Är det som sägs, tänks och görs tre helt olika saker?

- En studie kring politikers antaganden, verklighetsuppfattning och beslut inom

svensk politik.

Robin Rushdi Al-SalehiUppsala universitet

Institutionen för geovetenskaper - CemusB-Uppsats – Hållbar Utveckling

VT 2015Handledare: Sara Andersson & Jakob Grandin

1

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen ”Är det som sägs, tänks och görs tre helt olika saker?” är att belysa hur politikers antaganden (det som sägs baseras på vissa tankar), verklighetsuppfattning (tankar skapas för att legitimera det dem vill göra) och beslut (det som görs har inte riktigt sagts då vissa tankar undanhölls) kanske inte alltid är i samklang med varandra och vill ta reda på varför.

Jag tror fundamentalt att politiker vill göra gott, men menar att det politiska systemet och politikers verklighet förändrar vad de faktiskt beslutar om. Detta menar jag beror på ojämlikhet i systemet och leder därför till ojämlikhet i samhället. Detta är inte hållbart och för att skapa ett hållbart samhälle så behöver politiken skapa jämlikhet ekonomiskt, socialt och ekologiskt.

Frågeställningen lyder - Vill politiker ha jämlikhet? Om ja, anser politiker att deras verklighet gör det svårt att alltid besluta för jämlikhet? Om nej, vad vill dem se för verklighet?

Forskningen och bakgrunden till denna uppsats kommer från ett par olika källor - Nina Björks bok ”Lyckliga i alla sina dagar” är en bok som tar upp och belyser den diskrepans som finns mellan å ena sidan alla människors lika värde och andra sidan den strukturella ojämlikheten i politiken och samhället. Psykologen Dan Ariely berättar i ett Ted-talk hur vi människor tror det ser ut med jämlikheten i samhället, hur det egentligen inte alls ser så jämlikt ut som vi tror och att vi vill att det ska vara mer jämlikt. Forskarna Wilkinson och Pickett skriver i boken Jämlikhetsanden att många problem i samhället kan korreleras till ojämlikhet och hur ett samhälle mår bättre och är bättre ju mer jämlikt det är. Tre forskare, statsvetaren Bo Rothstein, sociologen Stefan Svallfors, socialantropologen Christina Garsten som har granskat dagens politiker och menar att pengar har fått en ökad betydelse i svensk politik. De menar att det inte längre bara är förtroendevalda som avgör politiken utan också handlar om ”policyprofessionell” bakom kulisserna som delstyr det politiska landskapet. Slutligen så visar dokumentären ”politiker utan mål” hur politiken blivit mer dystopisk, överdriver problembilder, inte pratar om framtiden, är mindre polariserad, för en svårförståelig politik och hur politiker själva tycker politiken blivit svårare. Sammanfattningen är att allt detta skapar demokratiska problem men uttrycker också att det är en medveten strategi från politiker.

Resultatet och analysen för denna uppsats visar att de 13 politiker som svarat på enkäten, som även var metoden för denna uppsats, har ganska lika grunddefinition av jämlikhet, nämligen allas lika värde, men fyller ut ordet på olika sätt. Skillnaden som påvisas är att de röda partierna vill se att människor är jämlika livet ut medans de blå anser att det inte gör något att människor blir ojämlika i livet. De politiker som anser jämlikhet vara den viktigaste frågan i politik är majoriteten från röda partier och de som anser att det finns viktigare frågor är från de blå partierna. Majoriteten anser att politik aktivt ska skapa jämlikhet och att det finns strukturell ojämlikhet i samhället. Om svensk politik skapar ojämlikhet eller jämlikhet är det spridda meningar om. Majoriteten av dessa politiker svarade att den politik som presenteras ”Ibland” beslutas om. Lite mer än hälften tycker att svenska medborgare vet lite kring vad som sker och nästan alla tycker att det politiska systemet behöver förbättras. Enkäten visar att deras erfarenhet vittnar om att verkligheten är ojämlik och hindrar jämlikhetsskapande, samt att de har splittrade meningar kring om ojämlikhet kan rättfärdigas.

Slutklämmen i denna uppsats är att på grund av denna undersöknings begränsade svarsmängd så kan inte dessa slutsatser påstås vara statiskt säkerställda, men visar ändå på hur politikers verklighet kan påverka deras jämlikhetsskapande. Dem har dock olika syn på jämlikhet vilket jag menar inte alltid faktiskt leder till jämlikhet, utan tvärtom tillåter ojämlikheter att bestå. Resultatet från just dessa politiker visade att det som sägs, tänks och görs inom svensk politik tyvärr är tre olika saker. Detta är något som politikerna är medvetna om, något de är splittrade om, något de erfarit olika mycket och är en verklighet som de anser kan förbättras.

2

Innehållsförteckning

Inledning........................................S 4

Hållbar Utveckling.........................S 5

Syfte och Frågeställning.................S 5

Teori och Bakgrund........................S 6

Metod.............................................S 9

Resultat och Analys........................S 11

Slutsats...........................................S 18

Källförteckning..............................S 19

Bilagor/Appendix..........................S 20

3

Inledning

Den lexikala definitionen av ordet Politiker är– ”En person som genom politisk åsiktsbildning utövar inflytande över offentligt beslutsfattande och maktutövning, eller en person som eftersträvar detta inflytande”

Antaganden om verkligheten och maktfaktorn som politiker innehar formar och influerar samhället till att gå i en viss riktning. Det kan vara antaganden kring människan som en rationell varelse, antagande kring ett ekonomiskt system, antaganden om egoism eller altruism, antagandet att det finns skillnader mellan folkgrupper som inte går att förbise, antaganden om vad som helst som påverkar politik. Det kan även finnas antagande om att alla människor är jämlika men att jämlikheten inte behöver upprätthållas politiskt. De antaganden makthavare gör är ett väldigt viktigt analysområde som jag med denna uppsats vill belysa och undersöka.

”Hurdan är människan? Människan är egoistisk och altruistisk, självisk och generös, tävlingsbenägen och solidarisk. Det fält inom vilket vår mänsklighet utspelar sig är brett. Inte gränslöst, men brett. Vilka egenskaper en människa

utvecklar beror bland annat på hur det samhälle i vilket hon lever är organiserat” - (Björk 2012 s. 175)

Politiker gör vissa antaganden för att på så vis skapa en viss samhällsordning som de vill ha. En förklaringsmodell till detta är konceptet ”Divide and Conquer” eller härska och söndra på svenska. Detta definierar jag som – att makthavare med influerande medel som skapar motsättningar, splittringar, missförstånd och oförstånd mellan människor för att upprätthålla rådande strukturer eller skapa nya. Ser man till demokrati och partipolitik som helhet så är detta ett koncept som går att applicera här. Dessa ”naturliga” splittringar mellan partier och inom partier ger makt till de som regerar och minskar makten hos de oppositionella. Systemet skapar på detta sätt ojämlikhet i sina demokratiska grundvalar då politiker värderas olika mycket. Beroende på deras antaganden och om dem innehar makt, så har dem fritt fram till att skapa den samhällsordning de strävar efter inom sin politiska mandatperiod. Detta kan dem göra utan att nödvändigtvis behöva ta hänsyn till andra partier eller ens andra partimedlemmar. I politikens värld så är antaganden och konceptet ”söndra och härska” därför tätt knutna till varandra. För att bryta mönstret med ett politiskt system som söndrar och härskar så behöver vi förstå de antaganden politiker gör genom att förstå deras verklighetsuppfattning. Den verklighet de lever i och verkligheten de vill se. Genom att jämföra deras verklighetsuppfattning mot verkligheten som etablerad forskning visar på och djupare förstå resonemanget bakom politikers beslut, kan vi se till att en mer ärlig politik skapas och att ”söndra och härska”, enligt mig, upphör.

I den amerikanska självständighetsförklaringen så skriver författarna följande ”och likaledes har all erfarenhet visat att människor är mer benägna att lida, om det onda är uthärdligt, än att avskaffa de styrelseformer vid vilka de har vant sig”. Detta citat tycker jag förklarar hur söndrande och härskande har skapats men också låtits fortgå. Människor har fundamentala mänskliga rättigheter som getts vid födseln, dem är lika mycket värda och nationsstaten, enligt dessa författare, är upprättad för att se till att dessa rättigheter säkras. Idag ser vi en utveckling som lett till mer ojämlikhet i samhället och en utveckling som på många sätt står emot syftet med demokrati. Nina björk frågar sig ”Hur motiveras ojämlikhet mellan människor i en värld som tror på jämlikhet mellan människor?” (Björk 2012 s. 17).

Nina Björk använder sig av filosofen Kate Sopers citat från On Human Needs som jag tycker politiskt färgar men också summerar inledningen och den bortkoppling jag uppfattar finns i politiken.

”Det är i försöket att neutralisera denna slående diskrepans mellan hur de borgerliga samhället faktiskt är inrättat och dess föreställning om människors jämlikhet som den liberala teorins

grundläggande människolära erhåller sin speciella komplexitet. Och denna komplexitet svarar mot

4

den särskilt svåra uppgift den ger sig själv, nämligen att moraliskt legitimera social ojämlikhet och att basera denna legitimitet på att människor är naturligt jämlika” - (Ibid)

Det finns en påtaglig diskrepans. Teori och praktik stämmer inte överens. Politiken säger sig stå för jämlikhet men beslutar inte nödvändigtvis för jämlikhet. Antaganden och verkligheten ser olika ut.

