s s

EFIs verksamhetsideInstitutet är en vetenskaplig lns'tltutlo:n'l vilken i sin torsKrnn,~sverk:salnhletskall arbeta oberoende avekonomiska ellerInstitutets uppgift är att bedriva teoretisk och ............ ..., .... AU..... inom särskilt deekonomiska områden. I därtill skall institutet medverka i forskarutbildningsamt främja spridningen av infonnation om forskningsresultat.Vägledande för institutets val av skall vara forskningsområdets behov av praktisk ellerteoretisk vidareutveckling, metodologiska intresse samt problemställningarnas generalitet.

Forskningsverksamheten är organiserad i nitton forskningscentra, grupperade inom åtta olikaforskningsområden:

Prof Lennart SjöbergProf Lennart

Prof Sven-Erik :)löstnlndProf Hans De Geer

ProfNils BrunssonProf Mats LUlt1de~be]~g

Tf Prof Jan LäwstecltProf Christer Karlsson

ORGANISATION OCHFÖRETAGSLEDNINGFöretagslednings- och (A)'Centrum för Etik och Ekonomi;Offentlig Organisation;Information (I)Människa och Organisation; (PMO)M2LnagerneIlt av Innovation och Produktion;

EKONOMISK PSYKOLOGICentrum för u 1lC".l.rt-''''''''C'1l.r1l1l11n.nr·

Ekonomisk P~,rK()loOT

MARKNADSFÖRINGCentrum för Informations- och KOmnlUTIllkattlonstorSKnlng; (CIC) Prof. Bertil ThomgrenCentrum för Docent Söderlund

Prof Lars ÖstmanProf Peter JenineI'gn;~n

Prof Lars-Gunnar Mattsson1\/1 Q,rV'4l 'JIril c irr\r U"' eT Distributionsekonomi och Industriell

H" .. U •••••"'. (D)REDOVISNING, STYRNING OCH FINANSIERING

Ke<joV'lSnlng: och 1I"'111"'JI111I,C',p>'l"1nlrr·

FINANSIELL EKONOMIFinansiell bk()nOml;

NATIONALEKONOMICentrum får Hälsoekonomi;Internationell Ekonomi och "-"V'U~ll.'''4''''JL..

Samhällsekonomi;EKONOMISK STATISTIK

Ekonomisk Statistik;RÄ"TTSVETENSKAP

Prof Clas J1eJrgs'tröJm

JönssonProf Mats LundahlProf Lars Bergman

Prof Anders Westlund

Prof Erik

Sll,lrp,'S:PI'1rIJffnJAanrie: Prof Sven-Erik ~JOStraLna. lnj~titjuts«,;he'l: Docent Bo SeBstedt

AdresserEFI, Box 6501, S-113 83 Stockholm,Telefon: +46(0)8-736 90 00 Fax:Internet: www.hhs.se/efi/

Besöksadress: :Sv~~av:äQ:e~n 65, Stockholm1 62 70 E-mail: VJI..II.\.IA..lH.U.o.:J • .:• ..".

© EFI and the authorISBN 91-7258-546-3

'.:ll't71'.:llrn"1"'.:ll1""lrila avekonomie'.:ll".r"farc~hnn-cu~nl~l"'" i Stockholm 2000.

På nrrlcl-::llO".cl.t-· "La Bourse" XIII och ",,1"''"l!.-.rIn''"!lI~'''''''''I'''''~''''av Barbro ""-/U' ..

(1991), i av Anclrea '-'1"-" 1\/!~h'1l1nO"~·r'"'.:ll tillhör författaren.

Keywords:

ExpertsMobile networksStandardsStandardisation organisationISOIASe

'-li-'"'....... I.r~..,'"'''Y"V''Il School of EconomicsBox 6501, SE-113 83 Sweden

Elanders Gotab Stockholm 2000

till Celine,

s

en

Standarder som lösning på samordningsproblem 1Standarder som lösning på allt fler problem 3Standardiseringsarbete - en kamp för auktoritet 5Fortsatt disposition 6

ellHll .. " .. O CHI>O .. <ll .. eo " .. " .. e ''' 8

Utvecklingen på 1900-talet 8Slutsatser - standarder ur ett regelperspektiv 25

3..

Egenskaper hos den överordnade i en auktoritetsrelation 28Standardiseringsorganisationers egenskaper och särdrag 33Forskningsfrågan - summering 35

Hänvisning till positiva effekter 37Hänvisning till standardiseringsorganisationers struktur och procedurer 45Summering 51

Bakgrund och förstudie 52Huvudstudien: mellan organisationer på två olika områden 53Olika typer av 56Stegvis datainsamling varvat med 57

Standarder för kvalitetssystem - ett område växer fram 68Den första ISO 9000-serien 1987 69

frivillighet 70ISO 9000: och vägledande standarder 72Behov av mellanhänder för tolkning och certifiering av ISO 9000 73

.l.J.. L(..4.J...':H..4.1. i...L LL.J.LM~4.J.. •••••••, ' " 77.... v ~ ~ ' L' " ,••••••••••••• ', "•••••••••••• " 77

underkommitteer och 78r)"I"!-''1Ia+l:''"Y'1'·r-.r'''arf·(l"1''',c:ll"l 78

r)1'"I-"II.o+c ~11""I l1"""\"Y'l::l.1'""YI1 -:Il ••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••• o ••••••••••••••••••••••••••••••••• 79V/IC.i..'- l.1ICUICl..l 'C:~ ••••••• o ••••••••••• o' ' .,' ' , 83

av,nA"!!""'A""" \ •••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••• 86\.Ä.1..lL\....\..oI.1.. LJ...1.l,MC)J;.JL\.Ä.1VI-'\.....L " , , ", 89

/l-""II/"I"1Y"lt:'r av antal standarder och 92Ka,n-1'",c:ll"Y'1""'IIctA1""I:T1"1""I"ll1'iIO"" och 96

1"'Y'II""'IIt-C'it""'ir'1,r11.rt- innehåll i till andra "" 99!/"",n"Y"l\11-r"<t:'r till användarbeho'l 104

ineffel<tivt arbete 0 ••••••••••••••••••••••••••••••• 108Relationer mellan Te 176 och andra 111

ett område växer fram 114internationell och nivå o o 116

" 'J.L.~.L,"'-'" verksalnheter 118

.... VJl..~ ........... "-...... Jl..'-Jl. .... '-\lA..I!.. .000.00 •••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••• , ••••••••• ' •• 0 •••••••••••••••••••••••••••• 0 ••••• 125~-: '1""V"'A"'ir'irt"JI."'ir'''V"'I '"lI " 0 " , 125

;;"'I\A.~. '-LV 'V. ,-Jl.'U;c JU V'oL', Jl.. •••••••••• '>0 " " , '" , " "." .. 130

cd-'r,n !.r t·, "'l: T 1;. t,'2'rl.. 0 •••• , " ",." , """'00' "" ,. " •••••• 149F","""-JC ...... ...., ........ \\,.L'V .....'''-J.. '00""""""""""00"00"."""'."""."'"

1-' , 1l. 1l.Jc 1::'1/-"I""':'II11-0.n-';O"l" i arbetet med att få andra att standarder 156"I"'.n-;;....-v"l,'::J!'Y'\i'"O"i"~ för effekter 157

sin egen auktoritet genom 159Stärka sin egen auktoritet genom samarbeten med 169

av andras makt 171............................ .l.!. l ;; ' , , " , ' OG •• , 172

.Ly.A. .Jl..ul.J..J..,.A.J..F-., organiseringsprinciper och implicita mål 175

.. v '-" ..." , ,..., • och spänningar i TC 176 och lASC 176Slutsatser om spänningar 181Avslutande kommentar 184

140 ....,""~J!LIL"""'-""',.A~.JL ...... ' .... JL..III.J!.IL,.'!l ...... ""'...........• ...... "" .............. sa:mllllCi:llnJlaJn.g OOOG'GlGlOOGlOOOOO·OGlOOO""'~"OO""O""OGloo"e'OGloo.Jl\.)lv

Skillnader mellan Te 176 och lASC 185De idemässiga och organisatoriska 191............ V'V'\ r'''' 1l'''\,-".. och avslutande kommentar 199

'l!1"'d"iIA'i\I"Url'>'lY''lI'_1f"l7' OOOOGO"GlGGlOO"OOOOO"O"OOOOOOOOOGlOOOOG"OOGlGlOGO""""""oo"o"",,201

Enskilda organisationer och deras nätverksrelationer 201Studier av makt och nätverk 202Studier av organisationers idemässiga och organisatoriska sammanhang 204TC 176 och rASe i mobila nätverk för reglering 207Förutsättningar för allianser 209Avslutande l<ommentar 211

Where and how are standards set? 213In Quest of Authority: Standardisation Organisations at Work 214Outline of the Book 214

Böcker och artiklarStrategirapporter, broschyrer, officiellt tryck ffi ffi från ISO,TC 176 och SISStrategirapporter, broschyrer, officiellt tryck ffi m från rASeTidningsartiklar

JlI..PA.Ji1.II>o<L~\l"'-l

lLJ'.a.J!Ll!>olI.~.l!>olI. 2

En mängd personer har betytt mycket för mig under avhandlings­arbetet. Jag är nog mycket social och tycker det är roligt att prata medandra människor och höra hur de uppfattar vad som händer omkringoss. Men det är inte bara roligt att vara social. För mig är det ett sätt attöverhuvud taget vara och kunna gå vidare. Genom samtal kan jagbearbeta och utveckla mina tankar. Genom samtal får jag också månganya ideer.

På min arbetsplats finns flera personer som jag särskilt vill tacka. Jaghar svårt att i ord uttrycka min uppskattning och tacksamhet gentemotmina handledare Nils Brunsson och Bengt Jacobsson. Jag tänker på allden hjälp och det stöd ni givit genom att uppmuntra mig att se migomkring och ställa frågor om arbetet i standardiseringsorganisationer.Ni har alltid varit nyfikna på att höra vad jag sett och upplevt, och nihar varit angelägna on1. att lära mig hur jag kan tolka och analyseramina observationer på intressanta sätt, på sätt som passar mig. Ni harbåda fått mig att känna att jag har en förmåga att göra observationersom är värda att skriva om. Och Nils, ett särskilt stort tack för dinkonstruktiva kritik under skrivandets sista månader. I handledar­kommitten vill jag givetvis också tacka mina två andra handledareLars Östman och Ingemund Hägg. Jag har verkligen känt att ni intres­serat er för mitt arbete. Tack för de konstruktiva och uppmuntrandekommentarer ni bidragit med under våra handledarmöten.

Dessa egenskaper - att kunna uppmuntra och bidra med klokakommentarer - kännetecknar egentligen alla mina kollegor. Stort tacktill alla kollegor och gästande forskare på f-sektionen och Score. Jag ärstolt och tacksam över att få vara del av denna arbetsmiljö. Ett särskilttack till mina doktorandkollegor Susanna Mattsson och CatrinAndersson som jag periodvis delat rum med och pratat mycket medom avhandlingsarbetet. Jag vill också rikta ett särskilt tack till JohnBoli, Kerstin Sahlin-Andersson, John Meyer och Peter Miller som harhaft viktiga synpunkter på mina utkast till artiklar och kapitel samtkommit med synpunkter och ideer till fortsatta analyser. Tack ocksåJohn BoH för din hjälp med språkliga kommentarer på utkast skrivnapå engelska. Det har känts otroligt inspirerande att ni intresserat er förmitt projekt och givit många värdefulla synpunkter.

Alla personer som ställt upp för intervjuer och som hjälpt mig isökandet efter material om standarder och standardiseringsarbete, villjag också tacka. Det har varit spännande och intressant att få inblick i ervardag. Tack för ert förtroende och er hjälp. Ett stort tack också till minafinansiärer HSFR genom forskningsprogrammet "InstitutionellOmvandling", och Handelshögskolan genom en doktorandtjänst

under senare delen av avhandlingstiden. Och tack för stödet ochuppmuntran från släktföreningen Tham & Tamm.

Två Marior har varit särskilt viktiga i arbetets slutskede. Tack Marie­Louise Grettve för alla språkkommentarer. Tack Maria Bengtsson fördina kommentarer på läsförståelsen, och för hjälpen med bokensformgivning. Era synpunkter har varit värdefulla, men också ervänskap.

Det är flera jag vill tacka. Jag tänker framför allt på andra nära vänner,mina syskon, min pappa och övrig familj, som betytt mycket för mi ttvälbefinnande och min utveckling under avhandlingstiden. Jag tänkerockså på min mamma och hennes goda egenskaper. Jag såg henne somkunnig" stark och envis, samtidigt som hon var generös och ödmjuk.Jag känner att hon är med mig och fortsätter att inspirera och stödjamig, och att hon också kan glädjas åt min fortsatta utveckling. Jagtänker på Daniel som får mig att känna mig lycklig inför framtiden.Allra mest tänker jag på Celine, min kära dotter Celine.

Stockholm i oktober 2000

Kristina Tamm Hallström

en

"Bara i Europa fanns det på 1700-talet ett otal olika I gäng­system' som inte på något enda sätt var samordnade. Denförste som på allvar tog itu med problemet var engels­mannen Joseph Whitworth... (...) Hans lilla bok i ämnetskrevs 1841, och ett tiotal år senare hade mer än 400verkstäder anslutit sig till 'Whitworth-systemet' liksom detbrittiska försvaret och den brittiska järnvägen. Whitworthsideer kom helt enkelt i precis rätt tid. Det var just vid 1850­talets mitt som tusentals mil järnväg skulle byggas,metallindustrin sköt fart och nya uppfinningar (telefon,elektricitet) inspirerade till nya användningar. Överallt blevWhitworths ideer en succe - i England. I övriga världenrådde desto större kaos." (Standard i Praktiken - Gäng­standard efter etthundrafemtio år, SIS december 1995)

I citatet beskrivs hur kapitalister och ingenjörer under 1800-talet korn attdiskutera olika systen1 för skruvgängor (skruvar och muttrar) som ettproblem. Bakgrunden var att järnvägsnäten skulle byggas ut och att arbetetförsvårades av att det i olika länder fanns en mängd olika system för gängor.Det blev svårt att samordna järnvägsnät som utgick från olika gängsysten1. Itexten drogs slutsatsen att vändpunkten skedde i samband med att förstavärldskriget upphörde. Under krigstiden hade handeln över nations­gränserna varit starkt begränsad. När sedan handeln kunde återupptas ochutvecklas efter krigets slut, uppkom ett akut behov av gemensamma sam­ordningsverktyg. Den tyska gängstandarden - "M-gängan" - blev lösningenpå detta samordningsproblem, genom att flertalet europeiska länder ungefärsamtidigt beslutade sig att följa just denna standard.

Till vänster i figuren nedan visas en ritning av ett löstagbart handtag varsfattning är standardiserat enligt det metriska gängsystemet. Ritningen,tillsammans med måtten i tabellen, utgör standarden SMS-187 somfastställdes som svensk standard 1928. I spalterna längst till höger i tabellenges information om skruvens diameter och gängmått. Det refereras där tillen annan standard vid namn SMS-2 som innehåller de detaljeradespecifikationerna över det metriska gängsystemet. SMS-2, som fastställdessom svensk standard redan 1920, visas till höger i figuren.

1

SVENSK STANDARD

Löstagbara handtagMetriskt gängsystem (SI)

A BI

E F R I S ~ 1 g! d .Ms·~1C i O

40 27 l' 6 9

lT 'l ,~ I50 34 6816 7 II 253018 12 660 4: 60 20 9 13 30 38 20 14 7

7551 100 26 Il 15 375025 17 89062 12029 13 18 45 62 30 20 10

11076 145 36 16 22 55 78 35 2213 12

Handtagon toveroras m&d mutter

TappdlJlmaisrn d utfON)!ö mod Avmätt enligt h5

Betocknmg: H.nd"'g A SMS-187

Exempet· Handtag 60 SMS-I87

SMS-187

S'da46.60

<Kh IA."".'n••,Sk",,,", Imnlf~~:~. GJ,n~l\\

Im"lIt'."'.-k.undlJ.Dt S11 l:ninJ:' In"'lf";i:~n ""'" "oppd"md d. d~ h k d. d,

0,653 0,338 0.25 0,174 O,IÖ2 0,011 0,016 1,023 O,f}76Ut 0,853 1,0]8 0,25 0,174 0,162 0,011 0,016 1,213 0.8761,- 0,983 1,205 0,3 0,208 0.195 0,014 0.019 1,427 1,010

1,7 1,214 1.473 0.35 O,:!43 0,227 0,016 0.022 1.732 l ~.,o

1,,144 1.740 0,4 O,27S 0,260 0,01 S 0,025 ~,OJ6 1,~30

2,3 1,7H 2.040 0,4 \l,273 0.260 0013 0.02; 2,330 l,iSO

2,6 1.975 2,306 0.45 0,313 0.292 0,020 O,02S 2.6~ l 2,0163 2,305 2675 0.5 0.341 0,)25 0,023 0,032 J,OH 1.3501,5 2,ii67 3,110 0,0 0,417 O,3QO 0,027 O,03S J,S:>.\ 1"121

4 3,028 3,545 0,7 0,456 0,455 0,032 0,044 4,06, 3(\914,5 3,456 ~.013 0,75 0,.2\ 0,487 0,014 0,047 4,50B 3.5165 3.889 4,460 0,3 0,556 0,520 0,036 0,050 5,072 3,961

5,5 4.250 4,Q15 0,9 0,025 0,585 0.041 0,057 5,531 UJI6 4,611 5,J5I I OMS 0,6;0 0.045 0,003 6.090 4,701i 5,611 6,J51 1 0,695 O,6S0 0,0.5 0,063 7.090 5,701

6,264 7,IS8 1,25 O,80S 0,812 0,056 0,079 S,ll3 6,H7

107,264 8,188 1,'25 O,S68 0,612 0,056 0,079 9,IIJ 7,37i7.917 9,026 1,3 1,042 0,974 0,068 0,095 10,1J5 8,05·!

" 3.917 10,026 J,5::~:~

0,974 0.068 0,095 11,135 9,0;2/2 9,'>6Q

~~:~~~1.15 l,tJ1 0,019 0.110 12,/SS Q.i:!i

/1,222 I,JSq 1,299 O,OqO 0,120 14,180 11.-402

16 13,222 1~,701 1,3S9 1,299 0000 I 0,126 I(',ISO 1].-102

IIS 14,529 16,J76 1,5

I1,736 1,624 I 0.113 0,15$ I 13.226 1-1.;5"

20 lu,528 18.376 I 1.5 1,7J6 I 1,624 O,IIJ I O,I3B :W.226 10,.51

'k och r lro mcdt:lvIrden:lv de l Zuuch fastsUllth gränsv5.rdc:C1.1

t D~ med re!stil trynta. ..iffrorna. ölnge st,lndard, övriga spc-c13bl2.ndaHJ

F••14t111k! idec. 1928

SVENSKSTANDARD

Metriskt gängsystemSOClcknlnDSI

"Fr. o ftl 61 o n'I 20",m dJ.m••nl.S' Sydeme Inlllt'luIH)t'l;r,1

S M S2

Figur 1: Standarderna SMS-187 och SMS-2 är bland de äldsta standarder som finnsarkiverade på den svenska standardiseringsorganisationen SIS. SMS-187 fastställdes 1928 ochvar år 2000 fortfarande gällande svensk standard. Den första versionen av SMS-2 fastställdes1920 men har sedan dess reviderats ett antal gånger får att till slut dras in och ersättas avandra gängstandarder. I SMS-187 refereras till den andra versionen av SMS-2, som fickbeteckningen SMS-2A. Fullständiga utgåvor av SMS-187 och SMS-2 kan beställas från SISFörlag AB.

Gängfrågan gavs högsta prioritet när den internationella standardiserings­organisationen ISO efter andra världskriget startade sin verksamhet. Denförsta ISO-kommitten (Te 1) ägnade sig därför åt att arbeta fram eninternationell standard för gängor. Efter elva års arbete (1947-1958) kundeman enas om en internationell gängstandard för tum, och en motsvarandeserie för metriska gängor. Men det var först på 1980-talet som ett gemensamtsystem för gängor fastställdes, den så kallade ISO-gängan (Standard iPraktiken - Gängstandard efter etthundrafemtio år, SIS december 1995).

Som en del aven medveten rationaliseringsrörelse i flera länder i början a v1900-talet kom även andra industriprodukter, inte bara gängor, att standar­diseras (De Geer 1978). Många kapitalister och ingenjörer var drivande idenna rörelse av industriell expansion. De verkade för ökad specialisering,storskalighet och rationalisering inom industrin, och såg standarder som enviktig förutsättning för detta. Gemensamma mått och definitioner behövdesför att tillverkare av enskilda komponenter skulle kunna samordna sig.Standarder sågs som en lämplig lösning på dessa samordningsproblem.

2

Bygg-, el-, och metallindustrierna är exempel på industrier som expanderadestarkt under seklets första årtionden (SIS-dokun1ent 1969). Det var mångaingenjörer specialiserade inom dessa områden som engagerade sig iframtagandet och spridningen av standarder, och det var också vid dennatidpunkt som många länder startade nationella standardiseringsorganisa­tioner. Detta skedde vanligen på initiativ från industrin, ofta med ett visststöd och engagemang från staten.

I början av 1900-talet var det vanligt att förstå standarder som ett samord­ningsverktyg som främst var en angelägenhet på nationell nivå. Enligt dettasätt att förstå standarder var det något helt annat än lagstiftning, något somfrämst ingenjörer från industrin på frivillig basis drev fram och anpassadesig till. Standarder har emellertid också tolkats och använts på andra sätt. Dehar till exempel tagits fram på områden närmare politiken, vilka statentraditionellt ansvarat för. Syftet med standarder har inte heller alltiddefinierats i strikt tekniska termer (t ex standardiserade gängsystem i syfte attfå skruvar och muttrar att passa ihop). Ibland har det övergripande syftet istället varit att skydda och säkra individuella och samhälleliga rättigheteroch skyldigheter (t ex redovisningsstandarder som ett sätt att skydda bådeäganderätt och skatteplikt), och att värna om vissa gemensamma värden (tex miljösystemstandarder, arbetsmiljästandarder) och säkerhetsaspekter (t exsäkerhetsstandarcler för konstruktion av kättingar). Ibland har standarderutgjort ett komplement till lagstiftning, medan syftet i andra fall varit att hastandarder som ersättning för lagstiftning.

Den europeiska standarden för kättingar, EN 818-6 II Kortlänkade kättingarför lyftändamål - Säkerhet - Del 6: Kättingredskap - Beskrivning av deninformation om användning och underhåll som skall tillhandahållas a vtillverkaren", från vilken ritningen i figur 2 nedan är hämtad, utarbetadespå beställning av EU.

3

Figur 2: Ritning som illustrerar "snarat lyft", hämtad från standarden EN 818-6:2000,fastställd som svensk standard 2000-02-11 med det fullständiga namnet fISS-EN 818-6Kortlänkade kättingar för Zyftändamål - Säkerhet - Del 6: Kättingredskap - Beskrivning avden information om användning och underhåll som skall tillhandahållas av tillverkaren".

I det av den kommissionen formuleradefram en så kallad som1'"I\r1~rIi""~rI'r\ säkerhetskraven i Maskindirektivet och

som antogs 1999-05-06, arbetades fram av denc"'':)nrf':l>1l'''r'hcL:Jl"i'''1l1'''IrrC!A"i'''In--:;1'''1C'~3t1r''!lnc.lnCEN. Standarden EN 818-6 blevkomplement Maskindirektiv.

Standarder har också fått en ökad internationellt. I avsaknad avenvärldsstat med ansvar för att ta fram internationella och samord-ningsverktyg har standardiseringsorganisationer fått en särskilt rollför samordningen och regleringen av teknik, ochskyldigheter globalt. Inte minst i slutet av 1900-talen hade internationellastandarcliseringsorganisationer kommit att en viktigtian.

En slutsats som kan dras utifrån denna mycket korta av hurstandarder använts, är att synen på standardiseringsorganisationer harförändrats under de gångna hundr~ åren. Från att i början av 1900-taletfrämst ha setts som mötesplatser för industriföretag för att diskutera tek­niska samordningsproblem, har standardiseringsorganisationer också kom­mit att ses som betydelsefulla organisationer, både vid sidan avoch i samarbete med stater.

I den här boken skall jag redovisa ett forskningsprojekt om dessa organi­sationer som utfärdar standarder: standarcliseringsorganisationerna. Iprojektet analyseras standarder som ett slags regler och standardiserings-

l Att det var en harmoniserad europastandard innebar att alla medlemsländer inom sexmåna9-er var tvungna att anpassa sig till den. I Sverige översattes den och fastställdes somsvensk standard 2000-02-11.

4

organisationer som regelsättande organisationer. I det följande skall jagutveckla detta resonemang med början i kapitel 2 där jag sätter in standardi­seringsorganisationer ett historiskt perspektiv; jag diskuterar hur standar­diseringsorganisationer inom olika områden vuxit fram och förändrats medtiden. I kapitel 3 preciserar och motiverar jag sedan forskningsfrågan.ord kan dock redan här nämnas om forskningsfrågan som handlar om enregelsättande organisations auktoritet.

Forskningsprojektet handlar om att analysera standardiseringsorganisatio­ner som reglerare, en analys av standardiseringsarbete ur ett regelperspektiv.Med regler avser jag skriftligen formulerade regler, inte nödvändigtvis tvin­gande regler (jämför Brunsson och Jacobsson 1998; 2000). En standard är enfrivillig, allmänt formulerad rekomn1.endation, framtagen aven standar­diseringsorganisatian.

Det finns flera frågor som är intressanta att ställa Oill. organisationer somutfärdar regler för andra, frågor som har att göra med en regelsättares möjlig­heter att få andra att följa sina regler. Det finns frågor om hur själva reglernaoch deras tänkta förtjänster och motiveras. Det finns också frågorom hur den regelsättande verksamheten presenteras och motiveras. Detsenare kan diskuteras i termer aven regelsättande organisations auktoritet:för att regler skall få genomslag behöver den regelsättande organisationenerkännas som lämplig reglerare. Hur arbetar en organisation med attformulera och publicera regler för andra, och hur gör de för att övertygaandra att följa de regler som organisationen satt upp?

Speciellt med standardiseringsorganisationer är att deras verksamhet intebrukar utgöra en statlig angelägenhet. Standardiseringsarbete beskrivs sna­rare som ett sätt för industrin att själv reglera sina verksamheter i strikttekniska frågor. Standardiseringsorganisationerna utgör arenor dit ingenjö­rer och industrirepresentanter kan söka sig för att arbeta fram tekniska lös­ningar som är frivilliga att följa. Karaktäristiskt för standarder är nämligenatt de är frivilliga och att de presenteras som tekniskt optimala lösningar tillspecifika samordningsproblem.

Att denna bild är en förenkling har redan visats i den inledande beskriv­ningen. Standarder kan ha andra syften än samordning (t ex säkerhet), ochdet kan vara statliga organisationer som initierar standardiseringsprojektoch "beställer" standarder (t ex EU). Vid en närmare granskning av självastandardiseringsarbetet blir det också tydligt att det i hög grad är politiskt, ibemärkelsen att det finns olika intressen som kämpar mot varandra.Standardiseringsarbete berör inte bara industrirepresentanter som kan haolika intressen, utan en mängd andra aktörer i form av olika intresse­organisationer och professionella och statliga organisationer. Standardise­ringsorganisationer kan snarare ses som arenor där ett flertal organisationer- företag, branschorganisationer, statliga,

5

mellanstatliga, och professionella organisationer - deltar och verkar för atttillgodose sina intressen, ofta i ett komplext samspel. Det är ett arbete somutförs i gränslandet mellan det privata och det offentliga. Även omresultatet av dylika arbeten går att presentera i termer av tekniskt optimalalösningar, kan det således ha rört sig om ett arbete som i allra högsta grad varpolitiskt och som engagerade ett flertal organisationer. D~ssutom ärstandarder i praktiken sällan helt frivilliga. Många individer ochorganisationer uppfattar idag standarder som regler som är viktiga, ochibland nödvändiga, att följa. Standardföljande handlar sällan om helt friaval.

Standardiseringsarbetens politiska karaktär, standarders ofta begränsadefrivillighet tillsammans med det faktum att standardiseringsorganisationerär privata, gör det särskilt intressant att diskutera dessa organisationersauktoritet. Standardiseringsorganisationer är oberoende av staten somauktoritativt centrum. De har därmed inte en självklar auktoritet somreglerare. Inte heller har de tillgång till de sanktionsmedel och den maktsom staten har. De behöver på något annat sätt bygga upp auktoritet för sinverksamhet.

Standardiseringsorganisationer har dessutom inte ensamrätt inom ett regle­ringsområde; standardiseringsorganisationer verkar i konkurrens medandra regelsättande organisationer - det handlar om en kamp för auktoritet.Hur standardiseringsorganisationer deltar i en sådan kamp och arbetar föratt bygga upp auktoritet är huvudfrågan i forskningsprojektet.

Efter diskussionen i nästa kapitel om standardiseringsverksamheters fram­växt under 1900-talet, resonerar jag i kapitel 3 kring forskningsfrågan utifrånlitteratur om auktoritet och regelsättande organisationer. Kapitel 4 inne­håller också en mängd referenser till andra studier. Skillnaden mellan dessalitteraturgenomgångar är att den senare omfattar diskussioner som spänneröver flera frågor kring standarder (t ex hur standarder etableras, vilketförhållande en standard har till tekniska system, vilka positiva och negativaeffekter standarder kan få på tekniska system och dess deltagare, vilkakonflikter som kan uppstå i standardiseringsarbete, och hur sådana konflik­ter kan lösas).

I kapitel 5 beskriver och motiverar jag sättet att planera och genomföra minaegna studier. Jag har granskat två internationella standardiserings­organisationer; deras idemässiga och organisatoriska sammanhang samt hurde utvecklades som organisationer under en 25-årsperiod. Den ena organisa­tionen - en av de tekniska kommitteerna inom ISO - verkar på området förkvalitetssäkring och kvalitetsledning. Kommitten bär namnet TC 176 ochdess standarder brukar förkortas ISO 9000. Den andra organisationen ­International Accounting Standards Committee (IASC) - verkar inom redo­visningsområdet.

6

I kapitel 6-11 presenteras resultaten från dessa studier. I kapitel 6 diskuterarjag framväxten av kvalitetsområdet under 1900-talet, och i kapitel 7 görs enpresentation av arbetet i TC 176. r kapitel 8 redovisas de problemdiskus­sioner och organisationsförändringar som genomfördes i TC 176 underperioden 1979-1997. I kapitel 9 redogör jag på motsvarande sätt för redovis­ningsområdets framväxt under 1800- och 1900-talen, medan kapitel 10innehåller en presentation av arbetet i IASC. I kapitel 11 redogörs slutligentematiskt för diskuterade problem och genomförda organisationsföränd­ringar i rASe under perioden 1973-1997.

Kapitel 6-11 kan beskrivas som i huvudsak empiriska, men särskilt i kapitel8 och 11 finns vissa analytiska drag då problemdiskussioner och organisa­tionsförändringar tas upp utifrån en bestämd tematik.

I kapitel 12-15 drivs analysen vidare, jämförelser görs och ett antal slutsatserdras. I kapitel 12 gör jag en analys av likheterna mellan de studeradeorganisationerna. Dessa likheter diskuteras utifrån olika typer av aktivitetersom TC 176 och IASC ägnade sig åt i arbetet med att bygga upp auktoritet. Ikapitel 13 följer en diskussion om olika problem som i praktiken uppstod ide studerade organisationerna när man arbetade med dessa aktiviteter, samten diskussion om hur TC 176 och IAse på lite olika sätt hanterade dessaproblem. Framför allt handlade det om spänningar som uppstod på grundav delvis motstridiga organiseringsprinciper i standardiseringsarbetet. Ikapitel 14 diskuteras skillnader n1ellan TC 176 och IASe, liksom deidemässiga och organisatoriska sammanhang som TC 176 och rASC var delav.

r kapitel 15 summerar jag de huvudsakliga resultaten och slutsatserna frånarbetet i Te 176 och rAse. Utöver dessa resultat och slutsatser, gjordes underanalysens gång ett antal observationer som gjorde det möjligt att draytterligare slutsatser, dock lite utanför det forskningsfokus som valts fördetta projekt. Dessa slutsatser presenteras i kapitel 15 och relateras tilllitteratur med liknande inriktning. Kapitlet innehåller också förslag påproblematiseringar som är intressanta att vidareutveckla inom ramen för ettframtida projekt.

7

1900-talet

Organiseringen av standardiseringsarbete, både inom, mellan och kringolika standardiseringsorganisationer, har under 1900-talet blivit minst sagtkomplex. I kapitlet illustreras denna komplexitet n1.ed ett antal aspekter a vutvecklingen under århundradet: att standarder bedömdes kunna fylla ettväxande antal funktioner; att standardiseringsorganisationer kom attetableras på flera geografiska nivåer; att standarder togs fram på allt flerområden; att en växande skara personer och organisationer deltog och enga­gerade sig i standardiseringsarbete; att efterfrågan på standarder expanderadestarkt och att en mängd kringliggande verksamheter växte fram vilkapåverkat uppfattningen om och spridningen av standarder.

Diskussionen i detta kapitel leder till slutsatsen att det är meniI1.gsfullt ochintressant att analysera standardiseringsorganisationer som regelsättandeorganisationer och deras arbete som en kamp för auktoritet.

olika lTOil1llT1"n1"1vclr nivåer

Sedan 1900-talets början har standardiseringsorganisationer hunnit expan­dera på många geografiska nivåer och på en mängd olika områden. Flerastandardiseringsorganisationer grundades på nationell nivå redan vidseklets första årtionden. Nedanstående organisationer är exempel på sådana,namngivna enligt dagens beteckningar:

British Standards Institution (BSI)Deutsches Institut fur Normung (DIN)American National Standards Institute (ANSI)Schweizerische N ormen-Vereinigung (SNV)Standardiseringen i Sverige (SIS)Norges Standardiseringsforbund (NSF)Den Danske Standardiserings Kommission (DS)L'Association fran~aise de normalisation

19011917191819191922192319261926

Vid denna tid fördes även diskussioner om standarder på internationellnivå och ett antal internationella standardiseringsorganisationer grundades,till exempel den internationella standardiseringsorganisationen för elektro­teknik (lEe) 1906. Efter andra världskriget kom en ny våg etableringar a vinternationella standardiseringsorganisationer liksom en mängd andrainternationella icke-statliga organisationer (Loya och Boli 1999). Ett exempelär International Organization for Standardiztion (ISO), grundad 1947.

8

EU har också intresserat sig för standarder; europeiska standardiseringsorga­nisationer har funnits sedan 1960-talet, till exempel European Committeefor Standardization (CEN) för allmänna områden, och European Committeefor Electrotechnical Standardization (CENELEC) för elektroteknik,

Standardiseringsarbetet under 1900-talet har ökat på flera geografiska nivåer,men det har med tiden fått proportionellt sett ökad betydelse framför allt påinternationell nivå. I flera fall handlar det om att standardiseringsarbete somtidigare utfördes på nationell nivå, flyttats till europeiska och internationellaarbetsgrupper. Mycket nationellt standardiseringsarbete utgör i ställetförarbete till beslutsprocesserna på internationell nivå, och översätt­ningsarbete av europeiska och internationella standarder.

Det ökade engagemanget för internationella standarder handlar emellertidinte alltid om en enkel förflyttning av ett standardiseringsarbete frånnationell till internationell nivå. Standardiseringsarbete på olika nivåer ochområden kännetecknas ofta aven hög komplexitet, och hierarkin mellanolika nivåer är många gånger oklar och svår att uttyda. Det är till exen1pelinte ovanligt att olika tekniska kommitteer arbetar med liknande projekt,eller att standardiseringarbeten i olika arbetsgrupper överlappar ellermotsäger varandra (Salter 1995). Intressekonflikter och maktkamper kanuppstå både inom en standardiseringsorganisation och mellan konkurre­rande standardiseringsorganisationer.

I slutet av 1900-talet kunde telekommunikationsområdet beskrivas somfragmentariskt och komplext, eftersom det fanns ett flertal standardiserings­organisationer inom samma geografiska och tekniska område vilka arbetademed liknande projekt och i viss mån konkurrerade med varandra (Genschel1997). Detta innebar i sin tur att ett företag som misslyckats med att fåinflytande i en standardiseringskommitte, kunde söka sig till en annankommitte och där försöka påverka standardiseringsarbetet mer framgångs­rikt. Sett ur en standardiseringsorganisations perspektiv innebar dennakonkurrenssituation att det inte var självklart att man lyckades locka till sigexperter till sina kommitteer, eller att man lyckades få gehör för sinastandarder bland användare. Situationen såg emellertid helt annorlunda utunder tidigare delen av århundradet. Den internationella kommittenCCITT2 var då den mest betydelsefulla aktören inom området för standar­disering av telekommunikation med monopolställning (ibid). Dettamonopolliknande förhållande började sakta lösas upp på 1970-talet genomatt många olika standardiseringsorganisationer och tekniska kommitteeretablerades. Detta ledde till en oklar hierarki mellan standardiserings­organisationer på olika nivåer.

2 CCrTT (International Telephone and Telegraph Consultative Committee) är sedan 1949 enunderenhet till den Internationella Telekommunikationsunionen inom FN. CCIrr var innandess en fristående organisation vars standardiserande verksamhet inleddes 1924 lUlderbeteckningen CCIT.

9

Det är inte bara antalet standardiseringsorganisationer som under 1900-talethar ökat, utan även antalet områden som bedöms lämpade för standardise­ring. Några uppgifter kan här ges om ISO för att illustrera den expansion avstandardiseringsomården som skett mer generellt. Organisationen bestod islutet av 1990-talet av närmare 80 medlemmar. Medlemmarna utgjordes avnationella standardiseringsorganisationer på så kallade allmänna standar­diseringsområden. Vid denna tid hade ISO drygt 200 tekniska kommitteersom var och en ansvarade för framtagandet av standarder på ett visstteknikområde, till exempel optik, leksaker, industrifläktar och medicinskutrustning, liksom kvalitet- och miljöledningssystem (se även katalog översvensk standard 2000:1 i bilaga 1).

Ser man på standardiseringsarbeten mer generellt var det många tidigastandardiseringsprojekt, både nationellt och internationellt, som handladeom att standardisera industriprodukter. Standarder behövdes i syfte att skapafunktionell samordning. I Sverige utgjorde bygg-, el-, mekan- och metall­områdena traditionella standardiseringsområden.

Med den tekniska utvecklingen och utbudet av nya produkter som datorer,faxar och mobiltelefoner, har ofta diskussioner om standarder följt: ingen avdessa produkter kan fungera isolerade utan behöver samordnas med detekniska system de är del av. Diskussionerna har emellertid också handlatom att standarder är en fråga om skapa ett gemensamt språk, ett sätt attmöjliggöra samförstånd och social samordning. För att aktörer på enmarknad överhuvud taget skall kunna utföra några utbyten behövs tillexempel standardiserade definitioner på det som bjuds ut och efterfrågas.Standarder har därmed också setts som ett sätt att skapa marknader för olikaprodukter och för att möjliggöra effektiva marknadsutbyten.

En tjänsteman på den svenska standardiseringsorganisationen SIS användeglödlampan som ett exempel för att illustrera olika typer av standarder kringen produktstandard och olika motiv till dylika standarder:

10

"Hittills har det mest varit industriprodukter man standar­diserat. När du ska standardisera en produkt är det första d uupptäcker att du måste veta vad du talar om. Du måstefastställa terminologi, definitioner. Sedan måste du ha redapå vad det är för storlekar du ska ha, du standardiserardimensioner. Om du tar glödlampan till exempel. För dig ärdet självklart att du går till butiken och köper den där ochnär du kommer hem passar den. Det är då en typ a vstandard. Sedan är det ju inte säkert att du vill ha en likastark lampa jämt, dumåste göra en variantbegränsning, tillexempel 25W elle 60W. Sedan måste du veta att den lyser,funktionskraven på standarden. Ett krav är att den lyser ettantal timmar, och då måste du standardisera det. Eller h u rpass starkt den lyser, kvalitativa egenskaper. Sedan slutkläm­men: hur ska du veta att den lampa du köper uppfyller detta,jo du måste ha provningsmetoder så att man kan jämföra e nlampa från vilken fabrikant som helst och att de provas påsamma sätt. Ja, det är då dimensioner, storlekar, varian ter,funktionell kvalitet, egenskaper, och sedan provnings­metoder. Det är det du standardiserar." (ur intervju med e ntjänsteman verksam på SIS under 1970- och 1980-talen, frånmin förstudie 1994)

I exemplet med glödlampan blir det tydligt att det inte enbart är mått påprodukter inom olika områden som behöver specificeras i form avenstandard, utan även begrepp, funktionskrav och provningsmetoder förprodukten. Ibland innehåller en och samma standard flera av dessa specifi­kationer. Detta innebär i sin tur att antal sidor i en standard kan varierakraftigt. En standard kan till exempel bestå aven enda sida, som var falletnled standarden för lösttagbara handag med metriskt gängsystem. I denstandarden var det enbart specifikationer för handtaget som togs upp, medandet refererades till en annan standard vad gäller själva gängmåtten. Andrastandarder består av ett 20-tal sidor, till exempel den svenska standarden"SS-EN 253 Fjärrvärmesystem - Förisolerade rörsystem med fast förbandmellan värmeisolering och medierör respektive mantelrör för markförlagddistribution av hetvatten - Rörenhet bestående av raka medierör av stål,värmeisolering av hård uretancellplast (PUR-skum) och mantelrör av eten­plast (PE)". Från innehållsförteckningen i figur 3 nedan framgår att dennaproduktstandard för fjärrvärmerär omfattar specifikationer av produktensomfattning, referenser, definitioner, krav, provningsmetoder och märkning.

11

Bilagor

Bilaga A (infonnabv) Forhåll=det mellanverkliga kontinuerliga drifibetingclser ochbetingelser vid provning med accelereradåldring... ..Bilaga B (informativ) Beråkning av minstaförviintadlivslangdviddriftmedvarierandetemperaturer med hänsyn till vad som skermed PUR-skummet .. . . . 15Bilaga C (informativ) Rllitlinjer för kontroll, 15Bilaga D (informativ) Bytelforändring avblåsmedel och påverkan på tennokemlSka ochtermomekaniska egenskaper hos hårduretancellpJast (PUR·skum).,. " 19Bilaga E (informativ) Nationell A-avvikelse. . 20

Innehåll

l234414114.12413 UUu".JuCtUeK .....4.144242.1 Matel'ialegE:nskal>er422 Krav I)å m3.l~tel.riil:et.

43

4314.3.24.3.34.34 Trycl<Ilaltras'tnet ..43.5 VattelnabsorptJoD.vid~ärb<ijd

4.444144.2 Mant.!lrörel:sdiarneteTtikrun!:eftcr

4.4.3 Centrumlin,iens 'Lvvike,lse444 ForvantadlivslåIllgdoclltlångslktig

4.4.5 ~~~:::~~::~~~~~.ål·ming ..4464.4,75 Provningsm.,todcr.5.151.15252.1 Materia!etadcnsi1let.5.225 2.3 Utaeende och ytb.:skaffEmhet.5 2.4 Bestå.ndigl1.et vidl vlirnlepåv,erkan5.2.5 Mekaniska långl;idsegenskalper. f,rov

535.3.153.253.353.453.5545 4.l Mant,drorells diaJneteniknmf: efter

5.45 Vannekond.uktiviitet54.6.1.4766162

10101010101111

111111

11131313131314

Figur 3: Innehållsförteckningen i den svenska standarden fISS-EN 253 Fjärrvärmesystem ­Förisolerade rärsystem med fast fdrband mellan värmeisolering och medierör respektivemantelrör för markförlagd distribution av hetvatten - Rörenhet bestående av raka medierör avståll värmeisolering av hård uretancellplast (PUR-skum) och mantelrör av etenplast (PE) /I

fastställd av SIS 1995-04-28.

Det finns också standarder som består av flera hundra sidor. Det ärdock inte att diskutera hur långa standarder kan vara. Desto merintressant är att notera att standarder för att få tekniskaprodukter att fungera (samordning), och för att möjliggöra(samförstånd). Produkter bör kunna samordnas med andra produkter,i glödlampeexemplet betyder att glödlampan måste passa ochkonsumenten kommer hem och sätter i den i en som ärkopplad till det elektriska nätet. Produkter bör också vara samordnade på enmarknad, för att konsumenter och producenter skall kunna förstå varandraoch för att konsumenter också skall kunna jämföra olika för attfatta rationella beslut.

En annan tjänsteman från SIS betonade särskilt den 1LJ ..... ,L.V~....... Jl.. ...J ..... som standar­der har för att få marknader att 1l''''l1'"'\nrrb'&'''''

12

"Så fort det finns ett behov på en marknad - säljare ochköpare vill komma överens - då är det bra att man ha rsamma Vilka mått lnan talar om oc hvilken kan det varaOm det är du och jag som med varandra dåkanske det inte behövs, men någonstans finns endå man vill veta att man kan sammaolika Så det blir blir det 'V1~r:rl/'-f.'1C'v-f.

med en verksammin förstudie 1994)

En standarder har under 1900-talet fram för definitioner ochfunktionskrav för olika men det har också vuxit fram standarderför verksamheter. Det kvalitets- och ISO 9000.... .n.C'-r>Ai/'1f-1 ... r'" ISO 14000 - som blivit stora inom ISO

ISO 9000-standard kan ISO 9000 kansom en vilka

tillsammans ett densvenska versionen av ISO

b) SS-EN ISO 9002, ECvafit~ - Kw'/i!rosäJrnngvidprodukliOTl,ins:aIlcti.tm<xhs~e

e) SS~EN ISO 9003. KvdifdSsytrem. - l(valiJduwrng 2I'W'/U,k01UTOl/ochslutpT<Wl1ing

den svenska standarden SS-EN [SO 9001:1994, här sidorna 3-4 (totaltkan SIS

Genom att strukturera en process utifrån de rekommendationer som anges istandarden antas produkterna nå hög kvalitet. Tanken är att ett företag somanvänder ISO 9000 kan fungera mer ratIonellt och öka sina vinster. Detfinns ett rationaliserande syfte med ISO 9000 som förs fram när dessastandarder marknadsförs: ISO 9000 kan leda till rationalisering för detenskilda företaget. ISO 9000 marknadsförs även som ett sätt att underlättaoch effektivisera kommunikation och utbyten på världsmarknaden. Ensvensk standardiserings~änstemanmenade att detta var avgörande:

" Jag skulle vilja säga 'Vad är motorn, vad är det s o mdriver, vad behövs en standard för?' Och för mig är ISO 9000ett av flera verktyg för att möjliggöra konkurrens på likavillkor. Jag ser ISO 9000 som en naturlig del utav att man villha en världsmarknad, där jag i Sverige ska kunna levereraprodukter till ett företag i Japan, och de i Japan känner in temig och vet inte vad det är för skit jag gör. Och då har m ankommit fram till det här med ISO 9000, ett kvalitets­säkringssystem. Jättebra säger japanerna." (ur intervju m edtjänsteman på SIS, från minförstudie 1994)

Referenserna till marknaden, särskilt den globala världshandeln, blev undersenare delen av 1900-talet vanligt förekommande i standardiseringssam­manhang, både för produktstandarder och "verksan1hetsstandarder" somISO 9000 och ISO 14000.

Gemensamt för kvalitets- och miljöledningsstandarder är att de är extremtgenerellt formulerade, det vill säga att de riktar sig mot användning i mångaolika typer av produktionsprocesser och organiseringsarbeten. En kvalitets­revisor från en svensk certifieringsorganisation menade att man i slutet a v1980-talet började utfärda ISO 9000-certifikat för företag med industriproduk­tion, men att man under 1990-talet började arbeta även med andra typer avverksamheter:

"Överallt helt enkelt. Vi började att jobba i företag ipappersindustrin, kemifäretag, programvaruföretag, tekn is­ka konsulter, verkstadsindustrin, färgindustrin, lite i olikatyper av företag. Men efter hand har det blivit tjänsteföretagmed mera, så det passar alla organisationer!" (ur intervjumed en kvalitetsrevisor på SIS Certifiering, från min för­studie 1994)

Inte bara ISO 9000 är generell. Den aktuella definitionen enden svenska är ocksåframgår i citaten nedan.

14

"Standard: ett dokument upprättat i samförstånd ochfastställt av erkänt organ/ som för allmän och upprepadanvändning ger regler, vägledning eller egenskaper föraktiviteter eller deras resultat, i syfte att nå största möjligareda i visst sammanhang." (SS - EN 45020) 3

Genom sin generalitet avspeglar definitionen stanclardiseringsorganisa­tioners potential att ständigt vidga sina verksamhetsområden. Det tycksknappast finnas några gränser för vilka områden som kan bli aktuella förstandardiseringsarbete. Det tycks också finnas andra rationaliseringsmotivän teknisk samordning och samförstånd på marknader - som effektivisering- som kan användas för att tydliggöra ett behov av standarder, motiv somuppenbarligen har möjlighet att inordnas i det övergripande syftet idefinitionen ovan: att nå största möjliga reda i ett visst sammanhang.

Fler blir ....""'''''..........".+1- .... ,,'''

Antalet personer son1 engagerar sig som experter i standardiseringsarbetenhar ökat avsevärt. uppgifter om ISO kan återigen få illustreraförändringen. Det är generellt relativt få administratörer och tekniskarådgivare SOll1 arbetar i en standardiseringsorganisation. Inom ISO fanns tillexempel i slutet av 1990-talet 155 heltidsanställda personer på huvudkonto­ret iGeneve (Loya och Boli 1999), vilka ägnade sig åt löpande administra­tion, samordning av arbetet i de tekniska kommitteerna, och arbete medpublikationer och viss översättning. Deras arbete finansierades genom ISOsbudget där 80% av intäkterna härstammade från medlemsavgifter och reste­rande 20% kom från försäljning av standarder och andra publikationer(ibid).

Den större delen av det internationella standardiseringsarbetet utfördesemellertid inte av administratörer och tekniska rådgivare, utan av sekreta­riatspersonal i tekniska kommitteer och enskilda deltagare i de inter­nationella arbetsgrupperna inom varje tekniska kommitte. Det är nämligeni de internationella arbetsgrupperna som standarder formuleras; innehålletdiskuteras och en färdig standardtext arbetas fram av experter på området.Arbetsgrupperna möts under ett antal intensiva arbetsveckor per år för dettatekniska arbete, som ofta varar i flera år. Sekretariaten för ISOs tekniskakommitteer och underkommitteer drivs frivillig basis av olika

500 arbetade i slutet av 1990-taletmed att driva dessa sekretariat (ibid). med i interna-tionella räknade man emellertid n1ed att det totalt sett varöver 30 000 som vid denna tid var aktiva i ISOs internationellaCt-~l",ri ~1"'rllC01"'·11"1lYC~1"'hot-.o"Y"l (ibid).

3 Den svenska standarden SS - EN 45020 härrör från den internationella ISO-standarden.

15

Ser man närmare på vilka personer som deltar och engagerar sig somexperter i standardiseringsarbeten och deras professionella bakgrunder, gårdet att göra vissa preciseringar. Ingenjörer var vid 1900-talets början starktdrivande och närvarande som experter i standardiseringsarbete. Bilden harsedan förändrats. I slutet av 1900-talet var det inte längre enbart teknikersom engagerade sig i standardiseringsarbete utan en mängd personer frånolika verksamheter och olika hierarkiska nivåer. En tjänsteman på SISbeskrev hur standardiseringsarbete hade förändrats under 1900-talets senareårtionden:

"Det ställs ju högre krav nu. Det är inte längre bara tekn isktintressant. Det börjar nu bli intressant av strategiska skäl.Dels är det en annan typ av projekt, dels är det en annan typav människor som börjar vara med. Det är inte baratekniker, inte bara de här konstruktörerna, utan det kan va rafolk på marknadssidan som kan behöva vara med ochagera. Det kan vara kvalitetsfolket som är en helt ny grupp.De är ju inte tekniker som sitter med skruvarna ochmuttrarna, utan folk från andra nivåer. Men det vi också v i Ilär att beslutsfattande folk ska vara med, och se det som e nmöjlighet att påverka sina marknader. Det håller på atthända, den förändringen." (ur intervju med tjänsteman påSIS, från min förstudie 1994)

Det är således många olika grupper som nu ser sig som intressenter istandardiseringsarbetet, inte bara tekniker utan också "folk från marknads­sidan" och "kvalitetsfolk". Och det är inte självklart vilka som är mestlämpade som Det är inte heller självklart att sakkunniga personersom aven anses överhuvud taget harlust att delta i Detta eftersompersoners deltagande som experter beror derasarbetsgivares) intresse av och möjlighet tid ochpengar.

När en standardiseringsorganisation får in ett för att ta framen standardiseringsorganisationen ut med en tilltänkbara intressenter om de vill delta och finansiera arbetet Kondomer harstandardiserats av ISO, ett som initierades från svenskt håll. Enperson som arbetade för denna berättade vilka drivandeintressen som kom att delta i detta internationella C't-'"' ...... ~I.,~.rl1cl"'~1I"Y"1n ... C' .... ~h ....... t-A·

16

IIFör kondomerna så var intressenterna SIDA, son1 betaladeoch ville ha med en kunnig person som ställde krav. Sedanvar det de som provar som var Apoteksbolaget, och sedanvar det några tillverkare. Som VD kan man inte påverka dettekniska innehållet, och mina kollegor som var chefer förfackorganen kan inte heller påverka. De ska de inte göraheller. De experter som sitter med i kommitter kan det, d eska tala om vad det ska stå i standarden. Sedan är det d enstandardiseringsexpert som standardiseringsorganet ställertill förfogande som ska tala om hur det ska formuleras,kodifieras och dokumenteras. Och sedan är det SIS s o mfastställer, ger och och ser till att det sprids, trycker ochsäljer. II (ur intervju med en före detta VD på SIS, från m i nförstudie 1994)

I exemplet nämns personer från SIDA, Apoteksbolaget och tillverkare somhuvudsakliga experter i projektgruppen som standardiserade kondomer.Dessa har genom sina bakgrunder och organisatoriska tillhörig-heter åsikter om vad som är en bra standard.

En annan ISO-standard finns för n1.orötter. När SIS i en text beskrev deninternationella morratsstandarden blev det att det fanns mångagrupper som var potentiella intressenter i utformningen av olika grönsaks­standarder:

"Det finns alltså en ISO-standard för exempelvis morötter.Men den handlar inte om morötternas form, färg, smak elleregenskaper. Däremot ger den enkla och råd om hurman skördar, hanterar, lagrar och transporterar dessagrönsaker. Och motsvarande standarder finns naturligtvisäven för tomater, paprika, potatis eller blomkål." (Standard iPraktiken - Behövs det verkligen en standard för moröt-ter...?, SIS 1999)

För till grönsaker enligt en viss metodär det om den egna metoden fastställs som internationellstandard. Hade metoden en "ISO-stämpel" skulle metodens värde sannoliktöka, genom att en ISO-standard kan komma att av större delenav och kanske till och med som "den bästa

. Det skulle därmed också vara att värdefördelar kan som drivkraft åt olika organisationer att

att det i en viss riktning.

::,ttlntlal'at~5er'tn~lstla11st'em~anmed en reaktiv roll

ett standardiseringsprojektmarknadsförande roll från

också personer med en administrativ ochstandardiseringsorganisationen. Standar-

17

diseringsorganisationen har en reaktiv roll, det vill säga att reagera påinitiativ som kommer från intressenter i samhället. Det är inte meningenatt standardiseringsorganisationer tar initiativ till nya projekt eller bistårmed lämpliga experter. Men i praktiken händer det att personer från stan­dardiseringsorganisationer både initierar projekt och deltar som experter isjälva standardiseringsarbetet. En tjänsteman på SIS beskrev standar­diseringsorganisationernas roll på följande sätt:

"Det är fel att tro att tjänstemännen avgör vad som skastandardiseras. Ideer kan man ha, och vi deltar ju öppet idiskussioner, seminarier och debatter, och det är klart attman kan ha ideer och säga att det är underligt, osv. Eller detborde ni ha funderat på, osv. Till exempel: 10m jag tillhördekemiindustrin i Sverige skulle jag inte sitta så passiv... ', osv.Alltså, då tar man på sig deras roll, men för oss är det ingetsjälvändamål att göra standarder, tvärtom är det viktigt attdet finns ett motiv för dem." (ur intervju med tjänsteman påSIS, från min förstudie 1994)

En annan ~änsteman på SIS berättade om ett exempel på "misslyckad" stan­dard som var ett projekt som initierades av standardiseringsorganisationensjälv:

"När man sitter centralt så ser man ju vad som rör sig. Dåmåste man försöka provocera fram ett intresse. Ett typfall,som tyvärr aldrig blev något lyckat, var ju när vi sade att v imåste försöka få fram en internationell standard för kläd­och skomått. Då gällde det att i varje land in tresserakonfektionsindustri, skotillverkare och andra - handeln o chså - för detta projekt. Det lyckades vi och sedan satte man signed några experter och gjorde två, som vi tycker, jättebrastandarder för sko- och klädmått. Men tyvärr har de aldrigblivit tillämpade. Det vet ju du som är ute och köper kläderatt det är omöjligt att veta vad det är för storlek man får ­olika system - det engelska, franska, tyska, amerikanska, ochdet är olika storlekar i alla de här. II (ur intervju m e dtjänsteman på SIS, från min förstudie 1994)

Denna betonade att det var att definiera ett motiv fören och att detta ofta vilket låterrimligt. I blev det emellertid att det kunde finnas flera

av användare: till vissadistributörer som köpte in kläder med vissa och

slutkonsumenter som kläder från affärer. Användarbehov kan såledesvara Vad som också blev i klädexemplet var att det intealltid är potentiella, användarbehov som utgördrivkraften till ett standardprojekt.

Olika användargrupper kan dessutom ha varierandepåverka de standarder som tas fram och sprids! vilket får J,.''--'"".LU''-J,.''

18

attför

hur väl färdiga standarder kommer att motsvara aktuella användarbehov.Ett sätt att påverka standardiseringsarbete är att delta direkt i en arbetsgrupp.Men det har visat sig att det ofta saknas användarrepresentanter bland desakkunniga experterna. Det går emellertid att påverka på andra sätt, tillexempel som remissinstans, konsument, eller opinionsbildare. En slutsatssom kan dras är ändå att det som kan låta så självklart - att se till attanvändarbehov ligger till grund för en standard - i praktiken inte en själv­klar uppgift.

Det händer att standarder motarbetas av starka intressegrupper, men ändånår en mängd standarder framgång genom att många företag och organisa­tioner väljer att följa dem.

Flera som standarder

Antalet individer och organisationer som följer standarder har expanderatstarkt över tiden. Intresset för standarder kommer inte bara från de personersom själva deltar i standardiseringsarbetet och som sedan följer standarder,utan även mer generellt. Många företag och organisationer som inte självadeltagit som intressenter i någon arbetsgrupp, väljer att anpassa sig tillstandarder. Antalet utfärdade ISO 9000-certifikat kan ses som ett måttdenna trend. Ett företag kan arbeta utifrån ideerna i ISO 9000-serien utan attvara formell t certifierat. ISO 9000-standarder är frivilliga, men ändå väljermånga att söka ett formellt godkännande sin ISO 9000-anpassning från ettackrediterat certifieringsorgan. Den första versionen av ISO 9000 kom u t1987 och redan i mitten av 1990-talet hade över 95 000 organisationer i flerän 86 olika länder låtit certifiera sig (Mendel 1996). Bara år däreftergjordes en uppskattning om att över 200 000 certifikat hade globalt(konsensus, vinter 1998/99). I Sverige fanns 1997 över 1 800 utfärdade ISO9000-certifikat 1997), och två år senare uppskattades siffran till 2 000(konsensus, vinter 1998/99).

Att många följer standarder utan att vara till det kan vara etttecken på att standarderna är bra. Men ökande följsamhetenkan också förstås som att är attraktiv i sigl det vill att rådoch rekommendationer handlingsutrymme åt

som särskilt inte minst i med merRose och Om standar-

derna dessutom motiveras utifrån ideer om rationalitet och effektivise-ring - som ISO 9000 - kan även detta att de som särskiltintressanta att följa; ett val som bör för egenskull (jämför BaH 1999).

u ........".... L"-ACll,A. .... '~ .... '--' .... I ...L .... L ...."-'- kan också förklaras genom att individer ochdet vill säga att standarder inteFör att återigen ta ISO 9000-standarder som

inte sällan som begränsat frivilliga, till exempel närleverantörer att de skall vara ISO 9000-certifierade

19

och Tamm Hallström 1996; Mendel eller en"1"1"Y"'\"t"'t- ...,t-t-..,.",.,V'\ri" om att kunder ställer krav

Det handlar om situationer där ,., ,.,. ....en i en avtalssituation. En

beskrev"'/"/"\g .............,/'"'I,.,. sätt:

som ett tvång en del företag, att detpå en växer den verksamheten9000-certifiering; min som mer eller mindre kä n nssom ett tvång, trots att den är frivillig. Deras kunder börjar

att de ska ha det det börjar komma hå 11att de ska ha det och hur bra man än ärdet än är, så upplevs det som ettkvalitetsrevisor SIS

sina leverantörer. Det kan ocksåförmedlas och förstärks via

oc11

Ibland är det kunder somhandla normer och

tioner. Dessa aktörer kan ses som enc-t':lln .rl1-:l1"'.r11 C! 01""1 n nrcn1"'O"'::ln1' C-:l"h n'n 011"1"'\ -:l och

sådana som förmedlar standarder, informerar om och kontrollerar standard-sådana som skapar för och utbildar om standarder.

Standarder är inte tvingande i sig. Men även om det inte finns mynclig-att man måste följa standarderfrivilliga. Detta kan ha i att olika

verksamheter påverkar begränsadeI, rrh A~-A-r\ kan i sin tur delvis förklara varför standarder -

.L.L ......... L'-A.... '6A,Jl. inte alltid om ett helt fritt val.

Standarder som !(OlmV'lefJnetlt till och n-1J'l""/7I-f-'ii~-1A)"'-1A)rtr

sidanHittills har standarder framför allt beskrivits sominitierade

har rört sig om behov avbehövs för att samordna teknik, samförstånd ocheffektivisera verksamheter. Intitiativ att ta fram n.,.."..,......," ........, ....".... har inte dockalltid kommit från och standarder har inte enbart motiveratsutifrån behov av .A. ...... , • .A.'-'J,L ...... J,.L.u ..~.L...L.~.'-h.

flera länder har staten haft 1I"Ar"'"IA ..... ' ...... ~r-.'"' ....... ',.., ... T,.' ....

ansetts särskilt.,....,...,,·rIr"'"'..,.....r"'lIA värden

sker

somkring

vanliga är attemellertid regel-

Intresset för att överhuvud taget reglera inleddes redan runtmitten av ISaO-talet i sanLband med av järnvägarna(Wallerstedt 1996). Dessa infrastrukturella var kostsamma.Järnvägsprojekten sköttes inte alltid på ett för finansiärer tillfredsställandeoch tryggt sätt, och vid denna tid behovav att sätta upp och verksamheter redovisades.Syftet med inte

med Det handlade främst omVV'I,..\r!~,~.... ,,",,",,,,,,,,,,",, och staten

Framväxten

rätten.

vissa länder hela ansvaret för ..... """r.".r\I·,.,~+,'"' .... ,..." """I-"" r! r"\{-

.A.LJJl.L.A..A.Il,F.U".J.A..J.. l,.L. ...... , ............ t. (t ex andraväxa detta ansvar (t ex

revisorer för attInstitute of Chartered

Accountants etablerat år American Institute ofCertified Public Accountants (USA) från 1887, och Föreningen AuktoriseradeRevisorer år 1923.

21

Uppfattningen att regler behövdes på redovisningsområdet stärktes under1900-talet, inte minst i samband med stora finansiella kriser sombörskraschen 1929. I flera länder blev det dessutom intressant för staten attreglera affärsverksamheter genom redovisningsregler, i syfte att få framrättvisande underlag för skatteuttag. Med tiden har också samordningen a vfinansiella transaktioner på kapitalmarknaderna blivit ett dominerandemotiv till standarder även på detta område. Intresset för internationellaredovisningsstandarder har stigit framför allt på grund av ökningen a vmultinationellt företagande och finansiella transaktioner över nations­gränser.

EU har också intresserat sig för reglering på redovisningsområdet (Flower1994). Engagemanget började i samband med Romfördraget 1957, ll1.en accen­tuerades i slutet av 1970-talet när det fjärde redovisningsdirektivet(Company Law) togs i kraft 1978. 1983 blev även det sjunde redovisnings­direktivet gällande. Motiven till att reglera redovisning har varit: att skapaförutsättningar för ett effektivt kapitalflöde inom den inre marknaden, attskydda aktieägares intressen, och att säkra att medlemsländer ställs införsamma konkurrensvillkor (ibid).

I början av 1990-talet uppfattade man inom EU problem med det dåvaranderegelverket med redovisningsdirektiv (ibid). EU-kommissionen tillsatte imitten av 1990-talet en utredningsgrupp som skrev rapporten AccountingHarmonisation: a New Strategy vis-a-vis International Harmonisation,publicerad 1995. Utredarna kom fram till att EU-direktiven visserligen hadevarit framgångsrika på så sätt att de lett till en höjd kvalitet på redovisnings­regler i medlemsländerna, och också lett till ökad harmonisering. Samtidigtkonstaterades att direktiven inte längre klarade av att lösa alla de problemsom användare av redovisningsinformation och redovisningsreglerareställdes inför i slutet av 190Q-talet (COM 95, 508, Accounting Harmonisation:a New Strategy vis-a-vis International Harmonisation). En europeiskstandardiseringsorganisation på redovisningsområdet diskuterades som enillÖjlig lösning, men detta förslag övergav man av olika skäl. I sina slutsatserlade utredarna i stället fram ett förslag som gick ut på att EU skulle stödjaden internationella harmoniseringsprocess som redan påbörjats inomstandardiseringsverksamheten i International Accounting StandardsCommittee (förkortad IASC), och att man skulle uppmuntra sina medlem­mar att fälja IASCs standarder för redovisning. Utredarna formulerade sigpå följande sätt:

"Det måste klargöras att EU inte överger harmoniseringenpå redovisningsområdet, utan snarare stärker engagemangetoch stödet till den internationella standardiseringsprocessen(i IASe; min anm.), som erbjuder den mest effektiva ochsnabba läsningen på de problem som uppfattas av företagsom verkar globalt." (COM 95, 508, Accounting Harmonisa­tion: a New Strategy vis-a-vis International Harmonisation,s 7-8; min översättning)

22

Genom detta uttalande gjorde EU ett ställningstagande vad gäller sin rollsom reglerare på redovisningsområdet: ett principbeslut om att undvikavidareutvecklingar av EU-direktiven, och att i stället stödja framtagandet avinternationella redovisningsstandarder inom ramen för arbetet i deninternationella, icke-statliga organisationen IASC. IASCs standarder varfortfarande frivilliga när de publicerades, men fick för EUs medlemmar enspeciell status genom att dessa standarder rekommenderades. Man kan sägaatt ED såg standardisering som ett alternativ till direktiv.

ED har generellt intresserat sig för standardisering son1. ett sätt sätta uppregler för medlemsländerna. Europeiska standardiseringsorganisationer harfunnits sedan 1960-talet, och europeiska standarder motiverades inlednings­vis med argument om samordning och samförstånd inom den europeiskagemenskapen. Under 1980-talet skedde en betydande förändring: EU villepåskynda förverkligandet aven inre marknad och gav standardiserings­organisationerna en förstärkt roll genom den så kallade principen omhänvisning till standard (SIS krönika 1992). Enligt denna princip, somformulerades i satsningen The New Approach från 1985, skulle allmäntformulerade krav på produkter och varor, inte minst ur säkerhetssynpunkt,anges i EG-direktiven samtidigt som det för detaljerade produktkrav ochspecifikationer skulle hänvisas till harmoniserade standarder.4 För att detnya regelsystemet skulle fungera förutsattes således att det fanns europeiskastandarder (EN). Genom att låta privata standardiseringsorganisationeravgöra hur de gemensamma direktiven skulle uppfyllas innebar The NewApproach i praktiken att dåvarande EG överlät en del av det europeiskaregelsättandet till experter inom standardiseringen (Jacobsson 1993).

Enligt det nya regelsystemet fick standarder en central plats för regleringeninom unionen och skapandet aven gemensam, inre marknad, inte minstför de europeiska standardiseringsorganisationerna. Regelsystemet hadeäven betydande konsekvenser för standardiseringsorganisationer pånationell nivå. 1986 infördes regler för hur europastandarder och harmoni­seringsdokument skulle utarbetas och implementeras i medlemsländerna.En viktig nyhet för implementeringen var att medlemmarna i CEN ochCENELEC hade skyldighet att inom sex månader överföra fastställd EN tillnationell standard, oavsett om de röstat ja eller nej standarden ifråga,med förbehållet att reglerna tillät medlemsländerna att vid rästningenanmäla nationella avvikelser för de fall det fanns tvingande nationellamyndighetsfäreskrifter som stod i strid med europastandarden (SIS krönika1992).

EU har också använt sig av standarder i arbetet med att formulera direktiv,exempelvis genom att referera till specifika standarder i EU-direktiv. Genominkorporering av, eller referens till standarder i lagstiftning erhållerstandarder på så sätt legal status och blir explicit tvingande (Stuurman 1995).Detta har skett i ED-direktiv angående en leverantörs behov av att ha ettkvalitetssystem, företrädesvis genom ISO 9000-certifiering, för att

4 Harmoniserade standarder är beteckningen för standarder som har utarbetats på uppdrag a vKommissionen och är godkända av densamma, liksom är publicerade i Official Journal.

23

överhuvud taget få delta i en offentlig upphandlingsprocess. Återigenhandlar det om någon annan än själva standardiseringsorganisationen sompåverkar standarders grad av frivillighet, i detta fall en annan reglerandeorganisation (EU), trots att standarder av standardiseringsorganisationendefinieras och framhävs som frivilliga.

Jag har här visat att standarder har använts både som komplement till ochersättning för lagar. Att standarder därmed skulle kunna liknas vid en lageller en myndighetsregel är emellertid något som standardiseringsorganisa­tioner själva tar starkt avstånd ifrån. En egenskap hos standarder somstandardiseringsorganisationer är måna om att betona i sin marknadsföringär att standarder är frivilliga. Standardiseringsorganisationer, menar man, äricke-statliga organisationer som ger ut frivilliga standarder. Standardise­ringsorganisationer saknar tvingande makt och sanktionsmäjligheter för attfå andra att följa just deras standarder. Det handlar om rekomnlendationer,inga nlyndighetsregler eller tvång.

Dessutom betonar standardiseringsorganisationer frivillighet i en annanbemärkelse: att det är frivilligt att delta och engagera sig i standardiserings­arbete. Arbetet måste visserligen utföras i enlighet med vissa procedurreglersom standardiseringsorganisationen sätter upp, men det är ändå öppet ochfrivilligt och definitivt inget myndighetsarbete. När till exempel SIS beskrevISO i en informationsskrift riktad till allmänheten tog man särskilt avståndfrån synen på ISO som en byråkratisk och ämbetsmannastyrd organisationsom tvingar något på andra:

"Den internationella standardiseringsorganisationen ISO ärinte ett ämbetsverk, där torra standardiserare sitter i klasaroch arbetar för att göra världen fyrkantigare. Det äregentligen precis tvärtom. ISO är en organisation som andravänder sig till, när de har problem." (Standard i Praktiken ­Det standardiserade vinglaset, SIS 1995)

I en dagstidning refererades till en intervju med informationschefen på SISdär hon på liknande sätt tog avstånd från en myndighetsstämpel samtidigtsom hon lyfte fram intressenters frivillighet att delta i standardiserings­arbete:

"Intressenterna själva ska komma fram till beslut. I standar­diseringsarbete finns ingen överhet eller myndighet sombestämmer något. Det är marknadskrafterna som driver framstandarderna." (Metro 27 juli 1999, s 12)

Även om standardiseringsorganisationerna inte beskriver sig som regel­sättande organisationer, ser emellertid jag det som meningsfullt att analy­sera dem ur ett regelperspektiv.

24

En standardiseringsorganisation, vars syfte är att arbeta fram och publicerastandarder, är en privat sammanslutning av ett antal medlemsorganisa­tioner. Standarder är skiftliga dokument med formulerade rekommendatio­ner, som är frivilliga att följa. I praktiken är det dock många företag ochorganisationer som uppfattar standarder som tvingande, eller åtminstonesom begränsat frivilliga.

Initiativ till att starta standardiseringsprojekt kommer ofta från industrinmed motivet att lösa ett specifikt problem. Det är till exempel vanligt attmotivera standarder utifrån olika rationaliseringsargument, som samord­ning av teknik, samförstånd på marknader, och effektivisering. Det finnsemellertid även projekt som initieras utifrån andra motiv och av andra änstandardiseringsorganisationens medlemmar, till exempel på områden somtraditionellt sett legat närmare politiken, områden som reglerats eller över­vakats av staten. Motiven har därmed utökats till att även omfattastandarder för att skydda och säkra individuella och samhälleliga rättigheteroch skyldigheter, och standarder kompletterar eller till och med ersätter oftalagstiftning. Det finns dessutom nya områden som tidigare inte har regleratseller övervakats av staten som under 1900-talets slut kommit att reglerasgenom standarder. Standarder kan på så sätt förstås på flera sätt: i motsats tilllagstiftning men också som både ersättning för, komplement och alternativtill lagstiftning.

Jag menar att det därmed är viktigt att inte ha en alltför snäv syn på standar­diseringsorganisationer, utan i stället se standardiseringsverksamhet som ettsamhällsfenomen. Ett sätt att göra detta är att göra en analys av standardise­ringsverksamhet ur ett regelperspektiv.

Standardiseringsorganisationer själva ser däremot inte standarder somregler. Genom att definiera standarder som frivilliga utger sig standardise­ringsorganisationer inte för att tvinga andra att följa standarder. Standardise­ringsorganisationer har inte heller några sanktionsmöjligheter, och deundviker överhuvud taget att definiera standarder som tvingande vare sigdet gäller egna medlemmar eller andra. Samtidigt är det för en standardise­ringsorganisation nödvändigt att någon följer dess standarder, o ffi

organisationen överhuvud taget skall kunna överleva. Därför måstestandardiseringsorganisationer på något annat sätt arbeta för att få andra att

följa deras frivilliga standarder.

