Finns det en Gud-modul i våra hjärnor?

Unga lär sig berätta genom teater

Lyran hyllar kvinnan

Användes i exemplet, är ljusare än Smockas färg.

Smockas egna gråfärg.10/2016

Det vi tror att vi vet om kunskap

2

OPINION

All förändring är inte fel ”Hej! Onko sulla viikonloppuplaneja redan?” Så verkar de mest kritiska tro att barnens språk inom snar framtid låter, om de flyt-tas från stängningshotade Cygnaeus lågstadieskola till Busholmen. Man kritiserar, bromsar och ropar högt och ljudligt ”nej!”.

Enligt många föräldrar skulle flytten från helsvenska Cygna-eus ända bort till Busholmen, där den nya skolan skulle verka i samarbete med en tvåspråkig nordisk skola, inte bara vara kata-strofal gällande den långa och riskfyllda skolvägen som uppstår. En åtgärd som denna tros därtill starkt hota barnens modersmål.

Kampanjen är stenhård. Det trycks t-shirtar med kärlekshyllning-ar till Cygnaeusskolan, vad som än föreslås tas det emot av negati-va öron och ju fler åsikter som hörs, desto rörigare blir debatten.

Som jag ser det har kampanjen gått överstyr. Folk vet snart inte längre vad de för kampanj emot, bara att de för kampanj. En-ligt rådande förslag ska faktiskt inte barnen från Cygnaeusskolan tvingas studera i tvåspråkiga klasser där finska flitigt skulle mixas

med svenska. Barnen kommer precis som tidigare studera i hel-svenska klasser.

Det är en omöjlighet att nå vettiga resultat om alla inte ens vet vad som egentligen diskuteras och enligt vilka principer. Att di-rekt se negativt på allt som föreslås, leder till att man lätt förbi-ser allt det positiva förändringen för med sig. Barnen kanske får en längre skolväg men kan det möjligtvis kompenseras då de is-tället får komma i kontakt med nya människor, bekanta sig med nya kulturer och skaffa sig nya vänner?

Större skolor ger möjlighet till fler vänskapsrelationer. Svens-ka barn kan hjälpa de finska att inse hur mycket nytta de har av att kunna svenska. Allt är inte nattsvart bara för att det förändras. Allt behöver inte vara som det alltid varit för att vara bra.

TEXT SOFIA WESTERHOLM

PLOCK

OPINION

”Konflikten kan vara nyttig för den kan leda till att man ser bristerna i projektet

och förbättrar det. Samtidigt kan den mala sönder en vision till ett sämre och dyrare alternativ, som ingen tycker om men alla

ändå kan förlika sig med.”Rasmus Wærn om byggprojekt, i HBL 1.2.2016

”Det är inte meningen att de svenska eleverna skall

bada på finska, utan det är de elever som går i den tvåspråkiga linjen som skulle undervisas på bägge språken

och erbjudas mer svenska än i ett språkbad.”

Veronica Hertzberg, insändare i HBL 20.2.2016

De stora byggnadsprojekten i Helsingfors gör att det ser ut som att det våras för staden. Finlands paradställen, Glaspalatset och Riksdagshuset är under renovering. I centrala Böle byggs en helt ny stadsdel och järnvägsstationen i Böle byggs om. Helsingfors stad kommer att bygga broar till Kronobergsstranden, där en stadsdel för 10 000 invånare växer fram inom några år.

Smockas redaktion har följt med stadens projekt och hur de behandlades i stadsfullmäktige. Ibland ser det ut som om de of-fentliga projekten är underdimensionerade redan från början. Det låter som om dessa stora byggen får grönt ljus i Helsingfors stads-fullmäktige när priset på dem verkar vara bra på papper. Borde inte planerna vara mera realistiska?

Prislappen på brobygget till Kronobergsstranden kommer att lan-da på 350 miljoner euro, när den enligt den preliminära planen skulle vara runt 190 miljoner euro. Även staten tycks ha miss-lyckats med budgeteringen av sina projekt. Riksdagshusets reno-vering kommer att kosta nästan tredubbelt. Planen från 2008 var 100 miljoner, notan idag ligger på 270 miljoner euro!

Troligtvis kommer Glaspalatsets ombyggnad till Amos Rex att bli betydligt mera kostnadseffektiv än vad stadens och sta-tens projekt är. Konstsamfundet gör ombyggnaden med sina egna medel, inte andras pengar.

