SirenenRäddningsverkets tidning

nr 82003

Viktiga planersaknas för 88 riskföretag

Viktiga planersaknas för 88 riskföretagAlltför aktivarökdykarledareifrågasätts

sid 4

Alltför aktivarökdykarledareifrågasätts

sid 4

sid 14sid 14

Sirenen Nr 8 • 20032

Den 12 november fattade riksdagenbeslut om Lag om skydd mot olyck-or och något senare utfärdade rege-

ringen förordningen i anslutning till lagen.

För fyra år sedan fick Harald Dryseliusuppdraget att göra en total översyn av lag-stiftningen för att modernisera den. Detalj-regleringen skulle minska till förmån för enmålstyrd verksamhet med nationella mål.Resultatet har blivit en modern ramlagstift-ning med stora möjligheter till anpassningefter lokala förhållanden.

Alla människor ska ges ”ett tillfredsstäl-lande och likvärdigt skydd mot olyckor”oavsett var i landet man befinner sig.

Lagen om skydd mot olyckor ska enligtförsvarsminister Leni Björklund i riksdags-debatten, bidra till att skapa bättre förut-sättningar för en väl fungerande olyckshan-tering i Sverige.

Individuellt arbetssättDet känns angeläget att också i det härsammanhanget upprepa de framträdandedragen i lagen på det sätt som Leni Björk-lund lyfte fram dem i riksdagen.

Detaljregleringen kommer att minska.Alla kommuner är olika och får genom denya bestämmelserna möjlighet att utifrånsin riskbedömning och sina förutsättningarbedriva arbetet på sitt individuella sätt.

Kommunerna ska utforma sin verksamhetmed utgångspunkt i de nationella målensom brutits ner till lokala verksamhetsmål.Att målen uppnås blir en uppgift att kon-trollera för tillsynsmyndigheterna. Tillsyns-arbetet måste effektiviseras och utvecklaspå alla nivåer, Räddningsverkets, länsstyrel-sernas och kommunernas.

Dags att förebygga på allvarLagen om skydd mot olyckor framhållermycket tydligt vikten av det olycksförebyg-gande arbetet. Det kommer inte längre atträcka med ”läpparnas bekännelse”. Dethandlingsprogram som ska upprättas ock-

så för de förebyggande åtgärderna måstebli en garant för att det i realiteten blir ensatsning på att förhindra olyckor.

Försvarsministern betonade i riksdagsde-batten att denna satsning på olycksförebyg-gande inte får leda till en motsättning till –och försämring av – den operativa verksam-heten. Att den även fortsatt ska hålla högkvalitet kommer de nya olycksundersök-ningarna att medverka till.

Den granskningen kommer att vara oer-hört viktig för att varje kommun på allvarska dra nytta av vunnen erfarenhet. Jag ärövertygad om att analysen kommer att bi-dra till en konstruktiv diskussion om deegna insatserna.

Denna interna kvalitetskontroll ger ocksåviktigt underlag för tekniska och taktiskaförbättringar, liksom nödvändiga anpass-ningar av organisatorisk karaktär. Resulta-tet av undersökningarna kommer också attligga till grund för en kontinuerlig utveck-ling av handlingsprogrammet för det före-byggande arbetet.

Stor förändring på siktJag tror att den nya lagen på sikt mar-kant kommer att förändra dagensräddningstjänst. Den rådande riskbil-den och ambitionen ska styra kom-munens inriktning, med stor hän-syn tagen till de lokala förhållan-dena. Variationerna kan kommaatt bli stora beträffande bådeorganisation och kompetens.

Lagen om skydd mot olyck-or ger dessutom ett starktstöd för kommunerna att vid-ga skyddet till att omfattaockså andra olyckor än brän-der. Andra verksamheterinom kommunen ska enga-geras för en samordning avolycksförebyggande ochskadebegränsande åtgärder.

Vi ser det som naturligt att

räddningstjänsten blir drivande i arbetetmed att få till en samsyn för en tryggareoch säkrare kommun. Här finns verkligenutrymme för initiativ till samverkan medaktörer inom trafiksäkerhet, miljösektoroch folkhälsoarbete. Det ställer stora kravpå många kommunala förvaltningars tjän-stemän och framförallt politiker. Resone-mangen och arbetssättet måste förändras.Administrativa gränser rivas.

Nya kompetenser kan tillföras när de för-sta eleverna från den nya utbildningen iskydd mot olyckor examineras om ett ochett halvt år. Utbildningen har beställts avkommunerna och har fått ett innehåll sommotsvarar den nya lagens krav.

Tydligt enskilt ansvarDet har varit några år av mer eller mindrespänd väntan på den reviderade räddnings-tjänstlagstiftningen, dess inriktning ochtänkta effekter. Det ska till exempel intelängre råda någon som helst tvekan omvem som har ansvaret för till exempelbrandskyddet.

Den enskildes ansvar och skyldigheterför den förebyggande verksamheten ärmycket klart markerade i nya lagen.Den enskilde privatpersonen eller denjuridiska personen har det primära an-

svaret för att skydda liv och egen-dom och för att inte orsaka olyck-or. Enskilda och det offentligaska i samverkan nå det politisktuppsatta målet: att färre ska döi olyckor, färre skadas och min-dre egendom och miljö förstö-ras.

God Jul och Gott Nytt År!

Christina SalomonsonGeneraldirektör,Räddningsverket

Upp till bevis, kommuner

NyheterAktiv rökdykarledare skapar debatt ……………4

Tunnlar klarar inte en lastbilsbrand ……………5

Kulturbyggnader får bättre brandskydd ………6

Försäkringsbolag sätter press på kommuner……7

Hjälparbetare bygger för bättre liv i Angola …8-9

Fys 03: Rätt fystest för jobbet ……………………10

Fys 03: Tre års kamp räddade benet ……………11

Dödsbränder fortsätter öka………………………12

Oljeskyddsförråd stängs …………………………13

Seveso: Kommunerna följer inte lagen………14-15

Seveso: Göteborg har famlat sig fram …………16

Seveso: Gävle har …………………………………17

Lång tillståndskö hotar industrijobb……………18

Test med adventsljusstake ………………………27

UtbildningEffektivare övning med gasol ……………………22

Metodik krävs för att utreda olyckor ……………23

Sirenens räddningsskolaRökdykarkommunikation……………………24-25

Ändringar i vidareutbildningen ………………26

UppslagetNattklubben för blåljusfolket ………………20-21

ErfarenheterSilobränder ………………………………………28

Termostatfel orsakade brand ……………………29

Ordet frittVi ska rädda även egendom ……………………30

Även nya lagen verkningslös ……………………31

Verksamhetsgränser viktigare än människor …32

Insatstider missas ………………………………33

Skärsläckaren bara ett komplement ……………34

Näst sistaNytt om namn, kolumn …………………………39

OmslagsbildenFoto: PER LARSSONPer Ringqvist, brandinspek-tör vid Gästrike räddnings-tjänst, ser till att förbundetstre kommuner lever upp tillSevesolagen. Han har nufått fram planer för rädd-ningsinsatser för samtligatolv riskföretag.

Innehåll

InledarenInledaren

Sirenen Nr 8 • 2003 3DebattDebatt

Äntligen finns det ett riksdagsbe-slut om lagen om skydd motolyckor. Nu går det inte längre

att prata om när utan nu är det dagsatt kavla upp ärmarna och börja infriaalla högt ställda förväntningar. Är lag-stiftningen i själva verket en halvhjär-tad omstöpning av den tidigare rädd-ningstjänstlagen eller finns det ettnytt omvälvande tänkande och nya in-tentioner som på sikt radikalt kom-mer att förändra kommunens arbetemed skydd mot olyckor?

När utredningsarbetet startade titta-de jag på den gamla lagstiftningenoch läste paragraf för paragraf med enlekmans ögon och tyckte inte att denvar speciellt detaljreglerande. Men närorden i lagen sedan kompletteradesmed föreskrifter och allmänna råd ochallt det där som initierade läste mellanraderna insåg jag att stora delar avräddningstjänstverksamheten var in-mutad och att det fanns en tydlig in-struktion om hur verksamheten skulleorganiseras och genomföras.

Möjligheten att tänka nyttNu finns möjligheten att tänka nyttoch stort om kommunens arbete somsyftar till att det ska bli färre som dör,färre som skadas och mindre som för-störs.

Efter att riksdagen fattat sitt beslutom en mindre detaljstyrande lagstift-ning som ska skapa bättre förutsätt-ningar för lokal anpassning ges Rädd-ningsverket utrymme att besluta omföreskrifter inom en rad områden. Attnotera är att det inte är något de skagöra inom alla områden utan får göra,det vill säga om verket uppfattar attdet är nödvändigt och lämpligt för attuppfylla de nationella målen. Det kanresultera i en stor mängd regleringarsom skulle kunna överträffa den tidi-gare regleringsmängden och det utanatt kommunernas förmåga att skapahandlingsplaner, uppföljning, styr-ning och så vidare har prövats!

Åter i regeldjungelnRegeringen har föreskrivit att kom-munen i framtiden ska lägga kraft ochenergi på att förebygga olyckor inomde byggnader och verksamheter därolyckor kan få stora konsekvenser. Detär ingen dum tanke men samtidigt fö-reslår Räddningsverket att verksamhe-ter med mer än tio anställda är mycketfarligare än verksamhet med tre an-ställda och helt plötsligt har vi återi-

gen, enligt min åsikt, hamnat i regel-djungeln som fördunklar det sundatänkandet.

Bibehåller det gamlaRäddningsverket har tagit sig an upp-giften vad gäller råd och stöd men dethar dessvärre mest blivit knastrandeknäckebröd som visserligen är stär-kande, men som knappast är mer änbukfylla som inte ger kraft att bygganytt och bättre, snarare bibehåller detgamla.

Visst behövs råd och stöd, kommu-nerna ska inte behöva uppfinna hjuletpå nytt men för att skapa ny energioch nytänkande behövs kanske bådenya vägar och nya hjul för att rullaframåt. För att hjulen ska vara anpas-sade efter lokala förutsättningar ochförhållanden kan ingen annan änkommunen själv stå för utformningoch anpassning.

Nya samarbetsformer och utveck-

ling har nog aldrig sprungit ur före-skrifter. Efter genomläsning av de all-männa råden ökar inte energin. Av deallmänna råd som jag tagit del av för-svann energikicken väldigt snabbt ochknäckebrödet kom åter på bordet,mättande men också knastrande torrtoch sprött. En oro för att denna regel-flod kommer att konservera arbetetmed skydd mot olyckor är befogad.

Fyrkantigt regleringstänkDet som jag kan sakna i detta föreskri-vande och dessa allmänna råd är ener-gidrycken. Vad är det som ska skapaenergin i kommunen att tänka nytt,stort och vågat? Jag tror att mångakommunföreträdare kommer att antautmaningen att tänka nytt men inte ärdet genom att bli matad av knäcke-mackorna från Räddningsverket.

Det är naturligtvis en grannlagauppgift för Räddningsverket att kun-na stödja uppbyggnads- och tillsyns-arbetet men samtidigt inte hindra lo-kal utveckling. Dessvärre tycker jaginte att verket antagit utmaningenutan hänfallit åt ett fyrkantigt regle-ringstänkande. Som expertmyndighetinom området har berörda på Rädd-ningsverkets inte visat sig vara någrastörre visionärer.

Nu är väl inte det sista ordet skrivetinom detta område så jag ser framemot vederkvickande energidryckerfrån Räddningsverket i fortsättningen.

Anna Svensson

Fotnot: På sidan 7 kommenteras de-battinlägget av enhetschef Mette Lin-dahl.

Namn: Anna SvenssonÅlder: 34Hemort: Mentalt Jämt-land, fysiskt StockholmYrkesbakgrund: För-svarsdepartementet1996-2003, samhälls-vetare som arbetatmestadels med rädd-ningstjänstfrågor.Arbetar från februari2003 på Sektionensocialtjänst, skydd ochsäkerhet på Kommun-förbundet.Hobby: Hammarby iallmänhet och inne-bandy i synnerhet.

Välkommen att delta i ”Debatt”!Inläggen på denna sida mås-te vara undertecknade mednamn. Kontakta redaktio-nen innan du skriver. Telefon 054 - 13 51 04.Textlängd: Cirka 4 000 teck-en (inklusive mellanslag).Adress: ”Debatt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.e-post: sirenen@srv.se

Räddningsverkets råd är mest torr bukfylla

Räddningsverkets tänk är fyrkantigtoch räddningstjänsterna matas medknastrande knäckebröd som visserligenär stärkande, men som knappast ärmer än bukfylla som inte ger kraft attbygga nytt och bättre, snarare bibehål-ler det gamla, skriver Anna Svensson.

Sirenen Nr 8 • 2003Nyheter – rökdykning4

”Risk rökdykarledarenblir tredje rökdykare”Efter dödsolyckan i Norrkö-ping i maj då en rökdykareomkom ifrågasätts än engång arbetssättet med aktivrökdykarledare.

Stockholm är stark mot-ståndare och hävdar att rök-dykarledaren ska stanna vidbaspunkten medan till ex-empel Göteborg anser atthan ska ligga nära rökdykar-na.

Håkan Ragell är ansvarig förrökdykningsfrågor vid rädd-ningstjänsten i Stockholm.

– Vi har arbetat jättemycket iStockholm för att få bort be-greppet aktiv rökdykarledare.Vi försöker i stället arbeta medförstärkt baspunkt. Det är justdet som hände i Norrköpingsom vi varit rädda för.

Att diskussionen blossat uppigen märks inte minst vidRäddningsverkets skolor.

– Det handlar inte om att rök-dykarledaren ska bli en tredjerökdykare utan att han snabbtska finnas till hands för attgöra en insats om det händerrökdykarna något, berättar Pe-der Doverborg, lärare i brandvid räddningsskolan i Rosers-berg.

Kan gå in ett par meterAtt rökdykarledare ska stannapå baspunkten är genomför-bart i större kommuner därman kan förstärka baspunk-ten, men en omöjlighet därman bara har en plus fyra, en-ligt Peder Doverborg.

– Rökdykarledaren kan gå inett par meter i lokalen för attkunna överblicka reträttvägen.Är det till exempel en tvåplans-villa och rökdykarna gått upppå övervåningen, ska han kun-na se till att det inte händer nåtpå nedervåningen som äventy-rar rökdykarnas reträttväg.

Största motståndet mot akti-va rökdykarledare kommerfrån Stockholm.

– Baspunkten får aldrig flyt-tas in i rökfylld miljö. Baspunk-ten ska vara utgångspunkt ochavslutningsplats för insatsen ibra miljö. Risken är att rökdy-karledaren hamnar allt längrein och blir en tredje rökdykare.Då får han svårt att hålla redapå sina kollegor, anser HåkanRagell.

Ska ut direktSamtidigt förstår han att deflesta kårer inte har möjlighetatt förstärka baspunkten medrökdykare.

– Klart att rökdykarledarenska gå in om rökdykarna har

problemmen han skagå ut direktnär hanshjälp intelängre be-hövs.

Stockholmsatsar på IR-tekniken (in-fra röd kamera som innebär attrökdykare kan se genom rö-ken) och menar att det ändrarförutsättningarna radikalt förrökdykningen.

– Min tanke är att rökdykarle-daren ska kunna befinna sig isäker miljö utan andningsap-parat och i stället förstärka bas-punkten. Med den nya IR-tek-niken kommer rökdykarinsat-sen att ske i ett högre tempo.Rökdykarledaren kommer atthantera så mycket informationatt han måste avlastas allapraktiska moment.

Motsatt traditionI Göteborg finns en motsatttradition med mycket aktivarökdykarledare.

– Rökdykarledaren följer oftamed rökdykarna in. Han skasnabbt kunna ingripa och junärmare han är ju snabbarekan han ingripa. Han är inte ifrontlinjen men väldigt näraoch det fungerar för oss, sägerDan Hedberg, ansvarig för ar-betsmiljöfrågor och instruk-tioner vid räddningstjänsten iStorgöteborg.

Norrköping har en liknandesyn.

– Rökdykarledaren har sinbaspunkt innanför dörren,med överblick över rökdykar-parets arbetsmiljö för att kun-na hjälpa till vid eventuellaproblem, säger Jörgen Larsson,brandmästare Norrköping.

Skriver om instruktionenEfter dödsolyckan förändrarNorrköping rökdykarinstruk-tionen och har vidtagit ett an-tal åtgärder för att förbättra sä-kerheten.

Bland annat har man pro-grammerat om rökdykarra-dion så att den kan aktiverasmed akustisk tvåtons signalmed hög volym. Larmet kan se-lekteras stationsvis och väljasmellan rökdykare eller rökdy-karledare.

Tanken är att radion ska hö-ras av andra. Man har också be-slutat att köpa in två IR-kame-ror. Dessutom ser man över ru-tinerna för eftersök av saknadrökdykare.

GUNNO IVANSSON

Foto: PETER LUNDGRENSka stanna ute. Många räddningstjänster har alltför aktiva rökdykarledare anser räddningstjänsten iStockholm. – Rökdykarledaren ska befinna sig i säker miljö, säger Håkan Ragell.

Begreppet bort från utbildningenNär den första AFSen komhade rökdykarledaren enpassiv roll. Han skulle arbe-ta utan mask, prata i radiooch skriva protokoll.

I mitten av 1990-talet bör-jade begreppet aktiv rökdy-karledare dyka upp.

– Jag tror det blev en reaktionpå passiviteten. Vi införde attrökdykarledaren ska ha mas-ken på sig eftersom röken ärgiftig. I och med att masken ärpå fick han också möjlighetgöra mer och i samband meddet myntades begreppet aktivrökdykarledare, berättar Lars

Engström, lärare i brand vidRäddningsverkets skola i Sköv-de.

Begreppet förekommer iRäddningsverkets lärarhand-ledningar och 1999 anmäldesRäddningsverket till dåvaran-de Arbetarskyddsstyrelsen föratt man utbildade alltför aktivarökdykarledare. Anmälarenhävdade att rökdykarledaren ipraktiken blev en tredje rökdy-kare vilket inte är tillåtet.

Räddningsverket svarade attmed aktiv rökdykarledare me-nas att rökdykarledaren haransiktsmasken på för att snab-bare kunna bistå rökdykarna

och kunna hjälpa dem när tillexempel brandslangen kilatfast. Samtidigt påpekades attrökdykarledaren hela tiden skaha kontakt med ”det fria”.

Laddat begreppArbetarskyddsstyrelsen varnöjd med svaret och vidtogingen ytterligare åtgärd. Trotsdet kommer begreppet att för-svinna från Räddningsverketsutbildningsmaterial.

– Sedan i våras pågår en revi-dering av rökdykarpärmen ochi och med att begreppet blivitså laddat har vi beslutat ta bortdet, säger Lars Engström.

Håkan Ragell

Sirenen Nr 8 • 2003 Nyheter 5

Rökdykarledaren får befin-na sig inne i röken enbartvid en hjälpinsats.

Om det är planerat attrökdykarledaren ska gå in iröken är det ett lagbrott en-ligt Arbetsmiljöverket.

– Rökdykning är inträngande ität brandrök och rökdykarle-daren blir en tredje rökdykareganska snart när han går in iden täta röken, säger TommyEriksson Wikén, på Arbetsmil-jöverket.Enligt bestämmelserna skarökdykning ske parvis och omrökdykarledaren rökdyker görhan det ensam vilket inte ärtillåtet.

– Rökdykarledaren ska vararökdykarnas livlina och skadärför arbeta från en säkerplats. Om en tredje person vis-tas inne i röken kan det skapaförvirring, vem är vem? Såna si-tuationer har uppstått, tyvärrvid något tillfälle med kata-strofal följd.

Ren nödinsatsEnligt Arbetarskyddsstyrelsensförfattningssamling 1995:1, var-dagligt kallad AFSen, ska rökdy-karledaren vid behov kunna ut-föra en räddningsinsats för attundsätta rökdykarna om dehamnat i problem.

Men det är en ren nödinsats,

det får inte vara planerat attrökdykarledaren går in och ut-för en uppgift.

– Han får titta in så att detinte händer nåt, men absolutinte följa med rökdykarna in,det är ett lagbrott.

Samtidigt framhåller han attman inte fårlåsa sig vidtolkningarav vad AFSensäger. Detmåste alltidgöras enriskbedöm-ning som detsägs i para-graf 11:”Räddnings-ledare skall se till att de riskersom rök- och kemdykare ut-sätts för är rimliga med tankepå vad som kan uppnås medinsatsen.”

– Man måste se pragmatisktpå det. Lagstiftaren kan intetäcka in alla situationer utandet måste göras bedömningarpå plats. Man får inte fastna ifrågeställningar som: När star-tar rökdykarinsatsen? Är detnär vi lämnar bilen och sätterpå oss ansiktsmasken? Arbets-miljöarbetet handlar trots alltom att skydda arbetstagarnafrån att utsättas för ohälsa ellerolycksfall i arbetet, säger Tom-my Eriksson Wikén.

Tunnelbränder utvecklarmycket mer energi än vadexpertisen hittills trott.

En vanlig lastbilslast medplast och trä kan ge enbrand mer än dubbelt såkraftig som de flesta tunnlarär dimensionerade för.

Det visar fullskaleförsök i ennorsk vägtunnel som genom-förts av Sveriges Provnings- ochForskningsinstitut (SP). Försö-ken har finansierats av blandannat Räddningsverket, Ban-verket, Brandforsk och Vägver-ket.

Försöksresultaten presente-rades vid ett internationellt se-minarium i Borås i slutet av no-vember och överraskade tun-nelexpertisen.

– Jag är övertygad om att för-söksresultaten kommer att fåkonsekvenser för dimensione-ringen av brandskyddet ochhur tunnelbränder ska tacklas,men det kommer säkert att tatid, säger Haukur Ingason vidSP, som var projektledare.

Runehamartunneln ligger inärheten av Åndalsnes på Nor-ges västkust och är idealisk förtester. Den är 1650 meter långoch togs ur bruk för trafik se-dan vägsträckan byggts om ef-ter ett ras för många år sedan.Tvärsnittsytan 50 kvadratmeterär samma som i de olycksdrab-bade tunnlarna i Mont Blancoch Tauern.

Vid försöken byggdes det

upp en 10,5 meter lång ”trai-ler” som lastades med plast ochträ, bland annat lastpallar. För-delning var 20 procent plastoch 80 procent trä/kartong. Vo-lymen var densamma i de olikaförsöken men vikten varierademellan 5-10 ton.

Det gjordes fyra försök och iett hade man en mix av olikamöbler, bland annat soffor ochmadrasser. Försöken visade atten vanlig lastbilslast kan skapaen lika intensiv brand som entankbil.

– Stoppning innehåller poly-uretan och när det förbrännsbildas cyanider. Beräkningarbaserade på försöket med 20procent polyuretanmadrasseroch 80 procent träpallar visaratt man 450 meter bort på ”felsida” om branden bara har enoch en halv minut på sig innanman förlorar medvetandet.Motsvarande tid i de andra för-söken var 5-6 minuter. I en tun-nel med större tvärsnitt ökardenna tid.

Branden sprids snabbtDe flesta vägtunnlar är di-

mensionerade för bränder på100 megawatt men brändernai försöken kom upp i 220 me-gawatt. Rökgastemperaturerpå 1 350 grader Celsius mättesoch värdena är de högsta somuppmätts vid fullskaliga tun-nelförsök.

Vid en kösituation spridskraftiga bränder snabbt om de

tillåts utvecklas. Enligt beräk-ningar kostar det 1-2 miljonereuro per kilometer att sprinklaen tunnel, men för vissa tunn-lar är det enda alternativet en-ligt Haukur Ingason.

– Jag tror att vissa tunnlarmed mycket långtradartrafikoch där det dagligen är risk förköbildning, måste ha sprinklereller ett väl fungerande från-luftsventilationssystem efter-som konsekvenserna av en så-dan brand är oacceptabla.

Beter sig inte rättDubbla rör och utrymnings-

vägar räcker inte alltid. Underseminariet visades en film frånen brand i Ekebergstunneln iOslo. En buss hade fattat eldoch tunneln proppades snabbtigen av bilköer. Trots att bran-den och rökutecklingen blevallt häftigare satt folk kvar isina bilar, ingen började sättasig i säkerhet.

– Folk beter sig inte somingenjörerna vill och därförmåste vi ha ett system som göratt situationen inte uppstår.När vi fått folk att förstå attäven en vanlig last kan utvecklalika farlig brand som en tank-bil är jag övertygad om att detblir sprinkler i vissa tunnlar, sä-ger Haukur Ingason.

Projektet beräknas bli färdigttill sommaren 2004.

GUNNO IVANSSON

Foto: SPSom en ugn. Bränder i tunnlar blir mycket kraftigare än vad experterna hittills känt till. En utveckladtunnelbrand går inte att hantera och därför är enda alternativet att sprinkla vissa tunnlar tror, HaukurIngason, expert på Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut.

Tunnlar klarar inteen lastbilsbrand

Arbetsmiljöverket:

– Rökdykarledarenfår inte följa med in

Svårt bli av med höjdkroppstemperaturÄven under övning bör manse upp med risken att drab-bas av värmeslag, ansåg lä-karen Johan Berge i förranumret av Sirenen.

Att den farhågan inte skanonchaleras bekräftade för-sök som Nerikes räddnings-tjänst genomförde 1994.

– Jag och Stefan Larsson var ny-fikna på hur rökdykning påver-kar oss och 1994 bestämde vioss för att göra en liten studie,berättar Bo Johansson.

Han och Stefan fick ihop yt-terligare fyra brandmän somvar villiga att delta i försöket.

Vid 70 graderVid studien var temperaturenmåttliga 70 grader och det fy-siska arbetet bestod i livrädd-ning med docka. Mätningarnagjordes med tre olika tidsinter-vall, efter 20 minuter, efter 25minuter och mer än 25 minu-ter. Rökdykarna bar ett under-ställ och Brage larmställ.

Studien visade bland annatatt kroppstemperatur och pulsstiger snabbt samt att vätskeför-

lusten under ett 20 minuters-pass är 2-5 liter.

Efter övningen duschade del-tagarna ganska kallt och mätteåter kroppstemperaturen cirka30 minuter efteråt. Den hadedå sjunkit bara några tionde-lar.

– Det är alltså inte lätt attgöra sig av med lagrad kropps-värme, säger Bo Johansson somtillsammans med kollegornadrog ett antal slutsatser av stu-dien.

Bland annat att rökdykning imer än 20 minuter innebär enrisk för rökdykaren. En rökdy-kare arbetar med mycket högpuls och kroppstemperaturenstiger snabbt till 38,5-39 gra-der. Flera kom upp i över 40grader och rökdykning i merän 25 minuter innebär mycketstor risk att drabbas av värme-slag.

– Då ska man ha i åtanke attstudien genomfördes i en tem-peratur av 70 grader. Vid enskarp insats är temperaturenkanske 200-600 grader, vilketinnebär ännu större påfrest-ningar, säger Bo Johansson.

Tommy ErikssonWikén

Sirenen Nr 8 • 2003Lagen om skydd mot olyckor6

Om tryckeriprocessen fun-gerar som tänkt kommer tvåföreskrifter i anslutning tillLagen om skydd mot olyck-or att träda i kraft vid års-skiftet, samtidigt med lagoch förordning.

Beslutet om föreskrifternafattades av Räddningsver-kets styrelse i början av de-cember.

Föreskrifterna handlar dels omvilka som är skyldiga att lämnaskriftlig redogörelse för sittbrandskydd, dels om sotningoch brandskyddskontroll. Påremiss har också varit de all-männa råd, som kopplas till fö-reskrifterna.

Förslagen var ute för syn-punkter under en kort remiss-

tid i november. En rad instan-ser passade på tillfället atttycka till om remissutgåvorna.De omarbetningar som gjortsär av redaktionell karaktär föratt göra texten mera överskåd-lig.

Vill ha kortare frister– De tydligaste invändningarnamot våra förslag kom frånKommunförbundet och Skor-stensfejaremästarnas Riksför-bund (SSR), säger Ulf Lindén,en av författarna till föreskrif-ten om sotning och brand-skyddskontroll. Branschentycker att vi har föreslagit förlånga frister, Kommunförbun-det vill att det tydligare fram-går i allmänna rådet att kom-munen självständigt får fast-

ställa sotningsfristerna utifrånlokala förhållanden. Kommun-förbundet anser också att före-skrifterna dåligt harmoniserarmed de intentioner regeringenhar med den nya lagstiftning-en. Detaljregleringen är fortfa-rande för markant skriver för-bundet i sitt yttrande.

BehörighetskravDet är flera än SSR och Kom-munförbundet som har syn-punkter på kravet på behörig-het hos den som ska görabrandskyddskontroll. Rädd-ningsverket tyckte i sitt remiss-förslag att examen från lägstverkets teknikerutbildninginom sotningsområdet ärlämplig behörighet. Skorstens-fejarmästarna är förstås behö-

riga, däremot inte skorstensfej-arna. Skorstensfejaremästar-nas Riksförbund tycker att det-ta krav är för inskränkt och fårtill följd att det kommer attuppstå en brist på personermed rätt kompetens. Förbun-det förordar en flexibel nivå påkraven så att behörigheten kanvariera mellan olika objekt. Enrimlig lösning enligt SSR är attskorstensfejarna får en kortarekompletteringsutbildningsom gör dem behöriga att görabrandskyddskontroller.