Hållbar utveckling

Denna utveckling som pågått på grund av att antaganden och verklighet ser olika ut, har med tiden skapat ojämlika maktförhållanden ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Resultatet har lett till att ett nytt paradigm tagit form. Det talas nu om en hållbar utveckling, en utveckling som vill jämna ut maktförhållandena ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Såsom filosofen John Rawls sa en gång ”ett rättvist samhälle är ett samhälle där om man visste allt om den, så skulle man kunna träda in i den slumpvis” (Ariely Ted-talk mars 2015). Enligt mig så kan ordet ”rättvisa” bytas ut till jämlikhet för citatet innebär helt enkelt att människor inte bara föds jämlika, utan känner sig jämlika och är jämlika livet ut. En mer konkret definition av hållbar utveckling handlar, för mig, om att helt sluta processen av att utvinna nya resurser som förstör vår jord. Sluta skapa tillväxt genom att sluta producera saker för utbyte på en marknad och istället producera för konsumtion, för behov. Skapa en fullt regenerativ och resilient produktion av konsumtionsvaror som ska klara av att till fullo mätta en framtida världsbefolkning på 10 miljarder invånare. En värld som återanvänder, återbrukar och återvinner alla de resurser som redan utvunnits och förädlats. Helt enkelt att använda sig av det som finns. Genom att ha politiska antaganden med en hållbar verklighetsuppfattning (som jag tagit upp exempel på), så kan alla människor på denna jord istället få dela på dessa resurser, få en värdig levnadsstandard och därmed leva i frihet (frihet är enligt mig när en person inte behöver tänka dag in och dag ut på livsnödvändigheter, utan kan spendera sin tankeverksamhet på att tänka fritt, på det hen vill tänka på).

Det är exempelvis inte hållbart att upprätthålla ojämlikhet genom en politiskt framtagen struktur som avser att människor med exempelvis låg socioekonomisk status inte kan konsumera för en värdig levnadsstandard (dessa lever mindre fria liv) och de som konsumerar kan slita och slänga för tillväxtskapande (Björk 2012 s. 44-45) (vad som anses vara frihet) (Björk 2012 s. 50-51).

Viktigt att poängtera är att jämlikhet/ojämlikhet inte är synonymt med likhet/olikhet. Alla vi människor är olika och jämlikhet finns till för att tillåta mänsklig olikhet och ta bort strukturellt skapta ojämlikheter som finns på grund av olikhet.

Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att bidra till en hållbarare värld genom att belysa den ojämlikhet som spökar i politikers verklighetsuppfattning (verkligheten de lever i och verkligheten de vill se). Genom att utgå från jämlikhet som tema vill jag ta reda på hur politikers verklighet ser ut (den ojämlikhet som finns i det politiska livet och systemet) och ta reda på vilken verklighet dem vill se (en jämlikare värld eller ojämlikare värld). Om vi gör detta så menar jag att vi bättre kan förstå varför politiken agerar som den gör och förhoppningsvis förbättra den. Som Churchill en gång sa ”Demokrati är den sämsta statsformen bortsett från alla andra”, och därför krävs det hela tiden förbättringar för att upprätthålla detta system för att den faktiskt ska vara demokratisk. Vill politiker skapa en jämlikare värld så krävs det att deras antaganden, verklighetsuppfattning och beslut är i samklang med varandra.

Frågeställningen lyder – Vill politiker ha jämlikhet? Om ja, anser politiker att deras verklighet gör det svårt att besluta för jämlikhet? Om nej, vad vill dem se för verklighet?

5

Teori/Bakgrund

Författarna till den amerikanska självständighetsförklaringen skriver ”om det onda är uthärdligt...” till varför människor inte agerar för att ändra en styrelseform (wikisource 3/6), och kan tolkas som något fysiskt uthärdligt, eller som jag vill tolka det en uthärdlig verklighet. Hur tror vi att världen ser ut, hur den faktiskt ser ut, och hur vill vi att den ser ut? Är tre frågor som vi i inledningen redan konstaterat att det finns en diskrepans i och nästa steg är att ta fram den forskningsgrund som visar på denna diskrepans. För detta tänkte jag använda mig av en nyligen tillagd Ted-talk ”How equal do we want the world to be, you'd be surprised” av psykologen Dan Ariely, som väldigt passande beskriver detta och behandlar just jämlikhet.

Dan Ariely berättar i sin ted talk om hur vi ser på världen. Att beroende på våra antaganden om världen så färgar dessa antaganden vår verklighetsuppfattning, hur vi ser på den. Han kommer i sin forskning fram till att människor (amerikanska medborgare) vill ha mer jämlikhet, dock så tror människor att samhället är mer jämlikt än vad det faktiskt är (Ariely Ted-talk mars 2015) (Norton M.I. and Ariely D 2011)

Det ”uthärdliga” här är människors antagande om hur världen ser ut. Accepterar vi den lexikala definitionen av politiker och konceptet ”söndra och härska” så vet vi att politiker influerar vårt samhälle och kan därför bidra till denna splittring mellan fakta och realitet. Det Ariely konstaterar är att människor vill ha ett jämlikare samhälle, men om deras uppfattning kring hur jämlikt samhället är inte stämmer överens med hur det faktiskt ser ut, så går det att föreställa sig att det blir lättare för politiker att göra beslut som leder till ökad ojämlikhet. Utan att få kritik. Politiker behöver därför inte göra beslut förankrade i verkligheten eftersom människors antaganden redan ligger närmare idealet än vad verkligheten gör. Denna splittring mellan fakta och realitet kan därför visa varför politiker inte gör det dem säger, varför politiken anses oärlig och handlingslös.

”Någonting saknas. Det är inte tanken på rättvisa som saknas. >>Alla människors lika värde.<< Fastslaget av FN, inskrivet i den svenska läroplanen för grundskolan, omhuldat av alla politiker i Sverige, grunden för vår demokrati. Så

tanken finns där. Idealet finns där. Det är verkligheten som fattas. Det är förverkligandet av idealet som fattas. Det är ett löfte som har brutits” - (Björk 2012 s. 180)

En annan aspekt som kan förklara politikens förskjutning och som Nina Björk också skulle konstatera är att den har blivit mer pengarstyrd. Tre forskare, statsvetaren Bo Rothstein, sociologen Stefan Svallfors, socialantropologen Christina Garsten, skriver i DN-debatt artikeln ”Politikproffs i kulisserna styr utan demokratisk mandat” hur förtroendet för de demokratiska institutionerna sjunker och att det samtidigt växer en skara makthavare utan demokratisk mandat. De skriver om undersökningar som Göteborgs universitet gjort kring förtroendet för svenska samhällsinstitutioner och kan konstatera att förtroendet för de ”röstbara” och alltså de som kan ”röstas bort” är lägre än de som inte går att rösta för, som universitet, polis domstol. Institutionen för framtidsstudier som gjort undersökningen och har kartlagt en ny grupp makthavare i svensk politik utan demokratisk mandat (kommunikatörer, presschefer, politiskt sakkunniga) som har en påverkan. Dessa rör sig om cirka 2500 personer. ”Betydande men till stora delar osynligt inflytande i svensk politik” och som ”är en grupp som ingalunda är en grupp som enbart servar sina folk- eller medlemsvalda uppdragsgivare utan de deltar direkt och inte sällan på helt eget initiativ i utformandet av politiska program, förslag och strategier”. Dessa ”policyprofessionella” är mestadels Stockholmsbaserade ”högutbildade personer inom nationalekonomi och statskunskap, med en medianålder på 40 år” (Dagens samhälle 26/2), och ”utmärks som regel av en mycket stark vilja till politisk makt”. De har själva oftast inget håg att själva bli förtroendevalda och de anser att den politiska positionen är långsam, tråkig och mindre effektiv än den som policyprofessionell. De har en ”överraskande negativ bild av den representativa demokratin och av de folkvalda politikerna”. De uppfattar sig själva ha mer makt än sina uppdragsgivare. Resultatet i undersökningen visar på pengars ökade betydelse i svensk politik. Att ha råd med PR-firmor och tankesmedjor blir mer och mer det

6

politiska landskapet. Detta leder också till att kontakter får en större roll då policyprofessionella enda dagen jobbar i regeringskansliet med exempelvis vapenaffärer och nästa dag anställs inom försvarsindustrin. Till skillnad från andra länder så har inte Sverige dessa ”karensregler” som begränsar trafiken mellan politisk makt och vinstintresse. Detta gör att det blir otydligt i en demokrati (om man värdesätter transparens) vem det är som faktiskt beslutar i viktiga frågor. Grundlagen säger exempelvis inget om hur man skall utkräva ansvar av denna typ av politiska beslutsfattare. (DN debatt 18/4). Primärkällan till detta är boken ”Politiker utan mandat” (Bo Rothstein et al 2015).

Detta kan kopplas till det Nina Björk skriver i sin bok när hon pratar om utopilöshet (Björk 2012 s. 16, 21, 30), och som författarna också skriver leda till att politikers förmåga att själva generera nytänkande, eller som jag tolkar det, vision, domnar bort. Denna bakgrund visar likt Nina Björk, för mig, att det finns faktorer som påverkar politikers antaganden (det dem säger att de ska göra) vilket gör att de beslutar om andra saker. Detta bevisar också till viss del begreppet ”söndra och härska” och hur denna utveckling som forskarna upptäckt skapar en otydlig och splittrad demokratisk styrelseform.

