Specialistsjuksköterskor med inriktning

psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras

kompetens används i den kliniska vårdenEn kvalitativ studie

Ann-Kristin Karlsén

Malin Karlsson

Specialistsjuksköterska, Psykiatrisk vård

2021

Luleå tekniska universitet

Institutionen för hälsovetenskap

Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av

hur deras kompetens används i den kliniska vården - En kvalitativ studie

Specialist psychiatric-mental health nurses experiences of how their

competence is used in clinical care - A qualitative study

Ann-Kristin Karlsén

Malin Karlsson

Luleå Tekniska Universitet

Institutionen för Hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Abstrakt

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i Sverige och pågående pandemi kommer ställa höga

krav på den psykiatriska vården framöver vilket vi anser är oroande då det idag råder brist på

specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Kraven är höga på sjuksköterskan i

vården och det är svårt att vidareutbilda sig idag. Tidigare forskning visar på svårigheter att

definiera specialistsjuksköterskans kompetens samt att de känner frustration av att

specialistkompetensen inte tillvaratas i det dagliga arbetet. Syfte: Specialistsjuksköterskor med

inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården.

Metod: Deltagare till studien har rekryterats genom sociala medier via webb frågeformulär med

semistrukturerade frågor. Svaren från 43 specialistsjuksköterskor som arbetar kliniskt i vården

har analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen

resulterade i två slutkategorier; “Kompetensen tillvaratas om förtroende ges” och “Brist på tid

och utrymme gör det svårt att använda kompetensen”. Slutsats: Organisation, chef och

kollegors stöd framstår som en viktig förutsättning för att få använda sin kompetens som

specialistsjuksköterska. Det saknas kunskap om vad som är specialistsjuksköterskans

kompetens samt rutiner på många arbetsplatser. Vi har även tagit del av tidigare forskning i

området och kan konstatera att det inte skett någon större förändring till de bättre. Vi föreslår

vidare forskning i ämnet och tror att en intervjustudie kring specialistkompetensens betydelse

för patienten hade gett ett bredare perspektiv i området.

Nyckelord: psykiatrisk omvårdnad, specialistsjuksköterska, personcentrerad vård, roll,

kompetens

Keywords: psychiatric nursing, specialist nurse, person-centered care, role, competence

1

Innehållsförteckning

Introduktion .............................................................................................................................. 2

Bakgrund ............................................................................................................................... 3

Vägen till specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård ................................... 3

Sjuksköterskans kärnkompetenser och specialistsjuksköterskans kompetensområde ....... 4

Rational ................................................................................................................................. 5

Syfte ........................................................................................................................................... 6

Metod ......................................................................................................................................... 6

Kontext .................................................................................................................................. 7

Deltagare ............................................................................................................................... 7

Datainsamling ....................................................................................................................... 7

Analys .................................................................................................................................... 8

Etiska överväganden ............................................................................................................ 9

Resultat .................................................................................................................................... 10

Kompetensen tillvaratas om förtroende ges .................................................................... 10

Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen ............................... 12

Diskussion ............................................................................................................................... 12

Resultatdiskussion .............................................................................................................. 13

Metoddiskussion ................................................................................................................. 18

Kliniska implikationer ........................................................................................................... 20

Slutsats ..................................................................................................................................... 21

Referenser ............................................................................................................................... 22

Bilaga 1 ................................................................................................................................ 28

Bilaga 2 ................................................................................................................................ 30

Bilaga 3 ................................................................................................................................ 31

Bilaga 4 ................................................................................................................................ 32

2

Introduktion

Den psykiska ohälsan ökar i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2018; Försäkringskassan, 2020)

och trenden kommer troligtvis vara ihållande med anledning av pågående Covid-19 pandemi

(Folkhälsomyndigheten, 2020). Grover et al. (2020) anser att pandemin kommer ställa höga

krav på den psykiatriska vården framöver vilket vi anser är oroande då det idag råder brist på

specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård (Socialstyrelsen, 2020., s.100).

Kraven är höga på sjuksköterskan i vården (Statens offentliga utredningar [SOU], 2018:77.,

s.96) och det är svårt att vidareutbilda sig idag (Universitetskanslersämbetet [UKÄ], 2014.,

s.17–18). En vanlig orsak är, enligt företrädare för lärosäten som intervjuats, att

sjuksköterskor inte får tjänstledigt för studier från sina arbetsgivare (UKÄ, 2014., s.36), vilket

vi anser är anmärkningsvärt med tanke på att forskning kan påvisa betydelsen av

sjuksköterskans utbildningsnivå för vårdkvaliteten (Aiken et al., 2014).

Tidigare forskning visar på svårigheter att definiera specialistsjuksköterskans kompetens

(Goulter Kavanagh & Gardner, 2014; Hercelinskyj, Cruickshank, Brown & Phillips, 2014;

Holm & Severinsson, 2010; Hurley, 2009; Fung, Chan & Chien, 2016; Sabella & Fay-Hillier,

2014) vilket även SOU (2018: 77, s.21) beskriver i sin rapport då de lyfter fram att

specialistsjuksköterskans kompetens bör definieras, av vårdgivarna, och synliggöras för en

korrekt värdesättning i systemet för arbetsidentifikation. År 2014 reviderades

kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård (Psykiatriska

Riksföreningen för Sjuksköterskor [PRF], 2014., s.3) och målet med revisionen var

att tydliggöra specialistsjuksköterskans kompetens. Trots att kompetensbeskrivning finns har

vi i genomgång av tidigare forskning fått till oss att specialistsjuksköterskor känner frustration

av att inte få använda sin specialistkompetens i det dagliga arbetet (Goulter et al., 2014; Fung

et al., 2016; Pazargadi, Moghadam, Khoshknab, Renani & Molazem, 2015; Rungapadiachy,

Madill & Gough, 2006). Forskning visar även på att specialistsjuksköterskor inte har tid att

ägna sig åt specialiserad psykiatrisk omvårdnad, då dagarna fylls med sedvanliga

sjuksköterskeuppgifter såsom läkemedelshantering, säkerhetsfrågor, överrapportering och

dokumentation (Goulter et al, 2014; Pazargadi et al., 2015).

3

Bakgrund

Vägen till specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård

Från början, år 1952, var utbildningen till specialistsjuksköterska en del av grundutbildningen

(SOU, 2018., s.259). Senare, enligt 1966 års studieordning, togs specialiseringen bort från

grundutbildningen och delades istället upp i “grundutbildning och vidareutbildning”.

Genomförd grundutbildning innebar sjuksköterskelegitimation varpå det “efter viss

yrkesverksamhet” var möjligt att genomföra vidareutbildning. Enligt 1982 års studieordning

kom “sjuksköterskeutbildningen att ligga inom ramen för hälso- och sjukvårdslinjen”, vilket

innebar en” gemensam grundläggande utbildning” samt “en specialisering inom en av sex

olika inriktningar”. År 1993 anpassades utbildningen enligt EUs direktiv, vilket innebar

endast en inriktning, allmän hälso- och sjukvård, så tidigare specialiseringsutbildningar skulle

bli påbyggnadsutbildningar, detta innebar att det inte fanns någon “reglerad

specialistutbildning för sjuksköterskor” med undantag från barnmorskeutbildningen (ibid.).

År 2001 infördes specialistsjuksköterskeutbildningen i högskolan (SOU, 2018., s.261), varpå

examen inom “akutsjukvård, allmän hälso- och sjukvård, hälso- och sjukvård för barn- och

ungdomar, psykiatrisk vård, vård av äldre och distriktssköterska” kunde utfärdas, under

förutsättning att personen sedan tidigare erhållit legitimation för yrket sjuksköterska

(Patientsäkerhetsförordningen, SFS, 2010:1369).

Dagens specialistutbildning, på avancerad nivå, infördes “i samband med 2007 års

högskolereform” (SOU, 2018., s.261) då vissa justeringar av specialistsjuksköterskeexamen

gjordes. Rådande examensstruktur, med tre utbildningsnivåer; grundnivå, avancerad nivå och

forskarnivå, baseras på Bolognadeklarationen, vars mål eftersträvar jämförbara strukturer för

högre utbildning inom Europa (SOU, 2018., s.227-228). Dock finns ännu vissa skillnader då

Sveriges specialistutbildning på avancerad nivå motsvarar 60 högskolepoäng, i jämförelse

med flertalet andra länder där utbildning på avancerad nivå motsvarar 120 högskolepoäng.

SOU (2018., s.488) föreslår i sin senaste rapport en förändring av nuvarande

specialistutbildning vilket bland annat innebär en utökning till 120 högskolepoäng. Nuvarande

utformning av specialistsjuksköterskeexamen finns inom elva inriktningar vilka alla leder till

en “yrkesexamen på avancerad nivå” varav en av dessa elva inriktningar är

“Specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård” (SOU, 2018., s.227-228).