TEXT JANNE SILFVERBERG

Det är lätt att slösa andras pengar

3

FOKUS

Skoldebatten går igen

En alternativ grundskola i Norsens nyrenoverade byggnad på Unions-gatan planeras. Istället kan Cygna-eus lågstadieskola stängas och Bus-holmen få en ny läroanstalt. Maria Björnberg-Enckell, filosofie ma-gister, är bekant med skolnätsrefor-mer.

– Förändringar som handlar om det svenska språket är ofta svå-

ra. Människor brukar se finlands-svenskheten som hotad. Egentli-gen handlar det om någonting helt annat.

En liknande skolnätsreform i huvudstadsregionen var aktuell år 2012; att slå ihop dåvarande Tölö specialgymnasium med Gymnasiet Norsen. Samtidigt skulle man ska-pa ett gemensamt högstadium med

NEDLÄGGNINGSHOTAD. Histori-en upprepar sig då familjerna tar upp kampen för att bevara Cygnaeus låg-stadieskola.

JOH

ANN

A LÅ

NG

BAC

KA

Många vill att vi ska ha det som det alltid har varit men det är nästintill

omöjligt. Tiden går framåt och samhället utvecklas.

elever från högstadiet Lönkan till-sammans med högstadiet Svenska normallyceum.

Reformen blev verklighet hösten 2015. Den dåvarande kommunal-politikern Björnberg-Enckell stöd-de förslaget och var själv med i pro-cessen. Hon nämner att bearbetan-det var långt och tungt.

– Det var krävande, eftersom det var mera känslor och passion än vad man kunde räkna med. Det begärdes mycket politiskt arbete. I grund och botten är det meningen att se de möjligheter som skapas för barnen.

I dag ser man likheter mellan de två skolnätsreformerna. Särskilt när det gäller de starka reaktioner-na. I torsdags ordnades en samling på Cygnaeus skolgård för att stö-da skolan. De berörda fortsätter att kämpa.

Björnberg-Enckell har själv fått uppleva intensiv respons angåen-de reformen för fyra år sedan. Oli-ka slags nätkommentarer var vanli-ga. Däremot stannade personernas åsikter bakom datorskärmen.

– Ingen vågade komma fram och säga något rakt i mitt ansikte.

Resurserna räckte inte till för två gymnasier mitt i Helsingfors. Enligt Björnberg-Enckell var sammanslag-ningarna ett klokt beslut.

– Många vill att vi ska ha det som det alltid har varit men det är nästintill omöjligt. Tiden går fram-åt och samhället utvecklas. Det gör människorna också, vilket är natur-ligt.

I dag har Björnberg-Enckell valt att lägga politiken bakom sig. Däre-mot har hon personliga kopplingar till den dåvarande reformen. Hen-nes barn går i det sammanslagna högstadiet.

– Även om det krävde myck-et politiskt arbete, är jag nöjd över resultatet. I grunden litar jag på att man vill det bästa. Det är viktigt att våga ta tag i förändringar.

Skolfrågor väcker starka känslor och debatt. Nu är det Cygneaus lågstadieskola som är aktuell. Senast var det en lika livlig debatt om Tölö gymnasium och grundskolan Norsen.TEXT LEILA ARNAU TOVIC

4

FOKUS

Skepsis är en vetenskaplig förening med skepticistisk ideologi som grundades år 1987. Skepticismens grundtanke är att människan inte kan uppnå den absoluta kunskapen, på grund av begränsningar i våra sinnen. Att urskilja det sanna från det falska är alltså omöjligt, så i stället ifråga-sätter skeptikerna redan existerande teo-rier och strävar efter att finna bevis på att saker och ting verkligen stämmer.

I onsdags ordnade föreningen ett seminarium där kärnfrå-gan kretsade kring tron på det övernaturliga – var-för vissa människor tror medan andra inte gör det. Fö-reläsaren Tapani Riekki, forskare och expert inom kognitiv- och neuropsykologi vid Helsingfors universitet, prata-de långt och ingå-ende om samban-det mellan hjärnans struktur och benägen-heten att tro på det över-naturliga. Finns det någon ”Gud-modul” i hjärnan som reglerar vår tro, eller över huvud taget en fysisk förklaring på att en del människor är med om övernaturliga upp-levelser?