”Politiker utan mål” är en dokumentär som behandlar detta och menar att mer och mer handlar om kampanjbudskap, att se till budgetåret, prata om den kommande mandatperioden och pratar mindre om visioner och utopier. Att politiker pratar om framtidsvisioner, vad de vill se, det är grundläggande för politiken. Politiken vill ju förändra samhället i en positiv riktning, men statsvetaren Rasmus Karlsson tror att politiker idag medvetet undviker att presentera dessa framtidsvisioner för de skapar konflikter (Dokument utifrån 28-08-2014)(Karlsson 2006 s. 78 - 83). Enligt Karlsson skulle visioner lyfta fram skillnaderna som finns inom partierna. ”Vill vi främja en landsbygdsutveckling, eller vill vi öka på urbaniseringstakten?”. Grundläggande frågor som dessa finns väldigt starka spänningar om inom partier, och han tror att politiker inte vill ta dessa frågor för att inte skapa dessa spänningar.

Detta uttalande av Karlsson relaterar jag till artikeln ”policyprofessionella” som menar att allt fler anställs samtidigt som partiers medlemsantal sjunker. Nina Björk tar upp i sin bok ett exempel som kan avspegla denna trend och det är sociologen Eva Illouz som talar om en ny sorts kompetens nämligen ”emotionell kompetens”. Att företag använder sig av det vid rekrytering av nya anställda. Att säljare som rekryterats utifrån emotionell kompetens sålde mer än andra säljare (Björk 2012 s. 147)(Illouz 2007 s. 66). Detta kan avspegla partiers nya sätt att hantera politik och vilka människor de önskar ha med i politiken.

Dokumentären har studerat gamla partiprogram och finner konkreta reformförslag, idag är de väldigt vaga och exempelvis arbetstidsförkortning i socialdemokraternas partiprogram som funnits i många decennier, försvann helt i och med valåret 2014. I en intervju med Reinfeldt så säger han sig inte tycka att han ska komma fram med en målbild då han ser det som en generalplan (jag tolkar detta som en vision). Han anser att människor med ökad frihet själva kan skapa sig den visionen. Historikern Jenny Andersson har i sin forskning mött den inställningen (likt Reindfeltds) bland politiker runt om i världen och hur de förhåller sig till framtidsbilder. Hon såg att politiker inte vill använda sig av framtidsbilder eller utopier då det efter 1989 blev ett negativt laddat ord som relateras till totalitära stater, nazism, rasism och en tanke om makt över medborgarna. Politiken skulle istället handla om sunt förnuft och moral. En fara med detta är att politiska partier inte längre berättar om deras drömsamhällen. Hon tror inte att vi kan ha en livskraftig demokrati om vi inte pratar om utopier. Politikerna vill dock förknippas med framtiden. När framtiden kommer på tal i debatten handlar det oftast om vilka problem framtiden kan föra med sig och inte vilka möjligheter framtiden kan skapa. Dokumentären fortsätter med att beskriva hur politiken till viss mån har en överdriven klang när det gäller framtiden och vad problemen egentligen är, och att det finns många bedömare som menar tvärtom att exempelvis fler åldringar och minskad arbetsför befolkning inte är

7

ett problem. Något som målas upp som en utmaning. Dokumentären menar att det är svårt att veta hur framtiden kommer se ut, vilka scenarior som är mest rimliga och vilka antaganden man ska följa, men att politiker väldigt ensidigt lyfter fram de pessimistiska scenariorna och föreställningen att finansieringsproblemet får en så dominerad ställning i beskrivningen av framtiden. Att det verkar vara hoten politiker vill ta upp för att motivera vissa åtgärder. Att det rent av en politisk strategi. Finns inte hoten, så finns det inga lösningar att presentera. Den politiska debatten verkar ha förskjutits. Vad händer med demokrati när inte olika framtidsbilder ställer sig mot varandra. Hur väl fungerar folkstyret när debatten om en sån sak som när man får gå i pension, grundar sig på en föreställning om vad som är nödvändiga anpassningar till ett upplevt hot, än kring tankar om när vi medborgare vill gå i pension. Detta leder enligt Jenny Andersson att väljare blir passivare för att vi inte förstår vad hotbilderna bygger på och hur lösningarna som föreslås ska hjälpa. Det finns ett glapp mellan dessa hotbilder och känslan av att jag som individ inte kan påverka. Det är enligt henne ett demokratiskt problem. Det sägs att politiken har mindre makt och är svårare att bedriva idag då vi lever i en globaliserad värld där många yttre faktorer som transnationella företag, organisationer påverkar, och det menar Jenny Andersson är en social konstruktion som skapats och kan likväl förenklas. Dessa utopier tror Jenny behövs och har tyvärr tagits över av exempelvis högerextremism. (Dokument utifrån 28-08-2014)

Genom hela uppsatsen har Nina Björks bok ”Lyckliga i alla sina dagar” använts som bollplank men också som referensram då hon skriver om det som denna uppsats försöker belysa. Om hur samhället vill vara jämlikt men skapar ojämlikhet (Björk 2012 s. 17). Hennes bok fokuserar dock mer på en diskussion kring det nuvarande svenska samhället från flera detaljerade exempel. (Björk 2012)

Boken ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett är ett av de mest lästa böckerna kring jämlikhet och hur jämlikhet, som den svenska översättningen lyder, ”nästan alltid” ger bättre samhällen. Boken har även kritiserats för att gjort ”för enkla” korrelationer mellan jämlikhet och problem, vilket är viktigt att belysa. I sin Ted-talk pratar Wilkinson om socioekonomisk status och hur klyftor påverkar våra liv i relation till varandra. Detta har visat sig påverka människors förmåga att lita på andra, barndödlighet, livslängd, antalet fångar, fetma, mentala sjukdomar (alkohol, droger, beroenden), social rörlighet, utbildning. Detta har visat att ju mer socioekonomiskt ojämlikt samhället är desto större är problemen. Ser man till BNP, så finns det ingen sådan relation och detta ger utrymme för att kritisera BNP som mått för hur ”bra” ett land ”är” (det är dock en helt annan fråga som inte kommer tas upp här. Boken ”Välfärd utan tillväxt” tar an den frågan på ett bra sätt). De kollade också på UNICEFS index på barns välmående som tar upp 40 olika komponenter som exempelvis mobbning, om de kan prata med sina föräldrar, har de böcker hemma, och det visade sig också ha en korrelation vilket visade att ojämlikare samhällen hade en sämre barn-välmående index. Jämför man återigen med BNP så visar det ingen korrelation. Detta visar att högre BNP inte längre kan avgöra om rikare samhällen blir bättre (Agyeman 2013 s. 11) utan nu avgör ojämlikheten, vad som skiljer våra liv åt och hur våra relationer till varandra ser ut, hur pass bra ett rikt samhälle är. Wilkinson och Pickett gjorde exakt samma studie men över USA's stater, som en test bädd, och de fann exakt samma korrelation. Han kommenterar ett av diagrammen under sin Ted-talk, som frågar om föräldrars inkomst påverkar barnens inkomst, med ”Om amerikanerna vill leva >den amerikanska drömmen< så borde de åka till Danmark. Alla drabbas av ojämlikhet och han pratar om sociopsykologiska effekter av ojämlikhet, hur person känner sig när de är respekterade eller behandlade med respektlöshet, att vara överlägsen och underlägsen, privilegierad eller underprivilegierad, värderad eller undervärderad. Statusosäkerhet, rädsla för fördomar, konkurrens och konsumtionssamhälle, sociala värderingar (Wilkinson Ted-talk juli 2011)(Wilkinson & Pickett 2010). En väldigt bra studie som visar hur viktig frågan om jämlikhet är och att det är vad samhället bör sträva efter, enligt mig.

8

Metod

Metoden för denna uppsats är att skicka en enkät med frågor som ska ge underlag för att kunna analysera och besvara frågeställningen. Denna enkät har skickats per e-post till samtliga riksdagspartiers informationsadresser där jag ber dem skicka ut enkäten genom deras kanaler. Beroende på hur snabba dem är med att skicka ut enkäten och vilka kanaler som används så kommer det avgöra svarskvantiteten samt underlaget som jag kommer kunna behandla. Målet är att skicka till så många politiker samt politiskt arbetande som möjligt för att kunna få en så stor representation av svar från politiker och politiskt arbetande som grupp. Detta kan jag dock inte förvänta mig och är för en uppsats på B nivå inte förväntat av mig med den begränsade tiden och utrymme för skrivande.

Att skriva en enkät är en metod där undersökaren (jag) behandlar många ”enheter” (människor) och använder relativt slutna frågor (definierat vilka svar som ska in). Detta för att kunna systematisera svaren och vilket betyder att jag inte kan behandla enheten (personens svar) på ett unikt sätt. Jag tvingar in enhetens svar i ett ”fack”. För att svaren ska kunna operationaliseras så behöver centrala begrepp, i detta fall jämlikhet, definieras. (Jacobsen 2010 s. 185 & 196). I detta fall så lät jag respondenten definiera jämlikhet då jag ansåg att det bättre skulle visa på skillnader och bättre individualisera svaren, samt sättas i förhållande till teori.

Frågorna börjar kategoriskt för att besvara de enklare frågor såsom ”ska politik aktivt skapa jämlikhet” samt ”finns det strukturell ojämlikhet i samhället” för att visa på enhetens uppfattning kring sitt arbete och den faktiska dimensionen i sitt arbete och samhället med enkla ”ja” och ”nej” svar. Syftet här är inte att mäta intensiteten i svaret då strukturell ojämlikhet just handlar om strukturer och inte om hur många strukturer, det räcker alltså med 1 struktur, samt frågan om politik som aktivt skapar jämlikhet bara har en motsats vilket är den som inte aktivt skapar den. Därefter kommer de mer rangordnade frågorna för att ta reda på vad enheten anser händer i politiken och hur mycket som görs, mycket eller lite. De sista frågorna är öppna och ger utrymme för mycket text. Detta för att få ut mer information av politikern samt att de ska få chansen att uttrycka sig fritt i en ”övrigt” fråga (Jacobsen 2010 s. 190 & 199). Detta kan även visa på intensitet från respondenten vilken kan nyansera och ge ökad förståelse för hur politiker ser på frågan (ibid). Frågorna är ställda på ett sätt för att ta reda på enhetens åsikt och erfarenheter i frågorna med formuleringar som ”anser du”, ”enligt din erfarenhet” som politiker och politiskt arbetande.