Grundutbildning till sjuksköterska leder till yrkeslegitimation (SFS, 2010:1369) vilket skiljer

4

sig mot specialistutbildning på avancerad nivå, där ingen yrkeslegitimation utfärdas (SOU,

2018., s.194). Enligt Patientsäkerhetsförordningen (SFS, 2010:1369) får titeln

specialistsjuksköterska användas av den legitimerade sjuksköterska, som vid högskola eller

universitet avlagt specialistsjuksköterskeexamen alternativt fullgjort en äldre

vidareutbildning/direkt specialisering avseende motsvarande specialinriktning/specialområde

vilken avses i Högskoleförordningen (SFS,1993:100).

Vi kommer fortsättningsvis skriva specialistsjuksköterska då vi syftar på den

specialistutbildade sjuksköterskan med inriktning psykiatrisk vård.

Sjuksköterskans kärnkompetenser och specialistsjuksköterskans kompetensområde

Utöver sjuksköterskans kärnkompetenser; personcentrerad vård, samverkan i team,

evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård och informatik

(Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2017) ansvarar en specialistsjuksköterska för flertalet

olika kompetensområden; samverkan och ledarskap/forskning, utveckling och utbildning

(PRF, 2014).

Aktuell forskning visar på en bredd i specialistsjuksköterskans kompetensområde vilket också

verkar bidra till dess komplexitet. Inom den psykiatriska vården möter vårdpersonalen

personer med många olika tillstånd vilket ställer krav på olika färdigheter samt förmåga att

kunna förstå och använda dem i den unika situationen (Salberg, Bäckström, Röing & Öster,

2019). Vidare menar Salberg et al. att denna förmåga hänger ihop med vårdpersonalens

utbildningsnivå. Den specialistutbildade sjuksköterskans kompetens är av stor betydelse för

den psykiatriska vården, då den bland annat tillför ett helhetsperspektiv i hälsofrämjande

åtgärder (Jormfeldt et al., 2018: Salberg et al., 2019). Dessutom är kompetensnivån även av

stor betydelse för vårdkvaliteten då det finns ett tydligt samband mellan hög kompetens hos

sjuksköterskan och lägre dödlighet hos patienterna (Aiken et al., 2014). Enligt

kompetensbeskrivningen (PRF, 2014) är det just personcentrerad vård som anses vara

specialistsjuksköterskans största fokus, vilket även återfinns i forskningen (Gabrielsson &

Ejneborn-Looi, 2019; Gabrielsson, Tuvesson, Wiklund Gustin & Jormfeldt, 2020; Goulter et

al., 2014; LeGrow och Espin, 2017; Pazargadi et al., 2016). Personcentrerad vård är en

avancerad specialistkompetens, vilken kräver förmåga att tänka igenom och använda sin

kunskap i relation till särskilda situationer och behov (LeGrow och Espin, 2017). Men även

5

personcentrerad vård är ett komplext begrepp som enligt Gabrielsson, Sävenstedt och

Zingmark (2015) behöver definieras i sitt sammanhang. Personcentrerad vård handlar om att

tillsammans med patienten utforma omvårdnaden utifrån individuella behov (Ejneborn-Looi,

2015., s.47; Gunasekara, Pentland, Rodgers & Patterson, 2014). Forskning belyser relationen

till patienten vilken bland annat ska vara reflekterande (Gabrielsson et al., 2020; Goulet,

Larue & Alderson, 2016), respekterande (Gunasekara et al., 2014), terapeutisk (Gabrielsson et

al., 2020; Goulter et al., 2015; Hercelinskyj et al. 2014) samt tillitsfull (Ejneborn-Looi, 2015.,

s.46; Wyder et al., 2015). Specialistsjuksköterskans kompetens innebär en nyckelroll i

förbättrandet av den allmänna hälsan samt välbefinnandet för personer med psykisk ohälsa

(Jormfeldt et al., 2018). Genom bland annat förståelse att se personen genom ett

helhetsperspektiv, oavsett psykiatriska tillstånd samt att motivera till förändrad livsstil vilket

personer med psykisk ohälsa ofta är oförmögna att göra på egen hand (ibid.). En tillitsfull

relation bygger på ärlighet, ömsesidighet, bekräftelse och förmåga att lyssna in och förstå

utifrån patientens perspektiv vilket i sin tur underlättar bedömning av abstrakta behov

(Ejneborn-Looi, 2015., s.46-47). Forskning belyser patienters önskan om att bland annat bli

bemött med respekt, genuint visat intresse för personen och hens livshistoria, empatiskt

förhållningssätt, fokus på person och inte symtom, önskan om att behandlas som en hel

person inte en diagnos samt fokus på individuella behov med “mänsklig touch” (Gunasekara

et al., 2014). Brist på respekt är en av de brister som rapporterats inom psykiatrisk vård

(Gabrielsson et al., 2020) vilket kan resultera i att patienter upplever känslan av maktlöshet

(Wyder et al., 2015). Även känslor av att bli missförstådd, upplevelse av övergivenhet och

kränkning är resultat av en bristande vård (Ejneborn Looi, Engström & Sävenstedt, 2015).

Som specialistsjuksköterska gäller det att utveckla kunskap och förståelse och samtidigt bli

medveten om vikten av att vara ödmjuk, att göra så lite som möjligt, fast ändå göra de som

krävs så att personen känner att hen får den tid och stöd som behövs (Barker & Buchanan-

Barker, 2010).

Rational

Socialstyrelsens (2020., s.100) senaste publikation, kring bedömning av tillgång och behov av

specialistutbildade sjuksköterskor, tyder på stor brist inom psykiatrisk vård, vilket stämmer

överens med våra egna erfarenheter. Samtidigt är det idag svårt för sjuksköterskor att

6

vidareutbilda sig (UKÄ, 2014., s.17–18). Enligt UKÄ (2014., s.36) är en av dessa anledningar

att arbetsgivaren inte godkänner tjänstledigt för studier, vilket stämmer väl överens med våra

erfarenheter av att arbetsgivare ej rekommenderar vidareutbildning på grund av ekonomiska

skäl samt personalbrist.

Vid genomgång av tidigare litteratur till vår studie har vi kommit fram till att det finns

specialistsjuksköterskor, i den psykiatriska vården, som inte hade tydligt skilda

kompetensområden jämfört med den grundutbildade sjuksköterskan (Goulter et al., 2014;

Fung et al., 2016; Pazargadi et al., 2015; Rungapadiachy et al., 2006). Våra erfarenheter säger

oss att specialistsjuksköterskans kompetens inte tas tillvara inom den psykiatriska vården,

vilket även beskrivs av SOU (2018:77), samt att specialistsjuksköterskor upplever att de inte

får påverka omvårdnaden tillräckligt mycket, vilket resulterar i att specialistsjuksköterskor

lämnar yrket. Vi har därför förhoppningar att genom denna studie kunna ta reda på hur

specialistsjuksköterskans kompetens används kliniskt i olika delar av landet, inom vårdens

olika arbetsområden. Vi hoppas även att resultatet ska generera ny förståelse för

specialistsjuksköterskans kompetensområde samt att det i sin tur ska resultera i en bättre vård

för patienter och närstående.

Syfte

Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk

vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården.

Metod

Studien är gjord utefter kvalitativ design med öppna strukturerade frågor i webbformulär

(Danielsson, 2017). Då studiens syfte var att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning

psykiatrisk vårds erfarenheter valdes kvalitativ metod för att ta reda på hur

specialistsjuksköterskor upplever och tolkar situationer och händelser (Henricson & Billhult,

2017).

7

Kontext

Deltagare till studien har rekryterats från hela Sverige genom den offentliga Facebook

gruppen Psykiatrisjuksköterska och stolt! De flesta specialistsjuksköterskor som deltog i

studien arbetar inom psykiatrisk öppen och slutenvård, akutpsykiatri, rättspsykiatri samt

hälsocentral. Inom denna kontext är patienterna 18 år och äldre och med olika diagnoser och

behov. Vårdformen är vårdens olika kliniska områden, inom vilka specialistsjuksköterskan är

verksam, och där möter personer med psykisk ohälsa.

Deltagare

Till examensarbetet har deltagare rekryterats över internet, genom sociala medier, via en

offentlig grupp. Därav erhölls deltagare från hela Sverige varpå de som dessutom uppfyllde

studiens urvalskriterier erbjöds att svara på semistrukturerade frågor (bilaga 1) via ett webb

frågeformulär (bilaga 2). Urvalskriterier för studien var specialistsjuksköterskor med

inriktning psykiatrisk vård och som idag arbetar kliniskt inom vårdens olika arbetsområden

med patienter som är 18 år och äldre. Studien baseras på svaren från 43 deltagare, 38 kvinnor

och 5 män i åldrarna 28-64 år vars medelålder var 44 år. Examensår var mellan åren 1978-

2020 och medelvärdet för examensår var år 2012. Deltagarnas olika arbetsområden

summerades till 38 stycken inom psykiatrisk vård samt 5 inom somatisk vård.