Befarar ökade kostnaderKommunförbundet är inne påsamma linje och befarar attkravet blir kostnadsdrivandeoch motverkar målen med lag-stiftningen. Kommunförbun-

det anser att det finns fler ut-bildningar i Räddningsverketsregi som borde ge behörighet.

Men Räddningsverkets sty-relse tycker att det föreslagnakravet på lägst teknikerexamenska stå fast.

Kort omställningstidKritik har riktats mot den kortaomställningstiden innan denya bestämmelserna träder ikraft. I föreskriften finns nu in-skrivet när kontrollen senastska göras. Den bestämmelsenhar tillkommit för att ge kom-munerna en chans till samord-ning mellan sotningen ochbrandskyddskontrollen.

MATS OSCARSSON

Stora delar av Gamla stan iStockholm kan komma attbli föremål för ett mera ak-tivt brandskyddsarbete ängenom den brandsyn rädd-ningstjänsten tidigare gjort.

Det är en slutsats som kandras av ett tillägg som gjortsi föreskrift om skriftlig redo-görelse för brandskyddet.

De nya objekt som tillkommitär byggnader som är bygg-nadsminnen eller kyrkliga kul-turminnen enligt lagen omkulturminnen.

– Det rör sig i hela landet omytterligare cirka 2 000 sådanabyggnader som ska göra egen-kontroll i form av skriftlig re-dogörelse, säger Torkel Schle-gel, jurist på Räddningsverket.Undantagna från skyldighetenär de byggnader som uteslu-tande används som bostad.

Breddat innehåll– Det här är ett klart breddat in-nehåll inom området byggna-der med stora kulturhistoriskavärden, säger Torkel Schlegeloch menar att Räddningsver-ket därigenom så långt möjligtgått Riksantikvarieämbetet tillmötes. Bland annat kommerskyldigheten att lämna skrift-lig redogörelse att omfattaäven de kyrkor som är byggdaföre 1939 och som inte redanfaller under kategorin sam-lingslokaler. Hur många detrör sig om är omöjligt att säga inuläget, förklarar Torkel Schle-gel.

– Tillägget i föreskriften om

byggnadsminnen eller kyrkli-ga kulturminnen är ingen storsak för oss på brandförsvaret,säger brandingenjör MarcusCato, delsystemansvarig förbyggnadstekniskt brandskyddoch brandsyn vid Stockholmsbrandförsvar.

Ökad administration– Inledningsvis leder ett ökatantal objekt som lämnar inskriftlig redogörelse till ökadadministration, förklarar han.Stockholm håller dock på att tafram ett webbaserat redovis-ningssystem tillsammans medGöteborg och Malmö. Detkommer att minska påfrest-ningen på respektive adminis-

tration, under andra halvan av2004, tror Marcus Cato.

– Däremot kommer kravet sä-kerligen att positivt påverkabrandskyddet i de byggnadersom tillkommer. Det är dockinte speciellt många objektsom tillkommer; i hela Stock-holm cirka 160 objekt, varavomkring 30 av dem ligger iGamla Stan, fortsätter MarcusCato.

Föreskriften har också på nå-gra andra ställen förändrats ef-ter remissrundan. För inrätt-ningar för vård och omsorg harkravet sänkts från fem till trepersoner med hjälpbehov viden utrymning. En höjning avribban har gjorts när det gäller

industribyggnader eller indus-trianläggningar. Förslaget fö-reskrev tio personer samtidigtsysselsatta. Det slutliga antaletpersoner höjdes till 20.

Mildrat krav– Vi har mildrat kravet för attinte ge alltför många små före-tagare byråkratiska uppgifter.Räddningsverket har faktisktfått i uppdrag av regeringen attförenkla regler och andra ad-ministrativa bördor för företa-gare. Ändringen av antalet per-soner ligger i linje med rege-ringsuppdraget, säger TorkelSchlegel.

För industribyggnader harockså den sammanlagda ytan

ändrats från 1 000 kvadratme-ter till 2 500 kvadratmeter.

Försvunnit helt har den kate-gori som handlar om byggna-der och anläggningar för för-sörjning av el, tele, vatten ochavlopp.

– Det finns remissinstansersom dels velat vidga den härgruppen, dels minska den. Vihar konstaterat att det är enmycket svår uppgift att identi-fiera de olika typerna av liknan-de anläggningar och föredraratt utreda frågan vidare i sam-verkan med bland andra Kris-beredskapsmyndigheten(KBM), slutar Torkel Schlegel.

MATS OSCARSSON

Ny föreskrift om sotning och brandskyddskontroll

Foto: BENKT EURENIUS/PRESSENS BILDGenom ett tillägg i föreskriften om skriftlig redogörelse omfattas även byggnadsminnen eller kyrkliga kulturminnen av kravet att göraegenkontroll i form av skriftlig redogörelse.

2 000 kulturbyggnader får bättre brandskydd

Sirenen Nr 8 • 2003 Nyheter 7

Tekniker lägstbehörighet för brand-skyddskontrollKommunen har ansvaret föratt eldstäder och värme-pannor med rökkanaler skasotas.

Ansvaret omfattar ocksåimkanaler i restauranger,storkök och liknande.Det är också kommunen somska se till att alla de objekt somsotas, blir brandskyddskon-trollerade. Kontrollen gälleräven gaseldade anläggningar.En fastighetsägare kan själv fåsota om kommunen bedömeratt personen ifråga gör sot-ningen ”på ett från brand-skyddssynpunkt betryggandesätt”. Kommunen måste gedetta tillstånd i varje enskiltfall. En fastighetsägare ska allt-så skriva till sin kommun ochbegära att själv få sota.

Brandskyddskontrollen skagöras av den som lägst har tek-nikerexamen från Räddnings-verkets utbildning inom sot-ningsområdet. Det betyderförstås att skorstensfejarmäs-tarna har tillräcklig kompe-tens.

Det är kommunerna som be-slutar om med vilka intervallsotning ska göras. Räddnings-verket fattar beslut om fristerför brandskyddskontrollen.

Räddningsverket har inteför avsikt eller någotuppdrag att detaljstyra

hur kommunerna organiserarsitt arbete. Däremot skall ver-ket, enligt förordningen omskydd mot olyckor (2003:789)som beslutades den 20 no-vember, meddela föreskrifterom vilka byggnader eller an-dra anläggningar som omfat-tas av kravet att lämna skrift-lig redogörelse för brand-skyddet till kommunen. För-slaget till föreskrift har till-sammans med förslag till fö-reskrift om sotning ochbrandskyddskontroll och till-hörande konsekvensutred-ningar och förslag till allmän-na råd varit ute på remiss.

Föreskriften om skriftlig re-dogörelse, till vilken de flestaremissinstanser ställt sig posi-tiva, har genomgått vissa jus-teringar efter remissrundanoch föreskrifterna beslutadesav Räddningsverkets styrelseden 4 december för att träda ikraft kring årsskiftet.

Föreskriften riktar sigfrämst till de ägare, och i vissafall verksamhetsutövare, somomfattas av lagens krav omskriftlig redogörelse förbrandskyddet för att tydlig-göra deras ansvar. Kommu-nerna beslutar om fristerna

för inlämnandet av skriftligredogörelse och skall självaplanera sin tillsynsverksam-het utifrån den lokala riskbil-den och behovet av tillsyn föratt nå upp till de mål som be-slutats i kommunernas hand-lingsprogram.

Jag ser inte att Räddnings-verket hindrar lokal utveck-ling av till exempel tillsyns-verksamheten eftersom detenligt nya lagen helt och hål-let är kommunerna som haratt organisera och planeradenna verksamhet. Däremot

har verket i uppgift att tydligtange vilka ägare, och i vissafall verksamhetsutövare, somomfattas av kravet på att läm-na skriftlig redogörelse. Givet-vis är tanken att dessa redo-görelser skall tjäna som un-derlag, tillsammans med öv-rig kunskap om risker och be-hov av kommunal verksamhetsom tillsyn, information ochutbildning som behöver be-drivas för att uppnå de målsom kommunerna själva stäl-ler upp i sina handlingspro-gram.

De allmänna råden, somockså de främst vänder sig tillägare och verksamhetsutöva-re och i andra hand till kom-munerna, håller just nu på attslutbearbetas. De allmännaråd som kommer att ges ut ef-ter årsskiftet handlar om in-nehållet i skriftlig redogörel-se, om systematiskt brand-skyddsarbete (reviderat all-mänt råd), brandvarnare (re-viderat), om brandskydds-kontroll samt om rengöring(sotning).

Mette Lindahl OlssonEnheten för olycks-

förebyggande verksamhet

Trygg-Hansa kräver bättre brandskydd

–Vi kan inte subventionerakommunernas problemBrandlarm på alla daghem.

Sprinkler i industrihotell.Brandskyddspolicy ochhandlingsplaner.

Försäkringsbolaget TryggHansa skärper brandskydds-kraven på kommuner somvill teckna försäkringar.

Trygg Hansa försäkrar kommu-nala fastigheter, skolor,idrottsanläggningar och sjuk-hem i 120 kommuner.

– Bränderna i skolor och dag-hem kostar för mycket och detär nödvändigt att komma tillrätta med skadeutvecklingenpå området. Det är en förlustaf-fär för oss, vi kan inte fortsättaatt subventionera kommuner-na och deras problem med an-lagda bränder, säger Bo Berg-

man, Trygg Hansa.Inför nästa upphandling sät-

ter Trygg Hansa press på sinakunder – kommunerna. Tidiga-re har man inte haft några utta-lade krav. Nu kräver Trygg Han-sa att kommunerna har ett fun-gerande ledningssystem försystematiskt brandskyddsar-bete. De som inte accepterardet får inte teckna försäkring.

Krav på brandlarm– Vi kräver beslut i kommunsty-relsen att pengar för skadeföre-byggande åtgärder ska avsättasi kommunens budget.

Bland annat ställs krav påbrandlarm i skolor och dag-hem och eventuellt sprinkler iindustrihotell.

– I dag är det ett fåtal som har

detta, konstatera Bo Bergman.– Risken är att vi kommer att

tappa kunder för att de inte an-ser sig ha råd att satsa påbrandskydd, men det får vi ta.Vi hoppas att fler försäkrings-bolag följer efter och anpassarsig till den verklighet vi har.

Logisk utvecklingRäddningsverkets Mette Lin-dahl-Olsson, chef för olycksfö-rebyggande enheten, ser posi-tivt på Trygg Hansas initiativ:

– Det här är en logisk utveck-ling. Försäkringsbolagen harinte råd att i längden försäkrakommunerna när det brinner iden omfattning som det gör idag. Bränder får ödesdigra ochkostbara konsekvenser.

– Trygg Hansas krav är ett bra

påtryckningsmedel. Kommu-nerna har inte prioriterat före-byggande brandskyddsarbete.Nu blir de tvingade till det, sä-ger hon.

”På rätt väg igen”– Det känns nödvändigt att för-säkringsbolagen återigen tarbrandfrågorna på allvar. Ochdet är bra att de ställer konkre-ta krav, då vet kommunerna ex-akt hur de ska göra. Det har va-rit tyst från försäkringsbran-schen ett tag. För ett antal år se-dan kunde man få rabatt omman hade brandlarm, men senförsvann det. Nu är vi på rättväg igen, menar Lindahl-Ols-son.

KATARINA SELLIUS

Räddningsverket svarar Anna Svensson:

–Vi tänker inte detaljstyra

Foto: STIG DAHLÉNVanliga sotare får inte behö-righet att göra brandskydds-kontroll. Det krävs att man ärskorstensfejarmästare eller hargått en teknikerutbildning hosCentrum för risk- och säker-hetsutbildning.

Kommunerna planerar och organiserar tillsynen utifrån lokalabehov.

1. Alla förväntas arbeta systematisktmed sitt brandskydd (2 kap 2§)

2. Vissa förväntas doku-mentera sitt systematiskabrandskydds-arbete (SBAAllmänna råd)

3. Ägare till vissa byggna-der eller anläggningarskall lämna skriftlig redo-görelse till kommunen (2 kap 3§)

4. Anläggningar där verk-samhetsutövaren skall läm-na redogörelse (2 kap 4§)

5. Förväntat behovav tillsynsbesök

Sirenen Nr 8 • 2003Internationellt8

Den humanitära krisen i An-gola är långt ifrån över. Näratvå miljoner människor ärfortfarande beroende avFN:s mattransporter.

Utan Räddningsverkets in-sats i landet skulle hundratu-sentals riskera att svälta närregnen börjar.

Verket har byggt nio broar ochelva mil väg sedan i våras. Arbe-tet har kantats av problem medtransporter och maskinhaveri-er, men den största delen av deplanerade jobben har kunnatutföras.

Den nionde bron sattes upp iprovinsen Kwanza Norte, 30mil nordost om huvudstadenLuanda. Området var ökänt föreldöverfall under kriget. Dentäta djungelliknande skogenväxer tätt inpå den smala, trasi-ga vägen. Det var ingenmans-land – Unita-rebellerna och re-geringstrupperna turades omatt bokstavligen skära halsen avsina motståndare. Vägen ärkantad av utbrända lastbilaroch pansarfordon.

Bron över floden Quissafosprängdes någon gång under1980-talet. Sedan dess har detvarit näst intill omöjligt attköra mellan de två provinshu-vudstäderna Ndalatando ochUíge. En spontan omväg harhuggits ut och en lättmetallbroligger över floden. Men den vä-gen svämmas över när regnen

kommer och tiotusentals män-niskor blir isolerade. När bronär klar kommer FNs livsmedels-program (WFP) att nå ytterliga-re 33 000 personer i behov avmattransporter.

Minröjare säkrar markenTre svenskar, Lars Johanssonfrån Uppsala, Mattias Bergqvistfrån Vilhelmina och AndersBecker från Klippan, är på plat-sen när Sirenen besöker. Till sinhjälp har de tio män från när-liggande byar och tio män frånangolanska vägverket (INEA) iNdalatando.

250 meter på varje sida ombron har rensats från tät vegeta-tion och minröjare från Norskfolkehjälp har säkrat marken.

INEA:s personal delar Rädd-ningsverkets läger. De har kän-gor och gula hjälmar på sig. Delokala arbetarna kommer gåen-de från sina byar i närheten ti-digt på morgonen. De har slitnakläder och enkla skor eller san-daler.

Broteknikern Lars Johanssonbasar på bygget. Han ger ordertill arbetarna genom sin tolk.

Svetten rinner i de koncentre-rade ansiktena. Det är ett an-strängande jobb, men resulta-ten syns snabbt.

Området var tätbefolkat för-ut, men nu bor bara 300 i områ-det närmast bron.

– När bron är klar kommermånga att återvända. Det är de-

ras hembygd. Om två år kom-mer det vara fullt med folk härigen, säger Tomás João Neto, enav de lokala arbetarna.

Då kommer han att kunnasälja grönsakerna han sått ochtjäna mer pengar. Det är därförTomás sitter uppflugen på bro-räcket och svettas och skruvar imutter efter mutter och slår ibult efter bult.

De bygger en 36 meter långbaileybro. Lars Johansson kallarden ett stort mekano.

– Många av de lokala arbetar-na är väldigt engagerade. Bronbetyder mycket för dem, sägerhan.

Ett förband på 60 personerbygger en sådan här bro påmellan fem och sex timmar. Härtar det sex till sju dagar.

KrigskänslaDe broar som reparerats äridentifierade som nyckelbroarav WFP. Huvudvägarna och demest akuta områdena har blivittillgängliga, men fortfarandefinns öar i landet dit inga hjälp-organisationer har nått.

– Det är mer krigskänsla härän till och med i Afghanistan.Där var det inte lika sönder-bombat och sönderskjutet, sä-ger Mattias Bergqvist.

Han säger att han är villig attåka tillbaka i vår, när WFP villatt fas två inleds, om han får frå-gan. Lars Johansson är inte likapigg på att fortsätta, även om

han ser det som en värdefull er-farenhet.

– Man måste vara lite speciellför att åka iväg till bushen ochbygga broar. Det är en annor-lunda situation. Eftersom det ärfrivilligt har man en mycket hö-gre toleransnivå än om manblev tvingad att göra det. Manmåste ha det i bakhuvudet nären bil har varit försvunnen i tvådagar eller så och kunna tänka”so what, den kommer väl”.Man får skratta och göra tum-men upp, sen kör man. Det ären bra sak att stoppa i ryggsäck-en.

Transporter till brolägena harvållat störst problem.

– Med den fordonspark somfinns hos åkerierna och meddet dåliga vägsystemet så stru-lar det ibland – bilar går sönderoch blir försenade. Och det ären tungarbetad process attplocka ut grejerna från ham-nen. Det har tagit upp till näst-an en månad från att båtarnahar kommit till hamnen. Så-

dant har vi inte kunnat påverka,säger Lars Johansson.

Enorm logistikoperationHans namne, Lars Johansson,enhetschef på den internatio-nella avdelningen på Rädd-ningsverket i Karlstad, ochBengt Grude, ställföreträdandeavdelningschef på den operati-va enheten, besökte nyligen An-gola för att kvalitetssäkra arbe-tet. Och de var nöjda med det desåg.

– Broprojektet är en enorm lo-gistikoperation. Sett till förut-sättningarna och med rådandeinfrastruktur är det helt fantas-tiskt att man kommer ut tillbrolägena över huvud taget, sä-ger Lars Johansson från verket iKarlstad.

Även vid besöket till vägpro-jektet i södra Angola fick Grudeoch Johansson positiva svar.

– Det är inte bara vägen i sigsom har förbättrats – matpri-serna har sjunkit, prästen kankomma varje söndag, folk harlättare att ta sig till kvalificeradsjukvård och så vidare. Det ärden processen som är så viktig.Vi har startat en återuppbygg-nadsprocess som ingjuter litepositivt tänkande. Det kännsbra, säger Bengt Grude.

TEXT OCH FOTOJohan Bergqvistfrilansjournalist

Bygger förbättre liv i Angola

Mattias Bergqvist väntarpå att nya ramar ska le-vereras till arbetslaget.

– Jag har lärt mig attingenting är omöjligt.Även om mycket strularså blir det broar byggda ialla fall, säger han.

Sirenen Nr 8 • 2003 Internationellt 9

Broteknikern Lars Johansson går med hjälp av tolk igenom dagens arbete med lokalanställda från by-arna kring broläget och från det angolanska vägverket, INEA.På bilden nedan ses lokalanställda arbetare i full färd med att slå i bultar i den nya bron.

Uppdrag i AngolaRäddningsverket har på upp-drag av FNs livsmedelspro-gram (WFP), EU och Sida se-dan 1994 byggt broar och re-parerat vägar i det krigshärja-de Angola. 1999 stoppade sä-kerhetsläget arbetet, men dethar kommit igång igen.

I maj i år fick Räddningsver-ket i uppdrag att bygga 14 er-sättningsbroar samt bedrivautbildning. WFP står för finan-sieringen, 19 miljoner kronor.

Ett annat projekt i Angolahandlar om att återställa in-frastrukturen i Huila-provin-sen och säkerställa vägunder-håll. Detta är en del av EUsprogram för återuppbyggnad.Budgeten för projektet, sompåbörjades 2001, är 24 miljo-ner kronor. 95 procent finan-sieras av EUs utvecklingsfond.Räddningsverkets personalhar färdigställt tolv mil vägar,vilket har förkortat körtidenmellan orterna Chiba ochQuipungo från åtta till tvåtimmar.

Haverikommissionen vill ta över NCOStatens haverikommission, SHK, vill att regeringen ser över la-gen om undersökning av olyckor.

I skrivelsen föreslås bland annat att Nationellt Centrum för er-farenhetsåtervinning från olyckor (NCO) i Karlskoga, som lyderunder Räddningsverket, skulle kunna inlemmas i Haverikom-missionens verksamhet.

Till största delen ägnar sig Haverikommissionen åt att utredaluftfartsolyckor, ett 50-tal om året. Man har åtta utredare an-ställda.

I framtiden ser man ett behov av att utreda fler typer av olyck-or som sker i samhället. En utveckling som kräver fler resurser iform av utredare och stödresurser.

– Det vore önskvärt att förfoga över en forsknings- och utveck-lingsenhet, där statistik över olyckor och tillbud kunde analyse-ras ur säkerhetssynpunkt och forskning på ett antal områdenföljas, säger Lena Svenaeus, generaldirektör för Statens Haveri-kommission.

– NCO är en verksamhet som skulle passa bra in i en sådan ut-veckling.

Elvaåring brännskadad av ljuslyktaEn elvaårig pojke brännskadadesilla när värmeljusen i en ljuslyktaplötsligt flammade upp och hotadesätta eld på bostaden

Ljuslyktan tillverkas av förzinkadplåt och består av en isolerad bot-tenplatta samt en upp och nedvänd”strut”, perforerad av en runda hål.

Pojken var ensam hemma när hantände ljuslyktan. Av någon anled-ning använde han två värmeljustrots att lyktan bara är avsedd förett ljus. Någon varningstext ellerannan information om detta fannsinte.

När ljusen brunnit en stund blevde uppenbarligen överhettade ochblossade upp över hela sin yta. Detslog ut lågor genom hålen i plåthöl-jet, rök och sotade. Pojken blev rädd och försökte blåsa ut lågor-na. För att komma åt ordentligt var han tvungen att lyfta av denskållheta plåtstruten. Han brände han sig då ordentligt på enahanden och underarmen.

Trots skadorna lyckades han släcka branden. Rummet blev re-jält rökskadat och själv måste han uppsöka sjukhus för sina dju-pa brännskador.

Sirenen provade några ljuslyktor. Plåthöljet blir snabbt myckethett och det är lätt att bränna sig även om ljuset inte blir över-hettat och flammar upp.

Norra Jämtland nästa förbundEtt nytt förbund är på väg att bildas, Norra Jämtlands räddnings-tjänstförbund. En del kommunala beslut återstår, men inomkort väntas Östersund, Krokom och Strömsund ha bestämt sigför förbundssamarbete.

– Tidigast 1 mars kan förbundet vara i gång. Jag tror på för-bundstanken och på sikt tror jag att alla kommuner i Jämtlandkommer att tillhöra samma räddningstjänstförbund, säger Gun-nar Holmgren, räddningschef i Östersund.

Brandman till häst...Brandman till häst synlig i Sollebrunn.

Det kunde varit en rubrik i lokaltidningen. Men nej, det är interäddningstjänstens nya utryckningsfordon. Däremot ett bevisav nyttan med spridda kompetenser.

Två tjejer var ute och red. Vid en mosse fastnade en av hästar-na i ett dyhål. Hästens ryttare fastnade med sitt ena ben i sam-ma hål, fick hästens tyngd över sig, en smäll över bröstkorgenoch ett underbensbrott.

Räddningstjänsten larmades om ”livräddning svår belägen-het”.

– Vi fick gå till fots över till andra sidan mossen. Tjejen varsvimfärdig när vi kom fram. När vi placerat henne på båren komnästa problem: hästarna, berättar insatsledaren Kent Järnström.

Men det fanns bandmän med hästvana. När man kom ut tillvägen hoppade Ove Grunnegård upp på den av hästarna somsaknade ryttare, i larmställ red han hem hästen till gården.

Ljuslyktan finns i trestorlekar.

Sirenen Nr 8 • 2003Fyskonferensen10

Arbetet har pågått länge –men nu är de första guldme-daljerna utdelade.

Pablo Grate, Kista, ochKenneth Persson, Solna, harfått beviset för att de är fy-siskt vältränade.

Föreningen Rit (Räddnings-tjänstens idrotts- och testleda-re) har länge jobbat med regler

för en medalj, kallad RIM(räddningstjänstens idrotts-medalj).

Syftet är att medaljen ska sti-mulera till träning, och att denska hjälpa brandmän att kollahur de ligger till fysiskt, vadsom behöver förbättras.

Pablo Grate, 35, tycker attframförallt bronsmedaljen ärviktig.

Vad ska en brandman fysisktklara av?

Nästa sommar ska det fin-nas simulerade typinsatserdär brandmän kan testa omde klarar jobbet.

Räddningsverket har i flera årdrivit projektet ”Brandmän-nens fysiska förmåga”. Medhjälp av Arbetslivsinstitutetoch referenser inom yrket harnio fysiskt krävande typinsat-ser slagits fast. De har samman-ställts i en rapport.

Men efter att rapporten pu-blicerats drog sig Arbetslivsin-stitutet ur projektet och arbe-tet stod still.

Nu har Winternet, ett test-och rådgivningscenter i Bodensom lyder under Luleå univer-sitet, fortsatt där Arbetslivsin-stitutet slutade.

Uppdraget är att ta fram fy-siologiskt relevanta tester sommotsvarar vad som krävs för attklara typinsatserna.

– Det finns fortfarande de

som använder cykeltest för atttesta fysisk kapacitet. Men jaghar inte sett många brandmänsom cyklar under utryckning,säger idrottsfysiologen Chris-ter Malm.

– Vi har varit i kontakt medflera länder för att försöka jäm-föra vad som krävs. Men under-laget är bedrövligt. Begräns-ning för prestation verkar inteha mätts någonstans.

Christer Malm och sjukgym-nasterna Fredrik Stene ochAnn-Sofie Lindberg leder arbe-tet i Boden.

Hitta rätt övningarVad i fysisk träning motsvararatt dra slang vid skogsbrand,vilken syreupptagning behövsför att klara rökdykning? Win-ternet ska hitta de fysiska öv-ningarna som kan tränas ochge besked att man klarar vadsom krävs i yrket.

– Vi ska komma fram till si-mulerade typinsatser som där-efter ska standardiseras. Test-

banorna som ska användasmåste vara verklighetstrogna.Det som inte kommer att tashänsyn till är värmepåverkanunder rökdykning.

40 testpersonerWinternet har engagerat 40försökspersoner. Det är tio hel-tidsbrandmän, tio deltids-brandmän, tio män och tiokvinnor. De senare två grup-perna är till större delen häm-tade från sjukgymnastutbild-ningen i Boden.

– Först gör vi genomgripandefysiska tester på alla, sen får degenomföra typinsatserna.

Diskussionspunkter vid tes-terna är heltid kontra deltid,hur värme och kyla påverkar,kön, ålder med mera.

Meningen är inte att slå utfolk, utan att ge dem chansenatt förbereda sig. Därför skaWinternet också ta fram för-slag för hur man vid olika för-utsättningar förbereder sig föratt klara kraven. Exempelvis

hur man bör träna för att klaranyrekrytering eller återkom-mande årstest, vilka åtgärdersom behöver göras om manblivit underkänd.

Tuffa testerDe 40 personerna i försöks-gruppen får genomföra två tes-ter vid varje tillfälle.

– Testerna är tuffa. Vid ett till-fälle svimmade faktiskt en kil-le, berättar Fredrik Stene.

Testerna ska vara klara i marsnästa år, sista juni ska Winter-net presentera resultat och för-slag.

Sören Lundström är Rädd-ningsverkets projektledare i ar-betet. Han säger:

– Testerna kommer att visavad en brandman fysiskt behö-ver klara av. Men det här geringa regler utan ska ses som ettstöd för räddningstjänsterna.Vid vilka värden man sättergränserna är ändå upp till varjearbetsgivare.

Rit delade ut första

– Det är viktigt att förstå attman gör tester för att klara job-bet, inte för att just klara testet.Och alla moment går att träna.Förr när man hade uttagnings-tester för stridsflygare så händedet att ingen klarade testerna.Det upprepades flera gånger.Då ändrade man sig och lät desom skulle testas träna först.Sen klarade de kraven. Och dåfick man personer som klaradejobbet.

(Marita Skogum, förbunds-kapten i orientering om att gemänniskor chansen att klarauppgiften.)

– Jag kan säga till en aktiv: Jagvet att du tycker det är tråkigtatt träna kondition. Men om duändå skulle tänka dig att göradet, hur skulle du då vilja göradet? Jag tycker inte det är attlura den aktive, utan att vändanågot negativt till positivt.

(Marita Skogum igen.)

– Det var första gången enräddningschef deltog i Fyskon-ferensen. Han var från Trond-heim...

(Errol Flysjö, i Rit-styrelsen.)

– Socker är en jättestor bovinom idrotten. Snabba kolhy-drater innebär att blodsocker-halten flyger upp, men efter nå-gra timmar dyker den snabbttill lägre nivå än den var tidiga-re. Och varje insulintopp, medsnabba kolhydrater, ökar inlag-ringen av fett.

(Birgitta Söderberg, idrotts-lärare och kostrådgivare, omatt många jagar mindre fett imaten, men glömmer sock-ret.)

– På tisdagen tömde jag migpå kolhydrater. Onsdag-lördagägnade jag mest åt att äta. Lun-chen på lördagen var fyra-femgånger större än vad ni normaltäter. Den var svår att få i sig,man mår nästan lite dåligt närman äter så.

(Vasaloppsvinnaren OskarSvärd om hur han laddade in-nan loppet.)

Sagt

på

Oskar Svärd skrev många au-tografer i Borås.

Först med guld. Pablo Grate, brandman i Kista, belönades på Fys.

Rätt fystest för jobbetArbetet med brandmännens fysiska förmåga slutförs av Winternet i Boden. Christer Malm och Fredrik Stene håller på att ta fram simule-rade typinsatser.

Sirenen Nr 8 • 2003 Fyskonferensen

Håkan Axelsson var inne iekorrhjulet. Livet gick i högttempo.