Denna enkät innehåller inga påståenden vilket Per Ingvar Jacobsen menar används allt mer, särskilt när det gäller att få svar på åsikter och känslor (Jacobsen 2010 s. 195). Frågorna är korta, innehåller inga bisatser och formuleras i talspråk (ibid). Enkätfrågor är alltid ledande då de som sagt ska definiera vilka svar som ska komma in (Jacobsen 2010 s. 185), dock ger alternativ satta mot varandra möjligen en mer verklighetsanpassade svar än simpla ja och nej svar. Detta är jag medveten om och motiverat ovan varför jag skrivit frågorna på det sätt som gjorts. Frågor där det bara ges ja och nej svar kan också motiveras med att respondenten som är politiker antas alltid ha åsikter kring politiska frågor och därför behöver inte ett tredje ”vet ej” ”bland annat” alternativ användas (Jacobsen 2010 s. 198). Att svara på svåra frågor är något politiker och politiskt arbetande ska kunna göra och därför är det inte ett argument i detta fall. De kan istället välja att inte svara på frågan då de inte är obligatoriska. De ja och nej svar jag får blir därför åtminstone frivilliga svar än tvingande svar för att kunna fullfölja enkäten. Detta kan därför komma att leda till bortfall även om enkäten är väl utformad och riktar sig in på en grupp som har kunskap och intresse i området (Jacobsen 2010 s. 206)

En viktig aspekt i en enkäts disposition är att förstå hur frågor påverkar varandra i och med att respondenter vill vara konsekventa med sina svar. Detta kallas för frågekontexteffekt (Jacobsen 2010 s. 200). Detta kan vara ett problem för min enkät då jämlikhet får en så pass stor plats i

9

enkäten dock mynnar den ut i frågor som inte handlar om åsikter utan om realiteten kring beslutsfattande och jämlikhetens plats i den.Enkäten börjar väldigt ofarlig med en liten introduktion och förklarar att frågorna som ställs är övergripande och besvaras anonymt för att visa på respekt och förhoppningsvis vilja att svara ärligt (Jacobsen 2010 s. 207). Enkäten börjar med en fråga om partirepresentation och politisk position, vilket också är förhållandevis neutrala frågor (Jacobsen 2010 s. 199).

Styrkan med denna metod är att den kan ge tillräckligt många svar för att ge en bild av politiker som målgrupp. Den inte är tidskrävande och besvarar studiens frågeställningar. Denna metod gör också att fler politikers svar kan sammanfattas och analyseras utan onödiga orättvisor i tid och rum. Alla enkäter skickades iväg på exakt samma tidpunkt och innehållet är den samma. Enkäten besvaras anonymt och kan besvaras när som helst, inom uppgiftens tidsram. Detta jämfört med andra metoder ser till att exakt samma ambitionsnivå krävs för att svara på de flesta frågorna med undantag för de öppna. Att skicka ut enkäter ger också lov för politiker att tänka igenom sina svar och förhoppningsvis ge ett så ärligt svar som möjligt. Enligt Jacobsen ska man ge åtminstone 1 månad för respondenterna att svara på enkäten (Jacobsen 2010 s. 205), vilket kan bli knepigt då inlämning sker inom 1 månad, men annars går det väldigt fort att skicka genom e-post. Andra problem är rädsla för virus när man öppnar okända länkar vilket kan bli ett problem då enkäten gjordes i Google docs (ibid).

Svagheten med denna metod är att jag använder mig av enkäter genom Google som inte ser till att det är ett svar per person då det kräver ett Google konto. Jag lämnade därför det öppet och kan istället ge utrymme för fler att svara på samma dator. Risken är att en person svarar flera gånger vilket är ett stort problem rent statistiskt och förändrar kategoriskt svaren. Enkäten har koncentrerats i 13 frågor och kan alltså inte ge någon statistiskt säkerställd fakta kring vad politiker vill och vilken verklighet de lever i, dock ge indikationer för hur det ser ut. Enkät som metod jämfört med en intervju kan i detta fall också vara en svaghet då politikers verklighet är en väldigt stor fråga som behöver behandlas och förstås djupare. Att förstå alla tankar som en politiker har skulle kunnat analyseras bättre med intervjuer. En annan svaghet är svarsprocenten (Jacobsen 2010 s. 205) som han menar maximalt kan uppgå till 60-70% och att det ibland är så lågt som 10% (ibid)

Jag gjorde två enkätutskick och i bilagor finner ni både den första och information kring varför den inte användes samt den nya enkäten som blev den slutliga.

En nämnvärd sak med denna process av enkätutskick var att de rödgröna partierna hade partikansli och de borgerliga samt SD hade partistyrelse som hade lättåtkomliga mejladresser. De lättaste att kontakta var de rödgröna med flest mejladresser och de svårast var centern med minst antal tillgängliga mejladresser. Detta avgör därför representationen av politiker från de olika partierna i enkätsvaren.

Svarsfrekvensen berodde på en rad faktorer. Miljöpartiet hade exempelvis en intern enkät samtidigt som de självklart prioriterade först och kunde därför inte aktivt hjälpa mig med spridningen av enkäten. Detta kan också ha påverkat om miljöpartister själva ville svara på enkäten. Infoadresserna var som beskrivet i metoden inte så lön metod och därför var mejladresser på partiers individuella hemsidor avgörande för att få fram antalet enheter. Detta skiljde sig åt och det är en avgörande faktor till varför vissa partiers politiker är överrepresenterade i enkäten.

Den 26 maj klockan 23:00 stängde jag enkäten för fler svar. Enkäten var därför uppe enbart 5 dagar och detta resulterade nedanstående fakta.

10

Resultat & analys

Fråga 1 och 2: ”Vilket parti representerar du?” och ”Vad har du för politisk arbete?”

I denna enkät har jag fått in 13 svar från politiker och politiskt arbetande som representeras i en tabell som du finner i bilagorna. Denna tabell kan även användas som utgångspunkt för vilka de röda och de blå partierna är som kommer vara det sätt jag beskriver partierna i diskussionerna. De mest röda börjar från Vänsterpartiet och slutar vid Sverigedemokraterna som är det mest blå partiet.

Fråga nr 3: ”Vad är din definition av jämlikhet?”

För att bearbeta denna fråga med de öppna svar jag fått in så kommer jag skriva ut hela svaren från alla politiker dock kommer vissa delar av svaren inte tas med då de inte direkt svarar på frågan ”definition av jämlikhet”. Delar som exempelvis ”...Tillsammans med frihet och broderskap utgör jämlikhet den tidiga liberalismens grundpelare...”.

Svar: En socialdemokrat skriver ”Alla människors lika värde och lika möjligheter/förutsättningar i samhället”. En centerpartist skriver ”likabehandling av människor utan hänsyn till ekonomisk eller social status. Skillnad på formell, juridisk jämlikhet och en jämlikhet som folk upplever i sin dagliga interaktion med andra människor. ”. En annan socialdemokrat skriver ”Allas lika värde. icke-diskriminering. Allas rätt till värdigt och likvärdigt liv”, En annan centerpartist skriver ”Lika möjligheter oberoende av kön. Jämlikhet är viktig mellan flera grupper men i svaret tänker jag bara på jämlikhet mellan könen.”, en tredje socialdemokrat skriver ”Ett samhälle där det finns en grundtrygghet som ger alla samma möjligheter oavsett bakgrund.”, en kristdemokrat skriver ”så goda förutsättningar som möjligt att av egen kraft bli sitt bästa jag”, en fjärde socialdemokrat skriver ”Ekonomisk jämlikhet”, En folkpartist skriver ”Jämlikhet innebär alla människors lika värde och rättigheter..... Jämlikhet innebär att alla människor ska vara lika inför lagen. Det innebär också att alla ska ha möjligheter att delta i samhällslivet och forma sitt eget liv.”, en vänsterpartist skriver ”Alla individers lika värde, lika inflytande och lika sociala förhållanden.Alla individers lika möjligheter och rätt till materiella och kulturella värden. Ett klasslöst samhälle där alla individer har samma möjligheter och rättigheter på samhällets alla områden. ” En femte socialdemokrat skriver ”....Jämlikheten förutsätter rätten att välja och utvecklas olika utan att olikheter leder till underordning och klyftor i makt över vardag och samhälle.....”. En tredje centerpartist skriver ”Likvärdiga villkor, Lika värdiga möjligheter. Men aldrig lika utfall”. En annan vänsterpartist skriver ”Jämlikhet innebär att en person oavsett klass, kön, sexuell läggning, funktionalitet, etnicitet, religion, ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla områden i samhället. ”. En annan kristdemokrat skriver ”Jämlikhet handlar om likhet inför lagen och att varje människa ska ha möjlighet att förverkliga sin potential och forma sin egen framtid. ”

Diskussion: Dessa svar är som förutsatt i enkäten väldigt övergripande och har många likheter mellan varandra vilket jag tycker är glädjande då det blir lättare för politiker att uttrycka jämlikhet mellan varandra och för folket, dock ser jag en skillnad. Skillnaderna jag ser är att vissa politiker starkare betonar just allas lika värde, medans andra syftar till lika möjligheter, lika villkor, lika förutsättningar. De mer röda politikerna i det politiska spektrumet betonar människors lika värde, likvärdighet, klasslöshet, etnicitet, icke diskriminering etc. De betonar också möjligheter och förutsättningar likt de mer blå politikerna. Dock lägger de blå till att människor ska skapa sitt liv ur egen kraft, förverkliga sin potential, likhet inför lagen och som en centerpartist skriver; att människor aldrig ska ha lika utfall. Det sistnämnda anser jag personligen inte är jämlikhet och däri ser jag skillnaden mellan partierna.

