SPRÅKVÅRD 4/01 1

TIDSKRIFT UTGIVEN AV SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN

3 Olle Josephson: Selektivfeltolerans

4 Katharina Hallencreutz: Skyll pålängden, inte på engelskan

10 Bengt Göransson: Aldrig mera enpaneldebatt!

18 Frågor och svar25 Amelie Oestreicher:

Skriva kollektivt och skyffla text29 Jan Svanlund: Sympatiskt

men spretigt32 Olle Josephson: Rätt tid

för språkpolitik37 Mikael Svonni: Samiska42 Insänt44 Nyutkommet48 Noterat

4/2001

2 SPRÅKVÅRD 4/01

SPRÅKVÅRD 4/01 3

Selektiv feltoleransLEDARE

Svenskarna är ett skrivande folk. Tek-nik, arbetsliv och folkbildning har ut-vecklats därhän att vi alla producerar

texter varje dag, om så bara en lapp till enarbetskamrat eller ett sms-meddelande.

Bland skribenterna finns åtskilligahundratusen med annat modersmål änsvenska. De gör särskilda slags fel, t.ex.genusfel (en meddelande), bestämdhetsfel(det kommer beskedet i morgon), preposi-tionsfel (bestämmelser på nya arbetstider)eller ordföljdsfel (i Norrland arbetslöshetenär stor).

Skribenter med svenska som moders-mål bryter också mot normen, men påannat sätt. De särskriver, gör fel på storoch liten bokstav och har svårt att kom-matera.

I texter som skrivs för stunden och fören intern krets är vi beredda att översemed enklare småfel. Interna pm, kortarapporter, offerter eller instruktioner mås-te vara tydliga och begripliga. Det räcker.Om man inte befinner sig i en undervis-ningssituation i förhållande till skriben-ten, gör man sig med all rätt löjlig genomatt med stort nit jaga särskrivningar, ver-salfel eller uteblivna kommatecken. Likalöjligt är att hänga upp sig på enstaka ge-nus- och ordföljdsfel som inte påverkarbegripligheten. Feltoleransen får inte varaselektivt främlingsfientlig.

På texter som ska nå offentlighetenställs helt andra krav. De måste följa stan-dardnormen för svenskt skriftspråk. I an-

nat fall kommer osäkerhet om skrift-språksnormer att sprida sig, vilket drabbarmindre erfarna skribenter hårdast. För atttexterna ska nå denna standard krävs of-tast att de passerar någon form av gransk-ning. Att begära att en enskild skribent –oavsett modersmål – ensam ska presteraen felfri text är orimligt. Det vet alla somsysslar med seriös bok- eller tidskriftsut-givning.

Var gränsen går mellan offentliga ochmer tillfälliga texter avgörs från fall tillfall. Skrivandet på högskolorna är ett in-tressant exempel. Där betraktas mestadelsinlämningsuppgifter och skrivningar somtillfälliga, och läraren rättar inte svenskan(om inte universitetsämnet är svenska).Till examensarbetet skärps kraven. Stu-denterna erbjuds ofta särskild språk-granskning, så att slutprodukten kan visasför kommande arbetsgivare och kanskepubliceras.

Gränsdragningen kan vara rimlig, sålänge målet begränsar sig till att åstad-komma goda offentliga texter. Men åtarsig högskolan också en pedagogisk roll itextarbetet, d.v.s. det svåra uppdraget atthjälpa enskilda skribenter att stegvis ut-veckla sitt språk, måste man arbeta på an-nat sätt. Då kan det vara känsligt både atträtta för litet och att rätta för mycket i oli-ka situationer. God pedagogik är inte all-tid det samma som god språkriktighet.

Olle Josephson

4 SPRÅKVÅRD 4/01

SÄRSKRIVNING

Skyll på längden,inte på engelskan

KATHARINA HALLENCREUTZ

Väckar klocka, vild hästen och Amazon floden.

Varför skrivs så många sammansättningar som

två ord? Ordklasstillhörighet, förledens längd

och ordets visuella gestalt är viktigare

förklaringar än engelsk påverkan eller

skolans nya skrivstil. Katharina Hallencreutz,

svensklärare och språkforskare i Uppsala,

diskuterar resultaten av en stor undersökning

av särskrivningar i elevspråk.

pold skriver Prest Slägt och Psalm Bok.Under 1800-talets första hälft stabiliserasskrivsättet, men i det konservativa kansli-språket kan man ännu på 1840-talet hittaKassa Bok, Kyrko Stämma, RäkenskapsContor. Mot slutet av 1800-talet är sär-skrivningarna ett omdiskuterat problem. INils Linders spridda språkriktighets-handbok Regler och råd (1886) klagar för-fattaren: ”Ännu i senare hälften av 1880-talet får man se sådana orimligheter som’biljett kontor’, ’filt hatt’, ’grof smed’.”

Problemet har inte blivit mindre medåren, även om systematiska jämförelsermellan äldre och nyare svenska inte kanpåvisa någon uppenbar ökning. Hur somhelst är det vanligt med särskrivning avsammansatta ord i nutida svenskt skrift-språk. Inte minst är det ett språkbruk somskolelever tagit till sig.

Av både äldre och nyare språkvårdsde-batt framgår klart att bruket att särskrivasammansättningar anses ha såväl inom-

Särskrivna sammansättningar är ettgammalt problem i svenskan. I äldretid skrev man gärna isär, använde

bindestreck eller satte stor bokstav på ef-terleden. Hos Bellman finns skrivningarsom Krögar Far och bränvins flaska. I slu-tet av 1700-talet skriver Kellgren Vis-domsGudinnor och VitterhetsIdkare; AnnaMaria Lenngren använder formerna huf-vud stad och Kunga Thron, medan Leo-

SPRÅKVÅRD 4/01 5

språkliga som utomspråkliga orsaker. In-omspråkliga faktorer är t.ex. ordklass, or-dets längd eller grafiska form. De liggeralla på ordnivå. Utomspråkliga faktorer ärt.ex. påverkan från engelskan, den s.k. ge-stalttexten samt skolans pedagogik. I denhär artikeln behandlar jag båda typerna avorsaker, men uppehåller mig främst vid deinomspråkliga.

Min undersökning bygger på ett störreuppsatsmaterial, som kom i min väg1992. Uppsatserna stammar från en täv-ling höstterminen 1989, öppen för mel-lanstadieelever från hela landet. Elevernafick uppmaningen”Skriv din egenbok”. Tävlingen,utlyst av dåvaran-de Biblioteksför-laget, lockade etttusental elever attpröva författarba-nan.

Ur tävlingsma-terialet valde jagför närmare undersökning 168 uppsatser,jämnt fördelade över de 14 län som deltogmed ett någorlunda stort antal tävlande.Eftersom fler flickor än pojkar deltog itävlingen var det svårt att uppnå den idea-liska proportionen mellan könen. I mitturval är således ca 60 % av författarnaflickor. Några få elever går i årskurs fyra,övriga går i årskurs fem eller sex till unge-fär lika delar.

Hälften av uppsatserna i urvalet är ma-skinskrivna, hälften är handskrivna. Dettagav mig en möjlighet att jämföra de olikaskriftformerna. En maskinskriven ”bok”består av ca tio A4-sidor, en handskrivenav ca 2 000 ord.

Omkring 740 av totalt ungefär 5 000sammansättningar (olika ord) i mina 168

uppsatser drabbas av felaktiga särskriv-ningar eller onödiga bindestreck, varavstörre delen (ca 65 %) är särskrivningar.Bortåt 50 (olika) sammanskrivningar äricke normenliga.

Inomspråkliga orsaker

Det finns flera studier av elevspråk medsikte just på särskrivningarnas inom-språkliga orsaker: Ingrid Pettersson, 1972,Kent Larsson, 1984, Dag Fransson, 1993.De tyder på att faktorer som ordklasstill-hörighet, förledens längd och förekomstav diakritiska tecken (d.v.s. prickar och

ringar på bokstäverna) kan ha betydelse.Larsson tar också upp bruket av onödigabindestreck och, som den förste, de felak-tiga sammanskrivningar som drabbar vis-sa ordförbindelser med sammanfattnings-accent (t.ex. tillslut, rättså). Mina resultatvisar liknande tendenser.

Substantiven är den ordklass som do-minerar felbilden. Drygt hälften av desammansatta orden i tävlingsspråket ut-görs av substantiv. En mindre del av dessaär namn. Andelen särskrivna substantivframgår av tabell 1. Denna tabell får ocksåvisa hur jag i andra delar av undersök-ningen gått till väga för att ta reda på fel-befrämjande faktorer på ordnivå.

När jag bedömt felfrekvensen har jag iförsta hand tagit fasta på procentandelen

Tabell 1. Sär- och bindestrecksfel: substantiven. 168 uppsatser

Ordklass/ordgrupp Förvänt.fel Särskriv.fel Bindestrecksfel% Antal % Antal %

Substantiv 55 279 60 199 73Övriga ordklasser 45 186 40 75 27Summa 100 465 100 274 100

6 SPRÅKVÅRD 4/01

observerade fel jämfört med procentande-len förväntade fel. Med förväntade (teore-tiska) fel menar jag den fördelning på – idet här fallet – ordklasser som felen bordeuppvisa, om de följer samma mönster förordklassfördelning som uppsatsernas ord igemen. Om mönstret är ett annat tyderdet på att de studerade felen faktiskt ärordklassrelaterade.

För att kunna säga något bestämt omstatistiskt säkra skillnader har jag ocksåkompletterat samtliga jämförelser medchitvå-test. Jag kräver en sannolikhetsnivåpå minst fem procent och stöder mig all-tid på utfallet av testet.

Substantiven uppvisar alltså en någothögre andel särfel än väntat (55 % förvän-tade fel, 60 % faktiska särfel) samt en be-tydligt högre andel bindestrecksfel (73%). Sammansatta substantiv löper följakt-ligen viss risk att bli särskrivna och storrisk att bli försedda med onödiga binde-streck. Substantiv inbjuder tydligen tillsärbehandling, polis stationen, sjuk-huset.

Den näst största ordklassen, adjektivoch particip tillsammantagna, är däremotstabil. Dessa sammansättningar, som ut-gör 16 % av de sammansatta orden, föror-sakar sällan några fel. Såväl särskrivningar(12 %) som bindestrecksfel (9 %) är an-märkningsvärt få, döds tysta, botten-trist.Ungefär samma felmönster uppvisar desammansatta verben, små springa,före-slår. Adverbgruppens ord, d.v.s. ad-verb (tillbaka) och prepositioner (utanför)samt konjunktionen eftersom, tycks varkensärskrivas eller sammanhållas mer ellermindre än vad man kunde vänta sig.

De 63 olika orden med jätte-förled harjag låtit bilda en grupp för sig. Samman-sättningar som tillhör denna ordgrupp ärtypiska för mellanstadiets uppsatsspråk,och i åtta fall av tio är de adjektiv. Jätte-

orden särskrivs nästan varannan gång deförekommer i dessa uppsatser. De fårdock inte påfallande många bindestreck ifogen (4 % förväntade felskrivningar, 11%särfel, 5 % bindestrecksfel). Förleden jätteföljer alltså till synes ett eget regelsystempå mellanstadiet. Ett par faktorer kan idetta fall inverka, nämligen den tvåstavigaförleden och de diakritiska tecknen (merom dem nedan).

Förledens ordklass

Jag har delat in den numerärt största ord-klassen, substantiven, i fem grupper medförledens ordklass som indelningsgrund.Det visar sig då att flertalet felskrivnasubstantiv har substantivisk förled. Deblir felskrivna oftare än vad som kan skyl-las på slumpen (73 % särfel, 74 % binde-strecksfel att jämföra med 65 % förvänta-de fel). Till saken hör nog att substantivi-ska förleder är längre än genomsnittet,matte lektionen, telefon-kiosk.

Adjektiviska förleder främjar inte sär-skrivning men inte heller sammanhåll-ning. Vad verbförlederna beträffar är bil-den splittrad. Substantiv med verbförledsärskrivs sällan (endast 7 % fel mot 12 %förväntade fel). Bindestrecksfelen där-emot ligger inom det förväntades ram.Mer än 90 % av verbförlederna är enstavi-ga, vilket sannolikt bidrar till den lågafrekvensen av särskrivningar. Ännu ettskäl kan vara att ett verb som förled gärnafår en ordform som inte är särskilt vanlig,t.ex. blås- i blåsrör, eller inte förekommeralls som självständigt ord, t.ex. rull- i rull-stol. En partikelförled i en substantivsam-mansättning verkar klart återhållande. Deuppvisar bara 6 % särskrivningar mot för-väntade 15 %, till stånd, efter middag.Även här kan förledslängden vara en bi-dragande orsak till sammanhållningen,

SPRÅKVÅRD 4/01 7

eftersom partikelförlederna i fyra fall avfem är enstaviga.

Namnförleder följs däremot mycketofta av ett mellanrum, sällan av ett binde-streck. De bindestreck som ändå före-kommer i sammansatta namn kan någongång vara insatta för att underlätta läs-ningen. Namnförlederna i tävlingsspråketär dessutom långa, t.ex. Amazon flodenoch tasomasi-stammarna.

Ordlängd, prickar, betydelse

Sammansättningens längd, främst förled-ens, har tidigare elevspråksforskare tagitfasta på. De har alla funnit att en lång för-led frestar till särskrivning mer än en en-stavig förled. Jag harkommit till samma resul-tat. Av de observeradefelskrivningarna har en-dast 52 % enstavig förledmot förväntade 66 %, och48 % har flerstavig förledmot förväntade 34 %.

Jag gjorde också enmindre undersökning avordlängden i sin helhet.Jag begränsade mig tillden största ordklassen,substantiven, och då tilltre- och fyrstaviga ord(319 ord). Minst utsattaför felskrivning är de tre-och fyrstavingar som harenstavig förled (lastrum-met, flygvärdinna). Ordmed tvåstavig förled däremot hör defini-tivt till det instabila ordförrådet (sommarlov, väckar klocka). Det är alltså inte i för-sta hand sammansättningens längd somär avgörande för om ordet blir rätt eller felskrivet utan förledens längd.

Ringar och prickar över å, ä, ö m.fl.

bokstäver samt andra diakritiska tecken iförleden, i den mån de förekommer ielevspråk, ställer till problem. Förklaring-en skulle vara den skrivteknik som mångahandskrivare tillämpar: förleden skrivs, dediakritiska tecknen sätts ut och efterledenskrivs. Det visar sig också att när uppsats-författaren använder skrivmaskin ellerordbehandlare når felfrekvensen inte överslumpnivå. Ringar och prickar förvillar dåinte skribenten. Förleder med diakritiskatecken är statistiskt sett längre än genom-snittet förleder. Men om förledslängdenvore den utlösande faktorn för särskriv-ningen, så borde den sätta spår i maskin-skrift i samma utsträckning som i hand-

skrift – vilket den alltsåinte gör.

Betydelseförhållandetmellan förled och efterledkan också påverka sär-skrivningen. Ämnesnamni förled tenderar att be-handlas på ett särskilt sätt;så har det sett ut alltsedande medeltida läke- ochörteböckerna. Inte sällansärskrivs ämnesnamnet.Fenomenet visar sig vis-serligen inte generellt i detävlande mellanstadie-elevernas skriftspråk, mendäremot vid betydelsere-lationen ’efterleden bestårav förleden, som är ettämnesnamn’. Vatten pölar

och sten-bänk löper följaktligen större riskatt bli felskrivna än vattenflaska och sten-museum.

Sammanskrivningsfelen är av annanart än sär- och bindestrecksfelen. De av-ser ett begränsat antal två- eller flerords-uttryck som uttalas med sammanfatt-

Ämnesnamn i

förled tenderar att

behandlas på ett

särskilt sätt; så

har det sett ut

alltsedan de

medeltida läke-

och örteböckerna.

8 SPRÅKVÅRD 4/01

Pedagogiken vid

den första läs- och

skrivinlärningen

påstås vara en

starkt bidragande

orsak till de

många särskriv-

ningarna.

ningsaccent. Mestadels rör det sig om ad-verbiella uttryck med obetonad första led.Felen kan undantagsvis avse ordgruppermed betonad första led.

Jag har i fråga om sammanskrivningarinte noterat samtliga felbelägg, endast an-tecknat hur många elever som skrivit ihopvissa uttryck. Vanligast äriväg (i 41 uppsatser) ochiallafall (hopskrivet på treolika sätt i 38 uppsatser),därefter kommer varsin/varsitt (i 31 uppsatser)och iordning (i 28 uppsat-ser).

Tendensen är – ochhar varit under 1900-talet– att alltfler uttryck god-tas hopskrivna i de ordlis-tor som utges av SvenskaAkademien och i Svenskaspråknämndens skrivreg-ler. Skolelever går ofta ettsteg före och skriver ihopvad som ännu ej är veder-tagna ettordsuttryck. Enintressant iakttagelse äratt iväg, iallafall och varsin accepterashopskrivna i SAOL 1998.

Utomspråkliga faktorer

De utomspråkliga förklaringarna till sär-skrivningar brukar handla om engelsktinflytande, om s.k. gestalttext eller omskolans skrivpedagogik. Endast gestalt-textförklaringen får riktigt stöd i min un-dersökning.

Det är ju möjligt är att vuxna skriben-ter, som är väl förtrogna med engelskstavning, låter sin svenska få en engelsktouch och därför avsiktligt särskriver vissaord. Men jag har svårt att tro att svenskagrundskoleelever är så duktiga på konven-

tionell engelska att de av den anledningenskriver klass resa i löpande text.

I tävlingsspråket används naturligtvisen del engelska ord och uttryck (ca 25ordpar). Om skolelever tror att det är eng-elskt att skriva två ord i stället för ett, bor-de de följdriktigt särskriva merparten av

de engelska ord de självaanvänder. Min exempel-samling visar att så inte ärfallet. Walkie-talkie t.ex.skrivs med bindestreckeller isär, popcorn skrivsmed bindestreck ellerihop och makeup skrivslika gärna isär som ihop.