Men plötsligt låg han isjuksängen med ett krossatben. Allting förändrades.

– Där jag låg blev det tidtill eftertanke. Man blir litedjup, tror jag. Att amputerabenet skrämde mig inte.

Idrotten var och är en stor delav Håkan Axelssons liv. Den härkvällen hjälpte han till att fixasnö vid skidspåret. Och där än-drades livet. Vänsterbenet åktein i snöfräsen, följde med hju-let runt och kom upp på andrasidan. En vidrig olycka.

Håkan Axelsson har hemskaminnen, har genomgått långrehabilitering och vänsterbe-net är 18 millimeter kortare.Men han står på två egna ben.

Berättar och bearbetarDet är snart fyra år sedan dethände. På Fyskonferensen i Bo-rås, inför 160 deltagare frånhela landet, berättade Håkansin historia. Han har tidigare gjort det förkollegorna på jobbet. Ett sättatt bearbeta det han gått ige-nom.

– På jobbet ville jag framför-allt berätta därför att mångasäkert tyckte att jag förändrats

som person. När jag berättadeförstod de varför.

De två första månaderna lågHåkan Axelsson stilla i sjuk-sängen. Drogad, med smärtoroch utan motivation. Han sågbara en dag framåt.

Nästan tre år senare klaradehan åter rullbandstestet förbrandmän. Men vägen dit varmödosam, både fysiskt ochmentalt. Komplikationer till-stötte, han var flera gångernära att förlora benet

Hopp och förtvivlanHela denna period innebarkast mellan hopp och förtviv-lan. Inte bara för Håkan. Hanskris var också familjens kris.

– Jag minns första gången jagkom hem efter olyckan. Famil-jen hade dukat upp med finmiddag, det var tårta. Men jagtog rullstolen in till sängen ochla mig. Hade varit på sjukhusetså länge att jag var otrygg närjag kom därifrån. Ville bara till-baka. Det måste ha varit

hemskt för familjen.I december 2002, tre år efter

olyckan, gjordes en sista opera-tion för att Håkan skulle få enfungerande fot. Numera job-bar han 75 procent, inte i ut-ryckning men med administra-tiva uppgifter. Benet är kortaremen fungerar.

– Jag har båda fötterna kvartack vare min goda fysik. Attjobba i utryckning igen är kan-ske inte realistiskt, men jagstänger inte dörren.

Dags för VasaloppetI vinter ska Håkan försöka åkaVasaloppet igen. Han har trotsallt i hög grad kommit tillbaka.Om än med något andra värde-ringar.

– När jag låg i sjuksängen fickjag en bok om ledarskap frånräddningsskolan i Skövde. Jagläste den med behållning. Jaghar överhuvudtaget blivit enstörre humanist, fått ett störremänniskokännande.

Han har också lärt sig att detär han själv och ingen annansom har ansvar för hans liv.

– Och jag kan påverka min si-tuation. Det är viktigt att haklara och tydliga mål, då fårman motivation och hopp. Detär jag övertygad om.

– Den är en sporre för trä-ning.

Bronset ses av Rit som enrimlig gräns för vad brandmänbör kunna prestera. Nivåerna ide olika momenten är åldersre-laterade.

De som klarar brons och sil-ver har rätt att anmäla sig tillen guldtävling som genomförscentralt. I Stockholm i oktober

hölls den för första gången. Pa-blo Grate och Kenneth Perssonvar de enda som klarat silvretoch därmed kunde delta. Deklarade också guldmärket. Attinte fler hade kvalat in förkla-rades främst med att testernainte är etablerade än.

– Jag kan tänka mig att tiopersoner hos oss kan kvalifice-ra sig till guldtävlingen, säger

Pablo Grate.35-årige Grate behövde 3 400

poäng för att klara guldet. Hanfick 3 828 poäng. Det haderäckt till guld även i yngsta ål-dersgruppen.

Tuffaste grenen?– Simningen var tuff.

guldmedaljerna

Text o Foto: PER LARSSON

En kort sammanfattning av Håkan Axelssons be-rättelse på Fyskonferensen:

”Efter två månader helt på rygg flyttades jag tillrehabiliteringen. De tvingade mig upp och gå för attbenet skulle läka. Men resultaten uteblev och moti-vationen rasade.

Hösten 2000 skickades jag till Sahlgrenska i Göte-borg och traumaenheten. Det blev gips för förstagången. När gipset togs av hängde foten som en ba-nan, med benpipan rakt fram. Ovisshet, jag vissteinte vad som skulle hända. Det blev operation. De togbort fyra centimeter av benet som var dåligt.

I mars 2001 gjordes ett planerat benbrott. Jagskulle sedan själv förlänga benet genom att under

läkningen skruva isär benet en tiondels millimetervarje dag. Hela proceduren att förlänga benet skulleta tio månader. Men jag köpte det, såg ett mål. Detblev en ceremoni att skruva och jag förde dagbok.

Hösten 2001 ville såret fortfarande inte läka. Jagsa till läkaren: såga av skiten, det går inte. Men detog bort benställningen och tyckte jag skulle försökagå.

Under 2002 började jag jobba. Jag var drogfri, ing-et morfin eller andra mediciner, och det var under-bart. Jag började träna, fick fram en svettdroppe närjag tränade i bassängen och det var en enorm upple-velse.”

Håkans egna ord om kampen för att rädda benet

Tre års kampräddade benet

Jag har blivit en större humanist

Ärren kommer HåkanAxelsson alltid att bäramed sig, både på benetoch i minnet.

Sirenen Nr 8 • 2003Nyheter12

Ett frågetecken kring skär-släckaren har rätats ut. Tes-ter i finska Kuopio visade attverktyget även är använd-bart i stora utrymmen.

Kastlängden och vattnetshastighet skapar en turbu-lens i brandgaserna somsprider vattendimman ocheffektivt kyler brandgaser-na.

Skärsläckaren har visat sin ef-fektivitet i mindre utrymmen,men förmågan i stora lokalerhar ifrågasatts. Därför genom-fördes under två veckor i okto-ber ett antal försök i finska Ku-opio som har Nordens störstaövningshall.

Byggnaden är 24,5 meterlång, 8,45 bred och 7,90 meterhög. Försöken utfördes avbrandmän från Södra Älvsborg

och mätningarna gjordes avStatens provnings- och forsk-ningsinstitut.

– Resultaten är positivare änvi förväntat oss. Testen visarklart att skärsläckaren är effek-tiv även i stora lokaler och un-danröjer risken för brandgas-antändning, säger Ronny Fall-berg, vid Södra Älvsborgs rädd-ningstjänst som deltog vid tes-ten.

Åtta kvadratmeter dieselSyftet med försöken var att

undersöka inte bara en utanäven två skärsläckares förmågaatt kyla brandgaserna i kombi-nation med övertrycksventila-tion. Brandkällan bestod av di-eselkar med en yta av åtta kva-dratmeter. Vid ventilationenanvändes en specialanordningmed fyra fläktar som är avsedd

för ventilering av tunnlar.Dessutom gjordes en del

jämförande test med dimspikäven om Ronny Fallberg intetycker om jämförelsen.

– De ska inte jämföras utankomplettera varandra, men vikunde se att jämfört med skär-släckaren är det mycket vikti-gare att dimspiken placeras op-timalt. Vattendimman sprids

in i brandgaserna mycket ef-fektivare med skärsläckaren änmed dimspiken. Till skillnadfrån dimspiken blev det aldrigblött på golvet, oavsett om vianvände en eller två skärsläcka-re. Det visar hur effektivt skär-släckaren utnyttjar vattnet. Vidförsöken med två skärsläckareråkade vi av misstag släckabranden.

Mätningarna visade ingaskillnader mellan verktygen ifråga om upphettningen avvattenångan.

De kompletta testresultatenska redovisas i en rapport somkommer någon gång efter års-skiftet.

GUNNO IVANSSON

Skärsläckartest i Kuopio

Effektiv även i stora utrymmen

Foto: RÄDDNINGSTJÄNSTEN SÖDRA ÄLVSBORGKlarar stora lokaler. – Resultaten är positivare än vi förväntat oss. Testen visar klart att skärsläckarenär effektiv även i stora lokaler och undanröjer risken för brandgasantändning, säger Ronny Fallberg, vidSödra Älvsborgs räddningstjänst som deltog vid testen.

Dödsbrändernafortsätter ökaAntalet döda i bränder kan iår nå den högsta noteringensedan 1998, då 63 ungdo-mar omkom i diskoteks-branden i Göteborg.

Räddningsverkets mål för2002-2004 är att minska anta-let döda i bostadsbränder medminst tio procent, jämfört medtidigare treårsperiod.

Det ser ut att misslyckas to-talt.

Siffrorna för december ärsjälvklart preliminära, beräk-nade som ett medeltal för sam-ma månad under ett flertal år.

Det ger en årsnotering på139 döda i 123 bränder.

En ökning jämfört med detvå senaste åren, trots att siff-rorna var höga även då.

– Tyvärr är de grupper som rå-

kar ut för bränder ofta svåra attnå. Många bränder är relatera-de till sjukdom eller alkohol-problem, säger Ulf Erlandsson,brandutredare på Räddnings-verket.

Dessutom är äldre personeroch äldreboenden fortsattöverrepresenterade.

Antalet döda per 100 000 in-vånare visar en brant stigandekurva mot ökande ålder. Underde första elva månaderna dogtio åldringar vid bränder i ser-vicehus eller andra särskildaboendeformer.

De preliminära siffrorna un-der årets första elva månaderär: 123 döda i 108 bränder.

Statistiken visar ingen störreskillnad mellan de som bor i lä-genhet respektive villa, radhusoch andra småhus.

År dödsbränder döda1988 111 1211989 115 1381990 113 1261991 116 1231992 115 1341993 105 1191994 109 1261995 97 1071996 121 1311997 136 1521998 109 177*1999 100 1102000 100 1062001 121 1372002 126 1372003 123** 139**

*Diskoteksbranden i Göteborgmed 63 döda.**Preliminära siffror.

I oktober testades skärsläckaren i den jättelika övningsanlägg-ningen i finska Kuopio. Byggnaden är 24,5 meter lång, 8,45 bredoch 7,90 meter hög.

Foto: BJÖRN TOTTINGSängbränder utgör en stor del av antalet dödsbränder,ofta orsa-kade av rökning i sängen.

Sirenen Nr 8 • 2003 Nyheter 13

Räddningsverket i ny och mindre kostym Räddningsverket skrudarom. Den största omorgani-sationen sedan 1994 börjargälla vid årsskiftet.

– Vi anpassar oss till delvisförändrade arbetsuppgifter,bland annat införandet avett nytt utbildningssystem,säger överdirektör IvarRönnbäck.

Innan Ivar Rönnbäck i juni ef-terträdde Lars Hedström somöverdirektör var han arkitek-ten bakom den nya organisa-tion som nu sjösätts.

Den centrala förvaltningenfår 325,5 tjänster. Till Rädd-ningsverket hör även Centrumför risk- och säkerhetsutbild-ning (CRS) med en stab i Karl-stad och fyra skolor, totalt 468tjänster.

Räddningsverket centralt harunder hösten tvingats minskaantalet tjänster från cirka 360till 325,5. Flertalet av de 37 somslutar vid årsskiftet gör detmed olika former av pensions-avgångar, enbart fyra blir upp-sagda. Om drygt ett år avveck-las också förrådet i Malmbymed fem anställda, som ocksåtillhör centralförvaltningen.

De fyra skolorna har tidigaregått igenom ett ännu tuffarestålbad som innebär 122 färretjänster. Efter den bantningenav personal har skolorna föl-jande bemanning:

Sandö 106 tjänster, Rosers-berg 115, Skövde 101 (inklusi-ve förråd för verkets internatio-nella verksamhet) och Revinge125.

Centralförvaltningens nyaorganisation får fyra avdel-ningar, en stab för verksam-hetsstöd, stab för verksled-ningen och fyra sekretariat. An-talet chefer har halverats i om-organisationen.

– Organisationen behöveranpassas till förändrade ar-betsuppgifter, bland annat in-förandet av ett nytt utbild-

ningssystem och att uppgifter-na inom civilt försvar minskar.

– Vi har också fått nya upp-gifter exempelvis uppbyggnadav NCO i Karlskoga och uppgif-ter inom folkhälsoområdet.Sammantaget leder detta tillhögre kostnader samtidigtsom vi inte får mer pengar. Vimåste med andra ord hitta for-mer för att jobba mer effektivt

med mindre personal. Vi harockså under ett antal år ge-nomfört kompetensväxling ge-nom nyanställningar. Vi åter-går nu till de personalramarsom gällde för fyra år sedan.

Enhetligt budskapRäddningsverkets målgrupperkommer att märka av organisa-tionsförändringen.

– Genom att samla verksam-heter som jobbar mot sammamålbild i samhället, olycksfö-rebyggande respektive rädd-ningstjänst, blir vi mer ensade ivåra budskap. Det direkta stö-det till räddningstjänstverk-samhet minskar successivtmedan vi ökar insatserna i ar-betet med skydd mot olyckor iövrigt. Kommunens och läns-styrelsens roll stärks i samman-hanget.

– När det gäller den enskilde,näringsliv och allmänhet, skavi jobba ungefär som tidigare.Vi ska fortsätta satsa på forsk-ning, statistik och analys för attunderlätta samhällets arbetemed skydd mot olyckor.

STIG DAHLÉN

Räddningsverketsorganisation från1 januari 2004

Fem oljeskyddsförråd blir två

– Vi vässar organisationenRäddningsverket organise-rar om landets oljeskydds-beredskap.

Saneringsutrustningenska från och med 2005 kon-centreras till två platser ilandet, Botkyrka och Karls-krona.

I dag har Räddningsverket femregionala oljeskyddsförråd lo-kaliserade till räddningstjän-sterna i Umeå, Botkyrka, Karls-krona, Vänersborg och Visby.

– Vi vill ha en effektivare han-tering av de resurser och denmateriel vi har. I dag har vi enfemdubbel uppsättning av alltoljesaneringsmaterial. Det ärmycket materiel som ligger ochkostar, säger Margaretha Erics-son, Räddningsverket.

Därför vill Räddningsverketdra ner på depåerna i Väners-borg, Umeå och Visby och i stäl-let satsa mer på två oljeskydds-förråd som i framtiden ska an-svara för all saneringsutrust-ningen, Botkyrka och Karlskro-na.

– Vi ser det inte som en bespa-ring eller försämring av dagensoljeskydd. Det är snarare ettsätt att vässa organisationen. Vikommer inte att helt släppa deandra tre förråden. Materielsom i första hand är avsedda för

räddningstjänstuppdrag skafinnas kvar på samtliga nuva-rande förråd, säger Ericsson.

Det är materiel som skyddarstränderna i ett akut läge, somlänsor och skyddsduk. På sikt ärtanken att denna typ av ”första-hjälpen”-material ska finnas påytterligare fem depåer runtsvenska kusterna.

– Vi ska undersöka om dettakan ske i samråd med Kustbe-vakningen.

Kompetensen höjsSamtidigt ska kompetensen pådepåerna i Karlskrona och Bot-kyrka höjas.

I dag arbetar 6-7 personer ak-tivt med oljeskyddet på de oli-ka depåerna. Denna gruppkommer att utökas till tolv per-soner.

– Omstruktureringen är ettsätt att möta den ökade risken.Vi kraftsamlar där risken ärsom störst, säger Thord Tärn-brant på Räddningsverket.

Målsättningen sänks när detgäller insatstiden för sanerings-utrustning.

I dagsläget ska saneringsut-rustning kunna vara på platsinom tio timmar, oavsett var ilandet oljeolyckan sker. I dennya organisationen har man 15timmar på sig att nå den drab-

bade kusten med saneringsut-rustning.

– Vid en sanering kan man ac-ceptera en längre väntetid. Näroljan väl drivit iland, ligger dendär den ligger, säger Tärnbrant.

– Vi ser en ökad riskbild, sär-skilt utanför Gotland och Sveri-ges sydostkust. Vi säger intelängre ”om” det händer, vi sä-ger ”när”, menar MargarethaEricsson.

– Vi kommer att se över Got-landsförrådet mer noggrantmed tanke på risken. Men måletär fortfarande att koncentreraoljeskyddet vad gäller sane-ringsutrustning till två förråd,avslutar Margaretha Ericsson.

KATARINA SELLIUS

– Det är ett fruktansvärt miss-tag att banta bort oljeskyddetpå Gotland. Man sänker bered-skapen trots att riskbilden ökar.Det finns ingen logik i det.

Det säger Ulf Jonasson, brand-mästare och oljeskyddsansvarigvid räddningstjänsten i Visby.

Räddningstjänsten på Gotlandprotesterar mot Räddningsver-kets beslut att dra ner på oljes-

kyddsdepåerna. Under 15 år harGotland haft tillgång till engrupp specialutbildade brand-män som har fördjupade kun-skaper i oljeskydd.

I framtiden ska saneringsut-rustning i stället hämtas frånKarlskrona om ett oljeutsläppdrabbar Gotland.

– Erfarenheter från räddnings-insatser vid oljeolyckor visar att

räddningstjänst och saneringgår hand i hand och inte är ope-rationer var för sig. säger Ulf Jo-nasson.

– När tonnaget ökar är detmotsägelsefullt att dra ner påoljeskyddet. Vår upparbetadekompetens försämras och för-svinner troligen på sikt. Det ärett hot mot turismen, fågellivetoch hela ön.

– Det finns ingen logik

Foto: LARS JOHANSSONSaneringsutrustning för oljeskyddsolyckor kommer från 2005 attfinnas på två platser.

Kommunerna ska enligtlag ha planer för rädd-ningsinsatser för speciel-la riskföretag.

Det har de flesta inte.– Arbetet har inte ge-

nomförts enligt lagstift-ningen, säger Lena Tellvikpå Räddningsverkets till-synsenhet.I Sverige finns 159 företag somenligt Sevesolagen placeras ivad som kallas den högre krav-nivån och som kräver planerför räddningsinsatser.

Men för bara 71 av dessa före-tag, eller 45 procent, finns pla-ner upprättade.

70 kommuner har sådanariskföretag inom sina gränser,bara 34 kommuner har planerupprättade.

Kommunerna ska också in-formera allmänheten om före-tagens risker. Det har baragjorts för 53 av 159 företag.

– Det är inte acceptabelt, sä-ger Lena Tellvik.

Siffrorna baseras på vad somredovisats till länsstyrelserna,vilket kommunerna är skyldigaatt göra.

Kraven på dessa planer komtill i och med Sevesodirektivetsom infördes i svensk lag 1999.Övergångsbestämmelser gäll-de fram till 2002 för att länder-na skulle hinna med arbetet.Men i Sverige tycks lite ha hänt.

– Många verkar inte ha för-stått syftet, de har inte sett skill-naden mot övrig insatsplane-ring.

Insatsplaner är nämligen nå-got helt annat. De är till för attjust räddningstjänsten skakunna göra en insats vid larm.Kommunala planer för rädd-ningsinsats är till för att ocksåsprida kunskapen om riskernatill allmänheten.

Alla ska begripa– Planerna ska göra risker synli-ga. Det här handlar om att lyftafrågan så att fler blir medvetnaom dessa risker.

Allmänheten ska ges chansatt påverka planerna.

– Det är viktigt att planernagörs så att alla kan förstå dem,inte bara de som besitter speci-alkunskap, säger ChristerStrömgren på tillsynsenheten.

Det finns synpunkter frånkommuner att de fått för lite

vägledning iarbetet avbland annatRäddnings-verket.

– Vi har haftträffar medalla länssty-relser. Och vihar haft medexempel på planer, men dethar inte varit så enkelt när detfunnits så få , säger Lena Tellvik.

Det var när nästan inget hän-de i kommunerna som tillsyn-senheten började att turneralandet runt för att , i samarbetemed länsstyrelserna, informeraom skyldigheterna och få fartpå arbetet.

Borde inte behövasArbetet i kommunerna är tillför den egna säkerheten, det ärinvånarna i egna kommunensom drabbas om en olycka in-träffar på ett riskföretag.

– Trots det har vi på mötenfått motivera varför arbetet skagöras. Det borde inte behövas.

Sett till invånarnas säker-het, vad är viktigast: att all-mänheten informeras elleratt planer upprättas?

– Det är närmast två olika sa-ker. Informationen är inriktadmot allmänhetens beredskapom något skulle hända. Planer-na har mer förebyggande syfte,de kan kommunerna exempel-vis ha nytta av i samhällsplane-ringen för att skapa en säkrarekommun. De dokumenterarockså att planläggning förräddningsinsatser är genom-förd, säger Christer Strömgren

Hanterar kemikalierKraven i Sevesolagen, som styrsav EU-direktiv, riktas mot före-tag som hanterar större mäng-der kemikalier och som för-knippas med stora risker om enolycka skulle inträffa.

Den högre kravnivån innebärför företaget bland annat attdet ska lämna säkerhetsrap-port till tillsynsmyndigheten(länsstyrelsen) tillsammansmed en intern plan för rädd-ningsinsatser.

Företaget ska också ge kom-munen underlag för att kunnaupprätta planer för räddnings-insatser och för att ge informa-tion till allmänheten.

De åtagandena sköter företa-gen generellt sett bra, enligt

Räddningsverket.Men kommunerna är, enligt

Räddningsverket, inte lika brapå att upprätta dessa planeroch se till att allmänheten blirinformerad.

Snart ny lagDet är länsstyrelserna som hartillsynsansvar för att kommu-nerna sköter arbetet. Länssty-relserna rapporterar i sin tur vi-dare till Räddningsverket.

Utöver Sevesolagen styrskommunernas åtaganden ävenav räddningstjänstförordning-en och Räddningsverkets före-skrifter.

Efter nyår börjar den nya la-gen om skydd mot olyckor attgälla. Förordningen till nya la-gen är i den här frågan utfor-mad på samma sätt som dengamla. Enda skillnaden är attbeslut om plan för räddnings-insats inte längre behöver tas ikommunfullmäktige

– I fortsättningen tar ansvarignämnd beslut när planen ärupprättad. Det kommer att för-enkla och förkorta handlägg-ningen i kommunerna, sägerLena Tellvik.

PER LARSSON

Sirenen Nr 8 • 2003Seveso14

Stockholms län 10 1Nacka 1Norrtälje 1Nynäshamn 1Södertälje 2 1Stockholm 5

Uppsala län 2Älvkarleby 1Östhammar 1

Södermanlands län 4 1Eskilstuna 1 1Oxelösund 2Vingåker 1

Östergötlands län 11 3 2 1Finspång 1 1 1Norrköping 10 2 2

Jönköpings län 1 1Gislaved 1 1

Kronobergs län 0

Kalmar län 5 3 3Emmaboda 1 1 1Kalmar 1Mönsterås 1 1 1

Nybro 1Oskarshamn 1 1 1

Gotlands län 1Gotland 1

Blekinge län 6 6 2Karlshamn 5 5 1Olofström 1 1 1

Skåne län 10 7 2 5Bromölla 1 1 1Helsingborg 2 1 1Höganäs 1 1 1Malmö 3 1 1Perstorp 3 3 3

Hallands län 1 1Halmstad 1 1

Västra Götaland 32 9 8Ale 1 1Göteborg 15 8Mölndal 1 1Lysekil 1Stenungsund 8 7Strömstad 1Trollhättan 1

Vänersborg 2Gullspång 1Lidköping 1

Värmlands län 7 1 3Grums 1Karlstad 4 1Hammarö 1 1 1Kristinehamn 1 1

Örebro län 11 1 1 11Degerfors 1 1Hällefors 1 1Karlskoga 5 5Kumla 2 2Lindesberg 1 1 1 1Nora 1 1

Västmanlands län 5 1 2Fagersta 1 1Köping 3 1Surahammar 1 1

Dalarnas län 7 5 4 6Avesta 2 2 2 2Hedemora 1 1 1 1Borlänge 1 1

A = Sevesoföretag i högre kravnivå B = Plan för räddningsinsats upprättad C =Planen antagen i fullmäktige D = Information till allmänheten

Län – kommuner A B C D Län – kommuner A B C D Län – kommuner A B C D

Planer för räddningsinsats saknas för 88 riskföretag – här är

Kommunerna följer Lena Tellvik

Sirenen Nr 8 • 2003 Seveso 15

Ludvika 2 1 1Smedjebacken 1 1 1 1

Gävleborgs län 15 14 8Gävle 9 9 2Hofors 1 1 1Sandviken 2 2 2Hudiksvall 2 1 2Söderhamn 1 1 1

Västernorrlands län 20 11 3Härnösand 1Sundsvall 10 4Timrå 1 1Ånge 1Örnsköldsvik 7 6 3

Jämtlands län 0

Västerbottens län 5 3 3 2Skellefteå 3 3 3 2Umeå 2

Norrbottens län 6 6 6 4Gällivare 2 2 2Luleå 3 3 3 3Piteå 1 1 1 1

Totalt 70 kommuner 159 71 23 53(55 räddningstjänster)

Län – kommuner A B C D

kommunerna Kraven på kommunernaKraven på kommunerna finns i förordningar till Sevesolagen(1999:381) och räddningstjänstlagen (1986:1107), samt Rädd-ningsverkets föreskrifter (SRVFS 1999:5). De säger:

Plan för räddningsinsatsFör verksamheter som omfattas av högre kravnivån i Sevesolag-stiftningen ska kommunen upprätta plan för räddningsinsatser.Planen ska ha den omfattning som säkerheten kräver och all-mänheten ska få möjligheter att lämna synpunkter.Planen ska förnyas vart tredje år, eller vid ändrade förhållanden.Planen ska lämnas till länsstyrelsen.Planen ska minst innehålla:■ Uppgifter om hur räddningsinsatser ska genomföras vid en all-varlig kemikalieolycka, hur resurser som behövs ska samordnas.■ Uppgifter om hur allmänheten varnas och informeras, samtbeskrivning av de åtgärder som allmänheten ska vidta.■ Uppgifter om hur underrättelser till berörd myndighet i annanstat ska lämnas.

Plan antagen i fullmäktigePlan för räddningsinsats ska antas av kommunfullmäktige. Frånnästa år, när nya lagen om skydd mot olyckor träder i kraft, räck-er det med beslut av ansvarig nämnd.

Information till allmänhetenKommunen ska se till att personer som löper risk att påverkas aven allvarlig kemikalieolycka informeras.Informationen ska förutom basfakta om verksamheten, vilka äm-nen som används och gällande lag bland annat även innehålla:■ Allmän information om vilka allvarliga kemikalieolyckor somkan inträffa och möjliga följder för människor och miljö.■ Upplysningar om hur allmänheten kommer att varnas och in-formeras vid olycka och vilka åtgärder som ska vidtas.

SevesolagenSevesolagstiftning-ens nya, skärpta re-gler kom 1999.Övergångsbestäm-melser gällde framtill 2002.Bestämmelserna iSevesolagstiftningeninnebär en lägre ochen högre kravnivå.Det finns i Sverige159 företag som om-fattas av den högrekravnivån, 163 somomfattas av den lä-gre.Tillsyn: Länsstyrel-serna sköter denoperativa tillsynenav företagen. Läns-styrelserna gör till-syn av kommunerna.Räddningsverket an-svarar för tillsynsväg-ledning gentemotlänsstyrel-serna.

inte lagen

Foto: LARS ALEXIRiskföretagen finns ofta nära boendemiljön. Varje kommun där det finns företag som omfattas av Sevesolagen krav,, måste ha plan för räddningsinsats. Men långt ifrån allahar det.

Planer för räddningsinsat-ser kan bli hyllvärmare.Men informationen till all-mänheten är viktig för attöka medvetenheten om fö-retagens risker.

Det anser Per Ringqvist,brandinspektör i Gävle.

– Det som är bra med Se-vesolagen är att man börjarse effekter på säkerhetsar-betet hos företagen. Om jagsedan gör planer som ingentittar på, då får jag ta det,säger han.

Tre myndigheter i Gävleborgsamarbetar kontinuerligt föratt Sevesolagen ska efterlevas.Per Ringqvist, räddningstjän-sten, Per Ahlenius, länsstyrel-sen, och Gunnar Lindh, Arbets-miljöverket, besöker tillsam-mans företagen.

5 december klubbades iGästrike räddningstjänstför-bunds direktion planer för allatolv riskföretag.

Kommunerna inom Gästrikeräddningstjänstförbund lig-ger bättre till än de flesta medatt leva upp till Sevesolagen.Men de är ändå försenade.

– Lagskrivaren förstod noginte hur lång tid det tar att fåfram planer för räddningsin-satser. Det står i lagen att deska bygga på företagens pla-ner. Men några sådana fannsinte när Sevesolagen trädde ikraft, säger Per Ahlenius.

Mer medvetna företagI Gävleborg har myndigheter-na inväntat företagens under-lag och riskanalyser, därefterstartat arbetet med planer förräddningsinsatser.

Ahlenius och Ringqvist kon-staterar att riskmedvetenhetenökat på företagen. Riskanaly-serna har blivit bättre, hante-ringen av kemikalier likaså.

Är det en direkt följd av la-gen eller att ni sparkat på fö-retagen?

– Det är nog både och, anserbåda.

Inom räddningstjänstför-bundet finns tolv företag (nio iGävle, två i Sandviken och ett iHofors) vars verksamhet krä-ver att kommunerna upprättarplaner för räddningsinsatser.