Dessa svar är för få för att dra någon generalisering men jag väljer fortfarande att argumentera och betona denna skillnad. Nina Björks tes om att det finns en diskrepans i vad jämlikhet är tycker jag

11

se mig med det svar jag fick av centerpartisterna (Björk 2012 s. 17). Han menar, vilket Nina anser är en diskrepans, att jämlikhet är grundläggande för alla människor och att människor är ”skapta” så men att huruvida jämlikt samhället blir bestäms meritokratiskt. Alltså individuell position utifrån individuell prestation (Björk 2012 s 15). Att individen ska själv kunna hantera och göra något av de ”möjligheter/ förutsättningar” som denne har. Detta kan såklart ifrågasätta huruvida de andra politiker som sagt liknande egentligen ställer sig, dock har de inte varit lika noga med att betona ”Men aldrig lika utfall”. Vad betyder exempelvis ”allas lika värde”, är det just att de skapas lika eller att de genom sitt liv också ska vara lika värda?

Centerpartistens svar kommer återkomma senare bland svaren då han visar på klar skillnad.

Fråga nr 4: ”Anser du att jämlikhet är den viktigaste frågan i politiken?”

Vi har konstaterat att politiker har någorlunda samma syn på jämlikhet som grundförutsättning i människors liv dock håller de inte helt med på vad som inkluderas i jämlika människors liv. Dessa kommande svar kommer visa hur de förhåller sig till sin egen definition av jämlikhet och vikten av den.

Svar: 7 av 13 politiker anser att jämlikhet är den viktigaste frågan i politiken. Dessa representeras av 5 politiker från socialdemokraterna och 2 politiker från vänsterpartiet6 av 13 politiker ansåg att jämlikhet inte är det viktigaste frågan i politiken. Dessa representeras av 1 politiker från folkpartier, 2 politiker från kristdemokraterna och 3 politiker från centerpartiet.

Diskussion: Då denna fråga innehar ett värdeladdat ord i form av ”viktigaste” så kan det påverka hur pass villig en politiker är för att svara så ”värdeladdat”, dock så är syftet med frågan att ta reda på om det för dessa politiker finns viktigare politiska frågor. För de blå partierna så verkar det vara så. Jag vet inte vad de viktigare frågorna är för de blå politikerna, men detta visar att de inte prioriterar sin egen definition av jämlikhet vilket enligt dem själva är saker såsom att skapa bättre möjligheter, förutsättningar och bättre grund för människor utav egen kraft bli sitt bästa jag. Dan Arielys forskning visar att människor vill ha ett jämlikare samhälle (Norton M.I. and Ariely D 2011) och denna fråga visar enligt mig vilka man ska rösta på om det är ens personliga kärnfråga. Detta kan, spekulerar jag, kanske bero på ens ställning i politiken om man är oppositionell eller inte. Att vara en röd politiker och tidigare oppositionell så kan jämlikhet anses viktigare då de kan antyda på att samhället blivit ojämlikare. Detta kan även visa att de blå politikerna är nöjda med den jämlikhet de format som regering och alltså menar att de finns viktigare saker att ta itu med, exempelvis tillväxt och pengar (DN debatt 18/4)(Bo Rothstein et al 2015).

Detta utfall går att koppla till jämlikhetsanden som menar att jämlikhet minskar på de oönskade problem som samhällen har som exempelvis låg livslängd, barnadödlighet, barns välmående såsom mobbning etc. Problem som uppenbart enligt mig påverkar människors möjligheter och förutsättningar (Wilkinson & Pickett 2010). Enligt mig visar politikerna från de blå partierna hur pass mycket de värdesätter sin egen definition av jämlikhet, vilket helt enkelt är mindre än andra frågor.

Fråga nr 5: ”Anser du att politik aktivt ska skapa jämlikhet?”

Politiker har, som vi konstaterat ovan, olika syn på hur viktig jämlikhet är i politiken.

Svar: 11 av 13 politiker anser att politik aktivt ska skapa jämlikhet.

Diskussion: En av de två som svarade nej i denna fråga var en politisk sekreterare från Socialdemokraterna som tidigare definierat jämlikhet som ”ekonomisk jämlikhet”. Detta kan

12

spekuleras vara ett feltryck då tidigare svar visar på att denne anser annat eller så anser denne att politik helt enkelt inte aktivt ska skapa jämlikhet. Min personliga spekulation är att det är ett feltryck. Centerpartisten som ansåg att jämlikhet innebär”aldrig lika utfall” svarade också nej på denna fråga. Politiker från båda bägge av de politiska blocken svarade alltså nej, även om den ene visar på andra åsikter i de andra frågorna. Det glädjande beskedet i denna fråga är att de flesta politiker i princip håller med Amerikas grundfädrar om att nationalstaten ska se till att säkra människors rättigheter (wikisource 3/6). Även om jämlikheten är olika definierad så anser dem att det är deras jobb att upprätthålla den. För att argumentera mot centerpartisten och socialdemokraten som svarade nej på denna fråga, så vill jag hänvisa till ”jämlikhetsanden” som menar att jämlikhet leder till ett bättre samhälle för alla i samhället (Wilkinson Ted-talk juli 2011)(Wilkinson & Pickett 2010). Detta visar att det finns krafter som är mot jämlikhet och kan ”kraftigare” påverka det politiska verkligheten och verkligheten politiker vill se.

Fråga nr 6: ”Anser du att det finns strukturell ojämlikhet i det svenska samhället?”

Politikers verklighetsuppfattning är viktig här då jag konstaterat i inledningen och bakgrunden att ojämlikhet finns och att det är något som skapats, därför är denna fråga relevant i denna undersökning.

Svar: 12 av 13 politiker anser att det finns strukturell ojämlikhet i det svenska samhället.

Diskussion: Detta visar att samhället inte är jämlikt i dagsläget enligt politikerna och då de flesta samtidigt anser att politik aktiv ska skapa jämlikhet så går det att spekulerar att dessa politiker för en politik för att aktivt försöka förändra strukturerna till att bli mer jämlik. Dock olika mycket då inte alla ansåg det vara viktigaste frågan. Centerpartisten som inte tyckte att politik aktivt ska skapa jämlikhet svarade här att han anser att det finns strukturella ojämlikheter. En kristdemokrat svarade här ”nej” på frågan och anser inte att det finns strukturella ojämlikheter. Detta kan också spekuleras vara feltryck men om det skulle vara denne persons åsikt så finns det alltså inga strukturella ojämlikheter att aktivt bekämpa i dennes politiska karriär. Han kanske rent av har verklighetsuppfattningen att samhället är mer jämlikt än vad det faktiskt är vilket Dan visar i sin forskning att det finns mönster som tyder på (Norton M.I. and Ariely D 2011). Frågan här är om politiker klassar strukturell ojämlikhet som något som hindrar människors förutsättningar och möjligheter eller bidrar till den. Jag tror detta skiljer sig mellan de röda och blå politikerna och detta är något Nina Björk också påpekar med den liberala politikens diskrepans (Björk 2012 s. 17). Alltså kan exempelvis Centerpartisten som menar att strukturell ojämlikhet finns och att politik inte aktivt ska skapa jämlikhet vara ett bevis på denna liberala diskrepans. Ser vi till boken jämlikhetsanden så bekräftar den strukturer som finns och visar vad som sker i länder som är mer ojämlika än andra (Wilkinson Ted-talk juli 2011)(Wilkinson & Pickett 2010). Även om Sverige är jämlikare än andra länder så finns ju problemen de tar upp här med, vilket de också menar är strukturellt, nämligen socioekonomiskt (ibid)

Fråga nr 7: ”Anser du att svensk politik skapar jämlikhet eller ojämlikhet?”

Med fokus på svensk politik så har politiker svarat följande kring om den skapar jämlikhet eller ojämlikhet. Frågan syftar till svensk politik överlag och inte svensk politik idag. Denna fråga är relevant då den visar på hur politiker uppfattar sin verklighet som.

Svar: 4 av 13 anser att svensk politik skapar jämlikhet. 5 av 13 anser att svensk politik utövar ”status quo”, dvs ingen skillnad i ökad eller minskad jämlikheten. 4 av 13 anser att svensk politik skapar ojämlikhet. Både 1 centerpartist, 1 socialdemokrat och 2 vänsterpartist anser att ojämlikhet skapas. Både 2 socialdemokrat, 2 centerpartist och 1 kristdemokrat anser att status quo utövas. Både 1 folkpartist, 1 kristdemokrat och 2 socialdemokrater anser att jämlikhet skapas.

13

Diskussion: Bland de politiker som svarade ser jag inget specifikt mönster. Denna fråga gav blandade svar från hela det representerade politiska spektrumet dock som sagt för få för att kunna dra ens det resonemanget. Utifrån socialdemokraternas sida kan vi dock se att de har olika syn på vad politiken skapar. Hur de svarande uppfattar frågan om det handlar om nuvarande svensk politik eller svensk politik överlag är ett problem för denna fråga. Detta kunde varit avgörande för hur politikerna placerade svaret, dock innebär en tolkning av svensk politik ”idag” att de oppositionella partierna snarare kanske skulle kritisera än att prata om svensk politik överlag. Frågan kan därför feltolkas men ger fortfarande en splittrad bild över riktningen svensk politik tar.

