Psykiatri av idag: Bakgrunden till ett socialt och psykologiskt tankande inom psykiatri Carlo Perris

Carlo Perris (bilden) ar sedan September 1971 professor i psykiatri vid Umed uni- versitet, tillika overlakare vid psykiatriska kliniken, Lmarettet, Umed. Denna artikel, som har karaktiiren av en socialpsykiat- risk oversikt, ar en bearbetning av hans installationsfiirelasning i Umed i novem- ber 1971.

Under senare br har psykiatrin fbtt stb som mbltavla for kritiska angrepp i massmedia, bocker, TV-pjaser och teatersammanhang. Olika sidor av den psykiatriska problematiken har tagits upp till granskning varvid inte bara psykiatrins teoretiska ramar och psykiatriska vbrdformer, utan aven de psykiska sjukdomarnas existens och sjalva psykiaterns nuvarande roll i samhallet ifrbgasatts. Fenomenet ar inte unikt for Sverige, utan forekommer i de flesta europeiska lander och i USA, dar det ibland fbtt revoltkaraktar. Kollegorna, aven ickepsykiater, kan knappast ha undgbtt att nbs av denna debatt och frAgan om var psykiatrin egentligen stbr, torde ha vackts hos mbnga. Det ar av denna anledning som jag har stimulerats att forsoka ge en bild av nAgra av de grunder pb vilka psykiatrin av idag vilar.

I min framstallning avser jag att starta med nbgra meta-teoretiska syn- punkter avsedda att fokusera problematikens mest kontroversiella aspekt, for att senare forsoka ge en oversikt av den teoretiska bakgrunden till den stbndpunkt som m h g a psykiater av idag, jag inraknad, intar.

Ett centralt problemomrbde utgors av antitetiska uppfattningar om etiologin till psykiska storningar. Det rAder inget tvivel om att vem som helst som arbetar inom psykiatrin bar inom sig vissa antaganden i denna viktiga frbga. Generellt kan man vara overens med Kringlen, att uppfattningarna om arvets resp. miljons etiologiska betydelse ror sig mellan en extremt konservativ syn dar socialpsykologiska faktorer endast fbr en underordnad betydelse i orsakssammanhang och ett extremt radikalt synsatt dar en

270

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

obenagenhet att erkanna manniskans biologiska begransningar ar for- harskande. Mellan dessa tvB extrema sthdpunkter forekommer en rad andra synsatt som utgor lika m8nga varderingar i en psykiaters satt att betrakta sina patienter. De flesta av dessa varderingar eller antaganden ar man medveten om i utovandet av sin egen verksamhet, medan andra kan ligga undertryckta for att inte aktualiseras forran vid de tillfallen nar de blir ifr8gasatta. For att skapa klarhet kring de antaganden som kan vara aktuella amnar jag presentera dem som modeller (se fig. 1). Jag har anvant

G R U N D 0 R S A K-(ER) K L A S S M O O E L L

I

I1

I l l

IV

V

))schizofreni)) som ett exempel men diskussionen kan lika va1 tillampas pB andra sjukdomsgrupper. Innan jag kommenterar modellerna vill jag dock markera tv8 basala punkter : a) Fenomen kallade )schizofreniw visar en viss regularitet genom tiderna, vilket torde utesluta slumpartade rela- tioner. Detta antagande sager oss naturligtvis inte att vi idag kan forutse

27 1

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

forekomsten av schizofrenin, utan det vill bara poangtera att relationerna mellan schizofrena fenomen genom tiderna inte kan vara uteslutande en slumpprodukt. b) Den andra punkten ar, att fenomen kallade schizofrena visar nbgon grad av interindividuell generaliserbarhet. Detta antagande inne- bar, att en patient som benamnes schizofren i sin sjukdomsbild visar nigra drag som han delar med alla andra patienter, nigra som han delar med bara en del andra och slutligen nbgra drag som ar unika for honom och han inte delar med nagon annan schizofren. Valen av en etiologisk modell beror i stor utstrackning p i vilken begreppsnivii och pb vilken nivii av generaliserbarhet man vill arbeta.

