Pingst.seNR 4 DEC 2010■ NYHETER ■ REPORTAGE ■ UNDERVISNING ■ RECENSIONER ■ KRÖNIKOR ■ FOLK

EXTRA TIDNING!PMU NU

PENSIONÄRENSOM BLEVUNGDOMSLEDARE

Emmanuel Gbakagna:

380 PASTORERSATTE SIGI SKOLBÄNKEN

Invandrarna ingår iGuds plan för Sverige

NY PASTORSUTBILDNING STARTAR HÖSTEN 2011

NYA ÅRET INLEDSMED 11 DAGARS BÖN

PINGST.SE NR 4 20102

LEDA

RE

Pingst.se

Pelle HörnmarkUlrika RamstrandPierre ErikssonNoomi LindKerstin KlasonPeter StolpestadIngrid SvanellAnna-Lena MartynovaMargaretha EricssonJohan HesselstrandCarla WidénShirin FourutanfardWissaam KaananElnaz DabiriEmanuel SandbergMagnus WahlströmRune FriskLinnea AlenklintJoseph TornellDaniel Bergh

Ulrika WadskogCarl-Olof NilssonMaria LevanderMikael StjernbergRoger SvanellJohanna Karnhill

Wissan Kaanan

Ansvarig säljare

TelefonE-post

LiselotteSkoglund08-619 24 46liselotte.skogl und@dagen.se

MEDLEMSTIDNING FÖRPINGSTRÖRELSEN

REDAKTION

Pingst.se ges ut av Sveriges pingst -församlingar genom riksföreningen

Pingst – fria församlingar i samverkan

VäxelRedaktör

E-post

FaxWebbplatsPostadress

Besöksadress

Tryckeri

Produktion

08-619 25 5008-619 25 39redaktionen@pingst.se08-619 25 59www.pingst.sePingst.nu14199 StockholmRegulatorv 11HuddingeV-TAB, VästeråsPingst – friaförsamlingar i samverkan

KONTAKTA OSS

ANNONSER

Pernilla HalziusTelefaxE-post

08-608 96 3508-619 25 59registret@pingst.se

ADRESSÄNDRING

Alla eventuella adres s ändringar lämnas till din församling.

Församlingar som har frågor kanvända sig hit:

Ansv. utgivareRedaktör

LayoutMedarbetare

Redaktionsråd

Omslagsfoto

Gamla mål, nya vägarL

igger nära gamla stadsdelen, lockarsemesterarrangörerna med. Amerika-ner är fascinerade av Europas gamla

städer och kultur. Men ingen vill åka dit på degamla vägarna. Man vill ha flera filer, mångaraksträckor och ny asfalt. Eller?

Så tänker jag om församlingen, Sverige och2011. Vår resa är inte på väg mot nya mål.Gamla sanningar om frälsning i namnetJesus, förlåtelse från synd, räddning frånondskan, himmel och gemenskap med enlevande Gud är fortfarande vårt mål. Det ärvägarna dit som behöver förnyas och förbätt-ras för att passa en modern människa.

IBLAND KALLAR VI DET för relevans. Rele-vans handlar inte om nya mål eller nytt inne-håll. Relevans handlar om rimliga möjlighe-ter att förstå och begripa vad frälsning, rädd-ning och evighet betyder. Bättre vägar.

Detta är vårt uppdrag. Inte att bevara gam-la vägar eller hylla krokigheten och uppförs-backarna utan göra det så ENKELT och

PRAKTISKT som möjligtatt hitta fram.

Ibland säger viatt resan är

målet. Envacker tan-ke. Meninte bib-lisk. Resanär fantas-tisk och

vacker

men missar sitt värde om den inte når fram.Därför måste MÅLET alltid vara i sikte i vårtvägbygge.

PERSONLIGEN ÄR JAG EN STOR beundrareav den lokala församlingen. Jag tänker, dröm-mer och arbetar för den lokala församlingen.Det finns få saker som är så meningsfulla ochfina som församlingen när den fungerar,samtidigt som det finns få saker som är såsorgliga och tråkiga som församlingen närden INTE fungerar. När stridigheter, kärleks-löshet och egenintressen har satt klorna ihenne.

Men trots att glädjen och utmaningen iförsamlingsbygget är så stort så är den ÄNDÅinte målet. Församlingen är en väg, ett red-skap för att hjälpa varandra till evig gemen-skap med Gud. Detta fokus på målet är nöd-vändigt och livsavgörande om vi skall harfriska församlingar.

ARTIKLARNA OM INTEGRATION i denna tid-ning handlar om detta. Att orientera försam-lingen i ett nytt Sverige. Ett härligt mångkul-turellt Sverige. Att skapa utrymme och förut-sättningar för nya människor.

Pastorsakademin, som du också kan läsaom, handlar om detta vägbygge. Att bli bättrerustad för att bygga vägar i ny terräng utan atttappa bort målet. Tack alla församlingar sominvesterat i att skicka era pastorer. För er somvarit tveksamma finns det en chans till atthaka på utbildningen.

Initiativet att starta 2011 med 11 dagarsbön handlar också om detta. Om behovet avatt fatta rätt beslut i en rad viktiga fram-tidsfrågor. Frågor som avgör vägbygget iPingst. Var med som enskild och församlingoch be om vägledning.

TILL SIST ÄR DET VÄL på sin plats att önskaer alla en riktigt God jul och Gott nytt år.Hoppas ni får tid att slöa och göra det därsom ni längtat efter.

PELLE HÖRNMARKFöreståndare i Pingst – fria församlingar i samverkan

PINGST.SE NR 4 2010 3

268 16 32

10Musikalisk blandningÅrets sång- och musikkonfe-rens bjöd på musik av mångaolika slag. Under temat Enhjärta – en själ möttesomkring 250 personer frånhela landet i Göteborg för attbli inspirerade och förkovrade.

Gunvor är ungdomsledareNär Gunvor Hansson blev pensionärbad hon Gud om en uppgift. Intetrodde hon då att hon skulle börjatillbringa fredagskvällarna på ettungdomskafé och bli tonåringarsförtrogna. I dag har hon fåttsmeknamnet ”gudmor”.

Öst och väst mötsDet mångkulturella Sverige märksockså i församlingslivet.Gudstjänster tolkas, olika kultureroch språkgrupper möts och iblandbildar invandrargrupper egnaförsamlingar. Pingst.se ger någraexempel på hur det kan se ut.

Riksarkivet får pingstmaterialI år har Pingst deponerat närmare270 hyllmeter arkivmaterial påRiksarkivet. Det handlar ommaterial från de gemensammaverksamheterna från omkring 1945och framåt, som forskare nu kan fåtillgång till.

Kampanjer gav mersmakKampanjerna Ditt viktigaste val ochJesus for president engagerademånga församlingar och gavmersmak om fortsättning. IUddevalla satsade ungdomarnabland annat på att bjuda pårulltårtsbitar med budskap på,vilket togs emot mycket positivt.

INN

EHÅL

L

En del gillar sol. Andra föredrar snöstorm. Några vill bara lyssnapå opera. Andra går igång på pop. En del har faiblesse för mode,andra bryr sig bara om ifall kläderna är bekväma. Ja, så här skulleman kunna fortsätta i all oändlighet. Men ni vet ju redan, likaväl somjag, att vi människor är olika. Men att vi samtidigt är så lika. Oavsettvar vi bor eller hur vi ser ut så behöver vi gemenskap med andramänniskor, vänner, värme och närhet.

I den här tidningen kan du läsa flera exempel på hur olika åldrar,musikstilar och folk- och språkgrupper kan mötas.

VISST VILL UNGDOMAR TRÄFFA varandra, men kanske underskat-tar vi ibland det som en äldre person kan ge till dem. Och hur bra enviss musikstil än är så kan det väl aldrig vara fel att utmana sina öronmed något nytt.

Självklart är det viktigt att människor får lyssna till evangeliet påsitt eget språk förmedlat på ett sätt som når fram i deras kultur, mendet är ju också väldigt spännande när vi på olika sätt kan mötas överspråk- och kulturgränser kring en gemensam tro.

När jag för länge sen jobbade som au pair i London brukade jag gåtill en liten kyrka, dit folk från hela världen hittade. Varje söndag vardet lite som ”Jesus älskar alla barnen” när man kom dit och möttekineser, japaner, jamaicaner, skottar, walesare, irländare, engelsmän,lankeser, indier och så vidare i en skön blandning. Det som förenkla-

de då var väl att vi alla hade engelskan gemensamt,men för mig är det hur som helst en väldigt fin bildav Guds världsvida församling, som jag burit medmig hela livet.

TÄNKVÄRT ÄR OCKSÅ DET Carla Widén skriveri sin undervisningsartikel: Kanske skulle kyr-korna inte behöva tänka så mycket på att inte-grera ”immigranter” eller ”flyktingar” eller”minoriteteter”, eller ”etniska grupper”, utanmer på att välkomna folk i allmänhet.

Min förhoppning är att du skahitta mycket intressant läsning i dethär numret av Pingst.se, som juockså innehåller reportage frånnystartade Pastorsakademin ochnyheten att till hösten 2011 drarden nya pastorsutbildningen igång,med Pingst, Alliansmissionen ochEvangeliska frikyrkan somhuvudmän.

ULRIKA RAMSTRANDRedaktör

Olika men ändå lika

PINGST.SE NR 4 20104

SVER

IGE

Pingst ung satsar pådecentralisering av sitt arbetegenom en minskad stab påriksnivå och fler deltidsan-ställda regionalt.

– Vi vill komma närmre delokala församlingarna i vårvision att hjälpa dem attlyckas, säger EdwardSköllerfalk, ordförande.

Vid ett extrainsatt årsmöte den28 september, fattades det beslutom en ny inrikting för Pingstung. Verksamhetsplanen för2011-2013 innebär en omorga-nisering mot mer regionalaresurser.

– Vi fortsätter arbeta utifrånvisionen att hjälpa församlingaratt lyckas, men medan vi tidigarehaft fokus på ett starkt rikskans-li, satsar vi nu på fler deltidsan-ställda regionalt, berättarEdward Sköllerfalk.

Enkät bakom ny inriktningTill grund för den nya inrikt-

ningen ligger en enkätundersök-ning i samband med Träning förtillväxt förra vintern, där uppåt500 barn- och ungdomsledarefick svara på frågor om vilkabehov de såg i arbetet. Den visa-de på ett lågt engagemang i detnationella arbetet, och en öns-kan om mer kontakt och stöd idet lokala arbetet.

– Svaren bekräftade det spår viredan var inne på och responseninför vår nya inriktning är stor,säger Sköllerfalk. Många sägeratt det är detta de har längtatefter i alla år.

”Viktigare nå ut i landet”Personalstyrkan på fem tjäns-

ter centralt i Flemingsberg,minskas nu till en och en halv

tjänst, som ska täcka administra-tiva uppgifter som bland annatbidragsansökningar och sön-dagsskolematerialet Leva livet.

– Vi ser det som viktigare attkunna nå ut med kraft i landetän att ha en stark administra-tion. Skulle det uppstå bristercentralt får vi gå in och stärkaupp dem, säger Edward Sköller-falk.

Stöttar lokala församlingar De resurser som frigörs går till

att börja med till fyra deltidsan-ställda med ett ansvar gentemotbarn- och ungdomsledare i deolika regionerna.

– En viktig uppgift för demblir att stötta, uppmuntra ochnätverka.

Bland annat kommer man attsatsa mer på regionala läger, dåmånga lokala församlingar sak-nar resurser till att själva ordnasådan verksamhet.

På nationell nivå är tanken attfokusera mer på nyårskonferen-sen Unite, samt på Nyhem ochLappis, och det kan bli aktuelltatt anställa någon för att arbetaspecifikt med detta.

