BakgrundFamiljen Berlioz önskade att deras unga son Hector skulle bli läkare precis som sin far. Hectors far, Louis, föraktade musiker och konst-utövare och ansåg att spela piano var endast ett lättjefyllt tidsfördriv.Hector upp medecinstudierna vid 18-års ålder -Han hade redan blivit biten av musiken och be-sökte ofta operan och studerade musik i smyg.

Emot hans föräldrars vilja började Hector stude-ra vid konservatoriet i Paris. Utbildningen var en aning konservativ, vilket blev en stor utmaning för den oregerliga Hector.Han svärmade för Goethe, Shakespeare, Victor Hugo, Lord Byron och andra konstutövare. Hans vänskapskrets bestod bland annat av Nicolo Pa-ganini och den enastående pianisten Franz Liszt.

MusikenFolket i Paris var inte alls imponerade av Berlioz egna kompostioner, vilket ledde till att han fick försörja sig genom att extraknäcka som musikkritiker och korist.

Missnöjet med att inte lyckats fånga den franska publiken ledde således till att han blev skuldsatt och bitter. En plågad själ som var fullkomligt bedrövad över att inte ha lyckats med sin livs stora dröm.

Berlioz kritiserades även ganska hårt av andra musiker för hans brist på utbildning samt att han inte kunde spela piano, vilket var vedertaget för en kompositör.

Berlioz var inte heller särskilt nöjd med framfö-randet av hans verk och började därför att diri-gera orkesterna själv.

Han blev en mycket eftertraktad dirigent, även på de internationella scenerna. Hemma i Frankrike var statusen dock oföränd-rad. Parisarna var fortfarande inte imponerade, samtidigt som han sågs som Frankrikes mest eftertraktade kompositör utomlands.

Berlioz drömde under större delen av sitt liv att bli accepterad och hyllad av sina landsmän, men det skedde tyvärr aldrig under hans livstid.

Symphonie Fantastique

Inspiration

Berlioz började komponera Symphonie Fan-tastique när han var 27 år gammal. Inspirationen kom från föreställningar av Shakespears ”Ham-let” och Julia och Romeo”, som gjorde ett oför-glömligt intryck på Berlioz.

Han blev djupt förälskad i en irländsk skådespe-lerska, Harriet Smithson, som gestaltade Ophe-lia. Berlioz gjorde ett flertal försök till att vinna hennes gunst, men Harriets ointresse fortfor. Förälskelsen övergick till ett negativt sinnestillstånd, vilket birdog till Symp-honie Fantastiques uppkomst.

Symphonie Fantastique blev musikhistoriens första exempel på en ”programsymfoni”, alltså instrumental klassisk musik som avser att skildra en berättelse.

Handling

SF kräver en sensationell orkesterteknik och otrolig dynamik.I anteckningarna till verket beskriver Berlioz en konstnär. Han är känslig, fantasifull och djupt förtvivlad, totalt förkrossad över sin obesvarade kärlek till en kvinna.

I symfonin fantiserar konstnären om kvinnan och varje gång han tänker på henne dyker hon upp i form av en melodi, ett gemomgående tema, som han kallar för ”idé fixé”.I ett förtvivlat självmordsförsök tar konstnären en överdos av av opium. Men istället för att ta livet av honom så tvingar drogen in honom i en djup sömn, ett delirium, där hans känslor ersätts av ljud och visioner.

Berlioz krävde att publiken fick ett tryckt referat som förklarade symfonins handling:

”Detta program motsvarar texten till en opera

och är nödvändigt för att få en full förståelse för verkets

dramatiska händelseförlopp”Här är ett sammandrag av Berlioz vägledning genom synfonin:

-Första satsen: Dagdrömmar -PassionKonstnären minns det sinnestillstånd han befann sig i innan han träffade kvinnan. Ett tillstånd av ångest, längtan och melankoli. En nästintill omedveten känsla av lycka blandar sig i. Han känner den varma glöden, kärleken, som hon tände i hans hjärta.

-Andra satsen: En balKostnären är på en fin bal, där han återförenas med sin älskade.

-Tredje satsen: Scen på landetEn ljummen sommarkväll ute på landet möter konstnären två herdar som i dialog utför en alp-hornsmelodi. Duetten, omgivningen, vindens mjuka viskning-ar i trädets grenar skänker honom en känsla av hopp. Han känner stillheten i sitt hjärta.

-Kvinnan visar sig! Idé fixé! Konstnären blir dist-raherad och störd av smärtsamma tankar.

En av herdarna återupptar melodin, men den andra herden svarar inte längre. Solen går ner. Ensamhet. Tystnad. Molnen svartnar och bryter ut i ett åskoväder i form av trummor och horn.

Fjärde satsen: Marsch till schavottenKonstnären drömmer att han har mördat sin älskade. Han är dömd till döden och skall därför schavotteras. De tunga stegen till giljotinen be-tonas i en storslagen marsch. Precis innan bilan faller hörs ”idé fixé”. Tiden stannar upp och han känner en känsla av kärlek. Hans huvud avlägs-nas och faller i backen.

Femte satsen: Drömmen om en häxsabbatKonstnären tror att han deltar i en häxsabbat. Han befinner sig mitt i en skara av andar, spö-ken och trollkarlar. De har alla samlats för att delta vid hans begravning. Kusliga toner, stö-nande, gälla skrik som besvaras av andra skrik. Den älskades melodi dyker upp ännu en gång men är nu berövad på sin ädla och rena karak-tär, förvrängd till en enkel dansmelodi.

Hon, hans älskade, möter häxsabbaten och ett lyckligt skrik hälsar henne välkommen. Hon ansluter sig till djävulens orgie. Klockorna ringer och häxorna dansar till ”dies irae” (koral, latin för ”vredens dag” även kallad ”domedagen”).