Då deltagarna behövde ha den specifika erfarenheten som efterfrågades valdes ett

ändamålsenligt urval, vilket enligt Danielsson (2017) innebär att deltagare handplockas

baserat på deras relevans för studien och baserat på deras kunskap eller erfarenhet inom

området. Genom informationsbrev (bilaga 3) vilket förklarar studiens syfte tillfrågades

administratören vid vald offentlig grupp om godkännande, att både rekrytera deltagare (bilaga

4) samt publicera länk till färdigt examensarbete, före datainsamling påbörjades.

Datainsamling

När syftet var klart, gjorde vi ett webb frågeformulär (bilaga 2) med öppna strukturerade

frågor (Danielsson, 2017) vilka formulerades utifrån studiens syfte. Frågorna justerades efter

att vi själva testat att besvara dem. Slutligen kom vi fram till 5 inledande frågor samt 4

8

huvudfrågor, våra deltagare har fått hantera frågorna självständigt och besvarat dem skriftligt.

Vi har använt oss av Google Drive för att nå ut till våra deltagare i den offentliga gruppen.

Tiden för att besvara webb frågeformuläret beräknade vi till 5–15 minuter. Vår förhoppning

var att få in minst 40 och max 100 deltagare för att kunna genomföra studien. Webb

frågeformuläret var tillgängligt under en vecka och då den stängdes ned återfanns 45

inlämnade svar. Dock exkluderades 2 inlämnade svar då de ej uppfyllde urvalskriterierna,

vilka var att arbeta kliniskt respektive att patienterna var 18 år och äldre.

Analys

Insamlad data har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys (Graneheim &

Lundman, 2004) och med induktiv ansats (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017).

Analysen har utgått från webb frågeformulärens svarstext varpå likheter och skillnader har

eftersökts för att sedan beskrivas, uppdelade i olika kategorier (Graneheim & Lundman,

2004).

Analysen inleddes med att alla svar skrevs ut i pappersform och lästes enskilt, upprepade

gånger för att lättare få känslan av helhet (Graneheim & Lundman, 2004), sedan diskuterades

innehållet gemensamt. Därefter kopieras all svarstext in i tabellform, via Google Dokument så

författarna gemensamt kunde redigera data, då avståndet inte tillät fysiska möten. Varje

deltagares hela svarstext kodades med en siffra (1-43) och varje fråga från webb

frågeformuläret kodades med en bokstav (A-D). Vidare delades all svarstext in i totalt 235

meningsenheter, vilka även de kodades för att kunna härledas tillbaka till ursprungskällan. De

meningsenheter som svarade mot studiens syfte kondenserades utan att förlora dess innebörd.

Därefter kodades de 227 kondenserade meningsenheterna vilket resulterade i 35 koder. Enligt

Graneheim och Lundman (2004) är analysprocessen inte linjär, utan innebär att texten

bearbetas fram och tillbaka mellan hela textens olika delar, vilket stämmer väl överens med

vår analysprocess då kondensering av meningsenheter samt kodning fick göras om relaterat

till ett otillfredsställande första resultat. Den andra kondenseringen innebar en omskrivning

till 145 att-satser för att enklare kunna tolka likheter och skillnader i insamlad data i enlighet

med induktiv ansats (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017). Att-satser med övergripande

innehåll grupperades genom färgkodning till 9 olika kategorier vilka sedan grupperades

utefter liknande innehåll. Några att-satser delades ytterligare under analysens gång varpå

9

antalet slutligen landade på 167 styck. Analysen utgick från en manifest ansats vilket enligt

Graneheim & Lundman (2004) innebär att utgå från det som texten faktiskt säger, det

uppenbara. Vi gjorde även försök att tolka textens latenta innehåll, då vi tyckte oss ana ett

tema. Dock beslutade vi oss för att inte spinna vidare på detta tema då vi insåg att vår

förförståelse tagit för stor plats och backade därför tillbaka till den manifesta ansatsen och

utgick från den. Till sist, efter flertalet omgrupperingar, resulterade analysen i 2 slutgiltiga

kategorier.

Etiska överväganden

I studien har vi utgått från de tre forskningsetiska principer som finns beskrivna i

Belmontrapporten från 1978 och dessa är:

Skyldighet att göra gott och inte skada, studien ska ge oss pålitliga svar och vi ska minimera

obehag och risk för dem som deltar. För att uppfylla den här principen har vi gjort en

avvägning mellan risk och nytta. Man balanserar risker mot nytta, deltagarnas konfidentialitet

har skyddats, genomförandet har noggrant bevakas om det finns mer än minimal risk att skada

deltagarna. Rättvis behandling, Rättvisa gäller valet av deltagare. Vi har inte valt deltagare i

sårbara och underprivilegierade grupper då det inte var deras villkor vi ville studera. Rättvisa

innebär också att alla har rätt att delta i forskning om de har intresse av det, i vårt fall både

kvinnor och män. Respekt för individen. Vi har respekterat alla människors rätt att styra över

sitt eget liv och personens rätt till självbestämmande (Kjellström, 2017).

I den offentliga gruppen har deltagarna fått en kort presentation om oss samt varför vi vill

göra vår studie (bilaga 4). När de valde att delta fick de information gällande förfrågan om

deltagande i vår studie (bilaga 1) samt ta del av webb frågeformulär (bilaga 2).

Deltagarna har haft möjlighet att kontakta oss innan de besvarade webb frågeformuläret samt

under tiden studien pågick om frågor skulle uppstå. När deltagarna valde att delta i studien

besvarar de webb frågeformuläret och sänder den åter till oss. Vi garanterade att webb

frågeformuläret skulle hållas konfidentiellt och det innebär att data vi samlar in, inte kan

återföras till enskild person. Vi informerade skriftligt att deltagandet i studien är valfritt. Vi

informerade även att studien kommer att publiceras på LTU:s databas www.diva-portal.org då

den är färdig och att allt material som använts för att göra denna studie makuleras. Då vi valde

10

att göra ett webb frågeformulär betraktades ifyllandet och tillbakaskickandet som ett bevis på

att deltagaren samtycke till deltagandet. Vår studie är en empirisk studie ur personalperspektiv

och ska inte publiceras som vetenskaplig artikel, den krävde ingen etikansökan utan

granskades av en annan lärare i kursen (Kjellström, 2017).

Resultat

Resultatet beskriver specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av

hur deras kompetens används i den kliniska vården och det resulterade i följande

slutkategorier:

Kompetensen tillvaratas om förtroende ges

Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen

Kompetensen tillvaratas om förtroende ges

Specialistsjuksköterskorna tyckte att kompetensen måste synliggöras för att den ska

uppmärksammas på arbetsplatserna. En deltagare skriver:” vi som specialister måste bli

bättre på att stå upp för vår kunskap” (18D) och en annan deltagare skriver: ”Att jag själv ser

min kompetens som viktig och värd något, att jag själv bidrar till att synliggöra den. Att vi

tillsammans tycker att vi är viktiga och behövs.” (23B)

Specialistsjuksköterskorna fick genom utbildningen fler verktyg, vilket ökade tilltron till den

egna förmågan och de kände sig tryggare i sin yrkesroll. Det gjorde det lättare att i arbetet

kunna ge stöd åt, samt bemöta patienter och närstående på ett bättre sätt.

”Mina fördjupade kunskaper om personers subjektiva upplevelser hjälper mig att

bättre förstå och därigenom bemöta de personer som vi vårdar. ” (23A)

”Man blir tryggare i sina bedömningar då man fått mer kunskap” (37B)

För att på bästa sätt använda specialistkompetens ansåg flertalet att det var viktigt att

kompetensen nyttjas, uppskattas och efterfrågas av chef, kollegor och andra arbetskategorier.

11

“Mina kollegor på vårdcentralen uppskattar min kompetens och jag är efterfrågad” (35A)

Det upplevdes även viktigt att få organisationens förtroende och stöd som en avgörande del i

användandet av specialistkompetensen, vilket var en brist på en del arbetsplatser. Många

upplevde även brist på stöd från kollegor, att inte bli lyssnad på, missunnsamhet samt att

arbetsuppgifter många gånger nedvärderades.

“Att chefer och annan personal inte vet vad vi besitter för kompetens. Det gör att man

inte får använda den fullt ut” (6C)

“Jag är ofta besviken på min offentliga arbetsgivare som inte värderar vår

kompetens på rätt sätt, att vi inte utnyttjas fullt ut. Konstigt att man får jobba som ssk

på psyk utan spec utb. Det hade definitivt höjt vårt värde” (9D)

Något som saknades på många arbetsplatser var rutiner och som efterfrågades av

specialistsjuksköterskorna, en av deltagarna skrev: “Det borde finnas en tydlig beskrivning

om hur arbetsuppgifterna ändras när man erhåller en specialistutbildning” (27D) och en

annan deltagare skrev: “Rutiner/riktlinjer för hur specialistkompetens ska användas i

verksamheten hade underlättat. I nuläget verkar folk inte se skillnad på vubad eller ovubad.”