Det finns flera frågor som är intressanta att ställa om standarder och standar­diseringsarbete ur ett regelperspektiv, frågor som har att göra med enregelsättares möjligheter att få andra att följa sina regler. Frågor om h ursjälva reglerna presenteras och motiveras, och frågor om hur denregelsättande verksamheten presenteras och motiveras. Det senare kandiskuteras i termer av den regelsättande organisationens auktoritet. Hurarbetar en mindre grupp personer i en organisation med att formulera ochpublicera regler (standarder) för andra, och hur gör de för att övertyga andra

25

att följa de regler som gruppen satt upp? Hur motiveras reglerna gentemotdem som avses regleras? Vilka motiv och drivkrafter har de som arbetarmed att utfärda regler? Och vem kan överhuvud taget bli utvald att delta ien sådan grupp?

Det går att tänka sig flera svar på frågan om hur en regelsättande organisa­tion får individer, företag och organisationer att följa vissa regler. Ett sätt kanvara att definiera reglerna son1. tvingande och att utöva sanktioner mot demsom inte lyder. Inte alla klarar aven sådan strategi; antingen bör man varaen allmänt accepterad maktutövare eller så behöver man på annat sättinneha tillräckliga maktmedel med vilka lydnad kan tvingas fram (t ex endiktator). I det moderna västerländska samhället är åtminstone den senaretypen av makthavare något som snarast ogillas och motarbetas. Bilden a venväldiga härskare som utfärdar sanktioner verkar, för övrigt, inte varaapplicerbar på de förhållandevis resursvaga standardiseringsorganisationer­na som vare sig har sanktionsmedel eller utger sig för att vilja tvinga påandra sina standarder.

En alternativ strategi som lämpar sig bättre för regelsättande organisationer imoderna demokratier, kan vara att få omgivningen att följa reglerna genomatt argumentera för att de är värdefulla, eller till och med nödvändiga. Enannan metod är att visa att organisationen som tar fram dem är lämplig fören regelutfärdande roll. En tredje strategi är att kombinera dessa arbetssätt.Det handlar om strategier som går ut på att "underifrån" bygga upp acceptansför reglerna, att få regelföljarna att bli övertygade om att det är bra att följareglerna. Även om det kan vara svårt för den enskilde medborgaren att sedet positiva med att låta sig styras av vissa regler, kan det åtminstonemotiveras som bra på solidaritets- och rättvisegrunder.

För att en sådan strategi skall fungera behöver den regelsättande organisa­tionen lyckas med att formulera en rimlig förklaring till varför andra bordelåta sig övertygas att följa vissa regler, det vill säga ett godtagbart syfte medreglerna. Det behöver vidare visas att den utvalda gruppen personer ärlämplig för det regelsättande arbetet. Lyckas en regelsättande organisationmed detta - att få omgivningen att varken ifrågasätta reglerna eller denregelsättande verksamheten - är det inte ett problem om reglerna ärtvingande. Det blir då inte heller nödvändigt att definiera reglerna somtvingande, och sanktioner behövs därmed inte.

Men frågan kvarstår om hur en regelsättande organisation enligt en"underifrån-strategi" visar att den är lämplig för uppgiften att arbeta framregler för andra. Översatt till standardiseringsverksan1.het blir frågan: h urarbetar en standardiseringsorganisation för att få andra att bli övertygade o mdess standarder som lämpliga och viktiga att följa?

26

30 ngs a

Auktoritet är ett begrepp som diskuterats och använts för att förstå ochkunna analysera regelsättande och regelföljande. sådana diskussioner är detvanligt att skilja på den överordnade och den underordnade parten.Analysen rör sedan deras relation, auktoritetsrelationen, det vill sägarelationen mellan en person, eller enhet, som utfärdar order och regler förandra (överordnad) och dem som lyder under dylika order och regler(underordnade). Är auktoritetsrelationen stark förklaras det med att denöverordnade parten uppfattas som lämplig och legitim och därmed kantillskrivas auktoritet. Uppfattningen om huruvida den överordnade harauktoritet eller ej brukar i sin tur förstås utifrån vilka egenskaper denna partbesitter.

Weber, som har utvecklat auktoritetsbegreppet på flera sätt, definierar aukto­ritet som legitim makt som han menar innebär följande:

"Sannolikheten för att specifika (eller andra) order bliråtlydda aven viss grupp människor" (Weber 1948, s 144)

samt att:

"ett visst minimum av vilja till lydnad, alltså intresse (yttreeller inre) av att lyda ingår i varje äkta auktoritetsförhål1an­de" (ibid)

Det går inte att principiellt bestämma att en person, eller en enhet skall haauktoritet över tid, utan det är något som enbart föreligger när en order elleren regel följs. En regelutfärdande organisation kan således inte ha auktoritetom inte det finns andra som verkligen följer reglerna, eller med Simonsord:

27

"En auktoritetsrelation kan därmed definieras",k·,,,,I/·+.. YY-i- och 'behavioristiskt' sätt. Den

både överordnad och underordnadmin anm.), och endast när l dessa

en auktoritetsrelation mellan tvåpersonerna. När dessa iI1te inträffar

oavsett 'paper1976 s

I min utgår jag från konstaterandet att det förekommerauktoritetsrelationer mellan standardiseringsorganisationer och standard-

och att relationer har blivit allt vanligare och starkare underMed konstateranden som utgångspunkt är sedan

intresserad av att förstå hur en på sättarbetar och underhåller arbetet med att få andra att sina standarder.är således inte intresserad av att undersöka huruvida

har till eller att mäta om ochde Mitt fokus är

LJ .. \,AU.L .....'L ........................J ............. ..LLJ'"'U'-J .... J-"VL..LI' .... LJ ........... '-J.LL"~.... ..L""" - de överordnade - och hur de arbetaratt standarder,

enrl1C"1/111r-01r"

r'JlV' 'Neberi tron

J'-> ..... ..L..LL ... ..LL"-" ..... datum och Fasthdet att fadern tillskrivits rollen somsom har sin i traditionell auktoritet.

I Webers auktoritetsdiskussion finns vissa resonemangkännetecknar en personI eller en som tillskrivs I\.Å ............... L'...J.A. ... '~ ......... ,

lnenar att det åtminstone finns tre olika sätt vilka manauktoritet går att se som tre olikaauktoritetsrelation i Arr'1 {-''''V">A'V',""ro

under hQ,~1r".c~1r\"y'Qt- -I- .... "'/"'! .. -I- .. "'V"oAII

det

som Weber menarinför en härskareI-litler och Lenin kan nämnas som

hAC,I/""'1TY1'!-ro i dessa termer.

Denauktoritet. Han definierar

Weber

"Den inneboende auktoriteten i formaliserat rationellaoch som karaktäriserar

...-v"\/,/"'!" ..........,,.., staten/! s min översätt-

28

Weber menar att legal-rationell auktoritet har sin grund i tron det förnuf­tiga i formaliserade system av lagar och förordningar, och använder dennaauktoritetstyp för att analysera det moderna, västerländska industri­samhället. Den statliga byråkratin med sina hierarkier och rationella

är på vad Weber menar är organisationer som.LII.A."' ... '\..J ... L ............ auktoritet.

Enligt Weber karaktäriseras en regelsättande organisation baserad pårationell auktoritet av följande: organisationen skall från en överordnadenhet (staten) ha tilldelats ett mandat för verksamheten. Detta skallinnehålla en formaliserad definition av organisationens målsättning. På såsätt finns en koppling mellan den regelsättande verksamheten och detauktoritativa centrum som staten utgör. Men för att en grupp eller enorganisation skall tilldelas ett sådant mandat, bör den också ha vissaegenskaper som är förenliga med de principer och ideal som är legitima förstaten. Det finns centrala värden och ideal för regelframtagande i statlig regi ­som expertis, rättvisa, neutralitet, öppenhet, och jämlikhet - och det finnsvissa principer för dess organisering - som stadgar och regler för tillsättandeav ~änster, sammansättning av grupper, hierarkisk struktur, röstnings- ochremissförfaranden och arbetsprocedurer.5 I statligt regelframtagande innebärdetta att en regelutfärdande grupps experter skall vara kunniga på området ifråga och utan egenintresse i förhållande till det regelsättande uppdraget.Experternas arbete är vanligen inordnat i en tydlig hierarkisk struktur,kopplad till det politiska systemet. Experterna betalas med skattemedel ochde följer fastställda regler för arbetets genomförande. Karaktären aven regel­sättande verksamhet kan även sammanfattas i termer av ett byråkratisktsystem, och ställas mot ett mer traditionellt administrativt system. Följandesex punkter är typiska för byråkratiska system, enligt Weber:

Ansvarsområden (eng. jurisdictional areas) är tydligt speci­ficerade.

Organiseringen av befattningar följer en hierarkisk princip.Ett medvetet framtaget regelsystem (eng. an intentionally

established system of abstract rules) styr tjänstemännensbeslut och ageranden.

'Produktions- eller administrationsmedel' - till exempelverktyg och utrustning eller rättigheter och privilegier - hörtill kontoret , inte till tjänstemannen, och dessa kan inteläggas beslag på (eng. may not be appropriated).

Tjänstemän är personligen fria, utvalda utifrån tekniskakvalifikationer, tillsatta på förordnande (eng. oppointed t ooffice, not elected), och kompenserade för sitt arbete genomlön.

Anställning i organisationen utgör en karriär för tjänste­män (eng. employment by the organization constitutes acareer for officials). (ur Scott 1992, s 40-41; min

översättning)

5 Se t ex Bemitz et al 1996 för organiseringen och procedurerna för svenskt lagstiftningsarbete.

29

Jag ser resonemanget om auktoritet i termer av överordnade och under­ordnade, och om strukturella egenskaper som tagits upp i samband meddiskussionen om legal-rationell auktoritet, som användbart. Det går attanvända för att förstå hur en standardiseringsorganisation arbetar för attövertyga sin omgivning att följa standarder.

Det har också gjorts studier av standardiseringsorganisationer i vilkaauktoritetsbegreppet använts och utvecklats som analytiskt redskap (t ex BaH1999). Som en vidareutveckling av Webers begrepp legal-rationell auktoritethar begreppet rationell-frivillig auktoritet (eng. rational-voluntaristicauthority) förslagits som särskilt lämpat för analyser av auktoritetsstruktureri så kallade INGOs6

• Boli (ibid) ansåg att Webers rationella auktoritetssystemkunde delas in i dels den legalt-rationella auktoriteten, som Weber självutvecklat, dels i den mer sällan diskuterade rationella-frivilliga auktoriteten.Den rationella-frivilliga auktoriteten definierades på följande sätt:

"Detta är auktoritet som inte härstammar från order utanfrån frivilligt utövat förnuft, inom vilket jämställdaindivider når kollektiva beslut genom rationella övervägan­den som är öppna för alla" (Boli 1999, s 273; min över­sättning)

Den rationella-frivilliga auktoriteten antogs bestå av två komponenter, delsden frivilliga som var förknippad med iden om fria och jämställdaindivider, dels den rationella som baserades på iden om de funktionellakraven på social ordning och efterfrågan på mekanismer med syfte attproducera det goda (rationella) samhället (ibid).

Boh (ibid) menade att den auktoritet som motiverades av att standardise­ringsorganisationer framhävde standarders rationaliserande effekter, varsärskilt kraftfull. Men framför allt var det kombinationen av frivillighet ochrationalitetseffekter som var attraktiv. Å ena sidan lämnades det öppet förindivider att välja att handla på ett visst sätt (frivillighet), medan det å andrasidan visades att det var rationellt att handla i enlighet n1.ed en standard,både för det individuella intresset (rationalitet) och för samhället i stort(samhällsrationalisering). På så sätt kunde standarder förstås som regler somindivider och organisationer frivilligt underkastade sig, eftersom det gick attmotivera anpassningen med rationella argument. Individer kunde se sigsjälva som rationella vilket anses bra i den västerländska kulturen.

Med denna typ av argumentation kan standarder uppfattas som självklaraoch svåra att motstå. BaH menade dessutom att det hade blivit allt mervanligt att i motiveringen av regelsättande verksamheter hänvisa till dennaauktoritetstyp.

En likhet mellan de två rationella auktoritetstyperna - den legal-rationellaoch den rationella-frivilliga auktoriteten - är att båda betonar vikten a v

6 INGO är en förkortning av International Non-Governmental Organization. Enligt BoH (1999)faller internationella standardiseringsorganisationer under denna kategori.

30

använda rationella argument gentemot dem som skall följa reglerna i fråga.Det finns emellertid också en skillnad i hur rationella argument används ide två systemen. I Webers analys handlade det om att organisationer pårationella grunder motiverade sin egen lämplighet att utfärda regler förandra, då rationella grunder var kopplade till tron på rationellt motiveradeoch uppbyggda arbetsstrukturer. I analysen av den rationella-frivilligaauktoriteten handlade det i stället om att organisationer på rationellagrunder motiverade standardföljande, då rationella grunder hade att göramed individers och samhällets motiv till att stödja och anpassa sig till(rationaliserande) standarder.

I båda dessa diskussioner - om legal-rationell auktoritet och om rationell­frivillig auktoritet - betonades dock tron på det rationalistiska: rationellamålsättningar, rationella arbets- och beslutsstrukturer, ett rationalitetsideal.Medan Weber i högre utsträckning betonade de rationella struktur­egenskaperna, lyfte BoH särskilt fram de rationalistiska argumenten o mstandarders effekter som avgörande för auktoriteten. Det resonerades omvad som var karaktäriserande egenskaper för en rationell auktoritet: olikastrukturer och argument som var utmärkande för en överordnad enhet somönskade en auktoritetsrelation med underordnade. Vad som fanns mindreav var diskussioner om hur överordnade arbetade med och strävade efter attförsöka skapa en auktoritetsrelation (jämför Rombach 1986). Likaså saknadesdiskussioner om varför sådant arbete kunde skilja sig mellan överordnadesom verkade på olika områden.

I detta forskningsprojekt görs ett antagande om att standardiserings­organisationer har möjlighet att påverka sin auktoritetssituation genom attorganisera och argumentera på ett visst sätt. Det blir därmed intressant ochmeningsfullt att se hur standardiseringsorganisationer arbetar med ochargumenterar för sina standarder och sina verksamheter, och syftet medprojektet är att bidra till diskussionen om dessa vad-, hur- och varförfrågor.

För dessa frågor kan ytterligare hjälp hämtas från Simon (1976), som använtoch utvecklat auktoritetsbegreppet, men framför allt diskuterat auktoritets­relationer inom en organisation (t ex i ett företag där ledningen innehar denöverordnade positionen som utfärdar order till de anställda som såledesutgör de underordnade i auktoritetsrelationen).

Simon diskuterar inte den överordnade enhetens struktur eller dessprocedurer särskilt ingående. Desto mer utrymme ger han åt diskussionerom olika typer av straff och belöningar som påverkar graden av lydnad ochviljan till lydnad, till exempel: sociala sanktioner (att det på olika sätt kanuppfattas som pinsamt eller olämpligt att inte lyda); formella sanktioner (attbli avskedad från sitt jobb) och belöningar (att få lönehöjning om manlyder); eller en strävan efter en gemensam målsättning (att målet uppnåsoch får bättre genomslag när fler medverkar). För att den sistnämndabelöningen skall fungera och vara effektiv - om vinster som kan uppnås närmånga verkar för en gemensam målsättning - anser Simon att det finns fleraomständigheter som måste vara uppfyllda. En underordnad måste tillexempel ha förtroende för att ordern/regeln har tagits fram i syfte att

31

befrämja en målsättning som den underordnade sympatiserar med. Denunderordnade måste vidare ha förtroende för att ordern/regeln på etteffektivt sätt verkligen befrämjar denna målsättning, vilket i sin tur delvishar att göra med om den underordnade har förtroende för de personer somutfärdarde ordern/regeln. En egenskap som Simon diskuterar SOll1. viktig föratt sådant förtroende skall föreligga är att den person, eller enhet, somutfärdar order och regler har en erkänd status:

"En individ som inte har en erkänd status, eller som a vsina medarbetare inte är erkänd som expert med vissakunskaper, kommer att få det svårare att övertyga sinomgivning (eng. a more difficult time convincing h islisteners) om att en rekommendation är sund jämfört meden person som besitter trovärdig expertkunskap (eng. on ewho possesses the credentials of 'expertness'). Rekommen­dationer bedöms delvis utifrån sina förtjänster, men delvisutifrån egenskaperna hos personerna som utfärdar rekom­mendationen." (Simon 1976 [1945], s 128; min översättning)

Mitt forskningsintresset relaterar till dessa diskussioner om auktoritet ocherkänd status. Frågan rör arbetet med att försöka bygga upp enauktoritetsrelation, och för detta ser jag arbetet med att bygga upp förtroendeför den regelsättande verksamheten (så att den uppfattas med erkänd status)och de egna reglerna, som avgörande.

För min egen studie blir det, sammanfattningsvis, användbart att utgå frånde ovan diskuterade strukturella och argumentationsmässiga egenskapernahos en överordnad (jämför Weber 1948 och Boli 1999); en analys av strukturoch argument säger något om vad som karaktäriserar arbetet med att försökabygga upp rationell auktoritet. Jag utgår också från diskussionen om olikatyper av straff och belöningar (jämför Simon 1976) för att analysera arbetetmed att bygga upp auktoritet. Trots att dessa sanktioner diskuterats i termerav auktoritetsrelationer mellan ledare och underordnade inom enorganisation, ser jag dem som användbara i en analys av auktoritets­relationer mellan en standardiseringsorganisation och (externa) standard­följare. Och även om en standardiseringsorganisation inte har några formel­la sanktionsmöjligheter eller ens definierar sina standarder som tvingande,har jag konstaterat att standarder inte sällan uppfattas som tvingande ipraktiken. En tänkbar förklaring till att individer och organisationer väljeratt följa standarder är att de uppfattar risker med att bli sanktionerade om deinte följer dem, alternativt belöningar om de fäljer dem. Simons diskussionom olika sätt på vilka en överordnad kan arbeta med mer eller mindreformaliserade straff och belöningar mot de underordnade, utgör en brautgångspunkt för en sådan analys. Huruvida standarder och rekommen­dationer i praktiken förblir frivilliga, eller om de gärs tvingande exempelvisgenom olika maktmedel, analyseras dock inte.

32

Genom att jämföra standardiseringsverksamhet med andra regelsättandeverksamheter går det att urskilja ett antal särdrag för standardiserings­organisationer. Dessa särdrag gör en auktoritetsanalys särskilt intressant.Jämfört med en regelsättande organisation i statlig regi råder till exempel enoklarhet kring standardiseringsorganisationers status och roll som regel­sättande organisationer. Denna oklarhet har att göra med standardiserings­verksamheters finansieringsstruktur. Standardiseringsorganisationer är inteoffentliga, skattefinansierade organisationer. I de flesta länder är de privatamedlemsorganisationer vilka finansieras med medlemsavgifter ochfrivilliga expertinsatser, och på internationell nivå är samtliga standardise­ringsorganisationer privata.

Ser man närmare på dessa organisationer finns det administrativ ochtekniskt rådgivande personal, sekretariatspersonal och deltagare i arbets­grupper, så kallade experter. Till skillnad från den administrativa och tek­niskt rådgivande personalen som är anställd för att arbeta på ett huvud­kontor, är sekretariatspersonal och experter aktiva i standardiseringsarbetetfrivilligt och på egen bekostnad. Principiellt sker finansieringen av dettekniska standardiseringsarbetet genom att de som är intresserade av attadministrera och delta i standardiseringsorganisationers arbetsgrupper,också får finansiera det. Resor till och från de arbetsrnöten som ordnas för attta fram en gemensam standard, betalas av deltagarna själva. Till exempel, ennationell medlemsorganisation som anordnar ett internationellt arbets­möte, vilket brukar ske på roterande basis, står för mötets organisering ochfinansiering? Ibland kompletteras finansieringen med frivilliga bidrag frånexterna bidragsgivare.

Det finns alltså ingen statlig budget som finansierar och reglerar arbetet medatt ta fram standardet, utan det är öppet för intresserade individer ochorganisationer att delta i arbetet och bistå med finansiering. Ofta handlarexperters arbete om punktinsatser vid sidan av ett ordinarie arbete. Dettainnebär att experter kan ha ett flertal organisatoriska lojaliteter.

Denna finansierings- och personalstruktur skiljer sig från den som gäller förstatliga organisationer. Det rör sig om en mer intresseberoende verksamhetjämfört med regelsättande verksamheter i statlig regi.

Samtidigt som standardiseringsverksamhet genom finansieringsstrukturenskiljer sig från regelsättande i statlig regi, finns det också likheter. En sådanlikhet är uppfattningen att det rör sig om regelsättande organisationer som isamhällets ~änst tar fram regler för en bredare målgrupp. På detta sätt,menar jag, uppstår en oklarhet om standardiseringsorganisationers statusoch roll som regelsättande organisationer. För en organisation med syfte att~äna i samhällets ~änst samtidigt som finansieringen sker utifrån en

7 Mer specifikt handlar det om utgifter för konferenslokaler, administration, tekniskahjälpmedel, osv.

33

marknadsprincip (liden som vill betala får vara med"), kan vissa frågorväckas kring beroende och oberoende av intressenter, och huruvida det ärlegitimt för medlemmar som finansierar och deltar i det regelframtagandearbetet att driva sina egna intressen. Det skulle till exempel anses olämpligtom det främsta syftet med att ta fram regler var att gynna en viss gruppsegenintressen (t ex finansiärer och deras kommersiella intressen).

En annan problematik, eller särdrag vad gäller en standardiseringsorganisa­tions status har att göra med organisationens ansvar - om ansvaret att tafram regler genom vilka medborgarnas intressen tas tillvara - och de kravsom ställs på de regler som bjuds ut och det sätt på vilket den regelsättandeorganisationen arbetar. Kritik kan till exempel komma från grupper somanser sig blivit orättvist behandlade i ett regelsättande arbete och uppfattarsig missgynnade av rådande regler.

Ju mer finansieringsstrukturen öppnar upp för marknadskrafterna att styra,desto svårare blir det för en regelsättande organisation att utge sig för att isamhällets fiänst ta fram regler för en bredare målgrupp. Från minbeskrivning av framväxten av standardiseringsorganisationer under 1900­talet går det att konstatera att det inte råder klarhet i hur dessa organisationerbör uppfattas. Är de medlemsorganisationer vars standarder i första handinitieras och arbetas fram av de egna medlemmarna, eller är de regelsättandeorganisationer som riktar sig mot och har ansvar för en bredare målgrupp?Det tycks i hög grad kunna variera från fall till fall.

Det råder även oklarhet om huruvida standarder bör förstås som frivilligaeller ej, trots att en standardiseringsorganisation definierar standarder somfrivilliga och formellt inte har några sanktionsmedel. I vilken månstandarder är frivilliga i praktiken varierar. Denna varierande grad avfrivillighet-tvång, i kombination med frånvaron av sanktionsmedel, ser jagsom ytterligare ett särdrag för standardiseringsorganisationer som påverkaren standardiseringsorganisations möjlighet att övertyga sin omgivning o matt följa standarder. Ju mer standarder uppfattas som tvingande för enbredare målgrupp än de egna medlemmarna, desto starkare blir uppfatt­ningen att standardiseringsorganisationen är en regelsättande organisation.Detta kan göra det svårt för organisationen att försvara sitt oberoende fråndet auktoritativa centret staten. Det kan också vara svårt för enstandardiseringsorganisation att hävda att standarder verkligen är frivilliganär de faktiskt uppfattas, och ibland också har gjorts, tvingande genomageranden från olika kringliggande verksamheter.

Slutligen finns det - i förhållande till statliga regelsättare - ett särdrag förstandardiseringsorganisationer vad gäller deras konkurrenssituation.Konkurrens råder visserligen mellan alla typer av regler, både lagar ochstandarder, och ingen regelsättande verksamhet är stabil över tiden. Menregelsättare med auktoritet grundad i staten uppfattas ofta med en mersjälvklar auktoritet och därmed en starkare position än dem som inte ärkopplade till statens auktoritet. Det kan också finnas en uttalad hierarkimellan reglerare och deras regler, vilket innebär att vissa regelsättandeorganisationer får en starkare position och ibland till och med en

34

monopolliknande ställning. Till exempel kan ED-direktiv på vissa områdenvara överordnade nationella regler, liksom styrande för utformningen avinnehållet i nationella standarder på dessa områden.

Standardiseringsorganisationer har däremot inte ensamrätt eller monopolpå ett område. Jag har i stället visat att det ofta finns oklara hierarkier mellanstandardiseringsorganisationer på olika nivåer och att det inte sällan uppstårkonkurrens både inom och mellan standardiseringsorganisationer, liksommellan standardiseringsorganisationer och andra regelsättande organisa­tioner. Det finns således alltid en potentiell risk för en standardiserings­organisation att bli utkonkurrerad aven annan standard- eller regelsättandeorganisation som uppfattas som bättre. För en standardiseringsorganisationblir det därmed avgörande att utmärka sig på något sätt, för att övertygaomgivningen att just de egna standarderna och den egna verksamheten ärbäst - det vill säga en kamp för auktoritet föreligger.

Huvudfrågan i forskningsprojektet handlar om hur standardiserings­organisationer arbetar för att få andra att följa sina standarder. Utifrån denhittills gjorda diskussionen kan två utgångspunkter för analysen urskiljas:sättet att argumentera för standardernas förljänster liksom sättet att visa attden standardsättan.de verksamheten är lämplig. Mitt syfte är att bidra medsvar både om vad detta arbete består i och hur det går till. I syftet inbegripsdessutom en fråga om hur en standardiseringsorganisation påverkas avverksamhetens idemässiga och organisatoriska sammanhang. Den andradelen av frågan gäller således att svara på frågan om varför standardise­ringsorganisationer inom olika områden (dvs i olika idemässiga ochorganisatoriska sammanhang) skiljer sig i hur de arbetar för att få andra attfölja sina standarder. Vad gäller ett områdes karaktär undersöker jag främstpå vilket sätt en standardiseringsorganisation i sitt arbete påverkas av att dethandlar om ett område där det finns en tradition av att ha regler och därstaten haft ansvar att utfärda eller övervaka regelsättandet inom området.

I nästa kapitel (kapitel 4) gör jag en längre och bredare genomgång avlitteratur där standarder och standardiseringsarbete har diskuterats.

35

1

I detta jag en genomgång av litteratur som diskuterar '-''' .....'... L ...... '-<. .................... ,

och litteratur om standardsättande aktiviteter. Det i dylika studierhar varit att forskare studerat och analyserat en standard de effekter somstandarder får i samhället. Ibland har det till och med handlat om attanalysera ett fiktivt fall, det vill ett rent modell- eller princip­resonemang. För att anpassa de refererade diskussionerna till mitt egetforskningsintresse har jag valt att presentera litteraturen i två olika avsnitt;ett om olika argument som en standardiseringsorganisationer använder föratt motivera sina standarder, och ett om olika sätt att strukturerastandardiseringsarbete. Det första avsnittet behandlas under rubrikenHänvisning till standardiseringens positiva effekter, medan det andra harrubriken Hänvisning till standardiseringsorganisationens struktur ochprocedurer. I texten varvar jag dessutom litteraturreferenserna med egnareflektioner och referenser till hur standardiseringsorganisationer självapresenterar sig.

Det första avsnittet handlar om att motivera standardföljande genom attförtydliga och framhäva positiva effekter - vinster - som kan uppnås genomstandardanvändande. Det är till exempel vanligt att lyfta fram teknisksamordning som motiv till standarder. Effektargument är ofta mycketkraftfulla och övertygande. Effektargument verkar till och med kunna varaså starkt motiverande att standardiseringsorganisationens omgivning nöjersig med effektresonemang för att acceptera verksamheten. Annorlundauttryckt: standardföljandets effekter sätts i fokus för omgivningensuppmärksamhet, medan standardiseringsverksamhetens organisering ocharbetssätt tonas ned och förbises.

En standardsättande verksamhet kan emellertid också behöva argumenteraför sin auktoritet som regelsättare: sin struktur och sina procedurer förarbetet med att besluta över vilka standarder som bör tas fram liksom hursjälva standardskrivandet går till. Sättet att organisera och genomförastandardiseringsarbetet kan således också utgöra en viktig del i arbetet medatt uppnå standardföljande. Inte minst i lagstiftningsarbete blir det viktigt attlyfta fram själva processen, som ett komplement till motiven om lagarnastänkta effekter. I en lagstiftningsprocesser är det till exempel avgörande vilkaprocedurer som den regelsättande enheten följer (se t ex Bernitz et al 1996)och att procedurerna avspeglar de värden och ideal som brukar krävas avorganisationer i offentlig regi. Procedurerna kan på så sätt få ett värde i sig.Det är samtidigt svårt att tänka sig en standardsättande verksamhet somargumenterar enbart för sina procedurer. Vad som däremot är sannolikt äratt effektargument och organiseringsarbete kan kombineras på olika sätt.

36

I flera studier har standardföljandets effekter diskuterats (t ex Farrell ochSalaner 1988, David och Greenstein 1990). Det är också vanligt att standar­diseringsorganisatianer själva motiverar standardföljande genom att pekapå positiva effekter som följer av standardföljande. Det kan handla o ffi

samhälleliga effekter av gemensamt standardföljande, vilka uppfattas somåtråvärda och viktiga att uppnå, men också individuella effekter.

Jag har valt att dela upp detta avsnitt om positiva effekter i två under­rubriker: Samordningseffekter, och Andra positiva effekter på individ- ochsamhällsnivå. På så sätt skiljer jag på två olika typer av positiva effekter.

Samordning är ett exempel på en positiv effekt som uppnås av att flera följerstandarder. Samordning uppfattas av många som viktigt och nödvändigtoch det är vanligt att standardiseringsorganisationer använder dettaargument. En syn på standarder som ofta diskuteras i litteratur är just att debehövs för att få olika komponenter i ett system att fungera tillsan'1mans.Systemets komponenter måste kunna kommunicera med varandra - varakompatibla - för att systemet skall fungera. Huvudargumentet för attstandardisera är då samordning och standarder blir samordningsverktyg. Enfrågeställning som ansetts viktig att diskutera utifrån dylika resonemang ärhur en specifik standard - som en del av ett större system - etableras. Ett sättatt förklara standarders etablering är att förstå dem som ett resultat avmarknadskrafterna, det vill säga att en "standard" växer fram efter hand allteftersom marknaden själv bestämmer sig för vissa lösningar som slutligenuppfattas som standarder. Ofta kallas standarder som etablerats på detta sättför de facto standarder. Etablerandet av standarder för videoteknik brukarförklaras på detta sätt (Rosenbloom och Cusumano 1988, Arthur 1990).

Ett annat sätt att förklara framväxten av standarder, vilket bättre överens­stämmer med min egen definition av standarder, är att förstå dem som ettresultat av att en grupp personer på förhand sätter sig ned för att diskuteraoch komma överens om en teknisk lösning, i form aven standard, somdärefter introduceras marknaden. Standarder som etablerats på detta sättbenämns ibland de jure standarder.

Andra uttryck som har använts för diskutera hur standarder etableras ärmarket pull respektive technology push (Benezech 1995), liksom standardersom växer fram genom marknadsdominans eller etableras genomkonvergens (Foray 1990). Enligt min egen användning av standardbegrep-

37

pet8 skulle emellertid så kallade de facto standarder inte tillhöra kategorinstandarder utan snarare refereras till som ett slags marknadslösning in'1otsats till en standard.

Vad som är gemensamt för den hittills refererade litteraturen är den tydligafokuseringen på systemberoenden och standarders samordnade egenskaper.Standarder ses som något gott och självklart, främst beroende på standarderspositiva samordningseffekter. Det finns också diskussioner om negativaeffekter av olika typer av standarder. Dessa effekter härleds ur olika system­beroenden, vilka ses som viktiga att reda ut och försöka åtgärda. Ett problemmed "de facto standarder" är att de inte alltid leder till bra lösningar. Det kanuppstå problem och negativa effekter när man så att säga låter marknadenvälja "fel" och låser utvecklingen vid en viss tidpunkt. VHS-standarder kanåterigen användas som exempel: trots att den konkurrerande Beta-standar­den enligt många var tekniskt överlägsen var det ändå VHS-tekniken somkom att bli "videostandard". Detta brukar förklaras med videonssystemberoenden, det vill säga att en video inte är en tekniskt isoleradprodukt, utan en del av ett större tekniskt system och att varje del för sinfunktion är beroende av övriga delar i systemet. Om många konsumenterinvesterar i någon del av ett sådant system, till exempel köper en TV sompassar ihop med en viss typ av video (VHS), blir systemet trögföränderligt,även om nya videoapparater med annan, mer avancerad och för konsumen­ter mer attraktiv teknik (Beta) introduceras på marknaden. Begrepp somanvänts för att resonera kring negativa snöbollseffekter då marknadenväljer "fel" lösningar är att prata om lock-in effekter eller bandwagonmekanismer (t ex Farrell och Saloner 1988, David och Greenstein 1990). Ettsätt som har diskuterats för att undvika eller åtgärda dylika problem, är atttillsätta en kommitte med experter med uppgiften att fastställa en de jurestandard.

Ett anl'1at sätt att diskutera samordning och samordningseffekter som hartagits upp i viss litteratur är att se standarder som" inträdesbiljetter" till enmarknad (Boli 1999). Till exempel kan standarder ses som en förutsättningför ett företag att delta i den globala handeln, vilket tas upp i följande citat:

"För det enskilda företaget blir det rationellt att anpassa sigtill internationella standarder därför att företaget uppfattaratt en icke-anpassning hindrar en handelsvara att blikvalificerad för handel på globala marknader." (Loya ochBoli 1999, s 183; min översättning)

I texten från vilken citatet är hämtat diskuterar författarna att företaguppfattar att produkter behöver standardiseras (eller "kommodifieras" somförfattarna uttrycker sig) för att accepteras i den globala handeln. Det behövsinternationella standarder för att förverkliga och effektivisera globalautbyten, och detta utgör en drivkraft för internationellt standardiserings-

8 Standarder som för mig är intressanta att diskutera är skiftliga dokument framtagna av enutvald grupp personer. Det handlar om dokument med formulerade rekommendationer, ochsom i princip är frivilliga att följa.

38

arbete. Resonemanget används för att diskutera produktstandarder, men detgår även att föra vad gäller standarder för hur man värderar och organiserarverksamheter (t ex redovisningsstandarder eller kvalitetssystemstandardersom ISO 9000). Olika typer av redovisningsstandarder kan till exempelförstås som redskap för att "kommodifiera" organisationer som handlarmed varandra. Genom redovisningsstandarder går det dessutom att minskatransaktionskostnader som uppstår vid handel mellan organisationer.

Ibland är det också nödvändigt att anpassa sig till gemensamma redovis­ningsstandarder, om man inte vill råka ut för sanktioner. I Sverigeuppmanas till exempel företag som önskar tillträde till Stockholms fondbörsatt upprätta redovisning enligt de standarder som ges ut av Redovisnings­rådet. En sådan omständighet gynnar en standardiseringsorganisation somRedovisningsrådet och det blir en drivkraft för dess standardiseringsarbete.Den positiva effekten som kan refereras till utgörs av att enstandardanvändare får vara med att "spela" i ett attraktivt system (kapital­marknaden).

Standarder kan också fungera som inträdesbiljetter genom att varaföretroendeingivande gentemot andra aktörer. Standarder kan då beskrivassom ett slags "kvalitetsstämpel", ett sätt att skapa förtroende.

Inte bara i forskningslitteratur används beskrivningen av standarder sominträdesbiljetter, utan det är även vanligt förekommande i informationriktad till allmänheten. I en broschyr riktad till egna medlemmar ochallmänheten förklarade SIS (den svenska medlemmen i ISO) intresset förISO 9000. Man argtlmenterade för att ISO 9000 kunde ses som eninträdesbiljett till olika marknader genom att ISO 9000-certifiering fungeradesom en kvalitetsstämpel på ett företag. SIS formulerade sig på följande sätt:

"Det finns vanligtvis två skäl till att ett företag väljer attcertifiera sig. Det ena tar fasta på att använda certifieringensom ett led i marknadsföringen då marknadenställersådana krav. Det andra skälet handlar mer om att utvecklaföretaget, varför certifikatet inte är målet i sig." (SIS 1997, s10)

Det ena skälet har att göra med de relationer som ett företag har till sinomgivning, och de krav som ställs i sådana relationer. Man kan anpassa sigtill ISO 9000 för att en avtalspart kräver det, men också i marknadsförandesyfte, det vill säga att om företaget har ISO 9000 och beskriver sig själv somISO 9000-certifierat kan det användas som förtroendeingivande och identi­tetsmarkerande marknadsföring gentemot potentiella kunder. I bägge fallenhandlar det om att standarden fungerar som en typ av inträdesbiljett.

(Det andra skälet i citatet ovan - att utveckla företaget - handlar mer omföretagets individuella utveckling och strävan mot ett effektivare ochrationellare arbete. Detta leder in på en annan positiv effekt son1 kan lyftasfram som en följd av standardisering: effektivisering. Standardisering i syfteatt effektivisera diskuterar jag nedan.)

39

Ibland kombineras samordningsargumentets funktionella sida (attmöjliggöra samordning och få inträde till marknader) n'led ekonomiskaargument. Ett förekommande forskningsområde är att studera deekonomiska effekter (eng. economic benefits) som följer av standardisering.

Det är också vanligt att ta upp standardiseringens ekonomiska fördelar nären standardiseringsorganisation riktar sig till lekmän. Standardiseradestötfångare för bilar kan illustrera resonemanget. I en tidningsartikel riktadtill allmänheten intervjuades informationschefen på SIS som lyfte framekonomiska effekter av standardisering och tog upp stötfångaren somexempel:

"Stötfångaren som skonar bilen vid småolyckor träffadetidigare litet hur som helst. Stötfångaren missade med någracentimeter. Detta kostade bilägarna miljardbelopp varje år.1973 kom man fram till en internationell standard. Nu är detså att någon del av stötfångaren ska sitta 440 millimeter övermarken. Numera möts alltså stötfångarna, skonar bilen ochsparar pengar åt ägaren." (Metro 27 juli 1999, s 12)

Med utgångspunkt i de besparingar som kunde nås genom ett gemensamtanvändande aven internationell standard för stötfångare, är det rimligt attanta att få bilägare ifrågasatte eller kritiserade den internationella kommittesom 1973 publicerade denna standard. Det fanns säkert många som önskadeen internationell standard för stötfångare, vilka troligen brydde sig mer o matt en standard togs fram än att standarden fick vissa mått eller attstandarden togs fram enligt vissa procedurer. Kanske kan för1iänsten avenstandard - färre tidskrävande besök på bilverkstaden och minskade utgifterför reparationer - vara så uppenbar och intressant, att det nästan ärointressant att undra varifrån standarden kommer? Som nämndesinledningsvis i detta avsnitt, kan effekt-argument vara så starktmotiverande att andra i standardiseringsorganisationens omgivning nöjersig med effektresonemang för att acceptera och bli övertygade om att följastandarder, inte minst om ekonomiska, synbara "bevis" på förtjänsten kanräknas ut.

En annan typ av effekt som standardiseringsorganisationer refererar till närde motiverar sin verksamhet handlar om trygghet och säkerhet församhället och dess medborgare. Det kan handla om samhälleliga effekter,men också om direkt individrelaterade effekter, det vill säga att en enskildstandardanvändare uppnår positiva effekter oavsett om andra följer sammastandard. Ett exempel på standarder som motiverats med argument o mtrygghet och säkerhet är redovisningsstandarder, som kort diskuterades iinledningen. Behovet av regler och standarder på redovisningsområdet hardå bland annat motiverats som ett sätt att skydda medborgare och aktieägare

40

från dålig redovisning och ohederliga affärer (Wallerstedt 1996), samt somett sätt att kunna redovisa och därmed skydda äganderätten.

Ytterligare en effekt som har diskuterats kring standarder rör deraseffektiviserande och rationaliserande effekter, dels på det individuellaföretaget, dels på samhället i stort. I en studie av två internationellastandardiseringsorganisationer diskuterades vissa egenskaper hos destuderade organisationerna ISO och IEC (Loya och BoH 1999). Författarnalyfte fram organisationernas förhållande till andra standardiseringsorganisa­tioner på nationell och regional nivå, deras resurser, organisations­strukturer, procedurer och formaliserade syften. Ett resultat från studien varatt ISO och IEC i likhet med andra så kallade INGOs var genomsyrade av ettrationalitetsideal: deras standarder motiverades utifrån rationella grunder9 (istandardanvändarnas eget intresse), standardiseringsarbetet genomfördesrationellt enligt specifika procedurer, och stanclarcliseringsorganisationer sågrationalisering som en övergripande målsättning med sin standardsättandeverksamhet (ibid). Standarder kunde därmed ses som rationaliserings­verktyg.

Författarna menade att internationellt standardiseringsarbete kunde beskri­vas som fritt från politisk manövrering; typiskt för en expert som deltog iglobalt standarcliseringsarbete var att arbeta neutralt och fokuserat påtekniska frågor. Experter tillhörde visserligen nationella delegationer, menrepresenterade för den sakens skull inte sina nationer:

liDen tekniska omgivningen och den extraordinära experti­sen hos alla medlemmar eliminierar så gott som alla icke­tekniska faktorer från standardiseringsarbetet." (Loya ochBah 1999, s 180; min översättning)

I denna studie beskrevs arbetet således som ett, åtminstone på ytan,harmoniskt expertarbete som motiverades genom referenser till en allmäntaccepterad strävan att rationalisera samhället. För att san1manfatta vad somgjorde internationell standardiseringsverksamhet så attraktiv refereradeförfattarna till en enkel logik som hade med fokuseringen på expertis, teknikoch rationalitet att göra:

"Sektorns logik är rätt enkel: standarders karaktär och dennatur som karaktäriserar den process inom vilken standar­der tas fram - 'universella, konsensusframtagna standardersom är omöjliga att ifrågasätta genom sina tekniskaförtjänster - är i sig en tillräcklig motivering för anpassning. II

(Loya och Boli 1999, s 181; min översättning och kursivering)

Enligt analysen i denna studie låg internationella standardiseringsorganisa­tioners styrka och framgångar framför allt i möjligheten att användarationaliseringsargument i motiveringen av sin verksamhet, det vill säga

9 Detta är något som BaH (1999) vidareutvecklar med sitt begrepp rationell-frivilligauktoritet, vilket diskuterades i kapitel 2.

41

referenserna till de positiva effekter ("tekniska föri~änster") som kunde följaav standardisering. Standardiseringsorganisationers rationaliseringssträvan­den innebar att standarder togs fram utifrån så kallad expertkunskap, liksomatt standarder som arbetades fram också var tekniskt bra, eller till och medde tekniskt bästa lösningarna. Budskapet var att standarder inte bara kundeleda till en mängd positiva effekter, som samordning, ekonomiska bespa­ringar, säkerhet eller effektivitet, utan att standarder utifrån experters kun­nande och samarbete faktiskt också kunde beskrivas som de tekniskt bästalösningarna.

Styrkan i en argumentation för teknik, expertis och rationalitet hardiskuterats även i andra studier (t ex Meyer 1994, Meyer et al 1997, BoH 1999)där man lyft fram INGOs roll som kulturellt betydelsefulla rationa­liseringsagenter (eng. rationalized others). I dessa studier argumenteras detför att frånvaron aven överstatlig aktör med ansvar och auktoritet att skaparegler för global samordning, har lämnat utrymme för andra typer avsamordningsmekanismer. Rationaliseringsagenter, som drivs av an1.bi­tionen att verka för en ökad rationalisering genom att delta i skapandet ochspridningen aven rationaliserad världskultur, har fått en särskiltbetydelsefull plats för samordningen av globala aktiviteter (ibid). Rationa­liseringsagenter deltar i skapandet och spridningen aven sådan kulturgenom att formulera och ge ut råd till andra om intellektuell, teknisk ochekonomisk rationalisering. Budskapet är att internationella standardise­ringsorganisationer, tillsammans med andra INGOs, i denna roll är bådeefterfrågade och betydelsefulla. Resonemanget belyses i nedanstående citatom INGOs:

"Utifrån vår analys kan INGOs förstås som bärare (eng.embodiments) av universalism, individualism, rationell­frivillig auktoritet, utveckling, och världsmedborgarskap.Individer och organisationer konstruerar rationaliseradestrukturer med explicit formulerade mål, ibland diffusa(världsfred, internationell förståelse), men ofta mycketspecifika och funktionalistiska. Merparten av den världs­kultur som INGOs avspeglar och utvecklar är inriktad påintellektuell, teknisk, och ekonomisk rationalisering." (Bol ioch Thomas 1999, s 45; min översättning)

När ISO 9000-standarden beskrivs för lekmän blir effektiviserings- ochrationaliseringsargumenten särskilt tydliga. ISO 9000 ger råd om hur enorganisation kan strukturera sin verksamhet på ett effektivt ochgenomtänkt sätt, vilket ses som en tänkt garanti för att produktionen blirbra. För en enskild standardanvändare, men också för samhället i stort, kanISO 9000 på så sätt beskrivs som ett rationaliseringsverktyg. Vad gäller justISO 9000 handlar det, till skillnad från många andra standarder, dessutomom rationaliseringseffekter som kan uppnås oavsett om någon annan följersamma standard.

Det finns emellertid studier som visar att argument för rationalisering,teknik och expertis kan vara problematiska (t ex Hanseth och Monteiro

42

1997). Dylika argument är därför inte alltid så framträdande eller användbarai standardiseringsorganisationers auktoritetsuppbyggnad, eller i arbetet medatt övertyga andra om standardföljande. Några av dessa refereras till i detföljande.

Slutligen skall jag också ta upp studier som visar ytterligare en typ av motivsom standardiseringsorganisationer använder sig av. Denna typ av motivsignalerades i kapitlets inledning: hänvisningar till standardiseringensstruktur och procedurer.

.... '71.iI711V'1l·fTlI1IOTJl)1V' med ars.~U11f'le1.lr om VO~5tt1~Va n""""·ni,..--f-n-M och rajttona:ltS;er~ln5.rSa~!lentder

En föreställning om experter är att dessa har möjlighet att tala om för andravad som är bättre; experter är sakkunniga personer som besitter specialist­kunskap med vilken de har möjlighet att dra generella slutsatser för andrasammanhang. Specialistkunskapen kan vara vetenskapligt definieradkunskap, eller sakkunnighet som förvärvats genom praktiska erfarenheter,eller en kombination av de två (Sundqvist 1991). En viktig egenskap hosexperter rör också deras arbetssätt. Expertarbete karaktäriseras av att detutförs systematiskt (gärna vetenskapligt) och att det är intresseoberoende.Detta kan sammanfattas på följande sätt: en expert utgår från sinasakkunskaper och arbetar sig metodiskt fram, gör bedönmingar utifrån"tekniska omständigheter", liksom driver sin linje med stöd av "tekniska"(intresseoberoende) argument, och kan slutligen fastställa vad som är dentekniskt sett bästa lösningen på ett givet problem.

Det finns emellertid vissa problem med att argumentera för ett arbetegenom att hävda att det är expert- och teknikorienterat. Detta blir tydligt istudier där standarders "tekniska" karaktär problematiserats och därstandardiseringsprocessers politiska karaktär särskilt lyfts fram. Hanseth ochMonteiro (1997) refererade i en artikel om standardisering inomhälsosektorn, till framväxten av Världshälsoorganisationens kodning ochklassificering av sjukdomar. De menade att denna standardiseringsprocessvar allt annat än neutral, och de diskuterade den politiska karaktären avstandarder och standardiseringsprocesser som en kritik mot den vanligtförekommande föreställningen om att det finns en skillnad mellan teknikoch politik. Enligt denna föreställning menar man att vissa ting går attdefiniera som "tekniska" och intresseoberoende med innebörden att dethandlar om något som kan fastställas objektivt, medan annat kan vara mervärdeladdat och därmed politiskt. Hanseth och Monteiro diskuterade hurklassificeringar ofta uppfattades som neutrala n1.en argumenterade själva istället för motsatsen. I sin studie av arbetet med att fastställa klassificeringarav sjukdomar använde de ett så kallat aktörs-nätverkssynsäteO och

10 Inom aktörs-nätverkssynsättet betonar man vikten av att just studera konflikter - öppnasvarta lådor - för att se hur olika intressen och argument under debatter aktiveras, formulerasoch avslöjas kring teknikers, standarders eller modellers innehåll och sammanhang. Ur dettaperspektiv är det inte självklart eller givet vilka standarder som tas fram, eller vilken formoch vilket innehåll dessa får. (se t ex Latour 1987)

43

diskuterade hur olika intressen under standardiseringsarbetet vävdes in i deolika klassificeringarna. De färdiga klassificeringarna presenterades däreftersom självklara och neutrala lösningar/ men det var en efterkonstruktion/menade författarna. I deras studie blev det att arbetet varfyllt av kont1ikter och att de standardiserade vare sig bordebeskrivas som neutrala eller i teknisk mening som bästa ..... '-Jf ....' ..... L.A.JLL.Fo. ..~ .....

Denna studie finner jag intressant på av det sätt som den problema-tiserar och relativiserar den tekniska av standardiseringsarbete. Detblir intressant att diskutera en standardiseringsorganisations användning a vrationaliseringsargument och hänvisning till teknik och expertis i arbetetmed att övertyga andra om standardföljande. Jag ifrågasätter inte att detfinns en styrka i rationaliseringsargument; som efterkonstruktioner av vadsom karaktäriserar och driver standardiseringsorganisationer och derasarbete kan de fungera. Det jag menar behöver vidareutvecklas/ är på vilketsätt standardiseringsorganisationer underbygger argument som tar sinutgångspunkt i begrepp som teknik/ expertis och rationalisering.

I studien av standardisering inom hälsosektorn var det enskilda standar­diseringsprocesser och ärenden som studerades. För att kunna diskuteraföljsamhet av standarder och auktoritet bör man komplettera med studierav standardiseringsorganisationer som helhet. Den tidigare refereradestudien av ISO och IEC (Loya och Boli 1999) gjordes visserligen avstandardiseringsorganisationer som helhet/ men i dess analys behandladesfrämst den officiella bilden av standardiseringsarbetet. Jag menar att enanalys bör kompletteras med mer djupgående studier av hur standardise­ringsorganisationer underbygger och använder olika argument imotiveringen av standardföljande/ både i motiven för enskilda standarderoch för standardiseringsverksamheten som helhet.

En problematisering av teknik- och expertisargument blir också meningsfullvid studiet av litteratur för lekmän. Jag har tidigare tagit upp deninternationella standarden för morötter/ som innehåller riktlinjer för skörd/hantering/ lagring och transportering av morötter. När SIS beskrevfördelarna med den internationella morotsstandarden tog man bland annatupp fördelen att konsumenter kunde köpa grönsaker som hanterats på bästasätt:

//En felaktig hantering av morötterna kan därför fåförödande effekter. För att det hela ska fungera/ krävs detnoggranna överenskommelser och avtal. Många tvister - ochmycket pappersarbete kan undvikas/ om säljare och köpareär överens om att leveransen skall ske 'enligt ISO/. Köparenfår därmed garantier för fullgod kvalitet och rätt hantering.Säljaren kan vara trygg så länge han uppfyller de krav somställs i ISO-standarden. Och vi konsumenter kan köpagrönsaker som har hanterats på bästa sätt. II (Standard iPraktiken Behövs det verkligen en standard förmorötter...?/ SIS september 1999; min kursivering)

44

Enligt var det således möjligt att fastställa ett bästa sätt atthantera morötter, och resonemanget går att koppla till ideer om expertis ochteknik. Det finns emellertid en del som talar emot ett resonemang o ffi

teknisk Det finns säkert olika om vad som är denbästa av morötter, och för att diskuteradeC't-rd-t--:~nrr..,,"t"Qa'va1'''Y'I"Y'''~lat-var det flera biltillverkare från

.J.4.A...L'L.I.. ..::U.'L tvistade om vilka mått som skulle fastslås i den internationellav ........... L ....... 'IA.-'-'.............. LI alla lika angelägna om att måtten i just deras stötfångare var bäst

den internationella standarden.

Biltillverkares försök till att beslutet om en internationell standardför säger om det icke-tekniska och icke-neutrala som är endel av Därmed är det också svårt att beskrivasom tekniskt att en sådan bedömning alltid ur enviss mått och tekniker somhar följaktligen konsekvenser för olika vilket gör att olika

kan vilja ett standardiseringsarbete i olika rikt-',-"r.ir1y·rn...--.. för att till ett visst mått kan

formuleras (och efterrationaliseras) i termer av teknisk'V!-' .... L.Ll.LUl.Jl• .L'l" ......... , men det kan finnas olika kommersiella intressen som en biltill­verkare har vilka döljs av ett sådant motiv. Det är därför svårt för en

att använda som betonar så kalladnär flera har olika

intressen i olika Det finnas- som fotgängare - S011l har vitt skilda åsikter om

en UL'-' ... .LII,A.LL'... lA. ...

~r.C'1t-'ITT'"Il "- ... .I..'..... .I.'~,....L' inteMen det å

svårt att enbart moti­redan redovisat studier

n"t",n-,hl Qrl""l..,,~t-1C'1::ll1"':lI1" rationalitetsicleal och tillhörande.,.,... .... ', ..... /"o,~,....... om I nästkommande avsnitt refererar tillstudier av ot-<'"J;Y\ri,"}"!'·rl"'lIOa"l'·1"r\rrC""""1"'T..,,r'\11C"~t-1r"\na~där deras struktur och ..-.. .... ,,..../"0'... /"1'1' .... " .. "11"

särskilt diskuteras. ligger närmare deauktoritet och vilka upp i

45

det också finns studier där själva standardiseringsarbetet - den organisationoch process i vilken standarder arbetas fram - särskilt lyfts fram.Standardiseringsorganisationer tycks också vilja beskriva sin verksamhetoch sitt arbetssätt när de vänder sig till lekmän. SIS beskrev i eninformationsbroschyr standardiseringsarbete på följande sätt:

liEn viktig grundprincip är att standardiseringen ärintressentstyrd. Varje standardiseringsprojekt har silLaintressenter, som t ex företag, myndigheter, organisationer,som också svarar för finansiering av projektet. Arbetet äröppet för alla intresserade som dock ofta måste bidra tillfinansieringen av projektet. Alla förslag till standard skaockså remissbehandlas; det är en annan viktig öppenhets­princip. Standardiseringsarbetet sker i ett samarbete mellanföreträdare för tillverkare, användare, handel, konsumenteroch andra samhällsintressen. Det förutsätter att de som deltari arbetet satsar resurser och kunnande samt har erfarenhetoch internationell överblick inom sina respektive områden.Standardisering bygger på samförstånd. Man strävar efter attfå alla deltagande experter att komma överens om engemensam lösning." (Värt att veta - Vad är en standard?, SISnovember 1999)

Standardiseringsorganisationer lyfter således fram arbetsprinciper om intres­sentstyrning, öppenhet, remissbehandling, samarbete, samförstånd somviktiga. I andra beskrivningar av standardiseringsarbete brukar ävenröstningsförfaranden och konsensusbeslut tas upp (se t ex ISO/lEe Directives- part 1: procedures 1995).

Dessa organiserings- och arbetsprinciper är speciella. Det handlar o ffi

principer som delvis känns igen från regelframtagande i offentlig regi, därprocedurerna för den regelsättande verksamheten har ett särskilt värde. IWebers analys av den moderna byråkratins auktoritet (Weber 1948) harredan refererats. I en annan studie aven nationell standardiseringsverk­samhet diskuterades standardiseringsorganisationens behov av särskildaprocedurer (Guillet de Monthoux (1981). En slutsats som drogs i dennastudie var att standarder var normativa - rekommendationer för hur sakeroch ting borde vara. Utan att göra standarder tvingande, hade standardise­ringsorganisationen därmed en normativ, styrande ambition. Standardise­ringsorganisationen gav uttryck för en önskan att med sin ingenjörskonstinte bara förändra utan framför allt förbättra världen (ibid). Standardernasnormativa menade författaren, ledde till att standardiserings­organisationen fick behov av att bygga upp auktoritet. Ju starkare auktoritet,det vill säga ju mer framgångsrik en stanclarcliseringsorganisation var i sinmotivering av sig själv som en lämplig organisation att ta fram dessarekommendationer, desto starkare normativ kraft fick standarderna (ibid).

Den studerade standardiseringsorganisationen hade vissa egenskaper somden visade upp för att uppfattas som trovärdig:

46

"Regel1ydnad skapas ju genom förpliktelse. Och förpliktelseskapas i organisationen. När den statliga tvångsorganisa­tionen inte garanterar förpliktelse mot frivilliga tekniskastandards måste konstgöraren (standardiseraren; min anm.)själv organisera förpliktelsen. Det gäller att skapa enkonstgjord ordning där formella auktoriteter kan påbjudaregellydnad och garantera det normativa. (...) ...vi kan intebedriva standardiseringen slumpmässigt ad hoc på projekt­basis. Nej, här gäller det att upprätta en standardavdelning,med fast budget och fast anställd personal." (Guillet de

Monthoux 1981, sIlO)

Den styrande ambitionen som standardiseringsorganisationer hade medsina standarder, satte således press på dem att visa upp en trovärdig ochlegitim organisation (ibid).

I en annan studie av regleringen på reklamområdet framgick att en privatstandardiseringsorganisation som ansvarade för standardiseringen på ettkänsligt område, kunde få vissa problem (Boddewyn 1983). I dennakomparativa studie undersöktes reglerande organisationer på reklam­området i fem olika länder. Författaren menade att det på detta områdeblivit allt vanligare att privata sammanslutningar utförde självregleringgenom att ta fram standarder, i stället för att staten ansvarade för regleringengenom att utforma lagar. Privata sammanslutningar kunde varabranschorgan, fackföreningar, intresseföreningar eller professionella organsom tog fram råd, rekommendationer, standarder och regler för den egnaintressegruppen.

Författaren tog upp förbud mot användande av barnpornografi i reklam,som exempel på ett känsligt område, och i samtliga av de studerade ländernafanns ett uttalat intresse från statens sida för dylika regler (ibid). Studienvisade att det uppstod vissa problem när en standardiseringsorganisationgav sig på frågan om barnpornografi. Författaren diskuterade detta i termerav legitimitetsproblem. I vissa länder försökte man hantera legitimitets­problemen genom att följa fastställda procedurer i standardiseringsarbetetoch genom att liera sig med staten i denna fråga. I andra länder löste man detgenom att unvika frågan helt. Däremot visade studien att branschen i deolika länderna hanterade mer allmänna frågor kring reklam på ett meroproblematiskt sätt, genom så kallad självreglering.

En slutsats som kan dras utifrån Boddewyns studie är att det inte finns engiven uppfattning om vilken typ av regler (t ex tvingande lagar ellerfrivilliga standarder) som bör tas fram på ett område, eller vem som ärlämpad att göra detta (statligt lagstiftningsorgan, privat standardise­ringsorganisation, partssammansatt organ, etcetera), och att en sådanuppfattning kan variera beroende på vilket område det handlar om.Områden som uppfattas som känsliga och där det bedöms som svårt attkonkretisera, värdera och nå enighet om standardiseringens positivaeffekter utgör sådana omständigheter som kan påverka uppfattningen omvem som är lämpad att ta fram regler. De standardiseringsorganisationer

47

som väljer att verka på känsliga områden tar en risk och kan få svårt attövertyga om standardföljande, eller få legitimitetsproblem kopplade tillorganiseringen och arbetssättet. Andra standardiseringsorganisationer väljeri stället att helt undvika området.

I en intervju med informationschefen på SIS gavs ett annat exempel på enkänslig fråga. Det handlade om standardisering av djurfällor, vilketinformationschefen beskrev på följande sätt:

"Den standardisering som just det här året (1994; min anm.)har väckt enorm uppståndelse är standardiseringen a vdjurfällor, som visade sig kontroversiellt. Då kom allamöjliga djurskyddsorganisationer igång och undrade om v iverkligen skulle standardisera något som ska ha ihjäl djur.Väldigt mycket kan vara kontroversiellt men man tänkerinte på det i början. Uppsåtet är gott naturligtvis - om vi n uska fånga djur för päls eller för att äta så måste vi göra det påså humant sätt som möjligt, så lite plågsamt som möjligt ­och det är själva syftet med standarden. Men det k annaturligtvis bli ett himla liv bland djurskyddsorganisationersom inte tycker att man ska döda djur överhuvud taget, ellerinte ägna sig åt något som standardisering av fällor." (urintervju med informationschefen på SIS, från min förstudie1994)

Om en standardiseringsorganisation väljer att verka på ett känsligt område ­som barnpornografi och djurfällor - ökar risken för legitimitetsproblem, ochdet blir då särskilt viktigt för standardiseringsorganisationen attargumentera för sin verksamhet. Studien av reklamområdet visade detta,att en självreglerande standardiseringsorganisation hela tiden stod underhotet att förlora legitimiteten som standardiserare vid standardisering påkänsliga områden, med risk för att staten skulle överta de reglerandeaktiviteterna (ibid). Avgörande för sådana fall där privata organ utförderegleringen, menade Boddewyn, var att dessa verksamheter var institutio­naliserade och övervakade på ett ändamålsenligt sätt. Vad Boddewynmenade med "institutionaliserade och övervakade på ett ändamålsenligtsätt" fran1gick emellertid inte i studien av reklambranschen.

Andra omständigheter som gör att standardiseringsarbete på ett områdeuppfattas som viktigt att reglera genom fastställda principer för organiseringoch arbetssätt föreligger då det handlar om statens in tresse för reglering påett område, eller områdets tradition av reglering. Redovisning är ett sådantområde där det sedan länge funnits regler och standarder. Inom redovis­ningsforskning har ett antal studier av standardiseringsorganisationergenomförts, ofta för att diskutera revisorsprofessionens roll i regleringen avredovisning. Att granskningar och studier gjorts på just redovisnings­området är inte helt förvånande eftersom det handlar om ett område som ihög grad är institutionaliserat som reglerat och faller inom statensansvarsområden, samtidigt som många regler på detta område traditionellt

48

tagits fram av privata, professionella organisationer. Med ett reglerat områdemenar jag att intresset för regler på ett sådant område ses som mer ellermindre givet, och av intresse för samhället och dess medborgare.

Redovisningsområdet är ett sådant område därför det finns en allmänuppfattning om att någon typ av regler bör finnas, inkluderande vissa givnamotiv till regleringen. ll Olika effekter av regler är också allmäntdiskuterade och välkända, varför effektargument inte nödvändigtvis har såstarkt genomslag i motiveringen av standardföljande. Motiven till regleringkan dessutom handla om ett "högre värde", som till exempel rättvisa ellerjämställdhet, vilket kan vara svårt att konkretisera till exempel i ekono­miska termer.12 Att staten tar ansvar för sådan reglering är inte ovanligt,men just på redovisningsområdet finns i många länder en tradition a vprivat, professionsanknutet regelsättande.

Redovisningsforskare har till exempel diskuterat problem som standardise­ringsorganisationer på redovisningsområdet uppfattat vad gäller hur mangör det troligt att man är trovärdig och legitim (Solomons 1983, Johnson ochSolomons 1984, Wallace 1990). Johnson och Solomons (1984) presenteradeen modell som innehöll tre kriterier som en standardiseringsorganisationpå redovisningsområdet borde uppfylla för att erhålla vad författarnabenämnde institutionell legitimitet:

"(l) Innehav av tillräcklig auktoritet, som följer av korrektdelegering och institutionell kompetens.

(2) Formaliserad och rättvis beslutsprocess, som innebär attorganisationen agerar som en neutral domare för att lösakonflikter som kan uppstå mellan olika intressegrupper, ochinte som representant (agent) för ett visst intresse.

(3) Formaliserade och rättvisa arbetsprocedurer, som inne­bär att olika intressegrupper hålls informerade om de ären­den som hanteras av organisationen och att de ges adekvatamöjligheter att få sina röster hörda." (citat från Wallace 1990,s 11; min översättning)

11 Det är i Sverige till exempel tvingande för alla företag och organisationer att upprättanågon typ av redovisning, medan det finns vissa frihetsgrader vad gäller de specifikaredovisningsprinciper man väljer att följa. Även en specifik typ av regel kan emellertid varatvingande, som att svenska, större aktiebolag måste följa detaljregler i aktiebolagslagen.12 En parallell kan återigen göras till Max Weber. I diskussionen om rationalitetens spridning idet moderna, västerländska samhället för Weber ett resonemang om människans handlingarsom värde- respektive instrumentellt styrda. Weber använder begreppen värderationalitetoch målrationalitet, och menar att det värderationella handlandet styrs av ideal med vilkavi inte kan kompromissa (jämför mitt resonemang om "högre värden"), medan detmålrationel1a handlandet styrs av praktiska resultat (jämför mitt resonemang om situationerdär effektargument blir kraftfulla). Handlingar som styrs av värderationalitet, menarWeber, är moraliska i den meningen att de följer en kallelse eller moralbud oavsett vad dessaleder till (principetik), medan handlingar som styrs av instrumentell rationalitet ärmoraliska i den meningen att de som utför dem tar ansvar för deras konsekvenser(ansvarsetik). (Zetterberg 1986, s 9-10)

49

Resonemangen i studierna av både Guillet de Monthoux, Boddewyn, ochJohnson och Solomons visar att standardiseringsorganisationer har ettbehov av att uppvisa en trovärdig organisering av standardiseringsarbetet.Legitimitet, och till viss del även auktoritet, är begrepp som användes isådana analyser av standardiseringsorganisationer. Dessa författare menaratt standardiseringsorganisationer visar sig legitima och trovärdiga genomatt sätta upp rättvisa och "demokratiska" procedurer för arbetet. Dettaarbetssätt kan liknas vid det som gäller för lagstiftningsarbete. Om arbetetuttryckligen är normativt (eller politiskt definierat, som i fallet medredovisningsreglering för vilket det finns ett etablerat allmänintresse) är enlösning att ha en organisationsstruktur som övertygar om att besluts­processerna är öppna och rättvisa.

Det finns också kritiska diskussioner om standardiseringsarbetets besluts­processer. Enligt den officiella beskrivningen av standardiseringsarbete kande som önskar delta i arbetet. Arbetet beskrivs som öppet och"demokra­tiskt". Kritiken har ifrågasätta denna syn genom att peka på hur arbetetfaktiskt går till. Standardiseringsarbete beskrivs enligt kritikerna somodemokratiskt. Flera studier visar att standardiseringsarbete alltför ensidigtdrivs av intressen från de tillverkande industrierna. En grupp aktörer somutpekats som alltför svaga eller dåligt representerade i standardiserings­sammanhang är användarna av de tekniker eller produkter som harstandardiserats (David 1985, Foray 1995, Naemura 1995, McCarthy ochWilson 1995).13 Det kan till exempel röra sig om slutkonsumenter somrepresenterar specialintressen, som intresseföreningar för synskadade ellermiljöorganisationer .

Skälen till att användarintressen hindras delta kan vara språkliga hindereftersom internationellt standardiseringsarbete vanligen sker på engelska.Standardiseringsarbete är dessutom mycket tidskrävande; deltagande krävertid att läsa igenom mängder av papper och rapporter som produceras inomkommitten (David och Greenstein 1990, Salter 1995). Ekonomiska faktorerbegränsar också, eftersom deltagande i kommitteer vanligen betalas avdeltagarna. Många småföretagare och deltagare från nyligen industria­liserade länder har inte råd att resa på internationella arbetsmöten (Salter1995).

Ett annat exempel på ett problematiserande förhållningssätt till besluts­processer i standardiseringsorganisationer är Farrell och Saloners (1988)spelteoretiska modellanalys. De fokuserar analysen på de konflikter somuppstår i standardiseringsprocesser och effekterna av dessa på standardise­ringsarbetet. Svårigheten att fatta ett enhetligt beslut om en viss standard dåflera aktörer med motstridiga intressen sitter med i beslutsprocessen, harstuderats av Foray (1990). Långdragna diskussioner och kompromisser är

13 Samtidigt som vissa författare hävdar att användarna är underrepresenterade och att dettaskulle vara något negativt, finns det andra som hävdar att det finns risker med att blanda inalltför stor del av användarna i standardiseringen då arbetet riskerar att bli tekniskt ochekonomiskt ineffektivt på olika sätt (t ex Lipsey och Mansell 1995).

50

vanliga, och det är svårt att nå fram till beslut som tillfredsställer samtligadeltagare (ibid).

Denna forskning - om standardiseringsarbetets beslutsprocesser - innehållerfå diskussioner om standardiseringsorganisationerna. Studierna har främstanalysert standarders ekonomiska konsekvenser och effekter på samord­ning. Även effekterna för stanclardanvändare av konflikter i besluts­processerna, och av odemokratiskt arbete för standardanvändare haranalyserats.

Litteraturgenomgången har givit mig nya tänkbara förklaringar till varförstandardiseringsorganisationer arbetar som de gör för att motivera standard­följande. Jag har identifierat två motiv för standardföljande: 1)standardiseringsorganisationer hänvisar till standardiseringens positivaeffekter, ofta genom att referera till åtråvärda effekter av standardföljande,och 2) standardiseringsorganisationer hänvisar till sin struktur och sinaprocedurer, för att övertyga omgivningen om att organisationen harlämpliga egenskaper som regelsättare, det vill säga auktoritet.

Standardiseringsorganisationer använder sig av flera argument ochorganiseringssätt parallellt. Beroende på vilket område det handlar om, ochutifrån de varierande förutsättningar som en standardiseringsorganisationhar, kan de använda olika strategier för att övertyga andra om standard­följande.

Jag har också konstaterat en brist på empiriska studier av stanclardiserings­organisationer. De här refererade studierna ofta är gjorda i en relativt snävbemärkelse. Med snäv menar jag att de saknar ett tydligt samhällsperspektivpå standarder och standardisering som fenomen. Enligt min mening, harstudierna genomförts med en otillräcklig distans till själva studieobjekten(som i de flesta fall var standarder och deras effekter).

För att komma vidare i diskussionen om standardiseringsorganisationer urett regelperspektiv och om hur standardiseringsorganisationer påverkas a vsitt idemässiga och organisatoriska sammanhang, skall jag i kapitel 5presentera mina metodologiska ställningstaganden vad gäller minaempiriska studier. I kapitel 6-11 redogör jag sedan för mina empiriskaresultat.

51

nr:lllvn-llAllr\rlC~1'"\ till den valda t-~1l'·C'V"1'"\l1l'"\n-C't-,..';;~n-""'lI"Y'l

studier av Te 176diskuterar

som val avoch dra slutsatser.

inledde 11"Y'lrl a"t"C'f"l. 1/1'"\11'"\ rya1,",

arbete

vid dennainternationella r'o"',~r:lIlnlC'r:lIt-l~rlla1'"\

varit aktuella föroch om

och Rowanur ett "\Y'\T7·' ..... ''''-!-'11;-''1+·'I'"'''''''n.l

och normersom fokuserartillkomst och

få en förståelse för..... I'"'riTT''"'\"Y'\/'"''illl'"1r för att kunna och

huvudstudien. Motivet till att studeramitt intresse för ochDenna kan antas varainstitutionella

tionerscentral "I"Ir{"Y""\"'''''f"YC:'~'1l1"Y'lI/"\''"

En

av

f"1\'-/l!""\!'1"'1-!-f"Y'1r,,..,..,I""1l ochav standardise­

samarbeten som inkluderades iom informella relationer mellan

52

standardiseringsorganisationer och andra organisationer, som påverkadeorganiseringen och arbetet med att övertyga andra om standardföljande.

I förstudien konstaterades också att standardiseringsorganisationer skiljer sigåt i hur de presenterar dessa särdrag, vilka spänningar som uppfattades, ochdet sätt som användes för att hantera spänningar. Av de studier som jagrefererat till i litteraturgenomgången och de reflektioner som jag gjordeunder förstudien, kan en slutsats dras: Att standardiseringsarbete ofta inne­bar konflikter på grund av motstridiga intressen. Standardiseringsorganisa­tioner hanterade sådana motstridigheter på olika sätt. Bland annat uppstodvariationer beroende på typen av fråga (t ex känsliga frågor), typ av område (tex traditionellt reglerade områden där antingen staten eller en etableradprofession hade haft stort inflytande på regelsättandet), och typ av kontaktermellan standardiseringsarbete och statligt regelsättande.

Efter förstudien kunde jag göra en precisering av forskningsfrågan. Forsk­ningsfrågan handlar om hur standardiseringsorganisationer arbetar för att fåandra att följa sina standarder. Jag valde att studera internationellastandardiseringsorganisationer som verkade på områden som skilde sig åtvad gäller relationer mellan standardiseringsverksamhet och stat. valdeatt göra ett fåtal studier av(snarare än ett granskningar), för ochlyhörd för organisationernas sätt att arbeta. jagdiskutera nedan.

Olikheter mellan kvalitet och reCl01;'1S11.1nQ

Utifrån konstaterandena om olikheter mellanter med staten jag slutsatsen att det varstudier av som

som verkade h.elt olika..., ..... J""............ LL' ...........' ..... jag också till internationella standar-

53

inleda huvudstudien med att undersöka den internationella standardise­ringskommitten Te 176 och dess arbete med ISO 9000-standarder.

TC 176 var en teknisk kommitte under den internationella standardiserings­organisationen ISO. ISO grundades 1947 och omfattade i slutet av 1990-taletstandardisering på drygt 200 olika områden. För varje on'lråde fanns enkon1mitte som utförde standardiseringsarbetet. Alla kommitteer varanslutna till moderorganisationen ISO. En av dessa kommitter studerade jaginom ramen för huvudstudien: TC 176 som grundades 1979 och tagit framoch reviderat de så kallade ISO 9000-standarderna på området för kvalitets­ledning och kvalitetssäkring.14 Det fanns vid tidpunkten för studiensgenomförande ett 20-tal gällande standarder inom ISO 9000-familjen.

Personer som arbetade med Te 176 refererade ofta under våra samtal tillindustrin och användare som drivkrafter till standardiseringsarbetet. Dehävdade bestämt att ISO 9000 inte var någon "regel" utan självklart varfrivillig, och att man inom TC 176 inte hade kontakt eller samarbete medmyndigheter och andra statliga organisationer. Dessa observationer stärktemin bild av TC 176 som en organisation som verkade på ett område somsaknade lång tradition av reglering eller statlig inblandning.

Som jämförelseobjekt till TC 176 sökte jag ett område som hade en längretradition av regelsättande än kvalitetsområdet. Redovisningsområdet skiljersig från kvalitetsområdet genom att det funnits en stark tradition av regel­sättande verksamheter under hela 1900-talet. Redovisningsregler vardessutom ofta tvingande. Redovisningsområdet har en koppling till staten,antingen explicit då redovisningsregler tas fram i statlig regi (lagstiftning)eller implicit då staten har en övervakande roll för standardsättande somutförs av revisorsprofessionen. Jag antog att det för en standardiserings­organisation på redovisningsområdet kunde finnas en oklarhet o morganisationens status; om en standardiseringsorganisation på redovisnings­området var en privat organisation som verkade i medlemmarnas ochfinansiärernas intressen, eller en regelsättande organisation som verkade isamhällets ~änst.

