TIDSKRIFT UTGIVEN AV SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN · 2018. 6. 20. · Vi kan likväl finna vissa regler för när foge-s används. Traditionellt räknar man med två huvudregler, en fonetisk

SPRÅKVÅRD 3/01 1

TIDSKRIFT UTGIVEN AV SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN

3 Olle Josephson: Begripligt språk4 Lars-Olof Delsing: Dagmamma,

dagstidning och s-genombrott10 Håkan Hanson: Journalister

intervjuar journalister16 Frågor och svar23 Monica Reichenberg:

Rösten i läroboken30 Ulrika Kvist Darnell:

Ordbok med nya dimensioner36 Jan Anward:

Talspråk och grammatik38 Staffan Hellberg: Replik40 Insänt42 Nyutkommet46 Noterat

3/2001

2 SPRÅKVÅRD 3/01

SPRÅKVÅRD 3/01 3

När man jämför spåkattityder i olikaländer brukar följande exempeldyka upp:

Den som lyssnar till en talare på ett of-fentligt möte i Sverige kan plocka poänggenom att säga ”Jag förstår faktiskt intevad du säger”. Talaren får skämmas för sinoförmåga att uttrycka sig begripligt. Menropar man detsamma på ett offentligtmöte i Tyskland blir resultatet ett annat.Då är det inte talaren som drar löje översig, utan åhöraren som inget begriper ochdärtill är dum nog att kungöra sitt oför-stånd för hela mötet.

Jämförelsen är kanske inte alldelesrättvisande, men den säger något väsent-ligt om språksynen i Sverige. Enkelhetoch begriplighet är grundläggande kravpå tal och texter. I många andra länder,inte minst på kontinenten, kan det varaviktigare med noggrannhet, uttrycksfull-het eller anslutning till en väletableradstiltradition. Problemen med svåröversat-ta EU-texter beror till stor del på att dessatvå synsätt kolliderar.

Vad krävs av ett språk som är lätt attförstå? I detta nummer av Språkvård pu-blicerar vi två artiklar om begriplighet,Monica Reichenbergs om läroböcker ochHåkan Hansons om studiosamtal i eter-medier. Artikelförfattarna ger i grundensamma svar på frågan: läsaren eller lyssna-ren behöver möta en levande människasom skriver eller talar om sin sak medkunskap och engagemang. MonicaReichenberg visar att läroboken blir bättreom man i texten kan urskilja vad hon kal-

lar en röst. Håkan Hanson framhåller attett riktigt samtal mellan två människorgår fram mycket bättre än en uppläst text.

Detta är inte en självklar syn på till-gänglighet och begriplighet. På mångahåll tror man fortfarande att det s.k. lix-värdet är det viktigaste måttet på lättläst-het. Lix-värdet får man genom att adderaden genomsnittliga meningslängden i entext med procentandelen ord över sexbokstäver. Har t.ex. vart femte ord översex bokstäver och den genomsnittliga me-ningslängden är 15 ord, så blir lix-värdetalltså 35.

Lix-värdet säger mycket litet om enenskild text. Det har tvärtom ställt till åt-skillig skada, särskilt i läroboksspråket.För att få låga lix-tal har läroboksförfatta-re huggit av sina meningar så att textenblivit osammanhängande. I stället för attskriva t.ex. ”I Sverige talas numera nästan200 språk eftersom invandringen varitstor de senaste årtiondena” har de skrivit”I Sverige talas numera nästan 200 språk.Många människor har flyttat hit efter1970.” Korta ord och meningar, men näs-tan obegripligt i sin brist på samman-hang.

En text eller ett tal är alltid ett mötemellan sändare och mottagare. Innehåll,perspektiv och vilja att sätta sig in i mot-tagarnas förutsättningar avgör därför be-gripligheten. Förståelsen mellan männi-skor kan inte reduceras till enkla räkne-operationer.

Olle Josephson

Begripligt språkLEDARE

4 SPRÅKVÅRD 3/01

FOGE-S

En mycket vanlig fråga till Språknämnden

gäller foge-s i sammansättningar. Kärnkraft-

verk eller kärnkraftsverk? Och varför heter det

årsbok men årtal? Lars-Olof Delsing, docent i

nordiska språk, reder ut mönstren – så långt

det går. Först tar han upp den fonetiska regel

(ljudregel) och den ordbildningsregel man

kan hålla sig till. För åtskilliga fall måste dock

förklaringen sökas i språkhistorien. Då krävs

invecklade resonemang; läsare som vill ha

enkla besked får hoppa till slutet. Men då

missar man stora s-genombrottet.

Dagmamma, dagstidningoch s-genombrott

LARS-OLOF DELSING

skull har satt ut bindestreck mellan för-och efterled.

sadel-makare adels-mandag-mamma dags-ljusnamn-lag namns-dagtillväxt-takt öknings-takt

Vi kan likväl finna vissa regler för närfoge-s används. Traditionellt räknar manmed två huvudregler, en fonetisk regelsom talar om att foge-s inte är förenligtmed vissa språkljud, och en strukturellsom säger att foge-s måste finnas om för-leden i sammansättningen är flerledad,d.v.s. består av mer än två ordbildnings-element. Därutöver finner vi ett stort an-tal fall som man inte brukar ge några reg-ler alls för.

Innan vi ser närmare på reglerna skajag påpeka att jag här inte behandlar allaförleder, utan enbart sådana som är sub-stantiviska, som i exemplen ovan. Med

I svenska sammansättningar finner viofta ett foge-s mellan för- och efterled.Det verkar i förstone vara ganska

slumpartat vilka sammansättningar somhar foge-s och vilka som saknar det. Se påföljande exempel, där jag för tydlighetens

SPRÅKVÅRD 3/01 5

andra ord bortser jag från t.ex. adjektivis-ka och verbala förleder (som i svart-målaeller ät-störning), eftersom dessa aldrig fårfoge-s. Dessutom kan vi bortse från engrupp av substantiviska förleder som nor-malt inte har foge-s, nämligen tvåstaving-ar som slutar på vokal (pizza, stolpe, gata,äpple etc.). Övriga förleder är däremot re-levanta för diskussionen om foge-s. Härgår jag igenom huvudreglerna för dettafoge-s, och dessutom ger jag en historiskförklaring till den variation som faller ut-anför huvudreglerna.

Den fonetiska regeln

Den fonetiska regeln säger att foge-s sak-nas om förleden slutar på s-ljud ellersje-ljud, som i ljus-huvud eller page-frisyr.Samma regel gäller också för konsonant-grupper där ett sådant ljud ingår, som irost-skydd eller match-boll. Förklaringentill att foge-s saknas i dessa fall är säkerli-gen att det underlättar uttalet att uteläm-na det.

Ibland säger man också att förledermed stamslut på betonad vokal eller påobetonat -el, -en, -er förhindrar foge-s,men det är här mera fråga om en tendens.Det är visserligen ovanligt med foge-s viddessa förleder, men man kan finna motex-empel som tros-bekännelse, heders-ordför-ande, ordens-broder eller handels-resande.Den fonetiska regeln gäller alltså egentli-gen bara förleder med slut som innehållers- eller sje-ljud.

Den strukturella regeln

Den strukturella regeln har med ordetsuppbyggnad att göra. Regeln innebär attfoge-s sätts in om förleden är flerledad,d.v.s. om den består av mer än en ordled(morfem). Regelns verkan syns tydligt omvi jämför de enledade förlederna till vän-

ster nedan med de sammansatta till höger.

båt-brygga ångbåts-bryggaväg-nät järnvägs-nätskåp-dörr kylskåps-dörr

En annan typ av flerledade förleder är av-ledningar. Sådana har speciella ändelsersom -het, -skap, -ing eller -lek. Även idessa fall syns den strukturella regeln tyd-ligt. Jämför de enledade förlederna tillvänster nedan med de avledda till höger.

segel-båt seglings-sportren-hjord boskaps-hjordlek-full kärleks-full

Den strukturella regeln gör att vi tolkarsammansättningar med och utan foge-solika. Vi finner således en skillnad mellanskolbokhylla (som betyder en bokhylla i enskola) och skolbokshylla (som betyder enhylla för skolböcker). Jämför också bety-delseskillnaden mellan ett träbens-skyddoch ett trä-benskydd.

Den strukturella regeln har de flestasvenskar god känsla för. Vi är till exempelmånga som känner det onaturligt att sägaSvenska Fotbollförbundet. Samman-sättningen fotbollförbund bryter mot den-na regel, eftersom förleden fotboll är ensammansättning. Sådana ska följas avfoge-s, och det borde alltså heta Svenskafotbollsförbundet.

Ibland blir det svårt att veta om denstrukturella regeln ska tillämpas. Det in-träffar till exempel då vi har problem attavgöra vart de olika ordleden hör. Låt ossanta att vi vill sätta ihop kärnkraft medkraftverk. Båda leden är väl inarbetadesammansättningar. Enligt huvudregelnskulle vi då få sammansättningen kärn-krafts-kraftverk. De flesta undviker dock

6 SPRÅKVÅRD 3/01

denna klumpiga typ av sammansättning,där samma ord (kraft) upprepas i följd,och förkortar uttrycket till kärnkraftverk.Det kan se ut som om man utelämnatfoge-s:et. Men det har man egentligeninte gjort, eftersom det som uppstått är ensammansättning med en enledad förledkärn-, och vid denna förled har man ald-rig foge-s, jämför kärnord, kärnvapen. Detär också formen kärnkraftverk som angesi våra ordböcker, även om det är ganskalätt att i texter finna exempel på formenmed foge-s (kärnkraftsverk). Ett likartatfall finner vi då vi vill sätta samman de tvåsammansättningarna nyord och ordbok.Om man vill sammanfoga dessa bordeman få nyordsordbok, men för min språk-känsla är det naturligaste att göra sommed kärnkraftverk, alltså att dra ihop dettill nyordbok.

Ett annat problem med den strukturel-la regeln uppstår vid främmande förleder.De lånas in i svenskan med en speciell be-tydelse, och vi kan inte alltid identifieranågra ordled som betyder något i ord somkarantän, amiral, kastanjett, apelsin. Vissaav dessa ord tolkar vi som flerledade, ochde får då foge-s: karantäns-bestämmelse,amirals-uniform. Andra av dem tolkar visom enledade, och de kommer då att sak-na foge-s: kastanjett-ackompanjemang,apelsin-träd. Vilken form vi väljer tycksofta vara slumpartat, men om vi kan iden-tifiera en vanlig inlånad ändelse är detdock klart att vi helst väljer foge-s. Dettagäller t.ex. avledningar på -(a)tion, -sion,-(i)tet, som nästan alltid tycks få foge-s:nations-, missions-, kvalitets-.

Samspelet mellan de två reglerna

Den fonetiska regeln är överordnad denstrukturella regeln. Detta innebär att manförst kontrollerar om förledens slut har s-

eller sje-ljud, och i så fall utelämnasfoge-s:et oavsett om förleden är flerledad.Med andra ord bortser man från denstrukturella regeln, om de två reglernakommer i konflikt.

båthus-vikråkost-kvarntillväxt-faktorbandage-omläggningskobransch-rådet

Sammansättningarna ovan har flerledadeförleder och borde enligt den strukturellaregeln ha foge-s. Enligt den fonetiska re-geln bör de dock inte ha foge-s, och somvi ser vinner den fonetiska regeln.

Övriga fall

I de fall då vi varken kan tillämpa den fo-netiska regeln eller den strukturella regelnverkar det finnas fri variation. SvenskaAkademiens Grammatik går igenom hu-vudreglerna, men skriver sedan (Substan-tiv § 34): ”Användningen av bindesuffixet-s i övrigt vid osammansatt förled på kon-sonant följer knappast några regler.”

Vi finner många exempel på att en för-led kan ha foge-s i vissa samman-sättningar och sakna den i andra. I andrafall anger våra ordlistor att en samman-sättning får användas både med och utanfoge-s.

dag-taxa dags-kassaberg-vägg bergs-vägdrift-ledare drifts-ledarenämnd-ledamot nämnds-ledamot

Vi finner också att vissa förleder alltid harfoge-s, som till exempel kvälls-, köks-,havs-, medan andra alltid saknar foge-s,som exempelvis natt-, sjö-, tak-. Som

SPRÅKVÅRD 3/01 7

framgår av exemplen nedan spelar efterle-den ingen roll.

natt-vard kvälls-vardnatt-skift kvälls-skiftsjö-fågel havs-fågelsjö-bris havs-bris

Vissa förleder tycks alltså kräva att vi skaha foge-s, andra kräver att vi inte ska hadet. Men det är svårt att se vilka förledersom ska höra till den förra och vilka somska höra till den senare gruppen. Det ärexempelvis inte helt lätt att se vilken skill-naden är mellan kväll och natt, eller mel-lan hav och sjö.

Språkhistorien

Jag har nyligen genomfört en undersök-ning av vilka förleder somhar foge-s och vilka sominte har det. Jag har anta-git att fördelningen avenkla förleder med ochutan foge-s grundar sig ihistoriska förhållanden,närmare bestämt i fördelningen avgenitiv-s:et i fornsvenska. På fornsvenskakan vi finna uttryck som det följande.

ars tidh = ett års tidars tidh = en årstid

Ovan är det genitiviska ledet (ars) tvety-digt; det kan nämligen tolkas antingensom genitivattribut (ett års tid), eller somförled i sammansättning (en årstid). Manbrukar anta att genitivattributet omtolkasså, att det kommer att bli en förled.

Den tvetydighet som vi såg här ovanhade förmodligen en förutsättning i attman inte använde obestämd och bestämdartikel i så stor utsträckning i äldre tid.

Ett modernt bruk av artiklarna finner viunder 1400-talet, och vi bör då förväntaoss att den typ av omtolkning som illus-treras ovan inte längre ska förekomma ef-ter denna tid. Detta kan vi kontrollera ef-tersom vi vet vilka ord som hade genitiv-ändelsen -s i fornsvenska, nämligen vissamaskulina och neutrala substantiv, främstde som slutade på konsonant. Femininasubstantiv hade däremot andra genitiv-ändelser. (Att substantiven var maskulinainnebar att man refererade till dem medpronomenet han, alltså ”armen – han”,medan man refererade till feminina sub-stantiv med pronomenet hon, ”boken –hon”. I dag används i stället pronomenetden om sådana substantiv.)

Vid mitten av 1400-talet sker en dras-tisk förändring i bruket av genitiv. Ett ut-

slag av denna förändring är att genitiv-s:et börjar användas på andra substantiv,även femininer. Låt oss kalla detta för detstora s-genombrottet.

Om foge-s:et är resultatet av den om-tolkning som illustrerades ovan, bör detha inträffat innan vi får alltför mycket ar-tiklar i språket, åtminstone före mitten av1400-talet, d.v.s. före det storas-genombrottet. Enkla förleder som vi idag finner med foge-s kan alltså varamaskulina och neutrala ord, men knap-past feminina.

I min undersökning har jag kontrolle-rat vilka enledade förleder som anges medfoge-s i tolfte och senaste upplagan avSvenska Akademiens ordlista. Jag har

MASKULINUM NEUTRUM FEMININUM

NOMINATIV: armer ben bokGENITIV: arms bens bok/bokar

8 SPRÅKVÅRD 3/01

räknat enstaviga förleder och sådana somslutar på obetonat -en, -el eller -er. Resul-tatet bekräftar i stort sett förväntningarna.Det kan sammanfattas på följande sätt.

• De allra flesta förlederna har varitmaskulina eller neutrala.

• De allra flesta förlederna är gamlaarvord.

Det visar sig att de få feminina ord vifinner med foge-s är av en speciell typ.Det är mestadels ord som mycket tidigtfick ett genitiv-s, redan före det storas-genombrottet. Hit hörorden moder, dotter, värld,själ och några till. Vi fin-ner också ett antal ordsom har vacklat mellanfemininum och ett annatgenus, och som kan hafått sitt foge-s för att detibland haft maskulinumeller neutrum. Hit hörbl.a. orden tid och strid.Dessa s-försedda förlederkan alltså förklaras på såsätt att de hade -s i geni-tiv redan under den tid dåman fortfarande omtol-kade genitiv-s till foge-s.Det finns ytterligare någ-ra få förleder som jag inte går in på här.

De maskulina och neutrala orden somtar foge-s är också påtagligt gamla ord; deallra flesta finns belagda i fornsvenska.Endast ett fåtal sammansättningar brytermot detta mönster. Endast stabs-, stats-,sports- och chefs- är ord som kommit in ispråket senare. De två första av dessa ärförmodligen inlånade med -s från tyska,och sports-, som bara finns i ordet sports-man, är inlånat med -s från engelskan.Övriga sammansättningar med sport somförled saknar foge-s: sportaffär, sportin-

tresse. Den sista förleden chefs- har jagsvårare att finna en god förklaring till.

Just förleden chef(s)- vållar också ossmoderna språkbrukare åtskilliga problem.I SAOL:s tionde upplaga anges bara chef-redaktör utan foge-s; ett antal ord, somchefsbostad, chefssekreterare, anges baramed -s, medan ytterligare andra angessom möjliga med foge-s. I den elfte upp-lagan anges chefredaktör utan -s, medan deandra orden anges med -s. För några an-ges dock att man kan använda båda for-

merna, bl.a. chef(s)in-genjör, chef(s)läkare. Vi fårockså upplysningen:”Bruket vid sms. vacklarmen -s saknas ofta dåchef- kan bytas ut mot’högste, huvud-’ o.s.v.” Iden tolfte upplagan införsfoge-s som den rekom-menderade formen föralla sammansättningarutom chefredaktör och detfinlandssvenska chefdirek-tör.

Om vi sammanfattarundersökningen finner vialltså att de allra flestaenkla förleder som tar

foge-s har varit maskuliner eller neutrertidigare och att förlederna är ord somfunnits länge i svenskan. De få femininaförleder som vi finner har antingen sido-former som kan vara maskulina eller neu-trala, eller så har de fått foge-s tidigt. Deförleder som har foge-s går alltså att date-ra till fornsvenskan, närmare bestämt tilltiden före det stora s-genombrottet vidmitten av 1400-talet.