I den typ av text somMats Mobärg kallar ge-stalttext möter man sär-skrivningar i rikt mått.För gestalttexten är detvisuella intrycket särskiltviktigt; det rör sig om an-nonser och rubriker, of-fentliga namn, samman-satta boktitlar, varunamnpå förpackningar m.m.

Här förekommer särskrivningar ömsominuti rad, ömsom över radslut. Mobärgframhåller att även engelskan har sin ge-stalttext, där särskrivning är särskilt vanligockså efter engelska förhållanden.

Gestalttexten är sannolikt en faktorsom påverkar skolelevers skrivsätt. När deformulerar rubriker eller textar snärtigaboktitlar, som t.ex. Vild hästen och PY-RAMID MYSTERIET, kan de säkertvara påverkade av mönster i gestalttext.Mer än en uppsatsförfattare tycks faktisktvara medveten om skillnaden mellan ge-stalttext och brödtext. Det händer nämli-gen att uppsatsens titel kommer igen somkapitelrubrik eller referens inne i texten

SPRÅKVÅRD 4/01 9

och då skriven på konventionellt sätt.Pedagogiken vid den första läs- och

skrivinlärningen påstås vara bristfällig ochen starkt bidragande orsak till de mångasärskrivningarna i elevers uppsatsspråk.Dels är bindestrecken många i läseböckerför nybörjare, dels får eleverna lära sig attanvända bindestreck (inuti rad) i vissa ordvid sina egna skrivövningar. Bindestreck inybörjarböcker eller de första skrivöv-ningarna är emellertid inte något nytt. Dehar funnits där i minst ett sekel, utan attstöra nämnvärt.

Särskrivningar sägs därtill ha sin grundi den halvtextade handstilen, den s.k. SÖ-stilen, som infördes läsåret 1972 och varobligatorisk till 1985. Vissa bokstäver iSÖ-stilen är inte helt lätta att binda ihop.Särskrivningarna är emellertid så mångaockså i maskinskrift (40 % av felen) attdet är föga troligt att handstilen skullespela någon avgörande roll.

En annan förklaring är att skoleleverhar svårt att avgränsa ordbegreppet. Detanser bl.a. Kent Larsson och antyder att

lärarna inte tillräckligt energiskt tar hän-syn till denna brist. Elever med svenskasom modersmål har dock fullt klart för sigvar ord- och morfemgränserna går. I täv-lingsuppsatserna hamnar mellanrum ochbindestreck alltid i en ordfog eller vid enmorfemgräns, som i lägen heten och tele-fonen, aldrig någonstans mittemellan –utom vid avstavning i radslut: halvsy-ster,inst-ängd, ka-nske. Någon entydig förkla-ring till särskrivningarna är alltså svår attge.

LITTERATUR

Ekund, Brita (1986), Om särskrivning av samman-satta ord. Språkvård 2, 1986

Fransson, Dag (1993), En brun hårig flicka. Språk-vård 3, 1993

Larsson, Kent (1984), Skrivförmåga. Studier isvenskt elevspråk. Malmö

Mobärg, Mats (1997), Om särskrivning, engelskaoch gestalttext. Språkvård 1, 1997

Mobärg, Mats (1998), Om gestalttext. Språkvård 1,1998

Pettersson, Ingrid (1972), Särskrivning. Analys avett språkfel. Institutionen för nordiska språk.Lunds universitet

10 SPRÅKVÅRD 4/01

MÖTESSPRÅK

Aldrig mera enpaneldebatt!

BENGT GÖRANSSON

Det offentliga samtalet är ett bildligt uttryck

för den allmänna samhällsdebatten. Men det

finns offentliga samtal i bokstavlig bemärkel-

se, minst lika viktiga för demokratin: debatter,

utfrågningar, diskussionsmöten. Att få dem att

fungera väl är en viktig språkvårdsuppgift.

Bengt Göransson, ordförande i den statliga

demokratiutredningen och tidigare utbild-

ningsminister, har lett tusentals sådana

samtal.

Organisatörernas misstag var – och är– nästan undantagsvis deras ambition attvara heltäckande. Den inbjudna panelenskall täcka alla aspekter på samtalsämnet.Ambitionen är god men riskabel. Jag harinte sällan träffat på paneler med sju ellerflera deltagare, och de får mig alltid atttänka på en boktitel: Bonjour tristesse!

Men huvudproblemet är inte antaletpanelmedlemmar utan det faktum attdessa experter, som behärskar var sin bitav helheten, efter sina inledningar skalldiskutera med varandra. Alla andra i loka-len har bättre förutsättningar att samtalaom inledningarna än de som sitter på po-diet, eftersom dessa i regel aldrig besitterden helhetssyn som den intresserade pu-bliken i bästa fall har. Panelen ställer näs-tan alltid helt irrelevanta frågor till varan-dra. Eftersom irrelevanta frågor också tartid, har den mest engagerade publiken förlänge sedan givit upp när den uttråkad ef-ter ett par timmar får chansen att göraegna inlägg.

När jag lämnade regeringen 1991 gavjag mig själv ett löfte som jag lyck-ats hålla nästan hundraprocentigt:

aldrig mera frivilligt en paneldebatt! Jaghade under åren tvingats medverka i –och ännu oftare sitta av – massor av pa-nelsamtal, det ena eländigare än det an-dra. Inte sällan orsakades eländet av demsom ordnat debatten eller av den somsatts att leda den.

SPRÅKVÅRD 4/01 11

På vilket sätt syndar då debattledarna?Ett grundläggande fel är att de är för välpålästa. Särskilt tydligt märker man detnär något debattledarproffs har engage-rats. En erfaren och klok journalist, helstkänd från TV, känner trycket på sig attläsa på för att göra rätt för gaget, och läserpå är precis vad han gör. Han får veta vil-ka frågor man från arrangörernas sida villta upp, och han skaffar sig så gott han kanbakgrundskunskap. Men hur mycket hanän läser på hinner eller kan han aldrig lärasig mer än ytfakta. Det innebär att när enpå djupet verkligt intressant synpunkt dy-ker upp, något som inte sällan bara denverkligt initierade noterar, brukar den uti-från inkallade väl påläste snabbt återföraförsamlingen till tristessen med påpekan-det att ”det här låter intressant, men vi harfyra frågor kvar som vi vill diskutera”. Detär inte länge sedan jag som inbjuden före-dragshållare mötte en av dessa de väl för-beredda som hade en oändlig frågelistafrån vilken han hämtade en ny fråga, såsnart han märkte att både talare och pu-blik hade nått något som kunde ha variten naturlig slutpunkt för debatten. Eftertvå och en halv timme lyckades vi äntli-gen slita oss, vi som var panel. Åhörarnahade på klassiskt vis försiktigt troppat uten efter en, ända till dess att man nåddeartighetspunkten, den tidpunkt då baraakut trängande naturbehov kan få en erfa-ren och disciplinerad mötesbesökare attrymma fältet.

Så blir paneldebatterna inte sällansammankomster som uppskattas bara avdem som blivit proffs på att ha tråkigt.

Dessa lite bittra och småelaka note-ringar får vara bakgrund för följande syn-punkter på mötesledning och mötesledar-teknik. Jag har i ett nu ganska långt liv,som inte sällan utspelats på de arenor där

man håller sammanträden och möten, lärtmig ett och annat, alltifrån de tidiga ung-domsåren i nykterhetsrörelsen (IOGT-NTO), där mötesritualen gav en god trä-ning i elementär mötesteknik, d.v.s. attsom mötesordförande leda möten på vä-gen mot beslut. Den grundliga skolningjag fick där gav mig bl.a. den viktiga in-sikten att mötesordföranden är mötesdel-tagarnas förtroendeman, inte styrelsens,och att den tröghet som präglar mötes-reglerna är till för att skydda deltagarna/fotfolket mot kupper, inte överheten.Därför har jag aldrig fallit för tesen attmötesordföranden genom sin bundenhettill regelsystemet skulle hindra mötesdel-tagarna från att komma med friska initia-tiv.

Mitt vuxna livs många offentliga sam-tal, som haft annan karaktär än förenings-mötets och beslutsförsamlingens, har vi-dare lärt mig att man som ledare för dessainte kan tro att man bara kan ta med sigbeslutsmötets regler till det öppna samta-let. Följande råd vill jag gärna ge dem somi dag ställs inför uppgiften att leda samtal.

1. Läs inte på för mycket!

Som jag redan påpekat lockas en pålästsamtalsledare lätt att centrera samtaletkring sin egen kunskap. Eftersom denpraktiskt taget alltid, hur mycket han änhar läst på, är mindre än den som de in-bjudna experterna tillsammans bär på, be-gränsas samtalsytan. Samtalsledarens be-gränsade, i stället för deltagarnas obe-gränsade, perspektiv kommer att bestäm-ma vad samtalet handlar om.

2. Lyssna – och var nyfiken!

Lyssna på vad de inbjudna har att sägaoch tänk på vad de faktiskt säger. Ordvaloch formuleringar avslöjar ofta att den

12 SPRÅKVÅRD 4/01

som talar egentligen menar något annatän det han vill få oss att tro. Det kan räckamed att samtalsledaren drar en personligslutsats av det sagda – utan något försökatt beslå talaren med lögn – för att man

göra. Avvik från planerna när det överras-kande eller intressanta dyker upp, ävenom det innebär avvikelse från ämnet. Föregen del brukar jag när jag öppnar för så-dana utflykter koncentrera mitt tänkandepå möjliga stigar på vilka samtalet kan

återföras till huvudäm-net.

4. Samtal i stället förförhör!

De bästa samtalen är flö-den, inte en struktureradkatalog av meddelanden.Jag har under de senastetio åren lett ett stort antalsamtal och debatter,framför allt i Stock-holms ledande debatt-hus, ABF-huset, ochfunnit att det för åhörar-na likaväl som för deagerande blir roligast omett samtal får bli vad detblir. Associationer fårflöda fritt, och någongång finner man vidsamtalets slut att dethandlat om något heltannat än man tänkt sig.

Bara folk som vill vara förhörsledare kanbeklaga detta. En gång möttes dåvarandeutrikesministern Lena Hjelm-Wallén ochAftonbladets Olle Svenning i ett sådantsamtal. Jag hade föreslagit rubriken ”Eu-ropa efter muren”, men de båda ville hell-re tala om ”Världen efter muren ”(murensyftade förstås på Berlinmurens fall 1989)för att markera att Europa inte är allt här ivärlden. Efter dryga två timmar kunde jagtacka dem och notera att de nästan ute-slutande talat om Europa. Just detta, attde faktiskt talat om Europa mer än om

skall tillföra ett samtal ny laddning. Enförsiktig formulering”Det du säger skulle mannästan kunna tolka somom du egentligen voreberedd att ...” kan varaoerhört effektiv. Den be-höver inte framföras somfråga, det räcker att refe-rera den egna iakttagel-sen. Bland åhörarnafinns alltid de som gjortsamma notering somsamtalsledaren och somär kapabla att dra slut-satser både av talarenskommentar till samtals-ledaren eller till hansmöjligen uteblivna kom-mentar.

Var därtill nyfiken!Och var nyfiken på rik-tigt! Det är bättre attsamtalsledarens oför-ställda nyfikenhet fårleda honom än att hans förklädda och ut-studerade får göra det.

3. Ge plats för improvisation!

Om någon säger något oväntat och över-raskande mår nästan alltid debatten ellersamtalet bäst av att detta får utrymme.Inte sällan lockar det fram oförberedda,men viktiga inlägg från de andra i lokalen.Ibland händer det till och med att de sä-ger det de inte alls hade tänkt att sägamen nu inte kan låta bli.

Gör som en klok journalist brukar

Efter två och en

halv timme

lyckades vi

äntligen slita oss,

vi som var panel.

Åhörarna hade på

klassiskt vis

troppat ut en efter

en, ända till dess

att man nådde

artighetspunkten.

SPRÅKVÅRD 4/01 13

världen, och att de utan att bli återfördatill ordningen fått göra det, klargjordebättre än något annat hur stark vår foku-sering på Europa blivit i dag. De flestaåhörarna tycktes sätta värde på denna in-sikt, och efter vad jag minns var det inteen enda gnällspik som klagade över attman inte talat om ämnet.

5. Storforum bättre än panel!

Ibland är det nödvändigt att man sam-manför ett antal experter i ett slags panel.Min erfarenhet är då att det bästa mankan göra är att inte låta dem samtala/de-battera med varandra, utan bara med pu-bliken. Varje expert får därför tio–femtonminuter för att presentera sina tankar(d.v.s. om de är fyra eller högst sex till an-talet, har man åtta experter kan de knap-past räkna med mer än tio minuter). Se-dan reserverar man högst tio minuter fördirekta frågor och synpunkter från publi-ken, varefter experten i princip är befriadfrån vidare medverkan.

6. Spräng panelen – sätt medlem-marna långt ifrån varandra!

De flesta möteslokaler har biografmöble-ring, även om det kallas konferensmöble-ring när varje plats har skrivskiva ellerbord. Och inget har förstört svenskt mö-tesliv så som biografen. När folketshusenskulle finansieras blev det med intäkterfrån biograffilmen, och eftersom man be-hövde pengarna fick filmens krav formu-lera lokalens utformning. Så fick vi lokalermed sluttande golv, bekväma stolar, däm-pad belysning och dämpad akustik. Mö-tesledningen satt på estraden, deltagarnasåg inga andra ansikten är ”estradörernas”,av mötesdeltagarna i övrigt såg de bararyggar, och så blev alla till slut åskådaretill mötena i stället för deras deltagare.

I den gamla godtemplarrörelsen,IOGT-NTO numera, arbetade man efterritual. Besökarna satt i en öppen fyrkantoch varje sektion hade sin agerande mö-testjänsteman. Inledning och avslutninggick till så att ordföranden läste en textfrån podiet längst fram, vice ordförandensom satt mitt emot tvärs över en öppengolvyta läste ett svar, varefter ytterligaretvå tjänstemän lämnade sina bidrag frånsidosektionerna.

Först i mogen ålder har jag insett hurgenial denna mötesordning var. Även omdet var mycket folk på mötet behövdeingen se bara ryggar. Varje sektion lästesin i gemenskapen, eftersom den hade enaktör i sin krets.

Detta har jag prövat i vissa samman-hang där jag sprängt en panel och placeratut panelinledare i skilda delar av en mö-teslokal. I stället för att sitta sida vid sidaoch i svårartade fall – med många och im-ponerande panelister/experter – samfälltuttrycka ett slags Högsta Sovjetrelationtill sina åhörare kommer de att uppfattassom debattörer med i varje fall fysiskhemvist i den del av lokalen där de sitter.Allra bäst fungerar denna metod om pu-bliken sitter vid mindre bord och serveraskaffe; då kan åhörarna gå hem efter att hahaft möjlighet att i varje fall tala direktmed minst en av panelens deltagare. I minIOGT-NTO-förening har denna metodvarit mycket lyckad.

7. Frågor hem i stället för på plats

Ofta är det ansvariga personer, politiker,chefspersoner o.s.v., som medverkar ipaneler och samtal. En bra idé att gespänst åt samtalet är att i stället för attbara ställa de ansvariga till svars låta demsammanfatta andras synpunkter i akt ochmening att ta med sig dem hem. I synner-

14 SPRÅKVÅRD 4/01

het när vi haft en minister i huset hardenna metod visat sig både rolig att följaoch fruktbar med tanke på vad som häntefteråt. Vederbörande har fått lyssna tål-modigt under ett par timmar där inbjudnatalare och intresseradeåhörare redovisat syn-punkter på ministerns re-vir. En halvtimmes sam-manfattning, ett slagskom-ihåg-lista för hem-mabruk föredragen avministern, blir då ett bramycket bättre besked änaldrig så klipska ochkvicka avväpnarsvar un-der debattens gång.

8. Slopa talarlistan!

Vid beslutsmöten måsteordföranden fördela ordeträttvist. Först anmäld fårtala först. Vid debatteneller samtalet är denna metod förkastlig.Ett anförande i en kontroversiell frågalockar alltid ett antal åhörare som går dit isyfte att opponera och de förbereder signoga. Om man då låter folk tala i denordning de begärt ordet får man inte säl-lan en ändlös karavan av likalydande åsik-ter, vilket gör att också ett och annatspänstigt inlägg framstår som tråkigt.Mötesledaren skall i stället bemöda sigom att erbjuda ordet till dem som kanväntas ha olika meningar. Om man ärmånga i stor lokal skall man låta ordet gåtill skilda delar av salen, så att de som ut-gör publik känner att deras del av lokalenär med i debatten.

Inte heller behöver man anstränga sigför att alla som begär ordet skall få det.Inget är så negativt som om debattenfortsätter därför att det finns folk kvar på

talarlistan, inte därför att en intresseradpublik sitter kvar i lokalen.

I ABF-huset försöker vi bryta efter tvåtimmar eller allra senast efter två och enkvart. Att det finns frågor kvar som inte

hunnit ställas är ett värde:de ställs då i foajén somefter avslutat möte har engrupp ivriga samtalarekvar i stället för att allaåhörare befriat störtar utur huset glada över attden sista frågan äntligenställts i möteslokalen.

En fråga som jag ställtsinför när jag lett samtal ivilka publiken fått tillfälleatt delta är den om jagskall nämna namnet påden som får ordet. Jag harefter moget övervägandebestämt mig för att oftastavstå från att känna igen

också mina bekanta. Var och en som be-gär ordet får presentera sig själv. Någongång har jag fått förklara för en gammalkompis att jag inte alls glömt bort vad hanheter men att förstagångsbesökaren i lo-kalen snabbt marginaliseras och kännersig utanför om han märker att kanskehälften av publiken känner både varandraoch mötesledaren.

9. Subjektiv men inte dominera

Den som är mötesledare har rätt att varasubjektiv. För egen del förbereder jag migalltid genom att ha några slutord i bered-skap, ord-på-vägen som anknyter till äm-net eller dagen. Jag försöker alltid när jaglyssnar hitta hos varje inbjuden medver-kande någon tanke som jag kort kan asso-ciera till eller kommentera. Jag avstår frånatt upprepande sammanfatta debatten.

