Sociala medier i klassrummet - Internetstiftelsen · sociala medier i skolan som exempelvis en typ av skoltidning, så kanske inte riktigt allt innehåll är socialt drivet, men verktygen

Sociala medier i klassrummet

Om ett utvecklingsprojekt på mellanstadiet i Karlstad där klassbloggar använts för att visa upp skolarbeten och berätta om vad som händer i klassen, där man använt Skype för att hålla kontakt med andra skolklasser och där detta arbete stärkts genom elevernas eget fotograferande.

Januari 2012 Projektet stöddes av:

Internetfonden

Karlstads kommun, Barn- och ungdomsförvaltningen

Karlstads universitet

Åbo akademi

Dan Åkerlund Karlstads universitet Åbo akademi, Vasa

Sociala medier i Klassrummet – Rapport om ett utvecklingsprojekt i Karlstad 2010 – 2011 – Dan Åkerlund Internetfonden – Karlstad kommun, Barn- och ungdom – Karlstads universitet – Åbo akademi

http://klassbloggaran.se

1

Innehåll

1. Inledning ..............................................................................................................................................2

Sociala medier .....................................................................................................................................2

Sociala medier i klassrummet ............................................................................................................ 3

Rapporten ........................................................................................................................................... 3

2. Mål och syfte ...................................................................................................................................... 5

Forskning och utveckling ................................................................................................................... 6

3. Projektbeskrivning ............................................................................................................................. 7

4. Leverabler ........................................................................................................................................... 9

5. Resultat ............................................................................................................................................... 9

De praktiska erfarenheterna.............................................................................................................. 9

Spin-Off .............................................................................................................................................. 13

Spridning på konferenser och i massmedier ................................................................................... 14

Preliminära forskningsresultat ......................................................................................................... 15

6. Utvärdering och analys ..................................................................................................................... 15

a. Utvärdering av resultat ................................................................................................................. 15

b. Förslag på förbättringar ................................................................................................................ 17

Fem konkreta tips för dig som funderar på att pröva något i denna rapport: .......................... 18

7. Framtida arbeten .............................................................................................................................. 20

© Dan Åkerlund 2012

Denna rapport är skyddat av lagen om upphovsrätt.

Den är dock möjlig att ladda ner detta verk från http://publicering.se och från klassbloggarna.se - under Creative Commons

Spridning är tillåten i utskriven eller digital form om information om licens och upphovsman finns med.

Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Sverige licens.

Licensen finns tillgänglig på webbplatsen

http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/deed.sv



2

1. INLEDNING

Datorer har funnits i skolan sedan 80-talet. Redan i mitten av 90-talet var nästan alla skolor i

Sverige uppkopplade till Internet. Idag använder nästan alla barn och ungdomar datorer på

fritiden för att kommunicera, för att spela online med andra på nätet och för att hålla sig

informerade om vad kompisar och släktingar gör. Nästan alla lärare har idag också en relation till

sociala medier i form av exempelvis YouTube, chat, Facebook, Wikipedia eller Skype. Trots detta

är bruket av sociala medier som bloggar eller Skype relativt sällsynta i Svenska skolor.

Projektet som beskrivs i den här rapporten hade till syfte att undersöka och utveckla olika

pedagogiska modeller som hämtat sin inspiration från det vi i dagligt tal kallar för just sociala

medier. Projektet startade våren 2010 och det praktiska arbetet påbörjades sedan ute i klasserna i

några fyror i Karlstad samma höst. Både jag som projektledare och de lärare som ingått i projektet

har lärt oss mycket och projekten utvecklas nu av lärarna själva och har dessutom fått spridning.

SOCIALA MEDIER

Här inledningsvis är det på sin plats med en definition av det jag menar med sociala medier. Om

man först börjar med begreppet medier så menar jag att det skulle kunna definieras som alla de

ickebiologiska eller verktygsbundna sätt vi kommunicerar på. Begreppet medier blir således

mycket större än begreppet massmedier; medier kan sägas vara allt från telefoner och OH-

projektorer till tevestationer och rikstäckande tidningar och omfattar på så sätt både tekniken

och innehållet. Min definition av sociala medier bygger givetvis på denna definition och jag menar

att det dels är tekniska verktyg för publicering eller kommunikation och dels att det förutsätter

social interaktion där information av olika slag kombineras och produceras, och att innehållet

dessutom är social betingat; ingen får således betalt för att producera det. En blogg är till

exempel både själva publiceringsverktyget, det socialt drivna innehållet och möjligheterna att

kommentera. Sociala medier har således alltid dessa tre ben och det kan ibland bli rätt

förvirrande, inte minst eftersom publiceringsverktyget eller bloggverktyget givetvis går att

använda för andra mindre socialt drivna ändamål som reklamsidor för restauranger,

instruktionsböcker till gräsklippare eller för modebloggar där klädföretag lånar det ideella

konceptet i marknadsföringssyfte. Att universitetsrektorn bloggar eller att studenter får betalt

för att bloggar, utan att det ens finns möjlighet att kommentera innehållet, menar jag inte utifrån

denna definition skall kallas för sociala medier. Om vi nu, som vi skall se här nedan, använder

sociala medier i skolan som exempelvis en typ av skoltidning, så kanske inte riktigt allt innehåll är

socialt drivet, men verktygen är de samma och social interaktion är trots allt mycket viktiga

element här – så jag har ändå valt det uttrycket.

Sociala medier bygger således på någon form av interaktion mellan producent och mottagare,

funktioner som nästan alla bloggar eller YouTube med sina kommentarsfunktioner har, som

Facebook med sitt ständiga sociala brus av skvaller och chatter eller som Wikipedia där alla kan

medverka med sina kunskaper inom sina specialområden. Drivkrafterna hos de här producenterna

är säkert många och man skall nog inte överdriva skillnaderna i motivation mellan att producera

för nätet och att producera information i andra sammanhang – det är bara så oändligt många fler

möjligheter och uttryckssätt idag. Det handlar givetvis om identitetsbyggande hos

producenterna, att vilja umgås och att tillsammans eller enskilt vill kunna påverka andra

människor genom att skapa medietexter. Hur processen och texterna ser ut är således både en

fråga om teknik och något som närmast kan jämföras med en kultur, eftersom det finns en mängd



3

mer eller mindre tydliga regler för vad som kan förekomma i detta umgänge och hur detta

umgänge skall gå till. Dessutom, som i alla kulturer så förekommer det också subkulturer, vilket

både gör det mer spännande och ibland mer komplicerat. Vad man får göra och vad som är

vanligt beror på vem man frågar.

Flyttar man in sociala medier i skolan så kolliderar eller i bästa fall sammansmälter två kulturer;

skolans kultur och de sociala mediernas kultur. Ibland kan det bli konfliktfyllt men i de flesta fall

går det mycket bra. Hur denna nya kultur kommer att se ut vet vi ännu mycket lite om men den

kommer säkert att vara mångfasetterad och samtidigt, över tid, spegla en språklig,

kunskapsmässig och social mognadsprogression i de klasser där dessa medier används

kontinuerligt.

SOCIALA MEDIER I KLASSRUMMET

Nej, jag tror inte för ett ögonblick att elevers fritidsaktiviteter på Facebook och på andra sociala

medier skall flytta in i klassrummet – men kanske gärna tvärt om! Med ganska små insatser kan vi

dra nytta av både tekniken och elevers vilja att uttrycka sig och att kommunicera på nätet. Sociala

medier kan givetvis användas i alla skolämnen. Det är ju inte konstigare än att man använder

papper och penna i alla ämnen någon gång. Allt som man lär sig i skolan har dessutom en social

dimension. Många tänker säkert spontant på skrivandet som ett centralt uttryckssätt, några på

att det finns en mängd olika sätt att uttrycka sig på på Internet – exempelvis genom video, ljud

och bildspel. Det vidgade textbegreppet är också en central del av förståelsen av texter idag och

finns både bland de flesta lärare och hos skolverket. När elever skall lära sig att förstå och att

skapa egna texter handlar det om bilder, ljud, musik, video, teater, dans … och om skrivna texter;

uttryckssätt som kan varieras på ett närmast oändligt sätt.

En erfarenhet jag återkommer till på flera ställen i denna rapport är att elevtexter på nätet nära

nog kräver bilder – utan bilder är det nästan omöjligt att berätta om vissa saker och utan bilder vill

nästan ingen ta del av det som berättas. Så en konsekvens av att använda sociala medier i

klassrummet blir att fotograferandet får en ny och viktig roll. Och med fotograferandet förändras

också bildundervisningen, NO- och SO-undervisningen, kanske också hemkunskap, idrott och

slöjd, och givetvis också skrivandet.

RAPPORTEN

I den här rapporten kommer jag att beskriva ett projekt kring användningen av sociala medier i

undervisningen i fyra mellanstadieklasser i och runt Karlstad. Tack vare stöd från Karlstad

kommun, Barn och ungdomsförvaltningen, och inte minst från Internetfonden har detta projekt

både blivit ett utvecklingsprojekt, där främst lärarna arbetat med de praktiska frågorna, och till

ett spännande och ibland överraskande forskningsprojekt.