Vi har alltså haft ett system att bildasammansättningar med genitiv-s fram tillmitten av 1400-talet. Detta ersätts med

Som en konse-

kvens av detta

kan vi hitta

ordpar, där yngre

förleder saknar

foge-s medan

äldre kräver det.

SPRÅKVÅRD 3/01 9

ett system där foge-s används bara då för-leden är flerledad. Som en konsekvens avdetta kan vi hitta ordpar, där yngre förle-der saknar foge-s medan äldre kräver det.Här ges några exempel.

bil-hjul vagns-hjulsekel-skifte års-skiftealp-topp bergs-topp

Vissa förleder är lexikaliserade med -s,d.v.s. förleden är så vanlig att man, närman bildar nya sammansättningar, fort-sätter att sätta in foge-s, som i kvällskurs,köksfläkt. Det finns dock gott om exempelpå nya sammansättningar utan foge-s:dagtaxa, moderfartyg, namnlag.

Sammanfattning

Det finns alltså allmängiltiga regler somgäller för foge-s:et i svenska. Det finns enregel som är fonetisk och som innebär attfoge-s inte är tillåtet om förledens slutinnehåller s eller sje-ljud (ljushuvud, rost-skydd, pagefrisyr). En annan regel är struk-

turell och föreskriver att foge-s ska använ-das då förleden är flerledad, d.v.s. om denär en sammansättning eller en avledning(ångbåtsbrygga). Den fonetiska regeln ärstarkare än den strukturella (vaxljusdoft).Ibland måste reglerna modifieras, det gäl-ler främst vid ”dubbla sammansättningar”och vid många inlånade förleder.

När ingen av huvudreglerna gäller, rå-der stor variation. Denna variation gårtillbaka på de förhållanden som rådde ifornsvenskan före mitten av 1400-talet,då de flesta maskulina och neutrala ordhade genitivändelse på s, medan femininaord hade andra sätt att bilda genitiv.Foge-s:et utgår från genitiv-s:et, och detär därför i princip bara gamla maskulinaoch neutrala ord som får foge-s när deuppträder som enkla förleder.

Den undersökning som refereras är skriven avförfattaren och heter ”Svenskt foge-s”. Den ärunder utgivning i konferensrapporten frånSvenska språkets historia 6 i Helsingfors.

10 SPRÅKVÅRD 3/01

STUDIOSAMTAL

Journalister intervjuarjournalister

HÅKAN HANSON

Varför intervjuar journalister journalister? Detkan man fråga sig när man lyssnar på radionsnyhetssändningar eller ser Rapport ochAktuellt. Men goda skäl finns: den friadialogen är begripligare och mer engageran-de än det upplästa manuskriptet. HåkanHanson var i många år redaktionssekreterarepå Dagens Eko, han har undervisat påjournalistutbildningar och undersökt muntlig-het i etermediernas nyhetsspråk. I höstutkommer han med en lärobok i muntlignyhetsjournalistik, Talspråkslära för journalis-

ter och andra.

Under senare år har TV-tittare ochradiolyssnare lagt märke till attprogramledarna i nyhets- och an-

dra samhällsprogram i allt högre utsträck-ning intervjuar programmets egna report-rar. Många har därför säkert undrat varförjournalister numera intervjuar journalis-ter. Är de för lata för att ge sig ut och in-tervjua dem som verkligen vet? muttras

det i publiken. Journalister är ju enligthävd de som står för frågorna, medanmakthavare, experter och någon gång re-presentanter för folkdjupet sköter svaran-det. Men så skall det tydligen inte vara ifortsättningen.

I denna artikel skall jag dels försökasvara på själva huvudfrågan, dels redogöraför hur dessa intervjuer kommer till ochvilka språkliga fenomen de kan medföra.

Företeelsen ”journalist intervjuar jour-nalist” kallas internt för studiosamtal, tillskillnad från studiointervju, som avser tra-ditionella intervjuer gjorde av programle-daren. Two-way är det uttryck som BBCanvänder, har man berättat för mig, med-an TV 4 säger sit in och SR Jönköpingsokrates. Detta småländska ordval förkla-ras med att studiosamtal påminner omdet antika Greklands bruk av det struktu-rerade samtalet som kunskapsmedium.Studiosamtalstekniken är således en bådegammal och internationell presentations-form.

Det är också viktigt att veta att studio-samtal sällan ersätter andra intervjuer. I

SPRÅKVÅRD 3/01 11

stället är det upplästa kortnyheter, tele-gram kallas de, eller längre nyhetsinslagsom då och då ersätts med studiosamtal.Dessa kan också innehålla redigerade de-lar av vanliga intervjuer.

Att de är enkla att producera är en avfördelarna med studiosamtal och utgöräven deras upphov. I vissa akuta nyhetslä-gen hann inte reportern skriva och då blevstudiosamtalet lösningen eller rättare sagtnödlösningen. Det tog nämligen rättmånga år innan studiosamtalen accepte-rades som en bra formvariant. SVT:sRapport var sist ute av de stora rikssändanyhetsmedierna, och fortfarande finns detregionala redaktioner som sällan eller ald-rig använder studiosamtal. Skälen somofta framförs av de kritiska journalisternaär att de inte vill framträda som om devore experter, att de ”inte låter bra”, att deblir mindre precisa och korrekta och attde förlorar tid.

Rollfördelningen i ett studiosamtal kanbeskrivas med en enkel figur:

Studiosamtalet är alltså en mötesplatsmellan den refererade verkligheten ochden informationssökande publiken. Re-portern redovisar fakta från fältet ochprogramledaren ställer publikens frågor.

Programledaren (PL) måste vara nogamed att presentera reportern som repor-ter, vilket också görs i exemplen nedan.Denna måste i sin tur vara frikostig medkällhänvisningar eller på annat sätt under-stryka sin roll som reporter. Den typ avkritiska frågor till makthavare och exper-ter som är vanlig i nyhets- och samhälls-

program passar inte i studiosamtal. En re-porter kan rimligen inte vara ansvarig förvad som hänt eller behöva garantera nå-gon bättring. Aktuellts förre medarbetareLennart Winblad har berättat att han engång fick frågan ”Kan du garantera att detblir fred nu?” av en programledare, sominte insett studiosamtalets begränsningar.

Förberedelser

Risken att få omöjliga frågor får säkertmånga journalister att tveka inför direkt-sända studiosamtal. En mer positiv åtgärdär att förse programledaren med relevantafrågor. Därmed är vi inne på hur studio-samtalen förbereds. Här följer några vari-anter:

• Reporter och programledare förbere-der sig skriftligt. Både frågor och svar ärnedskrivna och upplästa från manus ellerinlärda. Sådana studiosamtal är tämligenpoänglösa, eftersom publiken omedelbartuppfattar att det inte alls rör sig om sam-tal utan om upplästa repliker. Dessbättrehörs just denna form alltmer sällan.

• Reportern skriver påannons och två,tre frågor till programledaren, och görsjälv anteckningar i form av stödord ellertankekarta.

• Programledarenfår hjälp med frågor,som reportern är säkerpå att kunna besvara.Programledaren for-mulerar ofta om frå-

gorna spontant och kommer med egnaföljdfrågor. Detta är troligtvis den vanli-gaste formen i dag, åtminstone i radio.

• Total spontanitet råder i både frågoroch svar, en metod som tvingas fram iakuta nyhetslägen, då både programledareoch reporter har få nya fakta att kommamed. Reportern måste ha goda bak-

Lyssnare-tittare PL Studiosamtal Reporter Källor

12 SPRÅKVÅRD 3/01

grundskunskaper och lätt för att kunnavariera uttrycket ”Det vet jag inte”.

Nyhetskommentar

Ett inslag i ett nyhetsprogram kan vara avolika slag. De tre vanligaste journalistiskaformerna är 1) den rena nyhetsformen,d.v.s. ett saklig referat av vad som hänt el-ler ska hända, 2) kommentaren, en analysbyggd på den rena nyheten och 3) repor-taget, en skildring av en konkret nyhets-miljö av en reporter på plats.

Alla dessa tre former kan utföras somstudiosamtal. Mest förekommande ärdock kommentaren. Här följer ett exem-pel från lunchekot 10 januari 2001. Sam-talet har föregåtts av en intervju med mil-jöpartisten Yvonne Ruwaida, som haftdålig ordning på sina utläggskvitton, ochmiljöpartiets språkrör Matz Hammar-ström. Så här ser studiosamtalet ut i nå-gorlunda läslig utskrift (PL står för pro-gramledare):

PL: Miljöpartiets språkrör Matz Ham-marström, och i studion nu inrikesrepor-ter på Ekot Tomas Ramberg. Tomas, hurkommer det här att påverka Yvonne Ru-waidas framtid?

TR: Det här med att bli förhörd avjournalister om hur man sköter pengaroch dessutom då låta som ett förläget ochertappat skolbarn så här är ingen bra PR-strategi för någon politiker och det skadarförstås Ruwaidas auktoritet. Också atthon offentligt blir tagen i örat av Ham-marström som vi hörde nyss. Men det härmed att hon kommer att bli föremål fören del gliringar, en del skämt framöver avbåde motståndare och satiriker, ää det detkanske inte skadar henne så mycket poli-tiskt i längden. Det som kommer att vän-das emot henne är nog den här attityden

att försöka säga att ”jag hade lite grannamissuppfattat, jag visste inte att det var såstenhårt”. Det kan ju beskrivas som enslags nonchalans och respektlöshet införskattebetalarnas och väljarnas pengar. Senfinns det ju den här diskussionen en ocksåen del som kommer att påminna om attnär hon var aktuell som språksrörskandi-dat, när Hammarström valdes, då var enav dom saker som vändes mot henne atthon var lite oordnad Till hennes försvarkan man ju då säja att hon har inte snyltatpå skattebetalarnas pengar såvitt vi vet nu,ingenting har ju framkommit som tyderpå att hon har tjänat något på det här.

PL: Hur påverkar det här miljöpartietdå?

TR: Hammarström han säjer att hanhar fortsatt förtroende och då gör ju hansäkert den här bedömningen att den härskadan som skett nu är skedd och detskulle bli ännu värre om man gjorde nå-gonting, att hon skulle flyttas eller eller fånågon annan post. Ää förmodligen äää,tror jag, är det en korrekt bedömning.Dom kommer att få en skvätt av det härpå kort sikt, miljöpartiet, men erfarenhe-ten talar för att väljarna skiljer på partioch person, dom skiljer till och med påsak och person, i längden är det politikensom avgör alltså. Väljarna fördrar en slar-ver som gör det som dom tycker i politi-ken, dom röstar hellre på den än en per-son som är pedant och gör något somdom ogillar i politiken

PL: Det är inte första gången som dethär, som en politiker är dålig på att redo-visa kvitton?

TR: Nej, och där kan man väl säja attdär finns det fortfarande då är viktigt attgöra åtskillnad mellan om man har snyltateller slarvat, alltså. Sahlin är väl ingen per-fekt parallell på det viset. Schyman har ju

SPRÅKVÅRD 3/01 13

tidigare gjort precis det här, att hon harslarvat med att lämna in kvitton till riks-dagen, Gudrun Schyman vänsterpartietsledare. Hon kom så småningom in medkvittona i nån sorts skokartong eller ci-garrlåda i ganska (skratt) oordnat skick.Men det var inget fel, hon fick godkäntför det, det finns inga sanktioner eller reg-ler som hindrar en för att göra så även omdet gör ett slarvigt intryck. En moderatriksdagsledamot som heter Anders Sjö-lund, ää kom för ett tag sen, ertappadesför ett tag sen med att ha använt det härkortet privat och då blev det någon sortsuppgörelse att han skulle redovisa lite of-tare då sina utlägg och att fick betala till-baks det här och så men det händer lik-som ingenting mer dramatisk än så närsånt här inträffar.

PL: Tack så mycket Tomas Ramberg,inrikesreporter här på Ekot och nu går viutrikes.

Utskriften är som synes läslig men knap-past njutbar, ett säkert kännetecken på attdet rör sig om tal, inte skrift, och att dettatal är tämligen välstrukturerat och fakta-rikt, väl lämpat för publikt bruk. Skillna-den mellan detta talspråk och det skriftli-ga, högkoncentrerade nyhetsspråket ärpåtaglig. Därmed är vi inne på några avstudiosamtalets förtjänster:

Lyssnaren är helt inställd på att taemot budskapet, att få höra svaren på pro-gramledarens frågor. De bagatellartadespråkfel som förekommer märks knap-past, och att det ibland tar tid innan tala-ren kommer fram till huvudsaken i en satsär vi som lyssnare vana vid i alla talformer.”Sen finns det ju den här diskussionen enockså en del som kommer att påminnaom att när hon var aktuell som språkrörs-kandidat, när Hammarström valdes, så

var det ju det som vändes emot henne atthon var lite oordnad.” Denna skriftligtsett bedrövliga mening fungerar bramuntligt eftersom lyssnaren i ökad spän-ning avvaktar dess sista ord. Språklig dra-maturgi på satsnivå, kan man kalla det.Till detta kan läggas att skillnaden mellantal och skrift är så stor att jämförelser oftaär omöjliga. Det som Ramberg säger ovankan över huvud taget inte betecknas somtext, eftersom ingen människa, hur dåligeller bra skribent han än är, kan framställaen sådan skrift. Det är bara utskrifter avspontant tal som ser ut på det viset.

Den spontant talande Ramberg lyssnarpå sig själv och förtydligar när han inte ärnöjd med vad han sagt: ”Schyman har jutidigare gjort precis det här , att hon slar-vat med att lämna in kvitton till riksda-gen, Gudrun Schyman vänsterpartiets le-dare”. Möjligtvis blev denna upplysningextra tydlig, eftersom Ramberg kanskekände på sig att han slarvat med MonaSahlin några sekunder tidigare. Hon blevbara Sahlin. Lite senare säger Ramberg:”En moderat riksdagsledamot som heterAnders Sjölund”. I skrift heter det oftastbara ”moderaten Anders Sjölund”, enkoncentration som säkerligen är bra förläsaren, medan lyssnaren kräver mer tid.Talets ordrikedom gör nytta.

Pronomen av typen den där, sånt här,det här, självständiga eller framför sub-stantiv, är betydligt vanligare i talat ny-hetsspråk än i skrift, och det gäller ocksåhär.

Det som inte framgår av utskriften ärde prosodiska förtjänsterna, d.v.s. att be-toningar, accenter, pauser m.m. naturligtanpassar sig till svenskars sätt att tala. Detär något som vi fått gratis med moders-målet, medan de som har svenska somandraspråk (och de som läser upp sina

14 SPRÅKVÅRD 3/01

skrivna nyhetstexter) kan drabbas av pro-blem.

Programledarens insatser, att ställa trerelevanta frågor, gör inslaget dialogisktoch därför mindre monotont.

Etermediejournalister prioriterar i all-mänhet intervjuer före egna upplästa tex-ter, eftersom intervjuerna upplevs sommer levande och engagerande, en före-ställning som också har stöd av forsk-ningen (t.ex. Poulsen 1988 och 1992). Nuöverger alltså en del journalister iblanduppläsarrollen och låter sig intervjuas,men fortfarande är skriften och uppläs-ningen deras i särklass vanligaste presen-tationsform.

Rambergs inslag ovan är som sagtkommenterande, och det är också just så-dana journalister som har vana och kun-skaper nog för analyserande journalistiksom är de flitigaste samtalarna. SVT:sAktuellt har avskaffat upplästa kommen-tarer. Den tiden är långt svunnen då utri-kesnestorn Henry Christensson kundeanmäla sig med manus i hand med orden:”Jag har just gjort ett litet item här. Jagtror inte det behöver belastas med någrabilder!” Sen satt han där i TV-rutan i två,tre minuter läsande rakt fram från sittmanus.

Senaste nytt i samtalsform

Lunchekot 10 januari fortsatte med ettutrikestelegram och sedan:

PL : och så ska vi till Tyskland där jord-bruksministern i går fick sparken och häl-so- och sjukvårdsministern avgick pågrund av galna ko-sjukan och med oss di-rekt nu vår korrespondent ThomasNordegren från Berlin. Thomas, för enstund sedan så presenterades dom nyaministrarna?

TN: Ja, aa, förbundskansler GerhardSchröder håller just nu en presskonferenshär i Berlin och han inledde den så här:

(Schröders röst:) Ich denke, meine Da-men und Herren, was central ist ist dassdie Kriese, BSE-Kriese ein Umdenkenvor allen Dingen in der Landwirtschafts-politik verlangt.

TN: Jag tror att det är centralt att galnakosjukan leder till ett omtänkande påjordbruksområdet sa Gerhard Schröderoch sen berättade han att han nu helt or-ganiserar om Jordbruksdepartementetoch döper om det så att det nu skall hetaDepartementet för konsumentskydd, livs-medelssäkerhet och jordbruk. Det är alltsåingen slump, sa han, att jordbruk kommerpå tredje plats och sen blev det, blev dettvå unga, relativt unga kvinnor som taröver, Renate Knast, dom grönas språkrörblir nu ää får nu det här nya ministerietoch ää sen blir det ää Ulla Schmidt som ärvice gruppledare för SPD i förbundsda-gen som blir ny hälso- och sjukvårdsmi-nister.

PL: Så den här kritiken ää om som haromgärdat galna just det här om galna ko-sjukan, den här Schröder tagit intrå, in-tryck nu när han i de här nya utnäm-ningarna.

TN: Ja. Det kan man säga. GerhardSchröder sa redan under julhelgen att re-geringen underskattat och slarvat, liksomdom dom tidigare regeringarna med galnakosjukan och det här är någonting som ääengagerar varje familj vid dom dagligamatinköpen och ää de ää att han nu ää or-ganiserar om ää hela jordbruksdeparte-mentet och gör det till ett departementför konsumentskydd och livsmedelssäker-het och byter ut en gammal socialdemo-kratisk bonde mot en ung äää grön miljö-politiker det det gör också att det ää mil-

SPRÅKVÅRD 3/01 15

jöpartiet här då stärker sin ställning, kanman säga. Dom hade stora problem närdom hade hälso- och sjukvårdsminister-posten där dom inte kom nån vart meddom stora intressegrupperna, medan detdet här är just dom grönas hjärtefrågor,ekologiskt jordbruk där dom just nu ocksåhar vind i seglen av opinionen.