Jag har efter

moget över-

vägande bestämt

mig för att oftast

avstå från att

känna igen också

mina bekanta.

SPRÅKVÅRD 4/01 15

Folk som går på debatter är i regel minstlika kloka som jag och kan själva dra slut-satser.

Däremot kan en udda och skenbartämnesfrämmande association väcka in-tresse och ge nytt bränsle för en fortsattdebatt.

10. Alla föredrag är inte debatt-inledningar

Bland det svåraste som finns är att ordnafrågestunder efter föredrag. Bra föredraginbjuder till tankeverksamhet, men det ärinte detsamma som att de utan vidare in-bjuder till omedelbara kommentarer. Ettbra föredrag skall ha en ordnad och föråhörarna begriplig struktur, d.v.s. den somlyssnar skall märka både att föredragshål-laren vet vad han ellerhon talar om, att veder-börande har förberett sigoch att det finns en tanke,en avsikt bakom framfö-randet. Vilket är budska-pet?

Många genomarbeta-de föredrag är dessutomstilistiskt sammanhållna,vilket gör att de vid sidanav ett faktainnehåll ocksåhar en relativt fast form.När föredragshållarensätter punkt är det punkthan sätter. Frågor till fö-redrag får därför gärnakaraktär av randanmärk-ningar eller utgör önskemål om förtydli-ganden. En debatt som följer på ett före-drag bör helst ha en annan startpunkt änföredraget om intresset skall hållas vid liv.För egen del undviker jag till följd av den-na insikt numera helst att delta i en sam-talspanel efter att ha hållit en större inle-

dande föreläsning. Det är inte juste motdem som sitter i den efterföljande pane-len; bättre är att de utifrån helt egna ut-gångspunkter belyser sitt ämne utan attden tidigare föreläsarens långa inläggtynger ned samtalet och får det att kantra.

En variant är att efter akademisktmönster utse en kommentator/opponentsom får lite längre tid än vid en debatt –minst femton minuter på ett fyrtiofem-minuters föredrag – för att lyfta fram frå-gor eller polemisera mot slutsatser.

11. Skriv inte publiken på näsan!

Man skall aldrig underskatta folks för-stånd men heller inte överskatta deraskunskaper. Denna klassiska regel för folk-bildare är bra att som samtalsledare kom-

ma ihåg. Åhörarna kan taansvar för sin egen åsikts-bildning. Det leder ocksåtill slutsatsen att man somdebattledare vid mötendär några deltagare kom-mit till ”fiendeland” måstevara särskilt vaksam.

Jag har någon gångmött kritik för att ha varitför vänlig mot eller förgenerös med tid åt en in-ledare som kan antas be-finna sig i minoritet i lo-kalen. Om en moderatriksdagsledamot gästar ettkampanjmöte som enLO-fackförening ordnat,

måste mötesledaren sörja för att denne fårrikligt med tid, får chans att tala till punktoch inte blir vantolkad. Uppträder mananständigt är chansen större att vederbö-rande tar med sig några begrundande tan-kar hem i stället för att tycka att hans för-domar blivit bekräftade.

En variant är att

efter akademiskt

mönster utse en

kommentator/

opponent för att

lyfta fram frågor

eller polemisera.

16 SPRÅKVÅRD 4/01

Ett konkret exempel: för några år se-dan ordnade vi i ABF-huset ett samtalom etiska perspektiv på politiken mellandåvarande ordföranden i det socialdemo-kratiska kvinnoförbundet MargaretaWinberg och Livets Ords ledare Ulf Ek-man. Dagarna före anmälde upphetsadeLivets Ord-antagonister att de tänkte an-vända kvällen till en frontalattack motEkman. Det såg vi till att de inte fick nå-got tillfälle till. Just därför blev det samta-let lika spännande som spänstigt, likaklargörande som överraskande. Jag troratt också Livets Ord-folket kände sig välbemötta i ABF-huset, och det såg jagsom en framgång för samtalet som um-gängesform.

12. Ställ inte folk mot väggen menknyt ihop säcken!

En erfaren debattledare bör förbereda intebara inledning utan framför allt avslut-ningen. Inledningen kan göras kort – detär viktigare att introducera de medverkan-de än att inleda samtalet. Folk som kom-mer på möten vet i regel vad debattenskall handla om. Introduktionen skall varavänskaplig. Jag avskyr hurtiga utrop av ty-pen ”Nu skall vi få ställa NN mot väg-gen!”. Den som ställs mot väggen blirorörlig – man brukar ställa personer somskall arkebuseras mot väggen som bekant– och hamnar i en försvarsposition, därhan i varje inlägg anar försåt. Välkomnamed värme, även om det är politiska mot-ståndare; av värmen överraskas den frånfiendelägret inbjudne och öppnar sig oftamer än han från början tänkt.

Avslutningen måste man däremot läg-ga ned mycken möda på. Vilken avsikthar arrangören? Har han något eget bud-skap som han vill föra fram? Se då till attdetta budskap kan uttryckas i en eller ett

par meningar och använd debattiden tillatt söka hitta formuleringar hos debatt-deltagarna som stöder budskapet. Skulledetta stöd ha getts i en bisats, tala om det.Tyngden i budskapet minskas inte av attden man refererar till inte gjort det tillhuvudsak.

Jag har under hela mitt vuxna liv i folk-rörelsesamhället samlat texter – notiser,också udda sådana, dikter, uttalandeno.s.v. – som jag kan använda som någraord på vägen hem till dem som besöktmöten jag har lett. Dessa slutord kan närdet blir som bäst bli en god och oväntadsammanfattning av en kväll. Och de geralltid beskedet till mötesbesökarna attmötesledaren tänkt igenom mötet helavägen ända till slutet.

13. Använd ett konkret språk!

Ett samtal mår väl av att det förs med ettspråk som är lätt att förstå. Därmed me-nar jag inte att det skall föras på ett i dåligmening förbarnsligat språk utan att detbör vara konkret, i synnerhet när dethandlar om teorier. Många inbillar sig attteoretisk och abstrakt är synonyma be-grepp, och det är de inte. Jag har i de allraflesta föredrag, anföranden och debattin-lägg behandlat teoretiska spörsmål menansträngt mig att vara konkret. Det skullealdrig falla mig in att tala om kulturutbudom jag kan säga böcker och teater. Enupprörd partivän förebrådde mig en gångnär jag hållit ett skolpolitiskt anförandeför att jag upprepat talat om ”skolklasser”:inte en enda gång sa du ”arbetsenhet”, vil-ket var det byråkratiska kodord med varshjälp skolans förändring skulle frambe-svärjas.

Förkortningar bör man undvika ochbransch- och specialistord är det klokt attförklara. Debattledaren behöver inte visa

SPRÅKVÅRD 4/01 17

sig duktig genom att förklara ord och för-kortningar som andra använder – låt demgöra det själva. Som minister tog jag alltidtid på mig att säga Skolöverstyrelsen, ellerförkortat överstyrelsen, men aldrig SÖ.Det gällde också i riksdagsdebatter (kan-ske inspirerades jag härvidlag av DoktorGormander som sökte i uppslagsböckernaefter den store pedagogen El Gerotti,innan han kom på att det var förkortning-en på läroplanen för grundskolan,LGr80).

Däremot använder jag gärna ovanligaord som torde vara begripliga – ord somömkansvärd och lödighet förstår i regelockså den som inte själv använder dem.

14. Lyssna på metaforer!

De flesta talare gillar att använda bilder isina tal. Jag brukar notera dem och harlärt mig en enkel tumregel för att kunnabedöma om de är relevanta. Fullfölj bildenså långt det går – tillämpa den till dess yt-tersta konsekvenser. Om det då visar sigatt den inte håller, har man skäl att ifråga-sätta talarens argumentering. ( Jag bortserhär från de uppenbara tokbilder man oftamöter av typen ”Man får se upp så man

inte sågar sig i grenen” – sagt av känd po-litiker.)

Ett exempel på hur denna bildtolkningkan ge nya ingångar i en debatt: jag deltognyligen i ett samtal om Europeiska unio-nen, där föredragshållaren argumenteradeför en bättre samordning av regelsyste-men för frivilligorganisationerna i Euro-pa. Bristen på enhetlighet karakteriseradehan med orden ”Det ser ut som enschweizerost” för att vi skulle förstå hurihåliga systemen var och hur dåligt defungerade. Hans bild fick mig att tänkamera på ost än på regelsystem. Det föran-ledde mig att i ett inlägg ställa frågan omschweizerosten möjligen tillförs någonkvalitet av hålen. Skulle den smaka bättreom den var kompakt? Svaret är inte givet,men jag försäkrar att den följande debat-ten inte präglades av samma självklarhetsom den hade gjort om alla hade godtagitmetaforen som relevant.

Till sist

För mötesledaren/samtalsledaren är detviktigare att tänka igenom mötet i förvägän att tänka igenom samtal eller debatterinnan de satt i gång.

18 SPRÅKVÅRD 4/01

F R Å G O R & S V A REn talib?

Varför används plural-formen talibaner?Taliban är redan plural

på pashtu av talib. Påengelska används normalttaliban (ibland talibs), påfranska oftast talebs. Att enfelaktig pluralform någongång används även påengelska eller franska är entveksam ursäkt för att vi skaanvända fel form även påsvenska. Man bordeacceptera taliban också sombestämd pluralform. Villman inte använda taliban iplural menar jag att plural-formen på svenska bör varataliber.

Tjänsteman på UD

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Det vore förmodligenmycket svårt att nu försökafå igenom talib som singu-larform i stället för taliban.Nu har vi grundordet talibansom måste kunna böjas påsvenska, och då är talibanerden naturliga pluralformen.Detta gäller oavsett omordet tillkommit genom enmissuppfattning av vadtaliban motsvarar i original-språket. Ordet har isvenskan anslutit sig tillpersonbeteckningar på -an.

Att ha taliban som ettoböjligt ord i såväl singularsom plural, och i såvälobestämd som bestämd

form, avvisar vi bestämt. Detbryter helt mot alla böj-ningsmönster. Det skulleställa till stora problem attimportera flera främmandepluralformer till svenskan.Vi har nog med problemmed -a (centra) och -s(partners).

För övrigt verkar det varasvårt även för engelsktalandeatt förstå att taliban skallvara pluralform, om man fårdöma av de träffar man fårpå talibans på webben. Ochlikaså får man många träffarpå les talibans på franska.

Birgitta Lindgren

singularformen. I många fallgår det lika bra att användasingular. I det fall dunämner kunde det lika gärnaheta lite information ellerkort information. I vissa fallpassar dock pluralformenbra, t.ex. när det är fråga omunderrättelser i diplomat-eller spionsammanhang,såsom i följande exempel:”Presidenten sade att hanvarken hade informationereller bevis för att kommunis-terna vore villiga attförhandla.”

Birgitta Lindgren

Informationer

Vår rektor brukar på sindagordning vid skolansgemensamma arbets-

platsträffar meddela att hanska ge några ”korta informa-tioner”. Jag har sett iSvenska Akademiensordlista att informationtydligen kan användas iplural, men jag tycker att detlåter konstigt. Hur användsordet information egentli-gen?

Komvuxlärare

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Man kan användainformation i plural. Menpluralformen informationerär långt mindre vanlig än

Dessas

För någon tid sedananvände jag formendessas i en text i formellt

stilläge. En arbetskamratsade att man inte kan skrivaså; det heter deras. När jagsöker på dessas i Språkban-kens textsamlingar <http://spraakdata.gu.se> hittar jagdock åtskilliga belägg. Ärdet fel?

Björn Melander, utredare

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Det går utmärkt attskriva dessas, den pluralamotsvarigheten till dennes,dennas och dettas. Menibland träffar man påvanföreställningen att detmåste heta deras. Troligen

SPRÅKVÅRD 4/01 19

F R Å G O R & S V A Rberor den på en missuppfatt-ning av en rekommendationom formen dess i fleraspråkriktighetshandböcker,t.ex. Erik Wellandersklassiska ”Riktig svenska” (s.119 i 1973 års upplaga). Desskan bara syfta på ett ord isingular och måste medplural syftning bytas motderas: ”ett segelfartyg ochdess historia”; ”tre segelfar-tyg och deras historia”.Denna regel har alltså ingetatt göra med dessas.

Det bör tilläggas att dessasär en mycket ovanlig form,liksom dennas och dettas;något vanligare är dennes.Dessas kan behövas när manvill syfta på en substantivfras(eller pronomenfras) medplural betydelse som ståtttidigare i meningen ellertexten men inte varitsubjekt. Dessas markerar dåen syftning på annan satsdelän subjektet. Ett autentisktexempel: ”Faktiskt är lavaroch mossor ett främmandesläkte även i växternas egenvärld. De är överlevande frånförlorade urskogar och driverefter dessas undergång sinsäregna utveckling vidare.”Dessas i stället för sin ellerderas i den andra meningentydliggör att det är urskogar-na som gått under, intemossor och lavar.

Syftningsproblem av dettaslag är ovanliga. Därför är

det fullt möjligt att i ställetskriva deras också i åtskilligaav de sällsynta dessas-meningarna i moderntskriftspråk. ”Essäförfattarnafann att Sundman gestaltadeen motvillig och sammansattfascination inför stora män

och dessas ondska”; ”Där-emot riktade han kritik motde idrottsintresserade.Dessas mentalitet beskrivssom en blandning avinfantilism och senilitet.”Men dessas är alltså heltkorrekt i sådana meningar.Stilläget blir mer formellt,och författaren signalerardistans till de företeelsereller personer som dessassyftar på.

Olle Josephson

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Svenska Akademiensordlista anger båda former-na, d.v.s. styla/stajla, stylist/stajlist o.s.v. Vi förordarformerna med aj. I enlighetmed svensk ordbildning (jfrboxning, dopning, mobbning)bör det också heta stajlning(i ordlistan står det stajling).Formerna med y är fortfa-rande vanligast i bruket, medundantag för stajla, somnästan är lika vanligt somstyla. Stavning med aj ärvanligast i betydelsen’glänsa’, ’visa upp sig’.

Ola Karlsson

Skriver man stylaeller stajla?

Stajla och styla

Skriver man styla ellerstajla (och stajling),exempelvis i betydelsen

att fixa i ordning och görasig vacker inför visning ellerutställning?

Jan Petersson,Svensk mjölk

Vilken färg ärnaturfärg?

Vad betyder naturfärg/naturfärgad? Syftarnarturfärg till färger i

naturen som grönt ochbrunt, eller är naturfärgnågot som hänför sig tillt.ex. ett materials eller envaras naturliga färg?

Martin Brunnkvist,Svensk byggtjänst

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Naturfärg(ad) kan haflera betydelser. I ordböcker-na hittar man i regel bara enav dessa, ungefär ’ursprung-lig färg hos visst material,särskilt om färg i en skala

20 SPRÅKVÅRD 4/01

F R Å G O R & S V A Rfrån smutsvitt till brunt’.Dessutom kan det iblandbetyda ’den naturliga färgenhos något, till skillnad fråndet som har tillsatts färg’(denna innebörd tas upp iSvenska Akademiensordbok). Det händer ocksåatt man avser ’färger manhittar i naturen, naturnärafärger’ (”även utvidgat omandra naturfärger”, står det iSvensk ordbok). Den förstabetydelsen är den grundläg-gande och klart vanligaste.

Ola Karlsson

deras barn’ och att det ävenanvänds ”om liknandegrupper med endast enförälder eller med ytterligaresläkting eller annan med-lem”. Av dessa två definitio-ner att döma inbegriperfamilj relationen förälder–barn.

Men det här är som sagtordboksdefinitioner. Kanskebehöver ett par inte ha barnför att utgöra en familj. Serman till hur familj användsinom rättsområdet familje-rätt är barn inte ett nödvän-digt krav. Snarare handlardet om mellanhavandetinom ett par (ogift eller gift)som bor tillsammans underäktenskapsliknande former.Inom ett område somfamiljerådgivning innebär juen sådan verksamhet attrådgivaren genom samtalste-rapi hjälper par (med ellerutan barn) med samlevnads-problem.

Martin Ransgart

komiskt med tanke på hurlite släktskap den missionenhar med den vanligamissionen. Tycker ni attdetta är en bra översättningav engelska mission?

Anita

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Givetvis är detolämpligt att användamission i andra betydelsernär det finns stor risk att denvanliga religiösa betydelsenkan aktiveras. Det gäller nogsärskilt betydelsen ’(offici-ellt) uppdrag’. En någotannan betydelse är ’(självpå-tagen) uppgift, kall’: ”Härhar Sverige något av enmission att fylla”. Ingen avdessa betydelser är särskiltny, men uppdragsbetydelsenhar sannolikt fått ökadspridning på senare år.

Jan Svanlund

Familj utan barn

Vi är några personersom sitter ochdiskuterar hur familj

definieras. Några av ossanser att man är familj omman är ett par utan barn,likaväl som om paret harbarn. Några av oss anser attman per definition inte ärnågon familj om man intehar barn. Då är man ”bara”ett par.

Marie Edholm

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Enligt Svensk ordbok(Norstedts, 2000) verkarman inte utgöra någonfamilj om man är ett parutan barn. Där kan man läsaatt ordet betyder ’hushållbestående av föräldrapar och

Mission impossible?

På UD använder mannumera ordet mission ibetydelsen ’uppdrag’,

med hänvisning till att denbetydelsen finns med iSvenska Akademiensordlista.

För mina öron låter”missionen i Makedonien”

Människans ursprung

Jag undrar över ordetmänniska. Vad har detegentligen för betydelse

och ursprung?Alexandra Nylén

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Ordet människa harverkligen en intressantbakgrund.

Det är ett substantivbildat långt tillbaka till ettadjektiv, som i sin tur är

SPRÅKVÅRD 4/01 21

F R Å G O R & S V A Rbildat till man. Ursprungli-gen betyddeman ’människa’.Senare fick man ävenbetydelsen ’människa avmanligt kön’, en betydelsesom i dag får anses som denprimära.