Enligt den forsta av de modeller som presenteras i figuren har vi en klass med en enda medlem och en enda grundorsak. Schizofrenin ar har en val- definierad sjukdom och ingen hansyn tas till eventuella olikheter i sattet att yttra sig: varje patient ar i princip alla andra lik. Kraepelins klassiska uppfattning om ))dementia praecox)) torde narmast motsvara denna modell.

I den andra modellen har vi en klass med flera medlemmar, alla har dock fortfarande samma grundorsak(er). Skillnader mellan patienter beror ej pii skillnader i orsaker. Stor betydelse tillmates en basal personlighet. Bleu- lers systematisering av schizofrenigruppen motsvarar narmast denna modell. Med den tredje modellen borjar vi finna flera medlemmar i klassen ))schizofreni)), var och en med sin bestamda orsak(er). Man borjar siledes antaga att skillnader mellan olika patienter kan bero pb skillnader i etiologi. Nigra av de moderna tyska skolorna, t.ex. Leonhards stkr mycket nara denna modell. Den fjarde modellen ar borjan till ett modernt tankande, enligt denna modell antar man att grundyttringarna ar ungefar likartade hos alla patienter men man arbetar med en multifaktoriell etiologi. Modellen medger flera orsaker men hypotiserar att alla behovs for att aschizofreni)) skall debutera. Man kan aven tanka sig att var och en av de olika orsakerna for sig kan vara dillracklig orsak)> men man ror sig med ett enda schizo- frenibegrepp. Den femte och sista modellen ar den som mest torde motsvara moderna kunskaper (eller brist pk kunskaper). Den ar multidimensionell bide i etiologi och i yttringar (=syndromprofil). I denna modell finner vi en klass med flera medlemmar och flera orsaker. Olika kombinationer ar mojliga. For vissa syndromprofiler ar vissa orsaker relevanta, for andra inte. For annu andra kravs ett samspel mellan alla orsaksfaktorer osv. Denna modell varnar for forsiktighet i tolkningen av bestamda orsaks- sammanhang. Olikheterna i betydelsen av de mojliga orsaksfaktorerna kan vara kvalitativa eller kvantitativa t.ex. att en orsaksfaktor mbste forekomma i nigon bestamd utstrackning eller att det bara racker med att den fore- kommer. Modellen tillhter vidare att ta i beaktande faktorer som ar mod-

272

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

vandiga)) men ej ))tillrackliga)) for att schizofreni skall debutera (t.ex. ett bestamt anlag) och faktorer som kan vara nodvandiga men som fort- farande ej ar tillrackliga t.ex. utlosande orsaker (till skillnad f r h de forra som ar predisponerande).

Jag vill havda att den kunskapsnivi som dagens psykiatri lyckats n& knappast tilliter annat an ett multidimensionellt tankande om man inte vill riskera dogmatism. Samtidigt torde det klart ha framkommit att accepte- randet av den mest komplexa bland de modeller som jag presenterat innebar ett stort avsteg fr ln de synsatt som praglat den aldre psykiatrin. Det Aterstfir nu att analysera vilka vagar som lett till den aktuella sthdpunkten.

Psykiatrin intar en sarstallning bland de ovriga medicinska specialite- terna. Denna sarstallning brukar forklaras med p&st&endet att psykiatrins grunder vilar p i s%val biologiska som beteendevetenskapliga discipliner. Det ar frin dessa kallor, sags det, som psykiatrisk teoribildning hamtar impulser under olika epoker. Min tes ar, att natur- och beteendeveten- skaperna enbart varit formedlare och inte den primara kallan till de synsatt som karakteriserat psykiatriskt tankande. Den disciplin som piverkat psykiatrin, i annu hogre grad an alla andra medicinska specialiteter, a r namligen filosofin. En foljd av denna tes ar, att man ej kan betrakta den psykiatriska problematiken av idag utan att gora en historisk tillbakablick over den filosofiska anda som dominerat under olika utvecklingsepoker.