PL: Thomas Nordegren rapporteradedirekt från Berlin.

I detta samtal är det inte analysen utansjälva nyheten som är viktigast. Som i alltspontant tal är det svårt att bara referera.Man vill gärna kommentera sina faktaoch det gör också Nordegren i sista svaret.Förberedelserna för det här inslaget be-stod i första hand av att reportern var pårätt plats vid rätt tid med rätta verktyg, ettjournalistiskt krav som sällan uppmärk-sammas utanför medierna. Resten skild-rar han i ett brev till mig så här:

Hej Håkan,Jag rapporterade från en pågående

presskonferens och därför kunde för-beredelserna inte bli så omfattande. Jagbandade Schröders inledning och laden i en ljudfil i min Digas-dator menjag hann inte spela över den. Så efterpåan körde jag den direkt härifrån påISDN-ledningen och sen pratade jagpå. Jag hade skrivit ner en rå översätt-ning av vad Schröder sa. Jag hann ald-rig tala med köraren utan bad baraproducenten att hon skulle fråga någotom det här innebar någon ändring avgalna ko-sjuke politiken. Är på väg tilloperan så hinner inte skriva mer nu.

Thomas

Resultatet av detta snabbjobb är en kortoch tydlig muntlig redovisning i ett aktu-

ellt utrikesämne med en klar svensk an-knytning. Mycket enklare kan inte jour-nalistik bedrivas, och det är inte bara i dethär fallet som enkelheten bidrar till attöka begripligheten hos lyssnarna.

Man kan alltså slå fast att studiosamta-len på många redaktioner används för attde är lätta att göra och för att de ”låterbra”. Av samma skäl, märkligt nog, avstårändå de flesta redaktioner från att använ-da dem. De är för svåra att göra och de lå-ter inte bra, enligt deras uppfattning.

Vad kännetecknar då ett bra studio-samtal? Ja, t.ex. att

• reportern, den som svarar, behärskarsitt ämne och kan redovisa sina fakta somjournalist, inte som expert,

• programledaren, den som frågar, upp-träder som lyssnarnas ombud och ser tillatt ämnet blir utrett,

• båda formulerar sig spontant; studio-samtalet skall uppfattas som ett samtal,inte som dålig teater,

• båda inser att budskapet är det vikti-ga, inte det felfria framförandet.

LITTERATUR:Hanson, Håkan (1997), Är radionyheter skriftliga

eller muntliga? Språkvård nr 2.Hanson, Håkan (1999), Kan du garantera att det

blir fred nu? Svenskans beskrivning. 23. Lund.Hanson, Håkan (2000), Att tala som en tidning.

Sveriges Radios utvecklingsenhet.Poulsen, Ib (1988), Radioavisens forståelighed. DR,

Forskningsrappport 2/B. KöpenhamnPoulsen, Ib (1988), Uge 39. DR, Forskningsrapport

1/B. Köpenhamn.

16 SPRÅKVÅRD 3/01

Bankomaten

Jag arbetar med intern-information på SE-banken och skulle vilja

har argument för attbankomat ska skrivas medliten bokstav och inte stor.Kan ni hjälpa mig med det?

Kristina Schött, PersonalBanking Sweden IT

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Bankomat var ur-sprungligen ett varumärke,och skulle då skrivas medstor bokstav. I dag uppfattarde flesta människor inteordet som ett varumärkeutan som ett vanligtsubstantiv. Man använderordet som en generellbenämning på uttagsauto-mater. Benämningenbankomat har inte längrenågon tydlig egennamnska-raktär. Det visar sig i attordet oftast skrivs med litenbokstav. Det har sedan längeupptagits som ett vanligt ordi ordböcker, ibland meduppgift om ursprunget. Så ärdet t.ex. i Svenska Akade-miens ordlista. Åtskilliga ordhar genomgått dennautveckling, t.ex. vespa, galon,melitta och galleria. Det äralltså naturligt att skrivaordet med liten bokstav i deallra flesta sammanhang.

Men företrädare för debanker som har uttagsauto-mater med det ursprungligavarumärket Bankomat brukarinte gilla att andra uttagsau-tomater kallas bankomat,liksom företrädare för debanker som har den andratypen inte gärna vill att derasuttagsautomater kallasbankomat.

Vill man undvika att stötasig med någon inombankvärlden, kan man alltsåanvända den neutralabeteckningen uttagsautomat.

Birgitta Lindgren

återge vissa vanliga drag imellansvenskt talspråk. R:eti exemplen hör närmast tillpronomenformerna ru, reoch rom. Det är troligt attdessa från början haruppkommit genom enassimilation av r:et iverbändelsen, men r-formerna är numera intebegränsade till fall där verbetslutar på r: Ska ru med?Måste ru stå där? Borde ruinte gå hem nu? Man kanockså säga Spela rom fotboll igår? = Spelade de fotboll i går?R-formerna behöver inte ensstå efter verb; jämförföljande: Titta på re(j) så ruser ut, Då ru kom hem fick duväl skäll?, Va då rå?, Nu ru,nu ska ru få smaka på, Hörrudu ru.

R-varianter finns dockbara för vissa enstavigaformord i obetonad ställ-ning. De kan inte stå först imeningen, och föregåendeord ska helst sluta på vokal iuttalet för att d:et ska kunnabli r.

Det finns inga riktigtetablerade konventioner förhur sådana talspråksdrag skaåterges i vanlig skrift. Detförekommer olika varianterav apostrofskrivningar.Exempelvis återges detmellansvenska talspråketsmotsvarighet till Vad är det?

F R Å G O R & S V A R

Talspråk i skrift

Hur bör man skriva: a)Ä’ru lärare eller Är’ulärare?

b) Spela’rom fotboll ellerSpelar’om fotboll?

c) Spela’re nån roll ellerSpelar’e nån roll?

I samtliga dessa fall är detfråga om att ett verb somslutar på r följs av du, domeller det. Men är det r:et somfaller bort och d:et som görsom till r, eller är det d:etsom faller bort?

Johan Bjurman

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Frågan gäller hur mangör när man i skrift vill

SPRÅKVÅRD 3/01 17

ibland som Va e’re? Med enmer konsekvent markeringav utelämningarna bordeman annars snarare skrivaVa’ e’ re’? Men det ärknappast meningsfullt attmed apostrof markera varnågot är utelämnat när fleraljudförändringar inverkat påformen. Ett enklare sätt äratt så långt möjligt försökafölja normal orduppdelningoch bara stryka slutljud sominte hörs och byta ut d:namot r (Va e re? Spela romfotboll?). Detta är lättläst ochtydligt.

Jan Svanlund

16-årig – maneller pojke?

I dagens tidningsspråk,kanske även i den övrigamedievärlden, finns

sedan en tid en tendens attanvända benämningarnakvinna och man på individerallt längre ned i åldrarna.Således får man läsa ochhöra formuleringarna ”16-årig kvinna” eller ”18-årigman” om personer som äveni dagens värld måste sägashöra till kategorin ungdo-mar. Språkbruket kännsbåde störande och stötandeoch i dålig samklang medmina egna föreställningar.

Ska man uppfatta dettaspråkbruk som exempel påen pågående utslätning ellerförgrovning av det svenskaspråket, på en växandenyansfattigdom? Ellerhandlar det i stället om enbetydelseförskjutning, attvuxenheten som sådan harblivit omdefinierad och nuupplevs ha trängt allt längrened i åldrarna så att ävenungdomsåren numera räknassom vuxen ålder? Eller är detuttryck för att åldersgränser-na, och därmed åldersbe-stämningarna, kommit attuppfattas som alltmerflytande och ointressanta?Själv tycker jag att benäm-ningarna flicka och pojkefortfarande i stor utsträck-ning kan användas. Vilkaandra ord eller uttryck finns?

Åke Löfgren, Nacka

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Iakttagelsen är nogriktig. Men användningen ärtroligen begränsad tillsådana artiklar där skriben-ten eftersträvar ett sakinrik-tat och distanserat tonfall iförhållande till de omskrivnapersonerna. Typiska sådanaartiklar finns inom kriminal-och rättegångsjournalistikdär journalisten vill skrivaom misstänkta, häktade ochåtalade i neutral ton och

samtidigt ge en åldersupp-lysning.

Man och kvinna fungerarsedan länge som heltåldersneutrala könsbeteck-ningar i fall som ”Entraditionell judisk gudstjänstkräver att minst tio män över12 år är närvarande”, ”Viddet stora julbaket deltoggårdens alla kvinnor, fråntvååriga Anna till gamlamormor”. Endast när manvet att ingen inblandad äröver ca 20 väljer man pojkaroch flickor: ”Förr gick barapojkar på Sigtunaskolan”.Det nya skulle då vara attman kan skriva ”Förr gickbara män på Sigtunaskolan”.

Men jag kan inte beläggaen sådan betydelseutvecklingi dag. Snarare står vi infördet eviga dilemmat attpersonbeteckningar nästanaldrig är helt värdeneutrala.Pojke och flicka låter lite förintimt och empatiskt. Vårtsamhälle är, lyckligtvis,sådant att vi mestadelskänner en viss ömhet ochsolidaritet med dem somännu inte är (helt) vuxna.Jämför ”den 18-åriga flicka/kvinna som kastat sten påpoliser dömdes till två årsfängelse”. Står det flicka kanman nästan tycka synd omden stackars förleddajäntungen, står det kvinna är


18 SPRÅKVÅRD 3/01

det lättare att se en terrorist-drottning i vardande framförsig. Den helt objektivajournalistiken finns inte.

Olle Josephson

Jota har alltså kommit attbeteckna något mycket liteteller obetydligt. Det är inteknutet till en viss dialekt.

Martin Ransgart

med, och en sökning påInternet visade att osparad är5–10 gånger vanligare än ejsparad.

Lars

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Ordet osparad är enhelt regelrätt bildning meddet nekande prefixet o- lagttill participformen sparad,helt jämförbar med bild-ningar som oskadad/oskadd,orakad, oslipad, otvättad,osedd etc. Givetvis kan alladessa bildningar jämställasmed flerordsuttryck som ejsparad, ej skadad, ej rakad, ejtvättad, ej sedd etc., men dehar alla sin funktion och sittberättigande i vissa samman-hang, och ingen av dem ärspeciellt talspråklig.

Men osparad har sedangammalt en speciellanvändning i uttrycket ”intelämna någon möda osparad/ospard” (d.v.s. ’inte skynågra ansträngningar’), ochnär man synar hur ordettidigare har använts iallmänspråkliga samman-hang t.ex. i tidningstexter, såfinner man att det nästanenbart har uppträtt i just denfrasen. Detta kan förklaravarför en del mötesdeltagarefann ordet ovanligt i detsammanhang du användedet. Samtidigt avslöjade deförstås sin okunnighet om


Inte ett jota

I Östergötland där jagkommer ifrån använderman vid vissa tillfällen

ordet jota. ”Jag ser inte ettjota” = Jag ser ingenting. Ärdetta dialektalt och vad hardet för ursprung?

Petra Sjöstrand

Svar: Ordet jota är hämtatfrån grekiskan och ärnamnet på den bokstav i detgrekiska alfabetet sommotsvarar såväl vårt iiiii somvårt jjjjj. Bokstaven jota igrekiskan är den tillutseendet obetydligaste – istort sett ett rakt streck –och detsamma gäller dessmotsvarighet i hebreiskan. IMatteus 5:18 heter det:”Sannerligen, innan himlenoch jorden förgår, skall inteen enda bokstav, inte minstaprick i lagen förgå; inteförrän allt har fullbordats.” Iden grekiska grundtextenanvänds här ordet jota istället för ”en enda bokstav”.

Osparad information

Jag undrar om osparad ärett korrekt ordval.Bakgrunden till min

fråga är som följer. I ettprogram jag delvis har skrivitfinns en tabell, där en avkolumnerna används för attupplysa ifall informationenför en viss rad är osparadeller ej. På ett avdelnings-möte utbrast någon (tror detvar min chef) plötsligt att”Och så skriver man inteosparad!”, varpå någrabörjade skratta och skämtaom oäten och annat.Lustigheten bestod kanske iatt man tyckte det lät somnån slags dialekt (jag bor iSundsvall). Själv förstod jaginte riktigt vari felet låg, ochjag märkte att några andrainte heller reagerade. Enannan närvarande inflikadeatt osparad är talspråk, ochatt jag borde ändra till ejsparad.

Men är det verkligen så? Iordlistor jag kollat i finnsosparad (och t.o.m. ospard)

SPRÅKVÅRD 3/01 19

att osparad numera idatasammanhang oftaanvänds som (en självklar)motsats till sparad om t.ex.information, filer o.d. Detframgår klart av enklasökningar via Internet, därman finner formuleringarsom ”osparad informationkan försvinna”, ”all osparadinformation går förlorad”,”en symbol framför filnam-net innebär att filen ärosparad … ” etc. Givetviskunde man lika gärna haskrivit ”all information sominte är sparad …”, ”filen ärinte sparad” etc., menformuleringarna med osparadblir enklare.

Lena Moberg

det här fallet anställdapersoner. Sådana kollektivaord är inte vanliga räknebarasubstantiv. Jämför t.ex. ”ipersonalen ingår 10byråassistenter” men ”vi har10 anställda här”.

Det har dock på senare tidblivit vanligt att mananvänder personal som ettvanligt räknebart substantiv.Det fungerar då, enligtSvenska Akademiensgrammatik, som ett måtts-ord; jämför man i fraser som”det behövs 4 man”. Mansäger exempelvis: ”vi harbara 5 personal i dag”. Detär speciellt vanligt i sjukvår-den och barnomsorgen.Anledningen till att maninte i stället säger anställdaär säkert att man tycker attdet låter för byråkratiskt.Och anledningen till attman inte i stället sägerexempelvis barnskötare ellerförskollärare är nog att detinte är viktigt att ange hurmånga av varje kategori detråkar finnas på plats. Manvill tala om hur många detfinns sammanlagt.

Vi anser att man bordeacceptera att personal kananvändas så här.

Birgitta Lindgren

Flertydig enfald

Har Språknämndenstött på enfald sommotsats till mångfald?

Jag har ett exempel frånSvenska naturskyddsfören-ingens webbplats: ”Denbiologiska mångfalden ärhotad. Jordbrukets intensi-fiering här i Sverige ochinternationellt tränger undanvilda växter och djur,utarmar markens mångfaldoch gör odlingen enfaldig-are.” Jag tolkade enfaldigaresom ’mer stupid’, men någonannan tolkade det sommotsatsen till mångfaldig,vilket kan vara mer rimligt isammanhanget.

Agneta Wirberg

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Det har blivit populärtatt använda enfald sommotsats till mångfald. Densom gör det vill naturligtvisatt man då också skallassociera till den betydelsesom ordet enfald hittills har:’dumhet och okunnighet’. Påsamma sätt är det medenfaldig. Men för det ordetfanns faktiskt tidigarebetydelsen ’icke fler- ellermångfaldig’. Dennabetydelse har dock inte varitbruklig under en långperiod.

Poängen med att använda


Missbruk av personal

Varför missbrukar manordet personal?

Besökare på Vetenskaps-festivalen i Göteborg i maj

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Vi förmodar att fråganavser att man använderpersonal i plural genom attman säger exempelvis ”5personal”.

Ordet personal är egentli-gen ett kollektiv. D.v.s. detär ett ord som till formen ärsingular men som till sittinnehåll avser en mängd, i

20 SPRÅKVÅRD 3/01


enfald och enfaldig i dag sommotsats till mångfaldrespektive mångfaldig är justatt man inte skall uppfattadem som neutrala sakligauttryck, utan i stället ledas inpå tanken att det inte är bramed det som inte ärmångfald och mångfaldigt.Ett problem är att ju merade används i den nyabetydelsen, desto mindrekommer denna associationatt infinna sig.

Birgitta Lindgren

giltiga adverbformen avordet uppenbar.

John Robertsson,översättare

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Förvisso kan uppenbartanvändas som adverb, vilkett.o.m. är ganska vanligt.Adverbet uppenbart kangrovt sett användas på tvåsätt:

1) Som adverbiellbestämning till adjektiv ochparticip: ”Beslutet fattadespå uppenbart felaktigagrunder.”

2) Som modalt satsadver-bial: ”Detta är ju välmåendekommundelar som uppen-bart har bärkraft.”

Adverbet uppenbarligenkan användas som i det sistaexemplet. Ordet fungerardäremot inte så gärna somadverbiell bestämning tilladjektiv och particip (d.v.s.som nr 1).

Det är nog riktigt att detockså finns en skillnad istyrkegrad mellan de bådaadverben: uppenbarligensignalerar ofta en merindirekt slutsats, medanuppenbart markerar någotsom har skådats direkt avtalaren/skribenten eller kanbeskådas av alla och envar.(Skåda och beskåda behöverhär inte tolkas alltför

bokstavligt; poängen ärsnarast skillnaden mellandirekt tillgänglig kunskapoch indirekta slutsatser.) Debåda adverbens olikaanvändningar påminnerdärmed mycket om de delvissynonyma uttrycken tydligtoch tydligen, som alltsåfungerar på ungefär sammasätt.

Jan Svanlund

Uppenbart ochuppenbarligen

Jag undrar om ordetuppenbart endast kananvändas som adjektiv

och inte som adverb.Exempel: ”Företaget haruppenbart/uppenbarligenåsidosatt bestämmelserna.”De flesta på min avdelningtycker att uppenbarligen haren delvis annan betydelse änuppenbart, nämligen attnågot förefaller att vara påett visst sätt men att vissosäkerhet ändå råder.Synonym: av allt att döma.

Några äldre kollegormenar dock att ordetuppenbarligen är den enda

Se eller .se?