Jag, Dan Åkerlund, är doktorand i pedagogik vid Åbo Akademi i Vasa i Finland och lärare vid

Karlstads universitet inom lärarutbildningen. Jag har arbetat heltid som universitetslärare sedan

1991, i Kalmar fram till 2002 och sedan dess på Karlstads universitet. Tack vare stöd från bland

annat Internetfonden och den fakultet jag tillhör vid Karlstads universitet har jag haft 80 %

forskning i min tjänst det senaste året. Till det skall läggas en betydande del av min fritid – något

som långt ifrån har varit en plåga!



4

I januari 2009 startade jag mina doktorandstudier och jag är sedan juni 2009 inskriven som

doktorand vid den pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa. Idag, i slutet av 2011, är alla

teoretiska kurser avklarade och merparten av fältarbetet. Nu återstår transkribering, analys och

merparten av avhandlingsskrivandet. Den plan jag har är att jag skall kunna doktorera i pedagogik

våren 2013.

Det forsknings och utvecklingsprojekt som Internetfonden stöttat startade något tidigare, i

augusti 2010 i tre mellanstadieklasser, åk 4. Under senhösten 2010 kom mycket positiva besked

från Internetfonden vilket gjorde det möjligt att utöka frågeställningarna i projektet. Framförallt

fick jag möjlighet att köpa in kameror och olika typer av annan utrustning som gjorde det möjligt

för eleverna att producera egna bilder kring de texter som producerades inom projektets ram.

Under tidig vår blev det uppenbart att det i en av klasserna fanns ett stort motstånd från föräldrar

till att använda sig av sociala medier i undervisningen; något varken undertecknad, rektor eller

lärare hade räknat med. Därför kontaktades en ny skola där två klasslärare för två åk 4-klasser var

mycket intresserade av att snabbt köra igång mer en rivstart. Det här skedde nästan samtidigt

som kamerorna anlände (i början av mars), och de resultat som jag redovisar nedan kommer

således främst från perioden mars till december 2011 och omfattar då arbetet i fyra klasser på tre

skolor i Karlstad – åk 4 och nu i höst åk 5.

Av många anledningar är det viktigt att skydda dem som ingår i själva forskningsprojektet. Det här

beror inte på att projektet har sysslat med behandlar känslig information eller att eleverna på

något sätt utsatts för experiment – allt som gjorts i projektet har prövats tidigare i annan

undervisning. Men för att få ärliga och detaljrika svar från barnen i de intervjuer som gjorts, är det

viktigt att barnens uttalanden inte känns igen av andra, och att barnen litar på det (de kommer ju

att citeras anonymt i den slutgiltiga forskningrapporten /avhandlingen). Det är också viktigt att

påpeka att de klasser som ingått i utvecklingsprojektet visserligen ingår i det underlag som tagits

fram inom ramen för forskningsprojektet, men att inte alla barn finns med och att andra klasser

också studerats. Forskningsprojektet har också etikgranskats av den etiska kommittén vid

Karlstads universitet och de har funnit att projektet ligger väl inom de ramar och bedrivs på ett

sådant sätt att ingen etikprövning vid någon av landets etikprövningsnämnder behöver göras (en

etikgranskning av en lokal etisk kommitté är ett standardförfarande vid all pedagogisk forskning

där barn ingår).

Utanför själva forskningsprojektet (som rör barnens upplevelser av textproduktion för

nätkommunikation och nätpublicering från klassrummet) har projektet inneburit att jag följt ett

skolutvecklingsprojekt där jag också aktivt stött lärarna i deras arbete att utveckla undervisningen

inom detta område. Kopplingen mellan utvecklingsprojektet och forskningsprojektet ligger då i

att om det inte fanns klasser som arbetade med sociala medier inom rimligt avstånd, så får man

helt enkelt starta ett sådant projekt; i detta fall med stöd av Karlstads kommun och efter en tid

också från Internetfonden. Eftersom jag under många år arbetat med just sociala medier i

undervisning i min roll som lärarutbildare vid Karlstads universitet, var detta en fantastisk

möjlighet att på ett djupare plan försöka förstå de utmaningar och möjligheter detta sätt att

arbeta i skolan innebär. Det finns inga etiska problem, som jag ser det, att sprida de erfarenheter

som lärarna kommit fram till i projektet och alla, både lärare, elever och föräldrar, har hela tiden

varit medvetna om att just detta har varit utvecklingsprojektets idé. Lärarna är dessutom, och har

all anledning att vara, mycket stolta över resultaten.



5

2. MÅL OCH SYFTE

Med den extremt snabba utveckling som skett de senaste åren när det gäller olika enkla, billiga

datorer, så är det svårt att tänka sig att inte alla barn i skolan kommer att ha en lättanvänd

internetbaserad dator som sitt främsta redskap och läromedel inom de närmaste fem-tio åren.

Det här öppnar för nya möjligheter, samtidigt som erfarenheterna och de mer vetenskapliga

kunskaperna om hur man kan utveckla undervisningen för denna nya teknik är tämligen bristfällig.

Vi har också sett en närmast explosionsartad utveckling av olika komplexa och ofta rätt

behavioristiskt inspirerade lärplattformar, nätbaserade rapportsystem, samarbetsplattformar

som exempelvis Adobe Connect och av sociala medier. Många lärare känner idag ett mycket stort

behov av fortbildning inom området; kanske inte rent tekniskt, utan framförallt hur denna nya

utveckling av Internet i riktning mot allt med social användning, skall kunna användas för att

stärka lärandet.

Idag pågår en lång rad olika experiment med publicering och nätkommunikation direkt från

klassrummen, runt om i landet. Inte minst är det projektet Webbstjärnan som gjort detta möjligt –

både som teknisk resurs och genom de handböcker och webbaserade läromedel som

producerats. Trots de berömvärda insatser som görs av enskilda lärare och av .SE, sprids

erfarenheterna av dessa försök långsamt, de utvärderas sällan och, inte minst viktigt, vi vet

ganska lite om vilka effekter dessa försök har på lärandet; vilka konsekvenser det får för

elevernas syn på nätkommunikation, vilken roll det spelar för eleverna och deras föräldrar som

medborgare (digital delaktighet) etc.

De socialt drivna medierna som Skype, bloggar, wikier, Facebook, Dela, YouTube, FanFiction-

samhällen, bilddelning etc omfattar nästan alla unga idag och under de senaste åren även större

delen av vuxenvärlden. Det här har drastiskt förändrat inte minst lärares syn på det privata och

offentliga och deras förståelse av varför de unga en gång befann sig på nu hädangångna

Lunarstorm eller på Bilddagboken är nu en helt annan, nu när de själva eller de närmaste

kollegorna bosätter sig på Facebook. Ingen lärare kan idag säga att detta sociala nätverkande

kring information av olika slag inte påverkar lärandet, och att detta kommunicerande många

gånger är upphovet till egen eller andras kunskap. Här finns således en spännande potential om

och när elever kan skriva och visa bilder i bloggar och wikier för föräldrar, kamrater, släktingar,

grannar om vad de gör och lärt sig i skolan eller när de visar upp sig och sina arbeten för

samarbetsskolan man har kontakt med via exempelvis Skype, förändras också deras syn på sitt

eget skolarbete och på sitt lärande. Men hur skall vi förstå detta lärande, hur ser de olika

drivkrafterna ut och hur skiljer sig synen åt mellan olika barn vad gäller de perspektiv de har på

texter de producerar när inte läraren är den främsta mottagaren för arbetet i klassrummet.

Foto och bilder har aldrig haft en viktigare roll för mänsklig kommunikation än idag. Billiga

kameror och den arena att visa sina bilder på som nätet utgör, har förutom människors behov av

att kommunicera i bildform varit de främsta orsakerna till detta. När vi vuxna berättar om något

för andra använder vi allt oftare bilder, i arbetslivet och i privatlivet. Inom naturvetenskap

geografi och exempelvis inom mekanisk industri eller byggindustrin har det varit omöjligt att

kommunicera olika företeelser utan bilder i form av fotografier, teckningar, målningar, kartor eller

ritningar. I reklam används nästan undantagslöst bilder för att förklara att man efter konsumtion

av produkten eller tjänsten kommer att få högre status eller välbefinnande; med ord skulle det

falla platt och i många fall betraktas som lurendrejeri. Genom film, teve och tidningar skapas vår

världsbild i ordets bokstavliga betydelse. Och i det lilla så visas idag det nyfödda barnet upp direkt



6

via Skype, vi delar bilder över Facebook eller så har vi vårt viktigaste album med oss i mobilen för

att kunna visa dem för vänner när vi träffas. Inte sällan är just fotograferandet och bilden som blir

målet för båtutflykten, konserten, skogspromenaden eller studie-/museum-/zoo-besöket.