– Och det har tagit tid. Pla-nerna ska genom många nivå-er på företagen. Det är viktigtatt de blir nöjda. Att upprättaen plan tar ungefär ett halvår,säger Per Ringqvist.

Syftet med planerna är attmedvetenheten om företagens

Sirenen Nr 8 • 2003Seveso16

I Göteborg finns elva kemi-kalieföretag och raffinade-rier som klassas som verk-samheter med hög risk.

Flera av dem ligger närajärnväg, bostäder och sko-lor.

Nu ska allmänheten fåbättre insikt om riskerna isin närmiljö – via telefonka-talogen.

Västra Götalands län är med32 verksamheter i den högrekravnivån det län som har flesthögriskföretag. De är spriddapå tio kommuner och treräddningstjänstförbund.

Men alldeles för få har färdi-ga planer eller har informeratallmänheten. Något som skul-le ha varit klart till 2002.

– Det är inte acceptabelt,därför har vi nu tryckt på extraför att kommunerna ska få dethär gjort, säger Hans Terlingpå länsstyrelsen som ansvararför tillsynen.

I Storgöteborg är man docksnart i hamn.

Under hösten har rädd-ningstjänsten spurtat med ar-betet att ta fram den plan förräddningsinsats samt infor-mation till allmänheten, somSevesolagen kräver.

Lena Bergön vid räddnings-tjänsten i Storgöteborg ansva-

rar för att räddningsplaner tasfram:

– Att det dröjt beror på att vifamlat oss fram. Det här ärnytt för alla kommuner. Vi harfått få riktlinjer, inte hellerRäddningsverket eller länssty-relsen vet exakt hur planernaska se ut, säger hon.

Tillsammans med brand-och riskingenjören ArbenKrasniqi har hon arbetat framen plan för räddningsinsatssom nyligen även klubbatsigenom i förbundets direk-tion.

Information till allmänhe-ten kommer att ges via tele-fonkatalogens gröna sam-hällssidor – hur man ska ageravid en allvarlig kemikalie-olycka, vilka kemikalier somhanteras på de olika företagenoch vad som kan hända. Samt-liga högriskföretag märks utpå en karta.

Osäkert antal– Det finns förhållandevismånga riskobjekt i Göteborgs-området, företag som hante-rar stora mängder kemikalier.De flesta av dem ligger på Hi-singen. Dessutom finns ett fyr-tiotal paragraf 43-anlägg-ningar, förklarar Arben Kras-niqi.

I planen för räddningsinsats

beskrivs nio företag som klas-sas enligt högre kravnivån. Attman inte fått med alla elvaverksamheter beror på att detvå sista nyligen tillkommit.

På grund av omklassifice-ring av petroleumprodukterhar oljehamnen nyligen klätt-rat från den lägre till den hö-gre kravnivån. I dagsläget ärdet osäkert hur många verk-samheter som finns i oljeham-nen.

Ändras hela tidenEnligt länsstyrelsen bör manse planen för räddningsinsatssom ett ”levande dokument”.

– Inför nästa år kommer dettroligen att finnas så mångasom 16 objekt i den högrekravnivån i Storgöteborg.Kommunen kommer att behö-va ändra planen hela tiden, sä-ger Ingela Höök på Länsstyrel-sen.

Att ta fram planen för rädd-ningsinsats har varit ett pion-järarbete.

– I början var det förvirran-de. Vad ska vara med? Hur skaman lägga fram det? Det har vifått lista ut själva, någon mallfinns inte. Detaljerade insats-planer finns redan för objek-ten, men detta skulle vara an-passat och begripligt för all-mänheten, säger Krasniqi.

Nu har man landat i ett över-gripande, åttasidigt doku-ment som beskriver risker föromgivningen och hur rädd-ningstjänsten arbetar före-byggande samt genomför in-satser vid en kemolycka.

Skiftande underlagRäddningstjänsten har begärtin underlag i form av säker-hetsrapporter från de aktuellaföretagen.

– Det har varit en svårighet iatt det är stor nivåskillnad påföretagen och att underlagenvarit skiftande, menar LenaBergön.

Vissa företag har angivit vär-sta tänkbara scenario medgasmolnsexplosion och läck-ande, giftig cyanidgas, medanandra har hoppat över skade-verkningar.

– Vi har försökt att utgå fråndimensionerande fall, en sam-manvägning av en avsevärdkonsekvens och rimligt storsannolikhet för händelsen, sä-ger Krasniqi.

Under december kommerplanen för räddningsinsats attställas ut i Göteborgs stadshusför att allmänheten ska fåmöjlighet att ge sina synpunk-ter.

KATARINA SELLIUS

Foto: KATARINA SELLIUSArben Krasniqi är brandingenjör och civilingenjör i riskhantering vid Räddningstjänsten Storgöteborg. Syftet med att ta fram plan förräddningsinsats enligt Sevesolagen är att göra riskerna i samhället synliga för fler än räddningstjänsten, menar han.

Storgöteborg

– Vi har famlat oss fram

Kommuner och planer för räddningsinsatser ■ Kommuner och planer för räddningsinsatser

Gästrike

Bättre

risker ska spridas utanför dessgrindar.

– Jag tror inte att just planer-na får den effekten, säger PerRingqvist.

– Ska vi gå till medborgar-kontoret och se om planförsla-gen är tummade? frågar Ahle-nius retoriskt.

Han tillägger:– Men det är bra att politiker

får kunskap om vilka typer avrisker det finns i kommunen.Jag tycker att planerna ävenborde skickas till de politikersom sköter planärenden. Dethar exempelvis funnits idéer iGävle om att bygga bostädernärmare hamnen, som är en avriskverksamheterna.

Jobbet ska görasÄven om de är tveksamma tillplanernas effekt, ifrågasätterRingqvist och Ahlenius intekravet att de ska tas fram.

– Det är en lag som gäller intebara företagen, utan även oss.Jobbet ska göras, säger PerRingqvist.

– Men kanske är det så att la-gen fyller större syfte i andraländer, säger Per Ahlenius.

Däremot är båda övertygadeom att den information somska spridas till allmänheten,och som företagen ska bekosta,är av större nytta för att ökamedvetenheten om risker.

– Sandviks broschyr till all-mänheten är bra. Den har derasinformationsavdelning gjorttillsammans med kommunen.Vi initierade uppgiften. Företa-get och kommunen drog las-set, sen godkände vi skriften,säger Per Ringqvist.

Han konstaterar att arbetetkräver tålamod, inte minst föratt få företagen att förstå att in-formationen är viktig.

– Information överhuvudta-get är infekterat i dag. En delföretag tycker det är fel att talaom var riskerna finns, de ärrädda för sabotage, medan jagtror man vinner på öppenhet.Men vi har kommit överens ochdet blev bra.

Fegt av RäddningsverketBåde Per Ringqvist och Per Ah-lenius tycker att kommunernafått för lite vägledning i att tafram planer för räddningsin-satser, och att det är en orsaktill att många kommuner ärförsenade.

– Jag kan tycka att det är litefegt av Räddningsverket attinte kunna säga hur planernabör se ut. Om man gjort dethade fler varit klara nu. Vi frå-

gade men fick till svar: gör pla-ner ni så kikar vi sen.

Även om planerna krävt endel arbete så ser Per Ringqvistdet stora jobbet framför sig.

– För att leva upp till lagenska vi ha övning på varje före-tag vart tredje år. Och det kom-mer att ta mest tid i anspråk. Vihåller på att planera en övning

på Korsnäs pappersbruk. Föratt få med alla brandmän påGävles brandstation kommerenbart genomförandet att taen vecka i anspråk. Och då harvi bara klarat ett företag somomfattas av kraven.

PER LARSSON

Sirenen Nr 8 • 2003 Seveso 17

Kommuner och planer för räddningsinsatser ■ Kommuner och planer för räddningsinsatser

säkerhetsarbete i företagen

Foto: PER LARSSONFör riskföretag finns krav i Sevesolagen som omfattar även kom-munerna. Men kommunerna är dåliga att följa dem. Gävle tillhörde kommuner som sköter sig bättre. Per Ahlenius, länsstyrelsen ochPer Ringqvist, räddningstjänsten, samarbetar för att få fram planerför räddningsinsatser.

Sirenen Nr 8 • 2003Nyheter18

Räddningsverkets avdelningför brandfarliga och explosi-va varor, Bex, har blivit enbromskloss för delar avsvensk industri.

– Det här är ett jättebe-kymmer. Vi hinner inteikapp den växande ärende-högen, säger Lena Tistad,chef för avdelningen påRäddningsverket.

Lars Synnerholm på Räddnings-verket (Bex) i Solna bläddrarbland e-postbreven på sin da-tor. Uppgivet räcker han framen utskrift med rubriken ”Ex-plosiva varor”.

Brevet är skrivet av en under-leverantör inom bilindustrinsom producerardelar till krock-kuddar. Eftersomdet är produktersom innehållersmå mängder krutkrävs särskilt till-stånd från myndig-heterna.

”Vi kan inte ac-ceptera era otroligtlånga handlägg-ningstider för attfå godkännandenför hantering ochproduktion. Som läget är nu ris-kerar vi att mista 300 arbetstill-fällen i Vårgårda på grund avatt tillstånd saknas”.

– Så här illa är det. Och det ärinte första klagomålet vi fått,säger Synnerholm.

Kan ta månaderSom enhetschef tar han dagli-gen emot telefonsamtal och e-

post från upprörda människorsom inte får den support frånmyndigheten som krävs för attdriva vissa typer av verksamhe-ter.

– Det sitter människor och fö-retag och väntar på oss. De ärberoende av våra beslut ochgodkännanden.

Det kan ta månader innan defår sina tillstånd.

– Orsaken är att vi är för få påavdelningen.

På skrivbordet ligger en buntärenden i gröna mappar. Det ärnågra av de 380 öppna ärendensom väntar på beslut. Grönt be-tyder 2003. Men det finns ävenorange och bruna mappar, de”bruna” ärendena har fyllt tre år

under hösten. – Vi hinner inte

ikapp. Trots att vitoppar Räddnings-verkets lista förövertid. Företagenber oss prioriteraderas ärende, menvi måste svara att viinte har något attprioritera med, sä-ger Lars Synner-holm.

– Risken är dess-utom att nivån på

skyddet gentemot medborgar-na blir försämrat.

”De kör ändå”Han får medhåll av Lena Tistad,chef för avdelningen:

– Blir företagen tillräckligtdesperata tror jag att de körändå, om jag ska vara ärlig. Jagtror de struntar i tillståndenoch vi har ingen möjlighet att

kontrollera det heller.Hittills i år har knappt tio till-

syner hunnits med. Under 2000gjordes 257 tillsynsbesök.

– Det här är inte bra skött. I

dagsläget klarar vi inte de kravsom försvarsdepartemenetetställer på oss, befarar Tistad.

Kravet är att handläggnings-tiden för ärenden om tillstånd

till och godkännanden av ex-plosiva varor ska understiga enmånad och två månader när detgäller fyrverkeriartiklar.

För två år sedan beslutade re-

Brandfarliga och explosiva varor:

Lång väntan på tillstånd h

Lars Synnerholm, enhetschef på avdelningen för brandfarliga och explosiva varor, känner frustrationöver att kunder får vänta i månader på besked.

Skrämmande väderprognos på konferens om framtida hotKlimatförändringar, epide-mier, omfattande strömav-brott, terrorism och annatelände var ämnen för en in-ternationell konferens iKarlskoga i slutet av novem-ber.

Räddningsverket, Nutek, Kris-beredskapsmyndigheten medflera arrangerade tvådagars-konferensen, delaktiga var ock-så bland andra OECDs och EUssekretariat för framtidsfrågor.De hundratalet konferensbesö-karna hade möjlighet att lyssnatill ett 30-tal föredragshållare.

Bland besökarna fanns Rädd-ningsverkets chef Christina Sa-lomonson.

– De föreläsningar jag lyssna-

de på pekade tydligt på beho-vet av en ny typ av samarbeteöver nations- och sektorsgrän-ser. Det gäller oavsett om pro-blemet är en konsekvens av kli-matförändringar, ökat resan-de, en åldrande befolkning el-ler våra alltmer komplexa sys-tem. För verkets långsiktigaverksamhetsutveckling är detviktigt att vi är med och ge-nomför omvärlds- och fram-tidsstudier med expertis påområdet, sa Salomonson.

Det röda tråden i konferen-sen var att samhället måste för-bereda sig bättre för framti-dens risker.

– Arbetet med att upptäcka,bedöma och hantera de framti-da riskerna kommer att kräva

en annan inriktning och lag-stiftning på framför allt det fö-rebyggande området, skriverRäddningsverket i ett press-meddelande.

Över 40 grader i SverigeVilka är då riskerna? Det sakna-des inte skrämmande scenarierbland föredragshållarna. SMHI-docenten Markku Rummukai-nen levererade följande lång-tidsprognos:

– Klimatförändringarna kanredan detta århundrade ledatill temperaturer på över 40grader i Sverige.

40-gradig värme drabbadeFrankrike i somras och 10 000människor dog.

– Fortsätter den globala upp-

värmningen kan temperatureni centrala och södra Europa sti-ga till mer än 50 grader, i Nord-afrika till över 60 grader, saRummukainen.

Men det blir inte bara värmeoch torka. Svenska kommunerbehöver även ställa om sig förstörre nederbördsmängder ochöversvämningar vintertid.

EU vill motverka rädslaSjälvmordsbombare, kemiskaolyckor, Sarssmitta och annatinnebär inte enbart direkta ris-ker, utan föder också en orohos många människor. Christi-an Fauré från EU-kommissionframträdde i Karlskoga och sa:

– Vi arbetar för att motverkarädsla och att reducera risker-

na och har i detta syfte startatflera projekt. Allmänheten harrätt att bli informerad om ris-kerna.

Här har myndigheterna ettstort ansvar. Ann Enander frånFörsvarshögskolan sade sigvara förvånad över att tilltrontill myndigheterna är så storsom undersökningar visat. Honbefarade dock att förtroendetär på väg neråt, särskilt närkomplicerade olyckor inträffar.

Nationellt centrum för erfa-renhetsåterföring (NCO) kom-mer inom kort att lägga ut in-formation på nätet med materi-al från konferensen. Se vidarehemsidan http://nco.srv.se

Lena Tistad, oroad överväxande ärendehögar.

Sirenen Nr 8 • 2003 Nyheter 19

Varning om spänningsprovareI ett nytt Aktuellt-blad från Räddningsverket varnas för en spän-ningsprovare som kan ge felaktiga och rent av livsfarliga besked.Det är Banverket som slagit larm till Räddningsverket om spän-ningsprovaren TAG 2000, 17,5 kilovolt, 16 hertz, som användsav en del räddningstjänster.

Vid några tillfällen har instrumentet visat ”Ingen spänning”,trots att nätet haft spänning. Räddningsverket uppmanar nualla som har detta instrument att kontakta återförsäljare ellertillverkare för kontroll.

Räddningsverket rekommenderar vidare räddningstjänstersom har spänningsprovare eller annan utrustning för räddnings-frånkoppling av införa rutiner med regelbundna tester.

För mer information, kontakta Räddningsverkets Tom Thörn,tel 054-13 52 78. e-post: tom.thorn@srv.se

Tunnelförsök och oljeutsläpp i årets sista 90-sekunder I årets sista utgåva av videoserien 90-sekunder presenteras destora försök som Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut ge-nomförde i en vägtunnel i Norge.

I oktober drabbades Luleälven av ett oljeutsläpp. 90-sekunderfanns på plats när det ovanliga saneringsarbetet – olja i ström-mande vatten – genomfördes.

Dessutom redovisas bland annat hur Gästrike Räddnings-tjänstförbund arbetar praktiskt med det så kallade Måste-pro-jektet.

90-sekunder är en utbildningsvideo som produceras av Rädd-ningsverket och som kommer ut fyra gånger per år. Priset för ettårs abonnemang är 5 900 kr. Enstaka program kan köpas direktfrån Räddningsverket.

Ny kurs för brandutredareÄnnu en treveckorskurs för brandutredare kommer att arrange-ras på skolan i Revinge till våren, närmare bestämt veckorna 13,14 och 17. Anställda vid kommunal räddningstjänst disponerartio platser. Behöriga att antas är brandingenjörer och brandbe-fäl som genomgått utbildning i förebyggande åtgärder motbrand för brandmästare.

Vid var och en av de fyra räddningsskolorna anordnas ocksåen fyradagarskurs i undersökning av orsaks- och olycksförlopp.Utbildningen vänder sig till alla som arbetar inom räddnings-tjänst, med kommunalt säkerhetsarbete eller med säkerhetsar-bete inom företag.

Svenska mästare i losstagningfår åka till världmästerskapetTidernas första SM i losstagning arrangeras 8-9 maj på rädd-ningsskolan i Skövde. Sverige deltog i år för första gången ochmed framgång vid VM i USA, då med ett direktuttaget lag.

VM nästa år hålls i England i september och svenska mästarnakommer att representera Sverige. Det rör sig om femmannalag.Vinnarna i Skövde kommer att få ett resebidrag eller stipendium.

– För att få en uppfattning om hur många som är intresseradeatt delta vill vi gärna ha en preliminär anmälan. Av praktiska skälkan vi ta emot maximalt 20 lag. Först till kvarn blir det som gäl-ler, säger Dan Wargclou, som vill ha intresseanmälan senast 15januari på e-post dan.wargclou@srv.se eller på telefax 0500- 46 40 30. Wargclou svarar även på frågor om tävlingen, tel0500-46 40 69.

Anmälningsavgiften blir cirka 2 500-3 000 kronor, beroendepå hur många lag som anmäler sig.

Piteå arrangerar Brand-SMRäddningstjänsten i Piteå arrangerar 16 mars Brand-SM i längdoch alpint. Tävlingarna genomförs i Vallsberget en mil utanförPiteå.

– Vi hoppas på 200-300 deltagare, säger Mats Karlsson, ansva-rig för längd-SM.

Mer information om tävlingarna finns på www.pitea.se/kom-mun. Klicka vidare till Räddningstjänsten. Du kan också ringanågon av dessa kontaktpersoner: Längd: Mats Karlsson, 070-350 65 66. Alpint: Per Isaksson 070-589 64 84.

Ersättning till VästerbottenRobertsfors och Sorsele i Västerbotten får statlig ersättning försina respektive räddningstjänstkostnader i samband med skogs-brand under juli månad. Robertsfors får 2 092 313 kronor ochSorsele 105 378 kronor.

Totalt har Räddningsverket betalat ut 6,1 miljoner kronor un-der året i ersättning för räddningstjänstinsatser.

hotar jobb

geringen att Sprängämnesin-spektionen, SÄI, skulle slås sam-man med Räddningsverket.Verksamheten stannade dockkvar i SÄI:s gamla lokaler i Solna.

– I samband med flytten in iRäddningsverket gjorde vimärkbara kompetensförluster.Vi förlorade kompetens som viinte kunnat ersätta. Det är orsa-ken till våra stora problem idag, säger Synnerholm.

Fler ärendenEnligt Lena Tistad kom samgå-endet med Räddningsverketvid en olycklig tidpunkt.

– Räddningsverket har intekunnat satsa på oss som vi hadehoppats. Vi kom in i ett läge dådet skulle sparas och vi fickmindre resurser än vad vi hop-pats på.

– Trenden är också att detkommer in fler ärenden i dagän för några år sedan. Det äroroligt i näringslivet och före-tag inom vårt område byternamn, slås ihop eller nybildas.Det betyder fler ärenden, sägerLena Tistad, som själv börjathandlägga ärenden så fort honfår tid över.

Åtgärder har vidtagitsRäddningsverkets ledning ärmedveten om problemet medde långa handläggningstider-na. Överdirektör Ivar Rönnbäcksäger i en kommentar:

– Självklart är situationen intetillfredsställande och åtgärderhar redan vidtagits för att för-stärka bemanningen. Men omproblemet med alltför långahandläggningstider kvarstårmåste vi givetvis vidta ytterliga-re åtgärder.

KATARINA SELLIUS

Avdelningen förbrandfarliga ochexplosiva varor:■ Tillstånds-, tillsyns- och fö-reskrivande myndighet förhantering av brandfarliga ochexplosiva varor. Det övergri-pande målet är att förebyggaså att personer och egendominte kommer till skada vidhantering av brandfarliga ochexplosiva varor.■ Verksamheten berör storadelar av samhället. Exempelpå hanteringsställen är raffina-derier, färg- och läkemedelsin-dustrier, lackeringsanlägg-ningar, bensinstationer, olje-depåer, tryckerier, sjukhus, för-säljningsställen och skolor.■ Explosiva varor delas in ikrut, sprängämnen, ammuni-tion, tändmedel och fyrverke-rier.■ Verksamheten finansierasmed avgifter. Räddningsverkettar ut avgift av den som tillver-kar eller importerar explosivaeller brandfarliga varor.■ Från årsskiftet, när Rädd-ningsverkets nya organisationträder i kraft, blir Avdelningenför brandfarliga och explosivavaror en enhet med 19 tjän-ster. Den kommer att sorteraunder avdelningen för olycks-förebyggande verksamhet■ Budgeten för 2003 liggerpå 17,6 miljoner kronor

Foto: KATARINA SELLIUS

Ny skyltvarnarbilistervid olycka En varningsskylt som monte-ras på Bas-bilens drag ochsom rullas ut som en motor-driven markis.Det är senaste initiativet frånRoland Johansson, brandmäs-tare i Åstorp, i syfte att höja sä-kerheten för brandmän på tra-fikolycksplatser.

Johansson har tidigare i sam-arbete med myndigheter ut-vecklat både den nu EU-godkän-da reflexvästen och en speciellskyltvagn. Den sistnämnda an-vänds, men passar bäst på kårermed större utryckningsstyrkor.

– Den nya skylten passar min-dre kårer. Dessutom är prisetungefär bara hälften av vad denstora skyltvagnen kostar, säger

Roland Johansson.– Genom att vid framkomst

på olycksplatsen trycka på nå-gra knappar inne i förarhyttenrullas skylten ut. Jämfört medde traditionella varningstri-anglarna som brandmännen

ska sätta ut syns denna skyltmycket bättre för bilisterna.Brandmännens säkerhet ökar,säger Roland Johansson.

För mer information, kontak-ta Roland Johansson, telefon 0734-25 41 02.

Skylten liknar den som används av Vägverket vid vägarbeten. Denhar kraftiga reflexer och upptill lyktor.

Sirenen Nr 8 • 200320 UppslagetUppslaget

Club Akut i Göteborg är partyställetför blåljusfolket.

Just i kväll tycks brandmän ståhögt i kurs bland tjejerna.

Det finns de som är redo att sättaeld på servetten för att få kontakt.

Det är torsdag kväll och folk droppar inpå Restaurang Dojan på Vallgatan i Gö-teborg. Club Akut är öppet för folk somkan visa legitimation eller lönebeskedfrån räddningstjänsten, ambulansen,polisen, försvaret eller sjukvården. Detär okej att ha med sig en gäst från den”andra” världen.

Varje torsdag gästas ”Akuten” av runt500 personer som vill umgås, äta mat,hänga i baren, lyssna på live-band ellerdansa till tre på natten.

– Jag har hört att Club Akut är bästaraggningsstället. Garanterat napp – omman vill, säger sjuksköterskan Jenny.

Hon är här med fyra kollegor frånbarncanceravdelningen på Östra sjuk-huset.

De dricker vin och äter kyckling medpestopasta.

– Skämt åsido, det är inte därför vi ärhär. Vi tyckte det var dags att gå ut ochha riktigt kul ihop. Det har varit tungtpå jobbet den senaste tiden, säger Kata-rina.

– Vi går hit för att det är ett mysigtoch kul ställe. De flesta här jobbarinom yrken där man bryr sig om män-niskor, folk har samma mentalitet. Ochman måste släppa loss och ha kul ävenom man hanterar allvarliga och svårasituationer i jobbet, menar Karin.

När vi ändå är här...– Här är lagom avslappnat, man kan kläsig i jeans om man vill, säger Lina.

– Och nu när vi ändå är här kan vi likagärna träffa några brandmän, de är all-tid trevliga och roliga, inflikar Jenny.

Skratt.– Och vältränade och snygga, fyller

Lotta i.Gapskratt. Trängsel i baren. Happy hour fram till

22 – två öl, betala för en.Konceptet Club Akut har funnits i

mer än tio år, de senaste åren på Dojan.

I dörren står Peter och gör sig bred.Han har jobbat som ordningsvakt i femår och har järnkoll på akutfolket.

– De stora grabbarna är poliser på pi-keten. Poliser är ofta lite mer gåpåiga.Brandmän och ambulanskillar och tjej-er är lite mer reserverade, tycker han.

– Torsdagar på Dojan är ganska lätt-jobbade för oss i dörren. Det är inte såmycket tjafs på ”Akuten”. De håller sig iregel i skinnet, är det någon som spårarur blir de ju hämtade av kollegor ochdet kanske inte är så kul. Men folk härär ju inte mer än människor, menar Pe-ter.

– Sen finns det en svans av väktare,kriminalvårdare och andra närbesläk-tade yrken som halkat med.

I kväll är det inga militärer här. – Tisdagens helikopterolycka i Göte-

borgs skärgård, menar Peter.

Äntligen ett snackGunnar och Mikael är brandmän påräddningstjänsten i Gårda, Storgöte-borg. I våras jobbade båda tillfälligtsom brandmän i Kosovo. Här hemma

är de på motsatta skift och har knappthunnit prata om tiden som Nato-an-ställda. Det tänkte de ta igen i kväll.

På förmiddagen har Gunnar haft av-lastningssamtal med sex värnpliktigasom var ombord på båten som plocka-de upp de omkomna efter helikopter-olyckan.

– Du vet, de ryckte in dagen innanolyckan hände. Det är en tuff start pålumpen, klart man behöver prata omdet och bearbeta sånt, säger han.

Trivsam avlastningAtt gå på Club Akut blir den egna ”av-lastningen”.

– Det är alltid bra stämning här, van-ligt folk och ingen som är märkvärdig.Man går hit för att tjöta med kompisaroch kollegor från andra stationer, sägerGunnar.

– Det är ett bra ställe att träffa tjejerpå. Jag vet folk som träffat sina fruarhär, säger Mikael.

– Precis som vi, säger Jenny och kläm-mer lite på pojkvännen Olof. De jobbarbåda som ambulanssjukvårdare, hon i

Borås och han i Göteborg. Jenny varpraktikant på stationen där Olof jobba-de och en torsdag för något år sedansprang de in i varandras liv på ClubAkut.

Vad är bäst med Club Akut?– Personalen, flikar servitrisen kvickt

in och ställer två stora stark framförGunnar och Mikael så det skvimpar.

Sen ger hon Gunnar en bamsekram.– Hej, roligt att se dig! säger Angelica. Hon och Gunnar har träffat varann ti-

digare, första gången för fem år sedan. – Då satt vi kring lägerelden och pra-

tade, säger Gunnar. Angelica var 14 år och hade förlorat

nio kompisar i Göteborgsbranden.Gunnar, som deltog i insatsen påBackaplan, höll senare i ett sommarlä-ger för ungdomar som på olika sättdrabbats av branden.

Får sällskap hemI baren står Erik med en öl och passaren liten, svart handväska. Han jobbarsom brandman i göteborgstrakten ochförnekar inte att Club Akut är stället attträffa trevliga tjejer på.

– Jag är här med polarna på ambulan-sen. Vi känner mycket folk här och dåblir det roligare att gå ut.

Han gick av skiftet i morse och har so-vit lite sen dess.

– Sen innebandy och bastu. Och nu ärvi här och avslutar kvällen, säger han.

Och som det ser ut – när väskansägarinna dyker upp – går han inte hemensam.

Efter midnatt ökar trycket någrasnäpp. En trappa upp trängs det yngrefolket under discokulan i takt till mu-sikdunket. (Får man säga att det immar

No Tjafs på Club Akut

Foto: EVA STÖÖPStor (och) stark på Club Akut. Brandmännen Gunnar och Mikael jobbar på räddningstjänsten i Gårda, Storgöteborg. Här serveras de av Angelica, servitris på Dojan.

Vi fick order frånmin mamma att gå

ut och skaffa ossvarsin brandman

Känner du dig som en presumtivvärldsmästare i poker, eller i ”torr-sla-lom”, eller att köra brandbil?

Grenarna finns med när Sheffield stårsom värd för åttonde brandmanna-VM.

59 sporter ska genomföras 28 augu-sti-4 september nästa år.

Många av sporterna kommer att ge-nomföras på mästerskapsarenor. Ar-rangörer är South Yorkshire Fire andRescue Service och Humberside FireBrigade.

Mer information finns på:www.worldfirefightersgames.co.uk

Har du pokerface?Världens minsta brandstation,utropades från Sikeå för någotår sedan. 7,5 kvadratmeter varbyggnaden.

Rena palatset jämfört meddenna på drygt två kvadrat iLessebo kommun.

– Det här var vår brandstationfrån 1920-talet och faktiskt tillomkring 1950, berättar BörjeNilsson, ordförande i Ljudershembygdsförening.

Den lilla brandstationen, somser ut som ett litet dass, finns

utmed en slingrande väg mel-lan Ljuder och Vida. Den var påsin tid avsedd för flera byar itrakten.

– Det finns en gammal brand-spruta kvar där inne. En sånsom två personer fick pumpa.Det finns även en tunna för cir-ka 100 liter vatten, och med enkort slang. Det blev inte myck-et till stråle med den.