Att filosofin intresserar sig for psykiatrin ar inte forvanande db filosofin har att ta i beaktande alla de fakta som ar kanda och alla de teorier som ar foreslagna och foljaktligen ar Hpsykiska sjukdomar)) ett faktum som filosofin ej kan ignorera. Att en hallucinerande patient ser saker och ting som andra i hans omgivning inte ser vacker ett ifrigasattande av v i r varseblivnings reliabilitet och darmed av omvarldens verklighet. Forekomsten av abnorma handlingssatt aktualiserar frhgan om hur man bor definiera mormaliteten)), dvs. den manskliga naturen. Den gangse filosofiska uppfattningen om fore- komsten av allmangiltiga morallagar och varldsAskAdningar tvingas till omprovning till foljd av de tankar och de beteenden som psykiatern iakttar hos sina patienter. I den m&n som filosofin om den manskliga naturen ar ett viktigt kapitel i alla forsok till filosofisk tolkning ar psykiatrin av stort intresse for filosofer. Allt detta sager dock intet om varfor psykiatrin skulle vara intresserad av filosofin. Psykiatrin ar en empirisk disciplin och som sadan soker den fakta och forsoker forklara dem utifr&n faktiska for- hillanden. h;r d& inte empirikerna benagna att vara misstanksamma nar det galler luftiga spekulationer och teoretiseringar? Forvisso, men trots detta liter en sammankoppling av psykiatri och filosofi inte helt konstig och meningslos aven for dem som fornekar att filosofin kan ha n&got

273

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

betydelsefullt att saga folk engagerade i empirisk forskning. Man har, tvivelsutan, lattare att acceptera och finna det naturligt att nagon talar om psykiatri och existentialism eller om psykiatri och positivism an att nagon talar om pediatri och aristotelism eller om dermatologi och J. J. Rousseaus filosofi. Vad slags filosofi star bakom de psykiatriska teorierna? Om vi begransar overblicken till den utveckling som agt rum under det senaste Arhundradet ar det inte svArt att identifiera de viktigaste kallorna som piverkat psykiatriskt tankande. SA nar t.ex. Pine1 signerade den forsta revolutionerande etappen i psykiatrins moderna historia med att befria de psykiskt sjuka frAn de kedjor med vilka de var fastbundna var hans handlande inspirerat av Condillacs id&.

Nar under artonhundratalet storsta delen av psykiaterna gjorde till sin, principen att ))psykiska sjukdomar ar hjarnsjukdomar)) har det inte varit den biologiska vetenskapen som primart suggererat den utan d A- tidens filosofiska materialism. Inte heller har det varit vetenskapliga iakt- tagelser eller empirisk forskning som lett till en poangtering av begrepp som drift, vilja, instinkt i forst Griesingers och Meynerts undervisning och senare i Freuds och Jungs, utan snarare Schopenhauers filosofi.

Att forst&, att psykiatrin vande sig till filosofin i sokandet av en definition av mormalitet)) ar inte svArt om man betanker att psykiatrin inte kunde f i hjalp med en sadan definition frAn fysiologin S A som fallet var med den ovriga medicinen. Det som kanske forvAnar ar att psykiatrin ej vant sig till psyko- login som ju anses vara fysiologins motsvarighet PA det psykiska planet. Forklaringen ar enkel, dA psykologin som vetenskap annu inte var fodd och i den r n h den existerade var en del av den antropologiska filosofin. For ovrigt, aven nar psykologin etablerades som sjalvstandig disciplin under artonhundratalets senare halft hade den litet att erbjuda psykiatern. Det som psykiatern behovde var en teori om den manskliga naturen som omfattade bAde somatiska och psykiska aspekter och som forklarade relationerna dem emellan. Psykologin, istallet, var engagerad med utforsk- ningen av elementara psykiska funktioner och var darfor ur stand att ge psykiaterna de svar de sokte.