Har ni har någonrekommendation förhur man ska skriva

beteckningar för toppdomä-ner, t.ex. toppdomänen förSverige: punkt se, ”.se” ellerbara se?

Anita Hallberg,riksdagsstenograf

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Nej, det finns ingenvedertagen praxis för hurman ska skriva toppdomä-ner. Men med lite suntförnuft kan man snabbtkonstatera tre saker: 1.Domänen är se, inte .se(punkten är – som i andrasammanhang – bara ettförtydligande skiljetecken).2. Citattecken används runtsådant som är obekant ellerav annat skäl svårtytt och

SPRÅKVÅRD 3/01 21

därför behöver förtydligas.Det kan knappast sägas om(de vanligaste) toppdomän-erna. 3. Alla toppdomänernautgörs av en förkortning ochska i sammansättningarskrivas med bindestreck.Skriv alltså domänen se, se-domänen o.s.v.

Ola Karlsson

ning har det sammabetydelse som rent hus, rentbord..... Uttrycket har omvand-lats till tabelras, men äventaberas, tabberas. SvenskaAkademiens ordlista angerstavningen tabelras som virekommenderar i förstahand.

Ordet var tidigare relativtovanligt, men har – i formentabberas – fått ett uppsvinggenom att det förekommer ien av Astrid Lindgrensberättelser om Emil iLönneberga. I en episodbeskrivs hur föreståndarin-nan för fattighuset, denelaka Kommandoran, tartabberas på fattighjonensjulmat. Hon äter upp ALLTsjälv! Emil blir då så arg, såhan bjuder hem allafattighjonen till sig. Och såtar fattighjonen i sin turnästan tabberas på julmateni Katthult, medan Emilsfamilj är borta på släktmid-dag.

Det stämmer att tabelrasförklaras med ’total förstö-relse’, ibland kompletteratmed ’total förödelse’. Menman borde nog lägga till’rent hus’, ’rent bord’.

I den citerade DN-textenavses förmodligen betydel-sen ’förstört’.

Birgitta Lindgren

Du eller dig?

Heter det ”En finsommar tillönskas duav hela familjen” eller

”En fin sommar tillönskasdig av hela familjen”?

Katarina Jarl

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: I detta fall, som imånga andra, är språkkäns-lan och språkbruketvacklande i valet mellansubjektsform (jag, du, han,hon, vi, ni, de) eller objekts-form (mig, dig, honom, henne,oss, er, dem). Vanligast ärdock mig och motsvarandeformer. En sats som denovanstående kan sägas gåtillbaka på en sats där verbethar aktiv form: ”Helafamiljen tillönskar dig en finsommar”. I den satsen finnstvå objekt, dig och en finsommar. När man gör omsatsen så att verbet står ipassiv form (tillönskas), kanman välja vilket av objektenman vill låta stå som subjekt.Det av den aktiva satsens tvåobjekt som kommer först iden passiva satsen har vi enstark tendens att uppfattasom subjekt. Det beror påatt svenska huvudsatserbörjar med subjekt i två fallav tre. Därför säger vi alltså”uppdraget anförtroddes oss


Taberas

I pressen börjar jag nu seordet taberas. Ettexempel i Dagens

Nyheter: ”Det handlar istället om strukturomvand-ling eller om man så villglobalisering (om nu inte enblandad kompott av olikaproteströrelser tagit taberaspå det ordet).”

Det ord som jag troddedet handlade om var Tabularasa = oskrivet blad. Ochden betydelsen passar ju intein i texten ovan.

I en ordbok står dettabelras = total förstörelse.Är det det som DN menarkanske? Varifrån kommertabelras?

Elisabeth Strömberg

Svar: Svar: Svar: Svar: Svar: Det bakomliggandeuttrycket är tabula rasa, somegentligen betyder ’raderadskrivtavla’. I bildlig använd-

22 SPRÅKVÅRD 3/01

av kommittén” men ”vianförtroddes uppdraget avkommittén”, ”diktsamlingentillägnades honom” men”han tillägnades diktsam-lingen”. På samma sätt ärdet naturligt att säga ”en finsommar tillönskas dig”, men”du tillönskas en finsommar”. Det rekommende-rar vi också i första hand.Det finns minst ett femtiotalverb av detta slag: anbefalla,anförtro, avkräva, beröva,frånkänna, inbilla, missunna,tillägna m.fl. Tendensen ärinte riktigt lika stark vid allaverb, och sammanhang ochbetoning kan också spelaroll. ”En fin sommartillönskas du” låter som enfullt möjlig konstruktion,medan ”uppdraget anfört-roddes vi” bara verkarfungera vid en stark,kontrasterande betoning avuppdraget.

Olle Josephson

Hamn): ”Tillsammans blirde båda hamnbolagen näststörst i Norden, efterGöteborg.”

Fakta: den nya, samman-slagna hamnen blir näststörst i Norden. Göteborg ärstörst.

För några veckor sedanhörde jag på radio (SR,nyhetsinslag): ”Vietnam ärnu världens näst störstakaffeproducent efterBrasilien.”

Jag har hört liknande fleragånger, men jag minns intedetaljerna.

Jag frågar mig vad sommenas i dessa exempel. ÄrVietnam tvåa eller trea ivärlden som kaffeproducent?Om man hade sagt ”Viet-nam är nu världens störstakaffeproducent efterBrasilien” hade saken varitklar. I så fall måste väl enformulering med ”näststörsta” betyda något annat?Jag tror att den som hadeskrivit detta radioinslagmenar ”tvåa i världen”, menegentligen säger han väl”trea i världen”?

Finns här rätt eller fel? Ärdet bara jag som tänker såhär? Gör kommatecknet,som i första exemplet, någonskillnad i tolkningen?

Kjell Svensson

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Man menar förstås atttala om vem som är näststörst. Sedan lägger man tilluppgiften om vem som ärstörst. Det senare uttrycksgenom en prepositionsfras(”A är näst störst, efter B”).

Det här kan ses som enkombination av ”A är störst ivärlden efter B” och ”A ärnäst störst i världen”.

En sådan kombinationkan man klandra och kallaför en kontamination, mendet verkar faktiskt petigt.Det är bara teoretiskt somman kan hävda att detbetyder ’tredje största’. Detär nämligen osannolikt attnågon kan tro att man villtala om vem som ligger påandra och tredje plats ochinte vem som ligger på förstaplats.

Det är bra med ettkommatecken före preposi-tionsfrasen, men det kaninte sägas vara avgörande.

Birgitta Lindgren

Näst störst =nummer 3?

I dagens tidning (DagensIndustri) läser jagföljande (det gäller

sammanslagning av Köpen-hamns Hamn och Malmö


SPRÅKVÅRD 3/01 23

Hur skriver man enkelt och lättbegripligt? Att

uttrycka sig kortfattat i enkla meningar är inte

alltid det viktiga, åtminstone inte i grund-

skoleböcker. Nej, i dem ska författarens röst

träda fram och orsakssambanden bli tydliga.

Då gör det inget om texten blir lite längre.

Monica Reichenberg, forskare i svenskämnets

didaktik i Göteborg, rapporterar från en stor

läsbarhetsundersökning.

” ’EN STOR BOK’ ÄR lättare att inlära än en,som innehåller ungefär samma materialav fakta i en koncentrerad och alltså förbarnen svårfattlig form. Ordet ’inlära’ ärnaturligtvis fattat i betydelsen av verkligandlig tillägnelse – ty för själlös utanläs-ning lära väl nutida pedagoger samt ochsynnerligen betacka sig. Men detta blirgärna resultatet av abstrakt hållna läro-böcker. Och vilket värde ha väl sådana’kunskaper’? ”

Så skrev Carl Grimberg 1923 i föror-det till Sveriges historia för folkskolan.Recensenterna berömde Grimberg för atthan undvikit ”katederabstraktioner” (Tor-backe 1993). I Grimbergs historiebok fö-rekommer det rikligt med exemplifiering-ar och han är noga med att reda ut sam-manhangen. Skillnaden är stor om manjämför med de läroböcker som används idag. De är synnerligen koncentrerade tillsåväl språk som innehåll. Det är mycketsom lämnas outsagt i dem (Børre Johnsen1992). Det gör att många elever har svårtatt förstå texterna, eftersom de inte serhur saker och ting hänger ihop i det de lä-ser.

Röst och kausalitet

I min doktorsavhandling Röst och kausa-litet i lärobokstexter (Göteborg 2000) re-dogör jag för en undersökning av hur manmed språklig bearbetning av lärobokstex-ter kan öka elevernas förståelse av den. Jaghar prövat tillföra texterna röst och kausa-

LÄSBARHET

Rösten i lärobokenMONICA REICHENBERG

24 SPRÅKVÅRD 3/01

litet. Här bygger jag på amerikanska fors-kare som bearbetat lärobokstexter i histo-ria med hjälp av dessa båda variabler(Beck, McKeown, Sinatra & Loxterman1991; Beck, McKeown & Worthy 1995).

Två texter, en i historia (”Nilens gåva”)och en i samhällskunskap (”Svensk lagoch rätt”), har ingått i undersökningen.Målet för bearbetningarna med kausalitethar varit att skapa en text där orsaks-kedjorna tydligt framgår och för bearbet-ningarna med röst att närma texten till lä-saren.

Till en början analyserade jag noggrantde två texterna. För varje mening frågadejag mig: Ser en ung läsare samband, orsakoch verkan? Kan han/hon finna svar påsina ”varför”-frågor? Finns inte orsaks-sambanden klart uttryckta, blir det svårtför läsarna att se hur saker och ting häng-er ihop. För att orsakssambanden skullebli tydliga gjorde jag därför implicit infor-mation explicit där jag fann det nödvän-digt, och jag satte också ut kausala sats-konnektorer, t. ex. därför och därför att,där ett logiskt orsakssamband kunde utlä-sas.

Jag frågade mig också om originaltex-terna hade röst. Det som utmärker en textmed röst är att författaren inte distanserarsig utan i stället talar direkt till läsaren.Syftet är förstås att få läsaren att bli enga-gerad och läsa på ett aktivt sätt.

Vid analysen fann jag att originaltex-terna var språkligt koncentrerade och höllen distans. Jag försökte därför närma demtill läsaren genom att göra dem ”levande”och förse dem med röst. Dels gav jag tex-ten vissa talspråkliga drag, dock inteohämmat, dels lät jag författaren trädafram.

Den stilistiska bearbetningen motökad talspråklighet innebar att jag använ-

de aktiv form i stället för passiv, fullstän-diga satser i stället för satsförkortningar,korta fundament (d.v.s. meningsinledan-de satsled) i stället för långa, löst sam-mansatta partikelverb i stället för fastsammansatta o.s.v. Jag försökte med andraord att minska den språkliga koncentra-tionen.

Ord som är mindre vanliga för elever-nas vardagsvärld byttes ut mot mer fre-kventa. Däremot ersatte jag inte de äm-nesspecifika orden, eftersom det är viktigtatt eleverna lär sig dem. Dessa ord förkla-rades i stället. Jag har också velat närmatexten till läsaren genom ett direkt tilltal,t.ex. ”Du kanske skulle vilja veta hurmänniskorna levde i det gamla Egypten?”(”Nilens gåva”). Närheten har också upp-nåtts genom att jag – i egenskap av ”be-rättare” – har dragit slutsatser om händel-ser och de inblandades känslomässiga re-aktioner på dessa, t.ex. Nilens årliga över-svämningar. ”Tack och lov att vi har Ni-len. ...Vi skulle dö av törst och hunger omvi inte fick det vattnet!” (”Nilens gåva”).Jag återgav också känslomässiga utropoch uppmaningar från personerna i tex-ten, t.ex. ”Låt oss tillsammans byggadammar och gräva kanaler”; ”Om vi gördet kan vi spara vattnet och då får ocksåde åkrar som ligger långt bort glädje avdet.” (”Nilens gåva”). Och jag lät personertänka högt. ”Vi får inte låta de dödaskroppar ruttna bort. Det gäller därför atthitta på en metod som hindrar det.” (”Ni-lens gåva”).

På detta sätt skapade jag tre nya text-versioner, en med en ökad grad av kausa-litet (i fortsättningen kallad kausalitetsver-sionen), en med röst (röstversionen) och enmed en kombination av röst och kausali-tet (röst-kausalitetsversionen).

Två exempel från ”Svensk lag och rätt”

SPRÅKVÅRD 3/01 25

får visa resultatet av mina bearbetningar.Det första handlar om nya lagar:

Originalversionen:Regeringen utarbetar förslag till nyalagar. När lagförslaget har blivit god-känt av kunniga jurister, bestäms dennya lagen av riksdagen.

Kausalitetsversionen:Regeringen utarbetar förslag till nyalagar. Eftersom det ärett ganska svårt arbete,får de hjälp av kunnigajurister. När lagförsla-gen är klara, bestäm-mer riksdagen om viska ha de nya lagarnaeller inte.

Röstversionen:Det är ministrarna iregeringen som arbetarfram förslag till nya la-gar. De får hjälp avkunniga jurister attskriva ner sina förslag.När ministrarna ärklara, lämnar de förslagen till riksda-gen. Sedan är det medlemmarna i riks-dagen som bestämmer, om vi ska ha la-garna eller inte.

Röst-kausalitetsversionen:Det är ministrarna i regeringen somarbetar fram förslag till nya lagar. Defår hjälp av kunniga jurister att skrivaned förslagen, eftersom det kan varaganska svårt ibland. När ministrarna ärklara lämnar de förslagen till riksda-gen. Sedan är det medlemmarna i riks-dagen som bestämmer, om vi ska ha denya lagarna eller inte.

I ovanstående meningar förväntar sig lä-saren sannolikt att få svar på följande frå-gor: Varför måste jurister godkänna för-slagen? Vem är det egentligen som be-stämmer vilka lagar vi skall ha? Hur stormakt har egentligen regeringen? I origi-nalversionen kan man få det intrycket attden inte är så stor. Regeringen får barakomma med förslag, juristerna skall god-känna och riksdagen bestämma. Härfinns överhoppade tankeled som kan or-

saka svårigheter för läsa-ren. För att tydliggöra re-lationerna mellan riksdag,regering och jurister ochför att vara säker på att lä-saren gör rätt kopplingaroch uppfattar texten somdet är tänkt, har jag i kau-salitets- och röst-kausali-tetsversionerna tillfogaten bisats, eftersom det kanvara svårt. Med hjälp avden kausala satskonnek-torn eftersom och tydlig-görandet av den implicitainformationen får manveta varför juristerna är

med, nämligen för att hjälpa regeringen.Här skulle man givetvis ha kunnat varaännu tydligare och tillfoga att det inte ärsjälva skrivandet som är det svåra för leda-möterna i regeringen, utan problemet lig-ger i att kunna veta huruvida lagförslagetär i konflikt med grundlagarna eller medandra gällande lagar. Jag bedömde emel-lertid att det skulle ha blivit för omfattan-de med ett sådant tillägg. Att förse textermed en ökad grad av kausalitet innebär enbalansgång. Är texten för enkel och över-tydlig finns risken att läsaren tröttnar.

I kausalitetsversionen står bisatsen förehuvudsatsen, medan den i röst-kausali-

Det som utmärker

en text med röst är

att författaren inte

distanserar sig

utan i stället talar

direkt till läsaren.

26 SPRÅKVÅRD 3/01

tetsversionen står efter huvudsatsen. Pla-ceringen beror på att jag strävat efter attundvika vänstertyngd, som gör en textsvårare att läsa (Platzack 1974, s. 91ff ).Den framförställda bisatsen är en orsaks-bisats, medan den efterställda blir enföljdbisats. I den efterföljande meningen,När ministrarna är klara... , står däremotbisatsen före huvudsatsen. Det beror påatt bisatsen här är temporal. I talspråk ärdet vanligt att dessa bisatser placeras förehuvudsatsen. Konstruktioner som ofta fö-rekommer i talspråket, torde knappastkunna uppfattas som ett läsförsvårandedrag.

I såväl röst- som röst-kausalitetsversio-nen har den opersonliga, abstrakta grupp-beteckningen regeringen bytts ut mot detmer personliga, konkreta ministrarna i re-geringen. I samma syfte har riksdagenbytts ut mot medlemmarna i riksdagen.Även passivformerna har ersatts av aktivaformer. Sammansättningen lagförslag hardelats upp i två substantiv och en preposi-tion, förslag till lagar.

Exemplet häktning

Det andra exemplet handlar om att gripa,anhålla och häkta:

Originalversionen:Polisen griper en person som är miss-tänkt för ett brott. Den gripne har rättatt få hjälp av en försvarare, dvs en ad-vokat (jurist). En åklagare (jurist) be-stämmer om den gripne ska anhållas.Åklagaren inleder en förundersökning.Om det finns skäl beslutar tingsrättenatt den gripne ska häktas. Den gripnehålls då inlåst i häkte.

Kausalitetsversionen:Om ett brott har begåtts, är det poli-

sernas uppgift att gripa den skyldige.Den gripne har rätt att få hjälp av enförsvarare, dvs en advokat (jurist). Ef-tersom poliserna inte har rätt att hållakvar den gripne mer än några timmarpå polisstationen, måste en åklagarekontaktas. Åklagaren inleder en förun-dersökning för att se om den gripnekan anhållas. Om den gripne anhålls,fortsätter åklagaren med sin förunder-sökning. Finns det skäl, ber åklagarentingsrätten att den anhållne ska häktas.Den anhållne hålls då inlåst i häkte.

Röstversionen:Det sker många brott varje dag. På enpolisstation har poliserna just fått in enrapport om ett rån. Så småningom gri-per de en misstänkt. Den gripna ärmycket upprörd och ropar:

”Jag vill ha en försvarsadvokat ge-nast!”

Det har hon rätt att kräva. En åkla-gare börjar göra en förundersökning.Både försvarsadvokaten och åklagarenär jurister.

Åklagaren bestämmer sig för att an-hålla den gripna.

”Nu gäller det!” tänker åklagaren.”Jag måste förhöra den anhållna, letaefter vittnen, läsa polisens tekniska un-dersökning noga och så vidare. Riskenfinns att den anhållna försöker göra detsvårt för mig i mitt arbete. Jag måste betingsrätten häkta henne. Då låser vak-ter in henne i häktet.”