(4D) vilket ledde till att arbetsuppgifterna varierade bland deltagarna. Däremot beskrev en del

av deltagarna att de fick andra ansvarsområden som uppföljning efter suicid samt andra

uppföljningar, informera, sprida kunskap och stötta kollegor, få stötta nya kollegor i vardagen,

skicka remiss till öppenvården vid utskrivning och andra remisser. De upplevde även att

arbetet var mer självständigt och att de hade större frihet samt att det gick lättare att arbeta i

team.

”Idag har/är jag mycket tacksam över att få ha mitt ‘eget’ kompetensområde

på arbetsplatsen, där jag har kollegornas stöd och förtroende, undervisa samt

finnas tillhands för kollegor som vill diskutera patientärenden inom ramen för

mitt område”. (32D)

”Enda spec.ssk inom psykiatri på mottagningen och har arbetsuppgifter som endast

får utföras av mig utifrån min specialistutbildning. Mkt bedömningar, arbete med

svårare fall och mer komplexa familjer/familjesituationer. Många läkare/överläkare

samt andra kollegor som använder mig och min kompetens då de behöver råd. Också

12

utsedd som del i remissteam samt teamsamordnare utifrån min kompetens.” (13A)

Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen

Specialistsjuksköterskorna upplevde att tidsbrist, personalbrist, att chefen inte var

sjuksköterska, chefen inte gav utrymme och tid, produktionskrav samt sparkrav i

organisationen många gånger var orsaken till att specialistkompetensen inte kunde användas.

De framkom också att arbetsmiljön med hög arbetsbelastning med bland annat för många

patienter och mycket administrativt arbete också var orsaker som försvårade användandet.

“Som spec. Ssk finns det ingen arbetsro för att utföra återhämtningsinriktade

åtgärder. Jag kan till exempel i nuläget inte ge personcentrerad vård.( .... ) För övrigt

har jag sällan arbetsro för vara genuint närvarande med patienten.” (8A)

Det framkom att det medicinska perspektivet är allt för allenarådande och det fanns även

svårigheter i hierarkin mellan olika yrkesgrupper, vilket gjorde att specialistsjuksköterskans

specialistkompetens fick allt mindre utrymme."’Tyckiatrin’, så här har vi alltid gjort,

uppfattning om att man kan följa sunt förnuft och att forskningen inte är att lita på eftersom

den ändras.” (4C). Några tyckte att det inte fick utrymme att använda sin kompetens för att

det fanns för få specialistsjuksköterskor på deras arbetsplatser, de kände sig ensamma i sin

yrkesroll.

“Det behövs fler psykiatrisjuksköterskor i primärvård. Vår breda kunskap och ofta

erfarenhet från psykiatrisk vård är en viktig pusselbit i primärvården som gagnar

patienter med psykisk sjukdom och psykisk ohälsa som söker i primärvården. Trycket

med dessa patienter är högt.” (35D)

“Ensam i min yrkesroll på enheten.” (20C)

Diskussion

Denna studies syfte var att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds

erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården. Analysprocessen

13

resulterade i två slutkategorier: Kompetensen tillvaratas om förtroende ges och Brist på tid

och utrymme gör det svårt att använda kompetensen.

Resultatdiskussion

Vårt resultat beskriver att specialistsjuksköterskor är i behov av förtroende, stöd och

utrymme, från både organisation och kollegor för att kunna använda sin kompetens till fullo.

Dessutom krävs självkänsla, en tilltro till den egna förmågan för att lyckas omsätta sin

kompetens till allas fördel, och då främst patientens.

I slutkategorin “Kompetensen tillvaratas om förtroende ges” framkom det både positiva och

negativa erfarenheter kring hur specialistsjuksköterskans kompetens används i den kliniska

vården. Resultatet visar på vikten av att få organisationens stöd och förtroende för att kunna

använda sin kompetens. Flertalet specialistsjuksköterskor upplevde att deras kompetens inte

tas tillvara på ett tillfredsställande sätt vilket även tidigare forskning påvisat (Goulter et al.,

2014; Fung et al., 2016; Pazargadi et a.l, 2015; Rungapadiachy et al., 2006). I de fall

kompetensen togs tillvara på ett bra sätt var det oftast på grund av att de fått förtroende, stöd

och utrymme från både organisation och kollegor att kunna använda sin kompetens, bland

annat genom utökade ansvarsområden. Enligt kompetensbeskrivningen (PRF, 2014) besitter

specialistsjuksköterskan stor kompetens kring personcentrerad vård, vilket enligt LeGrow och

Espin (2017) är en avancerad specialistkompetens, som kräver ökad förmåga i att använda sin

kunskap i unika situationer. Resultatet visar att specialistsjuksköterskans utökade

ansvarsområde bland annat bestod av bedömningar, uppföljningar samt mer komplexa fall

vilket stämmer väl överens med tidigare forskning kring personcentrerad vård som

Gunasekara et al. (2014) menar handlar om att utforma omvårdnaden utifrån individuella

behov tillsammans med patienten.

Vårt resultat visar att specialistutbildningen givit fler användbara verktyg, vilket i sin tur ökat

känslan av tilltro till den egna förmågan och enligt Ennis, Happell och Reid-Searl (2015) är

just en stärkt självkänsla av stor vikt för specialistsjuksköterskans utveckling. En del

specialistsjuksköterskor upplever att deras specialistkompetens har gynnat dem i bemötandet

av patienter och närstående vilket kan stärkas av tidigare forskning (Gabrielsson et al., 2020;

Goulet et al., 2016; Goulter et al., 2015; Gunasekara et al., 2014; Hercelinskyj et al. 2014)

som lyfter upp viktiga aspekter kring specialistsjuksköterskans kompetenser, vilka påverkar i

14

mötet med patienten. Ejneborn-Looi, Sävenstedt och Engström (2016) menar att tillit är en

förutsättning för relationsskapande och som några specialistsjuksköterskor lyfter upp i vårt

resultat har utbildningen till specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård gett dem

fler verktyg, vilka i sin tur leder till större trygghet i bemötandet av patienter och närstående.

Vidare menar Ejneborn-Looi et al. (2016) att sjuksköterskans interaktion med patienten är den

psykiatriska vårdens hörnsten men betonar komplexiteten i den psykiatriska miljön vilket vi

anser stärker motivet till specialistutbildning och dess möjligheter till användbara verktyg

vilket vårt resultat lyft fram. Att se patienten som en helhet underlättar

specialistsjuksköterskans bedömningar av patienters vårdbehov (Gunasekara et al., 2014;

Jormfeldt et al., 2018; Wyder et al., 2015). Med anledning av att tidigare forskning belyser

patienters negativa upplevelser av den psykiatriska vården (Ejneborn-Looi et al., 2015;

Gabrielsson et al., 2020; Wyder et al., 2015) och att specialistsjuksköterskan ansvarar för att

ta “största hänsyn till den individuella patientens önskemål” (PRF, 2014., s.10), anser vi att

vårt resultat visar på vikten av ökad utbildningsnivå inom den psykiatriska vården vilket både

Jormfeldt et al. (2018) och Salberg et al. (2019) lyfter upp är betydelsefullt i mötet med

patienten.

Flera av deltagarna lyfte upp att de arbetar på exakt samma sätt som före sin

specialistutbildning, att det saknas rutiner för hur specialistkompetensen ska användas och att

de efterfrågade en tydligare arbetsbeskrivning efter genomförd specialistutbildning. Detta

anser vi kan likställas med tidigare forskning som uppmärksammat specialistsjuksköterskors

frustration över att inte få använda sin kompetens i det dagliga arbetet (Goulter et al., 2014;

Fung et al., 2016; Pazargadi, Moghadam, Khoshknab, Renani & Molazem, 2015;

Rungapadiachy, Madill & Gough, 2006). I ett citat från resultatet ifrågasätter en

specialistsjuksköterska anställning av grundutbildad sjuksköterska inom specialistpsykiatrin

vilket vi också anser kan vara värt att lyfta upp. Resultatet får oss att fundera på om det

kanske är så att det inte är de specialistutbildade sjuksköterskorna som ska erhålla ändrade

arbetsuppgifter, efter specialistutbildning, utan att det kanske borde vara den grundutbildade

sjuksköterskan som ska erhålla begränsade arbetsuppgifter vid anställning inom psykiatrin,

som faktiskt är en specialistverksamhet. Att grundproblematiken går att finna i att det anställs

grundutbildade sjuksköterskor till att bedriva specialistpsykiatri? Funderingen stärks av våra

egna erfarenheter från då vi själva började arbeta som grundutbildad sjuksköterska, inom

psykiatrin utan specialistutbildning.

15

Resultatet visar även att specialistsjuksköterskans självkänsla är av största vikt för hur

kompetensen används. Några specialistsjuksköterskor lyfte upp att det var viktigt att man

själv ansåg att kompetensen var viktig samt att de då kände sig tryggare i sitt yrkesutövande.