Sedan slutet av ISOO-talet fanns i många länder en profession av experter påredovisningsområdet. Dessa hade varit mycket aktiva i de regelsättandeaktiviteterna. Sedan 1970-talet fanns revisorsprofessionen representeradäven på internationell nivå genom organisationen IFAC (InternationalFederation of Accountants). Någon professionell organisation på kvalitets-

14 Arbetet i TC 176 var uppdelat i tre underkommitteer: Underkommitte ett (Sel) ägnade sig åtterminologifrågor och tog fram standardiserade begrepp som behövdes i arbetet med ISO 9000­standarder. Underkommitte två (SC2), som var den största underkommitten, ägnade sig åt attta fram själva ISO 9000-standarderna, standardiserade kvalitetssystem och delkomponenter ikvalitetssystem. Underkommitte tre (SC3) ägnade sig slutligen åt att ta fram stödjandestandarder, standarder som gav stöd åt användandet av ISO 9000-standarder. Den gjordastudien avgränsades huvudsakligen till TC 176 som helhet vilket i praktiken främst innebaren studie av SC2. SC2 bestod av ett IS-tal arbetsgrupper som utförde det tekniska standardise­ringsarbetet. Tre av dessa arbetsgrupper studerades mer i detalj, men i analysen gjordes ingasystematiska jämförelser mellan arbetsgrupperna.

54

området fanns däremot inte. r flera avseenden skilde sig alltså enstandardiseringsorganisation på kvalitetsområdet från en standardiserings­organisation på redovisningsområdet. De två områdena var tillräckligtannorlunda för att en jämförelse skulle vara givande, samtidigt som de varså lika att de överhuvud taget gick att jämföra.

På redovisningsområdet studerades den internationella standardiserings­organisationen rASC - International Accounting Standards Committee - somjämförelseobjekt till TC 176. IASC etablerades redan 1973 och i slutet av 1990­talet fanns närmare 40 internationella redovisningsstandarder i kraft (t exför inkomstskatter, leasingavtal, varulager). Jag studerade organisationenshuvudkontor och dess arbete med att organisera och samordna arbetet iarbetsgrupper, rådgivande organ, styrelse, och andra organisatoriska enheterinom IASC. Under intervjuer diskuterades ibland beskrivningar av arbetet iolika arbetsgrupper, men jag gjorde inte någon systematisk studie elleranalys av detta.

Likheter mellan kvalitet och reCloz.;11S111nQ

Te 176 och IASC liknade varandra genom att båda var internationella, icke­statliga standardiseringsorganisationer. De verkade på områden som berördemånga individer och organisationer. ISO 9000 och redovisningsstandardervar generella standarder som strukturerade en aktivitet eller en verksamhet:ISO 9000 föreslog en standardiserad organisationsstruktur/ medanorganisationer med hjälp av redovisningsstandarder kunde bygga upp enstandardiserad struktur i en organisation för värdering och presentation(redovisning) av verksamhetens aktiviteter. Alla organisationer behöver taställning till någon typ av organisering och redovisning, och berörs därmedav olika modeller, principer och regler som finns för detta. Standarder förorganisationsstrukturer och redovisningssystem kan ses som generella, detvill säga av intresse för många olika sorters organisationer. Gemensamt förTC 176 och IASC var också att det inte handlade om etiskt känsliga områden,och att TC 176 och IASC var framgångsrika på sina respektive områden. Detrådde även vissa oklarheter kring ISO 9000 och internationella redovis­ningsstandarders frivillighet-tvång. Dock var det på redovisningsområdetlättare att klassificera standarder som tvingande.

En annan likhet var att standardisering på dessa två områden inte enbartmotiverades utifrån klassiska samordningsargument eller med referensertill tekniska system, vilket är vanliga motiv för standardföljande. Bådekvalitetssystemstandarder och redovisningsstandarder kan motiveras påflera sätt: ett syfte med kvalitetsstandarder är att de leder till en rationellareoch mer effektiv produktion. Samordningsargument - om att olikaverksamheter "talade samma språk" - förekom också. Ett traditionellt syftemed redovisningsstandarder är att skydda medborgare från dålig redovis­ning. Under slutet av 1900-talet blev syftet att samordna och effektiviserafinansiella transaktioner på den internationella kapitalmarknaden alltmerframträdande.

55

Dessa likheter, i kombination med skillnaderna vad gäller områdenas tradi­tion av regelsättande aktiviteter och förekomsten aven profession avexperter, gjorde TC 176 och IASC till intressanta jämförelseobjekt.

av

För att göra en djupgående analys av de studerade organisationerna var detviktigt att inte begränsa studierna till den bild som de studerade organisa­tionerna själva visade upp för en bredare allmänhet. Jag har därför studeratflera sorters sociala handlingar, både officiella redogörelser av motiv,organisationsstrukturer och arbetsprocedurer i olika tidpunkter (t exbroschyrer, årsredovisningar, hemsidor, och andra officiella skrifter), ochdiskussioner om problem och genomförda förändringar (jämförCzarniawska-Joerges 1988). Diskussionerna om problem och förändringarförde TC 176 och IASC internt och med intressegrupper i omgivningen. Mitttillvägagångssätt kan beskrivas som antropologiskt inspirerat.

Med hjälp av problembeskrivningar och analys av förändringar i organisa­tionsstrukturen kunde jag få distans till och perspektiv på de studeradeorganisationernas officiella presentationer. En fördel med att studeradiskussioner om problem och förändringar är att det i dessa situationer blirtydligt vad som uppfattades som lämpligt och fördelaktigt med en verksam­het, respektive vad en organisation och dess omgivning uppfattade somolämpligt eller dåligt. Intressen och argument aktiverades, formulerades ochdokumenterades i dessa diskussioner. och blev synliga (jämför Latour 1987).Det blev också möjligt att på detta sätt se, inte bara vad som bedömdes somviktigt och legitimt i arbetet med att få andra att följa standarder, utan ocksåhur arbetet gick till.

Det hände att jag i intervjuer ställde frågor om vissa delar av arbetet somstandardiseringsorganisationerna inte hade uppfattat som problematiska.Det kunde röra sig om sådant som inte hade diskuterats officiellt ellerskriftligt. I dessa fall var det jag som problematiserade bilden av de studeradeorganisationerna, ofta utifrån kommentarer från intervjupersoner somantytt en spänning eller problematik. Ett exempel på något som inte hadedebatterats skriftligt inom TC 176 var definitionen aven så kallad ISO­expert. Jag såg en tvetydighet i definitionen aven expert, men det var ändåinget som hade diskuterats i strategirapporter eller interna utredningar somproblematiskt eller nödvändigt att åtgärda. Jag fann det givande attproblematisera expertrollen och ställde frågor om den i intervjuer och obser­vera den under arbetsrnöten. Flera deltagare uppfattade också expertarbetetsom svårt eftersom det i praktiken innebar att de hade flera roller. Det kundebli svårt att vara objektiv expert samtidigt som man tillhörde" och i viss månrepresenterade, en nation samt att expertinsatsen finansierades av expertensordinarie arbetsgivare som representerade ytterligare ett intresse.

56

Jag studerade hur organisationerna arbetade från mitten av 1970-talet tillslutet av 1990-talet. Tillgången på skriftliga dokument förändrades underdenna period. Under 1990-talet växte TC 176 och IASC. Det var då derasstandarder hade fått en avsevärd spridning världen över, somorganisationerna uppfattade problem med verksamheten och blev ifråga­satta och kritiserade av andra. Svaret på denna kritik var att tillsättautredningar och genomföra förändringsarbete. Personer som varverksamn1a på 1970- och 80-talen hade ofta svårt att minnas vad som hadehänt på 1970- och 1980-talen. Detta innebär att även om studierna av TC 176och rASC gällde sådant som hände på 1970- och 1980-talen, är min studieframför allt en studie över vad som hänt under 1990-talet i TC 176 och rASC.

'lo.J.il.".II:.~.!I..JiI.!I.'J".u".JiI.ll..JiI..JiI..JI..ll.Ji'mI. varvat

Förstudien utfördes sommaren 1994. Datainsamlingen för TC 176-studienskedde stegvis, med början hösten 1994 och avslutning sommaren 1998.Datainsamlingen i IASC-studien påbörjades våren 1997 och pågick fram tillslutet av 1998. Tidpunkter och datainsamlingsmetoder för de olikadeistudierna av TC 176 (4 st) och IASC (2 st) är sammanfattade i tabell 1nedan.

Studie T·-l1;, -l1 T Arkiv Besök Observation.U.1l lt:lI. 'V Jut:lI.

Förstudie 1994 8 intervjuer i SIS arkiv - -(nationellt) SverigeTC176:1 1994-95 15 intervjuer i SC2-arkivet i SC2- Ett förberedan-

Stockholm, London sekretariatet i de möte medParis, London, London UK-delegatio-och Geneve nen

TC176:2 våren 1996 4 intervjuer i Ett möte medStockholm och den nationellaParis spegelorgani-

- - sationen påSIS, samt ettförberedandemöte medsvenska dele-gationen

TC176:3 sommaren 1996 14 intervjuer i SC2-arkivet i SC2-sekreta- Te 176: inter-London London riatet i London nationellt

arbetsmöteTC176:4 sommaren 1998 8 intervjuer i SC2: interna-

Stockholm - - tionellt arbets-möte

IASC:l våren 1997 7 intervjuer i FARs arkiv om - -Stockholm IASC

IASC:2 våren 1997 13 intervjuer i IASC-arkivet i IASC-sekreta-London London riatet i London -

Tabell 1: Översikt över tidpunkter och datainsamlingsmetoder får de olika delstudierna av Te176 och IASe.

57

Allt eftersom jag genomförde deistudierna fick jag gradvis allt större insik­ter, vilket i problematiken kring standardiseringsorganisationer påverkademitt sätt att ställa frågor. Som framgår i tabell 1 har jag genomfört minastudier i omgångar, under perioden 1994-98. Under denna period blev minafrågor allt mer snäva, och inriktade på arbetsorganisationen, legitimitet ochauktoritet.

Den stegvisa fokuseringen kan sammanfattas på följande sätt: Iförstudienintresserade jag mig för standardiseringsarbete generellt. Jag började med attta reda på vad som hänt i Sverige sedan SIS etablerades 1922 genom enarkivstudie på SIS. Därefter intervjuade jag sju tjänstemän som arbetade,eller hade arbetat, för SIS, och en kvalitetsrevisor från SIS Certifiering (totaltåtta intervjuer). Frågorna gällde utvecklingen av standardiseringsområden;vilka erfarenheter personerna hade; vilka drivkrafter och motstånd de hadeuppfattat i olika situationer; vad de ansåg ha varit särskilt intressant ellerproblematiskt; förändringar över tiden; och relationer mellan nationell,europeisk och internationell standardisering. Förstudien ledde till att jagvalde den internationella standardiseringskommitten TC 176 som studie­objekt. I början fokuserade jag brett på hur TC 176 fungerade och vilkaproblem man haft sedan starten i slutet av 1970-talet. Problem rörde plane­ring, genomförande, samordning, och marknadsföring av enskilda projekteller organisationen som helhet, liksom problem med publicerade standar­der. 1996 började den slutliga forskningsfrågan ta form. De frågor jag därefterkom att ställa både i fortsättningen av TC 176-studien och i studien av IASC,var mer fokuserade på studieobjektens organisation och legitimitets- ochauktoritetsproblematiken.

Min forskningsprocess kan beskrivas som ett växelspel mellan empiriskaobservationer och mer abstrakta reflektioner (jämför Jacobsson 1997, s 323).Under studien gjorde jag kontinuerligt jämförelser mellan och inomtematiska kategorier som jag delade in det empiriska material i (jämförGlaser och Strauss 1967). Även litteraturstudier bidrog till min inriktning.

Som framgår i tabellen ovan har jag använt mig av olika metoder fördatainsamlingen: arkivstudier, intervjuer, besök på sekretariat ochobservationer av arbetsmöten. I det följande redogör jag mer utförligt förhur detta gått till.

Dokument

Interna utredningar och rapporter utarbetade av interna strategigrupper harutgjort en stor del av empirin om TC 176 och IASC. Min ambition var i bådastudierna att i möjligaste mån göra en "totalundersökningll av dokumentsom innehöll diskussioner om problem med verksamheten, ochförändringar i organisationsstrukturen. I sökningen av dokument var ambi­tionen således att studera samtliga skriftliga utredningar och problema­tiserande rapporter. Om jag lyckades är inte säkert. Jag saknade visserligen

58

inga dokument som jag kände till, men jag kunde inte vara helt säker på attjag hörde talas om allt som hade skrivits ner.

Det fanns flera praktiska hinder. Sätten att arkivera förändrades till exempelöver tiden, bland annat i samband med att sekretariat bytte lokal ochsekretariatspersonal byttes ut. För vissa perioder saknades dokument helt.Under intervjuer ställde jag genomgående frågor on1 dokument och bad o mreferenser till rapporter och utredningar, vilket hjälpte mig avsevärt isökandet efter skriftligt material. Det handlade framför allt om internautredningar och dokumenterade strategidiskussioner som inte alltid varsystematiskt arkiverade eller diarieförda. Min egen uppfattning var att jag iintervjuer överlag lyckades bygga upp en öppen och bra samtalston vilketgjorde att intervjupersonerna kände förtroende och intresse att ge utförligasvar på mina frågor och tipsa om dokument.

Tillgången till dokument skilde sig i de två organisationerna. Framför allt irASC-studien studerade jag nyhetsbrev från perioden 1989-1997 (IASe News,rASC Insight, IASC Update). I nyhetsbrev togs det vardagliga arbetet upp (t exbeslut som fattats på styrelsemöten) och mer strategiska reflektioner omstörre projekt och planerade förändringar. Det handlade i regel omformaliserade debattinlägg och remissvar, och sammanfattningar av beslut.De ofta informella diskussioner som föregick ett beslut redovisades sällan inyhetsbrev. "Insight" som nyhetsbrevet hette sedan oktober 1991 (tidigare:IASe News) kom ut fyra gånger per år, och skickades då till IASCs egnamedlemmar och prenumeranter.IS

ISO och TC 176 hade inget motsvarande nyhetsblad. Inom TC 176 fannsmötesprotokoll - "drafts reports" - från perioden 1980-1995 som jagstuderade. I ett protokoll sammanfattades vad som hade diskuterats ochbeslutats under plenummöten. Även vissa noteringar kunde förekommaom arbetet i specifika arbetsgrupper. Plenummöten var öppna för allamedlemmar i den tekniska kommith~n, såväl aktivt deltagande medlemmarson1 medlemmar med observatörsstatus. Öppenheten medförde att det blevsvårare att diskutera strategiska frågor på djupet. Jag valde därför att intedetaljstudera protokoll från plenummöten. Protokollen användes mer sombakgrundsinformation för att spåra debatter i andra dokument, och somreferensmaterial under intervjuer.

I båda studierna studerades strategi- och utredningsrapporter. En del varbegränsade för interna diskussioner, andra var publicerade för presentationutåt. I strategiska utredningar och diskussioner togs ofta mer grundläggandedilemman i verksamheten upp, eller avgörande förändringar i omgiv­ningen. En intern strategigrupp kunde exempelvis tillsättas i samband medatt organisationen uppfattade sig vara i "kris". Resultatet av arbetet i entillfällig strategigrupp blev i regel en rapport.

15 Prenumeranter är exempelvis universitet och forskningsinstitutioner, liksom andraakademiska sammanslutningar, företag som använder internationella standarder, nationellastandardiseringsorgan, samt revisionsfirmor.

59

r rASC-studien studerade jag sex strategiska dokument i detalj. De tre förstahade formen aven broschyr riktad till allmänheten. De tre senare var längrerapporter (20-100 sidor) som skickats ut på remiss till IASCs medlemmar.Dokumenten var de följande:

The Work and Purpose (broschyr publicerad 1977)Objectives and Procedures (broschyr publicerad 1982)Objectives and Procedures (broschyr publicerad 1985)The Bishop Working Party Report (rASC-rapport författad

och publicerad 1989 av utredningsgruppen Bishop WorkingParty Party)

The Foundation Working Party Report (IASC-rapportförfattad och publicerad 1994 av utredningsgruppen Founda­tion Working Party)

Shaping IAse for the future (100-sidigt diskussiol1.sunder­lag, eng. discussion paper, som skickats ut på remiss idecember 1998 av den tillfälliga utredningsgruppen "StrategyWorking Party")

Broschyrerna i komprimerad form upp resultat från ul...Lu..l..,--.J;.UoA.JI.u.L"'-Uluu.LVJ..L'-.L

och organisationsförändringar. innehöll utförliga .L'- .......v;;;..V.A. ..........u'.... .A.

för till underlaget till slutsatser.gav IASe även ut en årsredovisning för sin verksamhet.16

några av senare års årsredovisningar översiktligt, främst sommaterial och som till ~"Y\i-A1l""T·r"'lI"'I""V'

I TC 176-studiensärskilda 11 t-1i"arll"Y'l 1,n O"',=' 0"'lr"11 n.na?·

10-20 sidor, skrivna a v

publicerad som internt TC 176­version av denna

från 1995 - har också "+..,..,rlAlI....... -t-"

publicerad som internt Te 176-

publicerad som internt Te 176-Vision 2000dokulnent

SPAGdokument 1995)

QA/QM Report ,.......... ~·Il../v ....

dokument 1995; enQA/QM First Interim

Utöver dessa längre skrifter tillenheter inom TC 176 och

utkast från diskussionsgruppen. TC 176 har inte författat några dokument riktadede ovan nämnda

i Te 176-studien var författade för internt bruk.

;;;"'-~L'-""".l....... .l."."'" C'~r.......... ,I-Anr·1.ri,.. h"'\-lf-i-r"\..... förts kvalitets- och redovis-a'/LJ'Y'Y'I,.-"al handla om

resulterat i och

16 Före 1987 redovisade IASCs sin verksan1.het som en del av IFACs verksamhet, vilketdoklunenterades i IFACs Dessa inte min studie.

60

artiklar. Uppgifter om sådana rapporter och utredningar fick jag genom attintervjupersoner refererade till denl. I IASe-studien ingick tre utredningarsom hade publicerats av revisorsprofessionen, och som jag läste översiktligt:Watts-rapporten (1981), McKinnon-rapporten (1983), och Dearing-rapporten(1988). Någon systematisk sökning efter nationella och professionellautredningar på de två områdena gjorde jag inte.

Jag fann också dokunlentation om Te 176 och IASe i historieskrivningaroch analyser i redovisnings- och kvalitetslitteratur.

Eget intervjunlaterial utgjorde en viktig del av insamlade data. Jag inter­vjuade personer som varit aktiva i standardiseringsarbetet i och kring TC176 och IASC. Det var experter som utfört tekniskt standardiseringsarbete iarbets- och utredningsgrupper, administrativ och rådgivande personal, ochpersoner på ledningsnivå. Valet av personer till intervjuerna skedde på liteolika sätt. Genom dokumentstudier fann jag att vissa personer framtstodsom centrala, som "eldsjälar", och därför tog jag kontakt med dem. Och islutet av mina intervjuer bad jag om förslag på personer som kunde varalämpliga att samtala med. På så sätt fick jag personliga rekommendationerför det fortsatta valet av intervjupersoner.

I TC 176-studien intervjuade jag totalt 41 personer och i rASC-studien 20 (sespecificering i bilaga 2 av intervjupersoner och deras befattningar ochnationalitet). Vanligt var att jag gjorde en intervju med varje person, menmed några enstaka personer fick jag möjlighet att göra en eller flerauppföljningsintervjuer. Intervjuerna varade mellan 1 och 2 timmar. Sam­talen fördes på svenska, engelska eller franska.

Med några av de personer jag intervjuade hade jag ytterligare kontakt viabrev, telefon och e-post. Det var i situationer då jag behövde kompletteramitt material, eller när den intervjuade varit särskilt intresserad av mittforskningsprojekt och som själv önskat en fortsatt dialog (två personer frånTC 176 och en person från rASC). Vid dessa kontakter erhöll jag informationom hur standardiseringsarbetet fortlöpte, jag erhöll också nyskrivna ochkompletterande dokument, och fick reaktioner och kommentarer på bådeempiriska och analyserande texter (t ex konferensartiklar) som jag skrev omTC 176 och IASe.

Hösten 1994 och våren 1995 intervjuades 15 personer som var aktiva i TC176. Intervjuerna, som på hösten 1994 gjordes i Stockholm, och under våren1995 i Paris, Geneve, och London, spelades in på band och transkriberades isin helhet. Jag bad intervjupersonerna berätta om sina erfarenheter a vstandarcliseringsarbetet, det vill säga om arbetet med ISO 9000-standarderna iTC 176. Jag frågade om motivet till att de började arbeta med detta; derasordinarie arbete; hur de deltog i arbetet inom Te 176; hur deras arbetsgrupphade initierats och sammansatts och vem/vad som hade varit drivande i

61

detta; vilken roll de tillskrev projektledaren för en arbetsgrupp; om de hadehaft kontakter med andra utanför arbetsgruppen (t ex sekretariatet, andraarbetsgrupper, andra kommitteer); vad de under årens lopp uppfattat somproblematiskt och kritiskt (alternativt misslyckanden) i TC 176-arbetet, både ienstaka projekt och i arbetsprocedurerna mer generellt (och om detta fannsdokumenterat i text); deras uppfattningar om motiven till det kritiska ochproblematiska; hur de uppfattade utvecklingen mot alltfler vägledandestandarder (som komplement till de tre kravstandarderna inom ISO 9000­familjen).17

Under 1996 genomfördes ytterligare två intervjuomgångar för TC 176­studien. Den första intervjuomgången omfattade fyra intervjuer, tresvenska experter och en fransk i Paris. Jag frågade om de omorganiseringarsom pågick i TC 176 och dess underkommitteer och arbetsgrupper, omskillnader och samband mellan grupper som arbetar med krav- respektivevägledande standarder; om skillnader och samband mellan arbetet i olikaarbetsgrupper, och mellan arbetsgrupper och olika utredningsgrupper; o mhur en utredningsgrupp initieras; om förberedelserna inför ett inter­nationellt arbetsmöte (t ex samordning i svenska delegationen, eller kontak­ter mellan enskilda, svenska experter med andra, utländska experter frånsamma internationella arbetsgrupp); hur nationella ståndpunkter kommerin i det internationella arbetet; hur nationella ståndpunkter formuleras ochvem som skriver ihop dem; på vilket sätt remissvar respektive närvarospelar in på vad som beslutas i internationella arbetsgrupper; om vad somhänder på ett internationellt arbetsmöte (t ex vad som diskuteras, vem somär drivande, eventuella konflikter, vad som är tidskrävande, kulturellarespektive professionella olikheter mellan olika deltagare, informelladiskussionsforum, osv); om eventuellt samband mellan den svenskaarbetsgivaren och TC 176 (t ex rapportering till arbetsgivaren om vad somskett på ett internationellt arbetsmöte, och eventuella intressekonflikter);om vad man har för eget intresse som expert att delta i det internationellaarbetet.

17 Tre av de 15 intervjuerna idelstudie 1 skilde sig något från de övriga, på grund av att detgällde intervjuer med administratörer. Det var dels den vid intervjutillfället aktivasekreteraren och en tidigare sekreterare på SC2-sekretariatet i London som fick frågor om:deras arbete som sekreterare; vad de annars arbetar med; hur de arbetar med arbetsgruppernaoch om de själva också deltar som expert i någon arbetsgrupp; hur de definierar de projekt somSC2 ansvarar för; hur en projektledare utses; hur ett projekt initieras och förbereds och vilkasom driver sådant arbete; vad som diskuteras och anses kritiskt i tillsättandet ochgenomförandet av ett projekt (arbetsgrupp); hur man löser eventuella konflikter och kommerfram till kompromisser; var avgörande diskussioner äger rum; om de kan ge exempel på projektsom varit särskilt enkla att genomföra, respektive problematiska och svåra; om likheter ochskillnader mellan olika arbetsgrupper; om de kan se förändringar över tiden vad gällertillsättande och genomförande av projekt (arbetsgrupper).Dels intervjuades en ljänsteman påISas huvudkontor i Geneve i Schweiz. Till denne administratör ("project manager" för TC 176och TC 69) ställde jag frågor om: hans arbete som projektledare; om relationen mellankommitteerna han ansvarar för; hur det går till när nya projektideer initieras och sorteras inunder ansvarsområdet för en viss teknisk kommitte (alternativt leder till nyskapande av enteknisk kommitte); om det uppstår oklarheter om vilken kommitte som bör ansvara för en vissstandard; på vilket sätt ISO som moderorganisation kommunicerar med, liksom kan påverkaoch styra arbetet i, de tekniska kommitteerna.

62

Frågorna som ställdes i den andra intervjuomgången (sommaren 1996) varsnävare än tidigare. Jag inriktade mig på dilemman som jag upptäckt itidigare studier: att det var konfliktfyllt för internationella standar­diseringsorganisationer att arbeta snabbt och handlingsorienterat ("effek­tivt") utan att förlora legitimitet för arbetsprocedurerna ("demokratiskt"). 14personer som intervjuades i denna omgång. Det jag ville diskutera medintervjupersonerna i denna deistudie gällde deras syn på interna och externalegitimitetsproblem, och hur problem hanterades. Jag uppmuntradeintervjupersonerna att exemplifiera med händelser som var aktuella viddenna tidpunkt (1996), och att jämföra dessa händelser med tidigare. Jagställde specifika frågor om tillfälliga utredningsgrupper (t ex QA/QM taskforce) och TC 176-utredningar som publicerats under 1990-talet: Vad varQA/QM task force? Motiv till att tillsätta denna grupp? Varifrån komkritiken? Hur kanaliserades kritiken? Hur definierades problemet? Vilkadeltog och var drivande i utredningsgruppen? Vilken lösning kom manfram till? Har liknande problem och lösningar diskuterats tidigare? Var?Hur? Skillnader? Kan man se förändringar över tiden i hur TC 176 (framförallt SC2) får legitimitetsproblem?

Ett moment i denna deistudie var att göra jämförelser mellan tre olikaarbetsgrupper inom TC 176. Vissa frågor handlade därför om hur enskildaexperter arbetade med specifika frågeställningar i dessa tre grupper. Inter­vjuerna gjordes under ett internationellt arbetsmöte (TC 176) i London.Några frågor handlade därför om att diskutera och reda ut händelser frånobserverade arbetspass, eller att kommentera textavsnitt i TC 176-dokument.Ingen intervju spelades in denna gång, men jag förde utförliga anteck­ningar18

, som renskrevs varje kväll. Under hela veckan hade jag ocksåinformella samtal och diskussioner med deltagare från hela organisationen(t ex i kaffepauser, under promenader till och från konferenslokalen, och isamband med måltider).

1997 påbörjades studien av den andra internationella standardiserings­organisationen: IASC. Huvuddelen av datainsamlingen för denna studieskedde 1997, men framför allt dokumentstudier fortsatte även under 1998.Jag gjorde sju inledande intervjuer med svenska IASC-experter och personermed anknytning till den nationella regleringen på redovisningsområdet(BFN19

, FAR20, RR21

). Därefter gjorde jag en motsvarande studie i London,där tretton personer intervjuades. Dessa var personal på IASC-sekretariatet(generalsekreteraren, den tekniska direktören, den finansiella direktören, ettantal projektledare, och redaktören för det interna nyhetsbladet Insight).Också personer från organisationer i IASCs omgivning (ASB22

, ICA23,

tidigare medarbetare i IASC) intervjuades.

18 Under hela arbetsveckan i London förde jag kontinuerliga anteckningar, där jag hela tidenvarvade observationer och intervjumaterial med egna reflektioner.19 BFN =Bokföringsnämnden, Sverige.20 FAR =Föreningen Auktoriserade Revisorer, Sverige.21 RR =Redovisningsrådet, Sverige.22 ASB =Accounting Standards Board, motsvarande svenska RR i Storbritannien.

63

Frågorna handlade om IASCs position (auktoritet och legitimitet) somreglerande organisation och intervjupersonernas deltagande i detta arbete.Ofta refererade jag i mina frågor till händelser och projekt som hadediskuterats i det interna nyhetsbladet Insight, till exempel rationalise­ringsprojekt som genomförts internt, eller relationer och avtal med andraorganisationer (EU och IOSCO). Jag drog paralleller till min tidigare studieav TC 176 och bad i vissa fall intervjupersonerna reagera på och kommen­tera resultat från denna studie. I slutet av intervjuerna bad jag dem attutifrån en figur kommentera hur regleringen på nationell nivå såg ut i deländer de själva kom från. Figuren bestod av tre delvis överlappande cirklar.Cirklarna representerade revisorsprofessionen (t ex FAR i Sverige, ICA iStorbritannien), staten (t ex BFN i Sverige, DTI i Storbritann.ien) respektivestandardiseringsverksamheten (t ex RR i Sverige, ASB i Storbritannien) pånationell nivå. Jag bad intervjupersonerna reagera på bilden, fylla i namn påcirklarna och berätta om relationerna n1ellan cirklarna, och kopplingen tilldet som skedde inom IASC, och tala om ifall något saknades eller intepassade in. På så sätt fick jag deras uppfattning om situationen i Sverige,Tyskland, Frankrike, USA och Storbritannien, och om relationen mellanIASC och regelsättande organisationer i dessa länder.

Intervjupersonerna fick kommentera olika dokument och textavsnitt. Ingenav intervjuerna spelades in på band, men jag förde utförliga anteckningar.

Under 1998 gjorde jag den avslutande intervjuomgången för TC 176-studiennär ett internationellt arbetsmöte ägde rum i Stockholm. Åtta personerintervjuades, varav sex experter och två administratörer. Frågorna idelstudie 4 var fokuserade på auktoritets- och legitimitetsproblem. Frågornagick även ut på att testa ideer om skillnader mellan organisationerna.Förutom skillnader vad gäller områdenas karaktär, som jag lagt märke tillnär IASC valdes som studieobjekt, hade ytterligare skillnader mellanorganisationerna blivit tydliga under studien av IASC. Under dennaintervjuomgång passade jag därför på att utveckla resonemang och testamina slutsatser kring skillnader beroende på kontextuella faktorer.

Intervjuerna hjälpte mig till en förståelse av de två organisationernas sätt attfungera och de förändringar som diskuterats och genomförts. Genomintervjuer kunde jag också förstå vilken vikt olika förändringar hade haft iden interna debatten i TC 176 och IASC. Intervjuerna var därmed till storhjälp för att kunna göra ett urval av organisationsförändringar (ochrelaterade dokument) att studera mer i detalj. Men framför allt bidrog de tillen djupare förståelse av innehållet och de bakomliggande drivkrafterna iverksamheterna och motiven till förändringarna. Beslut föregicks ofta avinformella diskussioner som inte togs upp i skriftliga dokument. Jag fickändå genom intervjuer information om dessa diskussioner. Intervju­personer hjälpte också till med att finna olika dokument. Detta varnödvändigt eftersom arkiven i de studerade organisationerna inte var helt

23 ICA= Institute of Chartered Accountants in England & Wales, motsvarande svenska FAR iStorbritannien.

64

strukturerade (t ex så hade olika administörer under årens lopp arbetatutifrån olika klassificeringsprinciper, liksom att alla dokument intenödvändigtvis blivit arkiverade i organisationernas arkiv, utan i ställetförvarats i någon persons byrålåda - se även tidigare avsnitt om dokument).

Observationer och besök sekretariat

Fyra gånger besökte jag sekretariat och kunde då kombinera intervjuer ocharkivstudier, med observationer av både det tekniska och administrativastandardiseringsarbetet. Våren 1995 besökte jag SC2-sekretariatet (TC 176)som inrymdes på British Standards Institute (BSI) i London. Under dettabesök satt jag under en dag med som observatör i ett förberedande möte somden engelska delegationen hade inför ett senare internationellt möte.

Våren 1996 återvände jag till SC2-sekretariatet i samband n1ed ett interna­tionellt, veckolångt arbetsmöte (TC 176) som arrangerades av BSI i London.Jag satt med som observatör under hela detta möte. Under de tre förstadagarna observerade jag tre olika arbetsgrupper. Jag ingick dessutom formelltsom observatör i den svenska delegationen, och var med på samtligadiskussionmöten som denna delegation hade under veckan. Varje arbetsdagsamlades delegationen för att diskutera det som hänt, planerats och bestämtsi olika grupper under dagen.

Före detta internationella möte deltog jag på SIS i Stockholm i tvåförberedande möten på nationell nivå, då den svenska delegationen i Te 176och medlemmar i TK3 träffades. TK3 som står för Kvalitetsteknik var densvenska så kallade Ispegelorganisationen"24 till Te 176. I mars 1996diskuterade totalt 23 personer de svenska ståndpunkterna i ärenden somsenare skulle diskuteras internationellt. På det andra mötet i juni 1996närvarade enbart den svenska delegationen (totalt fem personer) för attförbereda sig inför det kommande internationella arbetsmötet.

Sommaren 1998 gjorde jag en heldagsobservation av ett internationellt SC2­möte i Stockholm. Jag intervjuade administrativ personal på det svenskasekretariatet, och experter i kaffepauser och under lunchen, och jag deltogsom observatör under ett arbetspass i en arbetsgrupp.

Observationer var en väg för mig att försöka begripa vad standardise­ringsarbete innebar i praktiken. Jag observerade hur frågor diskuterades ochhanterades, och försökte vänja mig vid den mängd förkortnin.gar ochakronymer som användes i tal och skrift i de studerade organisationerna.Observationer blev också viktiga referenspunkter för intervjuerna. Närnågot föreföll mig oklart var det till exempel givande att referera tillhändelser som inträffat under de arbetspass jag observerat.

24 De internationella kommitteernas nationella motsvarigheter benämns ibland"spegelorganisation" på nationell nivå. Nationell "referensgrupp" och nationell"bakgrundskommitte" förekommer också som beteckningar.

65

Efter det att jag blivit van vid språkbruket och fått en grundläggandeförståelse för både de specifika områdena och internationellt standar­diseringsarbete generellt, hjälpte observationer mig även på andra sätt.Ibland problematiserade jag beskrivningar av verksamheten, även om jaginte funnit spår av problem i skriftliga dokument. Det var då ofta problemsom intervjupersoner lagt märke till och som vi diskuterat under inter­vjuer. Ett exempel var den tvetydiga expertrollen. Genom observationer avhur olika experter agerade, till exempel vilka argument de förde fram när demotiverade sina ståndpunkter, eller hur olika projektledare arbetade med atttill exempel lägga upp gruppinterna mötesregler, kunde jag öka minförståelse för hur experter uppfattade och hanterade sin mångdimensionellaroll.

Observationerna var också förtroendeskapande. Intervjupersonerna kändesig trygga när de visste att jag var insatt i ämnet och därigenon1 kundeförväntas göra en nyanserad tolkning av deras beskrivningar.

Under 1996 hade jag formellt medlemsskap (observatörsstatus) i TC 176. Jagkunde därför delta som observatör i den svenska delegationen under deninternationella arbetsveckan som observerades 1996. Observatörsmedlems­skap är den billigaste typen av medlemsskap, ca 10 000 kr för ett år. Under1996 läste jag alla skriftliga dokument som skickades ut till medlemmar, frånden svenska enheten SIS-STG, från TC 176-sekretariatet i London ochdokument från enskilda arbetsgrupper.

För studien av IASC återvände jag till London. Syftet var att under två dagarobservera det administrativa arbetet på rASC-sekretariatet. Några direkt­observationer av det tekniska arbetet i internationella arbetsgrupper gjordejag dock inte i rASC-studien.

metoder

Arkivstudierna, intervjuerna, observationerna och besöken på sekretariatgav olika bilder av de studerade organisationerna. Den beskrivning a vorganisationen som framkom av mötesprotokoll och strategiska rapporter,skilde sig från den som kunde göras utifrån intervjumaterial. Den bild somgavs av personer på ledningsnivå, skilde sig på samma sätt från enskildadeltagares beskrivningar av arbetsgruppsmöten.

Personernas positioner inom organisationen präglade deras tolkningar avstandardiseringsarbetet. Deras varierande vana av att vara "offentliga perso­ner" som ofta utsätts för situationer där specifika ordval är avgörande,påverkade sannolikt också deras sätt att beskriva verksamheten. Mitt sätt attformulera och ställa frågor förändrades dessutom under studiernas gång,vilket troligen också påverkade intervjupersonernas tolkningar och beskriv­ningar.

66

Motstridiga beskrivningar av studieobjekt beroende på olika metoder, ser jagdock inte som problematiskt, utan snarare som kompletterande ochanvändbart. När motstridigheter har kommit fram i materialet har jag settdet som en möjlighet att gå vidare genom att förfina, precisera ochproblematisera de bekrivningar som TC 176 och IASC presenterade utåt.Detta var viktigt eftersom syftet med den valda antropologiskt inspireradeansatsen var att komma "bakom" de officiella presentationerna av TC 176och rASC, in på hur själva organiseringen för auktoritet gick till.

Några ord kan avslutningsvis nämnas om organisering som är ett viktigtbegrepp i analysen av arbetet i TC 176 och rASe. Jag ser organisering som ettbrett och öppet begrepp med vilket det går att fånga en stor del avenverksamhet: både offentliga, "tillrättalagda" argument om hur en verksam­het organiseras, och en mindre tillrättalagd, och ibland outtalad dagligverksamhet. r vissa sammanhang kan visserligen flera aktiviteter tillsam­mans presenteras som samlade och medvetna, men en sådan presentationär ofta resultatet av efterrationaliseringar som gör att verksamhetenuppfattas som en medveten och sammanhållen aktör. Genom att användaflera metoder och sedan diskutera resultaten med hjälp av begreppetorganisering hoppas jag att jag kunnat fånga båda dessa sidor av organise­ringsarbetet i TC 176 och IASe.

* * *

67

6.

I takt med att industriella verksamheter expanderade runt sekelskiftet1800/1900 växte intresset för kvalitetsarbete, inledningsvis i form a vkvalitetskontroller på slutprodukter (Rogberg 1995, kapitel 1). Företag somköpte in komponenter för sin tillverkning utförde kvalitetskontroller påunderleverantörernas leveranser. Modeller togs fram för detta kvalitets­arbete. Under 1900-talets första årtionden kom kvalitetsdiskussionerna attomfatta även den process i vilken produkter tillverkades, och modeller togsfram för att 'bygga in kvalitet" i själva produktionsprocessen (ibid). Inomförsvarsindustrin blev man på ett tidigt stadium angelägen om att analyseraoch kontrollera sina leverantörers verksamheter genom att utföra en såkallad kvalitetsrevision (Bergman och Klefsjö 1995, kapitel 22; Jönson 1994).Det var också inom försvarsindustrin (framför allt den amerikanska) som deförsta kvalitetssystemstandarderna togs fram på 1930-talet, för upphandlingav försvarsmateriel. Beställare av försvarsmateriel ställde krav på sina leve­rantörer att arbeta utifrån standardiserade kvalitetssystem som beställarenkunde kontrollera genom att regelbundet utföra kvalitetsrevisioner (såkallade andrapartsrevisioner). Det handlade om ett område där det varytterst viktigt med teknisk precision: Militärt materiel med olika defekterkunde få förödande konsekvenser. Kvalitetssystemstandarder kan förståssom ett verktyg för att garantera trygghet och säkerhet. En standard sombrukar tas upp som tongivande för den kommande utvecklingen a vstandarder för kvalitetssystem är den amerikanska MIL-Q-9858 som kom u t1959.

På 1950-talet spreds iden om kvalitetssystemstandarder från USA till andraländer som började ta fram nationellt anpassade standarder. Fortfarande varanvändningen snävt begränsad till vissa specifika branscher. Kvalitets­systemstandarder användes främst av försvarsindustrin, ryn1dindustrin ochtillverkningsprocesser anknutna till off-shoreverksamhet. Under 1960- och1970-talen spreds intresset för kvalitetssystemstandarder till andra branscheroch det blev vanligare att en utomstående part utförde kontroller a vverksamheters kvalitetssystem (så kallad tredjepartscertifiering).

1977 lade det nationella standardiseringsinstitutet i Tyskland (DIN) fram ettförslag till ISO om att starta en internationell teknisk kommitte somansvarade för kvalitetsområdet, med hänvisning till det växande intressetför dessa standarder (AQS-O Nr 20-77). Vid denna tid fanns många olikastandarder för de krav som en beställare kunde ställa på sinaunderleverantörer och det uppfattades som problematiskt för tillverkare attarbeta utifrån en mängd olika krav som olika underleverantörer ställde.Efter diskussioner mellan framför allt de tyska, franska, kanadensiska ochbrittiska standardiseringsorganisationerna startades 1979 en internationellteknisk kommitte inom ISO - Te 176 - med följande syfte: If Standardization

68

and harmonization in the field of generic quality systems and qualityassurance, and appropriate related quality technologies" (Brief notes - 1meeting ISO/TC 176 QA) med sekretariat i Kanada. Det första TC 176-mötethölls i Ottawa 1980 då 36 personer var närvarande. En svensk expert somdeltog i TC 176-arbetet från början beskrev hur han uppfattade logiken iarbetet:

"Innan ISO 9000-serien kom var det så att det fanns enmassa olika standarder som behandlade precis samma sak,krav på kvaZitetssystem, och det var naturligtvis en svårig­het för företag som fick krav från olika kunder att uppfylladen och den standarden, eller den och den. Kraven var j uganska lika men man måste ju uppfylla båda standarderna.Och det verkar ju då väldigt fånigt att det ska vara en massalikartade kravdokument. Då är det bra att det blir eninternationell standard som kravdokument. Det är ju brabåde för leverantören, mycket enklare att välja, och förkunden om det ändå är så att kraven är väldigt likartade. Detär väldigt rationellt, tycker jag, att ha en standard i n o mområdet, för båda parter i en sån här kontraktssituation. II

Av beskrivningen av framväxten av olika modeller och standarder förkvalitetsarbete framgår att kvalitetsarbete inte är nytt. Efter att från början hafokuserats på kvalitetskontroller av slutprodukter, omfattar numerakvalitetsarbete hela produktionsprocesser. Med begreppet produktions­process menas idag inte enbart industriproduktion. Begreppet har underI900-talet vidgats och täcker in även andra typer av processer och rutinerinom en organisation, såsom produktion av ~änster och administrativarutiner. Den standardserie som den internationella kommitten TC 176publicerade i slutet av 1980-talet har blivit mycket framgångsrik. ISO 9000bygger på en ide om kvalitetssäkring genom kontroll av den struktur och detregelverk som en organisation sätter upp för sin verksamhet.

Den

1987, sju år efter TC 176-arbetets start, publicerades den första ISO 9000-serien.Den bygger på en grundläggande ide om att organisationer bör standardiserasjälva produktionsprocessen på ett genomtänkt och effektivt sätt. Genon1 attha en genomtänkt struktur med dokumenterade arbetsrutiner, antasslutprodukterna uppnå en hög kvalitet. ISO 9000-systemet handlar såledesinte om att mäta slutprodukterna och deras kvalitet, utan att bygga uppspecifika strukturella förutsättningar för produktionsprocessen. Och det ärstrukturen som kontrolleras; av tillverkaren själv, av köparen(andrapartsrevision) eller aven tredje part (certifieringsorganisation). Detviktiga är att strukturen är genomtänkt.

69

Även för 1987 fanns standarder för olika test- och kontrollmetoder förspecifika produkter och produktionsprocesser. Det som var nytt med ISO9000 var dess allmänna - generiska - karaktär, det vill säga att det varstandarder som var avsedda för organisationsstrukturer och produktions­processer mer generellt.

Följande citat ur en av ISO 9000-standarderna tar upp att man till exempelbör ha tänkt igenom vilka faktorer som påverkar en produktionsprocess.Citatet ger också exempel på abstrakta, generella formuleringar som ärvanliga i standardtexten:

"15.4 av möjliga orsaker. Viktiga variablersom påverkar processens förmåga att uppfylla specificeradekrav bör identifieras. Sambandet mellan orsak och verkanbör bestämmas med beaktande av alla potentiella orsaker.Resultaten av undersökningen bör dokumenteras." (ISO9004-1:1994)

Kvalitetssystemet ISO 9000 består av ett 20-tal klausuler för de struktur­element och arbetsrutiner som en organisation bör ha. En klausul handlarexempelvis om kvalitetsmanualen som skall bestå av dokumenteraderutiner för verksan1.heten (t ex kvalitetsmål, arbetsprocedurer och kontroll­rutiner). Rutinerna inom den produktionsprocess som man villkvalitetssäkra skall identifieras, dokumenteras i kvalitetsmanualen ochdärefter revideras regelbundet. Standarden säger däremot inget om detspecifika innehållet i målen, procedurerna och rutinerna.25

De tidiga kvalitetssystemstandarder som utvecklades för försvarsindustrin(förlagor till ISO 9000) var ofta uttalat tvingande i en avtalssituation; detkunde vara en köpande organisation som ställde tvingande kvalitets­säkringskrav på sina leverantörer på grund av behovet av teknisk precision.En svensk expert som kommit in i TC 176-arbetet på 1990-talet efter att haarbetat med marknadsföring och information om standarder, beskrevspridningen av kvalitetssystemstandarder på följande sätt:

25 För en mer detaljerad analys av ISO 9000-standarder och deras idemässiga innehåll, seexempelvis Furusten (1998).

70

"Ursprungligen var det kunder som satte igång det här.Ofta då kunder i den bemärkelsen försvarets materielverk,när man ska köpa ett JAS eller ett stridsflygplan, eller när ettkraftbolag ska bygga ett kärnkraftsverk, eller när Volvo skabygga en ny bilmodell, eller när norska oljebolag ska borra iNorge. Och då är det ju inte vilka kunder som helst, det är j uinga enskilda konsumenter det är fråga om, utan de starkakunderna som alltid ställt krav på leverantörer och då ha rdet här kommit utifrån de kraven."

Personen i citatet talade om starka kunder, som kraftbolag och biltillverkare,som genom sin styrka hade möjlighet att tvinga leverantörer att anpassa sigtill vissa kvalitetsstandarder. Ofta handlade det om statlig upphandling, somförsvarsmateriel. Från början handlade det om produkter vars tillverknings­process behövde vara särskilt säker eftersom misstag och fel i produktionenkunde få förödande konsekvenser för samhällsmedborgare. Att skapatrygghet och säkerhet i högteknologiska produktionsprocesser var också ettviktigt syfte med kvalitetssystemstandarder.

När kvalitetssystemstandarder sedan började spridas till andra branscher på1960- och 1970-talen tonades argumenten om trygghet och säkerhet ned. Denriktigt stora spridningen av kvalitetssystemstandarder kom efter det att denförsta ISO 9000-serien publicerats i slutet av 1980-talet. Under 1990-taletanvändes ISO 9000 i en mängd typer av organisationer, oavsett verksam­hetsområde (både offentliga och privata organisationer, liksom produkt­respektive tjänsteföretag), sade en person som i en intervju beskrev sprid­ningen av kvalitetssystemstandarder:

"Sedan har ju det här smittat av sig så att även andrabranscher har börjat använda ISO 9000 för att det ökar kravenpå kvalitetssäkring. Där kan man ju känna att det finns in­köpare som inte har en aning om vad ISO 9000 är trots att d ehar skrivit in det i sina krav på leverantörer."

Diskussioner om standardiserade kvalitetssystem handlade inte längre o mISO 9000-standardernas möjligheteter att skapa trygghet och säkerhet. Dethandlade i stället mer om vikten av att få fram och att anpassa sig tillinternationella standarder för att underlätta marknadsutbyten och frihandel(jämför GATT-avtalet; Jönson 1994). Frivilligheten med kvalitets­systemstandarder var också något som starkt lyftes fram av Te 176. ISO 9000var i likhet med ISOs andra standarder frivilliga när de publicerades av Te176.

71

I ISO 9000-serien ingår två olika standardtyper. Den första typen ärkravstandarder (eng. requirement standards) som ställer upp ett antalminimumkrav som en organisation bör uppfylla för att säkra den externakvaliteten gentemot sina kunder. På engelska används Quality Assurancesom begrepp för vad kravstandarderna står för. Det finns tre kravstandarder;ISO 9001, ISO 9002 samt ISO 9003. ISO 9001 ställer de högsta kvalitetskravenav de tre. Den andra standardtypen är vägledande standarder (eng. guidancestandards) som syftar till att hjälpa en organisation att bygga upp och tolkaett internt kvalitetssystem. Quality Management är det engelska begreppetför denna typ av kvalitetsarbete.

Utöver de två vägledande standarderna, ISO 9000 och ISO 9004, finns ettflertal andra vägledande standarder. Dessa är ofta vidareutvecklingaroch/eller förslag till tolkningar av strukturelement i kravstandardern ISO9001.16 Tillsammans utgör standarderna i ISO 9000-serien och de övrigastandarderna från Te 176, " ISO 9000-familjen".

Ett exempel på en vägledande standard är den ovan nämnda Kvalitets­manualen (eng. Quality Manual). Andra vägledande standarder är tillexempel en för att strukturera kvalitetskostnader (eng. Quality Economics),en för kvalitetsförbättring (eng. QuaIity Improvement), en för kvalitets­planering (eng. Quality Planning), och en med generella kvalitetsprinciper(eng. Quality Principles).

En svensk expert menade att vägledande standarder hjälpte ett företag atttolka kravstandarderna som är generella och abstrakt formulerade.Kommentaren fälldes i en diskussion om den kritik som framförts o mvägledande standarder SOlll. komplement till kravstandarden ISO 9001:

"150 9001 är väldigt generell och behöver stöd för att tolkasbra. Så det är egentligen bara en fördel att det finns alla de härstödstandarderna. Annars får vi en massa andra tolkningar imassa böcker, och det finns det redan idag på marknaden,om hur man ska tolka ISO 9001. Det är väl mer värdefulltoch bra att ha en mer neutral källa, ett konsensusdokumen t,där man också kan läsa om det här, hur den här ska tolkasoch appliceras."

En annan svensk expert var mer kritisk till utbredningen av vägledandestandarder. Experten förklarade att det som uppfattades som positivt medvägledande standarder - i förhållande till läroböcker - snarare handlade omstandarders högre status som dokument:

26 Inför 2000-talet pågår ytterligare ett revideringsarbete av ISO 9000-serien, då man arbetarför att få ner antalet standarder. Uppdelningen i krav- respektive vägledande standardergäller dock även i fortsättningen.

72

"Jag tycker fortfarande att det är konstigt att kalla den hä rtypen av dokument (vägledande standarder; min anm.) förstandarder, men det är många som tycker det är bra eftersomfördelen med standarder är att de fått en viss auktoritet. Detär lätt att hänvisa till standarder i stället för att hänvisa tillnågon lärobok eller nåt. Standarder har en viss status, ochblir allmänt spridda, de är lätta att få tag i och det blir en slagsneutral referens i många sammanhang."

Oavsett om det finns vägledande standarder till hands, tycks det i praktikenändå behövas en mellanhand - en eller flera konsulter - till hjälp för atttolka det som anges i ISO 9000-standarderna. Om en organisation önskarcertifiera sig för ISO 9000 behövs ytterligare en mellanhand som utförcertifieringen.

av m~ellanna.nCler __ .IL~.....""''''''''''''''''JL'''~ av 9000

En organisation kan köpa en ISO 9000-standard till priset av några laO-lappardirekt från ISO eller något av de nationella medlemsorganisationerna. Bådekravstandarderna och de vägledande standarderna i ISO 9000-serien hargemensamt att de är väldigt generella till sin karaktär och abstraktformulerade. En tolkning behövs ofta för att en organisation överhuvudtaget skall kunna förstå standarden och anpassa den till lokala förhållanden.För att kunna tolka en inköpt standard tar företag ofta hjälp aven konsult,för att bygga upp ett kvalitetssystem anpassat till verksamheten. En svenskTe 176-expert som arbetade som konsult åt företag som önskade användaISO 9000, diskuterade standardernas generella karaktär och konsulters rollsom mellanhänder:

"Det går inte att skriva en generell standard som alla företagska kunna använda som samtidigt är tydlig och specifik, utandet måste vara mer abstrakt, Vi känner ju att vi uppfyller e nroll genom att vi ofta får höra 'Jaså var det det här dethandlade om', Och det tyder ju på en brist i standarden, attden inte kan kommunicera det. Samtidigt kan man j ukanske tänka sig att det behövs den här typen av mellan­händer som tillrättalägger och förklarar och gör det begrip­ligt. "

Med en konsults hjälp kan en organisation tolka begreppen i ISO 9000, ochbygga upp ett eget kvalitetssystem enligt de krav och rekommendationersom anges i standarden.

73

Först därefter är det möjligt att låta sig certifieras27• Certifiering innebär att få

ett formellt intyg på att organisationen följer ISO 9000. För detta krävs attcertifieringsorganisationen besöker den verksamhet som önskat blicertifierat för att göra en revision. En revisor på SIS Certifiering AB berättadeom den tid det tog att utföra revision:

"Först gör vi det en gång när de säger att nu har vi byggtupp ett system som lever upp till kraven. Då går vi in ochtittar att de har dokumenterat ett system mot de här kravenoch att de lever efter detta. Det kanske går åt 4 mandagar i ettlitet företag, eller ända upp till 12 mandagar i ett stort företagatt gå igenom allt. Sedan kommer vi tillbaka två gånger perår, för att när man väl sjösatt det här systemet så gäller det attbevisa att man i fortsättningen sköter det, så att det in tebörjar haverera."

När beställaren på ett tillfredsställande sätt strukturerat sin verksamhetutifrån kraven i ISO 9000, utfärdar certifieringsorganisationen ett skriftligtintyg, ett ISO 9000-certifikat. Kontroller av den certifierade verksamhetensker sedan av certifieringsorganisationen, mot betalning. För att certifikatetskall fortsätta vara giltigt krävs vanligen kontroller två gånger per år.

"Certifieringsbranschen" har under de senaste decennierna vuxit avsevärt(Jacobsson 1993). Antalet certifieringsorganisationer ökade framför allt under1990-talet. Antalet standarder och system som kan certifieras har också ökat,utöver ISO 9000 för kvalitet. Den intervjuade revisorn från SIS Certifieringtog upp miljöområdet och ISO 14000, och ytterligare, nyare områden:

"Man kan säga så här. Om ett företag bygger upp ett systemför att styra kvaliteten, så är det inte så konstigt att bygga u tsystemet att också handla om miljöfrågor. Och i nästa stegtror vi det kommer standarder för att bygga ut intern­kontrollen, dvs arbetsmiljöfrågorna. Som vi ser det kan j uett företag mycket väl bygga ett system för hela s i nverksamhet, i stället för att bara ta enskilda pusselbitar förkvalitetssystem, miljöledningssystem, internkontroll, eko­nomifunktionen, osv. Företaget kan ju lika gärna beskrivahela verksamheten och styra den. Troligen k om m ermiljöledningssystem, kvalitetssystem, internkontroll och e ndel andra centrala funktioner på lång sikt slås ihop till ettenda system för att leda företag. Men man tar väl en pusselbiti taget... "

Certifieringsorganisationer samarbetar i europeiska och internationellanätverk för kvalitetsrevisorer. Man utbyter erfaren.heter, jämför sina

27 Det är enbart för kravstandarderna man kan bli certifierad.

74

certifieringsarbeten och försöker verka för systemets trovärdighet. Denintervjuade revisorn berättade om dessa nätverksaktiviteter:

1/ Vi har ett nära samarbete med andra certifieringsorgan ivästeuropa framför allt. Vi kallar dem kvalitets revisorer, d esom vi skickar in till företag och ber dem titta. Och vi byterkvalitetsrevisorer med andra länder och vi bedömervarandras jobb och följer liknande regler. Det man försökerkomma fram till är att man ska jobba på likartat sätt. Det äråtminstone fyra gånger per år som vi regelbundet träffas istora möten, men sedan pågår ju gemensamma auditeringar,eller revisioner mycket tätare, och det förekommer ju dåarbetsrupper som också träffas mycket tätare. Så det äråtminstone ett möte i månaden i någon form. Och tillsam­mans med de nordiska länderna, alltså certifieringsorganensom liknar oss/ har vi ett samarbete. Så vi kommer framöveratt använda samma typ av checklistor, dokument som v iantecknar i, så att vi ska kunna byta revisorer, och vi jobbarpå ett helt likartat sätt. Så det håller på att växa. Det har j ufunnits ett intresse att samverka och utbyta erfarenheter, attgöra systemet trovärdigt, det är egentligen det som dethandlar om. Det växer fort. 1/

Till skillnad från statliga myndigheter vars uppgift är att kontrollera attregler följs och utöva tillsyn på ett område, är certifieringsorganisationerprivata, vinstdrivande företag som utifrån förfrågningar från kundernagenomför kontroller av ISO 9000-följande. För att få driva certifierings­verksamhet måste en certifieringsorganisation vara auktoriserad av ettackrediteringsorgan. I Sverige görs ackreditering av den statliga myndig­heten Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC).

En svensk konsult som var verksam som expert i arbetet med att revideraden ursprungliga ISO 9000-serien, var negativ till den statliga inblandingengenom ackreditering. Han menade att marknaden själv borde ges fulltansvar att reglera:

75

/IAckreditering av certifieringsorgan är ju ett underkä nnan­de av att certifieringsorgan som aktörer på en marknad in tehar lyckats själva att inge det här förtroendet, utan de måsteha en storebror i Borås som ger dem ett papper på att de ärbra. SIS och andra aktörer skulle ju kunnat liera sig och sagtatt det här ordnar vi i en branschorganisation som gerkunderna förtroende, så hade man sluppit staten so minblandad i det här. Men det har man inte önskat utantvärtom har man - Swedac som är den här statliga organis­ationen - fått hur mycket utrymme som helst för att skapa e npyramid ovanpå. Och den håller ju på att byggas vidare iEuropa nu. Där sitter Swedac som ordförande i deteuropeiska ackrediteringsrådet, där man träffar sina kollegori Europa, så byggs det en europeisk pyramid. Det här ska j ubetalas, och det är ju ingen tvekan om vem ska betala det.Pengar kommer inte från staten, utan bara myndighets­rollen. Där tror jag också vi i Sverige faller lätt in, det ärnaturligt att det ska finnas en granskningskontrollmyndig­het, även om näringslivet talar om självsanering och själv­reglering... /I

Certifieringsorganisationer har genom Swedac en relation och ett beroendetill staten. Samtidigt är de privata, vinstdrivande företag. Det är inte enbartcertifieringsorganisationer som befinner sig i detta gränsland. Det gälleräven standardiseringsorganisationer som Te 176. Men både certifierings­organisationer och TC 176 tydligt tar avstånd från beskrivningen av sigsjälva som myndigheter som ger ut tvingande regler, eller som granskar attandra följ er dessa regler.

76

l 1

Varje teknisk kom·mitte inom ISO har ett formaliserat ansvarsområde (eng.scope). Te 176s ansvarsområde var att ta fram standarder inom området förallmän kvalitetsledning. Detta omfattade kvalitetssystem, kvalitetssäkring,och allmänna, stödjande tekniker som ger vägledning för val ochanvändning av dessa standarder. Framtagande av standarder för specifikaprodukter/tjänster eller industrisektorer omfattades ej. TC 176 har formule­rat en egen målsättning för sin verksamhet:

"Vår vision är att en världsomfattande acceptans ochanvändning av ISO 9000-familjen kommer att erbjuda etteffektivt medel för att förbättra situationen för individuellaorganisationer, handel och globalt välstånd, samt erbjudatrygghet för personer och organisationer om att produkter(varor och tjänster) kon1.mer att möta deras förväntningar."(citerat från strategidokumentet "Vision, and KeyStrategies" 1995, ISO/TC 176/N242, s 1; min översättning).

Budskapet i citatet är att om ISO 9000-standarder används, då ökar den indi­viduella välfärden för enskilda företag och konsumenter, och den globalavälfärden, genom att handeln effektiviseras.

Medlemmar i ISO är nationella standarcliseringsorganisationer. I stadgarnadet att endast en organisation land kan bli medlem.

Antingen man aktivt medlem eller merpassivt, observerande medlem o-member). 176 hade i slutet av1990-talet 59 och 21 o-medlemmar.28 Det fanns även såkallade liaison-medlemmar (eng. liaison members): sex andra 1S0­kommitteer och en kommitte i den internationella

för elektroteknik med ettär att samordna aktiviteter där det finns gemensamma intressen.Gemensamma intressen fanns till mellan TC 176 och TC 207 somarbetade fram 14000.

28 SC2 har 49 p-medlemmar och 12 o-medlemmar.

77

För att genomföra standardiseringsarbetet har varje teknisk kommitte enviss organisationsstruktur. I TC 176 fanns underkommitteer, som i sin turvar uppdelade i ett antal arbetsgrupper där det tekniska standar­diseringsarbetet utfördes. Varje arbetsgrupp ansvarade för framtagandet a ven specifik kravstandard eller vägledande standard. I början av 1980-talet varTC 176-arbetet fördelat på tre arbetsgrupper. I slutet av 1990-talet var arbetetuppdelat i tre underkommiteer (SCs). SC2 som utförde större delen avstandardiseringsarbetet i TC 176 (jämför metoddiskussionen i kapitelS)bestod i sin tur av ett IS-tal arbetsgrupper.

En teknisk kommitte har, liksom varje underkommittee, ett sekretariatbestående aven ordförande och en sekreterare. Varje arbetsgrupp leds avenformellt utsedd projektledare (eng. convener) som regelbundet avläggerrapport till sin kommittes sekretariat. Andra deltagare i arbetsgrupperna ärexperter på området i fråga. Personer som vill delta i internationellaarbetsgrupper ansöker om detta hos den nationella medlemsorganisation detillhör, som sedan nominerar de experter som ingår i en nationelldelegation. Standardiseringsarbete är i princip öppet för alla intresserade. ITC 176 hade det stora intresset för deltagande under 1990-talet lett till attarbetsgrupperna blivit stora. I vissa arbetsgrupper närvarade 20-40 personerpå ett internationellt möte och när hela tekniska kommitten samlades 1996närvarade över 300 personer.

Standardiseringsarbetet inom ISOs tekniska kommitteer sker i enlighet medde krav som ställs upp i ISO-direktiven. Enligt detta formaliserade regelverk(senast reviderat 1995) skall ett standardprojekt genomgå ett antalutvecklingssteg: 1) förslagsstadiet, 2) röstning, 3) förberedelsestadiet, 4)remiss till kommittemedlemmar, 5) genolllarbetande av inkolllna kom­mentarer, 6) remiss till alla ISO-medlemmar, 7) röstning inom kommith~n,

8) röstning och godkännande av alla ISO-medlemmar, 9) publicering.

Utvecklingsstegen går i praktiken till så att man i förslagsstadiet formaliseraren ide till en standard till ett ISO-projektförslag (eng. new work i t emproposal). vilket delegeras till den relevanta tekniska kommitten som röstarpå förslaget. Enligt direktiven kan ett förslag läggas fram av ett nationelltstandardiseringsorgan; sekretariatet på den tekniska kommitten ellerunderkommitten; en annan teknisk kommitte eller underkommitte inom

en samarbetsorganisation; den tekniska styrelsen inom ISO; eller denverkställande direktören inOlll ISO. Enkel majoritet krävs för att projektetskall accepteras och en arbetsgrupp kan tillsättas.

I förberedelsestadiet arbetar arbetsgruppen sedan fram ett standardutkast.Detta kan ta några år. En viktig arbetsprincip är konsensusprincipen. Den är

78

central i detta skede av arbetet och definierasföljande:

ISO-direktiven enligt

"Generell överenskommelse, som karaktäriseras av från­varon av ihållande opposition angående betydelsefullaärenden från någon viktig part som berörs av ärendet ifråga,samt aven process som karaktäriseras av försök att ta hänsyntill synpunkter från alla berörda intressen och att förlikakonflikterande argument. NOTERA - konsensus behöverinte innebära enhällighet." (ISO/lEC Directives - part 1:procedures 1995; min översättning)

Efter förberedelsestadiet skickas standardutkastet på remiss (eng. committeedraft) till den tekniska kommitten. Alla medlemmar får komma in medkon1.mentarer. Efter omarbetning får utkastet status aven så kallad DIS (eng.draft international standard), som då övergår till remissstadiet. Alla ISOsmedlemmar får möjlighet att kommentera utkastet, varpå ettröstningsförfarande återigen sker. Vid detta tillfälle krävs 2/3-majoritet föratt förslaget skall accepteras. Utkastet får status aven FDlS (eng. final draftinternational standard). Ytterligare en votering sker sedan undergodkännandestadiet då samtliga ISOs medlemmar får rösta. Om utkastetaccepteras i denna omgång kan inga ytterligare ändringar göras i textenförutom mycket små redaktionella korrigeringar. Slutligen kan utkastetpubliceras som en ISO-standard. Den tekniska kommitten får då ansvaret attminst var femte år ompröva och eventuellt revidera obsoleta standarder. Ettstandardutkast genomgår således flera faser, eller stadier. De lämnas vid fleratillfällen ut på remiss för att andra än experterna i arbetsgrupperna skallkunna kommentera och påverka arbetet, och de genomgår flera röstnings­förfaranden.

Den mest tidskrävande fasen för ett standardiseringsprojekt är förberedelse­fasen. Det är då de internationella arbetsgrupperna arbetar med att formuleraett färdigt standardutkast.

SC2s arbetsgrupper träffades under en vecka två gånger per år. Varje höstträffades hela den tekniska kommitten med alla underkommitteer ocharbetsgrupper, medan det varje vår enbart var SC2 med relaterade arbets­grupper som hade möte. Arbetsspråket var engelska. Platsen för ett mötevarierade, genom att ansvaret för att arrangera och administrera ett möteroterade mellan medlemsorganisationerna.29 Från det första Te 176-mötet1980 i Ottawa i Kanada har möten för hela den tekniska kommittenarrangerats i Tyskland (1981), Frankrike (1982), Sverige (1983), Japan (1985),

29 Ett kontinuerligt administrativt arbete ansvarar emellertid de permanenta sekreteriatenför, som i fallet med hela Te 176 ligger inom ramen för det kanadensiskastandardiseringsinstitutets ansvar i Ottawa, medan underkommitte två har sitt permanentasekretariat hos den brittiska standardiseringsorganisationen BSI i London.

79

Italien (1986)/ USA (1988)/ Portugal (1989)/ Schweiz (1990)/ Spanien (1991)/Australien (1992)/ Ungern (1993)/ Kanada (1994)/ Sydafrika (1995)/ Storbritan­nien (1996).

En arbetsvecka inleddes vanligen med ett plenummöte där veckans dag­ordning presenterades; röstningar skedde; debattinlägg presenterades. Dettamöte var öppet för alla medlemmar i den tekniska kommitten. Medlem­marna satt tillsammans med sin respektive nationella delegationer. Varjelands delegationsledare ansvarade för den röst hans eller hennes nation varberättigad till. Plenummötet leddes av den tekniska kommittens ordförande(alternativt ordförande till underkommitten), som assisterades avensekreterare. Arbetsveckan avslutades med ett plenummöte, där veckansdebatter sammanfattades och formella beslut fattades genom röstning.

Dagarna mellan dessa plenummöten ägnades åt tekniskt standardiserings­arbete. Detta skedde i arbetsgrupper där standardutkast diskuterades ochformulerades. TC 176s arbetsgrupper inledde arbetet genom att formulera enspecifikation där de övergripande ideerna och innehållet i standardenfastställdes. Under standardiseringsarbetet bistod experterna med kunskaperoch kommentarer kring innehållet och formen i standarden. Utöverexperternas synpunkter på standarden, tog man hänsyn till skriftligakommentarer som inkom från remissrundor via de nationella medlems­organisationerna. Eventuella separata, spontana skriftliga kommentarer frånenskilda experter, eller från grupper av experter, diskuterades också underarbetsveckan. Målsättningen var att alla beslut skulle fattas enligt den såkallade konsensusprincipen.

Vad innebar då konsensusarbete i praktiken? Framför allt var det myckettidskrävande. En förklaring till detta var att olika deltagare hade olikabakgrunder och intressent och därmed olika sätt att uppfatta problem. Ensvensk TC 176-expert som varit med från början av 1980-talet beskrev hurolika länders varierande kännedom och erfaraneheter av kvalitets­standarder påverkade diskussionerna i det internationella arbetet:

80

"När man börjar ett sånt här arbete ska man ju först ta m e dallt på nationella nivåer. Man kommer ju in i det här, ochutgår i fallet med den historia som fanns. I den grupp jagdeltog, där var det engelsmän, kanadensare, och massor s o mville säga 'Så här ska standarden vara'. Då kan man inte göraalltför drastiska... på nåt sätt så hamnar man i densituationen att det blir väldigt färdiga förslag och sedan ka nman inte riktigt drastiskt påverka det här. Det blir literesultatet av sin egen historia. Och det tog ju lång tid, för dettog sju år innan man kom överens, och det var en hel del ...liksom verkligen duster, och det var inget självklart det här.Och kanadensarna som i sin (nationella; min anm.) standardhade valt att dela in kvalitetsarbetet i fyra nivåer, slogs då fö ratt man skulle ha det (i den internationella standarden; m i nanm.). Nivåer, alltså omfattningen, av kvalitetsarbetet,landade till slut på tre nivåer (ISO 9001, 9002 respektive 9003;min anm.)."

Experten fortsatte med att lyfta fram den politiska dimensionen i arbetet.Han betonades också att det var närvaron på arbetsmöten, snarare änröstningsförfaranden, som påverkade stanclardiseringsarbetet:

"Det jag lärde mig i det här sammanhanget var att m a naldrig ska tro att man kan påverka genom formella röst­ningar, utan ska man påverka standardiseringsarbete så skaman sitta som en igel vid bordet och vara med. För att helatiden så bryts synpunkter och tankar omkring det här s o mgör att ska man påverka det här, och även när man har sinaremissvar, så måste man vara med att bevaka att gruppenverkligen tar hänsyn till de här sakerna."

Ytterligare en förklaring till varför det tog lång tid att komma fram tillkonsensus om en internationell standard var svårigheter av språkligkaraktär. Arbetsspråket engelska var inte modersmål för alla deltagare.Långdragna diskussioner handlade därför om att reda ut olika begrepp ochspråkliga oklarheter. Kvalitetsjargongen innehåller dessutom mångaabstrakta begrepp, som krävde långdragna diskussioner för att precisera.Begrepp som diskuterades i Te 176-arbetet var exempelvis "business","management", "empowerrnent" och "quality assurance", vilka för vissauppfattades som svåra att översätta till andra språk, liksom "princip","metod" och "koncept" som för vissa var otydliga och svåranvändbarabegrepp. En svensk expert tog i en intervju upp sina erfarenheter om detta:

81

liDet är vissa saker som kommer upp, vissa formuleringaroch vad de står för. Vissa termer. Och då kan vi vid etttidigare möte ha haft en lång diskussion om ordalydelser ochbeskrivningar. Vi har gått igenom det, och det var en jobbigbit, och äntligen kommit fram till konsensus om hur det skavara. Då kommer det in en ny person, så får vi bärja om frånbörjan och dra hela det där en gång till, det vi redan har gåttigenom. II

I citatet ovan tog intervjupersonen också upp en annan aspekt av diskus­sionerna kring begrepp, nämligen att diskussioner ibland blev intensiva ochlångdragna beroende på att alla gruppmedlemmar inte alltid var närvarandepå alla möten. Intervjupersonen menade att det till en början var vanligtmed en lIkärna" av personer i en arbetsgrupp, vilka oftast var närvarande påalla möten och också var de mest tongivande i arbetet. Ibland var emellertiddessa frånvarande, och ibland kom nya deltagare in i gruppen under arbetetsgång, vilket försvårade och försenade processen.

Ett begrepps attraktivitet kunde bero på nationella traditioner. En svenskexpert beskrev i en intervju de olika uppfattningarna om begreppet"qualityassurancell :

IIJag ser inte att det är något fel att använda begreppet'quality assurance'. Vi har krav och vi kan kalla dem 'qualityassurance', och då vet vi att det är krav. Problemet som jagser det är när man kommer in i stora industriföretag, o chman äntligen börjar få chefer och ledning att förstå att detfinns något som heter 'quality assurance'. Så ska man sedanprata om 'quality management', och så blir de förvirrade. Detfinns två olika sorter då säger man... Vi i den svenskadelegationen har haft lätt att komma överens om att bli kv it tmed termen med anledning av svårigheterna att översättaden. Men jag tror att många andra, till exempel engels­männen kommer ha väldigt svårt att ge upp termen. Det ärju liksom de som introducerade detta. Det finns sådant s o mhar att göra med nationella skillnader. Det blir svårt. II

I citatet kom det fram att diskussioner som fördes av experter i internatio­nella arbetsgrupper kunde ha tydliga kopplingar till hur ISO 9000­standarderna användes i olika länder. Svenska experter tog till exempelhänsyn till hur svenska företag kunde tänkas tolka standardtexten.Diskussionerna blev också långdragna både beroende på språksvårigheter,och på nationella olikheter i användningen av standarder. Ä venkulturskillnader mellan olika professionella grupper, som mellanorganisationskonsulter och ingenjörer, ledde till tidskrävande diskussioner.En svensk expert som var verksam i industrin beskrev olikheter vad gällerdeltagares bakgrunder och verbala förmåga:

82

"Jag ser ett problem med konsulterna som sitter där ochjobbar och jobbar och tar fram en massa standarder, m e nproblemet är att få in industrin att vara aktiv i gruppen, detär fär mycket åt det icke-producerande. Konsulternaproducerar ju sina tjänster, men det ligger ju inom kvalitet ...Om inte Te 176 jobbar framåt och följer målen som man skagöra, då kan ju lätt industrifolk tröttna. Det blir fär mycket.Så är ju inte vi (från industrin; min anm.) vana att göra. V ikan ju inte liksom prata och prata. Det är inte vår stil riktigt.Det är det som kan bli en fara, att det utvecklas en massastandarder som inte riktigt vi i industrin vill ha."

De hittills gjorda beskrivningarna av konsensusarbete har jag inte kunnatgöra utifrån det som dokumenteras från ett arbetsmöte. Beskrivningarna harjag gjort utifrån intervjumaterial och i viss mån egna observationer. Vissdokumentation av arbetsmötet förekom dock. Ibland var det arbetsgruppensprojektledare som efter ett möte sammanfattade det som hade diskuteratsunder arbetsveckan och skickade ut det till gruppens experter. Det kundeockså vara en expert som förde fortlöpande anteckningar, som gruppendirekt kunde ta del av efter mötet och diskutera. Sådana anteckningar kundedessutom vara värdefulla för experterna på fler sätt än som underlag tillstandardiseringsarbetet. Efter att ha sparat dagens anteckningar på en bärbardators hårddisk, vände sig en svensk expert till mig och menade belåtet att:"Det här är mumma fär mig!". Jag tolkade uttalande som att personen sågmöjligheter att använda materialet i sammanhang utanför Te 176-arbetet,till exempel för lönsamma konsulttjänster.

