas besluten i tysthet

istället, så rullar det

bara på

Tjänstemännen ökar klyftan mellan politiker och medborgare

tema Medborgardialog

Text: Ditte Pettersson

21

– Men i referensgruppen har inga med-borgare deltagit utan enbart cheferna på en högre nivå. Några dialoger har inte bedrivits.

Valhallabadet är en verkligt göte-borgsk byggnad som många har en rela-tion till. Och debatten har gått varm om bevarandet av badet, ord som unik, vär-defull arkitektur, fungerande social och mångkulturell mötesplats är ständigt återkommande.– Jag tror att en anledning till att politik-erna är rädda för att ge sig in i debatten med medborgarna är att de inte behärskar frågorna. De är inte insatta utan förlitar sig på tjänstemännen som kommer med förslag säger Patrik och fortsätter:

– En annan anledning kan vara att poli-tikerna på grund av medieklimatet är rädda för att göra utspel som inte är helt förankrade och uttänkta. Om någon säger, så här ser min vision om det eller det om-rådet ut, så kanske rubrikerna blir: X vill ha nytt miljonprogram, bara höga hus, tänker inte på barnen… Tas besluten itysthet istället så rullar det bara på.– Jag tror nyckeln är att de förtroendeval-da blir mer aktiva i den konkreta diskus-sionen.

Patrik Andersson arbetar på Chalmers som docent på Avdelningen för teknisk akustik, är studierektor vid forskarskolan Bygg- och miljöteknik samt biträdande studierektor vid forskarskolan Teknisk akustik.

22

På COP19 i Warszawa la över fyrahundra städer fram en gemensam rapport som visar hur dessa urbana regioner har re-ducerat sin koldioxidhalt mer framgångs-rikt än vad världens regeringar har lyckats åstadkomma.Och det är ju bra, konstaterade David Cadman, president i ICLEI, International Council for Local Environmental Initia-tives.Under 2050 kommer två tredjedelar av jordens befolkning att leva i urbana om-råden. Då är det ju fint om man är över-ens.

Då lokala styresmakter gärna befinner sig nära vardagen får lokala klimatvisio-ner ofta kort väg ner till konkreta åtgärder, påpekade David Cadman i Warszawa– Det innebär att städer, kommuner och urbana regioner har en utomordentlig bra potential för minskade klimatrisker på en global nivå, sa han.ICLEI är världens ledande nätverk för

Text: Morten Valestrand

Världens städer tar över klimatkampenStäder har större vilja till klimatåt-gärder än vad regeringarna klarar att åstadkomma. Det bekräftades av flera hundra subnationella re-gioner på FN:s klimattoppmöte i Warszawa.

Städers klimatpolitik verkar inte i lika hög grad drivas av prestige och revirtänkande som många länders na-tionella klimatåtaganden. Medan regerin-garna grälar levererar den subnationella nivån konkreta åtgärder.Därför kan över tusen städer enas om saker som ett par hundra nationer bara kan drömma om att komma överens om, trots att även städerna är av mycket olika storlek och har helt skilda ekonomiska förutsättningar.

Under FN:s klimat-förhandlingar COP19 inbjöd det polska ordförandeskapet till samtal om städernas roll i klimatsamman-hang. Warszawa, självt, är gravt kolberoende.

Städer är ofta mycket ambitiösa i klimatfrågor, enligt ICLEI-president David Cadman:– De kan presentera fler åtaganden, har fler åtgärder och visar bättre resultat än vad världens regeringar får till.

Klimatmötet i fokus

23

–

Materialet har samlats in av Carbonn Cities Climate Registry (CCCR) som drivs av Bonn Center for Local Climate Action and Reporting, den ledande inter-nationella rapporteringsplattformen (och databasen) för lokala klimatåtgärder.En stor del av detta ”glokala” arbete har sitt ursprung i ICLEI, som på senare år har växt till ett mycket kraftfullt nätverk. Idag består ICLEI:s medlemslista av fler än 900 stora och mellanstora städer i 86 länder, över hundra tätbefolkade urbana region-er och 12 av världens största megastäder med över tio miljoner invånare var.