Det yttersta målet är att bistålokala församlingar i att vinnanya barn och ungdomar förJesus, men också att behålla demsom redan finns.

– Det gäller att utveckla ettlivslångt lärjungaskap hos deunga. Vi tappar många i studen-tåldern, då ungdomsgängensplittras och tron prövas, sägerSköllerfalk.

Behov av äldre ledareHan ser ett behov av fler äldre

ungdomsledare som kan fungerasom förebilder och mentorer,och att ungdomsarbetet inte iso-leras från församlingens övrigaverksamhet.

– För att ha någonting att geut måste barn- och ungdomsle-darna tro på sig själva och det degör. Det finns ett stort behov hosdem av att bli sedda och bekräf-tade. Vi vill skapa en vikänslaoch ingjuta nytt mod och kraft,inte komma ovanifrån och styrautan vara med och stötta.

NOOMI LIND

MBT återkommermed lägerEfter ett års uppehållåterkommer Missionärs-barnsträffen, MBT, nästaår. Missionärsbarn frånSverige och övriga Nordenhälsas välkomna till 2011års läger, som kommer atthållas på Hjälmargårdenstrax utanför Vingåkervecka 30.

MBT startade för snart 30 årsedan och har de senaste årenhaft uppemot 140 deltagare iåldrarna 10 år och uppåt.Syftet med lägret är att upp-muntra missionärsbarn att sesin tid utomlands som en till-gång mitt i vardagen, oavsettvar i världen de lever.

Nystart för MBT2011 års läger kommer att

vara en startpunkt för ettnytt MBT med ny utform-ning, ny plats och nytt inne-håll. Fokus kommer att liggaännu mer på att ge verktygför de frågor om identitet,kultur och tillhörighet sommånga missionärsbarn kanuppleva och att ge hjälp i alltkring att komma ”hem” eftermissionstiden.

Fokus kommer att ligga påJesus och att lära kännaHonom bättre.

Men självklart kommerockså många av de tidigareaktiviteterna med tävlingar,sport och seminarier att fort-sätta.

Pingst ansvararPingst står som huvudman

och är ansvarig för lägret,men flera samfund är medoch stöttar på olika sätt.Lägerdeltagare och ledarekommer från olika samfundoch alla ärmissionärs-barn medliknandeerfarenhe-ter.

Merinforma-tion finns på www.mbt.seeller under gruppen MBT påFacebook.

Ny organisationPingst ung bantar ner rikskontoret

' FAKTA Pingst ungs nya inriktning

� Personalen centralt minskasfrån fem till en och en halvtjänst.� Fyra deltidstjänster skapasregionalt.

� Regional lägerverksamhetprioriteras.� Större fokus på konferenser-na Unite, Nyhem och Lappis.

SATSARREGIONALT.”Vi fort sätterarbeta utifrånvisionen atthjälpaförsamlingar attlyckas, menmedan vitidigare haftfokus på ettstarktrikskansli,satsar vi nu påfler deltidsan-ställdaregionalt”,säger EdwardSköllerfalk,ordförande påPingst ung.

PINGST.SE NR 4 2010 5

11 dagars böninleder 2011■ Pingst – fria församlingar isamverkans styrelse utmanaralla församlingar och med-lemmar att starta 2011 med11 dagars bön eftersomPingströrelsen står inför storautmaningar. Flera viktigavägval väntar. Vägval sompåverkar församlingarsframtid och människorsmänskliga och andliga behov.

– Vi behöver vishet att fattabra beslut och mod attgenomföra dem, konstaterarföreståndare Pelle Hörnmark.

Angelägna böneämnen ärbland annat: Hur kan vi på ettrelevant sätt nå vår tid medevangelium? Hur kan vi i hög-re grad medverka till att mötade sociala behoven, ensamhetoch utanförskap i våra städeroch samhällen? Hur kan vivara en välkomnande inklu-derande miljö där människorfår lära känna Jesus?

På www.pingst.se har detfrån och med första decembervarit möjligt att läsa om aktu-ella böneämnen, eller självskicka in konkreta sådana.

Hörnmarkmötte Attefall■ Samfundsminister StefanAttefall inbjöd i början avdecember till ett möte påRosenbad med representanterför Sveriges religiösa samfund.Pingst representerades avföreståndare Pelle Hörnmarkoch direktor Peo Larsson.

Deltagarna i mötet fördeett samtal kring trossamfun-dens roll och möjlighet attbidra till en bra integrations -process i samhället, om reli-gionens plats i det svenskasamhället och trossamfun-dens uppgift i samhällsut-vecklingen och fick ocksåmöjlighet att ställa frågor ochframföra önskemål, exempel-vis om ökade statsbidrag.

Pelle Hörnmark menadeefteråt att det viktigaste medmötet var att få vara med ochsynliggöra den betydelse ochkraft som människor från deolika trosrörelserna repre-senterar.

Till hösten startar den nyapastorsutbildningen somPingst, Alliansmissionen ochEvangeliska frikyrkantillsammans står bakom.

Arbetet med den här nya utbild-ningen har pågått sedan våren2008. I våras kom de viktiga ochhelt avgörande ja-besluten på deolika årskonferenserna ochsedan dess har arbetet om möj-ligt gått in i ett ännu mer inten-sivt skede.

– Vi planerar för 50 studenterper årskull, berättar Ulrik Josefs-son, för närvarande rektor bådepå Korteboskolan och Pingstför-samlingarnas teologiska semina-rium.

Fyraårig utbildningDe utbildningar som i dag

finns kommer att fasas ut och tillhösten är det bara aktuellt medintagningar till den nya utbild-ningen, som ska vara 4-årig ochsamverka med flera folkhögsko-lor, Örebro teologiska högskolaoch med den norska Höjskolanför ledelse och teologi.

Tanken är att ta det bästa frånolika studiemiljöer och utbild-ningssammanhang och föra

ihop det till en sammanhållenstudiegång.

Utbildningen kommer attvara uppbyggd kring regionalalärcentra på fem olika ställen iSverige. Inledningsvis blir detdock bara fyra, nämligen i Mal-mö, Göteborg, Jönköping ochUppsala/Stockholm. Om ytterli-gare år räknar man med att detkommer att finnas ett i Umeåockså.

Lära sig genom praktikUtbildningen står på tre ben;

den ska vara församlingsbaseradoch studenterna ska ha mento-rer och lära sig genom praktik,den ska vara teologisk medinriktning på bibelcentrering,tjänst och egen erfarenhet ochden ska också vara akademisk,vilket garanterar kvalitet ochlegitimitet och också gör denpåbyggnadsbar.

Prospekt till den nya utbild-ningen kommer att finnas uteinom kort, troligen redan i janu-ari och sedan är det 15 april somgäller som ansökningsdatum.Eftersom utbildningen räknassom eftergymnasial måste deblivande studenterna ha gymna-siekompetens. Dessutom

rekommenderas att man tidigaregått någon form av bibelskolaoch har erfarenhet av arbete iförsamling.

– Jag tror att det här kommeratt bli en bättre utbildning äntidigare därför att vi samlar allaresurser och erbjuder en störrebredd. Vi tar det bästa från allasamfunden och erbjuder enbreddad studiemiljö och kopp-lingen till Norge är också mycketspännande, säger Ulrik Josefs-son.

Tjänsteinriktning avgörStudenternas utbildningsför-

samling väljs utifrån sam-fundstillhörighet och tjänste -inriktning.

De kan utöver detta också väl-ja till samfundsprofilering i endel av kurserna. Andra tillvalkommer också att kunna görasutifrån intresse och inriktning,som exempelvis barn, ungdomoch musik.

Inledningsvis är det folk-högskolorna Hyllie Park, Vie-bäck och Liljeholmen som finnsmed i utbildningen, men framö-ver hoppas man på att fler folk-högskolor ska finnas med.

ULRIKA RAMSTRAND

Ekumenisk utbildningför pastorer snart här

STUDIEPLANERARE. Ulrik Josefsson, som för närvarande är rektor både på Korteboskolan och på PTSingår i arbetsgruppen för den nya pastorsutbildning som Pingst, EFK och Alliansmissionen ska drivatillsammans. FOTO: SOFIE ROTSTEDT

PINGST.SE NR 4 20106

SVER

IGE

Daniel Alm, föreståndare iPingstkyrkan i Västerås, ärockså projektledare förPingsts Pastorsakademi. Hanär nöjd efter premiären.

Vad är ditt intryck av första veck-an?

– Det var ett väldigt tydligtavstamp in i en ny och meratillväxt- och nätverksorienteradpastorsgemenskap i Pingst. Jaguppfattade det som att det fannsmycket värme, verkstad och väl-signelser.

Flöt allt påenligt planer-na?

– Det allramesta flöt påenligt planer-na, vi hade väl-digt bra samar-bete med för-samlingen i Norrköping ochövriga bidragare till akademin.

Något ni kommer att ändra på tillnästa gång?

– Vi kommer att slipa på allt,inte minst kommer vi att ge mer

och mer kraft åt processgrup-pernas utveckling.

Dagarnas höjdpunkt enligt dig?– För mig är det betalning nog

när en pastor kommer fram ochtill exempel säger: ”Detta har jaglängtat efter länge och nu kanjag åka direkt hem och ta tag iframtidsfrågor i vår församling.”

Vad säger du om uppslutningen?– Mot bakgrund av att pasto-

rerna överlåter sig till en tvåårigprocess måste man säga attintresset är stort, kanske till och

med mycket stort. Det finns ock-så fler pastorer som vill haka på iefterhand.

Hur hinner du med att jobba meddetta?

– Jag försöker prioritera mintid för att hinna med detta, menjag har också ett gott teamomkring mig. Vägen till fram-gång är goda medarbetare ochsen är det nog något av en kallel-se för mig att stötta andra pasto-rer. Det är få saker som ger migsådan glädje.

ULRIKA RAMSTRAND

Christer Tornberg, föreståndare, Skövde:

– Jät-tebra ochroligt attvi är såmånga.Gemen-skapen blir fantastisknär man både bor ochäter ihop. Undervis-ningen har varit mycketbra, liksom gruppdis-kussionerna. Får smältaintrycken hemma.

Lars-Ivar Nilsson, föreståndare, Trollhättan

– Dethar varitstor sub-stans iinne-hållet.Ett både viktigt och nyt-tigt koncept, som ger enbra grund. Jag ser aka-demin som bådegemenskapsbefrämjan-de och identitetsstär-kande för oss pastorer.

Susanne Borén, omsorgspastor, Norrköping

– Dethar varitmycketintryck.Jag harhuvudetfullproppat med teologinu, nyttigt för mig sominte har formell utbild-ning. Roligt också attträffa så många kollegoroch jag känner mig stoltför att jobba i Pingst.

Celebre Binua,integrationspastor, Härnösand

– Jaghar fåttlyssna tillgodapredi-kantersom talar om Guds ord.Jag uppskattade teologi-dagen mycket. Ocksåväldigt trevligt att träffaså många människoroch ha kul tillsammans,äta och fika.

Gunilla Sehlin, barnpastor, Borlänge

– Jagtyckerdet variten godmix avbasic ochdjup. Tror att detta pas-sar alla. Jag har kunnatta till mig undervisning-en även om jag inte ärföreståndare. Ser särskiltfram emot att jobbamed min tros resa.

Vad är ditt intryck av Pastorsakademin?

”Det fanns mycket värme, verkstad och välsignelser”

Daniel Alm.

VÄLBESÖKT. Uppslutningen var god när Pingsts Pastorsakademi drog igång. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

PINGST.SE NR 4 2010 7

Uppmuntran och stöd tillpastorer i en tid av nyautmaningar. Så kan man kortsammanfatta idén bakomPingst Pastorsakademi, somdrog igång för några veckorsedan. Målet var att få med300 pastorer. Närmare 380slöt upp, varav ett 20-tal frånFinland.

