STOCKHOLMS UNIVERSITET

Ekonomisk-historiska institutionen

Skogsindustrins import av rundvirke under perioden mellan 1945 och 2005.

PK-uppsats Vt. 2007

Författare: Peter Forssman

Handledare: Ronny Pettersson

Seminarieledare: Gunilla Peterson

Nyckelord: Rundvirke, virkesbalans, virkesförsörjning

1

Innehållsförteckning.

1.1 Inledning s 3

1.2 Syfte- och frågeställning s 4

1.3 Tidigare forskning s 4

1.4 Källmaterial s 8

1.5 Avgränsningar och disposition s 9

2. Svensk skogsindustri svenskt skogsbruk och svensk skogspolitik omvandling under

efterkrigstiden s 10

2.1 Svensk skogsindustri s 10

2.2 Svenskt skogsbrukssätt s 11

2.3 Svensk skogspolitik s 13

3. Svensk virkesmarknaden under efterkrigstiden s 14

3.1 Virkesmarknaden under efterkrigstiden s 14

3.2 Förhandlingar på virkesmarknaden s 14

3.3 Virkesmarknadens oligopolistiska struktur s 15

4. Utredningsläget rörande virkesförsörjningen och Svensk import av rundvirke under

efterkrigstiden s 16

4.1 Inledning s 16

4.2 Virkesförsörjningen och rundvirkesimport under efterkrigstiden s 16

4.3 Sammanfattning virkesförsörjningen och rundvirkesimporten under

Efterkrigstiden s 25

5. Allmänt om import av rundvirke under efterkrigstiden s 26

5.1 Förbrukningen av rundvirke under efterkrigstiden s 26

5.2 Tillväxten av rundvirke i virkesförrådet under efterkrigstiden s 28

5.3 Avverkningar av rundvirke under efterkrigstiden s 30

5.4 Sveriges utrikeshandel med rundvirke under efterkrigstiden s 31

5.5 Svenska export- och importpris på rundvirke under efterkrigstiden s 34

5.6 Importen av massaflis s 35

5.7 Rundvirkesmarknaden under efterkrigstiden s 36

6.0 Modo och SCAs import av rundvirke under efterkrigstiden s 37

6.1 MoDos virkesförsörjning före 1950 s 37

6.2 MoDos virkesförsörjning under efterkrigstiden s 37

6.3 MoDos import av rundvirke under efterkrigstiden s 39

6.4 SCAs import av rundvirke under efterkrigstiden s 41

6.4.1 SCAs virkesförsörjning före 1950 s 41

6.4.2 SCAs virkesförsörjning under efterkrigstiden s 41

6.4.3 SCAs import av rundvirke under efterkrigstiden s 43

6.5 MoDo och SCAs virkesförsörjning och import av rundvirke under efterkrigstiden s 43

7.0 Sammanfattande resultat s 44

Käll- och litteraturförteckning s 46

2

1.1. Inledning

Skogsnäringen var en av de viktigaste branscherna i den första industrialiseringsfasen under perioden

1850 – 1890 där Norrland och svensk skogsindustri betydde mycket. Skogsindustrins andel av

Sveriges totala exportvärde steg från 15% till 51% mellan 1846-1850 och 1866-1870. Norrlands andel

av Sveriges totala export av sågade trävaror steg till 80% 1866-1870.1 Skogsindustrin har varit den

näringsgren som stått för den största andelen av Sveriges nettoexport2 av industriprodukter under hela

efterkrigstiden och är således en av de näringsgrenar som har betytt mest för uppbyggandet av

välfärdskapitalismen.3 Exporten av sågade varor ökade efter nedgången under andra världskriget och

hyvlade varor producerades för hemmamarknaden. Massa- och pappersindustrin expanderade starkare

än sågverksindustrin på grund av efterfrågan på virkesråvara. Den integration mellan olika grenar av

skogsindustrin som ägde rum under efterkrigstiden rörde biprodukter från sågverk till massaindustrin

och massaindustrins leveranser av massa till pappersindustrin.4 Mekaniseringen av skogsbruket och

stordrift påbörjades under efterkrigstiden med koncentration som inleddes på 1960-talet med ökade

avverkningar. På 1970-talet försämrades utsikterna i skogsbruket i takt med det försämrade

ekonomiska läget då skogsnäringen blev olönsam på grund av högre kostnader i Sverige än i de

viktigaste konkurrentländerna. Massa-, pappers- och sågverksindustriernas utbyggnad hindrades av

virkesbristen och under första hälften av 1980-talet var tillståndet på virkesmarknaden turbulent. Köp

av små kvantiteter av rundvirke utomlands blev en företagsstrategi för att pressa ned priset.

Virkesutbudet hos enskilda skogsägare låg i fokus för den skogspolitiska debatten på 1980-talet och

virke importerades till Sverige. På 1990-talet ökade importen trots ett ökat virkesuttag och stigande

virkesförråd då utländskt virke var billigare än det svenska.5

Den så kallade svenska modellen6 föreligger på det skogliga området med skogsindustrins

råvarubehov och fackföreningarnas vilja att säkra sina medlemmars sysselsättning. Således har en

samsyn på det skogliga området förelegat. De intressegemenskaper som förelåg var bland annat

skogsbolagens vilja att öka sin produktion och fackföreningarnas vilja att hålla sina medlemmar

sysselsatta. De intressekonflikter som förelåg var bland annat att regeringen stöttade skogsbolagen

samt att fackföreningar och att småskogsbruket kom i kläm när storskogsbruket köpte upp skogsmark.

Koalitionsparterna socialdemokraterna och Bondeförbundet hade på 1950-talet också olika syn i

frågan där Bondeförbundet stödde småskogsbruket.7

1 Hasslum (1993), s. 27. 2 Bruttoexport minus bruttoimport och följande bytesbalanssaldo.3 Skogsstatistisk årsbok (2004), s. 244.4 Svensk skogsindustri i omvandling Del 1 (1971), s. 68-102, 295-385 & Del 2 s. 9-35 & 50-69.5 Luhr & Wirten (1991), s. 9-61.6 En form av korporativism mellan stat, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.7 Eliasson & Hamilton (1999), s. 83-93.

3

1.2. Syfte- och frågeställningar

En övergripande frågeställning för hela uppsatsen skulle kunna formuleras på följande sätt:

Hur har virkesförsörjningens problem sett ut? Vilken roll har importen spelat enligt offentliga

utredningars bedömningar av virkesförsörjningen på lång sikt för hela landet? Hur har MoDo och

SCA:s strategier i virkesförsörjningsfrågan sett ut under efterkrigstiden?

En första uppgift är att gå igenom källmaterialet och följa offentliga utredningarnas bedömning av

virkesförsörjningen och importens roll i denna under efterkrigstiden. Jag avser att följa offentliga

utredningarnas bedömningar av virkesförsörjningen och importens roll i denna under efterkrigstiden.

Med virkesförsörjningsproblematiken avses inhemsk virkesförsörjning av rundvirke såsom

avverkningar och importen av rundvirke sett utifrån statens perspektiv som aktör. Vilken roll

tilldelades importen i centrala skogspolitiska utredningar och hur förändras den rollen över tid? Jag

kommer även att försöka dra egna slutsatser utifrån de olika utredningarnas bedömningar, dels i

virkesförsörjningsfrågan och dels beträffande importen av rundvirke och det som vid en källkritisk

bedömning faktiskt har hänt.

En andra uppgift är att med hjälp av officiell skogsstatistik undersöka hur virkesförsörjnings-

problematiken får sin lösning via ökade avverkningar och ökad import, samt vilket samband som finns

mellan avverkningar och nettoimport. Orsakas nettoimporten av rundvirke av bristen på avverkningar?

Hur kommer det sig att importen av rundvirke har legat på en låg nivå under hela efterkrigstiden tills

1970-talet då den öka snabbt?

En tredje uppgift är att undersöka importens roll i två företags strategier med hjälp av

företagsmonografier. I anslutning till detta studeras hur två företag nämligen MoDo och SCA har löst

sina interna virkesförsörjningsproblem och importens roll i dessa företags strategier. Importen sätts in i

sådant strategisammanhang där också förvärv av skogsmark (i Sverige) och utomlands ingår.

1.3. Tidigare forskning

Tidigare forskning kring problematiken som berör importen av rundvirke8 under efterkrigstiden är

ringa. De utredningar och den litteratur som har studerats presenteras nedan och är deskriptiv till sin

karaktär. Först studeras de offentliga skogliga utredningarna bland annat för att få utredarnas bild av

virkesförsörjningen och importen av rundvirke sett ifrån statsmaktens perspektiv som aktör för att se

hur staten löste virkesförsörjningsproblematiken på samhällelig makronivå som en aktör tiden tills

8 Rundvirke är upparbetade (kvistade och kapade) trädstammar som kan användas för till exempel skogsindustriella ändamål eller som bränsle. ...

4

1970. Sen studeras företagsmonografierna Från Galtströms järnbruk till SCA och SCA 50 år samt

MoDo 1940-85 och Från naturskog till kulturskog för att få beskrivet hur SCA och MoDo löste sin

virkesförsörjningsproblematik utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv.

Utredningen ang. skogsindustrin i Södra Sverige1952 såg importen av rundvirke som en insatsvara

inför sågverksindustrins export av sågade och hyvlade varor bland annat för att importen minskade

transportkostnaderna samt uppbringade stordrifts- och komparativa fördelar inom skogsnäringen när

det gällde exporten av skogsindustriprodukter.9 Det förelåg således ett ömsesidigt samband mellan

import och avverkningar av rundvirke samt produktion och export av skogsindustriprodukter.

Utredningen ang. allmän förfogande- och ransoneringslag 1950 ansåg att tidsfaktorn inte fick

underskattas då det gick snabbare att importera virke än att avverka virke när självförsörjningsbehovet

inte längre måste täckas via regleringar och ransoneringar såsom under andra världskriget.10 Södra

Sveriges skogsindustriutredning 1950 menade att det också förelåg underskott i virkesbalansen för

Norra Sverige på 1950-talet och importbehov såväl ifrån Södra Sverige som Finland och Norge då

marknaden var uppdelad i kartelliserade handelsområden.11 1960 års jordbruksutredning menade att

på 1960-talet förekom frekventare köpvirke ifrån Norge och Finland, det så kallade utvidgade

inköpsområdet uppe i Norrbottensområdet, eftersom det uppfattades som illojal konkurrens att

norrländska skogsbolag köpte virke från södra Sverige. Handeln med köpvirke och

marginalkvantiteter utomlands förekom frekvent på grund av att virkesmarknadens tillgång- och

efterfrågekvantiteter såg olika ut inom de olika marknadsområdena.12 Virkesbalansutredningen 1964

menade att en kraftig utbyggnad av skogsindustrin och brist på egna virkestillgångar orsakade import

av rundvirke. Både import och export över gränserna gentemot Norge och Finland ökade och ett

nettoimportöverskott förelåg gentemot Norge.13 Västsvenska skogsindustriutredningen 1966 menade

att virkesbalansunderskott rådde i Europa medan virkesbalansöverskott förelåg i Sverige så

möjligheterna till import av rundvirke var högst begränsade ifrån Europa och snarast så beräknades

exporten dit stiga.14

1970 års långtidsutredning menade att importen av vedråvara på 1970-talet ökade från Sovjet via avtal

med Finland som ett led i den så kallade byteshandeln mellan Finland och Sovjet. Låga avverkningar

ledde till att virkesförrådet sinade och drog upp importen och det uppstod konkurrens om rundvirket

mellan inhemska förbrukare och rundvirkesexportörer.15 1971 års långtidsutredning16 menade att

statsmakten ville lösa virkesförsörjningsproblematiken genom att förmå småskogsbruken att avverka 9 SOU 1953:19 s. 160-164.10 SOU 1952:24 s. 193-196.11 SOU 1956:33 s. 150-155.12 SOU 1963:63 s. 9-12.13 SOU 1968:9 s. 55-61.14 SOU 1969:21 s. 14-21.15 SOU 1970:71 s. 201-205.16 SOU 1971:5 s. 139-155.

5

mer men företagen agerade via köp av virke utomlands på grund av konkurrensförhållanden på

virkesmarknaden och regionala obalanser. Skogspolitiska utredningen 1965 menade att en

marginalimport av rundvirke förekom dels på grund av låga avverkningar men också på grund av att

utländskt virke var billigare än svenskt virke. Import till underskottregioner var också mindre

uppseendeväckande än illojala aggressiva köpvirkesaktioner.17 Importen ökade både ifrån Norden och

Östeuropa. Import av rundvirke fyllde också en roll som strategisk insatsvara inför skogsindustrins

export av sågade trävaror.18 Långtidsutredningen 1984 menade att avverkningarna minskade på 1970-

talet och fick täckas av rundvirkesimport då virkesförrådet sinade på grund av småskogsbrukets ringa

avverkningsbenägenhet. Låga avverkningar och avverkningsobenägenhet inom småskogsbruket under

hela 1970-talet ökade importen, Sverige blev en nettoimportör av rundvirke.19

Virkesförsörjningsutredningen 1979 beskrev på 1980-talet att produktionen inom skogsindustrin

begränsades på grund av brist på virke vilket ledde till ett produktionsbortfall på miljardbelopp på

1970-talet. Avverkningarna i slutet av 1970-talet hade också sjunkit från den långsiktiga nivån 75 milj.

m³sk till 55-60 milj. m³sk 1977-1980. Detta hade fått till följd att skogsindustrins virkeslager minskat

samtidigt som importen av rundvirke ökat under 1970-talet. Trots kraftig virkesprishöjning så har

problematiken kvarstått. Utredningen konstaterar att nettoimporten av rundvirke ökade från 1970-

talets mitt.20 Långtidsutredningen 1987 undersökte sambandet i Västeuropa mellan efterfrågan på

skogsråvara och försäljning av skogsindustriprodukter. Sambandet som styrde importen av rundvirke

på aggregerad nivå var nationalinkomstens och befolkningsökning. Förrådsuttag och import fungerade

också som stabilisatorer för att reglera över- och underutbudssituationer på virkesmarknaden.21

Jordförvärvsutredningen 1999 beskriver på 2000-talet att rundvirkesmarknaden är globaliserad och

internationellt rörlig. Såväl import av rundvirke, inhemsk rundvirkesförbrukning som export av

rundvirke förekommer när marknaden har avreglerats. Dock beskrivs detta lite i olika utredningar på

2000-talet. En oro uttrycks för importens utveckling på grund av tillkomsten av så kallade

skogsspekulanters handel med skogsfastigheter. Staten är orolig för att skogsspekulanter skall köpa

skogsfastigheter och avverka allt virke så att importen stiger på lång sikt på grund av detta. Faktorer

såsom köpares import av rundvirke och säljares export bidrar också till att styra prisbildning och

utbudskvantiteter av rundvirke.22

17 SOU 1973:14 s. 62-97.18 SOU 1971:5 s. 139-155.19 SOU 1984:4 s. 309-314.20 SOU 1981:81 s. 9-15.21 SOU 1987:3 bilaga 6 s. 9-14 & 96-97.22 SOU 2001:38 s. 9-16.

6

Efter att jag ovan har presenterat hur utredningsläget sett ut på samhällsnivå beskrivna av de olika

utredningarna övergår jag till att beskriva hur tidigare forskning skildras i företagsmonografierna

vilket ger en bild av företagens virkesförsörjning på rundvirkesmarknaden.

Skogsindustri i omvandling beskrev att vid 1950-talets början förelåg överutbyggnad av skogsindustrin

i Norrland medan det i Södra och Mellersta Sverige fanns möjligheter att bygga ut skogsindustrin.

Mellan 1938-1962 ökade virkesförrådet med i genomsnitt 1,2 procent per år vilket tyder på att

virkestillväxten var större än avverkningarna. Virkesbehovet ökade starkt vid slutet av 1960-talet

vilket också markerar början på importens ökning. Virkesmarknadens intressegruppering och

prisbildningsprocess styrde importbehov för sågtimmer och massaved i syfte att pressa ned priset där

privata uppköpare och importörer av rundvirke spelade en betydelsefull roll i industrins

råvaruförsörjning bland annat genom att köpar- och säljarsidan av rundvirke har försökt att styra

prisbildningen. Virkesmarknaden hade en kartelliknande och oligopolistisk struktur. Avverkningar

hade stigit rejält från 36,3 milj. m³sk till 53,7 milj. m³sk mellan 1958/59 och 1968/69 vilket tyder på

att en stordrift gjorde sig gällande inom skogsbruket och skogsindustrin. Utrikeshandeln med

rundvirke rörde främst handel med Norge och Finland med export till Norge av massaved och import

av rundvirke från Finland.23

Forskarna Luhr och Wirten har beskrivit virkesmarknaden igår och idag under efterkrigstiden. De

menade att prisbildningen var det effektivaste sättet att påverka utbudet av rundvirke på en

centraliserad och oligopolistisk marknad där säljare representerades av skogsägarföreningar och

köparna av industrins intresseorganisationer. På 1980-talet blev de enskilda småskogsägarna de nya

syndabockarna i takt med att virkesimporten fick täcka den inhemska bristsituationen. På 1990-talet

skedde en avverkningsökning i småskogsbruket. Storbolagen har också inlett en maktkoncentration

med företagsuppköp och köp av skogsmark såväl i Sverige som utomlands.24 Enligt bland annat Luhr

och Wirten fungerade import av rundvirke i ännu högre grad som buffertar på en trögrörlig

oligopolistisk marknad där virkeskarteller styrde såväl utbud som pris på rundvirke på 1990-talet och

den inhemska svenska marknaden internationaliserades mot europeiska konkurrentländer.25

MoDo 1940-85 beskrivet av Torsten Gårdlund under efterkrigstiden skötte sin virkesförsörjning via att

skogsbolag med skogsmark köptes upp. Dessutom omfattade traditionellt köpvirke och köp av virke

utomlands en normalt förekommande strategi. Stora mängder skog köptes från Domänverket och virke

köptes ifrån Finland samt mellersta och södra Sverige. Modo och SCA samverkade via virkesbyten för

att minska transportkostnaderna på 1950-talet då det var sänkta anskaffningskostnader för virket de

ville åt. MoDos egna skogar svarade för 25% av virkesbehovet och självförsörjningsgraden var 25% 23 Wohlfart (1971), Del 2 s. 9-35 & 50-69.24 Luhr & Wirten (1991), s. 9-61.25 SOU 1990:14 s 9-14 & Bilaga 8 s. 107-111.