ICLEI-städernas gemensamma nämnare är intresset för hållbar utveck-ling, av både ekonomiska, demokratiska och moraliska anledningar.Ett bra exempel är Buenos Aires i Argen-tina, enligt ICLEI. Staden har uppnått be-tydande utsläppsminskningar genom en

mer strikt och smart styrning av byggnor-mer och energiförbrukning.I offentliga byggnader har det inneburit en energieffektivisering på runt 40 procent. Det man sparar in på minskade energi-kostnader återinvesteras i klimatåtgärder.

På COP19 i Warszawa la över fyrahundra städer fram en gemensam rapport som visar hur dessa urbana regioner har re-ducerat sin koldioxidhalt mer framgångs-rikt än vad världens regeringar har lyckats åstadkomma.Och det är ju bra, konstaterade David Cadman, president i ICLEI, International Council for Local Environmental Initia-tives.Under 2050 kommer två tredjedelar av jordens befolkning att leva i urbana om-råden. Då är det ju fint om man är över-ens.

lokala myndigheter som vill arbeta med klimat- och hållbarhetsfrågor. I ett FN-auktoriserat sideevent bredvid själva kli-matförhandlngarna kunde organisationen lägga fram en lista på över fyra tusen genomförda och pågående klimatåtgärder, utförda av 414 städer, kommuner och ur-bana regioner med en total befolkning på 438 miljoner invånare.

63 procent av dessa åtaganden – cirka 2500 åtgärder – innebär en koldioxid-minskning på över en procent per år. Det låter inte mycket men överskrider vär-det av vad de mest ambitiösa nationella regeringarna hittills har klarat av enligt Kyotoprotokollet, påpekade ICLEI.De 414 städerna har hittills genomfört 770 inventeringar av växthusgaser, formulerat 836 klimat- och energiåtagande mål, och alltså verkställt 4208 åtgärder, för att vara precis.

Foto: Morten Valestrand

24

Städers klimatpolitik verkar inte i lika hög grad drivas av prestige och revirtänkande som många länders na-tionella klimatåtaganden. Medan regerin-garna grälar levererar den subnationella nivån konkreta åtgärder.Därför kan över tusen städer enas om saker som ett par hundra nationer bara kan drömma om att komma överens om, trots att även städerna är av mycket olika storlek och har helt skilda ekonomiska förutsättningar.

Då lokala styresmakter gärna befinner sig nära vardagen får lokala klimatvisio-ner ofta kort väg ner till konkreta åtgärder, påpekade David Cadman i Warszawa– Det innebär att städer, kommuner och urbana regioner har en utomordentlig bra potential för minskade klimatrisker på en global nivå, sa han.ICLEI är världens ledande nätverk för lokala myndigheter som vill arbeta med klimat- och hållbarhetsfrågor. I ett FN-auktoriserat sideevent bredvid själva kli-

matförhandlngarna kunde organisationen lägga fram en lista på över fyra tusen genomförda och pågående klimatåtgärder, utförda av 414 städer, kommuner och ur-bana regioner med en total befolkning på 438 miljoner invånare.

63 procent av dessa åtaganden – cirka 2500 åtgärder – innebär en koldioxid-minskning på över en procent per år. Det låter inte mycket men överskrider vär-det av vad de mest ambitiösa nationella regeringarna hittills har klarat av enligt Kyotoprotokollet, påpekade ICLEI.De 414 städerna har hittills genomfört 770 inventeringar av växthusgaser, formulerat 836 klimat- och energiåtagande mål, och alltså verkställt 4208 åtgärder, för att vara precis.

Materialet har samlats in av Carbonn Cities Climate Registry (CCCR) som drivs av Bonn Center for Local Climate

Action and Reporting, den ledande inter-nationella rapporteringsplattformen (och databasen) för lokala klimatåtgärder.En stor del av detta ”glokala” arbete har sitt ursprung i ICLEI, som på senare år har växt till ett mycket kraftfullt nätverk. Idag består ICLEI:s medlemslista av fler än 900 stora och mellanstora städer i 86 länder, över hundra tätbefolkade urbana region-er och 12 av världens största megastäder med över tio miljoner invånare var.