Att som elev ta en bild i klassrummet och sedan visa den för läraren eller klasskamraterna känns

förmodligen sällan meningsfullt. Men om elevens uppdrag är att berätta om ett experiment eller

ett studiebesök, att visa vilka fågelarter som finns vid fågelbordet, att visa hur man byter däck på

en cykel eller hur långt våren har kommit, för att det sedan skall publiceras på eller visas över

nätet, blir situationen självklart en helt annan. Det blir på riktigt och eleven får berätta för någon

som faktiskt inte redan vet allt det här. Idag vet vi mycket lite om hur barn kan använda egna

bilder i kombination med text i skolarbetet, hur det kan utveckla skrivandet, förståelsen av

lärandet, förståelsen av hur teknik fungerar etc.

Jag ser bildanvändningen i pedagogiska sammanhang på nätet på flera sätt: Att berätta om en

händelse, ett studiebesök, en företeelse eller en utflykt utan bilder, är i vår bildfixerade tid ytterst

krävande. Inte minst för barn underlättar det mycket att just använda bilder för att förklara både

känslomässiga och mer konkreta företeelser. Omvänt blir det mycket lättare för mottagare av

barns skrivna texter att förstå vad avsändaren menat, vilket givetvis även den som skriver om

företeelsen är medveten om; mottagare i detta sammanhang är givetvis både vuxna och andra

elever. Men själva fotograferandet får också en pedagogisk betydelse i sig. Avsikten med

utflykten till skogen blir att samla bilder (på skalbaggar, höstlöv, fåglar, blommor, myror eller

maskar) för att just kunna visa det på nätet. När man besöker länsmuseet fotograferar man och

får på köpet ett eget läromedel kring olika tidsperioder, redskap och teknikutveckling. Har man

en bild på en skalbagge, blomma eller fågel, måste man ju också kunna berätta vilken art det är

och yxan, sållet, harven eller sländan heter också säkert något speciellt som man också måste få

med sig. Från studiebesöket hos cykelreparatören finns bilder på massor av smådelar på en cykel

som alla har ett namn. Genom bilderna blir berättandet på riktigt och berättelserna oerhört mer

intressanta för bloggens eller wikins läsare.

FORSKNING OCH UTVECKLING

Jag hoppas genom det projektet som nu snart slutförts ute i skolorna och med stöd i de senaste

årens utveckling av teori kring exempelvis multimodalitet, variationsteori och

kognitionsforskning, kunna ge viktiga ledtrådar till förståelsen av lärandet i det nya sociala

landskapet på nätet. Med stödet från Internetfonden kunde jag studera hur foto och sociala

medier även kan användas i undervisning som rör naturvetenskap och teknik. Dessutom har jag

kunnat dokumentera och beskriva konkreta exempel på hur det här inte bara blir något som

kommer som många idag ser som ytterligare en börda på redan arbetstyngda lärare, utan tvärt

om något som skapar nya spännande, intressanta och mer effektiva former för lärandet, utan

högre arbetsbelastning.

De tre viktigaste målen i ansökningen var:

Att undersöka och utveckla pedagogiska former kring användandet av barns egna bilder och foton tillsammans med skriven text, som en del av en mycket viktig kommunikativ kompetens på nätet i direktkommunikation och publicering, då i flera ämnen och i fler former än vad som kommer att vara möjligt utan ett stöd från Internetfonden



7

Att samla in erfarenheter från dels de lärare som ingår i det här projektet, men även i de kurser jag håller för yrkesverksamma lärare på Karlstads universitet och sammanställa detta till en skrift (.se Internetguide) som både beskriver teori och syftet med skolarbetet/undervisningsformen och hur man kan gå till väga (inklusive mycket konkreta förklaringar och bilder – blogg, wiki, Skype, e-postlistor, Googledocs etc) – ca 10 exempel hur man kommer igång.

Att genom observationer och intervjuer undersöka hur barn med olika förutsättningar, temperament, social förmåga, språkbakgrund etc uppfattar skolarbetet när målet för arbetet är publicering eller kommunikation på nätet. Att undersöka hur exempelvis intresset för bilder, naturvetenskap och teknik påverkas av möjligheterna att på ett mer avancerat sätt kunna använda egna bilder i sin textproduktion (än om man använder sin mobilkamera)

Glädjande nog anser jag att jag kunnat uppfylla stora delar av dessa ambitioner. Samtidigt väcks ännu fler frågor och arbetet med att sammanställa och utvärdera resultaten från detta fältarbete är långt ifrån klart.

3. PROJEKTBESKRIVNING

Projektet kan sägas bygga på fyra ben:

Teknisk utrustning som ännu inte är så vanlig ute i klassrummen (bland annat

digitalkameror av lite mer avancerat slag och teknik som jag genom att förhandla ner

priset på digitalkamerorna kunde komplettera klassrummen med),

Klassbloggar som bygger på Wordpress och Skype som direktkommunikationsredskap

Ett antal praktiker kring foto, bloggar och direktkommunikation över Internet, praktiker

som redan idag praktiseras på olika platser runt om i Sverige men som är nya för de lärare

som ingår i projektet, som här implementeras i olika ämnen.

Ett antal teorier kring lärandet och tankar kring hur foto och sociala medier utifrån dessa

teorier kan stärka lärandet

I de fyra klasser som projektet landade i under mars 2011, hade varje klass tillgång till fem resp sju

kameror (två klasser på samma skola delade på tio kameror – Varje klass hade dessutom tillgång

till två USB-kamera-luppar och två USB-kamera-försedda mikroskop - genom Internetfondens

försorg). Två av klasserna hade redan från början fast monterade projektorer i klassrummen och

fast monterade aktiva högtalare; de två klasserna som kom in sent i projektet fick (inom

budgeten för projektet) möjlighet att få sina klassrum kompletterade med 47" platt-

teveapparater och aktiva högtalare. Över projektordukarna och teveapparaterna monterades

också webbkameror för att på detta sätt göra det möjligt att kunna koppla samman klassrum via

Skype (och för att blickriktningarna skulle stämma). Klassrummen har också kompletterats med

trådlösa mikrofoner som då skall kunna användas vis Skype-möten, något som verkar lovande

men som ännu inte kunnat testas i praktiken1. Också inom budget har klassrummen kunnat få

1 De datorer som klasserna har använder operativsystemet Windows XP, trots att datorerna är nya. Dessvärre finns inga drivrutiner till mikrofoningången installerade på dessa datorer, så vi har enbart kunnat använda den inbyggda mikrofonen.



8

några fler skarvsladdar och golvlister för elkablar (för att undvika snubbelrisker kring lärarens

plats i klassrummet), några enkla webbkameror för ett projekt kring fågelholkar med

webbkameror (ett försenat men nu pågående projekt som följs upp under våren), någon dator

har fått USB-ljudkort etc.

I två av klasserna valde lärarna att använda klassbloggen just som en blogg där eleverna varje

vecka beskrev de viktigaste händelserna under den gångna veckan – i skriven text och i bild

(barnens egna fotografier). I en av klasserna har man använt Wordpressverktyget mer som en

wiki och här har artiklar skrivits inom olika teman. Startsidan/bloggsidan har här använts för

viktiga händelser och uppdaterats någon eller några gånger i månaden. I den sista klassen har

aktiviteten på bloggen varit lägre (av olika orsaker som inte haft med projektet att göra).

Med hjälp av Skype har klassrummen inom projektet kunnat kopplas samman (eleverna har pratat

med varandra) och man har också kunnat prata med skolbarn i andra länder. Dels har eleverna i

en av klasserna haft kontakt med Svenska skolan i Riyadh (Saudi Arabien) under våren 2011, dels

har två av klasserna haft Skypemöten med en skola i nordöstra Tanzania.

Ett stort antal tekniker och pedagogiska idéer har testats under projektet. Att skolorna har använt

sig av verktygen på olika sätt har självklart bidragit till bredare erfarenheter, samtidigt som långt

ifrån alla idéer som prövats kunnat utvärderas fullt ut. Exempel på olika tekniker som varit lyckade

är RSS-flöden från varandras bloggar, att integrera Google calendar i bloggarna och att skydda

bloggarna från Spam genom olika varianter av captcha-tillägg. Att de inköpta kamerorna hade

minneskort har fungerat mycket bra och visat sig vara något som eleverna behärskar. Rutiner för

batteriladdning (kamerabatterier) har utvecklats på liknande sätt i varje klass. De fotoakvarier

som byggdes under våren har använts under exkursioner och på det här sättet har eleverna

kunnat ta bra bilder av småkryp.

Alla elever har haft egen inloggning på klassbloggen och kunnat skriva och lägga in bilder helt på

egen hand i artiklar. När läraren tittat över texten – oftast tillsammans med de elever som skrivit

texten – har läraren sedan publicerat texterna, antingen på startsidan eller som texter i de mer

hierarkiska rullgardinsmenyerna. Ingen av lärarna hade någon tidigare erfarenhet av

nätpublicering (utanför Facebook), men alla menade att det var tämligen enkelt att sätta sig in i

grunderna. Däremot är Wordpress tämligen komplext med alla de möjligheter som står till buds

och vissa uppdateringar under året har ställt till problem.