Hembygdsföreningen har be-varat brandstationen, och där-med även historien, komplett.

En komplett brandstation...

Foto: MONA JOHANSSONFinns det mindre?

”Brandkåren i Trond-hjem måtte icke tyckaför mycket om teater.Brandsoldaterna därlida så af de teaterbe-sök dem åläggas påtjänstens vägnar attde sagt upp sina plat-ser om dem inte tiller-kännas 4 kr. ersättningför hvarje kvällde afett ogunstigt öde blitvungna att tjänstgörapå teatern.”

(Ur Svensk Brand-kårs-Tidning, 1917)

Decem-ber är må-naden närbrandmän-nen säljs som nästa års väggprydna-der

Och det kan ta sig de mest märkligabilduttryck.

Men almanackorna är lika lättsåldasom rea på rökskadad whisky.

En bar bringa och en brandslang, deträcker uppenbarligen långt.

För vi tror inte det är så att alla kö-per almanackorna enbart för det of-tast vällovliga syftet och sen dumparvaran till pappersinsamlingen.

Foto: EVA STÖÖPHelkväll på Akuten. Helen, Maggan, Marianne och Jane jobbar inom omsorgen i Mölndal. Varje torsdag förvandlas Restaurang Dojan i Göteborg till Club Akut. Då är endast folk inom blåljusyrken och vården välkomna. – Klart roligaste stället i stan, tycker tjejerna.

testosteron på fönsterrutorna, så är detsagt nu.)

”Syster Jane”Nere i puben har cover-bandet No Tjafsdragit igång och publiken har klättratupp på bord och bänkar och stämmerunisont in i refrängen till ”Eloise”.

Sångaren Robban studsar runt på sce-nen och svettas, trots uppknäppta oliv-gröna kavajen med inget under.

– Vi fick order från min mamma attgå ut och skaffa oss varsin brandman,säger sjuksköterskan Jane och skrattar.

Hon och kollegan Marianne är sing-lar och jobbar inom handikappomsor-

gen i Mölndal. – Vi har alltid kul på Club Akut. Man

träffar ofta likasinnade och det är entrygghet. Dessutom är det alltid bralive-band.

– Förra gången träffade vi ett heltbord med militärer, de var supertrevli-ga, säger Marianne.

– Men det är brandmän också. Vi spa-nar vidare, om vi så ska behöva sättaeld på servetten, kontrar Jane.

KATARINA SELLIUS

Tack med bett Dags för morske mänDen livräddade tackade med att

bita räddningschefen i fingret.– Det får man ta i det här job-

bet, sa Bengt Widén, räddnings-chef i Lomma, som fick plåstrasom.

Det var vid en brand i en villasom livräddningen utfördes.

Man tror att angreppet påräddningschefen var ett utfallav rädsla.

Den räddade nymfparakitenhar inte kunnat bekräfta teori-erna.

Cellplastisolering ärbra för brandbegräns-ning.

Det skriver ett före-tag på sin hemsidasom ett argument försin vara, och lämnarföljande motivering:

”Till skillnad från mi-neralull, som kan bi-dra till brandsprid-ning, begränsar cell-plastisolering eldeneftersom den brinnerupp direkt. ”Foto: ARNE FORSELL

Något att pryda väggen med?

Sirenen Nr 8 • 2003Utbildning22

Samtliga sex typer av vajer-räcken som löper längssvenska vägar finns nu ocksåpå övningsfältet i Sandö.

Ett gott samarbete mellan sko-lan och Vägverket region Mitthar förverkligat Sveriges endakompletta övningsbana, sominvigdes i mitten av november.

Sedan Rolf Nordh, kunskaps-samordnare på Sandö, fått medVägverkets Enar Olofsson i pro-jektet tog det bara några måna-der innan banan var på plats.För merparten av kostnadenstår Vägverket som i utbyte kanöva entreprenörer och driftper-sonal på systemen.

Rolf Nordh är glad över attalla sex modeller av räcken nufinns samlade på ett ställe:

– Det är värdefullt för rädd-

ningstjänsterna att kunna övapå olika varianter, övningarsom är svåra att åstadkommaute på vägarna utan stora ar-rangemang.

– Målet är att det ska bli säk-rare att vara på olycksplatsenbåde för skadade och oskada-de.

Nationella plattformarRäddningsverkets generaldi-rektör Christina Salomonsonoch chefen för Centrum förrisk- och säkerhetsutbildning(CRS) Stefan Lundqvist var medvid invigningen.

– Jag är mycket positiv till detsamarbete som vi har med Väg-verket. Värdet av att CRS till-sammans med Vägverket kanerbjuda utbildningar i anslut-ning till realistiska vägavsnitt

med vajerräcken bedömer jagsom mycket stort, säger StefanLundqvist.

– Jag tror att det finns mångafler områden där säkerhets-myndigheter kan samarbetaoch nyttja CRS alla fyra skolorsom nationella utbildnings-plattformar, allt syftande till ettsäkrare samhälle.

Eva-Lena Lindbäck

Bättre arbetsmiljö. Renaremiljö. Effektivare övningar.

Tre tunga skäl som talarför gasol i stället för träfi-berskivor vid släck- och in-satsövningar.

Centrum för risk- och sä-kerhetsutbildning i Sandöhar utvecklat ett konceptsom lovordas av både lärareoch yrkesverksamma.

Enkelt, driftsäkert och förhål-landevis billigt. Det har varitledstjärnorna för uppbyggna-den av ett gasolsystem på Sand-ös övningsfält på Lillön i Ånger-manälven.

I två år har man funderat ochexperimenterat och nu är kon-ceptet klart och godkänt att tasi bruk.

Uppfinnaren, Bernt Sjödin påskolans utbildningsservice, harhållit i skiftnyckeln och chefenBerndt Hedström i plånboken.För den teoretiska förankring-en står brandingenjör Sara Öst-lund.

– Bygg enkelt, är Bernt Sjö-dins råd. Många av de färdigasystem som finns på markna-den är avancerade med mycketelektronik. Det blir både dyrtoch känsligt.

Styr med fjärrkontrollSandös system består av gasol-flaskor i ställ som förvaras i enseparat byggnad. Med hjälp aven fjärrkontroll kan läraren va-riera gasflödet och styra brand-förloppet.

Med mobila gasoltuber ochett speciellt munstycke kanockså bilbrand övas.

– Utrustningen till villacon-tainern kostar mellan 5 000 och10 000 kronor. Hur mycket detkostat i tid är svårt att säga,summerar Berndt Hedström.

Sirenen var med när systemettestades av Anders Höglundfrån räddningstjänsten Sund-svall-Timrå. Han ingår i denprojektgrupp som planerar enny övningsanläggning i för-bundet och var imponerad:

– Över förväntan. Det här ärverkligen realistiskt och ävenbättre än de kombinationer avgasol och fibröst material jagprövat.

Mindre väntetiderMen konceptet har sina kriti-ker, både på CRS-skolorna ochbland räddningstjänsterna.

– Invändningarna gällerfrämst att man inte skulle fåsamma slags brand som med fi-brösa ämnen. Men de flestaskeptiker har inte prövat själva,säger Berndt Hedström.

Pelle Eriksson, lärare påSandö framhåller tidsaspekten:

– Förr tog en övning två tim-mar med en grupp på 20 elever.Det blev mycket väntetid för atttända träfiberskivorna på nyttvarje gång. Nu hinner alla övapå 45 minuter och alla får sam-ma övningsförutsättningar.

Eva-Lena Lindbäck

Sveriges första banaför vajerräcksövning

Foto: EVA-LENA LINDBÄCKFörsta övningsbanan för arbe-te med vajerräcken finns påskolan i Sandö, ett samarbetemellan Räddningsverket ochVägverket.

Foto: EVA-LENA LINDBÄCKFjärrstyrd brand. Med fjärrkontrollen kan läraren följa elevens insatser och på plats reglera gasol-mängden och brandens intensitet. Pelle Eriksson, Sandö och Anders Höglund, Sundsvall-Timrå, testar envillabrand i övningscontainern.

Effektivare övningar i Sandö

Gasol i stället för träfiber

Sirenen Nr 8 • 2003 Utbildning 23

Utbildningen vid Rosersbergfortsätter att breddas. Hös-ten 2004 startar Sigtunakommun ett risk- och rädd-ningsgymnasium på skolan.

– Elevernas utbildningmotsvarar den till deltids-brandmän, frånsett rökdyk-ningen, säger Micke Drang-el, lärare på Rosersberg.

Politikerna i Sigtuna anser attalldeles för få ungdomar i kom-munen läser vidare efter gym-nasiet. För att stimulera fortsattutbildning har beslut tagits attstarta ett risk- och räddnings-gymnasium. Det finns en tankeatt gymnasiet kan vara en för-beredelse för den nya eftergym-nasiala utbildningen Skyddmot olyckor.

– Och den finns ju redan ikommunen. Vi på Rosersberghoppas att gymnasielinjen ska-par intresse att läsa vidare i äm-net, säger Micke Drangel.

Sex klasser om tre årHan är Rosersbergs projektle-dare i planeringen av gymnasi-et. Lärarna Lena Vinterbom ochAnders Bergström leder arbetetfrån Sigtuna kommun.

Gymnasieskolan kommer attförläggas till Rosersberg. Kom-munen har skrivit hyreskon-trakt med Fastighetsverket attanvända sotarutbildningens ti-digare lokaler i Bengtsgården.

Lokalerna byggs nu om för attsvälja 48 elever, eller två klasser,i varje årskull. Det gör totalt sexklasser när skolan är helt ut-byggd efter tre år.

– Gymnasieskolan erbjudersamhällsvetenskapligt pro-gram med risk- och räddningsom tillval. Eleverna kommerefter tre år att ha läst 500 tim-mar risk- och räddning, det gör

en halv dag per skolvecka.

Deltidsbrandmän?Micke Drangel håller på att pla-nera utbildningen i risk- ochräddning. Den ska motsvara ut-bildningen för deltidsbrand-man, minus rökdykningen.

Kommer det att ges möjlig-het för elever att kompletteramed rökdykningsutbildning

och sedan vara färdiga del-tidsbrandmän?

– Vi vet inte än om det kan blimöjligt.

Det finns också en tanke atteleverna ska erbjudas körkorts-teori.

Utbildningen kommer heltatt drivas av Sigtuna kommun.Räddningsverket och Rosers-berg hyr ut de lokaler som ut-

bildningen behöver, exempel-vis gymnastiksal och övnings-område. Dessutom kommer lä-rartjänst för risk- och räddningatt köpas av Räddningsverket.

– Eller om det blir ett utbyte.Vi kanske behöver lärarkompe-tens som kommunen har.

Ett praktiskt problem sommåste lösas är hur eleverna tarsig till Rosersberg varje dag.

– Vi för diskussioner med SLom det.

Lär sig informeraI utbildningen inom risk- ochräddning är det meningen atteleverna ska göra praktiska öv-ningar ute i kommunen. I äm-net team- och ledarskap får ele-verna lära sig hur man informe-rar och kan få praktisk övninggenom att exempelvis informe-ra på daghem om brandsäker-het.

Sigtuna kommun ser Stor-Stockholms norra delar somupptagningsområde. Just nubedrivs marknadsföring och 3december hölls öppet hus påRosersberg för presumtiva ele-ver och deras föräldrar. I febru-ari ska avgångsklasserna i hög-stadiet ha gjort sina val förgymnasiet.

PER LARSSON

– Metodik krävs för att utreda olyckor

Risk- och räddningsgymnasium i Rosersberg

Eleverna blir snudd på deltidsbrandmän

Foto: PER LARSSON– Eleverna kommer att läsa 500 timmar risk- och räddning, berättar projektledaren och läraren MickeDrangel.

Vi är inte särskilt bra på attutreda olyckor i Sverige idag.

– Vi måste gå mer på dju-pet i en olyckshändelse föratt förstå hur vi ska förebyg-ga olyckor.

Det säger professor LarsHarms-Ringdahl, KTH, lärarei olycksutredningsmetodik.

Under hösten har en pilotkurs ikvalificerad olycksutrednings-metodik (5 högskolepoäng)genomförts i Rosersberg påuppdrag av Nationellt centrumför erfarenhetsåterföring frånolyckor, NCO.

15 tjänstemän från myndig-heter och företag, samtliga mederfarenheter från olycksutred-ningar, deltog i utbildningen.

– Det vanligaste är att manfyller i blanketter och beskriverkonsekvensen av en olycka,själva räddningsinsatsen ocholycksförloppet. Men man an-vänder sällan någon särskildmetod, säger Lars Harms-Ring-dahl.

– Använder man metoder ochtar reda på varför olyckan upp-kommer är det också enklare

att ta hand om resultaten ochförvalta dem på ett bra sätt.

Utbildningen har tagit upp15 olika metoder för olycks-utredning.

Syftet med kursen är att ge enbred och djup insikt i använd-ning av olycksutredningar somverktyg för utveckling av säker-hetsarbete.

KorsbefruktningMarianne Stålheim, Rädd-ningsverket, var en av deltagar-na:

– Räddningsverket plockar inutredningar som gjorts på an-dra håll. Exempelvis kemika-lieolyckor på Sevesoanlägg-ningar, olyckor med farligtgods och dödsbrandutred-ningar. För att kunna utvärderaoch analysera dem är det braom vi själva besitter baskun-skaper i metodiken, menarhon.

En av poängerna med kursenvar att samla personer från fle-ra olika myndigheter.

– Det blev en givande ”kors-befruktning” och gav en bra in-blick i hur andra myndigheter,landsting och företag jobbar

med olycksutredningar. Över-lag är vi dåliga på att utredaolyckor systematiskt. Endastett fåtal myndigheter använderspeciella utredningsmetoder.Vi skrapar lite här och där, detär inte alltid tillräckligt för atthitta de egentliga olycksorsa-kerna och ge åtgärdsförslagsom förbättrar säkerheten, sä-

ger Stålheim och fortsätter:– Metoderna är särskilt in-

tressanta för landets kommu-ner som enligt nya lagen omskydd mot olyckor framöverska utreda samtliga olyckorsom föranleder räddningsin-sats.

– Tanken är att omvandlakunskaperna i det praktiska ar-

betet och vidareutbilda perso-nal inom den egna verksamhe-ten. Syftet är att vi ska få bättreolycksutredningar och ett bätt-re säkerhetsarbete i landet, sä-ger Harms-Ringdahl.

KATARINA SELLIUS

Foto: ULF LARSSONPoängen med kursen var att samla olycksutredare från flera myndigheter, kommuner och företag. PerJohansson, Arbetsmiljöverket, Bo Persson, Vägverket, Homa Amini, Arbetsmiljöverket, Håkan Zetter-ström, SJ AB och Carina Forsberg, Sjukhuset i Varberg, diskuterar vidare också under rasten.

Sirenen Nr 8 • 2003Sirenens räddningsskola24

Det gäller att kunna rökdykaäven när tekniken slås ut

Rökdykarkommunikation – ska det vara så svårt?”Man kan prata med folk ute i rymden, men

inte få kontakt med en brandman i en rökfylldbyggnad” heter det när det krånglar. Och det somkrånglar mest vid rökdykning är radion.

Det här avsnittet av Sirenens räddningsskola är fullt avtips och råd för ett långt liv med din radio.

Om en miljon människor behövde rökdykarradioskulle apparaten vara liten som ett kontokort medmängder av smarta finesser. Nu står bara räddnings-tjänsten för efterfrågan, en liten skara med besvärliga användningsområden ochhöga krav på sitt radiosamband.

Så den lilla kundkretsen får göra det bästa av det utbud som finns. Men dethänder mycket inom rökdykarutrustning just nu, framför allt kommer mer ochmer elektroniska hjälpmedel.

Vissa räddningstjänster, till exempel Västerås, arbetar redan med infraröd (IR)kamera som förstärkning. Andra förbättrar synligheten också med självlysandelinor och färgad slang, hjälpmedel som kommit att diskuteras mer efter brandeni Norrköping i maj där en rökdykare omkom.

För den personliga säkerheten finns till exempel ljudlarm som tjuter om rök-

dykaren blir orörlig en viss tid och färgdisplay i mas-ken som indikerar luftmängd.

Skallbensmikrofon, hörsnäcka eller strupmikrofonkan förbättra hörbarheten jämfört med den vanli-gaste modellen med talgarnityr i masken.

Trådlös överföring via Blåtand mellan mikrofonoch radio är på väg. Ett problem som fördröjermånga nyheter är klen värmetålighet, prototypermåste göras om sedan de testats i rökdykarmiljö.

Ny teknik i all ära, men den kan slås ut. Det gälleratt kunna rökdyka även när det blir noll i sikt och

hjälpmedlen lägger av. Att ha en väl övad rökdykarorganisation med högt säker-hetstänkande och standardrutiner:

• Att fortsätta jobba utifrån inlärt mönster.

• Låta tempot gå upp eller ned beroende på sikt och miljö.

• Hålla kommunikationen med parkamraten.

• Använda referensrum som start- och orienteringspunkt. Ta referenspunkt i andra rum.

• Ständig kontakt med slangen – den är livlinan ut!

• Slangkontakt med varandra hela tiden.

• Skulle radion lägga av: backa tillbaka till referensrum, därefter ut.

Vad säger AFS:en?Enligt AFS (arbetarskyddsstyrel-

sens författningssamling)1995:1 § 3ska varje rökdykare vara utrustadmed rökdykarradio.

12 § fastslår bland annat att rökdykarle-dare ska upprätthålla betryggandesamband. Det här innebär att om en rökdykarra-dio slås ut ska insatsen avbrytas. Deträcker alltså inte med att en rökdykarehar fungerande radiosamband!

Tänk på att➜ Rökdykarna meddelar på radio att depåbörjar insats. Man kanske tycker attdet räcker att rökdykarledaren ser attrökdykarparet går in. Men om medde-landet lämnas över radio får även rädd-ningsledaren besked om att insatsen ärpåbörjad och kan notera ett klockslagför detta. Det underlättar hans ellerhennes arbete.

➜ Tanka av information från rökdy-karparet som ska lösas av! Var har desökt, hur har de arbetat, vad är kvar?Risker? Rita gärna en skiss för avlösan-de rökdykare.

➜ Kommunikationen rökdykarnaemellan måste fungera lika bra sommellan rökdykarparet och rökdykarle-daren. Om rökdykarna pratar med va-randra via radio kan rökdykarledarenhela tiden följa hur insatsen går.

➜ Var medveten om och ta hänsyn tillradions begränsningar: radioskugga,störningar, stark värme/kyla (radionska enligt tillverkare tåla –20 till +40grader Celsius) speciella miljöer, räck-vidd (från fyra till tio kilometer beroen-de på terräng och förutsättningar). Hö-gre frekvensband (400-bandet) ochslavsändare ger längre räckvidd.

Grundregeln för all radiokommuni-kation under rökdykning är att rök-dykarna talar – övriga lyssnar. Trafi-ken ska gå inifrån och ut och pågå-ende radiotrafik får endast avbrytasvid ett nödläge. Att ge så korta, raka och tydliga beskedsom möjligt över radio är målet. Men jufärre ord som används desto entydigaremåste de vara. Här kan missförståndlätt uppstå.

Vad menar vi till exempel när vi säger:

• Höger varv? Är det att gå åt högerinnanför en dörr eller att söka av rum-met i höger varv? Begrepp som vänsterhand i väggen används för att säkerstäl-la riktningen. Tidigare sa man iblandvänster hand i vänster vägg men det blirövertydligt och onödigt många ord.

• Första våningen? Är det entrépla-net eller en trappa upp? Tala hellre omför rökdykarledaren att rökdykarparetgår uppför eller nedför en trappa, rap-portera alla sådana lägesförändringar.

• Hörn? Är det ett innerhörn eller yt-terhörn i rummet? Det finns ju hörn irum som fortsätter med en öppning tillnästa rum. Skilj på hörn respektive yt-terhörn i kommunikationen.

• Mata slang? Ska slangen in eller ut?Det är inte helt självklart. På skolornaanvänds termerna slang in, slang ut re-spektive slang stopp. Lika korta ordmen mer entydiga.

• TFT-rör? Så säger många, men be-teckningen är ett varumärke. Förstärk-ningsstrålrör, alternativt back-upstrål-rör är mer lättförståeligt och låser intebegreppet till ett visst fabrikat.

• Revitox? Samma här, så säger säkert90 procent av landets brandmän när demenar räddningsmask. Även Revitox ärett varumärke som kanske inte användsav alla.

Kom ihåg förrökdykar-kommunikation

Enhetligterminologi ensäkerhetsfråga

Vanligaste modellerna? Ericsson B96 som befälsradio och Motorola MX1000 somrökdykarradio används flitigast i utbildningen på CRS skolor och är vanliga även iskarpt bruk. – Två bra radiomodeller, när de trasslar är orsaken oftast handhavande-fel, säger Peder Doverborg.

Kolla att stiften är hela och sitter där de ska. De tar lätt stryk av att kopplas medsamma kraft som slang och strålrör.

Sirenen Nr 8 • 2003 Sirenens räddningsskola 25

1) Vad är modellen typgodkänd för? Ärden fuktskyddad (inte helt självklart)?Fuktskydd betyder inte att radion tål attspolas över med vatten, till exempel vidkemsanering. Titta på vad radion ärklassad för, kanske behövs också en somär godkänd för explosiva miljöer (ex-klassad).

2) Vårda radion som ett barn! Rädd-ningstjänstens utrustning är vanligenrobust och tål tuffa tag men inte radion.Tänk på var du lägger den ifrån dig: intepå marken som kanske snart dryper avsläckvatten. Tryck fast kontakter försik-tigt. Dra aldrig i sladdar för att lossa nå-gon anslutning. Se upp med att sladdarfastnar eller rycks loss när mask ochhuva tas av.

3) Torka av radion efter varje använd-ning. Avlägsna fukt, smuts och sot sominnehåller frätande ämnen.

4) Se till att utrustningen är hel ochren. Rengör alla kontaktytor efter insatsmed tops och T-sprit (rödsprit). Användkontaktspray, slå av överflödig vätskamen torka inte bort allt. Silikon kringfogarna gör dem täta, men då sittersladdarna där de sitter sedan.

5) Kontrollera att alla o-ringar finnspå plats. Trillar de bort kryper fukten ga-ranterat in med oxid på kontaktytornasom följd.

6) Kontrollera att kontaktstiften ärhela och sitter där de ska. De skadas lättav för mycket våld.

7) Ta inte loss delar när radion är på-slagen. Minnesfunktioner kan gå förlo-rade, radion måste programmeras om.

8) Läs bruksanvisningen! Men försökinte avhjälpa tekniska fel själv om duinte är specialkunnig skicka radion påservice.

LärarenNamn: Peder DoverborgÅlder: 31 årBostadsort: SolnaYrkesbakgrund:officer vid Ing 1 iSödertälje 1995.Sedan 1997 lärarevid CRS Rosersberg, brandsläckning.Fritid: familjen, älg- och småviltsjaktmed taxen Zorro.

Strupmikrofon. Peder Doverborg visar hur mikrofonen ska sitta. Vad som fungerar bäst beror på tycke och smak, några föredrarskallbensmikrofon. Tänk då på att mikrofonen ska sitta under huvan.

Så här sköter du radion

Rengör kontaktytorna! Här samlaslätt fukt och smuts, resultatet blir glapp,störningar och i värsta fall bruten radio-kontakt. Gör rent efter varje insats medtops och T-sprit. Spraya med kontakt-spray efteråt.

Gå en kurs!Kurs för rökdykarledareGer teoretisk och praktisk grundutbild-ning enligt AFS 1995:1 för att leda rök-dykare under insats. Lektioner, grupp-diskussioner och övningar.Kurslängd: 3 dagarTid & plats: ta kontakt med respektiveskola för besked om kurser under 2004.

Så kan det gå. Den här ex-klassade Ericsson-radion hittades i en avlopps-brunn på Rosersbergs övningsfält, i etttillstånd bortom allt hopp om räddning.En ny kostar cirka 15 000 kronor.

Enkla övningarför att testakommunikationenRita & gissa

En mycket enkel men avslöjande öv-ning: Sätt rökdykarledaren rygg motrygg med en rökdykare. Rökdykarenhar en skiss framför sig som han beskri-ver för rödykarledaren. Denne ska uti-från beskrivningen rita av skissen.

Här ser man lätt om de båda förstårvarandra, eller var missförstånd riske-rar att uppstå.

RadioövningDirigera någon via radio med så få ordsom möjligt till en plats där mer infor-mation finns att hämta. När informatio-nen är mottagen ska den som dirigerasbyta kanal, ropa upp igen, rapporteraoch få nya anvisningar.

Övningen kan byggas ut och tränarhandhavandet av radion, det finns olikafabrikat och de har många funktioner.Som brandman har man inte använd-ning för alla, men det är tryggt att vetaatt man kan sin radio.

NödlägestrafikÖva radiokommunikation så att denfungerar vid ett nödläge. Om ett sådantskulle inträffa: Hur gör vi? Vet alla hurvi ska agera och kommunicera?

Peder Doverborgi samarbete med

Eva-Lena Lindbäck

Foto

: EVA

-LEN

A LI

ND

BÄCK

Sirenen Nr 8 • 2003Nyheter26

Brandskyddsregler föräldreboenden utredsI dag finns inga särskilda brandskyddsregler för hur äldreboen-den eller servicehus ska utformas. Men det blir sannolikt än-dring på det när nya föreskrifter för Boverkets byggregler (BBR)träder i kraft 2005.

Boverket ska under nästa år, tillsammans med Räddningsver-ket, se över hur brandskyddet i särskilda boendeformer för äl-dre ska utformas i framtiden.

– Mellan rent vårdboende och de som sköter sig själva finns englidande skala med olika boendeformer. Vi ska bland annat dis-kutera hur dessa boenden ska definieras, säger Staffan Abra-hamsson på Boverket.

Grundförutsättningar i arbetet är eventuella krav på automa-tiskt brandlarm eller sprinkler. Staffan Abrahamsson ser intekraven på vårdboenden som den stora stötestenen. Däremothur man ska hantera det faktum att antalet äldre personer ökaroch att många av dem bor kvar hemma.

– Frågan är hur mycket staten ska förmynda. För samtidigt fårvi en ny lag som betonar den enskildes ansvar.

Räddningsverket kan få ansvar för barnsäkerhetRegeringen har gett Räddningsverket i uppdrag att utreda omverket kan ta ett samordnat ansvar för barnsäkerhetsarbetet.

– Det är ingen självklar uppgift, och det krävs antagligen kom-petens som vi inte har i dag. Men vi har varit positiva till uppgif-ten, säger överdirektör Ivar Rönnbäck.

I dag ansvarar Barnsäkerhetsdelegationen för frågorna. Dele-gationen arbetar med säkerhet och förebyggande av skador ibarns och ungdomars miljö. Det kan vara lämpliga leksaker(konsumentfrågor), lek och miljö, brand, simkunnighet, ellerskador som kan uppstå i samband vid besök på diskotek ochmusikfestivaler.

Sjukdomsförebyggande verksamheter och skador som upp-står på grund av brott ingår inte i arbetsuppgiften.

Projektet att utreda ansvaret för barnsäkerhetsarbetet skapågå under 2004. 15 juni ska en delredovisning göra med för-slag konstruktion och vad det skulle kosta Räddningsverket omverket skulle ta ett permanent ansvar.

Nacka satsar på säkerhet i hemmetNacka kommun utnämndes år 2000 till en trygg och säker kom-mun av WHO (världshälsoorganisationen.

Men kommunen är inte nöjd med det. I början av decemberskickades en 40-sidig informationsskrift till alla hushåll. Den in-nehåller råd och tips om hur man kan se över sin säkerhet ihemmet, i trafiken, på fritiden med mera.

– Vi hoppas att informationsskriften ska inspirera medborgar-na till ett säkrare beteende. I Sverige har vi kommit långt inomvissa områden, exempelvis trafik- och barnsäkerhet. De storautmaningarna nu är att minska olyckor bland äldre, exempelvisbenbrott, och att minska idrottsskadorna bland ungdomar, sä-ger Guldbrand Skjönberg på Nacka kommun.

Film om samhällets beredskapRäddningsverket har tillsammans med andra svenska myndig-heter producerat en film som bland annat ger exempel på olikatyper av farliga ämnen och berättar om samhällets beredskapmot NBC-händelser. Filmen heter ”Strålning, smitta och gift”.

Andra myndigheter som varit med i samarbetet är Försvar-smakten, Totalförsvarets skyddscentrum, Krisberedskapsmyn-digheten, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och Statens strål-skyddsinstitut.

FN-chef berömde RäddningsverketMartin Barber, chef för FNs minröjningsfunktion, UNMAS, harvarit i Sverige för att med Räddningsverket förhandla fram enöverenskommelse om verkets fortsatta engagemang i det inter-nationella, civila minröjningsarbetet.

Barber har varit gäst hos både utrikes- och försvarsdeparte-mentet och passat på att framföra FNs tack för Räddningsver-kets insats i Basra-området i Irak.

Remissvaren om den nya vi-dareutbildningen leder tillflera förändringar.

En är att B-kursen i Tillsynoch olycksförebyggandeöppnas för förmän som gåttförebyggande 1.

När den förlängda remisstidengick ut 5 december hade ett100-tal svar kommit in.