ICLEI-städernas gemensamma nämnare är intresset för hållbar utveck-ling, av både ekonomiska, demokratiska och moraliska anledningar.Ett bra exempel är Buenos Aires i Argen-tina, enligt ICLEI. Staden har uppnått be-tydande utsläppsminskningar genom en mer strikt och smart styrning av byggnor-mer och energiförbrukning.I offentliga byggnader har det inneburit en energieffektivisering på runt 40 procent. Det man sparar in på minskade energi-kostnader återinvesteras i klimatåtgärder.

Foto: Morten ValestrandDet var här det begav sig.Warszawa Narodowy Stadion

25

Den subnationella nivån har blivit allt mer aktiv. Denna papegoja kom från Argentina där Buenos Aires har uppnått stora utsläppsminskningar.

Foto: Morten Valestrand

Högst upp på listan hamnar Vancouver i Kanada. Staden har inte minst byggt upp en övergripande strategi för genomföring av klimatrelaterade åtgärder inom allt från transport, byggnation och bostäder till ar-betsmarknad och livsmedelsförsörjning.För det är just konsten att organisera och planera som är klimatarbetets stora nöt, slår ICLEI fast. 2013 utnämndes Vancou-ver även till Global Earth Hour Capital och vann WWF:s internationella stads-pris.

I WWF:s jury sitter bland annat Christi-ana Figueres, UNFCCC:s chef. UNFCCC är FN:s klimatkonvention som för 19:de gången arrangerade FN:s klimatförhand-lingar COP (Conference of the Parties), nu i Warszawa.Vancouver vann priset i hård konkurrens med Forlì i Italien, New Delhi i Indien, San Francisco, Oslo och – Uppsala.Överlag ligger nordiska städer långt framme när det gäller klimatrelaterade åtgärderKollektivtrafiken är relativt välutveck-lad, en stor del av energiproduktionen är koldioxidfri (vatten-, vind- och kärn-kraft), och vi har ett relativt välutvecklat elnät med smarta it-funktioner.Inte minst har de skandinaviska länderna en stor fjärrvärmeproduktion som under lång tid har fasat ut den fossila förbrän-ningen till fördel för avfallsförbränning och förnybar bioenergi.

Stockholm är dessutom en av ICLEI:s grundarstäder från 1990. Det var då ett par hundra lokala myndigheter från 43

länder träffades i FN:s högkvarter i New York.I samarbete med ICLEI har Stockholm hållit flera internationella klimatkonfe-renser, senast 2006. Stockholm är också medlem i kampanjen Cities for Climate Protection, som sedan 1996 har fått många europeiska städer att underteckna ”Ålborgdeklarationen” som syftar till att hjälpa städerna skapa konkreta hand-lingsplaner.

ICLEI har under många år spelat en stor roll för den subnationella medvetande-processen världen över – och det är dags att växla upp tempot, menar man. Idag har nätverket över 1200 städer och re-gioner som medlemmar.

De urbana regionerna måste in i den globala klimatprocessen och trycka till de nationella regeringarna underifrån, enligt Cadman.– De nationella regeringarna kan inte lösa alla utmaningar själva. Världens länder har nu möjligheten att sätta upp en seriös plan för en meningsfull överenskom-melse i Paris om två år.

Warszawa borde därför vara platsen för att kickstarta et sådant arbete, menade ICLEI:s generalsekreterare Gino Van Be-gin.– Världens städer kan nu erbjuda sina ambitioner, prestationer och sin kapacitet som om de vore statliga aktörer, sa han.– Vi kan leverera konkreta klimatåtgärder som en del av den globala affären.Yunus Arikan, ICLEI:s policychef, höll med. Det är ingen tvekan om att lokala klimatåtgärder kan höja den globala am-bitionsnivån, trodde han.– Utmaningarna med den ökande urban-iseringen ligger i perfekt tajming för kli-matfrågorna. Det vi kallar flernivåstyre, med staden i en stärkt roll, har mycket att ge i klimatarbetet, sa Arikan.För städer sysslar inte med, fritt översatt, ”flummiga nationella förhand-lingar”.– Städer är ambitiösa organisationer med ett pragmatiskt förhållande till politik-en. De kan aktivt leverera åtgärder som världen kan lita på, sa Yunus Arikan.– Vi pratar alltså om konkreta saker som kan matas in i FN:s klimatförhandlingar som ska leda fram till en global överens-kommelse i Paris 2015.Foto: Morten Valestrand