Några av de tekniker som prövades var att lägga till gilla-knappar under artiklarna för Facebook

och Twitter. Det var ytterst få som använde dessa knappar (betydligt färre än antalet

kommentarer) och efter en av uppdateringarna av Wordpress uppstod problem som gjorde att

funktionen måste tas bort.

När två av klasserna inledde sina kontakter med skolan i Tanzania lades också en

översättningsknapp till på sidan. Det här har visat sig vara mycket uppskattat och vi får se under

våren hur klassen i Tanzania kan ta del av det barnen i Sverige skriver – och vise versa – se nedan

under Resultat.

Det fjärde benet beskrivs nog bäst i termer av preliminära resultat. Även här hänvisas till Resultat

nedan.



9

4. LEVERABLER

I min ansökan menade jag att det vore lämpligt att samla en del av de erfarenheter som idag finns

kring sociala medier i undervisning och lärande i ett häfte eller en mindre bok. Bakom mitt förslag

ligger en vetskap om att det kanske inte finns ett direkt motstånd mot detta sätt att arbeta i

skolan, men att en både praktisk och mer pedagogisk osäkerhet kring vad det här innebär indirekt

skapar detta motstånd. Det jag menar saknas är en ganska handgriplig handbok som kan hjälpa

lärare som vill pröva på detta sätt att arbeta.

I augusti levererade jag manus till det som jag uppfattar som kanske hälften eller två tredjedelar

av den färdiga bokens omfång. Överenskommelsen då var att jag skulle få respons på innehållet

för att kunna skriva vidare och en dialog kring detta har förts under hösten. Planen är nu att jag

skall kunna leverera ett färdigt manus i början av 2012. Arbetsnamnet på boken/häftet är: Sociala

medier i undervisning och lärande – en handbok för lärare.

5. RESULTAT

De resultat som kommit fram genom projektet kan kanske indelas i fem delar:

Manus till en skrift

Praktiska erfarenheter som ett fortsatt arbete med sociala medier i undervisning och

lärande kan bygga på

Spin-Off

Spridning av preliminära forskningsresultat och erfarenheter på konferenser och i

massmedier

Preliminära forskningsresultat

Möjligheterna kring manuset redovisas under rubriken Leverabler ovan.

DE PRAKTISKA ERFARENHETERNA

Barns egna foton stimulerar skrivandet – om det finns en mottagare utanför klassrummet. Det

kanske tydligaste direkta resultatet som kommit fram under de senaste nio månaderna (tack vare

stöd från Internetfonden) är vilken betydelse elevernas egna fotografier haft för utvecklingen av

klassbloggarna och därigenom också elevernas kommunikativa kompetenser, där givetvis även

skrivandet ingår. Att det till att börja med fanns ett inslag av nyhetens behag i användandet av

kamerorna är kanske självklart, men det gäller givetvis för en rad olika situationer i skolan och är

många gånger en pedagogisk finess och en medveten motivationshöjare (första gången man får

använda provrör i kemin, när man introducerar mikroskop i biologin eller när man gör labben med

järnfilspån i fysiken).

Men den kreativitet och den entusiasm som uppträdde första gången när kamerorna användes i

klasserna har också fortsatt. Framförallt har fotograferandet under lektioner, raster, studiebesök,

exkursioner och vid olika kulturella evenemang fått en mening det inte haft förut (eleverna har ju

redan kameror i sina mobiler). Här tar man nu bilder som skall visas på bloggen, det blir viktigt och



10

på riktigt och det krävs en skriven text till bilderna – det vet barnen. Att ta bilder och sedan gå

hem till klassrummet för att visa upp dem för klasskamrater och den lärare som hela tiden följt

klassen, kan visserligen ge kunskaper och erfarenheter av bildskapande (och om hur man själv ser

ut på bild i de fall man förekommer på bilden) men sällan ges en annan mening. På bloggen finns

en mottagare, någon som man vill visa vad man varit med om. Eleverna vet också att det är

bilderna som kommer att locka andra att besöka bloggen, vilket nu också visar sig i de

kommentarer som klasserna får.

Elevernas mobilkameror kan visserligen många gånger ta riktigt bra bilder, men i praktiken är det

nästan omöjligt att föra över dessa bilder till exempelvis en klassblogg. De tekniska kunskaper

som krävs för att kunna hantera alla de många olika varianter av överföringsmetoder som finns

via blåtand, kablar och över diverse överföringssystem på nätet finns inte och framförallt finns

inte den tiden att hjälpa en enskild elev med detta. Vid några få tillfällen har eleverna själva,

hemifrån, lagt in bilder de tagit med egna kameror och med mobilkameror, men det här utgör

undantagen. Inte vid något tillfälle har bilder från elevernas mobilkameror kunnat läggas in på

klassbloggarna, trots otaliga försök med sladdar och minneskortläsare.

Med de kameror som inköpts till projektet skapades inte bara en hållbar teknisk lösning för

bildhanteringen utan också möjlighet att ta riktigt bra bilder på nära håll, bilder på längre avstånd

av exempelvis fåglar, panoramabilder och bilder där man enkelt kan fotografera en enskild person

eller en grupp utan att man behöver förflytta sig. Det här i sin tur skapar dels nya möjligheter att

skapa bilder på ett helt nytt sätt och nya möjligheter att analysera det som finns runt omkring och

att kommunicera det man kommer fram till. På samma sätt som exempelvis succén med

Facebook inte kan förklaras bara genom möjligheten att kunna visa bilder, men att detta givetvis

är en mycket viktig bidragande orsak, menar jag att kamerorna, bloggen, lusten att berätta och

att kommunicera hör samman och att dessa olika ben är nödvändiga om man arbetar med sociala

medier i undervisningen.

På ett mycket konkret plan har klassbloggarna visat sig fungera som en viktig och positiv kanal till

föräldrarna. Antalet kommentarer från föräldrarna efter varje nytt inlägg ökar från vecka till vecka

och både elever och lärare vittnar om hur föräldrar tycker att elevernas beskrivning av

skolvardagen stärker kopplingen mellan hem och skola. Här har inte minst bildernas betydelse

understrukits och i kommentarerna står det inte sällan att det syns hur kul de haft eller att de

arbeten som återges också är fina.

Bloggen blir på riktigt och ett skyltfönster som eleverna och lärarna delar ansvaret för och som

båda parter menar att man vill vara stolt över. Det innebär samtidigt en tidslinje och en möjlighet

att summera och repetera det man gjort tidigare. Att gå tillbaka några veckor i tidslinjen eller ett

halvår, innebär att man möter sig själv igen och kan se en utveckling som i nästan alla situationer

jag mött har stärkt självkänslan. Jag skrev bra då och det blev fina bilder, men när jag skriver och

fotograferar idag blir det ännu bättre. Tänk att det där gjorde vi i september i matten och det tyckte

jag var knepigt då – nu är det ju en baggis.

Möjligheten för elever att fotografera, tillsammans med exempelvis en blogg där elever kan dela

med sig av bilder, kunskaper och erfarenheter, är något som jag menar har stor potential och är

en av de främsta erfarenheter som projektet skapat. För undertecknad återstår ett stort arbete

med analys av intervjuer och att koppla erfarenheter och mer teoretiska resonemang till

varandra. För skolorna och för de lärare som arbetat i projektet har bara detta utvecklingsarbete



11

börjat. Att utveckla nytt tänkande kring motivation och mål är något som alla lärare sysslar med

och nu har redskapen blivit fler och lite annorlunda.

Att koppla samman klassrum. Tekniken att koppla samman klassrum med hjälp av Skype har

testats ett antal gånger under detta projekt – men mycket gott resultat. Att exempelvis koppla

samman ett klassrum i en fattig public school i Bagamoyo i nordöstra Tanzania med ett klassrum i

Karlstad visade sig vara betydligt enklare än vad någon av oss tänkt oss; detta trots att tekniken i

Bagamoyo bara bestod av en laptop, ett mobilt modem och en webbkamera. Att prata engelska

var självklart en utmaning för eleverna på båda håll, men även det fungerade över förväntan,

ibland med lite hjälp av lärarna på båda håll (de går ju trots allt bara i årskurs fem). Det är svårt att

tänka sig att inte alla inblandade i detta första samtal mellan tre klasser i Tanzania och i Karlstad

för all framtid kommer att minnas detta tillfälle under resten av sina liv. Det här projektet kommer

att fortsätta och utvecklas och har alla möjligheter att inte bara skapa nya kontakter och

kunskaper i engelska, om varandras länder och sätt att leva, utan också en helt ny förståelse av

den nya tid vi nu lever i där avstånd och gränser inte längre har samma betydelse som tidigare.

Skype har utvecklats mycket de senaste åren och det är nu möjligt att utan störande ekon höra

varandra i högtalare och prata i normal samtalston mellan två klassrum. Samtidigt kan man nu

dela skärm och exempelvis visa varandra högupplösta bilder under tiden man pratar (och

därigenom också dela exempelvis en PowerPoint). Detta tillsammans med den snabba

utbyggnaden av infrastrukturen, som i exemplet ovan med nya fiberkablar till Östafrika, skapar

het nya möjligheter att samarbeta över nätet, mellan klasser eller mellan enskilda eller grupper av

elever.