7

men resten av virket fick MoDo köpa in. Ryssland och Finland var frekventa virkesexportörer till

Modo liksom det hämtades virke från Brasilien.26

Haslum beskrev att utifrån de norrländska dotterbolagen Sundsvallsgruppen, Kramforsgruppen,

Holmsundsgruppen och Munksundsgruppen skedde en fusion av skogsbolagen till SCA på 1950- och

1960-talet. SCA köpte upp skogsbolag med skogsmark i Sverige och utomlands från och med 1960-

talet. SCA:s samarbetade också med MoDo. SCA utnyttjade avverkningsrätter, köpte skogsbolag för

ökat skogsinnehav och ingick samgåenden med andra skogsbolag före köpvirkes- och

marginalkvantitetsaffärer dvs. köp av virke inom landet och utomlands. För SCA hade

självförsörjningsgraden en stor betydelse i virkesförsörjningsfrågan.27

1.4. Källmaterial

Källmaterialet utgörs av offentliga skogliga utredningar, långtidsutredningar, offentlig statistik över

skogsbruket och företagsmonografier som jag har gått igenom i syfte att få en inblick i skogliga frågor.

Staten och företagen har olika syn på virkesförsörjningsproblematiken till exempel att staten vill öka

avverkningarna och företagen agerar via marginalkvantiteter dvs. köp av virke utomlands för att pressa

ned virkespriset. Detta kan tyda på att ett konfliktperspektiv föreligger mellan de enskilda skogsägarna

och skogsindustrins intressenter. De olika utredningarna för fram olika kvantitativa mått för

virkesmarknadens utbuds- och efterfrågesida såsom t.ex. avverkningar och import samt

rundvirkesförbrukning där källbeskrivningen är så otydlig att det inte framgår om siffrorna är

utredningarnas egna bedömningar eller om de hämtats från skogsstatistisk årsbok. Utredarna var också

själva involverade i skogsnäringen dvs. de satt på två stolar när de både utredde skogliga frågor och

arbetade eller drev företag inom skogsbruket. Detta kan ha bidragit till att de olika utredningarna har

kommer fram till olika bedömningar och i hög grad anammar den gängse bilden av småskogsbruket

som föreligger.

De offentliga utredningar som har använts är de som berör skog, virkesförsörjning och import. De ger

en god bild av utredningsläget i fråga om virkesförsörjning och import. De ger även en bild av på

vilket sätt som skogsindustrin har agerat i syfte att täcka sin virkesförsörjningsproblematik. Ett

källkritiskt problem är att de olika utredningarna ofta kommer fram till olika bedömningar angående

virkesförsörjningen och rundvirkesimporten. Långtidsutredningarna tar upp mål inom ekonomiska

politiken där skogspolitiken ingår liksom förekomst av utrikeshandel tas upp. Ett källkritiskt problem

är att långtidsutredningarna hämtar sitt material okritiskt från tidigare utredningar.

26 Gårdlund (1986) s. 9-33, 67-77 & 108-167.27 Hasslum (1993), s. 28, 48-50, 130-149, 175-187 & 233.

8

Statistiken är relativt tillförlitlig rörande virkesmarkesmarknadens utbuds- och efterfrågesida förutom

rundvirkesförbrukningen (samt brutto- och nettoavverkningar)28 där statistik för arbetsställen under

fem sysselsatta inte finns med, vilket kan innebära att avsevärda kvantiteter rundvirke inte registrerats.

Från den offentliga statistiken har hämtats uppgifter om förbrukning av rundvirke, tillväxt i

virkesförrådet, avverkningar och utrikeshandel med rundvirke. Även export- och importpriser har

excerperats och används.

Företagsmonografierna visar hur två stora företag har lagt upp sin virkesförsörjning vilket avslöjar

företagens olika strategier på virkesmarknaden i syfte att täcka sin egen virkesförsörjning. Ett

källproblem är att relativt lite är nämnt om importens roll i företagens virkesförsörjning.

1.5. Avgränsning och disposition

Eftersom forskningar rörande virkesförsörjning och import av rundvirke är ringa har således

avgränsning skett till tidsperioden efter andra världskriget. Det är således importen av rundvirke och

massaflis som studeras. Dispositionen ser ut på följande sätt. Först beskriver jag den svenska

skogsindustrins, svenska skogsbrukets och svenska skogspolitikens historia i syfte att ge en inblick i

den näring som ledde Sverige under den första industriella revolutionen. Sen beskrivs

virkesmarknaden i syfte att ge en inblick i hur den är organiserad och fungerar. Därefter påbörjas den

egentliga undersökningen där utredarna presenterar sina bedömningar av virkesförsörjningen och

importen av rundvirke beskrivs. Sedan följer ett avsnitt allmänt om import av rundvirke under

efterkrigstiden som beskriver det faktiska läget rörande den inhemska virkesförsörjningen och

importen av rundvirke dvs. virkesförsörjningsbalansens tillgång- och efterfrågesida. Därefter följer en

studie på mikronivå där ett par företag som strategier beskrivs för att se hur de löser sin

virkesförsörjningsproblematik och vilken roll importen spelar i dessa företagsstrategier.

2.0 Svensk skogsindustri, svenskt skogsbruk och svensk skogspolitiks

omvandling under efterkrigstiden

28 Med bruttoavverkningar avses volymer av alla stammar som avskiljts från stubben, således även fällda träd men ej tillvaratagna stammar. (till exempel röjningsstammar) Med Nettoavverkning avses stammar som helt eller delvis har tillvaratagits.

9

I slutet av 1800-talet var Sverige fortfarande ett jordbrukssamhälle med ett omfattande småskogsbruk

men övergick till att bli ett industrisamhälle med storskogsbruk på 1900-talet och sedan ett

postindustriellt samhälle vid 2000-talets början där både små- och storskogsbruken växte och blev en

del av den internationella globaliserade ekonomin. 29 Nedan beskrivs hur svensk skogsindustri, svenskt

skogsbruk och svensk skogspolitik har förändrats från 1950-talet till 2000-talets början.

2.1 Svensk skogsindustri

Skogsnäringen var den sektor som ledde Sverige genom den första industriella revolutionen från 1850

tills 1900-talets början där svensk skogsnäring spelade en betydelsefull roll i industrialiseringen av

Sverige främst via nettoexporten. En mekanisering och motorisering ägde rum inom skogsindustrin

efter andra världskriget vilket minskade sysselsättning och främjade demografisk omvandling från

land till stad.30

Från slutet av 1940-talet till 1970-talets början var den ekonomiska tillväxten hög men Sverige drogs

in i en industrikris 1976 på grund av oljekrisen 1973 och misslyckad överbryggningspolitik31 samt för

höga löneökningar 1975-1976 sett ur samhällsekonomiskt perspektiv. Sveriges omvandlades

demografiskt från land till stad med under 20% av befolkningen som bodde i glesbygd under

efterkrigstiden. Skogsindustrins behov under expansionsfasen vid 1950-talets början av mer råvara och

fackföreningarnas vilja att säkra sina medlemmars sysselsättning skapade en intressegemenskap kring

skogsanvändningen. Staten var positiv till den exportinriktade skogsindustrins expansion och ökad

efterfråga på skogsråvara gynnade skogsägarna och deras organisationer och skogsägarna investerade

själva i förädlingsledet genom att bygga egna skogsindustrier.32

Den integration som ägde rum mellan sågverk samt massa- och pappersfabriker under efterkrigstiden

rörde biprodukter från sågverk till massaindustrin och massaindustrins leveranser av massa till

pappersindustrin.33 Småskogsbruken avverkade även virke och skogsindustrin dvs. sågverk, massa-

och pappersindustrier köpte virke av små- och storskogsbruket. Exporten av sågade varor samt massa

och papper svarade för en nettoexport med 53 miljarder 1990 dock med en minskande andel av

Sveriges samlade export från 45% till 24% från 1950-talet till 1970-talet trots ökande produktion.

60 procent av sågverksindustrins produktion exporterades utomlands samt svarade för 20 – 30 procent

av landets totala export av skogsindustriprodukter av sågade varor, massa och papper. Sveriges andel

av totala världshandeln med trävaror var 16 procent på 60-talet.34 Sågverksindustrins volym- och

29 Hagner (2001), s. 187-201.30 Schön (2000), s. 427-431.31 Överbryggningspolitiken var den politik som fördes mellan 1974-1976 i syfte att överbrygga lågkonjunkturen efter Gunnar Strängs kontraktiva penningpolitik.32 Hagner & Pettersson (2005), s. 361-371.33 Svensk skogsindustri i omvandling Del 1 och Del 2 (1971), Del 1 s. 68-102, 295-385 samt Del 2 s. 9-35 & 50-69.34 Svensk skogsindustri i omvandling (1971), s. 11-24.

10

produktivitetstillväxt saktade av mellan 1950 - 1975. Produktionen av sågade och hyvlade varor steg

från 6,5 miljoner m³ skogskubikmeter 1950 till 14 milj. m³sk 1975 för att sen stagnera på 11 milj. m³sk

resten av 1980- och 1990-talet. Sågverken strukturrationaliserades med nedläggning av mindre sågar.

Sågverksindustrin har strukturerat om sin verksamhet med kundorientering på hemmamarknaden och

marknadsetablering utomlands.

Världsefterfrågan på papper steg med 130 % mellan 1950-talet och 1969. Västeuropa, Nordamerika

och Japan svarade för 80 % av världsförbrukningen. Av Sveriges export av papper och papp gick 80 %

till Västeuropa.35 Tillverkningen och förbrukningen av massa och papper steg med 200 % medan

importen steg med 400 % inom Västeuropa åren mellan 1953 och 1968. Efter 1969 så har exporten för

massaindustrin minskat medan den har ökat för pappersindustrin. Produktion av massa steg från 3

milj. ton till 9,6 milj. ton mellan åren 1950 och 1974. Massaindustrin stagnerade 1978 men

integrerades dessförinnan med pappersindustrin. Produktionen av papper och kartong ökade med

mellan åtta till nio procent per år tills 1974 för att öka långsammare sedan. Massa- och

pappersindustrin mötte framtiden på 1980- och 1990-talet via kostnadseffektivitet och storskalighet

samt en etablering till utlandet med ökat anställda och verksamheter där.36

Nedläggningen av massafabriker och pappersbruk har påskyndats sedan 1960-talet och fyra stora jättar

dominerade på 1990-talet skogsindustrin nämligen Enso, Stora, SCA och MoDo. Problem finns i och

med att oligopol föreligger på marknaden med följden att mindre avverkningar görs.

Konkurrenslagstiftningen fungerar inte då prissamverkan, marknadsdelning och inköpskarteller

förekommer.37 Tillväxten beräknas ligga på 100 milj. m³sk och uttaget på 70 milj. m³sk under hela

2000-talet.

2.2 Svenskt skogsbrukssätt

Genom tidigare virkesbalanser38 konstaterades att en väsentlig överutbyggnad av skogsindustrin

förelåg i södra Sverige medan Norrland stagnerade.39 Skogsbrukssätt 1900-1950 av Enander beskriver

Skogsstyrelsens utredning om skogslagstiftningen 1942-1946 vilken syftade till lönsamhet och jämn

avkastning. Skogsvården intensifierades och osund fastighetsspekulation skulle förhindras. Äldre

kalmarker och skräpskogar skulle beskogas.40 Inför 1948 års skogsvårdslag skedde en övergång till

uthålligt skogsbruk. Skogsbrukssätten påverkar faktorer såsom tillväxten av virke och senare

avverkning av virke.

35 Svensk skogsindustri i omvandling (1971), s. 358-385.36 Hagner & Pettersson (2005), s. 361-371.37 Hagner (2001) s. 65-97.38 Utbuds- och efterfrågeläget på rundvirke.39 Svensk skogsindustri i omvandling Del 2 (1971), s. 3-22.40 Enander (2001), s. 91-101.

11

Skogsbrukets utveckling 1950-1990 visar att tillgången till skog och marknader i Västeuropa var

grunden för skogsindustrins framväxt vars gränser sattes av virkesförrådets storlek och tillväxten i

skogen. Det var en förbättring av skogstillståndet och utnyttjande av skogsmarkens

produktionsförmåga som stegrade tillväxten med 20 milj. m³sk till 80 milj. m³sk från 1920 till 1960.

Slutavverkningar minskade den takten med 10 milj. m³sk i början av 1970-talet på grund av

slutavverkningar, stormar och insektsskador. Sedan dess har tillväxten ökat till 100 milj. m³sk på

1990-talet som resultat av gödsling, dikning, flygbesprutning och igenplantering av nedlagd

jordbruksmark. Skogsbrukets utveckling bestäms av tillväxtens och avverkningarnas storlek som via

virkesförrådets förändring utvisar skogsbrukets tillstånd. Tillväxten har legat på 95-100 milj. m³sk

mellan 1990-2006 och avverkningarna har stigit från 65.6 milj. m 3sk till 82 milj. m³sk mellan 1990-

2002. Den årliga skogsarealen har ökat från 45 000 ha 1950 till 115 000 ha 1995 beroende på odling

och återväxt.41 Enander har visar hur skogsbeståndet utvecklats i samspel med skogspolitiken. När

Sverige hade kommit över virkessvackan i början av 1990-talet och virkesbrist inte längre hotar får

skogsbruket sin guldålder och privata skogsägare sattes i fokus för lagstiftningen 1993 efter 1970-

talets stora kalhyggen. Skogslagstiftningen och skogsbrukssättens reglering har under hela

efterkrigstiden varit en kohandel mellan skogsbrukets och skogsindustrins intresseorganisationer,

fackföreningsrörelsen och riksdagspartierna varvid produktions- och miljömål har blivit jämställda

mål. Skogsvårdens intensitet har dock minskat efter 1993 men skogsvården har delegerats till de

enskilda skogsbruken och är inte längre en statlig angelägenhet. Skogsbrukets rationalisering och

mekanisering har varit omfattande dels för att sänka skogsbrukets kostnader och dels för att underlätta

skogsarbetet. Arbetsprocessernas förenkling och mekanisering har varit omfattande och har

effektiviserats två tredjedelar jämfört med femton år tidigare.42

2.3 Svensk skogspolitik

Skogsbrukets omvandling ägde rum inom ramen för en förändrad skogslagstiftning dvs. 1948 och

1979 års skogspolitiska lagar. Skogspolitiken inriktades på målet virkesförsörjning åt industrin medan

skogen fungerade som extrainkomst åt jordbrukets dvs. kombinerat jord- och skogsbruk under

vinterhalvåret och resten av året jordbruk.

1948 års skogspolitiska beslut var en reaktion mot omfattande vedhuggningar, avverkningar av virke

och låg återväxt. Målet var också att öka avkastningen genom förbättrad skogsvård.

Virkesproduktionen skulle generera ökad export baserad på industriell expansion. Resultaten av

industriella avverkningsmetoder under efterkrigstiden i skogsbruket blev kalhyggena (och importen av

virke vid 1960-talets slut). Skogsvårdsstyrelsens strategi och tillämpning av lagstiftningen har varit

41 Hagner & Pettersson (2005), s. 371-379.42 Enander (2003), s. 175-181.

12

rådgivande för de som enligt frivillighetsdoktrinen har haft viljan att medverka till att avverka virke

och ordergivande för privata skogsägare med egna idéer rörande avverkningar och skogsskötsel.

1979 års skogspolitiska beslut tillkom mot bakgrund av att industrins virkesbehov översteg tillväxten

och en nedskärning av att industrikapaciteten hotade inom ett årtionde på grund av att avverkningarna

måste uppgå till 75 milj. m³sk. Nu gällde snarast avverkningsskyldighet och viss import av virke.

Skogen odlades, tallar och virke importerades från utlandet.43 På 1980-talet framfördes åsikter om att

produktionsmålet konkurrerade med miljömålet men i samband med bland annat ökad virkesimport

från 1980-talet mildrades produktionsmålet och miljömålet tillkom i takt med att vi såg en övergång

till vad Ulrich Beck kallar risksamhället. Skogsbruket avreglerades från 1990 samtidigt som målen om

virkesförsörjning för export och till inhemsk energianvändning ansågs uppfyllt. Ökade

luftföroreningar, markförsurning och global klimatförändring hotade vilket låg bakom 1993 års

skogspolisiska beslut där produktions- och miljömålet blev jämställda med uthållig god avkastning

och biologisk mångfald samt ingen ökad råvaruanvändning.44

1993 års skogspolitiska beslut syftade till en total översyn av skogspolitiska medel och mål om

produktions- och miljömålet. Målet om hög och värdefull virkesavkastning var uppnått men det brast i

skogsskötseln trots att skogsbruket inte skulle bedrivas lika intensivt som tidigare.45 Det var

miljöopinionen och befarad virkessvacka som var orosmomenten och man ville att skogsbruket skulle

bli en förnyelsebar resurs via tillväxt i virkesförrådet, avverkningar och odling men också via

markavsättningar genom att 5% av skogsarealen avsattes för att skydda växt- och djurliv dvs.

biologisk mångfald och biotopskydd liksom skog som rekreationsområde.46 Miljömålet vann insteg.