Ska vi se till svarens helhet så visar de helt enkelt att politiker är både nöjda och missnöjda. Det problematiska jag ser är vad detta kan tänkas göra med svensk politik när deras uppfattning om den är splittrad, men det kan framtida forskning försöka undersöka. För att inte ha för mycket upprepningar så kan diskussioner från de andra frågorna placeras här. Om pengar fått en ökad betydelse så leder det till ojämlikhet, om medborgare uppfattas vara dåligt insatta påverkar det också jämlikheten, om det finns strukturella ojämlikheter så kan det också betyda att politiken inte skapar jämlikhet, att politiker anser det finns hinder i svensk politik som inte skapar jämlikhet är också en faktor som påverkar. Min personliga åsikt utifrån ”Söndra och Härska” teorin menar att politiken är splittrad även inom partier. Detta svar är dock fortfarande relevant då den visar på politikers uppfattning kring jämlikhet.

Fråga nr 8: ”Anser du att politiken som presenteras för medborgare är densamma som den beslutas om?”

Att politiken som det beslutas om är densamma som den presenteras för medborgare är en väldigt kritisk faktor för att demokratin ska fungera. Vi lever i en representativ demokrati och att medborgare vet om vad deras förtroendevalda ska göra för framtida beslut avgör hur transparent, förståelig och ärlig politiken är, vilket avgör politikers verklighet.

Svar: 2 av 12 politiker anser att den politik som presenteras/sägs är den som görs/beslutas. 10 av 12 politiker anser att den politik som presenteras/sägs görs/beslutas om ”ibland”.

Diskussion: En stor majoritet utifrån dessa enheter anser att politiken inte alltid gör som den säger att den ska göra. Vilket styrker uppsatsens inledande antagning att det som sägs inte alltid beslutas om, och detta verkar politiker själva också vara medvetna om och tycka. Detta kan för framtida studier vara intressant att undersöka vad detta mer ingående beror på men som undersökningen förhoppningsvis i de kommande frågorna kan belysa med svar. Dokumentären ”Politiker utan mål” tar upp just denna problematik och Jenny Andersson historikern som intervjuas menar att politiker själva tycker politik blivit svårare att bedriva. Hon menar också att väljare tycker att politiken är svårförståelig och inte riktigt förankrad i verkligheten (Dokument utifrån 28-08-2014). Dokumentären menar att politiker överdriver problembilder för att få igenom beslut och visa att dem gör något. Något som dokumentären är en medveten strategi, lika medveten strategi som att inte prata om visioner. Visioner som dokumentären menar skulle visa mer konkret på vad partiers politik handlar om så att den blir mer tydlig och lättförståelig för medborgarna (Ibid).

För att koppla detta till Dan Ariely så kan en anledning till att politiken inte gör som den säger vara just på grund av att människor har en overklig uppfattning kring hur samhället ser ut. Ponerar vi att jämlikhet är politikers mål, så blir inte målet som presenteras för människor så svår att nå då Dan Ariely menar att vi tror att samhället är mer jämlikt än vad det faktiskt är. Detta menar jag ger utrymme för politiker att agera allt eftersom och skapa en samhällsordning som dem vill se eller partiet vill se, men inte nödvändigtvis det människor dem representerar vill se. Detta visar enligt mig att konceptet ”söndra och härska” som jag beskriver i inledningen mycket väl kan stämma och

14

att författarna till den amerikanska självständighetsförklaringen hade erfarenheter som också visade sig stämma (wikisource 3/6). Skulle människors antaganden stämma överens med verkligheten så skulle politiken se fundamentalt annorlunda ut, enligt mig.

(1 st bortfall i denna fråga)

Fråga nr 9: ”Enligt dina erfarenheter, skulle du säga att svenska medborgare överlag är insatta i svensk politik?”

Till skillnad från ovanstående fråga så vill fråga nr 9 belysa om politikers erfarenhet har visat att medborgare förstår svensk politik. Att de är insatta och införstådda med vad som sker.

Svar: 5 av 13 politiker anser att svenska medborgare vet mycket kring svensk politik.7 av 13 politiker anser att svenska medborgare vet lite kring svensk politik.

Diskussion: I denna fråga ser jag inte heller något mönster eller representation av en viss erfarenhet hos en specifik grupp politiker. Fler har dock erfarenhet av att svenska medborgare vet lite kring svensk politik än mycket, vilket är oroväckande. Detta visar att dokumentären ”politiker utan mål” inte helt är ute och cyklar när Jenny Andersson menar att politiken idag är svårförståelig (Dokument utifrån 28-08-2014). Rasmus Karlsson från samma dokumentär menar att politiken medvetet inte vill skapa spänningar och därför inte visar en klar bild av vad de vill åstadkomma (Dokument utifrån 28-08-2014)(Karlsson 2006 s. 78 – 83). Detta är allvarligt då det både drabbar politikerna som vill förändra och medborgarnas förtroende för politiken (DN debatt 18/4). Hur ska demokratin representeras om förtroendevalda väljs av väljare som inte vet mycket kring politiken som de ska representera? Är det politikerna som inte är tydliga? Är det politiken som blivit otydlig? Detta har den teori jag använder gett sitt svar på. Problemet är att detta ger politiker utrymme att besluta som saker som medborgare inte förstår. Detta kan kopplas till Dan Arielys forskning och ted talk som visar på denna dissonans till varför människor tror att samhället ser ut på ett visst sätt, men inte är så i praktiken(Ariely Ted-talk mars 2015) (Norton M.I. and Ariely D 2011). Att politiken, likt ”politker utan mål” beskriver, ger en omatchande bild av verkligheten där människor inte hänger med i resonemanget men fortfarande röstar (Dokument utifrån 28-08-2014).

Fråga nr 10: ”Enligt din erfarenhet, finns det något i det politiska livet eller det politiska systemet som gör den ojämlik eller hindrar jämlikhetsskapande?”

Syftet med denna fråga var att förstå politikernas egna erfarenhet som politiker med ett politiskt liv och arbete inom ett politiskt system och hur den tillvaron skapar ojämlikhet eller hindrar jämlikhetsskapande. Detta missuppfattades av några politiker vilket ledde till att enkäten fick svar som istället belyser saker i själva samhället som försvårar jämlikhetsskapande. Dessa svar kan ni finna i bilagor.

Svar: En socialdemokratisk kommunpolitiker skriver ”pengar styr för mkt. Sociala vinster som inte kan beräknas tas inte med.”, en vänsterpartistisk politisk sekreterare skriver ”Det nuvarande ekonomiska och politiska systemet: En marknadsliberal/nyliberal hegemoni befäst genom EU-rätt, budgetregler, finans- och penningpolitik. Sammantaget hindrar detta nödvändiga radikala jämlikhetsreformer. ”.

Andra svar handlade om ”Medias bild av politiska aktiviteter. Okritisk granskning och populism.” som den socialdemokratiska kommunikatören skriver, ”En rädsla för att ta i politiskt känsliga frågor. Exempelvis rättigheter för missbrukare och sexarbetare.” skriver den centerpartistiska riksdagspolitikern, en socialdemokratisk politisk sekreterare skriver ”Vänskapskorruption. Kvotering. Ekonomiska förmåner som följer med uppdrag. ”, den centerpartistiska

15

kommunpolitikern skriver ”Feminismen som grundförutsättning för politiken gör att för lite fokus läggs på de områden där männen är förfördelade. Skola, äldreomsorg, livstid t.ex. Det är bara politiskt korrekt att tala om att förbättra kvinnors villkor, inte om lika möjligheter för könen. ”, en annan vänsterpartistisk politisk sekreterare skriver ”Den strukturella ojämlikheten i det svenska samhället avspeglar sig även i det politiska livet och det politiska systemet. Hur och vem som har möjlighet att engagera sig och på vilken nivå är strukturellt betingat. Lika så vilka intressen som har möjlighet eller resurser att påverka och på vilket sätt de intressena har möjlighet att påverka politiken. ” och så svarar en kristdemokratisk politisk sekreterare ”Kvotering och sk. "positiv särbehandling" är typexempel på när man åsidosätter varje människas lika rätt och möjlighet för att gynna olika kollektiv i samhället. I ett jämlikt samhället existerar varken kvotering till bolagsstyrelser eller utbildningsplatser. ”

Diskussion: Många spridda egna erfarenheter i dessa svar som visar att det finns saker i det politiska livet och systemet som gör att politiken blir ojämlik. Att ”Sociala vinster som inte kan beräknas inte tas med” är ett bra exempel på hur ekonomi har tagit över och att det som ”inte kan räknas” anses vara en förlust (Björk 2012 s. 81). Verkligheten för politiker och politiskt arbetande är alltså påverkande och om politiken inte granskas, om vänskapskorruption tillåts, om fokus inte sprids och om man inte pratar om större strukturer så blir politiken enligt mig urholkad. Dessa erfarenheter har koppling till erfarenheten om hur mycket svenska medborgare är insatta i politiken och här har vi deras egna tankar kring varför inte jämlikhet skapas (se fråga 9). Artikeln ”policyprofessionella” är ett ganska relevant forskningsunderlag i denna diskussion då den tar upp pengars makt i den politiska arenan och hur medlemsantal ersatts av politiskt arbetande (DN debatt 18/4) (Bo Rothstein et al 2015). Detta syftar några politiker och menar att vänskapskorruption är ett element i det politiska livet/systemet samt ekonomiska förmåner som kommer med vissa uppdrag. Medias bild och populismen kan hänvisas till ”politiker utan mål” (Dokument utifrån 28-08-2014) där de just tar upp hur politiken är svårförståelig och överdriver problembilder. Min teori kring ”Söndra och Härska” bekräftar en vänsterpartist som menar att ojämlikheten i samhället också reflekteras i politiken, samt hur politiker värderas.