26

Få ser miljöinvesteringar som ekon-omiskt hållbara, något som undergräver FN:s klimatförhandlingar. Miljöminister Lena Ek vill se en ny attityd. – Det är en myt att klimatåtgärder inte kan ge tillväxt.

Under en av mina vandringar genom den polska nationalstadions korridorer råkade jag passera den svenska regerin-gens dele-gationsrum, precis när dörren öppnades.Reptilhjärnan aktiverades omedelbart och jag förvandlades blixtsnabbt från journalist till spion. Inne på ett alldeles för litet rum med syrebrist (därav dör-röppningen) trängdes en celeber grupp klimataktivister.

Miljöminister Lena Ek satt vid ena kort-ändan, och jag skymtade Mexicos förre president Felipe Calderón, samt den norska klimatministern Tine Sundtoft.

Och där satt Storbritanniens miljöminis-ter Gregory Barker, plus många fler.Den namnkunniga aktionsgruppen hade endast träffats en gång tidigare, vid nät-verkets uppstart i New York för ett par månader sedan.Då hade de invigt projektet New Climate Economy, vars strategi nu skulle filas lite på – när man ändå var i Warszawa.– Det enda sättet att möta skeptikerna på är med hårda fakta och robust analys, hade Gregory Barker sagt i New York.

Jag utgick ifrån han inte ändrat stånd-punkt där han nu satt och trängdes under en midsommarkransaffisch i Warszawa.

New Climate Economy tillkom på Lena Eks eget initiativ, och Gregory Barker var en av de första att berömma hennes ”påhitt” – en arbetsgrupp för en ny kli-matekonomi.

Jag smög fram min mobil och knäppte av några bilder medan jag låtsades googlaoch studera väggprydnaden. Att jag nu hade luskat reda på ett regeringssam-manträde på internationell nivå, mitt i världens bäst bevakade bunker, var en in-sikt som reptilhjärnan inte ville veta av.Jag visste att jag var på hal is, men kände även min Günther Wallraff, journalisten som jobbade under förklädnad. Och jag såg definitivt ut som en typisk statlig tjän-steman.Plötsligt upptäcktes jag av Lena Eks pressekreterare. Med en tjurs smidighet och brännande blick klev Erik Bratthall fram mot dörröppningen och kastade en verbal ishink över mig. Jag minns inte or-den men han uttryckte att det här var den lägsta formen för politisk journalistik han någonsin hade upplevt.Jag transformerades omedelbart till pudel och tillsammans tyckte vi att journalis-ter absolut borde visa större respekt för regeringens öppna, fast egentligen stäng-da, dörrar.Efter att ha dödat mig några gånger mjuknade han. Erik Bratthall påpekade det unika i det jag nu trots allt hade fått uppleva, nämligen bildandet av en ny ekonomisk världsordning.

New Climate Economy vill ta klimat-debatten upp på en helt ny nivå, lovade Bratthall. De aktioner man nu satt och planerade ska stävja vrångföreställningen att ekonomisk tillväxt inte kan kombi-neras med klimatförbättrande åtgärder.Det är nämligen ett växande problem för det globala klimatarbetet att en del länder, och andra stora aktörer, tror att klimatåt-gärder betyder ekonomisk ruin, hade Lena Ek påpekat i New York.Felipe Calderón menade att det blir ett globalt problem om länder och stora företag inte tror på ett ekonomiskt hållbart klimatarbete. Idag är många oroliga för att minskad användning av fossila bränslen

Valestrand wallraffar i Warszawa:

Ministerns aktivister hoppas på ny klimatekonomi

Foto innan upptäckt: Morten Valestrand

Lena Eks nästan hemliga ministergrupp i Warszawa. Aktivisternas mål är en hållbar klimatekonomi. Lena Ek vid kortändan och Gregory Barker i blå skjorta. Erik Bratthall finns precis bortom vänster bildkant, men midsommarkransen skymtas uppe till höger.