Röst-kausalitetsversionen:Om någon har gjort något brottsligt, ärdet polisernas uppgift att gripa denskyldige. Det sker många brott varjedag. På en polisstation har polisernajust fått in en rapport om ett rån. Så

SPRÅKVÅRD 3/01 27

småningom griper de en misstänkt.Den gripna är mycket upprörd och ro-par:

”Jag vill ha en försvarsadvokat ge-nast!” Det har hon också rätt att kräva.Poliserna vet att de inte får lov att hållakvar den gripna mer än några timmarpå polisstationen. Därför kontaktar deen åklagare. Både åklagaren och för-svarsadvokaten är jurister.

Åklagaren börjargöra en förundersök-ning för att se om hankan anhålla den grip-na. Anhåller åklagarenden gripna, måste hanfortsätta med sin för-undersökning.

”Nu gäller det!”tänker åklagaren. ”Jagmåste förhöra vittnen,läsa polisens tekniskaundersökning nogaoch så vidare. Riskenfinns att den anhållnaförsöker göra det svårtför mig i mitt arbete,därför måste jag be tingsrätten att häk-ta henne. Då blir hon inlåst i häkte.”

Originalmeningarna ställer stora krav påläsaren. Flera av meningarna verkar näs-tan direkt tagna ur lagboken. Den miss-tänkte har rätt ... En åklagare bestämmerom den gripne ska häktas. Åklagaren inlederen förundersökning. Om det finns skäl....Den gripne.... Stilen är opersonlig. I ställetför att tala om konkreta personer använ-der författaren gruppbeteckningar, t.ex.polisen. Dessutom förekommer satsför-kortningar och passivformer.

Det är många frågor som läsaren behö-ver svar på för att kunna förstå texten.

Varför anhåller polisen en gripen? Varförbörjar åklagaren göra en förundersök-ning? Och varför vill åklagaren att dengripne skall häktas? I originalmeningarnaradas fakta på fakta rent adderande. Denkausala koppling som förekommer signa-leras endast implicit. För att vara säker påatt läsaren gör rätt kopplingar och uppfat-tar texten som det är tänkt är det befogatatt sätta ut kausala satskonnektorer här.

För den oinvigde är detlätt att trassla in sig i be-greppen gripa, anhållaoch häkta. För att kunnaförstå texten måste läsa-ren tillföra bakgrundsan-taganden som passar tillsammanhanget. Det ärändå viktigt att de tre be-greppen står kvar – lik-som ordet förundersökning– eftersom de är ämnes-specifika. Förundersök-ning förklaras dock inte,därför att det torde fram-gå av sammanhanget vaddet betyder.

Vid textbearbetningarna har jag gjortimplicit information explicit i kausalitets-och röst-kausalitetsversionerna för atttydliggöra sambanden och för att reda utvad som menas med anhålla, gripa ochhäkta. Vidare har en del implicita kausalakopplingar gjorts explicita i de två versio-nerna: Om någon har gjort något brottsligt... Poliserna vet. ... Därför kontaktar de ...Åklagaren börjar göra ... för att se ... Riskenfinns ...därför måste jag. I stället för att låtaen bisats inleda meningen som i kausali-tetsversionen, Eftersom poliserna inte harrätt att hålla kvar den gripne mer än någratimmar på polisstationen ,... har jag i röst-kausalitetsversionen skapat två huvudsat-

Vad det går ut på

är att förtydliga

komplexa

sammanhang

och att närma

texten till läsaren.

28 SPRÅKVÅRD 3/01

ser och låtit den andra av dem inledasmed adverbet därför (därför kontaktar deen åklagare). I såväl röst- som röst-kausa-litetsversionen har jag dels återgivit utropfrån personerna, dels låtit dem tänka högtför att levandegörahändelseförloppet. Idetta syfte har jagockså dragit slutsat-ser om sambandetmellan händelser ochde inblandades reak-tioner på dessa.

Den gripna ärmycket upprördoch ropar: ”Jag villha en försvarsadvokat genast.!”

”Nu gäller det!” tänker åklagaren.

Vidare har jag i röst- och röst-kausalitets-versionerna tagit bort passivformerna ochsatsförkortningarna. Det fast sammansat-ta partikelverbet inleda har ersatts meddet mer vardagligabörjar. Parentesernaefter advokat (jurist)liksom efter åklagare(jurist) har tagitsbort eftersom de ärdirekt felaktiga ochvilseledande. I ställetstår endast försvars-advokat och åklagare.Det skriftspråkligaskäl har ersatts med det mer talspråkligaRisken finns ...

Bäst för invandrarelever

De tre bearbetade versionerna jämte ori-ginalversionen testades vid två olika till-fällen på sammanlagt 833 elever, 412svenskar och 421 invandrare, som gick i

årskurs 7. Varje elev fick läsa såväl ”Nilensgåva” som ”Svensk lag och rätt”. Elevernaläste samma textversion vid båda testtill-fällena, d.v.s. om en elev läste originalver-sionen till ”Nilens gåva”, fick hon/han

också läsa originalversionen till ”Svensklag och rätt”. Förståelsen undersöktes ge-nom att eleverna fick svara på frågor. Tillvarje test hade 18 flervalsfrågor konstrue-rats. Av figurerna 1 och 2 kan man seelevernas resultat. I samtliga fall handlarjämförelserna om medelvärden i poäng av

elevernas resultat på alla 18 frågorna.Inte oväntat varierade testresultaten

beroende på vilken textversion elevernaläst. Lägst resultat på båda texterna ficksåväl de svenska elever som invandrarele-ver som läst originalversionen. När texter-na bearbetades med den språkliga varia-beln röst och med en kombination av de

SvenskarInvandrare

18

15

12

9

6

3

0original kausalitet röst röst-kausalitet

Figur 2. Resultat på "Lag och rätt"

SvenskarInvandrare

18

15

12

9

6

3

0 original kausalitet röst röst-kausalitet

Figur 1. Resultat på "Nilens gåva"

SPRÅKVÅRD 3/01 29

språkliga variablerna röst och kausalitet,fick detta en särskilt gynnsam effekt förinvandrareleverna. De skillnader somfinns i resultat mellan å ena sidan de in-vandrarelever som vid båda lästesten hadeoriginalversionen och de som å andra si-dan hade röst respektive röst-kausalitets-versionen är statistiskt signifikanta. Deinvandrarelever som läste originalversio-nen hade svårare att förstå texten än desom läste röstversionen och röst- ochkausalitetsversionen.

Av figurerna 1 och 2 framgår att in-vandrareleverna tycks ha haft betydligtsvårare än de svenska eleverna att förståoriginal- kausalitets-och röstversionerna.Skillnaderna mellan de två elevgruppernaär signifikanta för samtliga dessa versio-ner. Däremot har inga signifikanta skill-nader kunnat konstateras gruppernaemellan beträffande röst-kausalitets-versionen. Resultaten tyder på att bear-betningar av språket i läroböcker i historiaoch samhällskunskap med dessa båda va-riabler skulle kunna lyfta upp invandrar-elevers läsförståelse till nästan sammanivå som svenska elevers.

I detta perspektiv förefaller det angelä-get att öka läsbarheten i läroböckerna. Att

ge texter röst och en ökad grad av kausali-tet handlar inte om att förenkla innehålleti texterna. Vad det i stället går ut på är attförtydliga komplexa sammanhang och attnärma texten till läsaren.

LITTERATUR

Almgren, H. Almgren, B., & Wikén, S.(1992),”Nilens gåva”. Historia. Årskurs 7 . Mal-mö. S. 22–26.

Beck, I., I., McKeown, M. G., Sinatra, G. M., &Loxterman, J. A. (1991), Revising social studiestext from a text-processing perspective: Eviden-ce of improved comprehensibility. Reading Re-search Quarterly. 26(3).

Beck, I. L., McKeown, M.G., & Worthy, J. (1995),Giving a text voice can improve students’ un-derstanding. Reading Research Quarterly. 30(2).

Børre Johnsen, E. (1992), En ny lærebokkultur?Utbildning och demokrati. Tidskrift för didaktikoch utbildningspolitik Årg. 1 (2), 10.

Eklund, P., & Folkebrant, U. (1998), Svensk lag ochrätt. PM Handboken i samhällslära Solna. S.194–196.

Grimberg, C. (1923), Sveriges historia för folkskolan.Stockholm.

Platzack, C. (1974), Språket och läsbarheten. Lund.Reichenberg, M. (2000), Röst och kausalitet i läro-

bokstexter. En studie av elevers förståelse av olikatextversioner. Göteborg Studies in EducationalSciences (149).

Torbacke, J. (1993), Carl Grimberg. Ett underbartöde? Stockholm.

30 SPRÅKVÅRD 3/01

I maj presenterade Natur och Kultur sin stor-

satsning ”Natur och Kulturs svenska ordbok”,

en ambitiös enspråkig definitionsordbok om

23 500 uppslagsord och 9 000 fraser. Ulrika

Kvist Darnell, doktorand i lingvistik och

ordboksmedarbetare vid Svenska språknämn-

den, recenserar.

vanta fasta fraser. Till fasta fraser räknas iNatur och Kulturs svenska ordbok, förut-om kollokationer (en kollokation är en ty-pisk ordkombination, t.ex. skriva brev)och s.k. stående uttryck, även partikelverb(t.ex. skriva av) och reflexiva verb (t.ex.skynda sig). 36 av de vanligaste orden be-skrivs särskilt noggrant med avseende påjust fraseologi.

Ett extra, pedagogiskt inslag är att vis-sa tematiskt samhöriga ord (t.ex. släktter-mer, tidsuttryck, plus- och minusordm.m.) presenteras i särskilda s.k. ordgrup-per vid sidan av den alfabetiska listningen.För att ytterligare göra informationen omorden lättillgänglig har man skrivit utuppslagsordens böjningsformer som helaord. Substantiven har också artikel utsattdirekt vid uppslagsordet.

För den som vet hur ett ord stavas meninte hur det ska uttalas har alla uppslags-ord försetts med betoningsuppgifter och iförekommande fall grav accent. De ord

NY ORDBOK

Ordbok med nyadimensioner

ULRIKA KVIST DARNELL

Natur och Kulturs svenska ordbokriktar sig i första hand till unga ochvuxna studerande, men är även

tänkt att kunna användas av de som harsvenska som andraspråk.

Därför har man lagt ner särskild om-sorg på att ge enkla och begripliga förkla-ringar av uppslagsordens typiska använd-ningar, snarare än precisa och heltäckandedefinitioner. Här och var kompletterasförklaringarna med bilder. I många avordboksartiklarna presenteras också rele-

SPRÅKVÅRD 3/01 31

som inte ”uttalas som de stavas” har ocksåförsetts med enklare fonematisk tran-skription. För den som vet hur ett ord ut-talas men inte hur det stavas, finns i bör-jan av boken en stavningshjälp: ett antalsystematiskt ordnade listor över ord sombörjar på samma ljud men stavas på olikasätt (exempelvis chark, jalusi, schack ochsjavig).

Som undervisningskomplement finnsen separat övningsbok. Den innehållervarierande övningar i alfabetet, ordkun-skap, grammatik samt stavning, och före-faller i första hand vara tänkt för mellan-stadiet.

Flera stora förtjänsterI ”Natur och Kulturs svenska ordbok”(NSO) har man alltså särskilt bemödat sigom att ge lättbegripliga förklaringar avord och fraser, bl.a. med andraspråksinlä-rare i åtanke. För dessa finns sedan tidiga-re ”Svenska ord” i Skolverkets Lexin-serie(LSO) att tillgå; i övrigt är Norstedts”Svensk ordbok” (SOB) en av de domine-rande svenska definitionsordböckerna.Ytterligare en vanligt förekommande ord-bok är Bonniers svenska ordbok (BSO).En jämförelse mellan NSO och dessaböcker av uppslagsorden fjäska och flaskavisar att NSO står sig väl.

NNNNNatur ocatur ocatur ocatur ocatur och Kh Kh Kh Kh Kulturs svulturs svulturs svulturs svulturs svenska orenska orenska orenska orenska ordbodbodbodbodbokkkkk(NSO):(NSO):(NSO):(NSO):(NSO):

fjäskav verb <fjäskar, fjäskade, harfjäskat; fjäska!> försöka att blipopulär och t.ex. vara överdrivet artigeller hjälpsam Du kan väl fjäskalite för mina föräldrar.

en flaskav subst. <flaskan, någraflaskor, flaskorna> en behållare av

glas som man har vätska i, t.ex. vin ➝BILD en flaska vin en saftflaskainte säga flaska inte säga någon-ting alls

LLLLLexins Sexins Sexins Sexins Sexins Svvvvvenska orenska orenska orenska orenska ord (LSO):d (LSO):d (LSO):d (LSO):d (LSO):

fjäskar [2fjes:kar] fjäskade fjäskatfjäska(!) verb krusa, smickra, ställa sig in< A fjäskar (för B) >

flaska [2flas:ka] flaskan flaskor subst.högt och smalt förvaringskärl för vätska,butelj< • > 66666:13

vinflaska

BoBoBoBoBonniers Snniers Snniers Snniers Snniers Svvvvvenska orenska orenska orenska orenska ordbodbodbodbodbok (BSO):k (BSO):k (BSO):k (BSO):k (BSO):

fjäsk inställsamhet||-et fjäskafjäskafjäskafjäskafjäska göra sigtill, ställa sig in: f. för ngn||-de fjäskigfjäskigfjäskigfjäskigfjäskiginställsam, krypande||-r, -are fjäskig-fjäskig-fjäskig-fjäskig-fjäskig-hethethethethet||-enflaska kärl, vanl. av glas el. plast, medtrång öppning, ’hals’; (några bildl.uttryck) innan man hinner säga f. innanman hinner säga något alls, mycketsnabbt; inte säga f. inte säga ett ord; tatill flaskan börja dricka för mycket(sprit)||-n; flaskor flaskbarflaskbarflaskbarflaskbarflaskbarnnnnn spädbarnsom föds upp med modersmjölkser-sättning i nappflaska flaskhalsflaskhalsflaskhalsflaskhalsflaskhals (äv.bildl.) trång passage, ’propp’ flasknos-flasknos-flasknos-flasknos-flasknos-delfindelfindelfindelfindelfin se öresvin flaskpostflaskpostflaskpostflaskpostflaskpost meddelan-de som läggs i flaska som kastas ihavet

NNNNNorstedts Sorstedts Sorstedts Sorstedts Sorstedts Svvvvvensk orensk orensk orensk orensk ordbodbodbodbodbok (SOB):k (SOB):k (SOB):k (SOB):k (SOB):

fjäsk|a verb -ade –at • vara överdrivettillmötesgående och inställsam mot ngn(ofta ngn överordnad): ~ för läraren; ~ ochkrusa för makt och myndighet; han ~ade

.

.

.

.

32 SPRÅKVÅRD 3/01

och höll sig väl med alla äv. om att varaalltför snäll och eftergiven (mot underställdperson): han ~ar för mycket med barnen

flask|a subst. -an -or • förvaringskärlsom smalnar av uppåt mot en trångöppning och används för våta varorsärsk. drycker; vanl. av glas, men äv. av plastm.m.; äv. om likn. kärl för förvaring av gas:flaskformig; flasklock; bläckflaska;gasolflaska; halvlitersflaska; vinflaska;tappas på burk eller ~; han hade en ~innanför kavajen äv. som mått: en ~vin; en ~ eau de cologne äv. om form försammanhållning av gjutsand: formflaska äv. bildligt om sprit: ta till ~n ✩han sa inte~ han sade absolut ingenting <vard.>

NSO förklarar kortfattat fjäska:s ochflaska:s mest typiska innebörder med ettenkelt och vardagsnära språk. Man gerockså språkliga exempel, ibland som helameningar, ibland i form av kollokationer.För att ytterligare förklara flaska finns enillustration i marginalen (som tyvärr interyms här).

LSO präglas inte alls av ett lika lättill-gängligt språk och är mer kortfattad – härger man inte ens språkliga exempel (omman inte räknar formeln under fjäska somett sådant). Definitionen av flaska kom-pletteras med en hänvisning till en illus-tration som återfinns i ett appendix.

I BSO står fjäska som biuppslagsordunder fjäsk. Där får det en mycket korfat-tad behandling: två ekvivalenter i form avreflexiva partikelverb – kanske inte detmest lättolkade man kunde valt. Ordetflaska får en utförligare behandling, mensjälva definitionen är en stolpigt formule-rad uppräkning av egenskaper. Vad ordethals har att göra i sammanhanget framgårinte. Däremot presenteras och förklaras

några fraser och sammansättningar, vilketär bra.

SOB ger utförliga och ingående defi-nitioner som inte heller de präglas av etthelt lättillgängligt språk. Visserligen är deformulerade som löptext, till skillnad fråni LSO och BSO, men ordvalet kunde va-rit ett annat. Dessa definitioner fungerarsäkert väl för vuxna med redan god be-härskning av svenska, men andra använ-dare kan få problem. Den kompakta ochnågot röriga artikelstrukturen underlättarknappast. SOB har å andra sidan inte nå-gon uttalad ambition att vara lättillgäng-lig.

SOB:s beskrivningar är mer precisa,mer nyanserade och mer uttömmande,men det NSO förlorar i precision, vinnerden i tydlighet; de enkla beskrivningarnaoch den tydliga strukturen är onekligenlättare att ta till sig och begripa!

En förtjänst jag särskilt vill framhållahos NSO är beskrivningarna av gram-matiska ord, såsom prepositioner, verb-partiklar, en del adverb samt konjunktio-ner. Sådana ord hör till dem som är allrasvårast att definiera eftersom de inte harså mycket egen betydelse, utan snarare hartill uppgift att relatera och modifiera an-dra ords betydelser. De brukar också räk-nas till det i språket som är bland det svå-raste att lära sig använda, vilket gör detsärskilt angeläget att hitta bra sätt att be-skriva dem. Den som använder NSO får iden alfabetiska listningen god vägledningav systematiska och generöst utbyggdabeskrivningar av sådana ord, där man tarfasta just på funktion snarare än betydelse.Flera av ordgrupperna i början av bokenvisar dessutom hur just dessa ords funk-tioner förhåller sig till varandra!