Vid något tillfälle har även klasserna i projektet kopplat ihop klassrummen med hjälp av Skype så

att man kunnat sjunga tillsammans. Idag är datorer och uppkopplingen så snabb att detta är

möjligt utan den fördröjning som alltid finns där vid den här typen av kommunikation inte blir

störande; den upplevs som samtidig.

De problem som ändå uppenbarat sig under projektet handlar mer om logistik. Hur hittar en

enskild lärare en klass och en lärare att samarbeta med? Hur bestämmer man tid för träffar och

vad skall man prata om? Ibland kan det säkert också handla om en osäkerhet när man första

gången skall ringa upp eller ta kontakt med en lärare via Skype eller telefon för första gången.

Företaget Skype har startat ett projekt som heter Skype in the classroom. Det är rätt uppenbart

att denna webbplats haft ett gott syfte, men att det inte skapats tillsammans med lärare utifrån

lärares behov; snyggt men tämligen oanvändbar. För en mellanstadielärare som skulle vilja ha ett

samarbete med en annan klass i Sverige eller i något land där barnen lär sig engelska och hunnit

lika långt som barnen i Sverige inom detta område så är denna webbplats omöjlig att använda.2

Men eftersom lärarna jag arbetat med i projektet anser att dessa Skype-möten har en mycket stor

pedagogisk potential och att Skype-mötena fungerat mycket bra tekniskt kanske det också är

viktigt att nu fundera över hur de mer logistiska arbetet kan utformas och utvecklas.

En dator per elev. Att som lärare arbeta med enbart ett fåtal datorer i klassrummet innebär att

man får köra två lektioner samtidigt. I två av de klasser jag studerat har det funnits sex datorer för

20 – 25 elever, i två av klasserna har man kunnat arbeta med en dator per elev under ca en

2 Om någon person som behärskar PHP och MySQL skulle vara intresserad så har jag förslag på hur en sådan här sajt

skulle kunna organiseras!



12

halvdag i veckan och resten av tiden med ca fem datorer på 20 – 25 elever. Det är ingen tvekan

om att det senare är att föredra. De timmar klassen har datorerna till hands kan man ha

gemensamma genomgångar kring hur man arbetar med olika system, man kan ha gemensamma

uppgifter som skall lösas och alla typer av konflikter kring användningen har försvunnit här. Bara

att lära sig de fyra olika individuella lösenorden (för nätverket, för Unikum, för e-posten och för

bloggen) är närmast oöverstigligt om man inte får regelbundna rutiner där alla gör samma sak

samtidigt.

De datorer eleverna har tillgång till i Karlstad är låsta för all användning om inte någon elev eller

lärare är inloggad på dem (jag har exempelvis inte kunnat använda dessa datorer). Det här gör att

mycket av den första tidens användning kretsar kring just användarnamn, lösenord (inte minst

bortglömda d:o) var filer skall sparas, hur man skickar filer mellan datorer, ännu mera lösenord för

e-post och bloggar och vilka typer av programvaror som skall används för olika uppgifter.

Jag måste medge att jag trodde det skulle vara möjligt att arbeta pedagogiskt med en betydligt

mindre andel datorer; exempelvis en dator på fyra elever. Det här visade sig dock vara lättare sagt

än gjort. De lärare som deltagit i projektet menar trots allt att det är bättre med en dator på fyra

än det som fortfarande är standard i Karlstad, alltså bara en dator i klassen plus lärardator. Men

att någon gång i veckan få låna in en klassuppsättning av datorer är i vart fall ett första steg och

något som också gjort att de få datorer som ändå alltid varit kvar i klassrummet samtidigt använts

på ett mer effektivt sätt.

Lärare som prövat att arbeta med att låta barnen i första klass använda datorer när barnen lär sig

att läsa och skriva, menar att det ibland kan vara en fördel att två elever delar en dator, eftersom

själva samarbetet också innebär en pedagogiks vinst. Det finns också en hel del forskning som

stödjer tanken kring samarbete som en viktig pedagogisk grund i exempelvis skrivträning, så det

skulle självklart vara förvånande om detta inte skulle gälla även om man använder datorer. Frågan

är kanske snarare om tekniken att låta flera elever skriva i samma dokument på var sina datorer,

samtidigt, ännu inte är riktigt prövat och utvärderat (exempelvis genom Google-Docs)? Flera

försök med att använda talsyntes i samband med grundläggande skrivträning (bokstäver och ord

läses då upp automatiskt när barnen skriver) har också visat sig fungera väl, även om dessa försök

ännu inte utvärderats av forskare. Även här kan man se problem med den akustiska miljön i ett

klassrum om denna feedback skall ske genom högtalare och inte genom enskilda elevers hörlurar.

Med en dator per elev kommer också förutsättningarna för att undervisningen skall kunna

förändras radikalt. Det här kommer knappast att ske automatiskt och kunskaperna och intresset

bland lärarna att använda datorer i undervisningen är högst skiftande. Men det finns säkert ingen

annan väg än att införa just en dator per elev. Alla tidigare satsningar som gjorts på

lärarutbildning inom området har förvisso lett till att många blivit mycket duktiga på både

hårdvara och mjukvara och i några fall har detta kunnande också lett till en förändrad

undervisning. Men alla lärare har inte varit med och den pedagogiska diskussionen har på många

håll helt uteblivit. En av de viktigaste orsakerna till att vi människor lär oss saker är att det finns

andra runt os – som liknar oss själva – som har lärt sig något som vi tror att vi kan ha nytta av; det

här gäller givetvis både lärare och elever. När alla elever har datorer går det inte att undvika en

pedagogisk diskussion i lärarrummet och då är det också viktigt att dessa diskussioner sker på en

vetenskaplig grund och att man hittar vägar för erfarenhetsutbyte – kanske genom sociala

medier?



13

Elever är försiktiga – prylarna håller: Alla kameror, mikroskop och nästan alla datorer är helt

intakta efter nu mer än en och en halv termin. Alla minneskort och batterier finns kvar. Det man

kan se är att kostnaderna för slitage på utrustning knappast behöver vara hög. Att få kamerorna

att överleva några år ser jag inte som något problem.

Wordpress är lätt att komma igång med – komplext och svårt att veta vad man kan göra med

systemet om man saknar erfarenheter och/eller kontakt med kollegor med erfarenheter. Här

måste man hitta nya sätt att både sprida teknisk kunskap och erfarenhet bland de lärare som

ansvarar för driften av dessa system. – se nedan under spin-off.

Datorer är billiga men underhåll och support är dyrt: De system som idag finns för underhåll av

datorer inom kommunala skolor är mycket dyrbara och dessvärre inte alltid så effektiva.

Kostnaden per dator och år ligger idag på över 10.000:- i många kommuner, däribland Karlstad

(något lägre för elevdatorerna på gymnasiet i Karlstad). Det operativsystem man använder är

fortfarande inte sällan XP, vilket gör att många funktioner som exempelvis minneskortläsare,

drivrutiner till USB-kameror för mikroskop, mikrofoningångar för extern mikrofon etc inte

fungerar på nyare datorer; så exempelvis på datorerna i de klassrum jag arbetat i. Det finns ingen

anledning att ifrågasätta kostnaderna för underhåll och infrastruktur och jag har stor förståelse

för att exempelvis ett OS-byte kan medföra att system och programvaror som alla anställda vant

sig vid skulle kunna sluta att fungera, och att man därför drar sig för ett byte. De lärare som

deltagit i projektet har dock kunnat installera programvaror själva på sina datorer (som Skype och

ScreenHunter) vilket underlättat. Om man i framtiden skall kunna utveckla denna verksamhet

måste därför billigare och mer effektiva lösningar tas fram. Kanske är tablet-datorer (iPad eller

Android) en möjlig lösning den dagen då de utrustats med kompetenta webbläsare; idag är det

exempelvis ibland omöjligt att se YouTube-filmer inne på webbsidor eller att använda Google-

docs på ett vettigt sätt på de här datorerna. Att använda externa svenska tangentbord är också

ett problem på många av dessa datorer. Med dessa enklare datorer kommer dock möjligheten att

minska på underhåll och support, så även om priset är detsamma som för en laptop med

hårddisk, så bör rimligen årskostnaden ändå bli mycket lägre. (Kostnaderna för infrastruktur i

form av exempelvis trådlöst nätverk eller ett utökat antal laddningsplatser/vägguttag etc kommer

givetvis alltid att finnas där.)

SPIN-OFF

På den skola där det blev två klasser som arbetade med klassbloggar uppstod en

diskussion i lärarrummet kring olika pedagogiska och tekniska lösningar kring bloggandet

och fotograferandet. Det här ledde snabbt till att fler lärare ville starta en klassblogg och

under hösten har ytterligare sex bloggar startats och fyra av dem har varit aktiva under

hela hösten. Ytterligare en blogg har tillkommit på en annan skola i Karlstad

Samarbetsskolorna i Delhi, Riyadh och i Tanzania har nu också egna skolbloggar som en

följd av projektet och Svenska skolan i Addis Abeba kommer också att starta en

klassblogg så snart internetförbindelsen till skolan blir bättre.

