N:R 16 (1059) TORSDAGEN DEN 18 APRIL 1907 20:DE ÅRG.

HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV. U T G I F V A R E : JOHAN N O R D L I N G.

SVENSKA KONSTNÄRERNAS FÖRENINGS VÅRUTSTÄLLNING Å KONSTNÄRSHUSET I STOCKHOLM. 1. PORTRÄTT A F MIN HUSTRU; OLJEMÅLNING A F

DAVID W A L L I N . 2. I DÖRREN; P A S T E L L A F FREDRIK LAGERSTRÖM. 3 . MOTIV FRÅN LEKSAND; OLJEMÅLNING A F EMERIK STENBERG. 4 VIN­

T E R D A G ; OLJEMÅLNING A F ANTON GENBERG. 5. VÅRBRYTNING; OLJEMÅLNING A F A L F R E D BERGSTRÖM. FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG

SVENSKA KONSTNÄRERNAS före-nings vårutställning — denna gång

anordnad i Konstnärshuset — är af en jämn och stillsam prägel. Det är öfver-flödigt att nämna, att landskapen nu som förr dominera och att de stora figurala målningarna lysa genom sin frånvaro De ersättas af några få, men bra målade porträtt. Af de expone­rade landskapsbilderna såldes Alfr. Bergströms " Vårbrytning" så godt som genast. Köparen var Göteborgs museum.

Som värt knappa utrymme för dagen ej ens medgifver en kortfattad redogörelse för utställningen, mäsie vi låta de här reproducerade dukarna mäla om värdet hos hela gruppen af konstnärsalster. Och då densamma, som sagd t, ifråga om ämnesval är begränsad till land­skap och porträtt, torde de åiergifna profyen vara nog så talande. En re­flexion kunna vi emellertid ej under­trycka vid tanken på dessa årliga kol­lektivutställningar, hvilka visa bena-

genhet att krympa med åren. Gagna de öfver hufvud taget vårt konstlif? Verka de sporrande på artisternas sträfvan? Vore det ej bättre att hrr konstnärer, såsom redan vid några till­fällen skett, endast hölle specialutställ­ningar, hvarigenom individualiteten

långt bättre kommer till synes?

IDUN 1907 — 188 —

F R U V E N D E L A U L N E R MED SIN MAKE, LÖJT­

NANTEN VID FLOTTAN R. T. ULNER.

"I eld bepröfvad . . En lifsbild af H e l e n a N y b l o m .

QOAf MOTSÄTTNING till de skildringar af dåd-<5 kraftiga, moderna kvinnotyper, Idun tid efter annan bjuder, meddela vi här en lifsbild af en kvinna, hvars lott det blef ej att verka utåt och låta sin röst höras vida, utan som i stället på känslolifvets område genom en aldrig sinande för­måga af kärlek och vänskap blef en gestalt värd att minnas. Det mindre vanliga i hennes lifsut-yeckling förlänar därjämte hennes historia ett till­

talande romantiskt drag.

i <S

FÖR E T T ÅR sedan i dessa vår l iga dagar dog Vendela Ulner i E n k ö p i n g . Hon var

då n ä r m a r e sjut t io år gammal . : Nu vill man m å h ä n d a f råga: " H v e m va r hon

vä l , denna Vende l a Ulner? P å hv i lke t s ä t t ha r hon u t m ä r k t s ig genom si t t a rbe te för mänsk­l ighe ten , så a t t hon förtjänar omnämnas för den s tora a l l m ä n h e t e n ? "

Och sva re t mås t e b l i : Hon t i l lb r ingade s tör­s ta delen af s i t t lif i l i danden , h å r d a k ropps ­liga l idanden , som bundo henne vid s jukbäd­den och gjorde h e n n e obekväm a t t u t r ä t t a nå­gont ing , och dock l ämnar hon en så tom p la t s efter s ig, a t t alla de många , som kän t henne , som vä rmt sig vid hennes kärleksful la h jä r ta och k ä n t sig uppfr i skade af hennes ovanl iga intel l igens, fåfängt söka någon som k a n e r sä t t a henne .

Nu för t iden , då kv innorna icke b lo t t ha rä t t a t t a rbe ta , men då de flesta ä ro g r ipna af en ak t iv ifver a t t u t r ä t t a något för samhäl le t , ä r de t både hv i lande och uppbygg l ig t a t t t ä n k a på en kvinna , som till följd af e t t h å r d t öde mås te afsäga s ig all de lak t ighe t i det s tora samhäl l sa rbe te t , och som dock genom sin per­sonl ighet gjorde en så afgörande insa t s i m å n g a människors lif.

Al la vilja vi j u gä rna förvärfva oss l i tet penga r och et t namn, hels t — lå tom oss v a r a är l iga — mycke t penga r och e t t k l i ngande namn, och hur litet ha r dock all t vå r t a rbe te a t t be tyda? Om ett eller et t pa r år är det glömdt för hvad a n d r a göra bä t t r e och mera p a s s a n d e för t iden . Det enda verk l ig t var­ak t iga blir dock till s lu t hvad en männ i ska

är. — Det är fullkomligt omöjligt a t t b e r ä k n a det oändl iga inf lytande en person l ighe t kan ut-öfva genom a t t endas t vara en person l ighe t .

Också är de t t a en t rös t för alla dem, som lida och som, med b ä s t a vilja, icke k u n n a ut­r ä t t a någon t ing . V a r säker om, a t t det b ä s t a enhvar kan göra är a t t u t d a n a s ig själf till de t bäs ta möjl iga. Då skola f rukterna af e t t s jä l sa rbe te allt id blifva vä l s igne l sebr ingande , om m a n än icke kan p e k a på en d i rek t v e r k s a m ­het .

J a g kommer ihåg, a t t j a g för en del år sedan i den enge l ska s k ä m t t i d n i n g e n " P u n c h " såg en tafla föres tä l lande en bal , dä r en ung dam be­finner s ig omr ingad af ifriga t i l lbedjare . I för­g runden af taflan ser man två u n g a he r r a r , af hv i lka den ene frågar den a n d r e :

" H v a d är det för någo t märk l ig t med den där unga flickan, hv i lken m a n ä g n a r en så s tor u p p m ä r k s a m h e t ? "

" Å h j o ! " sva ra r den and re . " H o n är en mycke t sä l l syn t va re l s e ! H o n ha r a ldr ig skrif-vi t en roman, a ldr ig spelat k o m e d i ! Hon k a n hva rken s junga el ler spela . Hon är ba ra sö t . "

Verk l igen får m a n n u m e r a r ä k n a som undan­t a g dem, som icke göra sig b e m ä r k t a genom et t eller anna t officiellt u p p t r ä d a n d e .

V e n d e l a Ulner skul le m å h ä n d a icke ha ut­gjort e t t af dessa u n d a n t a g , om hon haft kraf ter a t t ge u t t r y c k å t al l t , som rörde sig i hennes r ika själ. Men säke r t är , a t t genom a t t v a r a den hon var lefver hon bes t änd ig t i de ras minne , som k ä n t och ä l s k a t henne .

Vende l a Ulners flicknamn var V e n d e l a Fen-ger. H o n var dot te r till konsul J . J . F e n g e r och dennes maka , Vende l a Bolin. Hon föddes den 22 ok tober 1836 och gifte sig 1856 med lö j tnan ten vid flottan Rober t Thiodol f Ulner . År 1865 ins juknade hon och sedan dess k ä n d e hon icke till hvad hä lsa vi l le säga . I näs tan t jugo år låg hon mes t på sin soffa, t id ta l s t i l l sängs , och bars ned för t r apporna , när hon nå­gon gång fick lof a t t åka ut .

Sedan hon år 1884 sökte dr W e s t e r l u n d s råd, blef hennes hä lso t i l l s tånd så till v ida förbät t -r ad t , a t t hon e t t par t immar , näs t an för hvar je dag, företog en p romenad , men hennes sömn och apt i t i n s k r ä n k t e sig u n d e r hela hennes lif till det mins t a möjl iga.

Hon bodde vid J o h a n n e s ' k y r k o g å r d i S tock­holm i två repr iser , först å ren från 1881 till 1884 , då hennes man u t n ä m n d e s till varfschef vid Skeppsho lmen , där han två år sena re dog som kommendör , hvaref ter V e n d e l a å te r f lyt tade ti l l J o h a n n e s . År 1905 unde rg i ck hon en svår opera t ion för en tumör i magen , men tillfrisk­nade å t e r , om man k a n begagna de t t a u t t r y c k om hennes bes t änd iga l idande t i l l s tånd. Den 18 apri l 1906 dog hon i E n k ö p i n g af en ovän­tad h jä rnb lödning .

Vid obduk t ionen fann man näs t an alla hen­nes inre organ i o l a g : förka lkningar i h jär ta t , början till n y a tumöre r och särski ld t en onor­mal för t rängning af t a r m a r n a , hvi lke t vål la t de svåra smär to r , dem hon all t id erfarit vid in -

V å r a s k o d o n . I Den fotfria p romenadk jo lens popular i te t i I är i å r s t ö r r e än någons in . I oski l jak t ig t \ I s a m m a n h a n g därmed rycker fotbeklädnads/rå- \ \ gan fram i den förgrund som med rä t t a till- ; i k o m m e r den. i \ T i l lve rka rne af V i c t o r i a - s k o d o n , inseende = i de t ta , hafva l y c k a t s å s t a d k o m m a en klass i E skodon , som, ehuru pr isbi l l iga jämförda med § É bes tä l ld t h a n d s k o m a k e r i , till a l la de lar fullt i = k u n n a täfla med dessa och de s su tom i mo- I = deller hål la s teg med u t l ande t s modecen t re r . = l " V i c t o r i a " - s k o d o n säl jas i finare skoaffärer i [ öfverall t . i

t a g a n d e t af obe tyd l ig föda. Hon var till sin k ropp en genomsjuk m ä n n i s k a och till sin själ en ovanl ig t frisk och lefvande person l ighe t .

F r å n u n g d o m e n var V e n d e l a Ulner en mycke t ak t iv na tu r , som g ä r n a del tog i allt mänsk l ig t a rbe t e . Man kan då t änka sig, hvad det k o s t a t uppoffring och kamp a t t vänja sig vid a t t b lo t t få v a r a med som en pass iv å s k å d a r e till allt hvad a n d r a å s t a d k o m m o .

J a g lä rde k ä n n a Vende la Ulne r först då hon icke l ängre var ung, men hon beva rade in i de t s is ta synner l ig t s to r grace och behag . Hon var l i ten och späd till v ä x t e n , med m y c k e t små och vack ra h ä n d e r och fötter . H e n n e s b leka , fina a n s i k t e med den s t a rk t k r ö k t a näsan och de djupt l iggande m ö r k a ögonen t a l ade mera om en energ isk na tu r och en b r innande ande än om en u tp inad s jukl ing. Til l och med hennes röre lser k u n d e ofta v a r a så h a s t i g a och led iga , a t t man förstod huru denna lilla s juka k ropp b e h ä r s k a d e s och leddes af den befal lande anden , en a n d e , som m å h ä n d a hade blifvit de-spo t i sk i sin envisa be s t ämdhe t , om den inte al l t id haft den t y n g a n d e bö rdan af en sjuk lekamen a t t d ragas med.

Det är icke så lä t t för en u n g , liflig man a t t ha en hus t ru , som al l t id är s juk, och löjt­nan t U lne r k ä n d e det m å n g a g å n g e r svå r t a t t vid så t idiga år försaka v ä n n e r s och k a m r a t e r s sä l l skap .

Det var en t id, då han g a n s k a mycke t neg­l ige rade sin t i l l bedda och hög t ä l skade hus t ru och t i l lbr ingade m å n g a kvä l l a r på k lubben .

Då h ä n d e de t sä l l syn ta , a t t en annan man blef fru V e n d e l a s vän , en- man , som genom sin oförl ikneliga uppoffring och godhe t l ä rde Ulner det bä s t a s ä t t e t a t t gö ra sig oumbär l ig för sin hus t ru .

D e n n e m a n va r ba ron B e r n d t Oscar S tacke l -be rg (född 1824 , död som amiral v id flottan år 1888) . H a n ä g n a d e all sin led iga tid a t t hjä lpa och skö t a den s juka fru V e n d e l a , och de t upps tod där igenom et t vänskaps fö rhå l l ande mel lan henne och dessa två män , som hör till de t s ä l l syn tas t e l iksom också ti l l det äd l a s t e och mest rö rande m a n kan förestä l la s ig.

F r å n år 1870 in tog S t acke lbe rg all t id sina mid­dagar hos Ulne r s , år 1872 flyttade han till dem och bodde hos dem til l sin död. När Ulne r var till s jös , va r det ba ron S t acke lbe rg som hade o m v å r d n a d e n om hans s juka hus t ru , och om de b å d a m ä n n e n på s amma g å n g uppe-höllo sig i S tockho lm, täflade de med hvar ­a n d r a i u p p m ä r k s a m h e t och ömhet för henne . Som exempel på med hvi lken f inkänsl ighet ba ren S tacke lbe rg uppförde sig, vill j a g b lo t t n ä m n a a t t han , när han efter m i d d a g a r n a bu­ri t Vende la till hennes hvilsoffa och s«dan läs te t idn ingen för h e n n e , gick in i e t t a n n a t r um för hvar je gång han v ä n d e b l a d e t för a t t icke p r a s s l a n d e t af pappe re t skul le genera Ven­delas öron .

H v e m hade k u n n a t föru tsäga , a t t denna s juka kv inna skul le mis ta b å d a s ina ömma hjä lpare , då Ulner 1886 och S t a c k e l b e r g 1888 afgingo med döden , medan hon själf först år 1906 l ämnade d e n n a vär ld .

I s i t t sofrum hade hon bådas p o r t r ä t t bred­vid h v a r a n d r a , och hon sade ofta, a t t det skul le v a r a omöjligt för henne a t t s äga hv i lkendera hon hade ä l ska t högs t .

" J a g får t a ' dem hva r i sin hand och så t r äda fram för vår H e r r e med d e m ! " sade hon leende .

Efter dessa hennes t rogna v ä n n e r s död er­sa t t e dock dr W e s t e r l u n d henne den ömhet och v å r d , hon a n n a r s alltför b i t t e r t sku l le ha sak­na t . Hon t i l lb r ingade gä rna et t par m å n a d e r hvarje år i E n k ö p i n g , när hennes kraf ter icke l ängre s todo ut , och säl lan h ä n d e det vä l , a t t dr W e s t e r l u n d besök te S tockho lm u tan a t t hä l sa på h e n n e i det S t a c k e l b e r g s k a huse t vid

alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda.

tamSX, B A R N G A R D E R O B E N

— 189 — IDUN 1907

J o h a n n e s , där hon h a d e en st i l la vacker bo­ning. H o n ka l l ade honom g ä r n a för li l la far och var honom i allt en lyd ig dot te r , l iksom hon till gengä ld var honom en k lok och t ro ­fast vän inna , till hv i lken han k u n d e gå med al l t , som b e k y m r a d e honom.

Men det var icke b lo t t för dr W e s t e r l u n d , som Vende l a Ulne r var den inner l igas te vän . F å äro vä l de , som haft en så s tor t a l ang för v ä n s k a p som j u s t hon.

M å h ä n d a det var under hennes långa , sömn­lösa nä t t e r , som hon fick tid a t t så lifligt sys­se l sä t ta sig med al la , som kommo til l h e n n e med sin glädje eller sin sorg , med si t t a rbe te , s ina p laner och sina bekymmer . H o n hade et t ovanl ig t s k a r p t minne , och hennes samta l be-s todo som oftast i f rågor; hon frågade efter al la och al l t , som låg ens h jä r ta nä r a .

D e t t a s k e d d e dock icke på det y t l i ga och t a n k s p r i d d a sä t t , hva rmed syss lo lösa männ i skor framstäl la en mängd frågor, hv i lkas b e s v a r a n d e är dem täml igen l ikgi l t ig t . H e n n e s de l t agande i a l l t , som angick h e n n e s vänne r , var så djupt och lefvande, och ofta fick m a n själf gö ra s lu t på ett samta l , hva r s l i fakt ighet anna r s skul le haft alltför svå r a följder för den , som tå lde så l i tet .

H e n n e s in t resse för alla vänner — och deras tal var s tor t — visade sig ock i den ifver, hvar ­med hon om dem b e r ä t t a d e allt hon hade rä t t a t t be r ä t t a , i den glädje h v a r m e d hon förevi­sade fotografier, poem eller a n n a t , som man hade gifvit henne . Hon hade en sä l l syn t för­måga a t t få en in t resse rad för alla dem, som hon själf k ä n d e in t resse för och hys t e kä r l ek till .

Det var gä rna i skymnings s tunde rna j a g be­sökte henne . H o n b e s t ä m d e all t id själf klock­s lage t , då hon k u n d e t aga emot , och j a g fann henne oftast hv i lande på sin schäs long , med en filt öfver benen och en l i ten lä t t hvi t flschy öfver det s v a r t a hå re t . I k r o n a n b r a n n b lo t t et t l jus, och genom det s to ra fönstret , till hvil-ke t g a r d i n e r n a icke voro n e d d r a g n a , såg m a n de sp r idda l y k t o r n a på J o h a n n e s ' gamla k y r k o ­gård; ib land k y r k a n u p p l y s t ; i k l a r t väde r v in te r s t j ä rnorna på h immeln .

Ingen j a g k ä n n e r tog emot en så v a r m t som h o n !

H o n s t r ä ck t e s ina fina h ä n d e r emot en och anvisade p la t s nä ra sin hvi los tad . U n d e r samta le t s lopp k u n d e det då väl hända , a t t hon icke blot t s a t t e sig upp , men kröp hel t upp på k a n t e n af soffan, u n d e r det a t t hon med sin mjuka, vä l l j udande rös t t a l ade has t ig t och f ramstäl lde frågor, m e d a n hennes mörka ögon skö to b l ix ta r af en tus iasm, glädje eller v rede , al l t ef tersom s a m t a l s ä m n e n a f ramkal lade det .

"Och så får du in te gå, förrän du spela t för m i g , " h e t t e de t a l l t id .

Då l ade hon sig till r ä t t a på en soffa l ång t från den här l iga flygeln och j a g fick spela en s tund . H o n va r djupt musikal isk och hon fann sin s tö r s t a t rös t och glädje i a t t hö ra Beetho-v e n s , Bachs , Chopins och de a n d r a s to ra mäs-s t a rnes kompos i t ioner .

A ld r ig mycke t på en gång , men ofta samma sak om och om igen.

Det var någo t i r ummets s t i l lhe t och half-dage r , flygelns mjuka k l a n g och framför al l t i den själfulla u p p m ä r k s a m h e t e n hos h e n n e , som l y s s n a d e , s o m gjorde dessa s t u n d e r oför­gät l iga .

Då Vende l a Ulner på vå ren 1905 gaf sig af t i l l Sof iahemmet för a t t där u n d e r g å en a l lvar l ig opera t ion , var det t äml igen k l a r t för h e n n e och oss al la, a t t hon icke skul le gå igenom den. F ö r henne var det en g läd jes tund , då hon t ä n k t e sig snar t befriad från al la h å r d a l i danden .

Men , som förut är s agd t , hon å t e r v ä n d e ti l l lifvet, med dess s t änd iga h å r d a pröfning.

Då hon ifjol res te till E n k ö p i n g , t ä n k t e in­gen på , a t t de t t a sku l l e bli hennes s i s ta resa . Ä n n u från själfva p å s k d a g e n har j a g e t t l i te t kor t från h e n n e , skrifvet med b l y e r t s med hen­nes spe ts iga , svå r l ä s t a s t i l , men innehå l l ande en hel vä r ld af vä rme och t i l lgifvenhet .