For att finna rotterna till dagens utveckling mAste man ha bilden av vir egen epok klar.

VArt Arhundrade har givits mAnga namn: man har kallat det ))tekno- logins Alder)), ))atomAldern)), en ))tidsAlder av kris och stomingar)), mlutet PA den Moderna Aldern och borjan av en ny som annu inte fAtt nAgot namn)). Vilken beteckning man an valjer finner man, att alla uttrycker nAgot gemen- samt, namligen overgAng, fornyelse, forandring av traditionella monster, ett successivt sonderfall av en ordning som hade forefallit stabil. En ytlig

274

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

betraktelse av problemet kunde leda till slutsatsen att de tvA senaste varlds- krigen bar ansvaret for de forandringar som karakteriserar vAr epok. En narmare granskning visar dock att djupa forandringar startade lingt innan.

Aven under historiska perioder av relativ stabilitet existerar en bracklig balans mellan konservativa och destruktiva krafter. Retrospektivt sett a r slutet av varje historisk epok karakteriserat av djupa kriser, av vAld och krig, av en ))Alder av storningam. S11 t.ex. foregicks grundandet av det romerska kejsardomet av inbordes konflikter i Grekland och av Cartagos och Egyptens forfall. Overgbngen frbn Antiken till Medeltiden beteck- nades av barbarernas raider i Europa och den Moderna Alderns intrade har praglats av de religiosa striderna, det feodala systemets sonderfall och ett nytankande som sopade undan tankegAngar som harskat under m11nga Arhundraden. I modernare epoker har forandringar och kriser avlost varandra med allt kortare mellanrum som om historiens ging fAtt en snabbare takt. Var och en av dessa krisepoker har foregatts av forandringar i den allmanna mentaliteten. Dessa forandringar forblir ofta omarkbara for samtiden men fullt synliga for historikern, som i detta sammanhang de- finierats som en bakitskiidande profet. Accelereringen av de historiska processerna som jag antytt, och det faktum att det geografiska avstbndet standigt krymper gor att perioder av relativ stabilitet och lugn blir allt kortare samtidigt som en allman kansla av undran, osakerhet och fruktan blir intensivare. Det ar inte av en slump som vAr epok kallas ))Angestens tidsAlder)), ))en tidsilder av alienation)). Under sidana epoker aktualiseras Ater frigestallningen wad ar manniskan))?

VAr tids naturvetenskapliga och teknologiska utveckling har lett till att individen alltmer skjutits i bakgrunden och avskrackande framtidsbilder har skildrats av Huxley och av Orwell. Vetenskapen sysslar med generella principer vilket redan Aristoteles klargjorde och har inget att saga till den enskilde individen. Detta fenomen har genomsyrat vAr kultur med en kansla av framlingskap som ocksA givit sig tillkanna inom medicinen. Den sjuke: ))patienten)) har i denna anda alltmer blivit ett vetenskapligt objekt, ett ))fall)) som fAr gA igenom en lAng rad av alltmer forfinade undersoknings- instrument och diagnostiska maskiner for att komma ut inte som en person utan som en samling av vetenskapliga fakta. Jag overdriver medvetet en smula men bara for att liksom genom ett forstoringsglas pavisa den effekt som modernt vetenskapligt tankande har PA manniskan och det inom ett omr11de som tidigare var karakteriserat av varma interpersonella rela- tioner.