Klimatmötet i fokus

27

Morten Valestrandenergijournalist, Göteborg

Foto ute i kylan: Morten Valestrand

Miljöministerns aktionsgrupp hittades i en korridor under läktaren på jät-telika Narodowy Stadion. I contain-erlika hallar ute på plan huserade själva klimatförhandlingarna.

Foto under utslängningen: Morten Valestrand

Med sitt initiativ New Climate Economy vill miljöminister Lena Ek ta klimatkampen upp på en ny nivå. Idag vågar för få länder investera i klimatåt-gärder.

kommer att påverka deras ekonomier negativt, sa han.– Sådana föreställningar vill vi ändra på, upprepade Lena Ek, nu under läktarna på Polens nationella fotbollsstadion med plats till 58 000 trampande fans.

Det nya nätverkets övergripande par-aply är den lika nybildade lobbygruppen The Global Commission on the Economy and Climate.Målet är att projektet New Climate Econ-omy ska ge världen en ny samling verktyg för tillväxtbyggande klimatarbete – alltså hårda fakta och robust analys. Inom ett år, före FN:s nästa klimattoppmöte i Peru i november 2014, ska några av världens främsta forskare ha hunnit analysera kost-nader och nyttor av en rad olika klimatåt-gärder.

I New Climate Economy deltar både prak-tiker, som forskarna på World Research Institute och Swedish Environment In-stitute, och några av världens främsta analytiker, bland annat nobelpristagaren i ekonomi, Daniel Kahneman.När verktygen är klara ska verktygslådan bäras med ut i verkligheten, till den globa-la klimatdebatten.

– Världen har idag vänt klimatdeb-attens begrepp på huvudet och ser inte längre miljöinvesteringar som positiva, enligt Lena Ek.New Climate Economy vill helt konkret informera regeringar och affärsliv om ofta förbisedda möjligheter inför investerings-beslut. Det yttersta hoppet är att initiativet ska bidra till att rädda klimatförhandlin-garna i Paris 2015, planetens nästa dead-line.

I dörröppningen tyckte jag mig höra miljöministern kommentera den något nervösa stämningen i förhandlingskorri-dorerna.– Det är mycket psykologi där ute nu, sa Lena Ek till sina ministeraktivister.– So hey, be careful out there! kanske hon tillade men då var jag redan utslängd.

28

Johannesburg i fokus

Svenska Marie Nenzén, samhällsplanerare och har bott till och från i Johannesburg i tio år, har följt utvecklingen i innerstaden på nära håll. På bilden syns Standard Banks nya kontor i Rosebank, en byggnad som fått flera utmärkelser för sin inno-vativa och resurssnålamdesign. ”I dag är det en högre status i att bygga med grön byggnadsteknik i Sydafrika och ett sätt för företag och byggherrar att marknadsföra sig,” säger Marie Nenzén.

29

Johannesburg i fokus

30

Nickolaus Bauer tar med besökare och turister på guidade stadsvandringar genom stadsdelen Hillbrow i Johannesburg. Här finns bland an-nat Afrikas högsta bostadshus, det 170 meter höga Ponte City, som under många år var en vertikal slum. Den cylinderformade innergården var fylld med sopor, men nu har hyreshuset renoverats och husockupanter körts bort. ”För många sydafrikaner är Hillbrow fortfarande synonymt med droghandel, prostitution och blodiga gänguppgörelser. Jag vill visa en an-nan bild,” säger han.

Ponte City, Afrikas högsta bostadshus, var under många år själva symbolen för Johan-nesburgs förfall. Här bodde som mest 10 000 människor i slumliknande förhållanden. Nu har lägenheterna renoverats, prostitution och droghandel har upphört, och det 170 meter höga hyreshuset har blivit en smältdegel av olika samhällsklasser.