Detta svar hade 1 bortfall från folkpartisten

Fråga nr 11: ”När anser du att ojämlikhet kan rättfärdigas?”

Denna fråga är en knutpunkt i denna uppsats då den visar på hur politiker ser på ojämlikhet och inte bara jämlikhet.

Svar: 1 vänsterpartist, 1 kristdemokrat, samt 3 av 5 socialdemokrater anser att ojämlikhet ”aldrig” kan rättfärdigas men där den fjärde socialdemokraten menar att det går att ”motivera utifrån att utveckling och flit ska belönas ekonomiskt”. Den femte socialdemokraten menar att ojämlikhet ”finns på en rad områden. Folk gör olika prioriteringar och måste få göra det. Problemet är när strukturerna hindrar folk att göra sina livsval”. Kristdemokraten menar att ”Vi kommer aldrig nå total jämlikhet i avseende lika förutsättningar att av egen kraft bli sitt bästa jag. Men vi bör sträva ditåt. ”. Alla centerpartister ger liknande svar såsom ”Aldrig när det gäller formell, juridisk jämlikhet.”, ”allas lika möjligheter utifrån sina givna förutsättningar kan inte kränkas” och den sista centerpartisten skriver ”Ojämlikhet ur perspektivet lika villkor kan aldrig rättfärdigas.”. Det sistnämnda citatet menar också ”Ojämlikhet ur perspektivet att inkomstskillnader finns är OK. ”. En annan vänsterpartist skriver ”Om en strukturellt diskriminerad grupp behöver en åtgärd för att komma ur orsaken till diskrimineringen, kan det upplevas som "ojämlikhet" för delar av "majoritetssamhället". ”.

Diskussion: Beroende på vad de svarande menar med jämlikhet så avgör det här också när ojämlikhet kan rättfärdigas eller inte. Majoriteten anser att ojämlikhet inte kan rättfärdigas, men

16

enligt 2 politiker kan ojämlikhet ekonomiskt accepteras. Dessa två politiker skulle jag kunna hänföra en hel ny sorts diskussion till denna uppsats men som kommer gå för långt ur ämnet, men som handlar om varför ekonomisk ojämlikhet accepteras? Nina Björk (Björk 2012 s. 56) diskuterar detta som något politiker tagit för givet utan att göra en samhällsdebatt av det hela, nämligen tillväxten. Att inte se samhället som en ekonomisk apparatur där tillväxt och ena sidan leder till minskad tillväxt någon annan stans är ett sätt att gå runt hela begreppet jämlikhet. Att tillåta vissa få är att se till att andra inte får. Nina Björk frågar sig ”Hur motiveras ojämlikhet i en värld som tror på jämlikhet?” (Björk 2012 s.17) och diskussionen med dessa två svarande handlar just om det.

Vidare tolkar jag ojämlikhet av vissa politikers svar som något som kan rättfärdigas så länge de inte är kopplade till juridiska rättigheter, förutsättningar eller möjligheter. Vad dessa politiker lägger i definitionen av förutsättningar, möjligheter är väldigt viktigt att förstå för att kunna diskutera svaren. En utvecklande fråga för den som vill fortsätta denna studie är att fråga dessa politiker vilka beslut de kan tänka sig göra för att aktivt skapa jämlikhet? Om dessa beslut skapar förutsättningar och möjligheter men krockar med juridiska rättigheter (exempelvis äganderätten), vad händer då? Hur ska dessa förutsättningar och möjligheter upprätthållas? Vi ser ju som sagt en värld idag som är ohållbar, den är ojämlik ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Blir det ojämlikt om vissa gruppers förutsättningar, möjligheter och juridiska rättigheter kränks för att skapa jämlikhet? Enligt Dan Ariely så visar hans studier att människor vill ha ett mer jämlikt samhälle (förmögenhetsmässigt) (Ariely Ted-talk mars 2015) (Norton M.I. and Ariely D 2011) vilket jag menar vid en omfördelning kommer kränka någon. Vems jämlikhet prioriterar vi och vilken definition vi använder oss av bestämmer lite enligt mig hur det ser ut.

Detta svar hade 1 bortfall från folkpartisten.

Fråga nr 12: ”Anser du att pengar har fått en större betydelse i dagens politiska arena?”

Denna fråga är ämnad att belysa om politiker anser att vinstintressen har fått en ökad betydelse för hur politiken utformas och hur politiken agerar.

Svar: 7 av 13 politiker anser att pengar har fått en större betydelse i dagens politiska arena. 6 av 13 politiker anser att pengar inte att fått en större betydelse i dagens politiska arena.

Diskussion: Ett svagt mönster ser jag som visar att de flesta socialdemokrater anser att pengar fått en större betydelse medans alla centerpartister svarar nej på den frågan. Denna fråga är relevant då den visar hur den politiska arenan har utvecklats, vilket författarna av ”Politiker utan mandat” (Bo Rothstein et al 2015) förklarar. Hur partier är utformade, att medlemsantalen sjunker, att politiker agerar med dubbla roller både inom politik och företagande, men också hur valkampanjer ser ut som jag själv tror kan avgöra mycket. ”Politiker utan mål” menar samma sak att politik blivit mer om kampanjer, kommande budgetår eller mandatperiod och att lösa överdrivna problem (Dokument utifrån 28-08-2014). Detta säger inte dokumentären uttryckligen handlar om pengar, men det är vad jag antar med exempelvis den fakta som artikeln ”policyprofessionella” visar (DN debatt 18/4) (Bo Rothstein et al 2015) och hur det politiska landskapet ser ut idag. Om politiker anser pengar fått en större betydelse i den politiska arenan så innebär det att det finns en ekonomisk ojämlikhet som drabbar det politiska systemet och det politiska livet, enligt mig. Detta påverkar alltså det politiska systemet, deras liv som politiker och säkert också den verklighet de vill se då de är bundna till en partikonsensus. Nina Björk skriver genom hela sin bok om hur kvaliteten blivit sämre på bekostnad av högre kvantitet och detta menar hon är ett måste i ett kapitalistiskt system (Björk 2012 s. 84). Ett system som vet att det är rationellt ”rätt” (Björk 2012 s. 81) och utvecklar resonemanget med

”Ett ekonomiskt system är inte bara ett sätt att organisera ägande, produktion och konsumtion. Det är inte bara ett svar på frågorna om vad som tillverkas, i vilket syfte, av vilka och för vilka. Det är också ett sätt att forma relationer mellan

människor. Det är också ett sätt att skapa ett visst slags människa och inte en annan” - (Björk 2012 s. 90)”

17

Vad är det för relationer detta skapar egentligen? Det svarade några politiker i fråga 10.

Fråga nr 13: ”Anser du att det politiska systemet fungerar?”

Svar: 12 av 13 svarande uttryckte att det politiska systemet ”kan förbättras”.

Diskussion: Politikerna här uteslöt alltså att ”den är bra” samt att ”den är dålig. Jag såg inget heller i frågan ”övriga kommentarer” någon tanke kring hur det politiska systemet kan förbättras, vilket är en fråga för framtida undersökningar. Hur kan det politiska systemet förbättras? Väldigt relevant för att förstå politikers verklighet i det politiska systemet. En politiker tyckte dock uttryckligen att det politiska systemet är dåligt. Alla svaren genom enkäten visar egentligen på detta skulle varit resultatet på denna fråga. De är inte nöjda själva och förhoppningsvis gör de aktivt något åt detta för att politiken ska bli bättre. Detta kan också tyckas visa att politiker förstår varför förtroendet för deras institutioner är så lågt (DN debatt 18/4) (Bo Rothstein et al 2015). De tycker ju själva att den behöver förbättras.

Slutsats

Att dra någon slutsats från 13 svarade politiker skulle inte vara någon höjdare i forskarvärlden då enkäten helt enkelt har för få enheter för att representera politiker och politiskt arbetande som grupp. Enkäten visar dock några intressanta saker från de politiker som svarat. I princip alla svar visar att det finns mer därtill i politiken än vad som verkar sägas. Fler faktorer som påverkar, definitioner som formar, syn på den verklighet som politiker vill skapa och uppfattning av hur verkligheten ser ut. Dessa utfrågade politiker visar att de är medvetna vilket är också det jag anser krävs för att de någonstans ska kunna börja diskutera för att förbättra det politiska livet och det politiska systemet i Sverige.

Som svar på frågeställningen - Vill politiker ha jämlikhet? Om ja, anser politiker att deras verklighet gör det svårt att alltid besluta för jämlikhet? Om nej, vad vill dem se för verklighet?

Jag anser i min analys att politiker säger sig vilja ha jämlikhet men att de har olika definition och värderar den olika, vilket gör det troligt att de inte alltid vill och därför inte beslutar om jämlikhet. De flesta anser själva att de har en roll att spela för att skapa jämlikhet, vet att samhället som de arbetar för är ojämlikt, men menar samtidigt att den politiska arenan är drabbad och vilket påverkar. Eftersom politikerna uttryckte att politiken inte alltid tar beslut som följer det den presenterat för medborgare och att de själva antyder på att medborgare har varierande vetskap om politiken så menar jag att detta ger utrymme och gör att politiken kan presentera en sak och göra en annan. Vissa politiker anser jag inte heller gör sitt bästa för att skapa jämlikhet och kan argumenteras vilja se en annan verklighet som inte är så jämlikt om jag jämför med den forskningsunderlag och teoretiska filosofi jag använt mig av. I vissa tillfällen kan jämlikhet rättfärdigas menar några politiker. Politiker anser i slutändan att det politiska systemet behöver förbättras och vissa menar att det politiska livet även påverkar det politiska systemet. Hurdan svensk politik skapar jämlikhet eller ojämlikhet är det splittrade meningar om.