Reaktionen mot denna avhumanisering kunde inte droja och visade sig snart hos den yngre generationen. Takten i den tekniska utvecklingen

275

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

och styrkan i reaktionen gor att klyftan mellan generationerna av idag knappast kan jamforas med den vid tidigare epoker. Om man ville analysera vad som skiljer var tids generationsklyfta fran dem som tidigare fore- kommit, kunde man lana sociologen Parsons terminologi och saga att vi idag befinner oss i en snabb overgang fran en patristiskt instrumentell kultur till en matristisk sadan dar expressiva roller blir framtradande. Man forkastar med andra ord den foregaende generationens kyliga effektivitet i teknikens tjanst for att lamna fritt spelrum at kanslorna gentemot med- manniskor. Denna humanistiska renassans i vilken psykiatrin deltar kan harledas frAn huvudsakligen tre skilda tankare: Kierkegaard, Freud och Marx. Kierkegaard, ofta kallad existentialismens fader, har paverkat psykiatrin genom just existentialfilosoferna (Jfr. Perris 1957). Det torde racka tills vidare med att har namna bara nagra grundbegrepp som ar gemensamma for den danske filosofen och den moderna psykiatrin; be- greppen kngest eller fruktan, existens, fortvivlan, beslut. Men aven sidana begrepp som Bubers, Binswangers och Marcels ))mote)) (Begegnung, en- counter) eller Jaspers’ distinktion mellan ))autentiska)) och ))icke-autentiska)> existensforhallanden har varit determinanter till den psykiatriska fornyelsen.

Freuds inverkan pa moderna synsatt i allmanhet och pa psykiatriskt tankande i synnerhet gar ej att sammanfatta i nagra meningar. Om Freud har nhgon skrivit att han upptackt ))det omedvetna)) vilket naturligtvis ar en paradox. Att det kunde forekomma processer som undangick medvetandet ar for ovrigt en uppfattning minst lika gamma1 som Augustinus av Hippo, som talade om en ))andra vilja)) som manniskan inte kanner till och som gor att man inte lyder sin egen vilja. Inte heller ar det instinktteorin som utgor det nya i Freuds insats. Det verkligt nya bestar i hans ))biografiska)) betraktelsesatt av sjuka manniskor. Med psykoanalysen har en historisk kategori gjort sitt intrade i medicinskt, psykologiskt och antropologiskt tankande. De traditionella, naturalistiskt praglade, ))fallbeskrivningarna)) har i psykoanalytisk belysning forandrats till den unika historien av en mansklig varelse. Freuds psykoanalytiska system har vidare innehillit den forsta konsistenta neuroslara som nagonsin redovisats samt riktlinjerna for en bestamd terapeutisk teknik. Freuds verk ar dock typiskt for en overgangs- epok: projicerat i framtiden men fortfarande forankrat i det forflutna. Han sjalv har ej kunnat undga de begransningar som karakteriserade hans epok och har inte lyckats med att helt befria sig fran ett naturvetenskapligt tankande och ett darwinistiskt inflytande. Eftersom vetenskapen arbetar uteslutande med kategorin av >)efficient causalty)) kunde Freud och hans narmaste anhangare inte gora annat an soka tolkningar i det forflutna: i den tidiga barndomen eller annu langre tillbaka. Foljaktligen har er-