Säkerheten för att komma in i Ponte City är rigorös. I takt med att hyreshus renoveras har också säkerheten i stadsdelen Hillbrow förbättrats. Kriminaliteten är nere på sin lägsta nivå på 15 år.

31

Satsningar på kollektivtrafik, brottsbekämpning och innova-tiva renoveringar har gett Johan-nesburgs innerstadskärna ett lyft. Driftiga entreprenörer blås-er liv i förfallna byggnader, nya kvarter växer fram – och trend-känsliga sydafrikaner överger vil-laförorterna för livet i centrum.

− Häromdagen var det någon som frå-gade om jag hade flyttat till Hillbrow för att det var trendigt. Det är första gången jag hör det. De flesta reagerar precis tvär-tom och undrar om jag inte är riktigt klok som bor här. Nickolaus Bauer tittar ut från sin lägenhet på 52:a våningen i Ponte City, Hillbrows ikoniska skyskrapa. Nedanför breder mångmiljonstaden Johannesburg ut sig. Purpurfärgade jacarandaträd, dam-miga rivningstomter och enorma schakt-massor av sand – resterna av den blom-strande gruvindustrin – sticker upp bland sjuttiotalsbetongen. Tretusen människor bor i Ponte City, Afrikas högsta bostads-hus som för bara några år sedan var en vertikal slum av nedgångna, överfyllda lägenheter, informella bordeller och knarkarkvartar – en symbol för Johannes-burgs förfall.Men nu har huset renoverats, hallickar och husockupanter slängts ut, och det

Text: Sara Assarsson

femton våningar höga sopberget på in-nergården har forslats bort.− Jag har fortfarande ingen aning om hur det gick till, säger Nickolaus Bauer och hälsar på några ungdomar i hissen.

Varje lördag förmiddag tar han med besökare på stadsvandring i Hillbrow, Be-rea och Yeoville, tre innerstadsområden som sakta genomgår en förvandling. Till det bättre, menar Nickolaus Bauer som har bott i området i drygt ett år.− För många sydafrikaner är Hillbrow fortfarande synonymt med droghandel, prostitution och blodiga gänguppgörelser. Jag vill visa en annan bild, att de flesta som bor här är vanliga människor som försök-er få vardagen att gå runt, säger han. − Sen ska jag inte sticka under stol med att Hillbrow fortfarande är ett farligt område, särskilt nattetid. Men det har helt klart blivit tryggare. För fem år sedan hade det inte varit möjligt att gå runt så här, ens mitt på dagen.

Hillbrow är ett av Johannesburgs äldsta bostadsområden som under sextio- och sjuttiotalet var landets mest eftertraktade kvarter. Här bodde konstnärer, filmska-pare och utländska gästarbetare. Det var också ett av få bostadsområden där svarta och vita sydafrikaner bodde sida vid sida, något som inte sågs med blida ögon av apartheidregimen. 1985 ilsknade regerin-gen till och svartlistade Hillbrow, Berea och Yeoville, vilket i praktiken betydde att det var omöjligt att få bolån. Området för-föll snabbt när köpstarka Johannesburgs-bor flyttade till förorterna norr om staden.

Men nu sker en långsam upprustning; nedgångna bostadshus renoveras och förses med säkerhetsgrindar, gator sopas rena och för första gången finns ett fungerande bussnätverk.− Det går defintivt åt rätt håll. När jag bör-jade jobba i Hillbrow var vi tvungna att krypa mellan byggnaderna och allt man hörde på natten var sirener, berättar Neil Erasmus från Madulammoho Housing Association, en ideell organisation som bygger bostäder för låginkomsttagare.

Tillsammans med fastighetsbola-get Johannesburg Housing Association, som också bygger och förmedlar hyres-bostäder i innerstaden, började man röja

Tryggheten ökar i ettslitet Johannesburg

Ponte City

Ponte City stod färdigt 1976, samma år som Sowetoupproret. Då, för snart fyrtio år sedan, var Hillbrow ett av Sydafrikas mest eftertraktade bostad-sområden och Ponte Tow-er, med sina 55 våningar, var Johannesburgs lyxvari-ant av Turning Torso.