De cirka 380 pastorerna som del-tog i premiären på Pingst Pastor-sakademi samlades redan påmåndagskvällen till en inledandefestkväll och sedan följde treintensiva dagar med var sitthuvudtema; ledarskap, teologioch personlig andlig utveckling.

På torsdagskvällen firades enstor gemensam nattvard och förstpå fredag efter frukost var det slutpå den första omgången av aka-demin, som ska pågå över två år.De deltagare som vill kan tenta avkurserna och få högskolepoängför dem.

Under den här tiden kommerinte de vanliga predikant- ochevangelistveckorna att hållas.

Till våren blir det tre regionalasamlingar för deltagarna, i Upp-sala, Jönköping och Örnskölds-vik. Först nästa höst hålls nästastorsamling, då i Harvest Center ,det vill säga pingstförsamlingen iMärsta.

Uppmuntran från HörnmarkNär Pingst.se kommer på

besök är det torsdag förmiddagoch pingstföreståndaren PelleHörnmark talar uppmuntrandeord till alla församlade pastorer.

– Jag vill uppmuntra dig till attkliva framåt. Problemet är att förmånga av oss tar för lite plats, ärotydliga och har dålig självkänsla,säger han.

– Ni är värda det bästa, slår hanfast med eftertryck och presente-rar i punktform några anledning-ar till detta.

Bland annat därför att pastorerär människor som är kallade avGud, inte för sin egen skull, utan

för att tjäna andra, att detta inne-bär en priviligierad situation ochatt de flesta klarar större svårig-heter än de själva tror.

Innan han avslutar får han alladeltagande kvinnor att stå uppoch de sittande männen att applå-dera alla Herrens tjänarinnor.Pingstkyrkan i Norrköping fylls avett långt och ihållande dån.

– Kliv framåt! uppmanar PelleHörnmark alla kvinnorna.

Därefter är det dags för norskepastorn Egil Svartdahl att intro-ducera ämnet Min tros historia.Alla deltagare får en bok med dentiteln och ett arbetshäfte till den,som de ska jobba med till nästasamling.

– När vi delar vårt livs historiaså är det inte teologi vi delar, utanerfarenheten av den, säger hanbland annat. Det är viktigt att vitalar sant om Gud och våra egnaliv.

Måste våga dela livetDeltagarna i pastorsakademin

ska skriva ner sin egen tros histo-ria, och sedan muntligt berättaden för en mindre grupp undercirka 20 minuter. Sedan ska grup-pen respondera på detta i cirka20 minuter och därefter ska manbe tillsammans.

– Om vi ska arbeta näravarandra och inte vågar dela våraliv blir det bara yta, konstaterarhan.

Han ger i slutet några anled-

ningar till varför pastorer skaarbeta med detta.

– Den apostoliska uppmaning-en om att ge akt på oss själva, denexistentiella utmaningen och dendiakonala utmaningen i att lärasig lyssna på andras berättelser.

Delade erfarenheterUnder teologidagen låg fokus

den här gången helt på pingstteo-logi och på den inledande dagenom ledarskap delade pastorernaNiklas Piensoho och MagnusPersson med sig av sina erfaren-heter.

Under dagarna bodde de flestapastorerna på angränsande hotellScandic, men eftersom det blev såmånga deltagare fick ytterligarenågra hotell i Norrköping tas ianspråk. Alla måltider, förutomfrukost, åts i Sionförsamlingensegen restaurang Renströmmenoch det intilligande kapellet.

Kökschefen Sören Ajdert tyck-te det funkade bra och Pingst.sekunde inte hitta någon som mot-sade detta, tvärtom fick matenmycket beröm, liksom övrigaarrangemang.

Pingstföreståndaren PelleHörnmark, som är initiativtagaretill akademin var också nöjd medstarten.

– Den kändes bra, säger han.Inte minst att vara tillsammansoch att se resultatet av ett gottteamarbete.

ULRIKA RAMSTRAND

ElisabethSandlund talarpå temadag omfunktionshinderNya perspektiv i mötetmed det funktionshindran-de. Det är målet för entemadag i Pingstkyrkan iEskilstuna den 15 januari.Målgruppen är alla somvill veta mer, uppmuntrasoch utvecklas kring tematatt möta det funktionshind-rande.

Programmet inleds vid 14-tiden på eftermiddagengenom att Micael och KristinLahtinen från Märsta berät-tar om sina erfarenheter avatt få ett barn medfunktions hinder och hur detpåverkar vardagen. Efteråtföljer samtal.

Tra parallella samlingarSenare på eftermiddagen

hålls tre parallella samlingar;en som riktar sig till barn-och ungdomsledare, en tillpersoner som vill vara kon-taktperson eller God manoch en till anhörig.

Vid halv-sjutiden påkvällenföreläserElisabethSandlund,journalistoch förfat-tare, omhur det är att vara föräldertill ett vuxet funktion -shindrat barn. Hon har nyli-gen kommit ut med boken”Ulles mamma”, som handlarom precis detta.

Innan seminariet avslutasvid 21-tiden, så kommer anandakt att hållas.

Medverkar i gudstjänstElisabeth Sandlund kom-

mer också att medverka vidsöndagens gudstjänst i för-samlingen.

Anmälan till seminariet,som kostar 100 kronor, skagöras senast den 10 januaritill info@phv.pingst.se ellerdirekt till Pingstkyrkan iEskilstuna.

Bra start förPastorsakademin

NORSKT. Egil Svartdahl talade över ämnet Min tros historia.FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

ElisabethSandlund.

PINGST.SE NR 4 20108

SVER

IGE

När Gunvor Hansson blevpensionär bad hon till Gud atthamna på rätt plats. Hon hadeföreställt sig att det skullehandla om att hålla sångstun-der på äldreboenden. I ställethamnade hon som ledare påett ungdomscafé förtonåringar och blev derasförtrogna och fick smeknam-net ”gudmor”.

Gunvor Hansson har bott nästanhela sitt liv i Kolmården utanförNorrköping, och i alla år harhon varit aktiv och engagerad iden lilla Pingstförsamlingen påorten. När hon som 64-åringslutade sin tjänst som barnskö-tare, såg hon med tillförsikt framemot sin tid som pensionär.

– Jag tänkte, att jag skulle bliäldrekontakt, säger hon. Jag villevara ett stöd för de äldre i för-samlingen, men även sjunga påäldreboenden och försöka spridalite glädje och uppmuntran pålivets höst.

Be för församlingenGunvor kände också ett

ansvar att be för församlingenoch dess verksamhet. Blandannat driver den sedan 1984 ettungdomscafé på fredagskvällar-na – Café Oasen. Under åren harortens tonåringar strömmat tillPingstkyrkan, i perioder har detkommit uppemot 100 ungdo-mar varje fredagskväll.

– Jag ringde runt till andraförebedjare, och uppmuntradetill förbön för ungdomarna,berättar Gunvor. Ett böneämne,var att det saknades ledare. Vi ären liten församling, och de somkämpat på som ledare varje fre-dag i många år började tycka attdet var lite för tungt.

De fick snart bönesvar, genomtvå unga tjejer som flyttade tillKolmården och arbetade somkamratstödjare under ett par år.Men Gunvor kände att Herrenville att även hon skulle finnasmed.

– Min man och jag brukade gådit en stund ibland på fredagar-na, och dricka kaffe, berättarhon. Men jag kände mest att jagvar på min vakt inför ungdomarmed nedhasade byxor och nitar.Jag undrade hur jag skulle kun-na platsa där. Skulle jag gå ditoch spela spel, kanske? Till slutbörjade jag be: ”Herre, visa migmin plats!”.

Stöd och avlastningMed stor tveksamhet gick

Gunvor till Café Oasen en fre-dagskväll i mars 2006, för attförsöka vara någon sorts stödeller avlastning. I hjärtat klinga-

de bönen ”Visa mig min plats!”.Det var rörigt överallt, menkanske rörigast i kapprummetdär ungdomar sprang ut och in.Där slog hon sig ner på en bänk.När ungdomarna kom in, möttehon dem och sa ”Hej, jag heterGunvor och ska hjälpa till här påOasen. Vad heter du?”

Kände igen ungdomarnaNästa fredag återvände hon,

med block och penna. Hon bör-jade skriva upp ungdomarnasnamn. Några ungdomar kändehon igen, under smink och kep-sar – de var barn hon haft pådagis, och som nu vuxit upp. På

övriga ungdomar skrev hon upplite kännetecken – färg på jack-an, antal hål i öronen, vilka dekom tillsammans med och såvidare.

– Jag sa till ungdomarna, attjag gjorde det i stället för att sittahemma och lösa korsord. Men,till både min och ungdomarnasstora förvåning, märkte jag attjag började lära mig deras namn.

Kände sig seddaUngdomarna kände sig sedda,

och det dröjde inte länge förrändet blev för trångt på bänken ihallen. De tog fram ett bord ochnågra stolar, och ofta var detfullt med ungdomar runt bor-det.

– De började kalla mig för”gudmor”, och jag kände en rik-tigt nära relation till flera avdem.

Många av ungdomarna kom-mer från trasiga familjer. Oftahar de trassliga relationer tillbåde sina föräldrar, sina lärareoch sina jämnåriga. Far- ochmorföräldrar tycker mångakänns för gamla, och svåra attprata med.

– Men mig accepterade de avnågon anledning, det måste varaGud som ligger bakom!

Gick med på LunarstormNär sommarlovet närmade

sig, frågade en av killarna ominte Gunvor skulle gå med iLunarstorm, ett socialt nätverkpå internet – främst använt avtonåringar.

– Jag hade aldrig hört talas om”Lunar”, men ungdomarna sa attdet var gratis. Efter viss tveksam-het, öppnade jag ett konto. Dehade bestämt att jag skulle haanvändarnamnet ”Gunvor66” –eftersom jag var 66 år gammaldå. Redan under sommarenhade jag 20 ungdomar som vän-ner på Lunarstorm. Det växtesedan, jag vet faktiskt inte hurmånga ungdomar jag till sluthade kontakt med.

”Gud bryter ner barriärer mellan generationer”

' FAKTA 30 000 besök sedan starten

� Kommundelen Kolmårdenhar cirka 6 000 invånare� Pingstförsamlingen har 21medlemmar� Samarbetet med EFKomfattar 24 medlemmar

� Café Oasen är en öppenverksamhet med fika, pingis,sällskapsspel och samtal. � Sedan starten har det haftminst 30 000 besök.

TRÄFF MED ”GUDMOR”. Gunvor Hansson tillsammans med EliasLundin. FOTO: MARGARETHA ERICSSON

PINGST.SE NR 4 2010 9

– Jag fick tusentals meddelan-den via Lunarstorm, flera avdem var allvarliga och det varinte ovanligt att de bad mig attbe för deras problem. Vi fickockså flera bönesvar.

Mopederna tutadeUnder sommaren gick Gun-

vor promenader på samhället.Många ungdomar ropade ”Hejgudmor”, och så gott som allamopeder tutade när de kördeförbi. Gunvor känner sig heltaccepterad av ungdomarna,både på caféet och ute på sam-hället. För någon vecka sedanvar hon inne i Norrköping, närhon hörde någon ropa på henne.Det var några Kolmårdsungdo-mar som var inne och shoppade.

Sammanlagt är de nu sex leda-re på Café Oasen, fyra av dem ärpensionärer – och Gunvor ärinte äldst. Ganska snart efter atthon funnit sin plats på bänken ihallen anslöt Sixten och Karin,som båda har fyllt 80.