Förslaget till ny vidareutbild-ning har tre program: Sam-hällsinriktat säkerhetsarbete(ny utbildning), Räddnings-tjänst samt Tillsyn och olycks-förebyggande verksamhet.Flest synpunkter har det kom-mit på Tillsyn och olycksfö-reyggande samt frågor om be-hörighet och tillträde till kur-serna.

– Vi har även fått en del syn-punkter på programmet rädd-ningstjänst, men inte alls i denutsträckning vi trodde, sägerBo Johansson, projektledareför vidareutbildningen.

De flesta synpunkterna ärkända efter den serie av semi-narier för att informera om vi-dareutbildningen som genom-fördes under hösten.

– Vidareutbildningen har bli-vit mycket väl emottagen,framför allt kursen Samhällsin-riktat säkerhetsarbete sommånga ser fram emot ska star-ta.

Tidigt synpunkterRedan under informationsse-minarierna framfördes kritikmot att det krävdes brandmäs-tarexamen för att få tillträdetill B-kursen i Tillsyn ocholycksförebyggande. En kritiksom återkommer i remissvarenoch därför stryks kravet påbrandmästarexamen.

– Vi sänker antagningskravettill B-kursen så att det räckermed att ha gått förebyggande1, men samtidigt ska man hadokumenterad erfarenhet avtillsyn, säger Erik Egardt, del-projektledare.

Men det finns fler åsikter omB-kursen.

– Generellt kan man säga attmånga anser att målet för B-kursen är för högt satt med tan-ke på deltagarnas förkunska-per.

Inte kunna självI målet för kursen står blandannat deltagarna efter kursenska kunna ”analytisk dimensio-nering av brandskyddet” vilketbland annat ställer höga kravpå matematiska kunskaper.

– Avsikten är inte att man skakunna detta självständigt utani samverkan med experter ochdet kommer vi att förtydliga imålbeskrivningen, säger ErikEgardt.

Samtidigt understryker hanatt A- och B-kurserna inte ärjämförbara med förebyggande1 och 2.

– Om det är länge sedan mangick förebyggande kan det varavärdefullt att gå A-kursen. Detär mycket som hänt och A-kur-sen håller en högre nivå än fö-rebyggande 1.

Ett annat önskemål är att B-kursen delas upp i två mindrekurser.

Efter synpunkter kommerhemolycksfallen att lyftas frammer i kursen Samhällsinriktatsäkerhetsarbete. Andra vill seA-kursen delas upp i två.

– De som vill det tror jag intehar insett att 50 procent av denkursen är distansutbildningoch det förtar behovet av att

dela upp den, säger Bo Johans-son.

När det gäller Räddnings-tjänst efterlyses ett tydligarefokus på att utbildningen rik-tar sig till kommunal rädd-ningstjänst. Många har ocksåuppmärksammat att förvalt-ningsutbildningen på tio veck-or försvunnit.

Vidareutbildningen är i för-sta hand baserad på den nyatvååriga utbildningen Skyddmot olyckor. Förslagetär attfram till 2009 gäller över-gångsbestämmelser som gertillträde för de med nuvarandeutbildningar. En del remissvaranser att övergångsbestäm-melserna ska gälla för alltid förredan anställd personal.

Snart öppna program?Sammanställning går nu ut tilldelprojekten och eventuelltblir det ytterligare förändring-ar.

– Vår målsättning är att till-mötesgå önskemål så långt detär möjligt. Om något år ser jagframför mig öppna programför de som själva vill bekostautbildningen. Vet att det finnsintresse, bland annat de somvill göra sig anställningsbara iandra kommuner. Det kanskeinte finns behov av en viss kom-petens i den egna kommunen.

Beslut om förändringar mås-te ske snabbt. Ett inriktnings-beslut ska tas av styrelsen förRäddningsverkets Centrum förRisk- och säkerhetsutbildning16 december och inbjudan tillutbildningen går ut vecka 5.

Vidareutbildningen startarhösten 2004.

GUNNO IVANSSON

Remissvar ändrar vidareutbildningen

Förmän får gå B-kurs

Foto: JOHAN EKLUNDHundratalet remissvar kom in om vidareutbildningen vid Räddningsverkets skolor. Synpunkternakommer att leda till flera förändringar.

Sirenen Nr 8 • 2003 27

De flesta adventsljusstakar är gjorda av plåt el-ler annat obrännbart material.

Förutom hållare för fyra ljus har de ofta platsför rikligt med dekorationer. I många familjeranvänder man vitmossa, ljusmanschetter avkräpp-papper eller något annat lättantändligt.

Det är naturligtvis inte bra ur brandskydds-synpunkt.

Om ett av ljusen brinner ner för långt kan de-

korationsmaterialet ta eld. Värmen gör att deövriga ljusen smälter. Stearinen sugs upp i detporösa materialet. Det blir en våldsam brandmed rejäla flammor.

På senare år har man börjat sälja mossa somär impregnerad mot brand. Men den ger baraen falsk trygghet. Den impregnerade mossan ärvisserligen något mera svårantändlig. Men närden suger upp smält stearin fungerar den som

en porös veke och branden blir lika våldsamsom med vanlig mossa.

Om du absolut vill han någon dekoration i ad-ventsljusstaken bör du använda grövre föremålsom har en hård yta. Kanske har du några mjuktslipade stenar eller vackert formade snäckor se-dan semesterresan i somras.

Ingenmossa i advents-ljusstaken

Det tog bara två minuter...

Varje år i december inträffar det flera hun-dra brandtillbud i Sverige på grund avglömda ljus. Trots massiv information

tycks antalet julbränder inte minska.Statistiken visar att dagarna runt den tredje

advent är mest utsatta. Orsaken är förmodligen

att vi då blivit mera vana vid de tända ljusenoch att vaksamheten avtagit.

En annan orsak kan vara att några av ljusen re-dan har brunnit ner en bit och att det räckermed någon timmes glömska för att det ska blien brand.

För att visa förloppet med en kvarglömd ad-ventsljusstake gjorde Sirenen ett experiment iett rum vid Räddningsverkets skola i Revinge.Tiden mellan bilderna 2 och 6 är mindre än tvåminuter. Vi behövde inte fuska. Branden spredsig precis som bilderna visar.

Några tända advents-ljus en morgon i mitten

av december. Det kanvara stämningsfullt och vack-ert. Man samtidigt innebär deten stor risk för brand. Det först tända ljuset har re-dan brunnit ner till mer änhälften och lågan har bara nå-gra få centimeter kvar ner tillmossan och de andra dekora-tionerna.

1

Nu accelererar brand-förloppet snabbt. Ne-

dre delen av det långa,hittills inte brunna ljuset påver-kas av värmen. Det blir över-tungt och börjar luta.

3

Plötsligt lossnar det ur sin hållare ochramlar ner på bordet. I fallet river det

med sig en del av de brinnande dekora-tionerna. Av en tillfällighet hamnar ljuset intillen gardin.

4

På bara några sekunder når lågorna taket. 5

Via en gardin-kappa spridsbranden äventill den andragardinen. För-hoppningsvisupptäcker nå-gon förbipas-serande lågor-na och slårlarm.

6

Branden ärnu släckt meden hand-brandsläcka-re. Men helarummet ärfullt av rökoch allt är so-tigt.

7

Rester av en avde brinnandegardinernahamnade påryggstödet tillen soffa medstoppning avskumgummi.Här var enstorbrandnära.

8

Om du glömmer attsläcka ljusen när du

lämnar rummet tar detbara en eller ett par timmar in-nan branden är ett faktum.Smält stearin sugs upp av denporösa mossan som fungerarsom en extra veke. Värmen görså att också de större ljusenbörjar smälta.

2

Några goda råd■ Lämna aldrig ett tänt ljus obevakat ens fören enda minut.■ Det ljus du tänt ska du också släcka själv. Litainte på någon annan.■ Det är du som har ansvaret.

Foto: ULF ERLANDSSON

Sirenen Nr 8 • 200328 ErfarenheterErfarenheter

Räddningsverkets brandut-redarprogram har underhösten fått in tre olika rap-porter om bränder i silor förensilage.

Med stor sannolikhet varorsaken självantändning.

Ett av fallen inträffade på engård på Öland. Där fanns en 18meter hög silo. Diametern upp-gick till cirka sex meter.

När branden inträffade var si-lon nästan full av så kallat torr-ensilage. Det packade fodrethyvlas från toppen av en rote-rande kniv som lösgör det förvidare transport via en fläktoch ett rör ner till en behållarei ladugården.

En dag i oktober upptäcktelantbrukaren att det kom nerglödande strån bland ensila-get. När han undersökte sakensåg han att det fanns brändapartier på toppen av innehålleti silon.

Räddningstjänsten larma-des. Med hjälp av en dimspikfuktades de glödande partier-na med vatten.

De följande dagarna tog lant-brukaren ut ett 30-tal kubik-meter ensilage under nog-grann kontroll. Materialet varljummet, men inte så varmt attdet kunde ta eld.

Genom att borra sig ner ettpar meter i ensilaget med entorvborr kunde lantbrukarentillsammans med räddnings-tjänstens utredare konstateraatt det fanns ”grytor” av svart,förkolnad, ensilage längre ner isilon.

Temperaturmätningar visadeskillnader på från cirka 30 gra-der vid manteln och upp tillöver 80 grader på vissa platser isilon.

I kontakt med experter vidLantbruksuniversitetet i Upp-sala fick lantbrukaren rådet attbehandla ensilagebädden meden 50-procentig lösning av pro-pionsyra och vatten och attdärefter täcka ensilagebäddenmed en presenning och avvak-ta några dagar. Det lyckadesoch värmeutvecklingen upp-hörde.

Brand 2En annan liknande brand in-träffade ungefär samtidigt påen gård i östra Småland. En 23meter hög ensilagesilo var fylldtill ungefär tre fjärdedelar.

Enligt lantbrukaren var fo-dret ovanligt torrt då det ladesin några månader tidigare. Påsilons 13-metersnivå fanns eninspektionslucka. Den var otätoch det kunde läcka in luftbland ensilaget.

När brandtillbudet först upp-täcktes var värmen koncentre-rad till en punkt ungefär enmeter ovanför inspektions-luckan.

Räddningstjänsten bekäm-pade den genom att ta uppmindre hål på manteln ochkyla med vatten från dimspi-kar. Efteråt tätade de öppning-arna noga för att förhindra yt-terligare syretillförsel.

Brand 3En tredje liknande händelse in-

träffade i början av augusti iHalland. Gårdens folk höll påatt fylla en 24 meter hög silomed nyskördat gräs. Det blås-tes upp till toppen med hjälpav en kraftig fläkt.

Inne i silon fanns en eldrivenmaskin för att packa ensilaget.Arbetet pågick i flera dagar.

När behållaren var nästanhalvfull upptäcktes en glöd-brand i gräset. Lyckligtvis varfukthalten hög och brandenspred sig bara långsamt.

Räddningstjänsten angrepmed rökdykare som via hävaretog sig in genom en inspek-tions-lucka på 15-metersnivån.Den synliga brandhärden varsnabbt släckt.

Undersökning med termo-meter och värmekamera gavförvirrande resultat på grundav solbestrålning utifrån. Försäkerhets skull förberedderäddningstjänsten fyllning avcisternen med koldioxid alter-nativt med kvävgas. Men dessaåtgärder behövde inte tillgri-pas.

Observera att orsaken tilldenna brand inte är helt klar-lagd. Den kan ha startat i enelektrisk motor till den maskinsom packade ensilaget inne i si-lon.

Artikeln bygger på rapporterfrån Bengt Andersson, rädd-ningstjänsten Öland, Roger Lan-delius, räddningstjänsten Väs-tervik och Roger Banck, rädd-ningstjänsten Varberg.

Att det kan uppstå brand pågrund av självantändning ihögar av spån, flis, bark ochliknande fibrösa ämnen ärväl känt.

Hö, halm och säd som lag-ras i stora mängder kan un-der vissa omständigheterockså självuppvärma så attde antänds. Processen sker iflera steg.

Om fuktinnehållet mellan oli-ka delar av det lagrade ämnetär olika, sker enligt fysikens la-gar en strävan att utjämnaskillnaden. De fuktiga partier-

na avdunstar av sitt vatteninne-håll och kyls ner. De torrarepartierna kondenserar en delav fukten och värms upp något.Det uppstår en värmetransportfrån fuktiga till torrare delar.

I nästa steg vidtar biologiskuppvärmning. Bakterier ochandra mikroorganismer kanfinnas i varierande grad i detlagrade ämnet. De förökar siggenom delning och tar uppsyre från omgivningen till sinämnesomsättning. Därvid ut-vecklas värme.

Den biologiska uppvärm-ningen är mycket beroende av

omgivningens temperatur ochfukthalt. I hö anses den gynn-sammaste fukthalten för mi-kroorganismernas utvecklingvara cirka 35 procent. För sön-derdelade trädbränslen liggermotsvarande värde på 40-45procent.

Två temperaturintervallerMikroorganismerna förekom-mer i två temperaturintervallersom är intressanta för själv-uppvärmning.

Till en början rör det sig ommesofila arter av mikrober somfrodas vid en temperatur av 35-

40 grader men inställer sinverksamhet vid 45-50 grader.Då skapas i stället förutsätt-ning för utveckling av termofi-la mikrober som kan höja tem-peraturen upp till cirka 75 gra-der innan de dör och den biolo-giska processen avstannar.

Oftast stabiliseras tempera-turen runt 70 grader. Menibland vidtar en kemisk oxida-tionsprocess.

Reaktionen kan jämförasmed en vanlig förbränning ochkräver tillgång till bränsle, syreoch tillräckligt hög tempera-tur. Om någon komponent sak-

nas eller proportionerna ärogynnsamma går processenlångsamt eller avstannar helt.

Vid ideala förhållanden kantemperaturstegringen däre-mot bli mycket snabb.

En välkänd form av snabb ke-misk självuppvärmning är närkokt linolja torkar i ett poröstmaterial. Det blir en oxida-tionsprocess som kan vållabrand på bara ett par timmar.

ULF ERLANDSSON

Självantändning i silo – en process i flera steg

Silobränder

Ensilagebörjade brinna

Det började brinna i den 23 meter höga silon. Räddningstjänstensläckte branden genom att göra mindre hål i manteln och kyla medvatten med hjälp av dimspikar.

Sirenen Nr 8 • 2003 Erfarenheter 29

En familj från Stockholms-området hade ett som-marhus i trakten av Örn-

sköldsvik. När de åkte hem ef-ter sommarsemestern lämna-des lite värme på elementen.

I badrummet ställdes ter-mostaten till en oljefylld elra-diator på cirka 5 grader.

Senare på hösten skulle fa-miljen besöka fritidshuset nå-gra dagar över en helg.

De ringde därför till en be-kant på orten och bad denne gåin i stugan och öka värmen påelementen. Så hade de gjort ti-digare och det brukade varavarmt och skönt när de komfram.

Tyvärr blev det inte så denhär gången. När familjen öpp-nade ytterdörren möttes de aven stark röklukt.

I badrummet var allt sotigtoch svart. På golvet under elra-diatorn låg en liten hög avbrandrester och i väggen bak-om termostaten fanns en djupbrännskada genom spånplat-tan i väggen.

SjälvslocknadeLyckligtvis hade branden själv-slocknat. Oljan i radiatornfanns kvar och det fanns ingasynliga tecken på farligt över-tryck.

Brandutredarens undersök-ning visar klart att brandenbörjat i styrutrustningen tilldet elektriska elementet. Ter-mostaten och ett kretskort var

nästan helt förintade. Brännskadorna var störst där

den elektriska ledaren anslöttill kretskortet. En kopplings-plint samt isoleringen runt ka-blarna hade brunnit bort. Efteren stund hade en säkring ut-löst, strömmen bröts och bran-den slocknade av sig självt.

Tillverkaren uppger att feletär känt sedan tidigare. Enligtföretaget kan det bli överslag iett överspänningsskydd. Detsom brinner är höljet runt deelektriska komponenterna. Det

är tillverkat av en plast med po-lykarbonat som enligt tillver-karen är svårantändlig.

Uppenbarligen finns här ettallvarligt konstruktionsfel. Idet här fallet var risken stor atthela huset hade brunnit ner.

Nästa gång kanske det blirbrand i en byggnad där män-niskor ligger och sover.

Artikeln bygger på en rapportav Bo Wiberg, räddningstjän-sten Örnsköldsvik.

För ett par år sedan slogClaes Malmqvist, brandut-redare i Karlstad, larm om

en sorts elektrisk vattenkokaresom vållade upprepade brand-tillbud.

Det var postorderföretagetEllos som delade ut en elektriskvattenkokare av märket Palaz-zo, modell NS60, till alla kun-der som handlade för ett visstbelopp.

Kokarna visade sig ha ettkonstruktionsfel i en termostatsom kunde vålla överhettningoch brand.

Elsäkerhetsverket övertogärendet och förbjöd vidare ut-delning samt krävde att Ellosskriftligen skulle informeraalla kunder som fått vattenko-karen att den kunde vållabrand.

I månadsskiftet oktober/no-vember i år hade tidningenDala-Demokraten en artikelom två tillbud med vattenko-kare som hänt ett par av derasmedarbetare.

Vattenkokaren fylls medvatten och slås på. Efter enstund börjar vattnet koka häf-tigt och en termostat bryterströmmen. Men när vattnet

svalnat händer det att ström-men slås på igen. Det behövsbara en mindre vibration.

I ena fallet uppger ägaren attvattenkokaren slog på av sigsjälv när en buss körde förbi el-ler då grannen slog igen sin ga-ragedörr.

Den andra vattenkokaren varännu känsligare. Där räckte detmed att katten hoppade upppå köksbordet för att den skul-le starta.

Båda dessa tillbud handlarom en annan sorts vattenkoka-re än i Ellos-fallet.

Kokarna som Dala-Demokra-

ten berättar om marknadsförsav en stor elkedja. Det finnsheller inga exempel på att dehar vållat någon brand. Menlikheten är slående. Det kaninte uteslutas att de båda mo-dellerna innehåller kompo-nenter av samma slag.

Produktsäkerhetschefen hoselkedjan är vidtalad och tar all-varligt på Räddningsverketsuppgifter. En omfattande un-dersökning är inledd.

Artikeln bygger på en rapportav Thorsten Bladlund, rädd-ningstjänsten Dala Mitt.

Ulf Erlandsson är an-ställd vid Räddnings-verket med uppgiftatt bland annat ledaett stort brandutred-

ningsprojekt. Erlandsson med-verkar i Sirenen med samman-fattningar av rapporter. Han tarmed glädje emot synpunkter ochtips på tel 054-13 50 39, fax0470-208 04, e-post:ulf.erlandsson@srv.se

Erfarenheter■ Elektriska fel hos hushållsma-skiner och andra elektriska ap-parater i våra hem tycks bli enallt vanligare brandorsak. Harreglerna blivit lindrigare eller ärkontrollen för dålig?

■ Om säkringen inte hade ut-löst så tidigt att branden hadesjälvslocknat hade sommarhu-set förmodligen brunnit ner tillgrunden. Ingen hade då medsäkerhet kunnat fastställabrandorsaken.

Termostatfel orsakade brand

Erfarenheter■ Elektriska hushållsapparaterhar blivit allt billigare. Detmärks också på kvalitén. SåvälElsäkerhetsverket som Rädd-ningsverkets brandutredar-program får in fler och flerrapporter om brandtillbud ielektriska prylar.

Det är genom att lära avtillbuden vi kan förhindra attdet blir allvarliga bränder.

Katten startade vattenkokaren

Foto: BO WIBERG, ÖRNSKÖLDSVIKBranden började i styrutrustningen till elelementet. När en säkring utlöstes självslocknade branden.

Erfarenheter■ Självantändning kan up-penbarligen inträffa ocksåi så fuktiga produkter somensilage. Förmodligen hargrödorna haft ett mycketvarierande vätskeinnehåll.■ Råd och anvisningar föratt minska risken för själv-antändning har utarbetatsav Lantbrukets brand-skyddskommitté.■ Lämpliga åtgärder föratt bekämpa en pyrandebrand i en silo bör utfor-skas. Räddningsledarenska inte behöva prova sigfram vid varje tillfälle.

Foto: ROGER LANDELIUS,VÄSTERVIK

Foto: CLAES MALMQVISTDen förkolnade baksidan på den typ av vattenkokaren som för nå-gra år sedan orsakade flera brandtillbud.

Sirenen Nr 8 • 200330 Ordet frittOrdet fritt

Vad menar Arbetsmiljö-verket med att påstå attrökdykning inte är av-

sedd att rädda egendom åt för-säkringsbolagen?

För det var vad Tommy Eriks-son Wikén sa i en artikel i Sire-nen nr 6/03.

Rökdykning är en metod föratt i vissa lägen och vid vissaolyckor rädda människoliv,egendom och miljö, som rädd-ningstjänstlagen ålägger sta-ten och kommunerna att utfö-ra.

Det är brandbefälet som medsin kunskap och erfarenhet väl-jer metod och teknik för enräddningsinsats i kommunen.

Rökdykning, det vill säga in-trängande i tät rök vanligtvisinomhus, för att rädda liv ellerbekämpa brand eller liknandesom AFS 1995:1 § 2 lyder. Att iefterhand sätta sig på läktarenoch tycka till om den valda tek-niken är ju lätt, men att ocksåpåstå att reglerna inte är till föratt rädda liv verkar något an-kommet.

Grundligt felaktigtAtt dessutom påstå att vi inteska rädda egendom åt försäk-ringsbolagen är ju ett grundligtfelaktigt påstående eftersom:

1. Räddningstjänstlagen åläg-ger stat och kommun att ävenrädda egendom.

2. Den egendom vi räddar be-tyder också att vi räddar pengaråt oss själva eftersom det är visom betalar premier till försäk-

ringsbolaget, som är ägarensintressent.

Självfallet Tommy prövar vivilken metod som är lämplig,såväl ur arbetsmiljöperspektivsom miljö-räddaperspektiv. Trointe annat än att vi värnar omsåväl den anställdes (rökdyka-rens) trygghet och säkerhet,som medborgarens, som vi ärsatta att hjälpa.

Välkommen du också i dethjälplaget ifrån en centralbyrå-kratisk läktarplats!

Hans ErikssonBrandingenjör

Norrköping

Arbetsmiljöverket har av rege-ringen fått i uppdrag att före-skriva om regler som gäller ar-betsmiljön.

Föreskrifterna om rök- ochkemdykning, AFS 1995:1, är ex-empel på regler som verket ut-givit. Dessa regler bygger påden gemensamma ståndpunktsom verket tillsammans medolika företrädare för rädd-ningstjänsten kommit överensom ska gälla.

En fundamental del av arbets-miljölagen och den filosofi somlagen bygger på är att arbetsgi-varen ska vidta alla åtgärdersom behövs för att förebyggaatt arbetstagaren utsätts förohälsa eller olycksfall. I arbeten

som kräver extraordinära insat-ser, så som inom räddnings-tjänsten, är det av största viktatt arbetsgivaren (räddnings-chefen) verkligen gör regel-bundna riskbedömningar avarbetsförhållandena och plane-rar verksamheten efter denriskbild som identifierats (Sys-tematiskt arbetsmiljöarbete,AFS 2001:1, 8 §). Hundrapro-centig säkerhet kommer dockaldrig att uppnås.

Andra angreppssättJag tror att de flesta håller medom när jag säger att man inteska riskera liv eller hälsa för atträdda egendom. Det primärasyftet med rökdykning är ur ett

arbetsmiljöperspektiv att räd-da liv. Att snabbt skicka in ettrökdykarteam i ett brinnandehus om det inte finns någramänniskoliv att rädda kännsdärför onödigt riskfyllt ur en”centralbyråkrats” perspektiv.

Kanske finns det andra an-greppssätt att tillgripa så somutvändig bekämpning. Det ute-sluter dock inte att räddnings-ledaren ändå gör den bedöm-ning att branden, med beaktan-de av personsäkerheten och ef-ter en riskbedömning, bäst be-kämpas inifrån eller varför intemed såväl utvändig som invän-dig släckteknik. Detta förutsät-ter naturligtvis att det finns till-räckligt med personal att sätta

in, vilket inte alltid är fallet. Det är räddningsledaren som

ska avgöra vilka mått och stegsom ska tas ute på en brand-plats och i det ingår att rädd-ningsledaren ska se till att derisker som rök- och kemdykareutsätts för är rimliga med tankepå vad som kan uppnås med in-satsen (AFS 1995:1, 11 §) och imin världsbild är en brandmanmycket mera värdefull än enHauptbyrå från 1770-talet, hurfin byrån än är. Det är utgångs-punkten i mitt resonemang.

Tommy Eriksson Wikén Branschansvarig – räddnings-

tjänsten, Arbetsmiljöverket

Räddningstjänsten i Sveri-ge står inför förändringarmed ny lag och ny utbild-

ning. Med detta kommer nyatänkesätt och nya arbetsområ-den för brandmannen. Vi foku-seras på hur viktigt det är medatt brandmannen slutar tänkapå utryckning, övning och sta-tionsarbete. För att i stället riktablicken mot det förebyggandearbetet. Det ska hållas kurser isystematiskt brandskyddsarbe-te(SBA), självskydd och så vida-re så att företagen och privat-personer själva kan sköta sitt”dagliga brandskydd”.

Så långt är det OK med nyauppgifter, men vi glömmer bortvår egen ”bakgård”. Vad harhindrat ett sådant arbete tidi-gare? Och vad vill Räddnings-verket med det nya synsättet.

Variationen mellan kårernaoch dimensioneringar varierar,

allt från 1 + 1 med deltid. Detfinns ingen konsekvensbeskriv-ning på hur det kan slå.

Efterlevs dåligtArbetsmiljöverkets föreskriftAFS 2003:4, behandlar det sys-tematiska arbetsmiljöarbetetoch riktar sig till alla arbetsplat-ser med ett förtydligande omarbetsgivarens ansvar.

Den liknar i många avseen-den SBA, men hur många rädd-ningstjänster lever efter dennaskrift? Inte många.

Stanna upp ett tag och se övervår egen verksamhet, innan vilär andra hur de ska bete sig påsina arbetsplatser.

Vi håller på att montera nerstora delar av den kunskap somi dag finns i brand-Sverige. Detläggs hela tiden på nya uppgif-ter och förslag om hur man kanutnyttja tiden för att få brand-

mannen effektivare. Allt för detekonomiska läget och för att fåekonomin att gå ihop. Man tit-tar hela tiden på styrkornasstorlek och var man kan dra inpå kostnaderna. Hur små styr-korna än blir finns det alltid nå-gon som tycker att de är för sto-ra.

I detta läge har man för längesedan glömt att ta arbetsmiljönpå allvar, det är inte bara attlägga på nya uppgifter och troatt det blir bra.

Vi har en viktig uppgift fram-för oss och det är att alla lär sighantera arbetsmiljölagen ochsystematiskt arbetsmiljöarbete.Detta kommer att leda till enkvalitetssäkring av räddnings-tjänstens arbete och vi får påköpet en kunnigare personal isäkerhetsarbete.

Debatten som hävdar att 1+4styrkor är ett låst läge och att

det är för stora styrkor är fel ute.1+4 styrka är en minimistyrkaför att få rökdyka och inte en re-kommenderad normalstyrka.

Inte för att rädda egendomBegreppet rökdykning miss-brukas ofta i dag, vi måste kom-ma ihåg vem och vad som styrrökdykningen. Det är livrädd-ning, inte ett sätt att räddaegendom. Räddningsledarenhar ansvar att inte utsätta egenpersonal för större risker än vadinsatsen kan uppnå. Det är kän-da begrepp och dags att vi leverupp till dessa riktlinjer.

Ur arbetsmiljöperspektiv skavi inte bedriva livräddning somövergår till invändig släckningutan göra återtåg med omfalloch ändra baspunkt med meratill det situationen kräver. Detansvaret ligger på räddningsle-daren. Att ta ett sådant beslut

vilar på dennes egna kunskaperom yrket. Alltså efter arbetsmil-jölagen kan inte räddningsle-daren leda underställd perso-nal vid insats utan att ha egnayrkeserfarenheter för sina be-slut. Det är alltså dags att tittapå ledningsstruktur vid släck-ningsarbete och vid livrädd-ning, här gäller arbetsmiljöla-gen utan inskränkningar.

Det vilar ett ansvar på organi-sationen som ser till att brand-mannen får en bra arbetsmiljö,både på station och på fältet.Arbetsmiljön är oerhört viktigför att vi ska få bra och funge-rande räddningstjänst för allaparter.

Conny PetersonKommunals Branschråd

RäddningstjänstenArbetsmiljögruppen

Eftersatt område

Arbetsmiljön måste tas på allvar

Vi ska även rädda egendom

”Onödigt riskfyllt att skicka in rökdykare i brinnandehus där det inte finns människoliv att rädda”

SVAR DIREKT: Tommy Eriks-son Wikén (faksimilen till hö-ger) kommenterar här nedanHans Erikssons insändare.

F emsiffrigt radioanrops-nummer – den anvisningen

från Räddningsverket har fun-nits 1996! I senaste numret avSirenen kan man se flera for-don som inte är utmärkta en-ligt SRV: anvisningar, som komredan 1996. Det är – minst sagt– pinsamt att se att räddnings-tjänsterna inte lyckas följamed i utvecklingen för att un-derlätta samverkan mellanräddningstjänst-polis-ambu-lans. Polisen har länge märktut hela radioanropsnumret,ambulanssjukvården är pågod väg.