P å kvä l l en efter en l ängre p romenad k ä n d e hon sig i l l amående , och då hennes t ro t jäna­r inna ängs l ig t f rågade henne om hennes till­s t ånd , sva rade h o n :

" D u skal l in te v a r a l edsen , men bara j u b l a och glädja dig, om de t t a ve rk l igen är döden. Dock har den så m å n g a gånge r lu ra t mig , a t t j a g in te v å g a r h o p p a s . "

Det blef emel ler t id a l lvar denna gången . H o n låg s t i l la två dygn och dog sak ta , som n ä r en flod sinar u t , d roppe för d roppe .

F l y k t i g t sedt innehå l le r hennes lif ej myc­ke t , men om man ser djupare , har hon gifvit en stor s k a t t af godhe t och de l t agande ti l l sin samtid . H v e m kan be räkna hvad et t ord, s agd t t i l l t rös t i sorgen , till u p p m u n t r a n i a rbe te t , till m e d k ä n s l a i f ramgången, kan ha för e t t inf lytande? Och hon var gifmild med goda ord.

Och så de t t a t å l amod! Må alla de , som lida, alla de, som tro sig

öfverflödiga i lifvet, därför a t t de, b u n d n a vid s juksängen , inte k u n n a spr inga omkr ing som så många a n d r a och glädja sig med a t t ihåg-k o m m a an ta le t af s ina m a n d a t e r , må de hämta t rös t af V e n d e l a Ulners lif! H o n hade in te hel ler kraft a t t u t föra a l l t , hvar t i l l hennes lif-ak t iga ande u p p m a n a d e henne , men hon kunde l ida och ä lska , och de t t a är och förblir dock det högs t a — l iksom också det s v å r a s t e — för oss m ä n n i s k o r .

HON VAR ett barn. Med öppen famn för alla, Hon ville dela allas sorg och fröjd. Själf öfver lifvets jäkt och oro höjd, På allt hon lät sin kärleks solsken falla.

Hon var en varelse i eld bepröfvad, Ty "smärta" hette hennes hvardagsbröd, Och hennes lif var blott en långsam död, All friskhet, frihet, arbetsfröjd beröfvad.

Hon var en ande. Kroppens späda dräkt Ett blomsterhölje blott för själens kärna, Som lyste oss till mötes lik en stjärna.

Nu är den svaga blomsterstängeln bräckt, Och hennes starka själ har börjat färden Emot den obekanta andevärlden.

V E N D E L A U L N E R P Å Ä L D R E DAGAR.

PROFESSORSKAN ARLA WALLIS:

SOM " F A N A T I S K " nyk t e r i s t vill j a g ha r ö s t r ä t t och va lba rhe t för kv innor , därför

a t t j a g

vet, a t t t. ex. år 1905 endas t i vår goda huf-vuds t ad u t skänk te s och försåldes cirka 8 miljo­ner liter spi r i tuösa ,

vet, a t t s / 4 af alla de brot t , som leda till in tag­ning i s t a t ens fängel­ser, äro o rsakade af a lkohol ,

vet, a t t fängelser, , f a t ­t ighus , s jukhus och h o s ­pital till s tor del fyllas-

af genom a lkoho lmissb ruk a rbe t sodugl iga m ä n och kv innor till förlust för hem och samhäl le ,

vet, a t t e t t s to r t an ta l idioter ha a lkohol i s te r a t t k l a n d r a för sin t i l lvaro ,

vet, hur int imt förenad a lkoholen är med tuberku losen och de vene r i ska s jukdomarna .

När j a g så ser gö t ebo rgsk rogens råa , r a g l a n d e , svä r j ande , skönhe t sv id r iga figurer ( t änk e n d a s t på de ras hemkoms t till hus t ru r och barn! ) och jämför dem med t. ex. Res t au ran t F r i dhems lugna , s a n s a d e och i allo hyfsade gäs te r och vet, a t t det u t e s l u t a n d e är a lkoholen , som fram­m a n a r denna enorma ski l lnad på pe r soner ur samma k lass , ja , då vill j a g ha r ö s t r ä t t , vill' bli i tillfälle a t t till lagst i f tare välja sunda, , vakna , själfuppoffrande män och kv innor , som. k u n n a och våga stödja n y k t e r h e t s a r b e t e t genom res t r ik t iva lagar , lagar hvi lka i synne rhe t för l ande t s u n g d o m minska frestelserna till b ruk af a lkohol och där igenom blifva lagar till före­kommande af b ro t t , af s jukdom och af a n d l i g som lekaml ig nöd . Väl blefvo dessa l agar et t s k y d d för oss kv innor och ba rnen , men de blefvo det icke minst för v å r a " svaga h e r r a r " .

Som alla t idens s to ra sociala frågor, a lkohol­frågan, tuberkulosf rågan , bos tadsf rågan , a rbe­ta r f rågan m . fl., äro oski l jakt ig t s a m m a n l ä n k a d e , blir själffallet önskan om alkoholf rågans lös­n ing genom reformerade lagar en önskan om öfriga frågors lösning.

S tockholm, apri l 1907 .

ARLA WALLIS.

FRIHERRINNAN AUGUSTA ALSTRÖMER:

Hr R e d a k t ö r !

LI K S O M I fornt iden ves t a l en h a d e till sin uppgift a t t v å r d a den he l iga e lden samt

vid r å d s l a g afgifva sin röst — så anser j ag , a t t nu t idens kv inna kan genom den rö s t r ä t t , hon nu fordrar , k o m m a a t t kraf t igare v ä r n a om vå r k r i s t n a t ros hel iga e ld , denna t ro hvi lken är g rundva len för et t folks bes t ånd och f r amå tgå -ende .

Som s ta ten g r u n d a s på familjen, anser j a g det såsom misshushål l ­n ing a t t icke begagna

M E L L I N S FOOD är en lättsmält kraftföda för såväl barn som äldre personer. — Mellins Food ökar mjölkafsöndringen hos ammande mödrar.

IDUN 1907 - 190 -

den kv inn l iga ins ik ten och uppfa t tn ingen i för­v a l t a n d e t af s t a t ens ä r enden . K v i n n a n s infly­t a n d e , som var i t s to r t i a l la t ider , bör icke så­som förr endas t utöfvas indi rekt och u tan an­svar . J u mera kv innan uppfordras a t t fram­t r ä d a , dess s tör re blir hennes ansva r skäns l a .

L y c k e b y , april 1 9 0 7 .

Med u t m ä r k t h ö g a k t n i n g

AUGUSTA ALSTRÖMER född Ehrenborg.

* FRU VERA LINDBLAD v. KRMMER:

SK Ä L E T H V A R F Ö R j a g för min del vill ha rös t r ä t t bä res icke af n å g r a upphö jda

mot iv , det är j a g sky ld ig a t t e rkänna . U r t i d sandan , uppfos t ran , s jä l f försör jn ingspl ik ten

och d e b e t s e d l a r n a har d e t vuxi t fram en häpen u n d r a n , hvarför vi kvin­no r sko la s t å utanför .

Sedan , u n d e r n å g r a å r s jou rna l i s t i sk verk­s a m h e t , har j a g kommit i berör ing med et t an ta l , och det e t t m y c k e t s tor t a n t a l kv innor , hvi lkas osjälfviska, s to r s t i l ade , u thå l l iga och m å l m e d v e t n a personl ighe te r gjort k l a r t , hvi lken barock orä t tv isa , som l igger i d e r a s u t e s t ä n g a n d e från r ä t t e n a t t va ra med . S a m m a v e r k s a m h e t har lär t mig, a t t det är s tor sk i l lnad på m ä n n e n i dugl ighe t och p l ik t t rohe t , och a t t hvad m a n förr ka l l a t " f run t immersakt ig-h e t " trifs hos m ä n n e n i l ika hög grad och " m a n l i g t " sol ida egenskape r hos k v i n n o r n a i s a m m a mån . H u r u d a n a vi äro som människor be tyde r så ledes ingent ing . J a g vill ha min rö s t r ä t t för a t t j a g är en normal , fullvuxen män­niska , det är allt . Och j a g ser intet skäl , hvar­för j a g ej skulle få den.

Men j a g vet också, a t t r ä t t en a t t rös ta skall fylla mig med glädje, j a lycka . Så hög t s ä t t a vi vå r medborge r l iga pl ikt , a t t den får v å r a h jä r t an a t t sväl la , den ger oss späns t i ghe t och n y lust a t t lefva. Så ha r j a g kän t , då j a g r ö s t a t vid de k o m m u n a l a valen . Och då vi s å h ö g t a k t a och v ö r d a vår m e d b o r g a r r ä t t , hvar för är man då rädd a t t ta oss m e d ?

S tockho lm, apri l 1907 .

VERA LINDBLAD V. KR^EMER.

FRU ELLEN IDSTRÖM:

AN N U G I F V E S det kv innor , som i den grad ha s la fv inne ins t ink te rna kvar , a t t de

förklara sig nöjda med a t t s tå u n d e r m a n n e n s m å l s m a n s k a p , och som äro så okunn iga om hvad deras vä rd ighe t hel t kräfver , a t t de säga sig ingen rö s t r ä t t vil ja ha. Soml iga sky l la på a t t de icke äro "mog­n a " för saken , men för­b i se , a t t de t t a s lag af m o g n a d är något , som m a n t i l l ägnar sig, icke får såsom en gåfva från h immelen .

Masspe t i t ionens många namn ha emeller t id visat , a t t det också finns kv innor , som k ä n n a sin pl ikt och sin rä t t , och s o m med h a r m och s m ä r t a öfver a t t va ra u te ­s t ä n g d a från a t t de l t aga i lags t i f tn ingen mås te å se m a n n e n s v a n m a k t dels och dels b r i s t ande g o d a vilja i handha fvande t af de a l lmänna ange­l ä g e n h e t e r n a inom s ta t och kommun .

Bos t ads f r ågan , n y k t e r h e t s s a k e n , fa t t igvården , sed l ighe ten fordra framförallt en kv inn l iga re ,

d. v. s. en kär leksful lare , en rä t t f ä rd iga re och till s ina detal jer mera p r a k t i s k lagst i f tning. Men i s tä l le t för et t d i rek t ingr ipande m å s t e kv innorna gå vä lgö renhe t ens långa omväg . . . de t leder t i l l hal fmesyr .

K l o k a r e vore a t t söka få till s tånd lagar , som göra vä lgö renhe ten öfverflödig, men ensam har m a n n e n visat sig icke k u n n a gå i land med de t ta . Det är därför jag önskar rös t rä t t och va lba rhe t å t kv innor .

Göteborg , apri l 1 9 0 7 . ELLEN IDSTRÖM.

Våra stadsbostäders inredning.

r\E INLÄGG i frågan om våra stadsbostäders inredning, som framkommit med anslutning

till arkitekt Hallmans artikel i ett föregående num­mer af Idun, tyckas oss redan de bekräfta artikel­författarens uppfattning att våra fruar i den saken ha sin egen mening och en mening, som bör bli hörd och göra", sig gällande. Ju mer frågan debatteras, dess tydligare torde det bli för hvar och en, att den stadigt fortgående omvandlingen af samhälls- och hemlifvets former kräfver en mot­svarande nyskapning på bostadsinredningens område, att den gamla slentrianen måste vika, och att man måste börja experimentera med nya idéer. Värdet af hvarje initiativ, hvarje impuls, torde därmed ligga i öppen dag, och vi vädja till hvar och en, som har något uppslag att komma med, att deltaga

i vår diskussion.

fö

I.

NÄR JAG nu lämnar köksslefven och griper pennan, så skyller jag på bostadsfrågan, den är en alltför

aktuell sådan, för att inte hvarje husfru gärna skulle vilja yttra sig i den. Och utan en längre fin inled­ning kommer jag burdus in på det, som ligger mig närmast om hjärtat.

Arkitekten Hallmans förslag är nog så bra, men hvem har råd till en sådan våning? Hvad hundratals familjer önska är: en, om också enkel, men rymlig, snygg och hemtreflig bostad; den rymliga lägenheten i Stockholm är alltför dyr. Jämför dess hyror med världsstädernas, och med häpnad se ni, huru det rela­tivt lilla Stockholm drar hyror, som lämnat t. ex. Ber­lin och Hamburg betydligt bakom sig. Det kan omöj­ligt vara tomtvärdena, som ensamt åstadkomma detta. Flere faktorer samverka här, bl. a. att husen oftast äro solidare byggda, att arbetsintensiteten hos den sven­ske arbetaren står långt bakom den tyske kamratens, att den svenske arkitekten eller entreprenören beräk­nar högre förtjänst än den tyske och, "last but not least", att all komfort och alla bekvämligheter, som den svenska våningen uppvisar, kosta alltför mycket pengar.

Båda delarna äro visst inte att förakta, när man har råd därtill, tvärtom — men all denna komfort kar icke ersätta utrymme, och det finns hundratals hus­mödrar, som hellre skulle ta en enklare våning, men ett rum mera. Man kunde godt undvara hissen, som kanske hälften af hyresgästerna använda, de glasmå-lade kyrkofönstren i förstugorna, marmortrapporna och mycken annan grannlåt, om man i ett snyggt och hyggligt hus fick 3 rum i stället för två, då man ej har råd till större hyra än 7- å 800 kr. och ändå an­ser sig vara anständigt folk. Ekonomihiss borde dock anordnas i dessa hus, där äfven veden kunde beford­ras upp till våningarna och med hvilken sophinken vid en bestämd timme morgon eller kväll fick gå ned, så att gårdskarlen kunde tömma och åter sända upp den.

Apropå anständigt folk med mindre penningpung, så är det just denna kategori, som samhället behand­lar mest styfmoderligt, därför att de göra minst väsen af sig. Rikt folk kan få hvad de vilja ha. fattigt folk förstår äfven så väl att göra sig bemärkta och alla hjälpa till att påpeka deras belägenhet, men de många, som genom sin bildning och intelligens ha rätt till ett visst anseende, som de ej vilja förlora, som de ofta med stor försakelse upprätthålla, dem bispringer ingen. Därför vore det väl, om deras börda i någon mån kunde lättas och detta bland annat genom ändamåls­enliga bostäder.

Hvad trefnad bjuder t. ex. det boaserade hvardags-rummet med öppen spis (hvars matvrå, i parentes sagdt, hör till nutidens bästa uppfinningar i den vägen), när man är tvungen att där för natten uppställa en eller två bäddar, eller hvart tar hygienen vägen, när man åt ett större barn måste bädda i en garderob ? Den tar afsked och det undrar ingen på!

Bäst vore, om man hade barn i stil med lägenhe­ten, men det låter sig tyvärr ej alltid göra! I Tyskland (då arkitekt Hallman ju åberopar utlandet) skulle man

gärna nöja sig med mindre komfort, men begära mera utrymme för sängplatser, det är säkert.

Om det engelska husets inredning kan jag gifva upplysning, men vidare praktisk anser jag den ej. Man har dock där en fördel, som ej kan skattas tillräckligt högt, nämligen den, att man är ensam herre i sitt rike. Köket i källaren, stenlagdt eller cementeradt, är golf-kallt, så det förslår, och dess enda fördel är att inte matos känns i våningen. I källarvåningen finnas dess­utom jungfrukammare, skafferi, tvätt- och kolrum, klo­sett för tjänarne m. m. I bottenvåningen hall, salong, matsal med hiss från köket; bibliotek eller hvar-dagsrum och ett å två sofrum i första, sof och badrum i andra våningen och kanske gästrum i tornen. Se där det vanliga, som kan uttänjas eller inskränkas.

I Hamburg och omnejd begagnades dessa hus förr i stor skala. Långa allégator i villakvarteren voro så bebyggda, och det finns ej något mera tilltalande än dessa små hus, liggande i en liten trädgård, där ägaren finner en sund och lugnande sysselsättning och glädje efter sitt ansträngande och jäktande arbete. Med rum och kök på nedre botten och två sofrum en trappa upp betinga dessa små hus en hyra af 5 — 700 mark allt efter rummens storlek, visserligen långt ifrån stadens centrum, men med ständig spår­vagnsförbindelse och all behöflig handel på nära håll. Närmare staden och med mera komfort och utrymme är hyran 8 — 1,200 m. och mera, men tyvärr undan­trängas dessa små idyller, sannskyldiga egna hem, allt mera. Våningen i hyreskasernen är bekvämare för den tyska husmodern, som allt mer och mer med hjälp af sina döttrar eller en präktig hjälpmadam är sin egen jungfru.

FRU MARGOT.

II.

"Den ena vill si, den andra så." Hallman.

JAG SKULLE vilja kasta om A och E, hvaraf vunnes för sängkammaren (E) afskildhet, direkt förbindelse

med hvardagsrummet med dess trefliga rymliga spi-selvrå.

Finnes ej barn blir det ett förtjusande "fruns rum" — eller herrns.

Hvardagsrummet är helt enkelt idealiskt liksom dess förbindelser med serveringsrum och kök.

En mörk punkt: tamburen. Kunde ej V. C. makas in och väggen mot trapphuset få lof att släppa igenom så mycket som möjligt af ljus och luft? Kanske t. o. m. via A en del sekundär dager skulle kunna erhållas. Och dörren till hvardagsrummet är väl ej en vanlig tvärdörr?

Beträffande solidarköket bara en liten fråga. Kan det särskilda disk- och rensrummet för ett litet hus­håll medföra någon vidare arbetsbesparing? Blir det ej rätt arbetsamt med dessa förflyttningar fram och tillbaka af kärl, matvaror etc. att ej tala om ren-örin­gen af alla dessa bord och bänkar, och kan ej afsedda ändamålet lika bra ernås genom praktiska anordningar i köket i form af inventiösa diskbord, skoborst-, lamp-, putsskåp o. d., hvaraf man såg vådligt trefliga saker i mönsterköken å Dresdenutställningen förtiden sommar?

—TA—TA.

III.

VÅRT A OCH O, begynnelsen och änden, bör vara köket. Det bör naturligtvis som vanligt ha olje-

målade väggar, men hvad jag här vill säga är särskildt några ord om skafferiet, som består endast af väggar samt en dörr, som går ned till golfvet, ej med tvär­slå, ty de äro endast smutsgömmor. Nu går jag in i skåpet, om det är aldrig så litet, och sätter upp slåar till att lägga hyllor på. Slåarne fästas med skrufvar i väggen, så att de vid behof lätt kunna tagas bort. Nu målar jag hela skafferiet i olja, lägger in lösa hyllor, så många jag vill ha; de få aldrig fastslås, ej heller målas, ty de skola skuras med grönsåpa och soda på båda sidor och detta, om jag så vill, på går­den — allt af hygieniska skäl.

Nu till skåpet vid fönstret, som alla måste hafva — utom jag! Det bör då bestå af en skifva, som sättes fast vid väggen och hvilar på stolpar eller slåar; på dessa slåar fästas dörrarna, som äfven de gå ned till golfvet. I detta så bildade skåp sättas lösa hyllor, som lätt kunna tagas bort. På detta vis slippa vi gryt­sotet, ej en dag för tidigt. Våra nuvarande skåp äro pesthärdar och så byggda, att de ej med bästa vilja kunna göras fullständigt rena.

Nu till vattenledningsskåpet. Det skall göras på samma sätt — endast dörrar och stolpar, bildande stom­men till ett skåp. Vidare en vedlår i köket utan botten samt fristående, så att den kan skuras både ut- och invändigt. Spiseln bör stå en fot från väggen, så att den lätt kan hållas ren. Ett så inrättadt kök blir bil­ligare än de nuvarande, där allt skall slås fast med domkraft. "Ju enklare dess simplare!" sa' salig Dum­bom.

BARA EN KVINNA.

Lagermans flytande putspomada BON AMI .

— 191 — IDUN 1907

IV.