Behovet av bostäder i Sydafrikas största stad är stort och sakta men säkert sker en upprustning av de centrala stadsdelarna

32

Bostadsannon-ser i Hillbrow, en invandrartät stadsdel i cen-trala Johannes-burg. Bostad-spriserna har stigit i samband med att hyre-shusen reno-veras.

33

i gränderna och sopa rent på gatorna i Hillbrow. Verksamheten finansierades av kommunen, som en del av satsningen på att göra Johannesburg tryggare. Brotts-ligheten är nere på sin lägsta nivå på 15 år.− När gatorna är rena och det finns säker-het, i form av säkerhetsgrindar, polis och privata vaktbolag, då försvinner dåliga in-slag som droghandel och prostitution till andra områden. För fem-sex år sedan var det väldigt få som ville investera i inner-staden, men det har ändrats nu. Fastighet-spriserna har gått upp enormt, säger Neil Erasmus. En av utmaningarna i Hillbrow, menar han, är att skapa ett miljö där människor känner gemenskap, och en känsla av sam-hörighet.− Det är stor inflyttning i området. Många bor här en kortare tid och ser inte nöd-vändigtvis området som sitt hem. Den känslan är svår att skapa, säger han.

28-åriga Charles Mataz har bott i Hillbrow i tio år. ”När jag flyttade hit var jag ofta rädd, men jag hade inget annat val. Det var det enda stället där jag hade råd att bo. Nu är det mycket säkrare,” säger han.

Johannesburg Central Business District

Under gruvindustrins glans-dagar var Johannesburg CBD (Central Business Dis-trict) själva motorn i Sydafri-kas ekonomi. Men i slutet av 1980-talet flyttade banker och storföretag därifrån, i takt med att raslagarna som förbjöd svarta sydafrikaner att bosätta sig i området luckrades upp. Byggnader övergavs och in flyttade fattiga sydafrikaner från landsbygden som sökte lyckan i Johannesburg. Krimi-naliteten sköt i höjden, och kvar blev ett skal av förfallna byggnader och tomma mo-torvägar. I mitten på 00-ta-let började investerare och byggherrar intressera sig för Johannesburgs centrala delar, med stigande bostadspriser som följd.

Ett par kilometer därifrån, i kul-turkvarteret Maboneng Precinct, finns kanske det tydligaste exemplet på Johan-nesburgs gentrifiering. Det gamla in-dustriområdet, som i reseguider kallas Sydafrikas svar på Shoreditch eller Wil-liamsburg, rymmer restauranger konst-gallerier och trendiga småbutiker. Det är grönt, närproducerat och hemvävt. − Vår vision är att hela innerstaden ska bli en levande stadskärna där man bor, arbetar och roar sig, säger konstnären och entreprenören Bheki Dube som snart öppnar ett vandrarhem på Fox Street, i hjärtat av Maboneng Precinct.- Men, säger han, man behöver inte gå långt för att se att se att många områden är nedgånga, smutsiga och faktiskt ganska farliga. På andra sidan motorvägen finns en helt annan historia. Jag brukar ta med besökare till en traditionell marknad i närheten, så att turisterna inte bara ser de trendiga kvarteren.

Svenska Marie Nenzén, samhäll-splanerare som har bott till och från i Jo-hannesburg under tio års tid, håller med:− Utvecklingen i innerstaden går åt rätt håll men det är fortfarande en lång väg kvar innan hela stadskärnan kan kännas som en trygg plats. I dagsläget finns trygg-heten i form av små trendiga urbana oa-ser, säger hon.Framstegen i Johannesburgs innerstad är delvis en effekt av politiska beslut, som fler poliserna på gatorna och en storsatsn-ing på pendeltåget Gautrain och bussnät-verket Rea Vaya. Men Marie Nenzén me-nar att det framför allt är privata aktörer som driver utvecklingen framåt. − De har helt enkelt köpt upp vissa delar [av innerstaden] och startat något nytt. Det har nästan haft en större inverkan, säger hon. − Tack vare upprustningen av vissa om-råden väljer allt fler att bosätta sig mer centralt. Flera företag har flyttat till CBD [Central Business District] och för många innebär detta en förändring av det vardag-liga rörelsemönstret då deras avstånd till arbetsplatsen inte blir lika långt. Allt fler lockas till stadskärnan även på fritiden för att till exempel titta på offentlig konst och art deco-arkitektur.