Regelbundet skickade varje arbetsgrupps projektledare in en sammanfattadlägesrapport till kommittens (eller underkommittens) sekretariat. Dennasammanfattning innehöll de "resultat" som diskuterats fram i arbets­grupperna. Sekretariatet sammanställde alla lägesrapporter i en rapport somblev tillgänglig för hela den tekniska kommitten.

Alla projektledare arbetade inte samma sätt. Några intog en passiv rollmedan andra var mer aktiva och styrande. En svensk expert beskrev sin bildaven ideal projektledare:

83

"En sån här önskeconvener är administrativ, kan skötasammanträde, se till att folk inte pratar så länge, få fram d eåsikter som finns, ska förstå sitt ämne mycket bra, h ahelhetsbilden av det hela, vara skrivkunnig i vid bemär­kelse, duktig att uttrycka sig, och det vore bra om det var e nallmänt trevlig figur naturligtvis. Men den där önske­convenern han existerar i stort sett inte, kanske finns detnågot undantag. Alltid är det någon brist de har. Denconvenern som skriver ihop förslaget till text och som seda nskickas ut för fortsatt bearbetning.. har han då inte 100%grepp över sitt ämne blir det rörigt och det går långsam tfram, och det är svårt att komma till rätta med något som ärformulerat en gång."

Experten menade också att det kunde leda till problen1, om arbetet deladesupp bland gruppens experter, och projektledaren inte lyckades samman­jämka de enskilda experternas arbetsinsatser:

"När man startar en nytt projekt så brukar det vara så attfem individer får i uppgift att börja skriva varsin bit, och såblir det olika stil på det hela, olika personer. Men det jämkasaldrig samman, så standarden kan bli väldigt splittrad, tillskillnad från en lärobok som är skriven aven professionellperson som har iden i huvudet och kanske är duktig attuttrycka sig osv. Som produkt betraktad, som skrift, blir e nsån här standard ofta mycket sämre. Man kan inte säga att d eär dåliga, de skulle kunna vara värre, men de är ändå i n teriktigt bra. Jag vet en arbetsgrupp här som gjort sitt bästa föratt undvika att jobba med sin convener för han inte är bra,och gruppen har haft lite andra möten och har på så sättkommit framåt ... "

projektledare.centrala roll på .... 'U' .... , ......... " ..............

84

till sina erfarenheter aven vissdär denna var

och Y'I."Y'/".,aVrla/"'l·~"Y'L'l>1r\C'

"1 vår arbetsgrupp gick vi först laget runt och skrev u ppnågot slags mötesregler, för hur vi tycker mötet ska vara, detkan vara att man ska lyssna på andra, inte bara prata fö rmycket osv. Det sätts upp på väggen och det kan man aIl tidpeka på om någon bryter. Det är väldigt bra, och det härberor på att vi har en väldigt bra convener, det är e namerikansk kvalitetsdirektör. Och så har vi något som heterspråkmonitor, någon utses, den personen har några skyltarsom den visar upp för convenorn. T ex om någon talar förtyst eller för fort eller obegripligt, så viftar han med den dä roch då får han en påminnelse, eller vi kanske till nästa m ö t eutökar mötesreglerna med en lapp. Det beror på hur skickligconvenern är.

Sedan har vi då alla dokument som skapas, de får ett n u m­mer så att man kan hålla ordning på dessa dokument s o mman ju refererar tillbaka till hela tiden. Om jag har med m igett dokument som jag gjort som hemläxa, eller något som jagvill framfära i den här gruppen, då sätts det upp ett n u m m eroch så kommer det upp på en lista, en master-list, som finns,där samlar vi dokumenten. Sedan jobbar vi ju med att delain oss i smågrupper ibland för att jobba med mindre ämneninom det här. Men allt som görs kommer upp på såna härblädderblockspapper. Efter några dagar har vi hela väggarnafulla med såna här blad. Sedan har vi någon som sitter ochskriver ner allt på sin dator/ och så brukar vi få ut allt när v igår därifrån/ när vi går hem. Convenern skriver sedan ettprotokoll men alla dokument viskapat eller färt m edoss/ de har vi då alla fått att jobba med."

där hanEn annan

från den ...... rv ...~ .................~ ...... -t-"A'"'1I~n.C'-t-.,

.............' ..... "''-'_........ !-'Ii.,/. Det finns med andra ord olika r-1111A11VT8/11A,",i-i-""""IA

~"1"Ir~.o.+C'~"1"'I-n"""'ll"A1lAatt delta i. Citatet ovannominerades och

ISOs är det dede personer som skall

av Te 176 gervalt sina 'Ci1'"I""lI.o.1rCrl-1f"11"y'\"Y'\,cYlf"

..................... ,...""'-......... några kommentarer kan ocksåförberedelsestadiet.till de två

85

'Ci"Y"l>I'"r'-:l\t:~"Y'\lila arbetstiden underaven standardtext var

per år då

sarrLlades. Komm1.1nikation mellan deltagare, och med sekretariat, skeddeäven däremellan, på senare år speciellt genom e-post. Ibland gällde sådanadiskussioner en viss fråga som diskuterades tillsammans av ett antalmedlemsländer, där det bedömdes lämpligt med en gemensam linje. Iblandvar det geografiska eller språkmässiga orsaker som låg bakom ett samarbete.Det kunde också gälla industri- eller branschspecifika diskussioner. Av ett avcitaten ovan framgår också att om gruppen var missnöjd medprojektledaren ledde det till att medlemmarna träffades utanför denordinarie arbetstiden.

Jag har redan konstaterat att medlemmar i Te 176 var nationella standarise­ringsorganisationer. Vilka var då de personer som nominerades och deltogsom experter i de internationella arbetsgrupperna? Expert är den benämningsom ISO använder för deltagare i standardiseringsarbetet i arbetsgrupper. IISO-direktiven från 1995 står det följande att läsa om experter i arbets­grupper:

"En arbetsgrupp består av ett begränsat antal individuelltutvalda experter som har förts samman för en specifikuppgift som har tilldelats gruppen. Experterna agerar medsin personliga kapacitet och inte som den officiellarepresentanten för den medlemsorganisation eller sam­arbetsorganisation genom vilken de har utsetts. Detrekommenderas emellertid att experterna håller en närakontakt med sina medlemsorganisationer för att informeradem om hur arbetet fortskrider samt om olika uppfattningari arbetsgruppen i ett så tidigt skede som möjligt./1 (ISO direc­tives - part 1: procedures 1995; min översättning)

Det fanns något aven motsättning i denna definition. Å ena sidan varexperter utvalda för att arbeta för en specifik uppgift. I detta sammanhangrepresenterade de sin individuella expertkunskap. Å andra sidanuppmanades experter att ha nära kontakt med sina medlemsländer. Enintervjuad expert från Storbritannien antydde denna tvetydighet på följandesätt:

"Medlemmar som väljs ut för att arbeta i en arbetsgrupp hartill uppgift att vara experter på det område som de skriverstandarder för. Det är inte meningen att de representerarnationella ståndpunkter. När man börjar titta på Te 176 oc hISO 9000-standarderna får jag emellertid den bestämdauppfattningen av att det jag ser är representanter för olikaländer, och inte nödvändigtvis experter på området. De ärexperter på kvalitet i sina respektive länder, men de kommerför att försöka säkerställa att deras nationella ståndpunkterfår gehör i standardiseringsarbetet. /I

86

Inom TC 176 utgjorde alla deltagare från en viss nation en delegation, där enperson utsågs till delegationsledare och därigenom ansvarade för denformella rösträtt som varje nation tilldelats. Röstningsförfaranden skeddesåledes utifrån en uppdelning i nationstillhörighet. I SIS informationsskrift"Välkommen till standardiseringsarbetet", som riktade sig till personer somskulle delta i internationellt standardiseringsarbete, angavs ett antalriktlinjer för arbetet. Betoningen låg på att en delegation borde ha en'/samlad nationell åsikf':

"Projektet/kommitten utser delegationer till internationellakommittemöten (TC och SC). Den svenska delegationen skauppträda enhetligt med gemensamma åsikter förankrade iden svenska referensgruppen. Det är alltså viktigt attdelegationen är väl förberedd och 'sampratad' med över­enskomna ställningstaganden. Kommitten utser även exper­ter / deltagare i internationella arbetsgrupper (WC). Ä venställningstaganden som ska framföras i arbetsgrupper börvara förankrade i den svenska gruppen." (Välkommen tillstandardiseringsarbetet, SIS oktober 1995/ s 6)

Arbetet med att få delegationen ffsampratad" skedde inte enbart som enförberedelse inför internationella arbetsrnöten. Varje delegation träffadesdessutom mer informellt under en arbetsvecka, i pauser och efter dagensarbete, för att diskutera vad som hade hänt i arbetsgrupper eller på strategi­möten.

Nationella, skriftliga kommentarer hade också betydelse för standar­diseringsarbetet. Skriftliga kommentarer inkom i samband med formellaremissrundor och spontant under standardprojektets utvecklingsfaser. Införarbetsrnöten sammanställdes kommentarerna för att kunna diskuteras iarbetsgrupperna. I dessa diskussioner var det vanligt att en representantredogjorde för bakgrunden och logiken i de skriftliga kommentarerna frånhans eller hennes land.

Det ovanstående visar att det för en deltagare var viktigt att representera ennationell ståndpunkt samtidigt som man som expert förväntades vara enobjektiv, individuell expert. Rollen som expert var långt ifrån entydig.

Det finns ytterligare en omständighet som gör expertbegreppet än merotydligt. Det handlar om finansieringsformen i en standardiseringsorgani­sation. Det är experterna som själva finansierade sitt deltagande iinternationella arbetsgrupper. I många fall var det experters arbetsgivaresom bekostade deltagandet. En svensk expert menade i en intervju att hanframför allt skilde på sina roller som representant för Sverige, somdominerade i det internationella arbetet, och som representant förarbetsgivarens intresse, som dominerade i standardiseringsarbetets referens­grupper på nationell nivå. Expertrollen var minst sagt tvetydig!

87

Experterna i TC 176 kan grovt delas in i tre kategorier. Den första är använ­dare av ISO 9000-standarder, ofta från mycket stora tillverkande företag. Enandra kategori är deltagare i de nationella standardiseringsorganisationerna.Den tredje kategorin kommer från "expertbaserade" organisationer somuniversitet, konsultbyråer och certifieringsorgan. Kategoriseringen avexperterna kan vara missvisande. När jag jämförde deltagarlistor där TC 176­deltagare angavs med en organisatorisk tillhörighet, med de organisatoriskatillhörigheter som deltagare angav under intervjuer, framgick det att detinte var ovanligt att de tillhörde två eller tre kategorier samtidigt. En personkunde arbeta deltid som konsult, och deltid som styrelseledamot i encertifieringsorganisation. En annan kunde först arbeta med kvalitetsfrågor iett stort företag för att sedan sluta och i stället starta en egen konsultverk­samhet. Konsultarbetet kunde exempelvis bestå i att ge råd tillorganisationer om hur de skulle implementera ett kvalitetssystem som ISO9000. Konsulter kunde också arbeta på kontraktsbasis för en certifierings­organisation med att ge ut ISO 9000-certifikat eller, på ett liknande sätt, arbetaför en standardiseringsorganisation.

Karaktäristiskt för experter som tillhörde den tredje kategorin - externaexperter - var att de förmedlade standarder till användare (Tamm Hallström1996). Hypotetiskt skulle man kunna finna experter på ett visstteknikområde inom de industrier och företag som använder tekniken i frågai sin produktion. Om detta är fallet för ett visst standardiseringsområde, kan(åtminstone vissa) användarintressen tillgodoses samtidigt som det ärexperterna på området som utför standardiseringsarbetet. Användare ochexperter blir då desamma. Detta var dock oftast inte fallet inom TC 176. Enfransk expert uttryckte sig på följande sätt om deltagarna i TC 176sarbetsgrupper:

"Det är ett av de stora problemen med Te 176, att när man äri industrin har man inte tid att göra detta. Alltså, alltmer ärdet konsulter och folk från certifieringen, eftersom det ärderas yrke, det är där som de finner kärnan till s inverksamhet. Jag säger inte att man inte ska ha personer s omär konsulter eller från certifieringsorganisationer, nej, d ebehövs, men frågan är: var finner industrin tid och resurserför att delta aktivt i de arbetsgrupper som berör ochintresserar dem direkt? Om man är inom telekommunika­tionsområdet, har företaget ett mycket specifikt intresse attpåverka standardiseringen på så sätt att den in ternationellastandarden liknar den egna, eftersom detta utgör ettpriviligierat läge på marknaden. Om man är inom kvalitet,så finns det inget företag som... alla är intresserade m e ningen mer än någon annan. Och det är mycket svårt att finnatid och pengar inom industrin för att skapa kvalitets­standarder. "

I min kommande beskrivning av de diskussioner som fördes inom TC 176återkommer jag till problemet med den stora andelen icke-producerande

88

deltagare. En brittisk expert kommenterade typen av deltagare i TC 176genom att ge exempel på vad "kärnan i sin verksamhet" kunde innebära fören person som deltog i det internationella standardiseringsarbetet:

"Vi har en siutation där personer som lämnar TC 176-mötensedan håller seminarier och föreläsningar, där de tarordentligt betalt för den information de erhållit på TC 176­mötet. Jag har stött på konsulter som använder specifika­tionerna från arbetsutkasten från det nuvarande revisions­arbetet av ISO 9000-serien, som utgångspunkt för hur detfortsatta revisionsarbetet kommer att utvecklas. Det verkarsom om det finns en mängd rädda människor därute, oroadeöver hur kopplingen mellan nuvarande och kommande ISO9000-standard kommer att bli, så de trycker på och försöker fåförhandsinformation kring nästa steg i utvecklingsarbetet.Faktum att ingen vet detta, tycks inte hindra dem från attbetala massor av pengar för att delta i ett seminarium m e dnågon som säger att han eller hon just har kommit från ettTC 176-möte med följande specifikationer."

I citatet diskuterades managementkonsulter, som exempel på förmedlare iTC 176-arbetet. Dessa kunde vara personer som var specialiserade i attförbereda organisationer inför en certifiering, eller för andra kvalitets­säkrande aktiviteter, eller certifierare som kontrollerade och certifieradeorganisationers kvalitetssystem (ibid). Kvalitetschefer i stora tillverkandeföretag30 och representanter från standardiseringsorgan kan också kategorise­ras som förmedlare.

Även om det var få experter i TC 176 som endast tillhörde en kategori, hadealla experter ett gemensamt: i standardiseringssammanhang uppfattades desom experter på området för organisering av kvalitetssäkring. Och TC 176kom att bli en viktig internationell arena för dessa experter att samlas på,inte bara för att diskutera fram internationella standarder, utan också för attdiskutera frågor kring arbetsformer och relationer till andra standarder ochorganisationer i omgivningen.

Parallellt med det tekniska standardiseringsarbetet i arbetsgrupper pågickmånga TC 176-aktiviteter i diskussions- och utredningsgrupper, därproblem, lösningar, planer och liknande strategiska spörsmål diskuterades.Det kunde handla om informella grupper där till exempel en viss fråga

30 Kvalitetschefer tillhör ofta en högre hierarkisk nivå (staben) i organisationen änexempelvis produktionschefer. Jämför även diskussionen om hur kvalitetsarbete sedan 1970­och 1980-talen alltmer kommit att kopplas till företags övergripande målsättningar och på såsätt tilldelats en strategisk roll, så kallad strategisk kvalitetsstyrning (Rogberg 1995, s 13­14).

89

diskuterades tillsammans av de nordiska länderna. Ibland ansågs detlämpligt att ett antal medlemmar dreven gemensam linje, av geografiskaeller språkliga skäl, eller det kunde röra sig om industri- eller bransch­specifika diskussioner.

En debatt kunde utmynna i att man tillsatte en tillfällig utredningsgruppmed uppgift att diskutera ett visst problem och komma med förslag pålämplig läsning. Dessa gruppers arbete resulterade vanligen i någon typ a vskriftlig rapport. En av de intervjuade deltagarna pratade om den "djungelav grupperingar" som under årens lopp hade tillsatts inom TC 176. Hanmenade att det även fanns viss konkurrens mellan dessa grupper.

Det var inte ovanligt att en person deltog som expert i en ordinariearbetsgrupp, och även var med i flera diskussions- och utredningsgrupper.Dessa grupper träffades ofta under loppet aven internationell arbetsvecka,eller utanför det ordinarie arbetsmötet. Typiskt för strategiarbetet var att detinte fanns några formaliserade regler eller procedurer för detta arbete.Resultatet av dessa informella gruppers arbete redovisades emellertid ofta iform av klara rekommendationer för hur ISO 9000-standarderna borde varabeskaffade och standardiseringsarbetet borde organiseras.

Formaliserade strategidiskussioner fördes också inom ramen aven perma­nent grupp (ISO/lEC directives - part 1: procedures, 1992). Med tiden ökadeantalet permanenta diskussionsgrupper i TC 176. Tre diskussionsgrupperblev alltmer betydelsefulla under 1990-talet: CAG, Chairman AdvisoryGroup, var en sluten grupp av personliga rådgivare till den tekniskakommittens ordförande. Gruppen sammankallades två gånger per år för attdiskutera strategiska frågor. En rådgivande grupp till ordföranden hadelänge funnits, men 1995 formaliserades CAG som grupp i samband ll'1ed attden så kallade SPAG-gruppen upplöstes.31 CAG bestod av deltagare som dentekniska kommittens ordförande själv valde ut från TC 176. Ett formelltkrav på deltagarna i denna grupp var att de skulle representera"världensfem stora regioner". Utöver personer från TC 176 fanns också externaexperter, till exempel representanter från en kvalitetssammanslutning inomden amerikanska bilindustrin.

Det man kom fram till inom CAG presenterades, diskuterades och ratifiera­des på delegationsledarnas möte, Delegation Leaders Meeting. Detta höllssamtidigt med arbetsgruppsmätena, två gånger per år. Efter ratifikation togsdiskussionspunkterna slutligen upp på de öppna plenummötena som, ilikhet med CAG, ägde rum i samband med de två årliga arbetsmötena.Plenummöten var öppna för alla medlemmar i den tekniska komn'1itten.

Delegation Leaders Meeting kom att bli ett viktigt diskussionsforum undermitten och slutet av 1990-talet. På vårrnötet 1996, där totalt 250 personernärvarade, deltog ett 50-tal personer på detta halvdagslånga delegations­ledarmöte. Diskussionen rörde framför allt behovet aven ny organisation

31 SPAG-gruppen, Strategic PIanning Advisory Group, var en tillfällig diskussionsgrupp inomTe 176 (1993-1995), vilken kommer att redogöras för mer senare i texten.

90

för arbetet inom TC 176. Detta hade diskuterats i andra grupper, men dennagrupps arbete var att översätta och bryta ner övergripande beslut tillpraktiska handlingsförslag. Diskussionerna på dessa möten kom inteautomatiskt i offentligt tryck, som protokoll, men i november 1995 skickadesett utkast till dokument ut på remiss och för röstning till samtligamedlemmar i TC 176. Dokumentet, som var benämnt "Te 176 Vision/Mission, and Key Strategies" innehöll ett förslag på målformulering för TC17632

, ett antal nyckelstrategier, och förslag på vilka enheter inom TC 176som skulle ägna sig åt respektive nyckelstrategi.

Förutom CAG som rapporterade direkt till ordförande för TC 176, fannsytterligare ett internt organ son1 benän1ndes TCGG, Technical CommitteeOfficers Group. TCOG etablerades under ett arbetsmöte hösten 1994. Syftetvar att diskutera administrativa och processrelaterade frågor gällandearbetsmöten, till exempel frågor kring samordning mellan sekretariat.Denna grupp hade en relativt låg profil i jämförelse med de CAG och DLM,och refererades sällan till i intervjuer eller dokument.

Ett annat sätt att lösa problen1 var att skapa en tillfällig arbetsgrupp som ficken specifik uppgift att lösa, och som upplöstes i och med att ett förslag pålösning av problemet lagts fram. En sådan grupp kallades vanligen ad hocgroup (ibid). Jag ger exempel på sådana tillfälliga grupper i kapitel (8), därolika diskussionsämnen tas upp tematiskt.

32 Detta förslag på målformulering för Te 176 tas upp i sin helhet i nästa kapitel.

91

80 1 1

Vad diskuterades då i alla dessa grupper och av experter under årens lopp?Vissa grundproblem i standardiseringsarbetet återkom ofta. har valt attpresentera dessa diskussioner utifrån en tematisk indelning problem: (i)Utökning av antal standarder och arbetsgrupper, (ii) Begreppsförvirring ochmotstridigt innehåll i ISO 9000-familjen, (iii) Risk för motstridigt innehåll iförhållande till andra regler, (iv) Bristande koppling till användarbehov,samt (v) Tidskrävande och ineffektivt arbete.

TC 176 startade formellt 1979 och ett år senare började arbetet med att ta framden första ISO 9000-serien. Sju år senare, 1987, publicerades den förstaversionen. Denna fick stor framgång och spridning, men vissa problemuppstod också et al 1991). För att utreda hur det fortsatta arbetetinom TC 176 borde utvecklas tillsattes en tillfällig arbetsgrupp kallad Vision2000 i slutet av 1990. Sex personer aktiva i olika arbetsgrupper i dennadiskussionsgrupp. med gruppen var att ta fram en förISO 9000-seriens numrering och implementering. Ett !-'Jl.'-J''-''Jl.'.... .L .... L

diskuterades i TC 176 var den utökning av antalproliferation ) som skett. kunde delvis härledas till det ökandeantal varianter av den ISO 9000-serien som utvecklats för olika

av branscher och verksamhetssektorer. Problemet medvar att användandet och av olikainternationella frihandeln i stället att

den.

En av slutsatserna i Vision 2000 var att det fanns ett behov av att definieraStandarder skulle sedan enbartav nya varianter av standarder och

skulle motverkas. Denstrama åt och C";\~"V'\"'n:I"\""1'"\"l""ll'YV'\I,,'''''

1-;-f'I/"l,",'I1'"\"~r\~ av antal standarder kan delvis härledas till f'"<"'Y"01r'"\1'"\""\I"l ....'nr\-;-r\1'"\

TC 176 som hade starkflera tillfällen till diskussion under mina "I ~ +-r\""'T~r"l"l"l r"\"'"

i de studerade TC 176h ......~....... L.J'''''' ...... '.J ......1 som lunkade

92

"Så snart som arbetet har kommit 19ang får dessa arbets­grupper en enorm överlevnadsviljaoch det är omöjligt attstoppa dem. Om ett projekt avböjs totalt eller ogillas av denallmänna opinionen, finner arbetsgruppen ett nytt sätt attpresentera projektet på och arbetet kan fortsätta."

En annan svensk TC 176-expert berättade om nya projektideer som iblandprovocerades fram i en arbetsgrupp. Experten var kritisk till att definiera ettstandardprojekt på detta sätt, och menade att ett projekt i stället bordekomma från ett användarbehov:

"Första gången jag var med i Te 176-arbetet var på ett m ö t epå subkommittenivå, och innan vi avslutade det hela satteden dåvarande ordföranden igång och ville ha en 'brain­storming' om nya ämnen. Det är ju också ett tydligt exempelpå alldeles fel inställning, där tar man inte upp något för attdet fanns ett behov på marknaden utan då skulle man baraspruta ideer i största allmänhet och se om något lämpligtfanns att jobba med. Det kan alltså komma till nya standar­diseringsprojekt på lösa boliner... II

Ibland handlade det om specifika experter som var drivande och som hadeen stark överlevnadsvilja vad gäller deltagande i TC 176, som en svenskexpert uttryckte det:

"Sedan får du det här med att det är personer som viss trepresenterar ett land, men jag ser ju nu att det fortfarandefinns ett antal personer som är med sedan urminnes tider, jafrån början, och det blir ju en grej för dem att driva det här."

En svensk expert som jag intervjuade hade under de fyra, fem år han suttitmed i TC 176 först deltagit i en grupp som höll på att avsluta sitt arbete.Samtidigt deltog experten i en annan arbetsgrupp. Därefter var experten medatt starta två nya arbetsgrupper, där han deltog aktivt. Förutomarbetsgruppers och enskilda experters starka överlevnadsvilja, kunde dethandla om nationella delegationer som var särskilt drivande. En annansvensk expert tog upp ett "genererande intresse" som han tyckte fanns inomTC 176-arbetet, just beroende på vissa länders tradition av vägledandestandarder, men också beroende på att TC 176 fått en särskilt hög status somlockade vissa deltagare att fortsätta:

93

III länder där man länge haft vägledande standarder, som iEngland och i andra länder också, har de inte s am m atradition som vi. Där har de till exempel utvecklat må ngasåna standarder och dessa personer är ju rätt drivande i detinternationella samarbetet och har kanske en annan syn påarbetet än vi. Sedan blir det ju en sån här kommitte som Te176, den blir på något vis självgående, den har ju fått en rätthög status och de är många som deltar, nu senast över 300 st.Ja, det finns ofta ett genererande intresse när man har gjortfärdigt de här standarderna. Man vill starta något nytt. Manreviderar de gamla, men det finns också kanske intresse o men ide: 'Kanske skulle vi kunna göra en standard inom dethär området?' Sedan blir det på något vis, upplever jag det,självgående. Ja, det gäller nog många standarder, och in tebara inom den här kommitten. Man ser det i andra också.'1

Experten diskuterade dessutom Englands starka tradition av både vägle­dande standarder och certifieringsverksamhet, vilket kunde kopplas ihopmed de kvalitetsproblem som engelsk industri förknippades med på 1970­talet. Experten påpekade också att det faktiskt var en engelsk kvali tets­systemstandard som i början av 1980-talet utgjorde det huvudsakligaunderlaget till den första ISO 9000-serien, och att engelsmän hade varitsärskilt drivande i TC 176-arbetet både genom aktiva experter och genom attförsöka få ordförandeskap, projektledarroller och ansvar för sekretariat (t exSC2-sekretariatet som BSI i London ansvarar för). En svensk TC 176-expertpåpekade betydelsen av att driva sekretariat:

ffAtt ha sekretariat, ja det påverkar. Det är ju det här att m a nhåller ihop det hela, all information strömmar den vägen,och det innebär ju att du håller ihop, och man har samrådmellan conveners som sitter där, och du är med i centrumoch har alltid första tillgång på informationen, plus kan varamed att lägga upp, sättet att driva frågor och sånt. ff

Ytterligare en grupp med stark överlevnadsvilja som i viss mån drev påutökningen av antal standarder, menade en intervjuperson, varsekretariatspersonal. Den svenska experten menade att funktionärer på SC2­nivå ibland prioriterade att slutföra projekt, i stället för att rätta till vissa fel(ff tokigheterff):

94

"Och de här subkommittefunktionärerna, ordförande o chsekreterare, de verkar mest vara intresserade av att få ut såmånga standarder som möjligt, det är ett mått på derasduktighet: hur många standarder de får ut och hur fort d esläpper igenom och lyckas få majoritet i omröstningen. O mdet är några tokigheter verkar de inte bry sig så mycket o m .Får man bara majoritet så går det ut och det är också ganskalätt att få majoritet där, även om det är enskilda tokighetersom alltid finns med i de här standarderna."

Slutligen, ännu en förklaring till utökningen av antal standarder, menadenågra intervjupersoner, hade att göra med att det varit alltför lätt att startanya standardiseringsprojekt. Kraven i reglerna för initiering av nyaarbetsgrupper ansågs alltför låga. Intervjupersoner tog inte enbart upp delåga kraven som problematiska, utan även röstningsförfarandet när nyaprojekt föreslogs. En svensk expert menade att det var många länder somröstade ja på ett nytt projekt utan att verkligen tänka igenom förslaget:

"Varje medlemsland har en röst oavsett storleken på landet.Många länder är inte heller speciellt aktiva, de är ganska nya,inte bara industriländer utan även tredjevärldenländer, eIl ernya industriländer. Malaysia, Brasilien och en del afrikanskaländer. När det kommer upp ett förslag om att starta ett nyttprojekt, så blir det lätt formell ja-röst eftersom många av d ehär länderna som inte är aktiva, röstar ja ändå. Ja, för att d einte har anledning att rösta nej. För att ta beslut om att röstanej, innebär det att man verkligen måste penetrera proble­met. Och gör man inte det, vilket jag misstänker att det ärmånga länder som inte lägger ner så stort arbete på, då blirdet ja och förslaget går igenom. Det är ett problem, tyckerjag."

En brittisk expert tog upp samma problem, om länder son1 röstar ja på allaförslag av ren vana:

"Vad gäller röstningen, speciellt för acceptans, finns detmånga länder som är en-person-och-en-telefon typ a vstandardiseringsorganisation. Om de vet att ett förslagkommer att stödjas av de stora västländerna, som Kanada,USA och Europa, så kommer de också att rösta ja. Varuppmärksam med det som händer, så att vi inte får en massastandarder till världen som egentligen inte är lämpliga! Detkan gälla en standard som vi kommer att rösta nej på, m e nsedan kommer ett stort antal länder rösta ja i tron om att v iockså röstat ja, eftersom de alltid röstar ja."

95

Med en sådan genomröstning av ett projektförslag, där flertalet förslag rösta­des igenom, är det lätt att tänka sig att många uppfattade att det arbetadesfram standarder som ur användares perspektiv inte behövdes.

Våren 1995 förde man inom TC 176 en utförlig diskussion om behovet av attreda ut begreppen kvalitetssäkring och kvalitetsledning33 och relationendem emellan (ISO/TC176/SC2/SC2CG/N-30). En tillfällig strategigrupp på 13personer tillsattes på arbetsmötet samma vår. Motivet för att tillsätta dennagrupp, som kallades QA/QM Task Force, var en växande oro, både inom Te176 och bland standardanvändare generellt. Många användare uppfattadeISO 9000-standarder som alltför långa, upprepande och svårförståeliga, ochbegrepp tolkades olika av olika personer.

Vad man framför allt uppfattade som problematiskt var att dessa oklarheterkring begrepp, i kombination med utökningen av antal arbetsgrupper somblev allt svårare att samordna, ledde till att många standarder varinkonsistenta. För att ISO 9000-standarderna skulle bli bra behövde mandels reda ut vissa begrepp, dels förbättra samordningen mellan olika arbets­grupper.

Den som QA/QM-gruppen presenterade på höstmötet 1995 innehöll ettförslag på ny "arkitektur" på ISO 9000-standarderna. Syftet var attrationalisera, förenkla och skapa en innehållsmässigt konsekvent ISO 9000­familj. Problem förknippade med QA- och QM-begreppen utvecklades ochkonkretiserades med exempel i rapporten, men oklarheten över vad somsärskiljde dem och deras exakta relation kvarstod. Begreppsutredningdiskuterades även i andra sammanhang. Skriftliga kommentarer o moklarheter med olika begrepp inkom från aktiva TC 176-medlemmar.Dessutom fanns en särskild underkommitte till TC 176 (SCl) som ansvaradeför ISO 9000-relaterad begreppsutveckling. Under en period tillsattes enTerminology Task Force med uppgiften att ta fram ett dokument kringQA/QM-problematiken. I mitten av 1990-talet tillsattes också en ordinariearbetsgrupp (WG15) som arbetade med ett standardprojekt med namnet"Quality Management Principles", där syftet var att specificera principernaför ledarskap och organisering som ISO 9000-standarderna byggde på.

Försök att förbättra den interna samordningen mellan olika arbetsgruppergjordes också. En brittisk expert menade i en intervju att det var problema­tiskt när alltför många standarder togs fram genom att olika delar avenstandard utvecklades i separata arbetsgrupper:

33 Quality Assurance (QA) och Quality Management (QM).

96

"I ISO 9004 finns till exempel begreppet kvalitetsplan, ellerkvalitetsplanering, och det beslutades att detta inte va rtillräckligt bra. Det var bara en liten paragraf om det. Så detvi gjorde var att utveckla en egen standard för e nkvalitetsplan. Så nu finner man rundgång mellan en väldigmassa standarder."

En fransk expert, som arbetade som konsult, hade haft kunder med problematt använda ISO 9000-standarder på grund av motstridigt innehåll. Dethandlade om basstandardern 9001 och den stödjande standardern 9004:

"Jag jobbade med ISO 9001 i ett företag och det här företagetsade att de hade använt 9004 för förebyggande åtgärder, ja föratt se vad 9004 hade att säga om det. Och i 9004 talar man inteom förebyggande åtgärder alls. Men när man tittar på 9001 såskrivs det om både förebyggande och korrigerande åtgärder.Det var alltså inkonsistenser mellan 9001 och 9004, vilketföretaget upplevde som problematiskt."

srAG (Strategic Planning Advisory Group) var en tillfällig utredningsgruppsom tillsattes på höstrnötet 1993. Gruppen bestod av 14 personer med uppgiftatt följa upp arbetet i Vision 2000. Gruppens syfte formulerades på följandevis:

"SPAG ansvarar för att uppmärksamma, ta emot och analy­sera strategiska frågeställningar; formulera strategiska an­greppssätt och tillhandahålla råd, rekommendationer, ochrelaterade beslutsunderlag (eng. draft resolutions), som TC176 på regelbunden basis kan ta ställning till och fatta beslutom. SPAG-gruppen har också ett ansvar gentemot TC 176 attta fram, dokumentera och bibehålla den strategiska planensom kommer fram ur detta arbete." (ISO/TC176/SPAG/N661995; min översättning)

Två år senare, 1995, presenterade utredarna en rapport där man kom framtill att det var viktigt att skapa en enhetlig och innehållsmässigt konsistentstandardserie. För att lyckas med detta menade utredarna att det varnödvändigt med en bättre samordning mellan de olika arbetsgruppernainoll1 Te 176. Det fanns emellertid inga konkreta förslag på förändringar föratt komma tillrätta med samordningsproblemen. Det fanns det däremot iden tidigare omnämnda QA/QM-rapporten. I denna rapport kritiseradeutredarna de försök till samordning som hade gjorts under den förstarevisionen av ISO 9000-serien, och konstaterade att det mest effektiva sättetatt skapa samordning mellan de två basstandarderna (9004 och 9001) skullevara att en enda grupp tog fram båda dokumenten.

97

En av de två svenskar som ingick i QA/QM-gruppen beskrev samordnings­problemen och diskussionerna om dem på följande sätt:

"De här arbetsgrupperna drog ju åt varsitt håll. Det var sagtatt samordningen skulle vara starkt men en arbetsgruppfungerar inte så med ledare och en massa individer. Utan d etänker bara på sitt. Och det här (tillsättandet av QA/QM­gruppen; m·in anm.) var väl ett försök att få lite mer styrningpå det hela. Men det har ju inte gjort saken så mycket lättareändå, utan man har fortfarande dragit åt varsitt håll i en delavseenden. Så att man försöker väl med ännu starkare greppfortsätta utvecklingen. II

En annan svensk expert beskrev på liknande sätt bristerna på samordningmellan ISO 9001 och ISO 9004:

"Innehållsmässigt är de rätt så likat men ISO 9004 tar uppsånt som är intressant för företagets interna del, men intedirekt för kunderna, och man gjorde inte klart för sig frånbörjan relationen mellan ISO 9001 och ISO 9004. Så det va rlite krigande där i början. Det var två olika arbetsgruppersom gjorde jobbet, de gick delvis egna vägar och det va ringen samordning vad gäller struktur, inte heller vad gällerterminologi, de använder olika begrepp/och inte heller vadgäller innehåll. Så idag kan man inte säga att ISO 9004 täckerISO 9001 fullständigt, det finns vissa vita fläckar. Man ha rinte fått något riktigt policyuttalande vad syftet är jämfärtmed ISO 9001."

En slutsats som QA/QM-gruppen kom fram till var att man borde tillsättaytterligare en tillfällig arbetsgrupp med samordnande funktioner. Syftet meden ny grupp, menade man i QA/QM-rapporten, skulle vara att ta framförslag för att rationalisera och administrera den tekniska kommittens olikaarbetsgrupper mer effektivt. I rapporten formulerades förslaget på följandesätt:

"En projektgrupp föreslås för att leda den koordinerade ut­vecklingen av de nya 9001- och 9004-standarderna. Projekt­gruppen skall bestå aven stark projektledare, en Iitenprojektledningsgrupp, samt projektledarna för underprojek­ten för 9001 och 9004. Tillsammans med projektledarna förunderprojekten skall projektledaren under utvecklings­programmet säkra att de respektive standarderna uppfyllerde krav som ställs i specifikationerna, har inbördes konsek­vent primärmål, omfattning och innehåll liksom enenhetlig struktur." (ISO/TC 176/SC2/N298; min översätt­ning)

98

I QA/QM-rapporten konstaterades att det förslag på förändring som den nyaprojektgruppen rekommenderades arbeta fram, skulle innebära en kraftigminskning av antal arbetsgrupper (och experter) inom underkommitte två.Det var troligt med en minskning från de dåvarande sju arbetsgrupperna tillen grupp för arbetet med den introducerande standarden ISO 9000-3, och ettprojektteam inkluderande två underprojekt för arbetet med 9001 respektive9004. Det var således stora strukturförändringar som förutsågs i dennarapport, att konkretiseras genom den föreslagna projektgruppen.

Under våren 1996 kom en stor del av strategidiskussionen inom TC 176 atthandla om tillsättandet aven sådan projektgrupp, och vilka personer somskulle kunna ingå i denna grupp. I juni 1996 tillsattes formellt en grupp ­Project Task Group - bestående av 12 personer från TC 176/SC2. Det akutaproblem som gruppen försökte lösa gällde den bristande samordningenmellan de olika arbetsgrupperna inom TC 176, det vill säga TC 176s strukturoch arbetssätt.

Samordningsproblem och begreppsförvirring var något som återkommandediskuterades inom TC 176, och flera förslag på åtgärder lades fram.

Den tidigare refererade SPAG-gruppen diskuterade inte bara internsamordning i Te 176, utan lade också fram förslag på organisering av arbeteti Te 176 och dess relationer till andra standardiseringsorganisationer inommanagementområdet:

"TC 176 måste arbeta i harmoni med andra tekniska kom­mitteer och relaterade organ, och möta deras behov avstandarder, och processen med att ta fram TC 176-standarderskall karaktäriseras av öppenhet, rättvisa, och full möjlighettill påverkan från alla deltagande organ, i enlighet med ISOdirektiven." (ISO/TC176/SPAG/N66 1995; n1.in översättning)

I SPAG-rapporten från 1995 framhölls flera gånger att utvecklingen inomkvalitetsområdet ingick i en större trend av internationell standardiseringinom andra områden för ledningssystem, till exempel miljöledningssystemoch hälsoledningssystem. Det blev därför nödvändigt att se till att användar­na av dessa olika standarder inte skulle få problem om de parallellanvändedem, och att de olika systemen uppfyllde kraven som ställdes avlagstiftningen inom respektive område.

Det blev nödvändigt att skapa en tydlig och effektiv kontaktyta mellan Te176s aktiviteter och andra organisationer och enheter som på olika sätt varinvolverade i standardiseringsarbete. Som exempel på sådana enheter ochorganisationer nämndes ISas centralsekretariat, andra tekniska kommitteermed ansvar för olika styrområden (t ex TC 207 för miljöledningssystem),medlemsorgan, branschorgan samt regionala och nationella reglerande

99

organ (ISO/TC176/SPAG/N66, 1995). I likhet med Vision 2000-dokumentet,innehöll srAG-rapporten diskussioner kring problemen med standard­serien och behovet av att ta fram en enhetlig och konsistent standardserie.

Ett sätt att i praktiken samordna sig med andra var att etablera ett så kallatliaison-medlemsskap. I slutet av 1990-talet hade TC 176 liaison-medlems­skap med följande tekniska kommitteer inom ISO: TC 17 (Steel), TC 69(Application of statistical methods), TC 207 (Environmental management),TC 210 (Quality management and corresponding general aspects for medicaldevices), TC 212 (Clinical laboratory testing and in vitro diagnostic testsystems), TC 213 (Dimensional and geometrical product specifications andverification), samt den tekniska kommitten 56 inom ISas systerorganisationlEC.

I mina intervjuer, och i studerade dokument, var det framför allt liaison­medlemsskapet till Te 207 som diskuterades, det vill säga relationen till denkommitte som tog fram ISO 14000-standarderna för miljöledningssystem.TC 176 var den första kommitten inom ISO som 1979 inledde arbetet med attta fram standardiserade ledningssystem. Några år efter att den första ISO9000-serien publicerats startades ytterligare en kommitte för ledningssystem:TC 207 för standardisering av miljöledning. Därefter skedde en samordningmellan de två kommitteerna, eftersom man i viss mån utgick från denstruktur som arbetats fram för kvalitetssystem i ISO 9000 när man skulle tafram ISO 14000. Samordning mellan de två kommitteerna blev därefter alltviktigare med hänsyn till användarbehov, eftersom många företag användeISO 9000 och ISO 14000 parallellt och önskade att systemen skulle kunnafungera tillsammans.

Ett annat liaison-medlemsskap som vissa experter tog upp i intervjuer vardet mellan TC 176 och TC 210/ vars ansvarsområde formulerades på följandesätt av ISO:

"Scope: Standardization of requirements and guidance in thefield of quality management for medical devices. Excluded:generic quality management standards dealt with by ISO / TC176; quality management standards for pharmaceuticalproducts; technical requirements for specific types of medicaldevices. Note: In order to promote global harmonization thetechnical committee may also develop standards on generalaspects from the application of quality principles to medicaldevices, where these are not covered by the scope of anothertechnical committee." (ISas hemsida december 1999)

Det handlade om en kommitte som tog fram kvalitetssystemstandarderanpassade till området för tillverkning av medicinsk utrustning. Det fannssåledes tydliga kopplingar till det som gjordes inom TC 176: det handlade ibåda fallen om att ta fram kvalitetssystemstandarder och de två kom­mith~rna hade visst samarbete för att det inte skulle uppstå någrainkonsistenser mellan ISO 9001 och ISO 9002 när de översattes och användespå medicinområdet.

100

Speciellt för området för tillverkning av medicinsk utrustning är attkvalitetssystemstandarder blir tvingande i praktiken, även om standardernai likhet med ISas andra standarder, var frivilliga när de publicerades. Enamerikansk Te 176-expert menade i en intervju att man var medveten omdetta. Amerikanen uttryckte sig på följande sätt:

"ISO har ett syfte att ta fram frivilliga konsensusdokument,standarder, för att öka marknadseffektiviteten. Framgångeninom ISO beror på hur marknaden bedömer användbar­heten, vi jobbar så att säga 'at the mercy of the market'. In omområdet för medical devices är detta ett undantag. Där ha rdet varit intressant och viktigt med myndighetskontakter,vilket man därför har ägnat sig åt. Men annars är detta intefallet. Det är frivilliga standarder, som visserligen kan blibindande, men det är inget man ägnar sig åt att påverka ellerundersöka. Huvudsakligen är arbetet marknadsdrivet. "

En tysk expert från TC 176 instämde i uttalandet att TC 176 var medveten omatt ISO 9000 kunde bli tvingande i praktiken, men han var samtidigt nogamed att betona att standardiseringsorganisationer inte tog aktiv kontakt medtill exempel myndigheter eller lagstiftande organ. I de fall mankommunicerade med myndigheter eller med organisationer son1 verkadeför att ISO 9000 skulle bli tvingande, handlade det on1 samma sorts kontakt(t ex remissvar) som man hade med alla typer av intressegrupper. Somstandardiseringsorganisation ville man alltså inte påverka hur standarderanvändes efter publicering. Ambitionen att "skapa särskilda kontaktytor"med regelsättande organisationer som det skrevs om i SPAG-rapportentycktes således inte gälla när ISO 9000 gjordes tvingande av andraorganisationer. Den tyske experten formulerade sig på följande sätt:

"Alla ISO-standarder är frivilliga. Om en organisation ellermyndighet använder till exempel ISO 9000 för reglerandesyften så är det upp till dem och inte en huvudfråga (eng.primary concern) för ISO. Men ISO bör också övervaka (eng.monitor) användningen av sina standarder på tvingandeområden. Det som är avgörande är sättet att fastställa e nstandard genom frivilligt deltagande från intresserade parterpå nationell nivå, genom medlemsorganisationers utsändaexperter, samt genom röster från medlemsorganisationer. TC210 vet att deras standarder kommer att användas avlagstiftaren även om de i första instans är frivilliga. TC 210snationella medlemmar är nationella standardiserings­organisationer - som DIN - vilka inte är myndigheter ellerstatliga/ regelsättande organ. Myndigheter har vanligen ettstort inflytande på den nationella standardiseringsorganisa­tionen, men det är endast en bland flera intressenter."

101

En svensk TC 176-expert beskrev situationen på liknande sätt och menadeatt myndighetspersoner ibland deltog, inte som representanter för myndig­hetsintressen utan som experter inom ett visst område:

"Myndigheter påverkar inte inom det här områdetkvalitetsbiten - och försöker inte heller. Statliga organisa­tioner kan vara med precis som företag är med. Folk frånprovningsanstalten har suttit med, men man driver inte dånågot myndighetsinseende utan man är expert inom vissaområden. Ofta när man pratar om myndigheter så menarman regelskrivande men det ser jag väldigt lite av på vårtområde. Swedac som är styrelsen för svensk ackreditering ­man ackrediterar certifieringsorgan som sedan certifierarkvalitetssystem - kan ju ha ett intresse i kvalitetssystem. Mende är inte med i den här kommitten alls. Däremot ka nsvenska, statliga organisationer vara med men då på s am masätt som vilket företag som helst."

Samarbete mellan ISO och den europeiska standardiseringsorganisationen(CEN34

) förekom. Men det fanns en formell överenskommelse - Wien­avtalet (eng. Vienna Agreement) - om att dubbelarbete mellan deneuropeiska standardiseringsorganisationen (CEN) och den internationella(ISO) borde undvikas, vilket framgår i följande citat:

"This procedure (formalized as the 'Vienna Agreement')allows CEN to decide case by case and according to preciseconditions to transfer the execution of European Standards toISO (and in a few cases, vice versa). The work is doneaccording to specific ISO Rules and CEN/ISO paralieiprocedures for public enquiry and formal vote. Under thisprocedure ISO may nominate a representative to sit in a CENcommittee and vice versa." (från CENs hemsida 1999)

På kvalitetsområdet var den etablerade huvudregeln att ISO hade ansvaretför att ta fram standarder på just detta område. Detta innebar att destandarder som TC 176 tog fram sedan översattes och publicerades someuropastandarder, så kallade EN-standarder. Relationen mellan TC 176 ochCEN handlade därför mest om att CEN bevakade det internationella arbetetmed ISO 9000 för att sedan översätta ISas standarder till europeiskastandarder. I början av 1990-talet hade emellertid TC 176 en något starkareförbindelse med en av CENs arbetsgrupper - WC 81 - som var en tillfälliggrupp med en rådgivande funktion till CENs tekniska styrelse. En av deintervjuade experterna i TC 176 var samtidigt medlem i CENs WC 81. Hon

34 CEN, som består av de centrala nationella standardiseringsorganen i samtliga EU- ochEFTA-länder, bildades 1961. CEN fick 1985 en avsevärt större betydelse än tidigare genomEUs program The New Approach. CEN finansieras genom medlemsavgifter (300/0) ochuppdrag från EU och EFTA (65%).

102

berättade att vissa samtal fördes om det europeiska och det internationellastandardiseringsarbetet på kvalitetsområdet. I studerade dokument förekomemellertid inte några diskussioner om något samarbete eller några relationermellan TC 176 och WG 81.

TC 176 hade även kontakter med andra organisationer som gav utstandarder på kvalitetsområdet, som den europeiska kvalitetsorganisationenEuropean Organization for Quality (EOQ35). EOQ medverkade i arbetet medkvalitetsutmärkelsen "European Quality Award" som introducerades 1992av European Foundation for Quality Management (EFQM36), med stöd avjust EOQ och Europakommissionen (Bergman och Klefsjö 1995). En avexperterna i TC 176 var samtidigt ordförande för EOQ. I TC 176-internadiskussioner om TC 176s och EOQs respektive syften och medel (standarder)förde denna expert EOQs talan.

En annan standard som diskuterades i TC 176-arbetet var den amerikanskakvalitetsstandarden "QS-9000". Den presenterades 1994 av den amerikanskabilindustrin i ett samarbete mellan General Motors, Chrystler, Ford ochamerikanska lastbilstillverkare, däribland Volvo GM (ibid). QS-9000 är meromfattande än ISO 9000 men många ideer är gemensamma för de bådastandarderna. Förutom att diskussioner fördes kring standardernasrespektive innehåll, satt representanter från den amerikanska bilindustrinmed i TC 176s rådgivande grupp Chairman Advisory Group (CAG).

En slutsats kan dras om kontakter som TC 176 hade med andra organisa­tioner. Det som konstaterades i den ovan refererade SPAG-rapporten - o ffi

att skapa en tydlig och effektiv kontaktyta mellan TC 176s aktiviteter ochandra organisationer och enheter som på olika sätt är involverade i dettaarbete - tycktes i praktiken handla om att vara öppen och reaktiv inför andraintressegrupper och att se till att ISO 9000-standarder inom olikatillämpningsområden var konsistenta innehållsmässigt (framför allt genomliaison-medlemsskap). Även om ISO 9000 i praktiken kunde görastvingande, undvek man från TC 176s sida att lägga sig i lagstiftande arbeteeller aktiviteter som syftade till att göra standarder tvingande i vissasituationer. TC 176 tog inte kontakt med myndigheter. TC 176 betonadestandardernas frivillighet och behandlade intresserade myndigheter somvilka andra intressegrupper som helst. TC 176 hade också kontakter med

35 EOQ etablerades 1956 och har idag medlemmar från 31 europeiska länder. Organisationensmålsättning (eng. vision) för 1997 löd enligt följande i en så kallad "Hason report" skriven a vEOQ och ämnad att presenteras för TC 176: "In order to support Europe in its efforts to increasecompetitiveness, the EOQ wishes to create an atmosphere of quality thinking by:- improving the knowledge of quality at alllevels of education and- influencing decision makers at all levels with regard to the importance of managing forquality" (ISO/TC176/N353).36 EFQM kan beskrivas som en europeisk plattform för industriellt ledarskap med fokus p åledarskap och kvalitet. Iden om att etablera en sådan plattform föddes vid ett möte 1987mellan EV-presidenten Jacques Delores och Philips koncernledning. I september 1988 signeradefjorton europeiska företagsledare ett "Letter of Intent" och därigenom bildades EFQM.(Bergman och Klefsjö 1995, s 338-339)

103

andra konkurrerande organisationer som också gav ut frivilliga standarder.Men det var inget som framgick i den officiella beskrivningen av TC 176.

Som vi har sett ovan var deltagarna inom kvalitetsområdet ofta förmedlare,det vill säga inte användare av standarderna själva utan personer somförmedlade standarderna till andra som använde dem. Industrirepresen­tanter uppmuntrades att delta som experter men få tog sig tid och råd attdelta i det internationella standardiseringsarbetet. Detta skapade problem.Problemen handlade dels om konsulters legitimitetsproblem, dels om attstandarderna inte passade användarnas behov.

Konsulter kritiserades eller misstroddes i första hand inte i sin roll somexpert på området. Deras expertkunskap sågs snarare som en fördel. Vadsom ifrågasattes var att de utöver den neutrala expertkompetensen hade ettegenintresse av att tjäna pengar på konsultverksamheten. Egenintressetkunde, enligt kritik som flera intervjupersoner tog upp, visa sig genom attkonsulter formulerade alltför komplicerade standarder, för att därigenomskapa en marknad åt sig själva. En intervjuperson talade om den"miljonbransch" som konsulterna befann sig i. Andra icke-användare somansågs problematiska om de utgjorde en alltför stor andel av experterna, var"standardiseringsproffs" eller "standardiseringsbyråkrater" som en intervju­person uttryckte sig.

Icke-användare som experter medförde fler problem: Det diskuterades ocksåom det fanns en risk för att användarna inte blev nöjda med de standardersom togs fram. De standardförslag som röstades igenom och de standardersom experter sedan utvecklade sammanföll inte alltid med det somanvändarna ville ha. Enligt flera intervjupersoner utgjorde icke-användaredock inte ett stort problem i praktiken. Ett problem handlade om ett merfundamentalt legitimitetsbehov. En holländsk expert menade skämtsamt attarbetet som de drygt 300 experterna inom TC 176 samt alla remissinstanservarje år lade ner på att ta fram standarder, skulle kunna utföras avenmindre grupp konsulter under några månaders intensivt arbete. Resultatetskulle förmodligen i princip bli detsamma och dessutom avsevärt billigareför alla parter. Men enligt den intervjuade deltagaren skulle det bli omöjligtatt få acceptans för en standard framtagen på ett sådant vis.

Industrigruppen var en diskussionsgrupp som startades mycket informellt1993. Gruppen etablerades på initiativ av ett par deltagare med ursprunghuvudsakligen i industrin, med anledning av den stundande fortsättningenav revisionsarbetee7 av ISO 9000-serien. I en inbjudan som en industri­representant skickade ut till sex andra industrirepresentanter stod detföljande:

37 1987 inledde gruppen Vision 2000 det första revisionsarbetet (fas ett), vilket resulterade i enny version av ISO 9000-serien år 1994. Därefter startades omedelbart ett nytt revisionsarbetet(fas två) och det var inför detta fortsättningsarbete som Industrigruppen tog form.

104

"1 mina diskussioner med vissa av Er stod det klart för migatt det vore gynnsamt om några av oss som är aktiva pådetta fält och bekanta med situationen i Europa, kundemötas som en förberedelse till det kommande interna­tionella arbetsmötet i maj 1993. Vi kunde på så sätt utvecklaen gemensam förståelse för målsättningarna med mötet,liksom strukturera arbetet för revicleringsarbetet. Därför villjag inbjuda Er till ett möte med denna 'Informelladiskussionsgrupp', att hållas i slutet av februari." (XB272­6593/RG, brev av R. de Grood, 29 januari 1993; min över­sättning)

En av medlemmarna som satt med på gruppens första möte i mars 1993beskrev uppkomsten av IILdustrigruppen och vad den gjorde. Den svenskaexperten formulerade sig på följande sätt:

"Ja, och den tror jag tillkom just som en reaktion från dethållet, för att konsulter och standardiseringsproffs ochsådana som sitter och bestämmer... och då skulle man träffasnågra stycken från industrin för att, ja de som till syvendeoch sist ska jobba med standarden och som får ta allakonsekvenser av vad som står där, att de skulle träffas oc htänka till... Ja, det kommer något papper därifrån som m anskickar.... eller som man försöker presentera på något sätt isamband med Te-mötena, eller SC- mötena, och jag kanegentligen inte svara på om det har haft någon effekt det där,för de har ju ingen officiell status de här papperen, men d ekan ju ha sin opinionsbildande effekt. Det blir ju förslag ihögen av förslag, men det får lite mera tyngd eftersom det ärfolk från flera länder som har ställt sig bakom det."

En annan svensk industrirepresentant som senare blev medlem i gruppenbeskrev problemen och kritiken av Te 176-arbetet på ett liknande sätt:

105

"Det finns ju de som är lite taskigt kritiska och säger attkonsulter finns bara där för att göra standarden mer krångligså att de får mer jobb, det kanske du har hört. Men det vetjag inte om jag skulle vilja skriva under på. Problemet ärsnarare, och det har jag uttryckt, att de sitter där och jobbaroch jobbar och tar fram en massa standarder, men problemetär att få in industrin att vara aktiv i gruppen, det är förmycket åt det icke-producerande. Konsulterna producerar j usina tjänster, och det ligger ju inom kvalitet, men det gälleratt få en bra blandning i de här grupperna, så att det i n tedominerar för mycket av folk från standardisering ochkonsulter... Men nu är jag med i något som man kallarEuropeisk Industrigrupp, och det är det som vi frånindustrin vill alltså, det vill säga att det inte ska tippas ö v erför mycket åt det icke-producerande hållet."

Karaktäristiskt för Industrigruppen, som med tiden kom att kallas förEuropean Industry Expert Group, var betoningen på användarintresset, ochdå inte enbart de stora tillverkande industrierna utan även mindre företagoch ~änsteföretag. Man kan förstå denna grupps åtgärder, som med årenformaliserades alltmer (ISO/TC176/SC2/N331), som försök från Te 176 attlyfta fram användarintressena, även om Industrigruppen liksom TC 176 iövrigt inte enbart utgjordes av ISO 9000-användare.

Exempel på frågor som diskuterades i Industrigruppen var att formuleringari standarderna inte borde vara alltför specialiserade och svårförståeliga. Ingaonödigt dramatiska förändringar borde göras i och med en revidering, dådetta försvårade användingen av standarderna. Nya standardprojekt skulleinte vara "ideologiskt" initierade och drivna, utan i stället sprungna ur ettbehov från användarna. Det tycktes finnas en spänning mellan det somanvändare ansåg vara viktigt att standardisera och vilken form dessastandarder borde ha och det som experter ansåg vara relevant attstandardisera. Bland annat pekade Industrigruppen på faran av att startaideologiskt drivna projekt, och argumenterade i stället för vikten av attutveckla standarder som användarna önskade och behövde. Gruppenanvände också argumentation som den tidigare nämnda QA/QM-gruppenhade formulerat i sin rapport, om hur man borde gå tillväga för att få bortvägledande standarder som var oönskade och oaccepterade (ISO/TC176/SC2/N331). Industrigruppens aktiviteter kan sammanfattningsvis sessom ett sätt att problematisera och ifrågasätta relationerna till användar­grupper liksom sammansättningen av arbetsgrupperna i standardiserings­arbetet.

Vikten av att tillfredsställa användarnas behov diskuterades även i andragrupper och sammanhang, till exempel under Delegationsledarmötena. 1995författade denna grupp (DLM) ett dokument kallat "Te 176 Vision, Mission,and Key Strategies". I dokumentet, som skickades ut på remiss, var organisa­tionens mål formulerade på följande vis:

106

identifiera och förstå användarbehov inom området förkvalitetsledning;

utveckla standarder som på ett effektivt sätt motsvararanvändarbehov;

stödja tillämpningen av dessa standarder; samt• underlätta en meningsfull utvärdering av de resulterandeimp lementeringarna

genom att använda ISO-processen för att uppnå internatio­nell konsensus, och kompatibilitet med andra ISO/IEC­ledningssystemstandarder. (ISO/TC176 /N242, min översätt­ning)

I citatet framträder den stora vikt som TC 176 fäste vid tillfredsställandet a vanvändarnas behov och svårigheterna i standardiseringsarbetet med attbehålla relationen till användarna. Budskapet var att TC 176 borde skapastandarder som användarna behövde och som var lätta att tillämpa. Attengagera användare att delta i de internationella arbetsgrupperna var svårt;det var framför allt personer med förmedlande funktioner som sökte sig tillTC 176. TC 176 hanterade detta dilemma bland annat genont att ha en konti­nuerlig debatt kring användarnas intresse, och föra en dialog med användar­grupper.

Ytterligare sätt att kommunicera med användargrupper var enkäter för attutvärdera ISO 9000-standarderna. När den första ISO 9000-serien kom ut1987, inleddes ett revideringsarbete. En reviderad ISO 9000-serie publicerades1994, varpå ytterligare ett revideringsarbete inleddes. Som en del av dennaandra revidering skickades en utförlig enkät ut till användare. Resultatenfrån enkäten användes därefter i specifikationsprocessen av den nya ISO9000-serien som man arbetade med under 1998. En speciell arbetsgrupp ­Validation Task Group - etablerades för att hantera både denna enkät (vadkunderna ville se i den nya serien), och en andra enkät (vad kunderna tyckteom förslaget på den nya ISO 9000-serien). Att arbeta systematiskt medenkäter var något som QA/QM-gruppen föreslagit i sin rapport 1995:

"En grundlig förståelse för användarbehov som är relateradetill det tekniska innehållet och användningen av standar­derna är nyckeln i processen med att klargöra syftet, omfatt­ningen och innehållet i ISO 9001 och ISO 9004, och derasinbördes förhållande. Ända till nyligen har emellertid nästanall formell input från användare som kommit till Te 176handlat om kommentarer på specifika, fokuserade texter,eller röster på vagt skrivna standardförslag (eng. new wo r kitems). Den mesta input från chefer är osäker. Dessutom hardet inte funnits något systematiskt sätt att förståanvändarbehov som relaterar till ISO 9000-familjen somhelhet... Ansträngningar på Te-nivå för att systematisktundersöka användarbehov är en lösning för att få bukt medbristerna i det nuvarande angreppssättet för behovsidenti-

107

fikation. Detta får emellertid inte minska P-medlemmarnasansvar att till fullo förstå och vidarebefordra (eng. convey)användarbehov till TC 176." (1SO/TC176/SC2/N298 1995;min översättning)

Sammanfattningsvis kan man se att diskussionerna kring användarnasbehov framför allt handlade om att förbättra kontakterna med användar­grupper. Det var svårt att få användare att delta i det internationella arbetet/men TC 176 kommunicerade genom enkäter med användargrupper/ ochIndustrigruppen förde användares talan genom att kräva att alla standard­förslag hade stark förankring hos användargrupper. Men som framgick i detsenaste citatet var man samtidigt mån om att bevara experternas ansvar/som ett filter" mellan användarnas formuleringar och det material somutgjorde underlag för standardtexterna.

I flera utredningsgrupper och diskussionsfora diskuterades även frågor kringarbetets effektivitet/ med ambitionen att ständigt förbättra. En svensk TC 176­expert som deltog i arbetet med att revidera den första versionen av ISO 9004lyfte fram ett exempel på lärdom man gjort om hur standardiseringsarbetetkunde genomföras på ett mer rationellt och genomtänkt sätt. Lärdomenhade hade lett till en förändring i sättet att arbeta/ nämligen att inleda varjearbetsgrupps arbete med att ta fram en specifikation som man sedan följde.Personen beskrev det på följande sätt:

"Det här är en utveckling av 9004 som finns redan. Det v igjort är fas ett som är klar och nu jobbar vi med fas två.Förhoppningsvis är den klar före sekelskiftet/ vi är mitt i n n ei den stora/ omvälvande delen nu. Man har lärt sig en del a vhistorien/ man har förstått att man ska specificera produkteninnan man sätter igång att utveckla den/ och att man skautveckla produkten innan man sätter igång att produceraden. Man liksom tar det i den ordningen som standardenfaktiskt rekommenderar företagen att utveckla sinaprodukter: tänk före innan ni sätter igång att göra saker. "

Försök till effektiviseringar skedde även på ISO-nivå. 1995 reviderades 1SO­direktiven från 1992 och nya direktiv publicerades. I genomsnitt hade dettagit sju år för ett internationellt standardprojekt att genomgå de sexutvecklingsstadierna från ide till färdig standard. I de nya direktiven ställdeshögre krav på arbetsunderlaget då ett nytt förslag till standard (eng. n ewwork item proposal) registrerades hos ISO. Tidsramarna för standardise­ringsarbetet skärptes avsevärt: från tidigare två års tidsgräns för att få framen så kallad working draft till sex månader. En committee draft måste varaklar inom två år jämfört med tidigare fem år. Tidsgränsen för att få fram enslutlig standardversion (eng. draft international standard) skärptes från sju

108

år till tre år. I de fall där dessa tidsgränser inte respekterades, kunde beslutfattas om att lägga ner arbetet (ISO/IEC Directives - part 1: procedures, 1992respektive 1995).

Att fundera över effektiviseringar och kontinuerliga förbättringar var förövrigt en av de grundprinciper, eller ideal för kvalitetsledning, som ISO9000-standarderna byggde på. Det var således inte förvånande att TC 176ägnade sig åt att reflekterar över sin egen roll och sitt arbetssätt; det låg näratill hands när man arbetade med kvalitetsledning som ämnesområde. TC176 försökte leva som man lärde, som intervjupersonen i citatet ovanpåpekade: att på förhand tänka igenom sina arbetsuppgifter för att därefterkunna genomföra arbetet rationellt och effektivt, liksom att ständigt sökaefter sätt att bli bättre.

109

De problem och förslag på lösningar som TC 176 uppfattade med sin verk­samhet sammanfattas i nedanstående tabell.

Utökning av antal standarder ocharbetsgrupper (dels en mängd verksam­hetsanpassade standarder, dels auto­noma arbetsgrupper, experter ochadministratörer)

Begreppsförvirring och motstridigt inne­håll i ISO 9000-familjen

Risk för motstridigt innehåll i förhål­lande till andra regler

Bristande koppling till användarbehov

Tidskrävande och ineffektivt arbete

lf .il~ IIVirl! IIl:.JII

Definiera och enbart tillåta fyraövergripande produktkategorier för ISO9000

Öka kraven vid nystartande avprojekt

Ta fram en begreppsapparat för helaISO 9000-serien

Tillsätta enskilda begreppsutred­ningar vid behov• Ta fram ett dokument med ISO 9000­relevanta managementprinciper (eng.Management Principles)

Förbättra intern samordning mellanarbetsgrupper

Förbättra extern samordning tillandra organisationer, t ex skapa tydliga"kontaktytor" med andra regelsättandeorganisationer, samt ha liaison-med­lemsskap med andra kommitteer (sam­ordna innehåll)

Förstärka samordning till användaregenom:

Uppmuntra användardeltagandeFöra användares talan (Industri­

gruppen)Kontinuerlig dialog (t ex enkäter,

remisser, Validation Task Group)

Effektiviseringsprojekt:Inleda grupparbeten med att ta fram

en.?pecifikationOka krav på förberedelser av projekt­

ideer och projektunderlagKorta remisstider och tidsramar för

olika utvecklingsfaser (reviderade ISO­direktiv)

Tabell 2: Översikt över diskuterade problem och lösningar i Te 176.

Som en avslutning av beskrivningen av TC 176 utifrån empirin, kan detvara intressant att se TC 176 på ett annat sätt än genom de tematiskaproblemdiskussioner TC 176 fört. Jag tänker på en bild av de relationer somTC 176 hade med andra organisationer i sin omgivning.

110

176

Den officiella bilden av TC 176s kontakter med olika intressegrupper iomgivningen visade att de bestod huvudsakligen av kontakter med de egnamedlemmarna. På hemsidan radades alla medlemsorganisationer upp,sorterade utifrån nationalitet, liksom ett antal liaison-medlemmar. Men, omman tittade intressegrupper, utöver det som angavs i den officiella, skriftligapresentationen av TC 176, fanns mer än bara medlemskontakter. En viktigintressegrupp som TC 176 återkommande hade kontakt med, och som manrefererade till i olika internutredningar och strategidokument, var ISO 9000­användare. Vid flera tillfällen skickades enkäter ut till användargrupper,varpå enkätsvaren sammanställdes och användes som underlag i arbetet ide internationella arbetsgrupperna i TC 176.

I TC 176s utredningsrapporter framhölls vikten av att samordna sig medandra ISO-kommitteer med ansvar för standardisering på management­området, och med nationella myndigheter och andra reglerande organ.Motivet var att se till att olika managementsystem uppfyllde de krav somställdes i lagstiftning på respektive område. I praktiken hade man fleraliaisonförbindelser med andra ISO-kommitteer, liksom ett samarbete medden europeiska standardiseringsorganisationen (CEN). Några etableradekontakter med myndigheter eller statliga organisationer fanns däremot inte.TC 176 hade också kontakter med andra organisationer som gav ut olikatyper av standarder på kvalitetsområdet, som den europeiska kvalitets­organisationen European Organization for Quality (EOQ), och den ameri­kanska bilindustrins kvalitetsgrupp QS-9000.

Vad som mer kom fram i intervjuer med enskilda experter var att det fannsen mängd informella kontakter mellan TC 176 och olika kringliggande verk­samheter som standardiserings-, kvalitets- och certifieringsorganisationer.Det skedde genom att experter i de internationella arbetsgrupperna i sinaordinarie arbeten ofta arbetade i sådana verksamheter: de förmedladestandarder, informerade och utbildade andra om standarder, och kontrol­lerade (certifierade) att andra följde dem. Det fanns således andra intressenoch organisationer i standardiseringsorganisationens omgivning sompåverkade både arbetet med att ta fram standarder, och andras uppfattningarom dessa standarder. Jag sammanfattar dessa andra i begreppet kringliggandeverksanmeter - ett slags allierade - och menar då andra intressen än de sompublicerar, respektive använder, standarder. Jag beskriver dessa intresse­grupper i TC 176s nätverk utifrån deras roll som allierade parter, en roll sominte alltid lyftes fram av dem själva när de deltog i det internationellastandardiseringsarbetet.

111

De relationer som TC 176 hade med andra organisationer illustreras i nedan­stående figur.

Nationellamedlemmar:st andard.org.

Formellarelat ioner

Tillfälliga och/ ellerinformella relat ioner

ISOIEC

CENQS-9000

EOQTCs

International Organization for StandardizationInternational Electrotechnical Commission (ISas systerorganisation, som harsamma regelsystem som ISO dvs direktiv för struktur och procedurer, och som medISOdelar viss personal och lokaler för huvudkontoret iGeneve)European Committee for StandardizationAmerikansk kvalitetsstandard framtagen av den amerikanska bilindustrini ett samarbete mellan General Motors, Chrystler och Ford samt amerikanskalastbilstillverkare, däribland Volvo GMEuropean Organization for QualityAndra TCs inom ISO som TC 176 har "liaison-medlemskap" med: TC 17 (Steel), TC69 (Application of statistical methods), TC 207 (Bnvironmental management),TC210 (Quality management and corresponding general aspects for medicaldevices), TC 212 (Clinicallaboratory testing and in vitro diagnostic test systems),TC 213 (Dimensional and geometrical product specifications and verification)

Figur 5: Te 176s relationer till andra intressenter på området for internationell standardise­ring av kvaZitetssystem.

En slutsats som går att dra utifrån bilden är att TC 176 hade flera relationermed olika intressegrupper, både formaliserade och informella. De olika typerav intressegrupper jag tagit upp i nätverksbeskrivningen är: egnamedlemmar, ISO 9000-användare, andra ISO-kommith~er, nationellamyndigheter och andra regel- och standardsättande organisationer, samt"stödjande verksamheter". Arbetet med att etablera relationer till andra

112

(utöver egna medlemmarna och användargrupper) verkade dock inte skeaktivt från TC 176s sida. TC 176 lade till exempel inte ned kraft på att offent­liggöra eller framhäva vikten av dylika relationer.

113

9.

Redan vid mitten av 1800-talet började redovisning anses som nödvändigtatt reglera. Säkerhet och trygghet var ursprungligen viktiga motiv förregleringen av redovisning och revision. Motiven har sedan dess skiftat. Islutet av 1900-talet var samordning av finansiella transaktioner på denglobala kapitalmarkanden det mest framträdande motivet.

Företag som verkade i Sverige under senare delen av 1800-talet lade ofta inen klausul om revision i sina stadgar. Från och med 1895 formaliseradesdenna procedur i svensk lagstiftning (Wallerstedt 1996). I en studie a vframväxten av redovisningsreglering i Sverige beskrivs situationen påföljande sätt:

"Revisorer har gradvis kommit att bli en viktig professionellgrupp i samhället. I Sverige har denna utveckling pågåttsedan 1890-talet när ett ökande antal förskingringar ochbedrägerier ledde till frågeställningar om effektiviteten i detdåvarande redovisningssystemet. De som ägnade sig åtrevision gjorde inte det på heltid. Det var snarare affärsmän,advokater, banktjänstemän, högre tjänstemän på departe­ment, med andra ord lekmän som utförde revisioner som ensidosysselsättning till sina ordinarie arbeten." (Wallerstedt1996, s 1; min översättning)

Sedan dess har auktoriserade revisorer alltmer kommit att ta över ansvaretatt utföra revisioner. Det Svenska Revisorssamfundet etablerades 1899 (ibid).Därefter har ett antal organisationer etablerats vilka deltagit i regelsättandetoch normeringen på redovisningsområdet, till exempel FöreningenAuktoriserade Revisorer (1923), det statliga organet Bokföringsnämnden(1976) och det partssammansatta Redovisningsrådet (1989). Sverige ochandra länder har under 1900-talet haft många och offentligaregelsättande organisationer som tagit fram olika typer av redovisnings­regler. Dessa organisationer har utifrån redovisningspraxis diskuterat h urredovisning lämpligen borde gå till.

Revisorsprofessionen har en viktig roll för regleringen på redovisnings­området. Detta gäller särskilt i de anglosaxiska länderna, där revisorsprofes­sionen sedan länge varit väletablerad. En profession av experter brukartillskrivas vissa strukturegenskaper: förekomst av nationella professions­organisationer, professionstidskrifter, universitetsutbildningar i ämnet,professionell examination, och formaliserade etiska koder (jämför Abbott1988). I Storbritannien och USA finns till exempel professionellarevisorsorganisationer med rötter i slutet av 1800-talet. Det är organisationersom än idag har hög status i samhället med möjligheter och auktoritet att

114

påverka redovisningsområdets utveckling. Institute of Chartered Accoun­tants i Storbritannien och Wales inledde sin verksamhet redan 1880, ochAmerican Institute of Certified Public Accountants startades 1887.

I de länder där revisorsprofessionen inte har varit lika stark eller drivande,har i stället staten genom lagstiftning haft en viktigare roll för regelfram­tagande på redovisningsområdet. Detta gäller till exempel i Tyskland,Sverige och Frankrike. I den svenska redovisningskommittens betänkandefrån 1996 (SOU 1996:157) förtydligade man att staten borde ha det över­gripande ansvaret för normgivningen på redovisningsområdet, och somkomplement till lagstiftningen föreslog kommitten att den statligaBokföringsnämnden (BFN) skulle stå för kompletterande normgivninggenom att ge ut myndighetsföreskrifter, råd och rekommendationer. Sam­tidigt menade man att detta inte innebar att all kompletterande normgiv­ning måste ske inom BFN, utan privata organ och då framför allt Redovis­ningsrådet också kunde vara verksamma som normgivare på redovisnings­området. Detta formulerades i redovisningskommittens betänkande påföljande sätt:

"Det framstår därvid som naturligt att rådet även framledesutarbetar normer avseende företagens års- och koncern­redovisningar. Dessa normer kommer med andra ord att tasikte främst på värderings-, periodiserings- och klassifice­ringsfrågor. Ovriga delar av den kompletterande norm­givningen - såsom frågor rörande bokföring och arkiveringav räkenskapshandlingar samt bokslutsfrågor som ärspecifika för små och medelstora företag - bör däremotnormalt behandlas av BFN." (SOV 1996:157, s 3-4)

Redovisningsrådet nämndes som exempel på en organisation som lämpadesig för kompletterande normgivning, men innan Redovisningsrådetetablerades 1989 var Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) en viktigorganisation i detta sammanhang. FAR, som etablerades redan 1923, varlänge en viktig auktoritet vid framtagandet av de nationella redovisnings­standarder (eller "rekommendationer" som de själva benämner dem), somanvändes som komplement till lagstiftningen. 1989 förändrades situationen.Redovisningsrådet inrättades med uppgift att utfärda (nya) nationellastandarder på redovisningsområdet, det vill säga att Redovisningsrådetövertog FARs tidigare roll. FAR fick samtidigt en fortsatt roll som norm­givare genom att tre av de nio ledamöterna i Redovisningsrådets styrelseutsågs från FAR. FAR fanns kvar som en professionell revisorsorganisation,en medlemsorganisation med syfte att bevaka medlemmarnas intressensom yrkesverksamma revisorer.