Med de erfarenheter som kunnat spridas kring de Skypekontakter som klasserna i

projektet haft, har också fler skolor startat med liknande projekt. En lågstadieklass har nu

kontakt med en klass i samma åldersgrupp på svenska skolan i Delhi och en svenskspråkig



14

klass i Vasa i Finland har inlett ett samarbete med en lågstadieklass på Svenska skolan i

Riyadh.

Skypekontakt med en skola i Tanzania som lett till nya kontakter med University of Dar es

Salaam.

En Facebook-grupp startade i december där lärare knutna till projektet kan diskutera och

utveckla idéer.

Ett samarbete med Filipstad och grundskolorna där har inletts och ett längre

forskningsprojekt (2,5 år) kommer att starta kring kommunens satsning på en dator per

elev.

Ett mycket stort antal kontakter med forskare som studerar angränsande discipliner.

SPRIDNING PÅ KONFERENSER OCH I MASSMEDIER

Under året har projektet presenterats, teoribakgrund och preliminära resultat diskuterats på

följande konferenser:

Didaktikk og teknologi, Lillehammer 7 – 8 februari 2011:

http://konferanser.hil.no/konferanser/didaktikk_og_teknologi/program

Symposium kring ungas skriftpraktiker, Helsingfors universitet, 10 feb

MKV-retreat, Karlstad 22 mars 2010

Regional konferens för länets (nästan) alla folkhögskolelärare, Karlstad 1 apr 2011

Praktiske estetiske skapende Læreprosesser, Larvik 4 – 5 maj 2011:

http://www.hive.no/laereprosesser-konferanse

Den tredje nordiska ämnesdidaktikkonferensen, NOFA 3, Karlstad 11-13 maj 2011:

http://www.kau.se/nofa3

Skriftpraktiker hos barn och unga, Vasa 24 – 27 maj 2011:

http://skriftpraktiker.org

Multimodalitet, sjanger og design Kristiansand 8 – 10 juni 2011:

http://www.uia.no/no/div/konferanser/msd-konferanse

Nordmedia 2011, Akureyri, 11 – 13 aug 2011:

http://english.unak.is/conferences/page/nordmedia_2011

RUC – skolledarkonferens i Sunne, 7 – 8 sept 2011:

http://www.kau.se/ruc

Literacy - en morsmålsdidaktisk utfordring. Tønsberg 2 – 4 november 2011:

http://www.hive.no/tredje-nordiske-morsmaalsdidaktiske-konferanse/category5000.html

Pekplattans pedagogiska potential, Vasa 16 nov 2011

Projektet hat uppmärksammats i följande tidningar och tidskrifter:

Sociala medier i plugget VF 20 maj:

http://www.vf.se/nyheter/karlstad/sociala-medier-i-plugget

Sociala medier i klassrummet – vad händer med lärandet, Magasinet KAU nr 2, 2011:

http://www.intra.kau.se/dokument/upload/C10B945A0c6df18B53vwu14A9F9D/KaU_Maga

sinet_nr2-2011_Web_2.pdf

Det handlar inte bara om teknik, Hallands nyheter 13 sept 2011

http://publicering.se/dokument/hn13sept.pdf

http://konferanser.hil.no/konferanser/didaktikk_og_teknologi/program

http://www.hive.no/laereprosesser-konferanse

http://www.kau.se/nofa3

http://skriftpraktiker.org/

http://www.uia.no/no/div/konferanser/msd-konferanse

http://english.unak.is/conferences/page/nordmedia_2011

http://www.kau.se/ruc

http://www.hive.no/tredje-nordiske-morsmaalsdidaktiske-konferanse/category5000.html

http://www.vf.se/nyheter/karlstad/sociala-medier-i-plugget

http://www.intra.kau.se/dokument/upload/C10B945A0c6df18B53vwu14A9F9D/KaU_Magasinet_nr2-2011_Web_2.pdf

http://www.intra.kau.se/dokument/upload/C10B945A0c6df18B53vwu14A9F9D/KaU_Magasinet_nr2-2011_Web_2.pdf

http://publicering.se/dokument/hn13sept.pdf



15

Bloggen är bra för lärandet, Origo 23 aug:

http://www.lararnasnyheter.se/origo/2011/08/23/bloggen-ar-bra-larandet

Bloggar utvecklar elevernas skrivande, Cela, 24 aug 2011:

http://www.celainfo.se/index.587-1.html

Bilderna ger klassbloggen liv, Lärarnas nyheter 9 okt 2011:

http://www.lararnasnyheter.se/origo/2011/10/09/bilderna-ger-klassbloggen-liv

PRELIMINÄRA FORSKNINGSRESULTAT

Under året har jag producerat några paper som presenterats på några av de konferenser som

finns uppräknade ovan. Dessa två paper sammanfattar bäst dessa preliminära resultet:

Sociala medier och naturvetenskaplig undervisning – NOFA, 3 maj 2011:

http://publicering.se/dokument/nofa3-2011-paper-dan--akerlund.pdf

Elevers foton i sociala medier från klassrummet – Larvik 4 – 5 maj 2011

http://klassbloggarna.se/doc/Dan_Aakerlund_-_Larvik.pdf

6. UTVÄRDERING OCH ANALYS

Först kan man konstatera att utan stödet från Internetfonden hade jag inte hunnit lika långt i min

forskning, inte kunnat ställa de frågor jag nu ställer och inte kunnat få fram många av de

erfarenheter som jag menar att jag nu har. Både den arbetstid jag kunnat avsätta och de medel

jag fått för centrala inköp har inte bara ökat hastigheten i projektet utan också på ett påtagligt

sätt gjort det möjligt att utveckla och fördjupa frågeställningarna när de dykt upp. Jag menar till

och med att utan stödet från Internetfonden hade jag haft bekymmer idag!

A. UTVÄRDERING AV RESULTAT

De klasser jag arbetat i har inte varit speciella på något sätt och de fem lärare som erbjudits att

delta har alla tackat ja utan att på något sätt övertalas. Erbjudandet var från början bara att få

klassrummet utrustat med någon form av skärm eller projektor med högtalare och en dator på

fyra elever. De skulle också få viss support med en del teknik. I gengäld skulle lärarna testa att

använda en klassblogg under något år och att testa Skype som kommunikationsredskap med

andra klasser. De skulle hela tiden behålla kontrollen över när och på vilket sätt dessa verktyg

skulle användas. Genom stödet från Internetfonden kom projektet att omfatta mer utrustning

och några fler moment men inget som någon sett som något hinder eller besvär. Även om jag fått

möjlighet att lära känna mycket trevliga och oerhört duktiga lärare som lärt mig massor, menar

jag att en liknande utveckling skulle kunna ske i nästan alla klasser under liknande förutsättningar.

Vilket värde kan man då sätta på de resultat som redovisas ovan; vad skall man ha dessa

erfarenheter och kunskaper till? Man kan dela upp det i flera delar, exempelvis: Vilken nytta kan vi

ha av att börja använda sociala medier som en del av skolarbetet, vilka nya frågor väcker

resultaten, vad kan man se som en följd av denna utveckling och slutligen, vilka mer konkreta

förslag kan man ge till dem som vill utveckla denna verksamhet? Den sista frågan återkommer jag

till under nästa rubrik nedan och börjar med att mycket kort peka på skolans komplicerade

uppdrag:

http://www.lararnasnyheter.se/origo/2011/08/23/bloggen-ar-bra-larandet

http://www.celainfo.se/index.587-1.html

http://www.lararnasnyheter.se/origo/2011/10/09/bilderna-ger-klassbloggen-liv

http://publicering.se/dokument/nofa3-2011-paper-dan--akerlund.pdf

http://klassbloggarna.se/doc/Dan_Aakerlund_-_Larvik.pdf



16

Skolan skall förbereda våra elever för framtiden, samtidigt som det självklart är mycket svårt att

se hur denna framtid kommer att se ut; i vart fall på några års sikt. Men det kanske ändå är här all

skolutveckling bör ta sin utgångspunkt? Å andra sidan är skolan alltid en konstruktion för ett

samhälle som redan är historia. Ingen trodde på 60-talet att reservoarpennan skulle komma

tillbaka, men vi fick ändå använda dessa ålderdomliga skrivredskap när jag gick i grundskolan. Det

tog dock bara skolan tio år att utrangera räknestickan till förmån för miniräknaren. Dagens skola

använder linjerat papper och blyertspennor och diskuterar hur man skriver brev och vykort på

papper, trots att nästan alla elever har en dator hemma och en mobiltelefon i fickan. Det här skall

på intet sätt ses som kritik och det stämmer heller inte med den anda som jag upplevt i de klasser

jag arbetat i. Men alla lärare slås då och då av att världen förändras fortare än den egna tanken

och att elevers eller studenters ifrågasättande av innehållet i undervisningen faktiskt har relevans.