SE HÄR ett litet förslag till omrangering af arkitek­ten Hallmans i Idun införda våningsplan. På samma

kvadratyta som den för en 4-rums lägenhet disponerade skulle jag önska inredningen som bifogade teckning söker klargöra. Den ena uppgången har dock, såsom i mitt tycke varande obehöflig, slopats.

Tamburen är något mindre än ä förslagsteckningen, men badrummet däremot ganska mycket större och placeradt intill säng- och barnkamrar. Intet negligé-traskande i långa korridorer således 1 Badrummet bör för herrn och frun användas till fullständigt toalett-och påklädningsrum. Det blir då till en trefnad, som

mitt tycke öfvergår skilda sofrum. Är familjen i behof af tvänne tjänarinnor, är ju

jungfrukammaren nödvändig. Den är dock på min rit­ning så belägen, att den kan hyras ut för sig, och barn­kammaren är så stor, att en liten familjs enda hjälp­reda där kan ha sin byrå och sofplats. En garderob finns för henne i korridoren. Som ersättning för störd nattro bör hon beredas tillfälle att hvila en stund på dagen. Åh förlåt, detta var ju ett hopp in på tjäna-rinnefrågan.

Med fönster försedda dörrar från såväl klädkam­mar- som rens- och tvättrumsafdelningen ut till balkon­gen för alla sorters borstning och vädring! Till köket leda skjutdörrar.

Strykningen kan försiggå på en i väggen fastgjord, fällbar bordskifva i rensrummet.

Är familjen utan tjänarinna, borde det vara ett nöje att äta i köket, om nämligen någon praktisk inredning, som borttager köksoset, kan åstadkommas. Den trefliga matvrån i hvardagsrummet med sitt långa omålade bord, kring hvilket familjen samlas med sina sysslor om aftnarna, bör naturligtvis finnas ändå. Och gäs­ter trifvas säkerligen bättre i rum, som äro till för fa­miljens egen och icke endast deras trefnad.

Värmeledning spar mycket arbete, damning icke minst. Men för att i någon mån dölja de fula led­ningarna inrättas breda fönsterplattor med plats för slinger- och andra krukväxter, som trifvas förträff­ligt öfver värmeelementen. För många fönster göra intet rum hemtrefligt.

Rummen kunna gärna vara något under 3 meter höga, men godt ventilationssystem är behöfligt.

Sist en bön: slopa de rafflade och utstyrda panel-och dörrlister m. m., som blott blifva till dammsam­lare, och låt oss få släta eller rundade dylika i stället!

FRU MAJ.

Gemensamma fördelar. Ord till husmödrar och tjänare.

ET T G A M M A L T o r d s p r å k säge r : " D e n enes död är den a n d r e s b r ö d " . J a , så

går de t ofta till i den v ida , v ida v ä r l d e n , där de t dock är så t r å n g t om p la t se r och lefve-bröd . Men i s to r t sed t är lyckl ig tv is så s t ä l ld t , a t t hvad .som g a g n a r den ena också ä r till n y t t a för den andra . D e t t a gäl ler i synne rhe t s å d a n t , som t jänar a t t fylla behof. Köpa re och säl jare behöfva h v a r a n d r a , och förmedling af t i l lgång och efterfrågan l änder till b å t n a d för b å d a pa r t e rna .

I in te t fall är förmedl ingen af så s tor v ik t •som på a r b e t s m a r k n a d e n . Arbe t e är et t lifs-vi l lkor för de flesta m ä n n i s k o r : t i l lgång på ar­betskraf t är en n ö d v ä n d i g h e t s v a r a för e t t sam­häl les bes tånd .

Men hvarför l ängre teore t i sera? H u s m ö d r a r och t jänare ve ta mycke t väl , a t t de behöfva h v a r a n d r a . På de gamla kommiss ionskon to ren

ha de fått d e t t a k l a r t för s ig genom d r y g a af-gifter å ömse sidor för a t t få, hvad de sök te . Och ä n d å , hur glad och t a cksam var man ej , för a t t kommiss ionskon to ren funnos t i l l ! Mången b a r m h ä r t i g samar i t ha r på kon to r , där före­s t å n d a r i n n a n va r i t k ä n d som en de vä rn lösas vän , fått anv i sn ing på god p la t s för någon s k y d d s l ö s ungdom, som sk ickades u t i vä r lden . Och hur mången husmoder , t r ö t t och med vär­k a n d e lemmar , har ej var i t t a c k s a m för a t t där finna et t behöfligt b i t r äde .

S t a d e n själf har på de s is ta par å ren tag i t s aken om hand till s to r bå tnad för samhäl le t . Man har in rä t t a t en a rbe t s fö rmedl ingsbyrå , där a rbe ta re och arbetsg i fvare få afgiftsfritt göra upp sina mel lanhafvanden . Men en enda s ådan b y r å förslår ej för röre lsen i hufvuds taden .

N ä s t a n samt id ig t i n r ä t t ade n å g r a för saken in t r e s se rade fruar en b y r å ka l l ad "Hemmens platsanskaffningsbyrå". Denna t ycks u t r ä t t a mycke t god t , dels genom bill iga afgifter, dels genom omsorgsful l upps ik t såväl till t j äna res som h u s m ö d r a r s bäs t a . Be tygen g ranskas noga, och på by rån söker man upp lysn ing om hvad s lags p la t s erbjudes den t j äns t sökande . Nu­mera finnas tvenne sådana byråe r , den ena vid L i n n é g a t a n 2 5 , den a n d r a vid U p p l a n d s ­ga tan 50 . U n d e r senas te å re t ha r genom deras förmedling öfver 8 0 0 p l a t s e r blifvit t i l l sa t ta .

Pä a l l ra s i s ta t iden har m a n börjat t a la om a t t s t a r t a a rbe t s fö rmedl ingar för ba rn inom S tockho lms folkskolor , e t t förslag, som, prak­t i skt u t fördt , sannol ik t skul le gagna både de små a rbe t a rne , de ras förä ldrar och mången ar­betsgifvare . U t r y m m e t medgifver ej a t t när ­mare ingå på i f rågavarande projekt , som dess­u tom ej ännu rea l i se ra t s .

H v a d som på d e t t a område är mes t behöf­ligt för I d u n s läsa r innor är ans t a l t en "Adress-kontor för ar beter skor och arbetsgifvare", där b i t r ä d e n skaffas för s ådana til lfällen, då oförut­sedda oms t änd ighe t e r s t u n d o m sä t t a husmödra r i s tö r s t a b ryde r i . K o n t o r e n lämna ad re s s p å h jä lphus t ru r , s t äde r sko r , t v ä t t e r s k o r , u p p a s -se r skor , sömmerskor o. s. v . A d r e s s k o n t o r e n äro p r a k t i s k a in rä t tn inga r för a t t hjälpa folk a t t hjälpa sig själfva. Den förening, som g r u n d a t ans ta l t en , s tä l ler ej till m e d ex t ra a rbe ten för a t t skaffa fört jänst , u t a n söker blot t s tä l la så, a t t a rbe t e , som behöfver ut föras , an­visas å t dem, som j u s t söka s å d a n t a rbe te . Fö ren ingen , som haft bes tånd i 36 år, ha r u n d e r he la denna l ånga tid utgifvit ej fullt 5 ,000 kr . till före tagets u p p r ä t t h å l l a n d e — mest till b e k o s t a n d e af annonse r . D e n n a r inga gåfva, omkr ing 175 kr . pr år , har afkas ta t minst 1 1 0 , 0 0 0 k r . * i a rbe t s lön å t mede l lösa b i t r äden . Där jämte har s tor l ä t t nad be red t s m å n g e n h u s m o d e r , som u tan sä rde le s kos tnad och besvär fått p a s s a n d e b i t r äde vid ex t ra behof, t . ex. vid s jukdomsfal l , vid .besök af r e sande o. s. v.

A d r e s s k o n t o r e n äro be lägna i ol ika de lar af hu fvuds t aden och där igenom mer å tkoml iga för pub l iken . De hå l las öppna hela dagen , hv i lke t också är en fördel för k u n d e r n a . Två af kon­to r en l igga på Ös te rmalm, det ena vid Jungfru­g a t a n 3 , det a n d r a vid J a k o b s b e r g s g a t a n 6 i hö rne t af B ib l io t eksga tan , s amma lokal som Or ien ta l i ska Magas ine t ; et t k o n t o r l igger på Norr , Mäs t e r samue l sga t an 4 6 , och et t på Söder , H o r n s g a t a n 3 0 . Kon to ren äro för lagda i bod­lägenhe te r och förestås af dessas ägar innor , som för s i t t besvär i nkas se r a de små afgifterna. A r b e t e r s k a n inbe ta la r näml igen 10 öre för a t t få sin ad re s s inskrifven på k o n t o r e t ; arbetsgif-

* Summan kan ej exakt uppgifvas, men sannolikt uppgår den till mellan 140- och 150,000 kr. För­tjänsten varierar för olika arbeterskor. Somliga t. ex. antagas som hjälphustrur i familjer och få ofta för­tjänst, andra kanske blott ett par dagars anställning o. s. v.

Rekvirera prof och modeplanscher å i våra halffärdiga, broderade, hvita, tvätt -i ä k t a bat t i s tk lädningar från kr. 23.50 i till kr. 55.20 för hela klädningen.

Vi sända de utvalda klädningarne tull-i och portofritt till bostaden.

ISchweizer & Co., Luzern F 8 (Schweiz). Sidentygs-Export. — Kungl. Hoflev.

vare 25 öre för a r b e t e r s k a s ad re s s . Vanl igen lämnas t v e n n e adresser , ifall den först sök ta a r b e t e r s k a n skul le v a r a upp tagen . Ingen arbe-t e r s k a inskrifves, som ej kan förete goda re­kommenda t ione r .

Saml ingen af de s is ta 20 -å r sbe rä t t e l s e rna gifva n å g r a rä t t i n t r e s san t a inbl ickar i förhål­l andena på a r b e t s m a r k n a d e n . Där l iksom an­n o r s t ä d e s visar sig v ik ten af det personl iga in­f lytandet . Så t. ex. har fö res tåndar innan vid et t af a d r e s s k o n t o r e n k u n n a t på ett enda år anvisa a rbe te mer än tusen gånge r . Hennes kon to r ensamt skaffade förtjänst dubbe l t så m å n g a gånge r som alla de a n d r a k o n t o r e n till­s ammans . L ä g e t var visser l igen god t , men egen t l iga o r saken till den märk l iga f ramgången var det pe r son l iga för t roende , hon h a d e ingifvit a l la , med hv i lka hon kommi t i be rör ing u n d e r de t 1 / i s eke l , hon innehaft bu t iken . Där t i l l kom hennes p r a k t i s k a dugl ighe t samt va rma in t resse för s aken . Det var h e n n e e t t nöje a t t k u n n a hjälpa både husmödra r och t jänare . D e t t a s innelag är i a l lmänhe t r å d a n d e b land fö re s t ånda r innorna och hål ler föreningen uppe .

F ö r 3 ti l l 4 år sedan, då man lifligt disku­t e rade frågan öm reformerande af förhållan­dena mel lan h u s m ö d r a r och t jänare , om inbör­des k o n t r a k t och be s t ämda fritider o. s. v. upps tod en a l lmän k l agan på ad re s skon to r en . F ö r e s t å n d a r i n n o r n a voro förtviflade öfver omöj­l igheten a t t t i l l f redsstäl la de olika fordr ingarna , öfverdrifna som de ofta voro å ömse sidor. E f t e r d y n i n g a r n a hafva ej ännu fullt lagt sig. A n m ä r k n i n g s v ä r d t ä r , a t t fö res tåndar innorna för a d r e s s k o n t o r e n oftare t aga par t i för a rbe-t e r sko rna än för a rbe tsg i fvarna .

F ö r omkr ing 10 år sedan s tod en l i ten ar­t ikel i Idun om a d r e s s k o n t o r e n , skrifven af en ung fru, som i hus l iga bekymmer blifvit hjälpt genom a d r e s s k o n t o r e n s förmedling, och som ö n s k a d e a t t genom hänv i sn ing till denna an­s ta l t be reda l ä t tnad för a n d r a u n g a fruar i s amma p red ikamen t . D e n n a k o r t a anv isn ing förorsakade en ovanl ig rusn ing till ad resskon­to ren , e t t bevis på behöfl igheten af dyl ika små pås tö tn inga r .

EVA FRYXELL.

Teckningslista för bidrag t i l l

WenneTberustaden i Uppsala finnes för hugade b id r ags t eckna re t i l lgängl ig å

t idn ingen Iduns byrå , D r o t t n i n g g a t a n 5 1 , Stock­

holm, och mo t t agas äfven t acksamt pr pos t in­

sända b id rag , hvi lka sedan i s inom tid komma

at t redovisas i Idun.

= = Förnäm vistelseort under sommaren. . G : D H O T E L - N A T I O N A L .

Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön. Rum från 4 kr. El. prospekt gratis

IDUN 1907 - 192 —

[ /ÅREN ÅR HÄR och safter och känslor jäsa i naturens ådror och människornas bröst. Reslusten griper sina offer med oemotståndlig " makt, och man börjar slå råd och planera för den stundande friluftssäsongen. Hvar skulle man väl dä angenämare kunna tillbringa

några sommarveckor än vid Siljans fagra och minnesrika stränder, i själfva hjärtat af Sverige, i den svenska naturens och de svenska krafternas ramaste bygd. Följande anspråkslösa minnesbilder af en bland de mänga, som lärt älska den, vilja endast vara ett ringa tack

och ett uppmuntrande: gäck ni och gör sammaledes!

OM NI T Y C K E R OM a t t resa och ha r en ä k t a man , som hyse r s a m m a böjelse , k ä n n e r ni s äke r t som en e lek t r i sk

s tö t , då han första gången framlägger e t t reseförslag för den s t u n d a n d e sä songen .

Så k ä n n e r å tm ins tone j a g det , och då "min g u b b e " en vår­dag föreslog, a t t vi skul le besöka Da la rne u n d e r sommaren , åtföljdes den vanl iga g lädjes tö ten af en käns l a , sådan man icke j u s t erfar vid u t s i k t e n a t t få besöka främmande l änder . Det var en käns la af ömhet för vå r t eget gamla k ä r a l and , som länge m a n a t oss a t t k o m m a och väl också möt t s af vå r läng­t an , men icke dess mindre äfven af bes t änd iga uppskof.

Som vi genas t voro ense , h a d e vi nu blott, a t t u p p r ä t t a en resp lan , som kunde lämna s t ö r s t a möjl iga u t b y t e , och de t t a

r e su l t e rade i a t t vi, med Leksand som n ä r m a s t e mål , va lde a t t fara med S ö d r a Da la rnes j ä r n v ä g ötver S m e d j e b a c k e n — L u d v i k a — B o r l ä n g e och v ida re med Si l jans j ä r n v ä g fram t i l l Insjön. F r å n L e k s a n d skul le färden sedan fo r t sä t t a till Mora — Ä l f d a l e n — R ä t t v i k — F a l u n — S ä t e r — H e d e m o r a o. s. v . till­b a k a till S tockho lm.

Så b e s t ä m d e vi. Men ännu å t e r s todo m å n g a veckor innan vi skul le bege oss af, och j a g , som länge hål l i t på a t t r epe te ra Sver iges h is tor ia i S t a rbäcks d igra f ramstä l ln ing , fick b r åd tom a t t h inna upp Gustaf V a s a för a t t ha i färskt minne all t som från denna tid k u n d e be rö ra de t r ak t e r , vi ä r n a d e besöka .

En t idig morgon s t r ax före m i d s o m m a r bege vi oss i v ä g . R e d a n vid A l m a r e s t ä k e t ha r j a g a n v ä n d n i n g för min S t a r b ä c k

K Y R K A L L É E N I L E K S A N D . 2 L I S S K U L L A I L E K S A N D S KYRKA. 3. L E K S A N D S F L I C K A VID B A N D V Ä F S T O L . 4. UTSIKT F R Å N K Ä R I N G B E R G E T

Ö F V E R L E K S A N D S N O R E T OCH ÖSTER VIKEN A F SILJAN MOT SILJANSNÄS, B J Ö R K B E R G E T OCH G E S U N D A B E R G E T .

E F T E R L A V E R I N G A R FÖR IDUN A F G E R D A NORDLING.

— 193 — IDUN 1907

— det var j u här, som den förrädiske

ä rkeb i skop Trol le smidde s ina p laner t i l l l ande t s under ­g å n g ! Fö r t j u sande l andskapsb i lde r b re ­da sig på b å d a sidor om j ä r n v ä g e n , och sk issboken mås te fram till ett första l i tet

minnesb lad i den långa ser ie , som se­dan allt efter r e sans lopp sväl ler u t mel­lan dess g råa l inne­pä rmar .

F r a m p å middagen äro vi inne i Bergs ­

lagen , de t gamla J ä r n b ä r a l a n d . H ä r börja åsa rne a t t resa sig och s tora skoga r bölja fram. På slät­t e rna mel lan dem ligga de små grå , t imrade hö ladorna s t rödda . Så små och nä t t a s y n a s de , där m a n susar förbi, a t t man skul le vilja t aga en u n d e r hvar arm med sig och p lan te ra på sin egen torfva.

Och s t u g o r n a sen — hu r gammaldags hemtrefliga l igga de in te där och m y s a ! U p p r e p a d e gånge r säga vi till hva ran -d r a : " S e r du den lilla s t u g a n eller går­den där — den skulle al l t passa oss för­träff l igt!" Sna r t s äga vi intet," endas t se på dem och så på h v a r a n d r a .

Dalälfven b u k t a r nu fram bredvid j ä rn ­vägen och fängslande är a t t följa dess lopp . Så g l imtar en och annan kul las b jär t f ransade hufvudduk. Gagnef är nära , och s t r ax därefter ha vi n å t t banans s lu tpunk t vid Ins jön.

Vi gå ombord på bå ten och äro efter en half t imme i L e k s a n d s n o r e t . Ur st im­met på b å t b r y g g a n u p p d y k e r gästgifvar-gå rdens r a s k a ombud, som tar hand om vå r t gepäck och ledsagar oss till vå r bos t ad .

F a s t ä n vi långt i förväg anmäl t vår an­koms t , är det dock omöjligt a t t få rum på själfva gäs tg i fva rgården , men vi få i s tä l le t d i sponera så godt som en hel s t uga ne re i' Nore t , t i l lhör ig en k ä n d kons tnä r , och de t t a u t b y t e blir et t s tor t p lus ti l l de behag, v i s t e l sen d ä r u p p e erb juder .

Leende och ljufligt synes mig L e k s a n d som ingen annan p la t s j a g besök t , och det blir en tid full af s t ämning , färg­glädje och n a t u r d y r k a n , vi t i l lb r inga där uppe .

1:1 -Jf&*

1 \

Ä n v a n d r a vi fram och å te r i den här l iga b jörka l lén , som leder fram till k y r k a n , än följa vi gångs t igens s l ingr ingar öfver de vi lda s t r andn iporna . Mel lan b u s k s n å r och s to ra ru l l s t ena r söka vi oss ner till s tran­den. Utifrån Siljan och Österv iken kom­ma de små böljorna s ak t a k luckande öfver den fina sanden . Sna r t äro vi i Ba rkda len , k y r k b å t a r n e s gamla

l andn ingsp l a t s , en p i t to resk , af kno t iga ta l l rö t te r och höga t r ä n f lankerad r änna , som leder upp i sko­gen , den s to ra , fria skogen .

En a n n a n dag pro­menera vi genom No­

ret och u tmed älfven till T ibb le , grann­byn, eller Ullvi där bor tom. Urå ld r iga och gråa , fängslande och in t r e s san ta gamla byar .