3.0 Svensk virkesmarknad under efterkrigstidenVirkesmarknadens struktur är oligopolistisk vilket beror på att skogsägarna i form av skogsbruken

som säljare av rundvirket enbart förhandlar gentemot skogsindustrins intressenter i form av sågverk,

massa- och pappersindustri som är köpare av rundvirket.

43 Hagner (2001), s. 54-112.44 Eliasson & Hamilton (1999), s. 83-93.45 SOU 92:76 s. 11-22.46 SOU 92:76 s. 55-165.

13

3.1 Virkesmarknaden under efterkrigstiden

Luhr och Wirten har beskrivit den svenska virkesmarknaden. De har gett en historisk återblick och

beskrivit att under 1950-talet så hade Sverige ett virkesöverskott. Det ägde rum en mekanisering av

skogsbruket över landet och skogsägarföreningar började köpa och bygga ut massaindustrin i slutet av

1950-talet för att öka möjligheten att avsätta medlemmarnas virke.47 På 1960-talet skedde en

utbyggnad av skogsindustrin och en koncentration inom massa- och pappersindustrin. Under 1970-

talet upphörde råvaruöverskottet och när massa- och sågverksindustrin byggdes ut ledde det till

virkesunderskott. Lagerstödspolitiken inleddes 1975 i samband med överbryggningspolitiken för att

lindra den ekonomiska svackan och 1977/78 såldes lager till förlustpriser.48 Under första hälften av

1980-talet var det oroligt på virkesmarknaden. En stark efterfrågan lockade olika virkesköpare att

komma över virke genom att köpa virke utomlands. Den skogspolitiska debatten hårdnade när

virkesutbudet från enskilda skogsägare och utländskt virke de facto. importerades. Sågverken inledde

en specialisering och koncentration. Under andra hälften av 1980-talet fortsatte ägarkoncentrationen i

massa- och pappersindustrin. Svenska skogsresurser fortsatte att växa. Skogsägarföreningarnas roll

som virkesförmedlare stärktes och avverkningsökningen kom från småskogsbruket.49 Under andra

hälften av 1980-talet ökade skogsavverkningarna i landet i huvudsak inom småskogsbruket,

virkesutbudet och virkesförråd ökade därmed. Virkesbalanssituationen i landet förändrades, dvs. utbud

och efterfrågan på rundvirke, och det blev överskott på svensk virkesråvara. En internationell

råvarumarknad tillkom på 2000-talet. Svensk massaved pressades nedåt i prisnivå och skogsägarna

måste också skaffa annan avsättning för skogsråvaran.50

3.2 Förhandlingar på virkesmarknaden

Virkespriserna bestämdes via förhandlingar mellan parterna på virkesmarknaden områdesvis i södra

Sverige, mellersta Sverige och norra Sverige. Säljarsidan representerades av skogsägarföreningar och

köparsidan av skogsindustrins intressenter såsom sågverk, pappers- och massaindustrier. Priserna som

framförhandlades mellan skogsägarföreningen och skogsindustrins intresseorganisationer inom fem

prisområden blev normerande för hela virkesmarknaden på grund av virkesmarknadens oligopolistiska

struktur där köp och försäljning av virke från utlandet ingick i syfte att styra prisbildningen. Parternas

mål var att åstadkomma en fri virkesmarknad och prisbildning utan statlig styrning medan staten i

praktiken fungerade som en aktör.51 Virkesmarknadens parters industristruktur, skogliga

ägarförhållanden och traditioner är avgörande för svenska virkesmarknadens intressegruppering och

prisbildningsprocess.52 Försäljningsformerna för rundvirke är många som en skogsägare kan välja

mellan utgående från konjunkturläge och ekonomisk situation t.ex. stämplad rotpost som innebär att

47 Luhr & Wirten (1991), s. 46.48 Luhr & Wirten (1991), s. 50-53.49 Luhr & Wirten (1991), s. 54-57.50 Luhr & Wirten (1991), s. 58-61.51 Luhr & Wirten (1991), s. 9-11.52 Svensk skogsindustri i omvandling Del 2 (1971), s. 22-39.

14

köparen erbjuder ett fast pris på hela avverkningen. Massaindustrin köper rotposter för att försvaga

skogsägarnas förhandlingsposition och för att bilda sig en uppfattning om rundvirkesmarknaden i

leverantörsledet och skogsägarna kan sen sälja sitt virke i form av en rotpost.53 De flesta köparparter

som har ingen eller lite skog, köper större delar av sin råvara från andra skogsägare bland annat från

Domänverket och sågverk byter även sågflis och massaved mot timmer.54

3.3. Virkesmarknadens oligopolistiska struktur

Svensk skogsindustri strukturomvandlades via inköpsbolag och karteller och massafabriker samt

pappersbruk lades ned på löpande band sedan 1960-talet. Svensk skogsproduktion har kännetecknats

av avverkningar och import av virke och export av skogsindustriprodukter i form av sågade och

hyvlade varor samt massa och papper. Skogsproduktionen har fyllt sitt samhällsmål med ökad

virkesproduktion, minskad sysselsättning samt hög och värdefull virkesavkastning.55 Problemet var att

oligopol förelåg på köparmarknaden av rundvirke hos skogsindustrins intressenter såsom sågverk,

massa- och pappersindustri med följden mindre avverkningar från säljarmarknadens skogsbruk och

ökad import. Konkurrenslagstiftningen fungerade inte heller då prissamverkan, marknadsdelning och

inköpskarteller förekom. Virkeskarteller medför också negativa effekter mot konkurrensbilden. På

säljarsidan har skett en förändring till stordrift rörande storskogsbrukets avverkningar medan

småskogsbruket höll tillbaks sina avverkningar.56 En effektiv efterfrågan och låg kostnad är viktig för

svenskt skogsbruk.57 Den svenska marknaden stod för den största förbrukningen av trävaror invånare

per capita på 1960-talet och således absorberades flesta sågade och hyvlade varorna hemma.58 Massa-

och pappersindustrin var förlagda till södra landsdelar och fabrikanter till Norrlands kustland.59

4.0 Utredningsläget rörande virkesförsörjning och svensk import av

rundvirke under efterkrigstiden

4.1. Inledning

Jag avser att följa de offentliga utredningars bedömningar av virkesförsörjningen och importens roll i

denna under efterkrigstiden. Med virkesförsörjningsproblematiken avses inhemsk virkesförsörjning av

rundvirke såsom avverkningar och importen av rundvirke sett utifrån statens perspektiv. Vilken roll

53 Luhr & Wirten (1991), s. 27-29.54 Luhr & Wirten (1991), s. 31-33.55 Hagner (2001), s. 3 -37.56 Hagner (2001), s. 65-97.57 Hagner (2001), s. 98-110.58 Svensk skogsindustri i omvandling (1971), s. 102-120.59 Svensk skogsindustri i omvandling (1971), s. 197-203.

15

tilldelas importen i centrala skogspolitiska utredningar och hur förändras statens roll som aktör över

tiden? Ville aktörerna att staten skulle hålla sig undan?

4.2. Virkesförsörjningen och rundvirkesimport under efterkrigstiden

På 1950-talet rörde den stora frågan inom skogsbruket mekaniseringen för att motverka

urbaniseringstendenserna. Utredningen ang. skogsindustrin i södra Sverige 1952 ansåg att ett bättre

utnyttjande av landets skogliga tillgångar var viktigt för främjande av vårt lands exportproduktion av

skogsindustriprodukter. Utredningen ansåg vidare att en ökad koncentration och rationalisering av

sågverksindustrin var önskvärd på 1950-talet. Timmertillgångarna beräknades också öka de närmaste

årtiondena enligt Statens skogsinstitut. Det beräknades att ske en produktionsökning med 300 000

standards60 från 1950-talet till 1980-talet med en total tillverkning av omkring 1 000 000 standards

sågat virke. Det skedde en stor ökning i södra Sverige av virkesförrådet av rundvirke och en

dimensionsinväxt på 1950-talet med yngre bestånd som växte snabbare än slutavverkningarna vilket

ledde till växande virkesförråd och ökad export av rundvirke och skogsindustriprodukter.61

Utredningen ang. allmänt förfogande och ransoneringslag 1950 ansåg att på längre sikt i takt med

rundvirkesmarknadens internationalisering skulle samvariationen mellan import och export av

rundvirke komma att öka i betydelse i och med att rundvirke behövs som insatsvara för

sågverksindustrins produktion och export av skogsindustriprodukter i form av papper och massa.62

Således förelåg ett ömsesidigt samband mellan import och avverkningar av rundvirke samt produktion

och export av skogsindustriprodukter.63

När det gällde rundvirke ansågs på 1950-talet av Södra Sveriges skogsindustriutredning 1950

ungefärlig balans föreligga beträffande skogstillgångar och rundvirkesbehov. Nettoavverkningar och

skogsindustrins rundvirkesbehov jämförs och ett marginellt större behov uppvisas enligt utredningen.64

På 1950-talet förelåg det ett underskott i virkesbalansen för norra Sverige men överskott för övriga

Sverige och företagen i Norrland köpte virke i södra Sverige. Arbetskraftsbristen ansågs vara en trång

sektor för statens skogar och bolagsskogarna och det förekom avverkningsobenägna småskogsbruk

med få anställda. Ökad samverkan mellan småskogsbruk ansågs önskvärd bland annat för möjligheten

att träffa avtal mellan skogsägare och skogsindustrin om virkestillförseln. Långtidsavtal saknades

mellan skogsägarna och skogsindustrin speciellt i södra Sverige. I utredningen ang. Skogsindustrins

utbyggnad 1956 nämndes en utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige såsom sågverksindustrin,

massa- och wallboardindustrierna liksom ökad marginalimport. Virkesbalansen för landet i dess helhet

60 Mått i skogspolitiska sammanhang.61 SOU 1953:19 s. 160-164.62 Samvariation så till vida att utrikeshandeln med rundvirke ökar.63 SOU 1952:24 s. 193-196.64 SOU 1952:15 s. 92-106.

16

uppvisade ett överskott om 1,7 miljoner m3fub av tall och granvirke men för norra Sverige förelåg ett

underskott på 0,75 milj. m3fub. Det förelåg regional virkesobalans och följande importbehov på grund

av dåliga transportförhållanden från skog till förädlingsställena. Den förekommande strategin som

skogsbolag i Norrland hade var att köpa virke i södra Sverige och statens utbyggnad av skogsvägar

och transporter via lastbil och järnväg utgjorde grundstommen för transporter av rundvirke. Det var

således en fördel om avverkningsstället låg nära förädlingsverken i norra Sverige då

transportkostnaderna och transportekonomiska förhållanden blev väsentligare i norra Sverige.65 Trots

sämre tillgång till skog hade således Södra Sverige en fördel jämfört med Norrland på grund av bättre

utbyggt vägnät. Under 1950-talet satsade Domänverket på mekanisering och storskogsbruken.

1960-talet kännetecknades av en fortgående mekanisering och en flytt till storstäderna. Utredningen

ang. Skogsbrukets arbetsmarknad 1951 menade att bönder och anställda i skogsbruket på 1960-talet

utgjorde en allt marginellare andel av totala arbetskraftstillgången och då blev skogsarbetarebostäder

en het fråga på grund av skogsbrukets lokalisering i glesbygd och begynnande arbetskraftsbrist. Det

gällde då att knyta an arbetskraften till skogsbruket och då var anordnandet av skogsarbetarebostäder

viktigt så att skogsarbetarna skulle slippa att flytta. Det gällde att motverka en flytt till städer och att

främja nyanställning och på så vis hindra att skogsbruket blev en marginell bisyssla.66

En annan syn på demografin gentemot 1950-talet hävdades på 1960-talet enligt 1960 års

jordbruksutredning/skogsbruksgruppen om utvecklingstendenser i modernt skogsbruk som ansåg

tillgången till skogsmark vara en av skogsnäringens fördelar, beträffande markens lämplighet för

skogsproduktion liksom ett utbyggt vägnät samt arbetskraftens utspriddhet över landet. Den

demografiska fördel beträffande befolkningens utspriddhet som förelåg för skogsbrukets möjlighet att

producera rundvirke hindrades dock av en alltför liten befolkning och arbetskraftsbrist.

Fastighetsstrukturen ansågs vara olämplig med många enskilda skogsägare. Årsavverkningarna steg

och bearbetning av större skogsarealer möjliggjordes av skogsvägnätets utbyggnad och den pågående

mekaniseringen. Långtidsavtal ang. anskaffning och avsättning av virke ansågs önskvärda av köpar-

och säljarsidan för att stabilisera förhållandena rörande tillgången och efterfrågan på rundvirke, t.ex.

vid utförsel av virke från ett område till ett annat område eller till andra länder varvid fördyrande

korstransaktioner förekom. Det förekom också illojal konkurrens då skogsbolag i norr köpte virke i

södra Sverige vilket väckte stor bestörtning hos skogsbolag i södra Sverige. Den lösning som önskades

var marknadsdelning67 men regionala och riksomfattande virkesbalanser föreslogs för industrins

råvaruförsörjning på längre sikt. 1960 års jordbruksutredning menade att fri konkurrens främjade

skogsnäringens utveckling. Trots omfattande handel med köpvirke och marginalkvantiteter förelåg i

praktiken en marknadsdelning via förbjudna kartellförfaranden. Det förelåg köp- och säljsvårigheter 65 SOU 1956:33 s. 150-155.66 SOU 1956:36 s. 108-114.67 Marknaden skulle delas mellan aktörerna på virkesmarknaden.

17

beträffande anskaffning och avsättning av virke med ostabila förhållanden i utbytet av virke

beträffande långsiktighet i virkestillförsel mellan skogsägare och skogsindustrin. Ökad samverkan

mellan skogsbruk och skogsindustri föreslogs därmed. Virkesförrådet räckte inte till för att möta

fluktuationer i avverkningarna på 15 procent liksom skogsbrukets virkesförråd och skogsindustrins

lager inte räckte till på 1960-talet. Industrin fick anpassa sin produktion av skogsindustriprodukter till

utbudet av virke trots att virkesförsörjningen skulle anpassas till industrins behov.68

Enligt Skogsbruksutredningen 1962 skulle produktionen ökas genom krediter till skogsvägar bland

annat för att minska kostnaden att bygga skogsvägar och för en bättre infrastruktur vilket krävdes 1963

av Skogsbruksutredningen om skogsvägar. Ökade avverkningar inom småskogsbruket skulle ske

genom utbyggnaden av huvudtransportleder och skogsvägar från avverkningsplatsen. Således ökade

avverkningarna genom stimulanser till småskogsbruket men det fanns således inget efterfrågekrav från

småskogsbruket utan detta var en utbudsstimulerande åtgärd från statsmaktens sida i syfte att öka

avverkningarna.69 Urbaniseringstendenser och stor befolkningsutflytt från skogsbruket till städer

förelåg enligt Markpolitiska utredningens betänkande 1963.70 Tillgångarna till virke var enorma men

på grund av avverkningsobenägenheten inom småskogsbruken då det inte lönade sig att avverka skog

och på grund av arbetskraftsbristen tvingades landet till virkesimport. Oro uttrycktes av 1960 års

jordbruksutredning om läget inför framtiden.71

Långtidsutredningen 1965 visade att användningen av brännved fortsatte att trendmässigt minska och

via trendframskrivning beräknades totala rundvirkesförbrukningen öka med 14 % åren mellan 1960-

1970. Enligt 1965 års långtidsutredning så kännetecknades svensk exportutveckling av minskande

marknadsandelar men en tredjedel av svenska exportintäkter härrörde från skogssektorn.72 De

sammanlagda skogsavverkningarna beräknades öka med 12 procent mellan 1965 – 1970. Sveriges roll

som skogsvaruexportör på världsmarknaden hade minskat sen 1960-talet och svenska skogsindustrin

kännetecknades således av minskade marknadsandelar på grund av höga virkeskostnader varvid en

rationalisering av skogsindustrin och virkestransporterna krävdes.73 Enligt virkesbalansutredningen

1964 beräknades en kraftig utbyggnad av skogsindustrin och brist på egna virkestillgångar orsaka

import av rundvirke från Norge och Finland.74 Västsvenska skogsindustriutredningen 1966 visade att

virkesbalansen för Europa uppvisade ett stort virkesbehov om 290 milj. m³sk jämfört med virkesuttag

om 258 milj. m³sk i slutet av 1960-talet. Det beräknades stiga till ett virkesbehov om 421 milj. m³sk

och ett virkesuttag om 365 milj. m³sk 1980.75 Det fanns således en befogad oro för att 68 SOU 1963:63 s. 9-12.69 SOU 1963:71 s. 68-69.70 SOU 1964:42 s. 44-60.71 SOU 1964:55 s. 173-179.72 SOU 1966:2 1965 års långtidsutredning bilaga 1 export- och importprognos s. 54-55.73 SOU 1966:2 s 83-90 & SOU 1966:1 s. 139-145.74 SOU 1968:9 s. 55-61.75 SOU 1969:21 s. 14-21.