Ibland försvinner vissa praktiker och visst teoretiskt stoff snabbt och ersätts av annat, ibland tar

det mycket lång tid innan en förändring sker och ibland bör det faktiskt inte finnas ett bäst-före-

datum.

Om framtiden i något avseende blir likt den utveckling vi ser idag är säkert fingersättning på

tangentbord, att kunna redigera bilder och filmer, att kunna publicera multimodala texter på

bloggar och webbsamhällen som Facebook, att hantera direktkommunikationsverktyg som Skype

etc adekvat kunskap. Miniräknaren gjorde inte eleverna duktigare i matte påpekar då någon, så

vad är det som säger att datorerna kommer att göra eleverna bättre på att skriva och att

kommunicera? Men finns det någon väg tillbaka? Idag inser nog ändå alla att räknestickan inte går

att återinföra och att sociala kontakter på nätet och multimodal textproduktion kommer att vara

en del av framtiden; men hur skall det implementeras i skolarbetet och hur skall vi göra för att

dessa nya redskap också leder till nya kunskaper för morgondagens samhälle?

Svarta tavlan blev vita tavlan – men funktionaliteten är densamma och den finns ännu kvar längst

fram i klassrummen till höger när man kommer in i klassrummet. Men med datorernas intåg blir

förändringen betydligt större än så. Utan försök likt de som beskrivs i denna rapport kommer

ingen utveckling att ske i riktning mot en skola som gör våra elever bättre rustade för framtiden.

Men de här försöken måste också utvärderas mot annan forskning och mot andra liknande

försök. De resultat som kommer fram måste kunna spridas och värderas av andra lärare och

forskare.

Vad vet vi nu om nyttan med klassbloggar, Skype och elevers eget fotograferande och vilka frågor

väcker de för framtiden?

Vi vet att bloggen uppskattas av föräldrar, att många barn stimuleras i sitt skrivande av att få

använda bilder och publicera på bloggen, att de uppfattar att bloggen är på riktigt och att man

inte kan skriva vad som helst där. Bloggen innebär en repetition och en återkoppling och

bloggandet går snabbt från att vara en lite tröskel för läraren och eleverna att ta sig över till att

underlättar i kommunikationen med föräldrar, kollegor och skolledning. Man kan se sin

progression och bloggen blir en kollektiv portfolio där alla kan bidra.

Det går lätt att koppla samman två klassrum med hjälp av Skype men vi vet nu att det inte bara är

tidszoner som gör det svårt att planera samarbete mellan klasser och lärare. Skype borde vara ett

av de enklaste sätten att skapa en ny publik för eleverna i en klass och på alla sätt kanske den

minst kontroversiella. Potentialen är stor! Tänk om alla klasser skulle ha en kompisklass i ett annat

land där man också lär sig engelska på ungefär samma nivå som den egna klassen; på högstadiet

kanske tyska, franska eller spanska och att det vore en självklarhet inom



17

hemspråksundervisningen och språkträning i de nordiska språken skulle inte behöva begränsas till

att läsa en novell på danska. Det här menar jag skulle skapa ny mening till språklärandet och

samtidigt både ge kunskaper och nya vänskaper mellan barn i olika länder.

Elevernas egna foton stimulerar inte bara bildtänkandet och kommunicerandet utan också

skrivandet. Fotona inbjuder besökaren till en klassblogg på ett sätt som inga skrivna elevtexter

kan göra; det blir bilderna som skapar intresse och gör det mödan värt att gå till bloggen för att se

vad eleverna åstadkommit. Bilderna berättar och den skrivna texten kompletterar det som inte är

synligt i fotografierna.

Vi vet också att tekniken håller både rent fysiskt och pedagogiskt. Det är inte svårare än att alla

kan lära sig det här på några lektioner och kameror som inte uppfattas som leksaker behandlas

också som något man skall vara rädd om; prylarna håller.

Slutligen måste man konstatera att utvecklingen mot en dator per elev inte längre är Science

Fiction. Av flera skäl är denna utveckling redan på gång i många kommuner; inte minst av

kostnadsskäl och av ekonomiska skäl. Om man läser den senaste läroplanen för grundskolan är

det svårt att förstå hur den skall kunna genomföras utan en rejäl satsning på just de fysiska

apparaterna. Samtidigt kommer det här att innebära ett närmast gigantiskt behov av utbildning

och nytänkande bland lärare. Det är kanske ingen kvalificerad gissning om man här påstår att

behovet av en IT-anpassad läroplan kommer att vara mycket stor om ett par år; många av de IT-

relaterade frågor som idag tas upp i den senaste läroplanen känns redan föråldrade.

B. FÖRSLAG PÅ FÖRBÄTTRINGAR

Lärare måst fortbildas – alla elever kommer om några år ha en egen dator som sitt främsta

läromedel och det kan knappast vara upp till läraren om eleverna skall använda datorer i lärandet

eller ej. Min erfarenhet är att intresset är mycket stort så att få lärare att intressera sig för

fortbildning är säkerligen inget problem. Men att låta lärarna lösa detta utbildningsbehov på sin

fritid går givetvis inte. Eftersom jag är just en sådan fortbildare inser jag också snabbt att det inte

kommer att finnas en kvick-fix där alla lärare skall kunna gå en utbildning på universitetsnivå inom

detta område och så är problemet löst. Orsakerna är flera: Det finns inga färdiga paketlösningar

på de problem som kan uppstå, många av de tekniska frågor som måste ha en lösning kan varken

vila på vetenskaplig eller erfarenhetsmässig grund och det kommer inte att finnas

universitetslärare till en sådan massutbildning. Det här är en process som skolorna och

kommunerna till stor del själva måste organisera och det kommer ibland att bli drastiska

förändringar. IT-pedagoger och ämnesutvecklare kommer däremot att få mycket att göra. Jag

menar däremot att detta utvecklingsarbete bör ske i nära samarbete med ett universitet eller

högskola eftersom kunskaperna kring lärandet och vad som är effektiv och mindre effektiv

undervisning har ökat dramatiskt de senaste åren och att denna kunskap måste spridas och tas

med när den nya skolan med betydligt fler datorer och med mer kommunikation med andra

utanför klassrummet skall växa fram. Det handlar bland annat om formativ bedömning, om

betydelsen av tydliga mål, kunskaper om neurodidaktik och hur hjärnan fungerar och utvecklas,

om nödvändigheten av variation och multimodalitet, om det spatiala och taktila och om

berättandet och om hur bilder och ljud kan hjälpa hjärnan att minnas, om vad som händer när

man ibland är två lärare under samma lektion, och om en mängd andra saker kring hur social

interaktion kan stärka lärandet. Det handlar även om det som visat sig fungera mindre bra men

som fått stanna kvar i skolorna i brist på dålig återkoppling av forskningsresultat. Vissa



18

ämneslärare behöver säkert utveckla specialkunskaper inom sina områden och kanske det också

behövs nyckelpersoner på varje skola som blir lite mer experter på mediala sätt att använda det

skrivna språket, om layout, att fotografera och skapa bilder, att redigera film, ljud och musik, om

problem kring upphovsrätt och juridik kring identitet. Med dessa kunskaper och med nya

kommunikativa och multimodala produktionstekniker där elevers arbete kan följas över nätet, där

samarbete mellan elever kan utvecklas och där information måste värderas på helt nya sätt, kan

sedan lärare tillsammans utveckla en skola för framtiden.

Jag menar att det här går att lösa och att många vägar måste prövas. Självklart skall just de

sociala medierna användas för att sprida erfarenheter och information, men kanske också den

klassiska studiecirkeln kan komma på tal. Man behöver träffas och visa varandra hur man löst

olika praktiska problem och hur man exempelvis använder olika programvaror. Jag har absolut

inget emot att universiteten tar en aktiv del i denna process; universiteten behöver också lära sig

mer om det som har med den praktiska undervisningen att göra och universiteten kan bidra med

kunskaper kring det aktuella forskningsläget. Det finns heller inget som säger att det här arbetet

inte går att examinera och att det kan vara poänggivande. På det här sättet kan också de

erfarenheter som kommer fram bli just beprövad erfarenhet och få spridning. Det viktiga är dock

att detta utvecklingsarbete måste ingå i arbetet som en självklar del av lärarprofessionen och det

måste vara meriterande att ta ansvar för olika delar av denna utveckling där faktiskt alla kan vara

med och påverka utformandet av den framtida skolan.

När alla elever i skolan har en dator måste kostnaderna för administrationen av dessa minskas,

samtidigt som den service som centrala IT-enheter förändrar sina rutiner till att just vara en del av

den pedagogiska utvecklingen. Uppdraget måste vara att stödja lärarna i detta pedagogiska

utvecklingsarbete, samtidigt som det kanske inte är mest effektivt om alla kommuner bygger upp

kunskaper kring allt det som lärare vill utveckla. Här finns stora möjligheter till samarbete och

specialisering samtidigt som den nya kommunikationstekniken underlättar support på distans. Att

lärare skall ha automatisk backup och att de själva skall kunna installera programvaror på sina

datorer anser jag givetvis skall vara en självklarhet.