Riekki presenterar olika kognitivpsyko-logiska förklaringar på frågan. Människor tolkar och bearbetar information anting-en mer intuitivt eller analytiskt. Enligt Rie-kki är intuitiva människor mer benägna att tro, medan analytiska tenderar att vara mer skeptiska. Dessutom har forskningar visat att de troende skulle vara mindre intelli-genta, men däremot mer socialt begåvade än de skeptiska. De troende påvisar även oftare tecken på schizotypi, en personlig-hetsstörning med drag av schizofreni. Låter ganska långt ifrån normalt, eller hur? Faktum är ändå att ”religion is normal” –

människan tar naturligt till någon form av tro i hopp om att kunna förklara sin verk-lighet.

Det anser även ungdomsarbetsledare Da-niel Jakobsson i Matteus församling. Ja-kobsson ser inte tro och vetenskap som motpoler, utan menar att de kompletterar varandra.

– Vetenskapen förklarar hur saker och ting sker, medan tron svarar på frå-gan varför. Om man lämnar bort någon av dessa två eller ställer dem mot varan-dra blir världsbilden ganska platt, menar Jakobsson.

Medan skeptikerna ständigt strävar ef-ter vetenskapliga, logiska bevis, använder Jakobsson sig av tron för att få reda på vad som verkligen är sant. Medan han tror att det nog finns en absolut sanning, håller han med skeptikerna om att den inte full-ständigt går att uppnå.

Vad är det då som påverkar hur vår tro utvecklas? Både Riekki och Jakobsson menar att det delvis handlar om ärftlig-

het. Som barn påverkas vi väldigt myck-et av våra föräldrar, även indirekt. Den tro och livsåskådning som föräldrarna utövar påverkar automatiskt även barnen. Forsk-ningsresultat uppger att genetikens inver-kan på tron är större ju äldre en människa blir. Yttre faktorer, såsom miljön, kultu-ren och samhället runtomkring har ändå den allra största inverkan på en människas

tro. Dessutom förändras och utvecklas tron nästan oundvikligt med ål-

dern och under livets gång.

Låt oss slutligen be-svara den ursprung-

liga frågan. Finns det någon struk-tur i hjärnan som gör att en del av oss tror? Svaret är nej, gud-mo-dulen existerar inte, även om forskningar har uppgett diverse

samband mellan hjärnstrukturer

och benägenheten att tro på det över-

naturliga.

Och faktum är att det över-naturliga inte är så konstigt och

flummigt som man kanske kun-de tro. När en människa ber en personlig bön och har ett samtal med Gud, aktive-ras samma delar av hjärnan som i en rik-tig social situation. Ändå har skeptiker och troende en stark konflikt varandra emel-lan, och stora svårigheter att förstå var-andras livsåskådning. Att människor har så olika, individuella sätt att se på världen är det som får Riekki att fortsätta forska i människorasen och dess beteende.

– Att förstå människan är grunden till att förstå världen. Människornas tro har en stark koppling till hur vi bygger upp våra samhällen, och hur vi skapar och ser den värld vi lever i, säger Riekki.

FOKUS

Övernaturliga upplevelser är vardag för vissa och trams för andra. Varför tror en del av oss, medan andra inte gör det? Finns det någon fysisk förklaring - en speciell struktur i hjärnan hos dem som tror?TEXT SARAH LÖNNQVISTBILD PIXABAY

Jakten på Gud-modulen

5

FOKUS

Broarna blir bara dyrare

LEH

TIKU

VA/W

SP F

INLA

ND

BRON till Kronobergsstranden be-hövs eftersom Degerös befolkning kommer att fördubblas. Enbart bron mellan Högholmen och Kronobergs-stranden kommer att kosta 131,4 miljoner euro.

Helsingfors kommer att ha uppskatt-ningsvis 230 000 fler invånare 2050. Sta-den planerar att låta bygga bostäder för över 10 000 invånare vid den gamla olje-hamnen vid Kronobergsstranden. Bostä-derna byggs under det kommande årtion-det. Redan från början var det klart att kol-lektivtrafiken till Degerö inte kommer att klara av en så stor ökning av resenärer i de befintliga trafiklederna.

Detaljplanen för byggandet av kol-lektivtrafiken från Kronobergsstranden till Helsingfors centrum gjordes redan 2002, planen innehöll då alternativ med spår-vagn, metro och järnväg.

Marcus Rantala (SFP), stadstyrel-seledamot i Helsingfors, förklarar att det inte fanns vilja att låta bilar trafikera bro-arna, men att det blir dyrt att bygga så sto-ra broanläggningar enbart för kollektivtra-fik. SFP i Helsingfors förespråkade ett al-ternativ med färja för kollektivtrafik från Kronoberg till Sumparn.