18

importmöjligheterna för Sverige skulle begränsas och snarare beräknades rundvirkesexporten till

övriga Europa öka. En pågående mekanisering förhindrar att det stigande virkesbehovet trängdes

undan av arbetskraftsbristen inom skogsbruket men importen av rundvirke ökar.

Vid ingången av 1970-talet förelåg lika stora andelar mellan import och export av rundvirke och staten

satsade på storskogsbruken. Avverkningarna låg nära tillväxten under 1970-talet och förbrukningen av

rundvirke förväntades av virkesbalansutredningen stiga från 68 milj. m³sk 1970 till 79 milj. m³sk

1975. Dock beräknades ett virkesunderskott uppstå 1975 med ökad import från bland annat Sovjet.

Virkesbalansutredningen 1964 beräknade att tillväxten skulle ligga på 78 alt 120 milj. m³sk om 35-60

år i en framtidsbedömning gentemot 1970-talets början. Skogsavverkningarna översteg tillväxten och

import av rundvirke nämndes som en långsiktig lösning i Långtidsutredningen Svensk ekonomi 1971-

1975 på grund av minskade avverkningar. Oro uttrycktes över att avverkningar ligger nära tillväxten.

Tilltagande virkesknapphet ledde också till en ökad konkurrens mellan rundvirkesexportörer och

inhemska förbrukare av rundvirke och stigande virkesuttag följdes av ökade produktionskostnader.

Efterfrågan av virke fick täckas via import (över Finland bland annat) via avtal med Sovjet.76

Försörjningsbalansen för skogsindustrin beskrivs i Skogspolitiska utredningen 1965 och för

skogsindustrin förelåg ett exportöverskott av rundvirke i den meningen att exporten översteg importen

i Skandinavien varvid motsatta förhållandet gällde för Västeuropa på 1970-talet. För Sveriges del

berodde importen av rundvirke delvis på outnyttjade skogstillgångar och avverkningarna behövde öka.

Skogstillgångarna var outvecklade på grund av dålig skogsvård, stora slutavverkningar och

otillräckliga tillväxtfrämjande åtgärder som sådd samt att skogarna hade en sned åldersfördelning med

mycket ung och äldre skog som medför avverkningar i närtid. Utredningen menade att

importöverskott normalt berodde på att skogstillgångarna var otillräckliga men för Sveriges del var

tillgångarna utspridda över stora områden och på grund av höga fraktkostnader blev avverkningar

olönsamma.77 Långtidsutredningen 1971 accepterade i den reviderade nationalbudgeten 1970

konjunkturinstitutets exportprognos för trävaror tills 1980 78 men antog att importen av

marginalkvantiteter skulle öka.79

Långtidsutredningen 1975 angav att nettoavverkningar ökat från 62,7 till 70,7 milj. m³sk åren 1969-

1973 i bränslekrisens Sverige. Skogsbruket rationaliseras och man börjar tala om skogsved.80 1973 års

Skogsutredning diskuterade möjligheten att lösa virkesproblematiken inhemskt utan import genom att

få fram mer skog att avverka och ökad skogsvård. Simuleringar gjordes ang. förkortning/förlängning 5

76 SOU 1970:71 1970 års Långtidsutredning s. 201-205.77 SOU 1973:14 s. 62-97.78 Det hade gjorts en export- och importprognos för skogsindustrins framtidsutsikter tills 1980 och en exportorientering förelåg för 50% av sågverken och 2/3 av pappersindustrin men exportandelen sjönk från 30% 1959 till 23% 1969. Exporten bedömdes minska samtidigt som importen bedömdes att öka.79 SOU 1971:5 s. 139-155.80 SOU 1975:79 s. 30-35 & 190-195.

19

år av växttid och förlängd växttid medförde långsammare ökning av virkesförrådet och

slutavverkningar skulle då uppkomma efter växttidens slut. 81 Långtidsutredningen 1978 angav att

virkesförrådet hade ökat från 1800 milj. m³sk på 1920-talet till 2400 milj. m³sk i mitten av 1970-talet

trots detta hade virkesförrådet har varit konstant sedan 1960-talet på grund av stora slutavverkningar

inom storskogsbruket i bestånd med hög löpande tillväxt. Skogens åldersfördelning i landet var också

relativt ojämn och enligt Långtidsutredningen 1978 fanns det underskott på skog i åldern 41-60 år som

ett resultat av kalhyggenas tid medan åldersfördelningen i norra Sveriges skogar bestod av en hög

andel avverkningsmogen skog. Virkesbehov, avverkningar och förbrukning av virke hade ökat liksom

importen av rundvirke på grund av att skogarna i Sverige inte utnyttjats fullt ut. Importmöjligheter

sågs som osäkra samtidigt som importbehov förelåg. En marginell import av rundvirke skedde från

Norden och Östeuropa samtidigt som staten försökte öka den inhemska skogsproduktionen.

Marginalimport av råvara till industrin skedde via import från Östeuropa och Västtyskland och

massaved från Finland. 82

1970 års Långtidsutredning83 angav ett virkesunderskott i Europa och virkesöverskott i Sverige. Det

påvisades också en samvariation mellan träindustrin och bostadsbyggandet med två procents

minskning av bostadsbyggandet per år beräknades leda till en omsvängning i hemmamarknadens

efterfrågan av trävaror och sågade varor 1970 - 1975. Avsättningsmöjligheterna fanns på

hemmamarknaden och resten gick på export såsom sågade och hyvlade varor. Konkurrens på

virkesmarknaden samt regionala obalanser motiverade att företag köpte marginalkvantiteter

utomlands. Rundvirkesimporten fyllde en strategisk funktion som insatsvara i skogsindustrins

exportorienterade expansionspolitik. Enligt 1970 års Långtidsutredning minskade svensk export av

rundvirke till Finland på grund av att sovjetiska rundvirket var billigare. En omsvängning av rundvirke

från Sovjet till Finland skedde redan 1963-1966 på grund av att Finland fick virkesbrist 1964 med

följden stigande exportpriser på rundvirke och gränshandeln via Finland minskade trots en devalvering

i Finland 1967. Sovjet blev också en allt viktigare exportör av rundvirke till Sverige på 1970-talet.84

Enligt Långtidsutredningen 1980 hade under åren 1979/80 en virkestillförsel motsvarande 75-80 milj.

m³sk krävts för att industrin skulle ha kunnat utveckla kapaciteten och marknadsläget men

avverkningarna beräknades stanna vid 60 milj. m³sk på 1970-talet. Mellanskillnaden fick till en del

täckas via lageravveckling och import enligt långtidsutredningen 1980 som ville få fart på

virkesförsörjningen, som begränsades på grund av råvarutillgångar då virket också kom att användas

som bränsle i energikrisens Sverige. Enskilda skogsbrukets avverkningar dämpades också på grund av

81 SOU 1978:7 s. 178-180.82 SOU 1978:78 s. 207-212.83 Svensk ekonomi under 1970-talet med utblick mot 80-talet bilaga 2. 84 SOU 1971:40 Export och import bilaga 5 s. 43-44.

20

hög inflation och höga skatter. Den så kallade avverkningsobenägenheten hos småskogsbruket

betonades i samtliga utredningar.85

Enligt virkesförsörjningsutredningen 1979 importerar Sverige mer rundvirke från övriga Norden och

världen än tidigare och orsaken till de otillräckliga avverkningarna var småskogsbrukets

avverkningsobenägenhet liksom stagnation inom skogsbrukets samlade produktion (och export).86

Enligt Långtidsutredningen 1984 uppgick bruttoavverkningarna under andra hälften 1970-talet till 57

milj. m³sk vilket översteg virkesbehovet på 50-63 milj. m³sk vid ett fullt kapacitetsutnyttjande och 50

milj. m³sk vid genomsnitt över en konjunkturcykel. Åtgärder krävdes på 1980-talet för att öka

virkesutbudet då avverkningarna inom skogsbruket hade sjunkit med 10 milj. m³sk under senare delen

av 1970-talet varav 3 milj. m³sk inom storskogsbruk och avverkningarna låg på 30 milj. m³sk.

Virkespriset styrde storskogsbrukets avverkningar av rundvirke och det fanns ett samband mellan

virkespris och avverkningar. Gallringsskyldigheter och avverkningsskyldigheter föreskrevs. Enligt

Långtidsutredningen 84 kunde det således vara avverkningsobenägenheten som orsakade brist på

virke och marginalimport. För storskogsbruket fanns en långsiktig avverkningspolitik men för

småskogsbruket fanns ingen avverkningspolitik vilket kan ha varit orsaken till de låga avverkningarna.

Höjda virkespriser drog dock upp avverkningarna i början av 1980-talet.87 Vi såg en övergång från

regleringekonomin till marknadsekonomiska förhållanden. Rundvirkesförbrukningen steg och

nettoexporten 1,1 milj. m³sk 1970 vändes till en nettoimport på 3,3 milj. m³sk 1980. Det förekom

således ökande marginalimport och satsningar på storskogsbruken medan småskogsbruken

försummades.

Intill 1980-talets början skedde en omreglering inom skogsbruket från planhushållning till

marknadsekonomiska förhållanden och Strukturutredningen för jord- och skogsbruket 1981

eftersträvade en bättre struktur i skogs- och jordbruket och ett rationellt drivet skogsbruk vilket

försvårades på grund av avverkningsobenägenhet hos småskogsbruket och brist på skogsvård inom

småskogsbruket. Utredningen Bättre struktur i jord- och skogsbruk föreslog ett storleksrationaliserat

småskogsbruk via inrättandet av gemensamhetsskog88 för att uppnå storskogsbrukens omfattande

avverkningsbenägenhet. Ökad skogsvårdsintensitet och förbättrade arronderingsförhållanden var ett

led i arbetet att kompensera för småskogsbrukets avverkningsobenägenhet och att öka avverkningarna

i statens skogar liksom privata storskogsbruk. Utredningen pekade på ett samband mellan

storleksrationaliseringar och teknisk utveckling där större skogsbruk uppvisar högre produktivitet än

mindre skogsbruk. Förändringar i lagar och skatter diskuterades såsom arronderingsförhållanden,

85 SOU 1980:52 s. 313-323.86 SOU 1981:81 s. 9-15.87 SOU 1984:4 Långtidsutredningen 1984 s. 309-314.88 Omarronderingar från flera enägare till flera ägare som gick samman som delägare till ekonomiska föreningar. Förbättrad fastighetsstruktur skulle uppnås via omarronderingar som skulle ge bättre utnyttjande av jord- och skogsbruket.

21

småskogsbruk och flerägande liksom arvsrätten till skogs- och jordbruksfastigheter. Skogspolitiken

var hårt reglerad under 1970- och 1980-talet men avreglerad under 1990-talet när produktionsmål och

miljömål blev likställda begrepp. 89

Långtidsutredningen 1987 försökte knyta samman produktionsmålet hög virkesavkastning och

miljömålet i den nya skogspolitiken vilket ställde till nya problem när målen stred mot varandra och

virkesproduktionen måste öka med 5 milj. m³sk per år för att kunna tillgodose industrins behov per år

av rundvirke. Samtidigt måste miljön förbättras bland annat genom att skogsarealer om fem procent

undantogs från virkesproduktion och avsattes till naturreservat. Kortsiktig virkesproduktion

premierades på grund av avreglerad marknad och internationalisering och ingen större långsiktighet

förelåg vare sig beträffande virkesförsörjningen eller miljömålet. Långtidsutredningen 1987 undrade

om det fanns det ett samband mellan efterfrågan på skogsråvara och försäljning av skogsindustrins

slutprodukter? Så kallade utbuds- och efterfrågemodeller för virkestillgångar och virkesefterfrågan

kunde göras där lageranvändning och import fungerar som stabilisatorer och kurvorna kännetecknas

av ett fast kort- och långtidsutbud samt en rörlig efterfrågan. Till exempel innebar en tvåprocentig

ökning av nationalinkomsten en tvåprocentig ökning av efterfrågan på papper/papp och skivor och

1,2% ökning av sågade och hyvlade varor. Enligt långtidsutredningen 87 var det svag efterfrågan i

Västeuropa på grund av låg befolkningstillväxt då per capita konsumtion av skogsprodukter förklaras

av per capita inkomstökning och beräknad utbudsökning låg på 1-1,2%. Sågtimmermarknaden

fungerade som en konkurrensmarknad medan massavedsmarknaden fungerade som köparens

marknad. Större inkomstelasticitet uppvisades på efterfrågesidan så man kunde säga att

virkesproduktionen snarare var efterfrågestyrd än utbudspåverkad.90 Enligt Långtidsutredningen 1987

skedde på 1980-talet förändringar rörande virkesuttaget på grund av strukturella och konjunkturella

skäl. Över- och underutbudet på virkesmarknaden reglerades via förrådsuttag och import och industrin

tvingades att kortsiktigt anpassa produktionen till utbudet. Till exempel åren 1975-1980 minskade

avverkningarna vilket kompenserades av minskad lagerhållning och nettoimport av rundvirke. Enligt

långtidsutredningen 1980 fanns det även ett samband mellan ökade avverkningar och virkesförrådets

utveckling. Först tömdes lagren och sen så ökade importen. Importen var således en del i

konjunkturanpassningen då skogsindustrin var relativt strukturellt trögrörlig mot kortsiktiga

förändringar.91 Såväl import som export av rundvirke ökade men ett nettoimportöverskott föreligger

trots att avverkningarna täcker rundvirkesförbrukningen.

I anslutning till 1990-talets början gällde det att anpassa skogsbruket till miljömålet och den

internationellt rörliga rundvirkesmarknaden. I långtidsutredningen 1990 angavs gynnsamma

förhållanden föreligga för skogsnäringen men ändå föreslogs en översyn och reformering av lagar och 89 SOU 1983:71 s. 11-16.90 SOU 1987:3 bilaga 6 s. 9-14 & 96-97.91 SOU 1987:3 bilaga 6 s. 9-14.

22

skatter såsom t.ex. höjda krav i miljöpolitiken, avreglerat jordbruk och förändringar i jord- och

skogsbrukets villkor liksom en harmonisering av regelsystemen i Västeuropa. Långtidsutredningen

1990 föreslog lättnader i skatter och regleringar och att en harmonisering skedde gentemot

förhållandena i Västeuropa och samtidigt ålades svenska skogsbruket att åta sig kostnadsfördyrande

miljöpolitiska förpliktelser. Utredningen diskuterade tilltagande markförsurning och luftföroreningar

samt produktions- och miljömål. Tillväxten översteg uttagen av rundvirke och en marginalimport

skedde på grund av begränsat korttidsutbud av virke. Prissättningen på virkesmarknaden

kännetecknades av monopoltendenser där virkeskarteller styrde såväl utbudet som efterfrågan på

rundvirke. Den svenska marknaden var således en skyddad marknad. 92

1990 års Skogspolitiska kommitté gjorde en genomgripande översyn av skogspolitikens mål och medel

utifrån dagsläget på 1990-talet och föreslog riktlinjer för skogspolitiken inför 2000-talet. Utredningen

fann att målet om avvägd hushållning med skogstillgångar hade uppnåtts liksom målet om en hög och

värdefull virkesavkastning. Bland annat kunde avverkningarna ökas ytterliggare till 95 milj. m³sk per

år i slutet av 1990-talet men farhågor fanns för minskad virkesproduktion på grund av sämre miljö.

Virkesförrådets snabba ökning och möjlighet att öka avverkningarna möjliggjorde för expansion av

traditionell skogsindustris produktion och att upprätthålla en långsiktigt uthållig virkesproduktion inför

2000-talet. Virkestillgången och avverkningsmogen skog beräknas också öka. 1990 års skogspolitiska

kommitté lanserar också begreppet miljömål som likställs med produktionsmål vilket syftade till att

bevara den biologiska mångfalden. Kommittén anser det vidare olämpligt att detaljreglera

virkesproduktionens allmänna inriktning. Kommittén ställer också frågan om europeiskt virke var

konkurrenskraftigare än svenskt?93 En harmonisering äger rum rörande förhållanden som gäller i

Europa. Trots att tillväxten av rundvirke överstiger avverkningarna föreligger en nettoimport av

rundvirke.

Virkesförsörjningsfrågan på 2000-talet rör sig främst om risken av för tidiga och stora avverkningar

med risk för återväxtproblem på sikt. Jordförvärvsutredningen 1999 beskrev ägande- och

fastighetsstrukturen och visade att lättnader i regleringar rörande skogs- och jordbrukspolitik som

inleddes år 1987 och fortsatte 1991 var en nedmontering av statens inblandning rörande jord- och

skogsbruksfastigheter innebärande minskade ambitioner i statlig rationaliseringspolitik och

glesbygdsutveckling. Utredningen nämnde en del ”klipperi” där skogsfastigheter förvärvades och sen

skövlades och ville så se över jordförvärvslagstiftningen till förmån för ett ansvarsfullt brukande av

skog och undvikande av att spekulanter köpte fastigheter och lät skogen vanvårdas genom avverkande

av all skog. Utredningen ansåg att jord- och skogsfastigheter skulle gå i arv i kombination med

omarronderingsprojekt som pågått sen 1972 i syfte att bevara en ägarstruktur inom skogsbruket som

bestått sedan 1800-talet. ”Det kunde inte uteslutas att behovet av att finansiera höga köpeskillingar

92 SOU 1990:14 s. 9-14 & Bilaga 8 s. 107-111.93 SOU 1992:76 s. 11-22.

23

med avdragsgilla skogsintäkter spelade en avgörande roll i klipperifallen”94Det fanns således en risk

för höga virkesuttag i samband med fastighets- och skogsförvärv, slutavverkningar och senare

virkesbrist med åtföljande rundvirkesimport. 95

Import av rundvirke kan således frambringas via kombinationer av såväl avverkningsobenägenhet hos

skogsägare liksom av kortsiktigt för höga avverkningar. Den reglerade skogsbrukspolitiken premierar

långsiktigt något lägre avverkningar medan den marknadsekonomiska skogspolitiken leder till risk för

kortsiktiga, för höga virkesuttag. På 2000-talet är såväl rundvirkesimporten och virkesförsörjningen

internationellt rörlig.

