NYHETSBREV NR 1-2 2002FRÅN SVENSKA INDUSTRIMINNESFÖRENINGEN

industriminne 2002eby Gårdsbränneri

det unika bränneriet på sidan 4-5

Satsningen på industriarvet bör fortsättamenar Delegationen för industrisamhälletskulturarv i sin slutrapport. Sidan 3.

Många idéer om hur en 42 km lång kalk-linbana ska användas. Sidan 6.

Årets industriminne 2002Kyrkeby GårdsbränneriLäs om det unika bränneriet på sidan 4-5

2

SIMs Nyhetsbrev nr 1-2 2002

Den internationella industri-arvsorganisationen Ticcih (TheInternational Committee forthe Conservation of theIndustrial Heritage) håller sintolfte internationella konferensi Ryssland den 10-17 juli 2003.Huvudteman blir omvandlingenav f.d. industricentra och det

Ticcih-kongress i Ryssland juli 2003

NYTTNYTTNYTTNYTTNYTT PÅ DEN INDUSTRIHISTORISKA ARENANARENANARENANARENANARENAN

Stiftelsen för internationalisering av högre utbild-ning (STINT) stödjer ett forskarutbildnings-program (2001- 2003) initierat av Enheten förindustriminnesforskning (KTH) och Uppsalauniversitet (ekonomisk-historia, etnologi och idé-och vetenskapshistoria) samt Gert Magnusson vidRiksantikvarieämbetet i samverkan med Tekniskauniversitetet i Riga. I programmet deltardoktorander från KTH och Uppsala universitetsamt universitet i Riga, Vilnius och Helsingfors. Två seminarier per år ska bidra till att byggaupp ny kunskap om förändringsprocesser i Nor-den och Baltikum. Hittills har tre seminarier ägtrum: 2001 i Norberg/Fagersta, hösten 2001 iRiga/Liepaja och hösten 2002 i Riga. Diskussio-ner har varvats med exkursioner, fältarbeten ochföreläsningar.

Samarbete med Baltikum

Det europeiskamuseipriset (the Mu-seum of Year Award)delas varje år ut föratt uppmärksammaframstående museeroch belöna nya initia-tiv inommuseiområdet.

Stöd till forskarutbildning

Museer i Irland och Portugal belönade

Årets European Museum of the Year Award gick till TheChester Beatty Library i Dublin, Irland. Samtidigt delas 1997 års Luigi Micheletti-pris ut till ettframstående industri- eller teknikhistoriskt museum. I årbelönades keramikmuseet i Sacavém i Portugal där en mo-dern museibyggnad byggts kring den sista ugnen vid en avPortugals viktigaste porslinsfabriker. Attraktiva omgivningar och goda faciliteter har gjort mu-seet till ett populärt utflyktsmål. Porslinsindustrins historiaberättas med stor kärlek och känsla i permanenta och till-fälliga utställningar med fokus på arbetarförhållanden. Härfinns också en speciell utställning för synskadade.

Industrial Heritage Platform (IHP) är ett projektsom ska förmedla kunskaper om industriarvet iett nordiskt-baltiskt perspektiv. Ett avslutandeseminarium har just ägt rum i Kohtla-Järve i Est-land. Projektets har som mål att förmedla kunskaperom industriarvet i ett nordiskt-baltiskt perspektivgenom att ge kurser, etablera nätverk, sprida in-formation och stödja ett antal nya projekt i debaltiska länderna. Det har huvudsakligen finansie-rats av Nordiska ministerrådet med sekretariat vidMuseiverket i Helsingfors. År 2001 gavs tre veckolånga, tematiska kurser iEstland, Litauen, Lettland och Sverige kring åter-användning av industribyggnader, dokumen-tationsmetoder respektive forskning. Varje kurssamlade mellan 20 och 30 deltagare. År 2002 arrangerades också två veckors fältstu-dier i Helsingborg och Klaipeda i Litauen kringförändringsprocesser i två hamnstäder. Informationsutbytet ska nu förbättras genomnätverk och nya hemsidor. I Lettland och Litauenläggs digitala inventeringar över industriarvet upp.I de baltiska länderna har många nya verksamhe-ter inletts med stor entusiasm och IHP:s stöd tillseminarier och industriarvsprojekt har på så sättgett god utdelning.