– Kostnader för broalternativet har skjutit i höjden, säger Rantala.

Planen för broarna var i början cirka 190 miljoner, men enligt kalkylerna blir sum-man snarare det dubbla. I dag räknas kost-

Detta har hänt:

År 2008 kom projektet ordentligt i gång, då stadsfullmäktige bestämde att en spårvagnsrutt från Degerö till Krono-hagen skulle utredas. Redan då beslöt fullmäktige att en plan för ett broalter-nativ skulle utredas. Planer fanns för en tunnel, bussfärja och till och med en ka-binbana.År 2011 blev detaljplanen för Krono-bergsstranden färdig. Broar exklusivt för spårvagnstrafik och lätt trafik skulle gå till Helsingfors centrum.Under våren 2016 går planen för Kro-nobroarna med stor sannolikhet igenom i Helsingfors fullmäktige. Det kommer att bli en kombination av broar för kol-lektivtrafik mellan Havshagen och Knek-ten, Finkens bro samt Kronbergsbron.År 2017 påbörjas byggarbetet enligt planerna, men i alla fall senast år 2019.År 2025 ska arbetet vara klart enligt planerna.

naderna gå upp till 259 miljoner euro, där-utöver kommer det tillägg med ungefär 90 miljoner euro för att bygga upp spår-vagnsnätet till Degerö. Det blir närmare 350 miljoner euro.

– Det fanns billigare alternativ, men majoriteten bestämmer, säger Rantala.

Stadsfullmäktige beslöt i onsdags att en informationsplan på 1,2 miljoner euro, som byggnadskontoret berett, dras in. Enligt byggnadskontorets förslag skulle ett konsultbolag sköta informationen av broprojektet. I stället får Helsingfors stads egen informationsenhet sköta uppdraget. Stadsfullmäktige har varit oense om flera detaljer i planen för Kronobroarna, men i frågan om informationsärendet var de oli-ka fullmäktigegrupperna eniga.

De grönas fullmäktigeledamot Osmo Soi-ninvaara, som är viceordförande i stads-planeringsnämnden, kritiserade också för-säljningen av tomtmarken till byggbola-gen. Försäljningen skedde utan att staden lade någon klausul angående prishöjning-en. Uppskattningsvis förlorade staden tio-tals miljoner i förlorade intäkter då tomter-na såldes innan brobygget fastställdes. TEXT JANNE SILFVERBERG

6

TEATER

FramtidensUnga dramatiker är en kurs där personer i åldern 18–25 tas in i pjässkrivandets värld.

Kursen pågår nu på våren för första gången. Under kursen får deltagarna skriva, läsa och

diskutera texter samt dramaturgiskt berättande.

TEXT OCH FOTO: VILLE BENGSILLUSTRATION ERIK SANDSTRÖM, FLICKR/GABI BU TCHER

KURSLEDARE. Hanna Åkerfelt hoppas på att få utveckla kursen Unga dramatiker i fortsättningen.

I tisdags såg gruppen te-aterpjäsen Receptet på lycka

av Teater Mars. Efter pjäsen sätter sig kursdeltagarna ner backstage med regissör Joa-kim Groth och lyssnar på hur hans skriv- och skapandepro-cess för pjäsen gick till. I det stämningsfulla utrymmet fyllt med rekvisita och ett litet bord med plaststolar runt sig får de unga dramatikerna höra bland annat att Groth skrev manuset på bara fyra veckor och ställer iv-

rigt frågor om den kreativa processen.

Kursdeltagare Zacharias Hägerstrand berättar att han hörde om kursen från sin mor och sin vän som också går på kursen. Han har tyckt om kur-sen hittills.

– Det har varit givande att diskutera drama med li-

kasinnade människor. I själva arbetet har vi

fått fria händer och att göra

drama har g j o r t s

lockande och kul, säger Hä-gerstrand.

Hägerstrand berättar att de hittills på kursen haft två må-natliga möten. Under det för-sta mötet fick deltagarna be-kanta sig mig varandra och se på bilder och skriva om dem. Det andra mötet gick ut på att deltagarna läste varandras ma-nus och gjorde observationer om vad som hände i dem, för-klarar Hägerstrand.

Kursledare Hanna Åkerfelt håller med om att den första träffen var mera introduktion.

7

Under den senaste träffen kom de mera in på dramatik över-lag. Hon lyfter upp att man inte behöver vara något proffs för att delta.