Bakgrunden till etablerandet av det partssammansatta Redovisningsrådetvar att revisorsprofessionen inte var nöjd med det dåvarande regelsystemet:företag tycktes inte följa FARs standarder. Detta var ett problem som under1980-talet också uppfattades i andra länder. En lösning som diskuterades, ochgenomfördes i flera länder, var att ersätta ensidigt professionellt regel­sättande med regelsättande i partssammansatta organ, som Accounting

115

Standards Board (ASB) i Storbritannien etablerat 1990, och FederalAccounting Standards Board (FASB) i USA etablerat redan 1973. Det svenskaRedovisningsrådet organiserades ursprungligen som en stiftelse vars styrel­se representerade tre intressen: staten genom tre representanter frånBokföringsnämnden, industrin genom tre representanter från Industri­förbundet, samt revisorsprofessionen genom tre representanter från FAR. Islutet av 1990-talet omformades Redovisningsrådet till en ideell förening.Industrins och näringslivets intressen fick en bredare representation, genomdeltagande av till exempel Stockholms Fondbörs och Handelskamrarna iGöteborg och Malmö, medan statens intresse i form av representanter frånBokföringsnämnden togs bort helt. FARs roll i Redovisningsrådet blevdäremot oförändrad. FAR fortsatte dessutom att vara den svenska medlem­men i den internationella standardiseringsorganisationen på redovis­ningsområdet (lASe). Genom detta medlemsskap fortsatte FAR delta i olikainternationella arbetsgrupper och som remissinstans. Även om FAR slutadeta fram nya standarder, fortsatte FAR att ge ut och underhålla sina tidigarestandarder i de frågor som Redovisningsrådet inte hunnit behandla. FARssamtliga gällande standarder och uttalanden i redovisningsfrågor publicerasi FARs Samlingsvolym. r denna finns även aktiebolags- och bokföringslagenmed, likson1. Bokföringsnämndens redovisningsstandarder och standarderför revision.

länder där staten ansvarat för lagstiftning på redovisningsområdet harlagar kombinerats med andra typer av med skriftliga tolkningar av lagarnaoch existerande redovisningspraxis. I Tyskland har till exempel privatarevisionsfirmor en viktig roll för sådant tolkningsarbete. Större revisions­firmor ger ut publikationer med tolkningar av lagstiftningen vonColbe 1992). Tyskland finns också en professionell revisorsorganisationmotsvarande FAR. Den grundades i början av 1930-talet, men har inte blivitså betydelsefull för det regelsättandet och normeringsarbetet.

Mycket regelsättande arbete redovisningsområdet har utförtsnivå. Men aktiviteter har genomförts på internationellnivå. Internationellt finns ett antal betydelsefulla organisationerför redovisningsstandardisering. på organisationer som påverkareller medverkar i den internationella standardiseringen redovisnings-området är OECD samt denlASC et 1991). liksom inledde sittinternationel1 i debattenföretag i mitten av och 1997).på detta område har medlemmar från världen med ett viktigt lI./'\JjL.!.l..!..J.l.'l.

åtagande att speciellt se till att även utvecklingsländer äräven Wallace 1990 s 14-15 om FNs engagemang i reglering avOECD däremot en mer snäv intressegrupp bestående av1"töf'1-g(:,rr11"::111,OLJt."i""::II'IO länder i västvärlden, medan rASC, vars verksamhet riktarsig till alla typer av företag på ett globalt främst

116

redovisningsprofessionen (Radebaugh och Gray 1997). Förutom skillnader ide intressen som representeras i dessa organisationer, föreligger fleraskillnader vad gäller de aktiviteter de ägnar sig åt. Både FN och OECD har enmer indirekt roll i standardiseringen. FNs och OECDs expertgrupperförsöker påverka synen och inriktningen på arbetet med standardframtag-ningen genom att delta i debatter och ut publikationer.38 rASC hardäremot som huvudsaklig uppgift att och publicera internationellastandarder.

Ytterligare en organisation på det internationella planet, är den interna­tionella federationen för auktoriserade revisorer IFAC (InternationalFederation of Accountants), vilken har en relation till IASC. IFAC etablera­des formellt 1977 med syftet att verka för revisorsprofessionens intresseninternationellt. 1996 var 116 organisationer medlemmar i IFAC (liksom irASC) från 85 olika länder (Radebaugh och Gray 1997). IASC och IFAC har ett

syfte: att verka för att nivån av redovisningspraxis iatt propagera för användande av internationella redovis­IASC är det organ som tar fram

""., .,TT., .,/"'11., "..--...,..... i"'r~1'"i"" är att ,..or,,...o,c.or,T.o1r"':li

IFAC också gör är att ta regler för hur reVISIonoch utveckla etiska förhållningssätt och andra standarder som ...... '-JJL... LI-" ..........

terar och derasParty

Sedan 1989 finns dessutom en internationell för nationellapå finansområdet: International Securities(IOSCO). IOSCO har medlemmar som den svenska

det brittiska Security and Investment Board (SIB), ochdet The Securities and Exchange Comrrzission Sedanmitten av 1990-talet har IOSCO fått en särskilt roll för den internatio-nella 11"Ar1,.UA"/t'"'I"IY"r,-,"A"IY"

På europeisk

Upml lons;bl1daIlde och har också skett iEn och studier

genomförts 1900-talet. I sådana studier, som iblandinitierades av staten och ibland av revisorsprofessionen, har man fram och analyseratproblem, risker, fördelar och nackdelar med olika typer av Under 1900-talets senare årtionden förstärktes uppfattningen att redovisning är ett område som bör

internationellt. Utredningar tillsattes både av EU-kommissionen och deninternationella revisorsprofessionen där internationell redavsiningsreglering diskuterades.

117

internationella standarder som arbetas fram av IASC. Under år 2000förstärkte EV sitt engagemang i den internationella standardiserings­verksamheten. ED-kommissionen fattade nämligen ett beslut om att underåret anta ett direktiv som tvingar de börsnoterade bolagen i medlems­länderna att senast år 2005 börja använda IASCs redovisningsstandarder(Dagens Industri 2000-06-15).

En uppfattning som många delade i slutet av 1990-talet var att den inter­nationella standardiseringsorganisationen IASC borde stödjas som huvud­saklig regelsättare på redovisningsområdet internationellt. Som ED-kom­missio.nen uttryckte sig om rASe i en utredning från 1995: "den interna­tionella standardiseringsprocessen erbjuder den mest effektiva och snabbalösningen på de problem som uppfattas av företag som verkar globalt" (Anexamination of the conformity 1996, s 7; min översättning). Även organisa­tioner på nationell nivå gav ett liknande stöd åt rASC.

Det finns ett intressant samband mellan IASe och nationella organisationer.De svenska förhållandena får illustrera principen.39 Redovisningsrådet iSverige fattade i mitten av 1990-talet beslutet om att "lägga sig nära" IASCsstandarder när man arbetade fram nationella standarder. Med IASCs stan­darder som utgångspunkt skulle vissa omarbetningar och tillägg göras för attde svenska standarderna skulle stämma överens med svensk lagstiftning påredovisningsområdet och andra relaterade områden (t ex skattelagstiftning).Standarderna skulle därefter ges ut på svenska, och vara frivilliga att följa. Ifiguren nedan visas ett utdrag ur Redovisningsrådets rekommendation"Redovisning av leasingavtal" från juni 1995. På sista textsidan anges:"Denna rekommendation överensstämmer i allt väsentligt medInternational Accounting Standards Comrnittee's (IASC) rekommendationlAS 17 Accounting for Leases".

39 Det bör nämnas att de svenska förhållandena inte är representativa för vilket förhållandeländer i allmänhet har till IASe. Till exempel finns förhållandevis starkare motstånd tillrASe i Tyskland, Norge, England och USA. Det jag vill visa med de svenska exemplen är a t tdet finns ett potentiellt samband mellan nationella och internationella standarder, och attdet för en organisation som IASe kan vara intressant att verka för att stärka dylika samband.

118

FINANSIELlA LEASINGAVTALRedowl'llng hOS &e3.Setagaren

Som skuld redo"ls;l,$ vid lezsingperiodem: inging ett belopp som =u lika. ~tort sOmI,,",mgnhloktols till~:in~svärJ<

Den finansietb. .l.vgTften. räntzl1. uqärs a.v skillnaden Indian summ.m av :\Vl<lbd~

mmlcrulr;,l,S~:Jvglftcroch den r~dovl:iJJ(' ...-kuldt:'n. rantan fdrdebs OVc"f JvtaJetslöptId si Jtt VafJo rrdovlSnlOgspenod hebstos med t-n belopp ,nm I huvudsakmotsv3frl.f ~n r;cntdc(lstnad ber~knJJ~nhbrt t:n fast r.lntC's.ats på dt:n und",r rcsp("k~

tlVrp"nod rwovlsade skulden Om""r1ekonpåavt3Iadc3V~iftergJ,'rt,b<foendc

,}våndnngaridenJllmann~rJ.ntt:",vån"kdnh::ins}'ntaslJlIdett;'\vt(lrt.'rlOd''5(·rmg·

c-n av rant~ktl:'>tnad(:'n

~k~~:;vgiftenrt"duccrar. dtt:.'r .l\'Jr.l~ for ranta enllgl punkt 13. dt'n redOVJS;lcl~ 14

RedovisnIng hos feasegtv:llren

Dener~n;aIea.d"g;a.vgrlt.enutgördd!:oC'nfinJnslt·lImt.1k{IT..nf.1l.del~t:'nft':5te'rand"ddsomreJucerarfordfJnenl!gtpunkl15 R"n"lnt.ktcnf"rdel"suvM'bsln~­

.VtaICl$. lopttd normalt så att en J~ml\ fl\rrantning, p~ vid vf\rje p("nod rtdOV1S::ld

n~ttolllvc-stt'nngerhålls Tillämpning ,w forSlktl~hctspnn":lpenb.n d(}(k I v,ssaf-al\ mQhv~r3 en mod.ncnnK 3V lntåktspt:llodlscringC'n Lex vId .J,V(:J.) med en l.3nJ:;:löptid o~h Jannrod storre risk. Om :-.turtckc:n på av(al~dt.·(\v~lhefg)t)~'Sbt:roc:nde.1'11andnng.:.tr I den allmrmn:1 nnt~nivin ",kall h<insyn tas tJI d('tt:\ vid ~f10dt5('nngen

JVf<lnteintäktrn

Fi1l<1rlSlellleasmg hos rdlz,t.'rkaTe eller årerjiJrstilJa re

OPElRATiOINELLA IlEASINGAVTALRedovisning hos feasetagaren

le3$~glvaren. löpande utgfur for .lYbJet och tiUg1nzen rrdovls;,ls som kl)~tnaJ

underdenpCfloddeuppk.lmmer

Figur 6: Sidorna 6-7 i Redovisningsrådets rekommendation 6 "Redovisning av Leasingavtal"fastställd i juni 1995. Inklusive bilagor består standarden av 19 sidor. Fullständig utgåva kanbeställas av Redovisningsrådet.

FAR arbetar på ett liknande sätt, vilket framgår av beskrivningenpublikation "Börs & Värdepapper 1999 - FARs Regelsamling II":

"Enligt avtal verkar FAR för att i Sverige anpassas tilllAS så långt det är möjligt. medverkar i arbetsgrupperoch bidrar också till genom att medverka aktivti IASCs remissförfarande. refereras löpande i FAR INFOoch i Balans till vägledning för svenska internationellaföretag och andra intressenter. FARs rekommendationeröverensstammer med lAS i väsentliga delar." (Börs &Värdepapper 1999 - FARs Regelsamling II, 1999, s 784)

FARs

Samtidigt som standarderna från både och FAR ärfrivilliga får de i praktiken en särskild tyngd och /I tvingande kraft". Enligtden svenska aktiebolagslagen är svenska företag skyldiga att redovisa enligtså kallad god redovisningssed. Redovisningsrådets rekommendationeranses av många motsvara kraven för god redovisningssed. Detta gör attRedovisningssrådets standarder i praktiken får en särskild status genomreferenserna till god redovisningssed som gärs i den tvingande lagstift­ningen. Sett ur IASCs perspektiv får IASC ett viktigt stöd från Redovisnings­rådet, som genom sitt arbetssätt ser till att de internationella standarderna fårspridning på nationell nivå.

119

Detta innebär dock inte att Redovisningsrådet nödvändigtvis ser sitt age­rande i denna fråga - att lägga sig nära lAS i arbetet med att arbeta fram natio­nella standarder - som ett sätt att stödja lASC. Redovisningsrådet kan likagärna se det som ett sätt att samordna sig med Stockholms Fondbörs.Ytterligare en omständighet som gör att Redovisningsrådets standarder fåren stark status i Sverige har nämligen att göra med Stockholms Fondbörsoch de regler som fondbörsen sätter upp för de företag som vill registrera sigpå börsen. Denna omständighet är också intressant för rASC, och något somrASC är medveten om och drar nytta av. 1995 införde Stockholms Fondbörsett nytt så kallat inregistreringskontrakt (även kallat noteringsavtal), sominnebär att när ett kontrakt skrivs mellan fondbörsen och ett företag,förväntas företaget följa Redovisningsrådets standarder i sin redovisning.Företaget har visserligen möjlighet att på "goda grunder" motivera varförman inte följer dessa standarder, och motiveringarna offentliggörs. Annarsgäller att man följer Redovisningsrådets standarder, för att undvika attdömas för kontraktsbrott av fondbörsens disiciplinnämnd. Kontraktsbrottinnebär i sin tur någon form av sanktion. Genom att de nationellastandarderna till stor del utgår från de internationella från IASC, får dessastandarder ett stort praktiskt genomslag genom fondbörsens regler, även omalla standarder i teorin definieras som frivilliga. Standarderna får med andraord tyngd och tvingande kraft på grund av agerande från andra intressenter,som de nationella organisationerna Redovisningsrådet och StockholmsFondbörs.

Återigen, sett ur IASCs perspektiv får IASC ett stöd av Stockholms Fondbörs,som genom sitt arbetssätt hjälper till att sprida de internationella standar­derna på nationell nivå. Oavsett om Stockholms Fondbörs och andranationella fondbörser ser sina ageranden i termer av stöd till IASC, blir detför IASC av stor vikt att standardiseringsorganisationer och fondbörser imedlemsländerna bedömer att IASCs standarder (men inte de amerikanskaredovisningsstandarderna från FASB) är viktiga referenspunkter för dennationella redovisningsregleringen. rASC tycks ha lyckats med detta genomatt de uppenbarligen erhåller stöd från många organisationer på olikageografiska nivåer.

Det kan emellertid också finnas motstridiga uppfattningar mellan IASe ochnationella organisationer som verkar på redovisningsområdet. Detta kanskapa spänningar. En person från den svenska Bokföringsnämnden tog i enintervju upp en sådan spänning:

"Det finns spänningar mellan IASC och Redovisningsrådet,till exempel när de internationella standarderna strider em o tsvensk lagstiftning. Och det kan ju vara så att den svenskadelegationen tillsammans med de andra nordiska ländernarästar emot en viss internationell standard samtidigt s o mmajoriteten på IASe röstar för samma förslag. Då blir detsvårt för en svensk IASC-representant l som på nationellnivå arbetar på Redovisningsrådet, att sitta och propagera fä rdenna standard som man från svenskt håll inte tror på. II

120

De motstridiga uppfattningar som periodvis kan finnas mellan rASe ochRedovisningsrådet behöver inte leda till att Redovisningsrådet avviker frånprincipen om att "lägga sig närall de internationella standarderna. Men detär inte heller osannolikt att relationen mellan IASe och Redovisningsrådetskulle kunna bli svårhanterlig och därmed förändrad i framtiden, o ffi

motstridigheterna förstärktes.

121

l

rASC, som är en förkortning av International Accounting Standards Con1­mittee, är en internationell standardiseringsorganisation som etablerades1973. rASCs huvuduppgift är att ta fram och sälja internationella redovis­ningsstandarder. Initiativtagare till rASC var tre revisorsorganisationer frånStorbritannien, Kanada och USA (Benson 1989).

r rASCs årsbok finns en bakgrundsbeskrivning Oll1 etablerandet av den inter­nationella organisationen (International Accounting Standards 1996).40 Manmenade att det tidigare existerat olikheter i form och innehåll mellan publi­cerade standarder i olika länder. I sin motivering till verksamheten menademan att IASC syftade till att minska dessa olikheter genom att försökaharmonisera regleringar, standarder och praktiker.

Verksamhetens två syften lydde enligt följande:

//(a) att formulera och publicera i det allmännas intresseredovisningsstandarder som skall användas i årsredovis­ningar (eng. the presentation of financial statements) samtverka för deras världsomfattande acceptans och tillämpning;

(b) att generellt arbeta för förbättringen och harmoniseringenav regler, redovisningsstandarder och procedurer som ärrelaterade till årsredovisning.// (www.iasc.org.uk 1998; minöversättning)

IAse hävdade vidare att man kunde garantera att standarderna nådde högkvalitet genom professionalitet och oberoende, hög acceptans genomanvändarrepresentation, samt aktualitet genom ständig uppdatering avexisterande standarder.

Olika länders varierande sociala, ekonomiska och juridiska förhållanden ärett grundproblem för den internationella redovisningen. Olikheterna harlett till att länder utvecklat egna regelverk som på flera sätt skilde sig åt. r ettdokument från 1977 beskrev rAse bakgrunden till behovet av inter­nationella redovisningsstandarder genom att referera till framför allt treomständigheter:

40 För en mer utförlig beskrivning av diskussionerna som under flera år föregick etablerandet avrASe, se Benson 1989, kapitel 6.

122

/lTre utvecklingslinjer kan identifieras vilka demonstrerarbehovet av internationella standarder: ökningen av inter­nationella investeringar, den ökande betydelsen (eng.increasing prominence) av multinationella företag, samtökningen av antal standardsättande organisationer på redo­visningsområdet./I (The Work and Purpose of the IASC 1977,s 2)

Genom harmonisering av redovisningsregler i form av internationellastandarder, menade man att investerare bättre kunde fatta effektiva beslut.IASC n1.enade vidare att man genom internationella redovisningsstandarderskulle kunna undvika de missförstånd och höga kostnader som framför alltmultinationella företag drabbades av i arbetet att ta fram multipla årsredo­visningar. Slutligen menade IAse att man hade en viktig samordnandefunktion för olika reglerande aktiviteter. IASC skulle kunna minska förvir­ringen som följt av de varierande krav som ställs aven växande skaranationella, reglerande organ på redovisningsområdet (ibid). Som ett led idetta harmoniseringsarbete ansågs det viktigt att IASCs medlemmar verkadeför att de internationella redovisningsstandarderna verkligen accepteradesoch användes. Alla medlemmar i IASC tillskrevs alltså både en roll iframtagandet av standarderna, och en roll för acceptansen/användingen avstandarderna. IASC formulerade dessa uppgifter på följande sätt i en utred­ningsskrift från 1998:

"IASC cannot force anyone to use its Standards and so mustrelyon persuation. It can persuade its constituents to use itsStandards only if the Standards are of high quality and meettheir needs. Also, IASC's constituents are more likely to useits Standards if they have a stake in, and playa part in, theirdevelopment and participation by IASC's constituents islikely to improve the quality of the Standards./I (ShapingIASC for the future 1999, s 20)

Förutom att utveckla internationella redovisningsstandarder och verka förderas användning, hade ett syfte också varit att verka för god redovisningoch bättre redovisningsregler. Ett problem som uppfattades redan i slutet a vISOO-talet då redovisningsreglerna togs fram, var förekomsten av dåligaregler. Dessa kunde leda till osund redovisning, och få negativa konsekven­ser för vanliga medborgare. Med bättre regler kunde man till exempelskydda oskyldiga aktieägare från oegentligheter beroende på dålig redo­visning. Ett sådant syfte med redovisningsregler aktiverades inte minst isamband med finansiella kriser. Henry Benson, som var IASCs ordförandeunder åren 1973-76, skriver i sin självbiografi om revisorsprofessionensansvar för att ta fram bra standarder och se till att de följs:

123

"If the accountancy, or any other, profession is to commandthe respect of the public which it serves and which providesit with a living, I believe that it has a duty to do more thanwrite standards. It has a duty to take reasonable steps to seethat they are in fact followed. Over and over again, when acompany fails or goes into liquidation, the subsequent postmortem shows that a contributing factor has been the failureto observe sound standards." 1989, s 113­114)

I slutet av 1990-talet betonades den "skyddande" och "renande" avstandardiseringsverksamheten mindre, medan större vikt lades vid måletatt verka för effektiva kapitalmarknader. Iden var att om det fannsgemensamma mått för redovisning, vilka gav en korrekt åtminstonerimlig, eng. fair) avspegling av det som önskades kundemarknadens parter förstå varandra bättre och lättare handla med varandra.Det målet med att ta fram redovisningsstandarder blev attunderlätta resursflöden och en effektiv kapitalmarknad (seäven Med kundemarknadens så sätt snabbt och effektivt och

kunde man effektivare tillvaroMotiven för verksamhet således alltmer

effektiva transaktioner. var i IASCsatt ta fram standarder "i det allmännas intresse"

interest) för IASC. var ett område somtradition av som en brittisk

standardsättandeorganisationer,

rt"01/,H"/'1'~01/1 är två hä ndelsertill stat och

EMan kom

EU gick ut e natt använda sig av lAS.

med lOSCO-avtalet. Faktummed IOSCO är en

till diskussion sIutet av 1990-ut att IASe skulle ta

som IASeIASCs fortsatta .ll.Lh.

"I"V\"Ir"l ..... -t-'''.,. och satsa innovationer i vissa "l"ar"lt'''T1C'1f'"\11-y'1, n-C't-V''"'ll rll"t'"I"0

124

"In recent years, IASC has taken on a more innovatory rolein certain areas. For example, in March 1997, IASC's SteeringCommittee on Financial Instruments published proposalsfor dealing with financial assets and financial Habilities andthose proposals went beyond any requirements or proposalsthat existed at a national level. The pace of change inbusiness life and the financial world is accelerating rapidly.The Working Party believes that in the future IASC willneed to be an innovator and an initiator to a much greaterextent than it is today." (Shaping IASC for the future 1998, s45)

Medlemsskap i IASe har en stark koppling till revisorsprofessionen. Med­lemmar i IASC skall bestå av professionella revisorsorganisationer som ärmedlen1mar i den ovannämnda, internationella revisorsföreningen IFAC.Alla medlemmar i IFAC blev automatiskt medlemmar i IASCs general­församling, vilket i slutet av 1990-talet rörde sig om ett IOO-tal revisors­föreningar. Den beslutande makten låg emellertid hos styrelsen, där antaletplatser var starkt begränsat. När IASC startades på 1970-talet bestod styrelsenav nio platser, alla reserverade åt revisorsprofessionen. Åtta styrelseplatserhar tillkommit: två platser 1978, två platser 1983, och fyra platser somreserverats för andra än revisorsorganisationer. Detta gjorde att styrelsen islutet av 1900-talet omfattade 17 platser (13 platser tillföll representanter förprofessionen, fyra platser för andra intressegrupper). Även om medlems­skapet i styrelsen öppnades upp något, kan man ändå konstatera att en starkkoppling kvarstod mellan revisorsprofessionen och IASC.

Det var formellt IFAC som utsåg professionens platser, men IASCs styrelsekunde ge rekommendationer för hur platserna skulle fördelas. I praktikeninnebar det att styrelsen i hög grad påverkade valet av styrelseledamöter.Detaljerade regler fanns också kring tillsättandet av platser: i styrelsen skulle"företrädesvis" tre styrelseplatser avsättas till utvecklingsländer (rASeInsight December 1993). Sverige fanns representerad i IASCs styrelse, genomFAR som var den svenska medlemmen i IASC. FAR delade dennastyrelseplats med motsvarande revisorsföreningar i Danmark och Norge(den Nordiska Federationen).41

Vilka var då dessa auktoriserade revisorer - så kallade experter - mer speci­fikt? I beskrivningen av Te 176 tog jag upp begreppet förmedlare, och det

41 Det är tillåtet för två eller fler länder att dela en styrelseplats. Sedan några år delar de trenordiska länderna en plats, Indien och Sri Lanka delar en liksom Sydafrika och Zimbabwe(Cairns 1997).

125

kan användas även i IASC. En övervägande del av IASCs experter somdeltog både i arbetsgrupper och på IASCs sekretariat som rådgivande/admi­nistrativ personal, var i sina ordinarie arbeten verksamma i en av de sexstora, internationella revisionsfirmorna: KPMG, Coopers & Lybrand, ArthurAndersen, Price Waterhouse, Ernst & Young, Deloytte & Touche. Somrevisor arbetade man både med revisioner av företags redovisningar ochmed rådgivning till företagsledningar om deras redovisning. Revisions­firmors konsultverksamhet ökade dessutom kraftigt under 1990-talet (se t exGreenwood et al 1998). En revisor kunde ha både förmedlande och stödjandefunktioner till standarder. Ibland togs uttrycket "personer med flera hattar"upp av intervjupersoner, syftande på deltagare i IASC som hade fleraorganisatoriska tillhörigheter utöver den som expert tillhörande revisors­professionen. Flera intervjupersoner tog upp exempel på personligadrivkrafter som en expert kunde ha för att delta i det internationellastandardiseringsarbetet. En brittisk expert uttryckte sig på följande sätt o mprojektledare som under en begränsad tidsperiod arbetar på IASC-sekretaria­tet:

"Det har traditionellt varit svårt att anställa någon på sekre­tariatet på heltid. Det vanliga är att man under två-tre år tartjänstledigt från sitt ordinarie arbete för att arbeta s o mprojektledare på IASCs sekretariat. Då blir det ett tydlig steg ikarriären, två-tre år är tillräcklig erfarenhet av internatio­nellt arbete, och är tiden begränsad på detta sätt är det e nmycket värdefull erfarenhet. Det finns faktiskt flera intressenför en projektledare: professionella intressen som tillgodosesgenom erfarenheterna från internationellt arbete, och kom ­mersiella intressen som följer av att en revisor får högrestatus hos kunder om man visar att man har nära kopplingtill IASe. //

Eftersom en revisor har stort intresse av att delta i IASC, inte minst sedanorganisationen höjt sin status genom IOSCO-samarbetet, var det ofta en hårdkonkurrens om de platser som reserverades för revisorsprofessionen. Enbrittisk expert menade att det handlade om en mindre grupp "policy players"i varje land som konkurrerade om de få platserna. I Storbritannien fanns ett20-tal personer, menade intervjupersonen, som var intresserade av att få enplats i IASCs styrelse eller i en arbetsgrupp, eller en plats i FEE, det euro­peiska förbundet för auktoriserade revisorer. Han formulerade sig påföljande sätt:

126

"Det är ca 20 spelare i UK på detta området många med fleraolika 'hattar' samtidigt. Det är en poäng som professorAnthony Hopwood vid Oxford Universitet gjort sedan länge,till exempel en person med flera olika titlar - t ex represen­tant för ASB, för Institute of Chartered Accountants, eller förDTI - som väljs beroende på situation. Alltså, det är ett litetantal personer som är 'policy players' på detta området m e döverlappande roller. Och det finns ungefär tio platser iredovisningssammanhang som är intressanta att dela på:IASCs styrelse eller arbetsgrupper, eller i FEE. Och det blir ettslags kohandel (eng. horse trading) som pågår om dessaplatser. Den generella principen som urvalsgrund är merit,men det blir i praktiken en kamp om dessa tio toppositioner.När man har en plats som expert i en arbetsgrupp, har m andessutom möjligheten att påverka vem som blir projekt­ledare/ vilket också är viktigt."

Expertskapet, som i IASe var kopplat till den professionella tillhörigheten irevisorsprofessionen, innebar att experter i diskussioner var uppmanade attenbart agera för det så kallade allmänintresset utifrån sin expertkompetens. Iett rASC-dokument beskrevs arbetsgruppsdeltagarna på följande sätt:

"The Consitution states that members of Steering Com­mittees shall not regard themselves as representing sectionalinterests but shall be guided by the need to act in the publicinterest." (Shaping rASe for the future 1998/ s 65)

I det praktiska arbetet kunde en arbetsgruppsdeltagare uppmanas att disku­tera fritt! utifrån personlig kompetens och expertis. Men deltagarens rollkunde också förändras beroende på situationen! om det till exempel hand­lade om votering. En tysk expert berättade om expertrollens otydlighet:

"I en diskussion kan man fritt och personligt argumentera ien viss riktning! men sedan kommer röstningen. Då skaman rösta utifrån nationalitet, enligt den ståndpunkt s o mden nationella delegationen kommit fram till, och det ka nhandla om en argumentation som går i motsatt riktning tillden egna uppfattningen som man drev under diskussio­nerna. Det innebär alltså att man först 'argued out' underdiskussionerna, vilket är nödvändigt, medan man sedanmåste rösta enligt sitt bagaget det vill säga det so mdelegationen kommit fram till i diskussioner på nationellnivå. Personer växlar från minut till minut... "

En amerikansk expert diskuterade också spänningen som fanns mellanrollen som neutral expert och som representant för ett visst intresse:

127

/II redovisning finns ingen sanning. Det är ingen natur­vetenskap. Det är 16 personers röster. En dag kommer m a nfram till en lösning medan en annan dag samma personerkommer fram till en annan läsning. Och det är därför s o mdet är så viktigt med ett /conceptual framework' . Det är in t emeningen att styrelsemedlemmar ska representerapersonliga intressen, men ibland är de ändå fallet ... /I

Varje styrelsemedlem uppmanades av IASC att nominera upp till tvårepresentanter och en teknisk rådgivare att vara med på styrelsemöten. IASCuppmuntrade mer specifikt varje styrelsemedlem att i sin delegation inklu­dera minst en person som arbetade i industrin och en person som var direktinvolverad i det nationella standardiseringsarbetet (InternationalAccounting Standards 1996).42

En styrelsemedlem utsågs för en period av fem år, medan styrelsens ord­förande satt under två och ett halvt år. Beslut i styrelsen fattades med enkelmajoritet (en röst per styrelseplats). Beslut om att acceptera en färdigstandard krävde dock 3/4-dels majoritet. Styrelsen möttes enligt överens­konLmelse 2-3 gånger per år. Samtliga IASC-medlemmar hade ett plenum­möte med två och ett halvt års mellanrum, i samband med att IFACsgeneralförsamling sammanträdde. Stadgeändringar kunde endast genom­föras då IASCs samtliga medlemmar sammanträdde.

Vad gäller de fyra styrelseplatserna som var avsedda för andra intresse­grupper, var en plats fortfarande tom i slutet av 1990-talet (Cairns 1997). 1986tillsattes en representant för finansanalytiker International Co-ordinatingCommittee of Financial Analysts Association, ICCFAA. En andra platstillsattes 1995 aven organisation representerande företagsvärlden,Federation of Swiss Industrial Holding Compan ies. Den tredje platsentillsattes 1996 aven organisation som också representerande företagsvärlden,International Association of Financial Executives Institute, IAFE!.

IASC var, liksom ISO, en icke-statlig organisation och verksamheten finan­sierades inte finansierades aven statlig budget. Det var medlemmar frånrevisorsprofessionen som stod för huvuddelen av kostnaderna för standar­diseringsarbetet. Detta skedde i form av årliga medlemsavgifter43 och indivi­duella utlägg för resor och uppehälle i samband med arbetsrnöten (medundantag för kostnaderna för ordförande vilka täcktes av IASCs budget).

42 Reglerna för hur man väljs in i styrelsen eller i en arbetsgrupp är inte något okontroversiellt,utan tvärtom har flera diskussioner förts kring detta och reglerna har också förändrats fleragånger (se t ex Caims 1997). Det har framför allt handlat om att öppna standardiserings­arbetet för andra intressegrupper än revisorsprofessionen.43 1997 uppgick den årliga medlemsavgiften för en styrelseplats till E36.QOO.

128

Flera förändringar i finansieringsstrukturen har genomförts sedan IAsestartade sin verksamhet. Inkomstkällorna breddades genom dessa föränd­ringar. Sedan slutet av 1980-talet accepterade och uppmuntrade man tillexempel extra bidrag från IFAC, andra IASC-medlemmar och icke-medlem­mar (t ex multinationella företag) som var intresserade av att stödjaverksamheten, givet att detta inte påverkade bilden av rASC som enoberoende organisation, som det uttrycktes i skriftliga presentationer a vorganisationen. Ett exempel finns i dokumentet "Shaping rASC for thefuture":

"Donations may undermine IASC's actual or perceivedindependence; there is a lack of geographical balance incorporate donations. As a result, it may appear that IASCgives more weight to the views of countries that provide ahigher level of donations." (Shaping IASC for the future1998, s 27)

IASCs inkomstkällor redovisades i årsredovisningen 1994 (se tabell nedan).

• Medlemsavgifter (för plats i styrelsen)från revisorsorganisationer

IFAC (för övriga revisorsorganisatianer)

Finansanalytiker (för plats i styrelsen)

Bidrag från revisionsfirmor,multinationella företag, ochandra organisatianer

Försäljning av publikationer

TOTALT

f 484.900

f 58.000

f 37.300

f 296.000

f 407.000

f 1.283.200

Tabell 3: IASCs inkomstkällor 1994, utdrag ur IASCs årsredovisning 1994.

Utöver ovanstående belopp bidrog Världsbanken i en överenskommelsefrån 1994 med f 350.000 under en fyraårsperiod, för IASCs projekt medjordbruksanknytning (Cairns 1995, s 15). Till den totala summan inkomsterbör läggas alla de individuella utlägg som experter gjorde i samballd meddeltagande i internationella arbetsmöten, för styrelsearbetet och det tekniskastandardiseringsarbetet i arbetsgrupper.

Både det tekniska arbetet och styrelsearbetet var reglerat; rASC hade explicitaregler för standardiseringsarbetets struktur och arbetsprocedurer. För att tafram en internationell redovisningsstandard fanns det tydliga direktiv förden formella gången av ett standardiseringsprojekt: specifika regler förremissrundor, sanlmansättningen av arbetsgrupper och röstningsförfaran-

129

den. I de procedurer som angavs i stadgarna i rASCs konstitution gavsstyrelsen den uteslutande beslutanderätten för ett standardförslag. Dettamedförde att utkast till en standard bedömdes av styrelsen vid flera tillfäl­len. Allmänheten hade flera möjligheter att kommentera standardtexten.Standardutkast exponerades genom att skickas på remiss tre gånger under ettprojekts gång, och intresserade parter inbjöds att inkomma med kommen­tarer. Arbetsgruppen ifråga hade efter remissperioder skyldighet att övervägainkomna skriftliga kommentarer.

rASC såg formaliserade remissförfaranden som nödvändiga för att öppnaupp arbetet för andra intressegrupper än revisorsprofessionen och stärkarepresentativiteten. Till exempel menade man i rapporten "Objectives ochProcedures" från 1985, att professionaliteten och därmed standardernaskvalitet kunde ökas just genom att konsultera andra intressegrupper änenbart representanter för revisorsprofessionen:

"Utöver att erbjuda redovisare, revisorer och användare a vfinansiell information möjligheten att uttrycka sinasynpunkter om de redovisningsstandarder som skall tilläm­pas, är det också nödvändigt [att öppna arbetet för andraintressegrupper; min anm.] för att kunna bibehålla kvali­teten hos de internationella redovisningsstandarderna.. . rprocessen där standarder formuleras blir expertisen frånIASCs styrelse förhöjd genom konsultation från kvalifice­rade individer från relevanta industrigrupper och organisa­tioner inkluderande banker, försäkringsbolag, leasingföretagoch värderare." (Objectives and Procedures 1985, s 5; minöversättning)

Genom denna beskrivning av remissförfaranden betonade man att rASC varangelägen om representativitet och rättvisa procedurer, samtidigt somvikten av expertis från revisorsprofessionen betonades. Att öppna processengenom remissförfaranden sågs således inte som ett problem i dettasammanhang, utan rASC beskrev situationen snarast som en n1.öj1ighet ochfördel. Ibland tillskrevs offentligheten, genom remissförfaranden ochöppnande av styrelseplatser, negativa effekter genom att standardiserings­arbetet på så sätt blev mer omständligt och tidskrävande.

Förutom styrelsen, ingick ett antal arbetsgrupper (eng. steering committees) iIASCs organisation. I dessa utfördes arbetet med att ta fram standardförslag.1997 fanns 13 pågående standardprojekt som behandlades i 13 olikaarbetsgrupper44

• Hälften handlade om nya standarder och hälften o mrevidering av existerande standarder. Arbets- och publikationsspråket ärengelska, men översättningar kan förekomma. En arbetsgrupp består aven

44 Under perioden 1997-99 har elva arbetsgrupper avslutat sina projekt, men antaletarbetsgrupper är 1999 fortfarande 13 (www.iasc.org.uk december 1999).

130

ordförande (som också var medlem i IASCs styrelse), en projektledare ochett antal experter. Projektledaren, som sammanfattade och skrev ihop stan­dardtexten, satt vanligen 1-2 år. En arbetsgrupp hade vanligen representanterfrån fyra medlemsländer, varav minst en styrelsemedlem, och om möjligten representant från ett utvecklingsland. Medlemsorganisationer som intesatt med i styrelsen kunde inbjudas att sitta med i arbetsgrupper.

Valet av land som fick delta i styrelsen och i olika arbetsgrupper, liksomvem som valdes ut som expert från ett sådant land, gick till på lite olika sätt.Genomgående i intervjuer betonades vikten av att ha 'den rätta balansen' isammansättningen aven grupp (alt. 'en väl balanserad' sammmansättning),vare sig det gällde styrelsen, executive committee, sekretariatet, arbets­grupper, rådgivande enheter eller tillfälliga utredningsgrupper. Med rättbalans avsågs att olika länder (inte n1inst u-länder) var representerade,liksom olika intressegrupper utöver den "självskrivna" revisorsprofes­sionen. En amerikansk expert förklarade hur man arbetade med att skapa enbra balans:

"Man håller reda på vilka länder som har varit styrelsemed­lemmar och vilka som deltagit i olika arbetsgrupper, och såantecknar man vad det funnits för icke-styrelsemedlemmar iarbetsgrupper liksom vilka länder som avböjt en inbjudantill en plats i en arbetsgrupp. Och detta använder man sedannär man ska få fram balans i kommande grupper."

Inom vissa intressegrupper fanns stort intresse av att delta, medan andra varmindre engagerade, och inte sällan blev det mycket politik i processen attnominera och välja ut olika (ordinarie) deltagare. Samtidigt var mångaintressen i praktiken representerade i IASC-arbetet genom att varje nationelldelegation i regel innehöll tre personer: en ordinarie från professionen, ensuppleant från företagsvärlden, och en teknisk rådgivare, som helst ocksåborde vara verksam i standardiseringsarbetet på nationell nivå.

En tysk expert menade att IASC tidigare haft urvalsprinciper där betoningenlåg på geografisk representation (nationaliteter), medan man på senare åralltmer kommit att betona en specifik experts egenskaper vid val av expertertill en arbetsgrupp:

"Vi försöker få en bra spridning vad gäller experters ku n­skapsmässiga, professionella och geografiska bakgrund, ochIAse befinner sig ofta i en politiskt pressad situation (eng.political squeeze). Vi tycker inte om att så att säga dela u tplatser till organisationer eller länder utifrån vad som ärpolitiskt korrekt. Vi försöker att inte vara politiskt korrektautan har ett expertfokus, substans mer än form. Inte e nperson från en specifik organisation utan den 'rätta' perso­nen. Det är en mer expertdriven process. Men det är ettdilemma. "

131

Den tyska experten menade att de nya urvalsprinciperna arbetades fram 1995efter att avtalet med IOSCO slutits. Innan dess erhöll IASC vanligen en listapå fem till tio personer som var nominerade till en arbetsgrupp. Denna siffraökade drastiskt efter IOSCO-avtalet till 15-20 nomineringar till en arbets­grupp. För att klara av valet av slutliga medlemmar i en arbetsgrupparbetades nya urvalsprinciper fram/ som tog fasta på huruvida experternahade sin bakgrund i industrin eller i revisorsprofessionen/ liksom nationa­litet. Det behövdes ett sätt att prioritera. En revisor från Institute ofChartered Accountants i Storbritannien menade i en intervju att nomine­ringsprocesserna hade blivit mer informella på detta sätt:

"Informellt säger IASe 'Säg oss vem ni nominerar så kan v isäga om ni har en plats', men länder kan bli lätt irriterade a vdetta eftersom de hellre skulle vilja veta från början om d ehar en plats eller ej, och därefter kunna välja en lämpligperson för platsen. Alla länder blir ändå inte upprörda a vdet/ t ex när det endast finns ett enda nationellt standardise­ringsorgan. I UK är vi nöjda med systemet. Men nomine­ringsprocessen är alltså väldigt informell/ samtidigt som denär mycket inflytelserik från IASCs sida. Det har blivittydligare expertfokus och mindre av demokratiska val. Jagtycker det är positivt med denna ökade medvetenhet,behovet av balans, men det negativa i denna utveckling äratt organisationen blir mer icke-transparent på grund av d einformella procedurerna. II

Att intresset för IASC växte i samband med IOSCO-avtalet/ fick flera följderför rASC som organisation. Organisationen växte genom att flera nya~änster inrättades på sekretariatet i London. En Executive Committeeskapades som stöd åt styrelsen. IOSCO fick större inflytande på vilka standar­diseringsärenden som skulle finnas på dagordningen och vilka kriterier somskulle gälla vid val av styrelseniedamöter. Kraven på sättet att arbeta ökade,bland annat bred representation i styrelsen/ både av ordinarie styrelemed­lenl.mar och deltagare med rådgivande status liksom observatörer. Trots attstyrelsen hade 17 platser/ närvarade över 70 personer på IASCs styrelse­möten. Detta ställde till problem vad gäller effektiviteten i styrelsen. Enbrittisk expert som såg det ohållbara i denna situation gav följandebeskrivning:

'IDet är redan en stor och utmanande uppgift. Logistiken ärganska så ohanterbar... Ett bikameralt systemhar föreslagits,det vill säga att man separerar röstning och allmänna rådfrån diskussioner om tekniska detaljer och själva fo rm ule­randet av standarder. II

Utöver styrelsearbetet och det tekniska standardiseringsarbetet som utfördesi arbetsgrupper, fanns ett sekretariat (eng. staf!> på huvudkontoret i London.

132

Under 1980-talet bestod sekretariatet av två personer, men i slutet av 1990­talet var ett tiotal personer från olika länder anställda. Dessa arbetade deltidsom projektledare för arbetsgrupper, och deltid har administrativa ochtekniska stödfunktioner för styrelsen. Majoriteten av dessa sekretariats­anställda i likhet med många experter i arbetsgrupper, hade sina ordinarieanställningar på någon av de sex stora, internationella revisionsbyråerna(/IThe big six/l). Vanligen arbetade man under en tvåårsperiod som projekt­ledare och teknisk rådgivare på kontraktsbasis för IASCs sekretariat.

När sekretariatet bestod av två personer var den ena ordförande och denandra generealsekreterare/teknisk direktör. I det utökade sekretariatet finnsflera typer av tjänster och en teknisk, administrativ enhet: sekretariatetbestod i slutet av 1990-talet av generalsekreteraren, en teknisk direktör, ochett antal projektledare. Sekretariatets sammansättning förändrades i ochmed att antalet anställda ökade. IASe initierades av revisorer från Stor­britannien, Kanada och USA, och uppfattades av många som en anglo­saxiskt45 influerad organisation, trots att rASC hela tiden hävdade sin inter­nationella inriktning, inte minst vad gäller sammånsättningen av styrelse­platser. De tre initierande länderna bjöd in ytterligare sex länder att ingå istyrelsen, så att styrelsen från början hade nio platser. Henry Benson somvar ordförande under IASCs första tid 1973-76 refererade på följande sätt tillIASCs internationella ambition:

/I ••• it was felt that the number of countries would have to berestricted to nine. Anything more was thought to beunworkable and anything less would not be representativefrom an international point of veiw./I (Benson 1989/ s 107)

Motsvarande representativitet fanns inte på sekretariatet som på den tidenenbart bestod av två personer. Under slutet av 1990-talet skedde emellertidförändringar även på sekretariatet vad gäller betoningen på det interna­tionella/ med anställda från Tyskland, Danmark, Malaysia, Frankrike,Storbritannien och USA.

45 Kritik har i flera sammanhang framkommit angående IASe som en alltför ensidigtanglosaxisk organisation (se t ex Flower 1997), men denna kritik har också bemötts av IASC­medlemmar (se t ex Cairns 1997, särskilt s 306-318).

133

I figuren nedan sammanfattas IASCs övergripande organisationsstruktur.

E"e~utiveSummary

Figure l - lASe - eunent Structure

Board(appro ...~sIASs.EDsandtin.311ntefprc:t.allon).

appomto;,upto.4co-optedBo3fdrnembcrs)

Key

RcportSIO

Figur 7: Organisationsstruktur inom IASe i slutet av 1990-talet. Källa: "Shaping IAse forthe future - A Discussion Paper Issued for comment by the Strategy Working Party of theInternational Accounting Standards Committe", discussion paper December 1998.

Som framgår av figuren ovan finns tre stödjande enheter inom IASe: de tvårådgivande organen Consultative Group respektive Advisory Council, ochExecutive Committee. Consultative Group, som etablerades 1981, hademöten två gånger per år. Dess medlemmar diskuterar med styrelsentekniska aspekter av de pågående IASC-projekten, IASCs arbetsprogramsamt IASCs strategi. I denna rådgivande grupp sitter organisationer som ED,OECD, FN, IOSCO, nationella myndigheter, ICFTU, den internationellahandelskammaren (lCC), och den globala organisationen för nationellafondbörser 46 Medlemmarna i Consultative Group har ingen rösträtt,utan är enbart rådgivande, vilket innebär att styrelsen, och därmed revisors­professionen, fortfarande har det avgörande inflytandet i standardiserings­arbetet på re"dovisningsområclet.

Det andra rådgivande organet inom IASC - Advisory Council - etablerades1994 på rekommendation av utredningsgruppen Foundation Working

46 1998 hade Consultative Group tolv medlemmar varav fyra i egenskap av observatörer (*);Federation International des Bourses de Valeurs (FIBV), International Association forAccounting Education and Research (lAAER) International Banking Association, InternationalBar Association (IBA), International Chamber of Commerce (ICC), InternationalConfederation of Free Trade Unions (ICFTU) and World Confederation of Labour,International Valuation Standards Committee (lVSC), International Finance Corporation(IFC), The World Bank, Financial Accounting Standards Board (*), European Commission (*),Organ,isation for Economie Co-operation and Development (OECD) (*), samt United NationsDivision on Transnational Corporations and Investment (*).

134

Party. Rekommendationen var att styrelsens arbete skulle delas upp i tvåolika områden. Dels de tekniska frågeställningarna och ansvaret förstandardiseringsarbetet/ som fortsättningsvis också skulle hanteras avstyrelsen. Dels det icke-tekniska arbetet inom IASC/ som borde skötas av ettnyinrättat Advisory Council. Denna enhets uppgift skulle framför allt varaatt se över och utvärdera styrelsearbetets effektivitet/ och att ansvara för attdet fanns tillräckligt kapital utöver medlemsavgifter och stöd från IFAC/ förIASCs verksamhet.

Den tredje stödjande enheten var den så kallade Executive Committee. Deninrättades i samband med diskussionerna kring Advisory Council och deförändringar som skedde i samband med IOSCO-avtalet. ExecutiveCommittee var en mindre grupp personer från styrelsen (ordförande/ viceordförande/ generalsekreterare och fem personligt valda styrelerepresen­tanter) som assisterade den större och växande styrelsen i frågor om ledning/styrning/ budgethantering/ IASCs årsredovisning och i vissa personalfrågor.

Vid sidan av arbetsgrupperna och de stödjande/rådgivande enheterna finnsen nystartad enhet (1997)/ Standing Interpretation Committee (SIC)/ därförslag på tolkningar av de internationella standarderna tas fram och pub­liceras (Insight July 1996/ Insight December 1996).

rASC ägnade mycket tid åt tillfälliga diskussioner kring organisationen/ dessrelationer till omvärlden/ och framtiden. Vissa permanenta arbets- ochdiskussionsgrupper finns för detta/ såsom styrelsen/ men även tillfälligaarbetsgrupper med specifika utredningsuppdrag. På samma sätt som diskus­sioner rörande aktuella problem och möjliga problem i framtiden ökadeinom TC 176/ fick dessa problemdiskussioner också en alltmer framträdandeplats inom IASC. Bland de tillfälliga diskussions- och utredningsgruppersom under åren tillsattes av rASC/ har jag studerat sex stycken närmare. Jaghar också studerat den kontinuerliga debatt som pågår i det interna nyhets­bladet.

IAse skapade debatt om redovisningsregleringen och dess aktörer genom attarrangerat ibland tillsammans med andra organisationer/ internationellakonferenser. Som exempel kan nämnas en världskongress för revisorer 1987som IASe och IFAC ordnade; konferensen "Concepts and objectivesunderlying financial statements" 1991 som var ett samarbete mellan IASCoch den europeiska revisorsorganisationen Federation des ExpertsComptables Europeens; jubileumskonferensen i samband med IASCs 20-års­jubileum då många olika intressen deltog: revisorsprofessionen självtnationella lagstiftande organ/ företagsvärlden och de organisationer som varrepresenterade i IASCs Consultative Group; världskongressen för redovisare1993; den internationella konferensen 1997/ "International AccountingStandards Conference - Implications for Major European Corporations"/ som

135

var ett samarbete mellan IASC, Institute of Chartered Accountants inEngland & Wales och Touchstone Exhibitions & Conferences.

rASC framhöll sin koppling till forskning och forskningsnära aktiviteter. rpersonbeskrivningar av experter och styrelsemedlemmar inom IASC fram­gick det att flera hade akademiska meriter, såsom professors- och doktors­titlar. r det interna nyhetsbrevet rASC Insight presenterades utredningar ochforskningsrapporter skrivna av IASC-medlemmar, vilka sedan publiceratsav rASC eller använts som debattinlägg på rASC-möten. Sådana projekt,eller debattinlägg, rörde exempelvis utvecklingsländers svaga ställning ochnödvändiga plats i det internationella standardiseringsarbetet. En titel kallad"rASe Research Fellow", hade inrättats och utnämningen av personer tilldenna titel tillkännagavs i det interna nyhetsbrevet. Detta kan ses som ettuttryck för rASCs intresse och engagemang för forskning. David Cairns, somvar secretary-general i IASe under en tioårsperiod (1984-1994)/ beskriverIASCs akademiska intresse och arbetssätt:

"Academics have played an important part in the work ofthe rASC as members of national delegations and the staff,and as consultants on individual projects. In 1994/ both theAmerican Accounting Association and the EuropeanAccounting Association were invited to attend meetings ofthe consultative group. They were replaced in 1995 by theInternational Association for Accounting Education andResearch (lAAER)." (Cairns 1997/ s 328)

Jag skall i anlaysen av IASC reflektera över IASCs intresse för koppling tillvetenskapen och den akademiska världen. Jag skall också ge en tematisk bildav arbetet inom IASC och de problem som diskuterats sedan starten 1973.

136

1

Likt TC 176 diskuterade rASe vissa grundläggande, ofta återkommandeproblem med verksamheten. r detta kapitel diskuteras dessa problem ochlösningar tematiskt. De problemteman som diskuteras är: (i) Oklarheter ochmotstridigheter i standarder, (ii) Bristande samordning med andraorganisationer, (iii) Bristfällig representation av vissa intressegrupper, och(iv) Finansiering och effektivitet. Kapitlet avslutas med en redogörelse av derelationer som IASC hade med andra organisationer.

Det övergripande syftet med ett internationellt standardiseringsarbete varfrån början att få bort osund redovisning. IASe arbetade med att ta framgoda, internationella standarder. I de första internationella standardernatilläts emellertid ett antal fria val (eng. options) för vissa detaljer i standar­derna. Med tiden började man uppfatta det som ett problem att användareutnyttjade dessa valmöjligheter. Jämförbarhet och harmonisering kom attbli ett mer centralt syfte för IASe, och fria val sågs som något negativt.

rASC genomförde två stora projekt. Syftet var att underlätta den önskadeharmoniseringen. Det första projektet gällde framtagandet av det så kalladeConceptual Framework och publicerades 1989 (se t ex Radebaugh och Gray1997). Problemen som föregick detta projekt var dels variationerna ianvändningen av standarder beroende på de fria val som tilläts, dels enökad grad av innehållsmässiga inkonsistenser bland standarderna. Detsenare menade man berodde på bristen på grundläggande principer att följavid utvecklande aven standard. Dessa problem, menade man, hindrade enharmonisering. Tanken var att en genomtänkt föreställningsram skullekunna underlätta harmoniseringen. Detta var en ide som redan hadeprövats på andra ställen, t ex i USA där ett led i projektet med samma namn(Conceptual Framework), var att ta fram ett antal grundläggande principer,och att starta en från revisorsprofessionen fristående standardiserings­organisation. Det man sökte till föreställningsramen var en samling gene­rella, grundläggande redovisningsprinciper vilka skulle beaktas vid utveck­lande av standarder inom IASe.

Som ett andra led i att underlätta harmoniseringen av redovisningspraxisgenomförde rASe ett än mer avgörande projekt som kom att kallasComparability of Financial Statements. Projektet drogs igång 1989 och år 1990publicerades ett förslag på förändringar. Syftet med projektet var att det inteskulle vara tillåtet med valalternativ i nya standarder, och att revidera allaexisterande standarder enligt denna princip. Projektet slutfördes 1993 (ibid).

Under intervjuer ställde jag alltid frågor om "Conceptual Framework­projektet" och projektet "Comparability of Financial Statements", som jagkunnat läsa om i redovisningslitteratur. Det var emellertid inget som vi

137

kom att diskutera nämnvärt. Intervjupersonerna menade visserligen att detvar två mycket betydelsefulla och avgörande projekt för den internationellaharmoniseringen på redovisningsområdet, men de tog inte upp dem somexempel hur man hade åtgärdat ett grundläggande, eller återkommande,problem med den standardsättande verksamheten. Huruvida dessa projektkunde ses som åtgärder på grundläggande problem i standardiseringsarbetekanske kan lämnas öppet med tanke på den tid som hade hunnit löpamellan intervjutillfället och tiden för dessa projekts genomförande.

Vad intervjupersoner däremot tog upp som ett återkommande problem varden bristande samordningen med andra organisationer, organisationer iIASCs omgivning.

Att rASC ägnade betydande utrymme till diskussioner rörande samord­ningen mellan IASC och andra organisationer i dess omgivning framgicktydligt i de studerade dokumenten. Den internationella organisationen förnationella kontrollmyndigheter, IOSCO, var en sådan organisation som varviktig för IASC. IOSCO, som var en förkortning för InternationalOrganization of Securities Commissions, hade som målsättning att a)etablera standarder och en effektiv övervakning av internationella värde­papperstransaktioner, samt b) att erbjuda ömsesidigt stöd för att säkerställamarknadernas integritet genom en rigorös användning av standarderna ochgenom effektiva åtgärder mot överträdelser (Wallace 1990, s 18). En dialogoch diskussion om möjligt samarbete mellan IASC och IOSCO inleddes islutet av 1980-talet (se t ex Update June 1994, Cairns 1997). 1995 slöts enformell överenskommelse mellan IASC och IOSCO enligt vilken IASCskulle ta fram ett antal basstandarder (eng. care standards) utifrån vissa kravsom ställdes från IOSCO, mot att IOSCO gav sitt fulla stöd till IASCsverksamhet.47 Stödet låg i att erkänna IASe som den enda internationellastandardiseringsorganisationen på redovisningsområdet och rekommen­dera användningen av IASCs standarder. Arbetsprogrammet med ett antalbasstandarder skulle enligt de ursprungliga planerna vara uppfyllt 1999 (se tex IASC Insight September 1995). Under 1996 lades emellertid en accelereradarbetsplan fram, där datumet för framtagandet av basstandarderna tidigare­lades till mars 1998 (IASe Insight July 1996). Enligt nyhetsbladet härstam­made förändringen i tidsplanen från tryck från IOSeO själv, vissa medlems­organisationer och den amerikanska finansinspektionen SEC. Arbetet vartänkt att slutföras snabbare främst genom att förlänga styrelsemötena,genom att hålla fyra i stället för tre möten per år, samt genom att förkortaremissperioden till tre månader.

IOSCOs engagemang i IASCs verksamhet tog sig flera andra uttryck under1990-talet, förutom den formella överenskommelsen från 1995. Bland annatsatt IOSCO med i IASCs Consultative Group, IOSCO erhöll samtliga

47 Se även Cairns 1997 (s 337-346) för en utförlig diskussion om relationerna mellan rASe ochIOSCO.

138

dokument från IASCs styrelsesammanträden, och IOSCO deltog mycketaktivt i det ovannämnda projektet Comparability of Financial Statements.Ytterligare ett uttryck för relationen mellan IOSCO och IASC var att IOSCOsatt med, visserligen utan rösträtt, i det 1997 nystartade organet StandingInterpretation Comn1ittee (SIC) inom IASC.

Relationen till IOSeO och dess betydelse togs upp i det interna nyhetsblaclet,exempelvis i septembernumret 1995 där generalsekreteraren Sir Bryanbetonade att stödet från IOSeO hade förändrat IASCs status radikalt: "Vi ärnu på väg att uppnå en ny sorts status - statusen som följer av att ha denformella överenskommelsen med IaSeO" (IASC Insight September 1995;min översättning). Genom det formella stödet från IOSCO kunde företag hatillit till IASCs standarder som var accepterade överallt i världen och vilkaledde till effektivitet på världsmarknaden, menade IASC styrelseordförandei samma nyhetsbrev. I en av de studerade strategirapporterna från 1994 skrevIASe bland annat följande om IOSeOs engagemang:

"Överenskommelsen syftar till, och har som avgörande mål,att få fram ömsesidigt acceptabla internationella redovis­ningsstandarder. IOSeOs engagemang och stöd har ökatIASCs inflytande liksom användandet av internationellaredovisningsstandarder. Det har emellertid också ställt högrekrav på IASCs arbetsprogram, med påföljande tryck på dessresurser. Det har dessutom ytterligare betonat behovet av attinternationella redovisningsstandarder tas fram genom enformaliserad, rättvis process så att de accepteras av IOSCOliksom av andra aktörer på de internationella kapital­marknaderna." (Foundation Working Party Report 1994, s 9;min översättning)

Citatet belyser den inställning som IASC hade gentemot IOSCO-samarbetet,men det framgår också att IOSCO ställde vissa krav på IASC. Dels handladekraven om att IASe skulle arbeta fram ett antal basstandarder, dels ställdeskrav på en "rättvis process", det vill säga de procedurer som IASC följde i sittstandardsättande arbete. Detta återkommer jag till efter denna genomgångav relationer med andra organisationer som IASe uppfattade som viktiga attunderhålla.

En annan organisation som var relaterad till de internationella kapitalmark­naderna och därmed hade intresse av redovisningsregleringen var deninternationella organisationen för nationella fondbörser, FederationInternationale des Bourses de Valeurs, FIBV. IASe hade långvarig kontaktmed denna organisation, liksom med dess medlemmar, de nationella fond­börserna. FIBV satt exempelvis med i den rådgivande gruppen ConsultativeGroup inom IASC. Vad gällde de enskilda fondbörserna hade man inomIASe haft som tradition att besöka dem i samband med styrelsemöten i deolika medlemsländerna.

Relationerna till IOSeO och till FIBV uppfattades av IASC som mycketbetydelsefulla och viktiga att underhålla. Det handlade om verksamheter

139

som, i likhet med nationella organisationer som Redovisningsrådet ochStockholms Fondbörs, gav stöd åt acceptansen och spridningen av deinternationella standarderna.

ED spelade också en viktig roll för IASCs verksamhet, då EU genom sina tvåredovisningsdirektiv hade en aktiv roll i harmoniseringen av redovisning.1995 tillsatte Kommissionen en kontaktkommittee med uppgift att under­söka och reda ut relationerna mellan internationella redovisnings­standarder och de europeiska redovisningsdirektiven. Ett dokument medbenämningen II Accounting Harmonisation: A New Strategy Vis-A- VisInternational Harmonisation" (COM 95 (508)) publicerades 1995. Den nyastrategin som föreslogs i utredningen trädde i kraft i de europeiska ländernanovember 1995. I rekommendationerna till EDs framtida inställning skrevsbland annat följande:

"Ny lagstiftning eller tillägg i lagförslag till existerande lag­stiftning på europeisk nivå bör undvikas i möjligaste mån.Det är även önskvärt att undvika skapandet av ytterligare enuppsättning standarder utöver de som redan existerar eller ärunder framtagande." (COM 95, s 6; min översättning)

En regionat europeisk standardiseringsorganisation för redovisning hadetidigare diskuterats, men EU-kommissionen beslöt att inte etablera en dylikorganisation. EU-kommissionen valde att i stället delta i redovisningsregle­ringen genon1 att stödja den etablerade internationella standardiserings­organisationen IASC.

Som en fortsättning på utredningen från 1995 gjordes en rekommendationom att genomföra en systematisk, detaljerad genomgång av samtligainternationella standarder och deras relationer till de två redovisnings­direktiven. En rapport publicerades 1996 med namnet II An examination ofthe conformity between the international accounting standards and t heEuropean accounting directives" (1996). Man konstaterade där att det intefanns några betydande skillnader mellan de krav som ställdes i direktivenoch de i internationella standarder. EU rekommenderades stödja standar­diseringsarbetet i IASC som man ansåg utgöra den mest effektiva och snabbalösningen på de problem som uppfattades av företag som verkade på globalnivå (An examination of the conformity 1996).

Sedan 1988 satt EU med som permanent observatör i IASCs styrelse ochingick som medlem i IASCs Consultative Group. Utifrån de diskussionersom fördes inom lASC var EU en viktig aktör för IASC att samordna sigmed och få stöd ifrån. Intresset för EDs beslut att stödja IASC visade sigdessutom på flera sätt - i politikers uttalanden och i medias nyhetsbevakning- vilket IASC uppfattade som mycket fördelaktigt. Under mitt besök på IASC­sekretariatet 1997 publicerades en artikel i Financial Times, som flera avmina intervjupersoner nämnde under våra samtal. I artikeln diskuteras EUsförändrade ställning i redovisningsfrågor. Artikeln med rubriken "Brusselsplan to amend laws on accountancy" inleddes på följande vis:

140

"The European Commission is likely to alter ED law to allowcompanies to account for derivatives under the new globalfinancial reporting code being developed by the InternationalAccounting Standards Committee. In a speech to bedelivered last night Mr Mario Monti, commissioner respon­sible for the single market, said existing directives could nolonger be 'bent' to fit the new code being forged for cross­barder listings. His announcement that amendments toexisting law would be examined signals Brussels' determina­tion to make sure big European companies can gain easyaccess to capital on the world's markets by using astandardised set of accounts." (Financial Times, 97-04-22, s 2)

rAse hade även andra relationer med myndigheter och mellanstatliga orga­nisationer. Dessa relationer diskuterades inte i samma grad som IOSCO- ochEU-samarbetena. Ett flertal mellanstatliga grupperingar på redovisnings­området växte fram under 1900-talets två sista decennier, och IASe hadenära samarbete n1ed samtliga av dessa grupper. Som exempel kan nämnasFNs arbetsgrupp /I Intergovernmental Working Group of Experts o nInternational Standards of Accounting and Reporting" och OECDsarbetsgrupp "Working Group on Accounting Standards", där rASC deltog påL)'fvt. ....... L ...... 'Lh ....... möten.48 Båda dessa grupper kom att delta i IASCs Consultative

Det nära samarbetet med dessa grupper borde fortsätta, menade man'U''-A-••• L ...... ''''........ '-J' ... L Working Report

av relation till omgivningen som IASCmycket gällde nationella standardiseringarganisa-

tianer och nationella myndigheter, som fram redovisningsreglernationell nivå. Ibland var det n1edlemmen i som också agerade somnationell såsom var fallet i Sverige tidigare, dåFöreningen (FAR) fram nationella redovis-.lL...... LF,G.LJ ..."'4..........A.. ....... .L."-A.."--.L.. FAR förblev också den medlemmen i IASC trots

Qri'''~T1C1n·l1nrl"cV'''"lrlt::d.. 1989 över den funktionen i...... 'U' med den v'r'..."...."r'lr""

till bättreatt IASe

avett möte 1985

USA och Storbritannienn 11'"\ rrl::~Y'oo-lC}Y' för ..............."""'C"'"' ..~C' 1""'.,",0"-7"\ ""\rIl ...... '1"· eller det som

Att kontakten med nationella varit bristfälligoch något som IASC arbetade starkt med att togs ofta upp i detinterna Man hänvisade också (se t ex Insight September1993) till som faktiskt redan hade såsom att IASCtillsatte en 1981 tillsammans med 7"\~1t"'r\1!""\r\11~

Storbritannien och USA för att

48 Se även Cairns (1995, kapitel 2) för diskussion om IASCs relationer till mellanstatligaorganisationer.

141

av IASC arrangerade, återkommande möten mellan IASC och nationellastandardiseringsorganisationer.

Ytterligare en IASC-aktivitet för att stärka kopplingen till de nationellastandardiseringsorganisationerna, var att lASCs styrelse reste runt till deolika medlemsländerna för att besöka de nationella standardiseringsorgani­sationerna. IASC besökte Redovisningsrådet i Sverige i januari 1993. Vidareuppmuntrade och rekommenderade styrelsen att varje styrelsemedlem somteknisk rådgivare skulle välja en person som var direkt involverad i detnationella standardiseringsarbetet, i syfte att stärka kopplingen mellanregleringen på nationell nivå och det internationella standardiserings­arbetet.

En tysk expert förklarade på vilket sätt kontakterna med nationella standard­och regelsättande organisationer var så viktiga för IASC att underhålla:

"IAse är en liten privat organisation utan makt att tvingastandarder på andra (eng. enforcement power). Men natio­nella standardiserare har vissa medel att få användare attanpassa sig till standarder (eng. enforcement mechanisms).Det skulle inte vara dumt om banden mellan IASe ochnationella standardiseringsorganisationer var starkare. [ASeskulle på så sätt få mer /tvingande makt',"

En kommentar kan slutligen göras om två specifika, nationella standardise­ringsorganisationer, i USA och i Storbritannien. Båda var partsammansattaorganisationer med en nära relation till IASC. Den betydelsefulla standar­diseringsorganisationen i USA, Federal Accounting Standards Board(FASB)49 var, i likhet med IOSCa, FlBV och ED.. medlem i lASCs Consul­tative Group och kunde på så sätt påverka det internationella standardise­ringsarbetet. FASB påverkade även lASC på andra, mindre formaliserade,eller synliga.. sätt. Kanske är emellertid inte "påverka" det rätta sättet attbeskriva relationen mellan rASC och just den amerikanska organisationenFASB. Under åren fördes kritik fram av forskare och nationella standar­diseringsorganisationen mot IASCs sätt att "kopiera" och låta sig styras a vden amerikanska organisationen.. exempelvis vad gäller projektetConceptual Framework som fick en identisk benämning och utformningnär det genomfördes i IASC. Sådan kritik för tankarna in på ett liteannorlunda sätt att se på relationen mellan IASC och FASB. Samarbetenaoch "kopieringsaktiviteterna" mellan IASC och FASB kanske inte bästbeskrivs som ett uttryck för FASBs vilja att påverka utan bör hellre sessom ett uttryck för den pågående kamp som förelåg mellan den amerikanskastandardiseringsorganisationen och IASC som världsledande normgivare.

49 Som tidigare nämnts etablerades FASB redan 1973, medan Redovisningsrådet och detbrittiska ASB etablerades 1989 respektive 1990. Dessa partssammansatta organisationer harövertagit det nationella standardiseringsarbetet på redovisningsområdet i sina respektiveländer. Framtagandet av nationella standarder hade tidigare varit en ansvarsuppgift förrevisorsprofessionen.

142

Detta var dock inget som kom framrelationerna med FASB.

IASCs egna beskrivningar a v

Det fanns också kopplingar mellan IASC och den engelska partssamman­satta standardiseringsorganisationen Accounting Standards Board (ASB).ASB finansieras delvis av den brittiska staten genom Department of Tradeand Industri (DTI) som motsvarar det svenska finansdepartementet.Direktören för ASB sitter med i IASCs styrelsen (i egenskap av medlem a vden brittiska medlemsdelegationen). ASB har, i likhet med det svenskaRedovisningsrådet, som arbetsprincip att lägga sig nära de internationellaredovisningsstandarderna. En brittisk expert som var verksam i IASC och påASB uttryckte sig på följande sätt:

/IVad utgår ASB från när vi sätter standarder? Om förslagetär det bästa teoretiskt tänkbara, då tar man det, ett expert­ideal. Ett nästa steg är att tittapå lASC och se om förslaget ärkompatibelt med den internationella standarden. Om deninternationella standarden är svag eller inte ens existerar, dåarbetar man fram ett eget förslag som UK-standard. Men detvanligaste i framtiden blir att vi anpassar oss till inter­nationella standarder (lAS). l vissa fall kan ASB lägga tillnågot litet, speciellt för brittiska omständigheter, eller i andrafall släppa på kraven något, alltså göra den nationellastandarden mindre krävande mot att man anger sådana änd­ringar i ett appendix. /I

Dessutom fanns ett antal samarbetsprojekt och diskussionsgrupper mellanIASC, ASB och FASB, vilka stärkte kopplingen mellan IASC och nationellastandardiseringsorganisationer ytterligare. Till exempel diskussionsgruppen/IG4+1/1, som träffades tre gånger per bestående av rASC, den brittiskastandardiseringsorganisationen ASB, den amerikanska standardiserings­organisationen FASB, det kanadensiska standardiseringsorganet CanadianInstitute for Chartered Accountants, samt Australian Accounting ResearchFoundation.

En annan diskussionsgrupp kallad /ICCAB/I leddes av den brittiska revisors­professionen. CCAB var den kommitte inom professionen som ansvaradeför internationella frågor. Gruppen möttes för att diskutera internationellstandardisering ett par gånger per år. Övriga medlemmar i CCAB var detbrittiska finansdepartementet (DTI), Londons fondbörs, den brittiska finans­inspektionen (SIB) samt IASC. Här ser vi återigen en koppling mellan IASCoch en nationell fondbörs, i detta fall Londons fondbörs.

Sammanfattningsvis: vikten av att ha goda relationer med nationella stan­dardiseringsorganisationer betonades ständigt av IASe. Samordningenmellan nationella och internationella standarder var ett av de stora proble­men. Man påpekade i sitt nyhetsblad från mars 1997:

143

"Även om internationella redovisningsstandarder snabbtökar i betydelse, spelar nationella standardiseringsorganisa­tioner (inklusive myndigheter som agerar som standardise­rare) fortfarande en vital roll - och måste fortsätta att göra det- och IASe måste stärka sin relation till dem." (Insight March1997, s 2; min översättning)

En speciell betoning på vikten av att ha goda relationer till nationellastandardiseringsorganisationer gällde medlemmar från utvecklingsländer.Utöver engagemanget i FNs arbetsgrupp där utvecklingsländers intressentogs tillvara, engagerade sig IASe mer direkt i utvecklingsländers möjlig­heter att delta i och påverka det internationella standardiseringsarbetet.Detta framkom tydligt i både strategirapporter och nyhetsblad, som refere­rade till olika aktiviteter. I den interna utredningen "Foundation WorkingParty Report" från 1994 framhölls att IASe länge hade engagerat sig förutvecklingsländerna. Vid två tillfällen under 1980-talet hade styrelsenutökats med två platser, och då hade platser reserverades för medlemmar iutvecklingsländer. IAse erbjöd även bidrag för att delta i styrelsearbetet tillländer med finansiella svårigheter. Under 1992 besökte styrelsen med­lemmarna i Malaysia, Singapore och Indien (IASe Insight June 1993). Isamma nyhetsblad diskuterades även möjligheten att arrangera regionalamöten i Afrika och Latinamerika och specialprojekt kring exempelvisredovisning för jordbruk.

Syftet med att ta upp u-länders deltagande här har varit att visa att IASediskuterat sina relationer med standardiseringsorganisationer i alla länder,men att man bedömt relationerna med medlemmar i u-länder som särskiltviktiga att ta hänsyn till. Vad resonemanget om u-länder visar är att IAseuppfattade en skev fördelning mellan olika medlemmar och intresse­grupper som ett problem.

linternutredningen "Bishop Working Party Report" från 1989 resoneradeIAse mer utförligt kring problemen med den skeva fördelningen iengagemang från olika medlemmar. Det handlade framför allt om u-ländersom var underrepresenterade. Man tog upp möjligheterna att erhålla bidragför att kunna delta i standardiseringsarbetet. Man menade i rapporten attlASe kunde ge bidrag, till exempel då en medlemsorganisation tillfälligtställdes inför finansiella problem; då en expert tillkallades för ett specifiktuppdrag; av jämställdhetsskäl när en medlemsorganisation hade anledningatt bidra mer än vad som kunde förväntas; eller då IAse önskade att utökadeltagandet av vissa parter. Sådana bidrag skulle enbart utnyttjas iundantagsfall, och enbart under en begränsad tid. Man diskuterade ocksåskillnaderna mellan strukturförändringars ide och praktik, såsom att detfanns formella möjligheter att erhålla bidrag för deltagande i arbetsmötenmen att dessa möjligheter i det närmaste aldrig hade utnyttjats.

144

Det tycktes inte finnas en enhetlig uppfattning om i vilken grad utvecklings­länder överhuvud taget kunde (Wallace 1996) eller borde delta i standar­diseringsarbetet inom rASC. Detta gällde för övrigt även andra intresse­gruppers deltagande. Flera intervjupersoner pratade Oll1. att det var viktigtatt rASC behöll en så kallad expertintegritet. En brittisk expert tog i enintervju upp IASCs integritet gentemot staten:

"1Ase är en organisation under mycket stark politisk press.Det finns en risk att kvaliteten blir lägre om inte IASCbehåller en intellektuellt expertdriven inriktning. IASC ha rinte nära koppling till staten -- IASC är en icke-statligorganisation/ och det är viktigt. Men visst/ vi har närasamarbete med organisationer som IOSCO som ser vad v igör och sätter sin auktoritet bakom arbetet men inte blandarsig i arbetet så mycket. På så sätt behåller vi samtidigtexpertintegriteten. Ibland kanske de säger något av typen'Detta är inte acceptabelt' men inte mer. Ett ömsesidigtintresse från båda dessa håll. IOSCO har makten ochauktoriteten och IASC har kunskapen och standarderna."