Den ursprungligabetydelsen av människa vartroligen ’mänsklighet’,’mänsklig natur’ e.d. Man fårsedan tänka sig en betydelse-övergång till beteckning fören enskild individ. Detbakomliggande adjektivetfanns i fornsvenskan,mänsker, men då med enmer specialiserad betydelse’mild, givmild’. I modernsvenska är det försvunnet. Iisländska finns det dock kvarän i dag: mennskur. I modernsvenska har vi i stället ettnytt adjektiv bildat tillmänniska: mänsklig.

Det är vidare märkligt att/sk/ i människa uttalas medsj-ljud. Det förväntadeuttalet är /s+k /, jämför t.ex.utrikiska. Men troligen harvi lånat in människa frånlågtyska (det språk somdominerade i norra Tysk-land fram till 1600-talet),där motsvarande ord hadesj-uttal.

Det innebär att vi,åtminstone under en period,dels hade ett inhemskt bildatmänska med betydelsen’mänsklighet’, ’mänsklignatur’ (eller möjligen bara

specialbetydelsen ’mildhet,godhet’), dels ett inlånat(eller en av lågtyska påver-kad form) människa medden betydelse ordet har idag. Faktum är att detmotsvarar situationen iisländskan, som dels harmennska, men då bara somefterled i sammansättningar,

med en lite vag betydelse,t.ex. gódmennska ’godhet’,sjómennska ’duglighet somsjöman’, dels manneskja’människa’.

Birgitta Lindgren

här inte ’öga på en get’ utangår tillbaka på ett ålderdom-ligt, fornnordiskt verb geta(gäta), ’vakta, förvara, vårda,ge akt på (något)’, ofta medbetydelsen ’vakta, valla(boskap)’. En som valladedjuren kunde benämnasgetare. Getöga innebär alltsåatt hålla ett vakande öga pånågot (boskapen). Geta ärbesläktat med verben gissa,gitta och förgäta.

Eftersom folk inte längrekänner till verbet geta är detinte så konstigt att man troratt getögat har att göra medögat på en get (det har förövrigt många ordboksredak-tioner också trott). Ur dennaföreställning har säkerligenett antal folketymologierspritt sig.

Ola Karlsson

Getöga innebäralltså att hålla ettvakande öga pånågot (boskapen).

Kasta ett getöga

Vad vet ni om bakgrun-den till uttrycket kastaett getöga?

Sven Gustafsson

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Kasta ett getöga kanbetyda ’kasta en snabb blick(på något)’ eller ’kasta enilsken blick, blänga’ (för densenare betydelsen användsibland även ge någon ettgetöga). Men getöga betyder

Flerling

Det finns en tidning iFinland som heterFlerlingsfamiljer och

ett förbund som heterFinlands flerlingsfamiljer.Även i norskan verkar ordetflerling förekomma ianknytning till texter omflerbarnsbörd, d.v.s. att enkvinna föder flera barn vidett och samma tillfälle. Förreller senare kommer ordet in

22 SPRÅKVÅRD 4/01

F R Å G O R & S V A Ri lagstiftningen, så det vorebra att veta hur ni påSvenska språknämndenställer er till ordet flerling.

På finska används ordetmonikkoperhe, och detinnebär uttryckligen att enfamilj har tvillingar, trill-ingar eller andra ”lingar”,alltså flera barn som är föddasamtidigt. Ordet flerbarnsfa-milj är ju dessvärre upptagetför en annan betydelse.Margareta Ölwe på SvenskaTvillingklubben i Sverigehävdar att de som arbetardär brukar tala om flerbörderoch flerlingar och att man påengelska säger multiples.

En del personer tyckerman borde säga flerlingfa-miljer (utan s) analogt medorden tvillingfamilj ochtrillingfamilj. Själv tycker jagordet flerlingsfamilj förljudbildens skull fordrar ettfoge-s. Vad tycker ni?

Silva Lindberg,Svenska språkbyrån,

Helsingfors

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Vi tycker att flerlingverkar utmärkt.

Sedan är det inte alldelessjälvklart vad det skall hetanär det står som förled isammansättning. Det kanbara heta tvillingfamilj ochtrillingfamilj. Men för övriga”lingar” verkar det växlanågot. Svenska akademiensordlista har fyrlings-,

femlings- och sexlingsbörd.Man kan dock hitta exempelsom femlingmamma itidningstexter.

Foge-s är över huvudtaget inte något givet vid ordpå -ling och de ord på -ingsom inte är substantiveringarav verb. Jämför förstlings-verk, främlingsfientlig,åldringshem, nidingsdåd,strömmingsfiske, mentvillingmamma, trillingmam-ma, kycklingrätt, drottning-krona, getingstick ochynglingasinne

Eftersom det nu finns ettsällskap som heter Finlandsflerlingsfamiljer, så kan detavgöra saken och bildamönster för andra samman-sättningar med flerling.

Birgitta Lindgren

står t.ex. ofta för vad somannars alltid har kallatspersonalavdelningen på ettföretag.

I andra sammanhang ståruttrycket för detsamma somuttrycken personalrekrytering,personalvård, person(al)ut-veckling, mänskliga resurser,humankapital.

Jan Svanlund

Human resources

Jag undrar om nirekommenderar någonsvensk översättning av

Human Resources? Håkan

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Modeuttrycket humanresource(s) används på enmängd olika sätt, ofta vagtoch luddigt, ibland ipraktiken liktydigt medgamla etablerade beteck-ningar. Human resource(s)

Energikaka

Vad kan man säga istället för ”energy bar”,d.v.s. ett litet mellan-

mål som kan vara antingenav t.ex. choklad eller nöttereller müsli och vars uppgiftska vara att ge lite snabbenergi? Har vi någon svenskmotsvarighet till anglicismenbar?

Charlotta af Hällström,Svenska språkbyrån,

Helsingfors

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Vi avråder från bar iden här betydelsen. Visserli-gen är det kort och behän-digt. Men bar har barafunnits i svenskan om ställedär man serverar alkohol viden disk eller ställe där någotannat serveras, t.ex. ensalladsbar. Vi har inte haftordet i den grundbetydelsesom finns i engelskan:’stång’, ’ribba’ e.d.

Flera ord är möjliga:

SPRÅKVÅRD 4/01 23

F R Å G O R & S V A Renergikaka, energibit,energistycke, energistav ochenergistång.

Efterleden -bit och -stycke är dock kanske förvaga.

Efterleden -stav och -stång motsvarar det engelskaordet bar. Men det begrän-sar benämningen tillprodukter med en viss form,och det är inte säkert att allaproducenter väljer denformen.

Godsaker som kallasstång på rikssvenska har justden avlånga formen:lakritsstång och polkagris-stång. I finlandssvenska öronkan däremot energistång låtabra, eftersom man påfinlandssvenska kallar enchokladkaka för chokladstång.

Sammanfattningsvisverkar energikaka ändå varabäst. Jämför med chokladka-ka. Och det ser faktiskt utatt redan vara i bruk attdöma av träffar på webben.

Birgitta Lindgren

etymologiska ordböcker efterordets historia och hittaringenting. Nu undrar jag omni kan hjälpa mig. Det ärinteraktiv och interagera jagär intresserad av.

Heidi Backman

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Nationalencyklopedinsordbok (NEO) har artiklarom både interaktion ochinteraktiv. Med interaktionavses vanligtvis ett socialtväxelspel mellan personer(ex. ”interaktionen i gruppenvar dålig”). Ordet är troligeninlånat från engelskansinteraction, och förstabelägget i svenskan verkarvara från 1958. Det användsäven mer specifikt i sam-manhang där samspel mellandatoranvändare och datoråsyftas, troligen sedan 1980-talet då datorn gör sitt intågi var människas liv.

Interaktiv används omnågonting som sker i sam-arbete mellan datoranvända-re och dator. Att ett pro-gram är interaktivt innebäratt man har möjlighet attföra en dialog med program-met och på så sätt påverkavad programmet gör. Ävenen webbplats kan varainteraktiv, vilket innebär attbesökaren kan påverkavilken information somlagras och visas där. Detkommer med stor sannolik-

het från engelskans interacti-ve och gör i datorsamman-hang sitt inträde i svenskan islutet på 1970-talet;Språknämndens äldstabelägg är från 1977.Interaktiv kan även före-komma i en mer allmänbetydelse om något somavser eller utgör interaktion,t.ex. interaktiv teater. Dennaanvändning är ovanligare,men äldre. Vårt första beläggkommer från en artikel 1970av statsvetaren Leif Lewin:”...en interaktiv modell meden långt intimare växelver-kan mellan folket och depolitiska eliterna”.

Verbet interagera är inteupptaget i NEO, mendäremot i den elfte upplaganav Svenska akademiensordlista från 1986. Ordetanvänds i betydelsen’påverka varandra’, ’stå iväxelverkan’, och ofta isammanhang där samspeletmellan dator och användareuppmärksammas. Antagli-gen har vi genom ett såkallat översättningslånhämtat det från engelskansinteract.

Interaktivitet har varit ibruk i svenskan sedan 1990-talets början, ungefär ibetydelsen ’möjlighet tillinteraktion mellan dator ochdatoranvändare’. Någongång har det dock sammaallmänna betydelse som

Ord med interaktion

Jag studerar vi Södertörnshögskola och skriver enessä om interaktivitet.

Jag är intresserad av hurordet används och vad detinnebär. Jag har letat i

24 SPRÅKVÅRD 4/01

F R Å G O R & S V A Rinteraktion: ”Fyra, fem manverkar spela ett egetanfallsspel utan interaktivitetmellan lagkamraterna”(Svenska Dagbladet 12 juni1997).

Martin Ransgart

gränsen mot omgivande text.Däremot är det tillåtet attsätta ut frågetecken ochutropstecken efter en rubrik,eftersom dessa tecken angeratt det är en fråga respektiveett utrop.

Undantagsvis kan dockpunkt efter rubrik tänkas:

1. I s.k. radrubriker bördet vara punkt – för attavskilja dem mot den förstameningen i löptexten, somju börjar på samma rad.

2. En viss typografiskfrihet och lekfullhet måstealltid vara tillåten. Punktefter rubrik är inte heltovanligt i reklamannonser,där det ju ofta experimente-ras med typografin.

3. Består rubriken av flerameningar utan radbyte vidny mening, måste punkteller annat skiljetecken sättasut mellan meningarna. Efterden sista meningen sättsdock punkt inte ut (”NärNick Carter drevs påflykten. Kampen motsmutslitteraturen 1908–1909”). Denna typ avflermeningsrubrik förekom-mer mest i boktitlar ochliknande. Observera att imotsats till rubriker avslutastext i fot- eller slutnoterliksom bild- och figurtextvanligen med punkt, ävenom texten bara består av ettenda ord.

4. Gränsdragningen

mellan rubrik och löptextkan ibland vara oklar.Ensamma rader i enföretagsannons i telefonka-talogen, är de rubriker ellerensamma löptextrader? IGula sidorna kan man se attsådana textrader iblandförses med punkt, iblandinte.

Men detta är som sagtundantag. I övrigt bör manså långt möjligt följahuvudregeln att inte användapunkt efter rubrik.

Punkt efter rubrik?

Mina kollegor menaratt eftersom manibland använder

utropstecken och frågeteck-en i rubrik och mellanrubrik,bör man för att varakonsekvent också sätta utpunkt efter rubrik. Jaghävdar dock att punkt irubrik inte ska förekomma.Har jag rätt, och vad är i såfall bakgrunden till dennaregel?

Anna Skaffman, Tre artreklambyrå, Göteborg

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: I typografiskahandböcker står alltid: Sättaldrig punkt efter rubrik.Någon motivering brukarinte anges, men det handlarhelt enkelt om en gammalkonvention. Att hitta bramotiv är dock inte svårt: denutelämnade punktensignalerar till läsaren att dethandlar om en rubrik, ocheftersom rubriken stårensam behövs heller ingetskiljetecken för att förtydliga

Ola Karlsson

Fax-back och hämtfax

Finns det något brauttryck på svenska förfax-back, ett system där

man ringer upp ett särskiltnummer och sedan automa-tiskt får uppgifter skickadetill sin telefax?

Lars AG Carlsson, PRV

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Ja, hämtfax harexisterat sedan ett antal årtillbaka och var också densvenska benämning somTerminologicentrum TNCgick ut med redan 1993. Viden sökning på nätet ser manatt hämtfax dessutom äravsevärt vanligare än fax-back.

Ola Karlsson

SPRÅKVÅRD 4/01 25

TIDNINGSSPRÅK

Skriva kollektivt ochskyffla text

Tack vare datoriseringen kan tidningsredak-

tionerna rationalisera sitt arbete. Förut gick en

artikel från reporter till redaktionssekreterare,

redigerare och korrekturläsare. I dag kan den

skrivas direkt för ett givet utrymme som ska

fyllas enligt en färdig mall. Amelie

Oestreicher, språkvetare vid Uppsala universi-

tet, har undersökt vad rationaliseringarna

betyder för nyhetsartiklarnas utformning.

vara svårt att få en bild av vad denna för-ändring innebär. I spalterna framträderinga andra spår av redaktionernas textar-bete än namnen på skrivande reportraroch på fotografer, trots att betydligt flerkan ha arbetat fram texten.

Men också tidningsmakarna uppfattarinte alltid förändringens praktiska följder.När tidningar gått över till ny teknik harman från ledningshåll ofta räknat med ex-tremt ingreppsaktiva och effektiva medar-betare som tar över arbetet från bortratio-naliserade kolleger. I min doktorsavhand-ling Bearbetning av nyhetstext (Uppsala,2000) kan jag visa att det är tvärtom. Medfler led i textframställningen, inte medfärre, och med större möjligheter till kol-legial uppbackning blir granskarna sommest aktiva. När man vet att man kanpröva olika lösningar på kolleger somställföreträdande läsare och att idéer kanmodifieras av personer med rätt och skyl-dighet att reagera, då blir också bearbet-ningen effektiv.

Under senare år har många tidningsredaktioner, liksom en rad andraskrivarbetsplatser, rationaliserat sin

textframställning. Ordbehandlare, per-sondatorer och elektroniska nätverk harfört med sig att allt fler texter läggs in di-rekt av skrivande reportrar i färdigmalladeutrymmen på tidningssidorna. Effektenär en förändring från kollektivt skrivandei riktning mot enpersonstexter.

För en utomstående betraktare kan det

AMELIE OESTREICHER

26 SPRÅKVÅRD 4/01

Nattcheferna har

sällan tid att

granska annat än

rubriker, ingresser

och bildtexter,

eftersom de

samtidigt ska

hinna med tid-

ningens förstasida.

Tidigare hade svenska dagstidningar iallmänhet en treledad granskningskedja:redaktionssekreterare, redigerare och kor-rekturläsare. Därifrån gick rationalise-ringarna via en tvåledad granskningskedja(redigerare och korrekturläsare) och sedanen enledad (enbart redigerare) till layout-styrda system, som innebär att reportrarnaskriver in sina texter i färdigmallade ut-rymmen. Vad som åter-står av granskning ärnattcheferna och eventu-ellt en så kallad textcen-tral. Men textcentralenhinner bara gå igenom enmindre del av alla texter(10-15 procent). Natt-cheferna har sällan tid attgranska annat än rubri-ker, ingresser och bildtex-ter, eftersom de samtidigtska hinna med att skrivatexter till tidningens för-stasida. Det innebär attgranskningen i praktikenhelt har upphört förmånga texter.

För min avhandlingundersökte jag i början av1990-talet hur sex svens-ka dagstidningar toghand om sina texter:Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Gö-teborgs-Posten, Hallands-Posten, Dala-Demokraten och Borlänge Tidning. Närjag genomförde undersökningen hadeSvD och DN tre granskningsled, GP ochHP två led medan DD och BT hade ettled. Vid de sex tidningarnas allmän- ochsportredaktioner samlade jag in 510 ny-hetstexter i 1 347 versioner, reporterma-nus och granskarversioner sammantagna.Totalt 157 redaktionsanknutna medarbe-

tares arbete kom att ingå i min undersök-ning, förutom 36 reportrars också 121granskares.

I huvudsak två strategier genomsyradebearbetningen vid de två- eller treledaderedaktionerna. Den första gick ut på attskapa ett korrekt språk. Den andra, heltöverskuggande, handlade om att renodladen journalistiska nyhetsgenren i enlighet

med redaktionens egnanormer. Målet var att ska-pa en ämnes- och sakbe-skrivande tidningstext(nyhetstext), fri från öppetvärderande inslag. Jag skage några exempel.

Granskarna tar bortsynliga inslag av värde-ring. De stryker passagerdär reportrar värderar sa-ker som hänt eller görsannolikhetsbedömningarav vad som kan komma attinträffa eller mer allmäntuttrycker förväntningareller önskemål. I exempletnedan fäller reportern envärderande kommentarom en tvivelaktig bilaffär.I granskarversionen harvärderingen ersatts meden ämnesbaserad uppgift

om vari oegentligheten bestod (brutit motde statliga inköpsreglerna). Reportern ris-kerar inte att bli anklagad för bristandeförmåga att hålla distans till de uppgifterhan lämnar.

Reporterversion: Televerket har delta-git i en skum bilaffär. Under höstenköpte Televerket bilar för 1,8 miljonerav Volvo. Övriga bilbolag fick inte enchans att lämna anbud.

SPRÅKVÅRD 4/01 27

Granskarversion: Televerket har brutitmot de statliga inköpsreglerna. Tele-verket köpte bilar för 1,8 miljoner avVolvo. Övriga bilbolag fick inte enchans att lämna anbud.

Andra ingrepp i texterna visar att gran-skarna föredrar att vikta informationen ien mer täckt form. Genom att vänta medatt nämna uppgifter kan en skribent un-derförstått markera att något vid redak-tionen bedömts som mindre viktigt. Detkan också handla om att lyfta upp mernyhetsmässiga partier i ingresser eller omatt ta bort satssammanbindande ord somalltså, nämligen etc. Granskarna strykergärna sådana mer synliga textorganiseran-de ord och fraser. Det ligger i linje medatt de inte vill att skribenten ska synas itexten.