Kontakten förändrasNu har de flesta ungdomarna

övergivit Lunarstorm, men de

bjöd med Gunvor vidare tillbåde MSN och Facebook. Kon-takten ser lite annorlunda ut nu– inte minst för att ungdomarnabörjar bli äldre. Just nu är CaféOasen inne i en period, när detinte kommer så många nya ung-domar, och de äldre går på gym-

nasiet inne i Norrköping ochmånga av dem har nya vänneroch intressen där. Det kommerbara omkring 25 ungdomar var-je fredag, de flesta är i övre tonå-ren. Några har till och med kör-kort och bil.

– Det är härligt när det kom-

mer många ungdomar, och vikänner att vi kan vara ett alter-nativ till att de gör bus ute påsamhället, säger Gunvor. Mennu, när det kanske kommer 25ungdomar på en kväll, har vi påett annat sätt tid att sitta ner ochkomma lite djupare i våra sam-tal.

”Ber om Guds ledning”– Vi ber om Guds ledning

inför nästa år. Ska vi gå ut ihögstadieklasserna och bjuda inungdomar, eller ska vi odla vida-re de relationer vi har och låtadet här få vara en tid av meralugn?

– Jag känner, att nu är det härmin plats. Med ungdomarna ochderas frågor om livet. Gud hargjort det omöjliga möjligt, ochdet är med stor glädje jag möterungdomarna – och de säger attde är glada att möta mig! Vi fårvara till stöd och uppmuntranför varandra.

– Gud bryter ner barriärermellan generationer, och jag ärglad att Han visade mig minplats här.

ANNA-LENA MARTYNOVA

SAMLING KRING GITARREN. Karin Widerstedt, Oscar Andersson, Johannes Gustavsson, Gunvor Hansson, Sixten Widerstedt och FreddyFransén. FOTO: MARGARETHA ERICSSON

LEDARGÄNGET. Här är hela ledarteamet för Oasen samlat. Frånhöger till vänster syns Sten Karlsson, Lars-Olof Ericsson, MargarethaEricsson, Sixten Widerstedt, Karin Widerstedt och Gunvor Hansson.

Jag känner, att nu är det härmin plats. Med ungdomarna

och deras frågor om livet. Gud hargjort det omöjliga möjligt.’’

10

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 2010

En kör på över 100 personermed flera olika solister ochfull kompgrupp, en klassiskpianist, en professionellslagverkare, en à cappella-grupp, dånande orgelbrus,församlingssång och enpredikan om lovsångens storaämne både avslutade ochsammanfattade årets sång-och musikkonferens. ”Etthjärta – en själ” var tematoch på olika sätt belystesbegreppet mångfald underhelgen.

Det sjöngs och spelades i så gottsom varenda vrå i Smyrnakyr-kan i Göteborg när årets sång-och musikkonferens hölls.Omkring 250 personer deltogoch lät sig inspireras och förkov-ras på olika sätt från fredag efter-middag till söndag förmiddag ibörjan av oktober.

– Vi borde varit några fler,men viktigt är att komma ihågatt en vecka senare samladesungefär lika många till Lov-sångskonferens i Huskvarna. Detbetyder cirka 500 personer påtvå helger, vilket är bra, sägerPingsts musikkonsulent PeterStolpestad, som tillsammansmed Smyrnaförsamlingen arbe-

tat fram programmet för konfe-rensen.

Ett stort antal Smyrnamed-lemmar såg till att allt praktisktfungerade under dagarna, somexempelvis fikapauser, luncheroch festkvällsbuffén.

– Smyrna är en välorganiseradkonferensvärd. Inte bara detlogistiska funkar bra, utan det

personliga mottagandet är ocksåalltid på topp, konstaterar PeterStolpestad.

Under dagarna hade deltagar-na möjlighet att delta i tre olikaseminarier, som de valde från enlista med 13 olika ämnen, somspände över många olika områ-den.

Flera gemensamma samlingar

hölls också, bland annat inöv-ning av nya sånger och undervis-ning av Urban Ringbäck omMångfald som både kan ena ochsplittra.

– Gud är mångfaldens Gud,det visar skapelsens myller, och iförsamlingen kan de olika delar-na bli till en bild, konstateradehan bland annat, men menade

Eva Strandklint, Göteborg

– Det harvarit väldigtinspirerandeatt vara med.Alldelessärskilt upp -skattade jagseminarietmed Dynamic om att sjunga ien liten grupp. Jag lyssnadeockså på pianisten NicolajVollburg, som talade om klas-siska kompositörers andliga liv.Det har också varit väldigtroligt att vara med och sjunga.Det blir inte så ofta annarseftersom jag spelar fiol i Smyr-nas symfoniorkester.

André Jakobsson, Sävar

– Årets kon-ferens visadepå goda möj-ligheter tillbredd i sång-och musiklivet.Genom konfe-rensen lyste enstrimma av hopp att kunnamötas på ännu bredare frontkring musiken i våra försam-lingar. Här fanns lovsångsleda-re, klassiska musiker, körleda-re, blåsmusiker, pastorer ochde som jobbar med barn ochmusik.

– Den öppna scenen underhelgen visade upp många olikaförmågor och stilar – KUL!!

Lotta och Pelle Fahlén, Hägersten

– Årets kon-ferens inne-höll bådeglädje ochdjup! Det ärfantastisktroligt att övaoch sjungatillsammans, och man upplev-de en stark Gudsnärvaro påvåra gemensamma samlingar.

– Det var också en bra breddpå seminarierna. Vi fick medoss inspiration och glädje hem!

Vad tyckte du om konferensen?

STORKÖR. I den avslutande gudstjänsten sjöng den stora konferenskören. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

SPELGLÄDJE. Elever från Kaggeholms mumedverkade i ett seminarium kallat Möten mmänniskor. FOTO

Musikalisk mångfald

PINGST.SE NR 4 2010 11

också att mångfald och olikhetinte är detsamma som gränslös-het och att säga ja till någotibland med nödvändighet inne-bär att säga nej till något annat.

– Att bejaka mångfald betyderinte att en församling ska följaalla trender, tillfredsställa allasmaker och så vidare, för dåfinns det risk för att vi tapparfokus. Vi måste i stället fråga ossvad vi ska göra nu i vår tid.

Ökat samarbeteUrban Ringbäck uppskattade

det ökade samarbetet med lov-sångskonferensen.

– Det känns som att de frukt-lösa diskussionerna om stil inteär aktuella längre utan här kan vi

hitta viktigare gemensammanämnare.

Samarbetet märktes blandannat genom att Viola Grafströmundervisade i en storsamling omatt ”Tillbedjan som börjar medGud” och att Lasse Pettersson

ledde ett seminarium kallat ”Enlovsångsledares uppgift”.

Urban Ringbäck konstaterarockså att den öppna scenen, somvar en nyhet i årets konferensblev en succé.

– Den visade på allt skapandesom pågår, säger han.

Yngre deltagarePeter Stolpestad håller med

och menar att den Öppna sce-nen också fick till effekt att kon-ferensen föryngrades. Han varnöjd efteråt.

– Konferensen kändes som engod mötesplats för alla sortssångare och musiker från bådesmå och stora sammanhang. Ettvarierat utbud med allt ifrånintressanta seminarier till har-monisk nattvardskväll.

– Vi i Smyrnaförsamlingenkänner tacksamhet efter konfe-rensen. Det var roligt att delta-garna kom från många olika hålloch var i många olika åldrar,säger Urban Ringbäck.

Smyrnaförsamlingen har valtatt ta på sig ett särskilt ansvar förde här konferenserna, men detbehöver inte med nödvändighetinnebär att de alltid kommer atthållas där.

– Det finns fortfarande storabehov av en nytändning inommusiken i församlingarna, sägerUrban Ringbäck, och efterlyseren ökad dialog mellan musikeroch församling.

– Drömmen vore ju om flerpastorer var med!

I sin predikan i den avslutandegudstjänsten uppmanade hanalla närvarande att fortsätta attsjunga, spela och leva in berät-telsen om Jesus i människors liv ivår tid, att fortsätta bekänna sintro genom sången och musikenoch att låta sången och musikenleda in till tillbedjan av honomsom är Lovsångens stora ämne.

ULRIKA RAMSTRAND

Fotnot: Nästa sång- och musik-konferens planeras att hållas14–16 oktober 2011.

DYNAMIC. A cappella-gruppen Dynamic medverkade under helasång- och musikkonferensen. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

FAKTA Seminarieämnen under årets konferens

� Att ledas för att leda –praktiska tips för dig somleder andra i lovsång.

� Konstmusikens ”leviter”.� Om att sjunga i en liten

grupp.� Möte med Musik och

Människor.� Vad gör STIM?

� Musik i mindre församling.� Ta kören till en ny nivå.� From all of us…� Presentation av nya sånger.� Film – Dramaturgi.� Film – Bildspråk.� När bra sånger blir bättre.� En lovsångsledares uppgift.

siklinjemed musik och

: ULRIKA RAMSTRAND

ÖPPEN SCEN. Maria Gustin Bergström var en av dem som medverkade på den Öppna scenen – en uppskattad nyhet under åretssång- och musikkonferens. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

på spelglad konferens

12

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 2010

… Åke Olsson, somstartat Notlinjen

Vad är Notlinjen?– Notlinjen Musikför-

lag är ett nytt förlag somproducerar kristen sångoch musik på noter. Vihoppas att vårt notma-terial ska underlätta ochvara till hjälp i försam-lingarnas sång- ochmusikarbete.

– Notlinjen har äventagit över all försäljningoch administration avFörlaget Filadelfias ochLibris noter ochmusikrättigheter.

Hur jobbar ni?– Vi ger ut noter som

vi producerar i samar-bete med ett stort antaltextförfattare, komposi-törer och arrangörer.

– Materialet sprids vianotabonnemang, genomförsäljning via vår hem-sida eller andra not-handlare och genomsamarbete med exem-pelvis samfundensmusikkonferenser, nusenast Pingsts sång- ochmusikkonferens i Smyr-na, Göteborg.

Vem kan köpa noter hoser?

– Alla! Våra kunder ärförsamlingar, körer, sko-lor, föreningar, privat-personer och så vidare.

HALLÅ DÄR ...

FÖRLAGSÄGARE.Åke Olsson ligger bakomförlaget Notlinjen somproducerar sång ochmusik på noter.

Årets brasskonferens samladeomkring 50 blåsare, somunder en helg spelade ochsamtalade tillsammans ochlät sig inspireras införframtida brassmusikaktivite-ter.

2010 års Brasskonferens inomPingst hölls i Pingstkyrkan Lin-köping med Sion Brass som vär-dorkester. Inbjuden instruktörvar Andreas Hanson, flitigtengagerad dirigent i många avlandets symfoniorkestrar ochmed ett förflutet som trumpeta-re och dirigent inom Frälsnings-armén.

Rep och festkvällLördagen ägnades åt repetitio-

ner, årsmöte för PBB (Pingst -rörelsens Brassband), öppetsamtal, konsert med ÖstgötaBrass samt en avslutande fest-

kväll. Under det öppna samtaletvar ett av ämnena Hur bibehållablåsmusikens roll i våra kyrkor.Samtalet fördes av dirigentenAndreas Hanson och Pingstsmusikkonsulent Peter Stolpes-tad.

Intresset minskar– Att intresset minskar för

orkestermusik är inget specifiktför frikyrkan, det är en trend påkulturskolor, musikhögskoloroch i alla samfund, förklaradePeter Stolpestad. Det är häftigareför en tonåring att spela tv-spelän att öva klarinett, menadePeter Stolpestad.

– Och om man väljer att ägnasig åt musik så är det ballare medpop än med Mozart. Riskenfinns att kommande generationinte ser skillnad på en bastubaoch en flöjt, fortsatte han.