T ä t t l igga s tugor och t äppor intill h v a r a n d r a , och smala ga tor r ingla ned mel lan dem åt älfven. K r i n g b y g g d a går­dar med p i t to reska in ter iörer , t r appor och u t b y g g e n ; måler i ska h ä r b r e n , s t u l t a n d e på sina gamla s t o l p b e n ; humlesänga r , öfvervuxna j o rdkä l l a r e , k a n s k e med en get b e t a n d e på t a k e t ; någ ra kno t iga f ruk t t rän här och hvar — all t , al l t blir oss snar t så förtrol igt och k ä r t !

Vi slå oss ned på en s lu t tn ing å t älf-s idan, n ju tande af sol och luft. Någ ra b a r n u n g a r bada och p laska u t e i va t t ne t . En hv i thä t t ad gumma med en lie öfver axeln kommer ur en g ränd fram til l gräs­l indan bredvid oss, som hon i s ak t a mak börjar afmeja.

Själfva k y r k b y n ter sig a ldr ig så liflig som på midsommaraf tonen. Då fejas och p y n t a s till högt id i hva r v rå , då s tå alla stugor- löfvade och o ta l iga l jusgröna ung­b jörkar bilda vak t vid förs tukvis ta r och p o r t g å n g a r . Då samlas här tusenden , delvis na t iona ik l ädda l eksandsbor för a t t å s k å d a majs tångens resande och de l t aga i dansen .

D e t hv i la r en d r ö m m a n d e o c h . u n d e r l i g s tämning i den halfljusa kvä l len öfver männ i sköhopa rne , som i sp r idda skaror unde r v ä n t a n och dämpad t sorl s ak t a röra sig fram och å ter k r ing å n g b å t s b r y g g a n

rf i k

5. UTSIKT FRÅN L E K S A N D MED H Ä R B R E OCH B E T A N D E G E T . TECKNING A F G. NORDLING. 6. FLOTTBRON OCH Å N G B Å T S B R Y G G A N I L E K S A N D S ­

NORET. 7. KYRKAN OCH P R Ä S T G Å R D E N . 8. KYRKBÅT P Å SILJAN. 9. G Ä S T G I F V A R G Å R D E N . 10. SÄLLSKAPSRUMMET I G Ä S T G I F V A R G Å R D E N .

11. INTERIÖR A F " G A M M E L S T U G A N " . ERICSSON OCH LARSSON FOTO.

IDUN 1907 — 194 —

och ma j s t ångsp la t sen . Men då den blomster-höljda j ä t t e sp i r an vid midna t t s t id unde r andlös spänn ing res t s i höjden, b ry t e r som en lä t t ad suck ur al las brös t , och det blir luft och lif, dans och y ra , till dess den n y a dagens sol s tå r högt på h immelen.

På a n d r a s idan Nore t och flottbron l igger Kä l lbe rge t , bevuxe t af dof tande furuskog. Ge­nom a t t bes t iga en u t s ik t s s t ä l ln ing , som rese r s ig b land furorna, nå r man öfver t r ä d t o p p a r n e och fria, s m e k a n d e v idde r öppna sig r u n d t om.

Vid be rge t s fot bor en gammal k ä r n m a s , som under m å n g a år roat sig med a t t samla en otal ig mängd dalas lö jd : k läder , husge råd , å k d o n och a l l ehanda r edskap , och nu sammanför t det al l t till e t t l i tet museum, in rymdt i flere gamla s tugor , en k v a r n m. m. , det hela väl v ä r d t et t besök.

Förs t och sist locka oss dock K ä r i n g b e r g e t s mäk t iga fjärrblick och k la ra , ba l samiska luft. Öfver en l ångs t r äck t be rgp l a t å och u n d e r t ä t a furuhvalf s l ingrar s t igen d i tupp. E n d ryg kva r t s väg och vi s tå på de s edan häxbå lens dagar namnkunn iga hä l la rne . Men än högre upp mås te vi, till t oppen af u t s i k t s t o rne t !

Här u t b r e d e r sig et t haf af ändlös t b u k t a n d e skogsåsa r , b l ånande mot s y n r a n d e n , och som blomtufvor i de g r ö n s k a n d e skrefvorna b r i s t a bya rne fram.

Man v ä n d e r blicken mot väs te r och har så nä rmas t u n d e r s ig den å ld r iga k y r k a n med sin lökkupol y t t e r s t på udden mot Ös te rv ikens b r e d a fåra, som från Sil jans v ida va t t enspege l sp r änge r fram mel lan u r b e r g e n och på sin rygg bär tusen ta l s t immers tockar . Där bor tom lig­ger Si l jansnäs med si t t hvi ta t empel , g l immande mot Gesundabe rge t s dimblåa b a k g r u n d , och långt i fjärran s k y m t a Älfda lsbergen som svaga molnkon tu re r .

At a n d r a s idan l igga de b e k a n t a Bergsängs ­backar på vägen till Rä t tv ik och så K n y t b e r g , Ins jön, Al , T u n s t a — s to ra mjuka linjer och t y p i s k t s v e n s k a l a n d s k a p hva r t man ser.

Till m å n g a af de p la t se r , som man här l ikt en s tor rundmå ln ing ser uppru l las inför s ig , göra vi sä r sk i lda utf lykter till lands och sjös, p romenader och be rgbes t ign ingar .

Men hva r t man än s ty r färden i de vack ra L e k s a n d s n e j d e r n a , så dragés man dock å ter och å te r till s aml ingsp la t sen för de flesta tu­rister och pens ionä re r , t i l l gäs tg i fvargården och dess a ldr ig s inande när ingskä l lo r .

H ä r kommer man och går som hemma hos sig, känne r t refnadens ande följa öfverallt och kan icke anna t än trifvas och må godt . H ä r samlas man, ofta i hund ra t a l , och för alla räcker det rund l igen till .

D i g n a n d e af a l l ehanda goda a n r ä t t n i n g a r s tå borden morgon , middag och kvä l l . F ö r s t a dagen u n d r a r man, om det är någon särski ld fes tdag, men finner sna r t , a t t hä r hvarje dag har en festlig präge l . Sa lar och ve randor , j a , s t u n d o m hela gå rdsp l anen äro fullsatta af g lada , tvångs lösa och hungr iga människor , och från någon af de lummiga be r såe rna doftar kaffet.

I det g röna gräse t vid den s tora h ä n g g u n g a n s i t ter Mia, en typisk l isskul la i gu lkol t och rosig hä t t a , färdig a t t skö ta gungan , då någon behagar k r y p a upp i den. Små s v a r t a ka t t ­unga r t i t t a fram ur b u s k a r n e , och et t pa r lef-nads lus t iga t axa r vilja också va ra med på et t hörn .

A t t det är en kv inna , som regera r här , kän­ner man näs t an i luften. Och a t t det mås te v a r a en ovanl ig t före tagsam, energisk och god­lynt kv inna k ä n n e r man ock.

Det är fröken Amalia Carlsson, som innehar och sköte r gäs tg i fvargården på d e t t a u t m ä r k t a och lofvärda sä t t . Hon har ofta hufvudbygg-naden och de b å d a trefliga - flyglarne, t ings­huse t , k l o c k a r g å r d e n och dessu tom en hel del annex och s tugor r u n d t om i byn fulla af sina

i-Louise Fryxell.

UTSIKT FRÅN BARKDALEN.

pens ionäre r . H o n sköte r l a n d t b r u k och ladu­gård och ha r låt i t uppföra et t möns terg i l l t hön -seri , hvar i t . o. m. en och annan prak t fåge l fått p la t s .

F ö r s t a kväl len vi kommo gående i ky rka l l én , möt tes vi näml igen af en s tol t och g rav i te t i sk t kl i fvande t r a n a — na tur l ig tv i s fröken Carls­sons — och senare på aftonen förkunnade n å g r a in tens iva skr in , a t t äfven påfåglar h ö r d e till husd ju ren .

F r ö k e n Car lsson , som förut innehaft S to r a Hote l l e t i L inköp ing , har nu i 7 år äg t och u p p a r b e t a t L e k s a n d s gäs tg i fvargård , som å re t om har fullt af gäs te r , med u n d a n t a g möjl igen för apri l och ok tober , e t t par välbehöfliga må­nader af re la t iv t lugn för a t t ru s t a till ny kam­panj och n y a segra r .

F r å n si t t lilla kon to r s t r ax vid en t rén , där den fryntl iga v ä r d i n n a n oftast synes res idera , le­der hon med telefonens t i l lhjälp de t a l r ika kraf ter , som stå till hennes förfogande. Men man kan ock­så få se h e n n e , åtföljd af en hel t ross , k u s k a i väg till n ågon s tuga i bygden , söm mås te iordning­s tä l las för v ä n t a d e gäs ter , eller med full ifver de l t aga i t i l l ru s tn inga rna för någon fest l ighet i " g a m m e l s t u g a n " . Fö r al l t och alla räcker hon till och hennes moder l iga omsorger b id raga icke mins t t i l l , a t t man l äng ta r å t e r till det ljufliga L e k s a n d .

Äfven v in te r t iden är Leksand den här l igas te tillflykt för hvi la och förs t röelse i na tu r ens famn. B jö rka rnas pe la r r ade r i s i l fverskimrande r imfrostskrud, mel lan hv i lka den i färgvarma d räk te r k l ä d d a a l lmogen böljar fram som en lefvande b lomste rg i r l and på v ä g till k y r k a n ; k y r k a n själf med sin h e l g d a g s m ä t t a d e g lada frid, de s to ra snövid­de rna , de a l lvarshöga be rgsked jo rna med sina skif tande dagra r och först och sist folket själft med si t t om tusenår ig kul tur v i t t nande s jä l fmedvetna och r edba ra väsen , med sin öppna och l jusa blick — al l t , al l t mås te t i l l ta la och glädja hvarje

svensk t s inne lag . GERDA NORDLING

HON VAR en bland de lyckliga människorna, ty hon fick lefva och dö för det, som var henne kärast —

arbetet för människors väl och Guds ära. Det lifskraftiga barnet föd­

des 1834 och tillbringade sin barndom frän det andra året på det vackra Sunne i Värmland. Redan som ung flicka biträdde hon en äldre syster med undervisningen af en del skolbarn inom den stora församlingen. Den ti­den låg ännu folkskolan i lägervall. Hon deltog äfven i omsorgen för fattiga och var älsklingsvårdarinnan för sin sjukliga moder.

År 1856 medföljde hon sin fader på en af hans histo­riska forskningsresor genom mellersta Europa. Redan förut hade hon börjat taga lektioner i målning, för hvilken konstart hon visade ej obetydliga anlag. Besöken i museerna lade bränsle på elden. Mm intresset för studier och konst mäktade ej öfverrösta kallelsen att ägna sitt lif åt att tjäna de nödlidande. Med faderns samtycke fattade hon sitt beslut och inträdde år 1864 vid Diakonissanstalten.

Om hennes storartade verksamhet där skrifver pastor Lönegren, anstaltens föreståndare: "Hon har hela 41 år varit elevafdelningens ledande syster och dessutom haft tid och krafter öfriga för skrifrumsarbe-tet (1872 —1901), systrarnas undervisning (1865—1875), för anstaltens räkenskapsföring, systerkassan (1872 — 1880), parament-arbetets ledning (1880—1892), en vid­lyftig brefväxling med f. d. barnhemsbarn m. m. Detta ger en liten inblick i den otroliga arbetsförmåga, som hon ägde och aldrig lät ligga obegagnad."

Om hennes förhållande till systerkåren skrifver han vidare: "Få af eder äro väl de, som ej i henne sågo en varmt älskande moderlig vän, som omfattade eder med en underbart vidtfamnande kärlek. Hon förstod eder och räckte till på ett sätt, som endast kan för­klaras af en sällsynt förening af viljekraft och kärleks­sinne."

Samma nära vän till Ersta skrifver ytterligare: "För Diakonissanstalten har syster Louises verksamhet haft stor betydelse. Visst är, att hon med skäl kan kallas en af dess pelare. Sin anstalts uppgift satte hon mycket högt, dess framgång var hennes stora hjärtesak. Hon fordrade mycket af sina medsystrar men icke mind.re af sig själf. Hennes starkaste sida var dock att gifva. Därvid nådde hon vida utöfver anstaltens råmärken.. Stor är skaran af dem, som hon med gåfvor och råd hulpit, med en kärlek, som satte sig in i hvars och ens läge."

Strängt arbete och stillasittande undergräfde dock så småningom hälsan hos denna kraftiga och sunda natur, som, då brådskan det kräfde, stundom gjorde af en natt och två dagar en enda kontinuerlig arbets­dag. "Syster Louise får lof att promenera en half timme dagligen", förmanade pastor Bring — — men för döfva öron. Kraftkällan utsinade dock aldrig helt och hållet förrän i döden. Äfven under de sista åren satt hon oftast några timmar dagligen vid skrifbordet. Men förkalkning i blod och hjärta (så troddes åtminstone) minskade rörelseförmågan och afklippte tvärt lifstråden, som drifvit verket under 73 år. Vid sabbatens utgång kl. 12 på natten den 7 april afsomnade fridfullt den trogna tjänarinnan.

F . A. EK.

— 195 — IDUN 1907

En märkesdag.

LÖ R D A G E N D E N 13 A P R I L var en mär­k e s d a g i den s v e n s k a kv innans k a m p för

själfförsörjning. Gradv i s ha r hon förvärfvat s ig sin nuva rande s tä l ln ing som a r b e t a n d e medlem i samhäl le t . Icke endas t det enski lda in t resse t har funnit det med sin fördel förenligt a t t d raga n y t t a af hennes arbe tskraf t . Äfven s t a t en har anse t t r ä t tv i sa och k lokhe t b juda a t t öppna sina po r t a r för henne . Hon finns för närva­rande öfverallt . K v i n n a n som a rbe t smyra har t r ä n g t in i s ta t s förva l tn ingens olika grenar . Nu har hon kommit l ängre upp på s tegen. Riks­dagen har s lag i t upp dö r r a rna på vid gafvel och det finns icke l ängre någo t h inder för en begåfvad k v i n n a a t t bli p rov ins ia l l äkare eller a t t be sä t t a l ä rdomss to la rna vid vå ra univers i te t .

M o t s t å n d e t var s eg t i synne rhe t i första kam­maren . Det vo re emel ler t id a t t göra s ig skyl­dig till en orä t tv isa , om man påstod, a t t de, som t a l ade emot och rös t ade emot, gjorde det af fördom och af miss t ro till k v i n n a n s förmåga och dugl ighet . Deras a rgumen t hö rde icke till dem, som m a n u t a n v ida re k a n afvisa så som or ik t iga . Det l å te r säga sig, a t t kv innans p r a k t i s k a a rbe te är en fiende till hennes kär-lekslif. Det är san t , a t t den ogifta kv inna , som u p p n å r en framskjuten och vä l aflönad be­fat tning, hvi lken eljes skul le h a b e s a t t s af en man , dä rmed kan ha h ind ra t honom från a t t bi lda familj. Men p rak t i sk t sedt väga dessa be tänk l ighe te r icke tung t . Det l igger i s akens na tur , a t t endas t et t försvinnande fåtal skal l k o m m a så långt . Kv innan såsom professor eller som prov ins ia l l äkare skal l al l t id bli u n d a n t a g .

Den b i ldade och in te l l igen ta kv innan har vunni t en betydelsefull seger . U t g å n g e n kom­mer mig a t t t ä n k a på den s to ra m a s s a n af ar­b e t a n d e kv innor , hv i lkas u tb i ldn ing är l ång t v ik t iga re för samhäl le t än a t t det finns kvin­nor , som k u n n a få kung l ig fullmakt på sina s t a t s t j äns t e r .

Fö r n å g r a daga r sedan samta l ade j a g med en högt b i ldad och va rmhjä r t ad kv inna , som u n d e r m å n g a år gå t t i spe t sen för a rbe te t på hö jande t af de fat t igare k l a s se rnas kv innor . Fö r henne har det icke i f rämsta rummet gäl l t a t t skaffa dessa teore t i ska k u n s k a p e r . H e n n e s s t räfvan har var i t a t t söka u tb i lda dem i p rak­tisk r i k tn ing , a t t göra dem till dugl iga hus t ru r , a t t lä ra dem den förak tade , men icke förakt l iga k o n s t e n a t t laga ma t och a t t skö ta en a rbe ta­res hem. Man skul le k n a p p a s t k u n n a t ro det , men det finns s tör re mot s t ånd a t t öfvervinna, då det gäl ler a t t göra flickorna i vå ra folksko­lor till skap l iga h u s m ö d r a r än för a t t få pro­fessurer å t n å g r a kvinnl iga docenter . He la hen­nes a rbe te är en oaflåtlig k a m p mot l ä roku r se r och läxp lugg . Och det h jä lper föga, a t t den dagl iga e r fa renhe ten ta lar b i t t r a ord om hvad det be tyde r , a t t v å r a a r b e t a r e h u s t r u r icke ve ta , hur de sko la skö ta et t hem.

Det blir l ä ror ik t a t t höra en kv inn l ig pro­fessor u tveck la den r o m e r s k a r ä t t en , men det ä r oänd l ig t m y c k e t v ik t iga re a t t v å r a a rbe t a r e icke få halfkokt po ta t i s och v idb ränd väl l ing .

"Kronans kaka". JYIED ANLEDNING af hr Thore Blanches senaste

1 1 uppsats "I skottlinjen" angående statens äm­betsmän, deras arbetstid och deras löneförhållanden, ha vi mottagit nedanstående genmälen, som vi med nöje införa, alldens.und det måste vara af intresse att fä de här påpekade förhållanden belysta frän

olika sidor.

I.

JAG ÄR TJÄNSTEMAN i kungl. maj:ts kansli med ut­sikt att någon gång framdeles blifva kanslisekrete­

rare. Med största intresse har jag tagit del af hr Th. Blanches uttalanden i Idun i fråga om statstjänstemän­nens löneförmåner. Hr Blanche säger bl. a. att en kanslisekreterare har en lön af 4,000 kr. och uppnår med ålderstillägg efter 10 år 5,000 kr. Och hr Blanche finner, detta vara en ganska god lön, då man tager i betraktande den tryggade ställningen, befordringsutsik-terna och pensionen på ålderdomen.

Jag skulle vara öfverförtjust ifall jag nu hade 4,000 kr. i lön eller om jag åtminstone kunde få denna lön inom 5 års tid. Men saken ställer sig något annor­lunda, då man får vänta på dessa 4,000 i 15, 20, ja kanske 25 år. Hvad mig beträffar, måste jag säga att jag knappast kan erhålla kanslisekreterartjänst förrän om 30 år, såvida inga oförutsedda vakanser inträffa. Men jag hoppas det oförutsedda.

För närvarande har jag ingen lön Jag är skyldig tjänstgöra två timmar om dagen, hvilken tid ofta på grund af bristen på arbetskrafter måste utsträckas rätt betydligt, stundom åtskilligt öfver middagstimmen. Dess­utom förekommer ofta hemarbete, hvilket alls icke räk­nas med. För allt detta har jag löfte att få 400 kr. i gratifikation till jul samt ersättning för vikariat under sommaren, belöpande sig till cirka 300 kr. Men under sommaren blir naturligtvis arbetstiden utsträckt.

Om ett par tre år kan jag hoppas att få 1,500 kr. i fast arfvode, hvilket sedan icke höjes innan jag får ordinarie tjänst.

Det finnes väl knappast någon duglig kroppsarbe­tare, som har det sämre än statens extra tjänstemän de första åren efter fullbordad långvarig skol- och uni­versitetsbildning, hvarpå ett betydande kapital blifvit nedlagdt. Och dock råder e n t ä n n b a r brist på arbets­krafter i ämbetsverken; vid sjukdomsfall och semester-ledigheter är det stundom omöjligt att få vikarier i en del verk.