industriella arvets betydelse i dagens samhälle. Kongressenäger rum dels i Moskva, dels i städerna Ekaterinburg (f.d.Sverdlovsk) och Nisjnij Tagil dryg 120 mil öster omMoskva i Uralbergen. Efter själva kongressen finns möjlighet att förlänga vis-telsen med tre dagars intensivt besöksprogram i Ural-området, i första hand till industrihistoriska miljöer. Den 1februari 2003 är sista datum för den som vill bidra med entext till konferensen. Sista anmälningsdag är 15 maj. Mer information på http://www.mnatec.com/

TICCIH/russia.htm. Registrering sker på http;//

www.ticcih2003.ur.ru

SIMs Nyhetsbrev nr 1-2 2002

3

NYTTNYTTNYTTNYTTNYTT PÅ DEN INDUSTRIHISTORISKA ARENANARENANARENANARENANARENAN

Det behövs en samlad översyn av hela kultur-sektorns verksamhet och organisation, menar enny utredning. I avvaktan på att den blir färdig börsatsningarna på industriarvet fortsätta i ett nyttprojekt för att inte förlora tid.Delegationen för industrisamhällets kulturarv har un-der tre år genomfört och följt upp regeringens satsningpå kulturarvet. De konstaterar i sin slutrapport att sek-torns organisation inte är ändamålsenlig. Flera centralainstitutioner har ansvar för vissa frågor, men ingen harhelhetsansvaret. Ämnet kan därigenom belysas ur olikaperspektiv, men det blir svårare att prioritera insatseroch medel. En tydlig och långsiktig struktur behövsockså för att sektorn inte för evigt ska bli låst av tillfäl-liga projektmedel. De menar att industriellea arvet av många männsikoruppfattas som ett samtida kulturarv och är inte bara etthistoriskt faktum. En ny satsning föreslås för att de kunskaper sombyggts upp under de tre projektåren inte ska gå förlo-rade. Den inriktas på två mål, dels att skapa djuparedemokratisk insikt, dels att stärka engagemanget hosnya grupper och hos ideella krafter. Det finns flera för-slag till vem som ska få ansvaret för satsningen; Kultur-departementet, någon central myndighet eller institutioneller en regional organisation.

49 projekt fått stödDelegationen har under tre år fördelat 24, 5 mnkr till49 projekt, av 142 ansökningar. Den totala projekt-budgeten uppgick till 61 mnkr. Största bidraget, på 4

mnkr, gick till Riksantikvarieämbetet, som i sin tur för-delade dessa till 77 arbetslivsmuseer.Projekten kunde delas in i fyra teman:• Samverkan, 9 stycken• Delaktighet/engagemang, 11 stycken• Ny kunskap, 24 stycken• Jämställdhet/demokrati, 5 stycken

Centrala frågorDelegationen pekar på vissa centrala frågor. : Ett centralt industriarvsråd bör bildas, som består avrepresentanter från näringslivet, fackliga organisationeroch kulturarvssektorn. Särskilda fonder för vård och förvaltning av storska-liga industrianläggningar skapas för att säkerställa finan-siering i ett längre perspektiv. RAÄ och länsstyrelsernabör beredas möjlighet att medverka i en sådan fond-uppbyggnad. De ekonomiska resurserna för kunskapsuppbyggnadbehöver utökas. Bevarandet och vården av industriarvets immateriellavärden behöver breddas och intensifieras genom ökatstöd till dokumentation, studier, uppteckningar mm.Dagens lagar och bestämmelser i KML och PBL skyd-dar det fysiska arvet, dvs. byggnader och miljöer. Lagenger dock inget skydd för utrustning och inventarier vil-ket är en förutsättning för att vi ska kunna förståproduktionsprocesser och arbetsvillkor. Det immateriellaarvet har inget skydd alls.

Läs mer i Industrisamhällets kulturarv, SOU 2002:67

Fortsatt satsning på industriarvet nödvändig

Industrihistoriskt forum har skapat en webbplats som skafungera som kunskapsresurs för alla intresserade av detindustrihistoriska arvet. Än så länge har information om Industrihistoriskt forum,dess medlemmar och ett kalendarium publicerats. Under2003 kommer arbetet intensifieras för att man påwebbplatsen både ska kunna lägga ut och hitta material somkan vara svårt att få tag i. Det kan röra sig om rapporter,inventeringar, artiklar, uppsatser, arkivförteckningar ochannat som antingen inte tryckts alls eller endast finns i fåexemplar. På webben blir materialet enkelt tillgängligt för enstörre krets.

Ny webbplats för industrihistoria

Se www.industrihistorisktforum.nu

Pristagare ställs ut på museumI oktober 2003 öppnar en utställning kringpriset Årets industriminne på Tekniskamuseet i Stockholm. Utställningen somegentligen skulle ha ägt rum hösten 2002 (seSIM:s Nyhetsbrev 2001:2) pågår fram tillslutet av år 2003. Sedan fortsätter den somvandringsutställning. Utställningen om priset och de industri-historiska miljöerna ska öka intresset försjälva priset, fästa uppmärksamhet på detindustrihistoriska arbete som utförs lokaltoch berätta om SIM och vad föreningen stårför.

SIMs Nyhetsbrev nr 1-2 2002

Årets industriminne 2002Kyrkeby GårdsbränneriPå Kyrkeby gårdsbränneri iEmmaboda tillverkades brännvinfrån 1700-talets slut fram till 1971.Under årens lopp har teknikenförbättrats, viss utrustning bytsut, produktionsvolymerna ökatoch nya byggnader kommit till. Istort sett är det dock en ochsamma process som då epokeninleddes.Priset delades ut den 20 oktober avSIMS:s ordförande Barbro Mellan-der och landshövdingen i Kalmarlän, Sven Lindgren inför en storpublik och mässingsorkester.En gammaldags marknad arrangera-des vid bränneriet med lokala spe-cialiteter . Alla byggnader var öppnaoch bjöd på utställningar, servering,visningar och försäljning. Ibränneriet var maskineriet igång;remdriften rullade och ångmaskinendånade.

SIMs motiveringKyrkeby gård och bränneri är en komplett och välbevaradkulturmiljö från 1800- och 1900-talen med rötter i 1700-talet. Brännvinsproduktionen fortgick ända fram till 1971vilket står för en imponerande kontinuitet. Efter nedlägg-ningen har inga inventarier tagits bort eller flyttats från an-läggningen, vilket gör den unik i sitt slag i landet. Bränneriet har en intakt utrustning som väl speglar 1800-och 1900-talens tekniska utveckling och dess småskaligaprocessindustri. Att den välbevarade maskinella utrust-ningen går att köra i kombination med en intakt och sam-mansatt helhetsmiljö gör att anläggningen har stora peda-gogiska värden och kan erbjuda besökaren kunskaper ochupplevelser utöver det vanliga. Kyrkeby gård och bränneri represeneterar också livsme-delsindustrin, en bransch som hittills inte fått någon störreuppmärksamhet i svensk industrihistoria och industri-minnesvård. Den välbevarade gårdsanläggningen omfattarmangård med flyglar, trädgård och park samt arbetar-bostäder och ekonomibyggnader. Här tydliggörs samverkanmellan natur, kultur- och teknikhistoria på ett förtjänstfulltsätt. Det breda lokala engagemanget där flera parter samver-kar och aktivt arbetar med att tillgängliggöra den kulturhis-toriska miljön och med olika aktiviteter förmedlar anlägg-ningens kultur- och industrihistoriska värden är en stortillgång som redan visat positiva resultat.

Vision för Kyrkeby- Det ideella engagemanget har varit mycket viktigtför utvecklingen av Kyrkeby, menar SusannJohannisson på Länsstyrelsen. Många obetalda ar-betstimmar har lagts ned. Vissa åtgärder syns intemen är nödvändiga för att bygganden ska överleva,som till exmepel reparationen av skorstenar. Mycket arbete har också lagts ned på att doku-mentera och märka alla ventiler och maskiner för attman ska kunna dokumentera vad som byts ut. Stu-dieresor och intervjuer har gjorts för att ta reda påmer om själva bränneriprocessen.

Vision KyrkebyVision Kyrkeby är ett slags paraplynamn för alla degrupper som arbetar för att utveckla Kyrkeby. Syftetär att levandegöra historien så att Kyrkeby blir ettpopulärt besöksmål. Projektet ska bära kostnadernaför 1-2 säsongsanställningar. Det sker med hjälp av aktivieter som historiskaguidningar, service för besökare, souvenirer, reno-vering och återstart av bränneriet, liksom helkvällarmed mat och snapsprovning, café, kurser, marknadmm. Hembygdsföreningen har fått bidrag av Riksantik-varieämbetet för renoveringen av bränneriet med45000 kr.

Kyrkeby bränneri sett från herrgårdsplanen.

4

Foto

:Su

san

n J

oh

an

niss

on

SIMs Nyhetsbrev nr 1-2 2002

I mitten av 1700-talet fanns ungefär50 husbehovspannor registrerade iVissefjärda socken och en mängdkrogar etablerades. KronofogdenGösta Persson inrättade också ettlitet bränneri på sitt hemman iNorra Kyrkeby, med en tillverkningav 15 kannor per dag. Under medeltiden kallades bränn-vinet livets vatten, aqua vitae, efter-som det ansågs förlänga människansliv. Det var ett universalmedel somhjälpte mot alla slags krämpor. Kon-sten att bränna sädesbrännvin lärdesvenska soldater troligen i Ryssland.Brännvinnstillverkningen har peri-odvis varit förbjuden, i sambandmed nödår eller för att det ansågssom en lyxvara. 1771 infördes statsmonopol. Fog-den Persson från Kyrkeby träffadeenligt sägnen Gustav III en dag dådenne var på genomresa. Han ficktillstånd att driva sitt bränneri somtidigare, trots monopolet. Statentillät husbehovsbränningen igen 1787efter stora protester, men införde

Bränneriets historia

brännvinsskatt för alla oavsett omman brände hemma eller ej. Potatisbrännvinet fick sitt genom-brott i Sverige i början av 1800-talet.De högre produktionskostnadernareducerade antalet brännerier kraf-tigt men volymen ökade. Från 1860kontrollerade staten alla brännerieroch en viss storlek krävdes för att fåtillstånd. Småbrännerierna lades nedoch 1861 fanns 590 brännerier. Riksdagsmannen Theodor Malm-ström köpte gården 1855. För att fåtillstånd att driva bränneriet vidarebeslöt han att uppföra en hundragånger större anläggning, med ka-pacitet för 1550 kannor (ca 3 500liter) om dagen. Den fick 40 an-ställda. De flesta byggnader vi seridag uppfördes under hans tid.Dagligen förbrukades 216 hl pota-tis, 700 kg malt av säd, 12-15 ku-bikmeter ved. Verksamheten övertogs sedan avsönerna som bägge dog 1917. Går-den såldes då till Carl Andersson,som åren 1936-37 gjorde stora in-

vesteringar i bränneriet och bytte ututsliten och föråldrad utrustning.Sönerna Birger och Henning Skårindrev bränneriet fram till nedlägg-ningen. Då jobbade fem man iKyrkeby. Staten omstrukturerade hela bran-schen 1971, drog in rättigheternaför samtliga brännerier och anladeett nytt bränneri som skulle stå förall tillverkning i landet.

Bränneriet byggnadsminnes-förklarades år 2000. Till an-läggningen hör 28 byggnader,bland annat bränneri, mälteri,potatismagasin, spritcistern-byggnad, drankbassänger, bo-dar, stall, arbetarbostäder ochdet första bränneriet som låg ien ryggåsstuga från 1700-talet.Herrgården med flyglar skyd-das också. Intill ligger en storträdgård och väl bevarad eng-elsk park.

Sista ägarnaBirger och Hen-ning Skåring be-slutade attbränneriet skullebevaras orörtsom minne frånen svunnenepok ochskänkte det tillhembygds-föreningen 1988.Föreningen ochandra ideellakrafter har lagtner mycket ar-bete på renove-ring de senasteåren.Fo

to:

Susa

nn

Jo

ha

nn

isso

n

5

SIMs Nyhetsbrev nr 1-2 2002

Kalklinbanan mellan Forsby ochKöping lades ner 1997, efter drygt50 års drift. Engagemanget ochintresset för att bevara den ärstort. I år drivs ett projekt för attdels lösa bevarandefrågan ochägandet, dels hitta en använd-ning för den.

Den 42 km långa transportleden iluften byggdes för att transporterakalk från brottet i Forsby i Söder-manland till cementfabriken i Kö-ping. Den går genom fem kommu-ner i två län, över åkrar, skogsmark,slätter och motorvägar. Det är ettvisuellt sett mycket påtagligt bygg-nadsverk, vars mest spektakulärasträcka går över Hjälmaren. Ett”språng” på 48 meters höjd. Många argument talar för dessbevarande. Få förändringar hargjorts sedan den byggdes och den ärbevarad i funktionsdugligt skick ihela sin längd. Anläggningen ärpräglad av sin tid, magasin, verkstä-der, personalbostäder och andrabyggnader finns kvar. Och den ärtillgänglig för alla ute i landskapet,där den utan tvivel väcker uppmärk-samhet och frågor.

Många parter samverkarProjektet att rädda banan och hittaett sätt att bruka den har drivits avLänsstyrelserna, museerna ochhembygdsförbunden i Söderman-land och Västmanland. Byggnads-vårdsbidrag på 1,8 miljoner harbeslutats av Länsstyrelserna i Väst-manland och Södermanland tillsam-mans med RAÄ. Projektet harockså fått stöd från Delegationenför industrisamhällets kulturarv. Under 2002 har ett projekt drivitsdär byggnadsantikvarie AnnaGötzlinger arbetat med bevarande-frågor och journalisten Anders Jo-hansson med utvecklingsfrågor. Deskulle enligt uppdraget arbeta för att

Fakta om linbananSkånska cementaktiebolaget byggde en ny kalkfabrik i Köping islutet av 1930-talet. Där fanns en nyanlagd djuphamn och detvar bara drygt fyra mil till kalkbrottet i Forsby. Men hur skulletransporterna lösas? Sjövägen var för komplicerad, järnvägenför dyr, landsvägarna för dåliga. En linbana blev därför denbästa lösningen. Det tog 300 personer två år att bygga linbanan som var färdig1941. Den består av 235 stolpar som bär linorna, två linor i varjeriktning. Elmotorer driver varsin milslångs sektion. Banan togs urdrift sista juni 1997 då den inte längre var lönsam.

Åk 42 km i luftenKalklinbanan kan bli turistlinje

väcka människors intresse, engagemang och delaktighet. Det har knappastbehövts menar de i sin halvårsrapport. Problemet är snarare att kunna tavara på alla förslag, idéer och all den entusiasm linbanan väcker. Bland förslagen finns konsertsal i kalkbrottet, turisttrafik, arbetslivs-museum, äventyrsturism, ”Kalklinbaneland”, pedagogiskt och spektakulärtbesöksmål för skolelever och högskolestuderande m.m. Vid FöreningenLinbanans Vänner första årsmöte i september 2002 provkördes banan förförsta gången på två år. Den fungerade som den skulle. En av de viktigaste frågorna för projektet rör ägande och finansiering.Nuvarande ägaren Partek-Nordkalk vill inte stå kvar som ägare och anlägg-ningen är för omfattande för att någon enskild finansiär ska kunna drivaden. En lösning är att de fem berörda kommunerna bildar en stiftelse somska sköta och underhålla anläggningen. Verksamhet, arrangemang på kringbanan kan skötas av entreprenörer som Linbanans vänner.

Läs mer på www.kalklinbanan.nu

Foto

t fr

ån

ka

lklin

ba

na

ns

he

msid

a.

6

Kalklinbanans ändstation i Köping.

SIMs Nyhetsbrev nr 1-2 2002

Ett nytt program för det industrihistoriska arvet iSverige utgår från att tolv viktiga industriminnenska fokusera på ökad delaktighet och bättre kom-munikation.Riksantikvarieämbetet (RAÄ) ska genomföra ett projektkring tolv industrimiljöer under 2003 och 2004 för att tafram nya metoder, arbetsformer och ny kunskap, och sehur det industrihistoriska kulturarvet ska utvecklas i ettmer långsiktigt perspektiv. Uppdraget att ta fram ettprogram för dokumentation vård och förvaltning av detiotalet viktigaste industriminnena i Sverige fick RAÄ avregeringen 1997. Urval är alltid förknippat med problem. Här har ettnationellt perspektiv varit utgångspunkt. De tolv utvaldamiljöerna ska spegla ett spektrum av företeelser somuppfattas som centrala i svensk industrihistoria genomatt det haft stor ekonomisk, teknisk eller social bety-delse för landets invånare. Det var viktigt att få sprid-ning och bredd ifråga om bransch, tidsepok, läge, råva-ror, produkt, ägarförhållanden, arbetskraft och socialorganisation. Programmet omfattar inte frågor om eko-nomiskt stöd till ideella verksamheter eller anpassningav lagstiftning exempelvis, utan betonar frågor som del-aktighet, kommunikation och utveckling. Miljöerna skaockså ha förutsättningar för utvecklingsarbete.

Berättelsen central för utvecklingen av industriarvet

Projekten tar fasta på arbete som redan bedrivs för attvisa på ett antal goda exempel, men försöker samtidigtväcka mer övergripande frågeställningar kring relatio-nerna mellan människa, teknik och natur och utreda ex-empelvis maktstrukturer.De tolv miljöer som har valts ut är:• LM Ericsson och LM-staden, Stockholm• Pythagoras motorfabrik, Norrtälje• Järnvägen Västervik-Hultsfred• Karlskrona varv• Grimetons radiostation• Sjuhäradsbygdens textilindustri• Fall- och slussområdet i Trollhättan• Frövifors pappersbruk• Norbergs bergslag• Falu gruva och Kopparbergslagen• Ådalens industrilandskap• Norrbottens teknologiska megasystemEtt övergripande kommunikationsprojekt genomförsockså kring de budskap som förmedlas idag och vilkanya berättelser miljöerna kan ge upphov till.

Berättelser om vårt samhälles historia – svenska industri-

minnen. Riksantikvarieämbetets program för det

industrihistoriska arvet. Rapport nr 2001:5

Ungefär 80 procent av svenskaföretag gör kontinuerligt insat-ser för sitt eget kulturarv.Näringslivet spelar en viktig roll föratt bevara och använda det industri-historiska arvet. Men för att verkli-gen ta temperaturen på företagensintresse och engagemang har enenkätundersökning genomförts avRAÄ i samarbete med Kultur ochNäringsliv. Enkäten skulle ge kunskap somkan leda till bättre och djupare dia-log mellan kulturarvssektorn ochföretagen kring bevarandefrågor,utveckla näringslivets motiv för attbevara och bruka sitt kulturarv ochatt få fler företag att engagera sig. Enkäten sändes till 280 företag,varav 86 svarade. Urvalet gjordes

bland företag med minst 200 an-ställda, som funnits i minst 10 åroch som fördelades på olika bran-scher. Svaren får tas med en nypasalt eftersom det är rimligt att troatt de företag som engagerar sig harstörre benägenhet att svara än desom gör få eller inga insatser. I princip alla (77 stycken) tyckeratt det är viktigt för företaget att haen historia. Den vanligaste typen avlöpande insatser rör arkivmaterial,därefter underhåll av byggnader ochbevarande av produkter. Två tredje-delar av företagen stöder museer,föreningar ekonomiskt eller genomdonationer av föremål t ex. Mångaönskar sig dock ett närmare samar-bete med kulturarvssektorn t ex fördokumentation, byggnadsvårds-

frågor, marknadsföring och utställ-ningsproduktion. Motiven till varför företagen görinsatserna varierar och flera företaganger flera motiv, men tydligt är attmånga företag känner ett starkt ansvarför sin lokala identitet. De gör insat-serna utifrån ett samhälls- och kultur-ansvar och riktat mot de anställda ochmot invånarna på orten. Andra viktiga motiv är att stärkaidentiteten inom företaget och attstärka varumärket. Bättre kund-relationer anger en mindre andel. Ochbland målgrupper finns också turister,kunder, politiker och den stora grup-pen allmänheten.

Företagen satsar på att vårda kulturarvet

Företagens kulturarv - lönsamt i läng-den. Riksantikvarieämbetet, Rapportnr 2002:1

7

SIMs Nyhetsbrev nr 1-2 2002

8

Ordförande, ansv.utgivare Barbro Mellander, Regionmuseet i Skåne, Box 134, 291 22 KristianstadTel: 044-13 52 45. Fax: 044-21 49 02. E-post: barbro.mellander@regionmuseet.m.se

Samordning, innehåll Carl-Magnus Gagge, Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 VästeråsTel: 021-15 61 15. Fax: 021-13 20 76. E-post: carl-magnus.gagge@ltvastmanland.se

Text och form Gunilla Strömberg, Apropå Kommunikation, Lantvärnsgatan 8, 724 60 VästeråsTel:021-14 83 73. Fax 021-38 13 73. E-post: gunilla_stromberg@hotmail.com

Professor Marie Nisser utnämndesför 10 år sedan till världens förstaprofessur i ämnet industriminnes-forskning. Hennes doktorander uppmärk-sammade detta genom att arrangeraett symposium vid Kungl. TekniskaHögskolan i Stockholm den 13 sep-tember i år. Dessutom fyllde MarieNisser 65 år vid samma tid. Ett nittiotal deltagare hörde pro-fessorerna Maths Isacson (Ekono-misk historia i Uppsala) och PatrickE. Martin (Industriarkeologi, Michi-gan Technological University, USA)

Marie Nisser 10-årsjubilerarbeskriva industriminnes-forskningens framväxt och roll,såväl i Sverige som internationellt. Dag Avango och Brita Lund-ström, doktorander i industri-minnesforskning vid KTH, presen-terade en kommande festskrift tillMarie Nisser. Boken blir rikt illus-trerad och beskriver industri-samhällets historia, industri-minnenas roll i den historiska forsk-ningen och industriminnets roll isamhället i cirka 15 artiklar. Boken ges ut av bokförlaget

Symposion under våren 2003.

Bli medlem i Svenska IndustriminnesföreningenMedlemskapet kostar 150 kr (enskild person) eller 300 kr (företag) per år. Medlemmar får SIMs Nyhetsbrev, inbju-dan till konferenser och studiebesök bland annat. Vänd dig till någon i styrelsen om du vill veta mer.

Kungliga tekniska högskolan tvekaratt återbesätta den professur iindustriminnesforskning som finnsvid högskolan sedan 1992. Dettatrots ett ständigt växande intresseför industrihistoria och industriarvs-frågor inom såväl kulturmiljövårdsom den akademiska världen. Den dynamiska forskarmiljö sombyggts upp kring professuren ochsom ofta framhålls som en förebildi internationella sammanhang, riske-rar nu att upphöra. Orsaken tillKTH:s ändrade prioritering är enansträngd ekonomi. Svenska industriminnesföreningenstöder oreserverat kravet på att pro-fessuren i industriminnesforskningskall återbesättas. Till professuren ärkopplat ett nationellt akademiskt

ansvar för industriarvsfrågor. KTHhar en central och självklar roll attfylla i den fortsatta utvecklingen avdetta expanderande ämnesområde.Därför bör professuren i industri-minnesforskning återbesättas. ”Om det skall finnas en rimligmöjlighet att bevara och vårda detindustriella arvet, i synnerhet meddess alltmer komplexa karaktär, be-hövs en utbildning som svarar motkulturarvssektorn och industrinskrav. Här har KTH och professureni industriminnesforskning haft storbetydelse för de insatser som gjorts ilandet för det industriella arvet.Delegationen anser det angeläget attsåväl utbildningen som professurenbehålls.” skriver Delegationen förindustrisamhällets kulturarv i sin slut-rapport.

Professuren i industriminnesforskning hotad

NYHETSBREV FRÅN SIM nr 1-2 2002

SIMs årsmöte 25 januariSvenska Industriminnes-föreningens årsmöte 2002 är flyt-tat till den 25 januari 2003, kl.12-16. Platsen är Kvarnvikenskvarn i Bromma som togs i drift1883. Den är idag, tack vare Väl-lingby hembygdsgille och länssty-relsen i Stockholm, omsorgsfulltupprustad och i körbart skick.Det är den enda bevarade vatten-drivna kvarnen i Stockholm.Fredrik Linder från Länsstyrelseni Stockholm inleder mötet.

Program12.00 Samling till lunch (själv-kostnadspris) på Kanaans café,Kanaans väg, Bromma.T-bana till Blackeberg, alternativt bilBergslagsvägen västerut mot Vällingby,avfart Rockstarondellen.13.00 Årsmötesförhandlingar14.00-16.00 Visning av Kvarn-vikens kvarn och diskussionkring industriminnesvården spe-ciella förutsättningar i storstads-regionen Stockholms län.

AnmälanFör att kunna planera samåkning(från tunnelbana till Kvarnvikenskvarn) och beställa lunch ser vigärna föranmälan till föreningenssekreterare Anders Houltz, via e-post houltz@kth.se eller telefon08-790 62 86 senast onsdagenden 22 januari.

Mer information om Kvarnviken:www.lansmuseum.a.se/industrieller hemsidan för Vällingbyhembygdsgille, www.vhg.info.