4.3. Sammanfattning av faktiska förhållanden och utredningarnas bedömningar av

virkesförsörjningen och importens roll i denna under efterkrigstiden

Under 1950-talet ökade mekaniseringen inom skogsbruket och motverkade delvis effekterna av den

begynnande arbetskraftsbristen. En balans rådde mellan skogsbrukens avverkningar och

skogsindustrins rundvirkesbehov. Statsmaktens målsättning för skogspolitiken var att industrins

försörjning med rundvirke skall tillgodoses inom landet via avverkningar innan import av rundvirke

skedde. Utredningarna menade att bättre utnyttjande av landets skogliga tillgångar var viktigt för

främjande av vårt lands export av skogsindustriprodukter och att samvariationen mellan import och

export av rundvirke skulle öka på grund av rundvirkets betydelse som insatsvara för export av

skogsindustriprodukter. Balans ansågs föreligga mellan skogstillgångar och rundvirkesbehov men en

ökad samverkan mellan småskogsbruken ansågs viktigt för virkesförsörjningen.

94 SOU 2001:38 s. 13-14.95 SOU 2001:38 s 9-16

24

Vid ingången till 1960-talet rådde en stordrift inom skogsindustrin och en fortgående mekanisering

pågick varvid skogsindustrins rundvirkesbehov täcktes via skogsbrukens avverkningar. Utredningarna

menade att tillgången till skogsmark var en fördel som motverkades av en oförmånlig

fastighetsstruktur med många småskogsbruk samtidigt som den totala rundvirkesförbrukningen

beräknades öka. Ett virkesöverskott rådde i Sverige och ett virkesunderskott i Europa.

När 1970-talet inträdde ökade importen av rundvirke och ett importöverskott förelåg samtidigt som

skogsindustrins rundvirkesbehov delvis översteg avverkningarna. Staten hade inte samordnat

skogspolitiken för små- och storskogsbruken. Utredningarna menade att jämvikt rådde mellan import

och export av rundvirke men från 1975 rådde ett virkesunderskott och import från Sovjet vidtogs.

Sverige hade också ett exportöverskott av rundvirke samtidigt som småskogsbruket ansågs vara

avverkningsobenäget. Utredningarna menade också att import av rundvirke berodde på otillräckliga

skogstillgångar i underskottsregioner men vill lösa virkesförsörjningen inhemskt samt marginell

import och uttag ur lager.

Under 1980-talet skedde en övergång från regleringsekonomin till marknadsekonomiska förhållanden

inom skogsbruket. Såväl import som export av rundvirke ökade men ett nettoimportöverskott förelåg

trots att avverkningarna täcker rundvirkesförbrukningen. Utredningarna menade att en bättre struktur i

skogs- och jordbruket kunde öka avverkningarna och minska importen av rundvirke. En diskussion

fördes om virkesmarknadens funktionssätt och om import och lageruttag fungerade som buffertar för

att reglera en oligopolistisk marknad.

Senare vid 1990-talet lanserades miljömålet och en harmonisering ägde rum rörande förhållanden som

gäller i Europa. Trots att tillväxten av rundvirke översteg avverkningarna förelåg en nettoimport av

rundvirke. 1990 års skogspolitiska kommitté menade att virkestillgångarna skulle komma att öka inför

2000-talet men att rundvirkesmarknaden internationaliseras. Frågan ställdes också om Europeiskt

virke var konkurrenskraftigare än svenskt.

Och på 2000-talet var såväl rundvirkesimporten och virkesförsörjningen internationellt rörlig. Rörande

fastighets- och ägarstrukturen inom skogsbruket så befarades för tidiga och stora avverkningar av

rundvirke. Utredningarna befarade att olämplig fastighetsstruktur medför risk för stora och tidiga

avverkningar med återväxtproblem på sikt.

25

5.0 Allmänt om import av rundvirke under efterkrigstidenMed hjälp av officiell skogsstatistik undersöks hur virkesförsörjningsproblematiken får sin lösning via

ökade avverkningar och ökad import samt vilket samband som finns mellan avverkningar och

nettoimporten.

5.1 Förbrukningen av rundvirke under efterkrigstiden

Rundvirkesförbrukningen96 under efterkrigstiden kunde främst kopplas till sågverksindustrin, massa-

och pappersindustrin. Sågverksindustrin stod för en tredjedel av rundvirkesförbrukningen 1951-55 och

var näst största konsumenten efter massaindustrin. Tillsammans svarade dessa grenar för 25,654 milj.

m³sk med sågverkens sågade varor, massaindustrins leveranser av massa till pappersindustrin och

96 Statistiken rörande rundvirkesförbrukningen är ofullständig då statistiken endast omfattar skogsindustrier med mer än fem sysselsatta enligt skogsstatistisk årsbok 1955 s. 59-62.

26

pappersindustrins expansion.97 Åren mellan 1991-95 svarade skogsindustriernas förbrukning av

rundvirke för 50,248 milj. m³sk där trävaruindustrin svarade för 20,543 milj. m³sk,

träfiberskiveindustrin svarade för 0,042 milj. m³sk, spånskiveindustrin svarade för 0,120 milj. m³sk

och massaindustrin svarade för 29,543 milj. m³sk.98

Södra Sverige, Mellansverige samt Norrlands kust var avverkningsplatser av rundvirke åt

skogsindustrins sågverksindustrier i form av sågverk, massa- och pappersindustrier. Lokaliseringen

berodde främst på transportsvårigheterna men också de bättre flottningsmöjligheterna som förelåg

fram till i mitten av 1950-talet. Det fanns också ett vagt samband mellan lokalisering och

råvaruförekomst såtillvida att fabriker ofta förlades i Norrlands inland, och i en del fall i södra Sverige.

Massafabrikerna var företrädelsevis kustlokaliserade medan sågverkens fabriker lokaliserades till

Norrland.99

Integration som ägde rum under efterkrigstiden mellan olika grenar av skogsindustrin rörde rundvirke

och biprodukter från sågverk till massaindustrin och massaindustrins leveranser av massa till

pappersindustrin.100

Tabell 5.1 Skogsindustrins förbrukning av rundvirke milj.m³sk perioden 1951-2000.Femårsgenomsnitt Sågtimmer Massaved Rundvirkesförbrukningen Brännved

1951-1955 11,820 13,834 25,654 15,525

1956-1960 12,183 18,080 30,335 9,280

1961-1965 15,018 23,508 38,526 4,002

1966-1970 18,933 26,510 45,443 3,400

1971-1975 24,636 28,764 53,441 2,600

1976-1980 22,623 25,526 48,128 1,740

1981-1985 23,066 26,039 49,105 2,840

1986-1990 21,749 29,801 51,549 3,120

1991-1995 20,542 29,618 50,248 3,800

1996-2000 33,640 40,880 .. 5,060

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2006: Sågtimmer från sågverk samt faner- och plywoodfabriker och massaved från massa- och

wallboardindustrier. Brännvedens storlek har beräknats utifrån approximativ uppskattad normalförbrukning av brännved beräknad av

97 Skogsstatistisk årsbok (1951), s 45-49.98 Skogsstatistisk årsbok (1997), s. 166 & 1998 s. 164.99 Skogsstatistisk årsbok (1951), s. 45-54 & Skogsstatistisk årsbok (1965), s. 77-82.100 Skogsindustri i omvandling Del 1 (1971), s. 26-57 & 197-233.

27

virkesbalansutredningen och efter via avverkningarnas storlek. För perioden 1996-2000 så lämnas inget statistiskt underlag rörande

rundvirkesförbrukningen i Skogsstatistisk årsbok.

Råvaruförbrukning av rundvirke; Sågverk-, faner, playwoodfabriker samt massa- och wallboardindustrier 1 000 m3

0

10000

20000

30000

40000

50000

60000

70000

80000

År

1 00

0 m

3

Råvaruförbrukning avrundvirke; Sågverk-, faner,playwoodfabriker samtmassa- ochwallboardindustrier 1000 m3

Diagram 5.1 Råvaruförbrukning av rundvirke perioden 1951-2003.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2005

Rundvirkesförbrukningen har stigit från 25,7 milj. skogskubikmeter 1951-55 till 50,2 milj.

skogskubikmeter 1991-95 enligt tabell 5.1 och uppgången från 25,6 milj. m³sk 1951 till 49,1 milj.

m³sk 1976 enligt diagram 5.1 beror på att rundvirkesförbrukningen är kopplad till expansion inom

sågverks- och massaindustrin samt att det har skett en modernisering och utbyggnad av

sågverksbeståndet. Rundvirkesförbrukningen har således visat på en trendmässig ökning sedan 1950-

talets början.101 1975 kan en topp noteras på grund av den internationella högkonjunkturen 1973/74.

Efter nedgången i mitten av 1970-talet och under stora delar av 1980-talet har

rundvirkesförbrukningen stigit till mellan 60 och 80 milj.m³sk efter 1990-talets början. Tiden till och

med 1970-talet för stordriften inom skogsindustrin tillsammans med skogsindustrins utbyggnad upp

rundvirkesförbrukningen varvid produktionskapaciteten ökar liksom avverkningarna medan

överbryggnadskonjunkturen 1974-1976 lade några år extra till efterfrågeökningen. Efter 1976 kan

noteras ett fall på grund av den ekonomiska lågkonjunkturen men under1990-talet har skogsindustrins

rundvirkesförbrukning ökat.

101 Skogsstatistisk årsbok (1990), s. 45.

28

Sverige är potentiellt självförsörjande beträffande rundvirke tills 1970-talets början och därefter, i och

med att, tillväxten överstiger avverkningarna och i praktiken, förekommer en import, på grund av

rundvirkesmarknadens internationalisering samt att rundvirket ofta är billigare utomlands. De större

skogsbolagen såsom t.ex. MoDo, som är ett norrlandsbaserat skogsföretag, har också i större

utsträckning integrerat sin verksamhet med skog från egen mark och träd fraktade från verksamheter i

utlandet till sina skogsindustrier i Sverige.

Är rundvirkesförbrukningen utbuds- eller efterfrågestyrd? Rundvirkesförbrukningen ligger under

tillväxten i virkesförrådet men däremot uppvisas ett samband mellan rundvirkesförbrukning och

avverkningar. Av detta kan man tolka att avverkningarna styr rundvirkesförbrukningens storlek

såtillvida att rundvirkesförbrukningen är efterfrågestyrd. Sedan sker också en marginell import av

rundvirke och rundvirke tas ur lager.

Produktionen av sågade och hyvlade varor samt massa och papper ökar under efterkrigstiden vilket

också leder till ökning i rundvirkesförbrukningen som resultatet av den stordrift som skogsindustrin

uppnår via sin expansion av skogsindustriprodukter hemma och utomlands. Då integration bakåt

föreligger inom skogsindustribolagen såsom MoDo och SCA, genom att de äger skogsmark

utomlands, kan även avverkningarna anpassas till efterfrågan av rundvirke inom berörda företag sin

export av skogsindustriprodukter.

5.2 Tillväxten av rundvirke i virkesförrådet under efterkrigstiden

Tillväxten i virkesförrådet fås via/ur de allmänna riksskogstaxeringarna och tillväxten sker snabbare i

Södra Sverige än i Norrland eftersom det är varmare där. Årlig tillväxt under 1960-talet var 3,2 % i

Norrland, 3,7 % i Svealand och 4,4 % i Götaland via mätningar som gjordes vart femte år. Tillväxten

översttiger den årliga bruttoförbrukningen av rundvirke som resultatet av aktivt skogsbruk inom ramen

för produktionsmålet. Tillväxten har också ökat med 24 % från den andra riksskogstaxeringen 1938-

1953 till den tredje riksskogstaxeringen 1958-1967 på grund av förbättrad skogsvård. Tillväxten vid

småskogsbruket ligger på 3,8 % medan tillväxten är 2,8-3,2 % i storskogsbruket.102 Hälften av

tillväxten sker på privat mark och det kan diskuteras om skogsskötseln sker mer intensivt i

småskogsbruket än i storskogsbruket vilket tillväxttakten tyder på.103 Ägarbilden inom skogsbruket

skulle kunna indelas i privata småskogsbruk och skogsindustrins storskogsbruk

102 Skogsstatistisk årsbok (1965), s. 36-37.103 Skogsstatistisk årsbok (1975), s. 37.

29

Tillväxt i virkesförrådet i genomsnitt milj m3sk fu år

020406080

100120

1951

1956

1961

1966

1971

1976

1981

1986

1991

1996

År

Milj

m3s

k fu

år

Tillväxt i virkesförrådet igenomsnitt milj m3skfu år

Diagram 5.2 Tillväxt i virkesförrådet perioden 1951-2001.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2005

En förbättring av skogstillståndet och utnyttjandet av skogsmarkens produktionsförmåga medförde en

stegring i tillväxten från 60 milj. m³sk 1920 till 80 milj. m³sk 1960 enligt diagram 5.2. Mellan 1938 –

1962 ökade virkesförrådet med i genomsnitt 1,2 procent per år vilket tyder på att virkestillväxten

översteg avverkningarna. Förbättrade skogsbrukssätt ökade på tillväxten med en tredjedel från 80 milj.

m³sk på 1950- och 1960-talet till nästan 100 milj. m³sk på 1990-talet med en svacka under 1970-talet

då tillväxten låg mellan 70 – 80 milj. m³sk. Förekomsten av slutavverkningar minskade tillväxten i

virkesförrådet med 10 milj. m³sk i början av 1970-talet och stormen 1969 påverkade också tillväxtens

storlek liksom förekomsten av insektsskador. Tillväxten låg på mellan 95-100 milj. m³sk 1990-2006

som resultatet av gödsling, dikning och igenplantering av nedlagd jordbruksmark.

5.3 Avverkningar av rundvirke under efterkrigstiden104

Inom småskogsbruket skedde hälften av rundvirkesavverkningen sedan början av 1950-talet genom

utsyningsverksamhetens försorg. Skogsvårdsstyrelserna biträdde vid utsyn inför avverkning inom

småskogsbruket och virket stämplades inför avverkning.105 Storskogsbruket skötte sina avverkningar

utan inblandning från staten. På liknande sätt genomförs riksskogetaxeringarna.106

Avverkningarna av rundvirke, enligt diagram 5.3, hade legat på runt 50 milj. m³sk per år till 1960-

talets början och ökade sen till 75-80 milj. m³sk runt 1975 som resultat av skogsindustrins utbyggnad

och högkonjunkturen i början av 1970-talet. I samband med överbryggningspolitiken 1974-1976 las

virke på lager för att sedan plockas ur lagret som del i en strategisk överbryggningspolitik som var en

del i den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik mellan åren 1974-1976 för att komma

över den ekonomiska krisen.107 Avverkningarna föll till 60 milj. m³sk i början av 1980-talet som

resultatet av den allmänna lågkonjunkturen. Avverkningarna har sedan stigit till 80 milj. m³sk i slutet 104 Avverkningarna kan beräknas enligt två metoder; virkesförbrukningens nettoavverkning dvs. stammar som helt eller delvis tillvaratagits och riksskogtaxeringarnas stubbinventeringar dvs. alla stammar som avskiljts från stubben bruttoavverkning.105 Skogsstatistisk årsbok (1951), s. 40-41.106 Skogsstatistisk årsbok (1955), s. 49-51.107 Skogsstatistisk årsbok (1975), s. 56-58.

30

av 1990-talet som resultatet av det aktiva skogsbruk som följde av 1993 års skogspolitiska beslut, se

sidan 13. Integrationen inom skogsindustrin under hela efterkrigstiden kan också ha påverkat

avverkningarnas storlek då skogsbruken har kunnat anpassa sina avverkningar till skogsindustrins

rundvirkesförbrukning liksom skogsindustrins utbyggnad under efterkrigstiden på 1960- och 1970-

talet har inverkat.

Årlig bruttoavverkning milj m3 fub

0

2040

6080

100

1951

1956

1961

1966

1971

1976

1981

1986

1991

1996

2001

År

Milj

m3

fub

Diagram 5.3 Årlig bruttoavverkning perioden 1951-2003.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2005

Avverkningarna under perioden 1950 - 1990 var större i storskogsbruket jämfört med småskogsbruket

och slutavverkningar eller så kallade kalhyggen hade blivit ovanligare efter 1960- och 1970-talets.