Vårt resultat visar att specialistutbildning leder till ökad kompetens, men även till en ökad

trygghet i specialistsjuksköterskans yrkesutövning vilket vi anser är viktigt att poängtera då

det idag är svårt för sjuksköterskor att vidareutbilda sig (UKÄ, 2014., s.17–18) samtidigt som

det råder brist på specialistsjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2020., s.100) vilket vi menar är en

ond cirkel som måste brytas.

Flertalet specialistsjuksköterskor beskriver att kollegor och andra professioner inte alls förstår

vad de har till uppgift, vilket försvårar samarbetet, och vi tänker att detta förhållande är något

som hänger ihop med att specialistsjuksköterskans kompetens och yrkesroll är svår att

definiera (Goulter et al., 2014; Hercelinskyj et al., 2014; Holm & Severinsson, 2010; Hurley,

2009; Fung et al., 2016; Sabella & Fay-Hillier, 2014). Enligt Tuvesson, Eklund och Wann-

Hansson (2011) är det viktigt att tydliggöra specialistsjuksköterskans roll för att förhindra

stress i personalgruppen. En del specialistsjuksköterskor ansåg att specialistkompetensen är i

behov av att synliggöras för att den ska kunna uppmärksammas på arbetsplatsen vilket även

Harrison, Hauck och Ashby (2017) lyfter upp i sin artikel då de anser att synliggörandet av

specialistsjuksköterskans roll är en avgörande faktor för att bibehålla specialistsjuksköterskor

inom yrket. Holmberg, Caro och Sobis (2018) delar åsikt med Harrison et al. (2017) och i

likhet med SOU (2018: 77, s.21) anser även vi att det är av största vikt att synliggöra

specialistsjuksköterskans roll för att öka förståelsen för dess innebörd. Även Hurley (2009)

poängterar vikten av att specialistsjuksköterskan framhäver sin specifika kompetens för större

möjlighet att kunna påverka och synliggöra dess positiva effekter. Något som flera

specialistsjuksköterskor poängterade var att deras kompetens inte är efterfrågad, vilket vi

funderar på om även detta är något som hänger ihop med att kompetensen är så svårdefinierad

(Goulter Kavanagh & Gardner, 2014; Hercelinskyj, Cruickshank, Brown & Phillips, 2014;

Holm & Severinsson, 2010; Hurley, 2009; Fung, Chan & Chien, 2016; Sabella & Fay-Hillier,

2014). Som vi tidigare nämnt så säger även våra egna erfarenheter oss att

specialistsjuksköterskans kompetens inte tas tillvara inom den psykiatriska vården, vilket även

SOU (2018:77) lyft upp. Vi funderar på om det kan vara så enkelt att

specialistsjuksköterskans kompetens inte tas tillvara på, på grund av att så få vet vad

specialistsjuksköterskans kompetens innebär, och om så är fallet så blir det ju väldigt svårt att

ta tillvara på den. En aspekt vi anser är viktig att lyfta upp i detta sammanhang är att vi anser

16

att man som specialistsjuksköterska även har ett eget ansvar i användandet av sin kompetens

och att det kan bli en risk om man tror att det bara är upp till organisationen att ta tillvara på

specialistsjuksköterskans kompetens. Precis som Gabrielsson, Sävenstedt och Olsson (2016)

poängterar så har sjuksköterskan ett personligt ansvar för sina handlingar och för patienten

som person samt att detta ansvarstagande gynnas av en stödjande organisation. Även vi vill

poängtera att vi anser att det är av största vikt att få stöd av organisation för tillvaratagandet

av kompetensen, även om vi anser att de inte sitter på hela ansvaret.

Vi anser att vårt resultat visar på att en stor anledning till att specialistkompetensen tas till

vara på, genom exempelvis ökat ansvar och större frihet är mycket beroende på att

specialistsjuksköterskan getts mer utrymme genom förtroende från chefer och ledning samt

stöd från kollegor. Bianchi et al. (2018) lyfter upp vikten av ett kliniskt samarbete mellan chef

och sjuksköterskor samt att uppmuntran till empowerment är viktiga element för att skapa en

stärkande och utvecklande miljö. Ennis et al. (2015) poängterar att kliniskt ledarskap är en

viktig del av specialistsjuksköterskans profession samt att detta bör utvecklas för att

möjliggöra evidensbaserad vård, förbättrat resultat för patienter samt att det underlättar i

anställning och bibehållandet av sjuksköterskor.

I slutkategorin “Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen” framkom

att arbetsmiljön sätter käppar i hjulen för möjligheten att arbeta återhämtningsinriktat samt

personcentrerat, vilket är en av specialistsjuksköterskans kärnkompetenser (PRF, 2014).

Bland annat uppgav flera specialistsjuksköterskor att deras arbetsuppgifter består av för

mycket administrativa arbetsuppgifter. Ibland tas mer hänsyn till organisationens behov

snarare än patienternas trots att specialistsjuksköterskor kämpar hårt för att bedriva vård enligt

sina professionella värderingar och övertygelser (Gabrielsson et al., 2020) och vårt resultat

visar flertalet aspekter som pekar på att organisationen både kan hjälpa och stjälpa

specialistsjuksköterskors möjligheter till att bedriva kvalitetsvård. Att arbetsmiljön påverkar

vårdkvaliteten överensstämmer väl med resultatet i en studie av Swiger et al. (2017) och

Bianchi et al. (2018) som lyfter upp arbetsklimatet som en av de viktigaste avgörande

faktorerna för hur omvårdnadsarbetet genomförs och vad som grundas i det. Något som även

lyfts upp som avgörande för att användandet av specialistkompetensen var att chefen ger

utrymme och tid. Tidsbrist var ett annat viktigt resultat som framkom, vilket även tidigare

forskning påvisat (Goulter et al, 2014; Pazargadi et al., 2015). En del specialistsjuksköterskor

uppgav tidsbrist, relaterat till personalbrist och hög arbetsbelastning, som hinder för

17

användandet av sin specialistkompetens vilket kan styrkas av Gabrielsson et al. (2016) resultat

som menar att en organisation som ger resurser och utrymme för tid möjliggör för

sjuksköterskan att ta personligt ansvar. Även Glantz, Örmon och Sandström (2019)

problematiserar tidsbristens negativa påföljder då de menar att specialistsjuksköterskor saknar

nödvändig tid för möjligheten att bygga teurapeutiska relationer med patienten. Vårt resultat

beskriver att hur specialistsjuksköterskor saknar arbetsro för att vara närvarande med

patienten vilket vi anser är alarmerande då vi anser att det är i mötet med patienten som

specialistsjuksköterskans kompetens nyttjas som bäst. Resultatet visar även att vissa

specialistsjuksköterskor upplevde att de hade för många patienter. Därav vill vi poängtera

vikten av att hög arbetsbelastning hotar både patientsäkerheten samt chansen att rekrytera och

bibehålla personal vilket även stärks av Karlsson, Gunningberg, Bäckström och Pöder (2019).

Några specialistsjuksköterskor upplevde att det fanns behov av fler specialistsjuksköterskor,

då det försvårar att stå ensam i sin yrkesroll. Enligt Ejneborn-Looi, Gabrielsson, Sävenstedt

och Zingmark (2014) kan personalbrist resultera i en negativ påverkan på kvaliteten i

bedömningar. Tillit anses vara avgörande för relations skapandet och relationen är avgörande

för behovsbedömningen (Ejneborn-Looi, 2015., s.46-47). Således anser vi att det är väldigt

problematiskt eftersom det krävs just tid för att bygga tillitsfulla relationer och främjandet av

en positiv återhämtningsprocess (Ejneborn-Looi, 2015., s.46-47; Wyder et al., 2015). Enligt

kompetensbeskrivningen (PRF, 2014., s.12) har specialistsjuksköterskan “en viktig roll i att

värna om och bevaka omvårdnadsaspekter som svårligen kan definieras, mätas eller

utvärderas”. Både LeGrow och Espin (2017) och Sahlberg et al. (2020) poängterar vikten av

ökad förmåga i att använda sin kunskap i unika situationer samt att detta går att kopplas

samman med utbildningsnivån vilket vi anser stärker vårt resultat kring behovet av fler

specialistutbildade sjuksköterskor och på så vis motverka den psykiatriska vårdens brister i

bland annat bristande respekt, delaktighet och meningsfulla relationer (Gabrielsson et al.,

2020).

Några specialistsjuksköterskor ansåg att hierarkin mellan yrkeskategorier försvårar samarbete.

Enligt Salberg et al. (2019) är teamarbete nyckeln till att hjälpa patienter förstå och att hantera

sin sjukdom, varför vi anser att det är av största vikt att samarbete mellan yrkeskategorier är

välfungerande. Något som också framkom var att några specialistsjuksköterskor upplevde att i

de fall det medicinska perspektivet är allt för allenarådande försvåras samarbete mellan

yrkeskategorier. Enligt Gabrielsson et al. (2020) är ett dominerande medicinskt paradigm en

utmaning för specialistsjuksköterskor. Vidare lyfter Gabrielsson et al. även upp problematiken

18

kring ifrågasättandet av specialistsjuksköterskors professionella expertis vilket vi anser,

återigen, hänger ihop med det faktum att det inte finns någon tydlig definition på

specialistsjuksköterskans kompetens och roll (Goulter Kavanagh & Gardner, 2014;

Hercelinskyj, Cruickshank, Brown & Phillips, 2014; Holm & Severinsson, 2010; Hurley,

2009; Fung, Chan & Chien, 2016; Sabella & Fay-Hillier, 2014) vilket även vårt resultat

tydligt påvisat.