En annan brittisk expert var mer negativ till en alltför stor inblandning a volika intressent och syftade då speciellt på utvecklingsländernas inblandningi det internationella standardiseringsarbetet:

"Man får inte haka upp sig på olika intressegrupper/ m a nmåste vara försiktig med detta begrepp! Precis som med denmedicinska professionen, så är vi revisorer ute eftersanningen och inte i första hand om att bråka om olikasärintressen. Vi söker sanningen, så att alla kan få en m ereffektiv kapitalmarknad. Det är vad IASC gör och inte attvara demokratisk. De bästa experterna bör vara där. Och vadhar egentligen utvecklingsländer att bidra med? Vi vet j uvad som är bäst och kan hjälpa världen med våra standarder.Så blanda inte in utvecklingsländerna i det tekniska arbetet!"

Under samma intervju berättade denna person om en expert från ett utveck­lingsland som han uppfattade vara fantastisk både personlighets- ochkompetensmässigt. Den arroganta inställningen till experter från utveck­lingsländer/ som denna intervjuperson uttryckte (jämför citatet ovan)/ börväl tas med försiktighet. Men det tyckes ändå finnas olika inställningar tillhur stort inflytande intressegrupper bör ha på IASCs arbete.

Kritiken om skev fördelning av olika intressegrupper handlade inte enbartom geografisk fördelning. En återkommande kritik riktades mot IASCs allt­för ensidiga fokus på revisorsprofessionen. Det ansågs nödvändigt att öppnaupp arbetet för andra intressegrupper och att tillfredsställa användarnasbehov. IASe genomförde flera förändringar i organisationsstrukturen i syfteatt öka olika typer av användares deltagande i standardiseringsarbetet. När

145

rAse inledde sitt arbete på 1970-talet var intresset för användargrupper intelika stort som det blev senare, vilket Wallace (1990) noterade:

"Inledningsvis var IASe mindre intresserad av vilka upp­fattningar som rådde bland dominerande användargrupper,man litade huvudsakligen på de egna medlemmarnas för­pliktelse att 'use their best endeavours' för att försäkra sig o matt de internationella redovisningsstandarderna användes ideras respektive länder. Detta kan ha varit den mest lämp­liga strategin att börja med men den verkade inte fungera,och IASCs legitimitet, som en organisation bestående a vprofessionella revisorer, med uppgift att fastställa globalaredovisningsstandarder, ifrågasattes regelbundet." (Wallace1990, s 17; min översättning)

I redovisningssammanhang är det brukligt att skilja på följande aktörer vadgäller olika intressenter av redovisningsinformation:

Användare, som kan vara investerare av värdepapper,finansanalytiker, kunder, leverantörer och anställda.

Producenter/Preparers, som kan vara personer påledningsnivå vilka sammanställer årsredovisningar ochliknande.

Certifierare, vilket i redovisningsfrågor handlar o ffi

revisorer, samtReglerare, det vill säga standardiseringsorganisationer och

andra reglerande organ och myndigheter. (jämförLagerström 1996, s 67)

När rASe diskuterade bristande koppling till användare handlade det o maktörer som berördes av redovisningsstandarder i sitt dagliga arbete. r IASCsegna dokument refererades ofta till så kallade "preparers" (eller "producers")som var den engelska beteckningen för de personer i företag och andraorganisationer som förberedde och skrev redovisningsrapporter, t exårsredovisningar. Man menade att "preparers" var en användargrupp somman behövde samordna sig med. rAse såg emellertid också finansanalytikeroch investerare som användare. En brittisk expert tog den spänningsom IAse befann sig i beroende på olika drivkrafter hos intressegruppersom berördes av standarderna, och den ojämlika fördelningen av engage­mang från olika intressegrupper:

"IASC befinner sig i en spänning mellan 'preparers' o ch'users'. 'Preparers', å ena sidan, bidrar idag med en stor del a vfinansieringen av standardiseringsarbetet (inte minst multi­nationella företag; min anm.). De inser behovet av reglermen egentligen vill de ha flexibilitet och inte så mycketregler. 'Users', å andra sidan, bidrar med en mycket liten delav den finansiella inputen i standardiseringsarbetet, m e nuppfattar däremot tydligt behovet av gemensamma, klararegler./I

146

I utredningsrapporter talade IASC om behovet av att samarbeta med olikaintressegrupper, så att standarderna passade användarnas behov och attstandarderna, genom att revideras regelbundet kunde bli bättre och följaförändringar i behovsstrukturen hos användarna. Men det visade sig svårtatt få med användargrupper i styrelsearbetet. De saknade resurser, tid,kunskap, språkkunskaper, och så vidare. Samtidigt stod revisorsorganisa­tioner på kö för att' få en plats i IASCs styrelse. Situationen liknade den i TC176; svårigheterna att få dit användare medan konsulter och certifieraregärna deltog.

Inom IASC fanns dessutom en tvekan om gruppen revisorer verkligen hadeen tillfredsställande representation. Det var en klar majoritet revisorer frånde så kallade "big six", det vill säga de sex största, internationella, privatarevisorsfirmorna. En kritik som framför allt kom fram under intervjuer (seäven Artsberg 1995:b) var att IASe var alltför anglosaxiskt donlinerat.

Ett generellt problem för IASe var att det främst var industrialiserade ländersom engagerade sig i det internationella standardiseringsarbetet. Det gälldebåde representanter för revisorsprofessionen och andra intressegrupper. Enbrittisk expert beskrev problemet på följande sätt:

"Marknadskrafterna innebär en klar svårighet. Industriali­serade länder betalar mest, och de har störst marknads­intresse av resultatet, standarderna. Det är mindre viktigt förmindre länder och mindre företag. Är detta det rätta sättet attstrukturera arbetet? Internationella standarder är till för allaländer och alla företag, men i praktiken är uppfattningen attde lämpar sig bäst för multinationella företag. Den nauppfattning innebär en svårighet för IASC."

Etablerandet av den rådgivande gruppen Consultative Group var ett försökatt åtgärda problemet med den skeva fördelningen. Syftet med att tillsättadenna grupp var att öka möjligheterna för andra intressen än revisors­professionen att agera som rådgivare i standardiseringsarbetet. I nyhetsbrevoch strategirapporter refererades kontinuerligt till Consultative Group ochbetydelsen av denna grupp för att öka kontakten till användarna, och tillviktiga intressegrupper som ofta utpekades som underrepresenterade ochkritiska att ta hänsyn till (t ex utvecklingsländer, nationella standardiserings­organ, och myndigheter). I utredningen "Bishop Working Report"50,skrev man exempelvis följande onl vikten av den rådgivande gruppen:

50 Bishop Working Party var en intern utredningsgrupp som utarbetade och publicerade enrapport 1989.

147

"I utredningen kom det också fram att trots att den råd­givande gruppen inom lASC är en välkänd och välanseddgrupp, är dess sammansättning inte välkänd (det var mångaförslag angående tillägg i gruppen för organ som redan varrepresenterade). IASe bör ägna mer kraft åt att marknadsföragruppen, speciellt genom att betona dess sammansättning. II

(Bishop Working Party Report 1989, s 15; min översättning)

Bishop Working Party ansåg vidare att det var viktigt att uppmuntra med­lemmar med erfarenhet från offentlig sektor att delta i Consultative Group.Vad gällde styrelserepresentationen menade man att rASC borde fortsätta attförsöka få med '/preparers" och användare i styrelsen, i enlighet med denförändrade konstitutionen, och att även inkludera personer med erfarenhetfrån offentlig verksamhet. Gruppen påpekade att det låg i IASCs målsättningatt i det allmännas intresse verka för bättre redovisning. Detta borde såledesgälla redovisning i både privata och offentliga verksamheter.

Ett annat uttryck för hur IASe försökte engagera användare i standardise-ringsarbetet var de två styrelseplatser som tillsattes av frånföretagsgrupper och en plats till finansanalytiker. i det internanyhetsbrevet man upp vikten av att att deltaoch bidra till harmoniseringsprocessen, i fi11ansiella termer ochett aktivt deltagande i aktuella standardiseringsprojekt (t ex IASCMarch Flera multinationella företag ger stöd åt IASCs arbete k~ ... L~Jl.."'L

finansiella bidrag, och en lista med alla bidragsgivande företagav IASC.

det emellertid som etti propartitian till

' '1-",_ , -'1. u · företag som ofta i,A1!,.!-./'\-.Jl.· u. .Il. u

detta i en 1-n:.i""'LlI"I'""'l:T11 'f

med finansiärer ochatt man följeratt få

det inte är någon betalar mer änandra och mer. Det är ett potentiellt

vad gäller t""r'\l"'LlIr<:lrrc.hn som också står för en stor del avit"'1't"\':'.l-n:.C''fLlll''''1't''\rl"LlIn av IASe.

användare till-

även om flertalet av demstället den

De sex stora revisionsfirmorna ("big six") kanhörande multinationella företag, ................. L ................. J>......

för dessa firmor är revisorer.experter sekretariatet kom vi sällan inhet hos en av de sex stora '1"C\"'l·T'fC'I'\"I'"C~f-1V·....."...,"....V''\,...,

arbetade för av dessaidentiteten som auktoriserad revisor somVissa således

148

kanske till och med överrepresenterade i IASCs arbete. Men detta betonadesinte eftersom lASC strävande efter att få med, och visa fram, svagaregrupper.

som deltog i styrelsearbetet och arbetet i de internationella arbets­grupperna täckte själva sina utgifter för resor och uppehälle. Ett problemsom återkommande diskuterades var att styrelsemedlemmarna som huvud­sakligen bestod av representanter från revisorsprofessionen, skulle bäramajoriteten av kostnaderna.51 Det man försökte finna lösningar på var attskapa ett finansieringssystem som bättre täckte det allt komplexare ochdyrare standardiseringsarbetet, och som samtidigt skulle ge alla de intresse­grupper som faktiskt påverkades av och använde standarderna möjlighet attdelta i IASCs arbete.

I skriften "IASC - Objectives and Procedures" från 1982 fanns organisatio­nens stadgar bifogade. Där stod att läsa om finansiella arrangemang. Detframgick att det var styrelsemedlemmarna som med lika stora delar skullebidra till IASCs budget. Eventuella icke-medlemmar somarbetsgrupper skulle också bidra till med en summa somfastställdes av styrelsen. Budgeten sedan utgifterna för enrepresentants deltagande möten, och för permanent personalsom av styrelsen krävdes att delta på möten samt kostnader försekretariat och dess och skatter vilket täcktes a vmedlemsorganet i och observatörer fick inte sinautgifter betalda genom IASCs utan genom sina respektive medlems-organisationer .

skriften "IASC - and Procedures" från där stadgarna1IA .........·....... f'--............ var bifogade, avsnittet om ändrats IFAC

nu stå för 10% av IASCs årliga budget, i de kostnader somför deltagande av i arbetskommitteer .

............... u ... 'U''''''"............ av budgeten, 90%, skulle som tidigare täckas genom medlems-

,... .... T.rY1t-·f-A"i'" från Från täcktes en ... 1IA .... I.'l.AJL ..... I-/ .......... u ......... 1.

l11'Y"1,r\o,h'::\IID för och r""i"',--t +-r,,"i"',"\ro. r'l1 n.

och andra möten för IASCs räk-

I utredningen diskuterades problemet medmed att låta

lemmarna stå av kostnaderna ivar att man ansåg att av IASCs

bättre borde avspegla den bredd av intressenter som IASC

51 Problemet är emellertid inte att finna intresserade parter som är villiga att betala denhöga medlemsavgiften. Det finns många revisorsorganisationer som står på kö för att få varamed i IASCs styrelse. Vad som är problematiskt är att finna parter från andra intressegrupperän revisorerna.

149

tjänade. Det blev viktigt att se till att man inte hindrade intresserade parterutanför professionen från att medverka. Styrelsemedlemmarna borde intevara de huvudsakliga finansiärerna av verksamheten, betonades iBishopWorking Party Report. Planen som rekommenderades av den utredandearbetsgruppen var att IASe borde skapa en finansieringsansvarig enhet ­International Accountancy Research Foundation (IARF) - som skulle samlain medel från olika källor, investera dessa medel, och sedan fördela dem såatt IASCs mål kunde uppfyllas. IARFs målsättning, menade utredarna, bordevara att täcka IASCs årligt planerade aktiviteter.

IASC försökte således förändra situationen genom att försöka få in externatfrivilliga medel från många olika intressegrupper, och på så sätt bygga uppen budget med medel som var fria från olika intressegrupper. På detta sättkunde man hos IASC se en strävan mot ett bredare samhällsansvar så attvare sig revisorsprofessionen själv eller enskilda, privata intressen fickpåverka alltför mycket. Genom att ha en bred representation i finansie­ringen trodde man sig kunna arbeta på ett trovärdigt sätt för allas gemen­sammas bästa. Som standardiseringsorganisation var man samtidigt månom att inte uppfattas som en myndighet, varför man inte heller strävadeefter att skapa en budget bestående av statliga medel. Det icke-statliga, liksomfrivilligheten, betonades starkt.

r "Foundation Working Party Report" från 1994 var finansieringsfrågan enav huvudanledningarna till att en utredningsgrupp tillsattes. En av rekom­mendationerna i denna utredning var att skapa ett så kallat AdvisoryCouncil i syfte att underlätta det arbete som styrelsen tidigare hade ansvaratför. Förutom att utvärdera styrelsens arbete och effektivitet, var finansie­ringsfrågor något som detta rådgivande organ skulle ägna sig åt. I uppgifteninnefattades att Advisory Council skulle se till att styrelsens oberoende ochobjektivitet inte stördes vad gäller arbetet med att fatta tekniska beslut påföreslagna standarder. Det framhävdes som viktigt att Advisory Council intesjälv fick delta i eller söka påverka styrelsens beslut (IASC Insight March1994).

Redan i"Bishop Working Party Report" från 1989 berördes problemen kringstyrelses ökande arbete och ansvar. Styrelsens möjligheter till effektivt,tekniskt arbete problematiserades. Gruppen påpekade att styrelsens arbets­uppgifter som var relaterade till ledningsfrågor (eng. managerial aspects ofstandard-setting) hade ökat. Arbetsgruppen såg det som nödvändigt att denökande arbetsbelastningen inte medförde att styrelsens huvudsakliga,expertisfokuserade uppgift att utveckla och fatta beslut om standarder,hindrades.

Mer generellt kan man se att organisations- och ledningsfrågor fick en ökadbetydelse för rASC under slutet av 1990-talet. Huvuduppgifterna förAdvisory Council var att ansvara för införskaffandet av externa medel föratt finansiera standardiseringsarbetet, och att se över och utvärdera styrelse­arbetets effektivitet. Sekretariatet utökades med flera permanenta platser; ettantal projektledare och tekniska rådgivare, en teknisk direktör, en finansielltansvarigt och den redan omnämnda enheten Executive Committee som

150

assisterade styrelsen. Tjänsten som finansiellt ansvarig/ var en ny ~änst sominrättades på sekretariatet januari 1997. Platsen avsåg en person som enbartskulle arbeta med strategi- och finansieringsfrågor.

Ytterligare en utredningsgrupp/ Strategy Working Party tillsattes 1997."Strategy Working Party" diskuterade IASCs struktur/ arbetsprocedurer/relation till nationella standarcliseringsorganisationer/ IASCs engagemang ifortbildning och utbildning/ samt finansieringsfrågor. En av gruppenshuvuduppgifter var att lägga fram ett förslag på en ny, mer effektivbeslutsstruktur (se t ex Shaping the IASC for the futuret December 1998). Åena sidan fanns intressen som talade för att representationen i styrelsenborde utökas ytterligare, medan det å andra sidan fanns intressen som taladeför att beslutsprocessen måste göras mer hanterlig och effektiv. Ett förslagsom debatterades i det interna nyhetsbladet var ett tvåkammarsystem. Mantänkte sig en mindre, sluten styrelse med tydlig fokusering på expertis, somutförde det detaljerade, förberedande arbetet, och en större församling medrepresentation från många intressen, som skulle ha den slutliga rösträtten.

rASC upplevde också effektivitetsproblem i arbetsgruppernas besluts­struktur. Det handlade framför allt om problem med arbetsgrupper som blevalltför självständiga. Likt situationen i TC 176 diskuterades inte dessaproblem i skriftliga dokument, utan var något som endast kom fram i inter­vjuer.

En brittisk expert menade till och med att arbetsgrupperna helt bordeavskaffas, och att man i stället borde utöka styrelsen och dela upp den i ettbikameralt system. Intervjupersonen menade att gruppernas självständigakaraktär i viss mån kunde kopplas ihop med vilka experter som gruppenbestod av/ och att det därför var viktigt att styra vilka experter som ingick ien grupp:

liDet är inte bra med dessa grupper som tenderar att bli själv­ständiga, och självgående med sina experter som vill få framsina åsikter. När en arbetsgrupp ska sättas samman är detviktigt att man tänker på vilka egenskaper varje expert ha r,och då menar jag inte enbart teknisk kompetens utan ocksåpersonlighet. Valet av experter har blivit mer ledarskaps­aktigt nu. Det var nog mer demokratiskt förr då man tänkte'Vilket land har inte varit med? Jaså har Mexico aldrig varitmed, ja då tar vi en från Mexico', Nu tänker man mer påvilka experter som färeslås av länderna och sedan vä ljerstyrelsen ut en lämplig sammansättning där man i färtstahand tar hänsyn till expertens egenskaper, och i andra han ddemokratiska aspekter som att 'kanske borde någon därifrånvara med?'1I

Att experter bärjade väljas ut mer "ledarskapsaktigt"/ mer personinriktat,nämndes av flera intervjupersoner. Alla intervjupersoner förklarade dock

151

inte den nya urvalsprincipen som en följd av problem man haft nledsjälvständiga arbetsgrupper.

Ett sätt att förebygga att arbetsgrupperna blev alltför självständiga var att setill att styrelsen i hög grad styrde arbetet i arbetsgrupperna, till exempelgenom att regelbundet kräva arbetsgrupperna på arbetsutkast som måstegodkännas av styrelsen för att arbetet skulle kunna gå vidare. Ett sätt varockså att se till att en av arbetsgruppens medlemmar, vanligen projekt­ledaren/ också var medlem i styrelsen. I<opplingen mellan arbetsgruppernaoch styrelsen var i praktiken ändå inte alltid så klart som en brittisk expertuttryckte det:

//1 slutet av ett projekt behöver man alltid styrelsens stöd. Detkan vara frustrerande, för man ser inte vad som händer istyrelsen. Projektledaren är i och för sig alltid medlem istyrelsen, för att det ska finnas en koppling mellan arbets­gruppen och styrelsen, men det räcker inte. Det är men ingenatt styrelsen ska ha ansvar för det slutliga beslutet, och attsekretariatet ska ge tekniska rekommendationer till arbets­grupperna/ liksom att arbetsgrupperna ger rekommenda­tionertill styrelsen. Men i praktiken är relationerna meIl anstyrelse, sekretariat och arbetsgrupper oklara. 1/

Jag har i detta avsnitt tagit upp problem som IASC uppfattade. Det har rörtproblem i styrelse och arbetsgrupper, och problem med finansierings­strukturen. Dessa diskussioner aktualiserades framför allt vid mitten a v1990-talet i samband med att IASe slöt avtal med IOSeO. Intresset förinternationella redovisningsstandarder och för att delta i IASC-arbete steg dåavsevärt. IASe har vuxit ända sedan starten på 1970-talet. Detta har lett tillökade problem med organisering och finansiering, men i och med IOSCO­samarbetet ökade dessutom behovet av strategitänkande.

Diskussionerna kring finansieringen av det internationella standardise­ringsarbetet på redovisningsområdet, handlade till stor delarn att fördelaansvaret och kostnaderna på alla de intressegrupper som berördes och hadenytta av standarderna. Man såg det som problematiskt att styrelse­medlemmarna huvudsakligen bestod av representanter från professionensjälvt skulle bära majoriteten av kostnaderna. Det man försökte finnalösningar till var att skapa ett finansieringssystem som bättre täckte det alltkomplexare och dyrare standardiseringsarbetet, och som bättre avspeglade deintressegrupper som faktiskt påverkades av och använde standarderna.Genom en alltmer komplex organisationsstruktur som möjliggjorde förolika intressen att delta i arbetet, auktualiserades samtidigt diskussionerkring arbetets effektivitet. IASe försökte effektivisera verksamheten genomförändringar i sättet att finansierat organisera och genomföra arbetet.

152

I nedanstående tabell sammanfattas de uppfattade problem och lösningarsom diskuterades och åtgärdades inom rASe under den studerade perioden.

Begreppsliga oklarheter, standardermed motstridigt innehåll, samt problemmed standarder med olika valaltemativ("options")

Bristande samordning med, ochförankring hos andra regelsättandeorganisationer, kontrollmyndigheter,och stödjande verksamheter (t exfondbörser)

Allför ensidigt professionsstyrt arbete(revisorsprofessionent samt lmder­representation av vissa grupper (t ex u­länder, användargrupper)

Finansiering och effektivitet

Ta fram en gemensam begrepps­apparat (projektet "Conceptual Frame­work")

Ta bort valalternativ i allaexisterande standarder, samt sluta tafram nya standarder som tillåtervalalternativ (projektet "Comparabilityof Financial Statements")

Förbättra extern samordning:Kontinuerlig dialog, samarbeten,

diskussionsgrupper med, och besök pånationellastandardiseringsorganisationer, ED,fondbörser

Formell överenskommelse och dialogmed IOSCO; IOSCO observatörsstatusi rASC-styrelsen liksom medlem iConsultative Group

Kontinuerlig dialog med ED; EDobservatörsstatus iliksom medlem i Consultative Group

Säkra bred representation:Utökande av styrelseplatser avsedda

för användare, uppmuntra deltagandeInrättande av Consultative GroupDiskussioner om u-länders intressen

~Tillåta externa bidrag (frivilliga finan­siärer)

Inrättande av Advisory CounsilInrättande av ny ~änst (finansierings­

ansvarig)Förhindra att arbetsgrupper blir

alltför autonoma (t ex genom attstyrelsen regelbundet "övervakar"arbetsgrupperna)

Diskussion om ny beslutsstrukhlr(tvåkammarsystem)

Tabell 4: Översikt över diskuterade problem och lösningar i IASC.

Som en avslutning på den empiriska beskrivningen av IASC är det intres­sant att se IASC utifrån de relationer IASC hade med andra organisationer.Likt Te 176-studien gick det att få två bilder av rASC: En IIofficiell II utifrånIASCs egen presentation av sin verksamhet, en mer nyanserad bild utifrånde interna problemdiskussioner som fördes under studieperioden.

153

Det fanns flera likheter mellan TC 176 och rASC och deras relationsmönster,men också vissa skillnader. Egna medlemmar (framför allt styrelse­medlemmarna) och den internationella revisorsorganisationen IFAC vargivna samarbetsparter för IASC. Organisationer som representerade olikaanvändarintressen hade IASe också formaliserade relationer till. Ännuviktigare tycktes emellertid relationer vara till andra reglerande organi­sationer, som ED, OECD, FN. Flertalet av dessa organisationer varmedlemmar i IASCs Consultative Group och satt med som observatörer iIASCs styrelse. IASC hade dessutom flera relationer till kringliggandeverksamheter - allierade - det vill säga organisationer som på olika sätt gavstöd åt standardiseringsverksamheten (t ex nationella redovisningsråd ochfondbörser). Till skillnad från TC 176 hade IASC också regelbunden kontaktmed forskare och akademiska institutioner, till exempel i samband medarrangemang av konferenser och seminarier på redovisningstemat. Detnätverk som IASe var del av är sammanfattat i nedanstående figur. 52

52 Figuren är förenklad på flera sätt. En förenkling är exempelvis att de relationer som finnsmellan olika aktörer i IASCs omgivning inte är utmärkta på bilden (t ex diskussionsgruppen"G4+1" där IASC ingår, liksom ASB, FASB, Canadian Institute for Chartered Accountants,samt Australian Accounting Research Foundation). En annan förenkling är att inte allarelationer som rASC har med sin omgivning är med på bilden, utan ett urval av betydelsefullarelationer till regelsättande och kontrollerande organisationer. Den rådgivande gruppenConsultative Group innehåller inte enbart medemmar som har regelsättande ellerkontrollerande funktioner, utan även olika användargrupper, och akademiska samman­slutningar.

154

osv

SEOUSA

SIB/UK

Rnans­inspekt ionenverige

osv

New Yorks Fondbörs

St ockholms Fondbörs

FIBVmedlemConsultat iveGroup

EUmedlemConsult ativeGroup

Int erngovernment a! Working Group ofExperts on Int ernat iona! St andards ofAccount inq and Report inQ

FNmedlemO:msult at iveGroup

IOSCOmedlem......-------1lilEf Consult at iveGroup

IIII

OEecmedlemConsult ativeGroup

Working Group onAccount inq St andards

IFAC medlemConsultativeG"oup

Inst it ut e of 01 art eredccount ant s St orbrit annien

American Inst it ut e ofCert ified PublicAccountants (AICPA)

.------"liI-+--P----, osv

= medlemmari IASe

ASB/UKmedlemConsult at iveGroup

FASB/USAmedlemConsult at iveG"oup

FAR SveriQe

I/1

/'/ /

/ /

dlÖvriga nat ionelia dst andardiserinQsorQan

Formellt st öd Diskussioner/samarbet en

IFACFIBV

IOSCOEDFNOECDFASBASBFARSIBSEC

International Federation of AccountantsFederation International des Bourses de Valeurs (InternationellaFondbörsfederationen)International Organization of Securities CommissionsEuropeiska Unionen (Kommissionen)Förenta NationernaOrganisation for Economic Co-operation and DevelopmentFederal Accounting Standards Board (USA)Accounting Standards Board (LTK)Föreningen Auktoriserade RevisorerSecurity and Investment Board (UK)The Securities and Exchange Commission (USA)

Figur 8: IASCs relationer till intressenter på området fOr internationell redovisningsreglering.

* * ~.

155

12. a

Huvudfrågan i min forskning är att undersöka hur en internationellstandardiseringsorganisation arbetar för få andra att följa sina standarder.Syftet är att bidra med svar både om vad detta arbete består av och h u rarbetet går till. I syftet inbegrips även frågan om hur en standardiserings­organisation påverkas av sitt idemässiga och organisatoriska sammanhang,det vill säga jag söker svar på frågan om varfär standardiseringsorgani­sationer på olika områden skiljer sig i arbetet med att få andra att följa sinastandarder.

I detta kapitel diskuterar jag främst vad-frågan men delvis också hur arbetetgick till. I kapitel 13 utvecklar jag diskussionen om hur arbetet gick till, blandannat genom att analysera de organiseringsproblem som TC 176 och IASCuppfattade. På vilket sätt TC 176 och rASC skilde sig och vilka orsakerna tillskillnaderna skulle kunna vara (varför-frågan) diskuteras särskilt i kapitel14.

Bland alla olika aktiviteter som TC 176 och IASC sig åt i sitt arbetekan urskiljas. De kan ses som strategier som användes

för att få andra att följa standarder.samtidigt, som till varandra.

följande sätt:

för effekterom att standarderna är värdefulla och ger

Stärka sinverksamheten omtionen är bra genom att \.J ... j;;;". ......... L ... L1 ..._ ..........

Dra av andras maktmed ochderna är användbara för derastioner hävda att standarderna är T"I"T1"1""\rt'"·,.,-,'"\rln.

156

standar-

Den första strategin var att argumentera för egenskaper hos själva standar­derna, eller rättare sagt om de förtjänster som kunde uppnås genomstandardföljande. Både TC 176 och IASC arbetade med att övertyga andra o matt följa sina standarder genom att hävda att standarderna var bra och att dekunde leda till ett antal positiva effekter.

Den andra strategin var att lyfta fram egenskaper hos den standardsättandeverksamheten, det vill säga att bygga upp och stärka den egna auktoriteten.Detta gjordes genom att verksamheten organiserades enligt vissa principersom bedömdes lämpliga, ungefär som att själv utfärda en kvalitetsstämpelpå sin verksamhet.

Den tredje strategin, som också syftade till att stärka standardiseringsorgani­sationens auktoritet, var att samarbeta med betydelsefulla organisationer iomgivningen (referensorganisationer) och låta dessa organisationer görauttalanden om standardernas lämplighet. Sådana uttalanden fungerade somett slags extern kvalitetsstämpel på verksamheten.

Den fjärde strategin gick ut på att underhålla relationer med andra organisa­tioner och intressenter, med syftet att dra nytta av deras möjligheter attuppmuntra och framtvinga standardföljande. Arbeta för standardföljandeskedde genom att utnyttja andras makt.

Den tredje och den fjärde strategin kan i praktiken vara svåra att skilja påeftersom det i båda fallen rör sig om att underhålla relationer och sam­arbeten med betydelsefulla organisationer i omgivningen. Det finns emeller­tid en skillnad i relationernas innebörd. I den tredje strategin ingick det att fåandra organisationer att bli övertygade om att standarderna var bra och attdessa organisationer därmed kunde göra uttalanden om standardernaslämplighet. Med stöd av uttalanden från betydelsefulla organisationerkunde sedan standardiseringsorganisationens auktoritet stärkas och stan­dardföljande uppnås. Den fjärde strategin var också att få andra organisa­tioner att bli övertygade om att standarderna var bra, men att de dessutomvar användbara för deras eget arbete och verksamhetsområde. Det gälldesåledes för standardiseringsorganisationen att få andra organisationer medmakt (sanktionsmöjligheter) att vilja använda standarder som ett sätt attförverkliga sitt eget arbete och (styrande) ambitioner.

r det följande diskuterar jag varje strategi för sig och illustrerar med exempelfrån TC 176 och IASC.

Te 176 och rAse arbetade med att få andra att bli övertygade om att följastandarder genom att argumentera för olika positiva effekter som kundeuppnås med standarder. Det handlade om effekter i form av social ochfunktionell samordning, och effekter i form av effektivitet och rationalitet.Standarder beskrevs som viktiga samordnande och rationalitetshöjande

157

verktyg, både för enskilda individer och för samhället i stort. Till exempelTC 176 formulerade sitt mål på följande sätt:

"Vår vision är att en världsomfattande acceptans ochanvändning av ISO 9000-familjen kommer att erbjuda etteffektivt medel för att förbättra situationen för individuellaorganisationer, handel och globalt välstånd, samt erbjudatrygghet för personer och organisationer om att produkter(varor och ~änster) kommer att möta deras förväntningar."(citerat från strategidokumentet "Vision, Mission, and KeyStrategies" 1995, ISO/TC 176/N242, s 1; min översättning)

TC 176 hade inga svårigheter att referera till flera positiva effekter, som icitatet ovan där det talas om förbättringar för individuella organisationer,förbättringar för samordningen mellan organisationer (handeln), och för­bättringar för det globala välståndet. Diskussionerna om verksamheternasmål var till exempel inte inkonsistenta på så sätt att ett mål (t ex att ökarationalitet och effektivitet i en verksamhet med hjälp av ISO 9000) intekunde förenas med ett annat (t ex att öka globalt välstånd, eller att förbättrasamordning mellan handlande parter med hjälp av gemensan1.t "ISO 9000­språk"). Delvis kan detta förklaras genom att standardiseringsorganisationer­na inte tog upp många mål samtidigt i en målformulering, utan betonadelite olika mål beroende på vilken målgrupp man vände sig till. Men framförallt handlade det om att målen om positiva samordnings- ochrationalitetseffekter var generellt formulerade, vilket innebar att eventuellamotstridigheter mellan olika mål varken blev synliga eller tydliga. Det vartill exempel inte särskilt svårt att förena samordnings- och rationaliserings­mål med det övergripande målet om att sträva efter att skapa en effektivglobal handel: om ett företag arbetade utifrån ISO 9000 kunde den enskildaverksamheten fungera mer rationellt och effektivt, samtidigt som samord­nande effekter kunde uppnås för samhället i stort eftersom verksamheteröverlag blev mer lättförstådda och lättbedömda för andra aktörer på mark­naden om alla arbetade enligt samma, allmänt accepterade standarder.

Internationella redovisningsstandarder motiverades på liknande sätt bådeutifrån de positiva effekter som kan uppnås för den enskilda verksamheten(t ex att ett multinationellt företag slipper utföra multipla redovisningarberoende på varierande nationella krav, eller att ett företag kan få tillträdetill börshandel och där kan samordna finansiella transaktioner), och utifrånpositiva effekter för samhället i stort (t ex effektivitetseffekter för den globalakapitalmarknaden, och kvalitetseffekter genom ökad spridning av "goda"redovisningsregler globalt).

Genom att särskilt argumentera för olika positiva effekter som kunde följaav ISO 9000 och internationella redovisningsstandarderna, både för enskildaindivider och för samhället i stort, arbetade således TC 176 och IASC med attfå andra att bli övertygade om att följa standarder. Det var också ett sätt attargumentera för standardisering generellt, det vill säga att standardskapandeoch standardföljande var viktigt och positivt för individer och samhället istort. IASC använde till exempel mer generella referenser till redovisnings-

158

områdets historia och regleringen på detta område i olika länder och debehov som redovisningsregler hade fyllt, vilket kan ses som ett medel attsätta in dagens behov av redovisningsstandarder i ett bredare historiskt ochgeografiskt sammanhang.

TC 176 och rASC arbetade samtidigt med att försöka stärka den egna auktori­teten genom att på olika sätt visa att den egna organisationen var lämplig.Framför allt organiserade de sina verksamheter enligt principer som upp­fattades viktiga och lämpliga.

I det studerade materialet var frågor om organisering något som diskutera­des mycket, både i TC 176 och rASC. Diskussioner fördes kring standardise­ringsarbetets organisering och genomförande. Det handlade om att ge svarpå tre frågor: 1) Vad som borde standardiseras, 2) Vem som borde delta ochsamarbeta i standardiseringsarbetet, och 3) Hur arbetet borde gå till. Jag fannfyra olika typer av svar på hur den standardsättande verksamheten skulleorganiseras, som jag valt att presentera i en modell med fyra organiserings­principer .

I modellens organiseringsprinciper refererar jag till fyra olika aktörsgrupper(1. experter, 2. en representativ sammansättning av flera aktörsgrupper, 3.användare, och 4. finansiärer) vilka på olika sätt anses vara viktiga för beslutom vad som bör standardiseras, vem som bör delta, och hur arbetet börgenomföras. Enligt modellresonemanget är aktörsgrupperna viktiga att tahänsyn till dessa beslut om standardiseringsarbetets organisering.

Enligt en princip om användare blir det till exempel användarbehov sombör ligga till grund för vad som standardiseras, medan det enligt en principom experter i stället blir expertkunskap som bör ligga till grund för sådanabeslut. Detta skulle kunna uttryckas som att man enligt den första principenlåter kunden bestämma produktens innehåll och form, medan det enligtden andra är experter som definierar vad som är "bäst". Enligt principen o mrepresentativitet borde underlaget utgöras aven sammanjämkning avmånga olika viljor, och det handlar det i stället om att ta fram standardersom passar alla. Principen om finansiärer lyfter slutligen fram finansiärersrätt att påverka beslutsprocesser, det vill säga att ta fram standarder somgynnar finansiärers intressen.

Ett annat exempel på beslut rör vem som bör delta i de internationellaarbetsgrupperna och vem man bör samarbeta med i omgivningen. I dessabeslut skiljer sig också svaren beroende på vilken organiseringsprincip ochaktörsgrupp som står i fokus. Enligt en princip om experter kan det tillexempel vara viktigt att samarbeta med universitet och andra expert­organisationer, medan det enligt en princip om användare blir mer aktuelltatt kommunicera med användare och konsumentorganisationer. Enligt enprincip om representativitet kan det på motsvarande sätt vara viktigt att

159

samarbeta med statliga organisationer, medan det enligt en princip omfinansiärer är avgörande att ha goda relationer med dem som deltar ifinansieringen av verksamheten.

Enligt modellresonemanget är det fyra organiseringsprinciper som inter­nationella standardiseringsorganisationer finner viktiga att följa i sitt arbete.Principerna sammanfattas i figuren nedan.

<D Vad standardiseras?Vem deltar? Vem samarbetar man med?

<D Hur arbetar man?

(i) PRINCIPEN OM EXPERTIS• Expertkunskap som beslutsunderlag

Experter deltar i standardiseringsarbetetProfessionella ideal, objektivitet, tekniska argument

PRINCIPEN OM REPRESENTATIVITETHänsyn till flera aktörsgruppers intressenEn representativ sammansättning (olika intressegrupper, olika nationer)Remisser, votering, öppenhet, rättviseregler, konsensusbeslut

PRINCIPEN OMAnvändarbehov som beslutsunderlagAnvändare deltar /påverkar arbetet"Kundorientering", användardialoger, effektivitet, handlingsrationalitet

(iv) PRINCIPEN OMFinansiärers intressen som beslutsunderlagFinansiärer får påverka vem som deltar i arbetetFinansiärer får påverka hur arbetet organiseras och genomförs

Figur 9: Fyra organiseringsprinciper i en internationell standardiseringsorganisation.

Härnäst diskuteras varje princip för sig, liksom hur de tog sig uttryck i TC176 och IASC. Jag vill betona att det var fyra olika organiseringspri11cipersom jag uppfattade att Te 176 respektive IASe tillämpade. De struktur- ocharbetsprinciper som organisationerna själva presenterade överensstämderdärför inte nödvändigtvis med de organiseringsprinciper som jag såg somanvändbara för min analys.

160

Den första organiseringsprincipen kallar jag för principen om expertis. Det ärexperter som ges legitimitet att besluta vilka standarder som behövs och hurde skall formuleras. Det är expertkunskap som ligger till grund för beslut. ITe 176 definierades deltagare just som experter i enlighet med denexpertdefinition som angavs i ISOs regelverk för den interna organise­ringen:

"En arbetsgrupp består av ett begränsat antal individuelltutvalda experter som har förts samman för en specifik upp­gift som har tilldelats gruppen. Experterna agerar med sinpersonliga kapacitet och inte som den officiella represen­tanten för den medlemsorganisation eller samarbets­organisation genom vilken de har utsetts./I (ISO directives ­part 1: procedures 1995; min översättning)

I citatet framgår att en deltagare i en internationell arbetsgrupp bör ses somen expert som agerar med sin personliga kapacitet och inte som den officiellarepresentanten för den egna organisationen.

Det är något speciellt med att definiera deltagare som experter; att definieraarbetet som expertorienterat eller expertdrivet har särskilda implikationerför den bild man som standardiseringsorganisation förmedlar av hur manarbetar och de mål man strävar efter. En föreställning om experter53 är att deär sakkunniga personer som besitter specialistkunskap, och att de harmöjlighet att dra generella slutsatser. En expert kan utifrån sin expertis gegoda råd till andra. Det handlar inte om slutsatser som dragits i en politiskbeslutsprocess, inte heller något tyckande, eller råd utifrån gamla traditioner.Det rör sig i stället om vetenskapligt definierad kunskap, eller Oill. sakkun­nighet som förvärvats genom praktiska erfarenheter, eller en kombinationav de två (Sundqvist 1991).

En expert anses också arbeta vetenskapligt och intresseoberoende. Ett sätt attklara av att vara intresseoberoende är att stödja sig på ett professionelltframtaget regelverk och att använda en begreppsapparat och en argumen­tation som är förankrad i relevant kunskap (jämför Abbott 1988). En expertarbetar systematiskt och metodiskt, och gör sina bedömningar utifrån"tekniska omständigheter". En expert driver sin linje med stöd av"tekniska" och "rationella" argument. Det finns ett samband mellan expertisoch teknik på så sätt att båda dessa begrepp är knutna till iden om att det iobjektiv, teknisk mening går att fastställa kunskap. Enligt denna ide har justexperter förutsättningar för detta. Det neutrala, nästintill mekaniska arbets­sättet gör att experter (t ex deltagare i standardiseringsorganisationers arbets­grupper) kan förstås som neutrala, oberoende personer som har möjlighetatt göra generella utsagor om hur världen är beskaffad och formulera råd (t

53 Se även kapitel 4 om föreställningen om experter och deras sätt att arbeta.

161

ex standarder) om hur andra bör gå tillväga i olika situationer (jämför Sikkaoch Willmott 1995).

Utöver expertdefinitionen som TC 176 använde sig av, fanns i ISas gemen­samma regelverk också andra formuleringar och definitioner som gavuttryck för principen om expertis, som indelningen av standardiserings­arbetet i olika "tekniska kommitteer". Vid närmare granskning av arbetet iTC 176 blev den tekniska och expertorienterade inriktningen ännu n1ertydlig: "expertkunskap" låg till grund för beslut om vad som skulle standar­diseras och hur standardiseringsarbetet skulle gå till, det var så kallat"tekniskt arbete"; i arbetsgrupper ägnade man sig åt att utforma så kallade"tekniska" specifikationer.

Även om IASC inte hade en egen definition aven expert, var principen omexpertis tydlig även där: majoriteten av deltagarna var revisorer, som varmedlemmar i den internationella revisorsprofessionen. Medlemsskapet irASC hade således en direkt koppling till revisorsprofessionen som bestodav just experter på redovisningsområdet, auktoriserade revisorer. Allamedlemmar fick dock inte plats i styrelsen, där de avgörande besluten togs.Styrelsen hade totalt 17 platser, varav 13 var reserverade för representanterför revisorsprofessionen. Genom de fyra återstående platserna var arbetetöppet för andra intressegrupper, men i praktiken låg den huvudsakligabeslutanderätten ändå hos representanter för revisorsprofessionen.Styrelsens arbete med att fatta beslut om standarder, i likhet med de mindrearbetsgruppernas arbete, definierades av IASC som "tekniskt" och "expert­orienterat" .

r både Te 176 och rASC fördes dessutom diskussioner om behovet attdefiniera centrala begrepp och arbeta utifrån gemensamma ramverk förstandardiseringsarbetet. Inom TC 176 var det till exempel Vision 2000- ochQA/QM-grupperna som ägnade sig åt att reda ut centrala begrepp i kvalitets­systemtänkandet, och som utvecklade en gemensam begreppsapparat för attta fram en enhetlig samling ISO 9000-standarder. På liknande sätt ägnade sigrASC åt olika projekt för att ta fram gemensamma riktlinjer att stödja sig på istandardiseringsarbetet, som i projekten "Conceptual Framework" och"Comparability of Financial Statements".

Närvaro av, och närhet till forskning och den akademiska världen varviktigast för IASC. Exempel på forskningsrelaterade aktiviteter är att: rASC idiskussioner om redovisningsfrågor refererade till forskningsstudier; IASC­experters akademiska meriter lyftes fram i personbeskrivningar; IASC arran­gerade och samarrangerade regelbundet forskarkonferenser och kongresser.

Den andra organiseringsprincipen som observerades i båda organisationernavar principen om representativitet. Enligt denna princip är det viktigt attmånga intressegrupper är representerade, och därmed kan påverka och delta

162

i standardiseringsarbetet. Det vill säga att det är ll1ånga intressegrupper som i"demokratisk anda" kan vara med att bestämma och formulera standarder.En standardiseringsorganisation vars arbete är organiserat enligt principenom representativitet liknar en "politisk organisation" (jämför Brunsson1989).

Följande citat är hämtat från en intern utredningsrapport som IASC publice­rade 1994, där arbetsprocessen - the IASe due process - särskilt diskuterades.Kraven på arbetsprocessen hade funnits länge men de diskuterades särskiltoch gavs ytterligare uppmärksamhet efter det att avtalet med IOSCO under­tecknades. I utredningsrapporten beskrevs detta på följande sätt:

"[IOSCO-samarbetet; min anm.] har dessutom ytterligarebetonat behovet av att internationella redovisningsstandar­der tas fram genom en formaliserad, rättvis process (eng. du eprocess) så att de accepteras av IOSCO liksoll1 av andraaktörer på de internationella kapitalmarknaderna." (Founda­tian Working Party Report 1994, s 9; min översättning)

Öppenhet och rättvisa var centrala värden vad gäller IASCs sätt att arbeta.Många intressegrupper får möjlighet att påverka beslutsprocesserna genomatt delta i arbetsgrupper, genom att påverka remissvar, och genom attröstningsförfaranden och beslut går till på ett rättvist sätt. lASe refereradeockså till det så kallade"allmänintresset" i ett av sina explicita syften: attformulera och publicera internationella redovisningsstandarder i detallmännas intresse (eng. in the public interest). Med denna formulering kanman säga att rASC signalerade att man tog ett speciellt ansvar för att standar­derna togs fram i syfte att tillgodose många intressen i samhället. IASC somhade startats som en ensidigt professionell standardiseringsorganisationgenoll1förde under studietiden ett antal strukturförändringar i syfte attbredda deltagandet. Inrättandet av fyra styrelseplatser reserverade åt andraintressegrupper var ett sådant exempel. Inrättandet av den rådgivandegruppen Consultative Group var också ett sätt för IASC att låta andraintressegrupper påverka arbetet. Stödjande aktiviteter till förmån för u­länder motiverades också av allmänintresset.

Te 176 hade ingen formulering om allmänintresset i sitt syfte, men vardäremot noga med att lyfta fram organisationens öppenhet gentemotintresserade parter. För att i praktiken kunna tillgodose ambitionen om attvara öppen för och kunna tillgodose många intressen blev det också viktigtför både TC 176 och rASC att bygga upp ett formaliserat regelverk att följa istandardiseringsarbetet som garanterade att alla intresserade parter hade rättatt delta och att beslutsprocessen var rättvis.

Enligt principen om representativitet fästs således särskild uppmärksamhetvid procedurerna för standardiseringsarbetet. Vid tillsättande av gruppertillämpades till exempel procedurregler med syfte att verka för en bredrepresentation. Inom TC 176 betonades framför allt en geografisk represen­tation, till exempel genom att TC 176s medlemmar delades in i nationelladelegationer som hade rösträtt och uppmanades formulera nationella

163

åsikter. Detta gällde även i tillfälliga diskussions- och utredningsgrupper.Världen hade delats in i fem stora regioner som alltid borde vara represen­terade.

I lASC organiserade man också för representativiteten i olika aktiviteter - inationella delegationer, i styrelsearbetet, i arbetsgrupper för standardise­ringsarbeten, och i rådgivande grupper - som en del aven "due process".Representativiteten var dessutom mer specificerad, med uppdelningar bådegeografiskt och professionellt (olika intressegrupper). IASC arbetade ocksåaktivt med att uppmuntra underrepresenterade grupper att delta, somrepresentanter från industrin och u-länder. Som framgick i den empiriskabeskrivningen av IASC uppmanades den formella styrelsen1.edlemmen attnominera upp till två representanter och en teknisk rådgivare att vara medpå styrelsemöten, varav minst en person representerade industrin och enperson var direkt involverad i det nationella standardiseringsarbetet. Vadgäller standarcliseringsarbetet i arbetsgrupperna sammansattes en arbets­grupp vanligen med representanter från fyra medlemsländer, varav minsten styrelsemedlem, och om möjligt en person från ett utvecklingsland.Även i styrelsen skulle "företrädesvis" tre styrelseplatser avsättas tillu tvecklingsländer.

Intresserade parter hade också möjlighet att delta i både TC 176 och IASCgenom att kommentera standardutkast som skickades ut på remiss, ochgenom att rösta på utkast: TC 176 och lASC hade regler för röstningsför­faranden och remissrundor. Ett standardutkast skickades på remiss till bådede egna medlemmarna och till andra intressegrupper. lASC arbetade dess­utom aktivt för att andra skulle engagera sig i olika typer av deltagande,medan TC 176 var mer reaktiv i sin öppenhet. Å andra sidan lyfte TC 176fram konsensusprincipen som central för arbetet i arbetsgrupper. Någraintervjupersoner sade att att arbetet i TC 176 genom det öppna ochkonsensusorienterade sättet att arbeta faktiskt kunde beskrivas som "denperfekta demokratin".

(..IIrl:nC:lVf'n om användarbehov

Identifiera och förstå användarbehov inom området förkvalitetsledning;

Utveckla standarder som på ett effektivt sätt motsvararanvändarbehov;

Stödja tillämpningen av dessa standarder; samtUnderlätta en meningsfull utvärdering av de resulterande

implementeringarna (ur ISO/TC176/N242, min översätt­ning, mina kursiveringar)

Citatet är hämtat från ett av de studerade Te 176-dokumenten där TC 176formulerade sina målsättningar. Det blir av denna text tydligt att Te 176 såg

164

användare som en viktig intressegrupp: att ~äna användarnas intresseningick i TC 176s explicita målsättningar.

Referenser till användare och användarargument var vanliga även i rASC,och jag har valt att kalla den tredje organiseringsprincipen för principen omanvändarbehov.

Med principen om användarbehov menar jag att standardiseringsorganisa­tionen lägger upp arbetet så att användarnas behov ligger till grund för vadsom standardiseras och får styra standardernas utformning. Användare ären mångdimensionell grupp; det finns många olika typer av användare bådepå kvalitets- och redovisningsområdet. Men inom TC 176 var det inteovanligt att man refererade till användare som grupp/ då man främst avsågindustriföretag som använde ISO 9000 för sin produktion. Inom IASC vardet däremot vanligt att olika användargrupper särskildes, som finans­analytiker (son1 berörs av standarder genom att de utgår från redovisnings­uppgifter för sina verksamhetsanalyser) och företagsredovisare eller"preparers" som de också kallas (som utgår från redovisningsstandarder närde lägger upp bokföring och sköter redovisning i företag).

Karaktäristiskt för arbetet i både TC 176 och rASC var att användare ansågsvara underrepresenterade; det var svårt att få användare att delta i det inter­nationella standardiseringsarbetet. Problemet var egentligen inte attanvändare nödvändigtvis måste delta i de internationella arbetsgrupperna.Problemet var snarare att man upplevde svårigheter med att tillfredsställaaktuella användarbehov. Problemet ansågs angeläget att åtgärdat eftersomman som standardiseringsorganisation behövde intresserade användare försin långsiktiga överlevnad.

I brist på användardeltagande i internationella arbetsgrupper försökte TC 176och IASC på olika sätt samordna sig med användare. Remissförfarandenmotiverades i båda organisationerna delvis som ett sätt att förankra stan­darder hos användargrupper. I rASC hade man dessutom reserveratstyrelseplatser för användargrupper, både för finansanalytiker och för före­tagsgrupper. Därutöver tillsattes flera diskussionsgrupper och tillfälligaprojekt, både i TC 176 och IASe, vilka syftade till att förbättra relationernamed användarna och att förbättra insikterna om aktuella användarbehov.

Inom TC 176 var Industrigruppen aktiv i detta avseende. Industrigruppenshuvuduppgift var att driva användarnas intressent bland annat utifråndiskussionen om "ideologiskt drivna" kontra "behovsdrivna" projekt. Enannan arbetsgrupp med särskilt intresse för användarna var Validatian TaskGroup vars huvuduppgift var att utvärdera relationen mellan de nya,reviderade ISO 9000-standarderna och användarnas intressen. Även i mergenerella diskussioner om verksamheten togs användarnas intressen oftaupp till diskussion och reflektion.

Diskussioner om användare förekom även i IASC, men diskussionerna vari början inriktade på hur användarintressen kunde och borde respekteras.Med tiden förändrades situationen och IASC uppfattade ett behov av att

165

också få med användargrupper i själva standardiseringsarbetet. Struktur­åtgärder som genomfördes under dessa diskussioner var till exempel etable­randet av den rådgivande gruppen Consultative Group, utökandet av antalstyrelseplatser, uppmaningar och inbjudningar till användare att delta ochengagera sig, samt inrättande av finansiella bidrag som kunde sökas fördeltagande i internationella arbetsgrupper.

Av de empiriska beskrivningarna framgår dessutom att diskussioner omanvändarbehov inte enbart handlade om att ta fram de "rätta" standardernaur användarhänseende. Krav på arbetets effektivitet och snabbhet fannsockså med. Inom ISO tog det i genomsnitt sju år för en standardtext att bliklar för publicering, vilket man i de tekniska kommitteerna uppfattade somproblematiskt, och en ohållbar situation ur användarnas perspektiv. InomTe 176 försökte man åtgärda dylika problem genom ett flertal effektivise­ringsprojekt, omorganiseringar, och diskussioner om kontinuerliga förbätt­ringar och effektivitet till förmån för användarna. Förändringar genom­fördes både på ISO-nivå (nya direktiv med kortade remisstider m.m.) ochTC-nivå (t ex Vision 2000, SPAG, QA/QM).

Även IASC arbetade under 1990-talet alltmer med effektiviseringar: Ettökande antal personer engagerade sig i frågor kring förbättring och effektivi­sering av standardiseringsarbetet, både i fortlöpande diskussioner inyhetsblad och i tillfälliga utredningsgrupper. Organisatoriska förändringargenomfördes också i rASC. Sekretariatet utökades med flera permanentaplatser; projektledare och tekniska rådgivare, en teknisk direktör, enfinansiellt ansvarig, en särskild enhet - en "Executive Committee lf

- somenbart ägnade sig åt strategifrågor och assisterade på så sätt den större,växande styrelsen i ledningsfrågor. Inrättandet av den rådgivande enhetenIfAdvisory Council" var också ett led i arbetet med att effektivisera verksam­heten. Sambandet mellan effektivitetsprojekt och användarorientering vardock inte så tydligt som i TC 176 där dylika projekt sågs som ett led i strävanatt förbättra samordningen med användare.

Det har redan konstaterats att en speciell egenskap hos standardiseringsverk­samhet var att en standardiseringsorganisations fasta kärna bestod av ettfåtal anställda som arbetade på ett centralsekretariat. Sedan hade organisa­tionen ofta ett stort antal organisationer som medlemmar, vilka nomine­rade så kallade experter som deltog i själva standardiseringsarbetet. Försjälva formulerandet av standarder skedde i små arbetsgrupper med expertersom träffades under ett par arbetsveckor per år för att diskutera och formu­lera standardutkast. Standardiseringsorganisationer består således avenmängd personer som inte hade en kontinuerlig vardag gemensam.

Ytterligare en speciell egenskap hos standardiseringsverksamhet rördefinansieringsstrukturen. I stanclardiseringsorganisationer löste man van­ligen finansieringen genom att kräva årliga medlemsavgifter av sina med-

166

lemmar, samt att de som hade intresse av att administrera och delta i inter­nationella standardiseringskommitteer själva fick finansiera sitt deltagande(resor, kost och logi under arbetsmäten). Speciellt för standardiserings­organisationer blev därför att de personer som deltog i arbetsgrupper kundeha flera, parallella organisationslojaliteter. I vissa standardiseringsorga­nisationer uppmuntrades dessutom frivilliga, externa bidrag, som ettkomplement, men deltagarnas egenfinansiering utgjorde huvudparten a vfinansieringen.

IASCs budget som den presenterades i årsredovisningen för 1994 (se ävenkapitel 10) säger en del om fördelningen av finansieringskällor och relatio­ner till finansiärer som en internationell standardiseringsorganisation kanha: f484.900 i medlemsavgifter från revisorsorganisationer för plats istyrelsen (motsvarar 38% av total budget på fl.283.200), E37.300 frånfinansanalytiker för plats i styrelsen (motsvarar 3%

), ES8.000 i bidrag frånIFAC för övriga revisorsorganisationer (motsvarar 4%

), E296.000 i bidragfrån revisionsfirmor, multinationella företag, och andra organisationer(motsvarar 23%

), E407.000 från försäljning av publikationer (motsvarar32%). Till den totala summan inkomster bör dessutom läggas alla deindividuella utlägg som experter gör i samband med deltagande iinternationella arbetsmöten, både för styrelsearbetet och för det tekniska ochadministrativa standardiseringsarbetet i arbetsgrupper.

Det blev tydligt att internationella standardiseringsorganisationer använderen speciell finansieringsprincip: de finansierads inte av statliga medel, mende var inte heller vinstdrivande verksamheter där standarders försäljnings­intäkter täckte standardiseringsarbetets utgifter. Principerna för standardise­ringsverksamheters finansiering var inte heller "självklara" på samma sättsom offentligt finansierade verksamheter eller vinstdrivande företag. Dettahar jag tidigare diskuterat i termer av oklarheter kring en standardise­ringsorganisations ansvar för att ta fram regler för en bredare målgrupp, ochstandardiseringsexperters oberoende kontra eventuella egenintressen.

Det går ändå att konstatera utifrån denna bild av standardiseringsarbetetsfinansiering är att det rimligt att se finansiärer som ytterligare en aktörs­grupp som en standardiseringsorganisation måste ta hänsyn till och organi­sera för. En fjärde organiseringsprincip kan alltså identifieras: principen o ffi

finansiärer. I IASC utgjorde de stora multinationella revisionsfirmorna,tillsammans n1.ed andra multinationella företag viktiga finansiärer, och i Te176 var det framför allt olika typer av "förmedlare" som deltog i och finan­sierade standardiseringsarbetet.

Principen skiljer sig något från de övriga tre vilka kunde uttryckas både iform av argument och organiseringsaktiviteter. Principen om användar­behov kunde exempelvis ta sig uttryck både i diskussioner om det viktiga(och lämpliga) att ta hänsyn till användarintressen, och i strukturåtgärdersom när vissa styrelseplatser reserverades för användare. Finansiärersintressen blev visserligen en del av organiseringen, genom finansierings­strukturen, men behovet att tillgodose finansiärernas intressen - expertersoch andra bidragsgivares egenintressen - var inget man argumenterade för i

167

diskussioner. Det var inte lämpligt att driva en sådan linje. Däremot var detett vanligt argument som fördes fram av de standardiseringsorganisationersom på nationell nivå nominerade de deltagare som skulle ingå iinternationella arbetsgrupper, att man som deltagare blev representant förett visst intresse och den primära, och också legitima, drivkraften att deltavar att kunna påverka arbetet i syfte att skapa konkurrensfördelar (Guillet deMonthoux 1981, Jacobsson 1993).

Även om det inte officiellt argumenterades för finansiärers intresse - enprincip om finansiärer - gick det ändå att se en underförstådd princip om attfinansiärer gavs möjlighet att påverka beslut om vad som borde standar­diseras, vem som borde delta och hur arbetet borde genomföras. Och dennaprincip utgjorde tillsammans med de tre ovan diskuterade organiserings­principerna viktiga hållpunkter utifrån vilka TC 176 och rASC organiseradesina verksamheter i syfte att stärka den egna auktoriteten och uppnå stan­dardföljande.

En slutsats som kan dras från analysen av organiseringsprinciper är att detvar viktigt för TC 176 och IASC att organisera sina verksamheter enligt fyraolika principer. En slutsats som också kan dras är att detta arbete till stor delskedde i samarbete med andra organisationer, intresserade av standardise­ring och reglering.

Den föreslagna modellen med organiseringsprinciper gav vissa förklaringartill varför de studerade standardiseringsorganisationerna var öppna för ochhade relationer med andra organisationer i sin omgivning, organisationersom var relaterade till principerna om expertis, användarbehov, represen­tativitet, och finansiärer. Man kan säga att det pågick ett intensivt "nät­verkande" mellan standardiseringsorganisationerna och en mängd organi­sationer i omgivningen. Genom detta nätverkande stärktes och befästesolika organiseringsprinciper och detta stödde den standardsättande verksam­heten. Detta var ett motiv för standardiseringsorganisationen att aktivtunderhålla relationer med andra.

I TC 176 kunde relationer till användargrupper tolkas på detta sätt (att debefäste och stärkte principen om användarbehov). r IASC observeradesrelationer till egna medlemmar, till den internationella revisorsprofes­sionen IFAC, liksom till akademiska institutioner (vilket befäste och stärkteprincipen om expertis), relationer till "konkurrenter" och organisationer påredovisningsområdet, som ED, lOSCO, OECD, FN, FASB, ASB, som hade tillsyfte att verka för det så kallade allmänintresset, (vilket befäste och stärkteprincipen om representativitet). lASC hade i viss n1.ån relationer medanvändargrupper (vilket befäste och stärkte principen om användarbehov).

En stor del av nätverkandet mellan TC 176 och rASe och organisationer ideras omgivningar kan således ses som en del av deras organiseringsarbete,

168

vilket i sin tur kunde förstås som ett sätt för TC 176 och rASC att stärka denegna auktoriteten.

Det finns emellertid andra sätt att tolka nätverkandet på som också har attgöra med ett arbete som syftade till att stärka den egna auktoriteten. Jagtänker på de relationer som TC 176 och IAse hade med så kallade "referens­organisationer".

Ett kompletterande sätt att stärka den egna auktoriteten var att samarbetamed och söka stöd från viktiga referensorganisationer. Det jag menar medreferensorganisationer är organisationer som är allmänt accepterade sombetydelsefulla och auktoritativa på sina respektive områden. För rASC vartill exempel ED och rosco sådana organisationer.

Samarbeten med och stöd från sådana organisationer är positivt för en icke­statlig standardiseringsorganisations auktoritet, och därmed värdefullt attvisa upp. Enkelt uttryckt kan man säga att det kan ha en positiv inverkan påpotentiella standardanvändare att veta att en auktoritativ organisation (t exED) samarbetar och "godkänner" standardiseringsverksamheten (t ex IASC).ED blir en viktig referensrelation för IASC i detta exempel.

Stöd till en standardiseringsorganisation från en betydelsefull organisationkan till exempel vara en formell överenskommelse eller ett avtal mellanstandardiseringsorganisationen och den andra parten. Vinsten av sådanaöverenskommelser och avtal blir att standardiseringsorganisationen erhål­ler ett officiellt erkännande, att vara den enda, bästa, eller mest lämpligastandardiseringsorganisation på sitt område, och motparten uttalar detta ioffentliga sammanhang, och att standardiseringsorganisationen själv kanhänvisa till samarbetet i offentliga presentationer av sin verksamhet.Vinsten kan ses som ett sätt att stärka den egna auktoriteten och därigenomett sätt att verka för ökat standardföljande. Priset, det vill säga standardise­ringsorganisationens del i samarbetet, kan vara att standardiseringsorganisa­tionen låter sig styras.

Motparten i ett sådant samarbete kan vara en organisation med myndighets­ansvar, vars uppgift är att se till att organisationer och individer regleras. Förmotparten kan vinsten vara att organisationen överlåter det kompliceradeoch kostsamma regelsättandet på en annan part - standardiserings­organisationen - samtidigt som man har möjlighet att styra den part som tarpå sig denna uppgift. Ett annat motiv för organisationn med myndighets­ansvar skulle också kunna vara att genom detta samarbete öka sanno­likheten för att organisationer och individer verkligen blev övertygade o matt följa reglerna (vilket till exempel skulle kunna ske om reglerna hadeformen av frivilliga rekommendationer som inte belastades av någon"myndighetsstämpel").

169

Framför allt IASe försökte stärka den egna auktoriteten genom att samarbetaoch träffa avtal med betydelsefulla organisationer. IASe lyckades genomsamarbete med EV och IOSeO erhålla ett officiellt erkännande från bådadessa organisationer. Efter den utredning som tillsattes av EU-kommis­sionen i mitten av 1990-talet, beslutade EU att lägga ned sin verksamhet attutveckla redovisningsdirektiv, och i stället uppmuntra sina medlemmar attfölja IASes standarder. Vad gäller IOSeO-samarbetet skrev IOSeO under etterkännande av IAse som varande den enda standardiseringsorganisationenför internationell redovisning. Genom samarbetet med EU och IOSeO följdeen del krav på hur IASe skulle arbeta, men IASC behöll ändå sin självstän­dighet som professionell standardiseringsorganisation. IASe blev tillexempel inte en del av EUs byråkrati som ställdes under de regelkrav somgällde för EUs egna enheter. Inte heller blev IASe genom samarbetsavtaletunderordnad IOSeO. Däremot stärkte IASe sin auktoritet som standar­diseringsorganisation.

IAse samarbetade också med den internationella revisorsprofessionen(IFAC) som också gav ett slags erkännande åt den stanclardsättande verksam­heten. IFAe var en professionsorganisation som egentligen inte var enmotpart utan ett slags "systerorganisation" till rASC. Det fanns organisa­toriska samband mellan IASe och IFAC. Sambandet bestod i att: IFACsmedlemmar med automatik blev medlemmar i IASCs generalförsamling,IFAC stod för en del av IASCs budget, och att organisationerna hade vissagemensamma regler. IASe erkändes av IFAC som enda standardiserings­organisation för internationell redovisning.

IFAC som motpart skilde sig från EU och IOSeO, samtidigt som den kundeliknas vid EU och IOSCO i bemärkelsen att alla tre utgjorde viktiga referens­organisationer vars erkännande gav stöd åt standardiseringsverksamheten.Det stöd som IASC genom avtal erhöll från ED och IOSCO innebar att IASCsoberoende kan diskuteras. I bokens inledande problematisering hävdade jagatt ett särdrag för standardiseringsorganisationer var att de var oberoende avstaten som auktoritativt centrum. Det problematiska och intressanta är denoklarhet som samtidigt fanns kring standardiseringsorganisationerseventuella roll som regelsättande organisationer, vilka i samhällets tjänsttar fram regler för en bredare målgrupp.

En slutsats som jag kommit fram till är att situationen blev komplicerad fören standardiseringsorganisation när det gällde att bygga upp auktoritet,eftersom de var oberoende av staten som auktoritativt centrum. Det jag n ukan konstatera är att inte alla internationella standardiseringsorganisationerär helt oberoende från staten. Genom att samarbeta med statliga och mellan­statliga organisationer, och på så sätt koppla sig till staten som auktoritativtcentrum, kan de i stället beskrivas som kvasi-oberoende (jämför Rose ochMiller 1992). Revisorsprofessionen hade under hela 1900-talet utgjort ettauktoritativt centrum på området för redovisningsreglering. Även o mrevisorsprofessionens status som auktoritativt centrum försvagades under1980- och 1990-talen, fungerade IFAC ändå som en viktig referensorganisa­tion. IASCs samarbete med IFAC kan därmed tolkas som uttryck för

170

strategin att stärka den egna auktoriteten genom att samarbeta med referens­organisationer.

De erkännanden och det stöd som rASC erhöll från andra organisationer(EU, IOSCO och IFAC) beskrevs av rAse som mycket betydelsefulla. Det varnågot positivt som IASC strävade efter att uppnå, och refererade till. Det varemellertid tydligt att dessa samarbeten inte var självklara eller givna. A vrASC krävdes en mängd arbete för att få dessa samarbeten och avtal attöverhuvud taget komma till stånd, och därefter fortgående ansträngningarför att behålla dem.

TC 176 hade inga liknande avtal med andra organisationer, förutom medmoderorganisationen ISO. TC 176 visade inte heller några försök att etablerarelationer med exempelvis myndigheter eller statliga organisationer.

av fII,<fI. fII,<fI.~

Ett fjärde sätt att arbeta för standardföljande var att dra nytta av andras ochmaktmedel. Denna strategi gick i likhet med den senast diskuterade ut på attunderhålla relationer med andra organisationer. Syftet med denna strategivar emellertid inte att stärka sin egen auktoritet och på så sätt uppmuntrastandardföljande. Strategin var i stället att dra nytta av andra organisationersmöjligheter att uppmuntra och framtvinga standardföljande.

Det gällde att få "andra organisationer" med sanktionsmöjligheter att bliövertygade om att standarderna var bra. Med "andra organisationer" avses idetta fall organisationer med en mer självklar auktoritet, eller organisa­tioner med sanktionsmöjligheter och därmed påtryckningsmedel för att fåtill stånd standardföljande. Det kan vara stora företag med en stark makt­position och möjligheter att styra över andra aktörer på ett fält, eller statligaorganisationer med myndighetsansvar.

För att kunna använda denna strategi var det viktigt att dessa "andra orga­nisationer" blev övertygade om att standarderna var användbara för derasegna ambitioner. Det som således särskiljer denna "relationsstrategi" fråndet sätt att förstå nätverksrelationer som diskuterades nyss, är den funktionsom relationerna och nätverkandet hade för standardföljande. (Det somdiskuterades tidigare - relationer med referensorganisationer - handlade o ffi

att underhålla relationer med andra organisationer för att stärka den egnaauktoriteten och på så sätt verka för standardföljande.) Det som diskuterashär handlar om hur TC 176 och IASe i sitt arbete med att verka för standard­följande, kunde dra nytta av andra organisationers auktoritet, utan att självabehöva utge sig för att ha något auktoritet eller makt.

Både Te 176 och IASC använde sig av denna strategi. TC 176 hade kontakteroch samarbeten med stora företag som General Motors och Ericsson, vilkatack vare sina starka positioner i de egna branscherna hade möjlighet att mereller mindre tvinga exempelvis underleverantörer att följa ISO 9000. Ä ven

171

om dylika kontakter och samarbeten inte togs upp i officiella presentationerav TC 176, gjorde jag vissa observationer som tydde på att ett sambandförekom och att det hade betydelse för TC 176 i arbetet med att försöka fåandra att följa ISO 9000.

I IASC var det något lättare att identifiera kontakter och samarbeten medandra organisationer som hade möjligheter att framtvinga standardföljande.IASCs förhållande till nationella standardiseringsorganisationer, somRedovisningsrådet i Sverige, var ett exempel en sådan kontakt. Redovis­ningsrådet arbetade enligt en princip att "lägga sig nära" IASCs standarder isitt arbete med att ta fram nationella standarder. För IASC var detta mycketfördelaktigt, eller kanske till och med en förutsättning för att få spridning påde intern.ationella standarderna, genom att Redovisningsrådets standarderhade en speciellt tyngd i svenska redovisningssammanhang. En omständig­het var nämligen att Stockholms Fondbörs hade strikta regler för de företagsom fick handla på börsen, och ett krav i dessa regler var att företagen följdeRedovisningsrådets standarder (eller motsvarande).

Även den relation som IASe hade med EU kan förstås på detta sätt, genomatt ED utfärdade rekommendationer till sina medlemmar att följa de inter­nationella redovisningsstandarderna. Detta innebär att samarbetet med EDkan tolkas både som ett sätt för IASe att stärka den egna och attIASC utnyttjade EDs makt.

detta kapitel har jag visat hur TC 176 och IASC på olika sätt arbetade för attfå andra att följa standarder. Jag konstaterade inledningsvis att de studeradestandardiseringsorganisationerna argumenterade för standardiseringenspositiva effekter. På detta sätt arbetade de med att skapa förtroende både förstandardskapande och standardföljande som ide, och för de egna standarder­na specifikt.

Dessutom arbetade TC 176 och IASC med att bygga upp och stärka sin egenauktoritet som organisation. För det första organiserade de sina verksam­heter enligt fyra principer. Detta organiseringsarbete innebar både diskus­sioner och strukturåtgärder, och kontakter med andra organisationer. BådeTC 176 och IASC avsatte också mycket tid för kommunicera och samarbetamed andra i sin omgivning, som en del av organiseringen enligt de fyraprinciperna.

Det handlade om relationer med många olika organisationer - privata,offentliga, professionella, branschspecifika, partssammansatta, nationella,europeiska, globala - som alla deltog i produktionen och spridningen avolika sorters standarder och regler på kvalitets- respektive redovisnings­området.

172

För det tredje arbetade man med att stärka sin egen auktoritet genom att harelationer med så kallade "referensorganisationer", det vill säga att sam­arbeta med och söka stöd från andra organisationer som uppfattades sombetydelsefulla. Den sistnämnda aktiviteten gällde främst IASe som haderelationer med organisationer som ED, IOSeO och vilket för IASeinnebar ett officiellt erkännande av IASC och IASes internationellaredovisningsstandarderna.

Ett fjärde sätt att arbeta på i syfte att verka för ökat standardföljande var attha relationer med andra som hade möjlighet att tvinga fram standard­följande. Denna "strategi" handlade således om att en standardiserings­organisation försökte uppnå standardföljande genom att dra nytta av någonannans auktoritet och makt. Genom att ha relationer med andra organisa­tioner som i sin tur kunde framtvinga standardföljande kan man säga att TC176 och IASe indirekt fick sanktionsmöjligheter. Trots att standarderna a vTC 176 och IASC definierades som frivilliga och att standardiserings­organisationerna själva inte hade några formaliserade sanktionsmedel,kunde de indirekt utöva bestraffningar, eller erbjuda belöningar, genom attliera sig med organisationer i omgivningen som hade makt att införa sank­tioner (jämför diskussionen om straff och belöningar i kapitel; Simon 1976).

När jag till den problematisering kring auktoritet som jaggjorde i kapitel 3 - om strukturella och argumentationsmässiga egenskaperhos en överordnad - går det att se ytterligare likheter med de resultat som jaghär kommit fram till. Den första "strategin", a) Att argumentera för positivaeffekter, ligger i linje med resonemanget om rationaliseringsargument ochon1 rationell-frivillig auktoritet. Den andra "strategin", b) Att stärka denegna auktoriteten genom sättet att organisera verksamheten, har också fleralikheter med tidigare diskussioner, ombehov av att visa upp en lämplig som speglar både ettexpertideal och principer för rättvisa och neutralitet. Gemensamt för diskus-sionerna dessa två "strategier" - a) och b) - är att de är ett förvad för att försöka få andra att stan-darder: och egenskaper enöverordnad i en auktoritetsrelation (jämför

Med resultaten från studierna av Te 176 och IASe har dessa resonemangkunnat utvecklas i förhållande till de slutsatser som drogs utifrån litteratur-j-, ........... 'LJ' ........ j-, .......... ...,.... .......... , både vad de och diskus-

arbetet att bygga upp och egna auktoriteten,mängd nätverksrelationer och samarbeten med referens-

rör slutsatserna om den Att dra avatt ha kontakter och med andra orga-

nisationer som i sin tur hade möjlighet att standardföljande,kunde TC 176 och IASe verka för Standardiserings-organisationen slapp utge för att ha en (som behöverauktoritet), men kunde med C':'l1"Y'\':'l1"h,OTCr'\':lI1"tIr,01" med makt och

följa standarderna.

173

Dessa resultat innebär i sin tur att det går att vidareutveckla utgångspunkteni forskningsfrågan som den ställdes utifrån litteraturgenomgången. Enslutsats som jag gjorde var att standardiseringsorganisationer kan förväntasövertyga andra om att följa standarder genom att lyfta fram standardföljan­dets positiva effekter, och genom att visa att man själv har lämpligaegenskaper för standardiseringsarbetet (auktoritet för organisationen).Resultaten från mina studier stödjer dessa antaganden, och resonemangenkan vidgas. Det finns fler strategier.

Ytterligare ett bidrag som kan lyftas fram från mina studier av TC 176 ochrASC handlar om hur en internationell standardiseringsorganisation arbetarför att förmå andra att följa standarder. Detta har jag diskuterat i dettakapitel. En slutsats var att arbetet var ständigt pågående och att det skedde isamspel med andra. r kapitel 13 fortsätter jag resonemangen om detta arbetegenom att diskutera olika spänningar som visade sig i de två organisa­tionernas dagliga verksamhet, och hur TC 176 och rASC hanterade dessaspänningar.