Skogsbruken hade avverkat virke och skogsindustrins sågverk, massa- och pappersindustrier hade

köpt virke av små- och storskogsbruket.108

Väderlek kunde försvåra avverkningar i norr och stormar påverkade också avverkningarnas storlek

såsom till exempel efter stormen 1969 då 28 milj. m³sk skog blev skadad motsvarande en normal

årsavverkning i södra och mellersta Sverige. Detta ledde till ökad lagerhållning och fördyrade

återväxtåtgärder med en upparbetningstid på ett halvår.109 Stormen Gudrun beräknades ha kostat 21

miljarder varav 2 miljarder betalades i stöd till berörda år 2005. Blandad skog och lövträd i södra

Sverige innebär att stormar i framtiden inte medför samma katastrofala konsekvenser som stormen

Gudrun som enligt skogsstyrelsen fällde 75 milj. m³sk skog.110

Avverkningarna hade också mekaniserats från 1950-talets manuella skogsbruk till 1960-talet.111

108 SOU 1984:4 s. 309-314.109 Skogsstatistisk årsbok (1970), s. 71-73.110 Forskning och framsteg nr 4 (2006) s. 10.111 Skogsstatistisk årsbok (1965), s. 64.

31

Om inte avverkningarna täcker rundvirkesförbrukningen sker sedan 1970-talets början lageruttag eller

rundvirkesimport. Rundvirkesförsörjningen är således efterfrågestyrd. Avverkningarna samvarierar

med skogsindustrins ekonomiska läge dvs. då tiderna är bättre blir avverkningarna större och när

tiderna försämras så minskar avverkningarna.

5.4 Sveriges utrikeshandel med rundvirke under efterkrigstiden

Här i det följande kommer jag att kartlägga såväl import och export per sortiment som från vilka

länder importen kommer. Låga avverkningar och avverkningsobenägenhet inom småskogsbruket

under hela 1970-talet ökade importen och Sverige blev en nettoimportör av rundvirke.

Nettoimport

-6000-4000-2000

02000400060008000

1000012000

1951

1961

1971

1981

1991

2001

År

1000

m3

Import avrundvirke Saoarbetade varor Kvantitet1000 m3

Export avrundvirke Saoarbetadevaror Kvantitet1000 m3NettoimportSa oarbetadevaror Kvantitet1000 m3

Diagram 5.4 Nettoimport av rundvirke perioden 1951-2001.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2005

Sveriges export av rundvirke var större på 1960-talet än importen av rundvirke, men i början av 1970-

talet vägde exporten och importen jämt och efter 1975 förelåg ett importöverskott. Importen av

rundvirke steg från 1970-talets början med ett fall från mitten av 1980-talet och sedan förelåg en

ökning igen från 1990-talets början. Exporten av rundvirke steg kraftigt till 1970-talets början för att

sedan gå ned när exportpriset per 1000 m3 rundvirke översteg importpriset per 1000 m3 rundvirke.

Således ökade nettoimporten av rundvirke från mitten av 1970-talet för att på 2000-talet uppgå till 8 –

10 milj. m³sk årligen, se diagram 5.4.

Under 1950- och 1960-talet förekom i Sverige frekvent import och export av rundvirke över

Norrbottensområdet eftersom det uppfattades som illojal konkurrens att köpa virke från södra Sverige

såsom (exempelvis. MoDo med massaveden). Utbyggnaden av skogsindustrin på 1960-talet med brist

32

på egna virkestillgångar orsakade import av rundvirke från främst Sovjetunionen via Finland genom

den så kallade byteshandeln som förekom mellan Finland och Sovjetunionen. Importen av rundvirke

gav marginalvinster och marginalkvantiteter användes främst för att pressa ned priset på svensk

virkesråvara.

Tabell 5.2 Export och import av rundvirke per sortiment milj.m³sk perioden 1951-2005.Sågtimmer Massaved Övrigt

rundvirke

Summa

Export Import Export Import Export Import Export Import

1951-55 0,075 0,357 0,438 0,475 0,526 0,001 1,039 0,833

1956-60 0,166 0,269 0,598 0,319 0,248 .. 1,012 0,588

1961-65 0,226 0,148 1,030 0,627 0,014 .. 1,270 0,775

1966-70 0,429 0,070 2,456 0,349 0,114 0,001 2,999 0,420

1971-75 0,345 0,158 2,276 1,065 0,079 0,001 2,700 1,224

1976-80 0,213 0,644 0,615 1,913 0,033 0,012 0,861 2,569

1981-85 0,227 0,4246 0,5186 3,169 0,0506 0,003 0,7962 3,5968

1986-90 0,174 0,710 0,461 5,4084 .. .. 0,7736 6,158

1991-95 .. .. .. .. .. .. 1,0158 5,4472

1996-00 .. .. .. .. .. .. 1,4434 8,796

2002-05 1,1835 1,593 0,78275 6,9598 0,0645 0,584 1,6203 9,4486

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2003 Statistik för massaved och sågtimmer saknades från 1995-2001 då statistiken istället var fördelad på

barr- och lövträd vilket gör att statistiken för export och import av rundvirke per sortiment blir ofullständig under dessa år.

I förhållande till tabell 5.2 kan noteras att den svenska exporten av sågtimmer ökade mellan 1951-

1955 och 2002-2005 liksom importen av sågtimmer. Exporten och importen av massaved har också

ökat medan exporten och importen av övrigt rundvirke ligger still. Massavedsimporten har ökat

kraftigt från 1971-75 och 1981-85. För övrigt rundvirke kan noteras en ökning av importen från 1950-

talets början till 2000-talet medan det motsatta förhållandet gäller för exporten av rundvirke.

Tabell 5.3 Exportländer av rundvirke till Sverige milj.m³sk perioden 1951-2003.Femårsgsn. Norge Finland Danmark Centraleuropa Baltikum Sovjet Övriga Totalt

1951-55 0,34 0,47 .. .. .. .. 0,04 0,85

1956-60 0,29 0,31 .. .. .. .. 0,03 0,63

1961-65 0,19 0,54 .. 0,002 .. .. 0,04 0,77

1966-70 0,73 0,24 0,805 0,10 .. .. 0,05 1,13

1971-75 0,57 0,29 0,07 0,50 0,19 0,11 0,05 1,78

1976-80 0,37 0,45 0,07 0,39 0,41 0,23 0,58 2,70

1981-85 0,47 0,58 - - 0,54 0,05 1,94 3,58

1986-90 0,73 0,70 0,42 1,51 1,02 1,72 0,66 6,76

1991-94 0,77 0,50 0,30 1,09 1,37 1,14 0,26 5,43

1997-00 0,76 0,48 0,175 0,56 6,02 2,50 0,24 10,73

2001-03 0,76 0,61 0,12 0,46 6,78 2,28 0,39 11,4

33

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2003. Under åren 1995-1996 så fanns ingen tillgänglig statistik på grund av att uppdelning på massaved

och sågtimmer saknades för Sverige då importen av rundvirke för avsändarländer fördelades på barrträd och lövträd.

Tabell 5.3 visar vilka länder som exporterade rundvirke till Sverige och huvuddelen av importen kom

ifrån Norden, Centraleuropa, Baltikum och Sovjetunionen.

Importen av rundvirke från Finland skedde via Bottniska viken, Torne älv och Bottenhavet sedan

1950-talets början. Det virke som importerades 1955 från Norge förädlades ofta vid Vänerindustrierna

och Norrlands skogsindustri tillfördes virke från Finland. Det förekom också importöverskott av

timmer och massaved från Norge och Finland på 1950-talet. Importen av sågtimmer skedde från

Finland samt mellan Sverige och Norge över gränsvattendraget på 1950-talet liksom en omfattande

handel av massaved skedde mellan Sverige, Norge och Finland sedan 1950-talets början och det

skedde en stor import av massaved från Finland och Norge 1952.112 Med Norge skedde också ett

traditionellt virkesutbyte via gränshandel över Värmland och Dalsland sedan 1960-talets början. Efter

1970 talets början blir importen från övriga länder än de Nordiska större i takt med att det blir billigare

att importera rundvirke från Sovjet och Baltikum.

Från Centraleuropa skedde från och med 1975 även en omfattande import av rundvirke från till

exempel Västtyskland varifrån Sverige 1973 importerade sågtimmer. Importen av rundvirke från

Centraleuropa steg från en mycket låg nivå i början av 1960-talet och nådde sin topp i början och

mitten av 1990-talet. Sedan mitten av 1990-talet har importen av rundvirke från Centraleuropa sjunkit

till blygsamma nivåer.113

Import av rundvirke fortsatte också ifrån Östeuropa och Sovjet från 1970 och framåt. Före 1970

importerades rundvirke vägen över Finland från Sovjet på grund av det förelåg en VSB-pakt114 mellan

Sovjetunionen och Finland och det var bakom den pakten som det förekom en viss import av

rundvirke. I Europa är det framför allt Sovjet, senare Ryssland och de baltiska staterna som

fungerar som virkesleverantörer. På senare tid så har Lettland blivit den enskilt störste

virkesleverantören. Importen från Ryssland har stigit från 0,11 milj. m³sk 1971-75 till över 2,28 milj.

m³sk 2001-2003.115

5.5 Svenska export- och importpris på rundvirke under efterkrigstiden

Eftersom statistik över export- och importpriser för rundvirke saknas i skogsstatistisk årsbok har jag

har här nedan gjort beräkningar för att se vilka prisskillnader som finns mellan export- och

112 Skogsstatistisk årsbok (1951), s. 54-56, SSÅB, 1955, s. 62-70, SSÅB, 1953, s. 62, SSÅB, 1951, s. 54 & SSÅB, 1955, s. 62-66113 Skogsstatistisk årsbok (1973), s. 83.114 Vänskap samarbete och bistånd som var den gängse utrikespolitiken Finland hade gentemot Sovjet.115 Skogsstatistisk årsbok (1997), s. 263.

34

importpriset på rundvirke beräknat per m3 för att se om skogsindustriföretagen kan göra vinster när de

importerar in rundvirke till utländska prisnivåer och exporterar rundvirke till svenska prisnivåer.

Diagram 5.5 Export- och importpris på rundvirke perioden 1951-2005.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2005

Export- och importpriserna på rundvirke, enligt diagram 5.5, har beräknats genom att det samlade

export- och importvärdet dividerats med export- och importmängden. Svenska exportpriser för

rundvirke ligger högre än utländska importpriser för rundvirke som ett resultat av det höga

kostnadsläge som föreligger inom svensk skogsnäring och Sverige börjar därmed tappa

marknadsandelar till Östeuropa och Sovjetunionen. Man kan konstatera att exportpriset på rundvirke

sedan 1951 översteg importpriset och exportpriset kan jämställas med inhemskt prisläge medan

importpriset anger utländskt prisläge. Det är således billigare att köpa in marginalkvantiteter av

rundvirke som insatsvara för skogsindustrins export av skogsindustriprodukter än att köpa rundvirke

direkt av skogsbruken så man kan undra varför skogsindustrins intressenter inte valde att köpa allt

rundvirke ifrån utlandet.

5.6 Importen av massaflis

Importen av massaflis flis, spån och träavfall, enligt diagram 5.6, dvs. har varit en vanlig företeelse

under de senaste 20 åren. Massaflisen är en restprodukt från sågat virke som används för att producera

massa. Fördelen med massaflis är att det är en behändigare och billigare insatsvara än massaved.

Under 1980-talets början vid den ekonomiska lågkonjunkturen importeras mer massaflis till Sverige.

Vad sedan upp- och nedgångarna runt 1988 och 2000 beror på är osäkert men de kan ha ett samband

med att rundvirkesmarknaden har blivit mer internationell och rörlig. Import av flis och dylikt är en

35

Export- och importpris

0200400600800

100012001400

1951

1957

1963

1969

1975

1981

1987

1993

1999

År

Pris

per

m3 Export- pris Pris per

m3

Import- pris Pris perm3

insatsvara till massa- och pappersindustrin varvid löpande jämförelser görs mellan rundvirke och

massaflis.116

Import av flis och dyligt 1960 - 2004

0

500

1000

1500

2000

1960

1967

1974

1981

1988

1995

2002

År

1 00

0 m

3f u

b

Import Volym1000 m3fub

Diagram 5.6 Import av flis och dylikt perioden 1960-2004.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2005

5.7 Rundvirkesmarknaden under efterkrigstiden

Förbrukningen av rundvirke har ökat under hela efterkrigstiden och tillväxten i virkesförrådet har främst ökat

efter 1975. Avverkningarna har nästan fördubblats mellan 1950 och 2000. Nettoimporten har ökat efter 1970 och

marginalprisskillnaden mellan exporten och importen av rundvirke har ökat sen 1970 se diagram 5.5. Importen

av massaflis har ökat från 1960-talet och används som supplement till rundvirke. Det föreligger integration bakåt

såtillvida att skogsbolag såsom MoDo och SCA även äger skogsbruk som tillgodoser behovet av rundvirke inför

produktion av skogsindustriprodukter. Efterfrågan på rundvirke tillgodoses annars via skogsbrukens

avverkningar och en marginell import av rundvirke. Rundvirkesmarknaden är oligopolistisk ur en synvinkel

nämligen att skogsbolag såsom MoDo och SCA som via integration bakåt äger sina skogsbruk och således kan

hämta sitt rundvirke ifrån eget bolag. Efter 1990-talets avregleringar har rundvirkesmarknaden

internationaliserats och blivit mer rörlig där import och export av rundvirke förekommer som naturliga inslag på

en i övrigt internationaliserad rundvirkesmarknad.

6.0 Modo och SCA:s import av rundvirke under efterkrigstidenHär i det följande skall jag med hjälp av företagsmonografier undersöka importens roll i två

skogsföretag nämligen MoDo och SCA för att se hur dessa företag har löst sina

virkesförsörjningsproblem. Importen sätts in i sådant strategisammanhang där också förvärv av

skogsmark i Sverige och utomlands ingår.

116 Vid en prisjämförelse 1980 är det billigare att köpa massaflis som kostar 89,51 kronor per m3 jämfört med rundvirket som kostar 233,31 kronor per m3 inför pappersbrukens produktion av papper och papp.

36

6.1 MoDos virkesförsörjning före 1950

MoDo var ett av landets största sågverksföretag under 1800-talet och dess verksamhet kan ledas

tillbaks till 1779. MoDos råvarutillgångar var då främst skogsköp och skogsfångsträtter från kronans

överloppsmarker och avsättningsområde för MoDos sågade varor var Västeuropa117. MoDo anskaffade

skogsområden om 125 000 ha före 1906 via köp av Sandviks ångsågs AB. Sågverksindustrin

stagnerade kring första världskriget, massaindustrin växte fram kring sekelskiftet och slutligen

pappersindustrin under mellankrigstiden. MoDos ökande virkesförbrukning möttes via skogsförvärv

genom rätten att avverka skog och köp av skogsbolag med skog liksom att avkastningen ökade i egna

skogar. Efter 1930-talet blev virke från bondeskogsbruket en vanligt förekommande strategi.118

6.2 MoDos virkesförsörjning under efterkrigstiden

Avverkningarna i den egna skogen efter andra världskriget minskade från 1930-talets uttag på 600 000

m³sk till 200 000 m³sk i slutet av 1940-talet på grund av brist (av yngre och äldre) skog. MoDo köpte

leveransvirke och rotposter från skogsbruken och ifrån Norrland och Finland. MoDo ingick 1947 ett

samarbetsavtal med skogsindustrierna i övre och mellersta Norrland, den så kallade Nordsvenska

virkesföreningen. Enligt avtalet skulle skogsbolagens virkesförsörjning tillgodoses efter bolagens

anläggningskapacitet för att undvika virkeskrig på grund av låg skogstillväxt och stort virkesbehov.

MoDo köpte virke från finska staten och inköpsverksamheten utökades i södra Sverige och

Mellansverige.119 MoDos virkesförbrukning steg från 6 till 16 milj.m³sk mellan 1950 – 1979 och

självförsörjningsgraden låg på 20 – 30 % mellan 1950-1979.120

Tabell 6.1 MoDos självförsörjningsgrad av rundvirke perioden 1945-1979.Tidsperiod Virkesförbruknin

g 1000 m3f

Självförsörjnings-

grad %.