Ett annat briljant inslag jag gärna villrikta uppmärksamhet mot är stavnings-

SPRÅKVÅRD 3/01 33

hjälpen för den som vet hur ett ord låtermen inte kan stava det. Det är ju faktisktomöjligt att slå upp ett ord om man intevet vilken bokstav det börjar på!

Det går inte att recensera NSO utanatt också nämna att det är fråga om enriktigt vacker bok. Förutom att den ut-märker sig rent estetiskt, bidrar den litestrikta, luftiga grafikenoch de okomplicerade il-lustrationerna till att görainnehållet lättillgängligt.

Så långt är det mestaväl. Visst förekommer detnågon luddighet i någonförklaring, visst är någotexempel kanske inte detallra mest belysande ochett och annat korrekturfelkan också hittas. Men så-dant är näst intill ound-vikligt och återfinns i allaordböcker. Hellre än attgnälla på detaljer vill jag ägna resten avdetta utrymme åt att diskutera ett parprincipiella frågor av sinsemellan rättskiftande karaktär.

UttalOrd som inte ”uttalas som de stavas”kompletteras med en enkel lättläst tran-skription. Man har särskilt sett till att alla<o> som uttalas som /å/ får detta förtydli-gat genom transkription (detta påpekas iförordet), vilket är lovvärt. Men att som isvenskan uttala <o> annorlunda än /å/hör till ovanligheterna i världens språk.Då man också riktar sig till andraspråks-inlärare vore det kanske därför minst likaviktigt att påpeka när <o> inte uttalas som/å/.

De olika uttalen av <o> visar att reso-nemanget att ord alls kan ”uttalas som de

stavas” förutsätter att tecknen i alfabetetuttalas på ett visst (svenskt) sätt. Ett ordsom adjektivet sugen, vilket inte försettsmed någon transkription eftersom det”uttalas som det stavas”, skulle enligt t.ex.spanska ljudregler också uttalas som detstavas, nämligen /so en/1 !

Det är knepigt att avgöra när tran-skription inte behövs, sär-skilt när man riktar sig tillpersoner med olika språk-lig bakgrund. Därför voredet smidigare att förse allauppslagsord med tran-skription.

Ett annat skäl att försevarje uppslagsord medtranskription rör accent,längd och betoning. Dåman vill ge dessa upplys-ningar om alla uppslags-ord, har man valt att pla-cera sådana uttalsmarkö-

rer direkt på uppslagsorden. Vid de ordsom transkriberats återkommer längd-och betoningsmarkörerna även där. I defall betonade vokaler inte ”uttalas som destavas” (t.ex. fightasv; /fajtas/), placerarman å andra sidan längd- och betonings-markörerna enbart i transkriptionen.

Det hela innebär att uttalsinformatio-nen inte är samlad på ett ställe; den är inteheller konsekvent placerad. Man får i stäl-let pussla ihop de informationsdelar somfinns dels vid själva uppslagsordet, när definns där, dels i förekommande transkrip-tioner. Det medför också att själva upp-slagsorden (för det allra mesta) är omgiv-na av streck och prickar som normalt intehör till skriven svenska, vilket kan varaförvirrande om man har ett modersmåldär sådana förekommer i skrift. Mångamissförstånd skulle säkert kunna undvikas

Ett annat briljant

inslag är stav-

ningshjälpen för

den som vet hur

ett ord låter men

inte kan stava det.

.

34 SPRÅKVÅRD 3/01

om man hade som princip att varje upp-slagsord förses med transkription och attall uttalsinformation samlas där.

Ett ord eller två?Identiska ordformer har ibland olika be-tydelser. Är det då ett och samma ord ellerär det olika ord? Det beror på hur man serdet.

Antingen ser man ordförrådet som ensamling språkliga former vilkas primäraegenskap är just deras form. Den lexiko-grafiska uppgiften blir då att lista ordför-rådets former enligt principen ett upp-slagsord per ordform – även om det finnsflera betydelser. Om det finns flera bety-delser presenteras de som varianter avsamma ord, givet att de har samma ord-klass och skrivs, uttalas och böjs likadant.Denna princip kallas ibland ”den lem-matiska principen”.

Eller så ser man ordförrådet som ensamling språkliga former vilkas primäraegenskap är deras betydelse och därmedanvändning. Den lexikografiska uppgiftenblir då att lista ordförrådet med avseendepå betydelse, och alfabetet (formen) ärendast ett sorteringssätt. Med detta syn-sätt brukar man skilja homonymer (likaordformer med helt olika betydelse) frånpolysemer (lika ordformer med sammagrundbetydelse). Homonymer presenterasdå som olika uppslagsord, medan polyse-mer beskrivs under samma uppslagsord.Vi kan kalla det ”den semantiska princi-pen.”

Oavsett vilken princip man bestämmersig för att följa, brukar man bena ut ord-formernas olika betydelser. Valet av prin-cip kommer därför inte att handla om hurmånga betydelser man presenterar, utantill vilken grad man vill tydliggöra dem.

I Natur och Kulturs svenska ordbok

har man valt att följa den lemmatiskaprincipen. (Märkvärdigt nog omfattasinte verben konsekvent av detta.) En ef-fekt av det ser vi om vi jämför ask medbok: lövträdet bok och bok i betydelsen’många papper som sitter ihop’ presente-ras som olika ord då de inte böjs likadant(pl. bokar; böcker). Lövträdet ask och ask ibetydelsen ”liten låda” presenteras där-emot som samma ord eftersom de böjs li-kadant. Omvänt betraktas adjektivet för-ment och adverbet förment som olika orddärför att de räknats till olika ordklasser,men båda betyder ”som man påstår varanågot som det kanske inte är”.

Ett argument för den lemmatiska prin-cipen är att det ibland är svårt att bestäm-ma när olika betydelser är tillräckligt olikaför att betraktas som olika ord. Vanligtvisär det lättare att avgöra när ordformer lå-ter, stavas och böjs likadant, men inte hel-ler det leder alltid till självklara avgöran-den. Det är inte heller givet hur vi avgrän-sar ordklasser.

Ett argument för den semantiska prin-cipen är att när vi särskiljer homonymeroch håller ihop polysemer visar vi hur vitolkar och strukturerar världen och tillva-ron; ’lövträd’ och ’liten låda’ är helt enkeltinte samma sak. Om man som en lite till-spetsad kontrast tänker sig den lemmatis-ka principen i ett encyklopediskt upp-slagsverk, skulle den ge att alla Gösta Ek-man presenteras inom en och samma arti-kel, vilket ju faller på sin egen orimlighet.

Med den semantiska principen skulleask i betydelsen ’lövträd’ och ask i bety-delsen ’liten låda’, precis som bok och bokpresenteras som olika ord. Det kan tyckasatt det vore den naturliga principen i justen definitionsordbok. Särskilt en som villvara extra tydlig.

En närliggande problematik gäller pre-

SPRÅKVÅRD 3/01 35

sentationen av fasta fraser. Som artikel-strukturen nu ser ut presenteras uppslags-ordets olika betydelser (homonymer ochpolysemer) först. Därefter kommer defasta fraserna. I t.ex. artikeln ask ser det utså här:

(en) ask subst. <asken, några askar,askarna>1 en liten låda av trä eller papp somman kan ha saker i ➝ BILD tänd-sticksask2 ett lövträd som kan bli mycket högtoch flera hundra år gammaltha något som i en liten ask varahelt säker på att man ska få något

Hon har segern som i en liten ask.

Om man är osäker på svenska, ligger detnära till hands att tro att ha något som i enliten ask är en liknelse som faller tillbakapå att ha något (upphängt?) i ett litet träd.På andra ställen i boken kan man förledasatt tro att fall i från fall till fall har att göramed ”hur håret hänger på någon”, att anaargan list har med ”lång smal bit av trä” attgöra, och så vidare. Tolkningarna är intealltid självklara, och även om de vore detför en infödd svensk, så kan en användaremed annan språklig och kulturell bak-grund få problem. Särskilt missvisande

riskerar detta att bli när man inte sorterarut homonymer. En rimlig lösning, förut-om att använda den semantiska principenför indelning av uppslagsorden, vore attpresentera de fasta fraserna (partikelverboch reflexiva verb undantagna) direkt vidde betydelsebeskrivningar de faller under.

Till nästa upplaga efterlyser jag att var-je uppslagsord förses med transkriptionoch att all uttalsinformation samlas där.Jag hoppas också att man i framtida upp-lagor helt frångår den lemmatiska princi-pen för indelning av uppslagsord, för att istället lyfta fram ordens betydelse och an-vändning. Boken skulle också vinna på attman presenterar fraserna direkt vid de be-tydelsebeskrivningar de faller under.

Sammantaget vill jag ändå påstå attNatur och Kulturs svenska ordbok är ettpraktverk som på ett hedersamt sätt intebara fyller gapet mellan LSO och BSO åena sidan och SOB å andra sidan, utanockså tillför den samlade beskrivningenav svenska språket nya dimensioner, bådei fråga om beskrivningarna av grammatis-ka ord och uttryck, och som pedagogisktinstrument!

1. Med NSO:s transkriptionssätt. Med IPA:s sy-stem skulle det bli /su'xen/.

36 SPRÅKVÅRD 3/01

D E B AT T

Kan talspråk analyseras med samma gramma-

tik som skriftspråket, eller följer det en

alldeles egen grammatik? Frågan har

diskuterats i Språkvård (nr 2000:2 och 4) med

anledning av Svenska Akademiens grammatik.

Här avslutas debatten med ett inlägg av Jan

Anward, professor i språk och kultur i

Linköping, följt av en kort replik av Staffan

Hellberg, en av akademigrammatikens

författare.

grunden är det fråga om samma gramma-tik.

Svenska Akademiens grammatik(SAG) är förstås representant för en heltannan tradition, en tradition där det ärviktigt att finna varje språks egenart, attstudera det utifrån dess egna förutsätt-ningar och inte automatiskt utgå ifrån attdet bara är en variant av ett helt annatspråk. Det vi i dag vet om hur språk kanskilja sig från varandra bygger på den härtraditionen och SAG hade inte ens varit inärheten av sin imponerande tyngd, djupoch bredd om dess författare inte hadevarit självklart placerade inom denna tra-dition.

Därför blir jag besviken på StaffanHellberg (Språkvård 2000:4) när han inteförhåller sig öppet diskuterande till dettalspråksexempel som Maria Arnstad an-för i sin recension av SAG (Språkvård2000:2):

H: m ((smack)) de finns på nå sätt somnåt du står me ena foten i väldit mycke

Talspråk och grammatik

För ett par hundra år sedan var det eninte så orimlig ståndpunkt att detsträngt taget inte behövs någon sär-

skild grammatik för svenska språket. Engod latinsk grammatik kan räcka, särskiltnär det gäller meningsbyggnaden. Visser-ligen behövs det ett antal påpekanden omhur svenska regelmässigt avviker från la-tin (t.ex. att dativ uttrycks med preposi-tion i stället för med ändelse), men i

SPRÅKVÅRD 3/01 37

storstadskänsla å nån slags förkonstlingP: mmH: å sen e andra foten e hav å delfinerå valar sån här väldigt ursprungligP: aa de e en väldig slitningH: aaP: i tiden (.) inte en lugn stund((skratt))

Enligt Hellberg finns det inget av gram-matiskt intresse i det här exemplet. An-tingen följer turernas uppbyggnad degrammatiska reglerna i SAG, givet vissaredigeringsprinciper som är speciella förtal, eller också är det fråga om någon an-nan slags organisation, en organisationsom bara prestigesugna talspråksforskareskulle kunna komma på tanken att kallagrammatik.

Det behövs, med andra ord, inte någonsärskild grammatik för svenskt talspråk.SAG räcker, särskilt när det gäller me-ningsbyggnaden. Visserligen behövs detett antal påpekanden om hur talspråk re-gelmässigt avviker från skriftspråk (t.ex.kan fler led utelämnas i tal), men i grun-den är det fråga om samma grammatik.

Den inställningen tycker jag är likatråkig som ofruktbar. Mitt arbete inomforskningsprojekten Interaktion, identitetoch språkstruktur (http://www.isp.su.sevia Forskning och Projekt) och Samtals-språkets grammatik (http://www.nordis-ka.uu.se/samtal/index.html) har tvärtomövertygat mig om att skillnaderna mellansvenskt samtalsspråk och andra, mer redi-gerade och monologiska varieteter avsvenska är så pass intressanta att det finnsall anledning att, i den beskrivande tradi-tionens anda, studera svenskt samtals-språk utifrån dess egna förutsättningar,som ett språkbruk med en tydlig gram-matisk egenart. Detta är också det uttala-

de syftet med projektet Samtalsspråketsgrammatik.

Jag ska ge tre konkreta exempel.Ta för det första det sätt som H och P

bygger upp sina turer på i Arnstads exem-pel. Byggstenarna i de här turerna är ettantal fraser och satser, vilket syns tydligareom vi gör radbrytning efter varje sådanenhet:

1. H: m ((smack))2. de finns på nå sätt3. som nåt4. du står me ena foten i5. väldit mycke storstadskänsla6. å nån slags förkonstling7. P: mm8. H: å sen e andra foten e hav å delfi-ner å valar9. sån här väldigt ursprunglig10. P: aa de e en väldig slitning11. H: aa12. P: i tiden (.)13. inte en lugn stund ((skratt))

De två första enheterna (rad 2, 3) knyterbåda direkt an till samtalsämnet och läm-nar något outsagt (”ofullbordat”). Dentredje enheten (4) knyter också direkt antill samtalsämnet, men den kan också hö-ras som en formulering av det outsagda i2 och 3. Sedan knyter 5 an till prepositio-nen ”i” i 4, och 6 samordnas med 5. Efteråterkoppling från P knyter H (i 8) an till4 igen, med hjälp av kontrasten ”ena fo-ten” / ”andra foten” och gör sedan en yt-terligare formulering av 8, i 9, som dess-utom görs parallell med 5, genom an-vändningen av ”väldig”. Vi får då två kon-trasterande enheter, 4-5-6 och 8-9, som Pknyter an till som en enhet i 10, igenbland annat genom återanvändning av”väldig”.

38 SPRÅKVÅRD 3/01

Som vi kan se ingår de grammatiskarelationerna i strikt mening, sådant somobjekt och samordning, i samtalsspråk ien vidare uppsättning möjliga relationermellan på varandra följande satser ochfraser. Man kunde vilja reservera termengrammatik för den snävare uppsättningenrelationer, men jag har svårt att se varför(jag åtar mig gärna att ge en oklanderligformalisering av de relationer jag beskrevovan). Både historiskt och när det gällerden personliga språkutvecklingen är detväl snarare rimligt att se skriftspråket somen slags inskränkning och disciplineringav de uttrycksmöjligheter som står tillbuds i samtalsspråket. Vad denna discipli-nering innebär och vad den har att sägaoss om både talspråk och skriftspråk kanvi inte veta förrän vi faktiskt ordentligtstuderat samtalsspråkets egenart.

Mitt andra exempel är det som lämnasoutsagt i rad 9. Hellberg vill gärna se det-ta som en ellips, men det tror jag är fel.Outsagda led i tal har en systematisk tve-tydighet mellan självklart (behövs inte sä-gas) och outsägligt (går inte att säga). Detär den senare betydelsen som utnyttjas tillfulländning i Gunnar Björlings poesi ochjag är ganska säker på att det också är densom är den mest relevanta i 9. Dennaskillnad i hur utelämnande kan användasär av samma slag som skillnader som kon-staterats mellan olika språk – och den be-höver studeras förutsättningslöst för attkunna förstås.

Mitt tredje och sista exempel är denvackra apokoinou-konstruktionen på rad8. En apokoinou-konstruktion innehållertvå välformulerade enheter (”å sen e andrafoten”, ”andra foten e hav å delfiner å va-lar”) som dock inte passar ihop med var-andra. Det här är ett traditionellt ”fel”,men det är inte så ovanligt och när det dy-

ker upp så rättas det typiskt inte. Jagmisstänker att det här är ett uttrycksme-del som används på ett systematiskt sätt isamtalsspråk. Man kan ju lägga märke tillatt H gör två saker på en gång i 8, så att8-9 egentligen, precis som den kontraste-rande enheten 4-5-6 får tre led. Det finnsen normativ skepsis mot att göra två sakerpå en gång i språket, som gör att inte baraapokoinou-konstruktionen utan också te-leskopord som ”genomslöjad” tenderar attförpassas till språkets skräphög, men ensådan manöver leder ju knappast till för-ståelse av fenomenet.

Det är en spännande och angelägenuppgift att, i den deskriptiva traditionensanda, studera svenskt samtalsspråk utifråndess egna förutsättningar. Att SAG hargjort denna uppgift så mycket lättare ge-nom sin imponerande tyngd, djup ochbredd borde göra det möjligt att föra enkonstruktiv dialog kring denna uppgift.

Jan Anward

Vad jag har vänt mig mot är den för-kunnelse som axiomatiskt fastslår atttal och skrift har olika grammatiker.

Det kan man ju, som Jan Anward säger,inte veta förrän man ordentligt studeratsamtalsspråket. Det förefaller t.ex. inteorimligt att, återigen med Anward, seskriftspråket som en inskränkning av tal-språkets uttrycksmöjligheter (fast det ut-vidgar faktiskt också). Och det talar sna-rast för en hypotes om att tal och skrift igrunden har samma grammatik.

REPLIK

SPRÅKVÅRD 3/01 39

Ett exempel på vad skriften rensar utär apokoinou-konstruktionen, som sär-skilt Per Linell har uppmärksammat. Vidiskuterade aldrig den när vi skrev SAG.Men själv skulle jag vilja allvarligt övervä-ga om den inte hör hemma i svenskansgrammatik, nämligen i normalt och var-dagligt talspråk. Jag tror att den går attbeskriva rätt strikt och med den gram-matiska begreppsapparat som redan finnstillgänglig. Talspråksforskningen har somnämnt redan visat att den är vanlig ochnormalt inte rättas. Att den historiskt kanha sitt ursprung i bristande talplanering ärdå irrelevant.