Jag vet ingen af mina jämnåriga, som efter stu­dentexamen direkt inträdt i enskild tjänst och skött sig, hvilken icke sedan rätt länge tillbaka har en säker och god inkomst belöpande sig till 3,000—4,000 kr. En yngre kamrat nyss fyllda 21 år har efter ett par års tjänstgöring trots afbrott för värnpliktens fullgö­rande fått bankplats med 3,000 kr. i lön, naturligtvis med utsikt om betydligt mera för framtiden. En af mina vänner, filosofie kandidat, blef vid 23 eller 24 års ålder erbjuden plats i en tidning i hufvudstaden med en säker inkomst af 5,000 kr.

Jag anför dessa exempel för att visa, huru mycket ekonomiskt fördelaktigare enskild tjänst i regel ställer sig i jämförelse med statstjänst. Ett talande bevis därpå är att de inträdessökande till ämbetsverken allt­mera minskas i antal, så att, som nämndt, redan nu den yttersta svårighet ofta möter att få tillräcklig ar­betskraft.

Det kan icke hjälpas att man stundom blir något bitter, då man får gå månad efter månad och arbeta åt svenska staten utan att uppbära någon lön, endast i bästa fall gratifikationer till jul. Så behandlar en enskild arbetsgifvare icke sina arbetare.

E N .

II.

Då Ni, hr redaktör, i Edert senaste nummer infört en artikel af hr Thore Blanche, hvars afsikt är att visa, att "landshöfding Widéns tal i andrå kammaren" om tjänstemännens arbete var något förträffligt och att tjänstemännen ha det för bra, så anser jag mig ha rätt att fordra, att Ni tillåter införandet af följande för belysning af medaljens andra sida.

"Gå till vår kontorsvärld, våra enskilda banker, vår industri", säger hr B. Som jag känner förhållandet i ett par banker, skall jag genast stå till tjänst. En yngling har tagit studentexamen vid 19 år, proftjänst-gör 3 mån., anställes därefter med månadsarfvode af 75 kr. Om högst två år ökas arfvodet till 100 kr. Vid 24 å 25 år är han bokhållare med 2,400 kr. om året, som ökas hvartannat eller tredje år med 200 å 300 kr. ; vid 30 å 32 år är han kassör med 4,800 kr., hvilket belopp småningom ökas upp till 6,000 å 7,000 kr., i fall han länge stannar på sin plats och ej vid 36 å 40 år blifvit kamrer med 6,000, inom kort 7,000, 8,000 kr. eller upp till 12,000 kr. Men ofta nog hin­ner han ej upp denna lön inom graden, ty han hade blifvit kassadirektör med 12,000 å 15,000 kr. eller bankdirektör med allra minst 15,000, vanligen 20- ä 30,000 kr. om året.

Vänersborgs Balskor! B ä s t a s v e n s k a f a b r i k a t ! =

L ä t t a ! E l e g a n t a ! H å l b a r a ! Hvarje sula stämplad med vidsläende fabriksmärke. Tillvärkas som specia­

litet efter Wlenermetod af A k t i e b o l a g e t

A. F. Carlsson Skofabrik, V ä n e r s b o r g .

Försäljes i minut hos de flesta sko-handlande i rikdt.

En bankmans inkomster kunna alltså anses vara efter 19 års ålder: 2 år å 900 kr. = 1,800; 4 år å 1,200 = 4,800 ; 5 år å 2,600 = 13,000 ; 7 år å 5,000 = 35,000; 7 år ä 7,000 = 49,000; 10 år ä 15,000 = 150,000. Summa vid 55 års ålder i rundt tal 250,000 kr. tillsammans.

En tjänsteman i k. m:ts kansli eller de centrala verken måste efter studentexamen studera vid univer­sitet åtminstone 5 år, som kostar hans far, om han har någon, eller honom fjälf i form af skuldsättning minst 1,200 kr. om året utom ränta, 3 års tings- eller hofrättstjänstgöring med samma kostnad. Så börjar tjänstgöringen "i verken" med förtjänst af "flitpengar" o. d. å 500 kr. i medeltal *) intill 33 års ålder, hvarpå kommer fast arfvode af omkr. 1,200 kr., som efter 8 å 10 års tjänst kan ökas till 1,500 ä 1,800 kr., kanske rent af, om han blir mycket gammal, 2,000 å 2,200 kr. Men i medeltal blir han ordinarie tjänsteman vid 37 års ålder med 3,000 kr. och 2 ålderstillägg, således vid 42 år 3,500, vid 47 år 4,000 kr. Men ett mindre antal har redan vid 42 års ålder nått den afundsvärda ställningen af kanslisekreterare, sekreterare eller kam­rerare med 4,500 kr. (de förstnämnde endast 4,000 kr.) inkomst och utsikt till ålderstillägg efter 5 och 10 år å 500 kr. De allra skickligaste nå dock rådsgraden vid i medeltal 46 års ålder och få då 6,400 kr. och efter 5 år 7,000 kr. Sedan kan det anses vara slut med be­fordringarna, ty för att bli statsråd, generaldirektör eller landshöfding är vägen en annan, det känner nog hr Widén.

I lyckligt fall ställer sig sålunda för en tjänsteman räkningen sålunda efter 19 års ålder:

8 år minus 1,200 kr. = 9,600 jämte räntor 1,600 = — 11,200 kr.

6 år å 500 kr. = 3,000. Antaget att han härmed skulle kunna betala räntorna på studieskulden, men behöfver 1,500 att lefva på, så har han vid periodens slut kvar gamla skulden 11,200 + ny skuld 9,000 + räntor på denna 2,700 = — 22,900 kr.

4 år å 1,200 kr. = 4,800. Räcker inkomsten till räntor och omsättningar, så är ställningen vid perio­dens slut: gammal skuld 22,900 4- ny skuld 6,000 + räntor å denna 1,500 = — 30,400 kr.

Nu börjar den gyllne tiden: 5 år å 3,000 kr. = 15,000 kr. Däraf afgår minst hälften till räntor; resten får han lefva på så godt han kan.

4 år å 5,500 kr. = 22,000. Med detta kan han be­tala 7,000 kr. räntor och lika mycket i kapitalafbetal-ning, så att, om han når rådsgraden, han då har en­dast omkring 23,000 kr. skuld.

5 år å 6,400 kr. och 5 år å 7,000 kr. = 67,000 kr. Om han under denna tid knåpar af sina skulder på 7 år jämte räntor 5,800 kr., så är han vid några och 50 års ålder skuldfri karl och har rätt att gifta sig! Han har under, tiden till uppnådda 55 år af staten erhållit 104,800, men måst köpa detta med skulder och räntor tillsammans 83,800, så att hans verkliga förtjänst på affären med staten utgjort 21,C00 kr. 11

Då detta oaktadt tjänstemännens affärer i allmänhet icke äro så dåliga — de våga ju till och med gifta sig, fastän så där 10 år senare än alla andra — så beror detta helt och hållet därpå, att de kunnat för­tjäna en god del af sitt lifsuppehälle på enskildt ar­bete. Detta -v ill hr Wide'n m. fl. hindra dem ifrån utan att i motsvarande grad höja lönerna.

Det var sådana rikshushållare som häradshöfding A. N. Dufva och Liss Olof Larsson som i början af 1870-talet uträknade de nuvarande lönerna. Huru mycket böra då lönerna ökas nu? Svaret tycks vara enkelt, men hr Widén kan icke räkna med så enkla förhållanden; han säger 20 procent i lägsta lönegraden, 15 i den andra och 8 å 9 i den tredje.

Själf gammal afskedad ämbetsman tror jag mig vara vittnesgill i frågan. Jämförelsevis tidigt — redan vid 43 års ålder — var jag skuldfri, fastän mina skul­der öfverstego 20,000 — och kunde gifta mig. Jag har

*) Alla uppgifter om tjänstemännens ålder och in­komster äro officiella; de flesta ur kommittébetänkanden, underskrifna af bland andra numera landshöfdiugen Widén.

IDUN 1907 - 196 -

• llllllllllillllMllllllllltliiiiiiitiirllllltlllillllliiiililitllllllllllllllllltlllllllii

Katalogen j för Våren 1907 \

upptager alla Nyheter ".

Promenad-, Bal- i

& Sällskaps- i

Skodon I Gratis i

«¥- franco \ Rekvirera omg. \

SILVANDERS, Skoafdelningen,!

GÖTEBORG 5 uppfostrat mina barn och lefver nu inskränkt på min pension. Men detta hade absolut icke kunnat ske, om jag icke haft andra inkomster än min statslön. Otaliga gånger har jag suckat under arbets- och skuldbördan och önskat att helt få ägna mig åt min egentliga lifsupp-gift, statstjänsten. Jag hade med glädje offrat alla mina krafter åt denna och skulle uträttat vida mer än jag gjort — om lönen hade räckt till. Gif därför tjänste­männen 50 procent högre löner och man skall godt kunna minska deras antal. Men hr Widéns recept att tvinga dem "hänga" på tjänsterummet tilltalar hvarken mig eller någon annan erfaren tjänsteman. Det mesta och bästa arbetet har jag alltid utfört i hemmet. På ämbetsrummet stores man alltid af tusende småsaker.

GAMLING.

Våra unga flickor. J A G TROR INTE att "Febr. 1907" rätt känner våra

J unga flickor. Gjorde "Febr. 1907" det, skulle hon (han?) visserligen hvarken kunna påstå att beskyllnin­garna för stötande simpelhet i samtalsspråket äro osanna eller att detta nu är ett eklatant bevis på själarnas ruttenhet.

Är felet flickornas? Knappast. Skulle vi söka en syndabock, stor och tillräcklig för alla, skulle jag säga: skulden är tidsandans.

Våra flickor sofva ingen Törnros-sömn. De lefva, och de göra det med ungdomens intensitet: de lefva med. De intressera sig, och de taga intryck. Har ni hört, att det nu för tiden för ungdom — hur "grön" som helst — existerar ett låst bibliotek? Säkerligen inte. Hurudan är stilen i våra skämt­tidningar eller de dagliga tidningarnas kåserande krönikor? Lättflytande, pikant, grotesk, gaminartad. Det är modernt. Och ungdomen är också modern. Den har reda på allting, och den talar mer, än den tänker. Till en början äro vändningarna mera försik­tiga, man kan nöja sig med små hjälpmedel som illu­strationer till språket. Så småningom komma de unga flickorna längre i skolan, ordförrådet blir allt rikare, de kunna knappt tänka sig möjligheten att uttrycka sig utan kraftord. Och vanan gör sitt. Det relativt oskyldiga "fy sjutton" — hvad skulle våra mormödrar sagt om det? — är ett sedan länge alltför obetydligt adjektiv.

Och korrespondensen står i nivå med samtalstonen. Vi posttjänstemän, som dessutom ha stor umgänges­krets, kunna intyga det. Vykortsvurmen har sjunkit ned till något osmakligt, man får en bild af de korre­sponderande själfva, som verkar afskräckan de.

Men det går öfver. Den där vilda tanklösheten tillhör en viss period i en ung flickas lif. Bekantska­pen med lifvet i den allvarligare formen skall alldeles säkert bota henne för de öfverdrifter, till hvilka hennes ungdom och obetänksamhet äro skuld. Det öfriga får världen lof att vänja sig vid. Må de äldre sticka han­den i egen barm och fråga si.: själfva, hur stor deras andel är i ungdomens nya ställning!

Jag har varit i tillfälle att fcöra noggranna studier bland unga damer af goda familjer, och jag har be-drifvit dessa studier sedan flere år. Staden är hvar­ken stor eller lilen, och de unga damerna äro alla i besittning af god uppfostran. Nå! Man kan få höra att "den där gudomligt söta hatten skulle bli jädrans snobbig i blått". Det var en sjuttonäring, som förde ordet. En af väninnorna bekräftade: "sju djäkla sti­lig!" Kymig och svajig och schandobel, ruchigt, ka-naljetyg, jäklar anacka o. s. varierar man med i oänd­lighet och med otrolig färdighet. Att unga flickor dricka punsch och röka cigarrelter är nog inte bara i vår stad comme il faut. Att höra unga flickor tala om lit­teratur! Guy de Maupassant var rafflande stilig, våra moderna skönlitterära alster härligt storslagna o. s. v. Skall jag också tala om att dessa 16-17-18-åringar kunna Strindberg från pärm till pärm, att de studera och diskutera "Könslifvet och dess lagar" och med hän­förelse tala om samvetsäktenskap och fri kärlek.

Gå nu och säg en sådan ung flicka att hennes själ är rutten, och hon skulle rygga tillbaka med en för­färan, som visar dig att du har orätt. Det finnes mer af gammal konservatism än vi tro hos vår ungdom, men den är parad med en djup och varm lifslust, som ger de ljusaste löften för framtiden. Trots den unga flickans teorier om fri kärlek och samvetsäktenskap slår en vacker dag hennes kärlek till den rätte ut i blad och blom, hon viges i kyrkan och blir en lycklig maka och mor. Det har jag sett lefvande exempel på. Deras barn skola få bättre handledning, slippa göra så många sidosteg, som deras mödrar gjort.

Ty ungdomen nu för tiden är dock starkare och bättre rustad än förra generationers. Vi måste klar­göra för oss hvari skillnaden mellan generationerna består. Är det den stigande upplysningen? Säkerligen. ~Men eftersom oskuld och okunnighet i vissa fall sorg­ligt nog äro identiska, förelägges ungdomen valet mellan att med förbundna ögon gå ut i världen, eller att se alltför klart. De skola välja det senare och inrätta sig därefter.

Förr i världen hörde pryd blygsamhet till en flickas förnämsta dygder, nu stå "upplefvelserna" på- dag­ordningen. Och hvad vår ungdom därför bäst behöf-ver, det är förståelse och — goda exempel.

TH—A S—E.

Den starkaste. Berä t t e l se från gamla t ider af S t e n S t e n s o n ,

DAKOM DEN MANLIGA pseudonymen här ofvan, *r* hvilken för öfrigt signerat en längre berättelse, "Carmela", i Idun för 1905, döljer sig en ung stock­holmska. Vi kunna icke mot författarinnans önskan gä hennes anonymitet närmare inpå lifvet, men för­moda, att berättelsen, med sin soignerade stil, goda tidsfärg och uppslag, skall dessförutan tillvinna sig

våra läsares intresse.

I .

B J Ö R N H E T T E H A N och lefde långt till­baka i heden t id . F a d e r n , T å n g b r a n d ,

hade bo t t nere på s lä t ten , men f lyt tade upp i T ivedens obygder , där endas t ulfvar och st ig­män voro bofasta, bröt s ten, b rände sved och b y g g d e s t u g a ; däraf blef med t iden e t t t o rp . Med sin hus t ru Ranveg hade han fem barn , snar t v ä n t a d e hon det s jä t te .

Den sommaren gick å s k a n mycket , och regne t flöt ned i s t römmar . " H u s t r u , " sade Tång ­brand skämtande , när hon var som mest illa vid, "dröj med dit t förehafvande, t i l ls vi få s t ad ig v ä d e r l e k ; ba rne t blir b lödigt till s innes i s å d a n t väde r , som vi nu h a . " — "He l l r e m å n d e det få Tors l y n n e , " genmälde hus t run i s amma ton, "de t har icke hö r t anna t än goviggarnes dån hela sommaren . " I de t samma k n a k a d e s tugan i alla k n u t a r vid å skkna l l ens dunder , och så föddes ba rne t .

Det skul le få v a t t e n ö s n i n g och namn , men hvem skul le man anmoda till den för rä t tn ingen? Ulfvar och s t igmän voro l i tet p a s s a n d e , och anna t säl lskap fanns ej på v ida väga r . Bäs t man var som mest v i l l rådig , k o m till to rpe t en vägfa rande , som ak t ade d r a g a hän öfver sko­g e n ; fager var han ej a t t se p å : röd t skägg , s t ickande b runa ögon, vadmalsk jor te l , s lokig ha t t och koppa r smidd staf. Men T å n g b r a n d va rd t lä t t om h j ä r t a t : ' ' d en där kommer som budad med bränd och snörad k a f v e l , " t ä n k t e han , och bad främlingen gifva sonen namn. Den rödskägg ige var ej ovil l ig, tog gossen i skö te t , göt va t t en öfver hans hufvud och s a d e : " B j ö r n skall du he ta , ty i b jörnmark är du född och Björn he t t e din farfar . 1 '

Ranveg l ikade illa mannens val, hon var g r a n n t y c k t a r e än han , men då saken ej s tod a t t ändra , sökte hon på kvinnovis v ä n d a den såvidt möjligt till ny t t a . " H v a d ger du i n a m n f ä s t e ? " sporde hon främlingen — den ti­den var sed, a t t den som gaf e t t barn namn äfven fogade därt i l l en gåfva, " n a m n f ä s t e " . R ö d s k ä g g e t t eg en s tund , sedan sade han lång­samt: " A t t pi l ten skal l bli den s t a rkas t e b land

m ä n . " Nu kunde Ranveg ej l ängre s t y r a sin fö r t ry t e l se ; hån l eende sade h o n : " D e t namn­fästet tog ej djupt i p u n g e n ; ord och löften kos ta föga, men mera var ej hel ler a t t v ä n t a af d i g . " F räml ingen såg ska rp t på h e n n e : " D e orden , Ranveg , togo med sig en. del af din sons namnfäs te ; nu säger j ag , a t t s t a rk skall han blifva, men finna sin öfverman, där han minst anar d e t . "

H a n s tod upp och gick vred s ina färde. " H ä r ser du, hu r det går , när m ä n n e n skola

r å d a , " sade R a n v e g till m a n n e n ; denne teg , t y äfven han tyck te det hela fått en snöpl ig ände .

Men några daga r därefter kom han in rusande i s t u g a n från åke rn , där han gick och ärjde med krok . " R a n v e g , j a g s t y r d e ej så gale t , som du menar . Ake-Tor och ingen annan har namnfäst vår s o n . " H u s t r u n u n d r a d e på man­nens ord. " S å g du e j . " sade denne , " k a r l e n s röda s k ä g g och s t i ckande ögon? S å d a n a sä-ges Tor ha fva . " " B r u n a ögon och rödt s k ä g g k a n du träffa inom hvar s t u g u v ä g g , " va r Ran-vegs kärfva svar , men T å n g b r a n d lät sig ej förbryl las . " L a d e du ej m ä r k e , a t t j u s t som mannen kom in, t y s t n a d e å s k d u n d r e t , och va r det vacke r t väde r hela t iden han s a t t i n n e . " H u s t r u n v a r d t allt mera u n d e r s a m , " O c h när han gå t t u t , v red i hågen , kö rde to rbocka rne vä r r e än föru t , " sade hon. — " S e r du, a t t det va r h a n , " sade mannen glad. — " V i s s är den saken e j , men nog var det märkl ig t , a t t han v iss te , det din far he t t e B jö rn . " — "Och dig, Ranveg . n ä m n d e han vid n a m n . " — " T ä n k , om det ändå var själfve h e r r n i T r u d v å n g ! "

Om aftonen, när de lågo i lucksängen , sade Ranveg p lö t s l ig t : " J a g vånnar , a t t j a g a ldr ig sagt de där o rden till den r ö d s k ä g g i g e . " — " J a g v å n n a r som d u , " sva rade T å n g b r a n d , vände sig mot väggen och somnade .

I I .