Man kan också stryka sådant som ärunderordnat i förhållande till textens hu-vudnyhet. I följande utdrag ur en text omGulfkriget och fraktmarknaden utvecklarreportern farorna med fraktningen genomatt ta upp de förhållanden som lett till attmånga sjömän slutat. Granskaren väljeratt stryka partiet. Reporterns problemati-sering försvinner därmed i granskarensversion till förmån för huvudlinjen i tex-ten: den ekonomiska vinst som redarna iallmänhet gör på fraktmarknaden i krigs-tid.

Reporterversion: Normalt sett skatte-befrias dessutom tilläggsersättningengenom beslut från skattemyndighete-rna i efterhand. Det innebär exempel-vis att en som i vanliga fall har 500kronor per dag i lön får betala skatt pådet, men får 1 000 kronor skattefritt.

– Jag hade ändå inte gjort det, sägerWalter Nilsson och tänker på hur det

gick för vissa fartyg under Iran-Irak-kriget.

– De stektes som gräshoppor i ak-terskeppet när de träffades av raketer.

En del sjömän har också tagit kon-sekvenserna av detta och enligt ClaesJungqvist har en hel besättning, samten del andra sjömän hoppat av.Granskarversion: Normalt sett skatte-befrias dessutom tilläggsersättningengenom beslut från skattemyndigheter-na i efterhand. Det innebär exempelvisatt en som i vanliga fall har 500 kronorper dag i lön får betala skatt på det,men får 1 000 kronor skattefritt.

– Jag hade ändå inte gjort det, sägerWalter Nilsson och tänker på hur detgick för vissa fartyg under Iran-Irak-kriget.

– De stektes som gräshoppor i ak-terskeppet när de träffades av raketer.

På så vis skapas med olika medel en äm-nesorienterad text. Granskarna tonar nerdet som är för starkt, tar bort sådant somkan uppfattas som tyckanden, påhopp,lösa spekulationer, olämplig humor, oan-ständigheter etc. Detta sker i takt med atttexten samtidigt får allt mindre textblockmed kortare meningar och stycken, flermellanrubriker och fler bilder. Det är enprofessionell bearbetning där kraven påatt texten ska fungera väl i sitt samman-hang helt står i förgrunden. Icke-journa-lister bearbetar texten på annat sätt. Somett experiment lät jag tolv svensklärare re-digera fyra reportertexter. De gjorde be-tydligt färre ingrepp, ägnade sig nästanbara åt felrättning och avstod från att fö-reslå ändringar i information eller i text-struktur.

Vad händer då när förutsättningarnaför detta slags bearbetning rubbas? Vill

28 SPRÅKVÅRD 4/01

man besvara den frågan kan det vara braatt säga något om hur det går till när re-portrar producerar sina texter. De utgårtill stor del från ett underlagsmaterial:pressreleaser, produktinformation och an-nat material från företag, myndigheter,nyhetsbyråer, institutioner. Från dessatexter gör de urval och sammanfattar, flyt-tar om och bakar ihoptext. Information ochtextstruktur anpassas tillnya förutsättningar,medan formuleringar ide textsjok som väl be-hålls lämnas i stort settorörda. Detta arbete ren-odlas av granskarna, ochju fler personer som del-tar i processen, destomer utmejslad blir ny-hetstexten.

När reportrarna fårfler manus att skriva (vil-ket skett vid många tid-ningar de senaste åren)samtidigt som färregranskare får allt flertexter att granska, blirrenodlingen inte lika framträdande. Re-daktionerna tar över ord, uttryckssätt ochtextmönster från underlagstexterna vilketpå sikt kan tänkas påverka form, strukturoch innehåll vid rapporteringen. Någonredaktionell anpassning hinns inte med.Eftersom många tidningar använder sam-ma underlagsmaterial, kan det återkommaallt mer identiskt från tidning till tidning.I förlängningen kan det rubba de traditio-nella gränserna mellan nyhets- och un-derlagsmaterial, och på sikt får vi nya ty-per av tidningstexter med ny inriktningoch ny textmässig profil.

I min undersökning kunde jag konsta-

tera påtagliga effekter redan vid över-gången från tre granskningsled till två; deberörde redigerare och korrekturläsare iungefär samma mån. Men den störstaskillnaden inträdde när redigerarna en-samma blev kvar i granskningsorganisa-tionen. Då minskade antalet ingrepp tillhälften jämfört med den treledade organi-

sationen. Vid dessa red-aktioner handlade dettill stor del om att”skyffla text”, som en re-digerare uttryckte det.Man strök information,sköt in rubriker och kor-rigerade lätträttade ut-skriftsfel: stavning, sär-och sammanskrivning,punkter vid förkortning-ar och användning avstor bokstav. Andra as-pekter uppmärksamma-des i mycket ringa om-fattning.

Vad som händer närgranskningen är heltnedmonterad har jaginte undersökt, men

mycket talar för att de här tendensernaförstärks ytterligare. Det kollektiva sam-spel som tidigare präglat textsamarbetetpå olika redaktioner ersätts av ett redak-tionellt enpersonsskrivande. Reporternblir både förste och siste person som läg-ger sin hand vid texten. Naturligtvis finnsdet ett kollektivt inslag även i detta skri-vande. Men det har reducerats till ettåterbruk och ett återutnyttjande av textersom skapats i andra skrivmiljöer med heltandra förutsättningar.

Det kollektiva

samspel som tidigare

präglat textsam-

arbetet på olika

redaktioner ersätts

av ett redaktionellt

enpersonsskrivande.

SPRÅKVÅRD 4/01 29

Handbok verkar vara ett av förlagens favorit-

ord i boktitlar i år. Så har det också kommit en

ambitiös handbok i svenska – användbar men

inte invändningsfri. Jan Svanlund, medarbeta-

re på Språknämndens sekretariat, recenserar.

vis kapitel om språkhistoria, grammatik,skrivregler, styckeindelning, språkriktig-het, verslära, skönlitterär prosa, veten-skapliga rapporter, ordbehandling och re-torik. Handboken avslutas med en litenuppslagsbok över knepiga ord som oftaställer till problem.

Enligt inledningen vänder sig bokentill skrivande människor av olika slag. Tilldet mest sympatiska i boken hör attÅberg är så mån om att hjälpa den pre-sumtive skribenten att komma till skott,att ta sig över den första svåra tröskeln avigångsättningsvåndor. Då gäller det attinte vara alltför självkritisk, och författa-ren föregår här med gott exempel. Hanlanserar på ett charmfullt sätt egna lös-ningar på formuleringsproblemen. Hansinledande förslag är inte alltid helt lysan-de, men det är också en del av poängen.Det får duga så länge, som han själv säger.Det är viktigare att komma igång än attallt blir perfekt från början.

Det största problemet med boken ärdess spretighet. De konkreta råden bliremellanåt en smula impressionistiska ochosystematiska. Mest påfallande är emel-lertid att kapitlen är så disparata – både

NY HANDBOK

Sympatiskt och spretigtJAN SVANLUND

Gösta Åbergs nyutkomna Handbok isvenska (Wahlström & Widstrand2001) är en sympatisk bok. Åberg

är förlagsman med lång vana att granskaoch redigera manus. Därmed är han trä-nad i att upptäcka texters brister på olikanivåer, men han har också god blick förtexters kvaliteter. Åberg är därtill en enga-gerad och reflekterande språkiakttagareoch språkbearbetare. Han gillar att pillamed konstruktioner, förbättra dispositio-ner, att precisera och förtydliga. Och hanhar uppenbarligen en viss rutin på att pe-dagogiskt förmedla sin uppfattning tillstundtals säkert motsträviga, oförståendeeller bara allmänt osäkra författare.

Boken är bred och rejält tilltagen – denomspänner 15 kapitel på totalt över 300sidor. Åberg hinner med att behandla enrad språkliga ämnen. Här finns exempel-

30 SPRÅKVÅRD 4/01

vad gäller innehållet och de tilltänkta lä-sarkategorierna. Att målgruppen skiftarfrån avsnitt till avsnitt är ibland uppen-bart redan av kapitlens underrubriker –t.ex. ”Att skriva uppsatser och rapporter”respektive ”Om vardagens skriverier”. Detsistnämnda kapitlet handlar bl.a. om brevoch platsansökningar.

Andra gånger får läsaren ana sig tillmålgruppen på ett mer indirekt sätt – somi språkriktighetsavsnittet om ifall mankan utelämna har och hade i bisatser: Jagvisste inte att du redan (hade) kommit. Pro-blemet antyds här i första hand beröraskönlitterära författare som ska återge na-turligt talspråk och därför bör avhålla sigfrån har-lösa bisatser, eftersom konstruk-tionen ansetts kanslispråklig och främ-mande för talspråket.

Att kapitlen är så olikartade hade intebehövt utgöra något problem om de hadeunderordnats samma övergripande mål.Men det är svårt att se något tydligt ge-mensamt syfte bakom de olika avsnitten.Det som borde ligga närmast till för en”handbok” är förstås att ge läsaren verktygatt utföra någonting, i det här fallet rim-ligtvis att skriva (bättre).

Många av bokens partier fungerar nuinte alls som handfast hjälp till skribenter.En del kommentarer vänder sig snararetill den som läser än till den som skriver.Det är t.ex. roligt att veta vad en prokrus-tessäng är, och varför det heter så, men detgör oss knappast till bättre skribenter. Detkan däremot kanske berika våra läsupple-velser. Och visst kan det vara trevligt att fåveta lite om språkhistoria, grammatiko.s.v., trots att man inte har så mycketpraktisk nytta av det medan man skriver. Ioch med att kapitelutrymmet är så be-gränsat är det dock högst tveksamt omexempelvis det mycket rapsodiska språk-

historieavsnittet försvarar sin plats. Detförmedlar knappast några djupare insikterom hur språk faktiskt förändras.

Något liknande kan sägas om det likarapsodiska grammatikavsnittet. Det ärmycket traditionellt till sin karaktär ochtjänar ingalunda som inspirationskälla. Påen del punkter är det t.o.m. så traditionelltatt det riskerar att förstärka gamla fördo-mar, som att komparationsformerna skul-le uttrycka olika grader av den egenskapde beskriver, d.v.s. att gladare skulle ut-trycka större glädje än glad medan gladastuttrycker störst mängd glädje. (Åberg sä-ger inte så explicit, men det ligger när-mast till hands att tolka texten så. I självaverket är skillnaden att de olika formernaförutsätter olika jämförelsegrunder.)

Språkriktighetens roll

Även avsnitt som avser att förmedla merhandfasta råd får faktiskt en något oklarfunktion i boken. Det gäller kanskefrämst språkriktighetskapitlet. Efter enaningens osammanhängande inledningsäger Åberg att han ska göra en liten ge-nomgång av ”de viktigare språkriktighets-regler som kan anses gälla år 2001”. Detframgår dock inte varför just de här ca 20reglerna är speciellt viktiga. Faktum är attmångas viktighet kan ifrågasättas, särskiltom målet är att behandla de frågor somhar störst inverkan på texters kvalitet.

En indikation på detta är att Åberg iett antal fall faktiskt accepterar ifrågasattakonstruktioner och intar en tämligenpragmatisk hållning. Det gäller t.ex. ”fel” ikongruensböjningen (som majoritetenbland patienterna var nöjda med behand-lingen), adverb som används som adjektiv(som en gratis lunch) och vanliga ochoskyldiga tautologier (som ungefär fem àsex veckor). ”Regler” som vi inte anses be-

SPRÅKVÅRD 4/01 31

höva följa kan det knappast vara särskiltviktigt att känna till, om målet är attåstadkomma välfungerande texter. (Enannan sak är att det kan vara skönt att havarmt på fötterna om man som skribentmåste försvara sig mot orättfärdiga på-hopp för sin språkbehandling. Men det ären annan typ av färdighet.)

Annars resonerar Åberg ofta klokt ochnyanserat om de vanligaste språkriktig-hetsfrågorna, även om grundinställningenär en aning konservativ. Åberg hör knap-past till dem som går i bräschen för språk-liga nymodigheter. Men han är fullt med-veten om språkets inneboende – och livs-nödvändiga – dynamik. Han inser att vi idag inte kan göra samma bedömningarsom språkriktighetsnestorn Erik Wellan-der gjorde i sista upplagan av ”Riktigsvenska” 1973. Åberg har också nogsamtinhämtat vad Språknämnden och andraspråkvårdare numera anser, och han redo-gör även för detta – om än någon gånglite motvilligt, kan man ana.

Förenkling och precision

Om en sådan här språkriktighetsdiskus-sion ska bli läslig för en bredare publikkrävs förstås att man förenklar – det ärofrånkomligt. Här och var blir då preci-sionen en aning lidande – det är förmod-ligen också ofrånkomligt. I en del fallhade precisionsbristen kanske ändå kun-nat undvikas, t.ex. genom ett mer konse-kvent termbruk och genom att hålla isärform och betydelse, där det behövs. Nuanvänds exempelvis termen bestämd formömsom om substantiv med viss böjning,ömsom om en viss typ av betydelse hossubstantivfraser.

Åberg har många goda exempel för attillustrera sina poänger. Särskilt bra funge-rar de som han hämtat från sitt eget för-

lagsarbete och andra autentiska exempel.Hans experiment med alternativa stycke-indelningar av samma texter hör till demest slående exemplen i boken. Det ärockså utmärkt att de rekommenderadeuttryckssätten grafiskt återges på ett annatsätt än sådana man bör avstå ifrån. Detman någon gång saknar är en grafisk mar-kering av vad i exemplen som är intres-sant.

Jag hade välkomnat ännu fler exempeloch ännu fler reflektioner från GöstaÅbergs egen språkredigerande gärning.Det är ändå här han har något unikt atttillföra. Nu blir det på sina ställen upprep-ningar av gamla ”sanningar” som kan läsasi andra handledningar, och som kanskeinte ens är sanna längre.

Invändningarna till trots ska slutligensägas att detta är en i många styckenmycket användbar handbok. Här finnsmassor med goda handfasta tips, råd ochuppmuntrande tillrop till skribenter i nöd.Till det bästa i boken hör litteraturtipsen,som ofta är imponerande aktuella. Därfinns t.ex. en hel del titlar från 2001.

I de bästa avsnitten smittar Åbergs en-gagemang av sig till läsaren. Man kanemellanåt känna ett sug efter att själv fåpröva sig fram i nya formuleringar, testanya dispositionsvarianter etc. Den av-spända, personliga tonen och Åbergs lätt-flytande stil gör också läsningen lustbeto-nad i många partier.

Gösta Åberg säger i inledningen attspråkvårdarna är förlagsredaktörernasbästa vänner, även om vi någon gång be-traktas som lite släpphänta. Vi får kontramed att förlagsredaktörerna hör till språk-vårdarnas bästa vänner, även om de någongång blir alltför fångna i den gamla skol-grammatiken.

32 SPRÅKVÅRD 4/01

DOMÄNFÖRLUSTER

Rätt tid för språkpolitikOLLE JOSEPHSON

Ett högfrekvent språkvårdarord numera är

domänförlust. En domänförlust för ett språk

innebär att det inte längre kan användas inom

ett samhällsområde, en domän. Ett annat

språk har trängt ut det. Håller svenskan på att

förlora domäner till engelskan? Frågan ställs i

en ny rapport från Språknämnden.

re eftersom läraren inte behärskar engel-ska lika bra som svenska. Lärarna är inteså duktiga som de tror. De blir bakbund-na.

Datorköparen klagar över bruksanvis-ningen:

– Det är inte rimligt att folk ska lärasig fackengelska för att kunna hantera sindator. Många Södertäljebor kämpar föratt lära sig svenska, och för att hanterasina varor måste de också försöka tillägnasig ytterligare ett språk.

I många samhällsektorer hörs suckarav detta slag. Allt fler får konkreta erfa-renheter av att ha engelskan in på livet.

Dessa tre suckar står att läsa i rappor-ten ”Domänförändringar i Sverige”, för-fattad av Maria Falk på uppdrag avSvenska språknämnden och Nordiska mi-nisterrådets språkpolitiska referensgrupp.Den presenterades på en konferens i Fin-land den 16–18 november, tillsammansmed motsvarande rapporter för de andrainhemska språken i Norden. I rapporten,som finns att läsa på Svenska språknämn-

Den facklige ombudsmannen upp-täcker att företagets styrelsesam-manträden är på engelska:

– Det är skillnad mellan att beställa ölpå krogen på engelska och att förhandlakring styrelsebordet. De som kan användasitt modersmål i arbetet har ett övertag,både praktiskt och rent psykologiskt.

Universitetslektorn i kemi möter stu-denter som läst sin gymnasiekemi på eng-elska:

– Undervisning på gymnasienivå påengelska är ett missriktat påfund somborde upphöra. Undervisningen blir säm-

SPRÅKVÅRD 4/01 33

dens hemsida <www.spraknamnden.se>,går Maria Falk igenom sex centrala do-mäner: skolan, högskolan och forskning-en, arbetslivet, konsumtion, kultur samtpolitik och förvaltning.

Vetenskap och skola

Omedelbar risk för att svenskan ska lidadomänförlust finns ännu så länge barainom ett område: forskning och forskar-utbildning i naturveten-skap och teknik. Av-handlingar, vetenskapli-ga artiklar, läroböckeroch även föreläsningarpå högre nivå förekom-mer inte längre påsvenska i många ämnen.Seminariespråket kanvara svenska, men det ärnog minst lika vanligt attalla forskarseminarierhålls på engelska. Exem-pelvis på institutionenför mikrobiologi i Lundtalar man för övningsskull engelska på semi-narierna, även om alladeltagare är svenskar.

Också grundkurserna hålls ibland heltutan svenskspråkigt läromedel. Studen-terna i grundutbildningen skriver oftastsina labbrapporter, inlämningsuppgifteroch skrivningar på svenska, men byterspråk i och med examensarbetet.