276

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

farenheterna i senare Aldrar ej tillmatts annan funktion an den utlosande, alltid sammanhangande med tidigare upplevelser. Denna belastning ar fortfarande aktuell hos mAnga psykoanalytiker. Inom den moderna psyko- dynamiska psykiatrin har dock de synsatt som Freud introducerat ut- vecklats och integrerats med existentialistiska ron och med Diltheys upp- fattning om distinktionen mellan ))att forklara)) och >>att forstb. Som en foljd av denna utveckling tog psykiaterns forhAllande till patienten ytterligare ett steg framAt frAn att vara det mellan en vetenskapsman och ett undersokningsobjekt till att bli ett forhAllande mellan subjekt. Historiken av den inter-personella psykiatriska inriktningen och av neofreudianismen och jagpsykologin finner inte plats i min framstallning. TvA saker vill jag dock papeka: for det forsta innebar den psykodynamiska hlllning som kannetecknar modern psykiatri b1.a. medvetenheten om att patient-lakar- forhillandet ar ett forhdllande mellan tva personer, bAda i hog grad subjekt och inte langre forhdllandet mellan ett subjekt: psykiatern, och ett objekt: ett psykiatriskt fall. For det andra har betydelsen av aktuella sociala for- hAllanden borjat fA en alltmer framtradande plats an i den ursprungliga psykoanalysen. Bdde ortodox psykoanalys och det senare psykodynamiska synsattet har PA ett tidigt stadium starkt pAverkat beteendevetenskapen och dar sammanfogats med andra viktiga idror. Tillampningen inom psykiatrin av ett psykodynamiskt betraktelsesatt integrerat med de kunskaper som genom feed-back formedlats av psykologin och speciellt av socialpsykologin har b1.a. lett till en radikal omvardering av terapeutiska principer och till den fornyelse av virdformer som idag hAller pa att forverkligas. Det senaste inflytandet p& psykiatriskt tankande kommer frhn Marx och den dialektiska materialismen och dd mestadels formedlat av sociologin. Genom detta tillskott har nya perspektiv introducerats och man framhaver annu mer an tidigare, som pipekats av Haugsgjerd, betydelsen av de faktorer som lankar samman samhallsekonomisk struktur och materiella resurser A ena sidan och personlighetsutveckling och individuellt ode A den andra. Ortodoxa psykoanalytiker och ortodoxa marxister ser fortfarande PA varandra med skepsis men bade bland den aldre och framforallt inom den nya genera- tionens psykiater har inte bara motsagelserna utan aven likheterna mellan de tvA teorierna uppmarksammats (Fromm, 1962, Sundkuhler (Ed.) 1970, Huugsgjerd 1971). Det marxistiska inflytandet gor sig huvudsakligen gallande i en uppmaning till handlande som hittills varit mindre tydligt uttryckt i psykodynamiskt tankande. I annu hogre grad siktar den marxistiska pAverkan mot att tillfora psykiatrin en samhallskritisk funktion samtidigt som den varnar for de konflikter som kan uppstA i det psykiatriska arbetet beroende PA psykiaterns nuvarande anstallningsforhAllande.

277

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

En fallgrop existerar dock aven betraffande det marxistiska inflytandet vars konsekvenser det ar alltfor tidigt att till full0 uppskatta: namligen det faktum att den dialektiska materialismen primart inte sysslar med individer utan med klasser. En risk foreligger sAledes for psykiatrin att man frestas att ta ett steg tillbaka ifrbn ett individcentrerat betraktelsesatt till ett synsatt dar den enskilde: patienten, den unika manskliga varelsen, Aterigen forsvinner for att ta plats i den anonyma klassen. Foresprikarna for psykiatrins fornyelse i marxistisk anda anklagar vidare den ))traditionella)) psykiatrin for att alltfor lange ha envisats i forsoket att pbvisa enkla, foretradesvis arftliga orsakssammanhang. Det vore ett katatymiskt misstag att vilja reparera de skador som ett sbdant forfarande kan ha inneburit genom att vilja ersatta det ensidiga biologiska med ett lika ensidigt socio- genetiskt tankande.

LAt mig avsluta med en kort berattelse av ett vetenskapligt forsok, som jag last i en uppsats av Abercrombie och som kan mana till eftertanke.

TvB forskare hade oberoende av varandra upptackt att en kanins oron foll ner efter intravenos injektion av papain. Bbda hade studerat oronen och ej kunnat finna nbgon forandring som kunde forklara fenomenet. Den ene vantade sig forandringar i det konnektiva systemet men kunde inte finna sAdana. Den andre var sarskilt intresserad av muskler men kunde inte finna nbgon forandring dar heller. Mysteriet forblev olost tills bbda forskarna demonstrerade fenomenet nbgra Ar senare for nAgra studenter. Vid detta tillfalle gjordes ett snitt i bbda oronen varvid det som man hade manipulerat visade djupa broskforandringar. Ingen av de tvb forskarna hade tidigare pb allvar tagit i beaktande att brosk kunde ha nbgon betydelse. Tillfrbgade hur de kunde ha undgltt en sbdan iakttagelse blev svaret ))vBr uppfattning var att brosk var en alldeles inert substans som inte kunde ha nbgon betydelse i sammanhanget)).