Metoddiskussion

Då vårt syfte med denna studie var att ta reda på specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vårds

erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården valde vi att analysera med

hjälp av kvalitativ forskningsmetod (Henricson & Billhult, 2017). Vi valde att vända oss till

den offentliga gruppen ”Psykiatrisjuksköterska och stolt!” då vi anser att gruppens

medlemmar besitter de urvalskriterier vi satt upp för vår studie. Det kan diskuteras huruvida

tillförlitligt resultatet blir då vi endast vänt oss till en offentliga grupp men vi anser att den

geografiska spridningen på gruppens medlemmar är tillräcklig för att säkerställa studiens

trovärdighet. Urvalskriterier för studien var specialistsjuksköterskor med inriktning

psykiatrisk vård och som idag arbetar kliniskt inom vårdens olika arbetsområden. Vi valde här

att inkludera specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård som även arbetade inom

andra kliniska områden än just psykiatrin vilket vi anser är en styrka i studien baserat på att

den tillför studien en bredd i antalet olika erfarenheter (Henricson & Billhult, 2017). Att vi

valde att endast inkludera kliniskt verksamma sjuksköterskor kan ses som en svaghet i

studien, men valet grundades på att det i slutändan faktiskt är just de kliniskt verksamma

specialistsjuksköterskornas erfarenheter vi anser är av största intresse. Vi gjorde ett webb

frågeformulär med öppna strukturerade frågor (Danielsson, 2017) vilka formulerades utifrån

studiens syfte och justerades efter att vi själva testat att besvara dem. Slutligen kom vi fram

till fem inledande frågor, vilka gav oss information om deltagarna, samt fyra

huvudfrågor. Under analysprocessen funderade vi på om vi eventuellt formulerat våra frågor

fel, då vi upplevde att deltagarnas svar överlag var väldigt fåordiga vilket är något som kan

diskuteras.

Webb frågeformuläret var tillgängligt i en vecka på den offentliga sidan, vilket var tillräckligt

för att uppfylla vårt mål på minst 40 deltagare. Vår deltagargräns, minst 40 styck och max 100

19

styck kan diskuteras och även det faktum att webb frågeformuläret endast var tillgängligt

under en vecka. Dock anser vi att vårt deltagarantal, på slutligen 43 styck, är tillräckligt för att

studiens resultat ska vara trovärdigt (Henricson & Billhult, 2017). Deltagarna i studien var

mellan 28–64 år och hade examensår allt mellan 1978–2020 som specialistsjuksköterska

vilket vi anser ger styrka åt vår studie eftersom Graneheim och Lundman (2004) menar att

trovärdigheten ökar när det finns variation bland deltagarna gällande ålder och kön. Det

faktum att deltagarnas könsfördelning är väldigt skev kan diskuteras men vi anser ändå inte

att det borde göra någon större skillnad för studiens trovärdighet. Analysen utgick från de tre

forskningsetiska principer som finns i Belmontrapporten från 1978, vilket innebar att

deltagandet var frivilligt, personerna har avidentifieras och alla svar har hanterats och

analyserats på samma sätt (Kjellström, 2017).

Analysprocessen fortsatte med att vi läste igenom svaren upprepade gånger var för sig och

sedan diskuterade vi dem. Trots bra planering upptäckte vi att frågorna inte var riktigt rätt

formulerade då många svarat mycket kort på en del frågor. Det finns alltid en risk att feltolka

svaren genom vår egen förförståelse, vilket i sin tur kan leda till att resultatet påverkas

(Graneheim & Lundman, 2004). Något som kan diskuteras är risken för feltolkning relaterat

till korta meningsenheter, vilket Graneheim och Lundman även menar kan leda till

fragmentering av textens innebörd. Stor del av vår analystext bestod av endast enstaka ord,

varpå meningsenheterna omöjligen kan bli längre. Det som vi anser talar till vår fördel är att

analystexten kunnat förstås utifrån vilken fråga i webbformuläret texten tagits ifrån vilket vi

anser minimerar risken för feltolkning från vår sida. I resultatet finns några av deltagarnas

egna citat, det tror vi kan leda till att öka studiens trovärdighet. Vi fortsatte med att göra en

tabell i ett gemensamt dokument där vi tillsammans kunde arbeta. Varje deltagares svar sattes

in och kodades med siffror, därefter delade vi in dem i kondenserade meningsenheter vilka

även de kodades för att lättare hitta tillbaka till deltagarnas ursprungliga svar. Analysens

svåraste del anser vi var att få till kategorirubriker, men efter att ha fått goda råd under

handledningen kunde vi göra om en del för att underlätta arbetet. Vi ändrade och gjorde om

meningsenheter och koder till att-satser, för att sedan fortsätta arbetet med att färgkoda

kategorierna och dess innehåll. Kategoriernas rubriker har ändrats några gånger tills vi

slutligen kom fram till bra rubriker, som talade om vad varje rubrik skulle innehålla. Enligt

Graneheim och Lundman (2004) är det en utmaning att vid kategorisering särskilja dess

innehåll, så att inga fynd passar in under flera kategorier, varpå vi varit extra noga för att

säkerställa att så inte är fallet i presentationen i vårt resultat. Vi tror även att den kritiska

20

reflektion vi fört kring analysprocessens flertal kategoriseringar har bidragit till hanteringen

av vår förförståelse (ibid.).

Eftersom vårt resultat utgår ifrån specialistsjuksköterskor i hela landet som arbetar kliniskt

inom vårdens olika arbetsområden tror vi att vårt resultat har goda chanser till överförbarhet

och att resultatet kan vara användbart för olika verksamheter då vår förhoppning är att

kunskaperna i framtiden tillvaratas på ett effektivare sätt.

Kliniska implikationer

Studiens resultat visar att det i den kliniska vården finns en otydlighet kring

specialistsjuksköterskans kompetens vilket påverkar hur specialistkompetensen används.

Eftersom det i vården finns svårigheter med att framhäva specialistsjuksköterskans

arbetsuppgifter, har vi via denna studie fått till oss att tydligare arbetsbeskrivning behövs, där

kollegor, chefer samt organisationer kan använda specialistsjuksköterskor kunskap på

effektivare sätt. Genom att studera ämnet ger de oss som jobbar i vården möjlighet till

eftertanke och reflektion som kan bidra till att öka medvetenheten inom bland annat detta

område. I det patientnära arbetet behöver specialistsjuksköterskan ha en helhetssyn på

patienten, inte bara på sjukdomsbilden, för att kunna hjälpa och stärka patienter med olika

vårdbehov i olika miljöer. För att kunna uppnå det krävs en vårdande relation i mötet med

patienten och varje patientberättelse är viktiga delar för att specialistsjuksköterskan med sin

kompetens kan medverka till att hjälpa patienten att uppnå god hälsa och välbefinnande

utifrån patientens individuella behov. Specialistsjuksköterskan behöver få möjlighet att

utvecklas i sin yrkesroll och kunskaperna behöver bättre tas tillvara, inte bara för

specialistsjuksköterskornas egen del utan även för verksamheternas. Dessutom ställer vi oss

frågan varför arbetsgivare runt om i landet anställer specialistsjuksköterskor i de fall

specialistkompetensen ändå inte används då vi anser att det är ett enormt resursslöseri. Kan

det vara så att Kompetensbeskrivningen (PFR, 2014) behöver synliggöras så även andra

utöver specialistsjuksköterskan själv vet vad specialistkompetensen innebär? Vi anser att

problemet inte bara är på chefs och organisatorisk nivå utan även på politisk nivå. Vårdyrket

behöver göras mer attraktivt så att fler blir intresserade och fler kan rekryteras.

21

Slutsats

Vårt syfte med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning

psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården. I vårt

resultat kan vi se att specialistsjuksköterskor fått mer verktyg som ledde till att de kände sig

tryggare i sin yrkesroll. Däremot var det svårare att använda kompetensen i det dagliga arbetet

med andra arbetsuppgifter då sedvanliga sjuksköterskeuppgifter tog stor del av arbetstiden. Vi

kan även se av resultatet att det saknas rutiner på många arbetsplatser samt att en tydligare

kompetensbeskrivning efterfrågas av specialistsjuksköterskor. Resultatet visar även att

specialistsjuksköterskor saknar stöd från kollegor, chefen och organisationen samt att

kompetensen måste synliggöras, men vi hävdar att specialistsjuksköterskorna även själva

måste ta för sig och duka fram sin kunskap för ett bättre samarbete i vård och arbetsmiljö för

att kunna utveckla sig själv på sin arbetsplats. Idag råder det brist på personal och

specialistsjuksköterskor vilket gör de svårt att rekrytera.