Pojken väx t e ti l l , och a l l tmer s t a d g a d e s för-ä ld ra rne i sin t anke om Mjö lneher rens besök. Björn var en rese , men ej ofager, l juslet t , t r y g g och g o d l y n t ; han skul le var i t e t t fröjde­barn , om ej t re t ing gjort mode rn oro. Det första var förakte t för al l t , som ej hänförde sig till k ropps l ig s ty rka , det a n d r a motvi l jan mot hvarje band på eget t y c k e , det t redje oförmågan a t t stäfja den egna s t y r k a n ; allt han tog fatt , tog han i med all s in kraft , och gjorde på så sä t t m y c k e t förfång. " B j ö r n he­ter han och en björn är h a n , " t y c k t e fadern, " m e n gamla märken s tå ej m e r ; b jörnen har tolf m a n s ve t t och sex m a n s s t y rka , pås t å r man , men pojken har ej ve t t för e n . " — Dy­likt vil le Ranveg ej gå in på. " S t y r k a är guda r s gåfva, men ve t t kommer med å r e n , " sade h o n ; hon tyck t e ej om lack eller ly te på sonen. Denne var hennes h jä r t eba rn , och som en höna vaka r öfver kyck l ingen , v a k a d e hon öfver denne rese, under h v a r s t y n g d bänk och sä te sv ik tade . Därför va rd t j ä m r e n stor , när Björn , då sex ton år gammal , sändes a t t val la boskapen i de högre s k o g s m a r k e r n a ensam bland vi lddjur , r ånare och vå ldsmän , men Björn l ikade den färden väl .

En kväl l kom han hem från skogen på be­sök. " H u r har du farit i v i l lande skog, kär sonen m i n ? " sporde modern . — " V ä l n o g , " sva rade Björn. — " H u r är det med krea tu­r e n ? ' — " D e frodas, u tom den b rand iga k o n ; hon är r i fven." — " R i f v e n ! " u tb rö t T å n g b r a n d . "Min bäs ta k o ! " — "Af ulfven. Men ulfskin­net l igger dä rbor ta vid dör ren . J a g hann ej fram, förrän B r ä n d a r amade i dödsånges ten , men ulfven slog j a g ihjäl med en ta l l ro t . En

- 1 9 7 — IDUN 1907

besynner l ig b e s t ! H a n hade koppa r r i ng kr ing

h a l s e n . "

F a d e r n gick has t ig t mot dör ren och lyfte

upp va rgsk inne t . " H e l l r e , " sade han, " h a d e

j a g se t t mi t t s is ta nöt l igga dödt här vid t rös­

ke ln än det sk inne t . F r å n i dag har du, Björn ,

ingen säke rhe t till lifvet. Du har s lagi t Bus te

den fredlöses t ama va rg , hans vän och sälle

s ta l lbroder . H a n tager hämnd för d r å p e t . " T r y g g

sva rade B jö rn : " E j v iss te j ag , a t t de t var

Bustes va rg , men i alla fall hade han väl ej

rä t t a t t rifva min ko, och hvad hämnden be­

träffar, så ha vi a ldr ig pröfvat, hvem som är

s t a rkas t , Bus te eller j a g . "

Modern j ä m r a d e sig öfver sonens fara och

ville hål la honom hemma, men Björn va rd t miss­

lyn t . " T ä n k ej a t t hål la mig i band som en

gå rds t ik , och har ulfven klor så har björnen

r a m a r . "

F r å n den t iden förföljdes Björn af et t o lycks­

öde, s t änd ig t kom han hem med huden full af

sk r å m or ; än hade ett odjur s a rga t hans huf-

vud , än tö rnen r is ta t djupt hål i bene t , än

t juren s t ånga t hans arm ur led. Men Ranveg

var l ikväl glad, a t t Bus te glömt sin h ä m n d .

En kväll kom Björn hem med a rmen b lod ig ;

en v a r g hade bitit honom, pås tod gossen, men

när modern ansade såret , d rog hon ut en pil­

spe ts med hul l ingar . " B e s y n n e r l i g u l f tand ,"

t yck t e T å n g b r a n d , och Björn mås t e fram med

s a n n i n g e n ; har t när dagl igen hade Buste lagt

sig i försåt eller gå t t till öppet anfall, däraf

kommo Björns sk råmor , men all t id hade björ­

nens r am råd t på ulfvens k lo . — En tid där­

efter skul le T å n g b r a n d t imra en h ö s k ä m m a och

sök te sin goda på lyxa . " D e n l igger uppe vid

Klefvaberge t , " sade Björn. — " H v e m har lagt

den d ä r ? " — " J a g , " sva rade sonen. — " H v a r -

för s å ? " — " T y eggen blef förstörd, när j a g

sa t t e den i Bus tes s k a l l e . " — " H a r du d räp t

Bus te den f red löse?" — " J a , såvida han icke

har tu lif i s i g . " — F a d e r n teg en s tund , se­

dan sade h a n : " D å lär du ej länge gå säker

för di t t lif uppe i skogen — ulfven är död,

men han har u n g a r . " S lu te t blef, a t t Björn

fick s t anna h e m m a och hjälpa till i åke rn ,

hvarmed han var illa t i l l f reds: " H ä r hål les

j a g som en björn i b a n d . " Ofta kommo han

och fadern i tv is t , modern medlade och bad

sonen : "Gi f efter, l i l lbarnet m i t t , " och Björn

lydde ehuru ovilligt.

Om hös ten s k a r - f a d e r n ko rn , och sonen tog

upp efter honom för a t t spara moderns m ö d a .

T å n g b r a n d gick s ak t a r e fram än sonen vil le.

" L å t mig få skä ran och sköt I k v i n n o s y s s l a n , "

sade han till fadern. Denne h ä r m a d e s . " S ä t ­

ter du mig till kv innogöra , p o j k e ? " ropade han

och . gaf sonen en k indpus t , så a t t han damp

på hufvudet i k v a r n s k y l a r n e . Björn sp rang

upp , grep fadern vid sku ld r an och ena bene t ,

lyfte honom i väd re t så lä t t som en fjäder och

sp rang med honom rak t mot gården . " H a n

ärnar ka s t a mig utför ä t t e s t u p a n , " t ä n k t e fa­

dern , men var för s tyfs int a t t bedja sin son

om lifvet; han ba ra slog och fäktade a t t k o m m a

lös, men förgäfves. K o m m e n hem, sa t t e Björn

fadern va r l ig t på t ake t af en u t e skämma, men

gick själf in i s tugan , dit fadern kom efter en

s tund . " F a r , " sade Björn, " n u lyder j a g er

a ldr ig mer, ty j a g är den s t a rka re af oss t v å . "

— " D e t är t id at t vi skiljas å t , " sva rade fa­

dern mulet . — " D e t är s å , " ins tämde sonen.

" H ä r går j a g som en björn, som I, far, b inder

med j ä r n k ä t t i n g och mor med s i lkessnören . J a g

l ikar i n g e n d e r a . " Ranveg grä t , men Björn

drog ut i vä r lden at t söka sin lycka.

(Forts.)

T H E F O S T E R B Ä L T , O R M « B »

Teater och musik. KGL. TEATERN. Fru V a l b o r g S v ä r d s t r ö m - W e r-

b e c k s Jolantha i Tschaikowskys liknamniga opera hade nu som förr samma spröda, poetiskt trans­parenta ljus öfver sig. Det hjälplösa och sensibla i denna kvinnogestalt, som utan förmåga att med sitt synsinne kunna uppfatta ljuset, men som genom arten af sitt känslolif, sin barnaoskuld och sin älskliga naivitet själf är en ljusstråle, erhöll i fru S.-W:s tolkning, såväl beträffande sång som spel, en öfvertygande illusion. Hennes Mignontyp hade också mycken charme, och det utsökta föredraget af sångpartiet fejade bort åtskilligt af banaliteten i Thomas' uttröskade opera. Fru S.-W. äger otvifvelaktigt det äkta lyriska temperamentet. Hon är en sjungande själ.

strumphållare. E Hvarje strumphållare, som är E fästad fram på snörlif vet, vill förr E eller senare åstadkomma alt ifråga-E varande dam kommer att på fram-z åtbnjd. »The Foster», som i ppbäres E med ett band, som går rundt ora-E kring hela midjan, nästan fram-: tvingar en rak hållning Därtill : kommer att The Foster förminskar E vidden omkring midjan och The : Foster gifver, hvilket väl är det E viktigaste, den omtyckta »raka E frontlinien». E Hvarje dam bör göra ett försök. : Finnes i följande färger: skärt, : ljusDlått, hvitt och svart n:o "0—31 : 1 kr. 50 öre, no 32-33 1 kr. 75 öre, : n:o 3 2 - 3 3 exlra stark kr. 2: 25— E 2: 50. | BUTTERICKS MÖNSTERAFFÄR E A.-B Marius Hariz : Droftningg 72. Riks 17 26. Till landsorten mot pnstförsk.

COLKTEATERN. "Den glada änkan" delar ödet med * omtyckta hårtinkturer och munvatten. Hon får en skara härmare, mer eller mindre lyckliga i sin förmåga att utnyttja hennes egenheter. Märket H. L:s produkt

- "Glada änkan i andra giftet" hvilar på ett godt upp­slag, hvaraf kunnat blifva mera än hvad författaren åstadkommit. Men ett par drastiska kupletter, en skymt af Maxim och dess flickor samt de bärande melodierna ur operetten göra emellertid, att anrättnin­gen lifligt slår an på Folkteaterns publik. Förpjäsen "Chambertins brorsdöttrar" är hvarken bättre eller sämre än dussintals andra franska farser, men, du milde, ett sådant spel, åtminstone hvad herrarne be­träffar! Damerna äro betydligt bättre. De ha ej allde­les kastat öfver bord sträfvan efter natur i tal och aktion, medan däremot flertalet af de manliga rollinne-hafvarne bära sig åt som stoliar.

Låt vara att farsen till sin art är analog med karri-katyr. Men de spelande böra dock ej lämna ur sikte, att de till en viss grad skola föreställa människor, och icke sprattelgubbar.

Vi fästa, v å r a ä rade annonsöre rs uppmärk­

samhet därpå , a t t annonser till I dun mås te vara

oss t i l lhanda på f redag, för a t t k u n n a införas

i följande veckas nummer . F r å n l andsor ten

böra annonser åtföljas af l ikvid. Öfriga upp­

lysn ingar lämnas på begä ran omgående af '

I d u n s A n n o n s k o n t o r , S t o c k h o l m .

I SR POMRIL

— som är alkoholfri —

bästa läskedryck.

K O K S A L M A N A C K Redigerad af

ELISABETH ÖSTMAN. Inneh. af Elisabeth östmans Husmo­

derskurs i Stockholm. FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR

VECKAN 21—28 APRIL 1907. SÖNDAG. F r u k o s t : Smörgåsbord;

pannbiff med stekt pota t is ; mjölk; kaffe eller te med MafrekäX. M i d-DAG: Kejsarsoppa; stekt hvitling med spenat; plommonspäckad svincarré med ryska ÄRTER och brynt pota t is ; apel-sinkompott med vispad grädde.

MÅNDAG. F r u k o s t : Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; gratin på SILL; kaffe eller te. M i d d a g : Kött-kroketter med champinjonsås; rabarber­soppa med skorpor.

TISDAG. F r u k o s t : Smörgåsbord; bräckt skinka med förlorade ägg; mjölk; kaffe eller te. M i d d a g : Ve-getariansk juliennesoppa; stekt helge­flundra med kaprissås och potatis.

ONSDAG. F r u k o s t : Smörgåsbord; hafregrynsvälling; omelett med fiskstuf-DING (rester FRÅN t i sdag) ; mjölk; kaffe eller te. M i d d a g : Oxstek som vildt med brynt potatis och vinbärsgelé; kokta katrinplommon med grädde

TORSDAG. F r u k o s t : Smörgåsbord;

stekt sill med grädde och lök samt pota t i s ; ägg; mjölk; kaffe eller te. M i d d a g : Ärter med fläsk; beignet soufflé med sylt.

FREDAG. F r u k o s t : Smörgåsbord; hafremjölsvälling; ägg med ansjovis; mjölk; kaffe eller te. M i d d a g : Kall oxstek som vildt (rester från onsdag) med potatiskroketter, saltgnrka och lin­gon ; kokt fruktpudding med grädde.

LÖRDAG. F r u k o s t : Smörgåsbord: stekt bräckkorf med brynt potatis och ägg; mjölk; kaffe eller te. M i d d a g : Ärtpuré med rostadt bröd; paneradt fläsk med potatismos.

K e j s a r s o p p a (f. 6 pers.), 1 msk. smör, 2 msk. mjöl, 2 Ht. stark, klar buljong, V2 tsk. salt, en sjettedels tsk. kajennpeppar, 1 tsk. socker, 1 del. marsala, 2 äggulor, 1 del. tjock grädde.

F ö r l o r a d e ä g g : 6 ägg, vatten, salt, V2 tsk. ät t ika.

B e r e d n i n g : Smör och mjöl sam-manfräsas, buljongen påspädes litet i sänder, under flitig rörning och sop­pan får koka 15 min. Den afsmakas med vinet och kryddorna. Äggulorna och grädden vispas upp och ti l lsät tas i soppan, som därefter upphettas, men får ej koka. Äggen förloras i kokande vatten t i l lsat t med salt och litet ä t t ika samt serveras till soppan.

S t e k t h v i t l i n g (f. 6 pers.). U/s kg. hvitling, IV2 msk. salt, 1 tsk. ät t ika.

T i l l p a n e r i n g : 2 msk. hvetemjöl, 1 ägg, Vs kkp. s töt ta skorpor.

T i l l s t e k n i n g : 1/2 kg. flottyr. B e r e d n i n g : Hvitlingen rensas,

sköljes väl och torkas. Fisken skares i filéer, ryggbenet samt skinnet och alla småben borttagas. Filéerna ingni-das med salt och ä t t ika och få ligga omkr,. 1 t im. De torkas därefter med en fiskhandduk, doppas i mjöl, där­efter i ägg och" sist i de stöt ta skor­porna. F 'ot tyren upphettas i en lång­panna, ; tills den är rykande het, fi­léerna iläggas och kokas vackert bruna och spröda, Fisken bör serveras ge­nast den är kokad, annars ' blir den seg.

A p e 1 s i n k o m p o 11 (i. 6 pers.). 8 apelsiner, 70 gr. strösocker.

B e r e d n i n g : Apelsinerna skalas, skäras i skifvor och alla kärnor bort-

tagas noga. Apelsinskifvorna läggas i en geléskål, hvarftals med sockret. Ef­ter 2 tim. frånsilas saften, som där­efter får e t t uppkok och hälles kall öfver apelsinskifvorna.

Apelsmkompotten serveras med vispad grädde.

C h a m p i n j o n s å s (f. 6 pers.). En 1 / 4 burk champinjoner, 2 msk. smöi (40 gr.), 2 msk. mjöl, champinjonspad, 6 del. tunn grädde, salt, socker, hvit-peppar', 1 äggula.

B e r e d n i n g : Champinjonerna skäras i lagom stora bitar och fräsas väl i smöret. De upptagas, och smöret ur-klämmes väl, hvarefter smöret fräses med mjölet, och champinjonspadet samt grädden t i l lsät tas. Såsen får därefter koka, under rörning i 10 min., hvar­efter den afsmakas med kryddorna och afredes med äggulan. Den får sedan endast sjuda och serveras i särskild såsskål.

S t e k t h e l g e f l u n d r a (f. 6 ,pers.). lVs kg. helgeflundra, 2 tsk. ätt ika, 1 kkp. smörsalt, 3 lit. vatten.

T i l l s t e k n i n g : 3 msk. smör (60 gr.), 2 msk. s töt ta skorpor, 3 kkp. vatten.

B e r e d n i n g : Fisken skrapas, sköl­jes väl och den mörka sidan skållas med het t vatten. Den ingnides däref­ter med ät t ikan och får ligga i vatt­net, " t i l l sa t t ' med saltet, omkr. 1 t im. Fisken tages upp och klappas in i en fiskhandduk samt skåras på den sida, som skall ligga upp. En långpanna

smörjes med 2 msk. af smöret, fisken lägges i och belägges med resten af smöret fördeladt i små flockar samt beströs med de s töt ta skorporna. Den insattes i varm ugn och brynes väl, hvarefter den spädes med kokande vat­ten och öses Öfver hvar tionde minut. Till stekningen åtgår omkr. 3 / 4 tim.

Fisken upplägges på varmt fat och garneras med citronskifvor och persilja samt serveras med champinjonsås.

O x s t e k s o m v i l d t (f. 6 pers.). lVa kg. innanlår eller fransyska, 1 hg. späck, V2 lit. ät t ika, V2 lit. oskum­mad mjölk, 1 lit. vatten, 3 msk. smör (60 gr.), y 2 msk. salt, 1 / 2 tsk. hvit-peppar, 1 lit . gräddmjölk.

S å s : V2 msk. smör (10 gr.), IV2 msk. mjöl, köttsky, 1 tsk. soja, 1 del. tjock grädde.

B e r e d n i n g : Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, bultas väl och späckas i t ä t a rader med det i fina strimlor skurna späcket. Det nedlägges dagen innan det skall användas i en blandning af ätt ika, mjölk och vatten, upptages och inklappas väl i en duk. Mjölken kokas upp. Smöret brynes i en stekgryta, köt te t nedlägges och bry­nes väl på alla sidor, hvarefter det kryddas och spädes med mjölken, litet i sänder och får steka med tä t t slu­tet lock omkr. 3 tim. Köttjusen silas och _ skummas och såsen beredes på vanligt sätt samt afsmakas med soja. Köttet skares i tunna skifvor och öf-vergjutes med ett par msk. sås.

B e i g n e t s o u f f l é (f. 6 pers.). 3 del. mjölk, 106 gr. smör, 2 tsk. socker, 106 gr. hvetemjöl, 3 ägg.

B e r e d n i n g : Mjölk, smör och soc­ker få koka upp, mjölet iröres varsamt under full kokning och massan arbe­tas tills den släpper pannan. Då den afsvalnat, t i l lsattes äggen, e t t i sänder, under flitig rörning. Af massan formas små runda bullar, som läggas på väl rengj ord och smord plåt och gräddas 1 ordinär ugnsvärme. De uppläggas på varmt fat och serveras med sylt.

K o k t f r u k t p u d d i n g (f. 6pers.) . 2 kkp. socker, 4 msk. kokande vat­ten,. 2 hg. torkade ringäpplen, 1 hg. torkade aprikoser, 2 hg. katrinplom­mon, 2 kkp". krossocker, 4 kkp. vat­ten, 4 ägg, 2 del. grädde.

Mo'.Hvaå skalljag '

snvända till WI/I * L — « . - 1

® o m m C I U B N I O I -

tillverkas endast vid

bäst! i P. S J É B S FAÖRLKER;:

B e r e d n i n g : Sockret brynes i en tackjärnspanna, spädes med det kokan­de vattnet och härmed beklädes en bleckform. Äpplena, aprikoserna och katrinplommonen sköljas väl och läg­gas i blöt öfver natten i det vatten, hvaraf sockerlagen skall kokas. Af sockret och vattnet kokas en klar lag. Äpplena nedläggas i lagen och få koka tills de bli mjuka, då de upptagas med hålslef, hvarefter aprikoserna få koka tills de bli klara, sist nedläg­gas katrinplommonen och få koka mjuka med lock. När frukten är kall, nedläg­ges den hvarftals i formen. Äggen och grädden vispas tillsammans och slås öfver frukten, hvarefter formen ned-sättes i kokande vattenbad, och pud­dingen får koka utan lock, ofvanpå spisen 1%—2 tim., uppstjälpes genast och serveras kall med vaniljsås.

• P a n e r a d t f l ä s k (f. 6 pers.). 750 gr. magert lä t tsa l tadt fläsk, 1 ägg, 1 kkp. s tö t ta skorpor, 2 msk. smör el­ler flottyr.

B e r e d n i n g : Fläsket skares i skif­vor, svalen borttages och fläskskifvorna bultas väl på båda sidor samt dop­pas i det uppvispade ägget och vändas i de s töt ta skorporna. En tackjärns­panna upphettas långsamt, smöret el­ler flottyren upphettas däri och flä­sket nedlägges samt får steka vackert gulbrunt på båda sidor. Det uppläg­ges på varmt serveringsfat och serveras med stufvade grönsaker.