Många naturvetare kan alltså inte an-vända modersmålet för att skriva – ellerens tala – om sin vetenskap på ett avance-rat sätt. Det är allvarligt. Forskarna fårsvårt att delta i samhällsdebatten. Avstån-det till skola och folkbildning ökar. Redani dag har många av grundskolans ochgymnasieskolans matematiklärare läst all

kurslitteratur på engelska. De saknar ordoch termer när de kommer ut som lärare.Produktionen av nya termer och begrepppå svenska avstannar. Svenska forskareblir tankemässigt ”bakbundna”: de kaninte längre använda sitt modersmål för attbearbeta intellektuellt riktigt krävandeproblem.

Inom de samhällsvetenskapliga utbild-ningarna är läget bättre. Flertalet avhand-

lingar skrivs på engelska,men svenska kan före-komma; detsamma gäl-ler vetenskapliga artiklar.I kurslitteratur, på se-minarier och i föreläs-ningar används bådeengelska och svenska,även om proportionernaskiftar starkt mellan oli-ka ämnen. På grundut-bildningen är tendensenatt kurslitteraturen tillstora delar är svensk-språkig på A-nivå för attsedan bli övervägandemen inte totalt engelsk-språkig. Man kan nog

säga att svenska samhällsvetare i huvud-sak behärskar två vetenskapliga språk:svenska och engelska. Det är en styrka församhällsvetenskapen; tvåspråkighetenunderlättar de dubbla perspektiv och denrelativisering av begrepp som brukar gyn-na uppfinningsrikedom och vetenskapligtnytänkande.

I ungdomsskolan riskerar inte helaämnen att gå förlorade för svenskan. Där-emot får många enskilda ungdomar aldrigtillfälle att utveckla sitt svenska moders-mål förbi vardagsspråkets nivå, när de väl-jer att gå i klasser där undervisningen skerpå engelska. Sådan undervisning kallas

Många naturvetare

kan alltså inte

använda moders-

målet för att skriva –

eller ens tala – om

sin vetenskap på ett

avancerat sätt.

34 SPRÅKVÅRD 4/01

På Ericsson är

exempelvis allt

internt kursmate-

rial och alla

interna protokoll

på engelska.

numera sprint (”språk- och innehållsinte-grerad undervisning)” och finns vid ca160 grundskolor och 120 gymnasieskolor;man kan beräkna att 1 procent av grund-skoleeleverna och 3,5 procent av gymna-sisterna deltar i den. För flertalet grund-skoleelever är dock sprintundervisningenmycket begränsad: ett par timmars äm-nesundervisning på eng-elska i veckan eller någratemadagar under termi-nen. På gymnasiet brukarengelskans utbredningvara mer omfattande – deallra populäraste ämnenaär matematik, kemi, his-toria och samhällskun-skap. De få utvärderinga-rna tyder på att gymna-sister i sprintundervis-ning i förhållande tilljämförbara kontrollgrup-per blir något bättre iengelska, och sämre i svenska, särskilt iskrift. Hur det går med ämneskunskaper-na är oklart. Universitetslärare i starktanglifierade ämnen menar att sprintgym-nasisterna inte har något försprång när dekommer till högskolan, snarare tvärtom(se citatet ovan). Men på gymnasienivålockar sprint uppenbarligen till sig dukti-ga och ambitiösa elever, ofta från akade-mikerhem.

Arbetsliv och marknad

Svenskt arbetsliv är kanske inte fullt såanglifierat som man kan tro när man läseralla platsannonserna som söker controller,key account manager, informatics scientist,logistic officer, manager crewing m.fl. Manmåste skilja på hur företagen framträderutåt och vad som är dominerande arbets-språk. Av 22 i Sverige verksamma storfö-

retag i Maria Falks undersökning har 4webbplatser enbart på engelska (KameraInteractive, LGP Telecom, Scania ochVolvo.) Inom det privata näringslivet ar-betar kanske majoriteten av de anställda iSverige i företag med engelska som kon-cernspråk. Det innebär ibland, men intealltid, att viktiga dokument inte finns på

svenska. På Ericsson ärexempelvis allt interntkursmaterial och alla in-terna protokoll på engel-ska. Ju högre upp i hierar-kin en anställd befinnersig, och ju mer formellspråksituationen är, destomer engelska. Men an-ställda på alla nivåer mås-te räkna med att mötaengelskan då och då.Däremot är det mycketsvårt att hitta en arbets-plats i Sverige där engel-

skan dominerar som talat vardagsspråk.Så är det inte ens på Ericsson.

För handel och konsumtion ger lag-stiftningen svenskan visst stöd. Enligt§ 16 i konsumentköpslagen är säljarenskyldig att lämna sådan information somär nödvändig för varans användning ochskötsel. Informationen ska gå att förstå.Lagen säger inget om språkvalet, menmed stöd av begriplighetskravet kan kö-paren hävda rätten till svenska. De dator-köpande Södertäljeborna har alltså rätt attlämna tillbaka sina datorer som bristfälli-ga. Men hur ofta orkar en konsument taden striden?

Reglerna i livsmedelsförordningen fö-reskriver att märkning, presentation ochnäringsvärdesdeklaration på livsmedel skafinnas på svenska, eller möjligen norskaeller danska. Läkemedelsförordningen

SPRÅKVÅRD 4/01 35

kräver användaranvisningar på svenska föralla produkter som räknas som läkemedel.

Men många varor och tjänster omfat-tas inte av lagstiftningen. Försäkrar mansig i ett utländskt försäkringsbolag, kanavtalet vara på främmande språk. Och la-garna ändras: regeringen lutar t.ex. åt attavskaffa bestämmelserna som garanterarpatenthandlingar på svenska.

Politik och kultur

Inom politik och förvaltning är bruket avengelska nära förknippat med EU ochmed hög position. Maria Falk har inter-vjuat en regeringsledamot, en riksdagsle-damot och en kommunalpolitiker. Minis-tern läser engelska texter i princip varjedag, åker på ministermöte i EU ungefären gång i månaden och har fortlöpandekontakter med kolleger i andra länder.Riksdagsledamoten säger att det är möj-ligt att klara jobbet utan att kunna främ-mande språk, eftersom det finns tolk- ochöversättningstjänst i riksdagen. Men detunderlättar att kunna engelska. ”Jag ser enengelsk text varje dag, men använderfrämmande språk max en gång i veckan.”Kommunalpolitikern anser att engelskanblir nödvändig i arbetet ett par gånger omåret.

Kulturlivet är svårt att jämföra med deandra domänerna. Å ena sidan slår denamerikanska populärkulturen igenom ifilm och musik. Besöker man svenska po-pulärmusikers hemsidor på Internet ärflertalet på engelska. Om man räknar spe-cialtidskrifter som en del av kulturlivetgår det att finna områden som tycks saknasvenskspråkiga tidskrifter (t.ex. klassiskmusik eller tennis).

Å andra sidan kan man ofta peka påsvenskspråkiga alternativ. En fjärdedel avalla biobesök gäller svenska filmer. Hip-

hop och rock på svenska för ingen undan-skymd tillvaro; någon statistik över svens-ka musikartisters språkval finns dock inte.Till skillnad från forskning, arbetsliv ellerpolitik är inte heller valet av engelska för-knippat med högre status. Och det förs enmedveten kulturpolitik för att gynna kul-tur på svenska. (Det är raka motsatsen tillhögskolan, där ledande forskningspoliti-ker okritiskt och ensidigt uppmuntrar un-dervisning och forskning på engelska.)

Tekniken avgör till stor del. Kabel-tvlåter oss välja bort Rapport för CNN ellerBBC. Den nya dvd-tekniken för videofil-mer har hittills ansetts alltför dyr avsvenska filmbolag; ännu så länge finnsbara tre svenska filmer på dvd. Spridning-en av otextade utländska filmer underlät-tas också av dvd.

Rätt tid för språkpolitik!

I grunden finns naturligtvis mycket starkaekonomiska och politiska processer bak-om engelskans frammarsch. De kommeratt bestå under åtskilliga årtionden. En-skilda företag, forskare eller tjänstemänuppger nästan alltid praktiska motiv försitt val av engelska. Universitetsfolket pe-kar på deltagandet i den internationellavetenskapliga diskussionen och student-och forskarutbytet med andra länder.Gymnasisterna som väljer sprintundervis-ning tror att engelskan förbereder bättreför högre studier och för arbete utom-lands. Företagen talar om enklare kontak-ter med utlandskontor

Men prestigeskäl finns också, om änouttalade. Bland grundskolelärare är detvanligaste argumentet för sprintundervis-ning att elevernas studievilja ökar; eng-elskans höga status får alltså eleverna attkänna sig mer motiverade. Det skymtarockså ett prestigemotiv bakom många fö-

36 SPRÅKVÅRD 4/01

retags påstående att valet av engelska somkoncernspråk ger dem en mer internatio-nell framtoning.

Språklig naivitet måste också lyftasfram som en orsak till lättvindiga språk-byten. Man förbiser komplikationernamed att inte använda sitt modersmål. Enstolt studierektor på en naturvetenskapliginstitution menar t.ex. i Falks rapport attde svenska studenterna ofta skriver bättreän amerikanska studenter – han gör alltsåmisstaget att blanda samman språkriktig-het med djupare begreppsbearbetning.Ett företag har gått över till engelska somkoncernspråk utan vidareutbildning förpersonalen: ”de som arbetar på företagetförväntas behärska engelska”. Så gott somingen forskningsinstitution eller företags-ledning redovisar en genomtänkt strategiför att hantera förhållandet mellan engel-ska och svenska.

Naiviteten blir kanske allra mest påfal-lande hos de stora intresseorganisationerMaria Falk frågat. TCO ”har inte arbetatmed de här frågorna över huvud taget”,SACO uppger att man ”inte har någonpolicy i frågan”, och LO:s linje är mycketotydlig. De politiska partierna har intemer att komma med.

Hos dem som har daglig kontakt medspråkvalsproblemet ökar dock medveten-heten om svårigheterna. ”Engelska somkoncernspråk inverkar i viss mån negativtpå svenskarnas förståelse och uttrycksför-måga”, säger en hög tjänsteman på ett fö-retag som nyligen bytt till engelska. ”I un-dervisningen kan det vara hämmande attvara tvungen att använda engelska i ställetför svenska”, påpekar en studierektor påen universitetsinstitution. ”Språket blirmindre nyansrikt och mer monotont. Dethämmar interaktionen mellan föreläsareoch studenter.” Suckarna som inledde

denna artikel är alltså i viss mån represen-tativa.

Efter att ha läst Falks rapport vill jaggärna sammanfatta läget i ett slagord: rätttid för språkpolitik! Med undantag förnaturvetenskaperna, där en total domän-förlust kan vara nära förestående, finnsännu ett stort handlingsutrymme förspråkplanering och språkpolitik. Engel-skan växer sig starkare inom flera domä-ner, och problemen börjar uppmärksam-mas. Men svenskan är använd och an-vändbar inom nästan alla områden. Vill viformulera en språkpolitik för hur engelskaoch svenska – och andra språk – ska sam-spela i det svenska samhället, är vi alltsåute i alldeles rätt tid.

På ett övergripande plan kan det för-hoppningsvis lämnas kloka förslag frånden parlamentariska kommittén försvenska språket, som kommer att presen-tera sitt betänkande i slutet av mars 2002.Men den språkpolitiska uppgiften är kon-kret och vardaglig. Hur planerar man enutbildning i mikrobiologi så att studen-terna får utveckla både sin vetenskapseng-elska och sin vetenskapssvenska, från för-sta veckan på grundutbildningen till dok-torsdisputationen? Hur gör man en analysav vilka av företagets dokument som börfinnas bara på svenska, bara på engelskaeller på båda språken? Hur utvecklar vigymnasieundervisningen i engelska – detgår ju inte att lära ut engelska som ettvanligt främmande språk längre – utan attberöva eleverna möjligheterna att på sittmodersmål bearbeta centrala begrepp ikemi, samhällskunskap, historia eller ma-tematik? Så måste frågorna ställas.

SPRÅKVÅRD 4/01 37

MINORITETSSPRÅK

I Sverige talas två samiska språk och minst

fem samiska dialekter. Språken är rika på

böjningsformer med exempelvis många

kasusändelser och särskilda verbformer för två

personer. Mikael Svonni är docent i samiska

vid Umeå universitet.

De samiska språken talas eller taladestraditionellt i följande områden: sydsa-miska i Västerbotten och Jämtland ochmotsvarande områden i Norge, umesa-miska i norra Västerbotten, arjeplogssa-miska i Arjeplog, lulesamiska i Jokkmokkoch Gällivare och kring Tysfjord i Norge,nordsamiska i Sverige, Norge och Finlandi princip från Gällivare i söder till Utsjokii Finland i norr, enaresamiska i områdetkring Enare träsk, notozerosamiska nord-ost och öster om Enareträsk och kildin-och tersamiska på Kolahalvön.

De samiska språken är finsk-ugriskaspråk och närmast besläktade med de ös-tersjöfinska språken, d.v.s. finska, estniskam.fl. Enligt vissa teorier antar man attsamiskan och de östersjöfinska språkengår tillbaka på ett gemensamt urspråk, ti-dig urfinsk-samiska, ur vilket utveckladesursamiska och den sena urfinskan ca 1000f. Kr. eller något tidigare. De nuvarandesamiska huvuddialekterna förmodas en-ligt dessa teorier ha utvecklats med börjanomkring 800 e.Kr. Enligt nya teorier har

SamiskaMIKAEL SVONNI

Samiska är egentligen inte enbart ettspråk utan flera olika. Man kan åt-minstone tala om tre olika samiska

språk: sydsamiska, centralsamiska ochöstsamiska. Därutöver kan man dela insamiska språk i ett antal dialekter. Sydsa-miska dialekter är sydsamiska och umesa-miska; centralsamiska dialekter är arje-plogssamiska, lulesamiska och nordsamis-ka; och östsamiska dialekter är enaresa-miska, skoltsamiska (notozerosamiska),kildinsamiska och tersamiska. Gränsernamellan de olika varieteterna är inte skarpa,utan de förändras successivt. Skillnadernamellan olika varieteter som ligger längrefrån varandra är dock betydande.

38 SPRÅKVÅRD 4/01

sydsamiskan skilts från de övriga samiskaspråken långt tidigare och kan ha sitt ur-sprung i en sydlig invandring till Skandi-navien för flera tusen år sedan. Ett bevisför detta skulle stamkonsonanternasstadieväxling vara (se nedan), eftersomden saknas helt och hållet i sydsamiskanmen finns i övriga samiska språk och ock-så i de östersjöfinska språken.

Antal talare

Det finns uppskattningsvis ca 60 000samer i Norge, Sverige, Finland ochRyssland. Av dessa talar ca 20 000 perso-ner något samiskt språk, varav ca 80–85 %talar nordsamiska. I Sverige finns bedöm-ningar om att det finns ca 6 000 personersom talar nordsamiska, och drygt 500personer som talar lulesamiska och likamånga som talar sydsamiska.

Skriftspråk

Det finns inte något enhetligt skrivsättför samtliga samiska språk, utan olika or-tografier för sex varieteter: sydsamiska, lu-lesamiska, nordsamiska, enaresamiska,skoltsamiska och kildinsamiska (det sist-nämnda med kyrilliskt alfabet). I Sverigeoch Norge har det funnits ett gemensamtnordsamiskt skriftspråk sedan 1950-talet,men under 1970-talet utvecklade den sa-miska språknämnden ett gemensamtnordsamiskt skriftspråk för Sverige, Nor-ge och Finland, och det togs i bruk 1979.Sedan 1978 finns en gemensam sydsa-misk ortografi och sedan 1983 ett skrift-språk för lulesamiskan.

I det nordsamiska skriftspråket finnsföljande tecken som inte finns i det svens-ka skriftspråket: á, , d, , , t, . Bokstä-verna och betecknar tj-ljud, bokstäver-na d och t betecknar tonande respektivetonlöst läspljud, betecknar ett ng-ljud

och bokstaven ett sj-ljud. Dessutom an-vänds c och z för ljudet /t+s/.

Stamkonsonant och stadieväxling

I lule- och nordsamiska (och till en vissgrad även i umesamiska) liksom i alla öv-riga samiska språk förutom sydsamiskanförekommer stadieväxling av konsonan-ten/konsonanterna mellan en tryckstarkoch en trycksvag stavelse. Denna konso-nant eller dessa konsonanter benämnsstamkonsonant. En stamkonsonant för-ändras antingen i kvantitativt eller kvali-tativt hänseende (eller både och) vid böj-ning eller avledning. En stamkonsonantkan stå i stark- eller svagstadium. Vidkvantitativ stadieväxling kan konsonantenförlängas, t.ex. n ~ nn i moni ~ monni’ägg’, och vid kvalitativ stadieväxling kanstamkonsonanten växla mellan tonandeoch tonlös konsonant, t.ex. bm ~ pm ibiebmu ~ biepmu ’mat’. En kombinationav längd och kvalitet sker t.ex. mellan pm~ m i ord som sápmi ~ sámi ’same’.

Omljud

I samtliga samiska dialekter förekommeromljud. I nordsamiskan innebär det att endiftong i tryckstark stavelse blir enkelvo-kal, då den efterföljande trycksvaga sta-velsen har en kort vokal, t.ex ea > e i t.ex.geeeeessot ’bli dragen’ som är bildat av geaeaeaeaeassit’dra’.

Ordböjning

Substantiv och andra nomen böjs i kasusoch numerus. I samiskan finns inte be-stämd och obestämd form och inte hellerobestämd artikel. Ordet giella kan betyda’ett språk’ eller ’språket’ beroende på kon-texten. I nordsamiskan finns nu sju kasus:nominativ, genitiv, ackusativ, lokativ, illa-tiv, komitativ och essiv. De tre förstnämn-

-

-

-

-

SPRÅKVÅRD 4/01 39

da har framförallt syntaktiska funktioner:nominativ som subjekt och predikativ, ge-nitiv som attribut och ackusativ som ob-jekt. Genitiv och ackusativ har sammaform. Kasus lokativ anger dels befintlig-het, dels rörelse från en plats och illativanger rörelse till en plats. Med komitativanges instrument eller relationer med be-tydelsen ’med’ eller ’tillsammans med’ nå-gon. Essiv anger relationen ’såsom’ någoneller något. Av tabellen nedan framgårböjningsformerna av ordet oabbá ’syster’.