Jan Anward och jag är också glädjandenog överens om att det finns ett outsagtled i uttrycket ”sån här väldigt ursprung-lig”. Det betyder att uttryckets strukturkan beskrivas med redan formulerade reg-ler för nominalfrasen. Om vi sedan sorte-rar in det under ellips eller inte är entermfråga (jag sa aldrig ellips i min arti-kel). Uppenbarligen är det starkt kon-textberoende vad vi tänker oss som out-sagt. D.v.s. även om vi inte kan formuleravad vi tänker oss betyder inte ”sån här väl-digt ursprunglig” nödvändigtvis sammasak i ett radiosamtal som i t.ex. skrivenpoesi. Men villkoren för ”det outsägliga”återstår för grammatikern att precisera.

Vad jag fortfarande inte har låtit migövertygas om är att längre sträckor av talskulle gå att beskriva med samma tekniksom man beskriver fraser och satser med.På 1970-talet försökte man beskrivaskrivna texter med satsgrammatikens tek-nik, och de försöken kan inte betraktassom annat än misslyckade. Jag tror alltsåatt den oklanderliga formaliseringen avfunktionen hos ”väldig” i exemplet, omden skall vara någorlunda generellt an-vändbar, får se annorlunda ut än gramma-

tikens regler. Å andra sidan tror jag denkan användas med framgång på skriftligtmaterial.

Därmed är jag inne på min sista kom-mentar: alla skillnader mellan olika slagssvenska följer inte mediegränsen mellantal och skrift. Det finns mängder av regleri SAG som grupperar svenskan i å ena si-dan formellt och neutralt skriftspråk, åandra sidan talspråk och ledigt skrift-språk. Den fortsatta samtalsforskningenkommer att hitta fler grammatiska reglersom är talspråksspecifika, men för en delav dem måste man kanske utesluta detformella talspråket.

Staffan Hellberg

Vad jag fortfarande

inte har låtit mig

övertygas om är att

längre sträckor av tal

skulle gå att beskriva

med samma teknik

som man beskriver

fraser och satser

med.

40 SPRÅKVÅRD 3/01

Skriv upp detpå snön

I artikeln ”Några nyare ord i svenskan”i förra numret av Språkvård fick minspråkuppfattning problem. Om jag

inte missuppfattar formuleringarna så an-ses dra ett streck i sanden vara ett uttryckför att sätta definitivt stopp för något ochdet med permanent verkan. Är det verkli-gen så?

Redan i barnaåren lärde jag mig av för-äldrar och deras föräldrar uttrycket jag skaskriva upp det på snön, när någon exem-pelvis lånade något. Det är ju allom be-kant att snö smälter bort (åtminstone därdet är vanligt att människor lever och bor)och vips så var den minneshaken borta!Uttrycket användes (skämtsamt) när densom lånade ut menade att det utlånadeinte behövde lämnas igen utan mer var attbetrakta som en gåva. Den mottagandeparten var införstådd med betydelsen, ochman var båda nöjda och belåtna och skil-des i samförstånd och på samma nivå iöverenskommelsen.

Språkvård ger ett exempel från DagensNyheter 27/10 2000: ”Men skrattar bästsom skrattar sist. För nu drar jag ett strecki sanden”. Med min tolkning uppfattar jagdet som att de två meningarna motsägervarandra, men om den som skrev demgjorde det med avsikt eller inte, vet intejag.

Att dra streck i sanden (jämför 50-ta-

lets schlager ”Loveletters in the sand”) gerett lika förgängligt resultat som att skrivapå snön. Bättre då att hamra in sitt strecki hälleberget, tycker en 58-åring vid namn

Anita Boström-Bäversten

KoKoKoKoKommentar:mmentar:mmentar:mmentar:mmentar: Frasen skriva i sand(en) an-vänds ju ibland om att skriva något somsnabbt kommer att glömmas bort. Jaghåller med Anita Boström om att ut-trycket dra ett streck i sanden av det skäletkan missförstås av dem som inte sett ellerhört det tidigare. Talesättet skriva upp påsnön har vi på Språknämnden inte hört ti-digare. Det vore intressant om någon avSpråkvårds läsare kunde intyga att detfortfarande är i bruk.

Olle Josephson

INSÄNT

Jodå, ensa finns

I Språkvård nr 2-2001 läste jag medstort intresse artikeln om ordet ensaoch dess existens. I mitt arbete använ-

der jag ordet närmast dagligen. Genomatt fråga äldre kollegor har jag fått styrktmin uppfattning att ordet använts i vårverksamhet åtminstone från tidigt 70-taloch troligen även tidigare.

Vårt företag (vår division) utvecklaroch tillverkar olika typer av optiska siktenoch siktesanordningar för militärt bruk.Med ordet ensa menar vi att ett siktes op-tiska axel parallellställs med antingen enmekanisk referensriktning i siktet (defi-nierad av infästningspunkter eller liknan-de), eller med en annan optisk axel (isamma eller ett annat sikte).

Vi använder också avledningar och

SPRÅKVÅRD 3/01 41

sammansättningar såsom ensning, ens-ningsutrustning, ensningsnoggrannhet, ens-ningsfel.

Som jag uppfattar det så använder viordet just om att ensa en optisk riktningmed något, det används inte om att paral-lellställa två mekaniska axlar eller liknan-de. Därför instämmer jag i hypotesen omatt det har sitt ursprung från ordet enslinjeoch dess användning där det ju också ipraktiken handlar om att optiskt ta ut enriktning. På engelska använder vi align,precis som antyds i artikeln.

I vår värld har ordet troligen militärtursprung och även om nog vi också talarom att ensa regelverk, med mera, så är vårhuvudtolkning just den tekniska betydel-sen, som är vår stolthet, det som vi anserskiljer oss från andra tillverkare av liknan-de produkter, att vi är duktiga på att görainstrument som behåller ensningen underalla förhållanden och under lång tid.

För övrigt, tack för en bra och intres-sant tidskrift. Jag som tekniker får oftahöra: ”du som är tekniker skall väl intevara så intresserad av språk?”, men det ärjag!

Anders GM Dahlberg, SaabTechElectronics AB

KoKoKoKoKommentar:mmentar:mmentar:mmentar:mmentar: Vi har fått flera reaktionerpå vår efterlysning av ensa, ensning i olikasammanhang. Inte oväntat bekräftas attuttrycken används i det militära, först na-turligtvis rent tekniskt i fråga om kanon-sikten o.d. men också överfört om ens-ning av idéer och planering. Det berättarHenrik Månsson, reservofficer i armén.Även tekniske skribenten och översätta-ren Roger Hansson bekräftar det militäraoch tekniska bruket. Karin Gärdegård,som kallar sig ”landkrabba”, berättar atthon fick lära sig detta uttryck omkring

1970, också i tekniska sammanhang.Anna-Lena Bucher från Terminologicen-trum TNC bekräftar att uttrycken an-vänds även i andra sammanhang än renttekniska; i det dagliga terminologiarbetetpå TNC har man sedan flera decenniertalat om att man ensar begrepp och defi-nitioner. Och hon hänvisar också till attdet i ordlista över variabla kondensatorerför elektronikutrustningar finns en termensad sektion (som motsvaras av eng. mat-ched section).

En läsare, Hans Ingvarson, påpekar atthan aldrig stött på ensa, men huvudanled-ningen till att han hör av sig är att hanofta stött på regelverk, som ju också varuppe i artikeln i Språkvård. Liksom ensasaknas ordet i Svenska Akademiens ord-lista.

Vi tar gärna emot flera synpunkter påsåväl ensa som regelverk.

Birgitta Lindgren

Med ordet ensamenar vi att ettsiktes optiskaaxel parallell-ställs.

42 SPRÅKVÅRD 3/01

Skrivguidemed goda webbråd

Företagets skrivhandbok (Liber 2001)är en ny skrivhandledning med bredaambitioner; boken försöker avhandla

det mesta, från skrivprocessens delmo-ment till upphovsrättsliga frågor. Fleraavsnitt är både viktiga och matnyttiga,t.ex. de om typografi, språkvård på företagoch hjälpmedel i skrivandet. Men ansla-get är kanske lite väl brett. De rena skriv-reglerna, som avhandlas på 15 sidor,känns korthuggna och stundom ganskaonyanserade – vilket även gäller språkrik-tighetsavsnittet ”Vanliga frågor om språk”och avsnittet om byråkratsvenska. Det ärinte så genomtänkt att uppmana till attanvända PS i brev, och varför skulle detvara så mycket bättre att avsluta ett e-brevmed det ”lediga” Vänliga hälsningar i stäl-let för med det ”högtidliga” Med vänligahälsningar? Så stor skillnad gör inte ettmed.

Det mesta av boken ägnas dock åtelektroniska texter och webbpublicering.Här ges synnerligen goda och välformule-rade råd åt alla som skriver e-brev ochwebbtexter eller administrerar webbplat-ser: hur man skriver inlägg i diskussions-grupper, gör färgval på webben, utformarlänkar, strukturerar olika delar av enwebbplats o.s.v. Den enda invändningenär att det, åtminstone i förhållande till bo-kens andra, betydligt kortare avsnitt,

ibland blir väl detaljerat. Exemplen påspråkvårdsarbete från WM-data, Scaniaoch SEB hade också kunnat dras ner tillnågra mer allmänna råd (med länkar tillde nämnda företagens språkvårdsprojekt).

Mycket av innehållet i Företagetsskrivhandbok är bra, välskrivet och ange-läget – synd därför att boken ger ett någotsplittrat och ojämnt intryck.

Ola Karlsson

NYUTKOMMET

Språk och stil

Tidskriften Språk och stil, fylld av nyarön om svenskan, kommer bara engång om året, och ofta för sent. Men

vad gör det? Det 270-sidiga numret för2000 kom i våras och har förgyllt somma-ren. Några exempel på viktiga bidrag:

Catharina Nyström redovisar en un-dersökning av vad gymnasister värdesätteri elevuppsatser. Artikelrubriken ”Det varäkta känslor det” sammanfattar åtskilligtav resultatet.

Lillemor Santesson går igenom allaord som stavades om från franska tillsvenska i Svenska Akademiens och CarlGustaf Leopolds stora stavningsreform1801: familj, möbel, praktik, paket, hypotesoch ytterligare 1 227 stycken. Nittio pro-cent av stavningarna står sig än i dag, menvi skriver t.ex. kommendera, korrespondens,rapportör och terrass i stället för Leopoldsmer ljudenliga kommandera, korrespond-ans, raportör och terass.

I en grammatisk uppsats undersökerMatti Rahkonen när vi börjar en huvud-sats med en substantiv- eller pronomen-fras som inte är subjekt, typen detta anser

SPRÅKVÅRD 3/01 43

regeringen, barn kan man ju skaffa sig sena-re. Huvudresultatet är att i autentisktspråk använder vi bara konstruktionen närden inte kan missförstås. Satser som kyck-lingen äter mormor hör alltså till skriv-bordskonstruktionerna.

Fyra längre artiklar är recensioner avSvenska Akademiens grammatik. Allraintressantast är Jan Anwards anmälansom presenterar en helt ny modell föranalys av talspråksgrammatik. (Se diskus-sionen mellan Jan Anward och StaffanHellberg på annan plats i detta nummer.)

Språk och stil är skriven av språkvetareför språkvetare. Men flertalet artiklar ärinte svårare än att de kan läsas av den somhar goda skolkunskaper i grammatik ochstort språkintresse. Tidskriften beställsfrån Swedish Science Press, Box 118,751 04 Uppsala.

Olle Josephson

rikansk engelska. Särskilt viktigt är det attpåpeka skillnaderna i hur man skriver be-lopp (på svenska används punkt som tu-senavskiljare och komma som decimal-tecken, i engelskan är det tvärtom!) ochatt varna för spridda svengelska uttrycksom happy end (heter happy ending påengelska).

Kanske hade det dock behövts merupplysningar om när man ska följa svens-ka respektive engelska skrivregler. Dess-utom har sidorna om stavnings- och ord-bildningsvarianter i engelskan möjligenblivit väl omfattande – särskilt som manofta ändå måste konsultera en ordbok föratt vara säker på stavningen. Å andra si-dan är det intressant att se hur oerhörtsnårig engelskan är på denna punkt (d.v.s.när sammansättningar ska skrivas isär,ihop eller med bindestreck). Det är ocksåintressant när man i boken konstaterar attdet finns en växande tendens i engelskanatt skriva ihop sammansatta uttryck – närutvecklingen i svenskan (bl.a. efter eng-elsk förebild) går åt motsatt håll!

I de andra avsnitten ligger innehållet iTNC:s skrivregler mycket nära det iSpråknämndens Svenska skrivregler; somsig bör är TNC:s bok ofta – men inte all-tid – något mer kortfattad i de allmännaavsnitten och något mer ingående i defackspråkliga (matematiska tecken, dia-gram, kemiska ämnen etc.). LiksomSpråknämnden har TNC i den nya utgå-van också fått med mycket som aktualise-rats genom det ökade skrivandet på dator,t.ex. tecken i Internetadresser och källför-teckningar för elektroniska medier. I slu-tet har man dessutom tillfogat en språk-vetenskaplig ordlista (inklusive engelskatermöversättningar) och tips på språklit-teratur för svenska respektive engelska.Litteraturlistorna hade nog kunnat skäras

TNC:s skrivregleräven engelska

Terminologicentrum TNC är Sverigesofficiella terminologiorgan. Derasskrivregler har nu kommit i en ny ut-

gåva, Skrivregler för svenska och engelskafrån TNC, TNC 100 (TNC 2001).

Omfånget på de nya skrivreglerna harökat avsevärt, från den förra utgåvans 97sidor till dagens 236. Men så har ocksåflera nya, stora avsnitt tillkommit, av vilkadet största är det om engelska skrivregler.Det är en god och mycket välkommensvensk sammanfattning av vad som gällerför kommatering, beloppsangivelser, date-ring och mycket annat i brittisk och ame-

44 SPRÅKVÅRD 3/01

ner till ett mer lättillgängligt och kvalita-tivt urval, men i stort är det en bra läsar-service.

Skrivregler för svenska och engelska frånTNC är väl värd en investering, även förden som redan har Svenska skrivregler påsitt skrivbord.

Ola Karlsson

Språkbitar

Under våren sändes korta språkföre-drag i radions P1 med anledning avdet europeiska språkåret. Nu finns

dessa ”språkbitar” publicerade i en bokmed just den titeln, utgiven av SvenskaFörlaget. Här några axplock bland dedrygt 70 språkbitarna: Från joller tillspråk; Strindberg och franskan; Är kinesiskaett språk?; Stavfelens poesi; Konstiga ljud isvenskan; Drottning Silvia, ålder och språk-inlärning; Kvinnor, konsonanter och robo-tar; Om språket i helvetet.

Birgitta Lindgren

ler möjlighet?, en inventering av svenskoch i viss mån internationell forskning iämnet. Slutsatserna är i båda fallen i stortsett desamma: undervisning av detta slagkan bedrivas på många sätt. Det är inteomfattningen av undervisningen på annatspråk utan snarare kvaliteten i den somavgör om resultatet ska bli framgångsrikt.Mycket höga krav ställs på lärarnas kun-skaper i metodik, ämne och språk. Under-visningen måste ha ett väldefinierat mål,och den pedagogiska planeringen behövervara både noggrann och långsiktig. VilkaSPRINT-skolor klarar dessa krav?

Rapporterna kan beställas från Skol-verket, e-postadress: [email protected]

Olle Josephson

Debattmönster

Åsa Kroons relativt lättillgängligadoktorsavhandling Debattens dyna-mik (Linköpings Universitet 2001)

är en intressant undersökning i gränslan-det mellan språk- och massmedieforsk-ning. Kroon har gått igenom ett urval ar-tiklar på DN Debatt och tre stora nittio-talsdebatter i svensk press: om sterilise-ringspolitik, om Expressens artikelserieom invandrarhat samt om Göran Pers-sons Sydafrikaresa. Hon letar efter möns-ter i de tyngdpunkts- och temaförskjut-ningar som kännetecknar dagstidningsde-batter och finner ett tiotal typiska ”kom-munikativa rörelser”. De samlas under trerubriker: perspektivbyten och ämnesför-skjutningar, budskaps- och betydelseut-vidgningar samt stegringar och förstärk-ningar. Det är inte så abstrakt som det lå-ter i ett kort referat, utan riktigt lärorikt

Två SPRINT-undersökningar

SPRINT är Skolverkets förkortningför Språk- och innehållsintegreradinlärning och undervisning, d.v.s. vad

som oftast är ämnesundervisning på eng-elska. Samma Skolverk har nu sänt ut tvårapporter om verksamheten: John NixonsQuality in SPRINT, som är ett försök attutvärdera kvaliteten i sprint på några olikaskolor, och Maria Falks SPRINT – hot el-

SPRÅKVÅRD 3/01 45

för den som vill skärpa sin förmåga attläsa tidningstexter kritiskt.

Olle Josephson

Klok språkriktighet

Holger Calovs Språkerier och skriv-samheter, en lättsam guide till bättresvenska (Fakta info direkt 2001) är

en anspråkslös men utmärkt liten bok omvanliga språkriktighetsfrågor. Författarenhar en gedigen erfarenhet som översätta-re, korrekturläsare, textgranskare ochjournalist. I sin bok har han samlat ettfemtiotal språkspalter som tidigare publi-cerats i flera dagstidningar och Postenssmåföretagartidning Du & Co. Han reso-nerar kunnigt och klokt om välkända ochofta besvärliga problem som foge-s, apos-trof och accent, sär- och sammanskriv-ning eller prepositionsval. (Men påSpråknämnden är vi inte fullt så avvisan-de till konstruktionstypen AIK är gladasom det kan verka på sidan 69.)