Vi har i vår studie reflekterat över att det inte krävs vidareutbildning för att jobba inom

specialistpsykiatrin, vilket vi vet är svårt och jobbigt av egna erfarenheter. Därför hoppas vi

att med denna studie kunna lyfta fram behovet av kunskap och att specialistsjuksköterskans

kompetens behövs tillsammans med övriga yrkeskategorier i den kliniska vården. Vidare

forskning i ämnet behövs och vi tycker även att det är viktigt och intressant om det hade

forskats mer kring specialistkompetensens betydelse för patienten. Vi tror att en intervjustudie

hade gett ett bredare perspektiv i området då frågor kan ställas med lämpliga följdfrågor.

Under intervjun finns då möjlighet att fånga upp fler detaljer och djup i det som beskrivs.

22

Referenser

Aiken, L. H., Sloane, D. M., Bruyneel, L., Van den Heede, K., Griffiths, P., Busse, R., …

Sermeus, W. (2014). Nurse staffing and education and hospital mortality in nine European

countries: a retrospective observational study. The Lancet, 383(9931), 1824–1830. doi:

10.1016/S0140-6736(13)62631-8.

Barker, P., & Buchanan-Barker, P. (2010). The Tidal Model of Mental Health Recovery and

Reclamation: Application in Acute Care Settings. Issues in Mental Health Nursing; 31(3),

171-180. doi: 10.3109/01612840903276696.

Bianchi, M., Bagnasco, A., Bressan, V., Barisone, M., Timmins, F., Rossi, S., … Sasso, L.

(2018). A review of the role of nurse leadership in promoting and sustaining evidence‐based

practice. Journal of Nursing Management, 26(8), 918–932. doi: 10.1111/jonm.12638.

Danielson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 143-154). Lund:

Studentlitteratur.

Ejneborn-Looi, G.-M. (2015). Omvårdnad som reflekterande praktik: Att se och använda

alternativ till tvång i psykiatrisk vård. (Doktorsavhandling, Luleå tekniska universitet,

Institutionen för hälsovetenskap, Omvårdnad).

Ejneborn-Looi, G.-M., Engström, Å., & Sävenstedt, S. (2015). A Self-Destructive Care: Self-

Reports of People Who Experienced Coercive Measures and their Suggestions for

Alternatives. Issues in mental health nursing, 36(2), 96–103. doi: 10.3109 /

01612840.2014.951134.

Ejneborn-Looi, G.-M., Gabrielsson, S., Sävenstedt, S., & Zingmark, K. (2014). Solving the

staff's problem or meeting the patients’ needs: Staff members’ reasoning about choice of

action in challenging situations in psychiatric inpatient care. Issues in Mental Health Nursing,

35(6), 470-479. doi: 10.3109/01612840.2013.879629.

Ejneborn-Looi, G.-M., Sävenstedt, S., & Engström, Å. (2016). Easy but not simple: Nursing

students’ descriptions of the process of care in a psychiatric context. Issues in Mental Health

Nursing, 37(1), 34–42. doi: 10.3109/01612840.2015.1085607.

23

Ennis, G., Happell, B., & Reid, S. K. (2015). Enabling professional development in mental

health nursing: The role of clinical leadership. Journal of Psychiatric and Mental Health

Nursing, 22(8), 616–622. doi: 10.1111/jpm.12221.

Folkhälsomyndigheten. (2018). Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i

Sverige?

https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/628f1bfc932b474f9503cc6f8e29fd45/var

for-psykiska-ohalsan-okat-barn-unga-18023-2-webb-rapport.pdf [Hämtad 2020-09-22]

Folkhälsomyndigheten. (2020). Covid-19-pandemins tänkbara konsekvenser på folkhälsan.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/c/covid-19-

pandemins-tankbara-konsekvenser-pa-folkhalsan/?pub=76637#76644 [Hämtad 2020-09-30]

Fung, Y., Chan, Z. Y., & Chien, W. (2016). We are different: the voices of psychiatric

advanced practice nurses on the performance of their roles. Contemporary Nurse: A Journal

For The Australian Nursing Profession, 52(1), 13-29. doi:10.1080/10376178.2016.1194724

Försäkringskassan. (2020). Sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser.

https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/e12b777c-e98a-488d-998f-

501e621f4714/socialforsakringsrapport-2020-8.pdf?MOD=AJPERES&CVID= [Hämtad

2020-09-30]

Gabrielsson, S., & Ejneborn-Looi, G.-M. (2019). Recovery-Oriented Reflective Practice

Groups: Conceptual Framework and Group Structure. Issues in Mental Health Nursing,

40(12), 993–998. doi: 10.1080/01612840.2019.1644568.

Gabrielsson, S., Sävenstedt, S., & Olsson, M. (2016). Taking personal responsibility: Nurses’

and assistant nurses’ experiences of good nursing practice in psychiatric inpatient care.

International Journal of Mental Health Nursing, 25(5), 434–443. doi: 10.1111/inm.12230.

Gabrielsson, S., Sävenstedt, S., & Zingmark, K. (2015). Person-centred care: clarifying the

concept in the context of inpatient psychiatry. Scandinavian Journal of Caring Sciences,

29(3), 555–562. doi: 10.1111/scs.12189.

24

Gabrielsson, S., Tuvesson, H., Wiklund Gustin, L., & Jormfeldt, H. (2020). Positioning

Psychiatric and Mental Health Nursing as a Transformative Force in Health Care. Issues in

mental health nursing. 41(11):976-984. doi: 10.1080/01612840.2020.1756009.

Gunasekara, I., Pentland, T., Rodgers, T., & Patterson, S. (2014). What makes an excellent

mental health nurse? A pragmatic inquiry initiated and conducted by people with lived

experience of service use. International Journal of Mental Health Nursing, 23(2):101-9. doi:

10.1111/inm.12027.

Goulet, M. H., Larue, C., & Alderson, M. (2016). Reflective practice: A

comparative dimensional analysis of the concept in nursing and education studies. Nursing

Forum, 51(2), 139-150. doi: 10.1111/nuf.12129.

Goulter, N., Kavanagh, D. J., & Gardner, G. (2015). What keeps nurses busy in the mental

health setting? Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 22(6), 449–456. doi:

10.1111/jpm.12173.

Graneheim, U. H., Lindgren, B.-M., & Lundman, B. (2017). Methodological challenges in

qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today, 56, 29–34. doi:

10.1016/j.nedt.2017.06.002.

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2),

105-112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001.

Grover, S., Dua, D., Sahoo, S., Mehra, A., Nehra, R., & Chakrabarti, S. (2020). Why all

COVID-19 hospitals should have mental health professionals: The importance of mental

health in a worldwide crisis! Asian Journal of Psychiatry, 51. doi: 10.1016/j.ajp.2020.102147.

Harrison, C. A., Hauck, Y., & Ashby, R. (2017). Breaking down the stigma of mental health

nursing: A qualitative study reflecting opinions from western australian nurses. Journal of

Psychiatric & Mental Health Nursing, 24(7):513-522. doi: 10.1111/jpm.12392.

Henricson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig

teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 111-119). Lund:

Studentlitteratur.

25

Hercelinskyj, G., Cruickshank, M., Brown, P., & Phillips, B. (2014). Perceptions from the

front line : Professional identity in mental health nursing. Journal of Mental Health Nursing,

23(1):24-32. doi: 10.1111/inm.12001.

Holm, A. L., & Severinsson, E. (2010). The role of the mental health nursing leadership.

Journal of Nursing Management, 18(4), 463–471. doi: 10.3109/01612840.2015.1033040.

Holmberg, C., Caro, J., & Sobis, I. (2018). Job satisfaction among Swedish mental health

nursing personnel: Revisiting the two‐factor theory. International Journal of Mental Health

Nursing, 27(2):581-592. doi: 10.1111/inm.12339.

Hurley, J. (2009). A qualitative study of mental health nurse identities: many roles, one

profession. International Journal of Mental Health Nursing, 18(6):383-90. doi:

10.1111/j.1447-0349.2009.00625.x.

Jormfeldt, H., Doyle, L., Ellilä, H., Lahti, M., Higgins, A., Keogh, B., … Kilkku, N. (2018).

Master’s level mental health nursing competencies, a prerequisite for equal health among

service users in mental health care. International Journal of Qualitative Studies on Health and

Well-Being, 13(sup1), 1502013. doi: 10.1080/17482631.2018.1502013.

Karlsson, A.-C., Gunningberg, L., Bäckström, J., & Pöder, U. (2019). Registered nurses’

perspectives of work satisfaction, patient safety and intention to stay—A double‐edged sword.

Journal of Nursing Management, 27(7), 1359–1365. doi: 10.1111/jonm.12816.

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod:

Från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 57-80). Lund: Studentlitteratur.