Räddnings-Petter

Sirenen Nr 8 • 2003 31

Också du kan tycka tillpå de här sidornaAlla är lika välkomna att deltai debatten (skriv max 40 radereller 3 500 tecken på datorn,inklusive mellanslag). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen,L 257, 651 80 KarlstadSkicka gärna på e-post:stig.dahlen@srv.seManusstopp för nr 1/04 är 18 januari. Välkommen!

Jag vill kommentera en insän-dare i nr 7/03, ”Brandvarnare

till alla gamla”, skriven av sig-naturen B.F.

Angående insändare attmånga äldre saknar brandvar-nare så har vi på räddnings-tjänsten i Uddevalla utöver denbrandvarnarkampanj, som viständigt informerar om enligtRäddningsverkets meddelande2001:1 ”Brandvarnare allmän-na råd och kommentarer”,även inlett ett samarbete med

socialtjänsten. Detta innebäratt socialtjänsten har gjort eninventering hos alla gamla somhar kommunal tillsyn och somsaknar brandvarnare.

KostnadsfrittDe äldre som saknat brandvar-nare har kostnadsfritt fått etterbjudande om brandvarnareoch hjälp med uppsättning omså behövs.

Efter inventeringen saknade25 personer brandvarnare och

ville ha hjälp med uppsättning. Kostnaden för brandvarna-

ren och uppsättningen harräddningstjänsten stått för.

Detta kan vara ett sätt att fåut brandvarnare till våra gamlaoch framförallt få dem uppsat-ta. I samband med uppsätt-ningen fick även de gamla rådoch tips hur man på ett enkeltsätt kan förebygga bränder.

Bengt Avergård Räddningschef, Uddevalla

En lägenhetsinnehavare ären hårsmån från döden ien lägenhetsbrand och

räddas av rökdykare. Han försmedvetslös och rökförgiftad tillsjukhus. Enrumslägenhetenhar brandvarnare som saknarbatteri. Räddningstjänsten po-lisanmäler lägenhetsinnehava-ren i syfte att pröva vilken på-följd det blir att inte uppfyllalagkravet att ha fungerandebrandvarnare.

Åklagarmyndigheten med-delar att det inte finns straff-sanktion för denna försummel-se. Det blir ingen påföljd förden som bryter mot brandvar-narkravet. Räddningsverketsjurister bekräftar att åklagarenstolkning är rätt.

Inte heller betydligt allvarli-gare brister leder till sanktio-ner, exempelvis:

- låsta , belamrade, blockera-de utrymningsvägar,

- för många personer i exem-pelvis ett diskotek (inget åtal ef-ter katastrofbranden i Göte-borg 1998),

- avsaknad av fungerandebrandlarm på hotell eller ut-rymningslarm i nöjeslokal.

”Låna” lagar från andraLagen om skydd mot olyckoroch räddningstjänstlagen sak-nar straffsanktion för brist påskälig och väsentlig brandsä-kerhet. De är verkningslösa sompåtryckningsmedel.

I vissa fall kan dessbättre an-dra myndigheter ”låna ut” sinalagar och sin personalkompe-tens till gagn för brandsäkerhe-ten. I dessa lagar kan brister ibrandskyddet leda till påföljd,exempelvis kan alkoholtill-stånd upphävas. Arbetsmiljöla-gen kan vara användbar (om

anställdas säkerhet, där arbets-miljöinspektionen kan ställakrav på arbetsledningen). Medstöd av ordningslagen kan poli-sen kallas vid brandsyn, mensärskilt i glesbygdslän är detofta svårt att hitta en polis somkan hjälpa till. Vem ska då kal-las om personantalet över-

skrids kraftigt eller andra fla-granta säkerhetsbrister finns?

Förelägganden, men...Vad händer när mindre nogräk-nade restaurang- och affärsid-kare med flera anser att mankan låsa utrymningsdörrar föratt förhindra stölder och olovli-

ga tillträden utan att riskerastraffsanktion? Tillsynen i dennya lagen om skydd mot olyck-or innebär stickprovskontrollav dokumentation.

Lagens arkitekter har fått syn-punkter på att sanktionsmöj-lighet borde finnas för att upp-nå skäligt brandskydd. Dessaönskemål har inte kunnat upp-fyllas.

Straffsanktioner – enkla verk-tyg – saknas för akuta åtgärder.Förelägganden finns förvisso,men är inte användbara i akutalägen när man står framför denlåsta utrymningsdörren

Varför stifta en lag om brand-varnare i bostad när straffsank-tioner saknas?

Hur säkerställer vi kvalitén påskäligt brandskydd enligt dennya lagens paragraf 2 (motsva-rande paragraf 41 i nuvaranderäddningstjänstlag) när sank-tionsmöjligheter saknas?

Staffan MalmgrenÖstersund

Ägaransvaret ärmycket tydligtSVAR DIREKT: Är den nya la-gen verkningslös? Saknas detsanktionsmöjligheter? Sirenenskickade Staffan Malmgrenspåståenden och frågor vidaretill Torkel Schlegel, jurist vidRäddningsverket, och fick den-na kommentar:

Det är riktigt att den som harett dåligt brandskydd inte kanstraffas med stöd av räddnings-tjänstlagen eller lagen omskydd mot olyckor. Det är dess-utom knappast troligt att något

av brottsbalkens brott, till ex-empel framkallande av fara förannan, kan användas för attstraffa den som har ett dåligtbrandskydd. Som exempel kannämnas att festarrangörerna påMakedoniska föreningen inteblev åtalade eller att sjukhusdi-rektören vid den klinik i Växjödär två patienter omkom riske-rar åtal för arbetsmiljöbrottmen inte för den bristande sä-kerheten för patienterna.

I det remissvar Räddningsver-ket gav på utredningen om enreformerad räddningstjänstlag-stiftning, SOU 2002:10, påtala-de verket att det fanns ett be-hov av att utreda frågan om enstraffbestämmelse. Någon så-dan utredning har dock integjorts.

En mängd befogenheterJag kan däremot inte hålla medom att den nya lagen skulle varaverkningslös. Tvärtom påtalarlagen mycket tydligt att ägareeller nyttjanderättshavare an-svarar för brandskyddet. Dettamärks inte minst genom dennya skyldigheten att skriftligt re-dogöra för brandskyddet. Kom-munen har dessutom en mängdbefogenheter till sin hjälp närman vill kontrollera brandskyd-det och förmå ägare eller nytt-janderättshavare att vidta åtgär-der. Möjligheten att föreläggamed vite är den mest kraftfullaav dessa befogenheter och mås-te anses vara fullt tillräcklig i deflesta fall. Dessutom kan man,som Malmgren riktigt påpekar,samarbeta med andra myndig-heter för att få gehör för sinakrav.

Torkel Schlegel

Även nya lagen verkningslös – sanktionsmöjligheter saknas

Foto: ROLF JOGERHEIMBelamrad och blockerad nödutgång. Staffan Malmgren menar attsanktionsmöjligheterna mot ägare är för dåliga och tycker inte attnya lagen innebär några förbättringar.

Satsning i Uddevalla påbrandvarnare till gamla

Pinsamt dåligutmärkning

Ordet fritt

Håller helt med SixtenSvensson i förra numretav Sirenen om behovet

av frivilliga som samhällsre-surs. Visst är behovet i stor-stadsområdena större än på

mindre orter och glesbygd därman tycks vara bättre på spon-tana lösningar.

Frivilliga resursgrupper, in-satsgrupper eller vad de nu kal-las är faktiskt på gång och i vis-sa fall har lokala civilförsvars-föreningar redan nu inte baralångtgående kontakter medsina kommuner utan har ävenryckt in i skarpt läge. Tack ochlov inte så spektakulärt som vidraserade skyskrapor men välvid kem-olyckor, omfattandeelavbrott och andra samhälls-störningar.

Dessa eldsjälar har inte häck-at i väntan på att myndighetereller andra ”kostymnissar”kommit till skott utan själva ta-git initiativet. Det finns mycketfrivillighet därute och folk stäl-ler gärna upp, både med erfa-

renhet och svett när det behövs. Det stora problemet tycks

vara tröghet och revirpinkandepå central nivå inom organisa-tionerna, plus att folk som gär-na vill tillföra något konstruk-tivt alltför ofta känner sig mot-verkade uppifrån.

Måste lösas lokaltI dagens ekonomiska klimatnär allting måste slimmas ocheffektiviseras förvånas mångaav den flora frivilliga försvars-organisationer som alla skagöra i stort samma sak – hjälpatill lokalt eller regionalt i utsat-ta lägen. Det läggs ned stora re-surser på individuell profile-ring och risken finns att mansatsar på inbördes konkurrensom medel snarare än samarbe-te i själva syftet. Samarbete och

samordning måste vara A och Oredan innan krisen, både avkostnadsskäl och om allt skafungera i verkligheten. Och detmåste lösas så lokalt som möj-ligt.

Frivilliga Försvarsorganisa-tionernas Samarbetskommitté(pust) tycks åtminstone på pap-peret finnas över hela landetoch kanske borde vara organetsom tog tag i frågan, om FOSöverhuvudtaget har någonpraktisk funktion.

PrestationskravAnnars vet kommunen och dessfrivilliga bäst själva vad sombör prioriteras. I stället för attskattepengar fastnar centraltinom respektive organisationborde kanalerna mer direkt gåså lokalt som möjligt. Då tänker

jag mig inte ersättning för en”tynande tillvaro” avbruten avmysiga middagar, utan möjlig-het för lokala frivilliga att utbil-da, utrusta och öva för att verk-ligen kunna vara en resurs viden kris. Att avdelade pengarsätts i samband med presta-tionskrav förefaller självklartoch något jag är övertygad omatt alla aktiva skulle ställa upppå.

Det har snackats mycket mengjorts lite inom organisationer-na, men ett är säkert: Får de inteerkännande för mödan snarthittar sannolikt även de störstaeldsjälar annat utlopp för sinfrivillighet.

Bosse Olsongräsrot i civilförsvarsförening

Sirenen Nr 8 • 200332 Ordet fritt

När verksamhetsgränser blirviktigare än människorna

Också du kan tycka tillpå de här sidornaAlla är lika välkomna att deltai debatten (skriv max 40 radereller 3 500 tecken på datorn,inklusive mellanslag). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen,L 257, 651 80 KarlstadSkicka gärna på e-post:stig.dahlen@srv.seManusstopp för nr 1/04 är 18 januari. Välkommen!

Varje år dör cirka10 000 människori Sverige på grund

av hjärtinfarkter. Detvore naturligt att alla deinstanser som samhällethar skapat för att upp-rätthålla grundläggan-de trygghet och säker-het gjorde mesta möjli-ga för att rädda såmånga som möjligt. Attpolisen i Stockholm väl-jer att tacka nej till möj-ligheten att ha enkla de-fibrillatorer i sina bilarär därför uppseende-väckande och mycketoroande.

Bryter mot lagenInte minst därför att detär ett känt faktum attchansen att rädda någonsom drabbats av hjärtin-farkt till livet minskarmed tio procent för varjeminut. Efter bara några minu-ter är möjligheterna att överle-va alltså mycket små. I ett så-dant läge skulle en defibrilla-tor kunna vara skillnaden mel-lan liv och död. Men enligtstockholmspolisen är det intepolisens uppgift att rädda liv.Det faller hur som helst inteunder polislagen. Den polissom bestämmer sig för att göraen insats trots detta bryter allt-så mot lagen, enligt det resone-manget.

Lagutrymme finnsMen redan första paragrafen avpolislagen ger utrymme för atträdda liv:

”Som ett led i samhälletsverksamhet för att främja rätt-visa och trygghet skall polisens

arbete syfta till att upprätthållaallmän ordning och säkerhetsamt att i övrigt tillförsäkra all-mänheten skydd och annanhjälp.” Dessutom tolkar till ex-empel inte polisen i Karlstad la-gen på det sätt som man gör iStockholm. Där har ett antal bi-lar försetts med defibrillatorer.Varför lagen tolkas annorlundai Stockholm än i Karlstad stårinte klart. Men tydligen anserman i Karlstad att människorär viktigare än det egna reviret.

Inom Civilförsvarsförbundethar vi de senaste veckorna settpå utvecklingen i ovanståendeämne med stigande förvåningoch allt större irritation. Vi ar-betar med att försöka hjälpatill att skapa ett mer robustsamhälle där människor ge-

nom utbildning och informa-tion ges möjlighet att klara svå-ra situationer på bästa sätt. Föross är det en självklarhet att po-lisen ska vara en trygghetsbe-varande faktor. Men det ställ-ningstagande man nu gjort geranledning att fundera över po-lisens funktion och organisa-tion.

Ett optimalt skyddsnätBehovet av att ta vara på alla re-surser i samhället för att skyd-da och rädda liv måste varaöverordnat yrkesgränser. Var-för inte skapa ett optimaltskyddsnät för dem som drab-bas av ett hjärtstillestånd?

Vårdcentraler och akutsjuk-hus kan kompletteras genomatt polisbilar och räddnings-

tjänstfordon utrustasmed den typ av defibril-latorer som kan handhasav lekmän. Apparaternaär så ”intelligenta” att debara fungerar om det rörsig om ett verkligt hjärts-tillestånd. De är dessut-om billiga att anskaffa.Om det behövs, och ompengarna räcker till, kandetta skyddsnät utvidgasytterligare med hjälp avfrivilliga livräddare somagerar som medmännis-kor.

Gömmer sigDet finns anledning attmisstänka att Stock-holmspolisen gömmersig bakom lagresone-manget av helt andraskäl. En eventuell insatsav en polis skulle kunnaleda till problem förbåde den enskilda poli-

sen och polisväsendet i stort.Det ansvaret vill man tydligeninte ha. Om polisen inte vill taansvar, ja då har vi som samhäl-le tagit ett stort steg i en myck-et obehaglig riktning. Om poli-sen inte vill rädda liv är vi påväg mot ett samhälle där trygg-het och säkerhet är fiktiva be-grepp. Visst har polisen redanmycket att göra, men vad ärviktigare än att rädda liv? Ompolisen ser sin egen organisa-tion och dess intressen somviktigare än polisens samhälle-liga funktion, då är rättsstaten ifara och därmed människornai den.

Anders M. JohanssonGeneralsekreterare

Civilförsvarsförbundet

ISirenen nr 7/03 läste jag enartikel om en man som bytt

ut de gamla batterierna i sinfjärrkontroll. Han gjorde somde flesta av oss gör – slängde degamla knappcellsbatteriernabland andra förbrukade batte-rier i en påse eller någon burk iett skåp. Senare på kvällen hör-de han en explosion och kundekonstatera att det brann medöppen låga i påsen för uttjäntabatterier.

Som vanlig, enkel ”allmän-het” utan djupare kunskap ibrandfrågor studsade jag tillnär jag läste om incidenten.Någonstans i hemmet har deflesta av oss en plastpåse därgamla batterier åker ner och ettpar gånger om året på sin höjdtar vi med oss dem för attslänga i batteriåtervinningen.

Är det farligt att lagra batteri-er hemma på det sättet som såmånga av oss gör? Finns det nå-got smart sätt att lagra dem föratt undvika risker? Är det härnågot unikt för knappcellsbat-terierna, eller kan det händaäven med mer vanliga batteri-sorter? I en småbarnsfamiljsom vår finns en massa leksa-ker som slukar batterier så”batteripåsen” i städskåpet ärvälfylld mellan tömningarna.Tacksam för tips!

Anna-Carin

SVAR DIREKT: Räddningsver-kets brandutredare Ulf Erlands-son meddelar att sådana härbränder är mycket sällsyntaoch känner inte till några fallmed runda batterier.

Vill man vara på den säkra si-dan med övriga batterityperkan varje batteri tejpas överkontaktytorna eller stoppas i enpåse innan det läggs i ”storabatteripåsen”. Då uppstår al-drig kontakt mellan batterier,som kan orsaka kortslutningoch i sällsynta fall brand.

Ta vara på frivilligheten – den finns

Farligt lagrabatterier?

Foto: PER LARSSONVarför tolkas lagen annorlunda i Stockholm än i Karlstad, där olika myndighetersamarbetar med den enskilda människans bästa i centrum, frågar sig Anders M.Johansson. Bilden är från en träff i Karlstad.

Sirenen Nr 8 • 2003 33Ordet fritt

Räddningsverket är en statlig myndighet som verkar för ett säkrare samhälle. Vi sprider kunskap och arbetar medföreskrifter, råd och stöd för att minska antalet olyckor och deras effekter. Verkets Centrum för risk- och säkerhets-utbildning genomför utbildningar inom skydd mot olyckor, risk och säkerhet. Internationellt har vi en hög beredskapför humanitära insatser. Räddningsverket har omkring 900 medarbetare och verksledningen finns i Karlstad. Merinformation om Räddningsverket finner du på www.srv.se.

Vill Du arbeta för effektivare räddningstjänst?

Räddningsverket söker en

ställföreträdande chef för avdelningen för stöd till räddningsinsatserRäddningsverket inför den 1 januari 2004 en ny organisation av den centrala förvaltningen.Avdelningen för stöd till räddningsinsatser skall ansvara för verksamhet som avser att stärka samhälletsförmåga att genomföra effektiva räddningsinsatser vid olyckor, svåra påfrestningar och höjd beredskap.

Avdelningens verksamhet kommer att omfatta ● utveckling av förmågan till räddningsinsatser i fråga om ledning och samverkan, organisations-, tak-tik- och metodutveckling samt kompetens- och materielförsörjning,● beredskap mot händelser och olyckor med farliga ämnen omfattande kärnenergiolyckor, oljeskade-skydd, kemikalieolyckor och NBC-händelser● tekniskt ledningsstöd för räddningsinsatser såsom räddningscentraler, sambands- och varningssystemsamt● informationsbank och beslutsstöd för skydd mot olyckor och krishantering.

Dina arbetsuppgifterDu skall tillsammans med avdelningschefen ansvara för utveckling, planering, ledning, samordningoch uppföljning av avdelningens verksamhet. Detta innebär resultat- och personalansvar för avdelning-ens samlade verksamhet. Arbetet innebär vidare betydande samverkan med myndigheter, kommuneroch andra organisationer inom Sverige, men också med organisationer i andra länder och med interna-tionella organisationer.

Din kompetensprofilVi söker en brandingenjör med examen från teknisk högskola som nu är verksam och har flerårig erfa-renhet av arbete i ledande ställning inom kommunal räddningstjänst och kommunalt säkerhetsarbete.Vi lägger stor vikt vid Dina personliga egenskaper, Ditt intresse och Din vilja och förmåga att utvecklaoch leda personal och verksamhet samt till samverkan internt inom Räddningsverket och externt medandra organisationer.

Är du intresserad?Kontakta gärna överdirektör Ivar Rönnbäck 054-135266 eller avdelningschef Roland Nilsson telefon054-135043 för mer information. Fackliga företrädare är Marie Norrby (SACO) 054-135168 ochIngela Grundel (TCO-ST) 054-135107.

Din ansökan märkt med dnr 052-7081-2003 vill vi ha senast den 15 januari 2004 till:

Räddningsverket, 651 80 Karlstad eller via mail srv@srv.se

IFinland har brandvarnaresedan några år varit obliga-

toriska i alla bebodda utrym-men och de har bevisligen räd-dat många liv. Någon cyniskanalytiker har dock räknat utatt nettoeffekten troligen ändåär negativ. När batteriet behö-ver bytas leder det sannolikttill att antalet åldringar somomkommer i fallolyckor i sam-band med batteribytet än stör-re än antalet räddade ur brand.

Det finns alltså skäl att sär-skilt satsa på brandvarnarevars batteribyte inte kräver ste-ge eller att det skapas en ser-vice för batteribyten, särskiltför äldre personer.

Silvio HjeltGrankulla Frivilliga

Brandkår, Finland

Byten avbatterierleder tillfallolyckor

Kunskapenbör testas

Väckarklockaför brandmän

Som deltidsförman i Sörm-land slås jag ofta av hur

slapp inställningen är till dekrav som finns på räddnings-tjänsten. Vi ska göra insatserinom stipulerade tider, det gäl-ler både deltidskårer och hel-tidskårer och vi har även ge-mensamt att i många fall klararvi inte insatstiderna. Men ing-en reagerar.

Sirenen har tagit upp ämnetnågra gånger, men i övrigt harjag inte sett något i media.

Varför reagerar inte rädd-ningscheferna, som ju är an-svariga tjänstemän i kommu-

nen för lagbrotten, varför stäl-ler inte kommunpolitikernanågra krav?

Förda bakom ljusetAtt allmänheten ska reagera ärinte att begära – den är helt en-kelt förd bakom ljuset. De fles-ta i samhället lever i tron attbrandkåren kommer snabbtsom attan och släcker när detbörjat brinna. Insatstider kän-ner ingen till.

Tyvärr är det många av ossbrandmän som heller inte kän-ner till att insatstiderna inteklaras. Och varför reagerar inte

tillsynsmyndigheterna, läns-styrelsen och Räddningsver-ket? Är de trots sin roll heltokunniga om verkligheten el-ler har de ingen ork att slå till?

De av oss som känner till denverkliga insatstiden har enskyldighet mot allmänhetenatt berätta för massmedia omdessa missförhållanden.

Besviken förman

Insatstider missas –ingen reagerar

Skriv en insändare– och få en T-shirtFör att ytterligare stimulera fleratt skriva belönar vi er somskickar en insändare – och fården publicerad i nummer 1/04– med Sirenens eftertraktade T-shirt.

Är du intresserad, kom ihågatt uppge adress dit tröjan skaskickas och önskad storlek (S,M, L, XL, XXL)

Nyttig och skrämmande läs-ning i Sirenen tidigare i år

om arbetsmiljö. Klart att mananat att mycket av det vi andasin när helskyddet åkt av inte ärhälsosamt, men efter att ha lästtemat kommer åtminstone jagatt vara försiktigare.

Hur det ska gå till är väl upptill oss själva. Alltifrån rädd-ningschefen i internutbildning-en till räddningsledaren ute påbrandplatsen och inte minst jagsjälv som brandman. Sedan kanman ju hoppas kommunen för-ser oss med ett effektivt och en-kelt andningsskydd vi kan bäraunder eftersläckning.

Hoppas att det här blir enväckarklocka för oss alla somgår runt i röken utan skydd.

Johnny ErikssonBrandman

Absolut! Jag håller med ”44-årig brandförman” som i

förra numret av Sirenen skrevatt återkommande kunskaps-tester av räddningstjänstenspersonal skulle leda till en storkompetenshöjning.

En sådan är minst lika viktig,ja kanske ännu viktigare, än deåterkommande fysiska tester-na.

Kan man inte det teoretiskaoch tvingas man inte uppdate-ra sig på alla nyheter som kom-mer, då saknar det betydelseom man är en fysisk super-brandman.

Aston

Sirenen Nr 8 • 2003Ordet fritt/Platsannonser34

Med 140 000 invånare i Sundsvallsregionen och ytterligare 650 000 personer inom en radie på 20 mil är området norra Sveriges största arbetsmarknad.En mycket väl utvecklad infrastruktur förstärker vår strategiska placering vid den svenska östkusten, 35 mil norr om Stockholm. Inom Räddningstjänsten Sundsvall – Timrå är vi 225 medarbetare som arbetar för att skapa ökad trygghet för de ca 111 000 invånare medborgarna sombor i Sundsvall och Timrå kommuner.

Sundsvall – Timrå Räddningstjänstförbund söker

4 till 8 BrandmänPå grund av ett flertal planerade pensionsav-gångar söker vi dig som är brandman / kvinnamed utbildning (Brandman heltid) från någonav Räddningsverkets skolor, för tillsvidarean-ställning med tillträde sommaren / hösten2004 eller efter överenskommelse.

Vi är i en utvecklings- och förändringsprocessoch arbetet innebär många kontakter med andramänniskor både inom som utom vår egen organi-sation. Du bör därför vara öppen, förtroende-ingivande och lätt att samarbeta med. Du har för-mågan att aktivt bidra i arbete från idé till ge-nomförande. Du har förståelse och respekt förden demokratiska styrprocessen som styr rädd-ningstjänstens verksamhet.

Arbetsuppgifter:

● Du arbetar i ett av våra skiftlag på heltidssta-tionen i Sundsvall eller Timrå med att nå besluta-de mål- och verksamhetsinriktning.

● Du deltar i skiftets operativa verksamhet ochmedverkar till att den fungerar väl och utvecklas.

● Du deltar och ibland planerar- och leder öv-ningar för hel- och deltidspersonal.

● Du genomför information och annan förebyg-gande verksamhet till allmänheten.

● Du deltar i vårt lärande efter insatser.

● Du utför normalt service och reparationsarbetepå fordon, material och fastigheter.

Minimikrav:Lägst Brandman heltidsutbildning från Rädd-ningsverkets skolor. BC- körkort. God fysik ochsimkunnighet.Godkänd rullbandstest enligt AFS 1995:1, skallbifogas ansökan och får ej vara äldre än 3 måna-der.

Meriter: Två- eller treårig gymnasieskola medgodkänt betyg i svenska och matematik. BCE-körkort. Sjukvårdsutbildning. Skepparexamen –förarbevis. Datakörkort. Pedagogisk utbildning.Arbete med ungdomar.

Arbetstid: Huvudsaklig skifttjänstgöring i delat

dygntjänst 42 tim/vecka.

Lön: Enligt lokalt avtal för brandmän.

Upplysningar: Stf Räddningschef Tomas Öhrn060-13 58 10, 070-663 39 67.

Fackliga företrädare: Kommunal, Thomas Fun-seth, Berthil Jonsson 060-12 32 00.

Ansökan: Görs på informell blankett, berätta omdig själv och din bakgrund, bifoga körkortskopia,gymnasiebetygskopia, kopia på SRV utbildningaroch rullbandstest samt kopior på övriga meritera-de utbildningar.

Välkommen med din ansökan senast 1 februari2004.

Räddningstjänsten Sundsvall-TimråBjörneborgsgatan 40854 60 Sundsvall

Märk kuvertet ”BmH sommaren / hösten 2004.

Besked: Besked om antagning till intervju ochtest kommer skriftligen till dig.

Skärsläckaren har begränsningar– den är bara ett komplementI

Sirenen nummer 5/03 gjor-des det en kampanj förskärsläckaren och dess oli-

ka användningsområden. För-modligen har denna uppfin-ning ett område inom släck-ningsarbetet, men det finns be-gränsningar i hur man kan an-vända denna uppfinning. Detär precis samma förhållandetill brandgasventilering och attjobba med övertrycksventila-tion.

Principer och metoder är nogriktiga och viktiga framsteg iatt modernisera arbetsmo-ment med ny teknik men det äringa ”patentare” för alla situa-tioner. Jag tror mot bakgrundav detta att tilltron till den nyatekniken varierar i landet. Detberor på hur man jobbar. Bygg-nationer och andra praktiskaoch fysiska hinder i den enskil-da kommunen varierar. Därförtycker jag att man inte kandöma ut alla som inte tyckersom ”verket” eller de som villlansera den nya tekniken.

Är den nya tekniken så för-träfflig och användbar, så kom-mer detta att ge sig med tiden.

När det nu finns begränsningarmed enstaka situationer där ut-rustningen kan användas igynnsamma förhållanden såmåste det nya ses som ett kom-plement till annat kommerfram.

Måste ha bredare grundDet är också min uppfattningatt man måste ha en bredaregrund att stå på när man skalansera nya metoder och pro-dukter. Risken finns att manförbiser saker som inte går atthoppa över, man måste få detteoretiska och det praktiska attfungera ihop. Jag ska ge två ex-empel på detta.

Visningen av skärsläckaren iNyköping för ett par år sedanvar i mina ögon ett försälj-ningsjippo i stil med en häst-marknad. Man hade en finge-rad lägenhetsbrand med entemperaturmätare och förlop-pet i visningslägenheten togfrån start till insats cirka 8 mi-nuter. I vilken verklig situation-finns dessa faktorer med, attbranden upptäcks och larmasmed insats inom 8 minuter?

Om bara rummets brandgaserhettas upp vid en visning ochatt valven i lägenheten intehinner värmas upp eller attman bara har en soffa hemmaså stämmer detta mycket dåligtmed verkligheten.

Hur lång tid tar det att draupp en styv gummibelagdslang fem trappor efter fram-komst till plats? Om man ska semer krasst på försäljningen avdenna utrustning finns det såvitt jag vet bara en leverantör.Hur påverkar detta priset ochkonkurrensen?

Lite om arbetsmiljönBrandgasventilation med ppa-fläktar finns det inget om i bo-ken från Räddningsverket/Ste-fan Svensson, varken om bullereller kommunikationssvårig-heter. Boken är både instruktivoch med bra illustrationer,men arbetsmiljömässigt finnsdet inte så mycket beskrivet.

När det gäller skärsläckarenuppfattar jag lanseringen såsom bilden på sidan 14 i Sire-nen nummer 5/03. För att an-vända skärsläckaren behöver

man varken helskydd, hand-skar, hjälm och inte behöverman se vad man gör. Har jagläst av bilden rätt?

FörkastligtNär det gäller ppa-fläktar såger den bensindrivna fläktenminst 105 dB i ett trapphus (jagvet att fläkten ska stå utanför).Detta medför att rökdykarleda-ren inte kan ha fullgod kom-munikation med räddningsle-daren och rökdykarna pågrund av kraftigt buller. Ur ar-betsmiljöperspektiv är dettaförkastligt, men det tas inteupp i boken om brandgasven-tilation.