Idag kan man som universitetsanställd åka till nästan alla universitet i västvärlden och logga in på

det lokala nätverket. Det finns inga tekniska problem med att införa ett sådant system för alla

kommuner i Sverige – kanske till och med i samarbete med universiteten. Om idén med att elever

har datorer också skall vara att de skall kunna använda dem i många situationer måste detta

underlättas. Självklart skall då alla skolor, fritidsgårdar, sporthallar och bibliotek då också vara

uppkopplade och tillgängliga och varför inte också i grannkommunen. Att ställa krav på alla

bussbolag som skjutsar elever att de skall ha trådlöst nät ombord är ju heller inget problem och

knappast någon hög kostnad. I detta sammanhang är det värt att konstatera att exempelvis

McDonalds har haft öppna internetnätverk i många år nu och att detta inte orsakat några

problem. Kanske kan ett helt öppet nätverk vara en lösning som dessutom skulle underlätta

närmast oändliga problem med elevers borttappade användarnamn och lösenord.

SEX KONKRETA TIPS FÖR DIG SOM FUNDERAR PÅ ATT PRÖVA NÅGOT I DENNA RAPPORT:

1. Förhoppningsvis kommer ett häfte att publiceras under våren (Arbetsnamn: Sociala

medier i undervisning och lärande) som fritt kan kopieras och spridas (som producerats

som en del av detta projekt) och här finns då en del tips kring hur man kan skriva

överenskommelser med föräldrar, om lagar, om journalistiskt skrivande och lite annat

matnyttigt kring publiceringsverktyg och om bloggande och Skypande från klassrummet.



19

Du kommer då att hitta denna skrift från webbstjärnans webbplats. (Jag har också skrivit

en bok i ämnet som kom ut för några år sedan som finns i handeln eller kan lånas på

närmaste bibliotek: Publicistiska arbetssätt i skolan.) På Webbstjärnans webbplats hittar

du också mängder med andra tips om hur man kommer igång och du kan gratis få tillgång

till en webbplats för din klass/kurs under ett år om du anmäler dig till en tävling om bästa

skolwebbplats.

2. När du får datorer i klassrummet så får du inte glömma att de måste ha ström. Är det 25

datorer så skall man ha 25 extra uttag placerade på så sätt att det inte blir snubbeltrådar

eller att de skymmer sikten i klassrummet. I välsorterade tillbehörsbutiker för teknik kan

man köpa en typ av platta halvrunda gummi- eller plastlister som man lägger på golvet där

sladdarna kan dras genom. Inte minst till lärardatorn är det nästan nödvändigt med tanke

på olycksriskerna; trafiken runt läraren och dennes arbetsplats är ofta stor och här är

också i regel fler sladdar inkopplade. I denna platta golvlist har man då sladdar till ström,

ljud, webbkamera och projektor. Med hjälp av stora buntband av nylon och

dubbelhäftande tejp eller silvertejp kan du sedan fästa skarvsladdarna på bordsben. Inte

vackert men i regel ganska praktiskt.

3. Se till att du antingen får en stor projektor eller en platt-teve i ditt klassrum; minst 47" för

ett mindre klassrum – alla platt-teveapparater verkar idag gå att koppla samman med

datorer. Fördelen med platt-teveapparaterna är att de är billiga, startar fort, har hög

upplösning och har lång livslängd, att de är ljusstarka och inte har någon fläkt. Nackdelen

är givetvis att bilden är relativt liten. Projektordukar till projektorer är dyra, men det finns

färdigmålade matta vita masonitskivor på närmaste byggmarknad för några hundralappar

(kapas till önskad storlek) som fungerar mycket bra för ändamålet. En halv sådan

masonitskiva (kanske 120 * 120 cm) går i de flesta fall att hänga upp bredvid tavlan i

klassrummet. (Det är rätt obegripligt att alla projektordukar hänger framför vita tavlan så

att den skymmer den.)

4. Över denna platt-teve eller projektorduk sätter man en webbkamera. Tänk också på att

köpa en USB-skarvsladd så att du enkelt kan ansluta den till datorn. Den här kameran

används vid Skypemöten med andra klasser och på det här sättet så tittar eleverna på

varandra. Skaffa en extra mikrofon som placeras där eleverna kan stå när de pratar med

den andra klassen (en datormick för någon hundralapp duger – eller så skaffar man en

trådlös mikrofon). Se också till att du får belysningen i klassrummet att fungera på så sätt

att du inte får en belyst vita-duk eller teve, men att du samtidigt har klassrummet belyst

för att eleverna ska kunna skriva och synas.

5. Se till att klassrummet kompletteras med aktiva högtalare av lite bättre kvalitet. Tänk på

att de här högtalarna skall räcka för att alla i klassen skall höra bra och då räcker inte enkla

datorhögtalare för hemmabruk. Men det finns lite större datohögtalare som kan fungera

eller så kan man ibland koppla in en större så kallad bergsprängare eller en stereo

förstärkare med lösa högtalare. Det är högst troligt att någon förälder till barnen har en

gammal stereo står till ingen nytta i garaget eller så kan man köpa en gammal anläggning

för några hundra på en loppis.

6. Ibland vill man göra något extra med sin blogg eller wiki. Det finns mängder med billiga

webbhotell att hyra in sig på och programvaran för publicering på nätet finns gratis att

tillgå. Om du tycker att det här verkar komplicerat kan ett tips vara att ta hjälp av någon

elev på ett gymnasieprogram som kan ta på sig att bygga upp webbplatsen som ett

examensarbete eller mot en mindre ersättning. Det finns också många lite mer

avancerade webbhotell som har som specialitet att just hjälpa mindre företag och

organisationer att komma igång med exempelvis publiceringsprogrammet Wordpress.



20

När programmet väl är installerat och designen vals och eventuellt korrigerad efter

önskemål, är det inga större problem att själv underhålla webbplatsen.

7. FRAMTIDA ARBETEN

Det är mycket sporrande att få de möjligheter som jag fått genom stödet både från Karlstad

kommun (Barn- och ungdomsförvaltningen) och från Internetfonden. Stödet från Internetfonden

innebar ett erkännande och samtidigt en möjlighet att hålla ett högt tempo och utforska nya

frågeställningar och pedagogiska möjligheter. Det här har i sin tur lett till fortsatt stöd under 2012

från den fakultet jag är anställd vid och till ett forskningsuppdrag i Filipstad över två och ett halvt

år, där jag tillsammans med lärarna skall utveckla praktiker för kommunikativt lärande från

klassrummet och genom olika vetenskapliga metoder följa upp detta arbete.

Självklart kommer jag att följa de klasser jag nu arbetat i även under det kommande året, dock

inte lika intensivt som tidigare. Arbetet med att analysera resultaten från detta arbete kommer

att vara intensivt under våren och några paper kommer också att produceras under denna tid.

Under våren kommer jag att redovisa vissa delar av den teoretiska delen av projektet på

konferensen Designs for Learning 2012 den 25 – 27 april i Köpenhamn -

http://designsforlearning2012.aau.dk/ och planen är också att delta i den europeiska

pedagogkonferensen ECER 2012 i Cádiz i Spanien i mitten av september - http://www.eera-

ecer.eu/ecer/.

Under tidig höst räknar jag med att ha merparten av min avhandling klar. Här startar också

arbetet på allvar i Filipstad med att tillsammans med lärarna där utveckla och följa upp arbetet

med introduktionen med en dator per elev.

Både nu under innevarande läsår och under 2012 – 13 så kommer jag att leda en fortbildningskurs

för yrkesverksamma lärare som heter Sociala medier i undervisning och lärande. Förhoppningsvis

kommer häftet, med samma namn som denna kurs och som producerats under det projekt (och

som presenterats i denna rapport ovan) då att vara klart för distribution och att kunna användas i

denna kurs, tillsammans med andra aktuella skrifter och artiklar.

Våren 2013 hoppas jag att jag skall kunna disputera i pedagogik vid Åbo akademi i Vasa. Då

kommer jag också förhoppningsvis kunna återgå till lärarutbildningen vid Karlstads universitet på

50 % och arbeta med forskningsprojektet i Filipstad på resterande tid.

Jag menar att forskningsprojektet i Filipstad både måste resultera i vetenskapliga resultat och i

populärvetenskap och kurslitteratur. Det är mycket viktigt att nu snabbt sprida de erfarenheter

som kommer fram och underbygga praktikerna med forskning. I vilka former utvecklingsarbetet

och forskningsprojektet kommer att ske och på vilka sätt det kommer att presenteras är givetvis

ännu för tidigt att uttala sig om.

Vi lever i en mycket spännande tid!

-----------------------------

Karlstad i januari 2012

Dan Åkerlund

Documents

Sociala medier i klassrummet - Internetstiftelsen · sociala medier i skolan som exempelvis en typ av skoltidning, så kanske inte riktigt allt innehåll är socialt drivet, men verktygen