– Kursen är ämnad för vem som helst som är intres-serad och nyfiken. Man mås-te inte ha skrivit förut, varken dramatik eller skoluppsats. Det räcker med ett genuint intres-se för att berätta berättelser via teater, säger Åkerfelt.

Åkerfelt berättar att ur-sprunget till kursen ligger i en tidigare kort kurs i att skriva mikrodrama som ordnades år 2014. Kursen fick positiv feed-back och flera av dem som del-tog visade intresse och uttryck-te att de gärna skulle fortsätta skriva. Efter det började hon tillsammans med den andra kursledaren Julian Garner, dramaturg på Svenska Teatern, leta efter en lämplig möjlighet

att ordna en kurs, som skul-le vara mera långvarig för att få i gång en kontinuerlig verk-samhet.

Enligt Åkerfelt är målet för kursen att deltagarna ska skriva egna pjäser och att få till stånd en kontinuitet.

– Vi hoppas att vi kan fortsätta också på hösten och att det finns möjlighet för nya människor att komma in, säger Åkerfelt.

Kursledaren, som själv började skriva när hon var 15 år, uttrycker dock oro om si-tuationen för unga skribenter.

– Vi är inne i en period där det satsas väldigt mycket på nya pjäser och nya författare. Men ofta är det folk som på ett eller annat sätt redan skriver och har en fot inne någon-stans. Det finns en hel genera-tion vars röster

inte hörs på teater. Det ta-las mycket om att det man vill att ungdomar ska gå på teater och vara intresse-rade men samtidigt efterlyser man inte deras berättelser. Man säger sig vara intresserad av unga människor, men är egentligen inte det, säger Åkerfelt.

Zacharias Hägerstrand tän-ker sig ändå en framtida karriär som skribent.

– Jag har alltid gillat att skriva och tänkt mig en karriär inom dramaskrivande, visione-

rar Hägerstrand.

Shakespeare

BLIVANDE PROFFS. Zacharias Hä-gerstrand uppskattar den intima smågruppsstämningen och dis-kussionerna som deltagarna har.

8

I TIDENI TIDEN

Elsa Rinne är förstaårsstuderande på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Hon valde att sjunga in i kören i höst och gick hela vägen.

– Mitt första intryck av Lyran har va-rit positiv. Jag har blivit varmt välkommen och alla behandlas jämlikt, även om kören består av medlemmar med olika åldrar. Vi stöder varandra och jag har skapat många olika nätverk.

Jubileumskonserten är uppdelad i två olika delar. Den första delen består av klas-siska låtar som sjungs tillsammans med

äldre lyror. Den andra fokuserar på nya låtar från den aktuella skivan Låt mig vara den jag är, som är skapad av kompositören Minna Leinonen. Skivan släpps i sam-band med föreställningen.

– Vi försöker skapa olika stämningar och väcka känslor. Målet är att uppmärk-samma livets olika skeden som kvinna, vil-ket känns viktigt att ta upp, säger Rinne.

Heidi Enbacka är också en av deltagarna i jubileumskonserten. Hon anslöt sig till Ly-ran år 2011 och har varit med sedan dess.

Kvinnan hyllas när Lyran firarDen akademiska damkören Lyran samlas för en jubileumskonsert i vår. Allt för att ge lyssnare en upplevelse med moderna verk och Lyrklassiker. Den 16 april firas 70 år av sång med en hyllning till dagens kvinna, bara för en dag.TEXT LEILA ARNAU TOVIC

– Jag trivs bra i kören. Sångerna va-rierar stort och vi håller på med allt möj-ligt, som exempelvis modern musik och pop musik. Det krävs mycket av oss, men det är bra.

Övningarna till musikframförandet sker i Gamla studenthuset. Varje tisdags-kväll mellan sex och nio tillbringar En-backa, Rinne och andra körmedlemmar tre effektiva timmar där.

– Jubileumskonserten började plane-ras redan för två år sedan. Övningarna är långa och intensiva, men väldigt givande, säger Enbacka.

Även den tidigare dirigenten Lena von Bondsdorff kommer att delta. Hon led-de Lyran mellan åren 1972 och 1980. Von Bondsdorff sjöng in år 1966 och har där-efter dirigerat många konserter.