IDUN 1907 — 198 —

M

B

N

ife .t. A?« «,*. .»A

v. v>« *•* »?* M.Bendix 16 Regeringsgatan.

5 Sturegafan. 90 Drottninggatan.

NYHETERNA FÖR

S Ä S O N G E N I

BARNKLÄDER n u i n k o m n a .

OBS.l Sändningar för benäget urval

expedieras till ärade kunder samt till

i landsorten kända personer.

Prisuppgifter och tygprofver sändas

på begäran franco.

Vid rekvisition behöfver

endast uppgifvas barnets

ålder.

%& »i» *** *«* tfe •?> *•* »T* •i* »»• »•* *** *!U a»* åV »** *?*

*»* »fa •«# ***» **' **• «*

M

mk k J H H R

B

N

D

ANNONSER skola vara inlämnade till Bxpeditlonen senast fredag för att

kanna införas i följande veckas nummer.

L E D I G A P L A T S E R

Kostnadsfritt. Om Ni genom

undervisning pr Jcorrespon-dens ämnar lära Er bokför., räkn., skrifn., svensk o. utländsk handels­korrespondens m,

m., torde rart nya B4 sidiga rikt illustr prospekt Tara af stort intresse för Er. Begär detl Det erhälles gratis.

Malmö Språk- & Handelsinstitut Dir. H. S. Marmsd, Söderg. 19 D, Malmö.

TVÅTTEKSKA. Befattningen som 1 tvätterska vid läns lasarettet i Söder­hamn är leäig a t t t i l l trädas 15 inst. maj. Ansökningar, åtföljda af prästbe­tyg, intyg om kunskap a t t sköta tvätt­maskin jämte andra kompetens intyg in­lämnas före 25 inst. april till lasaretts­kontoret adx. Söderhamn, där upplys­ningar erhållas. Lasaretts direktionen.

AFDELNINGSSKÖTERSKA vid länslasarettet i Uddevalla önskas. Lön 400 kr. pr år jämte allt fritt och en månads årlig semester. Ansökan med betygsafskrifter och åldersuppgift sän­des ti l l lasaretts läkaren i Uddevalla.

LÄBAEINNA får plats nästa läsår a t t undervisa i kl. 3 och 4 vid förbe­redande skolan för gossar i Gefle. Kompetens: Högre flickskola och se­minarium. Lön 1,000 kr. med 100 kr. tillägg efter 5 och 10 års tjänstgö­ring. Ansökningar före 1 maj ställas till föreståndarinnan.

ANSPEÅKSLÖS flicka får plats hos officers familj i Skåne för a t t sköta ett fjorton månaders barn öfver som­maren. Svar till »B.», Karlsborg.

EFTDEMISKÖTEESKETJÄNSTEN i Dalby distrikt, Vermland, sökes före 10 maj hos prov.-läkare L. Rosén, Like­näs. Kompetens: fyllda 22 år, minst 1 års tjänstgöring å större sjukhus och 1 månad å större epidemisjukhus. Lön: 500 kr. ersättning för sjukvård enl. taxa, event. fritt rum, lyse och ved­brand.

ENKEL, anspråkslös, barnkär, bät t re flicka, van a t t sköta barn, önskas af familj, boende på landet, nära Stock­holm. Svar med löneanspråk, ref., om möjligt fotografi, emotses snarast till »H. N.», Iduns exp.

ENKEL, frisk, bä t t re flicka får plats i liten familj a t t sköta en 9 mån. gammal gosse. Kunnighet i sömnad önskvärd. Svar snarast med fotografi, betyg och lönepret. insändas ti l l »Godt bemötande», Ulricehamn p. r.

EÖRESTÅNDARINNEPLATSEN vid Karlskoga Eruntimmersförenings Barn­hem är ti l l ansökan ledig a t t t i l l trädas den 1 nästkommande juni. Lön: kr. 400 pr år jämte fritt vivre m. m. Sö­kande bör vara barnkär samt kunnig och eriaren i vården af späda barn, frisk och stark. Diakonissa eller an­nan person med bildning, som genom­gått barnavård skurs e. d., har företräde.

Ansökningar torde insändas till d:r K. Wistrand, Karlskoga, senast den 10 maj d. å.

F ö r e s t i m d a r i m t e p t u t se t i vid Blekinge läns uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn kungöres härmed ledig a t t t i l l t räda den 1 :te nästkom­mande augusti. Som anstalten till hösten kommer a t t inflytta uti for än­damålet nybyggd lokal, bör den tillträ­dande föreståndarinnan icke allenast ega goda förutsättningar för a t t till­fredsställande kunna styra och sköta ifrågavarande anstalt , utan äfven in­sikt och förmåga a t t ändamålsenligt ordna i den nya lokalen.

Lönevillkoren äro : 700 kr. jämte viv­re och bostad. Kunskaps-, präst- och läkarebetyg samt, eventuellt, tjenstgö-ringsbetyg och rek. skola vara inlem-nade till Styrelsen för Blekinge läns uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn i Karlshamn före utgången af instun­dande maj månad.

Karlshamn den 9 april 1907. Å Styrelsens vägnar

S p. A. Björkman ordf.

Föreståndarinnebefattningen vid Varbergs sjuklassiga elementarläro­verk för flickor är till ansökan ledig före den 30 dennes. Lön 1,700 kr. och fri bostad. öfriga villkor se Svensk Läraretidning n:r 12 den 20 mars 1907, sid 250.

Varberg den 4 april 1907. STYEELSEN.

HUSHÅLLSFRÖKEN kunnig i matlag­ning och bakning, villig deltaga i inomhus föref. göromål, erhåller 1 maj plats å vackert belägen egendom i österg. Jungfru finnes. Svar med fotogr., betyg och lönepret. torde sändas adr . : »A.», Kuddby, p. r.

B a r n f r ö k e n . En enkel, anspråkslös, ordentlig

flicka får plats 1 maj i tjänstemanna­familj med tre barn. Bör vara barn­kär, något kunnig i sömnad samt villig deltaga i förefallande göromål. Svar jämte betyg och lönevillkor under adress: »Barnkär», Karlstad, p. r.

HUSFÖRESTÅNDARINNA, hals t bildad änka eller medelålders fröken med godt och vänligt sätt , erhåller nu genast god anställning hos tjänstemannafamilj på landet. Svar med rek. och löneanspråk sändes till »Tjänstemannafamilj på lan­det», Iduns exp., Stockholm. LÄEARINNA far plats 1 sept. för 2 flicklor, 8 och 10 år, på egendom intill Stockholm. Lön 400 kr. Norra Inack.-Byrån, Malmskilnadsg. 27, Sthlm.

KAMMAE-jungfru, skicklig uti söm­nad och försedd med utmärkta rek., får plats nu inst. 24 april, om betyg och fotografi insändes under adress: tiricsbergs Slott, Katrineholm. PLATS finnes ledig 1 maj i liten äm-betsmannafamilj på landet för en verk­ligt snäll, pålitlig och arbetsam flicka. Svar t i l l Hanna Tidholm, Jorlanda p. r.

MASSÖS eller sjuksköterska, som är hushållskuunig och om möjligt något hemma i trädgårdsskötsel, önskas som hjälp och sällskap i äldre stilla familj på landet, ej långt från större sam­hälle. Sökande bör vara vänlig och god. Svar till »God plats», Tvetabergs station.

HUSHÅLLERSKA, stadgad, duglig och pålitlig samt med godt lynne önskas till landtegendom. Äfven finnes plats för en välrekommend. jungfru. Svar inom 8 dagar jämte rek. och fotografi till Slefringe Gård, Åtvidaberg. UNG flicka, som är villig hjälpa till med skötsel af tvenne barn och deltaga i husliga sysslor, kan få plats strax såsom familjemedlem och mot fritt vivre i läkarefamilj. Svar med por­trät t , uppgift om ålder och ref. till »Läkare», Sydsvenska Annonsbyrån, Malmö.

LÄRARINNA, musikalisk, språkkunnig, hälst fransktalande, önskas till hösten a t t undervisa tre flickor, 13, 10 och 8 år, samt en 7-årig gosse. Svar till Eriherrinnan Ramel, öveds Klosters Gård, Skåne.

fl f \örsi!s Sanatorium, adr. Morsil, är värdione- och husmo­dersplatsen ledig för musikalisk 'dock ej nödvändigt), bildad person van vid större hushåll. Svar, utan porto, med rekom. till kamrerarkontoret.

Ledig plats för hushållerska. Befattningen såsom hushållerska vid

Lunds hospital och asyl kungöres här­med ledig a t t t i l l trädas den 1 näst­kommande juni, hvadan sökande äga a t t å hcspitalskontoret inlämna sina ansökningshandlingar. Till kännedom meddelas i öfrigt dels a t t sökande bör vara i tillfälle a t t redan den 1 maj inställa sig för a t t under månadens lopp vinna kännedom om de med tjän­sten förenade göromålen, dels a t t vid platsens _ t i l lsättande endast den kan komma i åtanke, som kan förete intyg, såväl om full kompetens som ock verk­lig förmåga a t t med ordning och om­tanke handleda de olika synnerligen omfattande bestyr som äro med tjänsten förenade, dels a t t sökanden bör hafva en ålder af omkring 35 år och om möjligt iakt taga personlig inställelse eller öfversända fotografi, dels ock a t t de med tjänsten förenade aflöningsför-månerna utgöras af 600 kr. kontant årlig lön samt ålderstillägg jämte bo­stad med möbler och sängkläder, lyse ved, tvä t t och första klassens kost.

Vidare upplysningar kunna inhämtas å hospitalskontoret, som hålles öppet helgfria dagar kl. 10—2.

Lund den 6 april 1907. Hospita^skontoret.

F r a n s k b o n n e . 1 Väl rekommenderad och kvalificerad bonne sökes till landet a t t fullständigt sköta två flickor på 4 och 5 år. Nog­granna uppgifter om ålder, lönepreten­tioner m. m. sändes i bref till fri­herrinnan Aaelsvärd, Västra Trädgårds-gatan 9, Stockholm.

vid

Kjellbergska flickskolan i Göteborg

blir till hösten 1907 en plats ledig för seminariebildad lärarinna. Under­visningsskyldighet hufvudsakligen i en­gelska och svenska samt eventuellt i historia och kristendom. Skolans löne­grader äro 1,500, 1,700, 1,900 och 2,100 kr. Dessutom insätter skolan årligen 180 kr. i och för lärarinnans pensione­ring. Ansökningar åtföljda af betyg insändas ti l l styrelsen för Stiftelsen Kjellbergska flickskolan, adress Göte­borg, före 25 april 1907.

GODA PLATSER för hushålls- och barn­fröknar, sällskaps., värd., lärarinnor a t t söka gen. Inack.-Byrån, Norrköping-. Wjgjei. 916. Brefsvar mot 2 porto.

Frisk och snäll barnjungfru eller barnfröken med rek. erhåller god plats. Svar »O. H.», Kungsbacka.

TILL egendom utanför Stockholm ön­skas i maj en ordentlig, barnkär och något sykunnig barnjungfru för spädt barn -samt två gossar 5—8 år. Svar med betyg, fotogr. och löneanspråk till »För barnen», Iduns exp.

BÄTTRE, anspråkslös flicka, barnkär, samt villig a t t deltaga i inomhus före­fallande göromål får plats i Djursholm 1 maj . Svar till »1 maj 1907», Djurs­holm p. r.

HUSFÖRESTÅNDARINNE-och ifushållerskeplatsen i e t t hem på landet är ledig a t t t i l l t räda genast eller senare, allt efter öfverenskom-melse. Refl. som i förening med skick­lighet i såväl enklare som finare mat­lagning besitter kännedom, om öfriga i ett större hushåll förekommande gö­romål torde jämte uppgift om ålder och lönepret. samt under bifogande af betyg från förut innehafd anställning, anmäla sig under adress »Västgöta-hem B. J . E.», Iduns exp.

Enkel, bildad Hicka, som är kunnig och villig a t t öfvertaga matlagningen och andra lät tare husliga göromål, får plats hos svensk familj i sydtysk stad. Jungfru finnes. Pri resa, eget rum samt 200 kr. i lön första året. Närmare upplysningar läm­nas på begäran af ansedd person i Stockholm och Uppsala. Svar inom 8 dagar till fröken Charlotte Svenson, Handskhandeln, Drottning, i, Uppsala.

Ö F V E R S K Ö L E R S K E -P L A T S E N

vid lasaret tet i Backe är ledig till an­sökan. Lön 500 kr., allt fritt, en må­nads semester. Sökande bör vara fullt hemmastadd i skötandet af en opera­tionssal. Svar till Lasarettsläkaren, adr. Backe.

L E D I G A T J Ä N S T E R . Kvinnliga ritare.

Två kvinnliga ritbiträden komma a t t instundande höst antagas vid Eikets allmänna kartverk. För a t t vinna an­ställning fordras a t t den sökande är fullständigt utbildad i konturritning o. kartskrift eller befinnes äga för kart­ritning framstående anlag. Ansökningar ställda till chefen för Eikets allmänna kartverk och åtföljda af frejdbetyg. intyg om god hälsa och synförmåga, examens- och tjänstgöringsbetyg samt ett ritprof, skola vara insända före den 1 inst. oktober. Sökandens ålder bör icke öfverstiga 30 år. Vederbörande som förut inlämnat ansökning till kartver­ket, böra för a t t komma i åtanke för­nya sin ansökning med bifogande af ritprof. Närmare upplysningar och rit-mönster erhållas vid kartverkets a 1-delning V:a Trädgårdsgatan 2, under denna månad kl. 1—2.

Stockholm den 5 april 1907. E. MULAN DER,

Chef för Eikets Allm. kartverk. F i n l a n d .

Såsom hushålls föreståndarinna i liten familj på landet sökes en bildad sven­ska med erfarenhet och skicklighet i allt som rör vården af e t t hem, finare matlagning, bakning, inläggning, äfven-som höns- och biskötsel. Trädgårds­karl, köksflicka och husjungfru hålles. Lönen 600 mark, vackert enskildt rum och allt fritt, vänligt och aktnings­fullt bemötande, dock icke familjär ställning. Närmare genom ansökning åtföljdt af fotografi och afskrift af rek. torde insändas märkt »Villasam­hälle», under adr. S. Gumselii Annons­byrå, Stockholm.

E N D A M kan bli upptagen som medlem af fa­miljen i ett ansedt och förmöget bour-geoisihem i Köpenhamn. Den sökande, som för omJsrinjg 5 år sedan förlorade sin svenskfödda hustru, önskar nu få en svensk dam i huset, närmast som sällskap å t en hal fvuxen dotter. Ifrå­gavarande dam må hälst vara väl-situerad, representativ och i besittning af bildning, så a t t hon kan remplacera den saknade husfrun. En ålder mellan 30—40 år vore antagligen den mest pas­sande. Följaktligen kommer ifrågava­rande dam a t t i hvarje hänseende bli betraktad som medlem af familjen och deltaga i dess förströelser, resor och utflykter. Om lön önskas, kan också sådan lämnas. För a t t undgå hvarje missförstånd bemärkes, a t t nödigt tjänstfolk — som i allmännet hålles i förmögna danska hem — också fin­nes här, såväl under familjens vistelse i Köpenhamn om vintern som under dess sommaruppehåll på landtvillan. Biljett märkt »En dam till förmöget hem i Köpenhamn» sändes till GumEelii Annonsbyrå, Malmö, där äfven närmare upplysningar kunna erhållas.

NURNBERGS PILSNERDRICKA = = = = = = = = = A l l m . 3 0 4 8 . = = = = = = = = R i k s . 7 9 4 . =

— 199 — IDTJN 1907

Syndabocken. Berä t te l se af A u g u s t S t r i n d b e r g .

. (For t s fr. föreg. n:r.)

HAN V A R visser l igen exa l te rad , men lagom k ros sad för a t t v a r a angenäm, och af fruk­

tan för p l å g s a m m a frågor, tog han orde t genas t , t a l ade oafbrute t , om poli t ik , l ands t inge t , kom­m u n a l s k a t t e n , j ä r n v ä g a r n e . Libotz och Tjärne läto honom hå l las , själfva y t t e r s t r ä d d a a t t s äga något , då m a r k e n var så va t t ens juk , a t t e t t t ung t ord icke k u n d e bäras .

Sexan kom, hvarifrån viss te man e j ; m a n t rodde den var hämtad från " G r o p e n - ' , som den lilla kä l la ren ka l lades , hvi lken st igi t på A s k a n i u s ' fall.

S t r a x efter supen visade Askan ius hur djupt k rossad han var , då han tog upp sin o lycka :

— J a g var för gammal , bekände han , och för res ten , högmod går för fall; j a g är för­lorad männ i ska . . .

— Du skul le ha s t äng t , för en m å n a d sen, hv i skade Libotz .

Men då v a k n a d e den rä t t e A s k a n i u s : — S täng t? J a g s tänger a ldr ig . Hans själ t yck tes röra sig som en gunga ,

ib land djupt nere , ib land oppe i r ymden . — V ä n t a bara , nyå re t kommer och j a g får

in h y r o r n a , så ska ni få s e ! — H ä r skal l ske s to ra s a k e r ; vet h e r r a r n e a t t vi får j ä r n v ä g ?

T jä rne lät honom s k r o d e r a en s t und , ty h a n t y c k t e s y n d om h o n o m ; men då blef Askan ius odräg l ig och påflugen, och fiskalen fann för godt a t t k l u b b a honom, då han r edan var ha l fdöd:

— Det är inte vä rd t a t t du s t r e t a r emot, för om sex månade r öppnas Grand Ho te l , och då kan både du och Brune slå v a n t a r n e i borde t .

Askanius föll ihop som en s ä c k : — Hvad är Grand Hote l för s lag? — Det är ett bolag , som bolaget b i ldat . Askan ius i r rade med ögonen, sökande lik­

som u tväga r , men fann inga, t a lade om m a t e n , k r i t i s e rade den , och föreslog å t e rvända till ka­féet, där o rkes t r ion s t r ax sa t t e s i a rbe te . Den försvagade m a n n e n t y c k t e sig få kraft af denna a c k u m u l a t o r ; la rmet t y s t a d e så mycke t inom h o n o m ; han blef nu barns l ig , t r a l l ade med melodien , s t eg upp och s tä l lde sig framför in­s t rumen te t , l å t sades anföra kapel le t , m a r k e r a d e p iano och forte, n ickade åt s t ämmorna a t t falla in. Det va r en ny inkarna t ion af den vä rd ige m a n n e n , och den sk r ämde dem som uppenba­relsen af en ny okänd person i et t rum med s t ä n g d a dörrar .

U p p a s s e r s k a n kom nu in och hv i skade något åt sin husbonde , som rå t t s v a r a d e :

— Det b ry r j a g mig icke om! Men dä rpå fördes de in i ett l i te t rum med

m å n g a flaskor och g las , h v a r p å flickan anmo­dades gå och lägga sig.

Askan ius började nu en af sina P r o t e u s -föres tä l ln ingar , han by t t e sk inn, k a r a k t ä r och ans ik ten hvar t ionde minut , ibland t y c k t e s han ta la i sömnen , r en t af d römma. Ib land var han i Versa i l l es , ke jsarn kom fram, sade n å g o t a r t ig t åt s å n g a r n e ; därpå befann han sig i Amer ika , i Brook lyn , och där s k e d d e någo t hemlighetsful l t , som in t r e s se r ade fiskalen på det högs t a , men när han ville ve ta mera , och rik­t ade en fråga, så v a k n a d e Askan ius ur sin t r ance , och n y k t e r t , hvass t , högg han ifrån sig :

— H v a sa du för sia ? F ick du ve ta nå­got? Vänne r , det är ba ra u t k l ä d d a polis­kons t ap l a r . . .