Under samtalet kom några

intressanta tankar fram utifrånAndreas Hansons erfarenheterfrån Frälsningsarmén.

– Vi ser samma trend inomFrälsningsarmén som inomPingst, sa Andreas Hanson.Gemensam fortbildning förmusikledare, gemensamma kon-ferenser och gemensamma musi-kutbildningar kanske vore något.

– Det kanske är dags för etttydligare samarbete mellan sam-funden i musikfrågor, sa PeterStolpestad.

Senare på lördagskvällen gäs-tades konferensen av ÖstgötaBrass som hade en mycket upp -skattad konsert och vid sönda-gens gudstjänst medverkadesamtliga musikanter

ULRIKA RAMSTRAND

Fotnot: Konferensen hålls varjeår och det går att läsa mer omden på www.pbb.nu

TAR I. 50 blåsare samlades till konferensen i Linköping. FOTO: JOHAN KARLSSON

Fullt blås i Linköping

PINGST.SE NR 4 2010 13

Med målet att vinna världenför Jesus, startar Ibra Medianu ett samarbete med AffinityTelecom. Samarbetet innebäratt den som ringer medAffinity Telecom harmöjlighet att sänka sinasamtalskostnader med upptill 30 procent, samtidigt somtio procent av dem går direkttill mission.

Västeråsföretaget Affinity åter-finns sedan 15 år, ofta bland defem billigaste teleleverantörerna

i Sverige. Detta i konkurrensmed hundratals andra.

– Eftersom Ibra brinner för attnå de onådda, försöker vi hittanya sätt att finansiera sändning-ar till alla de folkgrupper vi ännuinte har nått. Inför hotet om attbörja lägga ner redan existeran-de sändningar, bad vi Gud attöppna nya dörrar, säger MariaEnblom, insamlingsstrateg hosIbra.

I första fasen gäller samarbetettraditionell telefoni (via telejack-et) samt IP-telefoni (samtal via

bredband). Under nästa år hop-pas Ibra även att kunna erbjudaden som ringer via mobilen, attsamtidigt stötta missionsarbete ihela världen.

Möjlighet att stödja missionAffinity Telecoms vd Daniel

Forslund, förklarar varför hanvill stödja Ibras mission på dettasätt:

– Med en stark Gudstro alltsedan barnsben, ser jag det somen stor förmån att ge människori alla åldrar en möjlighet att

stödja mission. Och detta utanatt belasta hushållets ofta redanansträngda ekonomi. Bidragettill Ibra sker genom en tjänstsom de allra flesta ändå använ-der regelbundet. Det är med storförväntan vi inleder samarbetetmed Ibra Media.

ULRIKA RAMSTRAND

Fotnot: Läs mer om detta påwww.ringförmission.se, ellerring till Ibra på telefon 076-5369616. Du kan även mejlamaria.enblom@ibra.se

En person började för två år sedan att titta på Kanal Hayat. Idag har han och hans familj, hans bror med familj, hansföräldrar och yngste bror blivit frälsta.

Kanal Hayat sammanförde dem med några kristna som bodde i när-heten, och nu träffas de regelbundet för gudstjänstfirande i hemmen.

Vill du läsa mer om detta; kontakta IBRA på info@ibra.se så får dutidningen IBRA-Signalen hemskickad till dig.

MARIA LEVANDER

Fotnot: Kanal Hayat är en turkisk kristen tv-kanal, som bland andrasponsras av Ibra och Ljus i Öster.

Teleföretag och Ibra i samarbete för mission

Nya husförsamlingar i TurkietFOTO: IBRA MEDIA

14

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 2010

Allt fler pingstförsamlingarstartar second hand-verksamhet i samarbete medPMU InterLife, som utökat sittstöd genom två nya konsulen-ter. I år har 10 nya butikertillkommit och 10 miljonerkronor har genererats tillinsatser runtom i världen.

Billigt, miljövänligt, solidarisktoch roligt - det finns mångaanledningar till att second handblivit mer än en övergåendetrend.

– Att PMU insett potentialenoch beslutat sig för att förstärkasitt second hand-arbete betalarsig nu. Vi räknar med att dra incirka 10 miljoner kronor genomsecond hand i år, pengar somgör att vi har råd med den egen -isats som krävs för Sida-projektoch kan bistå vid katastrofersom i Haiti och Pakistan, sägerTommy Granberg, second hand-ansvarig.

En viktig del i satsningen äranställandet av två second hand-konsulenter.

– De är med hela vägen när nyverksamhet etableras, hjälper tillatt planera, rita och bygga uppbutiken, utveckla en affärsstrate-gi och lära upp personalen.

Tillgång till rådgivningGenom PMU:s koncept

Biståndscenter, får församlingar-na också tillgång till rådgivning,nätverk, inspirationsträffar ochutbildningsdagar.

Totalt samarbetar nu PMUInterLife med 48 butiker runtomi landet, medan ytterligare buti-ker regelbundet stöder PMU:sarbete. Bara i år har 10 bistånd-scenter öppnats, varav sex underhösten, i Mullsjö, Karlskrona,Trelleborg, Ekerö, Varberg ochLycksele. Några av dem är nya,medan andra startat om i störrelokaler. En stor del av överskot-tet går till utvecklingsprojekt ochvarje krona växer genom Sidaoch PMU till nio kronor.

De nya butikerna har haft braförsäljning. I Lycksele hade man

inför premiären den 30 oktobersatsat stort på annonsering ochartiklar i lokalpress. Dagskassan,som gick till PMU:s Pakistan-insamling, slutade på 103 000kronor och tisdagen efter blevsumman 49 000 kronor. Det ärrekord för två dagars försäljning.I Varberg drog man vid premiä-ren den 2 oktober in 78 000 kro-nor.

Synligare i samhälletAtt så många församlingar

väljer att satsa beror på attsecond hand-verksamheten gördem mer synliga och stärkerderas roll i samhället, tror Tom-my Granberg.

– Man ser detta som ett red-skap både för mission och försocialt arbete på den egna orten.Människor som fått sysselsätt-ning genom vår verksamhet vitt-nar också om hur de uppleveratt de fått ett människovärdegenom sin insats, och det kännsfantastiskt roligt.

Det finns även exempel på hurAlpha-grupper uppstått genombutikerna.

Miljöaspekten är också viktig. – Genom second hand-arbe-

tet gör vi en fantastisk miljöin-sats, vi är med och tar vara påskapelsen genom återanvänd-ning. Detta är en stor uppgift förförsamlingen.

NOOMI LIND

Ljusa loker, fräscha varor ochen Styled by Youth-hörna. Dethar Pingstkyrkans secondhand i Mullsjö, satsat på. Ochgensvaret är stort frånkunderna.

Ett av PMU InterLifes nytill-skott, Pingstkyrkans secondhand i Mullsjö, slog upp portar-na den 4 september och skänktedagskassan på 37 880 kronor tillPMU:s Pakistan-insamling.

Många gör frivilliga insatser ibutiken och det finns två anställ-

da via arbetsförmedlingen.– Med tanke på att vi inte är

något stort samhälle så går detmycket bra, säger butiksföre-ståndare Margareta Axell Müller,tidigare missionär i Paraguay i42 år, och berättar att det kom-mer kunder ända från Falkö-ping, Skövde och Jönköping.

Samarbetet med PMU betydermycket. Second hand-konsulen-ten Daniel Bergh fanns medunder förberedelserna och vidstarten och snart får de besök avhonom igen.

Allt fler secondhand-butiker

NÖJD. Tommy Granberg, secondhand-ansvarig på PMU, tycker detär kul att många församlingarsatsar på nya butiker.

Bra start i Mullsjö –

UNGDOMSSTYLAT. Ungdomarna i församlingen i Mullsjö har inrettett hörn av butiken till ett sovrum med 60-talstema. FOTO: JOSEPH TORNELL

POPPIS. Kö till den nya second hand-butiken i Ekerö. FOTO: DANIEL BERGH

PINGST.SE NR 4 2010 15

Sudan i fokus■ Afrikas längsta krig harsatt djupa spår. Sudan är ettsargat land där behoven avåteruppbyggnad och förso-ningsarbete är enorma.

Under julen 2010 sätterPMU fokus på barnen i söd-ra Sudan. Sudans fredsavtal2005 blev slutet på 50 år avinbördeskrig och konflikter isödra Sudan. Krigsåren harslagit hårt mot hela samhäl-let, inte minst mot skolorna.Bara vart femte barn i landetfick chans att börja skolanunder konflikten. Dessutomraserades de flesta skolbygg-naderna. I Sudan samarbetarPMU med den sudanesiskapingströrelsen, SPC. Byggna-tion av nya skolor och vida-reutbildning av lärare är ettprioriterat område.

Kampanjen ”Barnens rätt– vårt ansvar” når sin kul-men under julen, materialoch filmer finns tillgängligtpå PMUs webbplatswww.pmu.se.

PMU.nu försvinner■ PMU:s tidning PMU.nuutkommer med sitt sistanummer nu i december.

– Vi har tittat över vårkommunikation och valt attdelvis hitta nya kanaler föratt nå nya grupper. Blandannat kommer vi att finnasmed i tidningen Dagens nyamagasin ”Du och jag”, satsamer på sociala medier ochdigitala nyhetsbrev, förklararkommunikationschef Elisa-beth Hammarberg.

Syftet med PMU.nu harfrämst varit att inspireraläsarna till ett ökat engage-mang för bistånd. Men fram-tidens kommunikation medgivare, församlingar, secondhand-butiker och politikerkommer att se annorlundaut. I stället för att ha dennainformation i en egen tidningkommer PMU att finnas medi varje nummer av Dagensnya livsstilsmagasin ”Du ochjag” med flera sidor av repor-tage, nyheter och notiser.

– Vi är nybörjare på dettaområde och det känns tryggtmed det stöd vi får. Det kan tillexempel vara svårt att veta vad viska ta betalt för varorna, och dåfår vi hjälp med prissättning,säger Müller.

God respons från kundernaDe har också fått hjälp med

att bygga upp och inreda buti-ken.

– Vi får god respons från kun-derna, som tycker att vi har trev-liga ljusa lokaler, en fin inred-

ning och att det luktar gott. Vihar satsat mycket på att få bortloppiskänslan genom rena ochfräscha varor, säger Henrik Lars-son, en av initiativtagarna ochmedlem i församlingens mis-sionsråd.

Via Facebook kan man ta delav nyheter och bilder på varorsom kommit in.

I butiken finns ett litet kaféoch ett annat koncept är Styledby Youth.

– Ungdomarna i församlingenhar fått fria händer att inreda ett

hörn. Nu har de byggt upp ensovrumsinteriör med 1960-tals-tema, berättar Henrik Larsson.

Bra att jobba tillsammansHan uppskattar möjligheten

att som medlemmar i alla åldrarjobba tillsammans, och ser såvälden sociala funktionen på hem-maplan som missionsändamåletsom viktigt.

– Vi vill visa mullsjöborna attvi gör något, att vi bryr oss, sägerhan.

NOOMI LIND

nyheterna syns på FacebookBISTÅNDSCENTER. I höstas öppnades butiken i Karlskrona. FOTO: DANIEL BERGH

FIN INREDNING. Kunderna uppskattar att det är ordning och reda i Mullsjöbutiken och att det doftar gott. FOTO: JOSEPH TORNELL

PINGST.SE NR 4 201016

REPO

RTAG

E

”De kommer från öst och väst, de kommerfrån syd och nord att sitta till bords medJesus en gång och höra hans välkomstord.”Så inleds texten på nummer 323 i Segerto-ner. Den är skriven 1914 av Amanda Sand-bergh och kanske anade hon inte då attmötet mellan människor från hela världenskulle ske redan här i jordelivet. Vi lever ju iett samhälle som befolkas av människor frånalla väderstreck och många av dem är krist-na eller blir kristna här i Sverige. Hur kan visom kristna syskon hitta varandra? Ja, det ären fråga som det förmodligen finns väldigtmånga svar på, och ett ämne så stort att detskulle kunna fylla många tidningar.