Det jag vill få fram är att manmed ny teknik även måste fåmed arbetsmiljön in i helheten.Tekniken måste bli ett lyft ochinte ett hinder i arbetet med attta fram ny utrustning som for-drar anpassning till använd-ningsområdet. Det måste bli enhelhet!

Matts JangerstadBrandman

Huvudskyddsombud

KOMMENTAR från Sirenen-re-daktionen: Jangerstad skriveratt det ”gjordes en kampanj förskärsläckaren” i nummer 5/03.Sirenen sysslar inte med kam-panjer, däremot skriver vi omde alltmer sällsynta nyheternapå teknikområdet. Det handlarom ren nyhetsvärdering.

Meningarna är delade omskärsläckarens förträfflighetoch användningsområden, intebara ute på kårerna utan ocksåinom Räddningsverket. Detframgår också av de sidor Jang-erstad hänvisar till.

Inte minst för att det råder de-lade meningar om skärsläckarenanser vi att det är viktigt att följautvecklingen och redovisa erfa-renheter som görs på kårerna.Skärsläckaren har utvecklats isnart tio år och allt fler finnerden intressant. Nu senast varMalaysias försvarsminister i Sve-rige och beställde 13 skärsläcka-re. I flera länder som testat skär-släckaren talar man om envärldssensation.

Därför skriver Sirenen omskärsläckaren (Stig Dahlén, re-daktör, Sirenen).

Sirenen Nr 8 • 2003 Platsannonser 35

Räddningsverket är en statlig myndighet som verkar för ett säkrare samhälle. Vi sprider kunskap och arbetar medföreskrifter, råd och stöd för att minska antalet olyckor och deras effekter. Verkets Centrum för risk- och säkerhets-utbildning genomför utbildningar inom skydd mot olyckor, risk och säkerhet. Internationellt har vi en hög beredskapför humanitära insatser. Räddningsverket har omkring 900 medarbetare och verksledningen finns i Karlstad. Merinformation om Räddningsverket finner du på www.srv.se.

Räddningsverket söker en

teknisk handläggare för brandfarliga och explosiva varor tillolycksförebyggande avdelningenAvdelningen verkar för att stärka samhällets förmåga till ökad säkerhet. Vi söker två tekniska handläg-gare till enheten för brandfarliga och explosiva varor i Stockholm. Enhetens mål är en olycksfri till-verkning, införsel, lagring, försäljning, användning och annan hantering av brandfarliga och explosivavaror. Målet nås med föreskrifter, råd och anvisningar, tillståndsprövning och tillsyn. Vidare arbetar vimed information, utbildning och utveckling samt deltar i utredningar av olyckor.

Dina arbetsuppgifterDina arbetsuppgifter blir att

● handlägga ärenden om brandfarliga och explosiva varor

● utarbeta eller medverka i arbetet med föreskrifter

● delta i standardiserings- och normarbete

● utarbeta handläggningsrutiner

● delta i tillsyn

● utforma informationsmaterial

● ge råd till företag, myndigheter och allmänhet

Du kommer att medverka i nationella och internationella arbetsgrupper vilket medför resor främst inomSverige och Europa.

Din kompetensprofilDu har civilingenjörsexamen, brandingenjörsexamen eller motsvarande kunskaper förvärvade på annatsätt. Det är meriterande om du har industriell erfarenhet eller erfarenhet av myndighetsutövning riktadmot industri. Vi värderar kunskaper om och erfarenheter av riskbedömningar. Du är samarbetsinriktad,har en pedagogisk läggning samt har lätt att uttrycka dig i tal och skrift. Vidare har du förmåga att skapakontakter och kommunicera både i nationella och internationella sammanhang. Goda kunskaper i engel-ska är nödvändiga, kunskaper i andra språk är meriterande.

Tjänsten är placerad på Räddningsverkets kontor i Stockholm

Intresserad?Kontakta gärna enhetschefen Lena Tistad. Du kan också tala med personal-handläggare MargaretaEdvinsson. Fackliga representanter är Kjell Brobäck för SACO och Lars-Ivar Ivarsson för TCO-ST.Samtliga kontaktpersoner nås genom vår växel: 08-590 080 00.

Din ansökan märkt med dnr 052-7081-2003 vill vi ha senast den 15 januari 2004 till:

Räddningsverket, 651 80 Karlstad eller via mail srv@srv.se

Sirenen är perfekt för dig somska rekrytera personal inomräddningstjänst och skyddmot olyckor.

Ingen tidning inom bran-schen har sådan täckningsom Sirenen.

Nästa nummer trycks den3 februari. För att vi ska hin-na få med din annons vill viatt du förhandsbokar utrym-me senast den 19 januarisamt lämnar färdig annonssenast den 26 januari.

Våra spaltbredder är:1 spalt 41 millimeter2 spalter 87 millimeter3 spalter 134 millimeter4 spalter 180 millimeter5 spalter 227 millimeterPriset är 15 kronor per

spaltmillimeter (plusmoms).

Vad annonsen kostar räk-nar du ut enligt följandeexempel: En annons som är134 millimeter bred (3 spal-ter) och 150 millimeter högkostar 6 750 kronor (3 x 150x 15).

Ring eller e-posta om duhar några frågor. Kontakt-person för annonser är i för-sta hand Per Larsson, tel054-13 51 02. Är han inteinne kan du även tala medGunno Ivansson eller StigDahlén.

Annonsera i Sirenen – boka senast19 januari

FalkenbergsBrandförsvar

Söker Brandman heltidTjänsten är en tillsvidareanställning.

För mer information besök Falkenbergs kommuns hem-sida:

www.falkenberg.se

Se rubrik lediga tjänster.

Välkommen med din ansökan senast 2004-01-16

Serco söker flyplatsbrandmänoch administrativ chef tillLandvetter.Info på www.sercosverige.seSöknadsfrist 22 december.

Ännu en bok avKaare BrandsjöLagom till jul har Sveriges ”Mrräddningstjänst” Kaare Brand-sjö kommit ut med ännu enbok, ”Brandbefäl – minnen frånmitt 1900-tal”.

Brandsjö är onekligen väl in-satt i ämnet, han föddes 1916och redan som 13-åring fickhan i Göteborg följa med på sinförsta utryckning.

I den 230 sidor tjocka bokengörs intressanta nedslag i rädd-ningstjänstens utveckling un-der förra århundradet. Boken ärinte bara en personligt färgadhistoriebeskrivning av storaoch små händelser, utan ocksåden första ”Brand-Vem-är-vem”som publicerats. Flera hundrapersoner som Brandsjö möttpresenteras eller omnämns.

Pris: 400 kr. Förlag: Informa-tionsförlaget. Fax: 08-31 39 03.www.informationsforlaget.se

Sirenen Nr 8 • 2003Platsannonser36

Sörmlandskustens Räddningstjänst ansvarar för räddningstjänsten i Nykö-ping, Oxelösund och Trosa kommuner. Räddningstjänsten har även ansvarför kommunövergripande beredskapsplanering i alla tre kommunerna ochsäkerhetssamordningen i Nyköpings kommun. Förvaltningen har ca 150medarbetare varav 50 är heltidsanställda och övriga arbetar som deltids-brandmän. Det primära målet för oss är att förhindra olyckor för de cirka72 000 invånarna i våra tre kommuner.

Vi söker nu en Stf Räddningschef med ansvar för vår myndighetsfunktionVi förväntar oss att du…har goda ledaregenskaper, är initiativrik och har en mycket god samarbetsförmåga

är trygg i dig själv och tror på individens förmåga

Du är brandingenjör från LTH med räddningstjänstutbildning för brandingenjörer

Din uppgift blir…att svara för den övergripande myndighetsutövningen

att fortsätta utvecklingen av våra modeller för tillsyner

att granska kvalificerade riskanalyser

att arbeta med den omfattande infrastrukturella förändring som sker inom regionen

att direkt under räddningschefen leda den operativa delen av vår verksamhet

att efter introduktion ingå i vår chefsberedskap

Jämställdhet...Vi är övertygade om att samtliga arbetsplatser utvecklas positivt med en jämnare könsför-delning. Vår långsiktiga strävan är att kvinnor skall finnas inom samtliga våra olika yrkes-kategorier. Vi ser därför gärna kvinnliga sökande.

Vi erbjuder...ett utvecklande och intressant arbete där du får möjlighet att arbeta med ett delegeratansvarsområde där det ges utrymme för din egen kreativa förmåga.

Vi vill...att du är besjälad av en olycksförebyggande inriktning, har ett starkt kundfokus och tyckerom att arbeta i en förändringsinriktad organisation.

Mer information lämnas av...Räddningschef Jan Kviby 0155-24 75 01 alt 0737-737 555Stabschef Thomas Ydrenius 0155-24 75 04 alt 0737-737 559

Fackliga företrädare: CF: Thomas Barret 0155 - 24 75 02, SKTF: May Carlsson 0155-2475 20, Kommunal: Torbjörn Erström 0155-24 75 10.

Välkommen med din ansökan senast 2004-01-19märkt “Stf räddningschef“ med meritförteckning och löneanspråk sänds till NyköpingsKommun, Sörmlandskustens Räddningstjänst, 61183 Nyköping

Nyköping, Oxelösund och Trosa är tre kustkommuner med goda fritidsmöjligheter, hög kvalité i bo-ende, en bred arbetsmarknad med flera mycket expansiva verksamheter och närhet till huvudstaden.Ytterligare information hittar du på våra kommuners hemsidor www.nykoping.se ;www.oxelosund.se ; www.trosa.se

Läs Sirenen på nätet: http://sirenen.srv.se

Sirenenär Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utveckling-en inom räddningstjänstenoch skydd mot olyckor. Ny-heter, reportage, debatt ochmycket annat.Bli prenumerant och du fåråtta nummer om året, Gratis!Enda kravet från vår sida äratt du gör en personlig anmä-lan. Vi kan tyvärr inte taemot personallistor.

Kupongen skickas till: ”Prenumeration”, Sirenen, L 257,651 80 Karlstad eller faxas till: 054-13 56 40

Vid adressändring/avslut

Abonnemangsnr (står direkt före namnet) ……………………………

Gamla adressen vid adressändring

Gatuadress ………………………………………………………………………

Postadress ………………………………………………………………………

❐ Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen

❐ Adressändring

❐ Avsluta prenumerationen

Namn ………………………………………………………………………

Gatuadress …………………………………………………………………

Postadress …………………………………………………………………

Sorsele och Storuman sökteEU-pengar till fortbildningför sina deltidskårer. De fickfyra intensiva tredagarskur-ser på CRS skola Sandö.

– Vi har skrapat den egnakistbotten också. Men utanEU-stödet hade det inte gåttihop, säger räddningschefLars-Erik Sundqvist i Storu-man.Brandmännen från Tärnaby,Sorsele och Storuman öste lov-ord över chefernas initiativ un-der en av kurserna på Sandö.

– Jättebra, det här borde flersatsa på. Vi får samöva med deandra kårerna, pröva utrust-ning och jobba intensivt ihop,säger förman Anton Dahlgren,Storuman.

– Kursen borde återkommavarje år. Inte vart tjugonde, läg-ger de äldre i skiftlaget till.

Några har varit brandmän se-dan 70- och 80-talet men ännuinte fått annan utbildning änden hemma i kåren.

Lars-Erik Sundqvist och Sor-seles räddningschef Jan Frans-son skrev ihop var sin ansökanom EU-stöd för kompetenshöj-ning i offentlig verksamhet.

Länsstyrelsen i Umeå bistodmed goda råd, cheferna gjordeen kompetensanalys medbland annat en enkät om ut-bildningsönskemål hos brand-männen. Och pengarna trilla-de in, cirka en femtedel av deomkring 450 000 respektive225 000 kronor som kursernakostat.

– Resten har vi tagit av peng-ar för ordinarie övningsverk-samhet och lite allmänt skrappå kistbotten. Utan EU-stödethade vi tvingats sprida dettaöver flera år, konstaterarSundqvist.

Fick testa mycketI fyra omgångar åkte samtligaskiftlag från Storuman, Tärna-by, Gunnarn och Sorsele samtbefälen från Gargnäs och Am-marnäs till Sandö. De fick pro-va högtrycks- och lyftutrust-ning, Sandös nya gasolbränna-

re, samöva stor skadeplats –och inte minst umgås, gå påhockey och äta middag ihop.

– Det är flera saker vi velatåstadkomma med den här sats-ningen, säger Lars-Erik Sund-qvist. Förutom en faktisk kom-petenshöjning också gruppdy-namik, att man får nötas ihop,få in lite rutin och pröva attjobba mer som i en heltidskårnågra dagar.

De som gått kursen har redanefterlyst en fortsättning – ochdå en hel vecka:

– Sandö har ett grundmuratgott rykte hos oss i Norrlandoch det har fungerat över för-väntan. Visst vore det roligt attkunna göra detta återkom-mande, men vi får ta ett steg itaget, säger Lars-Erik Sund-qvist.

Läraren Pelle Eriksson somsamordnade kurserna ger gottbetyg åt sina elever:

– Det här är styrkan med del-tidsbrandmän från olika yr-ken. Vi har fått se många bralösningar på övningsmomen-ten.

EVA-LENA LINDBÄCK

EU-stöd gav deltidare kurs

– Det här borde vi göra varje år

Foto: EVA-LENA LINDBÄCKKulverträddning modellSandö. Tärnabys brandmänlöste uppgiften lite annorlundaän Storuman-gänget men ska-demarkören var nöjd med lyf-tet genom det trånga hålet imanluckan.

Sirenen Nr 8 • 2003 Platsannonser 37

KIRUNA KOMMUNSveriges nordligaste kommun Kiruna, ligger i ett naturskönt område med enstorslagen fjällnatur, sex fritt forsande älvar och över 6000 sjöar. Kommunenmed sina ca 23 800 invånare är belägen 140 km norr om Polcirkeln . Vår vikti-gaste näring är gruvindustrin. Dessutom har vi en betydande verksamhet inommiljö- och rymdorienterad forskning och utveckling. Vi växer även inom sekto-rer som besöksnäring och högskoleutbildningar.

Räddningstjänsten består av räddningschef och stf. Räddningschef samt dagtidspersonal.Utryckningsavdelningen består av heltidskår (1+1+4), tre deltidskårer (1+4), 6 brandvärnoch 12 skogsbrandvärn samt befälsberedskap lägst BM.

Räddningstjänsten söker

RÄDDNINGSCHEF Ref nr 230/03Arbetsuppgifter: Leda, samordna och utveckla räddningstjänsten mot Lag om skyddmot olyckor.

Kvalifikationer: Brandingenjörexamen från LTH med påbyggnadsåret på Revinge ellerannan likvärdig utbildning.

Tillträde: snarast eller enligt överenskommelse

Övrigt: Vi lägger stor vikt vid Dina personliga egenskaper såsom samarbetsförmåga, ini-tiativkraft och ledningskompetens. På räddningstjänsten arbetar huvudsakligen män så viser gärna kvinnliga sökanden till tjänsten.

Upplysningar: Stf. Räddningschef Anders Dahlström tel.0980-70900 eller

070-638 19 41.

Fackliga företrädare: Jarmo Ylitalo CF, Sten Stridsman SKTF och Rolf Hagebjörk, Kom-munal Norrbotten, tel 0980-70000 vx.

Rekrytering till tjänsten sker i samråd med berörda fackliga organisationer.

Välkommen med Din ansökan till Kiruna kommun, Dokumenthanteringen,981 85 Kiruna, senast 2003-12-29.

Se vår hemsida: www.kommun.kiruna.se

Nyutgivet frånRäddningsverket

IdéhandbokMålstyrning av skydd motolyckor på lokal nivåBoken redovisar hur en kom-mun kan utveckla skyddetmot och skador utifrån med-borgarnas behov.

Från forsknings- utvecklings-arbete där Räddningsverketoch räddningstjänsten i Jön-

köping samarbetat.Best nr: U30-627/03.Katalog

Utbildning 2004Utbildningskatalogen för2004 från Räddningsverketscentrum för risk- och säker-hetsutbildning.

Best nr: U40-311/03.

Så här beställer duAnge beställningsnummer samt din adress.Skicka beställningen via fax, e-post eller brevledes.Fax: 054-13 56 05.E-post: publikationsservice@srv.sePostadress: Räddningsverkets publikationsservice, L 124, 651 80 Karlstad.

Annan utgivning OBS – kan inte beställasfrån Räddningsverket

Människan, mediemång-falden och det öppna sam-hälletOm människans meningsfyll-da livssammanhang i ett sam-hälle där massmedierna ärden största psykologiska kraf-ten.

Beställning: www.psycdef.seeller 08-698 33 10. Best nr:ISBN 91-87260-99-9.

Pris: 251 kr (inkl moms).Risker i tekniska systemDet finns ingen absolut säkerteknik, men tekniken kan gö-ras säkrare. Och riskerna är

nära förbundna med fördelar.Det är grundtankar i boken avGöran Grimwall, Per Jacobs-son och Torbjörn Thedéen.

Beställning: www.studentlit-teratur.se eller 046-31 21 00.Best nr: ISBN 91-44-02664-1.

Pris: 458 kr (inkl moms).Lätt med ISO 9001Handbok som introducerarnybörjaren i ISO 9001, framta-gen av SIS, Swedish StandardsInstitute.

Beställning: www.sis.se ellertel 08-555 523 10.

Pris: 249 kronor, exkl moms.

Malmö Brandkår söker en avdelnings-chef för räddningstjänstavdelningenSom avdelningschef ska du leda och utveckla verksamheten vid denna avdelning med utgångspunkt i Malmö Brandkårs grundsyn, policys och inriktningsmål samt med beaktande av de omvärldsförändringar som på lång och kort sikt kan påverka avdelningensverksamhet. Du ansvarar vidare för avdelningens resultat, personal och ekonomi och är direkt underställd vår brandchef.

Nuvarande avdelningschef kommer att få nya arbetsuppgifter i organisationen efter att hans förordnande går ut den 31/3 2004.

Närmare upplysningar lämnas av Brandchef Ken Henningson, tel 040-34 28 30 eller utvecklingschef Gunilla Jansson, tel 040-34 28 16.

Du är välkommen med en intresseanmälan som ska vara oss tillhanda senast den 7 januari2004 under adress:

Malmö BrandkårBox 4434203 15 Malmö

Östersunds Krokoms och Strömsunds kommuner bildar under 2004Norra Jämtlands räddningstjänstförbund. Under förutsättning av er-forderliga politiska beslut söker kommunerna:

Chef för räddningstjänstförbundet

Norra Jämtland

Läs mer på www.ostersund.se, www.krokom.se ellerwww.stromsund.se

Förbundsområdet består av en heltidskår, 15 deltidskårer och 12räddningsvärn med totalt ca 350 personer. Vi värderar särskilt dina ledaregenskaper och förmåga att ta eko-nomiskt och personellt ansvar. Därutöver kan även dina sakkun-skaper inom räddningstjänstområdet värderas.

Information:Räddningschef Gunnar Holmgren Östersund 063-14 47 01.Kommunchef Elisabet Sjöström Krokom, 0640-163 80.Kommunchef PO Eriksson Strömsund, 0670-161 24.Samhällsbyggnadschef Sven-Olof Gustafsson Östersund 063-1432 75.

Vi vill ha Din ansökan senast den 9 jan 2004 under adress:Krokoms kommun, personalavdelningen, 835 80 Krokom.Förhandsboka annons i nästa nummer senast 19 januari

Sirenen Nr 8 • 2003Krypto38

Samma tal – samma bokstav

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilar-na. Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden.Regeln är att samma siffror motsvaras av samma bokstavhela kryptot igenom.Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa enmening som har koppling till bilden.1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet,kontoret, etc), 2–4:e pris: cykelhjälm, 5–8:e pris: rese-brandvarnare.Skicka lösningen senast den 19 januari till: ”Kryptot”,Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad.

Toppvinsten till Krokom

Lösningen till kryptot 7/03

Den här gången kom den först öppnade rättalösningen från Krokom. Vi på Sirenen säger grat-tis till Torbjörn Torstensson och övriga vinnare.

Rätt lösning av krypto nr 7/03 gav följandemening i de tonade rutorna:

Tumma inte på brandsäkerheten

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kon-toret etc): Torbjörn Torstensson, Krokom.2–4:e pris (cykelhjälm): Björn Flink, Sandöverken,Lennart Fleischer, Uppsala, Arne Norman, Angered.5–8:e pris (resebrandvarnare): Gun-Inger Ericson,Umeå, Åke Eriksson, Uppsala, Mårten Alvehed,Vetlanda, Rolf Pettersson, Tystberga.

Stig DahlénChefredaktör och ansvarig utgivare 054–13 51 04, e-post:stig.dahlen@srv.se

Per LarssonReporter054–13 51 02e-post:per.larsson@srv.se

Gunno IvanssonLayoutare, reporter054–13 51 06e-post: gunno.ivansson@srv.se

R e d a k t i o n

Sirenens uppgift är att beskrivautvecklingen inom Räddnings-verkets ansvarsområden och sti-mulera till debatt i dessa frågor.Enbart Inledaren på sidan 2 äratt betrakta som Räddningsver-kets officiella linje.Ansvarig utgivare: Stig Dahlén.Adress: Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.Telefax: 054–13 56 40e-post: sirenen@srv.sePrenumeration är gratis. Bestäl-les skriftligt genom att skicka inprenumerationstalongen som

finns i slutet av varje nummer.Upplaga: 36 000 exemplar.Adressändring görs genom attfylla i talongen som finns i slutetav varje nummer. Talongen fax-as, 054-13 56 40 eller skickastill: Prenumeration, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.Kom ihåg att uppge gamlaadressen vid adressändring!Tryck: VLT Press, Västerås. Tryckt på miljövänligt papper.Nästa nummer, 1/04, utkom-mer den 4 februari.

SirenenRäddningsverkets tidning

”Målet är att minska risken för och konsekvenserna avolyckor.” Så stod det i regeringens regleringsbrev för2003 till Räddningsverket.

Det är nästan exakt samma lydelse som i motsvarandestyrdokument från försvarsdepartementet närRäddningsverket bildades 1986. Vilket snömos!

Ytterst sällan bryts dessa allmängiltiga och till intet för-pliktigande mål ner i mätbara mål, åtföljda av konkretaåtgärder och en tydlig strategi för uppföljning. Ett områ-de där Räddningsverket faktiskt vågat sätta upp ett mät-bart mål är dödsbränder. Så här hette det år 2000: ”Måletär att antalet döda i brän-der ska minska med tioprocent fram till 2004.”

Året när målet fastställ-des dog 106 i bränder iSverige. 2001 steg antalettill 137. Lika illa år 2002. Iår tycks antalet bli cirka140.

I stället för en tioprocentig minskning har vi fått enökning med 30 procent.

Det är illa, men förhoppningsvis för det något gott medsig. Konsekvensen av att ett tydligt mätbart mål sattesupp och missas grovt måste bli omedelbara och kraftfullainsatser på bred front. Nu räcker det inte längre med vil-jeyttringar och fortsatta utredningar.

Jag vill se att fler mätbara mål sätts på pränt 2004.

Lagen som sätter fart på många2003 är snart slut. Det har gått så fort. Med stigande ålderblir minnet allt kortare, men detta fastnade i alla fall:

■ ■ ■ Beslut om nya lagen om skydd mot olyckor (somkan föranleda räddningsinsatser). Den håller på attskrämma slag på såväl många räddningschefer sombrandmän. Cheferna måste börja tänka själva när detalj-regleringen från staten ska upphöra, heltidsbrandmän-nen måste börja jobba förebyggande och mer dagtid.Många lokala politiker har ännu inte fattat att de måste taett påtagligt ansvar för skyddet mot olyckor, sätta sig in isakfrågorna och formulera mål. Dags att vakna!

■ ■ ■ Sveriges befolkning ökar 2003, vi blir nästan niomiljoner. Är det sista gången vi blir fler? De allt flerlarmrapporterna talar för det – runt 140 dör i år ibränder, fyra gånger så många i trafiken, radon i bostädergör att minst 500 om året dör i lungcancer, fler än 1 000omkommer i fallolyckor, 2 500 dör i förtid i lung-sjukdomen KOL, tre gånger så många av alkoholskador.Och så vidare. Utan invandrarna skulle vi gå back.

■ ■ ■ Gick back gjorde antalet poliser i glesbygd även2003. Där är en polis snart en turistattraktion. Att deltids-brandmän också ska utföra polisjobb är ingen lösning.Polisansvariga måste i stället lära av räddningstjänsten ochinföra en motsvarande organisation med deltidspoliser.

■ ■ ■ Vin&Sprits mutor: Ett Absolut bottennapp!Skandiacheferna då? Jo, världsrekord i girighet. Bura inpacket!

■ ■ ■ Det blåste till rejält en sen fredagkväll i början avdecember med sedvanliga strömavbrott.Och som alltid fick vi se mjölkbönder, kött-grossister, ägare till stora glasslager ochandra gråta ut i TV över den bedrövligaberedskapen. Att de drabbade själva aldriglär sig att ett enkelt reservkraftverk kanvara en god investering!

■ ■ ■ Söndag andra advent ryckteräddningstjänsten i Luleå ut ochsläckte en gräsbrand! Ur led ärtiden.

■ ■ ■ Tack för i år alla läsare!Sirenen-redaktionen önskarGod Jul och ett Gott 2004.

■ PS! Har du julklappsbekym-mer – köp brandvarnare och getill vänner som saknar. Billigt,omtänksamt och en klapp somfaktiskt kan rädda livet på någondu tycker om.

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som fram-förs i denna kolumn är hans personliga och har inget medRäddningsverkets ståndpunkter att göra.

Sista ordetfrån Stig DahlénSirenens chefredaktöre-post: stig.dahlen@srv.se

Mätbara måltvingar framåtgärder

Micael Svensson,43, är ny rädd-ningschef i Kristi-anstad, ÖstraGöinge och Hörby.Svensson har tidi-gare varit chef föroperativa avdel-ningen. Han ersätter PerMagnusson som gått ipension.

Bengt-Ove Ohlsson,44, tillträder som rädd-ningschef i Ängelholm 1januari. Han är just nutillförordnad chef i Fal-kenberg. Ohlsson ersät-ter Jan Magnusson.

Brandingenjör FredrikÅkesson, 25, börjar påVarbergs räddnings-tjänst den 12 januari.För närvarande gårÅkesson påbyggnadsut-bildningen på rädd-ningsskolan i Revinge.

Ulf Leijon, Gästrikeräddningstjänstförbund,valdes till ny ordförande

i RIT (Räddningstjän-stens idrotts- och testle-dare) vid årsmötet i Bo-rås. Han efterträdde LarsBohlund, Stockholm,som varit ordförande itre år.

■ ■ ■ HÖR AV DIGnär personer på ledan-de poster i din organi-sation byter jobb ellernågon nyanställs.

39Näst SistaSirenen Nr 8 • 2003

EffektivblockeringSnacka om blockerade nödut-gångar. Lars Rasmussen, ABFörenade Brandredskap i Katri-neholm, trodde att han sett detmesta i verkligheten och pådenna sida i Sirenen – tills han ihöstas kom till Karlstad för attutbilda ett företag i just utrym-ning.

På kvällen tog han och kolle-gan en promenad. I en centraltbelägen affär möttes de av sy-nen på bilden.

Det finns uppenbarligen flerföretag i Karlstad som är i be-hov av utbildning i snabb ochsäker utrymning.

■ Har du någon udda bild pånödutgångar eller något annatdu tror kan roa Sirenens läsare,skicka den till oss. Vi belönaralla som får sin bild publiceradmed Sirenens T-shirt. Kom ihågatt uppge önskad storlek.

Foto: LARS RASMUSSEN

Skolan Källby Gård i Götene kommun blirförst i världen att utnämnas till SafeSchool, enligt Världshälsoorganisatio-nens, WHO, normer.

Det är Källby Gårds mångåriga arbetemed att förebygga olyckor i skolmiljönsom gör att man får utnämningen.

– Bland annat har man under flera år sys-tematiskt registrerat de skador och inci-denter som uppstått på skolgården i syfteatt förebygga olyckor och skapa en säkermiljö för barnen, säger Annette Holm-berg, som arbetar med projekt Tvärsäker-het på Räddningsverket.

Safe school är ett projekt som drivsinom ramen för WHO:s organisation medsäkra och trygga kommuner, Safe Com-munity.

– Det är viktigt att vi får fram goda exem-pel så att fler skolor i landet kan följa efter.Om man inte vill genomföra hela projek-tet med säkra och trygga kommuner, kanman lyfta ur ett område som exempelvisbarnsäkerhet och satsa på detta.

Världens första”säkra skola”

Post

tidn

ing

BRe

tura

dres

s: L

257

651

80 K

arls

tad

Räddningsverkets tidningNr 8 2003

Vi hoppas på goda relationer också under 2004.

I stället för att köpa julkort och porto sätter vi in 25 000 kronor på

organisationen Läkare utan gränsers postgirokonto.

Christina Salomonson, Generaldirektör Räddningsverket

God Jul och Gott Nytt ÅrGod Jul och Gott Nytt Årönskar Räddningsverket alla som vi samarbetat med under 2003.

Foto

: BIL

DBY

RÅN

HÄS

SLEH

OLM