Personliga pronomen har till skillnadfrån andra pronomen och nomen ocksåsärskilda dualisformer, t.ex. moai ’vi två’,medan mii betyder ’vi (fler än två)’. I stäl-let för att använda genitivformen av ettpersonlig pronomen för ett substantiv kanman använda särskilda ändelser som fogastill substantivet.

De finita verbformerna böjs i samiskanefter tempus, person, numerus och modus– jämför med svenskan som bara böjer itempus. Det kan noteras att samiskanäven här har en speciell numerusform förtvå personer, dualis. Tempusformerna kanvara enkla eller sammansatta. De enkla

tempusformerna är presens, t.ex. (mon)boran ’jag äter’ och preteritum, t.ex. (mon)borren ’jag åt’. De sammansatta tempus-formerna – som bildas med hjälpverbetleat – är perfekt, t.ex. (mon) lean borran’jag har ätit’ och pluskvamperfekt, t.ex.(mon) ledjen borran ’jag hade ätit’.

Samiskan har fyra modus som angertalarens inställning till det sagda: indika-tiv, som anger att det sagda ska uppfattassom verkligt; imperativ, som anger att detsagda ska uppfattas som en befallning (el-

ler önskan); kondi-tionalis, som angeratt det sagda (ofta)inte har hänt ellerskett, men somskulle kunna hän-da om vissa villkorskulle vara upp-fyllda, samt poten-tialis, som angeratt något är osä-kert eller tvivelak-tigt. Samtliga mo-dusformer har oli-ka böjningsformer,t.ex. mon bora in

’jag skulle äta’ (konditionalis).

Syntaktiska mönster

Man brukar säga att samiskan har en rättså fri ordföljd, men det är en sanning medmodifikation. Den grundläggande ord-följden är SVO, dvs. subjektet kommerföre det finita verbet och objektet sist,t.ex. mánná borrá biepmu ’barnet äter mat’.Används en annan ordföljd, så får manlite olika betydelser beroende på vad somframhävs.

I nordsamiska konstrueras satser av ty-pen ’att ha någonting’ med verbet för’vara’, d.v.s. leat och med den som äger nå-

KASUSKASUSKASUSKASUSKASUS SINGULARISSINGULARISSINGULARISSINGULARISSINGULARIS PLPLPLPLPLURALISURALISURALISURALISURALIS

nominativ oabbá oappát

genitiv oappá oappáid

ackusativ oappá oappáid

illativ oabbái oappáide

lokativ oappás oappáin

komitativ oappáin oappáiguin

essiv oabbán

40 SPRÅKVÅRD 4/01

got i kasus lokativ. Satsen ’jag har en bil’,blir på nordsamiska mus lea biila, orda-grant ”hos mig är en bil”. I samiskan ut-trycks alltså detta som en existentialkon-struktion, där det ägda är subjekt och äga-ren är adverbial.

I nordamiskan konstruerar man nege-ring med ett särskilt verb, det s.k. neger-

ingsverbet (i-), som böjs efter person, t.ex.mon ininininin juga gáfe ’jag dricker inte kaffe’.

Frågor konstrueras framför allt på tvåsätt, antingen med frågeord eller med frå-gepartikeln -go. Frågepartikeln fogas tillverbet vid en neutral fråga, t.ex. Boahtágoson ihttin? ’Kommer han i morgon?’ Mankan också foga frågepartikeln efter ett an-

NÅGRANÅGRANÅGRANÅGRANÅGRA FRASERFRASERFRASERFRASERFRASER OCHOCHOCHOCHOCH UTTRUTTRUTTRUTTRUTTRYYYYYCKCKCKCKCK

Hej! Bures!

Hej då! Báze dearvan! (sägs till en person när

man går)

Báhcci dearvan! (sägs till två personer

när man går)

Báhcet dearvan! (sägs till flera personer

när man går)

Mana (manni, mannet) dearvan! (säger

den som stannar)

Mitt modersmål är samiska. Mu eatnigiella lea sámegiella.

Jag förstår inte samiska. Mon in ipmir sámegiela.

Jag bor i Sverige. Mon orun Ruotas.

Var så god! Leage buorre! (sägs till en person)

Leahkki buorit! (sägs till två personer)

Lehket buorit! (sägs till två personer)

Tack! Giitu!

Ett, två, tre, fyra, fem, Okta, guokte, golbma, njeallje, vihtta,

sex, sju, åtta, nio, tio. guhtta, i ea, gávcci, ovcci, logi.

Jag är hungrig. Mus lea borranhállu (borranmiella).

Vad är klockan? Ollu go lea diibmu?

Kan jag få din e-postadress? O o in (Oa un) go mon du e-poas

ta-adreassa?

Har du någon hemsida? Lea go dus ruoktosiidu?

Det är bra att kunna många språk. Lea buorre máhttit olu gielaid.

.....

SPRÅKVÅRD 4/01 41

nat ord som man vill framhäva, t.ex. Iht-tingggggooooo son boahtá? ’Är det i morgon hankommer?’ eller Songggggooooo ihttin boahtá? ’Ärdet han som kommer i morgon?’

Passiv konstrueras i nordsamiska medavledda verb. Av oastit ’köpa’ bildar manexempelvis det passiva verbet ostojuvvot’köpas’. I passiva satser kan man överhu-vudtaget inte ange vem som är agent,d.v.s. vem som står för handlingen, somman kan i svenska: ”huset köptes av man-nen”.

Ordbildning och ordförråd

Nordsamiska har flera verb- och nomen-avledningar. En produktiv avledningsän-delse är kausativ, som anger att man fårnågon att göra något. Av verbet vuodjat’simma’ kan man bilda verbet vuojahit ’fånågon att simma’. Ändelser finns ocksåför att ange att någonting görs snabbt,t.ex. uolastit ’hastigt hugga’, görs lite bo-rastit ’äta lite’, eller görs länge, t.ex. uoig-gadit ’åka skidor länge och väl’.

Det finns också många produktivanomenavledningar, t.ex. diminutivändel-sen - , som således anger att någonting ärlitet; av t.ex. mánná ’barn’ kan man bildamáná ’det lilla barnet’.

I ett standardverk som Konrad Niel-sens Lappisk ordbok som började utges1926 finns ca 40 000 uppslagsord, ochordboken innehåller en stor del av det tra-ditionella samiska ordförrådet. Även ettstort antal ord är gemensamma för de sa-miska språken, finns det betydande varia-tion i ordförrådet mellan de olika samiskaspråken. Under de senaste decennierna

har flera tusen nya ord kommit in i de sa-miska språken både genom inlån och ny-bildningar, framför allt gäller detta nord-samiskan, t.ex. dihtor ’dator’, girjerádju’bibliotek’, instituhtta ’institut’. Enligt be-dömningar rör det sig om tiotusentals nyaord i det nordsamiska språket.

REFERENSLITTERATUR

Bergsland, Knut (1982) Sydsamisk grammatikk.Tromsø–Oslo–Bergen: Universitetsforlaget.

Hansegård, Nils Erik (2000) Dialekt eller språk? Omde västfinska och norrbottensfinska skriftspråken.URSUS. Skriftserie utgiven av Finsk-ugriskainstitutionen i Uppsala 7. Uppsala universitet.

Hyltenstam, Kenneth, Christopher Stroud och Mi-kael Svonni (1999) Språkbyte, språkbevarande,revitalisering. Samiskans ställning i svenskaSápmi. I: Hyltenstam, Kenneth (red.) Sverigessju inhemska språk – ett minoritetsspråksperspektiv.Lund: Studentlitteratur.

Magga, O. H. (1997) Samisk språk. I: Nordensspråk. Utgitt av Nordisk språksekretariat.Oslo:Novus.

Nickel, K. P. (1990) Samisk grammatikk. Oslo: Uni-versitetsforlaget.

Nielsen, K. (1932–62; 1979) Lappisk (Samisk) ord-bok. Oslo: Universitetsforlaget.

Spiik, N. E. (1977; 1989) Lulesamisk grammatik.Jokkmokk: Sameskolstyrelsen.

Svonni, M. (1990) Sámi-ruota, ruota-sami sátnegirji.Samisk-svensk, svensk-samisk ordbok. Jokkmokk:Sámi Girjjit.

Det finns nationella samiska språknämnder i Fin-land, Norge och Sverige. De arbetar med vård ochutveckling av samiskan och svarar på språkfrågor.Det finns också sedan 1974 en samnordisk samiskspråknämnd, som tar hand om det nordiska samar-betet. Adressen till den svenska samiska nämndenär: Samiska språknämnden, Sametinget, Berg-mästaregatan 6, 981 33 Kiruna.

42 SPRÅKVÅRD 4/01

INSÄNT

Flerspråkigheten

Olle Josephsons lilla artikel ”Flerspråkigheter” i Språkvård 2001:2gör åtminstone mej ganska tvek-

sam. Går hans önskningar och postulatöver huvud taget ihop? Och rent allmänt:är verkligen ”hemspråksundervisning”nånting omistligt?

”Många tror att ett språk måste slå utett annat /.../ Tvåspråkighetsforskningenvisar att det snarast är tvärtom”, skriverJosephson.

Gör den? Varför ska man uppmuntraattityder modell ”alla har rätt att...”, somOJ gör? Är inte i själva verket detta detcentrala:

Att alla svenska medborgare får lära sejatt associera, att fantisera, att bygga uppsina intellekt på en och samma bas –svenskan – och att allt annat är helt se-kundärt.

Med risk för att bli missförstådd villjag dra ett slags skrytvals: Jag har senmycket späd ålder varit ytterst intresseradav tåg! Min förståndiga mamma, somhade goda kunskaper i engelska och villeföra dem vidare till ätteläggen, börjadedärför köpa engelska och amerikanskatågtidningar åt mej cirka 1948, då jag varsju år. Således ett drömscenario för inlär-ning – det lilla receptiva barnet brinner aviver att tillägna sej budskapet och måstedå lära sej behärska mediet! Efter trettioår som förlagsredaktör, författare, översät-tare m.m. vågar jag påstå att jag är ganskaså bra på anglernas språk – i dess olika va-rianter – och mer eller mindre ”tänker på

engelska” när jag talar det. Och talar detkorrekt.

Men vad händer när jag snavar på huren fin nyans ska tolkas – till eller frånengelska? Jag tänker på svenska. Absolut.Oundvikligen. Därför att jag plötsligtmåste börja jämföra. Fullkomlig tvåsprå-kighet är en myt, precis som att utlän-ningar ”talar flytande” nånting annat. Detär alltid ett språk som är själva livsidenti-teten. Och denna måste omhuldas.

Kurt Möller

PS. Jag vill väldigt gärna, åtminstone häroch nu, slippa kommentarer av typen ”detena utesluter inte det andra” – för det gördet! Titta t.ex. på Lovisa Alvtörns under-sökning av svenskkunskaperna hos gym-nasister som fått mer undervisning påengelska än på svenska (Språkvård2000:1, sidan 41).

KoKoKoKoKommentar:mmentar:mmentar:mmentar:mmentar: Jag kan inte lova Kurt Möl-ler att undslippa de argument som talarmot hans teser. Men så långt instämmerjag att alla som bor i Sverige bör lära sigfantisera, associera och utvecklas intellek-tuellt på svenska. Hur ska det ske på bästasätt för dem som inte har svenska sommodersmål? Forskningsresultaten tyderalltså på att förutsättningarna är som gyn-sammast om man får rika tillfällen att ut-veckla både sitt modersmål och svenskan.Också en svenskvän som Kurt Möller böralltså, om inte annat av ”svenskegoistiska”skäl, ställa upp för modersmålsundervis-ning – eller ”hemspråksundervisning”som det hette tidigare – för alla skolbarn.

Parallellen med Kurt Möllers engelsk-inlärning eller Lovisa Alvtörns undersök-ning (som vi återkommer till i Språkvård)är inte riktigt tillämplig. I det fallet hand-

SPRÅKVÅRD 4/01 43

lar det om inlärning av ett trots allt främ-mande språk. Men den som bor i Sverigeär, oavsett modersmål, dagligen omgivenav svenska i en utsträckning som ingetannat språk kommer i närheten av. Försvenskar med annat modersmål kan där-för svenskan inte ses som ett främmandespråk; den är vad man kallar ett andra-språk. Inlärningsvillkoren blir då helt an-norlunda.

Tänk om Kurt Möller vuxit upp i Eng-land med svenska föräldrar. Skulle hansförståndiga mamma gjort allt vad honkunnat för att hålla honom undan frånsvenskan, mammas och pappas språk?Hade det inte hotat själva livsidentiteten?

Olle Josephson

Himpagimpa efterlyses

Min pappa brukade, när han inteville eller kunde svara på barnfrå-gan ”Va e de?” förklara med ”En

himpagimpa till en vädermölla”. I mångaår trodde jag att ordet var påhittat, menjag har ett minne av att någon gång hasett en beskrivning av väderkvarnsvingde-len (?) hympagympa. Finns det någon(syd)svensk i läsekretsen som kan ge be-sked?

Anders Ringström

KoKoKoKoKommentar:mmentar:mmentar:mmentar:mmentar: Dialektarkivet i Lund upp-lyser att himpagimpa – i lite olika form –kan betyda allt möjligt, alltifrån bylte tillväderkvarn! I det här fallet är nog helafrasen ett nonsensuttryck, menar dialekt-arkivet och antar att ”väderkvarnen är nogbara tillfälligt i talesättet. Förmodligenskulle den bekymrade (eller late) pappan

vid behov ha kunnat hänvisa även till t.ex.en humpagumpa till en dator, en Volvo,en gungbräda.” Det vore roligt om läsekretsen hörde avsig om himpagimpa och liknande non-sensuttryck. Glöm då inte att tala om varoch när ni hört ordet eller frasen.

Skriv upp det på snön

I Språkvård 2001:3 efterlyser Olle Jo-sephson belägg på uttrycket skriv uppdet på snön. Jag är uppväxt i Envikens

socken, tre mil norr om Falun. I mitt för-sta språk, enviksmålet, har jag frasenSkriv upp det i snön, så kvitterar solen i vår,använd just i de situationer som insända-ren beskriver. När jag nu tänker efter harjag nog aldrig hört uttrycket under minafemtio år i Uppsala, men i rätt situationkan jag fortfarande använda det, åtmins-tone i enviksmål. Från min horisont fin-ner jag det egendomligt att Språknämn-den inte känner till uttrycket. Det tyderpå att det har en regional spridning ochatt Stockholm inte ingår i den regionen.Men Språknämnden är väl rekryteradfrån hela landet?

Allan Rostvik

Uttrycket att skriva upp på snön finnsmed i den nyutkomna cd-romutgå-van av Dalbyordboken från Dalby i

norra Värmland (omkring 44 000 inlästaord och uttryck). Under uppslagsordetkräva finner vi uttrycket te å skri’v på snö’nå krävvi räven, d.v.s. ”att skriva på snönoch kräva räven”. Förklaringen är att ut-trycket gäller osäker penningfordran.

Torleif Styffe, Sysslebäck

44 SPRÅKVÅRD 4/01

NYUTKOMMET

Språkhistorien förnyad

Om man gillar kombinationen lär-dom, nytänkande och äldre svenskspråkhistoria, ja, då är det bara att

låta sig slukas av Gun Widmarks Detspråk som blev vårt. Ursprung och utveck-ling i svenskan (Kungliga Gustav AdolfsAkademien för svensk folkkultur, 2001).På tvåhundra välskrivna sidor har förfat-taren, tidigare professor i svenska i Upp-sala och ordförande i Svenska språk-nämnden, borrat djupt i den svenskaspråkhistorien för perioden 500–1350.

Boken är ingen jämnflytande krönika,utan vittnar om obetvinglig forskarlust:med god rytmkänsla varvas översiktligabakgrundspartier med ingående resone-mang som prövar nya lösningar av centra-la problem. Widmark spårar t.ex. en sär-skild nordisk, vikingatida överklassocio-lekt, med rötter i danska Hedeby ochstort genomslag också i uppländska run-inskrifter. Hon för fram en teori om forn-tida berättarkultur som får Rökstenensosammanhängande text att bli samman-hängande. Hon visar att 1300-talets dia-lektgränser var lika mycket sociala somgeografiska (fint folk försökte tala öst-nordiska).

Den höga ambitionsnivån för med sigatt vissa partier kräver förkunskaper när-mast på akademisk nivå, medan annat ärlättillgängligare. Man ska nog inte hellertro att Widmark alltid säger sista ordet.Andra experter på runor, äldre ljudhisto-ria eller medeltida textfilologi har säkert

invändningar. Det språk som blev vårt ärföljaktligen en bok som inte bara tillförläsaren nya kunskaper i stora mått utanfaktiskt tvingar till eget tänkande, d.v.s. enriktigt bra bok.

Olle Josephson

Gamla nya ord

Köpmotstånd, kontorslandskap ochsnabbkassa är ord från 1950-, 60-respektive 70-talet. De står tillsam-

mans med 7 500 andra ord i Nyord isvenskan från 40-tal till 80-tal, somSvenska språknämnden gav ut 1986. (Ipocketutgåvan blev titeln Från rondell tillgräddfil.) Boken har varit slutsåld enlängre tid men har nu tryckts om ochfinns åter att köpa i bokhandeln. Förlag ärNorstedts Ordbok.

Olle Josephson

Westmans myller

Margareta Westman, chef förSvenska språknämnden 1985–2000, dog i augusti 2000. Med

medel som samlades in till hennes minnehar Språknämnden nu givit ut en bokmed nitton av hennes bästa artiklar ochuppsatser genom åren, Språkets myller(Norstedts Ordbok). De myllrande syn-punkterna på språkriktighet och på mo-dern svenska har delats in i fyra avdel-ningar: ”Språkvård, språkförändring ochsamhälle”; ”Ord och uttryck. Rätt ochfel”; ”Lätta och svåra texter”; ”Ordkon-ster”. I bokens första kapitel kan läsarenbestämma sin språkvårdarhållning: res-

SPRÅKVÅRD 4/01 45

triktivist, pluralist eller pragmatiker? I detsista avslöjas hur korsordskonstruktörerhanterar ordklasserna.