Den här gången har vi valt att göra någranedslag på olika platser i Sverige. Vi börjar iÖstersund, där Emanuel Sandberg är styrel-semedlem i Pingstkyrkan i Östersund ochfått ett särskilt ansvar för invandrararbetet iförsamlingen. Som före detta missionär lig-ger detta honom varmt om hjärtat.

– Vårt engagemang i församlingen ärbåde andligt och socialt, säger han. Vi kän-ner för de här människorna. Många av demhar varit med om svåra saker.

Stannar ett år eller tvåDe flesta av dem som kommer till försam-

lingen har blivit utplacerade i Östersundoch stannar ett år eller två innan de flyttarvidare någon annanstans, inte minst därföratt det är ont om både lägenheter och jobb ikommunen.

I kommunen finns ett Integrationsservi-ce-kontor, där församlingsmedlemmenEmmanuel Gbakagna med ursprung iElfensbenskusten arbetar(se också artikel påsidan 20). Han berättar gärna om att Pingst-kyrkan finns och står öppen för dem somvill komma dit. I första hand på gudstjäns-

ter, men också till särskilda träffar förinvandrare, då man träffas en lördagsefter-middag och bjuder på soppa eller julgrötberoende på säsong och presenterar JesusKristus och församlingen. Den 23 oktoberanordnades till exempel en soppträff för demånga som anlänt till Östersund bara i år.

Gudstjänst tolkas till flera språkVarje söndag tolkas gudstjänsten till både

engelska och franska och ibland också tillarabiska. Några separata språkgrupper ärinte aktuella i församlingen, de skulle bli försmå. Emmanuel Gbakagna förespråkar ock-så att alla olika nationaliteter möts tillsam-mans och att tolkning erbjuds dem som inteännu kan svenska.

– Vi är jättenoga med att hälsa på demsom kommer, fika tillsammans med democh se om de vill vara med och sjunga ikören eller hjälpa till med kyrkkaffe ellernågot annat, berättar Emanuel Sandberg,som menar att kyrkan är ett väldigt bra stäl-le för människor att träffas och få kontakt.

Han tycker att engagemanget i försam-lingen för nyanlända till Östersund är bramen bör utvecklas. Församlingsmedlemmar

Det går knappast en dagutan att ordet integrationhörs i radio och tv ellerskrivs om i tidningarna ochdebatteras på olika sätt.

Att Sverige är mångkultu-rellt märks också i försam-lingslivet. Gudstjänstertolkas, olika kulturer ochspråkgrupper möts, en delinvandrargrupper bildaregna församlingar.

Den kristna tron äruniversell, liksom Gudsförsamling, men utma-ningen är ändå att få Gudsolika barn att mötas överspråk- och kulturgränser.

”De kommer från öst och väst, de kommer från syd och nord”INTEGRATION

ENGAGERADE. Emanuel Sandberg ochEmmanuel Gbakagna arbetar för att integrerainvandrare i Östersund.

PINGST.SE NR 4 2010 17

uppmuntras därför att också bjuda hem ickesvenskar.

– En familj bjöd hem några nyanländautan att kunna ett ord engelska, men detgick bra och de hade väldigt trevligt, berät-tar han. Tänk vilka intressanta möten manfår vara med om.

Emmanuel Gbakagna hade under en peri-od halvtidstjänst i församlingen med uppsö-kande arbete bland invandrare. En tjänstsom finansierades genom kommunaltbidrag, men sedan 2003 är han i ställetanställd på Integrationsservice i Östersund.

– Det är Guds ledning att jag fick dettajobb, säger han.

En del av dem han träffar är bekännandekristna, som söker kontakt med en försam-ling och då rekommenderar han självklartgärna Pingstkyrkan.

– Jag blev själv så väl mottagen där, sägerhan.

Alla är välkomna till kyrkanAndra kanske är muslimer eller ateister,

som känner sig ensamma i Sverige och de ärsjälvklart lika välkomna till kyrkan, menarhan.

– Att invandrare kommer till Sverige ingåri Guds plan för landet, säger han bestämt.Det är inte för inte, tänk bara på alla somkommer hit med brinnande hjärtan och ger

oss mission i retur. Och alla muslimer somsöker sig till Sverige innebär ju en enormmöjlighet att göra Jesus känd för dem.Genom att bli vän med dem kan dörraröppnas som tidigare varit stängda.

Vår uppgift som kristna är att bemötainvandrare väl, välkomna dem i församlingenoch i våra hem och be för dem, menar han.

– Ja, att erbjuda gemenskap, kontakter,språk och bön. Vi har ju också tillgång till enGud som kan förändra förhållanden.Genom oss och med Guds hjälp kan männi-skor ledsagas in i samhället och lära sig detsvenska språket bättre.

Egen församling för farsitalandeHamid Fourutan-

fard är verksam iStor-Stockholm somassisterande pastor iden Iranska pingst-församlingen, somsedan slutet av okto-ber hyr in sig i Pingst-kyrkan i Sollentuna.Iranska församlingenvar från början en delav pingstförsamling-en i Tumba, men ärsedan några år tillba-ka en egen försam-

SOPPTRÄFF. Pingstkyrkan i Östersund anordnar regelbundet träffar för nyanlända till Sverige. Den senaste hölls i slutet av oktober och då bjöd man påsoppa och informerade om sin verksamhet. FOTO: EMANUEL SANDBERG

En familj bjödhem några

nyanlända utan attkunna ett ord engels-ka, men det gick braoch de hade väldigttrevligt. Tänk vilkaintressanta mötenman får vara medom.

’’RÄTT JUST NU. Hamid Fourutanfardser Iranskaförsamlingen somGuds kallelse just nu.

PINGST.SE NR 4 201018

REPO

RTAG

E

ling, som namnet till trots inte bara samlariranier, utan också andra folkslag som talarfarsi, det språk som gudstjänsterna hålls på.Farsi kallas också persiska.

70 aktiva medlemmarFörsamlingen har cirka 70 aktiva med-

lemmar, som varje vecka möts i cellgrupperoch till gudstjänst. Emellanåt anordnar manockså speciella seminarier eller utåtriktadeaktiviteter.

– Vårt mål är att nå ut till farsitalande iSverige, berättar Hamid.

Enbart i Stockholmsområdet räknar manmed att det finns någonstans runt 20 000som talar farsi, i hela landet mellan 80 000och 100 000. Liknande församlingar finnsockså i Uppsala och Västerås.

Den iranska församlingen är medlem iPingst – fria församlingar i samverkan ochHamid deltar i den pågående Pastorsakade-min, brukar vara med på Rådslag, sitter istyrelsen för Pingst ung och vill gärnasamarbeta med svenska pastorer och olikaförsamlingar på olika sätt. Jag frågar varförman ändå valt att bilda en egen församlingbaserad på ett speciellt språk.

Konverterat från islam– Språk och kultur är viktigt, liksom vil-

ken bakgrund man kommer från. Mer än 90procent av våra medlemmar har konverteratfrån islam till exempel, vilket ställer speciellakrav på undervisningen. Det handlar om attbygga upp ett nytt sätt att tänka. Vi måsteständigt påminna om att Gud är nåd ochkärlek och inte en krävande ”aja-baja”-Gudtill exempel. I det pastorala arbetet upplevervi också att det är en styrka att vi förstårmänniskors kulturella bakgrund, svararhan.

– Just nu tror vi att detta är Guds kallelseför oss, säger Hamid, och det är detta som

känns rätt nu. Vi får se vad som händer fra-möver.

Han arbetar tillsammans med förestånda-ren Ninous Youhanna, som startade försam-lingen för tio år sedan när han kom hit sommissionär till Sverige tillsammans med sinfamilj.

Hamid kom själv till Sverige som ganskaliten pojke, talar perfekt svenska men identi-fierar sig tveklöst som iranier om någon frå-gar.

– Ja, det är vad jag känner mig som, menjag är en del av samhället här ändå. Jag troratt många invandrare tänker som jag attman inte vill förlora sin identitet, men ändåha tillträde till båda världar.

Mycket att lära sig av varandraLite försynt säger han att invandrare och

svenskar har mycket att lära sig av varandraoch att det inte bara är invandrare sombehöver lära sig förstå svenskar, utan tvär-tom också.

Vad tycker han då man kan göra för attunderlätta integration? Att försöka förståvarandra och varandras kulturer och då och

då ha gemensamma gudstjänster menar hankan vara ett sätt, samtidigt säger han attintegration inte är något man kan tvingafram.

Just nu är församlingen mycket glad överatt ha hittat en ny lokal att samlas i. Underflera år har man samlats i Svenska kyrkan iSätra och varit hänvisad till att fira guds -tjänst på lördagar, eftersom trycket på loka-lerna varit så stort från olika grupper.

Nu är det söndagar som gäller och det blirtill och med möjligt att hålla dopförrättningi den egna lokalen om man vill. Hitintillshar dopen i regel alltid skett under deniranska sommarkonferensen som hålls påNyhemsområdet i juli varje år. Samarbetetmellan Pingstkyrkan i Sollentuna och deniranska pingstförsamlingen inleddes med engemensam gudstjänst i slutet av oktober, dådet iranska lovsångsteamet bland annatmedverkade.

”Brist på undervisning”För ungefär ett år

sedan var ManuelMarshall på besök iden farsitalandegruppen i Aspnäskyr-kan i Järfälla utanförStockholm.

– Jag upplevde attdet fanns en brist påundervisning där ochnär jag sa det fick jagfrågan om jag skullekunna ta ett ansvarför detta.

Sagt och gjort.Sedan dess medver-kar Manuel Marshall,som har sina rötter iChile, varje söndag igruppen, de flesta

LOVSÅNG PÅ FARSI. Iranska församlingens lovsångsteam sjunger i en gudstjänst, som är upplagd ungefär på samma sätt som i en svensk pingstförsamling.

SERVAR FARSITALANDE. Föreståndareni Iranska pingstförsamlingen Ninour Youhannatillsammans med sin assisterande pastorHamid Fourutanfard.

FOTO: SHIRIN FOURUTANFARD

EGNA INTEGRA-TIONSERFAREN-HETER. ManuelMarshall kom tillSverige från Chile för30 år sedan ochundervisar nu via tolkden farsitalandegruppen i Aspnäs -kyrkan i Järfälla varjesöndag.

PINGST.SE NR 4 2010 19

män från Iran eller Afghanistan. Varje sön-dag kommer mellan fem och åtta personerplus svenskarna Fredrik Säfsten och Jonasoch Fredrik Gerhardsson, som är behjälpligapå olika sätt.

– Jag tycker ibland att församlingen kanbli isolerad från samhället och att det därförär viktigt att visa att det finns en kopplingmellan tro och samhälle, säger Manuel. Jagtar utifrån Bibeln upp frågor kring livsstiloch det dagliga livet här i Sverige, till exem-pel hur man bemöter människor med andrasätt, seder och traditioner och mänskligarättigheter, och skyldigheter gentemot lagen.

Svensk medborgare sedan 25 årManuel har varit i Sverige i 30 år och är

svensk medborgare sedan 25 år. I Chile varhan politiskt verksam lärare och tvingadesfly därifrån. Här i Sverige har han arbetatsom städare, som diskare, på restaurang,som lärare i 28 år och med att introduceraflyktingar i Sverige. På fritiden har hanengagerat sig i kristdemokraterna och haftolika politiska uppdrag både på kommunal-och landstingsnivå och också varit mycketengagerad i olika spanska grupper och för-samlingar runt om i Sverige.