Rotposter

%

Leveransvirke

Norr %

Leveransvirke

Syd %

Import

%

Summa

%

1945-49 1500 15 27 48 - 10 100

1950-54 6271 25 23 48 - 4 100

1955-59 9332 23 12 51 2 12 100

1960-64 11476 25 8 59 5 3 100

1965-69 15606 22 19 44 13 2 100

1970-74 18300 22 19 28 25 6 100

117 Haslum (1993), s. 27-159.118 Gårdlund (1986), s. 7-14.119 Gårdlund (1986), s. 23-33.120 Andren (1992), s. 119-122.

37

1975-79 15840 26 27 20 24 3 100

Källa: Gårdlund, 1986, s 69

Arronderingsbyten skedde 1950 med Domänverket vilket gav MoDo tillgång till 18 000 ha skog och

sågverksrörelsen koncentrerades till Domsjö. MoDo gick in i efterkrigstiden med ett virkesbehov om

1,2 milj. m3 fub och skogstillgångar på 350 000 ha. Minskad självförsörjningsgrad löstes via

köpverksamhet från Domänverket och andra rotpostsäljare i Norrland.121 MoDos strategi för att öka

tillgången på skogsråvara bestod i att MoDo köpte skogsfastigheter vilket ökade MoDo:s skogsmark

med 3 900 ha per år1940 – 1964. Under åren 1965 – 1979 förvärvade MoDo 13 000 ha per år från

privata skogsägare. Beträffande bolagsförvärv köpte MoDo 1964 av NCB Forss-koncernen 112 000 ha

av totalt 170 000 ha skogsmark för att få tillgång till virke. Ett nytt arronderingsbyte mellan MoDo och

Domänverket ägde rum 1963 omfattandes 3 670 och 13 900 ha från Domänverket.122 Genom

arronderingsbyten och förvärv av skogsmark från privata skogsägare och aktiebolag ökade bolagets

skogsmark med 254 000 ha åren mellan 1940 – 1979 till totalt 628 000 ha enligt Andren.123

MoDos virkesanskaffning 1953 – 1979 utgjordes främst av rotposter och leveransvirke och rotposterna

steg från 70 000 m3 fub i början av 1940-talet till 700 000 m3fub 1967. Hela 50 % av totala

leveransvirket levererades från Domänverket. Virke köptes från hela landet bland annat från Södra

Sverige och planteringarna ökade från 9 000 ha till 15 000 ha per år mellan 1950-1979 liksom

contratall planterades från 1970. Mellan 1970-1974 så planterades 500 ha per år och mellan 1975-

1979 så planterades 1300 ha per år.124 Beträffande MoDos virkesförsörjning befarades virkesbrist och

kostnadsstegring på 1960-talet varvid stordrift inom fabriker och bättre resursutnyttjande angavs som

botemedel. Men räckte förvärv av bolag med skog till för att möta virkesbristen? 1970 var skog i

MoDos närhet till salu och MoDos skogsareal steg enligt Gårdlund från 375 000 ha till 645 000 ha, ,

från mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet och självförsörjningsgraden steg från 15% 1945-

1959 till 23% 1960-1974 och ytterligare till 26% 1975-1979 som visas enligt tabell 6.1. MoDo företog

nya skogsköp 1964 och en tillfällig lättnad uppnåddes därmed liksom virke importerades från Finland

och Ryssland. Bolaget ingick leveransavtal med Sovjet. MoDo hade ingått i skogsplanteringsprojekt i

Brasilien varifrån virke hämtades. Över- och underskott på virke mellan södra och mellersta Sverige

samt Norrland kunde ha utnyttjats inom MoDo före köpvirke och marginalkvantiteter men MoDo

valde att utnyttja stordriftsfördelar och ökade skogsvårdsinsatser i Norrland.125

121 Gårdlund (1986), s 23-33122 Andren (1992), s 99 - 102123 Andren (1992), s 103-106124 Andren (1992), s 215-249125 Gårdlund (1986), s 67-77

38

Under 1970- och 1980-talet blev det också en omfokusering av verksamhet till konsumentprodukter av

papper och kemisk industri och verksamheten blev allt mindre virkesberoende.126 MoDo

produktdiversifierades mellan 1970- till 1980-talet som ett led i arbetet att möta en hårdnande

internationell konkurrens.127 Resultatdrivande enheter inom MoDo blev enskilda aktiebolag i

förhållande till moderbolaget. För MoDos del skedde på 1980-talet en återgång till

kärnverksamheterna med köp av virke från USA och Canada som ett led i en reexportstrategi dvs. att

verksamheter förlades i utlandet via köp av skogsbolag med skogsmark och att virke fraktas hem.128

Strategin för MoDo var att satsa på Norrland och stordrift men trots längre transportavstånd blev

reexportstrategier från USA och Canada en normalt förekommande strategi.129

6.3 MoDos import av rundvirke under efterkrigstiden

Vid årets början under efterkrigstiden fordras för en jämn avverkning ett virkeslager av rotposter på

12-15 månader och ett lager av upparbetat virke på cirka ett år vilket MoDo försökt att ha.

Virkesförrådet hade ökat från 1.1 milj. m³sk 1945/49 till 2.2 milj.m³sk i slutet av 1970-talet.130

Taxeringar skedde mellan 1955-56, 1965-66 och 1975-1976 och virkesförrådet kunde därmed

bestämmas.131 Virkesförrådet 1947/49 uppgick till 24,1 milj. m³sk och 1975/76 till 33,3 milj. m³sk.132

Det var ur virkesförrådet som virke togs först ifrån innan import av rundvirke ägde rum.

MoDo importerade ungefär sex procent av allt virke under efterkrigstiden från Finland och Ryssland

och resten av virket kom från mellersta och södra Sverige. Det fanns också transporttekniska problem

att transportera virket från skogen.133 Virkesimport skedde från Finland, Norge och Sovjetunionen.

MoDo import av rundvirke ökade från 127 000 m3fub 1945/49 till 364 000 m3fub 1965/69 och

1023000 m3fub 1970/71 som ledet i en strategisk överbryggningspolitik samt slutligen sjönk importen

till 510 000 m3fub 1975/79.134

År 1948 köpte MoDo en del rotposter i Norra Finland samt ingick avtal om leverans av massaved.

Importen uppgick 1949 till 130 000 m3fub massaved och 1951 köptes sågtimmer i Norra Finland,

först med 315 000 m³sk och sen 250 000 m³sk per år. I början av 1950-talet köptes sågtimmer från

Finland bland annat norra Finland med 315 000 m3fub 1951och sen 250 000 m3fub. Finland köpte

30 000 m3fub virke i Sverige via inköpsområdet Norge/Finland. En inköpsorganisation upprättades i

norra Sverige, Finland och Norge men 1960 avbröts handeln på grund av virkeskrig mellan Finland

och Sverige på grund av kartellavtal som förbjöd Sverige att köpa mer än 200 000 m3fub och Finland

126 Gårdlund (1986), s 136-146127 Gårdlund (1986), s 108-114128 Gårdlund (1986), s 147-161129 Gårdlund (1986), s 162-167130 Andren (1992), s. 135-140.131 Andren (1992), s. 187-194.132 Andren (1992), s. 200-207.133 Gårdlund (1986), s. 67-77.134 Andren (1992), s. 123-134.

39

mer än 85 000 m3fub. Det förekom virkeskrig och illojala köp mellan olika delar av Sverige som en

del i MoDos virkesförsörjning mellan MoDo och SCA och MoDo hade även en generös

virkesmätning. Byteshandel förekom också mellan MoDo och Finland angående massaved och

timmer. Import från Finland varierade mellan 50-100 000 m3fub tills 1979.135

Från Sovjetunionen levererades skogsråvara till Finland vid krigsslutet för vidaretransport till MoDo

från 1964 och transporter skedde per järnväg och lastbil.136 Från och med 1970-talet träffades

leveransavtal angående virke med Sovjet. MoDo ledningen var bekymrad för att Sovjet och Finland

själva skulle förädla sin råvara. MoDo ville även undvika marginalleveranser och strategin var att

undvika att virkesförsörjningen skedde via import då importen gjordes via den krångliga byteshandeln

mellan Sovjet och Finland trots att det var billigare än att frakta virket inom Sverige.137

För MoDos del skedde på 1980-talet skedde en återgång till kärnverksamheterna med köp av virke

från USA och Canada som ett led i en reexportstrategi det vill säga att verksamheter förlades i utlandet

via köp av skogsbolag med skogsmark och att virke fraktas hem.138 Strategin för MoDo var att satsa på

Norrland och stordrift men trots längre transportavstånd blev reexportstrategier från USA och Canada

en normalt förekommande strategi.139

Den virkesimport som förekom inom MoDo skedde således från främst Norge och Finland till och

med 1970-talets början då Sovjetunionen övertog rollen som främste virkesleverantör till MoDo.

6.4 SCAs virkesförsörjning under efterkrigstiden

6.4.1 SCAs virkesförsörjning före 1950

SCA bildades 1929 utifrån skogsaktiebolagen Munksunds, Holmsunds samt Sundsvall och Kramfors

och fusionerades 1954 till moderbolaget SCA.140 1953 fanns det inom SCA en företagspolitik som

fokuserade på högt bruttoöverskott via kostnadsanpassning och decentralisering bland annat via

mekaniseringen och att SCA skulle överlåta skogsarbetet till andra genom lån till arbetare och 135 Andren (1992), s. 123-135.136 Andren (1992), s. 132-135.137 Gårdlund (1986), s. 67-77.138 Gårdlund (1986), s. 147-161.139 Gårdlund (1986), s. 162-167.140 Hasslum (1993), s. 130.

40

företagare så att de själva kunde skaffa redskap och maskiner. Beträffande investerings- och

finanspolitiken skulle omloppstiden minskas från avverkning till export vilket kunde lösas via ökade

direkttransporter via tåg och lastbil eller av ökad uttagskapaciet.141 Målsättningen för SCA var att

utifrån den skogsindustriella basen i Norrland skaffa sig en position i Europa men på grund av

kostnadsskäl köptes anläggningar upp ute i Europa.142 När det gällde virkesförsörjningen vilken

strategi har då SCA haft för att lösa virkesförsörjningsfrågan? En sådan möjlighet var

avverkningsrätter till och med bolagsförbudslagen 1906 sedan tillkom möjligheten att köpa rätten att

avverka skog inom visst område.143 Egna skogsinnehav var en annan sådan möjlighet och arealen på

SCAs produktiva skogsmark ökade från 1 646 000 ha 1929/34 till 1 681 000 ha 1974. Befintliga

skogstillgångar har alltid utgjort gränser för SCAs produktionsstruktur och en målsättning därigenom

har varit en hög självförsörjningsgrad på eget virke. En hög självförsörjningsgrad förelåg också inom

SCA då bland annat avverkningsmålet sattes till 50 % i förhållande till totalt virkesbehov 1976.

Arronderingsbyten från bland annat Domänverket, MoDo och Wiftstastrand tillförde SCA 250 000 ha

skogsmark medan något större areal avstods. Ett fåtal bondeskogar köptes från bönder och

arronderingsbyten från Domänverket förekom 1954-1966. En stigande trend angående

virkesförbrukningen uppvisades från 2 980 000 milj. m³sk från 1930/34 till 4 690 000 milj. m³sk

1975/77 trots att virkesförrådet var konstant.144

6.4.2 SCAs virkesförsörjning under efterkrigstiden

SCA fusionerade sina skogsbolagen 1954 med fusionsvinster, fondemissioner och börsintroduktion i

syfte att koncentrera skogsbolagen. Massa- och papperstillverkningen byggdes ut liksom skogsbolagen

och industrierna samordnades inom SCA. Brist på arbetskraft tilltog liksom demografisk obalans

förelåg såtillvida att det fanns mycket skog där lite folk bodde. Från 1950 och framåt kunde SCA på

basis av sin skogsråvara inte expandera produktkvantiteten. Skogsbolagen inom SCA dvs. Munksunds

och Holmsunds hade olika inköpsorganisationer i Norrbotten som konkurrerade om virket och 1955

hade den produktiva skogsarealen ökat med 90 000 ha till drygt 1,4 milj. m³sk i samband med

förvärvande av Kungsgården Marieberg med dotterbolaget Ankarviks AB som kunde utnyttjas bättre

då skogsbruket motoriserades. Företagstaxeringar genomfördes 1946-1950 och 1953-1954 i syfte att

ge kunskap om virkesförrådet och stordriften inom SCAs skogsbruk kunde därmed öka genom

förbättrad skogsvård och motorisering. Inom SCAs virkesförsörjning rådde slutavverkningar med

avverkningar av överårig skog. 145 Företagspolitiken inom SCA kännetecknades på 1960-talet av

etablering utomlands då Norrlands skogar hade glesnat och SCA behövde tillgång till virke.

141 SCA 50 år (1979), s. 143-148, 172-174 & Hasslum (1993), s. 149.142 SCA 50 år (1979), s. 175-177.143 Hasslum (1993), s. 28 & 48-50.144 SCA 50 år (1979), s. 181-185.145 Hasslum (1993), s. 139-144.

41

Wellpapptillverkningen förlades i Danmark, Frankrike och Västtyskland på 1960-talet samt även

massa- och papperstillverkning i Västeuropa.146 SCA har under efterkrigstiden satsat både på

skogsindustri147 och genomgått en koncentration, internationalisering och diversifiering med hög

självförsörjningsgrad. Massafabrikerna koncentrerades i Munksund och Obbola 1975 och integrerades

sen med papperstillverkningen i Munksund och Östrand.148

Tabell 6.2 SCA:s virkesförbrukning och självförsörjningsgrad tidsperioden 1945-1992.Tidsperiod Virkesförbrukning

Milj m3f

Självförsörjningsgrad %

1945-49 2,81 29

1950-54 3,00 37

1955-59 3,48 51

1960-64 4,11 51

1967-69 5,43 53

1970-74 5,18 50

1975-79 5,05 54

1980-84 4,64 61

1985-89 5,41 62

1990-92 5,33 59

Källa: SCA 50 år s 185.

Som visas i tabell 6.2 ökade den totala virkesförsörjningen från 2,81 milj. m3fub 1945-49 till 5,18

milj. m3fub 1970-74 och ytterligare till 5,33 milj. m3fub 1990-92. Självförsörjningsgraden steg från

först 29 % 1940-45 och till 50 % 1970-74 och sedan ytterligare till 59% 1990-92. Ökningen i

självförsörjningsgraden berodde på att skogsskötseln ökade för att ökad produktionsförmågan på egen

skog. 149 Skogsarealen omfattade 1,6 milj. ha hemma och genom förvärv i utlandet av Wifstavarfs AB

och Björkå AB skogar omfattade skogsarealen totalt 1,7 milj. ha 1966-1977.150 SCAs virkesförsörjning

under efterkrigstiden kännetecknades således av ökade avverkningar och hög självförsörjningsgrad

tills stordriften under 1960-talet som följdes av köp av skogsbolag med skogsmark på 1970- och 1980-

talet både i Sverige som utomlands liksom integration av skogsbruk och skogsindustri inom SCA.

SCA har företagit koncentration inom egna företagsenheter och utnyttjat stordriftsfördelar samt

upprätthållit en hög självförsörjningsgrad via köp av skogsbolag med skogsmark och utnyttjat

stordriften inom SCA.

6.4.3 SCA:s import av rundvirke under efterkrigstiden

SCA:s styrelse konstaterade 1961 att på basis av Svensk skogsråvara var det inte längre möjligt att

väsentligt expandera sin produktionskapacitet. Däremot var det möjligt att expandera i

146 SCA 50 år (1979), s. 187-200.147 SCA fusionerades, etablerades utomlands och ängnade sig åt flera verksamheter såsom sågverk samt massa- och pappersindustri.148 SCA 50 år (1979), s. 187-193.149 Hasslum (1993), s. 176 & 233. 150 Hasslum (1993), s. 175-179.

42

cellulosaindustrier utomlands i skogrika områden för obetydliga avverkningsrätter. Investeringar

skedde utomlands för tillgång till virke i bland annat British Columbia Cellulosa 1966-1970 då det

förelåg ett högt kostnadsläge i Skandinavien och därmed inte var möjligt att investera mera. SCA:s

innehav såldes 1970 till ett Holländskt bolag och SCA fick tillbaka det kapital som investerats i

projektet nämligen 115 miljoner kronor151 Expansionen hemma och försök att expandera verksamheten

utomlands inleddes på 1960-talet i takt med att egen skogsråvara inte räckte till för expansionen av

skogsindustriprodukter men mest så ombesörjdes virkesförsörjningen internt via egna avverkningar

och hög självförsörjningsgrad. SCA har således löst sin virkesförsörjningsproblematik via hög

självförsörjningsgrad och integration i skogsledet inom SCA men köp av köpvirke från skogsbruken

och marginalkvantiteter från utlandet förekom också.

6.5 MoDo och SCAs virkesförsörjning och import av rundvirke under efterkrigstiden

För MoDo hade importen av rundvirke en större betydelse än för SCA som hade en högre

självförsörjningsgrad och därigenom kunde täcka sin virkesförsörjning inhemskt. Gemensamt för både

MoDo och SCA är att bolagen har försökt att täcka förbrukningen av rundvirke genom hög

självförsörjningsgrad och köp av skogsbolag med skogsmark såväl hemma som utomlands och fraktat

hem virke innan köpvirkesaffärer och köp av marginalkvantiteter utomlands företogs.

MoDo har främst agerat via köp av skogsbolag med skogsmark såväl hemma som utomlands och

fraktat hem virke. MoDo engagerade sig under efterkrigstiden i den så kallade byteshandeln över

Finland för att importera rundvirke från Sovjetunionen och var engagerade i samverkan i Norrland och

Norrbottensområdet.

SCA utnyttjade rätten att avverka skog, köpt skogsbolag för ökade skogsinnehav och samgåenden med

andra skogsbolag före traditionell handel med köpvirke och import av rundvirke. SCA var

ursprungligen ett skogsholdingföretag men är numera är ett internationellt skogsindustriföretag som

satsar på kärnverksamheterna skogsindustriprodukter.

7.0 Sammanfattande resultat Under 1950-talet ökade mekaniseringen inom skogsbruket och motverkade delvis effekterna av den

begynnande arbetskraftsbristen och flytten till städerna. En balans rådde mellan skogsbrukens

avverkningar och skogsindustrins rundvirkesbehov. Statsmaktens målsättning för skogspolitiken var

att industrins försörjning med rundvirke skulle tillgodoses inom landet via avverkningar.

Utredningarna menade att ett bättre utnyttjande av landets skogliga tillgångar var viktigt för vårt lands

151 Hasslum (1993), s. 184-187.

43

export av skogsindustriprodukter och samvariationen mellan import och export av rundvirke skulle

öka. Balans ansågs föreligga mellan skogstillgångar och rundvirkesbehov men en ökad samverkan

mellan småskogsbruken ansågs viktigt för virkesförsörjningen.