Det säger något om bokens spännvidd;lättillgänglig hängmattsläsning blandasmed rejäla analyser. Språkets myller finns ibokhandeln, men den kan också beställasfrån Svenska språknämnden för 150 kro-nor plus porto.

Olle Josephson

Högklassig hjälpreda

Dagen Nyheters språkvårdare Catha-rina Grünbaum har i boken Språk-bladet (Bokförlaget DN, 2001)

sammanställt de språkbrev och rekom-mendationer hon brukar sända ut till re-daktionen. Resultatet är en i högsta gradanvändbar bok. Adjektiv på -a eller -e,stor och liten bokstav, genitiv-s med ochutan apostrof, före och innan, subjektsre-geln, komma framför och, kortformer somsa och nåt – på 200 sidor avhandlas över300 språkfrågor med ett klart och alltidförnuftigt råd tillsammans med en kortmotivering som ger läsaren lite insikt ochinte bara åsikt. Mycket handlar om ord:Hellre riktmärkning, logotyp, lägga ut, slag,rullskridskor och friidrottare än benchmar-king, logotype, outsourca, stroke, inlines ochatlet. Det heter nätt och jämnt men stän-digt och jämt. Humanitet betyder ‘med-mänsklighet’ medan humanism avser deläror och åskådningar som framhävermänniskans värde. Vars kan användas medplural syftning minst lika väl som vilkas.

Läsaren bör naturligtvis ha klart för sigatt det är Dagens Nyheter-normen manfår sig till livs. Grünbaum kan därför varamer kategorisk om exempelvis kommer

resa (ett att rekommenderas) eller kommagåendes (hellre komma gående) än t.ex. enklok svensklärare bör vara. Men DN-nor-men är alltid god sakprosa. Språkbladet äralltså en bok som varje god sakprosaskri-bent kan ha på skrivbordet.

En tidigare upplaga kom 1997. Dennya är åtskilligt utvidgad.

Olle Josephson

Om Nordens språk påengelska och japanska

För nästan tio år sedan utkom LarsVikør med en bok på engelska om deinhemska språken och språksituatio-

nen i Norden, The Nordic Languages.Their Status and Interrelations. Glädjandenog är intresset så stort att den nu i årkommit i en uppdaterad utgåva. Boken ärutgiven i Nordiska språkrådets skriftseriepå Novus forlag i Oslo.

Men man kan också läsa om Nordensspråk på japanska. Boken Nordens språk,som utkom i en ny upplaga 1997, ävenden i Nordiska språkrådets skriftserie påNovus forlag, finns nu översatt till japan-ska.

Birgitta Lindgren

Tala brutet

Katarina Bjärvalls reportagebok Engravad hund, med undertiteln Detsvenska språket i en mångkulturell

vardag (Carlssons, 2001), är en av åretsangelägnaste språkböcker. Den handlarom de språkliga vardagsvillkoren för mel-

46 SPRÅKVÅRD 4/01

lan en halv och en miljon svenskar: hurtar man sig fram på vad som kallas brutensvenska? Katarina Bjärvall har följt spärr-vakter, IT-konsulter, taxichaufförer, läkareoch lärare i deras dagliga arbete. Hon harockså talat med flertalet ledande forskareinom området svenska som andraspråkoch förmedlar vederhäftigt språkforsk-ningens ståndpunkter.

Ett allmänt intryck är att de invandra-de svenskarna klarar sig förvånansvärt välspråkligt. (Undantag finns naturligtvis.)De utvecklar snabbt en hög grad av såkallad kommunikativ kompetens för attreda sig i kundsamtal, med arbetskamra-ter eller i klassrum. Omgivningen under-skattar ofta språkförmågan. Det berorinte på främlingsfientlighet utan på okun-skap: man lägger alltför stor vikt vid utta-let och kan inte bedöma andra och vikti-gare delar av språkfärdigheten. Okunska-pen skingras på ett befriande sätt om manläser Katarina Bjärvalls bok.

Olle Josephson

Vem speakar svengel-ska?

Vi tycker att vårt svenska tal är im-pregnerat med engelska. Men hurmycket är det? Ungefär en gång i

minuten kommer en engelsk fras i ettspontant ungdomssamtal (Sorry! Yes! Bemy guest!). Ungefär fyra gånger i minutenlägger en svensk affärsman på samman-träde in ett engelskt lånord (”Och då hardom tagit det här till any price, i princip”).Så är i alla fall siffrorna i Harriet Sharpsdoktorsavhandling English in spoken Swe-

dish (Almqvist & Wiksell International,2001). En annan skillnad mellan ungdo-mar och affärsfolk är att de förras engel-ska lån ofta är hela fraser som inte ingår isvenska meningar, medan de senare stop-par in lånorden i svensk syntax. Språkvårdhoppas kunna återkomma till Sharps väl-gjorda undersökning.

Olle Josephson

Bättre svensk engelska

Engelskans ökade användning iSverige kräver hjälpmedel av nyttslag. Ett utmärkt sådant är Jan och

Rikard Svartviks Handbok i engelska (Nor-stedts Ordbok, 2001). Målgruppen är detnumera mycket stora antal svenskar somhar hyggliga vardagskunskaper men be-höver kunna uttrycka sig med betydligtmer precision och också behöver veta merom den engelskspråkiga världen.

De 500 sidorna är ordnade som en al-fabetisk ordlista med svenska uppslags-ord. Slår man på noll får man nio olikaord (zero, nought, nil, scratch etc.) mednågra rader om i vilket sammanhang deanvänds – och t.o.m. en liten etymologiför tennisens love. På temperatur förklarasFahrenheitskalan, och man får veta att”It´s in the nineties” i amerikanska väder-leksrapporter betyder att det blir mycketvarmt. På politiska partier ges de engelskanamnen på svenska politiska partier (t.ex.the Moderate Party) liksom på partierna iUSA, Kanada, Storbritannien och Aus-tralien. På motsatspar ges ett tjugotal ord-par av det slag man har nytta av i en argu-menterande framställning: accept–reject,permanent–temporary, variable–stable. Pånämligen får man veta att ordet saknar di-

SPRÅKVÅRD 4/01 47

rekt motsvarighet i engelskan, och att enbisats inledd med for eller because är lämp-lig motsvarighet.

Olle Josephson

Namnen i almanackan

I början av året utkom Namnlängdsbo-ken, som redogjorde för arbetena bak-om den nya namnlängden i almanack-

an (se även Eva Bryllas artikel i Språkvård2000:4).

Ytterligare en ny bok som berör dennya namnlängden är Namnen i almanack-an av folklivsforskaren Bengt af Klint-berg, som också deltog i namnlängdsarbe-tet. I denna bok går han igenom året dagför dag och berättar om dagarna ochnamnen, vad ett visst namn betyder, hurlänge det har funnits i Sverige, hur mångasom bär det nu, vilka namn som tidigarestod på ett visst datum samt vilka sedersom förknippats med en viss dag.

Birgitta Lindgren

Tala nordiskt

Ytligt sett sitter den nordiska språkge-menskapen trångt numera. Vi har jualla engelska att ta till när vi inte kla-

rar danska uttalsreduktioner eller tyckerdet går för långsamt för finnarna.

Jo, så kan det nog vara de första dagar-na. Men vill man lära känna någon när-mare, ska man dela en arbetsgemenskapeller behöver lite utrymme för sin person-lighet, då är det en omistlig tillgång attutgå från modersmålet. Allt fler nordbor

får sådana relationer till varandra. Attägna fjorton dagar av sitt långa liv till attträna dansk hörförståelse eller det finskabasordförrådets struktur är därför enmycket lönsam investering. (När skolpoli-tiker, läroplansförfattare och även eleverinte vill begripa det, bevisar det bara denangloamerikanska språk- och kultursyn-ens fördummande dominans i Sverige.)

Om villkoren för nordisk språkförstå-else har Nordiska språkrådet, samarbets-organ för de nordiska språknämnderna,sänt ut en utmärkt skrift om 40 sidor,Nordisk språkförståelse – att ha och mista.Den har författats av Dagens Nyhetersspråkvårdare Catharina Grünbaum pågrundval av en konferensserie under år2000. För 70 kronor plus porto kan denbeställas från Nordisk sprogråd, Pb 8107Dep, NO-0032 Oslo, Norge.

Olle Josephson

Att ägna fjorton

dagar till att

träna dansk

hörförståelse är

en lönsam

investering.

48 SPRÅKVÅRD 4/01

NOTERAT

Inte så mycket engelska

Mellan tre och fyraprocent av Sverigesgymnasister går i

skolor där de främstundervisas på engelska. Vadbetyder det för derasspråkbruk?

För att få svar på denfrågan har Stockholmsstu-denten Maria Falk följt ettantal elever i en naturveten-skaplig gymnasieklassårskurs 3 under någraskoldagar. Hur mycketengelska talar de, i vilkasammanhang användsengelska respektive svenska,och klarar de att förakomplicerade resonemangom kemi och fysik påsvenska? Resultatet är atteleverna inte får så mycketengelsk språkträning somförväntat. Därför är dettveksamt om vinsterna iengelskkunskaper uppvägerriskerna för sämre kunskaperi svenska och andra skoläm-nen.

Maria Falk har nubelönats av Språkvårdssam-fundet med ett stipendiumom 3 000 kronor för sinundersökning – den heter”Språk och innehållsintegre-rad undervisning i praktiken:meningsfull målspråksträ-

ning?” och har lagts fram vidInstitutionen för nordiskaspråk i Stockholm. Språk-vårdssamfundets stipendiumkan sökas av studenter ellerforskare som undersökerkonsekvenserna av attsvenskan inom mångaområden måste konkurreramed engelska.

amerikanska kungavännersintresse till att få dem attförstå att Sverige inte är ettengelsktalande land.

Olle Josephson

Olle Josephson

Royalcourt

Adressen till det danskakungahusets webbplatsär <www.kongehus-

et.dk>. Till det norskakungahuset är den<www.kongehuset.no>. Tilldet svenska kungahuset ärden <www.royalcourt.se>.Kungahusets uppgift ärsymbolisk. Hovet väljer attsymboliskt uttrycka attsvenska inte bör användas ielektroniska adresser tilloffentliga institutioner.

På Språkvårds förfråganuppger hovet att man vissttycker att svenska ska varaSveriges officiella språk, menman tror att det blir såmycket lättare för eninternationell publik atthitta fram till en webbsidamed engelsk adress.Svenskarna hittar ändå, trorman, och ingen har klagat.

Det svenska hovet seralltså i motsats till detnorska eller danska hovetinte egenvärdet i att spridalite kunskap om svenskan.Man kunde ju utnyttja

Har ni ficklat?

Uppmärksammamjölkdrickare kan hasett att Språknämn-

den i början av hösten stodsom medarrangör tillLäsrörelsens tävling där barnupp till sju år fick skicka insitt bästa ord. Alfons Åbergpropagerade ordletandetfrån mjölkpaketen.

Över tusen barn hörsam-made uppmaningen. Detallra vanligaste ordet varmamma. Andra högfrekven-ta ord betecknade ocksånärstående, mormor, pappa,kompis, vän; men även djur,häst (vanligast), hund, katt,kanin, dinosaurie; god mat,glass, pannkaka, ellersommarföreteelser som sol,bada och just sommar.

Men juryn letade vinnar-orden bland de ovanliga ellerfantasifulla bidragen, intesällan mer eller mindrenyskapade.

Första pris gick därför tillverbet fickla. Det täcker enlucka i svenskan för detmycket viktiga begreppet’lysa med ficklampa’.Ljudbilden anknyter tillandra verb som ocksåbetecknar viktiga och intesällan lite hemliga aktivitetersom mickla, mackla, kuckla,

SPRÅKVÅRD 4/01 49

Färingar och grönländare

gör domänvinster på bekost-

nad av danskan.

fibbla och pickla. Verbetfickla kommer från WiktorNilsson, 2 år och 4 månader,i Sölvesborg. Enligt sinmamma tycker han att”roligast är det att ficklaunder täcket”.

Fyra andra ord fickhedersomnämnande:Stjärnprickig, insänt avSandra Möttus, Solna, ansågjuryn vara ett poetiskt,användbart och vackert ordför att beskriva såvälnatthimlen som omslagspap-per och finklänningar.Blöttor, med betydelsen’blöta kläder’, kom frånPetronella Sparv i Arboga;när Petronella var två år sahon ”ta av mig mina blöttor,mamma”, då hon kom inefter ett besök i en vatten-pöl. Avloppsrör, som KonradHildingsson i Tvååkerskickat in, fann juryn vara”ett kraftfullt ord för enkraftfull företeelse: p:nastudsar explosivt mot s:et,och sedan slutar ordet medett r- och ö-gurglande sompåminner om vattnet iröret”. Och sommarängel,från Linnea Olsson iMölndal, höll samma juryför ett ord av stor skönhet.

Olle Josephson

Sverigefinsktungdomsspråk

Sverigefinska språk-nämnden har tillsam-mans med Finska

institutionen vid Stockholms

universitet genomfört enundersökning om sverigefin-ska ungdomars talspråk.Ungdomarna har fått geförslag till synonymer till ettantal ord eller företeelser.

Resultatet av undersök-ningen visar, inte oväntat,att ungdomarna blandar inen del svenska ord, som t.ex.brud, tjej för tyttö ’flicka’,men även, inte helleroväntat, engelska ord, t.ex.bimbo, girl. Därutöver kanman också hitta sådana”invandrarord” som spritt sigtill infödda svenska ungdo-mars tal, t.ex. guzz. Desvenska orden är oftaförfinskade, så att de lättareskall kunna användas i enmening på finska, t.ex.bruudi, soolata av svenskasola, och ofta korrekt böjdaefter finskt kasussystem,t.ex. olla hoopissa av svenskavara ihop.

Rapporten om undersök-ningen kan beställas frånSverigefinska språknämn-den, tfn 08-462 06 16, e-post: <konttori@kielilautakunta.se>.

Birgitta Lindgren

Nordiskadomänförluster

Någon läsare avSpråkvård kansketycker att vi tjatar

alltför mycket om förhållan-det mellan engelska ochsvenska. I så fall kan sammaläsare glädja sig över att inte

ha deltagit på en språkpoli-tisk konferens i Pargas iFinland 16–18 november,arrangerad av Nordiskaministerrådets språkpolitiskareferensgrupp. Där framla-des rapporter från tio språk iNorden om risken för s.k.domänförluster, d.v.s. att ettspråk slutar att användasinom ett samhällsområde

därför att ett annat språk taröver, oftast engelska.Innehållet i den svenskarapporten finns utförligtrefererat på annan plats idetta nummer. Rapporternaom danska, norska, isländskaoch finska (i Finland) gav iallt väsentligt en bild sommotsvarar den svenska.Finskan i Sverige, svenskan iFinland och samiskan hotasockså av domänförluster,men då i huvudsak p.g.a.närkontakten med omgivan-de majoritetsspråk. Däremotkan noteras att färingar ochgrönländare – och fortfaran-de också isländskan – gördomänvinster på bekostnadav danskan.

Olle Josephson

50 SPRÅKVÅRD 4/01

Svenska språknämnden är sammansattav representanter för olika organisa-tioner med intresse för svenska språ-

ket och svensk språkvärd. Ordförande ärprofessor Mats Thelander och sekreteraredocent Olle Josephson, tillika förestånda-re för sekretariatet.

Nämnden har till uppgift att följa detsvenska språkets utveckling i tal och skriftoch att bedriva språkvård. I samarbetemed de övriga språknämnderna i Nordenverkar nämnden för att bevara och stärkaden nordiska språkgemenskapen.

Det dagliga arbetet utförs vid nämn-dens sekretariat av tio personer, varav sjuspråkvetare. Arbetet består i att bedrivaviss forskning, att ge råd i språkfrågor åt

37:e årgången ISSN 0038-8440Redaktör och ansvarig utgivare: Olle JosephsonRedaktionssekreterare: Birgitta Lindgren, Jan SvanlundAnnonser i Språkvård: 08-442 42 00Prenumerationspris för år 2002 (4 nummer) vid prenumeration direkt hos nämnden:för privatpersoner 107 kr + porto (125)för företag och övriga 132 kr + porto (150)Prenumeration genom expeditionenRedaktion och expedition: Svenska språknämnden, Box 20057, 104 60 Stockholmtfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15E-post: info@spraknamnden.seSpråknämnden på Internet: http://www.spraknamnden.seTelefonrådgivning (vard. 09.00-12.00): 08-442 42 10Tryck: Berlings Skogs, Trelleborg 2001

SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN

myndigheter, företag och enskilda, attgranska texter, att medverka i konferenseroch kurser, att utarbeta ordböcker ochspråkliga handledningar, att redigeraskriftserien och tidskriften Språkvård.

Nämndens skriftserie omfattar för när-varande 84 nummer. I ordboksserien harhittills utkommit en dansk-svensk ord-bok, en etymologisk ordbok, en svenskhandordbok, en skolordlista (utgiven ge-mensamt med Svenska Akademien), enordbok över nyord i svenskan, en listaöver svenska ortnamn (utgiven gemen-samt med Lantmäteriverket), en norsk-svensk ordbok och en skandinavisk ord-bok.

SPRÅKVÅRD 4/01 51

52 SPRÅKVÅRD 4/01

Tack till

ICA-kurirenNorstedts Ordbok AB

Prima Vista – Företagsuniversitetet ABSveriges Television AB

Sydsvenska DagbladetUpsala Nya Tidning

som ger generöst ekonomiskt stödtill Språknämndens verksamhet.

Nya stödjande vänner är välkomna!

POSTTIDNING B Svenska språknämnden, Box 20057, 104 60 STOCKHOLM