En bakgrund som gör honom till en auk-toritet inte minst när det gäller integration.Manuel Marshall menar att man sominvandrare måste lära sig så mycket sommöjligt om det samhälle man kommer till

och inte tro att allt ska vara som i hemlan-det.

– Det är det land man bor i nu sombestämmer reglerna, menar han.

Bestraffades av regimenHan berättar om hur han som modern

stadsbo i Chile bestraffades av regimen medatt vara tvungen att leva tillsammans meden primitiv indianstam på landsbygden.

– Jag insåg att om det skulle fungera attleva som ”gringo” där måste jag lära mig såmycket som möjligt om dem , om hur delevde och tänkte och anpassa mig till det. Sånär vi kom hit till Sverige gjorde vi likadant.Vi tog reda på så mycket som möjligt om detsvenska samhället.

Men om integration ska fungera måsteden vara ömsesidig, slår han fast, och jagförstår att han ibland tycker att vi svenskarär lite tröga och stolpiga som inte gärnaumgås utan planering och inbjudan. Integ-ration är en process som kräver möten, sam-tal, lärande och lyssnande.

Bakgrund skapar förtroendeHans bakgrund gör att den farsitalande

gruppen i kyrkan, som han kommunicerarmed via tolk, har förtroende för honom,tror han.

Gruppen, som består av 17 personer, harsom ambition att inte isolera sig och deltardärför i den stora gudstjänsten i kyrkan var-

je söndag och möts efteråt till en egen sam-ling, där de specifika behoven för nyomvän-da och nyanlända till Sverige står i centrum.

–Alla i gruppen är före detta muslimeroch det är viktigt att lära känna dem, attvara en vän och en broder, som kan visa påatt tron på Gud och Jesus innebär frihet, attlämna det gamla för ett nytt liv. Vi är friafrån tvånget, men har också fått ett ansvaratt förhålla oss till.

– Vi tar hand om hela människans behov,säger han, så jag har också gått igenom vaddet innebär att söka uppehållstillstånd ochha kontakt med socialen till exempel.

Krävs medvetna insatserÄven om de som är troende har det abso-

lut viktigaste gemensamt, så krävs det med-vetna insatser för att människor med olikaspråklig och kulturell bakgrund ska kunnamötas.

– Vi har en bra grund i vår gemensammatro, men mycket återstår att göra fortfaran-de, säger Manuel Marshall.

– Vi är kallade att hjälpa varandra och tillatt vara en Jesusförebild i samhället, sägerhan och tycker att det inte minst därför ärviktigt att ta integrationsfrågor på allvar ochse till att öppna möjligheter för människoratt verkligen lära känna varandra och utbytaerfarenheter och på så sätt få respekt förvarandra och hur man fungerar.

Han skulle väldigt gärna vilja att försam-lingsfamiljer ställde upp som faddrar förnytillkomna och lät dem vara med i famil-jens liv och lära sig hur man umgås, lagarmat och bakar här och på köpet lära sigspråket bättre.

– Jag drömmer om en församling medmedlemmar från olika håll, som känner sinbakgrund, men ändå uppträder som manförväntas göra i det land man finns.

ULRIKA RAMSTRAND

AFRIKANSK SÅNG. En grupp från Afrika sjunger i Pingstkyrkan i Östersund. Nu har de flestamedlemmarna i den flyttat vidare till andra orter i Sverige. FOTO: RUNE FRISKFOTO: SHIRIN FOURUTANFARD

Jag tycker ibland att församlingen kanbli isolerad från samhället och att det

därför är viktigt att visa att det finns en kopp-ling mellan tro och samhälle.’’

PINGST.SE NR 4 201020

SVER

IGE

Gud sände mig hit till Sverigeoch lät mig ta emot JesusKristus här. Han har gett migförmåga att älska bådevintern och svenskarna, sägerEmmanuel Gbakagna frånÖstersund med ursprung iElfen benskusten i VästraAfrika.

Emmanuel Gbakagna kom tillSverige för 30 år sen. Efter någraår, då han bland annat bott i Sol-lefteå, Karlstad och Örebro komhan till ett vägskäl i sitt liv. Hanvantrivdes och funderade på vadmeningen med hans liv var.Hade han kommit till Sverige föratt få en mening med sitt liv ellerskulle han åka hem och försökahitta någon mening där?

För att få svar på sina funder-ingar tog han sin bil och gav sigut på en resa norrut i Sverige ochförsörjde sig genom att sälja tav-lor. På ett ställe i Rätansby iJämtland fick han ett Nya testa-mente som han därefter börjadeläsa. Det var så intressant att han

sedan fortsatte att läsa helaBibeln, som han fick av sammafamilj. Han hyrde en stuga ocharbetade i skogen och lästeBibeln om kvällarna.

– Jag har katolsk bakgrund,men gudstjänsterna gav mig inteså mycket och jag slutade gå tillkyrkan i tidiga tonår. Jag hadealdrig läst Bibeln och den endakunskap jag hade om Jesus varegentligen genom en tecknadserie som min kusin som utbil-dade sig till präst hade visat mig.

Följde med till PingstkyrkanDen 5 februari 1989 kände

Emmanuel att det var dags attåterknyta kontakten med kyrkanoch tog sig till en statskyrka iÖstersund, som dock var stängd.

– Då träffade jag på en damoch frågade henne om hon visstevar man kunde fira gudstjänst.

Kvinnan var på väg till Pingst-kyrkan och jag följde med hennedit och slogs av den otroligastämningen och atmosfären där.

Emmanuel fick bra kontakt

med en inbjuden pastor. Predi-kan handlade om den förloradesonens återkomst och Emmanu-el tog emot budskapet med storglädje och tacksamhet till Gud.

– Jag hittade meningen medmitt liv genom tron på JesusKristus, säger han. Jag kände miginte längre ensam och bortkom-men.

Emmanuel hittade snabbt till-baks till Pingstkyrkan och gickpå ett bibelstudium och sprangfram för att få förbön. Redanden 26 mars samma år stod han ikyrkans dopgrav och begravdesitt gamla liv.

Gifte sig 1991Han lärde sig efterhand att be

till Gud om ledning för sitt livoch att lämna bekymren tillhonom, till exempel om det därmed att hitta en livskamrat.

Sommaren 1991 gifte han sigmed en svenska i församlingen,som var änka med tre barn ochhan fick en ny familj här. Parethar också ett gemensamt barn.

Under åren i Sverige har hanlärt sig att svenskar ofta är liteförsiktiga av sig. Man vill gärnaveta vem man ger sig i lag medoch behöver planera när manska bjuda hem någon. Heltannorlunda mot Afrika ochElfenbenskusten, konstaterarhan.

”Teckenspråk räcker långt”– Svenskarnas sätt kan nog

inte ändras, menar han, menuppmanar ändå svenskar att intelåta språkbarriär, försiktigheteller blyghet hindra från kontaktmed icke svenskar.

– Teckenspråk räcker långt!Till sist kan jag inte låta bli att

undra över hur en person frånElfenbenskusten klarar av vint-rarna i Östersund.

– Vintern är den bästa årsti-den, svarar han överraskande förmig. Gud har sänt mig hit ochlät mig ta emot Jesus Kristussom gett mig förmåga att älskavintern och svenskarna!

ULRIKA RAMSTRAND

GLAD. EmmanuelGbakagna kom tillpersonlig tro påJesus Kristus fördrygt 20 år sedan.Han är aktiv iPingstkyrkan iÖstersund ochjobbar till vardagspå kommunensIntegrationsservice.

FOTO: WISSAN KAANAN

Emmanuel hittade tron på Jesus i Sverige

PINGST.SE NR 4 2010 21

KRÖNIKA Verksamhetsansvarig har ordet

Var nyligen i en klädbutik, pratade med den trevliga expediten.Så säger hon: ”Jag ska köpa en kofta till min mamma och duverkar ha samma smak som henne. Vilken skulle du välja?” Jaginsåg tvärt att jag är en av dem nu! En av dem som jag bådebeundrat och ibland stört mig på – de medelålders kvinnorna.Tonårsmammorna. Vet att några av dem haft åsikter om mitt sättatt vara ungdomspastor, men vet också att samma personer dagli-gen bett för mig. Jag har behövt båda delarna.

Efter en gudstjänst fikar vi tillsammans, alla vi gamla vänner.Vi fyller ett helt rum, nu precis som då, för 30 år sedan. Vi är där,vi som var den stora gruppen av barn som församlingarna nåddepå 70 talet. Vi som sjöng i barnkörerna, spelade i minibrass, pyss-lade på fredagarna, vi som var ledare, var med i ungdomskörer-na, åkte på skidläger. Vi gifte oss med livskamraten vi vuxit uppmed. Några av oss blev föräldrar i Sveriges stora babyboom påslutet av 80 talet och början av 90 talet.

VI LÄNGTAR EFTER ÄNNU MER av Jesus, bär på en önskan ochbön att våra egna och andras ungdomar ska rymmas i försam-lingen. Är så tacksam till dem som i dag är ungdomsledare, desom ser våra ungdomar och räknar med dem. Precis det som vifick vara med om och som troligtvis är en av orsakerna till att visöndag efter söndag fortfarande firar gudstjänst.

Jag älskar församlingen! När en dröm om en församling där vii olika åldrar, båda könen och från olika länder möts på riktigt.Ibland har jag nästan gett upp, tröttnat, eftersom all form avintegration och kulturförståelse är svår. Ibland har jag sett englimt av det som jag tror vi har som upp-drag; att förkunna evangeliet om Jesus tillalla folk, i alla åldrar, på det sätt och pådet språk som de förstår.

Vi behöver arbeta med integration ivåra församlingar, ha fungerande tolkut-rustningar, göra anpassningar förfunktionshindrade, skapa lekfyll-da lekrum. Gudstjänstformer ochspråk behöver förnyas och styrel-semöten och församlingsled-ning planeras in på tider somgör det möjligt för småbarns-föräldrar att finnas med iledarskapet

GIVETVIS FUNDERAR jagockså mycket på alla osssom är mitt i livet. Vad ärvårt uppdrag i denna tid?När jag har fri tid hur väl-jer jag att använda den?När ekonomin är någotstabilare, hur förvaltar jagpengarna? Vi behöver för-samlingen och på vilket sättkan vi bäst bidra med våragåvor in i den?

INGRID SVANELLVerksamhetsansvarig

Pingst nationellt

Tonårsmamma

I september fick ytterligare25 personer intyg på att dedeltagit i Tillsammans-ambassadörsutbildningen. Vidtre tillfällen under ett och etthalvt år har de mötts för att fåkonkreta verktyg för attförstärka relationer i för -samling, familj och samhälle.

På schemat har ämnen somgrupprocesser, praktisk träning iatt leda äktenskaps- och familje-kurser, kris och utveckling, sam-talsmetodik, förlåtelse – förso-ning, misshandel i äktenskap,när livet gör oss illa och Bibelnssyn på äktenskap och familj stått.

Mellan de olika kurstillfällena

har deltagarna läst litteratur ochgjort egna arbeten, som sedanredovisats vid träffarna.

Psykologer och terapeuterSom kursledare har Cilla

Stjern berg, projektledare för Till-sammans fungerat. Till sin hjälphar hon haft andra lärare medprofessioner som psykolog, lära-re, terapeut, pastor och kurator.

I november startade ännu enkurs för Tillsammansambassa-dörer, där 22 personer deltar. Deär i olika åldrar, både män ochkvinnor, representerar mångaolika yrkeskategorier och kom-mer från hela Sverige.