Sammanfattning Psykiatrins arbetsfalt har alltmer utvidgats och som foljd darav kommer psykiatrikerna allt oftare i kontakt med helt andra patientkategorier an de som var aktuella nar den moderna psykiatrin fortfarande lbg i sin vagga. En viktig aspekt av den utveckling som agt rum beror psykiatrikernas upp- fattningar om orsaken till psykiska storningar. Medan man i borjan lade tonvikten pb enkla, foretradesvis arftliga orsakssammanhang, tar man nu i stallet ett mer komplicerat samspel mellan olika faktorer i beaktande. Dessa faktorer, uppdelade i tre stora grupper - de biologiska, de psykologiska och de sociala - antas i varierande grad hos olika personer tillsammans bidra till storningarnas uppkomst. En sbdan andring i de psykiatriska

278

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Psykiatri av idag

varderingarna bor ses mot b1.a. bakgrunden av den filosofiska anda som varit dominerande vid olika utvecklingsepoker inom psykiatrin. SBIedes var den installning som gjorde sig gallande kring sekelskiftet starkt paverkad av en materialistisk manniskosyn. Den senare kulturella utvecklingen har karak- teriserats av teknologins frammarsch som alltmer trangt undan individen och skapat en kansla av framlingskap. Reaktionen mot denna avhumanise- ring som ar mest phfallande hos den yngre generationen, har sina rotter hos tre skilda tankare: Kierkegaard, Freud och Marx. Freuds psykoanalys och den existentialistiska paverkan har bidragit till psykiatrins fornyelse och till omvardering av patienten som, framforallt, en mansklig varelse. Med det marxistiska inflytandet har en samhallskritisk funktion tillforts psykiatrin samtidigt som betydelsen av den samhallsekonomiska strukturen for personlighetsutvecklingen och det individuella odet allt starkare betonats. En hhllning som omfattar bade biologiska, psykologiska och sociala dimen- sioner bor numera anses ofrhnkomlig i en modern psykiaters narmande till sin patient.

Referenser Abercrombie, M . L. J. (1964): The observer and his errors-J. Psychosom. Res. 8: 169-

Binswunger, L. (1953): Grundformen und Erkenntnis menschlichen Daseins 2. Ed.

Buber, M. (1954): Die Schriften des dialogische Prinzip-Lambert Schneider Verl.

Dilthey, W. (1894): Ideen uber eine beschriebende und zergliedende Psychologie. Sitz.

Fromm, E. (1962): Beyond the Chains of Illusion-My Encounter with Marx and Freud.

Huugsgjerd, S. (1971): Nytt perspektiv p& psykiatrin. Stor Prima, Stockholm. Jaspers, K. (1925): Psychologie der Weltanschauungen - Springer Verl. - Berlin. Kringlen, E. (1970): Heredity and environment in psychiatry. Australian & New Zealand

Marcel, G . (1940): Du Refus a 1'Invocation - 12 Ed. - Gallimard. Parsons, T. (1951): The Social System - The Free Press, Glencoe 111. Perris, C. (1957): Psicopatologia ed esistenzialismo: I1 problema della vita di Kierkegaard

e la valutazione critica dei rapporti tra psicopatologia clinica e filosofia esistenziale. In Fabro C. (Ed.): Studi Kierkegaardiani s. 283-322. Morcelliana Ed. Brescia.

175.

Zurich, Niehans.

Heidelberg.

Ber. Berliner Akad. d. Wiss. - nu i Gesammelte Schriften, IV.

Giant Cardinal Ed. Pocket Books Inc. New York.

J. Psychiat. 4: 34-42.

Sundkiihler, H . J. (Ed.) (1970): Psychoanalyse und Marxismus - Suhrkarnp Verl. S:t Augustinus: Confessiones, L. VIII, c. 8.

279

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

nive

rsity

of

Auc

klan

d on

11/

18/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.