174

l

TC 176 och rASC diskuterade en mängd problem, och tillsatte diskussions­och utredningsgrupper l som hade till syfte att diskutera och finna lösningarpå specifika problem. Många av de problem som diskuterades kretsade kringofta återkommande organiseringsproblem (jämför tematiseringen i kapitel 8och 11).

Arbetet med att försöka få andra att följa standarder var konfliktfyllt. Det varsamtidigt en situation som standardiseringsorganisationerna lyckadeshantera, eftersom både TC 176 och rASC är framgångsrika standardiserings­organisationer i bemärkelsen att många i omgivningen under den studeradeperioden kommit att uppfatta dem som betydelsefulla organisationer varsstandarder var viktiga att följa.

För att kunna vidareutveckla förståelsen och analysen av de studeradeorganisationernas sätt att arbeta för standardföljande, gör jag i detta kapitelen systematisering av de problem som diskuterades i TC 176 och IASC, ochsätten de hanterade dessa. Jag har tolkat problemen som uttryck för despänningar som följde av att de olika organiseringsprinciperna innehöllmotstridigheter vad gäller beslut om vad som borde standardiseras, vemsom borde delta och hur arbetet borde genomföras. Principerna, menar jag,kunde vara svåra att förena i det praktiska arbetet, och det kunde uppstå"krockar" mellan de olika principerna. Modellen med fyra organiserings­principer kan användas igen, för att systematisera och analysera de problemsom diskuterades i TC 176 och rASe.

Jag vill först beskriva verksan1.heternas implicita mål och spänningarmellan mål. r de explicita mål som TC 176 och IASC uttryckte dem ipresentationer av sina verksamheter märktes inga konflikter. Det handladeom mål i termer av positiva effekter, om rationaliserande och samordnandeeffekter för både individer och samhället i stort. Målen var dessutomformulerade i generella termer. Det var övergripande mål, till exempel attverka för den globala världshandelns effektivitetl eller att verka för denglobala kapitalmarknadens effektivitet. Vid en genomgång av dessa målblev målkonflikter inte märkbara.

När jag studerade TC 176 och IASC för att se hur de organiserade verksam­heterna, blev däremot vissa "målkonflikter" synliga. Varje organiserings­princip kan nämligen relateras till ett implicit mål, vilket innebär att enspänning mellan två organiseringsprinciper kan tolkas som en spänningmellan två mål. Med implicita mål menar jag ambitioner och målsättningarsom inte nödvändigtvis var explicit formulerade som mål, men som jagändå kunde identifiera utifrån de studerade organisationernas sätt organi­sera sina verksamheter.

175

Det implicita mål som var invävt i principen om expertis var målsättningenatt verka för ett effektiviserat och rationaliserat samhälle. Detta var dess­utom en målsättning som uttrycktes explicit i både TC 176 och rASC i termerav de rationaliserande och samordnande effekter som kunde uppnås medhjälp av standarder. Principen om användarbehov var motsvarande sättrelaterat till en målsättning om att verka för användarnas intressen, vilketdessutom uttrycktes som ett explicit mål i TC 176. Det implicita mål somfanns i principen on1 representativitet var att verka för rättvisa och tillvara­tagande av många gruppers intressen. r principen om finansiärer, slutligen,fanns en implicit målsättning om att låta de så kallade marknadskrafterna(resursstarka intressenter) få styra.

Med dessa olika målsättningar blir ett antal målkonflikter tänkbara. Det var iarbetet med att praktiskt organisera standardiseringsverksamheterna somdet uppstod spänningar - spänningar mellan olika organiseringsprinciper.

Ytterligare en kommentar kan också göras om spänningar mellan olika"strategier" (argument, organiseringsprinciper, relationer och samarbeten). rdet studerade materialet observerades inte spänningar mellan till exempelen typ av argument och en viss nätverksrelation. Däremot observerades"låsningar" eller grupperingar av argument, principer och nätverksrelatio­ner. En typ av organiseringsprincip lämpade sig till exempel särskilt väl meden viss typ av nätverksrelation. Ett mer konkret exempel är att TC 176organiserade sig förhållandevis mycket enligt en princip om användar­behov, samtidigt som man inte hade några synliga relationer med "referens­organisationer". rASC, som starkt betonade principerna om expertis ochrepresentativitet, underhöll däremot relationer och hade avtal med"referensorganisationerna" rFAC, ED och IOSCO. I nästkommande kapitel(kapitel 14) diskuterar jag olikheter mellan TC 176 och IASC och för ett merutförligt resonemang om "låsningar" och deras orsaker.

lJrl,nC~lve'n om OV1i1101l'1r1/C kontra vrl,nC~lve'n om re11re'se:nttltlVl1ret

Principen om expertis var viktig för både TC 176 och rASC, men detframkom i problemdiskussioner att denna princip skapade spänningargentemot andra, viktiga principer. ISOs definition aven antydde ensådan spänning: En expert vara oberoende av något intresse och enbartarbeta utifrån sin neutrala expertkunskap (principen om expertis), samtidigtsom alla experter ingick i nationella delegationer och uppmanades attkommunicera med sina delegationer och föra fram nationella intressen(principen om representativitet). I TC 176 var det flera intervjupersoner somberättade om denna spänning som blev påtaglig när man som expertuppmanades att både agera utifrån sin neutrala expertkompetens och utifrånsin nationella tillhörighet. Olika personer uppfattade detta mer eller mindre

176

problematiskt. En intervjuperson menade att det var självklart att manarbetade för allas bästa, i global och "objektiv" bemärkelse (principen o mexpertis var dominant), medan en annan intervjuperson menade att det istället var självklart att n1.an som deltagare i internationella arbetsgrupperhade en skyldighet att arbeta för det egna landets intressen (principen o ffi

representativitet var dominant).

I rASC observerades också spänningar mellan principen om expertis ochprincipen om representativitet. Problemen med en alltför ensidig påverkanfrån revisorsprofessionen diskuterades, och man talade om att det varviktigt att öppna arbetet för andra intressegrupper. Flera förändringar istrukturen och arbetssättet genomfördes för att komma tillrätta med dessaproblem, till exempel utökade man antalet styrelseplatser och reserverade ettantal platser för andra än revisorsprofessionen. rASC inrättade också enrådgivande grupp kallad "Consultative Group". Samtidigt diskuteradesriskerna med detta "öppnande": svårigheterna att behålla sin expertmässigaintegritet. Ett sätt att hantera sådana spänningar var att låta principen o ffi

expertis dominera i ett sammanhang (t ex i IASC-styrelsen) medan principenom representativitet fick dominera i ett annat sammanhang (t ex undermöten n1.ed generalförsamlingen, eller i rådgivande grupper). De tvåprinciperna fick varierande tyngd i olika sammanhang och spänningenkunde på så sätt hanteras. När den växande rASC-styrelsen under 1990-taletfick problem med beslutsstrukturen diskuterades ytterligare en lösning. Dengick ut på att dela upp styrelsearbetet i ett tvåkammarsystem, där principenom expertis fick tonvikt i den mindre kammaren medan principen o ffi

representativitet fick väga tyngst i den större kammaren.

Spänningar mellan principen om expertis och principen om representati­vitet uppstod dessutom beroende på samarbetet mellan IASC och IOSCO.IOSCO gick med på att erkänna IASCs verksamhet, utan att IASC behövdebli en underordnad enhet till IOSCO. rASC kunde behålla sin självständig­het mot att rASC införde ytterligare krav på arbetsgången. Helt oproblema­tiskt var ändå inte detta samarbete, vilket en intervjuperson uttryckte påföljande vis:

"IAse är en organisation under mycket stark politisk press.Det finns en risk att kvaliteten blir lägre om inte IASebehåller en intellektuell, expertdriven inriktning. IASe ha rinte nära koppling till staten - IASe är en icke-statlig orga­nisation, och det är viktigt. Men visst, vi har nära samarbetemed organisationer som IOSea som ser vad vi gör och sättersin auktoritet bakom arbetet men inte blandar sig i arbetet såmycket. På så sätt behåller vi samtidigt expertintegriteten.Ibland kanske de säger något av typen 'Detta är inte accep­tabelt' men inte mer. Ett ömsesidigt intresse från båda dessahåll. IOSCOhar makten och auktoriteten och IASe har kun­skapen och standarderna."

177

Ytterligare ett exempel på hur spänningar mellan principen om expertis ochprincipen om representativitet uppstod i rASC illustreras i ett uttalande a ven rASC-medarbetare:

"1 en diskussion kan man fritt och personligt argumentera ien viss riktning, men sedan kommer röstningen. Då skaman rösta utifrån nationalitet, enligt den ståndpunkt s omden nationella delegationen kommit fram till, och det ka nhandla om en argumentation som går i motsatt riktning tillden egna uppfattningen som man drev under diskussioner­na. Det innebär alltså att man först I argued out' under diskus­sionerna/ vilket är nödvändigt, medan man sedan måsterösta enligt sitt bagage, det vill säga det som delegationenkommit fram till i diskussioner på nationell nivå. Personerväxlar från minut till minut... "

Sättet att hantera denna spänning var alltså återigen att särkoppla olikaprinciper genom att låta olika principer få dominera beroende på typ a vaktivitet; att under diskussioner låta principen om expertis dominerat för attunder röstningar låta principen om representativitet vara avgörande.

lJr1~nClve~n om ret1reJsetltatl'C'ltt~tkontra vr1~nClve~n om användarbehov

Principen om representativitet ledde också till problem i förhållande tillprincipen om användarbehov: det ur en användares synvinkel problema­tiska n1.ed en alltför "byråkratisk" och långsam standardiseringsprocess. TC176 arbetade tydligt utifrån principen om användarbehov, men organiseradesamtidigt verksamheten med hjälp av procedurer för öppenhet, konsensusoch internationell representativitet. I jämförelse med IASC var principenom representativitet inte dominerande; till exempel arbetade TC 176 intesärskilt aktivt med att etablera relationer till olika intressegrupper. Dettycktes räcka så länge man hade fastställda procedurregler.

I TC 176 var man medveten om att detta arbetssätt innebar problem. Dethandlade om svårigheter med att både arbeta öppet och demokratiskt, tahänsyn till flera intressent samtidigt som man arbetade handlingsorienteratoch "odemokratiskt/! för kunna svara effektivt på användarnas behov. Denholländske expert i TC 176-beskrivningen, refererade till denna proble­matik54 när han skämtsamt föreslog att arbetet egentligen skulle kunna

54 Dilemmat mellan effektivitet och byråkratiska procedurer har, för övrigt, uppfattats inomstandardiseringsarbete mer generellt. Inom IT-området slits standardiseringsorganisationermellan att vara effektiva och att följa en uppsättning tidskrävande rätteviseprocedurer(Stuurman 1995). Problemet upplevs extra svårt för standardiserare på IT-området, då densnabba tekniska utvecklingen på detta område leder till höga krav på snabbhet i standar­diseringsprocessen. Stuurman formulerar dilemmat enligt följande: /I Byråkratiskabegränsningar, men även sökandet efter konsensus och användandet av strikta procedurregler,

178

utföras aven mindre grupp konsulter under några månaders intensivtarbete. Resultatet skulle förmodligen i princip bli detsamma men avsevärtmycket billigare än när över 300 experter arbetar under flera års tid.Problemet, menade holländaren, skulle vara omöjligheten att få acceptansför en standard framtagen på detta vis. Vad man i stället gjorde i Te 176 föratt lösa detta dilemma var att kompromissa mellan de två principerna: denbyråkratiska strukturen med remisser och voteringar behölls, samtidigt somtidsramarna för till exempel remisser kortades ner. Användarbehoven lyftesdessutom fram som det i längden viktigaste att ta hänsyn till.

erl~nC'lve'n om användarbehov kontra vrl:nClve'n om O'V1I'1l0-V''''lIC

Principen om användarbehov ledde i sin tur till spänningar i förhållandetill principen om expertis, särskilt i IASe. Utifrån principen om expertis vardet experter som i diskussioner om teknik arbetade fram lämpligastandarder, medan det enligt den andra principen var användarbehov somborde styra standardiseringsarbetet. rASe uppfattade en typ av tryck frånanvändare och samhället i stort, att verksamheten borde effektiviseras ochgöras snabbare. rASe diskuterade då riskerna med att effektivisera arbetetalltför mycket: svårigheterna att behålla den expertmässiga integriteten.Lösningen för IASe var att främhäva principen om expertis som viktigare.

erl,nClve'n om O'V1I'1l0V'1"1fC kontra vrl:nC:lve'n om n.n~a.",tSl.'1rt~r

Principen om expertis skapade dessutom spänningar gentemot principenom finansiärer, främst i rASe. En liknande diskussion som den mellanprincipen om expertis och principen om representativitet - om problemenmed att behålla en stark expertintegritet - hade att göra med finansiärerna:om man lät finansiärer påverka alltför mycket riskerade man att förlora sinexpertintegritet. rASe var dock genomgående noga med att hävda attprincipen om expertis var den viktigaste principen. Ett sätt att stärkaexpertprincipen var att lyfta fram deltagares professionella, snarare än derasorganisatoriska tillhörigheter i sina ordinarie arbeten. Jag tolkar detta somett sätt för standardiseringsorganisationen att tona ned finansiärernas påver­kan.

Ytterligare spänningar som uppstod i Te 176 och IAse kan härledas till prin­cipen om finansiärer. Det handlade om problemdiskussioner kring egen­intressen, till exempel då ett företag gav ett finansiellt bidrag till standardise­ringsorganisationerna i hopp om att påverka arbetet i en viss riktning. En

hindrar utvecklingen i den takt som krävs av stater (EU), leverantörer och användare."(Stuurman 1995, s 509; min översättning)

179

intervjuperson i IASe beskrev ett sådant problem som hade att göra medskevheten i fördelningen av personer och organisationer som sökte sig tilldet internationella arbetet:

"Marknadskrafterna innebär en klar svårighet. Industrialise­rade länder betalar mest, och de har störst marknadsin tresseav resultatet, standarderna. Det är mindre viktigt för min dreländer och mindre företag. Är detta det rätta sättet attstrukturera arbetet? Internationella standarder är till för allaländer och alla företag, men i praktiken är uppfattningen attde lämpar sig bäst för multinationella företag. Denna uppfatt­ning innebär en svårighet för IASe."

rAse hade sedan några år förändrat finansieringsstrukturen så att frivilligabidrag från externa bidragsgivare tilläts och uppmuntrades. Detta ledde tilldiskussioner onl. riskerna med att ta emot mycket pengar från enskildamarknadsaktörer som därigenom kunde förvänta sig vissa fördelar ochstyrmöjligheter. Det var ett problem som man uppfattade att IASe somorganisation hade. Det blev viktigt att visa att ingen enskild, resursstarkaktör kunde köpa sig röster och makt. En lösning som tillämpades för attundvika sådana problem var att se till att inte ta emot alltför stora bidrag avenskilda bidragsgivare, liksom att stärka en bred representativitet genom atterbjuda resurssvaga intressenter finansiella bidrag för deltagande. Enintervjuperson uttryckte detta på följande sätt:

"Ibland blir det ett problem med finansiärer och derasinflytande. Då är det viktigt att man följer en princip om bred........... ,.lI.A ....... ..., ... '-.... .Jl.... F-,I det vill säga att få många mindre bidrag så attdet inte är någon part som betalar väldigt mycket mer änandra och därmed kan påverka mer. Det är ett potentielltproblem vad gäller företagen som också står för en stor del avfinansieringen av rASe." (min översättning)

I Te 176 uppfattades liknande spänningar. Framför allt enskilda deltagarekunde få problem när de som var att driva en nationelllinje. En svensk Te 176-deltagare menade att man som löstedubbla roller genom att i det nationella, förberedandearbetet argumentera och för företagsintresset, medannationell nivå satte det intresset i första rummet.

l..J1rl:nClve'n om rtnun:':'lurer kontra vrl.nC:lve'n om användarbehov

de studerade organisationerna var deltagarna oftast inte standardanvän­dare själva; experterna tillhörde i hög utsträckning förmedlande och kring­liggande verksamheter, till exempel konsultfirmor och certifieringsorganisa­tioner. Problem med egenintressen handlade därför i stor utsträckning o ffi

en "förmedlares" egen status och karriär som drivkraft till att delta och son1.

180

expert påverka det internationella standardiseringsarbetet. För en revisoreller en konsult kunde det till exempel vara en merit att gentemot kundervisa upp att man under några arbetsveckor per år deltog i det internationellastandardiseringsarbetet. Framför allt i TC 176-studien observeradesproblemdiskussioner som kunde härledas till enskilda deltagaresegenintressen, till exempel om experters och arbetsgruppers starka överlev­nadsvilja och "genererande intresse" av att starta nya arbetsprojekt, ellerproblem med projekt som initierades och drevs "ideologiskt" snarare änutifrån användarbehov. Det blev en spänning mellan principen om finan­siärer och principen om användarbehov.

TC 176 hanterade dessa problem genom att visa medvetenhet om dessaproblem, genom att öka dialogen med olika användargrupper, och genomatt ställa högre krav på förankring i användarbehov vid startandet av nyaprojektgrupper. TC 176 undvek samtidigt att diskutera experters egen­intressen och självgenererande arbetsgrupper som ett problem för arbetetmed att tillfredsställa användarbehov. I stället fördes diskussioner o mproblem med den växande organisationen i termer av samord­nings- och organisationsproblem, som man på olika sätt försökte åtgärda.

Problem kring med-och så vidare - i både 176 och rASC.

Problemen kan förstås som en av att man i internationella standardise-l"'l"Y'1IO""Cf"'\1'"("l"'='"Y"I1C':li·hl""I:::l>1'" arbetade ibland -rv"\>r'i'"C'i'".... ~ r\l~ r.,-.-"

principer. Detta kan i sin tur förstås son1 en följd av att personer somarbetade i TC 176 och IASC utsattes för krav från sin omgivningoch därmed fick försöka upp auktoritet pådelvis sätt.

,Tclllt"rlln("l"C"'l:T1C skall jag diskutera hur TC 176 och IASC förhöll sig till dennasituation. Det handlade framför allt om tre olika

... '-' L"'- LS-.'-''-'~ Man tillät flera ett rrCll1'''\ClI''I'''ClII

vilket till i den 1-' ......."l. ..., ..... u ...'.1lA. ,\TClIrL.rc':lilrY"'lhClllrClln

detta var att man lät olika 1r\ ....11Y\r11'"'\/"1>V'

och såsamtidigt, och

mellan flera ~V'111"'\r1'1Y'"'\"''''V'

dominera över deav diskussioner om ,..,..,...r'Y\"l!'"'."'l"...,.......... V'

nerande """ .... ~ ........ ,..,1".....r' ........

En typ av problem som diskuterades inom som kunde tolkas som en,.., .."",.......... ..,..... ."....,.... mellan om V'Cl1'"'\V'.c.COCl-nT,"IT1"TT1TI""\T och om "'/ ..""n. ....+-~C'

181

rörde deltagares dubbla roller, dels som neutrala experter, dels som nations­representanter. Sättet att hantera den tvetydighet som deltagare ställdes införvar att låta en princip (roll) dominera i en typ av arbetsmoment medan denandra principen (rollen) fick dominera i ett annat arbetsmoment. Underdiskussioner om möjliga formuleringar i standardtexter uppmuntradesarbetsgruppernas deltagare att agera i egenskap av fristående experter, medan(samma) deltagare under röstningsförfaranden uppmanades att rösta ienlighet med fastställda nationella ståndpunkter. De motstridigaorganiseringsprinciperna kunde på så sätt särkoppias.

En liknande typ av problen1. observerades i en longitudinell studie a vStatens Järnvägar (SJ) som brottades med dilemmat att hantera två mot­stridiga principer: företagets logik vad gäller tågtrafiken och förval tningenslogik vad gäller ansvaret för underhåll och utbyggnad av järnvägsnätet(Forssell 1998). Inom SJ löstes problemen genom att organisationen deladesupp i två separata organisationer, så att de motstridiga principerna sär­kopplades (ibid).

En annan typ av särkoppling som observerades både i TC 176 och IASC, kanförstås som ett sätt att förmildra spänningar som uppstod beroende påprincipen om finansiärer. Denna särkoppling handlade om att låta enprincip dominera i det man sade att organisationen gjorde och stod för,organisationens "prat". I det dagliga arbetet lät man en annan principdominera, eller åtminstone få stort utrymme (Meyer och Rowan 1977,Brunsson 1989). Ibland beskrivs sådan särkoppling som hyckleri (Brunsson1989).

I rASC gjorde man på detta sätt när man diskuterade deltagares ursprung ochorganisatoriska tillhörighet. Det var tillhörigheten i en professionsorganisa­tion - expertrollen - som lyftes fram i officiella presentationer av IASCsdeltagare, inte deras andra organisationstillhörigheter och roll somfinansiärer, åtminstone inte om det handlade om de stora, överrepresen­terade revisionsfirmorna. Eventuella spänningar beroende på principen omfinansiärer kunde på så sätt tonas ned. (Däremot kunde andra organisa­tionstillhörigheter lyftas fram om det handlade om en deltagare som komfrån en underrepresenterad intressegrupp, och rASC var dessutom nogamed att publicera och offentliggöra en lista över externa bidragsgivare.)

I Te 176 undvek man också att tala om spänningar beroende på principenom finansiärer, genom att inte lyfta fram deltagares roll som finansiärer iofficiella presentationer av verksamheten. Medlemmar i Te 176 beskrevsdär som nationella standardiseringsorganisationer, medan enskilda del­tagare i arbetsgrupper benämndes experter.

I den dagliga verksamheten märkte man problem med "självgenererandearbetsgrupper" och enskilda deltagares egenintressen, men det var inget somdiskuterades som ett problem som kunde härledas till finansierings­strukturen. I de fall man diskuterade problem med alltför stora ochlångvariga arbetsgrupper pratade man om dem som problem beroende påbristande intern samordning eller ineffektivitet. Det handlade således

182

återigen om en särkoppling mellan en princip som fick dominera i det somofficiellt presenterades, och en annan princip som tillän1.pades i den dagligaverksan1.heten (ibid).

Ytterligare en typ av särkoppling som observerades i båda organisationernahandlade om att hantera olika arbetsmoment på olika arenor. På arenornakunde man låta olika principer få dominera. Deltagare i TC 176 ageradeunder nationella förberedelsernöten i enlighet med sina egenintressen,medan det var viktigt att (samma) deltagare i internationella sammanhangröstade i enlighet med de nationella ståndpunkterna. På en arena - detnationella förberedelsemötet - fick principen om finansiärer dominera,medan principen om representativitet fick dominera på den andra arenan ­det internationella arbetsrnötet. Det handlade egentligen om flera sätt attåstadkomma särkoppling mellan motstridiga principer. Olika principer fickdominera beroende på: arbetsmoment (förberedelser och "huvudarbete"),tidpunkt (veckorna före ett internationellt möte och arbetet under ettinternationellt arbetsmöte), och plats (nationell arena och internationellarena).

r rASC gjordes också särkopplingar. Det handlade i rASC om att diskuteraolika frågeställningar på olika arenor. Styrelsen tog beslut om specifika"tekniska" frågor, och i detta sammanhang fick principen om expertisdominera. I det rådgivande arbetet som genomfördes i Consultative Groupdiskuterade man standardiseringsfrågor mer generellt, på en mer över­gripande nivå, och i detta sammanhang var principen om representativitetbetydligt starkare. En liknande tanke låg bakom förslaget att dela upp IASCsbeslutfattande arbete i ett tvåkammarsystem med syftet behandla olika typerav frågor i olika sorters beslutsorgan.

I en studie aven kommuns köp av ett kraftvärmeverk analyserades besluts­processerna kring detta köp med hjälp av ett liknande resonemang om sär­koppling (Jacobsson 1994). Köpbeslutet antogs vara påverkat aven mångfaldnormer på energiområdet - energipolitiska, miljöpolitiska, och tekniska ­och dessa normer var på olika sätt motstridiga. De aktuella normerna kundekopplas ihop med tre olika frågeställningar som diskuterades under tidenför köpbeslutet. Sättet att hantera de upplevda motstridigheterna var att intediskutera dessa frågor samtidigt; det fanns tre olika arenor där de tre fråge­ställningarna diskuterades separat (ibid).

Både TC 176 och IASC organiserade sig enligt principen om representativitetgenom att ha regler för remissförfaranden under standardernas olikautvecklingsskeden. Särskilt inom TC 176 upplevde man att reglerna förremissförfarandet var ett problem när det gällde att arbeta i enlighet medanvändarbehov. Det byråkratiska arbetssättet, som man uttryckte det, stredemot användares behov av snabbhet. TC 176 löste denna spänning genom

183

att kompromissa: man behöll arbetsstrukturen med krav på remissförfaran­den men kortade samtidigt remisstiderna rejält.

I IASC diskuterades en annan spänning som hanterades genom en kompro­miss. I enlighet med principen om representativitet var samarbetet medIOSCO viktigt, men det ställde till vissa problem i förhållande till principenom expertis; kravet på representativitet utgjorde en risk för den viktigaexpertintegriteten, som någon i IASC uttryckte det. Kompromissen blev attsamarbeta med IOSCO vilket innebar viss styrning av arbetet, men att manvar noga med att se till att IOSCO inte lade sig i de så kallade "tekniska"besluten. IASe kompromissade också lllellan principen om representativitetoch principen om finansiärer. Kompromissen gick ut på att tillåta och upp­muntra externa bidrag samtidigt som man gjorde sig medveten o mpotentiella problenl och satte upp vissa regler för hur man kunde styra för­delningen av medel från olika bidragsgivare. Det var framför allt lämpligtatt reglera så att en enskild bidragsgivare inte fick ge ett för stort bidrag.

::Jt/~5tema~tlS:K dominans

Det har redan konstaterats att principen om expertis var särskilt tydlig ochdominerande i mån.ga av IASCs aktiviteter, och att detta ställde till problem(spänningar) gentemot andra principer. Sådana spänningar hanterade mangenom olika särkopplingar och kompromisser. I IASe observeradesdessutom ytterligare ett sätt på vilket man hanterade dylika spänningar:genom att låta principen om expertis systematiskt dominera över de andra. Idiskussioner kom ibland problemet upp om hur expertintegriteten skullebehållas samtidigt som man upplevde att organisationen ställdes inför kravpå ökad snabbhet och effektivitet. Spänningen diskuterades och man komfram till att principen om expertis var viktigast och därmed fick dominera.

I detta kaptiel har jag koncentrerat mig på att beskriva och diskutera arbetet iTC 176s och IASCs dagliga verksamhet. Framför allt arbetet med att stärkaden· egna auktoriteten genom sättet att organisera verksamheten varproblematiskt. Spänningar uppstod mellan olika organiseringsprinciper. TC176 och IASC kunde emellertid hantera spänningarna, främst genomsärkopplingar och kompromisser men också genom systematisk dominans.

Vid jämförelser mellan TC 176 och IASC har flera likheter observerats, bådevad gäller organiseringsprinciper, spänningar och sätten att hantera spän­ningar. Jag har också funnit skillnader mellan de två organisationerna.Dessa skillnader, och tänkbara förklaringar, diskuterar jag i kapitel 14.

184

14. 5 ........... .4. .... _ ............. s s

TC 176 och rASC arbetade på delvis olika sätt. De argumenterade på olika sättför standardföljandets positiva effekter, och hade olika förhållningssätt tillstandardernas frivillighet. Andra skillnader gällde sättet att arbeta med olikaorganiseringsprinciper och ha samarbeten, liksom de spänningar som upp­stod beroende på att principerna var motstridiga. Det fanns också skillnader isätten att hantera spänningar, samt i sätten att kombinera olika strategier.

I detta kapitel förs inledningsvis en systematisk diskussion av observeradeolikheter. För att därefter kunna diskutera orsakerna till dessa skillnader,analyseras de idemässiga och organisatoriska sammanhang som TC 176 ochIASC var del av.

176

Både TC 176 och IASC var noga med att tala om sina standarder som frivil­liga, men de förhöll sig olika till frivilligheten: TC 176 visade mer genom­gående att det var avgörande att verka för ISO 9000-standarders frivillighet.Ett exempel var att Te 176 hade svårt för att samarbeta med myndigheter ochstatliga organisationer, i syfte att få användare att tvingas använda ISO 9000.En intervjuperson från Te 176 beskrev förhållandet till myndigheter påföljande sätt:

"Alla ISO-standarder är frivilliga. Om en organisation eIl ermyndighet använder till exempel ISO 9000 för reglerandesyften så är det upp till dem och inte en hUVudfråga (eng.primary concern) för ISO. Men ISO bör också övervaka (eng.monitor) användningen av sina standarder på tvingandeområden. Det som är avgörande är sättet att fastställa e nstandard genom frivilligt deltagande från intresserade parterpå nationell nivå, genom medlemsorganisationers utsändaexperter, samt genom röster från medlemsorganisationer. Te210 vet att deras standarder kommer att användas a vlagstiftaren även om de i första instans är frivilliga. Te 210snationella medlemmar är nationella standardiseringsorgani­sationer - som DIN - vilka inte är myndigheter eller statliga,regelsättande organ. Myndigheter har vanligen ett stortinflytande på den nationella standardiseringsorganisationen,men det är endast en bland flera intressenter."

185

Myndighetsrelationer uppfattades däremot inte som ett problem inom IASC,som lade ner mycket kraft på att underhålla och offentliggöra samarbetenmed organisationer som ED och IOSCO. En IASC-medarbetare uttryckte sigpå detta sätt:

"IAse är en liten privat organisation utan makt att tvingastandarder på andra (eng. enforcement power). Men natio­nella standardiserare har vissa medel att få användare attanpassa sig till standarder (eng. enforcement mechanisms).Det skulle inte vara dumt om banden mellan IASe ochnationella standardiseringsorganisationer var starkare. IASeskulle på så sätt få mer I tvingande makt'. "

Det verkade således vara lika viktigt för IASC som för TC 176 att standar­derna definierades som frivilliga när de publicerades av standardiserings­organisationerna, medan skillnader låg i hur man förhöll sig till att andragjorde dem tvingande.

Båda organisationerna gjorde dessutom referenser till positiva effekter somkan följa av standardisering, men det fanns skillnader vad gäller vilkapositiva effekter man refererade till. Medan TC 176 främst lyfte framrationalitetseffekter både för enskilda verksamheter och organisations­samhället globalt, använde IASC framför allt referenser till samordnings­vinster på kapitalmarknaden.

Ytterligare en skillnad gällde huruvida man som standardiseringsorgani­sation sökte efter samarbeten med betydelsefulla organisationer. TC 176förhöll sig reaktiv gentemot organisationer i sin omgivning, medan IASC istället arbetade aktivt för att samarbeta med, och erhålla stöd från ED,IOSCa, och IFAC. IASC hade erkännande från alla dessa organisationer,utan att vara hierarkiskt underordnad någon av dem. Samarbeten och rela­tioner med betydelsefulla organisationer offentliggjordes också av IASC, tillexempel samarbetet med den prestigefulla organisationen IOSCa. TC 176,däremot, använde inte sådana referenser vid presentation av sin verk­samhet (som t ex att ISO 9000 faktiskt föreskrevs i EDs maskindirektiv).

Ett resultat från analysen var också att båda organisationerna i hög utsträck­ning arbetade enligt en princip om expertis, och principen om expertisdominerade i många sammanhang. TC 176 och IASC skilde sig i synen påexpertskapet skilde sig något, närmare bestämt sättet att definiera en expert:Inom IASC var medlemsskapet i första hand reserverat för medlemmar iden internationella revisorsprofessionen, expertskapet var knutet tillprofessionell tillhörighet. Medlemsskapet i IASC hade under åren öppnatsupp så att fler intressegrupper kunde delta i styrelsearbetet, i rådgivande

186

grupper, och i arbetsgrupper, men revisorsprofessionen som intressegruppdominerade eftersom majoriteten av styrelseplatserna var reserverade förprofessionsanslu tna organisationer.

Rösträtten var även striktare definierad i IASC, där all makt låg hos den"professionstunga" styrelsen medan alla kommitteer inom hela ISO haderätt att rösta på slutliga standardförslag.

I TC 176 utgjordes medlemmarna av nationella standardiseringsorganisa­tioner. Det var inte avgörande att sådana organisationer var offentliga,privata eller professionella. Det viktiga var att en nationell standardiserings­organisation per medlemsland var medlem i denna ISO-kommitte.Deltagarna som utförde standardiseringsarbetet i arbetsgrupper nomineradesav medlemsorganisationerna, och i de internationella arbetsgruppernadefinierades de som experter. Deras expertis måste dock inte styrkas genomnågon särskild legitimation eller professionell tillhörighet; i princip vemsom helst som var intresserad och kunnig på kvalitetsområdet var väl­kommen att delta och bli definierad som expert i just detta standardiserings­sammanhang. Deras personliga bakgrunder och organisatoriska tillhörig­heter varierade. Deras expertis var således situationellt definierad, knutentill ISO-sammanhanget.

Sättet att diskutera expertrollen skilde sig också. I rASC diskuterades expert­rolIen explicit, medan inga sådana, generella diskussioner förekom i TC 176.I en studie genomförd aven IASC-medarbetare fördes exempelvis resone­mang om huruvida det var lämpligt för styrelsemedlemmar att arbeta deltidför IASC, och alltså ha andra intressen och lojaliteter än till IASC (Wallace1990). Expertrollen diskuterades då som en etisk frågeställning. Att diskuteraexpertrollen som en etisk fråga var för övrigt inte främmande inomrevisorsprofessionen; det finns publicerade etikregler och rekommenda­tioner om etiska förhållningssätt både på nationell och internationell nivå.

Expertrollen på kvalitetsområdet hade däremot inte formaliserats ietiska/professionella koder, och inte heller diskuterats mer specifikt inomTe 176. På kvalitetsområdet finns inte någon formaliserad profession avkvalitetsexperter på internationell nivå. Det finns olika kvalitetsorganisa­tioner på nationell och europeisk nivå, liksom inom specifika sektorer, somger ut kvalitetsstandarder och utmärkelser. Några av dessa organisationer,som EOQ, har liaison-medlemskap i TC 176, men medlemsskapet var ingetsom diskuterades i termer av kontakter med professionsorganisationer, ochinte heller gav det upphov till diskussioner om expertrollen.

Ytterligare en skillnad mellan organisationerna var sambandet mellanvetenskap och sättet att organisera för expertis. IASC hade en tydligarerelation till forskning och vetenskap på sitt område. Skillnaden visade siggenom det sätt som IASC hade kontakt med akademiska institutioner,refererade till forskning på området, arrangerade och deltog i forskar­konferenser. Motsvarande kunskapsreferenser eller forskningsrelateradeaktiviteter förekom inte i TC 176. Inom ISO och TC 176 fanns visserligeningen negativ attityd till forskning och vetenskap, men man refererade inte

187

till forskningsresultat eller ägnade sig åt relationer och samarbeten med denakademiska världen, åtminstone inte på internationell nivå.

En slutsats kan dras utifrån dessa skillnader gäller principen om expertis: irASC var denna princip mer förankrad och don1inerande i verksamhetensolika aktiviteter, med TC 176. Detta ledde i sin tur till ytterligare enskillnad mellan och TC 176 som rörde de spänningar man uppfattadeberoende på principen om expertis. IASC upplevde genomgående flerspänningar beroende på principen om expertis än till de övriga treprinciperna (principen om representativitet, principen om användarbehov,och till principen om finansiärer). Inte sällan beskrevs problemen i termerav risker att förlora den viktiga IIexpertintegriteten".

Ett resultat från analysen var att både öppenhet och förnationer och intressegrupper som viktiga i de studeradestandardiseringsverksamheterna. ha en rättvis beslutsprocess ansåg bådeTC 176 och IASC och de därför sina verksamheterutifrån en en o m

~""""'Y"'",,""A""" var inte heller lika strikta i TCrI.olil-'Jl,rr'Jl,,4.o från olika nationer

för både nationali tet

Det tidskrävande ct':1ln.ri~1"'rl14~.o1"·1nln-C-::~1""h•.oh;:)-t i de internationellana var också friare i Te fick arbeta relativtoch fritt under "konsensus-arbete" kombination med vissaremiss- och i slutfasen av ett Arbetet iIASCs var mer och av genombundna ~'~"....;'+::;".. ,~/ ...I ... ,,_ ... och .... iI"""Il:T'"'\'1l'·E'I", ............"I1r",-,.....

Det fanns också skillnader i relationsmönster. rASearbetade aktivt med att samarbeta med andra inte bara för attsöka stöd i form av ett utan också som en del av ~1f4t"""'Jl1l"\1C'.o1f41-r.nr.ol"\

verksamheten. IASe till"- t-' .J.. "-'-'''-... L ''''''- ... ' ..... """'-'_1 111'"'\ t-1'" t;:) C' o.o.nni"'111l'"VY'\L:311'" till rI.o. II iI-'") C'r",") rl ria

kommunicerade intensivt medsationer som liksOlTI IASe hade ett .oV1I'"'\llrtli1-

intresse. Te 176 var mer reaktiv som "'...... ,"'"" .."' .. ",,+-.. "''1l''\

188

men för den sakens skull inte uppsökande. TC 176 var även mer försiktigmed att offentliggöra samarbeten och pågående diskussioner med andra.

Utifrån dessa resultat drar jag slutsatsen att IASC i utsträckning, ochmer genomgående, organiserade för principen om representativitet. Dettaledde också till att IASC som organisation uppfattade och diskuterade fleraspänningar beroende på denna princip, i förhållande till principen omfinansiärer (om risken att bli styrd av "marknadskrafterna") och principenom expertis (om risken att förlora "expertintegriteten").

l-'r1.nClve'n om användarbehov

Slutsatserna hittills har varit att TC 176 och IASC framför allt skilde siggenom att IASe var tydligare och aktivare vad gäller både principen o ffi

expertis och principen om representativitet. Vad gäller principen omanvändarbehov var det annorlunda: TC 176 organiserade sig i hög utsträck­ning enligt denna princip som i många sammanhang fick dominera över deandra. Gemensamt för både TC 176 och rASC var att det var svårt att fåanvändare att delta i det internationella standardiseringsarbetet. Dettadiskuterades som ett problem i båda organisationerna, men diskussionernaoch åtgärderna gavs förhållandevis större uppmärksamhet inom TC 176. Därförsökte man åtgärda bristen på användardeltagande genom att explicitdiskutera olika användarintressen explicit, och genom omfattande enkät­undersökningar föra en dialog med användarna.

Ytterligare en skillnad mellan TC 176 och IASC vad gäller principen o manvändarbehov rörde diskussioner och åtgärder för att effektivisera arbetet.Inom TC 176 diskuterades och initierades åtgärder som ett led i arbetet medatt förbättra samordningen lned användarbehov. I IASe diskuterade ochgenomförde man också ett flertal effektivitetsprojekt och försökte på olikasätt påskynda arbetet, men dessa åtgärder sågs inte på samma sätt som i Te176 som ett led i arbetet med att anpassa sig till användarbehov. Dessutomvar IASe i dessa sammanhang noga med att diskutera värderingar o mrättvisa och representativitet (principen om representativitet) vilka varuppenbart svåra att förena med ett effektivitetsideal; rASe redovisade öppetspänningen mellan principen om representativitet och principen o manvändarbehov, och lät den första dominera.

IASC sökte samarbeten med viktiga "referensorganisationer" och lyckadeserhålla ett officiellt erkännande från tre sådana organisationer (IOSeO, ED,och IFAC). TC 176 hade inga dylika kontakter eller samarbeten. TC 176 sökteerkännande för sin verksamhet genom att i stor utsträckning hänvisa tillanvändarbehov. På liknande sätt som IASe använde beskrivningar avIOSCO-samarbetet i presentationer av stanardiseringsverksamheten, använ­de TC 176 andras uttalanden om positiva effekter av ISO 9000-användningsom "success stories" i sin marknadsföring. Skillnaden mellan Te 176 ochIASC låg således i huruvida användaruttalanden. användes som en viktigreferens i motiveringen av verksamheten. Medan rASe refererade till

189

samarbeten med och uttalanden från offentliga organisationer, stödde sig TC176 på användaruttalanden om olika vinster som uppnåtts med hjälp avISO 9000.

Principen om användarbehov var, sammanfattningsvis, särskilt viktig förTC 176. I förhållande till IASC upplevde TC 176 också flera spänningarberoende på denna princip. Spännin.gar fanns till exempel gentemot prin­cipen om representativitet om tidsproblem beroende på byråkratiskaprocedurer, och principen om finansiärer (om "förmedlares" legitimitets­problem).

F'r1~nC'lve'n om Tlnan:Slarer

Ett antal skillnader förelåg slutligen vad gäller principen om finansiärer. Ensådan skillnad handlade om vilka finansieringskällor verksamheten fickstöd ifrån. IASC hade ett bredare register av finansiärer. Verksamhetenbekostades inte enbart med medlemsavgifter och deltagares egenfinansie­ring. IASC uppmuntrade externa bidragsgivare, som IFAC och multinatio­nella företag, att ge finansiella bidrag. En annan skillnad var att IASC och TC176 redovisade sina finansieringskällor på olika sätt. IASC redovisade påårlig basis samtliga finansieringskällor i en publikation. TC 176, son1. begrän­sade sig i sin finansiering till medlemsavgifter och deltagares egenfinan­siering, sammanställde inte någon sådan lista. När finansieringen överhuvudtaget diskuterades gjordes det i form av ett principresonemang. TC176 hade däremot en mängd informella relationer med viktiga finansiärer ­förmedlande och andra kringliggande verksamheter och i viss månkonkurrerande verksamheter - med vilka man samtalade och samarbetade.

Jag observerade även skillnader vad gäller de spänningar som TC 176 ochIASC uppfattade beroende på principen om finansiärer. Framför allt i IASCobserverades spänningar beroende på denna princip. Ett exempel varspänningen i förhållande till principen om representativitet (om risken attbli styrd av "marknadskrafterna") vilken IASC diskuterade som ett problem,och den gentemot principen om expertis (om risken att förlora "expert­integriteten"). I TC 176 uppstod också spänningar beroende på principen o ffi

finansiärer, till exempel om "förmedlares" legitimitetsproblem och "själv­genererande arbetsgrupper". Detta var dock inget som diskuterades officielltsåsom ett problem som det gjordes i IASC.

Slutsats

Det fanns flera skillnader mellan TC 176 och IASC i deras sätt att argumen­tera för standarder, arbeta med organiseringsprinciper och spänningar,liksom sättet att söka och underhålla relationer och samarbeten med andraorganisationer .

190

Te 176 visade förhållandevis starkare band till användare genom att på olikasätt ge tydliga uttryck för en princip om användarbehov, både i diskussionerav verksamheten och i de aktiviteter som genomfördes (användarkontakter,effektiviseringsprojekt). IASe organiserade sig tydligare enligt principernaom expertis och om representativitet och rASC hade starka band tillorganisationer med anknytning till statt profession och forskning.

Ett sätt att se dessa skillnader i betoningen på olika argument, organiserings­principer och relationer, är att TC 176 och IASC skilde sig i sättet attkombinera olika strategier. Det går att se vissa "låsningar" som var koppladetill de olika strategierna, även om detta inte diskuterades inom TC 176 ochIASC i termer av låsningar eller problem.

Te 176/ som var särskilt noga med betoningen på standardernas frivillighet,hade svårt att samarbeta med myndigheter och statliga organisationer. Istället samarbetade TC 176 med användare och lyfte fram användarbehovoch marknadsbehov som de legitima drivkrafterna till standardiserings­projekt. IASC, som visserligen också poängterade frivilligheten, hadedäremot inte problem med att samarbeta och söka stöd från statliga organisa­tioner som IOSCO och EU. Tvärtom sökte man sig inom IASC till sådanasamarbeten, och såg det inte heller son1 problematiskt att redovisnings­standarderna gjordes tvingande i lokala kontexter. rASC såg i stället vissapotentiella problem med att låta enskilda privata företag, eller enskildaintressegrupper, få påverka alltför mycket. Principerna om expertis och o mrepresentativitet sågs som en säkerhet mot de så kallade marknadskrafterna,som en sätt att garantera den formulerade målsättningen att 1iäna detallmännas intresse.

För att gå vidare i diskussionen och vidareutveckla den påbörjade analysenav skillnader och "låsningar" skall jag nu analysera de idemässiga ochorganisatoriska sammanhang som TC 176 och rASC var del av.

Analysen av idemässiga och organisatoriska sammanhang gärs genom attjag diskuterar i vilken grad de områden som TC 176 och IASe verkade påtvar (i) institutionaliserade reglerade områden, och (ii) professionaliserade.Med institutionalisering av ett regleringsområde avser jag den processgenom vilken ett on1råde allmänt kommer att uppfattas som ett självklartområde för reglering (jämför Jepperson 1991). Att staten engagerat sig i regle­ringen på ett området att olika reglerande intressen på området harformaliserats, liksom att reglerande organisationer har etablerats under enlängre tidsperiod är uttryck för att en sådan institutionalisering ägt rum. Påett område med hög grad av institutionalisering som reglerat, är detaccepterat att regler finns och att de bör följas. Det kan finnas en valfrihetvad gäller specifika regler, men det är rimligt att anta att det finns enacceptans för att någon typ av regel bör följas. Ofta är det en statlig angelägen­het att det finns lämpliga regler. Staten kan utfärda regler i egen regi, men

191

det kan också vara en profession som tar fram regler på ett område, eller atten industri självreglerar sig.

Med professionalisering, eller ett professionaliserat område, menar jag attdet finns en etablerad profession av experter på området (jämför Abbott1988). Till exempel att det på området finns professionsorganisationer("legitimerade experter"), universitetsutbildningar och akademiska tidskrif­ter i ämnet (ibid).

r analysen av Te 176 och IASC ur ett institutionellt perspektiv lyfter jag framtvå egenskaper. Dessa egenskaper är avgörande för analysen av skillnadermellan TC 176s och IASCs sätt att relatera sig till användare, stat, professionoch forskning för att att åstadkomma standardföljande.

Grad av tn~~ttl~utlOtlaltSert1'l~Q"

En slutsats om de idemässiga och organisatoriska sammanhangen kring TC176 och rASC är att redovisningsområdet var ett område med hög grad a vinstitutionalisering, jämfört med kvalitetsområdet. Redovisning hade sedanlänge ansetts nödvändigt att reglera på något sätt; det allmänna intresset förredovisningsregler var väletablerat. Motiven till varför regler behövdeshade visserligen skiftat under 1900-talet, men uppfattningen on1 att redovis­ningsregler behövdes stod fast. Från att redovisningsregler motiverades somett sätt att skydda aktieägare från dålig och ohederlig redovisning, som ettsätt att säkra äganderätten, liksom som ett sätt för staten att beräknaskatteuttag, kom redovisningsregler i slutet av 1900-talet alltmer attmotiveras som ett sätt att underlätta och effektivisera affärstransaktioner.

rASC, som funnits sedan 1970-talet, hade hunnit omformulera sinaambitioner med den standardsättande verksamheten. r början var ambitio­nen att sprida "god redovisning" ll1edan man under 1990-talet främstpoängterade IASCs roll för den globala kapitalmarknadens effektivitet(redovisningsstandarder för att underlätta en effektiv samordning a vfinansiella transaktioner).

Till beskrivningen av redovisningsområdets höga grad av institutiona­lisering kan läggas en mängd nationella aktörer som bidrog till att stärkaområdets institutionalisering. De svenska förhållandena kan tas som exem­pel. Förutom den svenska lagstiftningen på området (t ex aktiebolagslagen)fanns organisationer som deltog och påverkade normeringen ochuppfattningen om området som reglerat. Redovisningsrådet var en sådanorganisation som gav ut nationella redovisningsstandarder. StockholmsFondbörs använde redovisningsstandarder som ett tvingande krav - som eninträdesbiljett - till börsen. Finansinspektionen var en organisation somhade till syfte att kontrollera att företag och organisationer följde bestäm­melserna om redovisning.

192

På europeisk och internationell nivå fanns också organisationer - tillexempel ED och IOSCO - som påverkade den allmänna synen på redovis­ningsområdet som ett reglerat område.

Dessutom fanns ett komplext samband mellan dessa organisationer. I densvenska, tvingande aktiebolagslagen ställdes krav på företag att redovisaenligt "god redovisningssed" . Som tolkning av vad god redovisningssedinnebar, hänvisades ofta till Redovisningsrådets frivilliga standarder (Börs& Värdepapper 1999 - FAR's Regelsamling II 1999). Redovisningsrådetarbetade i sin tur utifrån ett principbeslut on1 att "lägga sig nära" IASCsinternationella standarder när man tog fram nationella standarder, eller"rekommendationer" som Redovisningsrådets standarder benämndes. Detfanns således en koppling mellan de internationella, frivilliga standardernaoch andra regler och regelsystem. Standarderna var frivilliga, men ipraktiken kunde de bli tvingande. Kringliggande verksamheter som Redo­visningsrådet, den svenska lagstiftningen och andra organisationer (t exFAR) påverkade standardföljandet. Av den empiriska beskrivningenframgick att EU och IOSeO (i vilken Finansinspektionen är medlem)samarbetade direkt med IASC.

Att någon form av redovisningsregler borde finnas på redovisningsområdetvar institutionaliserat. Vem som borde utfärda regler, liksom hur dettaborde gå till var emellertid inte lika tydligt. Åsikterna om detta hade skiftatunder 1900-talet. På nationell nivå fanns i många länder professions­organisationer som fått en central roll i regelsättandet på redovisnings­området. I andra länder hade redovisningsregler utfärdats i statlig regi. Påinternationell nivå uppfattades rASe som en betydelsefull aktör i slutet av1900-talet. Men kritik hade riktats mot IASe vid flera tillfällen som alltförensidigt professionsstyrd. Denna kritik aktualiserades och förstärktes efter dediskussioner under 1980-talet om revisorsprofessionens alltför ensidigapåverkan i det nationella standardiseringsarbetet. Diskussionerna ledde iflera länder till partssammansatta standardiseringsorganisationer som ersätt­ning för de professionsstyrda standardiseringsorganisationer som utfärdatregler på nationell nivå.

Trots att denna kritik behöll IAse den professionsstyrda organisations­formen. Vissa förändringar gjordes dock: arbetet öppnades upp för nyaintressegrupper och organisationer, och IASe började samarbeta medmellanstatliga och statliga organisationer, som EU och IOSeO. Samarbetenamed EU och IOSCO beskrevs av IASe som särskilt betydelsefulla och viktiga,samtidigt som de hade ett pris för IASe: EU och IOSeO ställde specifika kravpå standardiseringsarbetets inriktning och genomförande. Det internatio­nella standardiseringsarbetet blev på så sätt både mer komplext och merkostsamt. Den ökade komplexiteten ledde i sin tur till att finansieringsfrågandiskuterades flitigt inom IASe under 1990-talet, bland annat utifrån denkritik som fördes fram av huvudfinansiärerna. De beklagade sig över denallt tyngre finansieringsbördan. Trots dessa samarbetsproblem som IASehade med EU, IOSeO, och andra organisationer gjorde rASe bedömningenatt fördelarna övervägde.

193

Sammanfattningsvis går det att konstatera att redovisningsområdet kan sessom ett i hög grad institutionaliserat regleringsområde. Oavsett om det varstaten som tog ansvar för att utfärda regler/ eller om det var en profession/alternativt en partssammansatt organisation/ som gjorde det/ uppfattades deti flertalet länder som en statlig angelägenhet att se till att det utfärdadesregler på redovisningsområdet. Det var en angelägenhet för allmänintresset.Det fanns dessutom en lång tradition av regelsättande aktiviteter påområdet. Statliga och professionella organisationer ansvarade för regel­sättande arbete/ tillsyn av regelföljande/ och opinionsbildning. Uppfattningatt det var tvingande att ha någon typ av redovisning var spridd/ även ominte alla/ specifika regler var tvingande i sig.

Institutionaliseringsgraden på ett område har konsekvenser för hur enstandardiseringsorganisation på området arbetar med att få andra att följastandarder. Att redovisningsområdet var ett i hög grad institutionaliseratregleringsområde/ hade följder för hur IASC arbetade för standardföljande.För IASC var det till exempel inte svårt att tala om sina standarder somtvingande/ medan man i TC 176 däremot betonade frivilligheten. IASesamarbetade också med ett antal kringliggande verksamheter på nationell/europeisk och internationell nivå. Detta påverkade användares förhållandetill de internationella redovisningsstandarderna och deras frivillighet.

En slutsats som kan dras utifrån konstaterandet om redovisningsområdetshöga grad av institutionalisering/ är att organisationer som representerarstaten i redovisningsfrågor har intresse av att övervaka utfärdandet avregler på detta område/ inte minst om den regelsättande organisationen ären icke-statlig organisation. På motsvarande sätt är det rimligt att anta att enicke-statlig organisation som IASe har anledning att samarbeta medorganisationer som representerar staten och allmänintresset. Det vill säga: Juhögre institutionalisering på området desto större sannolikhet att en icke­statlig/ regelsättande organisation har relationer med organisationer somrepresenterar statliga intressen.

Kanske är det inte alltid en fråga om en standardiseringsorganisation somrASe vill samarbeta med stater eller ej. Samarbetet kan vara nödvändigt pågrund av kopplingar mellan standarder och andra regelsystem (t ex mellanredovisningsstandarder och äganderätten). Mot bakgrund av det institutio­naliserade intresset för regler på redovisningsområdet i kombination medredovisningsreglers nära koppling till äganderätten som en fundamentalrättighet i det västerländska samhället/ hade det varit omöjligt för IAse attundvika kontakter med statliga organisationer. Denna "låsning" som IAsehade/ berodde på redovisningsområdets historia som reglerat område.

Grad av lns,ttt~uttOtl[al~lsertn!Z kvalitetsområdet

Kvalitetsområdets institutionaliseringsgrad såg annorlunda ut. Kvalitets­området var betydligt mindre reglerat än redovisningsområdet/ och detfanns inget allmänintresse för reglering/ likt det på redovisningsområdet.

194

Det fanns färre organisationer och formaliserade intressegrupper påkvalitetsområdet. Huvudintresset var att standardisera kvalitetssystem, ochintressena var ursprungligen (1950-tal) sektorsspecifika, främst för speciali­serad industriproduktion. Två industriföretag som handlade med varandrakunde ha intresse av att reglera sina utbyten genom att ställa vissa kvali tets­krav på varandras produktionsprocesser (dvs man organiserade sin produk­tion enligt ett standardiserat kvalitetssystem). Tidiga kvalitetssystemstandar­der gjordes vanligen tvingande genom avtal, till exempel vid inköp avförsvarsmateriel. I motsats till redovisningsområdet, där det var en ange­lägenhet för staten att se till att det fanns regler som skyddade medborgarefrån dålig redovisning och att skapa förutsättningar för fungerande kapital­n1arknader, fanns inget motsvarande allmänintresse för kvalitetssystem.Kvalitet ansågs inte vara ett område som staten behövde ta ansvar för.Kvalitetsområdet sågs som ett område som industrin på frivillig basis kundeägna sig åt.

Under 1980-och 1990-talen spreds användandet av kvalitetssystem till andrasektorer och produktionsområden, inte minst genom TC 176s arbete medISO 9000-standarder. I samband med att ISO 9000-användningen ökadenärmast explosionsartat under 1990-talet, förekom inom och runt TC 176flera diskussioner om det lämpliga i att överhuvud taget ha standarder ochregler för kvalitetssystem. TC 176 arbetade mycket med att motivera behovetav standarder. Framför allt refererade TC 176 till positiva effektivitets- ochrationalitetseffekter.

I takt med den breddade användningen av standardiserade kvalitetssystemökade statens intresse för kvalitetsfrågor; kvalitet kom att ses som en alltviktigare statlig angelägenhet. EU inkorporerade till exempel krav på ISO9000 i vissa EU-direktiv. ISO 9000 gjordes därigenom tvingande för enbredare grupp. Tidigare hade kvalitetssystemstandarder gjorts tvingandemellan två parter endast genom avtal. Man kan säga att kvalitetsområdetefter 1950-talet genomgick en institutionalisering som regleringsområde.Men jämfört med redovisningsområdet, kunde kvalitetsområdet under1990-talet fortfarande tillskrivas en låg (eller ojämn) grad av institutionalise­ring.

Med denna slutsats om kvalitetsområdets pågående institutionaliseringskulle man kunna vänta sig att TC 176, åtminstone i någon utsträckning,försökte närma sig organisationer med anknytning till staten. Detta varemellertid inte fallet: TC 176 var hela tiden mycket noga med att definieraoch beskriva sina standarder som frivilliga. Organisationen markeradetydligt att man inte var aktiv eller ens delaktig i sträval1.den som syftade tillatt få ISO 9000 tvingande. Samarbeten med myndigheter och statligaorganisationer var sällsynta. Relationer mellan Te 176 och certifierings­organisationer, som starkt expanderade under 1990-talet, förekom menfrivilligheten lyftes fortfarande fram som avgörande av TC 176. Vissaresultat tydde på att Te 176 hade kontakter och samarbeten med stora företagsom General Motors och Ericsson. Dessa kunde tack vare starka positionerinom sina branscher mer eller mindre tvinga till exempel underleve­rantörer att följa ISO 9000. Man kan förmoda att Te 176 såg det som

195

gynnsamt för spridningen av ISO 9000 att ha relationer med stora företag.Sådana relationer var emellertid inget som TC 176 presenterade utåt.

Inom TC 176 strävade man däremot efter att förbättra samordningen medanvändare. Medlet var att ha dialoger och samarbeten med användar­grupper och att försöka effektivisera och förbättra verksamheten tillanvändarnas fördel. I de flesta organisationer finns liknande ambitioner attförbättra och effektivisera verksamheten, det vill säga att visa upp att nlan ärmodern och reflekterande (jfr t ex Meyer och Rowan 1977, Brunsson ochOlsen 1993). För en organisation som TC 176 är denna ambition nödvändigmed tanke på kvalitetsämnets närhet till begrepp som effektivitet,kontinuerliga förbättringar, rationalitet, och ledarskap. Men det är ocksåsannolikt att TC 176s starka användarorientering kan förklaras utifrån TC176s organisatoriska tillhörighet i moderorganisationen ISO och dessidemässiga och organisatoriska sammanhang.

ISas ansvarsområde definieras som "allmänna standardiseringsområden",vilket är en samlingsbeteckning av ett antal specifika standardiserings­områden. I slutet av 1900-talet låg över 200 tekniska områden under ISasansvar (t ex medicinsk utrustning, leksaker, optik, och miljö- ochkvalitetsledning). I motsats till dessa allmänna standardiseringsområdet kanställas större standardiseringsområden (t ex redovisning, telekommunika­tion och informationsteknologi). Varje större standardiseringsområde haren separat standardiseringsorganisation internationell nivå.

Den svenska medlemmen i ISO är SIS, som på samma sätt som ISO ansvararför allmänna standardiseringsområden på nationell nivå. På 1990-taletdelade SIS upp sin verksamhet i sju fackområden: byggstandardiseringen,hälso- och sjukvårdsstandardiseringen, kran- och hisstandardiseringen,informationstekniska standardiseringen, svenska elektriska kommissionen,svensk material- och mekanstandard, samt standardiseringsgruppen.Typiskt för dessa områden är att de inte har reglerats statligt genom lagstift­ning. Det handlar om områden som har självreglerats, det vill säga områdeninom vilka frivilliga standarder har skapats utifrån initiativ från denanvändande industrin. Användarnas medverkan i sådan självreglering ärsåledes central, och många deltagare i arbetsgrupper är ingenjörer aktiva iindustrin. Majoriteten av deltagarna i TC 176 var visserligen inte ingenjörereller representanter för den ISO 9000-användande industrin - flertaletexperter hade en "förmedlande roll" - men användarorienteringen fram­ställdes ändå som central inom TC 176 i likhet med ISOs övriga tekniskakommitteer. TC 176 beskrevs också som en av alla ISas kommitteer, vilkaarbetade under ett gemensamt regelverk.

Standardiseringen på de allmänna områdena framställdes (t ex av ISO ochSIS) som något helt annat än lagstiftning; standardisering fanns på sådanaområden där det inte fanns behov av lagstiftning men där industrin varintresserad av att skapa gemensamma överenskommelser i form avfrivilliga standarder.

196

Trots att kvalitetsområdet under slutet av 1900-talet långsamt höll på attinstitutionaliseras i bemärkelsen att det var ett för staten angeläget område ­vilket enligt den gjorda slutsatsen om redovisningsområdet skulle innebäraatt man inom TC 176 borde närma sig statliga organisationer - verkade detsom om det idemässiga och organisatoriska sammanhanget kring ISOpåverkade TC 176 mycket. Det var en annan typ av "institutionalisering"som sedan länge hade pågått där, utan statlig inblandning, vilken innebarandra //låsningar" för en organisation som TC 176 (jämfört med IASC). I 1S0­sammanhang framhävdes användarorientering och frivillighet somcentrala värden, och standardisering sågs som något som inte var aktuelltför lagstiftning eller andra regelsättande aktiviteter i statlig regi. I dettasammanhang verkade Te 176 och det kan förklara TC 176s positivainställning till frivilligheten. TC 176s idemässiga och organisatoriskasammanhang kan också förklara varför TC 176 inte officiellt deltog iageranden som syftade till att göra ISO 9000 tvingande/ inte heller refereradetill att ISO 9000 föreskrevs i EUs maskindirektiv, och överhuvud tagetverkade aktivt för myndighetskontakter.

Man kan spekulera om hur TC 176 skulle arbeta om TC 176 var en egenorganisation, frikopplad från sin historia och ISOs idemässiga ochorganisatoriska sammanhang. Enligt den tidigare dragna slutsatsen om gradav institutionalisering vore det inte osannolikt att TC 176 då sökte stöd försin verksamhet genom att underhålla relationer med statliga organisationereller andra organisationer med auktoritet. Detta skulle också vara troligt o mkvalitetssystemstandarder tydligt kopplades ihop med en rättighet ellerskyldighet som bedömdes grundläggande för rådande samhällsideal (jämförexemplet med redovisningsstandarders funktion för äganderätten).

Grad av vr«JreSS1~on:all~serln~!Z

Det var inte bara graden av institutionalisering som var högre på redovis­ningsområdet än på kvalitetsområdet, utan också graden av profes­sionalisering. Denna kan förklara skillnader mellan Te 176 och IASe; sättetatt definiera en expert, och rösträtten, sättet att diskutera expertrollen, lik­som sättet att förhålla sig till vetenskap och forskning.

På redovisningsområdet etablerades i många länder nationella professions­organisationer i slutet av 1800-talet och under 1900-talets första decennier.Professionsorganisationer blev särskilt betydelsefulla i de anglosaxiskaländerna där de fick ansvaret att utfärda nationella regler för redovisning.När den internationella standardiseringsorganisationen IASC grundades på1970-talet var det nationella professionsorganisationer (t ex FAR) som kundesöka medlemsskap i IASC. I slutet av 1970-talet etablerades en internationellprofessionsorganisation (IFAC) som också knöts till IASC genomgemensamt medlemsregister och vissa gemensamma interna regler.Förutom existensen av professionsorganisationer, brukar universitetsutbild­ningar och akademiska tidskrifter i ett ämne lyftas fram som tecken på attdet finns en profession av experter inom ett område. Detta förekom sedan

197

länge på redovisningsområdet. Redovisningsområdet kan beskrivas somhög grad professionaliserat.

Som tidigare nämnts ifrågasattes i flera länder under 1980-talet revisors­professionens centrala roll i regelsättandet. Detta ledde till en försvagning avrevisorsprofessionens roll. Flera ensidigt professionsanknutna standardise­ringsorganisationer ersattes av partssammansatta standardiseringsorgan ivilka professionen endast var en av flera parter. På internationell nivåbehöll dock revisorsprofessionen en stark position, genom att lASe fortsatteatt vara en professionsanknuten standardiseringsorganisation. lASC skärptesina interna regler under 1990-talet och lade ned mycket kraft på attunderhålla kontakter och samarbeten med organisationer med anknytningtill staten vid denna tid (jämför ovan om grad av institutionalisering).Utöver detta hade lASC relationer med organisationer knutna till revisors­professionen i medlemsländerna, och med forskningsinstitutioner. IASCägnade sig också åt en mängd forskningsorienterade aktiviteter. Forsknings­kontakter och forskningsaktiviteter var i och för sig inte förvånande motbakgrund av att redovisningsämnet sedan länge var ett etablerat akademisktämne.

Ovanstående resonemang om redovisningsområdets relativt höga grad avprofessionalisering leder till att ytterligare en slutsats kan dras: ju mer ettområde är professionaliserat, desto mer sannolikt är det att legitimeradeexperter deltar i regelskapandet på området, och desto mer sannolikt är detatt man i det regelskapande arbetet stödjer sig på forskning från ämnes­området i fråga liksom har relationer med forskningsinstitutioner.

Grad av vrCJreSS1~onala~Se~rln51 kvalitetsområdet

Professionaliseringsgraden på kvalitetsområdet var jän1förelsevis låg,åtminstone med traditionella mått mätt (existens av professionsorgani­sationer, legitimerade experter, ämnets karaktär som akademiskt etableratämne). Visserligen fanns organisationer för kvalitetsexperter (t ex EQO),men inte på internationell nivå. Kvalitet existerade som akademiskt ämne.Det fanns universitetskurser där kvalitetsfrågor, ISO 9000 och andrakvalitetssystem diskuterades. Det var dock betydligt mindre etablerat jämförtmed redovisningsämnet.

Te 176 skilde sig också från IASC i synen på experter och expertis, och manrefererade sällan till forskningsresultat i standardiseringsarbetet. Men TC 176var mer öppen för personer från olika professionella och organisatoriskabakgrunder; expertskapet var situationel1t definierat (i motsats tillredovisningsområdet där expertskapet var förknippat med en professionelltillhörighet). Att expertskap är knutet till en viss organisation eller situationär för övrigt något som blivit allt vanligare under 1900-talet (Abbott 1988).Detta kanske kan förklara varför det inte fanns några tecken på att gruppereller personer inom TC 176 strävade efter att få kvalitetsområdet institu­tionaliserat och professionaliserat på samma sätt som redovisningsområdet

198

(t ex genom att villkora medlemsskapet i det internationellt standardise­ringsarbetet till professionsanknutna personer och organisationer).

Intressant att notera är den allmänna trend i det västerländska samhället attallt fler personer definierar sig som experter, och att experter i allt flersammanhang används för att bygga upp auktoritet och ge legitimitet åt ettarbete (Jacobsson 1998), samtidigt som expertisen inte längre förknippas meden professionell tillhörighet. En följdfråga blir då vad expertisen grundar sigpå, det vill säga hur man legitimerar expertis.

I detta kapitel har jag särskilt diskuterat skillnader som observerades mellanTC 176 och IASC. Utifrån en omgivningsanalys har jag givit förklaringar tillhur dessa skillnader kan förstås. De idemässiga och organisatoriskasammanhangen, framför allt graden av institutionalisering och professiona­lisering på de två områdena har jag sett som viktiga förklaringsfaktorer.

En utgångspunkt i denna analys var att den tradition av reglering ochprofessionalisering som finns på ett område har konsekvenser för hur eninternationell standardiseringsorganisation på området arbetar för att förmåandra att följa standarder. En slutsats från de här gjorda diskussionerna är attgrad av institutionalisering och professionalisering på ett område påverkarvilka kombinationer av aktiviteter som en internationell standardise­ringsorganisation utnyttjar. IASC, som verkade på ett område lned både höggrad av institutionalisering och professionalisering, sökte stöd och sam­arbete med statliga och mellanstatliga organisationer, samarbetade medforskningsorganisa tioner, professionella organisationer och andra kringlig­gande organisationer. IASC framhöll särskilt principerna om representa­tivitet och expertis. Samarbetet med andra organisationer innebar attredovisningsstandardernas frivillighet ibland begränsades, eller till och medgjordes tvingande. Detta sågs inte som ett problem för IASC.

TC 176 så sin sida tog avstånd från dylika samarbeten och lade särskildbetoning på principen om användarbehov. TC 176 var noga med attframhäva och verka för standardernas frivillighet. Man kan tala o morganisationerna i termer av profiler beroende på det idemässiga och organi­satoriska sammanhanget. IASC med en tydlig demokratisk och expert­orienterad profil, som dessutom medförde "låsningar" till strategier ocharbetssätt som befäste denna profil. Te 176 hade i stället en mer användar­och marknadsorienterad profil, vilket innebar andra typer av "låsningar".

Ett sätt att ytterligare utveckla dessa slutsatser är att göra flera jämförandestudier där andra områden än kvalitet och redovisning analyseras påliknande sätt som i min studie. Genom att göra en bredare studie, det villsäga studera och jämföra flera områden, skulle diskussionen om idemässigaoch organisatoriska sammanhangs påverkan på standardiserings­organisationer kunna utvecklas. Ett annat sätt att vidareutveckla resone-

199

mangen och slutsatserna skulle kunna vara att göra en mer ingående analysav de relationer som Te 176 och rAse hade med andra organisationer i sinaomgivningar, till exempel nätverksanalyser omfattande hela områden.Några av dessa ideer utvecklas i nästa, avslutande kapitel.

200

15

Att jämföra Te 176 och IASC har varit givande. Det blev möjligt att draslutsatser om idemässiga och organisatoriska sammanhang som förklaringtill skillnader dem emellan, om deras sätt att arbeta med effektargument,den egna auktoriteten och deras relationsmönster. TC 176 och IASC kundebeskrivas i termer av två olika profiler, en förhållandesvis mer användar­och marknadsorienterad och en mer demokratisk- och expertorienterad. Enslutsats från analysen av institutionalisering och professionalisering varsamtidigt att det hade skett förändringar på båda områdena. I början av 1900­talet hade en standardiseringsorganisation andra förutsättningar att arbetaför standardföljande, än i slutet av 1990-talet. TC 176 och IASC kunde under1990-talet beskrivas med vissa profiler, som innebar "låsningar" till vissastrategier, men det är inte säkert att detta kommer att gälla för all framtid.

Ett sätt att nå en bättre förståelse för hur områden förändras och institutiona­liseras på olika sätt, är att se närmare på de organisationer och personer somtillsammans formar områdena. En analys av de idemässiga ochorganisatoriska sammanhang som Te 176 och IASe var del av kunde görasutifrån mina genomförda studier. Vissa observationer tyder på att dennaanalys kan vidareutvecklas.

En slutsats av analysen är att TC 176 och IASC ägnade stor del av sin tid attkomn1.unicera och samarbeta med andra organisationer. På kvalitetsområdet- eller i nätverket kring TC 176 - var det inte enbart direktanvändare som varintresserade av ISO 9000 och som avgjorde onl. dessa standarder blev accepte­rade och spridda. Det fanns också en mängd företag och organisationer somhade intressen av att andra använde ISO 9000-standarder. Det handlade o mintressen med stödjande funktioner till ISO 9000: Inom managementlittera­turen hade en flora av handböcker om ISO 9000-implementering givits ut.Konsultfirmor arrangerade seminarier och kurser för att utbilda företag idetta standardiserade kvalitetssäkringssystem. Certifieringsorganisationerväxte i antal och övertygade framgångsrikt andra om vikten av att mot enavgift låta sig certifieras. Flera av dessa aktörer stödde och/eller deltog i TC176s arbete. Representanter för nationella standardiseringsorganisationer,konsulter och certifieringsrevisorer, talade alla om ISO 9000 som någotviktigt och självklart, något i vår omgivning som vi behövde ha merkunskap om och anpassa oss till. Gemensamt för alla dessa organisationervar att de på olika sätt bidrog till att skapa och sprida ett "ISO 9000-ideal".

Också på redovisningsområdet fanns en mängd organisationer med vilkaIASe hade direkta och/eller indirekta relationer. Flera av dessa organisa­tioner hade anknytning till stater eller revisorsprofessionen på olika geogra­fiska nivåer.

201

Flera observationer tydde på att analysen av standardföljande skulle kunnavidareutvecklas med en fokusering på hela områden och nätverk avrelationer, och att i analysen av ett sådant samspel även inkludera sådanarelationer som knöts, underhölls och avslutades mellan andra än standar­diseringsorganisationerna (indirekta relationer).

r detta avslutande kapitel utgår jag från materialet som insamlats om TC 176,IASC och andra organisationer55 på kvalitets- och redovisningsområdena.Jag ger förslag på hur materialet om TC 176 och rASC skulle kunnakompletteras med material som omfattar samspelet mellan fleraorganisationer (nätverksrelationer), både pådrivande och motverkandeintressen. Jag föreslår också problematiseringar som blir intressanta med ennätverksansats.

Jag inleder nedan med att redogöra för några sätt att resonera kring nätverkoch nätverksrelationer, för att därefter diskutera och dra slutsatser om TC176 och rASC betraktade ur ett nätverksperspektiv. Med dessa slutsatser somutgångspunkt ger jag förslag på ytterligare problematiseringar som skullekunna vara intressanta att utveckla i kommande projekt.

.................. ""'-.IiL ........... av

Nätverksbegreppet har använts i diskussioner om hur man kan förstå ochanalysera en aktörs möjligheter att utöva makt över andra. Relationenmellan makt och nätverk har i dessa diskussioner givits stor betydelse (t exRose och Miller 1992). Det finns två sätt att förstå relationen mellan maktoch nätverk. Det ena sättet handlar om att förstå makt som en förutsättningför att bygga upp ett (nödvändigt) nätverk, medan den andra sättet rör sigom att se skapandet av ett stödjande nätverk som en förutsättning för attkunna utöva makt. Det första ser nätverket som en effekt av makt (t exBourdieu 1986), medan det andra ser nätverket som en förutsättning förmakt (t ex Rose och Miller 1992).

r en studie av modebranschen diskuterades modeskaparens självklara del ikonstruktionen av vad andra kom att uppfattas som modernt (Bourdieu1986), det vill säga modeskaparens makt att styra andras uppfattningar o mmode. Vad Bourdieu också visade i denna studie var att modeskaparensamtidigt var beroende av stöd från andra aktörer på fältet för exploateringoch spridning av sina produkter:

55 Med "andra organisationer" menar jag organisationer som Te 176 och IASe hade relationermed. Jag har sökt information om dessa organisationer genom att studera deras hemsidor, gjortintervjuer med personer som arbetade där, liksom läst både forskningslitteratur och annanskriftlig dokumentation om organisationerna och deras samarbeten med andra. Jag komplet­terar mina resonemang med referenser till studier med liknande fokus på ide- ochorganisatoriska sammanhang, samspel och nätverksrelationer mellan organisationer.