ULRIKA RAMSTRAND

AMBASSADÖRER. I september var det avslutning för den andragruppen av Tillsammansambassadörer, som deltagit i en utbildning vidtre tillfällen under ett och ett halvt år. FOTO: CILLA STJERNBERG

Nya Tillsammans-ambassadörer

I början av hösten flyttade nyahyresgäster in i Pingsthuset iFlemingsberg.

Det handlar om företaget ABVårljus, som för kommunersräkning tar emot ensamkom-mande flyktingbarn i väntanpå asylbesked.

AB Vårljus hyr den del avPingsthuset som tidigare funge-rat som övernattningsdel pluslokaler som fram tills i höstendast fungerat som lager.

Tar hand om flyktingbarnVerksamheten handlar om

att för sex kommuner i Stor-stockholm ta emot ensamkom-mande flyktingbarn under tvåtill tre månader under tiden de

väntar på svar på sina asylan-sökningar.

Det är framför allt killar i övretonåren som på det här sättet fårbostad, börja skolan i närområ-det och hjälp med språkträningoch fritidsaktiviteter under sinförsta tid i Sverige.

Verksamheten är bemannadmed personal dygnet runt.

Återgår till kommunal nivåNär barnen fått sina ärenden

behandlade och vet att de fårstanna i Sverige återgår ansvaretför dem till kommunal nivå. Dekommuner som AB Vårljus iFlemingsberg betjänar är Hud-dinge, Botkyrka, Nacka, Österå-ker, Vallentuna och Sollentuna.

ULRIKA RAMSTRAND

Nya hyresgäster

PINGST.SE NR 4 201022

UN

DERV

ISN

ING

ibelns historieskildring börjarmed att berätta om mänsklighe-tens ursprungsögonblick i enträdgård: ”Herren Gud plante-rade en trädgård österut, i Eden,och satte där människan som

han hade format”, 1 Mos 2:8.I Bibelns sista bok, läser vi om hur framtiden

framställs i en stad: ”Och jag såg den heliga sta-den, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen,från Gud...”, Upp 21:2. Den profetiska synenföreställer inte längre två individer utan ”enstor skara som ingen kunde räkna, av alla folkoch stammar och länder och språk”, Upp 7:9.

VI LEVER INTE LÄNGRE I en trädgård eller bydär alla känner alla och är släkt med alla. Ochdär normerna för beteende är förbestämda.Världen är inte längre uppdelad i homogenakulturer, utan vi lever i dag i en global by. Vikommer varandra nära, men behåller våraolikheter. Även här i Skandinavien har vi desenaste decennierna sett vilka fördelar ett mul-tikulturellt samhälle har med sig. Guds folk i deursprungliga församlingarna mötte en radutmaningar som i stort sett inte är så olika demvi står inför i dag.

Evangeliet skulle spridas till hela världen.Detta var angivet både i löftet givet till Abra-ham, 1 Mos 12:3, och i Jesu ord vid mis-sionsbefallningen, Apg 1:8. Anden och Ordetförde evangeliet vidare till hednavärlden ochdet blev början till spänningar och påfrestning-ar. Petrus besökte Cornelius, som var from ochgudfruktig men inte jude, Apg 10, och äntligenförstod han att ”Gud inte gör skillnad på män-niskor utan tar emot var och en som fruktar

honom och gör vad som är rättfärdigt, vilketfolk han än tillhör”, v 34.

HOS PAULUS HITTAR VI ingenstans sammatyp av vånda som vi ser i början hos Petrus,när han hade svårt att ens tänka sig att besö-ka en hedning. Paulus var inte en etnocent-risk jude. Paulus var i stället en kosmopoli-tisk romersk medborgare. Paulus levde i enpluralistisk verklighet av grekisk bildning,judisk religion och det romerska samhället.Han blev dock inte splittrad av detta. Paulusvisste väl vem han var – han var först ochfrämst ”i Kristus”.

De unga kyrkor som blev resultat av Paulusmission befann sig i en värld som var uppdeladvad gäller kultur (greker och barbarer), religion(judar och hedningar), ekonomi (rika och fat-tiga), genus (män och kvinnor) och socialt(slavar och fria). Församlingarna upplevdeockså friktion i och med att flera kom till dem,som kom från andra kulturella sammanhangän det judiska.

Paulus var beredd att stå för sina insikternär han i Galaterbrevet skrev för att motbe-visa dem som påstod att judiska seder bordetillämpas även av dem som inte hade judisktpåbrå.

Detta resulterar i att församlingen i Jerusa-lem förstår att deras världsbild måste ändrasefter Guds vilja: ”Därför anser jag att vi inteskall göra det svårt för de hedningar somomvänder sig till Gud”, Apg 15:19.

Kulturkrockar blir verklighet när två olikaparadigm möter varandra. Vi ser att Paulusvägrar finna sig i att judarna signalerade hed-ningarna med tänkandet ”kom som du är, blisom vi”.

DESSA OLIKHETER VAR FÖR Paulus inte ettproblem som måste fixas, utan en fördel ochett uttryck av Guds nåd. Han gav inte upp tan-ken om en kropp, trots alla olikheterna. Paulushade teologiska avsikter, därför att en fragmen-tarisk och ensidig bild inte blir en bild av Jesukropp! När någon blir döpt ”i Kristus” finnsinte längre något utrymme för segregationmellan jude och grek, man och kvinna, slaveller fri; vi är nu alla ”ett i Kristus”, Gal 3:28.

”Främlingar som sluter sig till Herren … fårkomma till mitt heliga berg och glädjas i mittbönehus, och deras brännoffer och slaktofferskall jag ta emot på mitt altare. Mitt hus skall

B

Ändrad världsbild– efter Guds viljaCarla Widén skriver: Kanske skulle kyrkorna inte behöva tänka så myck-et på att integrera ”immigranter” eller ”flyktingar” eller ”minoriteter”,eller ”etniska grupper”, utan mer på att välkomna folk i allmänhet.

Carla Widén är pastor ochbibellärare på Betels folkhögskola.

Varje folkgrupp och varje grupp av folk,som samlas kring Jesus, utgör ett eget

uttryck för vad Guds rike är.’’

PINGST.SE NR 4 2010 23

kallas ettbönens husför alla folk.Detta är Her-ren Gudsord, han somsamlar detskingradeIsrael: Ännufler skall jagsamla tilldem somredan ärsamlade”, Jes56:6–8.

I elfte kapitlet i Markusevangeliet berättasom när Jesus drev ut månglarna ut templetvid ett besök i templet. Han undervisadedem och sade: ”Står det inte skrivet: Mitthus skall kallas ett bönens hus för alla folk?Men ni har gjort det till ett rövarnäste”,Mark 11:17.

Runt om templet fanns ett antal gårdar,separerade genom murar. I centrum fanns denheliga platsen dit bara präster hade tillträdeoch det allra heligaste, dit endast överstepräs-ten fick gå in en gång om året på försoningsda-gen. Utanför fanns det en förgård, som endastjudiska män fick beträda. Bakom ytterligare enmur fick kvinnorna hålla till. Därefter komman genom den sköna porten till hedningar-nas förgård. Hedningarna hotades med död-straff om de gick utanför sitt områdes skilje-mur. Det verkar som om det var där dessapengaväxlarna fanns.

HERODES TEMPEL VAR VERKLIGEN ett skryt-bygge. Det var byggt i vit marmor och mycketstörre till ytan än de två tidigare templen. Detsom från början förmedlade idén av att Gud ärständigt närvarande bland sitt folk, det som vartänkt som ett bönehus för alla folk, var nubyggt med alla dessa murar som signalerade att”obehöriga äga ej tillträde”.

Det rådde ett systematiskt exkluderande avmänniskor. Skiljemurarna bland människornaförkroppsligades på tempelplatsen. Inte såkonstigt då att Jesus agerade som han gjordeoch gjorde anspråk på att veta vad templet varmenat till från början. Intressant att se att desom blev arga på Jesus var prästerna, som vissteprecis vad denna handling hade för budskapoch vilka ord Jesus citerade. Israels folk, somGud menade skulle vara ett ljus för nationernaoch till frälsning intill jordens yttersta gräns, Jes49:6, hade isolerat sig och samlats runt sittpraktbygge och gjorde allt de kunde för att hål-la hedningarna borta.

Det är så lätt att vi glömmer att Guds kärlekför världen är centrifugal. Rörelsen från Gudstron går alltid ut, ut i den värld Han en gångskapade och ut genom dem han en gång fräls-

te. Centrifugalkraften förflyttar något fråncentrum mot periferin. Jesus visade mänsklig-heten en Gudsbild som liknar en som söker, ensom sänder, en som når ut.

VI MÖTER VISSA HINDER för detta missionellatänkande:

I första hand är de flesta församlingarna somfinns i Sverige i dag centrerade kring kyrko-byggnaden och bygger på attraktionsprinci-pen. Vi hoppas på att folk ska komma till oss.Dyka upp genom att Gud leder dem dit ellerför att kristna bjuder med sig någon. Vi behö-ver en riktning som är mera enligt Guds egenmönster. Vi behöver uppfatta evangeliets egetrörelse och bli avsiktlig missionella.

Sedan pratar vi ofta om integration i ställetför inkarnation, vilken har sitt ursprung ochsin förebild i Jesus; Gud blev människa. Kyrkanska gå ut till människor och stanna där, det vill

säga ta kyrkandit där män-niskor redanfinns. Är detinte det mis-sionärer görnär de packarväskorna?

LiksomPaulus levervi i olikasammanhangeller sfärer.

De flesta av osslever i ett multikulturellt samhälle. På sko-lan, på jobbet, när vi tar en buss, när viköper en blomma, fixar ett barnkalas, när viäter en pizza eller drar ut en tand. Överalltfinns det människor som är mig olika ochsom har en annan historia bakom sig. Mingranne, lokalpolitikern, polisen, brevbära-ren, dagisfröken, lokalvårdaren, journalis-ten, kassörskan, eller skoförsäljaren…

Detta är sant om alla dagar i hela min vecka.Utom en dag, och det är på söndagen i ungefärett par timmar. Då går vi till våra väl segregera-de kyrkor. Per definition är en miljö segregeradnär minst 80 procent av människorna har sam-ma ursprung.

För det tredje är alla folk etnocentriska tillviss del. Integration kännetecknas av att enminoritet ska anpassa sig till majoriteten, lik-som att majoriteten ska anpassa sig till minori-teten. Det bygger på ömsesidighet och vilja tillanpassning från båda sidor. Målet måste varaatt skapa en vilja hos båda sidor – både minori-tetens och majoritetens – att lära av varandra,dela erfarenheter och ömsesidigt anpassa sig tillen ny helhet.

DENNA ”INTEGRATIONSVILJA” man vill skapahos både minoriteten och majoriteten är svåratt åstadkomma. De infödda svenskarna villassimilera invandrarna in i samhället, någotinvandrarna inte alltid vill. Alla vill väl behållasin etnicitet, sina traditioner, sitt språk?

Ett av våra djupaste och största behov sommänniskor är att få känna oss accepterade ochtillhöriga. Det vet Gud och det var viktigt attGuds folk visste det: ”Om en invandrare slår signer i ert land, skall ni inte förtrycka honom.Invandraren som bor hos er skall ni behandlasom en infödd”, 3 Mos 19:33–34.

När har en invandrare ”invandrat” fär-digt? Vad kommer nysvenskar att behövagöra för att kunna känna sig inkluderade?När kan de av andra, och av sig själv ansessom en medborgare?

Kanske skulle kyrkorna inte behöva tänka såmycket på att integrera ”immigranter” eller”flyktningar” eller ”minoriteter, eller ”etniskagrupper”, utan mer på att