Vid ingången till 1960-talet rådde en stordrift inom skogsindustrin och en fortgående mekanisering

pågick varvid skogsindustrins rundvirkesbehov täcktes via skogsbrukens avverkningar. Utredningarna

menade att tillgången till skogsmark var en fördel som motverkades av en oförmånlig

fastighetsstruktur med många småskogsbruk samtidigt som den totala rundvirkesförbrukningen

beräknades öka. Ett virkesöverskott rådde i Sverige och ett virkesunderskott i Europa.

När 1970-talet inträdde ökade importen av rundvirke och ett importöverskott förelåg samtidigt som

skogsindustrins rundvirkesbehov översteg avverkningarna. Staten hade heller inte samordnat

skogspolitiken för små- och storskogsbruken. Utredningarna menade att jämvikt rådde mellan import

och export av rundvirke men från 1975 rådde ett virkesunderskott och import från Sovjet vidtogs.

Utredningarna menade också att import av rundvirke berodde otillräckliga skogstillgångar i

underskottsregioner men vill lösa virkesförsörjningen inhemskt och uttag ur lager.

Under 1980-talet skedde en övergång från regleringsekonomin till marknadsekonomiska förhållanden

inom skogsbruket. Såväl import som export av rundvirke ökade men ett nettoimportöverskott

föreligger trots att avverkningarna täcker rundvirkesförbrukningen. Utredningarna menade att en

bättre struktur i skogs- och jordbruket kunde öka avverkningarna och minska importen av rundvirke.

En diskussion fördes om virkesmarknadens funktionssätt och om import och lageruttag fungerade som

buffertar för att reglera en oligopolistisk marknad.

Senare vid 1990-talet lanserades miljömålet och en harmonisering ägde rum rörande förhållanden som

gäller i Europa. Trots att tillväxten av rundvirke översteg avverkningarna förelåg en nettoimport av

rundvirke. 1990 års skogspolitiska kommitté menade att virkestillgångarna skulle komma att öka inför

2000-talet men att rundvirkesmarknaden internationaliseras.

Och på 2000-talet var såväl rundvirkesimporten och virkesförsörjningen internationellt rörlig. Rörande

fastighets- och ägarstrukturen inom skogsbruket så befarades för tidiga och stora avverkningar av

rundvirke. Utredningarna befarade att olämplig fastighetsstruktur medför risk för stora och tidiga

avverkningar med återväxtproblem på sikt.

Förbrukningen av rundvirke har ökat under hela efterkrigstiden och tillväxten i virkesförrådet har

främst ökat efter 1975. Avverkningarna har nästan fördubblats mellan 1950 och 2000. Nettoimporten

har ökat efter 1970 och marginalprisskillnaden mellan exporten och importen av rundvirke har ökat

44

sen 1970. Importen av massaflis har ökat från 1960-talet och används som supplement till rundvirke.

Det föreligger integration bakåt såtillvida att skogsbolag såsom MoDo och SCA även äger skogsbruk

som tillgodoser behovet av rundvirke inför produktion av skogsindustriprodukter. Efterfrågan på

rundvirke tillgodoses annars via skogsbrukens avverkningar och en marginell import av rundvirke

sker. Rundvirkesmarknaden är oligopolistisk ur en synvinkel nämligen att skogsbolag såsom MoDo

och SCA som via integration bakåt äger sina skogsbruk och således kan hämta sitt rundvirke ifrån eget

bolag. Efter 1990-talets avregleringar har rundvirkesmarknaden internationaliserats och blivit mer

rörlig där import och export av rundvirke förekommer som naturliga inslag.

För MoDo hade importen av rundvirke en större betydelse än för SCA som hade en högre

självförsörjningsgrad och därigenom kunde täcka sin virkesförsörjning inhemskt. Gemensamt för både

MoDo och SCA är att bolagen har försökt att täcka förbrukningen av rundvirke genom hög

självförsörjningsgrad och köp av skogsbolag med skogsmark såväl hemma som utomlands och fraktat

hem virke innan köpvirkesaffärer och köp av marginalkvantiteter utomlands företogs. MoDo har

främst agerat via köp av skogsbolag med skogsmark såväl hemma som utomlands och fraktat hem

virke. MoDo engagerade sig under efterkrigstiden i den så kallade byteshandeln över Finland för att

importera rundvirke från Sovjetunionen och var engagerade i samverkan i Norrland och

Norrbottensområdet. SCA utnyttjade rätten att avverka skog, köpt skogsbolag för ökade skogsinnehav

och samgåenden med andra skogsbolag före traditionell handel med köpvirke och import av rundvirke.

SCA var ursprungligen ett skogsholdingföretag men är numera är ett internationellt

skogsindustriföretag som satsar på kärnverksamheterna skogsindustriprodukter.

Skogsindustrins rundvirkesförbrukning under efterkrigstiden har således skett via ökade avverkningar

hos små- och storskogsbruken och efter 1970-talets början en ökad import av rundvirke hos

storskogsbruken. Rundvirkesmarknaden var i början av efterkrigstiden relativt inhemsk och

isolationistisk med konflikter mellan skogsägare, träindustri och staten har efter 1990-talets början

internationaliserats och blivit rörligare. Storskogsbrukens virkesförsörjning har till största delen skett

via hög självförsörjningsgrad och import av rundvirke.

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

Tryckta källor

Skogsstatistisk årsbok

Skogsstatistisk årsbok 1951-2006 av skogsstyrelsen. Tiden till och med 1975 Stockholm förlagsort

sedan Jönköping.

45

Statens offentliga utredningar

SOU 1952:15. Barrskogstillgångar och skogsindustrins råvaruförsörjning. Utredning utförd av Södra

Sveriges skogsindustriutredning. Stockholm 1952.

SOU 1952:24. Betänkande med förslag till allmän förfogande och allmän ransoneringslag. Stockholm

1952

SOU 1953:19 Sågverksindustrin i södra Sverige. Stockholm 1953.

SOU 1956:33. Skogsindustrins utbyggnad. Betänkande avgivet av Södra Sveriges

skogsindustriutredning. Stockholm 1956.

SOU 1956:36. Skogsbrukets arbetsmarknad. Utredning av AMS med biträde av särskilt tillkallade

experter. Stockholm 1956.

SOU 1963:63. Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk en promemoria från 1960 års

jordbruksutredning och dess skogsvårdsgrupp. Stockholm 1960.

SOU 1963:71. Skogsvägar av skogsbruksutredningen. Stockholm 1963.

SOU 1964:42. Kommunal markpolitik av markpolitiska utredningens betänkande. Stockholm 1964.

SOU 1964:55. Organisationen av rationaliseringsverksamheten mm på jordbrukets, skogsbrukets och

SOU 1966:1. Svensk ekonomi 1966-1970 med utblick mot 1970 av 1965 års långtidsutredning.

Stockholm 1966.

SOU 1966:2. Export och import 1966-1970 av 1965 års långtidsutredning bilaga 1. Stockholm 1966.

trädgårdsnäringens område av 1960 års jordbruksutredning. Stockholm 1964.

SOU 1968:9. Virkesbalanser 1967. Betänkande avgivet av virkesbalansutredningen. Stockholm 1968.

SOU 1968:9. Virkesbalanser 1967. Betänkande av virkesbalansutredningen. Stockholm 1968.

SOU 1969:21. Skogsindustrin i södra Sverige. Betänkande avgivet av Västsvenska

skogsindustriutredningen. Stockholm 1969.

SOU 1969:21. Skogsindustrin i södra Sveriges utvecklingstendenser och lokaliseringsförutsättningar

för sågverk och massaindustrin. Betänkande av Västsvenska skogsindustriutredningen. Stockholm

1969.

SOU 1970:71. Svensk ekonomi 1971-1975 med utblick mot 1990 av 1970 års långtidsutredning.

Stockholm 1970.

SOU 1971:5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. 1970 års långtidsutredning

bilaga 2. Stockholm 1971.

SOU 1971:40. Export och import 1971-1975 av 1970 års långtidsutredning bilaga 5. Stockholm 1971.

SOU 1973:14. Mål och medel i skogspolitiken. Betänkande avgivet av skogspolitiska utredningen.

Stockholm 1973.

SOU 1975:89 Långtidsutredningen 1975. Stockholm 1975.

SOU 1978:7. Skog för framtid. Stockholm 1978.

SOU 1978:78. Långtidsutredningen 1978. Stockholm 1978.

46

SOU 1980:52. Långtidsutredningen LU 80. Huvudrapport. Stockholm 1980.

SOU 1981:81. Skogsindustrins virkesförsörjning. Betänkande av virkesförsörjningsutredningen.

Stockholm 1981.

SOU 1984:4. LU 84, Huvudrapport. Stockholm 1984.

SOU 1987:3. Långtidsutredningen 1987. Stockholm 1987.

SOU 1987:3. Långtidsutredningen 87 bilaga… Stockholm 1987.

SOU 1983:71. Bättre struktur i jord- och skogsbruk. Betänkande av strukturutredningen för jord- och

skogsbruk. Stockholm 1983.

SOU 1990:14. Långtidsutredningen 1990. Stockholm 1990.

SOU 1990:14. Långtidsutredningen 1990 Bilaga 8 Skogsnäringen: Miljöfrågan avreglering och

framtidsutsikter. Stockholm 1990.

SOU 1992:76. Skogspolitik inför 2000-talet. Huvudbetänkande av 1990 års skogspolitiska kommitté.

Stockholm 1992.

SOU 1999:24. EG:s strukturstöd med ny organisation för de geografiskt avgränsade strukturfonderna.

Stockholm 1999.

SOU 2000:7. Långtidsutredningen 1999/2000. Stockholm 2000.

SOU 2001:2. Effektiv användning av naturresurserna i ett betänkande av

resurseffektivitetsutredningen. Stockholm 2001.

SOU 2001:38. Ägande och struktur inom jord och skog, betänkande från jordförvärvsutredningen.

Stockholm 2001.

Litteratur

Andren, Thorsten, Från naturskog till kulturskog. Bjästa 1992.

Eliasson, Per & Hamilton, Gustav, Bliver ondt att förena sigh –några riktlinjer i den Svenska

skogslagstiftningen. Kungliga skogs- och lantbruksakademin 1999.

Enander, Karl-Göran, Skogsbrukssätt och skogspolitik 1900-1950. Umeå 2001.

Enander, Karl-Göran, Skogsbrukssätt och skogspolitik 1950-2000. Umeå 2003.

Forskning och framsteg nr 4 2006 s 10.

47

Gaunitz, Sven, ”några drag i strukturomvandlingen och den långsiktiga företagspolitiken inom Sca” i (Red

Gustav Utterström) SCA 50 år Studier kring ett storföretag och dess föregångare. Sundsvall 1979.

Gårdlund, Torsten, MoDo 1940-1985. Örnsköldsvik 1986.

Hagner, Stig, Skogspolitisk historia. Skogsstyrelsens förlag 2001.

Hagner, Stig & Pettersson, Ronny, Skog i förändring: vägen mot ett rationellt och hållbart skogsbruk i

Norrland ca 1940-1990. Stockholm 2005.

Hasslum, Bertil, Från Galtströms järnbruk till SCA. Köping 1993.

Luhr, Fredrik & Wirten, Stefan, Virkesmarknaden igår och idag. Stockholm 1991.

Samhällsnyttans skog

Schön, Lennart, En modern svensk ekonomisk historia. Stockholm 2000.

Utterström, Gustav red, SCA 50 år. Sundsvall 1979.

Svensk skogsindustri i omvandling. Wohlfart, Göran; Utvecklingen sedan 1950 del 1 & 2. Stockholm

1971.

Exportländer av rundvirke till Sverige från 1951 och frammåt 1 000 m3fub. Norge Finland Danmark Centraleur. Baltikum Sovjet Övriga Totalt

1951 372,1 826,4 0 0 0 0 39,3 1237,81952 348,1 802,9 0 0 0 0 15,4 1166,41953 316,9 220,8 0 0 0 0 23,9 561,61954 331,9 319,7 0 0 0 0 33,4 6851955 324,7 179,8 0 0 0 0 26,3 530,81956 331,2 231,8 0 0 0 0 23,6 586,61957 330,5 122 0 0 0 0 27,3 479,81958 300,9 299,3 0 0 0 0 4,8 6051959 237,7 244,8 0,4 0 0 0 33 515,91960 245,9 665,7 0 0 0 0 44,5 956,1

48

1961 227,1 1230 0 0 0 0 33,4 1490,91962 179,5 841,1 0 0 0 0 42,3 1062,91963 198,5 347,6 0 0,1 0 0 38,3 584,51964 166 137 0 1,3 0 0 42,8 347,11965 187,7 139,1 0 8,9 0 0 53,3 3891966 136,6 181,8 2,3 0 0 0 52,2 372,91967 173,5 203,2 1,3 0,1 0 0 35,1 413,21968 142,9 151,7 0 0 0 0 44,9 339,51969 110,9 209,1 0 0 0 0 36,5 356,51970 3076 468,8 19,7 522,1 18,7 0 63,1 4168,81971 2403 767,6 39,7 289,1 34,1 0 41,4 3575,31972 95,8 226 21,7 0 0 0 28,3 371,81973 116,7 199,9 25,1 159,9 0 102,5 36,8 640,91974 124,8 175,6 26,5 455,7 290,3 142,4 0 1215,31975 112,8 104,1 234,2 1578,2 614,5 324 151 3118,81976 130,8 122 263,6 1202,7 587,6 416,6 229,5 2952,81977 208,5 375 190,8 776,3 415,3 519,2 325,9 28111978 229,9 109,1 0 0 289,4 71,1 649,6 1349,11979 616,5 666,9 0 0 383,2 80,1 715,3 24621980 671,2 964,2 0 0 397,6 62,5 997,3 3092,81981 616,8 1499 0 0 656 20,4 2019 4811,51982 464,4 474,9 0 0 168,9 94,5 1662 2864,61983 388,2 135,9 0 0 324,2 45,1 1670 2563,21984 433,6 413,5 0 0 647,1 44,8 1934 3472,81985 425 372,4 0 0 921,2 68,1 2402 4188,91986 449,2 922,4 285,9 1639,1 1206,6 809,8 246,8 5559,81987 622,1 998,2 333,5 1448,8 1184,1 1884,3 790,4 7261,41988 800 800 500 1 680 1 200 2 500 1 030 8 5101989 1 100 500 600 1 730 900 2 200 790 7 8201990 700 300 400 1 070 600 1 200 430 4 7001991 870 290 420 1 290 350 1 200 50 4 4701992 830 410 380 1 160 1 150 850 410 5 1901993 720 530 170 720 1 350 1 100 0 4 5901994 660 750 210 1 200 2 620 1 430 580 7 4501995 0 0 0 0 0 0 0 01996 0 0 0 0 0 0 0 01997 770 380 130 580 4 850 1 590 270 8 5701998 720 450 130 600 5 980 1 920 310 10 1101999 830 520 80 530 6 110 3 040 20 11 1302000 720 550 360 550 7 140 3 440 340 13 1002001 630 700 170 560 6 380 2 490 310 11 2402002 900 500 80 420 7 100 2 260 366 11 6262003 740 640 120 390 6 870 2 100 503 11 363Appendix: Kvantitativa aggregat

Import i förhållande till tillväxten och avverkningarna samt avverkningar i förhållande till

tillväxten under efterkrigstiden

Här nedan introducerar jag en del intressanta mått såsom tillväxten och avverkningarna att relatera

importen till för att se hur importen utvecklas i förhållande till tillväxten och avverkningarna för att se

hur importen utvecklas och dra slutsatser länge fram i kapitlet rundvirkesmarknaden.

49

Diagram över import i förhållande till tillväxten tidsperioden 1951-2003.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2005

Importen i förhållande till tillväxten av rundvirke förhåller sig relativt jämt tills 1970-talets mitt, då

något sker nämligen att importen ökar i förhållande till tillväxten av rundvirke. En liten men växande

andel av rundvirkesförsörjningen sker således via marginalimport trots att tillväxten av rundvirke har

ökat från 80 milj.m³sk till 100 milj.m³sk mellan 1975 – 2000. Det är således klart att vi har med

marginalimport, dvs. import på marginalen för att pressa ned priserna på köpvirke, att göra då

tillväxten av rundvirke överstiger förbrukningen av rundvirke såtillvida inte virkesförrådet ökar.

Marginalkvantiteter av utländskt virke är också billigare än svenskt rundvirke i enlighet med figuren

om export- och importpris på rundvirke som presenteras längre fram. Rundvirkesmarknaden blir

således mer internationell och rörlig efter avregleringen på 1990-talet där både tillväxt- och

importstrukturen är utbuds- och efterfrågepåverkande komponenter.

Diagram över importen i förhållande till avverkningarna tidsperioden 1951-2002.

50

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2003.

Importen i förhållande till avverkningarna ökar också efter 1970-talets början och avverkningarna

överstiger inte tillväxten vilket ger staten stöd i sina försök att förmå småskogsbruket att avverka mer

rundvirke under 1970-talet. Både avverkningarna ökar och marginalimporten ökar. Staten försöker

således att förmå småskogsbruket att avverka mer samtidigt som företagen agerar med

marginalkvantiteter av rundvirke.

Diagram över avverkningarna i förhållande till tillväxten tidsperioden 1951-2002

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2003

Avverkningarna i förhållande till tillväxten visar att tillväxten är högre än avverkningarna, genom att

det odlades mer skog. Efter de stora kalhyggena och slutavverkningarna i slutet av 1960-talet och

början av 1970-talet så odlas det mer skog medan avverkningarna sjunker något. Överavverkningarna i

mitten av 1970-talet berodde på överbryggningspolitiken då virke avverkades för att läggas på lager.

51