– Nuförtiden firar man jubileumsåren

LYR

AN

/CAT

A P

OR

TIN

9

RECENSION

Det känns som att jag sitter i mitt eget var-dagsrum när jag hör hur familjemedlem-marna bråkar om de onödigaste sakerna i pjäsen Receptet på lycka. Alla talar på sam-ma gång och vill få sin vilja igenom. Mam-man i familjen, Inge-Maria, ringer samtal för deras familjeföretag, medan pappan Ingvar vill kolla tv och sonen Thomas för-söker få sin syster Bella att ställa upp på hans projekt. I nästa sekund så bråkar de om något annat.

Pjäsen, som hade premiär på Teater Universum den 13 februari, har fått myck-et positiv kritik.

Vardagsrealismen konkretiseras genom familjens ständigt påslagna tv. Eftersom det är en liten teater så är scenen hela ti-den uppbyggd på samma sätt och det som förändras är ljus och ljud. Skådespelarna arbetar mycket med mindre rekvisita som mat och föremål. Det är förvånande hur de mest vardagliga sakerna kan bli roliga.Allt från invandring och depression till dödsstraff hinner behandlas under loppet av pjäsens två timmar. Man skrattar åt hur karaktärerna uttrycker sig och hur de rea-gerar, men inte egentligen åt samtalen de har. Samtidigt som ämnena är allvarliga är det ändå sådant som rör de flesta av oss i vår vardag på ett sätt eller annat.

Med tanke på hur många olika ämnen de pratar om och hur mycket som händer så tycker jag det är konstigt att det inte blir

rörigt och oförståeligt. Vissa saker passerar förbi, men helhetsmässigt tycker jag allting binds ihop bra. Det här tack vare att ka-raktärerna verkligen känns som en familj fastän de är olika och hela pjäsen är som en kväll hemma hos någon.

Ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket när det hoppar från en sak till en annan så snabbt. Sen i sin tur skulle det lätt bli tråkigt om de skulle älta samma ämne i en evighet och övergångarna mellan äm-nena fungerar bra.

En av de viktigaste faktorerna till att pjäsen blir rolig är enligt mig igenkännandet. Inte nödvändigtvis så att man känner igen sig själv i alla karaktärer, men man känner per-soner som har något gemensamt med ka-raktärerna i pjäsen. Mamman är lite hispig och blir orolig över att dottern inte svarar i telefon och sonen som har flyttat hemifrån är irriterad på familjen och orkar inte vara där. Typiska karaktärer som säkert många känner igen.

Igenkännandet gör att det som skulle kun-na bli tråkigt i stället blir riktigt intressant. I sin enkelhet är pjäsen otroligt komplex för att den tar upp så mycket ämnen och så mycket av karaktärerna. Man kan leva sig in i pjäsen och rollfigurerna, och skådespe-larna gör dessutom ett bra jobb.

TEXT TINTIN RÅHOLM

STE

FAN

BR

EM

ER

oftare jämfört med förut. Antagligen för att alla ska få uppleva en under sin tid i kö-ren, säger von Bondsdorff.

Övningarna inför konserten i april kräver mycket energi. Repetitionerna sker även under helgerna och kören har satt in ex-tra genomgångar. I framtiden ska med-lemmarna också hinna delta i sångtävling-ar både i Esbo och Karleby.

– Vi ska medverka i olika tävlingar i Finland. Ett besök till Prag är också inpla-nerat senare i år. Summa summarum, är mycket på gång nu. Men roligt är det, sä-ger Enbacka.

Elsa Rinne har läget under kontroll, trots att repetitionerna tar mycket tid.

– Det är lite i jämförelse med vad man får ut av det. Det ger en så mycket.

Kvinnan hyllas när Lyran firar

Humoristiskt igenkännande

10

KUNSKAP

Den traditionella beskrivningen av kunskap är att det ska vara en sann och berättigad trosföreställning.

– Enkelt förklarat så ska det vara sant, man ska tro på det och det ska finnas goda skäl att tro det. Så har det varit i 2000 år, säger Kris-tian Klockars, docent vid Helsing-fors universitet.

Som exempel kan vi ta Göran som har en röd bil. På vilket sätt är det en kunskap för honom att veta att hans bil är röd? 1) Det är sant. 2) Göran tror att det är sant. 3) Gö-ran har goda skäl att tro på det ef-tersom han har en väldigt bra syn och alla hans vänner berättat för ho-nom vilken fin, röd bil han har. Gö-ran kan därmed betrakta det som en

kunskap att han vet vilken färg han har på sin bil.