202

"Skaparens makt är ingenting annat än förmågan att mobili­sera den symboliska energi, som producerats av alla deagenter som är engagerade i fältets funktion, journalisterson'l objektivt sett fått i uppdrag att höja värdet på 'skaparnas'värdehöjande operationer (med hjälp av hela apparaten a vtidningar och tidskrifter som möjliggör deras agerande),mellanhänder och på förhand omvända kunder, samtslutligen andra 'skapare' som i och med sin egen konkurrensbekräftar värdet av det som står på spel i konkurrensen."(Bourdieu 1986, s 119)

Tillsammans med en mängd mellanhänder och konsumenter utgjordemodeskaparen ett så kallat fält; fältets aktörer var beroende av varandra ochborde därför analyseras tillsammans. I studien diskuterades också dynami­ken på fältet, som följde av förekomsten av så kallade pretendenter, det villsäga aspiranter på makten att definiera vad som var rätt och riktigt. Ideer varinte stabila över tiden, inte heller fält. Ideer konstruerades socialt avmänniskor, och genom att olika människor vid olika tidpunkter deltog ikonstruktionen och spridningen av ideer, förändrades ideernas form ochinnehåll.

I studien poängterades dynamiken på fältet och aktörernas strukturellaförutsättningar (klasstillhörighet, kapitaltillgång och livsstil; habitus). Dessastrukturella förutsättningar kunde begränsa, eller underlätta, förändringar.Personer med gynnsamma positioner på ett fält (starkt kulturellt, ekono­miskt, eller socialt kapital) hade möjlighet att påverka ideers konstruktionoch spridning. Genom att sådana aktörer aktiverade och gav stöd åt en idekunde andra människor bli övertygade om iden, som sedan användes ochrefererades till. På så sätt stärktes iden ytterligare. Ideer kunde på motsvaran­de sätt motarbetas och tyna bort. Detta sätt att förstå ett fält öppnade upp fören dynamisk analys. Fältet sågs dock som trögföränderligt, eftersom fältetsaktörer i hög utsträckning antogs styras av sina strukturella förutsättningar,vilka antogs vara trögföränderliga. Detta innebar att enbart vissa nätverks­relationer var möjliga; de relationer man kunde ha berodde på vilkenhabitus man stödde sig på.

Det andra sättet att förstå relationen mellan makt och nätverk är att förstå enaktörs makt som ett resultat av hur väl aktören lyckats skapa ett nätverk avså kallade allierade omkring sig (Rose och Miller 1992). Ur detta nätverks­perspektiv är det avgörande för en aktör med maktambitioner (t ex en regel­sättande organisation) att till sin verksamhet (t ex regleringsprojekt) knytaallierade, för att överhuvud taget kunna utöva någon makt. Detta diskuterasi nedanstående citat:

203

"Bruno Latours reflektioner om makt har inspirerat resone­manget. I stället för att förstå makt som en förklaring tillvarför olika auktoriteter har framgång i byggandet av ettkraftfullt och stödjande nätverk, föreslår Latour en synmakt som en effekt av ett sådant byggande. En mäktig aktör,agent eller institution är den som, i en given tidpunktutifrån rådande omständigheter, framgångsrikt lyckas enga­gera (eng. enrol) och mobilisera personer, procedurer ochartefakter till förmån för sina mål. Makt stabiliseras i hållbaranätverk enbart i den utsträckning som de engagerande meka­nismerna (eng. mechanisms of enrolment) materialiseras iolika mer eller mindre hållbara former - maskiner, arkitek­tur, inskriptioner, utbildningsprogram, böcker, förpliktelser,dokumentations- och kalkyleringstekniker, och så vidare."(Rose och Miller 1992, s 183-184; min översättning)

Med denna syn är makt något som förklaras som en effekt av det stöd somföljer av lyckade allianser. Detta synsätt är det mer öppet för enskilda aktöreratt utöva makt, genom att makt förstås som ett resultat av vilka allierademan lyckas locka till sig. I citatet framgår att allierade kan ha många former.Det behöver inte enbart handla om individer, grupper och organisationer.Allianser kan även vara "inbäddade" i fysiska artefakter, som böcker, utbild­ningsprogram, redovisningssystem, byggnader, och så vidare. EnligtBourdieus maktsyn antogs visserligen aktörer också kunna locka till sigallierade personer, men de begränsades i hög utsträckning av sina struk­turella och svårföränderliga förutsättningar och positioner.

Gemensamt för de båda synsätten är dock att de lyfter fram nätverksrelatio­ner som betydelsefulla för makt; enligt det första synsättet är nätverks­relationer betydelsefulla för att få genomslag för makt medan det andrasynsättet lyfter fram nätverkets betydelse för uppbyggande av (ochgenomslag för) makt. Jag fäster stor vikt vid de nätverk som standardise­ringsorganisationer är del av. Litteraturen om makt och nätverk finner jagdärför användbar för min analys av TC 176 och IASC. Mitt resonemang omfortsatta problematiseringar ligger närmare det senare, mer konstruktivis­tiska sättet att se på allianser, aktörer och nätverk (jämför Miller och Rose1992).

Poängen med att studera organisationer som delar av organisatoriska fält äratt ifrågasätta bilden av organisationer som självständiga och från omgiv­ningen frikopplade enheter. I stället fokuserar studierna på det komplexasamband som finns mellan en organisation och dess institutionella ochidemässiga omgivning. Organisationer ses som "inbäddade" i en socialkontext - ett organisatoriskt fält - bestående av nyckelleverantörer, konsu­menter av resurser och produkter, reglerande organ, och andra organi-

204

sationer som producerar liknande ~änster och produkter (jän1för DiMaggiooch Powell1983, s 148-149).

I en longitudinell studie av forn'landet av ett professionellt fält (Greenwoodet al 1998) gjordes en intressant nätverksorienterad fältanalys. Författarnaintresserade sig för professionella organisationer som reglerare, vilka demenade var otillräckligt studerade i förhållande till staten som vanligenfokuserades i analyser av regelsättande organ (eng. regulatory agencies).Greenwood et al (ibid) menade att professionella organisationer utgjordeviktiga arenor för menings- och identitetsskapande processer, både inom enprofession och mellan en profession och andra organisationer i profes­sionens omgivning. Denna sistnämnda relation diskuterades särskilt.Greenwood et al (ibid) analyserade den kanadensiska revisorsprofessionenoch dess bemötande aven växande konkurrens - från managementkonsul­ter, IT-experter och finansanalytiker - på området för konsult~änster förföretagsledare (eng. field of professionaI business service). De diskuteradehur revisorsprofessionen omdefinierade sin roll på detta växande fält, ochhur professionsorganisationer utgjorde en viktig arena för denna process:

"Vi visar att professionsorganisationer inte verkar för attbevara det förhärskande (eng. preservers of the status quo).Inte heller initierar de förändringar. Däremot är de värdarför den diskurs genom vilken förändringar legitimeras, delsgenom att de förhandlar om och leder (eng. manage) olikasubgruppers identiteter inom professionen, dels genom attde formulerar (eng. refrarne) organisatoriska identiteter närde presenteras utåt." (Greenwood et al1998, s 6; min översätt­ning)

En styrka i denna analys var att författarna mycket detaljerat beskrev enmikroprocess - hur en profession genom olika nätverksaktiviteter deltog iformandet av sin egen roll jurisdietion) ett fält. För denna analysanvände de bland annat som , "jurisdictional

, och lTIOVements" (se Greenwood et al 1998/ s 9-_C1I1i'Y"l.lIr'l1i("Y1i"" r!1icl/",,·ho.?-:\r!a författarna ett makrofenomen - fältet - och band

genom en diskussion om fältets sociala konstruktion,revisorsprofessionens deltagande och dess funktion som

arena för konstruktionsprocesser. Det fanns likheter mellanGreenwood et als resonemang om professionens och de relat­ioner och samarbeten som professionsorganisationen hade med organisa-tioner i sin och den diskussion som jag gjort av Te176 och IAse. med Greenwood et als studie var denI-' 'L , -' A.u L;... L på med andra aktörer på fältet.

I en studie av standardiseringsarbete på redovisningsområdet (Young 1994)användes också en nätverksansats. I analysen diskuterades hur redovis-... L ...... L;... ...J ................ L...". ........ L formades en mängd nätverksaktiviteter inom ramenför ett så kallat utrymme (eng. regulatory space). Författaren varvl...." ..~ .... .1..L·.1..L."L ... LL ........... UU""-L ........... av att förstå den som föregår beslut om vilkastandarder som kommer att arbetas och publiceras. Annorlunda

205

uttryckt, hur agendan för standardiseringsärenden sätts (ibid). Young redo­gjorde för hur tre redovisningsärenden vuxit fram i kommunikationenmellan olika aktörer som var intresserade av redovisningsfrågor. Fokus varpå hur den amerikanska standardiseringsorganisationen FASB deltog idenna process (ibid). Young argumenterade för att det metodmässigt varlämpligt att studera och följa enskilda ärenden (eng. issues), snarare än attfokuera på en enskild standardsättare och dess organisering, för att tydliggörahur flera aktörer deltog i definieringen av ett regleringsproblem och dessmöjliga lösningar. Författaren använde sedan begreppet reglerandeutrymme för att diskutera aktörerna och deras aktiviteter i de tre olikaärendena. Hon beskrev sitt begrepp på följande sätt:

"Reglerande utrymme är en analytisk konstruktion somdefinieras som 'den rad avregleringsärenden (eng. regulatoryissues) som är föremål för offentliga beslut' (Hancher &Moran, p. 277). Formen av detta utrymme och makt­fördelningen inom utrymmet påverkas av den politiska ochlegala strukturen (eng. setting), historia, organisationer ochmarknader (Hancher & Moran, p. 271)... Utrymmetkonstrueras av människor, organisationer och aktivitetersom påverkar redovisning och redovisningspraktiker."(Young 1994, s 84; min översättning)

Samtidigt nled denna analys av tre specifika ärenden, som tog form i ettabstrakt utrymme, hade författaren (i likhet med Greenwood et al) ettsärskilt fokus på en aktör (organisationen FASB). FASB var del av dettaabstrakta utrymme, som bestod aven mängd organisationer och intressen. Ibåde Greenwood et als och Youngs studier lades således ett fokus både påenskilda ärenden som engagerade och påverkades av många olika organisa­tioner och intressen, och på en av dessa organisationer. Dessa organisationerbyggde upp en position i det enskilda ärendet, och genom olika nätverks­aktiviteter också en position gentemot andra organisationer och intressen påfältet.

Det avgörande med dessa studier var att de pekade på vikten av att förståreglerande aktiviteter i ett vidare sammanhang, och inte enbart som någotsom skedde i en regelutfärdande organisation. I ett sådant vidare samman­hang interagerar ett flertal organisationer genom relationer och idegemen­skaper. Ett enskilt ärende tar form genom att olika aktörer engagerar sig iprocessen genom att aktualisera, diskutera och formulera ärendet. Hurbeslut om vilka standarder som överhuvud taget skall tas fram, vilken formde skall få, och hur de tas emot och vidareutvecklas, bestäms således av flerafaktorer och aktörer. För att förstå standardiseringsarbeten var det utifråndetta perspektiv viktigt att även förstå det större sammanhanget - historiska,institutionella, organisatoriska omständigheter - som standardiserings­arbetet omfattades av och vilka aktörer som deltog i standardiseringsarbetet.Metoden var framför allt att studera nätverksrelationer.

206

Dessa studier, som jag sammanfattat under rubriken "Studier av organisa­tioners idemässiga och organisatoriska sammanhang", ser jag som inspire­rande för fortsatta analyser av TC 176 och IASC.

176

Jag har valt att applicera ett nätverkssynsätt på TC 176 och IASC, och attanvända begreppet mobila nätverk för reglering som beteckning på denätverk som TC 176 och IASC ingick i.

Gemensamt för dem som ingår i ett mobilt nätverk för reglering är att de ­genom allianser - deltar i formandet av området (jämför t ex Johanson ochMattson 1992/ Mattsson och Hulten 1994). Det är allianserna somtillsammans kan förstås som ett mobilt nätverk. Allianser är, liksomnätverk, föränderliga över tiden. Föränderligheten gäller innehåll och form,och blir särskilt tydligt vid en analys över tiden. En analys av redovis­ningsområdet över tiden ger en god illustration av detta, genom att det dåblir tydligt hur ansvaret för regelsättande aktiviteter varierat i tid och rumunder 1900-talet. I vissa länder, och under vissa tidpunkter, har staten tagitansvar för regleringen på detta område genom att utfärda lagstiftning. Iandra sammanhang har revisorsprofessionen tagit ansvar för att utfärdastandarder och rekommendationer för redovisning. Ibland har ramlag­stiftning kon1binerats med mer specifika standarder, eller har man låtitverksamheter arbeta fram en redovisningspraxis. I slutet av 1900-taletuppfattades IASe som betydelsefull i regelsättande sammanhang. Man kansäga att IASCs auktoritet var stark och IASCs möjligheter att få andra att följastandarder var goda. Orsaken var samarbetena och avtalen med IFAC, EUoch IOSCO/ eller i nätverkstermer, det nätverk som IASC hade lyckats byggaupp kring sin verksamhet. Avtalen innebar att IAse fick stöd för denstandardsättande verksamheten. Jag har visat att dessa samarbeten och avtalvarken var självklara eller stabila över tiden. Och inget tydde på att dennasituation inte skulle kunna förändras.

Syftet med tillägget "mobilt" - ett mobilt nätverk för reglering - är just attframhäva dynamiken i begreppet. Ett nätverk kan beskrivas som"mobilt" itvå bemärkelser; dels att relationer hela tiden förhandlas om och förändras,dels att nätverket är socialt konstruerat och att olika individer ochorganisationer inte konstruerar det på exakt samma sätt.

I analysen av arbetet i TC 176 och rASe visades att allianser, var avgörandeför hur standardiseringsorganisationen arbetade för standardföljande. TC176s och IASCs strategier för att öka standardföljande var att formulera över­tygande argument om standardföljandets positiva effekter, organiseraverksamheten enligt vissa principer, och underhålla olika typer av rela­tioner och samarbeten. Många av dessa aktiviteter skedde just i samspel medandra, genom allianser.

207

Rose och Miller (1992) talar om hur nätverk av allierade intressen växerfram och förstärks genom kommunikation mellan nätverkets aktörer. Dettaöverensstämmer med vad jag fann i analysen av TC 176 och IASC. Ä venregelföljare medverkar i konstruktionen av ett regleringsområde. Rose ochMiller formulerar det följande sätt:

"I den utsträckning aktörer förstår sin situation enligt ettliknande språk och en liknande logik, och tolkar sina måloch sitt öde som orubbeliga (eng. as in same way inextricable;sv. olöslig, oupplöslig; min anm), är de sammanlänkade(eng. assembled) i mobila och löst sammanhållna nätverk.Gemensamma intressen konstrueras i och genom politiskadiskurser, övertalningar, förhandlingar och uppgörelser.Gemensamma perceptionskanaler (eng. modes of percep­tion) formas, inom vilka vissa händelser och enhetervisualiseras i enlighet med specifik bild- och talretorik."(Rose och Miller 1992, s 184; min översättning)

Rose och Miller menar att aktörerna genom nätverkande definierar ochformar ett regleringsområde. Det är en social definiering av området, ochdess positionering och även förhandlingen om arbetsfördelningen n1.ellanolika reglerande organisationer och intressenter är en social aktivitet.

Detta synsätt på formande av hela områden kan appliceras på deobservationer jag gjorde av TC 176 och IASC. Samarbetena som IASC hademed både EU och IOSCO innehöll förhandlingssituationer och diskussionerom redovisningsområdets utformning. I överenskommelserna mellanIASC och båda dessa organisationer diskuterades de olika parternas roller påredovisningsområdet. För att kunna göra detta behövde man skapa engemensam uppfattning om områdets innehåll och gränser. Liknandediskussioner fördes också mellan IASC och IFAC.

Det var inte lika lätt att identifiera nätverkandet son1. TC 176 hade medandra organisationer, utöver de med egna medlemmar och användar­grupper. Inte heller såg jag explicita förhandlingssituationer. Men genom attstudera vilka personer som deltog som experter i de internationella arbets­grupperna, blev bilden klarare. Personer och grupper inom TC 176 haderelationer med intressegrupper i omgivningen, till exempel i form av dediskussioner och de förhandlingsliknande situationer som pågick underinternationella arbetsmöten: Experter diskuterade i arbetsgrupper kvalitets­området på ett övergripande plan, till exempel i samband med diskussionerom ISO 9000-standardernas förhållande till andra, konkurrerande standarderoch kvalitetsutmärkelser. Diskussioner om kvalitetsområdets innehåll ochgränser pågick också kontinuerligt mellan deltagare som representeradeolika aktörsgrupper på kvalitetsområdet (t ex konsulter som gav råd om ISO9000-implementering, certifieringsorganisationer, standardiseringsorganisa­tioner, kvalitetschefer från större företag). En diskussion kunde inledasgenom att en person berättade om erfarenheter från problemsituationer i detordinarie arbetet, och hur han försökt lösa dessa problem.

208

Gemensamt för de organisationer som TC 176 och rASC hade relationer medvar ett intresse för att regler borde finnas på området, vare sig man självutfärdade reglerna, kontrollerade att de efterföljdes, hjälpte andra att tolkaoch implementera dem, eller själv använde dem. Detta gemensammaintresse drev TC 176 och IASe att verka för sina egna positioner, men ocksåför hela områdets fortlevl'1ad och utveckling.

En slutsats är att TC 176 och rASC är viktiga arenor för diskussioner o mkvalitets- och redovisningsområdenas formande, om områdenas innehålloch gränser (jämför Greenwood et al 1998). En relaterad slutsats är att detinte finns några områden, regleringsfrågor eller regellösningar som är givnaöver tiden, utan det är något som hela tiden formas. Detta sker genom attaktiva intressenter kommunicerar, samarbetar och förhandlar medvarandra om vad som behöver regleras, vilken typ av regler som behövs,hur regelframtagandet bör gå till, vem som bör utfärda olika regler, o mregelföljande bör kontrolleras, och så vidare (jämför Young 1994).

Av detta följer att allianser är viktiga, både för enskilda organisationersmöjligheter att få andra att följa standarder, och för hela områdensformande och utveckling. Därmed är det viktigt att studera och analyseraallianser. En fråga som kan ställas är hur det går att förstå vilka allianser somskapas, och vilka allianser som överhuvud taget kan skapas. Jag har redantagit upp två synsätt på makt, vilka skiljer sig i antagandena om vem somkan lyckas att knyta viktiga "allierade" (nätverksrelationer) till sig. Jagkonstaterade att det inte är lämpligt att se makt som en förutsättning förallianser, utan att det var bättre att förstå makt som en effekt av lyckosaminaallianser, liksom att lyckosamma allianser inte borde begränsas till personeroch organisationer. Det är viktigt att se även artefakter som redovis­ningssystem, utbildningsprogram, och utbildningslitteratur som betydelse­fulla allierade. Betydelsefulla blir de i bemärkelsen att en standardiserings­organisations makt materialiseras och befästs, till exempel genom att enredovisningsstandard byggs in i ett allmänt accepterat redovisningssystem,genom att en byggstandard byggs in i ett datorprogram för arkitekturutbild­ning, eller genom att en ISO 9000-standard eller en redovisningsstandardskrivs in son1. krav i EU-direktiv.

Under analysen av TC 176 och IASC gjorde jag observationer som kananvändas för att utveckla resonemanget om förutsättningarna för allianser.

Jag ser möjligheter att föra samman den tidigare gjorda analysen a vinternationella standardiseringsorganisationers idemässiga och organisto­riska sammanhang (kapitel 14) med en diskussion om hur allianser i mobilanätverk för reglering formas och utvecklas. r enlighet n1.ed de slutsatser somjag kommit fram till om enskilda standardiseringsorganisationer, är detrimligt att anta att de allianser som är möjliga och sannolika på ett område

209

beror på de idemässiga och organisatoriska sammanhang inom vilka allian­serna formas.

Ett förslag på hur förutsättningar för allianser kan studeras och analyserasvidare är att ta hjälp av de tidigare diskuterade egenskaperna: (i) områdetsgrad av institutionalisering som reglerat område, och (ii) områdets grad a vprofessionalisering. En möjlig egenskap som kan läggas till dessa tvåhandlar om (iii) vilken grad standarder och regler på ett område leder tillkommersiella stöd- och sidoverksamheter, och i vilken grad sådana tjänstermaterialiseras.

Kommersiella stödverksamheter på kvalitetsområdet kan till exempel varakonsulttjänster om ISO 9000, utbildningstjänster för företag som önskarimplementera ISO 9000, och certifiering av ISO 9000-användning, det villsäga verksamheter som stödjer ISO 9000-användningen. Dylika verksam­heter och tjänster kan tänkas vara mer eller mindre attraktiva att förverkligaberoende på den kommersiella potentialen i tjänsterna men också beroendepå de krav som ställs för tjänsternas utövande (t ex legitimerade kunskaper,legitimerad expertis). Det kan också handla om kommersiellasidoverksamheter: deltagande i internationellt standardiseringsarbete kanutgöra en kommersiellt användbar merit för en revisor eller en konsult i ettannat arbetssammanhang. Det handlar således om verksamheter som finnsvid sidan av ISO 9000-användning. Potentialen för stöd- och sidoverk­samheter är, menar jag, en egenskap hos ett regleringsområde som kanförklara varför standardiseringsorganisationer skiljer sig i hur de arbetarmed att få andra att följa standarder, och hur de allierar sig med andra.

I ISO 9000-standarder kan utnyttjas av kommersiellt intressanta stöd- ochsidoverksamheter. Majoriteten av deltagarna i de internationella arbetsgrup­perna inom TC 176 kan kategoriseras som "förmedlare". I sina ordinarietjänster arbetade de n1.ed konsult-, certifierings- och utbildningsverk­samheter. Certifieringsverksamhet är en privat, vinstdrivande företags­verksamhet som bygger på att det både finns regler (t ex ISO 9000) för vilkaman kan bli certifierad, och kunder som mot el1. avgift vill bli certifierade.fler företag som önskar ISO 9000-certifiera sig, desto större marknad förcertifieringsorganisationer. TC 176s verksamhet och ISO 9000-standardernasframgångar hos användare var således av stor betydelse för certifierings­organisatianerna.

Genom att ISO 9000-standarderna är generella och abstrakta till sin karaktär ­och därmed behöver tolkas - behövs också konsulter och utbildning.Området öppnades därmed för en stor skara intresserade personer medvarierande bakgrund och professionell tillhörighet.

På redovisningsområdet finns också en potential för stöd- och sidoverk­samheter, såsom revisionsverksamhet och konsulttjänster i finansiellafrågor. rASC-studien visade starka band mellan IASC och de stora,multinationella revisionsfirmorna. Revisionsfirmorna ägnade sig inteenbart åt revision. Under 1990-talet blev de också viktiga aktörer på denväxande marknaden för finansiella konsulttjänster.

210

Analysen av alliansers förutsättningar kan utvecklas genom ytterligarestudier. Fokus bör vara på ett områdes egenskaper, såsom institutio­nalisering och professionalisering; på standarders potential för stöd- ochsidoverksamheter; och på materialiseringsmäjligheter.

I litteraturgenomgången (kapitel 4) diskuterade jag ett standardiserings­ärendes karaktär. Jag tog upp exemplet med känsliga frågor som påverkadehur en standardiseringsorganisation arbetade för att få andra att fäljastandarder. Om ett standardiseringsärende plötsligt blev särskilt uppmärk­sammat och "politiskt", då blev den standardiseringsorganisation som drevärendet granskad och ifrågasatt. Ett exempel som jag tog upp handlade o mstandarder för djurfällor. Standardiseringsorganisationen hade inte väntatsig kritik i detta ärende. Men standardiseringsprojektet väckte storuppmärksamhet i media och fick kritik inte minst från djurvänner somifrågasatte hela projektet.

Oväntad kritik kräver en beredskap och ideer för hur sådan kritik skallhanteras. Det skulle därför vara intressant att studera på vilket sätt frågor blirkänsliga, hur en standardiseringsorganisation hanterar en känslig situation,och hur allianser påverkas av att standardisering sker på känsliga områden.Denna egenskap kan formuleras som: (iv) karaktären hos det ärende somregleras.

I detta kapitel har jag gett förslag på teman för kommande studier. Somkomplement till den gjorda analysen föreslår jag studier med en bredareansats på nätverk. Med en bredare ansats menar jag studier av nätverk avorganisationer på hela områden - mobila nätverk för reglering. Sådanastudier kan ge en bättre förståelse av de mot- och drivkrafter som finns irelationsskapandet, och därmed bidra till att vidareutveckla analysen avenstandardiseringsorganisations kamp för auktoritet och standardföljande.

Genom att analysera TC 176 och IASe i ett större sammanhang av relationertill andra organisationer förstod jag vad som drev enskilda medlemmar,experter och organisationer att stödja och delta i dessa standardiserings­verksamheter. Jag kunde observera kritik och motstånd, som närstrukturlösningar ansågs dåliga av vissa intressegrupper, när en arbetsrutininte fungerade bra och därför diskuterades kritiskt, och hur TC 176 och IASCpå delvis olika sätt hanterade kritik.

Med det valda studiesättet fann jag däremot inte sådan kritik som ifrågasattehela standardiseringsverksamheten. På kvalitetsområdet fanns det, samti­digt, flera individer och organisationer utanför TC 176 vilka kritiserade ISO9000 och dess ensidiga fokusering på organisationsstrukturen och denbristande fokuseringen på resultaten. Annan kritik handlade om ISO 9000-

211

standardens låsande effekter och bristande dynamik, eller somlerade i sitt måldokument från 1997:

is against too much standardization: ISO standardsthe competitive areas, and by doing this, hindering

a continual adaption to new requirements." (ISO/Te176/N353)

formu-

Kvalitetsexperten Dr Joseph Juran, som är en inflytelserik person på områ­det för kvalitet, uttryckte vid flera tillfällen sin kritik mot ISO 9000, vilketföljande citat ger uttryck för:

"Uppfyll kraven för ISO 9000 om det är nödvändigt, men låtdet inte störa kvalitetsarbetet." (Dr Joseph Juran; hämtat urBergman och Klefsjö 1995, s 450)

Hur sådan, starkt ifrågasättande kritik, påverkade TC 176 kom inte fram iden gjorda analysen, och uppenbarligen var kritiken inte stark föratt TC 176 och dess allierade skulle förlora all auktoritet, åtminstone inte änså länge. Det är samtidigt inte omöjligt att på sikt tänka sig motståndare sommed hjälp av andra allierade skulle kunna bygga upp ett konkurreranderegelsystem med vilket de kan delta i för auktoritet och standard-följare. För att få fram ännu mer av och eventuella ..L.A.L ..L"-"'.A."-<I.-4...A..A.LI-./ ..L

regleringsområden skulle det vara givande att studera Jl.L'-~"'.A.'.ll. ....... Jl"' ..L

och motstånd, till exempel konkurrerande organisationer som vägrade attsamarbeta med etablerade standardiseringsorganisationer, och vilka aktivtarbetade för att motverka TC 176 och IASC.

Det jag sammanfattningsvis har föreslagit är att vidare medde allianser som tillsammans formar mobila nätverk för V'nr"l"la'1"'l1nr"l"

bättre förståelse för n1.obila nätverk för och dess ochkrafter skulle det bli möjligt att av enskildasationers sätt att arbeta för auktoritet. Det skulle bli attanalyser om reglers tillkomst, spridning och och förutsätt-

som finns för stabilitet och för......., .......................... IL...... analyser skulle i sin tur kunna bidra tilltoriskt i relation till den mängd ochLJ ....... Jl•.!l.L.... JlL....... .A..LJl"'-4."'U.ULLJ som ~JlJ:;.,........ llLJlLJIi.-L"'Jl'V.A.L''-JlLJ ...... LL' ........ OA. ... "''-' ... ,L ....................

* * *

212

Many organisations comply with standards; technical standards/ safetystandards/ accounting standards/ etc. In theory/ companies and otherorganisations could set their own standards. However/ in practice it does notwork this way. Far from all organisations have the means/ or even the wish/to participate in standard-setting processes.

Where and how/ then/ are standards set? Standardisation organizations arenot like many other rule-setters/ especially not like those within or linked tothe state. Typically they are non-governmental organisations financed byprivate/ voluntary contributions. They are independent of states andtherefore lack the eoercive eapacity of states - standardisation organisationspublish voluntary standards. Stilt for many organisations/ standards arecompelling rules that demand compliance. Standards are normative/sometimes even compulsory.

Moreover/ standardisation organisations tend to put technical considera­tions at the forefront in the development/ promulgation/ and marketing orimplementation of standards: Standards are presented as objective andneutral solutions to technical problems. However/ a elose look at thestandard-setting process reveals a much more politicised milieu than thispurely technical imagery suggests/ not least when the motives underlyingparticular standards are not primarily technical or coordinative (e.go/national security concerns). Further/ standardisation initiatives do notalways come from industry; they ean also originate from government (e.g./the European Union). Standardization efforts may involve rnany interestsand organisations/ not only private companies but also professionalassociations/ governmental agencies/ and non-governmental organisationsat a variety of levels (national/ regionat and global). Internationalstandardisation bodies thus can be described as transnational arenas/ situatedbetween the public and private spheres/ in which rnany types oforganisations participate in a complex interaction nexus. As is inevitable insuch a structural situation/ standard setting is subject to politicaleonsiderations and manipulations. Thus/ even if the results of standard­setting activities - the standards themselves - are presented as optimalsolutions in purely technieal terms/ the processes by which they have beenestablished are often far from neutral.

213

Standardisatian organisations are non-governmental and they publishvoluntary standards. However, as suggested above, in practice manystandards are not strictly voluntary. And remarkably, many standardisatianbodies do manage to establish strong positions as rule-setters, not least at thegloballevel where there is no supranational government. How can this be,when standardisation organisations have no enforcement power them­selves?

For parties not directly involved in the rule-setting process to support thestandards and agree to implement them, rules need to be understandableand generally perceived as reasonable and beneficia1. But the organisationestablishing the rules - the standardisatian body - also needs to be recognizedas a proper and trustworthy rule-setter whose rules carrya generalized auraof reasonableness linked to the promise of clear benefits. In a word, to beeffective a standardisatian body needs authority. They can rely only on ageneralized endorsement of their legitimacy as rule setters, that is, theirauthority, and they often must struggle for authority because nostandardisation organisation has formal monoploy rights to a field ofstandardisation. Unlike governmental regulatory bodies with state­mandated monopolies (or priority positions) in regulatory fields,standardisation bodies often compete with other rule-setting bodies andtherefore must compete for authority.

The primary research problem of this project is how internationalstandardisation organisations are able to create or establish their authority.How do standardisations organizations actually operate to create, extend, andmaintain their authority? What means are available for rule-settingorganisations to induce compliance with their rules when compliance isdefined as a formally voluntary process?

Chapter 1 develops the research problem and central questions of the study,expanding on the material discussed above. In Chapter 2, I describe theexpansion of standardisation organisations as an organizational field duringthe past century, discussing standard-setting activities of varyinggeographical scope, changes in the motivations offered to justifystandardisation initiatives, and the rise of numerous other organisationssurrounding and supporting the standardisation organisations themselves.

Chapters 3 and Chapter 4 review the literature on standardisatian andregulation issues, covering both specific discussions of rule-setting authorityand broader questions about standards and their effects. I then present myresearch design and methodological procedures in Chapter 5.

214

In the next six chapters (Chapters 6-11) I present the results of my empiricalinvestigation of two international standardisation organisations and theirhistorical and organisationai contexts. Chapter 6 shows how the field ofqua1ity assurance and qua1ity management has evolved since the 1950s, andin Chapter 7 we meet one of the two primary objects of the study, TeehnicalCommittee 176 (TC 176) of ISO (the International Organization forStandardization). TC 176 was founded in 1979 to draft and publish standardsin the field of quaIity assurance and quality management. Its standards arecommonly referred to as the ISO 9000 standards. The chapter includes apresentation of the formal structure of TC 176, its members, experts andwork procedures, as wel1 as a discussion of changes in its organisatianalstructure during the period 1979 to 1998, the main foeus of my study.Chapter 8 then offers an aceount of the organisationai problems discussedwithin TC 176 during the period of study.

In Chapter 9, I turn to the field of accounting regulation, tracing itsdevelopment throughout the 20th century. I describe in Chapter 10 thesecond prim.ary object of the study, the International Accounting StandardsCommittee (IASC), and outline its history since its faunding in 1973. In thelast empirical chapter (Chapter Il), I review the organisational problemsdiscussed within the IASC during the period of study, 1973 to 1997. BothChapter 8, on TC 176, and Chapter Il, on the rASC, develop analyticalthemes that provide the basis for my explanatory efforts in succeedingchapters.

Chapters 12 through 14 proceed with comparisons of the two standardisationorganisations. Chapter 12 emphasises similarities between TC 176 and therASC in the efforts they have made to establish and extend their authority. Iidentify four parallei authority strategies used by the organisations,summarised as fol1ows:

II Present convincing arguments about the benefits ofstandardisation;

Organise standard-setting activities aecording to fourlegitimating principles: expertise, satisfaction of user needs,representativeness, and accommodation to the interests ofthe principles;

II Cooperate with important reference organisations andinduce such organisations to acknowledge formally thelegitimacy of the standard-setting efforts; and

Use the enforcement power of other organisations toinduce standards adoption (Le. convince other organisationsendowed with authority and power to adopt the standardsfor their own purposes).

215

My investigation of TC 176 and the rASC shows that standards are formed ina complex interplay between the standards organisations and otherorganisations in. their environment - multinational corporations, profes­sianal associations, and governmental and non-gavernmental organisa­tions. They create their authority through this complex interplay, and intheir everyday work they routinely struggle to maintain it. Hence, theirauthority is socially constructed and can be maintained only by ongoingconstruction efforts with respect to the other organisations in their environ­ment.

In Chapter 13, I show that the fOLlr authority strategies used by TC 176 andthe IASC generate a number of organisationai tensions. These tensions arisemainly from inconsistencies among the different organising principles usedby the two organisations. They are also due to four distinct and internallyinconsistent organisationai missions that derive from the four organisingprinciples; these inconsistencies explain additional tensions that haveemerged in TC 176 and the IASC.

Having dealt with similarities between the two organisations, in Chapter 14 Itake up differences between them. I show that the IASC has had closerelationships with governmental and non-governmental organisations asweIl as with the accounting profession and research institutes. In terms oforganising principles, the rASC has relied mainly on the principles ofexpertise and representativeness. TC 176, on the other hand, has workedmuch more closely with industry and standards users. To gain authority, ithas relied primarily on the principle of meeting user needs. Furthermore,TC 176 has not had close relationships with professional, governmental ornon-governmental organisations, but it has emphasised the voluntarinessof standards more than the IASe.

To explain these differences, I round out the analysis byexamining the twoorganisations' institutionai settings. I show that the field of accounting ishighly institutionalised as a regulatory field, and also h.ighly professiona­lised. In many countries either the state or the accounting profession setaccounting rules, which often become compulsory.

The field of quality assurance and quality management, by contrast, is notinstitutionalised to nearly the same degree. Many Western countries have awell-established tradition of setting voluntary quality system standards, butthe initiatives for such standards have come mainly from industry as a kindof self-regulatory process. r therefore conclude that the characteristics of aspecific field of regulation - the extent to which the field is institutionalisedas a regulatory field, and the extent to which it is professionalised - shape thewaya standards organisation can ereate and maintain its authority. To put itin a nutsheIl: The more institutionalised and professionalised a field, andthe eloser the relationship between the state and experts in that field, themore regulated the standard-setting work in that field will be.

Finally, in Chapter 15 r summarise the main conclusions from my study ofTC 176 and rASe and further develop my analysis of the issue of authority. I

216

also reflect on fruitful avenues for further investigation of standardisationand regulation activities, particularly with respect to the mobile networksconstituted by these organisations. These networks include not only thestandardisation organisations themselves but also a number of otherorganisations in their environment, and they are the subject of a growingliterature that I review in the chapter. I also call for work that focuses moreexplicitly on resistance to standards and the factors that inhibit or hinderstandards develop'ment and implementation.

* * *

217

er

Abbott A, 1988, The System of Professions - An Essay on the Division ofExpert Labor, The University of Chicago Press, Chicago, USA.

Arthur W B, 1990, Positive Feedbacks in the Economy, Scientific American,February 1990.

Artsberg K, 1995, Accounting for Public Interest? - A critical investigation ofthe perspective of [ASe, working paper 1995/8, ISSN 1103-3010,Institute of Economic Research, School of Economics andManagement, Lund University.

Artsberg 1995, En kritisk granskning av IASCs normbildande arbete,Redovisningskonsulten nr 3/4.

Benson 1989, Accounting for Life, Kogan Page, UK.Benezech D, 1995, Priorites technologiques ou priorites du marche? paper

presented at EURAS-GENOR conference, Paris, June 1995.Bergman B, Klefsjö B, 1995, Kvalitet - från behov till användning,

Studentlitteratur, Lund, Sverige.Bernitz V, Beuman L, Löfmarck M, Ragnemalm H, Roos Seipel P,Victorin A, 1996, Finna Rätt - juristens källmaterial och

arbetsmetoder, 4 [rev] upp!', Stiftelsen Juristförlaget vidStockholms Universitet, Stockholm, Sverige.

Boddewyn J, 1983, Advertising self-reguZation: organization structures inBelgium, Canada, France, Sweden and the United Kingdom, paperpresenterat på the Sixth EGOS Colloquium on "BeyondBureaucracy" i Florens, Italien, 3-5 november 1983.

BoH J, 1999, Conclusion: World Authority Structures and Legitimations,kapitel 11 i BaH J och Thomas G, red., Constructing WorldCulture - International Non-governmental Organizations Since1875, Stanford: Stanford University Press.

Bah J, Thomas G, 1999, INGas and the Organizations of World Culture,kapitel 1 i Boli J och Thomas G, red., Constructing World Culture ­International Non-governmental Organizations Since 1875,Stanford: Stanford University Press.

Bourdieu P, 1986, Kultursociologiska texter, i urval av Donald Broady ochMikael Palme, kapitel "Modeskaparen och hans märke", Salamander,

Stockholm.Brante T, Fasth E, 1982, Termer i sociologi - innebörd och sammanhang,

Liber Förlag, Stockholm, Sverige.Brunsson N, 1989, The Organization of Hypocrisy - talk, decisions and

actions in organizations, John Wiley & Sons, England.Brunsson N, Jacobsson B, 1998, Standardisering, red. Nils Brunsson och

Bengt Jacobsson, Nerenius & Santt~rus Förlag, Stockholm.Brunsson N, Jacobsson B, 2000, A world of standards, Brunsson and

Jacobsson (eds.), Oxford University Press.

Brunsson N, Olsen J P, 1993, The Reforming Organization, Routledge,London, Storbritannien.

Busse von Colbe W, 1992, Relationships between financial accountingresearch, standards setting and practice in Germany, The EuropeanAccounting Review, Volume I, Number I, May 1992, p 27-38.

Cairns D, 1997, The future shape of harmonization: a reply - The ED Versusthe rASe Versus the SEe, article for The European AccountingReview in reply to Flower J 'The Future Shape of harmonisation ­the ED Versus the rASe Versus the SEC', The EuropeanAccounting Review, vol. 6 no 2, s 305-348.

Cairns D, 1995, A guide to applying international accounting standards,Accountancy Books, The Institute of Chartered Accountants,Storbritannien.

David PA, 1985, CHo and the Economics of Economic History, Vol75 No 2.

David PA, Greenstein S, 1990, The economics of compatibility standards: anintroduction to recent research, Economics of Innovation andTechnology, Vol 1 (1/2), Fall 1990, pp 3-41.

De Geer H, 1978, RationaZiseringsrörelsen i Sverige, doktorsavhandling,Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Stockholm, Sverige.

DiMaggio Powell W, 1983, The Iron Cage Revisited: InstitutionaiIsomorphism and Collective Rationality in Organizational Fields,American Sociological Review, 48, April, pp 147-160.

European Commission, 1995, Accounting Harmonisation: A New StrategyVis-A-Vis International Harmonisation, COM 95 (508), Bryssel.

European Commission, 1996, Contact Committee on the AccountingDirectives "An examination of the conformity between theinternational accounting standards and the European accoun ting

directives", Luxembourg: Office for Official Publications of the Europeancommunities, 22 pp, ISBN 92-827-7762-6.

Börs & Värdepapper 1999 - FARs Regelsamling II, FAR Förlag AB,Stockholm.

Farrell J, Saloner G, 1988, Coordination through committees and markets,RAND Journal of Economics, Vol 19, No 2, Summer 1988.

Flower J, 1994, The harmonisation of company accounts in the EuropeanCommunity, utdrag ur The Regulation of Financial Reporting inthe Nordic Countries, s 13-31, Norstedts Juridik, Stockholm.

Flower J, 1997, The future shape of harmonization: the EU versus the rASCversus the SEe, The European Accounting Review, vol. 6, no. 2, s281-303.

Foray D, 1990, Exploitation of network externalities vs evolution ofstandards: Markets, Committees and the dilemma of efficiency,Proceedings ITS-conference, Venice, Italy, 1990.

Foray D, 1995, Coalitions and committees: how users get involved ininformation technology (IT) standardization, ur Standards,

Innovation and Competetiveness, red. Hawkins R, Mansell R, Skea J,Edward Elgar, Aldershot, England.

Forssell A, 1998, Statens företag - mellan politik och marknad, kapitel urStater som organisationer, red. Göran Ahrne, Nerenius & SanterusFörlag, Stockholm.

Furusten S, 1998, Kunskap och Standard, kapitel ur Standardisering, red.Nils Brunsson och Bengt Jacobsson, Nerenius & Sanh~rus Förlag,Stockholm.

Furusten S, ramm Hallström 1996, Standards and Standardization - onthe production of official and unoffici al management standards,paper presented at the 3rd annual EURAS conference, 3-5 1996,Stockholm.

Genschel P, 1997, How Fragmentation Can Improve Co-ordination: SettingStandards in International Telecommunications, OrganizationStudies, 18 j 4, pp 603-622.

Glaser BG, Strauss AL, 1967, The Discovery of Grounded Theory, Aldine deGruyter, New York.

Greenwood R, Suddaby R, Hinings 1998, The role of professionaIassociations in the transformation of institutionalised fields,konferensuppsats presenterad på SCANCOR-konferensen, 20-22september 1998, Stanford University, USA.

Guillet de Monthoux P, 1981, Doktor Kant och den oekonomiskarationaliseringen, Bokförlaget Korpen, Göteborg.

Hendriksen van Breda 1992, Accounting Theory, Richard D Irwin Inc.Boston, USA.

Hanseth Monteiro E, 1997, Inscribing behaviour in informationinfrastructure Accounting, Management & InformationTechnology, Volume 7, Number 4, pp 183-211.

Jacobsson 1993, Europeiseringen av förvaltningen, StatsvetenskapligTidskrift, årg 96 nr 2, s 113-137.

Jacobsson Kraftsamlingen, Studentlitteratur, Lund.Jacobsson 1998, Standardisering och expertkunskap, ur

Standardisering, red. Nils Brunsson och Bengt Nerenius& Santerus Förlag, Stockholm.

Jacobsson 1997, Så gott som demokrati - om demokratifrågan i EU-debatten, Borea Bokförlag, Umeå.

1L:l>"Irl'"Y'IIL'l>.1I"C'r.Y'I R, 1991, Institutions, Institutionai Effects, and Institutionalism,kapitel ur The new institutionalism in organizational analysis, red.

Powell W och DiMaggio The University of Chicago Press, Chicago, USA.Johanson J, Mattsson L-G, 1992, Network Positions and Strategic Action. -

An Analytical Framework. i Axelsson B och Easton G (eds.),Industrial Networks. - A New View of ReaZity. London: Routledge,s 205-217.

Johnson S, Solomons 1984, Institutionai Legitimacy and theJournal of Accounting and Public Policy, 3, pp 165-183.

Jönson KMC, 1994, The evolution of the ISO 9000 standards. How it started,Information to CENJBT jWG81.

Lagersträm 1996, The quest for international accounting comparability, thesis proposal, Stockholm School of Economics, Departmentof Accounting & Finance.

Latour B, 1987, Science in Action: How to Follow Scientists and EngineersThrough Society, Cambridge: Harvard University Press.

Lipsey R, Mansell R, 1995, Conclusions, ur Standards, Innovation andCompetetiveness, red. Hawkins R, Mansell Skea J, Edward EIgar,Aldershot, England.

Loya T, BoH J, 1999, Standardization in the World Polity: TechnicalRationality Over Power, kapitel 7 i Boli J and Thomas G, red.,Constructing world Culture - International Non-governmentalOrganizations since 1875" Stanford: Stanford University Press.

Mattsson L-G, Hulten S, 1994, Dynamik i nätverk - företag och marknader iförändring, kapitel i Företag och marknader i förändring - dynamiki nätverk, Mattsson L-G & Hulten S (red.), Nerenius & SanterusFörlag, Stockholm.

Marquardt D, Chove J, Jensen KE, Petrick K, Pyle J, Strahle D, 1991, Vision2000: The strategy for the ISO 9000 series standards in the '90s,Quality Progress, May 1991, s 25-31.

McCarthy M, Wilson R, 1995, Report evaluating the cpe experience, Schoolof Management and Social Science, Ormskirk, Lancashire, UK.

Mendel P, 1996, The Institutionai Development of Global Production: theCase of ISO 9000 International Management Standards, paperpresented at the 3rd annual EURAS conference, 3-5 May 1996,Stockholm.

Meyer J, 1994, Rationalized Environments, kapitel i Scott R. och Meyer J(ed.), Institutionai environments and organizations: structuralcomplexity and individualism, Sage, London.

Meyer J, Rowan B, 1977, Institutionalized Organizations: Formal Structure asMyth and Ceremony, American Journal of Sociology, 83:340-63.

Meyer J, Boh J/ Thomas G, Ramirez F, 1997/ World Society and the Nation­State, American Journal of Sociology, Vol 103 Number 1 (July1997): 144-81.

Naemura K, 1995/ User involvement in the life cycles of informationtechnology (IT) and telecommunication standards, ur Standards,Innovation and Competetiveness, red. Hawkins R, Mansell SkeaJ/ Edward Elgar, Aldershot, England.

Powell W, DiMaggio p/ 1991/ The new institutionalism in organizationalanalysis, The University of Chicago Press, Chicago, USA.

Purvis SEC, Gernon H, Diamond MA, 1991, The IASe and its ComparabilityProject: Prerequisites for Success, Accounting Horizons, June Pp 25­44.

Radebaugh L, Gray S, 1997, International Accounting and MultinationalEnterprises, fjärde upplagan, John Wiley & Sons, Inc.

Rogberg M, 1995, När kvalitetsideerna möter praktiken - En studie av trebyggföretags kvalitetsprogram, IMIT Working Paper 1995:76(licenciatavhandling) på Handelshögskolan).

Rombach B, 1986, Rationalisering eller prat - kommuners anpassning till enstagnerande ekonomi, Bokförlaget Doxa AB, Lund, Sverige.

Rose N, Miller P, 1992, Political power beyond the State: problematics ofgovernment, British Journal of Sociology, volume no. 43, Issue no.2/ June 1992.

Rosenbloom R S, Cusumano M A, 1988, Technological Pioneering andCompetetive Advantage: the Birth of the VCR Industry, Readingsin the Management of Innovation, ed. Tushman M L and MooreW L, 1988, Ballinger Publishing Company, Cambridge,Massachusetts, USA.

Salter L, 1995, Do reforms make a difference? Gearing methodology toassessments of standardization practice, ur Standards, Innovationand Competetiveness, red. Hawkins R, ManselI Skea J, EdwardElgar, Aldershot, England.

Scott 1992, Organizations - rational, natural, and open systems, 3rdedition, Prentice-Hall International, Inc. New Jersey, USA.

Sikka P, Willmott H, 1995, The power of "independence": defending andextending the jurisdiction of accounting in the United Kingdom,Accounting, Organizations and Society, Vol. 20, No. 6, pp. 547-581.

Simon H, 1976 (första upplagen 1945), Administrative Behavior - A Study ofDecision-Making Processes in Administrative Organization, TheFree Press, New York, USA.

Solomons D, 1983, The Political Implications of Accounting and AccountingStandard Setting, Accounting and Business Research, Spring 1983.

SOV 1996:7, Översyn av redovisningslagstiftningen, Sammanfattning avRedovisningskommittens slutbetänkande.

Stuurman C, 1995, Technical Standards and the Law, doctorai thesis, VrijeUniversiteit Amsterdam, the Nederlands.

G, 1991, Vetenskapen och miljöproblemen - En expertsociologiskstudie, Göteborg: Göteborgs universitet (Monograph from theDepartment of Sociology No 46). Diss.

Tamm Hallström 1996, The production of management standards, Revued'Economie Industrielle, no 75, ler trimestre 1996, s 61-76.

Walgenbach P, 1997, Between IShow Business and Galley' - On the Use of theISO 9000 Standards in Companies -, paper presented at theSCANCOR/SCORE seminar on standardization in Arild, Sweden,18-20 September 1997.

Wallace RSO, 1990, Survival Strategies of a Global Organization: The Case ofthe International Accounting Standards Committee, AccountingHorizons, June, pp 1-22.

Wallace RSO, 1996, International Accounting Standards Committee: a casestudy of conflicting intentionalities, research paper, MiddlesexUniversity Business School, Accounting and Finance,Storbritannien.

Wallerstedt E, 1996, Regulation of the auditing profession in Sweden:Critical Incidents 1895-1995, research paper, Uppsala Universitet,Department of Business Studies, Sweden.

Weber M, 1948, Ekonomi och Samhälle - förståendesociologins grunder,band 1 och 3, Argos.

Weber M, 1978, Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, ArgosFörlag AB.

Weber 1986, Kapitalismens uppkomst, Ratio.Young J, 1994, Outlining regulatory space: agenda issues and the

Accounting, Organizations and Society, vol 19, no I, pp 83-109.Zetterberg H, 1986, Max Weber om rationalitet och kapitalism, förord i

Kapitalismens uppkomst, Ratio.

mm 176

AQS-O Nr 20-77 (Förslag till ISO från 1977)XB272-6593/RG (letter of January 1993 by R. de Grood)ISO/lEC Directives - part 1: procedures, 1992 respektive 1995ISO/TC176/N242; ISO-dokument benämnt "TC 176 Vision, Mission and Key

Strategies" från 1995.ISO/TC176/SC2/N331, European Group paper, 1996.ISO/TC176/SPAG/N66, 1995, internt strategidokument från 176 benämnt

"SPAG report" .ISO/TC176/SC2/N298, 1995 internt strategidokument från TC 176 benämnt

"QA/QM report".ISO/TC176/SC2/SC2CG/N-30, 1995, internt strategidokument från TC 176

benämnt "QA/QM first interim report".ISO/TC176/N353, en så kallad "liaison report" författad av European

Organization for Quality, presenterad för Te 176 (däravbeteckningen ISO/TC176/N353).

konsensus, vinter 1998/99, som ges ut av Standardiseringsgruppen (STG) gånger per Stockholm.

SIS krönika, 1992, Standardiseringen i Sverige 1922-1992 - en krönika till SIS70-årsjubileum, SIS - i ....."CT.t::l>1i"lI l"1I'"O

Stockholm.SIS-dokument, 1969, VD:s redogörelse för planerade standardiseringsarbeten

vid årsmötet 1969, Stockholm.Standard i Praktiken - Det standardiserade vinglaset, informationsblad från

SIS, november 1995.Standard i Praktiken - Behövs det verkligen en standard för morrötter...?,

september 1999.Standard i Praktiken - Gängstandard efter etthundrafemtio år, SIS december

1995.'-'ll. ...,.'- J,A. .. F--, i Sverige, 1997, Utveckling - från gårdagens skruvar och

muttrar till dagens och morgondagens system- och IT-lösningar,informationsbroschyr från SIS.

SS-EN 45020, Allmänna termer och definitioner avseende standardiseringoch därmed områden Guide 2:1996),

2: 1999.Välkommen till standardiseringsarbetet, SIS oktober 1995.Värt att veta - Vad är en standard?, SIS november 1999.www.iso.ch/infoe/intro.html (maj 1998)XB272-6593/RG av R. de Grood, 29 januari 1993)

mm

Objectives and Procedures, 1982, publikation från rASC, London, UK.Objectives and Procedures, 1985, publikation från IASe, London, UK.Update June 1994, internt nyhetsbrev inom rASe.IAse Insight 1993, internt nyhetsbrev inom rASe.

rASC Insight 1993, internt nyhetsbrev inom IASC.IASC Insight September 1995, internt nyhetsbrev inom IASe.IASC Insight July 1996, internt nyhetsbrev inom IASe.IASC Insight December 1996, internt inom IASC.IASe Insight March 1997, internt inom IASC.IASC - The Work and Purpose, strategibroschyr publicerad av IASC.IASC - Objectives and Procedures, 1982, strategibroschyr publicerad av IASe.IASC - Objectives and Procedures, 1985, strategibroschyr publicerad av IASC.International Standards, 1996, Årsbok 1996 av International

............ 'U' _ Standards London, UK.future - A Discussion Paper issued for comment

Party of the International........ '-' , '-"'-1' Discussion Paper, December 1998.

The 1989, strategidokument från

......,"""'"_ ..........U' Industri 15 juni 2000Financial Times 22 1997Metro 27 1999

l

utdrag ur Katalog över svensk standard 2000:1 (sid 1-2)

Al11neS211.1lP1per i nUJmD1.erlDrdlnulg

Subject groups in numerical order

Detta hjälpregister är avsett som ett komplement tillSakordsregister och ger användaren möjlighet att hitta rättämnesgrupp i katalogens centrala register Svensk standard

och andra publikationer i ämnesgrupper. Listor överinnehållet i respektive abonnemangsklass kan beställas frånSIS Förlag AB • telefon 08 - 610 30 60.

Ämnesgrupp Titel Ämnesgrupp Titel

01.080.00 Grafiska symboler01.080.01 Grafiska symboler: allmänt01.080.10 lnfonnationssymboler rdr allmänheten

01.000.00 Allmänt. Terminologi. Standardisering. 01.080.20 Grafiska symboler fOr användning på speciellDokumentation utrustning

01.020.00 Terminologi (principer och koordinering) 01.080.30 Grafiska symboler för ritningar. scheman. kartor01.040.00 Ordlistor och annan teknisk dokumentation

01.040.01 Allmänt. Tennino1ogi. Standardisering. 01.080.99 Övriga grafiska symbolerDokumentation. (Ordlistor) 01.100.00 Ritteknik

01.040.03 Sociologi. Tjänster. Företagsorganisation och 01.100.01 Ritteknik: allmäntföretagsledning. Administration. Transport 01.100.20 Regler för maskinrilningar(Ordlistor) 01.100.30 Regler för byggnadsritningar

01.040.07 Matematik. Naturvetenskap (Ordlistor) 01.100.40 Ritmatenel01.040.11 Hälso- och sjukvård (Ordlistor) 01.100.99 Övriga standarder för ritteknik01.040.13 Miljö- och hälsoskydd. Säkerhet (Ordlistor) OI.UO.OO Dokumentation av tekniska produkter01.040.17 Metrologi och mätning. Fysiskaliska fenomen 01.120.00 Standardisering. Allmänna regler

(Ordlistor)01.040.19 Provning (Ordlistor) 01.140.00 Informationsvetenskap. Publisering

01.040.21 Mekaniska system och komponenter: allmänt01.140.10 Skrivning och transliterenng

(Ordlistor) 01.140.20 Infonnationsvetenskap

01.040.23 Fluidsystem och komponenter för allmän 01.140.30 Dokument för administration. handel och industri

användning 01.140.40 Tryckeri- och förlagsverksamhet01.040.25 Produktionsteknik (Ordlistor)01.040.27 Energi- ocb vänTIeöverf"öring (Ordlistor)01.040.29 Elektroteknik (Ordlistor)01.040.31 Elektronik (Ordlistor) 03.000.00 Sociologi. Service. Företagsorganisation och01.040.33 Telekommunikation (Ordlistor) företagsledning. Administration. Transport01.040.35 Informationsteknik. Kontorsutnlstning (Ordlistor) Administrati01.040.37 Bildteknik: (Ordlistor) 03.020.00 Sociologi. Demografi01.040.39 Finmekanik. Juvelerararbeten (Ordlistor) 01.040.00 Arbete. Sysselsättning01.040.43 Vägfordon (Ordlistor) 03.060.00 Finansväsen. Bankväsen. Valutasystem.01.04Q.45 Jämvägsteknik (Ordlistor) Försäkringsväsen

01.040.47 Skeppsbyggnadsteknik och marina konstuktioneI' 03.080.00 Tjänster(Ordlistor) 03.080.01 Tjänster: allmänt

01.040.49 Flyg- och rymdteknik (Ordlistor) 03.080.10 Industriella tjänster01.040..53 Utrustning för materialhantering (Ordlistor) 03.080.20 Tjänster för företag01.040.55 Förpackningar och transporter (Ordlistor) 03.080.30 Tjänster för konsumenter01.040.59 Textil- och läderteknik (Ordlistor) 03.080.99 Övriga tjänster01.040.61 Beklädnadsindustri (Ordlistor) 03.100.00 Företagsorganisation och företagsledning01.040.65 Jordbruk (Ordlistor) 03.100.01 Förelagsorganisation och företagsledning: allmänt01.040.67 Livsmedelsteknik (Ordlistor) 03.100.10 Inköp. Upphandling. Lagerhantering01.04().71 Kemiteknik. (Ordlistor) 03.100.20 Handel. Konunersiella funktioner.01.040.73 Gruvdrift och mineralier (Ordlistor) Marknadsföring

01.040.75 Petroleum och samhörande teknik. (Ordlistor) 03.100.30 Personaladministration

01.040.77 Metallurgi (Ordlistor) 03.100.40 Forskning och utveckling

01.040.79 Träteknik (Ordlistor) 03.100.50 Produktion. Produktionsstyming

01.040.81 Glasindustri och keramisk industti (Ordlistor) 03.100.60 Revision

01.040.83 Gurrum- och plastindustri (Ordlistor) 03.100.99 Övriga standarder inom företagsorganisation och

01.040.85 PapPeISteknik. (Ordlistor) företagsledning

01.040.87 Fårgindustri. (Ordlistor) 03.120.00 Kvalitet

01.040.91 Byggnadsmaterial och byggnader (Ordlistor) 03.120.01 Kvalitet: allmänt

01.040.93 Väg- och vattenbyggnadsteknik (Ordlistor) 03.120.10 Kvaliletsledning och kvalitetssäkring

01.040.95 Militärteknik (Ordlistor) 03.120.20 Produkt- och fdretagscertifiering Försäkran om

01.040.97 Hem och hushåll. Underhållning. Sport (Ordlistor)överenskommelse

03.120.30 Användning av statistiska metoder01.060.00 Storheter och enheter

03.120.99 Övriga standarder inom kvalitet01.070.00 Färgmärkning

03.140.00 Patent. Immateriell egendom01.075.00 Teckensymboler

03.]60.00 Juridik. Administration

l

03.1 BO.OO Katalog över svensk standard 2000:1

Ämnesgrupp Titel Ämnesgrupp Titel

Miljö- och hälsoskydd. SäkerhetMiljöskydd: allmäntAvfallAvfall: allmäntFast avfallFlytande avfall. SlamSpecialavfallInstallationer och utrustning för avfallshanteringÅtervinningÖvriga standarder inom avfallLuftkvalitetLuftkvalitet: allmäntOmgivningsluftArbetsplatsluftUtsläpp från stationära källorAvgasutsiäpp från rörliga källorÖvriga standarder inom luftkvalitetVattenkvalitetVattenkvalitet: allmäntYatten som naturresursDricksvattenYatten för industriell användningAvloppsvattenÖvriga standarder inom vattenkvalitetJordkvalitet. PedologiArbetsplatssäkerbet. IndustrihygienMaskinsäkerhetSäkerhet i hushållBuner med avseende på människorVibration med avseende på människor.ErgonomiOlycksfallskontrollSkydd mot brandGenerella standarder inom brandskyddBrandbekämpningBrandskyddMaterials och produkters antändl~ghet ochmotståndskraft vid brandBrandlålighet för byggnadsmaterialÖvriga standarder inom brandskyq.dExplosionsskyddSkydd mot stötchockSkydd mot ekhockStrålningsskyddSkydd mot farliga ämnenSkydd mot brottLann- och varningssystemSkyddsutrustningSkyddsutrustning: allmäntSkyddskläderHuvudskyddAndningsskyddÖvrig skyddsutrustning

Metrologi och mätning. Fysikaliska fenomenMetrologi qch mätning: allmäntAvstånds- och vinkelmätningAvstånds- och vinkelmätning: allmäntToleranser och passningarYtegenskaper

17.000.0017.020.0017.040.0017.040.0117.040.1017.040.20

13.220.5013.220.9913.230.0013.240.0013.260.0013.280.0013.300.0013.310.0013.320.0013.340.0013.340.0113.340.1013.340.2013.340.3013.340.99

13.DOO.OO13.020.0013.030.0013.030.0113.030.1013.030.2013.030.3013.030.4013.030.5013.030.9913.040.0013.040.0113.040.2013.040.3013.040.4013.040.5013.040.9913.060.0013.060.0113.060.1013.060.2013.060.2513.060.3013.060.9913.080.0013.100.0013.110.0013.120.0013.140.0013.160.0013.180.0013.200.0013.220.0013.220.0113.220.1013.220.2013.220.40

Hälso- oen sjukvårdMedicin: allmäntMedicinsk utrustningMedicinsk utrustning: allmäntUtrustning för anestesi. respiration ochåterupplivningUtrustning för transfusion, infusion ocb injektionKirurgiska instrument och materialKirurgiska irnplantat, proteser och ortoserRöntgen- oeh annan diagnostikutrustningTerapiutrostningUtrustning för ögonoplikÖvrig medicinsk utrustningTandvårdTandvård: aIJmäncTandvårdsmaterialTandvårdsutrustningSteriliseringLaboratoriemedicinFannakopJprodukterFarrnakopJprodukter: allmäntLäkemedelMedicinska materialÖvriga fannakopJprodukterSjukhusutrustningSjukvårdstextilier: allmäntSjukvårdstextilier. Vårdbäddens produkterSjukvårdstextilier. OperationstextilierSjuk~årdstextilier.PersonalkläderSjukvårdstextilier. PatientkläderSjukvårdstextilier. Ej specificeradeFörsta hjälpen-utrustningHandikapphjälpmedelFödelsekontroll. Mekaniska preventivmedelVeterinärmedicin

Matematik. NaturvetenskapMatematikFysik. KemiAstronomi. Geodesi. Geografi.Geologi. Meteorologi. HydrologiBiologi. Botanik. ZoologiMikrobiologiMikrobiologi: aJlmäntMedicinsk mikrobiologiVattnets mikrobiologiLivsmedelsmilcrobiologiÖvriga standarder inom mikrobiologi

UtbildningFritid. TurismTpnsportTransport: allmäntVägtr~nsport

JärnvägstransportBåttransportFlygtransportÖvriga transporterPostala tjänster

11.000.0011.020.0011.040.0011.040.0111.040..10

11.040.2011.040.3011.04{).4011.040.5011.040.6011.040.7011.040.9911.060.0011.060.0111.Q{)0.1011.060.2011.080.0011.100.0011.120.0011.120.0111.120.1011.120.2011.120.9911.140.0011.140.00-1011.140.00-2011.140.00-3011.140.00-4011.140.00-5011.140.00-6011.160.0011.180.0011.200.0011.220.00

07.000.0007.020.0007.030.0007.040.0007.060.0007.080.0007.100.0007.100.0107.100.1007.100.20u7.100.3007.100.99

03.180.0003.200.0003.220.0003.220.0103.220.2003.220.3003.220.4003.220.5003.220.9903.240.00

2

l

Intervjupersoner deistudie 1 (TC 176)

2 brittiska administratörer4 brittiska experter (= Te 176)5 svenska experter3 franska experter1 rysk administratör

Intervjupersoner deistudie 2 (TC 176)

3 svenska n'V'~"1In1l"'t-n1l"

1 fransk expert

Intervjupersoner deistudie 3 (Te 176)

5 svenska O'V''t'"'llO'1l'''il"01l''

2 eT.T'-"! ~ t-"fI"lIl/':l1t"\'=' i./':l

12 franska O'V'l'''1I01l''i-O'1l''

1 holländsk1 tysk11 ...., .............LU' .....'

Intervjupersoner deistudie 4 (Te 176)

2 svenska experter1 svensk administratör2 franska r'Io'V'1'.... n1l"-Il-r'Io1l"

1 finsk1 amerikansk1 brittisk -::lA'"i"rY"'Il111nll c r 'l!'" ':\l rA 'l!'"

Intervjupersoner deistudie 1 och 2 (IASC)

1 svensk FAR-representant1 svensk RR-representant2 svenska BFN-representanter3 svenska experter (= IASe)6 brittiska experter3 tyska experter1 fransk expert1 amerikansk expert1 brittisk ASB-representant1 brittisk reA-representant

2

lhf,pnn1r1tQ since 1995A complete publication list can be found at www.hhs.se/efi

Published in the language indicated by the tille

2000

Styrning före och efter stadsdelsnämndsreform inom kulturoch fritid - Resultat från intervjuer och enkät.

Advertising Effectiveness Measurement: Intermediate Constructsand Measures.

Koncernchefen och ägarna.

Finansiella strategier i 1"n1l"~n,ril1"1l1I'\n' segmentoch beteenden bland svenska hushåll.

Investor Behaviour - An Empirical of How SwedishInstitutionai Investors Make Equity Investment Decisions.

Private Label - The Strategic View on Distributor Own

~ ~n1l1111pn och firman.' .....'T'tI"n1Inn av grundskolan i Stockholms stad före och efter

stadsdelsnämndsreformen - Resultat från intervjuer och enkät.E", Konstiga företag.

"ihlT1!r'1I'Il'illnlR' av team och. processer - Teoretiska och fallstudier"Bengtsson, Samuelson, (red).

Industrial Change Towards Environmental - The Case ofKepla.ClIU! Chloroflouorocarbons.

1999

Managing Complex Product ue'vel l0prneIlt.Supervision and Monetary Incentives.

JLJ.."IIJ ......lI. ........ Credite: Three Papers on Decision Makers.Från text till - Om poliser, busar och svennar.

Snlooth Transitions in Macroeconomic Relationships.Svenska hushållens sparande och

skuldsättning- ett konsumentbeteende-perspektiv.Portfolio-Based Segmentation and Consumer Behavior: JLJ......... I-'.lL... .lL ..............

Evidence and Methodological Issues.Spontaneous Environmental Scanning.

Making a Natural Monopoly: The Configuration of a Techno­Economic Order in Swedish Telecommunications.Ja1pallle~~e Production in Sunrise or Sunset" Karlsson, C., (red).

eCl11110JlogJlCal ~vs:ten1S - the Ue'vellDprneIlt ofbntre1prenellfSJl11p in

Modelling Disease Progression And the Effect ofTreatment in Secondary Progressive MS. Research Report.

Essays on the Effects of Fiscal and MOlnetaryIndikatorer i i Stockholms stad före stadsdels-

nämndsreformen - en kaltiäggllmjg.En nn:ri3i1'"riP1'"'lnn av metoder för att mäta 'Il"<......r.r!I .. ,Arlll" 711+,,,,,+ och effektivitet i

tlHäln.pn:Lng i Stockholms stads grundskolor.LlJlnOlbereJtl"l Sm, Economic Time Series.

Store Loyalty? An of Grocery ~n()DDJLng.

Mobile Telephony in Sweden.Ledtider för ledningsinfonnation.

'IiLff.:'t 'IiIJ!UtIUlt~ I:for·eta2SlE~dn]lne:.. ~lösltrall.1ld .. S-E., (red).Teiecommuting - ofHome Based-

bv:alucltlrJlg the Benefits and Effectiveness of PublicModel1ing Macroeconomic Time Series with Smooth Transition

Autoregressions.Essays on Incentives and Product-Market COmt)etltlon.

Govemance and 8tructural Effects on lnv'eSl:mc~nt'l

Growth and Income Distribution.Effektiva En studie av hur prlva11se:racle o:rga.ms;at1on4~r

konstrueras.M()ne:tary Policy under ....... J........,...,.......""'LJlLl.

The Roles of Methods in the Work

Svenskt or~~anlsaltlO]lS1JlV- Framväxten aven ideell sektor.

1998

On and ~'o]rec:astllng 111 I:ta.ctl~:)nalHY lnteg!~ate~d Time SeriesModels.

~t,rm]mg av kultur- och h-1ii·1rl!c,+.r;.~",{T':lIltn,innrinnan stadsdelsnämnds-reformen.

I'\.hTjr"llrp,lt~ I avseende kultur- och -tM1·1r1c:·-tnl""T~ltn1Inn innan stadsdels-

av

- en nationell

brrlen~enlce.. Persistenee and

Effekter aven Slukv~rrd~sre:torJm - en

ln')'est:me~nt'land Econormc Reforms in Countries.·ro. .............""... "l<T Valuation.

grul11d~skolan i Stockholms stad innan stadsdelsnämnds-

nämndsrefoffilen.Essays on the Political bC()nomy of Industrial

Valuation of Takeovers.

reformen.Från stat till marknad - effekter på nätverksrelationer vid en !JOlagl.se-

Innovation in Distribution Channels - An 1k'il7,,....I1l"1"1I,.., ..... nll"V:T l. ll"IIJIlJJl.V~.VL.Il..

Studies in Valuation.'nrlt"lln1'"'.:lI'tp Securities.

Essays on Banking Credit and Interest Rates.The Association Between Accounting Information and Stock Prices.

de-~vel~DPlne]ltand tests based on Swedish Data.Essays on and Jl...P .....'Ji."'"'F=~fI,oI,"'.Il.V.4.JI..

Will and Economic Behavior.Economic Choice

kosltn~Ldsi,ntä.ktsantallys"Jemlergren.. P.,1\/lt3l!"t,:r1l"n'lnn av decentraliserade ors;1~an:Lsa1tl0rler. ~h,rrn1Inn mot finansiella

och icke-finansiella mål.Cash Auction and RestructuringDifferent Faces of Civil Society.

Essays on Economic Evaluation in Health Care. Evaluation of Hormoneand in Economic Evaluations.

1997

Essays on Exchange Rates, Prices and Interest Rates.Essays on the Swedish Electricity Market.

Essays in Constitutional Economics.Credit Risk in Corporate Securities and Derivatives. Valuation and

Structure Choice.aktörer och effekter. En studie av

from~tOlcKll01Jm June

processerna i en offentlig organisation.De Citizens 'Trust and Authorities' .........J..Jl,\VJ!.\l",I ..... .:Jl ..

The Fourth International Conference on Ethics in the Publicl 1994.

Profits and Rates.op1tioIlSP:lris~~ät11:nilllgtill C., T.,

A New Non-Linear GARCH Model.Environmental Effects Policies: Case Studies of Costa

Rica and Sri Lanka.Statistical of Garch Processes.

Datorbaserat kontrollrum inom erfarenheter i ett

Tutoriai on the Model for Valuation of COmlJ1anJles.Essays on Political Economy, and Welfare.

Planerade och - Konsumenternas planeringav dagligvaror.

Essays on and Prf\fih llC'.tlVlf'v· Contributions on tloots'tralD"DEA and Stochastic Frontier Modeis.

Using Data lVlC)Oell111lg in M,magernellt A,cC()Untlnj~:A CaseStudy.

En analys aven samhällsekonomisk av ändradesäkerhetsföreskrifter rörande heta arbeten.

Price Formation in Multi-Asset Securities Markets.On the Dynamics of PricePå väg mot en horisontell organisation? Erfarenheter från näringslivet

av decentralisering och därefter.Essays on Performance Measurement in Health Care.

Områdesarbete i Hökarängen - ett försök attstudera effekter av decentralisering.

Chinese Rura! Enterprises Between Plan and Market.Sequences in the Profess of Adopting Lean Production.

Företagsledning i strategiskt vakuum. Om aktörer och förändrings-

Nonlinearities and Regime Shifts in Financial Time Series.

1996

AdlvanCIlBf! your Business.. and Information in Concert..Lundeberg, Sundgren, B (red).Att röra verksamheten framåt Människor och i samverkan..red. Lundeberg, Sundgren, B.

Concurrence, Transition and Evolution - Perspectives of IndustriaiMarketing Change Processes.

The Emergence and Change of Pharmacia Biotech 1959-1995. ThePower of the Slow Flow and the Drama of Great Events.

Essays in Industrial Economics.Entrepreneurial Behavior & Business Performance.The Market: How Do You Compare?

Three Studies of Financial Behavior. ResearchStudies of Framing, and Choice.

Le~:1arutv·eCldlIU!får kvinnor - aven satsningVolvo - Research Report.

Stores and Consumers - Two Perspectives on Food PU1~chlaslJng.

Varumärken. Från teori tillThe Family Business as an Heirloom. Research

Man är handelsstudent. ResearchEssays on Corporate Finance and Govemance.The French Food - A Study.

Så byggdes en världsindustri - Entreprenörskapets betvd.t~lse för svenskmobiltelefoni. Research Report.

He:terog~ene~1ty in Theories and Tests.Från kampanjmål till mediemix - en studie av

samarbete mellan annonsörer, reklambyråer och mediebyråer. ResearchFramgång i strategier för att utföra arbetsuppgifterna,

arbetsuppgifternas karaktär och utbildningskvalitet. En empirisk studie av civil­ekonomer. Research

Un1k()stIunjgsl<:aUml,ltlo,n for avancerede produktions-omgivelser - ensammenligning af stokastiske og deterministiske omkost-ningskalkulationsmodeller.

Kooperativa nyckeltal.

Den svenska ideella sektorn och pengarna. Research Report.

Health and Time - A Problem of Discounting.

1995

Essays on Stochastic Fiscal Public Debt and Private LOll1SUmpltlo:n.

~Jl'U..I!.J•.IL.IL.II.F. och kaos i projektsamarbete - en SO(~lajlte]110Ine]l101og:1Sk

upplösning aven organisationsteoretisk paradox.Styrelsearbete i koncerner

~pr:)rO:K.lnlat]lOnand Reduction in Vector Modets.

omlvand"unl~" Jonung, LHushållens finansiella strategier. En explorativ studie.

Cl1let~;utve(~kl]Lngur könsperspektiv - och nätverk på VattenfaH -

the Horizon and Other Issues in CompanyValuation. Research

Custon1er Statisfaction in a Store Performance Framework. ResearchModeling the Impact of Sales Promotion on Store Profits.

Institutions in Transition. A of Vietnamese i-Jl.t;ll"n 1Ir1,nn

Statistisk metod - dess vetenskapliga hemvist, grundläggande n-r1~n"'11na>1l"

och inom ResearchHow Do We Produced by 1""tf~rn1l"'pt!:lltll,rpA.pp:roalChleS"!

ll.JI a>.rI""'[T1 C"M1111l0 av konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis

6.A.Jl.ll. .....lI.u.JI."'IU.A.lI............... .lI. ... Ny inom lantbruket. ResearchBenefit Estimation in the Case ofNonmarket Goods. Four Essays on

Reductions of Health Risks Due to ResidentiaI Radon Radiation.AnväJnåll11n.g av information vid ekonomisk och

andra informationskällor.