Olle Josephson

Detta och mycket annat kan man lärasig i Ingemar Unges bok Att trilla av pinnoch vara ur led (Norstedts 2001). I den harhan samlat och bearbetat språkspalter urtidningen Vi. Ofta handlar de just omords historia, men Unge kan också skrivaom teckenspråk eller vad som för invand-rare är särskilt svårt i svenskan. Rolig ochlärorik läsning i lätt, anekdotisk form.

Olle Josephson

Bra grammatik

En bra, ny grammatikbok är MariaBolanders Funktionell svensk gram-matik (Liber, 2001). Bolander har

omarbetat och utvidgat sin gymnasieläro-bok Språkbygge för vuxen publik. De 175sidorna rymmer välskrivna och kunnigakapitel om semantik, fonetik, ordbildning,ordklasser, syntax samt ordföljd i ett text-grammatiskt perspektiv. Det är ingenspråkriktighetsbok, även om satsfläta, såoch oklara syftningar kan kommenteras iförbifarten. Nej, Bolanders beskrivandegrammatik kartlägger strukturen i heladet språksystem som en svensk moders-målstalare bär på, dock med tonvikt påden svenska vi är vana att möta i skrift.Den grundläggande beskrivningsmodel-len är den traditionella grammatikens,men nyare synsätt och modeller är skick-ligt inarbetade. Som vid alla grammatik-böcker bjuds man kompakt läsning, menden som besitter enkla gymnasiekunska-per och normal koncentrationsförmågahar inga svårigheter att ta sig fram.

Olle Josephson

Flyttkarl och pizza

En lumpare är en inhyrd flyttkarl somhjälper till att bygga scenen för enrockkonsert. A clockwork orange är en

filmtitel men också gammal cockneyslangför något som är så tokigt att det inte kanfinnas. Pizza kommer från vulgärlatinetsord för ’kasta’, picca, och syftar på hur piz-zabagaren kastar med degen.

46 SPRÅKVÅRD 3/01

Spa i fablernas värld

Nyligen deltog jag i enkurs på en spa-inrättning, eller bara

ett spa. (Ordet spa finns iSAOB och Nyordsboken,där det första belägget ärfrån 1993; SAOL har ännuinte ordet.) Här fick man viaen broschyr upplysningar omspa-filosofin. Följandekunde man läsa: ”Spa ärlatinsk förkortning avSanitas per aqua, vilketbetyder ’Hälsa genomvatten’. Begreppet fick genamnet åt den belgiskakurorten i Ardennerna.”(Latinet blir riktigt om aquaändras till aquam.)

Ett annat spa informerarskriftligen så här: ”SPAklottrades ofta som graffitipå marmorväggarna i deoffentliga baden underantiken. Förkortningen stårför latinets Salude Per Agua=Hälsa/Läkning genomvatten.” (Det s.k. latinetpåminner avgjort mer omspanska.)

I nr 3/2001 av Ica-tidningen Buffé (s. 21) fårman veta: ”Intresset för spaär större än någonsin. Spa,Solar Per Aqua, betyderhälsa genom vatten.” (Vad

Solar är för ett ord är intelätt att gissa.)

Upplysningen om SPA-klottret i de romerska badenhör förstås hemma ifablernas värld. Sant är attSpa i dag är en gammalkurort i Belgien, känd försina hälsobringande källor.Ortnamnet har överförts påen viss typ av hälsobad ochexporterats tillsammans medbadbehandlingen.

När jag ringer upp JeanToussaint, överbibliotekarie(Bibliothécaire principal) vidbiblioteket i Spa i Belgien såskrattar han först åt denämnda förklaringarna. Hanär emellertid luttrad, harhört det mesta, och påpekardet otänkbara i att ettgammalt ortnamn som Spa,eller vilket ortnamn somhelst, skulle bildats på enakronym, d.v.s. som ettinitialord. Han skickar migtvå sidor ur tidskriftenHistoire et ArchéologieSpadoises med en samman-fattning av aktuell forskningom ortnamnets etymologi.Enligt denna har orten engång hetat Sparsa fontana,betydande ungefär ’sprutan-de källa’. Sparsa är perfektparticip av latinets spargere,’stänka, spruta’. Frånmedeltiden finns (förenkla-de) övergångsformer belagdasom Sparfontaine, Spaufon-taine m.fl.

Om dessa ord blirforskningens sista spelar välmindre roll. Men de bordepåminna amatöretymologerom att det även för härled-

ningar av ord finns vissaminimikrav på rim ochreson.

Hans NymanNOTERAT

Danskt kommakrig

En strid om kommatsrätta plats har brutit ut iDanmark. Dansk

Sprognævn lanserade redan1996 ett nytt sätt attkommatera. Reaktionernavar varken positiva ellernegativa, men det nyakommat verkar ha svårt attslå igenom. Nu har emeller-tid några stridbara försvarareav det gamla kommat stigitupp på barrikaderna, och despar inte på krutet. De nyareglerna är ”förfärliga”,”ovälkomna” och präglas av”pedanteri” och ”humorlös-het”! Men Dansk Sprog-nævn har anlagt moteld – sederas webbplats<www.dsn.dk>.

Den gamla kommatering-en innebär att man sätter utkomma framför varje sats ien mening. (Tala ompedanteri!) Den sortenskommatering tillämpas ityskan och i slaviska språk,och tidigare i viss utsträck-ning även i svenskan. Dennya kommateringen är i stortsett identisk med modernkommatering i svenskan,norskan, engelskan och i deromanska språken. Det blirfärre kommatecken, men desom finns betyder något ochär inte bara tomma teckenmellan satser. Den nya

SPRÅKVÅRD 3/01 47

kommateringen blir alltsåtydligare. Den har med allsannolikhet framtiden försig. I kommadebattenpåpekar Dansk Sprognævnföljande: De nya reglerna ärprecis lika fasta som degamla. De nya reglerna ärprecis lika ”grammatiska”som de gamla. De nyareglerna medför ingen faraför oklarhet och missför-stånd i juridiska texter. (Härkan vi också citera Svenskaskrivregler: ”Man börförsöka formulera sig så klartatt tolkningen av en meninginte hänger på ett komma-tecken.”)

Så här ser en danskmening ut med gammal ochny kommatering:

Gammalt komma: Deteneste, jeg ikke kan finde udaf, er, hvor kommaerne skalstå.

Nytt komma: Det enestejeg ikke kan finde ud af, erhvor kommaerne skal stå.

Birgitta Lindgren

med å, ä, ö nu kan registre-ras och användas på webben,en nyhet som rimligen väcktnya frågor hos många.

Fungerar alltså å, ä, ö idag på webben? Svaret ärdessvärre nej. Tidningsrap-porterna har handlat om attnamnregistreringsföretagsom det amerikanskaVerisign testat att för net-,com- och org-domäner börjaregistrera namn med icke-engelska tecken (asiatiska,europeiska och arabiska).(Exempel på sådana teckenär å, ä, ã, â, à, á, æ, é, è, ë, ê,ç, ï, î, í, ì, ó, ò, ö, õ, ô, ø, ú,ù, û, ü, û, ÿ och ñ.) Det ärdock bara ett försök, och dethandlar bara om registre-ring, adresserna är inteaktiverade. Tidigare har denså kallade nu-domänen, somgått i bräschen för registre-ring av namn med främman-de tecken, skapat ett egetprogram för att få sådanaadresser att fungera lokalt.Eftersom varken teknikeneller säkerheten fungerat harInternetoperatörerna dockmotsatt sig detta. De flestaoperatörer och registrerings-instanser, t.ex. Nec-se somadministrerar den svenskase-domänen, kommer attavvakta tills en säker teknisklösning hittats. Det kräver isin tur att Internets standar-diseringsorgan, IETF(Internet engineering taskforce), beslutar om enstandard.

Grundproblemet ärkonflikten mellan engammal och en ny standard

för att översätta bokstävertill ettor och nollor idatorerna. Den gamla,ASCII, innehåller 128tecken, i princip baraengelska. Denna begräns-ning innebär att å, ä, ö i ensvensk teckenuppsättninghar samma koder som andratecken i uppsättningar förgrekiska, thailändska, ryska

o.s.v. Olika datorer tolkaralltså tecknen på olika sätt.Den nya standarden,Unicode, innehåller en stormängd tecken från helavärlden, totalt 65 000.Unicode används t.ex. i desenaste versionerna avwebbläsarna Explorer ochNetscape, samt i operativ-systemet Windows 2000.

IETF arbetar nu för attöverbrygga problemen medde olika teckenstandardernaså att nationella tecken kan”internationaliseras”, d.v.s.tolkas korrekt av Internet-användare världen över.(Arbetet med icke-engelskatecken i e-postadressersnamndel – det som står tillvänster om @ – finns ocksåpå dagordningen men

Fungerar alltså å, ä, öi dag på webben?Svaret är dessvärrenej.

När fungerar å, ä, öpå webben?

Till Språknämnden får viregelbundet frågan omvarför å, ä och ö inte

kan användas på webben ochi e-postadresser. ArtikelnDatorer och teckenvård iSpråkvård 3/2000 gav delvissvar. Men under det senastehalvåret har tidningarnarapporterat om att namn

48 SPRÅKVÅRD 3/01

kommer att påbörjas någotsenare.) Och det gäller atthitta en global lösning, intebara hantera regionalateckenproblem, för att detska fungera tillfredsställan-de. Vissa stötestenar tyckskvarstå, t.ex. förhållandetmellan traditionella ochförenklade kinesiska tecken.Många tror dock att enfärdig standard ska föreliggainom de närmaste månader-na. Sedan kvarstår attuppgradera datorernasprogram till den nyastandarden, och det kanförstås ta tid …

För mer information, lästextdokumentet A TangledWeb: Issues of I18N, DomainNames, and the Other Internetprotocols på adressen <http://www.normos.org/ietf/rfc/rfc2825.txt>.

Ola Karlsson

Ericsson förstår vikten av attinformera på svenska på sinawebbplatser. Vi blev därefterkontaktade av Ericsson, somberättade att man nu har enwebbplats på svenska. Detgläder vi oss åt.

företrädd bland annat avframgångsrika australiskapedagoger, hävdar att viktigatal- och skriftgenrer i ettsamhälle utmärks av tydligasärdrag i textstruktur, ordvaloch meningsbyggnad. Demkan man lära barnen i skolanså att dessa sedan klarar sigbättre i samhället.

Den andra, företräddfrämst av postmodernistisktpåverkade amerikaner,framhöll att genrer kan se utnästan hur som helst. Därförär det mycket svårt att läraut ett situationsbundetspråkbruk utanför situatio-nen. Man lär sig skriva ochtala som en bra ingenjör,jurist, journalist, politikereller chattare genom att varaen bra ingenjör, jurist,journalist, politiker ellerchattare. Någon skolgenvägfinns egentligen inte.

Debatten är evig, menpröva frågan utifrån egenerfarenhet! Hur har du lärtdig det skrivande som hörtill ditt yrke? Redan svaretpå denna fråga lär man sigåtskilligt av.

Olle Josephson

Svenskans beskrivning

I våras avhölls i Åbo den25:e sammankomsten försvenskans beskrivning.

Där redogjordes bl.a. för hurvi förstår läkemedelsinfor-mation, vad medeltidadomböcker kan säga oss omspråksocial variation, deolika uttalen av r som finns i

NOTERAT

Genrer

Vad kan man när mankan ett språk? Ett svarär att man kan genrer:

man vet precis vilket språksom behövs för att man skanå sina mål i en bestämdspråksituation, från taxibe-ställningen till forsknings-rapporten.

För att diskutera justgenrer samlades i maj i Oslo300 språk-, litteratur-,samhälls- och beteendeveta-re från hela världen. Underfyra dagar kryllade föredra-gen i femton parallellasessioner om webbsidor,läkarjournaler, klassrums-samtal, TV-debatter,dataspel, befattningsbeskriv-ningar och allt vad språketanvänds till i ett moderntsamhälle.

Starkt förenklat kan mansäga att två skolor ställdesmot varandra. Den ena,

Nu talar Ericssonsvenska igen ...

Vi kommenterade i ettföregående nummerdiverse företags

språkval i sina kundkontak-ter, och konstaterade attfinska Finnair och Nokia imotsats till sina respektivekonkurrenter SAS och

... och SAS har lovatbättring

Även SAS har hört av sigoch lovat bättring. Vi serfram emot det.

Birgitta Lindgren

SPRÅKVÅRD 3/01 49

svenskan. Den tvåspråkigasituationen i värdlandetFinland uppmärksammadesockså. Föredragen publicerasså småningom i bokform.

Birgitta Lindgren

Sedelärande

Den första mars i århade Dagens Nyheteren 16-sidig annonsbi-

laga från Uppsala Biotechni-cal Center. Just så börnamnet skrivas, för helabilagan var på engelska. Deninnehöll artiklar som ”Bigdemand for qualified labour”och ”Protein research hotterthan ever”.

Varför får en halv miljonDagens Nyheter-läsare enbilaga på engelska? Språk-vård frågade Bengt Rinde,ansvarig för bilagan, påUppsala kommuns närings-livssekretariat. Han uppgavfyra skäl:

Målgruppen, biotekniker,investerare m.fl., kanengelska; i annat fall är deinte intressanta. Bilagantrycks också för internatio-nell spridning, och det blirför dyrt med två versioner.De företag som sponsratbilagan har större använd-ning av en engelskspråkigversion. En bilaga påengelska provocerar ochväcker uppmärksamhet.

Bengt Rinde bedömderesultatet som lyckat. Dethade blivit ovanligt många

reaktioner, både positiva ochnegativa. Han funderadeockså på om inte ett allmäntspråkbyte till engelska voretill gagn för hela det svenskasamhället.

Det vore det inte – väldigasociala klyftor och allmänfördumning skulle bliresultatet. Men händelsenillustrerar det förlopp somkan ligga bakom s.k.

domänförluster. För denenskilda individen eller detenskilda företaget – i det härfallet Uppsala kommunsnäringslivssekretariat – ärdet i det enskilda falletfaktiskt lönsamt att övergesvenskan. Det ger konkur-rensfördelar – till en början.Men när alla gör likadant är

konkurrensfördelarna borta,och man står där litedummare, utan svenska förbioteknik. Då är det inte såroligt längre.

Olle Josephson

Det ger konkur-rensfördelar – tillen början. Mennär alla görlikadant ärkonkurrensförde-larna borta, ochman står där litedummare, utansvenska förbioteknik.

Konferens om lexiko-grafi i Norden

Den 21–26 augusti2001 hölls en nordiskkonferens i lexikografi

i Torshamn på Färöarna,anordnad av Nordiskförening för lexikografi.Värdlandet bidrog medföredrag där bl.a. denfäröiska puristiska traditio-nen diskuterades. Vidkonferensen rapporteradesockså från olika nordiskaordboksprojekt, bl.a. detstora norska ordboksprojek-tet Norsk Ordbok och detdanska Den danske Ordbog.Från Sverige bidrog MartinGellerstam och Sven-GöranMalmgren med en presenta-tion av en splitter ny ordbokför barn: Första svenskaordboken. Sven Lange ochLars Törnqvist talade omen planerad tesaurus, dvs.begreppsordbok. Föredragenkommer att tryckas iskriftserien Nordiska studier ilexikografi.

Ulla Clausén

50 SPRÅKVÅRD 3/01

Svenska språknämnden är sammansattav representanter för olika organisationer med intresse för svenska språ-

ket och svensk språkvärd. Ordförande ärprofessor Mats Thelander och sekreteraredocent Olle Josephson, tillika förestånda-re för sekretariatet.

Nämnden har till uppgift att följa detsvenska språkets utveckling i tal och skriftoch att bedriva språkvård. I samarbetemed de övriga språknämnderna i Nordenverkar nämnden för att bevara och stärkaden nordiska språkgemenskapen.

Det dagliga arbetet utförs vid nämn-dens sekretariat av tio personer, varav sjuspråkvetare. Arbetet består i att bedrivaviss forskning, att ge råd i språkfrågor åt

37:e årgången ISSN 0038-8440Redaktör och ansvarig utgivare: Olle JosephsonRedaktionssekreterare: Birgitta Lindgren, Jan SvanlundAnnonser i Språkvård: 08-442 42 00Prenumerationspris för år 2001 (4 nummer) vid prenumeration direkt hos nämnden:för privatpersoner 107 kr + porto (125)för företag och övriga 132 kr + porto (150)Prenumeration genom expeditionen.Redaktion och expedition: Svenska språknämnden, Box 20057,104 60 Stockholmtfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15e-post: [email protected]åknämnden på Internet: http://www.spraknamnden.seTelefonrådgivning (vard. 09.00-12.00): 08-4424210Tryck: Berlings Skogs, Trelleborg 2001

SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN

myndigheter, företag och enskilda, attgranska texter, att medverka i konferenseroch kurser, att utarbeta ordböcker ochspråkliga handledningar, att redigeraskriftserien och tidskriften Språkvård.

Nämndens skriftserie omfattar för när-varande 83 nummer. I ordboksserien harhittills utkommit en dansk-svensk ord-bok, en etymologisk ordbok, en svenskhandordbok, en skolordlista (utgiven ge-mensamt med Svenska Akademien), enordbok över nyord i svenskan, en listaöver svenska ortnamn (utgiven gemen-samt med Lantmäteriverket), en norsk-svensk ordbok och en skandinavisk ord-bok.

SPRÅKVÅRD 3/01 51

52 SPRÅKVÅRD 3/01

Tack till

ICA-kurirenNorstedts Ordbok AB

Prima Vista – Företagsuniversitetet ABSveriges Television AB

Sydsvenska DagbladetUpsala Nya Tidning

som ger generöst ekonomiskt stödtill Språknämndens verksamhet.

Nya stödjande vänner är välkomna!

POSTTIDNING B Svenska språknämnden, Box 20057, 104 60 STOCKHOLM

Documents

TIDSKRIFT UTGIVEN AV SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN · 2018. 6. 20. · Vi kan likväl finna vissa regler för när foge-s används. Traditionellt räknar man med två huvudregler, en fonetisk