Men denna beskrivning är inte helt och hållet allmänt accepterad. Problematik kring analysen har ta-gits upp av bland annat Edmund Gettier. Han frågar sig att om ett falskt antagande kan styrkas och att vi genom slutledning kan kom-ma fram till ett nytt antagande som är sant. Är det då kunskap? Det är också intressant att fråga sig vem det är som tror något. Vem är det som tror när till exempel en ny ve-tenskaplig studie påvisar att ”chok-lad är bra för hjärnan”. Är det ve-tenskapsmännen eller är det vi?

Trots den enorma mängd informa-

Kunskap är ett begrepp som diskuterats av filosofer i tusentals år. Sedan Platon formade sin kunskapsteori för över 2000 år sedan har filosofer som Descartes, Locke och Kant försökt förklara vad kunskap är. Så vad är då egentligen kunskap?TEXT KEVIN ERIKSSON

Platon 428 f.Kr.Läran om idévärlden: det vi människor uppfattar med vår ofullkomliga sinnen är en skenbild av en äkta verklighet.

tion som kastas över oss i dag tycker Klockars att samhället värderar kun-skap högt.

– Folk är duktiga på att sålla in-formation och deras uppskattning för i synnerhet vetenskaplig kun-skap är hög. Samtidigt är människor väldigt öppna och vet att det som är sant i dag inte nödvändigtvis behö-ver vara det i morgon.

Men varför ska vi tro på allt vad ve-tenskapsmännen och experterna sä-ger? Klockars menar att det egentli-gen inte finns något annat alternativ.

– Det är på det sättet vi lär oss om nya saker, det måste komma nå-gonstans ifrån. Vi litar väldigt myck-et på våra forskare och vetenskaps-

Människor vet att det

som är sant i dag inte nöd-

vändigtvis behöver vara det imorgon.

Vad är kunskap?

11

män och därför får det också väl-digt mycket uppmärksamhet när detta förtroende missbrukas.

Samtidigt hotas forskargrup-pen i Finland av regeringens ned-skärningsprogram. Klockars tycker att det har skett en ganska kraftig förändring i hur politiker förhåller sig till vetenskaplig kunskap.

– Nu för tiden betraktar man universitet och forskare som en viss grupp som står för sina egna intres-sen. Attityden är att det bara är en grupp som säger något, och sen gör politikerna ändå på något annat sätt.

Kunskap som helhet är fortfarande något som man som individ ständigt får i sociala sammanhang och som

inte går att isolera från vare sig kul-tur och samhälle.

– Kunskap är något vi ständigt processar och som kommer till med hjälp av alla intryck och erfarenhet-er vi upplever och som till slut blir en del av oss själva. Då kan grun-derna för kunskapen ofta glömmas bort, men kunskapen blir kvar, sä-ger Klockars.

Ett socialt exempel är att vad som framstår som en röd bil i två olika personers ögon inte nödvän-digtvis behöver se likadant ut i bå-das ögon. Det som är rött i den ena personens ögon kanske är blått för den andra, och vice versa, men det är samhället som lärt oss sedan vi var små att ”det där” är rött.

Den grekiska filosofen Platons (född 428 f.Kr) tankar om kun-skap har influerat den västerländska filosofin och vetenskapen. Han förklarade att kunskap är något som befinner sig i skärpunk-ten mellan sanning och trosföreställningar. Läran om kunskap kallas också för epistemologi eller kunskapsteori. Platons teori om kunskap grundar sig på idén att det finns en äkta verklighet, en idévärld där de äkta tingen finns utanför tid och rum.

Den fysiska verkligheten är enligt Platons lära en spegling av den äkta världen, det vi uppfattar är en skenbild som våra ofull-komliga sinnen uppfattar. Platon influerade de senare kristna filo-soferna med sin kunskapsteori om det ”äkta” och läran anamma-des av kyrkan. Den kallades för nyplatonism. Platon grundade en skola i Aten som benämndes Akademia, det var ett lärosäte för fi-losofiintresserade greker. Akademin verkade i nästan nio århund-raden och fungerade som grogrund för idéer som förändrat värl-den i både öst och väst.

”Cogito, ergo sum”, René Descartes (1596-1650) uttryckte det-ta i sin bok Discours de la méthode puor bien conduire sa raison et chercher la vérité dans les sciences (1637) – jag tänker, alltså finns jag. I denna sats såg han en säker kunskap, som inte kunde betvivlas. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till. Det kallas även för systematiskt tvivel. Förenk-lat till det yttersta innebär Descartes tes, att det enda han inte kunde tvivla på var att han var en tänkande varelse.