Allt som allt verkar det som att politikers antaganden (det som sägs baseras på vissa tankar), verklighetsuppfattning (tankar skapas för att legitimerar det dem vill göra) och beslut (det som görs har inte riktigt sagts då vissa tankar undanhölls) inte alltid är i samklang med varandra då politikers verklighet (politiska livet och det politiska systemet), enligt dem, har tendenser att vara ojämlik, samt att vissa politiker inte verkar vilja se en verklighet som är jämlik. Jag kan därför konkludera att för att skapa en mer hållbar värld så är politikers verklighetsuppfattning (politikers verklighet och verkligheten de vill se) ett viktigt område som bör fortsättas granska för att skapa en transparent och ärlig politik.

18

Källförteckning:

Artiklar:

Norton M.I. and Ariely D. 2011. "Building a Better America--One Wealth Quintile at a Time." Perspectives on Psychological Science., 6 (9), 9-12.

Karlsson, R. 2006. På spaning efter framtiden. Universitetet i Bergen, Replikk volym 21, s. 78-83

Böcker:

Agyeman, J. 2013. Introducing just sustainabilities. London: Zed Books.

Bo Rothstein, Christina Garsten och Stefan Svallfors. 2015. Politiker utan mandat – De policyprofessionella i svensk politik. Dialogos förlag.

Illouz, E. 2007, Cold intimacies: the making of emotional capitalism, Polity Press, Malden, MA; Cambridge, UK.

Jacobsen, D.I., Järvå, H., 1958 & Wallin, B. 2012, Förståelse, beskrivning och förklaring: introduktion till samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och socialt arbete, Studentlitteratur, Lund.

Wilkinson, R.G. & Pickett, K. 2010, The spirit level: why equality is better for everyone, Penguin, London.

Föreläsningar:

Ariely, D. 2015, mars. How equal do we want the world to be, you'd be surprised. [online]. [Åtkomst: 04- 23 – 2015]. Ted Talks. http://www.ted.com/talks/dan_ariely_how_equal_do_we_want_the_world_to_be_you_d_be_surprised#t-137033

Wilkinson, R. 2011, juli. How economic inequality harms societies. [online]. [Åtkomst: 03-05-2015]. Ted Talks. https://www.ted.com/talks/richard_wilkinson#t-994944

Dokumentärer:

Dokument inifrån. https://www.youtube.com/watch?v=wWxdw2xBIpU

Internetkällor:

Bo Rothstein, Christina Garsten och Stefan Svallfors. http://www.dn.se/debatt/politikproffs-i-kulisserna-styr-utan-demokratiskt-mandat/. Publicerad 18 april kl 00:05, Dagens Nyheter, Debatt.

Janne Sundling. http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/pr-eliten-tar-oever-den-politiska-makten-13948. Publicerad 26 februari 2015 kl 06:45, Dagens samhälle.

Amerikanska Självständighetsförklaringen. http://sv.wikisource.org/wiki/USA:s_sj%C3%A4lvst%C3%A4ndighetsf%C3%B6rklaring. Hämtad 3 juni 2015, wikisource. Senast ändrad 13 mars 2013

19

Bilagor/Appendix:

Bilaga – Enkätsvar:

https://docs.google.com/spreadsheets/d/1Crr8Fo77G5tdH60xtVzuKFwXzPSyvad1T4Jstpl7ix4/edit#gid=220553716

https://docs.google.com/forms/d/1PoBE5DJBG2a24JDyvt5NdVg_HpzFjLhOyxcFWC9EyzY/viewanalytics

http://goo.gl/forms/nq7A1DeZc6

Bilaga – Tabell fråga 1 & 2:

Parti Kommun -politiker

Landstings -politiker

Riksdags -politiker

Politisk - sakkunnig

Informatör Kommunikatör Tal-skrivare

Politisk - sekreterare

Samhälls - politisk chef

Press-chef

Vänster-partiet

2 st

Social-demokraterna

1 st 1 st 3 st

Miljöpartiet

Folkpartiet 1 st

Moderaterna

Centerpartiet 1 st 1 st 1 st

Krist-demokraterna

1 st 1 st

Sverige-demokraterna

Bilaga – mejlet:

Hej!

Mitt namn är Robin Rushdi och jag pluggar samhällsvetarprogrammet med samhällsgeografi som huvudämne och hållbar utveckling som biämne på Uppsala Universitet.

20

Jag skriver för närvarande B-uppsats i Hållbar utveckling B och skulle behöva svar från politiker samt politiskt arbetande till min enkät (betalda sekreterare, informatörer, talskrivare mm). Jag hoppas därför att ni skulle vilja svara på enkäten och samtidigt vidarebefordra detta brev genom era kanaler, för att jag ska få en så stor spridning som möjligt? Ni får jättegärna också svara själva!

Denna undersökning ämnar att ta reda på hur verkligheten ser ut för politiker och politiskt arbetande. Frågan om jämlikhet är central i enkäten. Dessa frågor är övergripande, besvaras anonymt och görs genom Googles egna formulär.

Om ni har några åsikter är de hjärtligt välkomna! Enkäten är bara 13 korta frågor lång!

Här finner ni enkäten: http://goo.gl/forms/Xg8A3g4i86

-----------------------------------------Med vänliga hälsningar – Robin

Bilaga - svar som inte behandlats i fråga 10 är:

”Friskolor, inte friskolor i sig utan på grund av brister i resursfördelningen mellan skolor. ” ”Ja, flera saker. Att friheten för familjer/föräldrar att själva forma sin vardag är för liten.

Att skatterna är för höga, speciellt för många som är universitetsutbildade. Det senare gör att det är väldigt svårt att arbeta sig till rikedom i Sverige, utan det handlar snarare om vad man ärver av sina föräldrar eller om man har tur i bostadslotteriet. Svenska lärare är för dåliga, vilket gör att alla inte får en "fair" chans i skolan. Dåliga skolor stängs inte ned i tillräckligt stor utsträckning. ”

”Tillgång till utbildning och bildning”

Mycket fokus på skola och tidiga skeden i livet vilket jag helt ärligt kan hålla med om men som inte tillför denna uppsats något konkret förutom det faktum att politiker verkar, åtminstone i min erfarenhet, veta vart problemet ligger. Några kommentarer här ovan håller jag dock inte med.

”Flera av de strukturer som finns konserverar ojämlikhet. Ibland sägs det att kvinnodominerade yrken ska uppvärderas, men många politiska förslag tex kravet om att stoppa vinster i välfärden riskerar att ytterligare konservera kvinnors arbetsmarknad. Kvinnor går på deltider i offentlig sektor och nu riskerar vi ett samhälle där redskapen att bredda kvinnors arbetsmarknad minskar. Bristen på jämställdhet ökar ojämlikheten. Några av de värsta exemplen på ojämlikhet är kvinnors utsatthet för våld.”.

Det sista citatet är dock intressant men tangerar inte riktigt frågan utan kan ses, som de andra citaten här ovan, som övriga kommentar, dock är fortsättningen på detta citat relevant.

Centerpartisten skriver

Alltför lite görs för att fokusera på dessa riktigt allvarliga ojämlikhetsförhållanden. Kampen mot ojämlikhet sker alltför splittrat och med fel fokus, alltså består ojämlikheten. Fokus är

21

alltför ofta att försöka utjämna inkomstskillnader istället för att aktivt angripa ojämlikhet ur ett strukturellt perspektiv. ”

Fokuset på den politiska arenan är enligt denna centerpartistiska landstingspolitikern fel vilket vittnar för det antagande denna politiker anser att andra politiker gör. Kan beskrivas som att det inte finns en tillräcklig helhetssyn i just denna fråga.

Bilaga - första enkäten:

Enkäten finner ni här: http://goo.gl/forms/sge0pAHMhv

Att skicka till partiers infoadressmejl visade sig vara lönlöst då de inte hade möjlighet att massvidarebefodra mejlet utan hänvisade till att skicka individuella mejl till politiker. Ett problem som jag stötte på efter jag skickade enkäten var att frågan om definitionen kring jämlikhet blev en fråga som jag inte kunde bearbeta och därför valde jag att ersätta frågan med ”Vad är din definition av jämlikhet”. Frågan kring jämlikhet är genomgående i enkäten och därför är att förstå deras egen definition av jämlikhet viktig för att förstå deras andra svar. Därför gjordes mejlutskicken om och skickades till individuella politikers mejl. Frågan ”Vad i det politiska livet/systemet anser du hindrar skapandet av jämlikhet?” ändrades också till ”Enligt din erfarenhet, finns det något i det politiska livet eller det politiska systemet som gör den ojämlik eller hindrar jämlikhetsskapande?” för att på ett bättre sätt fråga om det finns något i en politikers liv som gör att den är ojämlik en annan politiker eller något i systemet som hindrar jämlikhetsskapande. Jag lade också till frågan ”Anser du att pengar har fått en större betydelse i dagens politiska arena?” för att se om politiker håller med forskningen eller inte, vilket är avgörande för att förstå deras verklighet.

22