LeGrow, K., & Espin, S. (2017). Beginning explorations of the connectedness between

patient-centred care, practice development and advanced nursing competencies to promote

professional development. International Practice Development Journal, 7(2). doi:

10.19043/ipdj.72.008

Pazargadi, M., Moghadam, M.F., Khoshknab, M.F., Renani, H.A. & Molazem, Z. (2015). The

Therapeutic Relationship in the Shadow: Nurses’ Experiences of Barriers to the Nurse–Patient

Relationship in the Psychiatric Ward. Issues in Mental Health Nursing 36(7), 551-557. doi:

10.3109/01612840.2015.1014585.

26

Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor [PRF]. (2014). Kompetensbeskrivning för

legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot psykiatrisk

vård. https://psykriks.se/wpcontent/uploads/2018/07/Kompetensbeskrivning_specialist_

psykiatri.pdf [Hämtad 2020-09-07]

Rungapadiachy, D. M., Madill, A., & Gough, B. (2006). How newly qualified mental health

nurses perceive their role. Journal of pshyciatric and mental health nursing, 13(5):533-42.

doi: 10.1111/j.1365-2850.2006.00976.x.

Sabella D, & Fay-Hillier T. (2014). Challenges in mental health nursing: current opinion.

Nursing: Research and Reviews, 2014(default), 1–6. doi: 10.2147/nrr.s40776

Salberg, J., Bäckstrom, J., Röing, M., & Öster, C. (2019). Ways of understanding nursing in

psychiatric inpatient care - A phenomenographic study. Journal of Nursing Management,

27(8), 1826–1834. doi: 10.1111/jonm.12882.

SFS. (1993:100). Högskoleförordningen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-

lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100

[Hämtad 2020-10-06]

SFS. (2010:1369). Patientsäkerhetsförordningen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-

lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetsforordning-20101369_sfs-2010-

1369 [Hämtad 2020-10-06]

Socialstyrelsen. (2020). Nationella planeringsstödet 2020. Bedömning av tillgång och

efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2020-

2-6638.pdf [Hämtad 2020-09-07]

Statens offentliga utredningar [SOU]. (2018:77). Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll,

nya möjligheter.

https://www.regeringen.se/4ab6f6/contentassets/6f67c0e786f0491899a98579a002508c/framti

dens-specialistsjukskoterska--ny-roll-nya-mojligheter-sou-201877 [Hämtad 2020-09-15]

Svensk sjuksköterskeförening [SSF]. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad

sjuksköterska. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-

27

sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-

publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf [Hämtad

2020-09-07]

Swiger, P., Patrician, P., Miltner, R., Raju, D., Breckenridge-Sproat, S., & Loan, L. (2017).

The Practice Environment Scale of the Nursing Work Index: An updated review and

recommendations for use. International Journal of Nursing Studies, 74, 76-84. doi:

10.1016/j.ijnurstu.2017.06.003.

Tuvesson, H., Eklund, M., & Wann-Hansson, C. (2011). Perceived Stress among Nursing

Staff in Psychiatric Inpatient Care: The Influence of Perceptions of the Ward Atmosphere and

the Psychosocial Work Environment. Issues in Mental Health Nursing, 32(7), 441–448. doi:

10.3109/01612840.2011.564344.

Universitetskanslersämbetet [UKÄ]. (2014). Specialistsjuksköterskor och vårdens behov - en

intervjustudie. (Rapport 2014:8). Stockholm: Universitetskanslersämbetet.

https://www.uka.se/download/18.12f25798156a345894e4cc3/1487841873709/rapport-2014-

06-03-specialistsjukskoterskor-och-vardens-behov.pdf [Hämtad 2020-09-06]

Wyder, M., Bland, R., Blythe, A., Matarasso, B. & Crompton, D. (2015). Therapeutic

relationships and involuntary treatment orders: Service users' interactions with health-care

professionals on the ward. International Journal of Mental Health Nursing, 24(2), 181–189.

doi: 10.1111/inm.12121

28

Bilaga 1

Förfrågan om deltagande i vår studie samt information om studien

Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras

kompetens används i den kliniska vården

Information om studien samt frågeformulär

Vi heter Ann-Kristin Karlsén och Malin Karlsson och studerar på

specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatrisk vård vid Luleå tekniska

universitet. Ann-Kristin jobbar i Region Norrbotten inom Öppenvårdspsykiatrin och Malin

jobbar i Region Halland inom Slutenvårdspsykiatrin.

Vi ska genomföra vårt examensarbete och har valt att vända oss till specialistsjuksköterskor

med inriktning psykiatrisk vård, och som i dag arbetar kliniskt inom vårdens olika

verksamhetsområden.

Vårt syfte är att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds

erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården.

Att delta i studien är frivilligt. Om du önskar delta i studien besvarar du frågeformuläret

nedan som tar dig ungefär 5–15 minuter och du lämnar dina svar genom att trycka på

Submit/Skicka. Genom att skicka in dina svar samtycker du till deltagande i studien.

Svaren på frågorna kommer att behandlas konfidentiellt, vilket innebär att data vi samlar in,

inte kan återföras till enskild person. Detta gör således att ett inskickat svar inte går att återta.

Frågeformuläret kommer att vara tillgängligt under en vecka, och förlängs ytterligare en

vecka om vi inte fått tillräckligt med deltagare.

Vår förhoppning är att minst 40 deltar i vår studie.

När examensarbetet är färdigt kommer allt material som vi använt till studien att makuleras

och den färdiga studien kommer att publiceras på LTU:s databas www.diva-portal.org.

Vid frågor kring studien är du välkommen att kontakta Ann-Kristin Karlsén eller Malin

Karlsson via Messenger eller Mejl. Det kan du göra från studiestart samt under studiens gång.

29

Ann-Kristin Karlsén

Mejladress: aniake-9@student.ltu.se

Messenger användarnamn: m.me/annkristin.karlsen.77

Malin Karlsson

Mejladress: malkag-9@student.ltu.se

Messenger användarnamn: m.me/malinksson80

Handledare: Sebastian Gabrielsson, Specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård och är lektor

vid avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik vid Luleå tekniska universitet.

Mejladress: sebastian.gabrielsson@ltu.se, tel. 0920-493227

30

Bilaga 2

Webb Frågeformulär

Kön?

Ålder?

Arbetar du kliniskt? om svar JA, inom vilket område?

Är du specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård?

Vilket år tog du examen som specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård (eller blev färdig med

äldre direkt specialisering/vidareutbildning mot psykiatrisk vård)?

1. Hur upplever du att din kompetens tas tillvara i ditt arbete?

2. Vad underlättar för dig att använda din kompetens?

3. Vad försvårar för dig att använda din kompetens?

4. Är det något mer du vill tillägga eller berätta?

31

Bilaga 3

Brev till administratören

Hej!

Vi som skriver detta brev heter Ann-Kristin Karlsén och Malin Karlsson. Vi studerar på

specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatrisk vård vid Luleå tekniska

universitet. Ann-Kristin jobbar i Region Norrbotten inom Öppenvårdspsykiatrin och Malin

jobbar i Region Halland inom Slutenvårdspsykiatrin. Vi ska påbörja vårt examensarbete och

har valt att vända oss till specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård, och som i

dag arbetar kliniskt inom vårdens olika verksamhetsområden. Vårt syfte är att beskriva

specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens

användas i den kliniska vården. Vår önskan är att få presentera studien samt frågeformulär för

deltagarna i den offentliga gruppen Psykiatrisjuksköterska och stolt! De som önskar delta i

studien besvarar frågorna som tar ungefär 5-15 minuter och skickar den åter till avsändaren.

Frågeformuläret kommer att vara tillgängligt under vecka en vecka, och förlängs ytterligare

en vecka om vi inte lyckas fått tillräckligt med svar. När examensarbetet är färdigt kommer

den färdiga studien att publiceras på LTU:s databas www.diva-portal.org.

Vid frågor kring studien är du välkommen att kontakta:

Ann-Kristin Karlsén på tel. 070-3577599. Mejladress: aniake-9@student.ltu.se

eller

Malin Karlsson tel. 073-3096901. Mejladress: malkag-9@student.ltu.se

Vi önskar att få ditt godkännande och svar önskas via mejl.

Med vänlig hälsning /Ann-Kristin Karlsén och Malin Karlsson

32

Bilaga 4

Rekrytering av deltagare

Hej kära kollegor i gruppen!

Vi går specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatrisk vård vid Luleå tekniska

universitet och har påbörjat vårt examensarbete. Vi vill ta reda på specialistsjuksköterskor

med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur kompetensen används i den kliniska

vården. Vi har en önskan om att du, som är specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk

vård och som i dag arbetar kliniska inom vårdens olika arbetsområden, besvarar vår enkät.

Här följer en länk till frågeformuläret samt deltagarinformation:

https://forms.gle/XjNNBB8UZzLpcJ3o7

Vi vore så himmelens tacksamma om du skulle vilja hjälpa oss

Med vänlig hälsning /Ann-Kristin Karlsén och Malin Karlsson