Descartes ifrågasatte och kritiserade de antika filosofernas lä-ror. Han till och förkastade den sinnliga erfarenheten i sig. Han vil-le reformera den filosofiska vetenskapen och lade en fast grund till olika filosofier i framtiden.

Den motsatta kunskapsteorin till Descartes lära var empirin. Enligt empirin grundar sig kunskapen på erfarenhet, iakttagelser och experiment. Bland annat Aristoteles, David Hume och John Locke kan anses vara empiriker.

Descartes lära om kunskap var också en kritik mot religiösa idealister och empiriker, eftersom deras läror utgick från vissa an-taganden som i sig inte kunde bevisas.

TEXT JANNE SILFVERBERG

Rationalism eller empiri?

René Descartes 1596–1650Systematiskt tvivel: det enda Descartes inte kunde tvivla på var att han var en tänkande varelse.

Immanuel Kant 1724–1804”Tinget-i-sig”: föremål som vi är medvetna om är bara representationer av okända nå-gonting; erfarenheter formas av oss som er-far dem. Kant banada väg för en samman-jänkning av rationalism och empiri.

John Locke 1632–1704Tabula rasa: människ-an föds som ett oskri-vet blad och all vår kunskap och våra lär-domar kommer med erfarenhet.

Datum: 4 mars 2016Utgivare: Svenska social- och kommunal-högskolan vid Helsingfors universitetChefredaktör: Carl-Gustav LindénJournalistisk chef: Fanny Lundin

Producent: Martin KjellmanReportrar: Leila Arnautovic, Ville Bengs,Janne Silfverberg, Tintin Råholm,Sofia Westerholm, Sarah Lönnqvist, Kevin Eriksson

Paradbild: Cata PortinLayout: Emelie Melin, Sofia Strömgård, Erik Sandström

Läs mer på smocka.fi!

REDAKTIONEN TIPSAR

Mässa, studentdemonstration och Japaninspirerad konst á la Helsingfors

Mässan GoExpo i Mässcentret 4–6 mars bjuder på innehåll åt alla som vill hålla sig aktiva. Mässan har sju stycken olika avdelningar: golf, ute-liv, bollsport, kondition, cykel, häs-tar och bild & kamera.

Vid sidan om mässan ordnas också Finland Open-dansevene-manget, där världens främsta dan-sare möts på parketten i landets största danstävling. Evenemanget

öppnar den internationella Grand Slam-tävlingsserien år 2016.

Biljetter vid dörren: 18€ (vuxna) och för Finland Open 30€ för fre-dag och 35€ lördag & söndag.

VILLE BENGSFOTO FLICKR/ ZACH

DISCHNER

Den aktive medborgarens paradis

Studentdemonstration tar över Senatstorget

Japanska inslag i nordisk konst

Här är Smockas sista tips för året 2016. Under veckans som kommer föreslår vi att du aktiverar dig med mässa, massdemonstration och museum. Vi tipsar även om att Smocka fortsätter igen om ett år.

Dags att öka studietakten, begränsa antalet stödmånader och som prick-en över i:et skära märkbart i studie-stödet.

Det nuvarande stödet är cirka 300 euro för universitetsstuderan-de. I framtiden planeras att en fem-tio euro lägre summa ska ramla in på de ungas konton varje månad. Så ser regeringen Sipiläs senaste spar-förslag ut.

Klingar förslaget illa i dina öron, har du nu en god möjlighet att visa din åsikt genom att delta i Helsingfors universitets demonstration onsda-gen den nionde mars. Befinn dig på Senatstorget kl. 13.00. Ett flertal studentorganisationer planerar del-ta i demonstrationen.

SOFIA WESTERHOLMFOTO FLICKR/NATHAN

KEIRN

Ateneum är i full gång med en ut-ställning vid namn ”Japanomani i den nordiska konsten 1875–1918” som hade sin början den 18 febru-ari. Här visas målningar med inslag av den japanska kulturen.

Utställningen är otroligt vacker och har tavlor målade av bland an-nat Albert Edefelt, Helene Schjer-fbeck och Hugo Simberg. Onsda-

gen den 9 mars klockan 17–18 ord-nas även en introduktion till japo-nismen. Konsthistorikern Mikiko Tokoyoda berättar om hur japonis-men kom till uttryck i Europa och Norden.

JANNE SILFVERBERGFOTO WIKIMEDIA COMMONS