Vid  POSK:s  årsmöte  25  maj  2013  

  Romersk-­‐katolska  kyrkan    Gemenskap  med  biskopen  av  Rom  (påven).    Gemensam  kyrkolag    I  hög  grad  gemensamma  gudstjänstordningar    Originaltexter  som  översätts  till  andra  språk  

  Anglikanska  kyrkogemenskapen    Självständiga  kyrkor  som  bevarar  teologiskt  och  liturgiskt  arv  från  kyrkan  i  England  

  ”De  tre  gammalkyrkliga  trosbekännelserna”    Book  of  Common  Prayer  1662    Erkänner  ärkebiskopen  av  Canterbury  som  kyrkans  primas  

  Självständiga  kyrkor    Sammanfaller  ofta  med  nationsgränser    ”De  tre  gammalkyrkliga  trosbekännelserna”    Augsburgska  bekännelsen  från  1530  

  Martin  Luthers  lilla  katekes?    Augsburgska  bekännelsen:  den  text  Luthers  anhängare  lägger  fram  vid  

riksdagen  i  Augsburg  i  ett  försök  att  upphäva  splittringen  mellan  lutherskt  och  romersk-­‐katolskt  

  Ingen  person,  organisation  eller  gudstjänstordning  som  sammanhållande  band    Inget  ömsesidigt  erkännande  

  Svensk  lutheran  som  flyttar  till  Belgien  förväntas  bli  belgisk  lutheran    Lutherska  världsförbundet  1947  

  Hålls  samman  av  att  kyrkorna  erkänner  varandra  eller  av  att  kyrkorna  har  ett  antal  gemensamma  trosbekännelser?  

  ”Svenska  kyrkan  är  en  bekännelsegemenskap,  inte  en  åsiktsgemenskap”  

  Bonus:  Förstår  man  hur  lutherska  kyrkor  hänger  ihop  med  varandra  förstår  man  kongregationalistisk  församlingssyn  

  Svenska  kyrkan  är  samma  kyrka  före  och  efter  reformationen  

  Blev  luthersk  när  Uppsala  möte  1593  antog  den  augsburgska  bekännelsen  mm  

  Bryr  sig  ganska  lite  om  hur  andra  lutherska  kyrkor  organiserar  sig  –  biskopsämbete,  kyrkomöte  mm  

  Utifrån  synen  på  vad  som  händer  med  en  svensk  lutheran  som  flyttar  utomlands:  prefererar  territoriell  församlingssyn    

  Lätt  att  hantera  olikheter  på  kyrkonivå,  svårare  att  hantera  olikheter  inom  kyrkor  

  Vidare  lär  de,  att  en  helig  kyrka  skall  äga  bestånd  till  evärdelig  tid.  Men  kyrkan  är  de  heligas  samfund,  i  vilket  evangelium  rent  förkunnas  och  sakramenten  rätt  förvaltas.  Och  för  kyrkans  sanna  enhet  är  det  nog  att  vara  ense  i  fråga  om  evangelii  lära  och  förvaltningen  av  sakramenten.  Och  det  är  inte  nödvändigt,  att  nedärvda  människobud  eller  religiösa  bruk  eller  yttre,  av  människor  föreskrivna  former  för  gudsdyrkan  överallt  är  lika.  (CA  artikel  VII)  

  För  att  vi  skall  få  denna  tro,  har  evangelieförkunnelsens  och  sakramentsförvaltningens  ämbete  inrättats.  Ty  genom  Ordet  och  sakramenten  såsom  genom  medel  skänks  den  helige  Ande,  vilken  hos  dem  som  hör  evangelium  frambringar  tron,  var  och  när  det  behagar  Gud.    (Ur  artikel  V)  

  Kyrkosyn  och  församlingssyn  sammanfaller.  Församlingen  är  en  uttrycksform  för  kyrkan.  

  Är  orden  om  det  nödvändiga  och  valfria  kyrkonivå  eller  församlingsnivå?  

  Kan  det  lutherska  betraktelsesättet  kring  vad  som  är  den  förenande  punkten  (bekännelsen)  tillföra  något  i  hur  vi  tänker  kring  ansvarstagande,  vem  som  är  kyrkan  ”myndig  kristen”?  

  Vilka  konsekvenser  borde  orden  om  det  nödvändiga  och  valfria  få?    Och  för  kyrkans  sanna  enhet  är  det  nog  att  vara  ense  i  fråga  om  evangelii  lära  och  förvaltningen  av  sakramenten.  Och  det  är  inte  nödvändigt,  att  nedärvda  människobud  eller  religiösa  bruk  eller  yttre,  av  människor  föreskrivna  former  för  gudsdyrkan  överallt  är  lika.