Samtidigt har gentrifieringen en bak-sida, menar hon.− Det väcker frågor kring vilka som inkluderas och gynnas av gentrifieringen. Människor som bodde i dessa områden innan de blev populära har sannolikt inte råd att bo kvar eller råd att faktiskt äta på de nya trendiga restaurangerna.Tankegångarna delas av Hayleigh Evans som är kommunikationsansvarig i Mabo-neng Precinct.− Att vi valde just det här området ber-odde på att många av byggnaderna stod tomma. I Hillbrow finns en helt annan problematik på grund av att det är så otroligt tätbefolkat. Personligen tror jag att Hillbrow kommer att vara ett av de sis-ta innerstadsområdena som kommer på fötter. Samtidigt vet jag att några av våra första hyresgäster har flyttat till Ponte City för att de tycker att Maboneng blivit alltför kommersiellt.

34STADEN i fokus

35

Det stora parkeringshuset i Ponte City är i princip oanvänt. Endast ett fåtal av byggnadens 3 000 boende har tillgång till bil. och parkerings-huset används i stället som trapphus och lekstuga.

36STADEN i fokus

”Vår vision är att hela innerstaden ska bli en levande stadskärna där man bor, arbetar och roar sig,” säger Bheki Dube, en 21-årig konstnär som snart öppnar ett vandrarhem på Fox Street i kulturkvarteret Mabo-neng Precinct.

22-åriga Phindile Thengeni bor i Braamfontein sedan ett år tillbaka. ”Jag gillar innerstaden och åker sällan till förorterna norr om Johannesburg. Tidigare åkte gick vi till klubbarna och barerna i Maboneng, men det har blivit för dyrt. Nu går vi ut i Yeoville i stället,” säger hon.

Forts. Johannesburg

37

Stadsdelen Braamfontein i centrala Johannesburg genomgår en rejäl ansiktslyftning och nya ställen öppnar var och varannan helg,

Kulturkvarteret Maboneng Precinct ligger i ett gammalt industriområde i centrala Johannesburg. Johannesburgs unga medelklass började flytta in för fyra-fem år sedan, och nu är området ett populärt turistmål. ”Många sydafrikaner kommer hit på en city break”, berättar Hayleigh Evans, kommunikationsansvarig på fastighetsbolaget som äger området.

38

i fokusSTADEN

Specialutgåva

HÅLLBAR STADSUTVECKLING – FRÅN IDÉ TILL VERKLIGHET

Nästa nummer 36 sidor

Premiär!

2013

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

Tidningen som håller koll

på vad som händer på vägen mot den hållbara staden. Vi knyter ihop geografin och ger överblick. Från norr till söder – från uthållighetens Örnsköldsvik till solfångarnas Lund. Vi inspirerar och presenterar den hållbara planeringens verktygslåda.

.

Här är den !

TEMAN DEBATT FORSKNING PORTRÄTT REPORTAGE ...

.

.

Nästa tema: Regelverk i förändring

URBANISMFORSKNINGBORÅS TEKNIKINNOVATIONERGENTRIFIERINGEKONOMI TRAFIKARKITEKTUR LULEÅCULTURAL PLANNINGBYGGANDE KALMARUPPHANDLINGSRAMARSOL OCH VIND I STADENWHITE FLIGHT UPPSALAKLIMATANPASSNINGGRÖNYTOR CERTIFIERING

..

..

..

Annonsera i STADEN i fokus

temaSamverkan

Sociotoperna lever än

Yimby och demokratin

i fokusSTADENNr 1 2013 TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

tema:samverkan

i fokusSTADENNr 2 2013

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

Miljonprogrammettema:

Ring Marcus Haglund 0737 - 333979

annons@stadenifokus.se

i fokusSTADEN

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

Med

bo

rgard

ialog

tema: