nr 3 2002 3 2020.pdf · 2020. 9. 10. · Nr 3 2020 FLOTTANS MÄN 3 J ag befinner mig i skrivande stund, liksom förra året, på vår sommarö Stora Tratten. Det är en härlig känsla

1FLOTTANS MÄNNr 3 2020

Nr 3 2020

FLOTTANSMÄN

KAMRATSKAP ÖRLOGSTRADITION SJÖFÖRSVAR

2 Nr 3 2020FLOTTANS MÄN

Förbundets Höge Beskyddare:AMIRALEN H.M KONUNG CARL XVI GUSTAF

ANNONSER:

Ur innehållet:

Omslagsbild:

Nummer 4 2020 utkommer i dec.. Manusstopp den 15 nov.

FLOTTANS MÄNTidskrift för Flottans Mäns RiksförbundNr 3 sept 2020Årgång 86

GRAFISK FORMGIVNING:Dag Åshage - epost: [email protected]ägen 4, 373 43 RÖDEBY

REDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE:Olle Melin - [email protected] 070-530 01 77Författarevägen 9, 371 63 LYCKEBY

ISSN 0015-4431

TRYCKERI: Blockforum Stockholm

PRENUMERATION:Kontakta kansliet. Kostnad 200 kronor/år. 4 nummer.Kostnad lösnummer 60 kronor.

Kontakta Anne-Louise Fröding, 054-86 06 83, 070-522 14 73Epost: [email protected]

Ledaren 3Baltops 20 4Fjärde sjöstridsflottiljen 5Sjöstridsskolan rustar Kungsholms fort 6-7

Vitaliebröderna 8-11Flottans musikkår 12-13Ryska hangarfartyg 14-15Vad en gammal bild kan berätta 16-17Kustflottans besök i Skottland och England 1951 18

HMS Visby 20 år 19En marin för Sverige 20-21Sjömätarminnen 22-23Korsord 29Hasslö fiskemuseum 30-31Kungsholms fort 32-35KFÖ 1972 36-37

Nya böcker 38-41Fylgias långresa 1927 42-43

HMS Carlskrona 40 år 44-46Mörka kapitel i Flottans historia 47Lokalföreningarna 48-51

Ordförande: Kommendör Örjan SternerTel: 070-627 53 97Vice ordförande: Örlogskapten Göran LöfgrenTel: 070-495 80 14Förbundssekreterare:

Kanslichef: Örlogskapten Lennart BresellTel kansliet: 076-778 68 70 Tel hem: 070-774 31 [email protected]

FLOTTANS MÄNS RIKSFÖRBUND

KANSLI:Teatergatan 3, 111 48 StockholmTel: 076-7786870Öppet tisdagar 09-16Internet: www.flottansman.seAdress e-post: [email protected]:Riksförbundet: 5 88 19-4Stora Tratten 35 80 22-2

STORA TRATTEN (Arrendator LoF Stockholm)PL 326, 130 25 Ingmarsö Tel: 070-20 30 743Telefontid juni-augusti 09-10, 17-18

Krister Hansén tel 070-381 03 [email protected]

Baltops 20. Det stora amerikanska fartygetUSS Mount Whitney i bakgrunden.Foto: HMS Karlstad/Försvarsmakten

INFORMATION OCH ANNONSANSVARIG:Bo Schagerberg, 070-521 44 [email protected]


J ag befinner mig i skrivande stund, liksom förraåret, på vår sommarö Stora Tratten. Det är enhärlig känsla att åter få uppleva skärgårdsnatu-ren i egen stuga efter den tidvis mycket på-

frestande isolering och distansering, som vi ”70-plussa-re” tvingats genomlida. Beläggningen i stugorna och ivår hamn är god och även den här säsongen tycks såle-des bli lyckad, Coronapandemin till trots.

Tre lokalföreningar jubilerar under resterande del avåret. Således gratulerar vi Södertälje, 75 år, Härnösand30 år (den 30 november) samt Stockholm liksom Riks-förbundet 85år (ska vi vara riktigt noga så är Riksför-bundet bara 31 år).

Jag vill påminna om möjligheten att hylla jubilarernagenom att sända in en slant till tidskriftsfonden i ställetför att överlämna någon pryl, varefter rikskansliet sänderett hyllningstelegram till jubilaren.

Riksårsmötet kunde tyvärr inte genomföras varkensom planerat eller omplanerat, utan vi fick tillgripa ”planB” som innebar, att vi sände ut en enkät att besvaras avalla lokalföreningar och som innehöll de punkter, som fö-rekommer på Riksårsmötets dagordning. Som komple-ment till enkäten utsändes de sedvanliga årsmöteshand-lingarna till lokalföreningarna. Förhoppningsvis har lo-kalföreningarna gått igenom detta och besvarat enkäten.Det sammanställda resultatet kommer efter justering avtvå utsedda justeringsmän att utgöra Riksårsmötesproto-koll för år 2019.

Protokollet kommer därefter att utsändas till samtligalokalföreningar i början av oktober

Vår förhoppning är, att vi kan genomföra ett traditio-nellt årsmöte nästa år. Detta kommer att genomföras en-ligt det program, som ställdes in i år, innebärande resa tillRiga med Stockholmsföreningen som arrangör. Prelimi-när tidpunkt är 23–25 maj 2021 med reservtid en veckasenare, d.v.s. 30 maj till 1 juni.

Vårens lokalföreningskonferens blev naturligtvis inteheller genomförd. Avsikten med årets lokalförenings-konferens var bland annat att diskutera det debattunder-lag angående sjöförsvaret, som sänts ut tidigare och somskulle ses som ett stöd vid det lokala arbetet med för-svarsinformation.

Det torde vara lämpligt att inför höstens regionalamöten behandla denna punkt. Jag vill också påminna omatt återigen ta upp frågan om medlemsrekrytering medJohan Forslunds underlag som riktmärke.

Med anledning av det inställda fysiska riksårsmötethar förbundsstyrelsen beslutat att årets hedersutmärkel-ser, utom hedersankaret, ska sändas till respektive lo-kalförening för utdelning lokalt vid lämpligt högtidligttillfälle.

Hedersutmärkelserna har sänts ut genom kanslietsförsorg.

Det finns nu också möjlighet att skaffa en miniatyr till demedaljer, man fått. Kontakta din lokalförening för vidareinformation.

Höstens program innehåller för riksförbundets delförutom det pågående arbetet med det webbaserade Rik-sårsmötet, som har sänts ut till lokalföreningarna, ettfortsatt arbete i jubileumskommittén, vilket föredömligtleds av Lars-Erik Uhlegård, Lof Göteborg samt utveck-ling av vårt policydokument, Flagg och heders, som ledspå ett lika föredömligt sätt av Göran Löfgren, Lof Karls-krona.

Vi kommer under hösten att återkomma till dessa frå-gor med utskick till våra lokalföreningar.

Under sommaren publicerade Kungliga Krigsveten-skapsakademin en skrift; Vår Marin för ett tryggtSverige och ett starkt Europa, författad av flottiljamiralOdd Verin och kommendör Lars Wedin med flera med-verkande.

Häri visas, att Sverige är en kuststat och dess försvarskall börja till havs. I underlaget visas, vad en förstärktmarin skulle kunna betyda för Sveriges säkerhet. Tids-horisonten är 2030. Skriften utgör en del i det pågåendeprojektet Säkerhet i morgondagens Europa (SES). Denmarin som diskuteras, Marin 2030, innebär ungefär enfördubbling av dagens marin. Stor vikt har lagts vid möj-ligheterna, att vid sidan av konventionella fartygstyper,utnyttja ny teknik, såsom obemannade farkoster av olikastorlekar, som kan uppträda autonomt, liksom utnyttjan-de av artificiell intelligens (AI) i stor utsträckning. Även idenna skrift betonas vikten av sjöfartsskydd under allaberedskapsnivåer, från grundberedskap till öppet krig.

I skriftserien En Marin för Sverige, som vi löpandeför in ett avsnitt av i varje nummer av tidskriften, pläde-rar man för en tredubbling av Marinen till 2030. I bådaskrifterna förutsättes en ökad personalvolym, som skakunna göra det möjligt att producera två besättningar tillfartygen och därmed kunna skapa större uthållighet medfärre plattformar.

Det verkar dock, som om det erfordras en ökad sam-verkan mellan skribenterna för att nå ett enhetligt ochslagkraftigt budskap till våra politiker, så att insikten omvikten av ett starkt sjöförsvar sjunker in i medvetandethos dem.

Vi lär återvända till såväl be-manningsfrågorna i En Marin FörSverige som SES-projektet ikommande nummer.

Jag önskar er alla en god hälsa.Tänk på, att den annalkande hös-ten är den starkes vår!

Framtidens marin


nder elva dygn i mitten av juni övade 19 na-tioner och 3 000 personer tillsammans isödra Östersjön. Övningen Baltops 20 bi-drog till att utveckla svenska marinens in-

teroperabilitet med Natoförband och en del andra utländ-ska förband.

Under Baltops 20 deltog Sverige med VisbykorvettenHMS Karlstad och dess besättning på 43 personer från3.sjöstridsflottiljen. Dessutom har en mindre logistiken-het i Simrishamn varit etablerad av Marinbasen, där min-röjningsfartyg, som övat utanför Ravlunda skjutfält, harfyllt på drivmedel. Övningsplaneringen stod i huvudsakSjöstridsskolan för. Årets version av Baltops blev någotmindre beroende på pandemin men övningens och Öst-ersjöns betydelse för Nato och USA står klar, när manser de resurser, man ställer till förfogande. Det vittnarinte minst de båda B-52, som startade från det amerikan-ska fastlandet och opererade i övningsområdet efter attha flugit nonstop.

Rivstart i tufft väderBesättningen på HMS Karlstad fick en tuff start av öv-ningen. Nationaldagsvädret vid losskastningen bjöd påstormbyar och motsjö på väg till den första delen av öv-ningen. Den bestod i att man skulle leda delar av fartygs-styrkan i ett övningsmoment utanför den danska kusten.– Trots kort förberedelsetid gjorde vi bra ifrån oss. Detvittnar om, hur interoperabla och integrerade med andranationer och Nato vi är, säger Magnus Almqvist, som ärfartygschef på Karlstad.

U

Jimmie Adamsson

Ett amerikanskt B-52 bombflygplan passerar över HMS Karlstad och det danska fartyget HDMS Esbern Snare under åretsBaltops Foto: 3 U.S. Navy photo by Mass Communication Specialist 2nd Class Damon Grosvenor

Magnus Almqvist har varit fartygschef på HMS Karlstad itvå år. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten.

Tillsammans i Östersjön

Övningen och två år som chef sammanfattasBaltops 20 var dessutom Magnus Almqvists sista somfartygschef på HMS Karlstad.– Det känns ändå bra att sluta på det här sättet, interna-tionellt samarbete när det är som bäst. Även om vi ärduktiga och interoperabla, så måste kunskaperna hela ti-den underhållas. genom regelbundna övningar som Bal-tops.

Att sammanfatta åren som fartygschef är dock svårare:– Det jag är mest nöjd med, är de stora steg vi tagit imarinen. Deltagandet i övningar som Trident Juncture,Baltops och våra egna svenska övningar har gjort, att viär betydligt bättre idag än för två år sedan. Det gäller så-väl internationellt, tillsammans med andra, men ocksånationellt -tillsammans med övriga Försvarsmakten.


Lägesrapport inför hösten frånChefen för fjärdesjöstridsflottiljen

S

Jon Wikingsson

Glöm inte att skicka in en julhälsning, som kommer att införas i nr 4.Hälsningarna kostar 40 kr för medlem och 80 kr för föreningoch sätts in på konto 588 19-4 före den 3 november.

Lennart BresellKansliet

ommaren är tillända och 4.sjöstridsflottiljen äråter till fullo. Under sommaren har besättning-arna kunnat ta ut välförtjänt ledighet, men intei ett sträck. Under sommaren har vi upprätt-

hållit beredskap och genomfört sjöövervakning och bi-dragit med förstärkning av samhället.

Alla besättningar har genomfört sjöövervakning underungefär en vecka, våra röjdykare har upprätthållit ammu-nitionsröjningsberedskap och vi har bemannat vissa be-fattningar på Socialstyrelsen kopplat till COVID-19. Dethar varit en lugnare sommar i år än tidigare - helt enkeltför att vi och samhället blivit bättre och tagit lärdom avtidigare år. Verksamheten i Östersjön har inte nedgått,men med goda underrättelser har vi varit på rätt plats irätt tid under sommaren. Röjdykarna har genomfört am-munitionsröjning som ett stöd till polisen, sommaren harju varit badvänlig och då hittar allmänheten ammunitions-effekter på stränderna. Förstärkningen på Socialstyrel-sen stödjer samhället arbete med att anpassa och föränd-ra åtgärderna som krävs under CORONA krisen. Mångalärdomar har dragits och de positiva effekterna av attmixa civila kompetenser med militära stabsprocesser harvisat sig vara bra.

På 4.sjöstridsflottiljen har krisen givit ett antal positivaeffekter. Vi har aldrig varit så friska och så närvarandesom under denna vår och sommar. Förändrade rutinerhar medfört, att personalen faktiskt är friskare - t.ex. väl-

digt få sjukskrivna på grund av influensa. Vidare har viförändrat sättet, vi genomför möten. Det har faktisktgjort vårt arbete effektivare. Utmaningen, vi har framåt,är att vidmakthålla dessa positiva effekter och inte fallatillbaka i gamla rutiner när COVID-19 lagt sig.

Under hösten kommer övnings- och insatsverksam-heten att fortsätta. Parallellt med detta kommer vi att pla-nera för att till våren genomföra sjökurs för våra värn-pliktiga. Värnplikten är införd igen, en positiv åtgärd fören Försvarsmakt i tillväxt. Men värnplikten har föränd-rats och ser inte lika ut, som när många av er, som läserdenna artikel genomförde värnplikten. Huvudskälet tillvärnplikt är att fylla krigsförbanden med personal. Menför flottan är det även en möjlighet att kunna rekryterasjömän, specialistofficerare och officerare. Detta gör attvärnplikten även är en form av förberedande ”anställ-ningsutbildning”. Grundkrav i befattningen och utbild-ningen i befattningen ska ge en möjlighet till anställning -vi kommer nämligen fortsatt att endast ha anställda be-sättningar i alla nivåer. Så vår ambition är, att varje värn-pliktig ska kunna ges en anställning omedelbart i sin be-fattning och då vara färdigutbildad, efter sin värnpliktoch om vi har ett behov.

Julhälsningar


e senaste 10 åren harverksamheten påKungsholms fort variti det närmaste obefint-

lig och endast det nödvändigaste un-derhållsarbetet har utförts. Men förbara knappt ett år sedan beslutadesatt åter ta fortet i bruk för att grund-utbilda marinens blivande soldateroch sjömän. Redan i mitten av sep-tember rycker cirka 250 värnpliktigain för att genomföra större delen avsin utbildning ute på Kungsholmen.

Tiden har var varit knapp ochdärför har prioriteringsarbetet varitviktigt. Fortet kommer vara i till-räckligt gott skick för att ta emot re-kryterna i höst, men renoveringsar-betet kommer fortgå under lång tidframöver för att möta behovet avökade volymer.- Givetvis har det funnits

mängder med utmaningar längs vä-gen, men det goda samarbetet ochallas ambition att nå målet har ge-nomsyrat arbetet i projektgruppen,berättar fortchefen Thomas Jahns-son, Marinbasen.

Projekt ’Tillväxa’Sjöstridsskolan driver sedan några årett tillväxtprojekt, som bland annathanterar den kommande ökningen avrekryter och kadetter till Karlskrona.Att förlägga grundutbildningen påKungsholmen var ett naturligt val, dånuvarande kasern Najaden kommertotalrenoveras de närmaste åren, be-rättar Sjöstridsskolans utbildnings-chef Tomas Martinsson.- Nu i höst kommer omkring250 rekryter och lika många ska ut-bildas vid nästa års inryck. Därefterplanerar vi för att årligen ta emot cir-

Kungsholms fort rustas för attåter ta emot värnpliktiga

D ka 400 rekryter, vilket inte bara stäl-ler krav på fler och större utbild-ningslokaler, utan även fler instruk-törer. Därför pågår en total översynav hela grundutbildningen. Vi tittarbland annat på innehållet, var vi kanbedriva utbildningen, hur mångasom kan delta vid olika moment ochom vi kan digitalisera delar, sägerTomas Martinsson.

Transporterna till och från ön harvarit en utmaning att lösa, såväl un-der renoveringsperioden som frånoch med att utbildningen drar igång.En turlista mellan Örlogsbasen ochKungsholmen är upprättad och lika-så kommer det gå transport till ochfrån Finskan på Tjurkö.

Under ett antal försommarveckorlånades trossfärjan HMS Loke frånAmf1 för att transportera allt frånkontorsutrustning och möbler, säng-

Markan, med anor från 1910-talet har fräschats upp och tillfälliga baracker kommer att husera delar av verksamheten,när rekryterna anländer i september


ar och skåp till inredning och materi-el till upprustning av kök och ”mar-kan”. Men innan något renoveringsar-bete kunde påbörjas, har ön städats.- Omkring 250 kubik skräp ochskrot har lämnat fortet för att geplats till ny utrustning, säger PeterBensköld, som varit ansvarig förflytten från ÖHK till Kungsholmen.

Lista med åtgärdspunkterFortifikationsverket ansvarar för re-noveringsarbetet och har haft ett an-tal entreprenörer på plats.

Framförallt har man behövt åt-gärda fuktproblem och täta ytskikt,men listan över saker, som har ellerkommer åtgärdas är lång. Toaletteroch badrum i logementen har totalre-noverats och cirka 70% av alla loge-ment har fått nya golv och färg påväggar och på tak. Vapenförråd harbyggts, nytt gym finns snart på platsoch lagerhallar för förvaring ochnärkampsutbildning har slagits upp.

Ett fungerande wi-fi är också vik-tigt att ha på plats, både för att per-sonalen ska kunna utföra sitt arbete,cirka 45 personer på Grundutbild-ningskompaniet kommer ha sin ar-

betsplats på fortet, och för att re-kryterna ska ha tillgång till internet påfritiden.

Den 14 september rycker de värn-pliktiga in i en för många av dem, helt

ny miljö. Det blir en spännande mixmed 2000-talets tonåringar i ettvärldsarv med anor från 1600-talet.

Michaela Linge

Foto Michaela Linge

Fortets 79:e fortchef, Thomas Jahnsson, vid valvet mellan Linje VII och Inre borggården. Antalet stenar i valvet är detsam-ma som antalet bokstäver i namnet Kungsholmen

HMS Loke har varit till stor hjälp vid transport av tungt gods till och frånKungsholmen


en urgamla segelleden mellan Östersjönoch Västerhavet gick utanför Blekingekus-ten, numera ett av världens mest trafikera-de fartygsstråk med allt vad detta innebär.

Förr utgjorde nuvarande Karlskrona skärgård ett cen-trum för både angöring och som uppehållsplats. MellanTorhamn och Listerby fanns det stilla vatten, eller ”ble-ke”, som det kallades. Detta har troligen gett namnet åtlandskapet Blekinge. När sedan Blekinge blev en svenskprovins, anlades örlogsbasen Carls Crona här. Den komatt bli kronjuvelen i det svenska sjöförsvaret och har såförblivit.

Omkring 300 år tidigare hade skärgården med öarnaSenoren och Sturkö varit stödjepunkt till en av världensstörsta sjörövarorganisationer, Vitaliebröderna, med val-språket ”Guds vän och all världens fiende!”. På farty-gens stortopp fördes en blå flagga med tecken.

SläktklanenUrsprungligen var Vitaliebröderna en släktklan av anhöri-ga och släktingar till kung Albrekt av Mecklenburg. Denbildades, när Albrekt avsattes som kung i Sverige. Hanvar regent 1364 – 1389. En anteckning i Vadstena klos-terdagbok vittnar om den tiden. ”Då slog sig rovfåglarnaner på bergen.

Motivet var att förse det belägrade Stockholm medlivsmedel och att hålla staden åt den tillfångatagne Alb-rekt. Livsmedel kallades för Viktualie eller Vitalie beroen-de på, vilket språk, som användes. Från att ha betyttmarketentare övergick betydelsen till skepp, som frakta-de livsmedel.

Vitaliebröderna kallades också för Hättebröderna, vil-ket syftade på deras huvudbonader, en hätta med svans.Ju längre svans, desto förnämare var personen. Brödras-kapet leddes av flera tongivande adelsmän. Många avdem lämnade avtryck i historien.

TillväxtOrganisationen växte snabbt med nya sympatisörer, mendrog även med sig våldsverkare och sjörövare från allahåll, vilka snart tog över. En samtida krönikör skriver, attdet inte går att beskriva, hur allt löst och ont folk skyndarhit från alla länder. Det är inte klarlagt, hur stor man-skapsstyrkan var och inte heller hur många fartyg de för-fogade över, men vid ett tillfälle disponerade organisatio-nen 300 fartyg. Det finns uppgifter på, att stora fartygkunde ta 100 man och flottiljer på tio skepp var inget

Kaptenen vid flottan, Rolf Ahlin, (1922 – 2018) var en flitig skribent och bidrog med sina artiklar till ett ökat his-torieintresse oavsett om det var dåtid eller nutid.

När Rolf dog, hade jag ett antal av hans artiklar för eventuell framtida publicering. Ur detta material väljer jagnu att publicera Rolfs berättelse om Vitaliebröderna. Red.

Vitaliebröderna

D Unionsdrottningen Margareta(1353 – 1412) av Norge, Is-land, Danmark och Sverige-Finland. Efter gravvården i Ro-skilde. Margareta styrde medfast hand, hårda nypor ochklokhet samt höll sig väl medkyrkan.Kungamakten var en garant förallmogen mot stormännenssjälvsvåld. Samtidigt var kung-en beroende av adeln inom för-valtning, administration ochkrigsväsen. Det var en svår ba-lansgång. Margareta hadeemellertid de rätta egenskaper-na

Albrekt av Mecklenburg (1338– 1412) var befryndad med desvenska folkungarna genomsin mor Eufemia, som var systertill Magnus Eriksson. Albrektinförde de tre kronorna i detsvenska riksvapnet. Underhans tid blev Sverige en rövar-kula, där rätten satt i spjut-stångs ände. Han fick bönder-na mot sig och besegrades i sla-get vid Falköping 1389. Hansavsättning blev upptakten tillsjöröveriet i stor skala, även omsådant inte var okänt tidigare

Hansakogg från 1400-talet ef-ter kopparstick av Israhel vonMeckenem. Tunnan på akter-kastellet är platsen för lodhy-varen. Lodet hänger baktill iden uppkransade lodlinan


ovanligt. Vid ett plundertåg i Livland (Lettland) mönstra-de styrkan 1 500 man.

Snart behärskade bröderna hela Östersjön med Visbyoch Åbo som huvudbaser och med ett flertal andra stra-tegiska platser, hamnar och replipunkter, bl.a. Blekingesöstra skärgård. Här hade den nya staden Lyckå upphöjtsfrån bondehamn 1396 och fått monopol på all handel iområdet. Det fanns alltså möjligheter till förrådskomplet-tering och att fylla vattenförråden från Lyckån (Lycke-byån). Detta vidsträckta område är det största, som ensjörövarorganisation någonsin har behärskat.

Ursprungsmotivet upphörHuvudstaden Stockholm hade ett stort inslag av tysktborgerskap och försvarades av tyska legoknektar. För-stärkningar och livsmedel tillfördes den belägrade stadenutifrån. Att Sveriges huvudstad kunde hållas så lång tidav utomstående visar på den svenska flottans förfall. Detskulle ta dryga hundra år, innan Gustav Vasa kunde läggagrunden till en svensk örlogsflotta.

Under 12- och 1300-talen dominerades handeln i helanorra Europa av Hansaförbundet. Detta bildades 1158mellan tyska städer och leddes av Lübeck. Förbundetstödde Vitaliebröderna, vilka snart urartade till en lands-plåga. Trots att hansastaterna utrustade örlogskoggarsom skydd, led dess handel stor skada.

Visby var den enda Hansastaden i Norden och dessenda hansakontor låg i Bergen. Inom de nordiska länder-na hade dock hansaförbundet slutit handelsstilleståndmed Stockholm, Åland, Kalmar, Malmö, Aalborg ochOslo.

Redan under den första tiden är det svårt att dra enskarp gräns mellan krigshandlingar och allmänt accepte-rad kaperiverksamhet eller rent sjöröveri. När Albrektsläpptes efter sex års fångenskap, var det i utbyte motStockholm och därmed var motivet slut.

Pirateriet tar helt överProblemet var, att Vitaliebröderna inte brydde sig omöverenskommelser, som högsta ledningen ingått. Defortsatte att ta hand om ”pepparsäckarna”, som de kalla-de handelsfartygen. Inte heller gjorde de någon åtskillnadpå sina tidigare anhängare. Deras grymheter kände ingagränser och ingen skonades på fartyg som uppbringa-des, Flera städer plundrades och brändes, bl.a. Malmöoch Hälsingborg. Bergen intogs av 900 välutbildade skyt-tar, där man sedan plundrade och mördade i åtta dagar.Salttrafiken i Skåne lamslogs i tre år, vilket innebar dyr-tid. När sedan biskop Tord av Strängnäs med hela sittfölje tillfångatogs, blev ilskan mot dem ännu värre. Förstnär påven hotade med bannlysning blev han frisläppt.

I de svenska hävderna har främst ”Käpplingemorden”i Stockholm 1389 väckt störst avsky och varit föremålför historikernas uppmärksamhet. Krönikan förtäljer, atthättebröderna fångade in svenska borgare i Stockholm,som de ansåg vara opålitliga. Efter tortyr slängdes offrenin i ett trähus på Käpplingeholmen (Blasieholmen), som

Hanseaternas största fartyg 1402, koggen Bunte Kuh

Kravellen var en av 1400-talets viktiga fartygstyper. Plan-korna låg kant i kant och därmed kunde man bygga störrefartyg.

Bilden visar Peter von Danzig, som var 52 meter lång.Stormasten hade en höjd på 41 meter och den totala segel-ytan har beräknats till 757 kvadratmeter. Hansan satte inhenne som kapare i kriget mot England på 1470-talet

Hansastaden Visby, som var huvudbas för Vitaliebröderna,var om given av en ringmur med 44 torn. Det ointagligaKruttornet i vänstra hörnet av bilden behärskade den ur-sprungliga hamnens norra gatt. Hamnen är numera torr-lagd och flyttad. Den torrlagda platsen kallas Almedalen


antändes. Långt senare restes tre minnesstenar överhändelse vid Götagatan. En av dessa återfanns 1851 ochdeponerades till, vad som nu är Nordiska museet.

Fartygens seglingsegenskaperDe största fartygen, som trafikerade Östersjön vid dennatid, var koggen. Den var lastdryg men långsamgående.Med sin fylliga form och breda buktiga bogar hadekoggarna ingen god seglingsförmåga. En flat botten ochhöga överbyggnader gjorde, att fartyget rullade hejdlöst isjögång och stampade svårt. Det var vanligt, att vid hårtväder fira ned storrån i däck. Vid bidevindsegling varavdriften så betydande, att det knappast var lönande.

Revning förekom inte, men seglets nedre del, som varlistad till duken, togs loss och sedan firades rån motsva-rande bit. Med endast en mast med segel på fartyget,gick det inte att gå överstag eller göra undanvindsvänd-ning utan hjälp av åror eller skeppsbåtar. Vid denna tidbörjade emellertid riggen genomgå stora förändringargenom införandet av både två och tre master.

DimensionerVid arbeten i Bremens hamn 1962 återfanns en välbeva-rad kogg. Fartyget var klinkbyggt och ett av de största,som gick att bygga på detta sätt. Längden uppmättes till23 meter och bredden till 7,5 meter, medan lastförmåganuppgick till 130 ton. Hon var försedd med en mast förråsegel.

Skeppens dimensioner växte dock ända till 40 meter.Registerton uträknat på nutida sätt steg sannolikt från100 till 500 ton. Skeppen manövrerades med stävroderoch rorkult, som sannolikt i vissa fall kopplades till styr-taljor. Så stora fartyg hade emellertid svårt att komma ini de grunda tyska och nederländska hamnarna, varförlossning och lastning måste göras från pråmar. Fartygenbrukade medföra två skeppsbåtar, som stod uppställdapå huvuddäck.

FörsvarUr försvarssynpunkt fanns för- och akterkastell, nu hop-byggda med skrovet. Enligt samtida källor var det nästintill omöjligt att äntra de höga koggarna från mindre far-tyg, vilket Vitaliebröderna försökte sig på i Öresund. An-fallet slogs tillbaka och de överlevande fördes till Stral-sund, där de avrättades för sjöröveri och krigsförbrytel-ser. Två koggar tillsammans ansågs omöjliga att över-manna. Då krävdes örlogskoggar.

Dessa var ombyggda handelskoggar med krigsbesätt-ningar. Sådana använde kastellen som stridsdäck, ditarmborstskyttar samlades tillsammans med pikenerare.Här fanns lättare artilleri i form av kastmaskiner uppställ-da. Någon större verkan tycks dessa inte haft. Kanonar-tilleriet låg ännu i sin linda. I märsen uppehöll sig kastaremed beckkransar och spjut. Sjömännen räknades inte tillkrigsfolket.

NavigeringsmetoderDåtidens skeppare förflyttade sig i möjligaste mån kust-nära med landmärken och lokalkännedom. De flesta far-tygen hade dessutom roddmöjligheter. Till natten upp-söktes en hamn eller ankarplats. Endast ett fåtal skepparekunde läsa. Det fanns dock detaljerade seglingsbeskriv-ningar, till exempel ”Kung Valdemars segelled” från1200-talet. Denna beskrivning finns numera i bokform(1995). Skepparna byggde sin navigering på praktisktkunnande och erfarenheter.

Vid segling över öppet vatten spelade kännedom omnaturens skiftningar och fågelliv en stor roll. Kompassenblev inte vanlig på Hansans fartyg förrän i mitten av1400-talet. Om Östersjön har en italiensk kartograf note-rat- På detta hav navigerar man varken med sjökort ellerkompass utan med lod. Skepparna kände tydligen till bot-tenförhållandena.

På akterkastellet fanns två tunnor, en om styrbordsoch en om babord. Detta var platsen för lodhyvaren.Lodet hängde baktill på tunnan med lodlinan uppkransadöver en bom klar till användning. Liksom dagens handlodkunde detta lod få med sig bottensediment, som angav bot-tenbeskaffenheten. Loden var tydligen det viktigaste navi-geringsinstrumentet för östersjöfarare under lång tid.

HuvudbasenHättebröderna intog Gotland med Hansastaden Visby1392. Östersjöns pärla, som staden brukade kallas, blevnu huvudbas för brödernas härjningar. Deras högkvarterförlades till Kalskinnshuset, som tidigare använts tillkungligt residens. Genom att besätta de två tornen, Sma-le Henrik och Spegeltornet nere vid hamnen, behärska-des både denna och staden.

Unionsdrottningen Margareta försökte återta Gotland,men det blev Tyska orden, en andlig riddarorden frånkorstågstiden grundlagt 1191, som fullföljde Gotlandsåtertagande 1397. Ön återlämnades aldrig, utan drott-ningen fick betala en dyr lösen för att återfå ön 1407,Gotlands lösen genom en särskild skatt.

När drottningen år 1400 erbjöd en allmän amnesti föratt få slut på eländet, antog många den. Dessa blev i fort-sättningen hennes trogna undersåtar. Den fruktade sjö-rövaren Störtebekar drevs tillsammans med hättebröder-nas hårda kärna ut från Östersjön och fortsatte hante-ringen från de Frisiska öarna.

Myt eller verklighetClaus Störtebekar var ett ökänt namn bland alla hättebrö-der. Historieböckerna lämnar inga eller knapphändigsspår om honom. Något mer återfinns i populärhistorien.Den historiskt bevandrade författaren Carl August Ce-derborg gav ut ett flertal romaner i denna genre i börjanav 1900-talet, vilka kan ses som historia med skönlitterä-ra inslag. Här figurerar också Störtebekar. Trots allamyter och legender redan under hanns livstid, är detmycket litet, som är känt om hans person i verkligheten.

Namnet syftar på en bägare utan fot, Styrzebecher,


Minnesstenen påPelarbacken överKäppl ingemor-den 1389, Stock-holms äldsta mo-nument, numerapå Nordiska mu-seet. Pelarbackenvar stadens äldstaavrättningsplatsoch låg vid nuva-rande Götgatan

vilken måste tömmas direkt. Störtebekar var känd för attkunna tömma en bägare i halsen på direkten. Troligenkommer hans namn av sköldmärket, som visar en bägareutan fot. Möjligen var namnet fingerat för honom somadelsman.

UppgörelsenDen slutliga uppgörelsen blev ett verk från hans tidigarekumpaner i Hansaförbundet. De skickade sitt största ör-logsskepp Bunte Khu, kallad Den fläckiga kon från Flan-dern. Störtebekar blev sedan lurad genom överrumplingoch fängslad 1402.

Han blev den förste, som avrättades på torget i Ham-burg. Även kring detta finns det legender. Det påstås, attnär rådet frågade bödeln, om denne inte var trött i armar-na efter så mycket halshuggande, blev svaret – inte såvärst. Jag skulle kunna hugga huvudet av hela rådet. Det-ta förtörnade rådsmedlemmarna, så att också bödelnblev av med huvudet.

Brödraskapet dog emellertid inte ut med Störtebekar.

Så betydelsefull var han inte. Även efter honom poppadesjöröveriet upp med jämna mellanrum. Det var först närGustav Vasa skapat centralmakten i Sverige och en starkörlogsflotta, som ofoget upphörde.

SlutetDet sista uppmärksammade piratdådet i Östersjön inträf-fade utanför Bornholm 1660.Två adelsmän, Gustav Dra-ke och Gustav Skytte uppbringade då ett holländskt han-delsfartyg och lät mörda alla ombordvarande. Dådet gickemellertid inte att dölja och de båda missdådarna greps.Gustav Drake lyckades fly, men kumpanen GustavSkytte halshöggs på torget i Jönköping 1662.

Vrakplundringen skulle emellertid fortsätta. Ännu imitten av 1700-talet ansågs detta bland kustbefolkningensom fullt legitimt. Det var Gud, som välsignade strandenmed vrak, även om människorna hjälpte honom iblandoch det skulle överheten inte lägga sig i.

Viktor Rydbergföddes i Jönkö-ping 1828 och dogi Djursholm 1895.Han tog händel-sen utanför Born-holm som uppslagtill romanen Fri-bytaren på Öster-sjön. Den utkom1857. Numera ärRydberg kanskemest känd som för-fattare till Singo-alla och diktenTomten

Rolf Ahlin

Ett replikbygge till den hansakogg, som hittades i Bremenshamn 1962, gästade Karlskrona hösten 2001. Den ur-sprungliga koggen förolyckades 1380 av en flodvåg ochfinns nu restaurerad på Bremerhafens museum

Carl August Cederborg född i Kvilings socken i Kristian-stad 1849 och dog i Landskrona 1933. Han var tidnings-man, som blev författare på heltid 1905. Han skrev ett stortantal romaner om svensk historia, som han var mycket be-vandrad i. Böckerna gavs ut i stora upplagor och lär hasålts i över 1,5 miljoner exemplar


å grund av den pågående pandemin har Mari-nens Musikkår fått ställa in och förändra istor utsträckning. Så istället för att skriva omnågot för 2020 har jag valt göra några histo-

riska bakablickar, främst till musikkårens verksamhetfrån andra världskrigets slut fram till omorganisatio-nen 1957.

Andra världskriget blev en arbetsam tid för Flottansmusikkår och sjökommenderingsperioderna utsträcktestill två år och verksamheten delades mellan musik-kårerna i Karlskrona och Stockholm. Man fanns påflaggskeppet HMS Sverige men även på kryssarnaGotland och Fylgia.

Så några nedslag på 1950-talet. År 1949 – 1950 kom-

När 55 000 människor lyssnadepå Flottans musikkår

P menderades en dubbelsextett om 12 man till HMS Got-land för en långresa på cirka 3,5 månader till USA ochVästindien. Musikerna kom från musikkårerna i Karls-krona och Stockholm. Ledare var den legendariske te-norbasunisten i Karlskronaflottans musikkår, Roland”Hattis” Dahlskog och bland musikerna fanns en furirÅke Dohlin från Stockholmsflottan. Han kom senare attbli chef för musikkåren i Karlskrona och en flitigmarschkompositör. En annan legend från Karlskrona,klarinettisten Alf ”Tott” Sigurdson, fanns också med påresan. Man spelade underhållningsmusik, ceremonimu-sik och Hattis gjorde också musikkåren till ett jazzkapell,vilket inte minst på Jamaika gjorde stor succé.

Som kuriosa kan nämnas, att de tre namngivna

Sextett på kryssaren Fylgia sommaren 1945. Nedre raden från vänster: Lars Blankenheim, tuba, Alf Sigurdson, klarinett,saxofon och slagverk, Åke Karlsson, b-kornett.Övre raden från vänster: Ingemar Berg, tenor 2, Robert Sjölin, tenor 1, Stig Hallberg, horn samt Karl-Erik ”Hystis” Gus-tafsson, musikledare och esskornett. Arkivbild


Olle Melin

musikerna ovan, alla hade så småningom sina sö-ner i Karlskronakåren.

Så gör vi ett hopp till 1953, året för Drottning Elisa-beths kröning. Hela musikkåren från Karlskrona kom-menderades ombord på kryssaren Tre Kronor och man.det man kanske mest minns från detta, var den stora pa-raden av örlogsfartyg utanför Portsmouth, efterkrigsti-dens största flotta. På hemvägen från kröningen kapp-körde Tre Kronor med den ryska kryssaren Sverdlovoch höll länge ryssen stången, men fullföljde aldrigfrämst på grund av för stor åtgång av bränsle.

Ett sista skutt på femtiotalet, nu till 1956. Detta ärdrog man österut och besökte bl.a. Riga, där man gav enutomhuskonsert, som drog inte mindre än 55 000 åhöra-re, ett mycket svårslaget publikrekord för musikkåren.

Såväl i England 1953 som i Riga 1956 leddes kåren avmusikdirektör John Skoglöf.

Det finns hur mycket som helst att berätta från dessakommenderingar, från andra hälften av 1800-talet till ochmed 1950-talet, som t.ex. när den legendariske flagg-trumslagare Joakim ”Jocke” Johansson någonstans iarabvärlden köpte något, som han trodde var en hund,men som visade sig vara en schakal, som man hade allmöda i världen att jaga i land, eller den musiker, som badom ursäkt för att han missat morgonspelningen vid flag-gans hissande fick svaret av musikdirektören – ”Du varmed!” eller när fartygets hela tillgång på selterglas gick ikras vid en rysk skål i Riga.

Det kan finnas anledning att återkomma i ämnet.Som Fritiof Nilsson Piraten en gång uttryckte – Allt

har hänt men allt har ännu inte berättats.

Cirka 55 000 människor åhörde Karlskronaflottans mu-sikkår under ledning av John Skoglöf i Riga 1956.Arkivbild

Musikkåren på hemmaplan vid en av de sedvanliga lör-dagsmarscherna i Karlskrona någon gång på 1950-talet.Musikern i mitten är solotrumslagaren Bertil Stenholm.Foto Privat

Musikkåren på kryssaren Tre Kronors däck i samband med Drottning Elisabeths kröning 1953, Musikern med tenorbasu-nen är den legendariske basunisten Roland ”Hattis” Dahlskog. Ur Björn Landenstads album


mitten av december 2018 drabbades den ryskaav flottan av en allvarlig olycka. En brand upp-stod i samband med svetsarbeten på Rysslandsenda hangarfartyg Admiral Kuznetsov, som låg

på varv i Murmansk. Fartyget, som var under reparation,hade inga vapen ombord. En omkommen och ett tiotalskadade varvsarbetare har hittills rapporterats.

Admiral Kuznetsov är på 43 000 ton deplacement (58600 ton fullt rustad) och kan ta upp till 40 flygplan (MiG29K och Su-33) och helikoptrar. Längden är 304 meter.Flygdäcket är 72 meter brett. Besättningen uppgår tillknappt 2000 man. Admiral Kuznetsov är liksom de brit-tiska hangarfartygen byggd för STOL-flygplan, d.v.s.flygplanen startar inte med hjälp av katapult som på ame-rikanska och franska hangarfartyg utan med hjälp av enramp i fören. Det kräver speciella anpassade flygplan.Fartyget drivs av konventionella ångturbiner, som ger enfart på knappt 30 knop. Beväpningen består förutom avflygplanen av 30 mm luftvärnskanoner, anti-ubåtsraketeroch silos för kryssningsmissiler.

Fartyget byggdes på Nikolayev varvet i Ukraina 1983- 1991. Fartygets namn var från början Riga. I och medLettlands frigörelse från Sovjetunionen fick hon nyttnamn Leonid Brezhnev. När det namnet blev inaktuelltdöptes fartyget om till Tbilisi. När det namnet inte längrepassade, fick hon det nuvarande namnet Admiral FlotaSovetskogo Soyuza Kuznetsov. Under åren 1996 - 1998genomgick Admiral Kuznetsov en första modernisering.2012 moderniserades fartyget ännu en gång.

Sovjetiska hangarfartygI den sovjetiska flottan benämndes fartygen inte somhangarfartyg utan som stora flygplanskryssare. Allahade förutom, missiler och luftvärnskanoner, hangarermed plats för 20 - 30 flygplan/helikoptrar och var för-sedda med två stora hissar till flygdäck.Sovjetunion hade i slutskedet av sin existens inte mindreän fem sådana hangarfartyg/flygplanskryssare, allabyggda på Nikolaevvarvet i Ukraina under 1970- och1980-talen fram till Sovjetunionens fall. Vid samman-brottet var ett systerfartyg till Admiral Kuznetsov, Vary-ag under byggnad och inte helt färdigställd.

De fyra första fartygen Kiev, Minsk, Novorossijskoch Baku var något mindre. Flygdäcket sträckte sig un-gefär över tre fjärdedelar av fartygens längd. På denfrämre delen av fartygen fanns tuber och silos för olikatyper av missiler. På de två sista Admiral Kuznetsov och

systerfartyget Varyag täcker flygdäcket fartygens helalängd med en tydlig vinklad ramp längst föröver. Genomdenna lösning kan flygplanen starta med större last.

De sovjetiska hangarfartygen föregicks av de tvåmindre helikopterkryssarna Leningrad och Moskva på14 500 ton som byggdes på Nikolaevvarvet på 1960-ta-let. Helikopterkryssarna hade ett stort flygdäck på akternmedan främre delen av fartyget hade en konventionellöverbyggnad. Konceptet visade sig vara mindre lyckat.Dels var antalet helikoptrar de kunde medföra ombord li-tet, dels visade sig, att de var mindre sjövärdiga.

Kiev, som var det första i den nya serien, konstruera-des därför med ledning av erfarenheterna från Leningradoch Moskva. Kiev var betydligt större och hade en litenöverbyggnad på styrbordssidan, som inte hindrade flyg-rörelserna. Kiev var på 29 000 ton deplacement och hadeen längd på 274 meter. Det fanns plats för cirka 30 flyg-plan och helikoptrar. Kiev hade utöver flygplanen enomfattande bestyckning av missiler och luftvärnskano-ner. Farten var över 30 knop och besättningen bestod avcirka 1700 man.

Kiev tjänstgjorde i den sovjetiska Norra flottan i At-lanten och Medelhavet från 1977 fram till 1989. EfterSovjetunionens upplösning togs fartyget ur tjänst 1993.1996 såldes fartyget till Kina och ingår nu i som en cen-tral del turistanläggningen Binhai Aircraft Park i Tianjin.

Systerfartyget Minsk tjänstgjorde i den sovjetiskaStillahavsflottan från 1978 fram till Sovjetunionens sam-manbrott. 1994 såldes fartyget som skrot till Sydkorea.På grund av lokala protester mot skrotningen såldesfartyget vidare till privata intressenter i Kina. Avsiktenvar att bygga upp någon form av turistattraktion runtfartyget, men det verkar inte, som projektet varitframgångsrikt.

Baku döptes om till Admiral Flota Sovetskogo Soy-uza Gor]kov. Fartyget, som kom i tjänst 1987 och ska-dades allvarligt i en brand 1994. År 2004 såldes fartygettill Indien och heter numera Vikramadiya. Novorossijsktjänstgjorde inom den sovjetiska Stillahavsflottan mellan1982 och Sovjetunionens sönderfall. 1995 råkade farty-get ut för en brand i maskinrummet och såldes som skrottill Sydkorea 1997.

Admiral Kuznetsovs systerfartyg Varyag färdigställ-des aldrig under Sovjettiden. Skrovet hamnade efter di-verse turer i Kina, där det nu färdigställts och fått namnetLiaoning.

Vikramadiya har byggts om och har nu i likhet med

Ryskahangarfartyg

I


Admiral Kuznetsov ett flygdäck, som sträcker sig överfartygets hela längd med en kraftig ramp i fören.

Inledningsvis användes på fartygen Kamov Ka 25 he-likoptrar och flygplan av typen Yakolev Yak- 36 ochYak-38, som liksom brittiska Harrier kunde starta ochlanda vertikalt. Problemen med dessa flygplanstyper var,att de nästan inte kunde medföra någon last. De var medandra ord mindre användbara för militära ändamål. Dehar nu ersatts av Suchoj SU-33 och Mikoyan MiG-29K,som betydligt mer avancerade flygplan. Hangarfartygs-planen skiljer sig från de landbaserade motsvarigheternagenom kraftigare landningsställ, fällbar krok för attkoppla fast i stoppvajrarna på hangarfartyget, störrevingyta och infällbara vingar. Förbättrade typer av Ka-mov-helikoptrar Ka 27, Ka 29, Ka 31 och Ka 52K harersatt de äldre helikoptrarna inom flottan.

Admiral KuznetsovHösten 2016 sändes Admiral Kuznetsov till Syrien ochdeltog där aktivt i ryska operationerna på Bashar al-As-sads sida. Bland annat bombade fartygets flygplan Alep-po. Under anfallen mot mål i Syrien förlorades två flyg-plan, en MiG 29K och en Su-33. I operationerna deltogockså den stora kryssaren Pyotr Velikiy, jagarna Severo-morsk och Vice-Admiral Kulakov, en bogserbåt, en tan-ker. Ryska ubåten Rostovna Don uppträdde också iMedelhavet och sköt kryssningsmissiler mot mål i Syri-en. Ryssland har intressen i den egna flottbasen belägen iden syriska hamnstaden Tartus.

I början av 2017 återvände Admiral Kuznetsov till-sammans med Pyotr Velikiy till Ryssland. Förflyttningenfrån Medelhavet genom Engelska Kanalen och upp ge-nom till Nordsjön och Norska havet följdes på nära hållav brittiska och norska fregatter.

Efter återkomsten till Ryssland sändes Admiral Kuz-netsov till Murmansk för reparation och modernisering.Arbetena omfattade nya pannor och ändringar på flyg-däcket. Dessutom byttes Granit-robotarna ut mot detmodernare Kaliber-systemet.

I samband med att Admiral Kuznetsov hösten 2018dockades ut, skadades dockan och sjönk på 60 metersdjup utanför varvet. Admiral Kuznetsov skadades av enfallande kran. Dockan, som hade en kapacitet på 80 000ton, byggdes trots internationella protester med statliga

svenska subventioner på Götaverken 1980. Det är tvek-samt, om dockan kommer att bärgas. Det blir sannoliktför dyrt. Om dockan inte bärgas, innebär det, att Ryss-land inte längre har kapacitet att docka sina största ör-logsfartyg.

Ryska Flottan är mycket aktiv i Norra Ishavet. Tidvisstängs stora områden i Barents hav och Vita havet av förcivil trafik. Uppskjutningar görs med kryssningsmissilerfrån ubåtar av typ Oscar II i uläget mot mål på Nova-ya Zemlya. Delta IV ubåtar i uläge har skjutit ballisti-ska Sinevamissiler från Barents hav mot mål påKamchatkahalvön.

Ryska flottan har råkat ut för en mängd olyckor. San-nolikt är inte alla kända i Väst. Värst var naturligtvis ubå-ten Kursk förlisning år 2000, då hela besättningen på 115man omkom. I somras havererade en atomdriven ubåt avtypen AS-12 (Losharik) i Barnets Hav. Ubåten är special-byggd för att kunna dyka på extrema djup. 14 man urbesättningen omkom. Förhoppningen är, att kunna bärgaubåten. Flera olyckor har tidigare också drabbat AdmiralKuznetsov. 2009 dumpades spillolja utanför Irland. Sam-ma år uppstod brand ombord utanför Turkiet. 2012 upp-stod maskinhaveri med bogsering hem till Murmansk.

President Putin har inlett en kraftig uppbyggnad avden ryska flottan. Under 2019 tillförs flottan två nya ubå-tar och 23 ytstridsfartyg.

Norska flottanNorska flottan följer de ryska verksamheten på nära håll.Fartyget Marjata är specialbyggt för att följa den ryskaflottans operationer. Marjata ersatte 2014 ett äldre far-tyg med samma namn. Det nya fartygets skrov är byggti Rumänien. Efter att fartyget färdigställts i Norge sändesdet till USA för installation av den elektroniska utrust-ningen. Det äldre fartyget döptes om till Eger och kom-mer att användas parallellt med Marjata.

Carl-Johan JargeniusVikens Sjöfartsmuseer

Admiral Kuznetsov

Källor:The Barents Observerwww.hisutton.comSputnik newsWeyers Flotten Taschenbuch 2013/2015


D et är den 1 februari 1900 och klockan är1400. Övningsfartyget Jarramas sjösättsfrån Stora verkstadsbyggnaden på Örlogs-varvet i Karlskrona inför en stor samling

honoratiores och självklart ännu fler varvsarbetare. Sjö-sättningen förrättades av dåvarande befälhavandeamiralen, konteramiralen Jacob Hägg, den kände ma-rinmålaren.

Jarramas var nybygge 275 vid Örlogsvarvet sedanstarten 1680.

Redan den 1 juni år 1900 startades den första resanunder befäl av kapten Carl Gyllenstierna.

Jarramas byggdes i järn och var systerfartyg till Na-jaden, som sjösatts 3 år tidigare, 1897, Najaden varbyggd i ek på järnspant och var fartygsbygge 267

Jarramas kom att bli varvets sist byggda segelfartyg.De båda övningsfartygen var världens minsta fullrig-

gare. Det påstås dock, att Najaden är två decimeter kor-tare än Jarramas.

Jarramas seglade med Skeppsgossar från sommaren1900 till och med sommaren 1938, vilket var sista åretmed skeppsgossar som elever. Den sista karlskrivningenägde rum i april 1939 och med detta var skeppsgossarnaförpassade till historien.

Efter några år som logementsfartyg vid Örlogsvarvet,sattes hon åter i tjänst 1943 för segling med elever frånFlottans sjömansskola och detta fortsatte till och med

Jarramas – varvets sist byggda segelfartyg

Jarramas sjösättning 1 februari 1900

Vad en gammal bild kan berätta

sommaren 1946. Året efter togs skonerterna Gladanoch Falken i bruk för flottans segelutbildning och denverksamheten lever vidare. Fartygschef vid sista segling-en sommaren 1946 var kapten Sven Riben.

Jarramas seglade med skeppsgossar i huvudsak frånSkeppsgosseskolan i Karlskrona, medan Najaden segla-de med Marstrandsgossarna. Detta hindrade inte Jarra-mas från att då och då lämna Östersjön ut på Västerha-vet. Till sjöss är det vanligt att man sotar för linjen, d.v.s.när fartyget passerar ekvatorn. På Skeppsgossefartygensotade man för Kullen, när man seglade ut på Kattegatt.

Namnet Jarramas är turkiskt och tillsammans medfartyg kallade Illerim, blir det översatt till svenska, Blixtoch Dunder, vilket turkarna lär ha kallat Karl XII. Detfinns också uppgifter på, att namnet Jarramas betyder”Den busige”.

Efter avmönstringen efter sommarseglingen 1946, la-des fartyget upp vid Örlogsvarvet för att år 1950 säljastill Karlskrona stad. Efter viss översyn m.m. förtöjdesJarramas vid Borgmästarfjärden, där hon sommartidblev ett omtyckt sommarcafé och där det anordnadesvisaftnar och annan underhållning.

I början på 1990-talet förtöjdes fartyget vid Kungs-bron och i samband med Marinmuseets invigning den 30juni 1997 skänktes fartyget av Karlskrona kommun tillMarinmuseum.

Där har hon nu legat i drygt 20 år och åtskilliga tim-


mars underhåll har genomförts. Målsättningen är, att far-tyget ska återställas i sitt ursprungliga skick. ”Alla de-larna finns!” Det är inte meningen, att hon ska kunnasegla igen, men väl tas ut på fjärden för segelexercis.

Andra fartyg med namnet JarramasDen Jarramas, som vi känner till är nummer IV av far-tyg, som haft namnet Jarramas och som tjänat densvenska flottan.

Jarramas I konstruerades av Charles Sheldon och varett beställningsverk från Karl XII. Det sägs att kungensjälv gjorde ritningarna.

Fregatten Jarramas I byggdes i Västervik och sjösat-tes den 14 juli 1716 och slopades 1754.

Jarramas II var också en fregatt och var en spegelbildav Jarramas I. Hon byggdes vid Örlogsvarvet i Karlskro-na 1759 som nybygge nr 108.

Jarramas III var en korvett och byggdes vid Örlogs-varvet som nybygge nr 195 och sjösattes den 13 april1821.

Fartyget utrangerades 1860 och användes däreftersom materialbod vid varvet fram till 1879, då hon såldestill den tyske konsuln Frans Herman Wulff. Han användeskrovet till en förlängning av en stenbrygga på Jordö(Östanön) på västra sidan av Almö. Bryggan användes

Olle Melin

PS. Vill Du läsa mer om Jarramas, så rekommenderasVincent Rundkvists bok ”Jarramas. Livet ombord på enfullriggare”, utgiven som Föreningen Gamla Carlscronasårsbok 1990.

Lite data om Jarramas IV

Längd över allt 39,15 meterStörsta bredd 8,38 meterDjupgående 3,32 meterDeplacement 350 tonSegelyta 1002 kvadratmeter

MasthöjderFockmast 24,0 meterStormast 25,25 meterKryssmast 20,84 meter

Besättning 4 officerare7 underofficerare15 korpraler92 skeppsgossar

REDOVISNING AB

Lars-Erik Nilsson Auktoriserad Redovisningskonsult

Vi erbjuder hjälp med;

Bokföring, moms, lönehantering bokslut, årsredovisning och deklaration

Box 33, 263 21 Höganäs mail: [email protected] Tel 042-33 20 15 fax 042-34 19 16 mobil 070-339 12 99

för lastning av sten från stenhuggeriet på Jordö. Här blevhon liggande fram till början av första världskriget, dåhon sprängdes av försvaret efter att en längre tid utsattsför plundring.


ag är sedan mars corona-inlåst och det germassor av tid att tänka tillbaka, bl.a. om ti-den i flottan, som jag tillhörde i femtio årmed entledigande som reservofficer medutgången av 1999.

Bläddrandet i fotoalbum och almanackor väcker mereller mindre diffusa minnen, bl.a. av händelser under ut-bildningsåren 1949 – 51. Säkert är åtskilligt berört i tid-skrifter före min tid, men lika säkert inte allt.

Sommaren 1950 rundade vi med Sjökrigsskoleavdel-ningen de brittiska öarna med HMS Gotland och fyrastora minsvepare. Med kurs mot Pentland mötte vi ensommarstorm, som ruskade om oss ordentligt. På Bre-möns brygga såg vi systerfartygens kölar och begrunda-de, hur de såg oss. Att vi riskerade att gå runt, troddesäkert få. Långt senare läste jag i boken minsveparna omVens kantringstillbud 1949. Har det skrivits något om våregen sommarexpedition? Tyvärr har jag inga bilder fråndenna sommar.

Det kom ett brev

J

Nils Lewan

En bildkavalkad från Kustflottansbesök i Skottland och Englandsommaren 1951.

Det har jag däremot från sommaren 1951, då större de-len av Kustflottan besökte Skottland och England. Höjd-punkten var (naturligtvis) besöket i London med Festivalof Britain och för kadettdivisionen marschen längsWhitehall till kransnedläggning vid The Cenotaph. Vihade övat i sommarsol och sand på Lysekils idrottsplats– till grammofon.

Detta var enda året, då de båda kryssarna var rustadeoch med dem följde fyra jagare och, vill jag minnas, Pa-tricia med flera ubåtar. Jag finner några knappa notiser iböckerna om Kryssarna respektive Kustflottan. I övrigthar jag, som kadett få minnen och färre anteckningar.Idag torde den stora majoriteten av deltagarna ha lämnatjordelivet och om någon skrivit om expeditionen anar jagdet inte. Kunde man möjligen värva Gustaf von Hofstenatt spana, skriva och illustrera?

Bästa sommarhälsningar

Gissa om det är kadettdi-visionen (nr 11 i främstaledet K 101 Lewan

Sommarens evenemang var Festival of Britain medSouth Bank Exibition

Här skådas bl.a. Dame of Discovery tvärsöver Themsens grumliga vatten

Tower Bridge så klart till The Cenotaph och Big Ben


en 8 juni år 2000 sjösattes den första kor-vetten i Visbyserien, HMS Visby, vid Kock-ums/Karlskronavarvet.

Fartygstypen var unik och utgjorde etttekniksprång för svenska marinen lika stort, som närman gick från segel till motordrift.

Fartygsskrovet är tillverkat av kolfiber med plast ochdetta tillsammans med fartygets unika form, gör fartygetsvårt att upptäcka. Materialet gör, att fartyget inte påver-kas av utetemperaturen och gör dessutom fartyget tysta-re, eftersom allt finns i skrovets inre.

Under de 20 år som gått, sedan fartyget sjösattes, haren del stora förändringar skett. Motorer och datorer harbytts och fartyget har också genomgått ett antal under-hållsåtgärder. Några av korvetterna har anpassats förhelikoptersamverkan.

Efter Visby har ytterligare fyra korvetter sjösatts,HMS Helsingborg, HMS Härnösand, HMS Nyköpingoch HMS Karlstad. Den planerade sjätte korvetten, HMSUddevalla, blev aldrig byggd.

Om fartyget underhålls, som erfordras, beräknas honkunna delta i förbandsproduktionen i ytterligare 20 år.

Den sista korvetten i serien, HMS Karlstad, är senastetillskottet i marinens ytstridsfartyg. Vad, som ska följaefter, är skrivet i stjärnorna. Det är därför hög tid att bör-ja planera för en efterföljare. Det tar mycket lång tid frånritbordet, till att fartyget kan komma i produktion. Omdetta har tidskriftens läsare kunnat följa i artiklarna om”En marin för Sverige”.

Så här tolkade RolandWeinsjö beslutet, att sexkorvetter blev fem

HMS Visby och HMS Nyköping på väg hem efter en övning.Foto Försvarsmakten

HMS Visby 20 år

D

Olle Melin

HMS Visby möter ostindiefararen Götheborg II. Det är ett antal år mellan de olika generationerna.Foto Helikopterflottiljen


En Marin förSverigefortsättning från nr 2/2020

arinens förband år 2030 är upp till tregånger så stora som idag. Örlogsmanna-sällskapet delar den uppfattning, somframgår av Försvarsmaktens perspek-

tivstudie och understryker behovet av ytterligaretillväxtför de marina stridskrafterna under perioden bortom2030.

I stort bör marinen 2030 finnas med permanenta ba-ser på Berga/Muskö, i Karlskrona och i Göteborg inklusi-ve Skredsvik. Basering under längre tid ska även kunnaske på Gotland. Samtliga fartygsförband är stående för-band, bemannade med kontinuerligt tjänstgörande befäloch sjömän. De valda baseringsområdena bygger bådepå en tradition av marin närvaro och på att redan befintligmilitär infrastruktur används och utökas. Det är betydligtlättare att utöka verksamhet på orter, där marinen och

Försvarsmakten redan finns, än att etablera sig på heltnya platser. Orterna skapar goda rekryteringsmöjligheteri de folkrika delarna av vårt land, men är även relevantautifrån operativa skäl.

Vid ingången av år 2030 ska ett flerbesättningssystemvara infört, vilket ger lång uthållighet i ett eventuellt ut-draget kris- eller konfliktskede samt säkerställer tillgång ifredstid för förbandsproduktion, beredskap, utbildningoch bemanning av skolor, staber och externa myndighe-ter som till exempel FMV, FOI och Regeringskansliet.Reservofficerare förstärker regelbundet de stående för-banden och håller på så sätt sin kompetens aktuell.

Amfibiebataljonerna organiseras runt tre ståendestridsgrupper – en i varje av de tre amfibiebataljonerna iBerga, Karlskrona och Göteborg. Stridsgrupperna byggsupp kring ett amfibie-/amfibieskyttekompani komplette-rat med funktionsplutoner ur lednings- och underhålls-kompanierna i syfte att ha stående gripbara verkansdelarvid varje marin garnison.

Amfibiebataljonstaberna är stående och övriga kom-panier i bataljonerna ska vara kaderbemannade med enkärna av yrkesofficerare och gruppbefäl, vilka ocksåskapar volym för att hantera grundutbildning samt för attsäkerställa, att insatser och beredskap kan förekommaparallellt med produktion och övningar Därutöver ska detfinnas ett stående bevakningsbåtskompani vid varje am-fibiegarnison, infrastruktur för produktion av amfibie-förband behöver sannolikt återskapas i Göteborg ochKarlskrona. Tillgång till civil personal på övningsfält, i ut-bildningsanläggningar etc. är också av stor vikt.

Delar av amfibiebataljonerna samt de tre mobiliseradedelarna av Marinbasens markstridsförband bemannas avreservofficerare och värnpliktiga samt personalförsörjsgenom ett förbandsomsättningssystem. Värnpliktiga be-fäl med utbildning motsvarande det, som förr var kom-pani- och plutonsbefäl återinförs, i syfte att bemannakrigsförbanden (t.ex. med gruppchefer) och för att ska-pa en rekryteringsbas mot officersutbildningarna.

I förra numret av tidskriften presenterades en ny skriftfrån Kungl Örlogsmannasällskapet med huvudviktenlagd på frågan om, hur marinen ska bemannas år 2030.Skriften inleds med ett kapitel – Den svenska marinen2030 – våra förband med utgångspunkt från Örlogs-mannasällskapets idéer. Här följer inledningen i den nyapublikationen:

M


Garnisonsförband med stödfunktioner inklusive bevak-ningskompanier skapas vid varje marin stationeringsort.Bevakningskompanierna består till tre fjärdedelar avvärnpliktiga (samt frivillig avtalspersonal) och personal-försörjs huvudsakligen som överföringsförband från deövriga krigsförbanden, dit värnpliktiga överförs efter attha varit krigsplacerade i fältförbanden. Även Hemvärnmed marina uppgifter eller andra territoriella förband,som kan komma sättas upp i framtiden är lämpliga över-förings-/avkastningsförband.

Personalstyrka Den svenska marinen 2030


idpunkten för den härhändelsen är oklar, mengissningsvis var det sent1960-tal. Jag var telean-

svarig på HMS Johan Månsson ochvi höll på med sjömätning i södraÖstersjön, där vi ofta hade den storakassunfyren, som plattform för nå-gon typ av positionssystem. Den härgången handlade det om SeaFix, ettsystem som min chef Lars Malm-quist, efter genomgången kurs hosDecca i London, var mest kunnigoch insatt i.

Lars befann sig tillfälligt ombordoch något tekniskt problem blev an-ledning till, att han skulle besöka SeaFix-stationen på Södra Grundet. Ef-tersom det var blankt hav och för attslippa sätta båt i sjön, bedömdes isamförstånd, att han kunde äntra fy-ren från fartygets förstäv.

Fartygschefen kommendörkap-ten Bertel Örnborn valde att själv tahand om spakarna vid den känsligamanövern att närma sig fyrens lejda-re. Dock hade den erfarne sjöman-nen missat att beakta den häckvåg,som var på väg att hinna ikapp ossoch som precis, när Lars var bereddatt kliva in mellan lejdarens skydds-bågar, gav fartyget en knuff framåt,samtidigt som förskeppet fick envertikal rörelse.

Avståndet var i princip noll, var-för chefen vid spakarna inte hade enchans att hinna upphäva den över-raskande framfarten och konfronta-tionen men fyren var därmed ettofrånkomligt faktum. Johan Måns-sons runda förstäv var så kallad ”softnose”, vilket gjorde, att fartyget togen stor del av skadorna, men själv-

SjömätarminnenOtäck incident vidÖlands Södra Grund

Vår medlem Bosse Petersson i Örebro berättar här några minnen från sin tid vidsjömätarna vid Sjöfartsverket.

T klart kom inte fyrens lejdare helt un-dan blessyrer.

Det blev stor uppståndelse kringden materiella förstörelsen, mensjälv var jag mest berörd av tankenpå det hemska, som kunde drabbatLars, som utöver att vara min chefäven var och fortfarande är enmycket nära vän. Att vår FC ocksåsåg det kusliga scenario framför sig,som var sekunder från att bli engrym verklighet, framgick tydligt avhans allvarstyngda uppsyn.

Jag har sällan fått varaktiga obe-hag av starka händelser, men dettasitter djupt och jag kan fortfarandekänna rysningar, när jag tänker på,vilken fruktansvärd katastrof detkunde blivit, om vågen anlänt aning-en senare. Idag skulle intermezzotsannolikt fått en fortsättning som ar-betsmiljöärende och kanske även letttill mera långtgående konsekvenser.

Hemresa med förhinderDet var hösten 1970 och sjömät-ningsfartyget HMS Johan Månssonvar på väg hemåt efter avslutad mät-säsong. Lunchen i mässen hade justavnjutits och några satt kvar för litesmåprat vid kaffebordet. Vi såg in-loppet till Stockholm utanför Li-dingölandet och alla tyckte det kän-des skönt att snart vara hemma.

Då blev vi plötsligt omskakade aven kraftig duns och efter ett hasandeljud blev det total tystnad i skeppet.Alla förstod att vårt sjömätningsfar-tyg hade ”hittat” ett grund, men denende, som direkt var på alerten ochagerade, var vår unge maskinfurir.Han rusade iväg akteröver och vida-re neråt för att undersöka, om vi

hade fått någon läcka. Det han hitta-de var ett obetydligt läckage vid enventil för ett hydroakustiskt mätsys-tem. Ventilen hade rubbats, när detutstickande röret med systemetssändarantenn bröts och som detskulle visa sig senare, blev liggandekvar på grundet.

Efter försäkran om att propellrar-na gick fria, gjordes försök att backaav grundet och i hopp om att kunnaåstadkomma en gungande rörelsebeordrades besättningen ut på akter-däck, där de skulle springa unisontfrån sida till sida. Dessa försök varfruktlösa och snart togs beslut attuppdra åt kontoret på Skeppsholmenatt beställa assistans.

Som radioansvarig blev jag till-sagd att inte sprida något om det in-träffade, men den korta VHF-kon-takten med Skeppsholmen hade tyd-ligen avlyssnats, eller kanske det varnågon observant på landbacken,som skvallrat. Ganska snart hördeemellertid en av huvudstadens tid-ningar av sig och även båtar mednyfikna kom tidigt på plats.

Efter att vi länsat ut merparten avfärskvattnet och sjösatt alla mätbå-tar, började fartyget hugga mot bot-ten och nu hade det sannolikt varitmöjligt att komma loss för egen ma-skin. Dock inväntades den från Nep-tunbolaget beställda bogserbåten,som drog oss av grundet, varefter vinästan planenligt kunde förtöja vidSkeppsholmen, innan kvällen blevalltför sen.

Initialt satt fartygschefen liksomnågra av oss andra i mässen efterlunchen, när vakthavande officer påbryggan blev konfunderad över tve-


tydigheter mellan sjökort och verk-lighet och därför bad chefen attkomma upp. Det visade sig senare,att en fyr som tillkommit under som-maren, av ansvarig personal tyvärrinte blivit införd som UFS-ändring.

Väl på bryggan kände även FC enosäkerhet och beordrade därför enliten kursändring. Bara en kort stundsenare var grundstötningen ett fak-

tum och efteråt kunde det konstate-ras, att om den ursprungliga kursenbibehållits, hade vi gått på en högredel av grundbanken och fått ett tidigtstopp, med okända skador på för-skeppet som följd. Nu gled vi uppmed större delen av skrovet och fickdärmed långsträckta intrycknings-skador utefter botten.

Att även maskinbäddarna blivit

rubbade, blev tyvärr inte uppdagat,förrän vi var till sjöss igen inför mät-säsongen 1971. Den började därförsnöpligt med en långvarig vistelse idockan på Kalmar varv, där det storabekymret för fartygsbefälet var attförsöka ge den stora skaran värn-pliktiga sjömän någon form av me-ningsfull sysselsättning.

Många glasbruk i Småland fickflottistbesök den våren och Ölands-bron, som då var i full färd med attbyggas, hade en utsiktsplattform av-sedd för nyfikna turister. Efter upp-repade besök på denna utsiktsplatskunde det höras kommentarer omnyhetsvärdet, dock räckte en litenantydning om alternativa sysslorombord, som motivation för att tål-modigt stå kvar den avsedda tiden.Trots den intima samvaron blevgrundet aldrig förärat Johan Måns-sons signum och heter således somtidigare Stora Höggarnsbank.

Bosse från Kolmården

Tack till den rådige furiren, som härfått agera bollplank och ge stöd åtmitt skraltiga minne.

Han heter numera Mikael Ham-stedt och bor i Fårösund på vårthärliga Kalkstenshawaii.

Ölands södra grund

Johan Månsson


Sjöfartsstaden Örebro igen

RättelseI förra numret av tidningen i artikeln om SjöfartsstadenÖrebro framförde jag trosvisst, att ubåten Spiggen aldrigbesökt Örebro. Jag har nu fått veta av Anders Kierke-gaard, att visst har Spiggen besökt Örebro, noga räknatden 12 juli 1963. Till yttermera visso fastnade hon i dynpå norra Mellanfjärden och Anders far, sedermerakonteramiralen Christer Kierkegaard, tog emot FC, Jan-ne Sundlöf och 1.O, Peter Wide på Ekebergs gård. Se-dan bjöds det på kaffe på verandan hos Anders farbror,som då ägde gården på norra Hjälmarstranden. Därefterfortsatte färden vidare över Hemfjärden och uppförSvartån och efter en sluss vidare till Örebro.

Rätt skall vara rätt! Tack Anders, som välvilligt ställtbifogad svart-vita bild till förfogande. Därtill har hanhjälpt mig hitta en färgbild ur Nerikes Allehanda på Spig-gen i Svartån, nästan framme vid Hamnplan i Örebro.Det ultimata beviset!

Gustaf von Hofsten

Från vänster Peter Wide, Janne Sundlöf och Christer Kier-kegaard

ipset om detta läsvärda tidningsklipp fickjag av min skeppskamrat på Älvsnabben,Per- Åke Strandsäter, som besökt kom-munbiblioteket på Visingsö och Hembygds-

föreningens läshörna och i några röda pärmar funnitmycket läsvärda tidningsklipp om sjöfart på Vättern. Ar-tikeln om denna händelse var införd på kultursidan i Jön-köpingsposten den 27 februari 1984.

Kanonmuller från Vättern väckte Jönköpingsbornanär Örlogsflottan kom på besök, lördagen den 28 sep.1822. Eskadern utgjordes av chefsskonerten Friggasamt de båda däckade kanonsluparna Neptun och Hec-tor. Befälhavare var kaptenen och riddaren Paulin ochlöjtnanterna Teckenberg, Tauwon och Blix Till dettakom sju underofficerare och 74 meniga.

Endast sex dagar tidigare hade Göta Kanal på Västgö-tasidan blivit klar. (Hela Göta Kanal invigdes, som be-kant, 10 år senare dvs 1832.) Sjöfarten ökade undan förundan. År 1840 omfattade seglationen 160 båtbesök iJönköping varav 42 med ångbåtar. Sjöfarten kulminera-de 1896 med 536 besökande segelfartyg och 1040 ång-båtar. Staden Jönköping, då med cirka 3500 invånare,hade eget sjömanshus med 43 fartyg inregistrerade och150 sjömän inskrivna

Som medlem i Flottans MänsFörening i Jönköping ville jag för-djupa mig i denna historia: att Ör-logsflottan varit i Jönköping redanpå 1800-talets början. Artikeln varskriven av Yngve Malmqvist, enför mig okänd person. Vem varhan? Jag kontaktade Janne Göth-berg i Brandstorp, som hållit före-drag på Flottans Mäns möte för

några år sedan och då berättat om skutor och sjömanslivpå Vättern. Han kanske visste. Jovisst känner jag honom,sa Göthberg, som delgav mig, att Yngve donerat bilderoch ritningar på fartyg på Vättern till Brandstorps Hem-bygdsförening. Dags således att kontakta Yngve Malm-qvist, som nu bor i Markaryd.

Artikelförfattaren Malmqvist berättade för mig att hanskrivit artiklar och böcker om livet på Vättern allt sedanhan bott i Jönköping. Bl.a. har han skrivit boken ” Deseglade på Vättern: skutor, skeppare och sjömän”. I minatelefonsamtal med Malmqvist förstod jag ganska snart,

Kanonmuller frånVättern väckteJönköpingsborna, närörlogsflottan kom påbesök

T

Yngve Malmquist


att jag funnit en verklig kunskapskälla gällande sjöfartoch historia för allt som gäller skutor och fartyg på Sve-riges näst största sjö.

Malmqvist, som i år fyller 80 år, är född i Kalmar ochvärvade sig till Flottan 1955 - 56 och var furirsaspirant imaskin bl.a. på ubåtarna Valen och Svärdfisken. Menbara efter något år slutade han i Flottan.

Malmqvist var förtrogen med uppgifter om, att det på1800 talet funnits tankar om ”ett inre sjöförsvar” och attdet fanns en båt, stationerad i Karlsborg, för detta inresjöförsvars syfte och som årligen inspekterades av Flot-tan avseende sjöduglighet.

Malmqvist berättade också att det byggts 33 ångfar-tyg på JMW d.v.s. Jönköpings Mekaniska Verkstad.Själv hade han rekonstruerat flera ritningar och gjortmodeller av dessa ångfartyg. När han presenterade sinasamlingar för Jönköpings Läns Museum, var man heltoförstående, om vikten av att uppmärksamma Jönköpingsom sjöfartsstad. Nu gick allt istället till BrandstorpsHembygdsförening.

Men var fick du uppgifterna om Örlogsflottans besöki Jönköping redan 1822? På den tiden fanns ju inga tid-ningar?- Jo, jag tror att jag fick uppgifterna från boken ” Frånfar och farfars tid i Småland”.- Hur såg Frigga, Hector och Neptun ut?

Frigga var tvåmastad med råsegel medan sluparnabara hade en mast.

Leif Aljered, Jönköping

PS. Yngve Malmqvist och undertecknad redaktör vararbetskamrater vid Boverket i Karlskrona åren 1989 –1991 Jag var tjänstledig från Marinen 1988 – 1991. Jagtog över ansvaret för Årsbok för Marinmusei Vänner2001 och Yngve skrev under åren ett stort antal artiklarom sjöfart i dessa årsböcker. Årsboken 2004 skrevs i sinhelhet av Yngve och hade titeln Nedslag i den blekingskasjöfartens historia fram till freden i Roskilde 1658. Yng-ve och jag bodde dessutom grannar i samma villaområdei Spandelstorp utanför Karlskrona, innan Yngve drog tillMarkaryd.

Red

Skonert från 1800-talet

Briggen Nordenskjöld efter målning av Jacob Hägg


Ur Kjell Närkhammars fotoarkiven här gången har jag valt två bilder avisbrytare med samma namn, Ymerfrån 1933 och namnen från 1977.Isbrytaren Ymer I byggdes

på Kockums varv i Malmö 1931b-b1933. Bakgrun-den till anskaffandet av fartyget var att statens dåenda isbrytare, Atle år 1929 gick på grund, ochman insåg, att en statsisbrytare var för litet för attkunna upprätthålla fullgod isbrytningskapacitet.Ymer tjänstgjorde i 44 år, tills hon år 1976 såldes förskrotning.

Ymer I hade ett deplacement på 4 330 ton och enmaskinstyrka på cirka 9 000 hästkrafter. Fartygetfick ett dieselelektriskt maskineri till skillnad frånAtle, som hade ångmaskineri. Ymer var 78,6 meterlång och bredden var 19,3 meter. Hon hade en be-sättning på 42 man och såväl befäl som manskapkom från flottan.

Man har idag svårt att förstå dåtidens tänk. Far-tyget hade öppen brygga ända fram till 1963 ochdetta måste ha varit mycket påfrestande stränga is-vintrar.

Ymer II togs i bruk 1977 som en av tre isbrytarei klassen. Hon byggdes i Helsingfors på Wärtsilä-varvet. Hon har ett deplacement på 9 500 ton ochen maskinstyrka på cirka 22 000 hästkrafter. Honär 104,6 meter lång och har en bredd på 23,8 meter.Besättningen uppgår till cirka 20 man, d.v.s. cirkahälften av sin föregångares besättningsstyrka.

Ymer II genomförde 1980 en forskningsexpedi-tion till Arktis känd under namnet Ymer 80 med för-utvarande marinchefen Bengt Lundvall som expedi-tionsledare.

Under 1950- och 1960-talen tillfördes tre nya is-brytare, Oden, Tor och Niord. Dessa är utrangera-de. Dessförinnan, år 1951, byggdes på Örlogsvar-vet i Karlskrona isbrytaren Thule, främst avsedd förtjänst i Öresund. För huvudsaklig tjänst i Vänernbyggdes isbrytaren Ale 1972. Den modernaste is-brytaren i dagens isbrytarflotta, Oden, byggdes1989 och har kanske blivit mera känt som forsk-ningsfartyg än som isbrytare.

Isbrytarna i Ymerklasen har varit i tjänst i över40 år och nu pågår ett projekteringsarbete i samar-bete med Finland om nya fartyg.

Fram till år 2000 var isbrytarna bemannade avflottan. Syftet med detta var, att fartygen i krig ock-så kunna fungera som minfartyg. En annan fördel isammanhanget var, att flottans officerare skulle fåytterligare plattformar, som gav erfarenhet ochkunskap om chefskap ombord.

Olle Melin

D

Gamla Ymer med öppen brygga

Nya Ymer

Gamla Ymer




KORSORD NR 3 Lösning Korsord 2 2020

Jonny Ekdahls Knåpoch Knep

Otur igen med manuset. Tyvärr blev det åter ett fel i korsordetsfrågor. Denna gång var det vågrätt 14, som spökade. Jag valde ettgammalt korsord från 1999 och då blev svaret MIM. Detta upp-täckte jag och ändrade frågan på en kladdlapp till Fru Persson,d.v.s. Edvard Perssons hustru MIM. Jag glömde sedan notering-en, när jag skrev in underlaget i tidningen. Jag ber verkligen omursäkt och hoppas att det inte ska upprepas.Pristagare, trots min fadäs, blev:Lars Troedsson, LidingöBjörn Naeslund, StockholmGRATTIS!

Som vanligt kommer priser från Jonny Ekdahls produktion.Nu är det dags för korsord 3 – 2020. Lösning ska vara insänd senast1 november 2020 under adress:Redaktören Flottans MänFörfattarevägen 9371 63 LYCKEBY

Vågräta ord1 Avmätt. Mallig5 Musikinstrument nämnt i bibeln10 Farsot11 Possessivt pronomen12 Som väntade på Odysseus14 Oförskämd17 Verktyg t.ex.18 ”Jag kom…”19 Kilowattimma, kanske21 Pålaga. Skatt23 Femina prima24 Vargkurage26 Som sig28 Amusera29 Den sköna värd30 Elden31 Kråkkräk34 1009-blandning36 ”Kollar”: numera38 Blir ofta idealister40 Spets41 Ordningstal42 Draga bakåt43 Faller sakta

Lodräta ord1 Buk. Mage2 Den betyder oavgjort3 Djungelspråk4 Inleder ”småord”5 Gjorde kanske musen6 Verkstad för Hefaistos7 Kvinnonamn8 Proton9 Personlig angelägenhet

13 Arbete15 Är religionskunnig16 Asade20 Misshag22 Romflicka – kanske24 ”Kissekur”25 Dårskap26 Fruktbarhetsgud27 Helskinnade29 Fredsresa32 Medverkan33 Farkoster fordom35 Ej37 Myntenhet39 Kana


Fiskemuseet påHasslö – nedslagi en skärgårdsöshistoria

H

Garpahamnen på Hasslö 1943. Foto Birger Melin

Garpahamnen 2020. Fiskebåtarna är borta och del avhamnen ingår numera i Hasslö båtvarv, medan den andradelen är för fritidsbåtar, såväl Hasslöregistrerade som gäs-tande

asslö är den västligaste av de stora öarna,som ligger som ett band utanför Trossöoch marinbasen. Ön har sedan 1964 bro-förbindelse med Almö och fastlandet och

har idag cirka 1 700 invånare. Under hela 1900-talet harfisket varit den dominerande näringsgrenen och från1930-talet fram till 2000-talet har det funnits cirka 200trålare registrerade på ön. Störst antal vid ett tillfälle var1957, då cirka 40 trålare hade Hasslö som hemmahamnoch då var ön Östersjöns största svenska fiskeläge. Omman betänker, att varje trålare hade 4 – 5 mans besätt-ning, så får man en uppfattning om, hur stor del av be-folkningen, som var beroende av fisket. I dag finns ingentrålare kvar på Hasslö.

För några år sedan startade två f.d. trålfiskare frånHasslö, Eyvind Karlsson från KA 442 Vestanvåg ochGöran Holmberg från KA 16 Eros, ett projekt, som skulleemanera i ett fiskemuseum i Garpahamnen på Hasslö.Samtidigt bildade då en museiförening i syfte att byggaupp och för allmänheten visa, vilken betydelse fisket haftför ön. Ordförande i föreningen är Görans bror Jan.Båda kommer från en stor fiskesläkt på Hasslö, Jan hardock haft sin yrkesverksamhet förlagd till det nedlagdaregementet KA 2, där han var löjtnant och maskinbefäl.

I en gammal bötbod från 1956, som var i bruk in på1990-talet, började men bygga upp ett museum, som skaspegla fisket på Hasslö. Det finns ännu många Hasslö-bor, som har så att säga fisket inpå sig, genom att någoneller några i släkten varit fiskare eller att man på annatsätt kommit i kontakt med den stora del av Hasslös be-folkning, som hade sin försörjning av fisket.

Projektet hade inte kunnat genomföras utan stöd på olikasätt. Stöd från Swedbank och Karlskrona kommun hargett de ekonomiska förutsättningarna. Men den viktigas-te bidragsgivaren är den stiftelse, som bildades, när Syd-kustfiskarena lade ner sin branchorganistion. Till dettakommer medverkan från enskilda på ideell basis i formav arbete, gåvor och mycket annat.

Eyvind och Göran har under arbetets gång varit i kon-takt med så gott som alla Hasslöbor i jakten på föremåloch bilder, speglande fisket på Hasslö. Och de har verk-ligen lyckats. Över 200 bilder visar bl.a. så gott som allade trålare och knubbar, som funnits på ön och man harockså spårat ägarna och besättningarna. För sina insat-ser tilldelades Göran och Eyvind Karlskrona kommunskulturpris 2020.

Utställningen, som omfattar ett stort antal trålare medbesättningsuppgifter, innehåller också bilder och uppgif-ter om tragedier till sjöss i samband med fisket. Ett ex-empel på detta är trålaren KA 162 Hoppet, som försvann


Museiföreningens ordförandeJan Holmberg

Eldsjälarna och kulturprista-garna som skapat museet. Ey-vind Karlsson, en gång trålfis-kare på KA 442 Westanvåg tillvänster och Göran Holmberg,en gång trålfiskare på KA 16Eros.

Fana tillhörande Sydkustfis-karnas centralorganisation,avdelning 5 Hasslö hänger imuseet

Bilder av två Hasslötrålare med olika öden. KA 162 Hop-pet till vänster försvann mellan Bornholm och Hasslö 1946med tre mans besättning. Trålaren har aldrig återfunnits.KA 126 Wasa uppbringades av Sovjetunionen 1955 ochfrisläpptes först efter hårda diplomatiska förhandlingar

Tidningsnotis om trålaren Hoppets försvinnande

Foto Olle Melin

Leif Göransson Torhamn till vänster och Gilbert Görans-son Verkö var tre respektive fem år när deras far Nils för-svann med KA 162 Hoppet 1946. Här framför en bild av trå-laren

i Östersjön mellanBornholm och Karls-krona 1946 och aldrighar återfunnits. Vid etttillfälle träffade jag brö-derna Leif och GilbertGöransson, vilkas farNils Göransson, somtillsammans med brö-derna Hjalmar ochTeodor Karlsson aldrigkom att återvända hem.Leif var vid tillfället treår och Gilbert fem.

Bredvid bilden påHoppet hänger en bildpå trålaren KA 126Vasa. Vasa blev 1955uppbringad av Sovjetu-nionen efter att blivitbeskyllda för olaga fis-ka innanför den sovje-tiska territorialgrän-sen. Om detta har jagtidigare skrivit om itidningen.

Ett museum blir ald-rig färdigt utan kräverhela tiden förändringaroch utveckling. Närapå agendan idag är attkomplettera med upp-gifter och bilder på allade kvinnor, som på oli-

ka sätt varit en del av verksamheten. Bland annat fannsett antal så kallade fiskagummor på Fisktorget i Karlskro-na för att avyttra männens fångst.

Verksamheten fortsätter också i form av veckomö-ten, kanske bara för att minnas men ibland också mednågot föredrag i aktuellt ämne. Hasslö är att gratulera tillett fint museum, som ger en bra bild av Hasslö på 1900-talet.

PS. Bötbod, en bod attböta i, d.v.s. en bod därman lagar trål och nät.Knubb, en mindre öp-pen fiskebåt bl.a. av-sedd för drivgarnsfis-ke. DS

Olle Melin


lla med koppling till flottan har väl någongång satt kurs 12,5 grader från dåvarandeangöringsbojen för att gå klar för försänk-ningen i huvudinloppet till Karlskrona mel-

lan befästningarna Drottningskär i väster och Kungs-holms fort i öster.

Drottningskärs kastell avbemannades 1871 ochströks i förteckningen över rikets befästningar 1895,medan Kungsholmen levde vidare. Om Drottningskärskastell har tidigare berättats i tidningen.

Våren 1680 kom de första soldaterna till Kungshol-men för att påbörja bygget av befästningen på de småBåkholmarna väster om Tjurkö. Det var Karlskronas för-sta stadsarkitekt, Eric Dahlberg, som stod för ritningarnaoch Karlskronas första fortifikationsbefälhavare, CarlMagnus Stuart, som stod för byggandet.

I 340 år har fortet på Kungsholmen varit oavbrutetbemannat. Aldrig har, såvitt man vet, något skott avlos-sats mot en inkräktare, även om det varit nära någragånger. Den 19 april 1801 observerades klockan kvart itio en engelsk fregatt med vit flagga på förtoppen frånKungsholmen. Alarm slogs, folket och befäl intog sinaposter och kulor glödgades. Det visade sig, att fregattenvar en parlamentär, som gick innanför Ellebåden, utsän-de en båt med önskemål att få tala med Guvernören (Be-fälhavande amiralen). Utanför låg cirka 30 engelska ör-logsmän och blockerade en eventuell utsegling av densvenska flottan.

Det cirkulerar vidare en historia från första världskri-

get, att man vid ett tillfälle skulle provskjuta krut. Då flot-tan befann sig i Örlogshamnen och sjöfarten var obetyd-lig, sköts ett skott, fast dimma hindrade sikten ut mothavet. Vid skottets avfyrande lättade dimman tillfälligtoch en tysk jagare upptäcktes i skjutfältet. Projektilenslog ned i jagarens närhet, varför denna avlägsnade sigmed hög fart. Efter kriget lär jagarens rapport väckt vissuppståndelse, då dels rapporterades svenskarnas högaberedskap, dels ifrågasattes om svenskarna upptäckt in-strument för seende i dimma. Det hela har av många be-traktats som en skröna, men sanningen är den, att dåva-rande kaptenen Ragnar Götherström var den, som avlos-sade skotten och han fick sedermera händelsen bekräf-tad, när han i maj 1916 besökte västfronten på utrikesde-partementets uppdrag. Vid en middag, som befälhavandeamiralen vid Flanderns sjöfront anordnade för Göther-ström, kom denne att samtala med en tysk sjöofficer,som hade varit befälhavare på den eskader, som bevaka-de farvattnen utanför Karlskrona strax efter krigsutbrot-tet 1914. Utan vetskap om, att Götherström skött eldgiv-ningen, bekräftade han oombedd händelsen.

Våren 1984 sprängdes en skarp mina från fortet isamband med den då pågående ubåtsjakten i Karlskrona-bassängen. Det fanns en förhoppning, att på detta sättoskadliggöra en eventuell inkräktare. Någon inkräktarefick man inte tag i och vi lär väl aldrig få veta, om detfanns någon ubåt över huvud taget inne i Karlskronahamnområde.

Byggandet av befästningen krävde massor av folk

Kungsholms fort – enanläggning med traditioner

A


och material. Stundtals arbetade mer än 2000 man på debägge forten och detta krävde en logistik utan like. Denhuggna stenen kom från raserade befästningar i Kristian-stad och Helsingborg, kalk och kalksten från Öland ochGotland och virke till bjälklag m.m. från Gotland. De för-sta kanonerna kom från Dalarö och Vaxholm.

Genom åren har en omfattande ombyggnad och mo-dernisering skett och fortets nuvarande utseende är ettresultat av ombyggnadsarbeten tidigt 1800-tal, perioden1873 – 1879 samt åren kring sekelskiftet 1900.

Som mest fanns i bestyckningsplanen 400 kanoner imitten av 1800-talet. Under första världskriget fanns detett 35-tal pjäser i 10 batterier och under andra världskri-get 13 pjäser i fyra batterier. Idag finns inga kanoner påKungsholmen, om man undantar fyra pjäser i ett salut-batteri.

Olika enheter ur flottan bemannade Kungsholmsfortfrån 1680-talet fram till slutet av 1800-talet, många gång-er förstärkta med personal från olika regementen i ar-mén. Först 1893 fick flottan i Karlskrona ett specialför-band för befästningarna i och med att Kongl Carlskronaartillerikår sattes upp för att bemanna Kungsholmen,Västra Hästholmen och Oscarsvärn. För kårens räkningbyggdes 1895 kasernen längs Vallgatan, idag känd somkasern Najaden på Trolle.

År 1902 övertog Karlskrona kustartilleriregementeKA 2 Kungsholmen och därefter följde en period, somvarade till regementet lades ned den 31 oktober år 2000.

Storleken på personalstyrkan har givetvis varierat,men här följer några exempel. Efter ombyggnadsarbet-ena på 1870-talet omfattade krigsorganisationen hela1350 man och första världskrigets mobiliseringsstyrkavar 1305 man. Denna styrka behölls i cirka tre månader,varefter manskapet reducerades kraftigt. Under andravärldskriget varierade styrkan mellan 500 – 800 man.När KA 2 lämnade år 2000 kunde fortet ta emot cirka450 befäl och manskap. Under långa fredsperioder varpersonalstyrkan avsevärt reducerad.

På Kungsholmen finns en del unika byggnader. Se no-teringarna i anslutning till bilderna!

Sedan KA 2 lagts ned övertogs verksamheten av flot-tans bassäkerhetsutbildning och så var fallet fram till2010. Fram till idag har fortet varit så gott som tomt ochbemannat endast med viss servicepersonal.

Men nu har man satt fart igen. En omfattande moder-nisering av förläggningsplatserna har skett och verksam-heten ökar väsentligt. Från mitten av sommaren har cirka40 man flyttat ut för att möta den kontingent värnpliktigaom cirka 250 värnpliktiga, som rycker in i september.Om detta finns anledning att återkomma.

Sedan 1697 fram till dags dato har 79 personer varitkommendanter (fortchefer) på Kungsholmen. Den förstkända är Christoffer Grubbe, som verkade åren 1697 –1699 och den 79:e, Thomas Jahnsson, som varit kom-mendant sedan 2020 och som i sin dagliga gärning tjänst-gör vid Marinbasen.

Olle Melin

Kungsholms fort är idag slutet med IX linjer. Här syns LinjeVII med ingång till fortets slutna del. Detta valv togs upp på1870-talet. Den översta stenen i valvet, slutstenen väger 16– 18 ton, höggs på Tjurkö och transporterades till fortet.Foto Olle Melin

Fortets mäktigaste byggnad är Donjonen, färdig 1849 eftercirka 25 års byggande. I donjonen skulle man dels verka istrid men också ha sin förläggning. Här syns byggnadenfrån fortets inre, d.v.s. den del, där manskapet hade sin för-läggning. Här är det kalkstensväggar med utsmyckning tillskillnad från andra sidans gråstensväggar. Det röda taket,det s.k. fredstaket skulle tas bort vid eventuell strid. I don-jonens norra torn blåser örlogsflaggan dygnet runt.Foto Peter Glimvall

I Parken ligger Södra befälshuset, byggt på 1870-talet somfortets administrationsbyggnad, en funktion som fortfaran-de är aktuell. Foto Olle Melin


Fortets märkligaste byggnad är utan tvekan Båthamnen,byggd på 1830 talet, ritad av Baltzar Cronstrand ochbyggd av brodern Elis Cronstrand, fortifikationsbefälha-vare i Karlskrona efter varandra. Båthamnen hade engrind och en port (idag borta) som stängdes vid solens ned-gång och öppnades vid uppgången, detta till den s.k. port-signalen, framförd av fortets hornblåsare.Foto Olle MelinFramför linje IV i huvudbefästningen ligger den s.k. Ka-

ponjären, en lägre placerad befästning. Kaponjären komtill i slutet av 1800-talet för att med pjäser kunna försvaraden minlinje med kontrollerbara minor, som lades ut under1870-talet. I Kaponjären syns fyra bunkrar med plats för ett57 mm batteri m/89 (batt K 14), vars huvuduppgift var attmed artilleri försvara mineringen. K 14 var det sista aktivabatteriet på Kungsholmen och utgick ur organisationen1971.Foto Olle Melin

I Linje VIII anlades i mitten av 1960-talet en matsal i val-ven. Matsalens utformning skulle göra många krögare ilandet avundsjuka.Foto Olle Melin

På södra delen av Kungsholmen, Södra verket ligger den-na kan tyckas obetydliga byggnad. Den byggdes 1866 ochär en s.k. pegelstation, d.v.s. i byggnaden finns en pegel,som meddelar vattenståndet i Karlskrona till SMHI, enuppgift som än idag består.Foto Olle Melin


Denna byggnad är fortets vaktlokal och var sådan ändafram till andra världskriget. Corpes de Garde är den rättabenämningen (fortifikationsspråket är rikt på franska ordoch uttryck). Byggnaden ligger mellan Donjonen i österoch Linje III i väster. De små öppningarna i muren kallaskrenåer och är avsedda för eldhandvapen.Foto Peter Glimvall

Linjerna I och IX var huvudlinjer för att kunna bekämpa enfiende, som kom söderifrån. På bilden ses en pjäs med mo-dellår 1889 på Linje I (batt K 2). Den och motsvarande pjä-ser på Linjerna I och IX var rustade under andra världskri-get och utgick ur organisationen 1955.Foto Olle Melin

Stora kruthuset innanför Linje VII är beträffande den del,som ligger in mot Fortparken, fortets äldsta byggnad,byggd 1750. Vinkelbyggnaden mot Linje VII är cirka 100år yngre. Byggnaden kallas i dagligt tal för ”Kyrkan” pågrund av sitt utseende.Foto Olle Melin

DYNOR - RESÅRMADRASSER -

BÄDDMADRASSER - MATTOR

Beställ i höst för leverans till våren

www.flatmo.se 0696-400 95 [email protected]


Nynäshamn samlas vi på kajen, Gotlandskontin-genten, krigsplacerade vid Gotlands olika för-band. Året är 1972. Vi är många. Vi fyller hytteroch salonger på m/s Visby. Själv finner jag sov-

plats på durken däck 2. ’Suss gott grabbar’ hörs en ros-tig stämma, ’vi har ingen eskort på överfarten’!

Tidig morgon angör vi Kappelshamnsviken och för-delas till bussar destinerade till våra mobiliseringsplatser.I mitt fall är det KA3 i Fårösund. Vi ingår i 701.strids-gruppen, en av dåvarande tre stridsgrupper på ön. Rege-mentet under chefskap av Arne Lundell är inte så stortoch det råder en trivsam familjär stämning. Här och utepå Bungenäs drillas vi i det vi en gång lärt, fältmässigtuppträdande, vapenhantering och skyddstjänst. Flera avoss har inte varit på Gotska Sandön tidigare. Vi inser, attvi är en priviligierad skara, som får göra vår del av krigs-förbandsövningen på Sandön. Albert Engströms Sandö-bok går runt på luckan.

Transportbåtarna av 200-typ tar oss de 22 sjömilen tillSandön i grov sjö. Det blir snabbt tystare och tystarenere i de ventillösa båtarna. Väl i lä av ön stiger stämning-en och stäven körs på land. Hasse Hörlin med kollegamöter. Hörlinfamiljen är ’fyradel’ i minst två generatio-ner här ute. Vi inrättar oss i barackerna vid Höga åsen.Hasse Hörlin informerar om regelverket, för hur manuppträder och förflyttar sig på ön. Han berättar också föross storögda, hur männen på ön en gång på 1950-talettog fram sina gevär, när ett större antal sovjetiska trålareankrade upp strax under ön.

På Höga åsen finns kustspaningsradarstationen,KSRR 402, uppförd 1954. Den är vårt objekt att verka ioch försvara under övningen. Vår radar har en räckvidden bit över 20 landmil. Det berättas, att den avspanarbåde havsytan, baltiska kusten med dess utskeppnings-hamnar och luftrummet en bit in i det sovjetiska Estland.

Morgonuppställningar på grusplanen. Oktoberdagar-na bjuder sol, sprakande färger och klar, krispig luft. Ef-ter sedvanliga inryckningsövningar fördelas vi efter handtill de platser, där vi ska verka. Ett gäng försvinner ner iradarstationens inre, nedsprängt i urberget, långt frånsolljuset och naturscenerierna. Jag som båt- och trans-portchef och min motorman har markytan och hela denspännande ön som arbetsplats. Ett privilegium! Valpen-jeepen kör bara på utstakade vägar. Största möjliga ra-diotystnad är påbjuden, för vi utgår från, att ryssarnasignalspanar med trålarna här utanför ön. Under radio-tystnad blev en och annan biltransport därmed också tilllängre intressanta sightseeingturer!

Dagarna går så i den lunk, som kännetecknar krigsför-bandsövningar. Vi trivs så bra på ön, att många av ossvalde bort Visbypermissionen. De civila återbesöken ge-nom alla senare år fyller en med oförändrad glädje ochnyfikenhet.

Jörgen Boye

Kompletterande källor: Kjell Holm, Jan Schönberg foto

Det kom ett brevInkallelse KFÖ 1972, båtchef KSRR 402 GotskaSandön

I

Spaning i operationsrummet


Militärt bakgrundslägeVid tidpunkten för min berättelse fanns på Gotland ännuden slagkraftiga Gotlandsbrigaden. Ett av de dåtida mestaktuella krigsfallen, som Försvarsmakten planerade för,benämndes krigsfall IIC. Detta var en kustinvasion motMellansverige och Gotland. I detta fall uttalades särskilt,att norra Gotland med Fårösundsbassängen, Stockholmoch Göteborg med hamnar skulle försvaras ’till det yt-tersta’. Vi där ute på Sandön var en liten länk i detta.LitteraturförslagHammarhjelm: Gotland under kalla krigetAndersson & Jeppsson: Gotland ockuperat

Lite fakta kring kustspaningsradar KSRR 402 Got-ska SandönHöga åsen heter den sandås, på vilken KSRR 402 var pla-cerad. Anläggningen uppfördes 1954. KSRR 402 var denförsta KSRR på Gotland att byggas. Anläggningarna for-tifierades i urberget. Radarantennen anslöts från mark-ytan med vågledare. Den låga placeringen av antennengav dåligt resultat, så man var tvungen att höja antennenmed mastkonstruktioner med höjder upp till 25 meter.Själva antennen byggdes så, att såväl yt- som luftspa-ningsuppgifter kunde lösas.

Anläggningen lämnade bild till Sjöbevakningscentra-len i Visby fram till nedläggningen i mars 2010. Därefterfungerade stationen endast som närspaningsradar,NSRR. Ett av skälen till att stationen inte kunde fortsättavar att den fjärrstyrningsutrustning, som fanns i Visby,inte fanns på Muskö.

Vid viss vindstyrka larmade KSRR och då kördesNSRR, eftersom man inte ville fresta på vridbordet.

På grund av de relativt höga tallarna, som omgav sta-tionen, fanns det två Lv-torn utrustade med vardera enenkel 40 mm luftvärnsautomatkanon m/36.

Källa: Peter Oderbrink och KA 3 Kamratförening.

Antennmast på Gotska Sandön Gotska Sandön

Nedgång till bergrumsanläggningen

Antenner för NSRR till vänster och KSRR

38 Nr 3 2020FLOTTANS MÄN38

Nya böckerNya böckerNya böckerNya böckerNya böcker

Andra världskriget i SverigeDen här boken har undertiteln Främmandemakter på besök och behandlar ett tjugotalhändelser under andra världskriget. Mångaav dessa händelser är okända för den storaallmänheten. Några exempel är ”Spåren avde polska ubåtarna, Ekot av Hitlers storastridsvagnsprojekt, Bortglömda allieradegravar i Sverige m.fl. Boken är välskrivenoch rikt illustrerad. Möjligen kan man an-märka på är, att den är skriven med en väl-digt liten stil, vilket kan vara besvärligt förläsare med dålig syn.

Man kan konstatera, att episoderna i bo-ken är kopplade till en del av de 200 sevärd-heter, som berättas om i en annan bok avförfattaren och finns refererad på annanplats i tidningen.

Författaren Lars Gyllenhaal presenterasi boken 200 sevärdheter från andra världs-kriget.LIND & CO.ISBN 978-91-7861-725-8

Olle Melin

Det hemliga Malmö38 artiklar tar oss med på en hemlig resa iMalmös historia. Det börjar med motstån-det mot Karl X Gustav i mitten av 1600-talet och slutar med Boforsaffären under1980-talet. En del av artiklarna handlar omkända ”hemliga” episoder som sprängning-en av Amalthea 1908 och Lenins besök iMalmö 1917. Et av de längsta kapitlenhandlar om Jane Horney och hennes för-svinnande. Om detta har skrivits tidigare iåtskilliga böcker. En kuriosa i detta kapitelär, att författarna konstaterar, att hennesanhöriga ännu inte begärt dödförklaring avhenne.

Judarnas flykt över Öresund under tidenför Tysklands ockupation av Danmark.(Det var dyrt för de flyende), nazistiska in-slag liksom kommunistiska och kopplingentill Sveriges säkerhetstjänst är andra exem-pel ur innehållet.

Stundtals utgör boken en spännande läs-ning, men storyn blir många gånger lite förtung. En del av avsnitten är enligt min me-ning en aning tröttande och skulle vunnit påatt de gjorts kortare och mer stringenta.

Författarna, Lena Breitner och GunnarEkberg, har lagt ner ett omfattande forsk-ningsarbete och klarlagt episoder, som ärföga kända för en större allmänhet.

Jag saknar en viktig del i sammanhanget,kartor. Man kan läsa boken som en guideför det hemliga Malmö och då räcker detinte med en adress utan karta, om man inteär inbiten malmöbo.Arx Förlag AB.ISBN 978-91-87043-93-2

Olle Melin

Stridens verklighetDöden på slagfältet i svensk historia 1563 -1814Författare: Lars Ericson Wolke, professor ihistoria vid Försvarshögskolan i Stock-holm.Förlag: Historiska MediaISBN 978-91-7545-691-1

I boken behandlas de stora bataljerna, somman känner igen från historieböckerna.

Men de stora härförarna nämns knapptoch striden skildras med utgångspunkt från,hur den enskilde, underordnade soldatenupplevde den. Någon segrare utropas inte.Boken bygger på, hur den enskilde soldatenupplevde stridens hetta och förmedladesina intryck. Detta återfinns i berättelser,gamla dagböcker och i officiella dokument.Men det är inte frågan om befälhavarnasbeskrivningar, heller inte vem som ”vann”.Nej, det är fråga om, hur själva striden såg utför den enskilde soldaten. Och hur man toghand om sårade och döda efter striden.

Någon briljant general kan finnas med inågon bisats, för att läsaren skall känna igensig. Istället är det omständigheterna, somden vanlige soldaten upplever, som fåruppmärksamheten. Det är hur den lillamänniskan i det stora kriget motiverades,skrämdes, sårades, bestraffades och döda-des, som särskilt uppmärksammas. Sjuk-vården var i det närmaste obefintlig för desårade. Vad hände med de många stupade,som begravdes utan kistor i massgravar ellerlämnades på slagfältet åt dem som skulleframöver försöka försörja sig på marken?

Flottan får fyra kapitel i boken. Sex storaoch kända sjöslag, som man känner igen frånhistorieboken, skildras liksom den speciellamanliga värld, som fanns på örlogsfartygen.I krigssituationen var det frågan att beskjutaför att skada fartyg och besättning, därefterborda, erövra och dräpa. Döda sjömänsänktes i havet och om fartyget sänktes, såföljde många med.

Det tredje kapitlet i boken heter ”Bokenssyfte” och är med sina två och en halv sidorkanske det viktigaste. När man läst igenomhela boken, så är det berikande, att än engång läsa detta kapitel, då man får en kort

rekapitulering av boken samt författarensförklaring, varför han skrev den.

Efter att ha läst boken, så slås jag av tan-ken – Hur hade krigen sett ut om arméernabestått av både män och kvinnor? Om ör-logsfartygen haft både män och kvinnor ibesättningen? Idag är ju vårt försvar könsin-tegrerat och vår marinchef är en kvinna ochkvinnor finns på alla olika befattningar ihela vårt försvar. Tidigare var krig männensangelägenhet. När värnpliktsystemet inför-des 1901, så var det bara män som inkalla-des och detsamma gällde det gamla indel-ningsverket. Idag, när värnplikten återin-förts, så har både män och kvinnor värn-plikt. Frågan infinner sig – förändras stridenav de nya omständigheterna och i så fallhur?

Boken är en mycket intressant skildringav stridens verklighet och författaren fyllermed råge det syfte, han har med boken, somkom till uttryck i kapitel 3.

Jag ger den mina bästa rekommendatio-ner. En mycket givande och tänkvärd bokinför vårt 500-årsjubileum.

Christer Warfvinge

39FLOTTANS MÄNNr 3 2020 39

200 svenska sevärdheter från andravärldskrigetSverige undkom andra världskriget somneutral makt. Trots detta finns ett stort an-tal minnesmärken av olika slag, vilka vittnarom Sveriges situation under kriget. Om det-ta skriver Lars Gyllenhaal i boken omsvenska sevärdheter kopplade till episoder,som inträffat under andra världskriget. Så-väl Tyskland som de allierade är represen-terade bland sevärdheterna, som i stor ut-sträckning handlar om minnesstenar, flyg-vrakdelar, fordon, ubåtar m.m. Till dettakommer information om att antal museer,som på ett eller annat sätt beskriver andravärldskriget.

Den här boken kan ses som en reseguideoch omfattar 200 platser i Sverige med starkanknytning till andra världskriget, utsprid-da över hela landet. Boken utgör en verkligkunskapskälla för t.ex. en resa i krigetsspår.

Kartor och ett stort antal bra foton höjerbokens värde.

Författaren Lars Gyllenhaal är född 1968och har skrivit ett antal böcker om framförallt militär historia.LIND & CO.ISBN 978-91-7903-242-5

Olle Melin

DigerdödenDet kan tyckas förmätet att mitt under på-gående pandemi, skriva om kanske den vär-sta pandemi, som drabbat vår jord. Jag tän-ker på Digerdöden, som drabbade jordensbefolkning på 1300-talet och även kalladessvarta döden. När pandemin slog till gjordeden det med full kraft i ett sjukdomsför-lopp, som ofta var över på några få dagaroch nästan alltid slutade med döden. Cirkaen tredjedel av Europas befolkning strökmed och förödelsen fick en enorm inverkanpå medeltidsmänniskans vardagsliv ochkultur.

Författaren, Dick Harrison, beskriversjukdomen, hur pesten vandrar genom värl-den, pesten i Norge och Danmark och hurden slutligen når Sverige.

Till detta kommer avsnitt om pestsägner,jakten på botemedel, syndabockar ochmycket annat.

Författaren Dick Harrison är professor ihistoria vid Lunds universitet och har skri-vit ett stort antal böcker i huvudsak i histo-rieämnet. Han har tidigare vid ett antal till-fällen refererats i vår tidning. Det, DickHarrison skriver om, är alltid mycket in-tressant och välskrivet och har ofta en an-norlunda koppling till ämnet än andra för-fattare har. Förutom författarskap medver-kar Dick Harrison ofta i Sveriges Radio ochhan är en särklassig föredragshållare, vilketjag själv vid ett flertal tillfällen kunnat kon-statera.Historiska Media.ISBN 978-91-7545-847-2

Olle Melin

Kustartilleriets traditionerÅr 1992 publicerade pensionerade överstenav 1.graden Jean-Carlos Danckwardt häftetKustartilleriets traditioner. Boken föll avnågon anledning i glömska och nu har häftetpå nytt sett dagens ljus efter en omfattandegenomgång och i viss mån förändring. Bak-om detta står pensionerade överstelöjtnan-ten Sten Munck af Rosenschöld och reserv-officeren Olle Neckman.

Boken inleds med lite kring traditionsbe-greppet, om kustartilleriets traditioner istort och om den speciella miljön för kust-artilleriet.

Därefter följer ett stort antal speciellatraditioner som befälstecken, salut, heral-dik, uniformer, musik och mycket annat.Kamratföreningar, idrottstraditioner ochbyggnadsminnen har också sin givna platsliksom traditionsbevarande åtgärder i fram-tiden.

Det är nu 20 år sedan kustartilleriet ladesned, så det är hög tid att komplettera, innansaker och ting faller i glömska.

Boken är mycket välgjord och är en allde-les utmärkt grund för fortsatt komplette-ring. Själv hade jag gärna sett en justeringom kapitlet med musik, sånger och visor.

Boken finns hos Amfibieregementetskamratförening, Vapenbröderna.

Olle Melin


Stig Wennerström,Myten om en svensk storspion.

Det har skrivits flera böcker om Stig Wen-nerström och hans spioneri. Han har ävensjälv skrivit en bok, Från början till slutet,där har ger sin syn på sin roll.

Denna boken är skriven av WilhelmAgrell och har en annan vinkling på Wen-nerströmaffären. Wilhelm Agrells fader varJan Agrell, som var chef för MPI med tjäns-tetiteln militäröverpsykolog. Våren 1964blev Jan Agrell inkopplad och deltog i rätte-gångarna i fallet. Det var mycket hemligtoch inget dryftades i hemmet om detta.Wennerström benämndes Dubbel-W i hem-met och vid ett tillfälle frågade Wilhelm ochhans bror, att något kunde väl fadern berät-ta. Hur ser Dubbel-W ut? Fadern tittade pådem och sade sedan: Han har ögon som för-lorade ägg. Det var allt.

I juni 1963 skakade avslöjandet av StigWennerströms förräderi Sverige. Han hadehunnit lämna ut minst 20 000 sidor hemligadokument till Sovjetunionen, innan han av-slöjades. Wilhelm Agrell, minns hur hansfar Jan Agrell, chef för Militärpsykologiskainstitutet, under strängt kontrollerade for-mer hämtades i en mörkgrön bil för att när-vara vid rättegången mot Wennerström.

Nu tillgängliggörs det militära utred-ningsmaterialet och Wilhelm Agrell kan tadel av sin fars handskrivna anteckningarkring den psykologiska undersökning, somWennerström blev föremål för. I arkivetstidskapsel söker han bland annat svar påfrågan, om Wennerström verkligen var denstorspion han utgav sig för. Och stämdeegentligen allt, han så villigt erkände?

Förhören startade omedelbart efter gri-pandet på Riksbron den 20 juni 1963.Misstankar mot honom hade funnits imånga år, men som i många andra fall, tap-pades de bort. Bevisläget var inte det bästaoch Säpo måste nå resultat snabbt. Hus-

rannsakning i Djursholmsvillan och i tjäns-terummet på UD eller i de förhör, som bör-jade efter bara några minuter efter gripandetkl 09.30. Wennerström förnekade alla an-klagelser och förklarade sig oskyldig. Hantog fram den klassiskt Den okände, vilketfick förhörsledaren att gå i taket. Det är all-tid denne okände, som köper stöldgods ellerär medhjälpare eller något annat. Wenner-ström sade sig ha understött en motstånds-rörelse bakom järnridån, men kunde inteprecisera, hur hans verksamhet sett ut ellervad det var för information han förmedlat.

Under de första tre förhörsdagarna gavhan tre olika versioner, av vad han arbetatmed. Förhörstekniken ändrades och för-hörsledarna lät Wennerström få berättasjälv. I stället för en utdragen och olidlig för-nedring kunde han få glänsa med sina kun-skaper och erfarenheter från det stora spel,han sade sig vara med i och där han haft enframträdande, till och med avgörande, roll.Wennerström porträtterade sig helt enkeltsom en i den exklusiva kretsen av framstå-ende svenskar på världsarenan, en spioneri-ets Dag Hammarskjöld.

En av Wennerströms svagheter var hansgränslösa maktbegär. Han blev mycket be-sviken, när har fick beskedet av flygvapen-chefen Nordenskiöld, att han inte var aktu-ell som flottiljchef. Därmed var i praktikende riktigt höga befattningarna i Flygvapnetstängda för honom.

Tillbaka till Moskva som försvarsatta-ché och där blev han väl mottagen med be-skedet, att han får täcknamnet Örnen ochhan utnämndes till generalmajor i den sovje-tiska underrättelsetjänsten. I fortsättningenfick han arbeta på löpande räkning och kun-de rekvirera, vad han behövde för sin agent-tjänst. Han var betrodd!

Åren 1952 - 1957 tjänstgjorde Wenner-ström som attaché i Washington och arbeta-de därifrån som agent åt GRU.

En verklig blunder gjorde Sverige, närWennerström efter hemkomsten frånWashington fick placering på Försvarsde-partementet. Det fick två viktiga konse-kvenser: för det första kom han att ha obe-gränsad tillgång till hemliga och kvalificerathemliga handlingar rörande det svenska för-svaret, för det andra ingick i tjänsten att hafortlöpande kontakt med de utländska atta-chéerna i Stockholm.

Vid ett möte i Helsingfors hösten 1957med GRU och KGB diskuterades framti-den för Wennerström, när han gick i pensi-on 1961. Sovjet planerade, att han skulleflytta till Spanien och arbeta därifrån. Mendå kom ett erbjudande om, att han efterpensioneringen skulle arbeta på UD, vilketWennerström accepterade med glädje. Sov-jet blev mycket misslynta över detta beslutoch efter förhandling fick Wennerström an-stånd till 1964 med flytt till Spanien.

Rättegången hölls och dom kom den 12juni 1964 och blev livstid för grovt spioneri,

avsättning och degradering. Livstidsstraffetomvandlades sedan till 20 år och enligt gäl-lande praxis släpptes han år 1974 efterhalva tiden.

Vad drev Wennerström till att bli lands-förrädare? Inför rättegången hade personut-redaren, byrådirektör Olof Särnmark, sam-lat in uppgifter från kurskamrater, kollegor,överordnade och släktingar. En kategorisaknades dock nästan helt: vänner. Det,som Särnmark kom fram till som slutsats,var, att de fanns en kombination av karriär-lystnad och ekonomi som de mest sannoli-ka drivkrafterna för hans handlande.

Boken, på 135 sidor, innehåller utdrag urde nu släppta förhörsprotokollen och harett stort antal foton. En mycket intressantbok!Författare: Wilhelm Agrell.Utgiven av APPELL Förlag 2020.ISBN 978-91-984961-2-3.

Stellan Andersson

Dagordningen.Detta är en mycket speciell bok. En tanke-väckande och briljant berättad historia omdet nazistiska maktövertagandet i Tysk-land på 1930-talet. En otrolig berättelse!

Måndagen den 20 februari 1933 var ingenvanlig dag. Tjugofyra av Tysklands mestinflytelserika industrimän var kallade tillmöte med Adolf Hitler. Det är GustavKrupp, Albert Vögler, Günther Quandt,Wilhelm von Opel och ytterligare 20 allvar-liga män. De representerade Kruppkoncer-nen, Opel, Siemens, BASF, Bayer, IG -fa-ren, Allianz, Telefunken m. fl. d.v.s. demest inflytelserika industriledarna i Tysk-land.

Efter lång väntan kommer riksdagens tal-man leende in i salen. Det är Herman Gö-ring. Efter förbindliga hälsningar tar Göringupp det kommande valet den 5 mars. Gö-ring förklarar, att det är dags att bli kvitt den


instabila regimen, näringslivet behöver lugnoch beslutsamhet. De tjugofyra herrarnanickar allvarligt. Om nazistpartiet får majo-ritet, tillägger Göring, blir detta val det sistapå tio år eller rent av - på etthundra år.

Då kommer Adolf Hitler in i salen ochhåller under en halvtimma ett tal, där denegentliga innebörden kan sammanfattas tillföljande: man måste göra sig kvitt den svagaregeringen, stoppa det kommunistiska ho-tet, avskaffa fackföreningarna och låta varjearbetsgivare bli führer för sitt eget företag.Därefter lämnade Hitler församlingen.

Göring tog över och återupptog valet den5 mars. Det var ett unikt tillfälle, framhöllhan att komma ur den återvändsgrändTyskland befann sig i. Men, det behövdespengar till valrörelsen, nazistpartiet hadeinte en enda mark kvar och valkampanjennärmade sig. Alla var villiga till att öppnaplånboken. Gustav Krupp donerade på stå-ende fot en miljon mark och de övriga före-tagsledarna bidrog med stora summor. Detjugofyra männen i talmannens riksdagspa-lats står där uttryckslösa, som tjugofyraräknedosor vid helvetets port.

Boken behandlar också en av de mestfantastiska och groteska scenerna i världs-historien. Det är ett möte mellan Hitler ochÖsterrikes kansler Karl von Schuschnigg.Ett avtal mellan Tyskland och Österrikeskall skrivas. Hitler kräver, att de national-socialistiska idéerna skall tillåtas i Österrikeoch att nazisterna Seyess-Inquart blir inri-kesminister och Glaise-Horstenau utnämnstill Österrikes krigsminister. Detta tillsam-mans med andra krav skall vara genomfördainom en vecka och då skall Tyskland ”be-kräfta Österrikes självständighet och avståfrån all inblandning i Österrikes inrikespo-litik”. Man tror knappt att det är sant!

Detta blir starten till ett drama av sällanskådat mått för Österrike. Vi får också enbild av, hur annekteringen, Anschluss, avÖsterrike genomförs de 13 mars 1938.

En viss rättvisa skipades dock den 16 ok-tober 1946, då Seyss-Inquart, Ribbentropoch åtta andra nazister stod ovanför det ga-pande hålet på schavotten i Nürnberg.

Dagordningen är en briljant och viktigbok, som tilldelats Frankrikes stora litterärapris, Concourpriset. En tunn men kraftfullvolym på 125 sidor.Författare: Èric Vuillard, författare och fil-mare, född i Lyon 1968, som tidigare harskrivit nio prisbelönta verk.Förlag: Lind & Co, år 2019.ISBN 978-91-7779-817-0.

Stellan Andersson

Till ny ordförande i MarinmuseiVänner valdes vid det digitala årsmö-tet i maj 2020 amiral Jan Thörnqvist,som efterträdde kommendör MatsAgnéus.

Jan Thörnqvist kommer efterpensionering i september att bosättasig på Hasslö utanför Karlskrona.

Vänföreningen bildades 1952 isyfte att utgöra ett stöd för museetsverksamhet. Det kan ske i forma avgåvor, ekonomiska medel m.fl. åt-gärder. Bland annat delar vänfören-ingen årligen ut stipendier till medar-betare vid museet i syfte till förkov-ran eller att få impulser till museetsutveckling. Så här lyder ändamåls-paragrafen i föreningens stadgar:Föreningen utgör en sammanslut-ning av personer, föreningar, före-tag m.fl. intresserade och har tilluppgift och har till uppgift att främ-ja verksamheten vid Marinmuseum iKarlskrona och bl.a. underlätta attmuseets samlingar blir i största möj-liga utsträckning tillgängliga förallmänheten samt att främja veten-skaplig undervisning och forskninginom de områden, som berörs avverksamheten här.

Jan Thörnqvist var, när han läm-nade Försvarsmakten dess insats-chef och har en omfattande erfaren-het av mariner såväl svensk som in-ternationell.

Välkommen till en mycket intres-sant och trevlig verksamhet!

Olle Melin

Ny ordförandeMarinmusei Vänner

Riksårsmötet inställtSom väl bekant för medlemmarnahar förbundsstyrelsen ställt in åretsriksårsmöte i form av tur med färjatill Riga med anledning av rådandepandemi. I stället genomförs ettwebbaserat riksårsmöte förgångenav en enkät till förbundets lokalav-delningar.

När detta läses har enkäten skick-ats ut den 19 augusti. Enkäten inne-håller samma underlag, som skulledelgivits föreningarna i sambandmed ordinarie förbundsmöte. Fören-ingarna har därefter gått igenom un-derlaget och den 9 september varsista dagen för inlämning av svar tillkansliet, som därvid omedelbartgjorde en sammanställning medsyfte att få fram erforderligt be-slutsprotokoll för den fortsattaverksamheten

Den 15 september sänds sam-manställningen till Förbundsstyrel-sen med förslag till fortsatt hand-läggning. Om så befinns nödvändigt,genomförs telefonmöte med sty-relsen för att hantera uppkommensituation.

Den 23 september upprättar För-bundsstyrelsen protokoll och vidare-befordrar protokollet till utsedda jus-teringsmän.

Den 29 september ska det juste-rade protokollet vara återsänt tillkansliet. Förbundsstyrelsen genom-för därefter ett konstituerande sty-relsemöte som inledning på det nyaverksamhetsåret.

Den 6 oktober utsänds protokollfrån det webbaserade Riksårsmötetill alla lokalföreningarna.

Utdelning av hedersteckenMed anledning av det inställda fysis-ka Riksårsmötet har Förbundsstyrel-sen beslutat att årets hedersutmär-kelser, utom hedersankaret, skallsändas till respektive lokalföreningför utdelning lokalt vid lämpligt hög-tidligt tillfälle.Styrelsen


”Min käre Hans! Tack för helsningarna, dom jag erhöll.Jag mår mycket bra, hoppas att Du gör detsamma.Många kära helsningar sändes Dig. Hälsa Mamma! Pap-pa”- Lissabon den 14 november 1927.

”Jag mår mycket bra skrev min farfar”. Dagen eftervar han död. Kortet med de vackra frimärkena nåddeKarlskrona och Ekholmen efter en vecka, men innandess kom ett telegram med svarta sorgkanter ifrån far-tygschefen på Fylgia, att farfar, flaggmaskinisten av

1.graden Johan Berglund, hittats död av hjärtförlamning(massiv hjärtinfarkt) i sin hytt.

Långresan med pansarkryssaren Fylgia med destina-tion Sydamerika hade sitt första stopp i Lissabon. Påkvällen den 14 november satt farfar i sin hytt och skrevtill sin familj på Målaregatan i Karlskrona; ”Det dröjerinnan nästa helsning kommer. Ingen örlogspost kommeratt utväxlas i Sankt Vincent, utan först när vi anlöperBahia”.

”Det kom en hälsning från främmande land””Det kom en hälsning från främmande land””Det kom en hälsning från främmande land””Det kom en hälsning från främmande land””Det kom en hälsning från främmande land”Så inleder min vän och granne, Annicka Frisell, en text, som handlar om kryssaren Fylgias långresa 1927 och somfår ett tragiskt slut i Lissabon i Portugal, där hälsningssändaren, flaggmaskinisten av 1.graden, Johan Berglund,som skulle blivit Annickas farfar, hastigt avlider. Sonen Hans, som hälsningen var sänd till, var Annickas pappa.

Vykort från Lissabon

HMS pansarkryssaren Fylgia i Kielkanalen. Vykort


Bilderna tillhör Annicka Frisell

Stoftet, balsamerat, nedlagt i en mahognykista, invändigtklädd med blyplåt överfördes till fartyget Fyrisleif meddestination Stockholm. Innan avfärden höll fartygsche-fen korum. Farfars kista var insvept i den svenska flag-gan med hans tjänstevapen på och ett blomsterkors lutatmot kistan. När fartyget Fyrisleif lämnade Lissabon,blåste musiken stående på hyttan Landkjenning av Griegoch salut med fem skott gavs.

Ett halvår innan hade mässkamraterna uppvaktat far-far på hans 50-årsdag med en stor silverskål med in-skription. I sitt tacktal sa farfar Johan; ”Jag hoppas attvänskapen är lika stor som skålen, vad månde bliva påmin 60-årsdag?” Nej, någon 60-årsdag fick min farfar,som var en officer och gentleman, aldrig uppleva. Handog strax efter sin 50-årsdag.

Ja, kortet med de exotiska frimärkena kom så små-ningom fram till min pappa Hans, som bara var tonårskil-le, när hans älskade pappa dog. Något ekonomisktskyddsnät fanns inte på den tiden 1927. Farmor drygadeut sin änkepension genom att hyra ut rum till elever, sombodde på landet och som studerade vid Läroverket iKarlskrona. På så sätt hade de råd att bo kvar i huset påEkholmen.

Kärleksbreven, som fröken Wallin från Rosenforsbruk i Sörmland skrev till sin stilige fästman, (farfar Jo-han mätte 2,05 i strumplästen) förvarar jag i en slitenhattask med modesalongen Lias logga på.

Innehållet i asken är en mix av hårnålar, esprier, poesioch dagböcker (anno 1899) och, se där en bunta gulna-de, väl tummade brev med stämpeln Örlogspost på ochdessa ger vid första anblicken ett något påvert intryck.Svarspost från vem?

”Min älskade lilla Thekla! Njut av den sällhet lifvetskänker, dröm Dig lycklig i min famn”.

Se där, han var inte bara en officer och en gentleman.Han var även en stor romantiker. Tänk vilken farfar jaghar haft.

Annicka Frisell

PS. Långresan 1927 – 1928 med kryssaren Fylgia, star-tade i Karlskrona den 3 november 1927 och avslutadespå samma plats den 28 mars 1928.

Resrutten var Karlskrona, Lissabon, Sankt Vincent,Bahia, Santos, Buenos Aires, Montevideo, Rio de Janei-ro, Pernambuco, Santa Cruz, Las Palmas, Boulogne,Malmö, Karlskrona.

Fartygschef var kommendörkapten Nils Louis Åker-blom och sekond kapten Nils Georg Stephenson-Möller.Red

Bröllopsfoto med Johan Berglund och hans Thekla

En ung maskinist, Johan Berglund, ombord på Fylgia


Ett av Flottans och Marinens mest välkända fartyg,HMS Carlskrona, har fyllt 40 år. Carlskrona har ge-nom åren både genomfört ett stort antal långresoroch utbildningsexpeditioner och även en rad andraverksamheter under sina 40 år.

arlskronas sjösättnings- och dopdagen varkl.11.45 den 28 maj 1980 och dopet förrät-tades av HM Konungen i närvaro av chefenför marinen amiral Per Rudberg och in-

bjudna gäster och fartygets första chef kommendörkap-ten Christer Fredholm. Den 19 mars 1982 levereradeshon till marinen och Carlskrona var det dittills största ör-logsfartyg, som byggts på Karlskronavarvet.

BakgrundCarlskrona är nog mest känd för sina långresor eller ut-bildningsexpeditioner, som de kanske mer rätteligen ävenkallats. Carlskrona byggdes som minfartyg för att ersät-ta HMS Älvsnabben. Carlskrona konstruerades ochbyggdes även för att kunna tjänstgöra som långresefar-tyg och byggdes för oceangående fart och fick förhål-landevis hög fart samt förbättrad hygien- och förlägg-ningsstandard i jämförelse med marinens övriga fartyg.Skrovet anpassades även för att kunna möta hårt väderpå världshaven. Förläggningskapaciteten var hög och om-fattade cirka 46 befäl, 65 kadetter och 75 värnpliktiga.

Långresor har en lång tradition i den svenska marinenvilket Carlskrona fört vidare. Uppgifterna för dessa harvarit varierande men en viktig uppgift varit att ge erfaren-heter och kunskaper om att färdas och navigera påvärldshaven.

Fartygets uppgifterGrunden för Carlskrona var en vidareutveckling av debåda minfartygen Älvsborg och Visborg. Kommendör-kapten Carl Gustav Fransén var chef för Marinens sys-temsammanhållande för det nya projektet ”MinfartygM3”, sedermera HMS Carlskrona. Fransén var farty-gets förste sekond och sedermera även fartygschef be-rättar:

Målsättningen som utarbetades för det nya fartygetkan sammanfattas i tre delar;

Fartyget ska i fredstid tjäna som plattform förgrundläggande befälsutbildning i vapen- och fartygs-tjänst och i samband därmed även kunna fungera somlångresefartyg.

Fartyget skall kunna utnyttjas för utbildning av krigs-besättningar för stam- och hjälpminfartyg samt kunnatjäna som målfartyg vid torpedskjutningar.

I beredskaps- eller krigstid skall fartygets funktionvara att utlägga sjömineringar samt tjäna som lednings-fartyg för minflottilj.

Minan har genom åren varit en väsentlig del i det svenskasjöförsvaret och förutom de tre stamminfartygen harhjälpminfartyg såsom isbrytare och färjor utgjort en vä-sentlig kapacitet att lägga ut mineringar. Till detta kommerde flesta stamfartyg i marinen som en extra kapacitet.

Namnet CarlskronaBåde fartygsnamnet Carlskrona och uppgiften att ge-nomföra längre resor på världshaven har en lång traditioni marinen. Dagens Carlskrona är det åttonde fartyget,som bär namnet. Det första fartyget var nybygge num-mer fyra och sjösattes i september 1686 på Trossövar-vet. 1694 ändrade fartygets namn från Carlskrona tillGöta. Namnet Carlskrona övertogs av örlogsskeppetPrinsessan Hedvig Sofia. Fartyget deltog i striderna iKöge bukt mot Danmark 1710. Göta, som var ursprung-liga fartyget, som bar namnet Carlskrona, slopades 1774och såldes fem år senare och hade därmed en impone-rande lång tjänst i flottan.

Carlskrona nummer två var ”Blockhuset Carlskro-na” byggdes 1703 i Dorpart i Estland. Ett blockhus är enform av ett flytande fort eller kanonbatteri. Fartyget föll ifiendehänder 1704.

Fartyg nummer tre är fregatten Karlskrona Vapen,som var en inköpt lastdragare, som i juni 1714 byggdesom till fregatt. Även detta fartyg blev kortvarigt i svens-ka flottan, då hon i maj 1719 erövrades av ryssarna.

1749 sjösattes galären Carlskrona som nybygge nr89. Dessförinnan genomfördes studier utomlands ochskillnaden blev, att de svenska galärerna roddes av solda-ter och inte av slavar. De närmaste åtta åren var hon sta-tionerad i Karlskrona och genomförde bland annat trupp-transporter till Pommern. Hon deltog i Pommerska krigetoch sedermera förflyttades hon till Stockholm och slopa-des 1780.

Huckerten Carlskrona fick en kort historia. Huckertbetyder lastdragare och hon användes för transporter avlast och gods men även som lasarettsfartyg. Hon sjösat-tes 1754 och uppgift om utrangering saknas, men i upp-gifter från 1781framgår, att hon ingick Norsjöeskadern.

Korvetten Carlskrona sjösattes 1841 vid Karlskrona-varvet och fick rykte om sig att vara ett mycket gott far-tyg och dessutom en snabbseglare. Fartyget var avsettatt användas som ett expeditionsfartyg, främst för besökvid svenska besittningar i utlandet. Fartyget fick mångagoda vitsord för såväl sin besättning som sina seglings-egenskaper. På sin andra resa besökte hon Havanna ochseglade därifrån den 30 april i vackert väder men över-raskades av en orkanby på kvällen. Två kanonportar haninte stängas och en stor våg slog in och hon vattenfylldesoch sjönk inom ett par minuter.

Jagaren Karlskrona sjösattes 16/6 1939 vid Karlskro-navarvet och levererades i september 1940 och blev det

HMS Carlskrona firar 40 år

C


sjunde fartyget med namnet Karlskrona. Fartyget enga-gerades omgående i VK II minerings- och eskorttjänst.1941 deltog hon i utläggning av Gräsgårdsmineringenutanför sydöstra Öland. Några dagar efter utläggningengick ett tyskt förband – trots varningar – in i mineringen.Några minsvepare gick först och klarade sig igenom pågrund av sitt ringa djupgående, men de tre efterföljande far-tygen – varav ett minfartyg – minsprängdes och sjönk.

Karlskrona moderniserades år 1951 med bland annatbättre luftvärn och nästa ombyggnad genomfördes1962-63, då fartyget blev fregatt. Jagaren/fregattenHMS Karlskrona utrangerades 1974.

Materialet är tagit ur en utförligare beskrivning i bokenom HMS Carlskrona de olika fartygen som burit namnetCarlskrona.

Långresornas historikLångresor på världshaven, utlandsexpeditioner har enlång tradition i den svenska marinen och de första kändaär från slutet av 1600-talet, berättar kommendörkaptenChrister Fredholm i boken om HMS Carlskrona. Deförst kända långresorna var mer att skyddas svenska kof-ferdifartyg mot anfall från pirater, som då härjade i Medel-havet och sjöfartsvägarna upp mot Medelhavet. Mellanåren 1689 - 1697 utsändes ett 40-tal svenska konvojer.

År 1785, då Sverige fick sin första koloni i Västin-dien, blev det för långresefartygen att förse den svenskagarnisonen med förnödenheter. I stort sett varje år framtill 1878 sändes en fregatt med förnödenheter till Saint-Barthélemy.

Att skydda svenska fartyg mot sjöröveri och piraterblev en uppgift i mitten av 1800-talet och då främst iMedelhavet. År 1851 - 1853 genomfördes den första jor-denruntseglatsen, då fregatten Eugenie under befäl avkommendörkapten Christian Adolf Virgin genomfördesin mångomskrivna resa.

Under 1900-talet ersattes segelfartygen av maskin-drivna örlogsfartyg. Det kanske mest namnkunniga avdessa var pansarkryssaren Fylgia, som 1907 – 1908 un-der befäl av kommendörkapten Henry Lindberg, seder-mera amiral, besökte Nord- och Sydamerika.

HMS Carlskronas fartygschefer under långresorna-utbildningsexpeditionerna 1982-2005.Fr.v. Göran Oljeqvist, Sten Gattberg, Torsten Nilsson, Gösta af Klint, Gunnar Rasmusson, Erik Thermenius, Anders Hallin,Harald Abramson, Carl Gustav Fransén, Ulf Lublin, Per Ståhl (sittande), Rolf Edwardson, Christer Fredholm,Rolf Blomqvist, Lennart Stenberg, Bengt Ståhl och Lars Thomasson. Saknas på bild Sven Carlsson och Gustaf af Klint.Foto Ingmar Elofsson

HMS Carlskrona anlöper hemmahamnen Karlskrona den6 juni 2005. Vimpeln hemlängtan blåser på styrbordssidan.Längden bestäms av en formel. Från Carlskronas längstaresa jorden runt 1990/91 var den 54 meter lång.Foto Ingmar Elofsson


Fylgia avlöstes trettio år senare av kryssaren Gotlandoch från 1953/54 var det minfartyget Älvsnabbens tur attbefara världshaven.

Fram till år 2005 har marinen genomfört åtta jorden-runtseglatser:

• Eugenie 1851 – 53• Vanadis 1883 – 85• Älvsnabben 1954/55 och 1966/67• Carlskrona 1986/87, 1991/92, 1994 och 2005Under 1900-talet och framåt har huvuduppgiften varitkadettutbildning, främst i navigering och sjömanskapoch att representera Sverige i olika sammanhang.

HMS Carlskronas långresorCarlskrona har genomfört långresor och utbildningsex-peditioner sedan den första 1982 - 1983 och det har bli-vit 22 stycken genom åren fram till 2005. Resornas längdhar varierat mellan tre och sex månader och fyra av demhar varit världsomseglingar. Den sammanlagda tillrygga-lagda sträckan för Carlskrona som långresefartyg bleven bit över en halv miljon sjömil, runt 270 olika hamnarbesöktes och den längsta resan, 1991 - 1992, varadeöver sex månader.

Utbildningen på Carlskrona bestod av två delar, därbefäl och värnpliktiga utbildades till en minfartygsbesätt-ning och i den andra delen, så skulle kadetter utbildas un-der en utlandsexpedition. Utöver dessa uppgifter skulleockså fartyget framföras under gång och underhållas.Besöken i utländska hamnar var vanligtvis tre till fyradygn. Det blev ofta ett pressat program, vilket innebar attunder gång fick ofta dygnets alla timmar utnyttjas, dettaför att allt skulle hinnas med. Lördagar och söndagar tillsjöss var heller inte vilodagar på samma sätt som i hem-mahamn. Under utlandsexpeditionerna var kadettutbild-ningen prioriterad.

Under resterande del av utbildningsåret deltog Carls-krona för sin andra huvuduppgift som minfartyg ochdeltog i marinens övningar och även i annan verksamhet.

Varje resa har varit händelserik på sitt sätt och epi-soderna och minnena är både många, säkert både roligaoch en del mer dramatiska. Carlskronas besättningar hargenom åren dokumenterat livet ombord i olika former.

En förändrad världFörändrat världsläge och nya uppgifter medförde, att ut-bildningsexpeditionerna upphörde och efter att fartygetlagts i malpåse 2007 och efter ombyggnad har Carlskro-nas uppgift blivit bland annat som ledningsfartyg förEU:s insats Operation Atalanta år 2010. Insatsen hadesom syfte att bekämpa pirater i Adenviken. Efter ytterli-gare internationella insatser har Carlskrona tjänstgjortsom underhålls- och ledningsfartyg för 3.sjöstridsflottil-jen och är livstidsförlängd till 2025. Mer om detta i kom-mande nummer av Flottans Män.

Foto Ingmar Elofsson

Källor:Boken HMS Carlskrona - 20 år på haven under örlogsflaggVarvshistoriska föreningen, KarlskronaKarlskronavarvetTidskriften Sveriges FlottaEget material och bilder

Ingmar Elofsson

1982-83 Christer Fredholm1983-84 Lars Thomasson1984-85 Sven Carlsson1985-86 Gustaf af Klint1986-87 Gunnar Rasmusson, Jorden runt (nr 5)1987-88 Anders Hallin1988-89 Bengt Ståhl1989-90 Torsten Nilsson1990-91 Rolf Blomqvist1991-92 Carl Gustav Fransén, Jorden runt (nr 6)1992-93 Gösta af Klint1993-94 Sten Gattberg, Jorden runt (nr 7)1994-95 Ulf Lublin1995-96 Harald Abramson1996-97 Rolf Edwardson1997-98 Göran Oljeqvist1998-99 Lennart Stenberg2000 Lennart Stenberg2001 och 2003 Erik Thermenius, Jorden runt (nr 8)2004 och 2005 Per Ståhl

Fartygschefer genom årenResa år Fartygschef

HMS Carlskrona lämnar Karlskrona den 13 mars 2013 förnya uppgifter i Adenviken. Mer om denna verksamhet i näs-ta nummer av tidningen. Foto Ingmar Elofsson

En långvarig tradition i marinen är att hemvändande lång-resefartyg har en växt med sig hem vilken överlämnas ochplanteras på Kungsholms Fort. Fartygschefen kommendör-kapten Per Ståhl till vänster överlämnar växterna till tjäns-teförrättande fortchefen örlogskapten Mats Holm vid hem-komsten 2004. Foto Ingmar Elofsson


Det var i juli 80 år sedan denförsta av dessa katastroferinträffade.

nnan jag blev sjömätartekniker, hade jag en kortkarriär som stamanställd matros i Flottan. Vidden tiden låg jagaren Klas Horn och pansarskep-pet Gustaf V akterförtöjda intill Bergaskolorna

som plattformar för viss utbildning. Pansarskeppets styr-bordssida nyttjades även som tilläggningspir.

Klas Horn var en av tre jagare, som sänktes vid detsprängattentat under andra världskriget, som brukar be-nämnas Horsfjärdskatastrofen. De andra jagarna var KlasUggla och Göteborg och de tre låg förtöjda tillsammansvid ön Märsgarn utanför Berga. Det fjärde fartyget i ja-gardivisionen var Stockholm, som vid sabotagetillfällethade turen att befinna sig ute till sjöss.

Vid detta, vårt lands ”Pearl Harbor”, fick 33 örlogs-män av olika grader sätta livet till och på Märsgarn finnsen minnessten med namnen på de omkomna. De tre far-tygen kom senare att bärgas, men Klas Uggla återkomaldrig i tjänst på grund av de omfattande skador, honåsamkats. Att som här använda uttrycken attentat ochsabotage är vanligt, men egentligen har aldrig hela san-ningen kommit fram, eftersom tidsfristen för hemlig-stämpeln av någon anledning förlängts.

Även pansarskeppet Gustaf V hade något år tidigare(1940) drabbats av en allvarlig katastrof. Det var en ex-plosion i ett pannrum ute till sjöss, där åtta unga män i dentjänstgörande eldarpersonalen dödades direkt. Två andrasjömän blev allvarligt skållade av het ånga, som med storkraft kom forsande ur en fläkttrumma. Båda fördes medminsvepare till sjukhus i Visby, där de ganska snart avledtill följd av sina grymma brännskador.

Mörka kapitel i svenska Flottans historia

En annan tragisk händelse i Örlogsflottans historia ärminsprängningen av ubåten Ulven, utanför Marstrandvåren 1943. Även här krävdes 33 dödsoffer och en min-nestavla finns ute vid Vinga. Den ende i besättningensom undkom var en värnpliktig kock, som missat av-gången från Nya Varvet, där han suttit i militärarrest föratt avtjäna straffet efter någon förseelse.

Att det var så, fick jag bekräftat vid en kontakt medhans yngre bror, efter att denne hade gjort ett inlägg påFacebook, om hur hans far fått ett beklagande telegramfrån eskaderchefen, som antog att sonen var ombord påden försvunna ubåten. Detta tragiska ”dödsbudskap” de-menterades i ett telegram några timmar senare, där detmeddelades att sonen fanns välbehållen på Nya Varvet.

Bosse från Kolmården

Prins Wilhelm var en stor Karlskronavän och besökteörlogsstaden både i sin tjänst vid flottan och som pri-vatperson. Han har också i sina böcker i olika sam-manhang skildrat miljöer och episoder i Karlskrona.

Vid ett tillfälle berättade han:Inför ett kungabesök i seklets början hade landshöv-dingen anbefallt varvsarbetarna och övriga boende påBjörkholmen och Västerudden att måla sina hus i gladafärger. Husen var ofta omålade eller möjligen målade

med ett tunt lager rödfärg. I bästa fall var husen måla-de i pansarbåtsgrått.

Det målades och fejades på husen med olika färgermen endast på den gavel, som vätte mot gatan? Vid ettbesök på Västerudden sammanstrålar prinsen medvarvsarbetaren Andersson, varvid prinsen frågar:

- Varför målar Andersson bara gaveln mot gatan.- Jo, deit skau jaug seija prinsen, de gåur inte attfåu ut större bourkar geinom 17:s port, si!

HistoriaFärgburkar

Pansarskeppet Gustaf V på Hårsfjärden 1960-61

I


Lokalföreningarnainformerar

Vi hade vårt årsmöte måndagen den 17 fe-bruari, två dagar efter manusstopp till åretsförsta nummer av vår tidning. Därför kominte vår rapport om detta med i förra numret.

Detta var 2020 års första möte och tillikaårsmöte. Som vanligt utsågs Curt Borgen-stam till mötesordförande, vilket han tog sigan med van hand, eftersom han gjort det såmånga gånger förut.

Vi tog oss snabbt igenom alla punkter pådagordningen och Curt klubbade efter varjeenhälligt beslut. En del nya valdes in ochnågon avtackades för lång tjänst, t.ex. JB,som suttit i vår valberedning i många år.Revisorerna hade inget att anmärka på rä-kenskapsåret och ekonomin för 2020 serväl bra ut. Efter detta högg vi in på matenoch sedan tog vår ordförande Hans Carls-son kommandot och startade ett, elleregentligen två, mycket imponerande och in-tressanta föredrag.

Det första handlade om att Sverige underkalla kriget faktiskt hade långtgående,mycket hemliga planer, på att bygga atom-ubåtar! Projekt Neptun! Av bl.a. kostnads-skäl blev det dock aldrig av, men annars vardet klart att dras igång. För många av oss vardet här helt ny information. Själva reaktornvar bara 3,5 meter hög och kunde leverera ca7000 hk. Ubåten skulle kunna hålla sig un-der ytan i flera veckor.

Andra delen handlade om allt, man kantänkas vilja veta om våra ubåtar. Hans redo-gjorde för allt, som finns i en ubåt, från

Region Syd

Karlskrona

Malmö

Verksamheten i FM Karlskrona har beroen-de på covid-19 pandemin varit helt inställdsedan årsmötet den 12 mars.

Styrelsen beslutade att vårens aktivite-ter: vinprovning respektive stadsvandringsamt grillfesten i augusti ställs in. Dettaberoende på folkhälsomyndighetens di-rektiv angående antalet personer per ak-tivitet, 70+ riskgruppen och avståndmellan personer.

Inför andra halvåret har vi tre medlemsmö-ten och julsamkväm i vårt program. Före-läsningen i september om Gribshundenställs in och flyttas till början av 2021. Vikommer vid kommande styrelsemöten attta ställning till om resterande program-punkter kan genomgöras beroende på co-vid-19 situationen och de rekommendatio-ner, som utfärdas för antalet deltagare peraktivitet.

Vi uppmanar våra kamrater att ta del av ak-tuell information på vår hemsidawww.flottansman.se/karlskrona eller kon-takta någon i styrelsen.

Stellan Andersson

skrovets utformning till den finaste signal-spaningsutrustningen. Det blev så mycketintressant information, att ingen behövdefråga om något efteråt. Vi hade fått reda påallt! Mycket imponerande av en verklig ve-teran inom detta gebit. Vi är mycket gladaatt ha Hans i vår lokalförening.

Årsmöte i Malmöföreningen

Vid detta möte var vi lyckligt ovetande omden kommande pandemin, som tvingat ossatt ställa in alla de inplanerade möten, somvi skulle ha under våren. Frågan är hur detblir i höst och vinter?

Stefan Leo


Kustbevakningens fartyg Kbv 033 på besöki Västerviks inre hamn

Från mitt vardagsrumsfönster ser jagBlockholmshålet, d.v.s. infarten till Väster-viks inre hamn. Det är spännande menemellanåt störande, då jag gärna sätter migpå cykeln och trampar ner till hamnen föratt titta på, när fartyget, jag sett, lägger tilloch få en snabb pratstund från någon i be-sättningen. Den här gången var det M/SVega, tremastad skonare från Gamleby,som kom in till Västervik. Jag träffadeskepparen och redaren Egil Bergström ochsade, att jag hoppades han skulle segla in i

hamnen, som i fornstora dar. Men Egil sade,att det var slut med det och han beklagade,att han inte fick gå in till hemmahamnenGamleby. Den är nämligen helt avstängd,för att kajen inte är säker. Kajen är på väg uti viken och därför avstängd för all båttrafikoch det är långt ifrån säkert, att den kommerigång igen. Fritidsbåtarna kan använda fri-tidsbåthamnen, så det kommer fortfarandeen del besök. Men bron över strömmen iVästervik har varit avstängd en hel del, sådet har ofta blivit stopp där.

Visfestivalen brukar hållas den andraveckan i juli, i Stegeholms slottsruin i Väs-tervik. Den kördes i år också, men förut-sättningarna var annorlunda. Tidigare år harläktare byggts upp och man har kunnat taemot bortemot 2 300 i publiken. Men i årvar publiken endast 49 särskilt inbjudnapersoner, av dem som arbetat med coronae-pidemins patienter på vårt sjukhus. Visfes-tivalen vidarebefordrades på nätet och detfanns flera storskärmar vid krogarna nere ifiskehamnen, så man kunde sitta hemmaoch se festivalen på skärmen.

Besök av Kustbevakningen hade vi ocksåi inre hamnen. Med anledning av Visfestiva-len, så hade de extra koll på sjötrafiken. Detvar KBV 033, som besökte vår hamn. Speci-ell uppmärksamhet ägnades åt nykterhetoch hastighet. De gick till och med in i Gam-lebyviken med sin vattenskoter för att kollahastighet och nykterhet på dem, som körde

På bilden syns nio arbetssugna medlemmar (den tionde hålleri kameran) som närvarade vid nämnda vårstädning. TommyAndersson uppvaktades med glasankaret inför sin komman-de 70-årsdag.

Då Marinstugan var i stort behov av uppfräschning, har ettlitet gäng medlemmar tvättat, skrapat, bytt ut läkt och målat.Stort tack till er, som jobbat ihärdigt för att få vår stugafin. Tack också till er, som vid olika tillfällen ordnat lunchoch fika.

Den 4 augusti hade vi styrelsemöte för första gången sedanmars månad. Vi beslutade då att ställa in även höstens aktivi-teter. Däremot siktar vi på att kunna genomföra Lille-Jul den5 december. Den 6 oktober drar vi igång lite försiktigt med tis-dagsträffarna, med kaffe och fralla. Att fortsätta hålla avståndär en självklarhet. Vid styrelsemötet uppvaktades Alf Hede-bäck med glasankaret då han i sommar fyllt 70 år.

Annelie Sandgren

Växjö

Västervikbåt och vattenskoter där. Denna övervak-ning var vi speciellt tacksamma för. Det fö-rekommer en del buskörning just undersommaren i Västervik. Vi har ju flera finabadplatser inne i staden, på Slottsholmen,Breviksbadet och Lögarbergen. Vatten-skotrarna kör tyvärr ofta både nonchalantoch för fort. Uppmärksamheten är detemellanåt si och så med.

Den 5 september har vi blivit inbjudnaatt delta i en Militärhistorisk träff på Väs-terviks flygplats. Vi får då informera om vårverksamhet samt ha ett bord med informa-tionsmaterial och försäljning av prylar. Vihar svarat positivt på detta erbjudande ochsett över, vad vi har att komma med. Blandannat har vi införskaffat två Rollups för attge oss uppmärksamhet. Jag har haft godhjälp av Bo och Markus Nord, som gjortunderlaget. Med hänsyn till Corona och ka-rantän, så är det väl osäkert om det blir nå-got möte på flygplatsen. Vi får se hur detgår.

Vi har ännu ej planerat hur vår egen mö-tesverksamhet kommer att fungera underhösten. Tills vidare är det dock uppehåll. Viåterkommer med information så snart sommöjligt.

Christer Warfvinge

I spåren av Covid-19 har Växjöavdelningen gått på sparlåga. Efter marsmånads tisdagsträff har alla aktiviteter på vårens program, utom vårstäd-ningen den 14 maj, ställts in.


På bilden syns från vänster: Jan Eric Knutas, Kjell Åsberg (som räcker upp handen – tro-ligen för en kommentar), Tore Nyblom, Leif Lindenhag, Per-Olof Eriksson, Carlaxel Ben-holm, Alf Martinsson, Rolf Gamborg och Gunnar Ekblad.Fotograf - med påtaget mun-skydd (förstås) – Lars-Erik Uhlegård

Några av medlemmanar samlade vid årsmötet. Föredragshållaren Jan-Olof Moberg i mitten

tidiga marina nyheter från vår granne i öster.Vår medlem Jan Nilsson bidrar med

spännande berättelser från bland annat brig-gen Atlas med last från Rio de Janeiro, navi-gering i is vintern1835, som slutade medgrundstötning vid sökande av nödhamn påKarlskrona redd. Han berättar vidare omkrigsseglarna, handelsflottans sjömän underandra världskriget. Vi kan få tips om intres-santa filmer. Så gav exempelvis Leif Aljeredoss en vink om att se Varships och vidarehur M/S Braheborg drabbats av propeller-haveri och sågs drivande ute på Vättern

Region Väst

Göteborg

Jönköping

Sommaren lät vänta på sig till augusti, dåden dock kom med besked. Men vad gällernormal verksamhet i Marinstugan, så börjardet bli allt jobbigare att stå ut med avsakna-den av aktiviteter där och träffa kamraternapå normalt sätt. Man får väl ge sig till tåls.Några av oss samlas dock fortfarande påonsdags- och söndagsförmiddagarna för attdiskutera läget runt om i världen, hur det varlängre tillbaka i vår och örlogsflottans histo-ria och framförallt vad framtiden kan ha iberedskap för oss.

För att vi ska kunna rekrytera nya yngremedlemmar så behöver vi få marina förbandmed hemort i Göteborg och Västkusten påplats. Vi kommer från FM Göteborg framö-ver försöka spegla det planerade amfibie-förbandets uppbyggnad och planer genomartiklar i kommande nummer av FlottansMän.

Amfibieförband är ju bra men räcker na-turligtvis inte – fartygsförband är ett måste.Eskortfartyg, minröjningsenheter, stödfar-tyg, ubåtar och marinflyg samt en modern

örlogshamn i Göteborg erfordras. Dettakräver vi i föreningarna inom västra regi-onen. Ja sådan tankar diskuteras blandannat .

För att ge läsarna en inblick i nuvarandesituation bifogas en bild från Marinstuganvid ett söndagsmöte där viktiga diskussio-ner pågår om såväl världsproblem som de-taljer inom föreningen.

Vi konstaterar, att det går åt många en-

gångsmunskydd för att vi ska kunna vara iparitet med omgivande länder och det ärsärskilt besvärligt att äta ärtsoppa medmunskydd påtaget.

Gör som vi, håll avstånd, men munskyddär, redan vid kaffedrickning ett problem.

Hälsningar från Väst.

Lars-Erik Uhlegård

Jag vill påstå att ”We are still together, stillgoing strong”. Trots tuffa Coronahot iblandoss, så upplever vi i gemenskap vårt mottoKamratskap, Örlogstraditioner och Sjöför-svar. Detta genom att vi har en digital dialogvia berättelser i regelbundna e-postsänd-ningar från och till medlemmar i vår lokal-förening.

Vår nästa sista fysiska träff blev vårt or-dinarie öppna styrelsemöte den 22januari iJönköping, då vi tog beslut om bland annatvår Grännaresa samt besök hos vårt värd-förband FömedC, Försvarsmedicincentrumi Göteborg. Ett avtal är nu i vardande.

Ännu inte särskilt bekymrade om kom-mande pandemi, träffades vi senast vid års-mötet i Domsand Bankeryd Jönköping den11 mars.

Flottans Män Karlstad har sänt oss sintidning Dykdalben som PDF-fil, vilkendistribuerats till medlemmarna och blev enuppskattad läsning.

En annan berättelse blev redogörelsen förkollisionen mellan Stockholm och AndreaDoria 1956 utanför Nantuckets fyrskepp.Hur gick det sedan? Röster höjs för at fåveta!

”Från vanligtvis välunderrättad håll ” ären rubrik på information från min FRA-kontakt sedan tiden på HMS Orion. Härblir våra medlemmar väl informerade med

meddelar Per-Åke Strandsäter, som ocksåger oss länk till ”Världen största sjöslag”och berättar om skillnaden mellan Rentskepp och Klart skepp på HMS Älvsnab-ben.

Dessa rader är ett exempel på vår ”digita-la gemenskap”, som sänds som grupp-mailtill alla i ”Gänget”. Alltid något på gång!Med denna e-postkontakt håller vi i Flot-tans Män Jönköping gemenskapen på ensäker sparlåga i väntan på bättre tider.

Måns Suneson


Vilken konstig sommar. Av kända skäl är allföreningsverksamhet inställd, så även hososs i Flottans Män i Varberg. Det verkarfortfarande väldigt osäkert, när vi kan taupp verksamheten igen. Men vi i styrelsenär beredda, när restriktionerna lättar.

Vad har då hänt denna händelselösa som-mar, jo, så gott som ingenting. Vi har haftnågra styrelsemöten per telefon, där det ab-solut viktigaste har avhandlats. Det mindreviktiga har fått vänta. Det är ju litet konstigtoch ovanligt att ha telefonmöten.

Men den 13 augusti samlades vi i en träd-gård för styrelsemöte, givetvis följandemyndigheternas alla rekommendationer försocial samvaro.

En till synes oväntad effekt har coronahaft för vår ekonomi. Den har aldrig varit sågod som idag. Det är inte så konstigt, närman tänker efter. Medlemmarna hann beta-la in sina medlemsavgifter, bidrag frånsponsorer och värdförband kom in, men vihar inte haft några kostnader för medlems-arrangemang.

Vid vårt traditionsenliga korum söndagen den 5 juli blev vår mångårige medlem Gun-nar Gunnarsson medaljerad. Dagen till ära hade vår förbundsordförande Örjan Ster-ner kommit till Ängelholm för att överräcka medaljen. Vi hade hemlighållit detta förGunnar, så han blev helt överraskad och överrumplad.

En trumpetare, Kenneth Marbäcken, från Hemvärnets/F10 Musikkår blåste enfanfar, när Gunnar erhöll Ankarmedaljen.

Vårt korum förrättades i Kajutans trädgård av församlingspedagog Gusten, MatsGustavsson, varvid några sommarpsalmer sjöngs. Vi var cirka 20 deltagare, som ser-verades kaffe med kakor, som kryddades med några regnstänk och lite friska vindar.En journalist och en fotograf från vår tidning HD uppmärksammade vårt speciella ar-rangemang och kom dagen efter med ett trevligt reportage i tidningen.

Sven G Persson

Varberg

Ängelholm

Styrelsemöte i det fria med av myndigheterna påbjuden social distans

Vi ser verkligen fram emot att få användavåra ekonomiska medel till medlemmarnasfromma.

Vad hösten kommer att innebära, vet vi iskrivande stund inget om. Vi i styrelsen ärberedda att sjösätta ett intressant program,så fort som restriktionerna lättar, med storsannolikhet först nästa år. När det är dagskommer vi att förutom via mail kommuni-

cera detta på vår hemsida. Gå gärna in ochtitta på den. Här finns bilder och dokumen-tation från de senaste årens händelser.Se flottansman.se/varbergVid pennan

Karl Henrik Weddig

Vår medlem Gunnar Gunnarsson, 96 århedrades med Hedersankare i guld

Från redaktionenSom ni säkert sett, är antalet inskick från lokalföreningarna mycket färre än vanligt. Det var inget annat attvänta, när sågott som all verksamhetlegat nere p.g.a. rådande pandemi.

Vi hoppas alla, att vi snart ska vara tillbaka i vanliga gängor och att föreningarna får kontakt med sina med-lemmar.

I detta sammanhang vill vi sända en vädjan. Vänta inte till sista dagen (den 15) med era rapporter. Vi börjarmed nästa nummer redan, när tryck av tidskriften pågår. Det är inte så, att vi startar arbetet den 15 i aktuellmånad utan då ska tidningen i princip vara klar för tryck.Ta hand om er!

Olle och Dag


FödelsedagarVi hyllar

52

95 år född1925-11-05 Hans Wedin UPPSALA1925-12-08 Bengt O´Konor STOCKHOLM

90 år född1930-10-02 Kjell Jansson LYCKEBY1930-11-04 Gunnar Sandberg VÄSTERVIK1930-11-11 Lars-Ivar Centerfalk GÄVLE1930-11-14 Martin Lundberg BILLDAL1930-12-07 Thorleif Forford VÄSTERÅS1930-12-24 Olle Nordström ENSKEDE GÅRD

85 år född1935-10-09 Kaj Lindahl TRELLEBORG1935-10-16 Evert Tryding STOCKHOLM1935-10-18 Sten Åke D-Son Johansson OBBOLA1935-10-21 Erik Sigfeldt MÖLNDAL1935-10-28 Leif Roland Strinde HÄGERSTEN1935-10-29 Jan Wikberg ÖSTERSUND1935-10-31 Gustaf Taube LIDINGÖ1935-11-01 Folke Ansén VISBY1935-11-29 Rolf Pihlgren NORRTÄLJE1935-12-01 Klas Freij KARLSKRONA1935-12-02 Jarl Kihlberg GÖTEBORG1935-12-07 Arne Palm NÄTTRABY1935-12-08 Ingemar Löv SKILLINGARYD1935-12-08 Nils-Georg Folkesson VÄXJÖ1935-12-09 Leif Åke Andersson SKÖNDAL1935-12-10 Bengt Höglund SIMLÅNGSDALEN1935-12-18 Bror Wahlberg VÄSTERHANINGE

80 år född1940-10-02 Erik Wahlund NYNÄSHAMN1940-10-04 Lennart Kinnander BORGHOLM1940-10-15 Edmund Ströbaek HALMSTAD1940-10-19 Rolf Bondesson ÄLMHULT1940-10-26 Lars Öhman HÄRNÖSAND1940-11-12 Gunnar Pettersson STOCKHOLM1940-11-15 Janne Kjellsson JORDBRO1940-11-26 Sylve Lorentsson HALMSTAD1940-11-27 Gunnar Feldt LINKÖPING1940-12-07 Bo Rex GÖTEBORG1940-12-07 Stig Wessman HUDDINGE1940-12-08 Per-Olof Turesson VARBERG1940-12-13 Hans Josefson STYRSÖ1940-12-14 Bert Ågren KARLSTAD1940-12-15 Mats Karlsson KARLSKRONA1940-12-23 Bo Asplund ÖSMO1940-12-23 Jan Broström V FRÖLUNDA1940-12-26 Knut Andersson KARLSKRONA

75 år född1945-10-06 Britt-Marie Thorström GRÄDDÖ1945-10-06 Tommy Mårtensson RÅÅ1945-10-08 Bengt Norman KARLSHAMN1945-10-09 Bernth Johansson ÅBY1945-10-09 Erling Andersson SKÄRHOLMEN

1945-10-11 Claes-Magnus Ehnemark SOLLEFTEÅ1945-10-14 Åke Magnusson NORRKÖPING1945-10-21 Kenneth Svensson VÄXJÖ1945-10-23 Margareta Björk STOCKHOLM1945-10-24 Sven-Göran Blanch HELSINGBORG1945-10-25 Stellan Nilsson HALMSTAD1945-10-27 Hans Johnsson KARLSKRONA1945-10-29 Ulf Almljung V FRÖLUNDA1945-10-30 Erik Finander VÄXJÖ1945-11-01 Rolf Sander FILIPSTAD1945-11-01 Roy Johansson SUNDSVALL1945-11-02 Lars Bergström LANDSKRONA1945-11-02 Leif Nilsson TRELLEBORG1945-11-04 Olle Moberg KARLSKRONA1945-11-05 Anders Rick FÖRSLÖV1945-11-05 Ann-Kristin Holm GÖTEBORG1945-11-06 Lars Hedin TRELLEBORG1945-11-11 Christer Runesson KARLSHAMN1945-11-15 Bengt Ohlsson KARLSHAMN1945-11-18 Jan Rydnert HAVERDAL1945-11-21 Bruno Holm HÖÖR1945-11-26 Kjell Södergren YXLAN1945-11-27 Freddy Lind ÖREBRO1945-11-30 Paul Franke LYCKEBY1945-12-04 Thomas Nordling STOCKHOLM1945-12-05 Lennart Olsson MÖLNDAL1945-12-05 Ragnar Westblad GÖTEBORG1945-12-05 Sven Olof Remen VÄXJÖ1945-12-06 Stephan Bladh TRELLEBORG1945-12-08 Stig-Göran Björkman JÄRFÄLLA1945-12-11 Lars-Olof Carlsson TRELLEBORG1945-12-11 Ulf Henriksson JOHANNESHOV1945-12-14 Robert Hellsten DANDERYD1945-12-14 Sven Andersson ARVIKA1945-12-15 Dick Jönsson GÖTEBORG1945-12-18 Anders Hoberg HELSINGBORG1945-12-18 Roland Berg TYRESÖ1945-12-26 Bo Harmby Hansson SKANÖR1945-12-29 Jan Johansson EDSBRO

70 år född1950-10-06 Bo Wetterlöv NYVÅNG1950-10-09 Kjell Lundgren UPPSALA1950-10-12 Per Hammerby GETINGE1950-10-17 Roland Claeson KALMAR1950-10-20 Kjell-Åke Nilsson TRELLEBORG1950-10-22 Helge Rooth ÖREBRO1950-10-29 Rolf Ström NORRTÄLJE1950-11-02 Tommy Claesson VALDEMARSVIK1950-11-03 Lars-Gunnar Hansson TRELLEBORG1950-11-26 Olle Egnér SOLLENTUNA1950-12-03 Roger Lundberg GRIMETON1950-12-05 Eugen Charysczak VISBY1950-12-13 Thomas Abrahamsson STOCKHOLM1950-12-15 Rickard Grügiel ALVESTA1950-12-20 Lorents Eriksson HÄRNÖSAND1950-12-22 Kent Arvidsson HENÅN1950-12-27 Anders Bergenek HALMSTAD


Nya medlemmarVi hälsar följande medlemmar välkomna och önskar att alla skall fåmycket glädje av medlemskapet.

53

65 år född1955-10-01 Mikael Wendel JOHANNESHOV1955-10-16 Jan Lennart Erdefelt KARLSKRONA1955-10-27 Lars-Johan Svensson KARLSHAMN1955-10-31 Bengt Wastesson SANKT ANNA1955-11-04 Martin Persson SUNDSVALL1955-11-15 Sören Schjölin VÄXJÖ1955-11-19 Lars-Gunnar Karlsson LYSEKIL1955-11-21 Christer Florén FARSTA1955-11-29 Ingemar Elf KRISTINEHAMN1955-12-03 Keith Blinkfyr LYSEKIL1955-12-04 Nils-Göran Gustavsson TRENSUM1955-12-09 Lennart Nilsson STOCKHOLM1955-12-18 Göran Larsson JOHANNESHOV1955-12-18 Per R Hedström VÄSTRA FRÖLUNDA

60 år född1960-10-09 Bo Lennerth SUNDSVALL1960-10-23 Staffan Engelbrektson SOLLENTUNA1960-10-30 Saul Maltzeff VÄXJÖ1960-11-10 Ingvar Berndtsson SÄVE1960-11-11 Jan Sjölander JÄRNA1960-12-27 Nils Karlsson MOTALA

50 år född1970-10-01 Richard Sandström SOLNA1970-10-03 Carl Stenport SALTSJÖBADEN1970-10-17 Robert Winton JÄT1970-11-15 Warwick Tucker UPPSALA1970-11-26 Thomas Westerberg MÖRKÖ1970-12-09 Jonas Lindskog VALLENTUNA1970-12-12 Stefan Karlsson OSKARSHAMN1970-12-17 Anders Andersson SÖDERTÄLJE1970-12-23 Måns Åman BAGARMOSSEN

30 år född1990-10-27 Stefan Larsson SKOGÅS1990-10-28 Mikael Hurtig NYKVARN1990-11-20 Erik Rydell SKARPNÄCK

HalmstadOscar AhimRoger AnderssonPierre Nilsson

HärnösandGunnar Fernlund

KarlshamnAnders DalstamBengt Folin

KarlskronaAnders Björk

LysekilAlexander Wikander

NynäshamnTonny HillbergNiclas Stang

StockholmMikael ComstedtSofia EkAnders HellgrenChrister HugoPeter HultinMarcus HultqvistDaniel IsakssonTorbjörn KarlssonLotta LjungbergAxel ResvikElin RosenbergMalin TuranderAlex WallsténPetter Wereen

SödertäljeDan Yderström

VästervikPer Grönwall

VästeråsJohn Dahlberg

ÄngelholmKenneth MarbäckenLennart NordegrenLeonard Steen Lembke


Avlidna kamrater

Hedra våra avlidna kamraters minnemed en gåva till Flottans Män.Pg 5 88 19-4.

Efter Din betalning sänderFM kansli blanketten till desörjande.

Björn Ahlman NYNÄSHAMNFödd den 26 december 1939 Avliden den 10 maj 2020Ingemar Aronsson FARSTAFödd den 16 juni 1937 Avliden den 10 maj 2020Björn Ericsson ASARUMFödd den 7 oktobr 1935 Avliden den 19 juli 2020Kurt Gustavsson ÄNGELHOLMFödd den 18 juni 1928 Avliden den 7 april 2020Olof Håkansson KARLSKRONAFödd den 19 december 1928 Avliden den 19 juni 2020Gurli Johansson KVISSLEBYFödd den 14 november 1945 Avliden den 28 juli 2020Karl-Erik Johansson VÄSTERVIKFödd den 18 sptember 1934 Avliden den 16 juli 2020Kjell Jönsson HALMSTADFödd den 4 januari 1944 Avliden den 20 juli 2020

Lars Jönsson HALMSTADFödd den 17 maj 1946 Avliden den 26 juli 2020Dag Kruuse Af Verchou HALMSTADFödd den 24 augusti 1942 Avliden den 9 juni 2020Ray Lundström KVISSLEBYFödd den 8 maj 1955 Avliden den 7 juni 2020Rolf Meander HÄRNÖSANDFödd den 5 juli 1938 Avliden den 6 juni 2020Bertil Nilsson KARLSKRONAFödd den 9 augusti 1933 Avliden den 23 juni 2020Christer Thylén VAREKILFödd den 13 augusti 1950Peter Wiktelius KARLSTADFödd den 8 juni 1946 Avliden den 12 juni 2020

Örlogskapten KjellJönsson avled den 20juli 2020 efter en korttids sjukdom. Han sör-jes närmast av sina trebarn Ann-Charlotte,Magnus och Ceciliasamt barnbarn ochbarnbarnsbarn. Hanbortgång innebär enförlust för alla marin-historiskt intresseradebland annat i FlottansMäns och Klubb Mari-tims lokalavdelningar iHalmstad.

Kjell föddes 4 januari 1944 i Halmstad och gick sinagrundläggande skolår på Fredriksvallsskolan och HögreAllmänna Läroverket. Han började sin militära utbildningi Karlskrona som minmatros. Efter utbildningen tjänst-gjorde han många år på minsvepare och bodde sedan iÖsmo, då han arbetade på Musköbasen. Med tiden gickhan över till att tjänstgöra på isbrytare och var under flera årfartygschef på Ale, som vintertid oftast bröt is i Vänern.

Kjell återvände till Halmstad och fortsatte efter sin pensi-onering att arbeta till sjöss både i handelsflottan och påRöda Bolaget. Hans kunskaper kom väl till pass vid ny-byggnation av isbrytare och supplyfartyg där han blevanlitad som expert på teknisk utrustning.

Kjell var under många år verksam i Flottans Män somordförande och i Klubb Maritim som styrelseledamot.Han var klok ledarfigur och en effektiv ”doer” som ficksaker gjorda. Han var också en mycket uppskattad före-läsare om maritima ämnen. Kjell hade en rik erfarenhetatt ösa ur och forskade alltid vidare i litteratur och artiklarom de ämnen, han skulle tala om. Som pedagog var hanmycket skicklig och fångade publiken med hjälp av per-sonliga berättelser och välgjorda presentationer med ettofta unikt bildmaterial.

Vi som hade förmånen att lära känna Kjell upplevdehonom som en stark personlighet med tydliga åsikter iolika frågor. Bakom en ibland lite reserverad yta fannsalltid glimten i ögat samt en stor portion humor och vär-me. Halmstads sjöfartshistoriska föreningar har förloraten mycket uppskattad medlem

Ulf Ängemo Anders BergenekFlottans Män Klubb Maritim

Kjell Jönson inmemoriam


Kontaktmän i förbundsstyrelsen och lokalföreningarStyrelse och lokala föreningar kan även nås via hemsidan www.flottansman.se

Förbundsstyrelse och kansliFörbundsordförande Örjan Sterner 070-627 53 97 Marknadsvägen 179 183 78 TÄBY [email protected] förb.ordf Göran Löfgren 070-495 80 14 Saltö Torg 2 B lgh 1303 371 37 KARLSKRONA [email protected] Krister Hansén 070-381 03 12 Ripstigen 4 170 74 SOLNA [email protected] Lennart Bresell 070-774 31 83 Balingsnäsvägen 92 141 34 HUDDINGE [email protected] Lennart Bresell 070-774 31 83 Balingsnäsvägen 92 141 34 HUDDINGE [email protected] Bo Schagerberg 070-521 44 39 Månbergsvägen 4 140 39 NYNÄSHAMN [email protected] Krister Hansén 070-381 03 12 Ripstigen 4 170 74 SOLNA [email protected] Flottans Män 076-7786870 Teatergatan 3 111 48 STOCKHOLM [email protected]

Öppet tisdagar 9-16

Region NordRepresentant i förbundsstyrelsen: Cawe JohanssonHärnösand Roger Karlström 073-410 24 55 Brunnhusgatan 14B lgh 1002 871 33 HÄRNÖSAND [email protected] Cawe Johansson 070-659 54 65 Backvägen 6 861 38 BERGEFORSEN [email protected]

Region MittRepresentant i förbundsstyrelsen: Krister Hansén.Gotland Lars Ellebring 070-835 78 73 Furugatan 54 621 44 VISBY [email protected]öreningslokal: Marinstugan Gotlandsresor/Scandic Visby, Färjeleden 3, 621 58 VISBYHaninge Lars Engvall 070-661 58 74 Lilla Hundens gata 422 136 64 HANINGE [email protected]öping Ove Kumlöv 073-156 10 35 Tallvägen 10 616 34 ÅBY [email protected]öreningslokal: Marinlokalen 070-836 59 92 Lansengatan 38 602 09 NORRKÖPING. [email protected]älje Olle Jansson 070-587 03 44 Kristoffers väg 1 760 15 GRÄDDÖ [email protected]öreningslokal: FOS-huset Regementsgatan 22 NORRTÄLJE. (ej postmottagning)Nynäshamn Kjell Johansen 070-641 35 53 Båtsmansvägen 13 149 31 NYNÄSHAMN [email protected] Örjan Sterner 070-627 53 97 Marknadsvägen 179 183 78 TÄBY [email protected] Flottans Män 072-363 855 4 Teatergatan 3 111 48 STOCKHOLM. [email protected]ödertälje Thomas Westerberg 073-746 36 69 Oaxen 24 153 93 MÖRKÖ [email protected]öreningslokal: Notholmen Hörningsholm, MÖRKÖ (ej postmottagning),Västerås Magnus Leucovius 070-332 01 15 Uniformsgatan 12 723 50 VÄSTERÅS [email protected]öreningslokal: Flottans Män Slakterigatan 10 721 32 VÄSTERÅS [email protected]

Region SydRepresentant i förbundsstyrelsen: Göran LöfgrenKalmarsund Stefan Horndahl 070-554 41 80 Värdshusvägen 14 394 77 KALMAR [email protected] Sewe Lindberg 070-625 60 92 Ronnebyvägen 260 374 30 KARLSHAMN [email protected]öreningslokal: Flottans män 0454-163 40 Lärkgatan 2 374 34 KARLSHAMNKarlskrona Göran Löfgren 0704-958 014 Saltö Torg 2 B lgh 1303 371 37 KARLKRONA [email protected] Lars-Ingvar Elofsson 0765-10 04 72 Byastensvägen 10 291 77 GÄRDS KÖPINGE [email protected]ö Hans Carlsson 070-376 73 89 Vendelsfridsgatan 6 A 6 tr 217 64 MALMÖ [email protected] Thomas Ohlsson 0702-56 98 31 Flundrevägen 3 231 92 TRELLEBORG [email protected]ästervik Åke Revelj 079-341 14 26 Hornsvägen 15 M 593 54 VÄSTERVIK [email protected]äxjö Sten Svensson 0470-811 74 G:a Teleborgsvägen 12 352 55 VÄXJÖ [email protected]

Region VästRepresentant i förbundsstyrelsen: Lars-Erik Uhlegård.Göteborg Lars-Erik Uhlegård 0723-97 21 86 Broslättsgatan 25 431 31 MÖLNDAL [email protected]öreningslokal: Marinstugan 031-29 07 23 Örlogsvägen 6, Nya Varvet. 426 71 V.FRÖLUNDA [email protected] Ulf Ängemo 070-350 09 14 Södra vägen 37 302 90 HALMSTAD [email protected]öreningslokal: Marinstugan 076-880 70 53 Dragvägen 302 90 HALMSTAD [email protected]önköping Måns Suneson 0706-372 106 Bergstigen 3 564 32 BANKERYD [email protected]ärmland Göran Olsson 070-415 02 76 Nordsjötorp Backarna 669 92 DEJE [email protected] Mattias Bergsten 070-535 27 94 Valbogatan 72 453 34 LYSEKIL [email protected] Karl Henrik Weddig 070-686 70 71 Knut Porses väg 12 432 44 VARBERG [email protected]öreningslokal: Gamla tullhuset 070-391 04 26 Otto Torelles gata 3 432 44 VARBERG.Ängelholm Bertil Lundvall 070-257 23 66 Storgatan 69 262 35 ÄNGELHOLM [email protected]öreningslokal: Flottans Män 0768-49 48 61. Östergatan 89 262 00 ÄNGELHOLM. [email protected]


Vid definitiv eftersändningåtersänds försändelsen till:FLOTTANS MÄNTeatergatan 3,111 48 STOCKHOLM

POSTTIDNING B

2022 fyller vår flotta 500 år

Foto Dag Åshage

Fortparken på Kungsholms fort i Karlskrona är känd för sina unika växter. Från början var platsen fortets exercisplats. Parken anlades1878 av fortifikationskaptenen G A Bergman. Flottans långresefartyg tog hem till Sverige vissa rariteter, men många av växterna är impor-terade. Tyvärr försvann många av växterna under andra världskrigets kalla vintrar. År 1978, 100 år efter parkens anläggning, återupp-togs traditionen med att flottans långresefartyg tog ”hem” unika växter. Denna tradition pågår än idag och idag är det skonerternaGladan och Falken, som står för traditionen. Foto Peter Glimvall

Documents

nr 3 2002 3 2020.pdf · 2020. 9. 10. · Nr 3 2020 FLOTTANS MÄN 3 J ag befinner mig i skrivande stund, liksom förra året, på vår sommarö Stora Tratten. Det är en härlig känsla