T jä rne ämnade bli ond, men han t ä n k t e det var b ä t t r e s i t ta här än l igga vaken hemma, och han s k r a t t a d e i roniskt som åt en toker , lät u d d a va ra j ämn t .

Askan ius for tsa t te sin mono log : — När m a n blir ä ldre (han ville a ldr ig

säga gammal) så bl ir ens förflutna oöfverskåd-l igt , tid upphör , och man lefver igenom det förgångna som det vore nu. J a g minns i min u n g d o m (här blef verk l igen h a n s ans ik te t re t t io å r ) , j a g var precis som nu, densamme , det vill säga, hmja, in te fullt. Ponera nu a t t m ä n s k a n s k a r a k t ä r är hennes öde, men k a r a k t ä r e n är medfödd, så är mi t t öde också medfödt , och då är j a g u tan skuld , inte s a n t ?

De t t a b e t y d d e , a t t m a a skul le svara j a ; men Tjärne va r t rö t t och ville ha omväx l ing :

— Det är inte al ls på det sä t t e t . Libotz säger sig ha u p p t ä c k t si t t öde vid t re t t i å r , och sedan dess drog han öronen åt sig, bör­j a d e u tb i lda sin k a r a k t ä r , och blef sist själf-p låga re .

— J a g är ingen själfplågare, v å g a d e Li­bo tz , det finns inga s ådana , ty det l igger i m ä n s k l i g a na tu ren a t t vilja n ju ta ; j a g skulle he l s t vilja ha fest h v a r e n d a kvä l l , musik, s ång , k a n d e l a b r a r , b lommor, vin, men a rbe te t ville j a g ändå ha på förmiddagen för at t ge mig apt i t till m iddan och sömn till na t t en , men j a g får i cke ; j a g skul le ha råd till ett sådan t le fnadssä t t , j a g har lus t till det , men när j a g söker ett nöje, får j a g en p l å g a ; och p l ik tens t y s t a bud m a n a r mig a t t afstå, f ruktan för et t s tör re obehag hål ler mig igen, och så s t r ider j a g . . .

Askanius hade t i t t a t ska rp t på Libotz , som om han a ldr ig hö r t hans röst förr ; resone­m a n g e t s första del h a d e han glömt, Tjärnes aflifvande af hans pa r adox om k a r a k t ä r e n var förbi, och endas t L ibotz ' bekänne lse sysse l sa t t e h o n o m :

— H v a d m ä n s k o r n a kan va ra under l iga , sade han för sig själf l iksom. De t ror a t t de k ä n n e r h v a r a n d r a , men de ve ta in te t . J ag , till exempel , j a g ve t in te hvi lka he r r a rne äro , j a g vet in te om Tjä rne är en heder l ig kar l . Och om Libotz verkl igen är den han visar sig, då är han icke en m ä n n i s k a ; men hans na iva u p p r i k t i g h e t nyss lå ter mig mi s s t änka , a t t han är en person , full af heml igheter , som det icke t i l lhör mig a t t utforska, t y man skal l respek­te ra h v a r a n d r a s heml ighe te r , det är min maxim, in te sant?

Genom det ta n ä r g å e n d e på pe r sone rna upp­stod en hemlig fruktan i s ä l l s k a p e t ; m a n blef r ä d d , den ena för den andra , och dä runde r skif tade ans ik tena , som om de ville s k y d d a sig för a n g r e p p , s tä l lde sig i o rdning a t t pa­re ra anfall , logo på orä t t s tä l le för a t t neu t ra ­l isera ett v ä n t a d t ska rp t ord. T jä rne var hemsk a t t s e ; han hade drucki t så mycke t w h i s k y a t t ögonen voro gula som om de grå t i t saffran; han sa t t också som på nå lar , v ä n t a n d e a t t Askan ius skul le afslöja honom såsom upphofs-m a n n e n till a r t ike ln om k ö k e t s heml ighe te r och r ä t t i g h e t e r n a s ind ragn ing . L ibo tz le tade i sitt s amve te efter något o b e t ä n k s a m t ord han fällt om de a n d r a i de ras f rånvaro. A s k a n i u s , u p p s k u r e n lefvande, förtviflad, s t y rdes af en l äng tan få begå p s y k i s k t själfmord, d r agande de a n d r a med sig i a fg runden , men endas t för a t t k o m m a opp , ofvanpå, k ä n n a sig u tomor­dent l ig , subl im i s i t t fall. H a n m å s t e säga någo t , som framstäl lde honom i en förfärande dager , så a t t de t v ingades beundra honom. Och så bör jade han l iksom et t l i k t a l :

— Mina he r ra r , n a t t e n s t y s t n a d sveper in oss i heml ighe t e rnas slöjor, vi s i t t a här och hå l la h v a r a n n sä l l skap af f ruktan för dröm-m a r n e ; mina her rar , (nu kom det! ) j a g ve t hvi lka j a g s i t te r till bords med , men ni vet — icke — hvem — j a g ä r !

— Nå, säg n u ! afbröt T jä rne . I d e t s a m m a in t r ädde u p p a s s e r s k a n och sade

h ö g t :

— F r u n är mycke t sjuk, och ber a t t pa t ron kommer opp .

— Det bryr j a g mig inte om! röt Askan ius , vred på henne , som förstört hans s tora scen, den han förberedt i så m å n g a år.

Men han ' ång rade sig genas t , r e s t e sig och bad om ursäk t .

— Det är rä t t , sade Libotz , vi ska inte s i t ta l ängre , och du ska gå till din hus t ru .

Men Askan ius hade svår t a t t skil jas, och han började et t l ångrand ig t tal om "den bäs ta b land kv innor" , då det bu l t ade i t ake t upp­ifrån vån ingen .

Om Askan ius hörde det som sp ikande t af en l ikkis ta han mindes från ba rndomen , eller om ljudet eljes e r in rade om något hemsk t , blek blef han , och anande en katastrof , men ännu k ä m p a n d e med förargelsen a t t ha måst afbryta et t nöje, tog han afsked såsom för hela lifvet, och gick ut igenom kaféet , där de h u n d r a d e tomma borden s todo som hvi ta skif l ingsvampar i ha l fmörkre t .

När Libotz och T jä rne kommo u t , sågo de l äka rd roskan stå utanför , och anade hvad som förestod.

När de gingo öfver torge t , m ä r k t e de at t det var j u l n a t t af en och annan gran , som ännu var t änd i e t t fönster. Libotz gjorde en sen­t imenta l anmärkn ing öfver deras ensl iga glädje-tomma lif, men Tjärne sva rade på något hel t anna t .

— Hvem t ror du a t t Askan ius är? frågade s lut l igen Libotz , som i å ra ta l g rubb la t öfver den gå tan .

— H v e m han är? En vanl ig k ä l l a r m ä s t a r e begåfvad med en otrol ig högfärd, en som vill vara käxen i godt l iksom i ondt . Och hans s tora hemlighet? A t t han stul i t någ ra äpplen som pojke , k a n s k e s lagi ts i Amer ika och sut t i t inne i t re dygn för fylla, k a n s k e smugit sig från någon flicka, eller låt i t någon be ta la bor­gen. Såna där ha vi j ä m t , fåfänga na r r a r som all t id ha begå t t det s tö rs ta och in t ressang-t a s t e b ro t t e t . Askan ius har inga farliga hem­l igheter och förtjänar icke det in t resse han vill afnarra o s s !

— Du t ror a t t mänskorna är så enkla , du! — J a g ger m ä n s k o r n a så många som flyger

och far, nu är j a g sömnig, god na t t med dig.

Om n a t t e n afled A s k a n i u s ' hus t ru , sedan mannen förgäfves sökt Öfvertyga! henne och sig, a t t det inte var farligt, det hon hade . För öfrigt var döden n å g o t han icke kunde fat ta i, som han höll ifrån s ig ; men när det var sked t , då kände han den som något posi t iv t , och han frös bokstafl igen ner som en ömtål ig väx t i h ö s t e n ; och t å r a rnes kä l la tyck tes också ha bot tenfrusi t , t y han k u n d e icke grå ta . Men ut ur huset mås te han , ut och bek laga sig. Och han gick, icke till Libotz , u t an till fiska­len Tjärne , o a k t a d t hus t run på det s is ta v a r n a t honom för den "vä r s t a fiende h a n ä g d e " ; hon h a d e upplys t mannen , a t t T jä rne var den som skrifvit i t idn ingen , och a t t det var han , som påfunnit i nd ragn ingen af r ä t t i ghe t e rna och gifvit idén till Grand Hote l . Det ha lp icke ; Aska­nius hade fat tat et t obegr ip l ig t t ycke för T jä rne , t r o d d e nog , a t t det var han , som skada t honom, u r sku ldade honom, t ä n k t e inte på ' t . E t t s lags animal isk sympa t i som ingen kan fö rk la ra ; k a n s k e n å g r a linjer i figuren, n å g r a tonfall i r ö s t e n ; eller a t t han er inrade om någon pe r son han tyck t om för l änge sen.

(Forts.)

IDUN 1907 — 200 —

N y t t h ä f t e ! I D U N S M O D E L L K A T A L O G

F Ö R V Å R E N R O . E D . K O L O R E R A D T O M S L A G .

Till salu i alla boklådor, hos alla tidningsförsäljare och på Iduns Expedition, Drottninggatan 51, Stockholm.

Pris 6 0 öre . F^i tcha l t ig t i n n e h å l l !

(AL0F\IC M J

LEVERERAS Å ALLA 1:A KLAS­SENS RESTAU-RANTER- - - -PRISKURANTER PÅ BEGÄRAN.

H O T E L L W I N D S O R = = f. d. PRIMAVERA L:A KLASS HOTELL "Dtf̂ TUf V I A V E N B T O , I V W L V L CENTRALVÄRME. NYRESTAURERADT.

Ca&telli & Lantenay.

Alla damer rekvirera numera sitt hårvatten direkt fr. tillverkaren af Eau de Portugal (svenskt harvatten 1 , nutidens bästa o. tillförlitligaste konserveringsmedel för håret. Angenämt och uppfriskande. Borttager mjelll Försäljes å 2 kr. pr fl. mot postförsk. ell. frim. Frisör E Bengtsson. Drottningg. 29, Sthlm

Låt ej kaffet pösa öfver,

som det alltid gör dä man kokar det, utan använd vid all kaffekok­ning det patenterade, förbättrade Säkerhets- » H L F F R "

kaffelocket * * w — * • med fyra nedgående rör, så för­hindras all öfverkokning, och man besparas en massa obehag. Det värdefullaste af kaffet stannar då kvar i pannan, mycket kaffe sparas och kaffepannorna bli ej nedsölade af öfverkokande kaffe. Locket "OVER" passar till nästanalla kaffe­pannor. Kostar endast Kr. 1: 2 5 i de flesta Speceri-, järn- och diverse­affärer.

Stockholms Kaffe Aktiebolag. Prenumerera

Barng-arderoben!

t i l l

I d u n 1 0 0 6 OCH FÖREGÅENDE ÅR tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1:50 Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0: 50 Iduns hjälpreda, röda eller gröna 0: 50 Till Nya Testamentet finnas permar

i svart och guld 2: — Kunna erhållas i närmaste bokhandel eller direk från Iduns expedition, om rekvisition och likvid i postanvisnng in­sändes.

SVENSKA KURORTFORENINGEN.

M

r>; A Vattenkuranstalt. Kneiopbad. Skogsluft. D l c Enkel och sträng lefnadsordning. Läkare:

Aslley Levin, Sthlm. R n r i r h n l t n Bad- och rekreationsort med syd-DULGLLUUH ländskt öklimat. Utmärkta hafs­

bad. Tidsenlig utrustning. Billiga kommu­nikationer. Läkare: Joh. A . Andersson, Sthlm.

J W p r n Hafsbad. Välk. kur- o. rekreationsort. UDLDL U Naturskönaste läge; hälsosamt klimat. Gyttje-. tallbarrs-, kolsyrebad etc. Kallvatten-kur, sjukgymnastik, elektricitet, hypnot. beh. Läkare: A . Bitter, Sthlm.

VXcVaWirVcVA Hafskuranstalt vid Vestkus-ribKeOdCRiKll t e n Ren, dammfri hafsluft,

alla sorters bad. Läkare: I. Söderholm, Fiske­bäckskil.

flrannofnrcco Brunn o. bad å småländska U l c l l I l d l U l M s d höglandet, vid stambanan.

Idyllisk natur, barrskog, sj ö. Bostäder i brunns­parken. Berömd järnkälla. Adr.: Moheda. Läkare: A . Bygerth, Sthlm.

HPLCINN Gyttjebad o. kuranstalt. Alla brukl. 11CISIUII badformer, spec. gyttjemassagebad.

l:a kl.restauration. Naturskön barrskogstrakt: Ren o. hög luft. Postadr.: Borred. Läkare: Carl Ekbom, Göteborg.

HJN Badanstalt. Öppen juni—aug. Sundaste läge i den förtjusande Guldkroken vid

Vettern. Läkare: Prof. V. Bultkrantz, Uppsala; för gymn. o. massage: D:r C. Törngren, Sthlm KNPIRTNHARLPN Sommar- och vinterkurort. rUieippUdUeil A n a kalla o c n varma badlor-mer. Kneippsk kallvattenkur. Luft- o. solbad. Läkare: Johan O. A . Bergqvist, Kneippbaden. I ONNOCTODO Hälsobrunn och badanstalt

Ldl l l ldSrvCUe Härligt läge i skogrik trakt i Småland. Järnkälla. Alla brukligabadtormer. Kneippbad. Läkare: O. Sundell, Hvetlanda.

Mi rnrrcHlo Förträfflig rekreationsort, med UIlgSMlC v ä l serverade bad och tillfälle

till noggrann hälsovård. Öppen början af juni—början af sept. Läkare: Nath. Dahlberg. Prosp. fr. Kamrerarekontoret.

I nt-q v i d Bergslagernas järnväg. Säsong 6 Lurvd, juni—6 aug. Naturskönt läge i högtlig-

gande skogstrakt. Berömda gyttjebad jämte alla vanliga badformer. Läkare: Lifmedikus I. Hedenius, Sthlm. I IINHCHRNNN Hälsobrunn och badanslalt.

LU11UMJI l l l l l i H ö g t och torrt läge i naturskön trakt nära Kinnekulle Vidsträckta parker. Berömd järnkälla. Billigt. Läkare: E. Pontén, Göteborg.

I VRKNRNFL Hafsbad- och klimatisk kurort i L>YIRT.ULLLD härlig natur å vestkusten, kransad af yppiga, skogsklädda höjder. Läkare: D. Andersson, Töcksfors.

I VSPki l Klimatisk kur- och rekreationsort. L^SCMl utmärkta gyttje-, kreuznacher-, balf-

och hafsbad, sjukgymnastik, massage. Tids­enliga anläggningar, billiga priser. Läkare: Professor A . Wide, Sthlm.

U » | a f l Båstad. Fullständ. kur- och badort. ITLDLCLL, Hafsbad. Vidsträckt barrskog Gym­nastik, brunnsdrickning, dietisk behandling. Läkare: Carl Sebardt, Sthlm.

Porla B r u n n

IVLARCFRANH ("Nordens Madeira..) Hafskur-MAISUDLLU anstalt med utmärkta bad, spec. gyttjebad, goda kommunikationer, bill iga lef-nadsomkostnader. Läkare: J. Bauman, Mar­strand.

jUaHpvt Skogssanatorium. Berömda järnkäl-iUCUCVl J o r m e d r a d i o a k t i v utstrålning. Ut­

märkta gyttje- O. halfbad. Sol- O. luftbad Kalla bad i VETTERN. Terrängkurer. Dietiskt bord. Läkare: G. A . Alvin, Sthlm.

Mörsils Sanatorium Ldf söpÄS Ren stärk, fjälluft. Lätta komm. Första klass bord. Tidsenl. badhus Elektr. belysning. Läkare: T. Borney, Mörsil.

M r i c c p h o r n - Vattenkur. och sanatorium, 1,100 LHUI>!>CUCLG FOT Q, h Nauheimerbad med flyt. kolsyra, elektr. ljusbad. Säsong: 28 maj —medio af sept. Postadr.: Falköping -Ranten. Läkare: Fr. Odenius, Sthlm. NVHRN Brunn- o. badanstalt. Alla brukliga

11 y UL U badformer. Starka järnkällor. Hälso­samt klimat. Härlig barrskog. Goda kom­munikationer (29 KM från Kalmar). Billigt. Läkare: Doc. O. af Klercker, Lund.

Berömda, kraftiia järnvatten. Fullst. badanstalt. I termin : 1 juni—1

juli; II termin: 5 juli—2 aug. Postadr.: Porla. Läkare: Lifmedikus E. O. Lidin, Sthlm.

D o i r n n r l a Vattenkuranstalt och hälsokälla i IVdgUHUd ö s t r a Jämtland. Vackert läge vid

den härliga Hammarsforsen, mildt klimat. Postadr.: Bammarstrand. Läkare: Robert Dahl, Sthlm. DNMLNCOS 200:esäsong. Järnkälla &Neuenahr-IVDLLUUI>D= i i k n a n d e a l k . k ä l l a ; kall , Nauhei-mer-, varmvattenkur; gymnastik. Speciel diet för socker-, gikt-, njursjuka & korpul. Lä­kare: E. Landergren, Sthlm.

JE. Rekreations­maj . Alla sorters

moderna bad. Läkare: D r L. Forsmark. Be ställa, å rum emottagas Å R. T. 69 62 O. A. T. 215 11. Efter 15 maj R. T. Rindö, Allm. Rindö 25.

D n n n a h i r Brunn. Starkaste järnkällor, mas-IVUlllieuy sage-, ljus-, hafsbad M. M. Kall­

vattenkur, diet. beh af sockersjuka, gikt, fett-sot. Läkare: J. Sjöqvisl, Sthlm. Ensk prak­tisera prof. Lindfors, Petrén, Elfstrand.

RVD Sanatorium och kneippkuranstalt. Natur-• V • skönt läge. Barrskog och insjöar. Lugnt

och stilla. Läkare: B. V. Kindblom, Ryd.

^IFCINHII/lAn VA tim. fr. Stockholm. ÖPPET SdllhJUUdUeil hela året. Fullständigt & MO­

dernt; EGEN pensionatsafdeln.; diet. BEH. af sockersjuka O. dyl. Allt under samma tak. Läkare: Emil Zander.

CL"IFRORCHRI(NN Vattenkur O. hälsokälla i ö. 3KDGEIMJIUL.il Värmland vid sjön Skagern. 19 km. fr. Svarta. Härlig barrskog PÅ Moo-höjden. Vanl. badformer. Solsandbad. Lä­kare: Benrik Berg, Sthlm.

S t n r l i o n Högfjellssanatorium OCH turisthotell aiWlllCIl i Jämtland. Härligt läge 2,000 fot

öfver hafvet. Ej lungsotspatienter. Läkare: John Peyron, Sthlm.

Rindöbaden. StuörpkpnNASI!gm

Söderköping

STRNMCTAR! Hafskuranstalt. Skyddadt läge. y 1 1 u , , , s l d u Mildt hafsklimat. Berömda gytlje-

bad. Järnkälla. Säsong 1 juni—15 sept. Lä­kare: A . Berghel, Sthlm. SärÖ Hafsbad och kurort. Rik vegetation, vid-

J a l w sträckta och bärliga promenader med utsiktsplatåer. Öppet året om. Tågförbin­delse med Göteborg 18 ggr dagligen. Läkare: L. Wolff, Göteborg.

Cö4|*o Brunn. 1.4 mil från Sala. Stillhet, en-Jalta kelhet. Barrskog. Gyttjebad, gymna­

stik, massage; särskild matordning för mag-sjuka. Öppet 11 juni—10 aug. Läkare:R. Fri-berger, Uppsala.

Brunn och bad. Fullständig brunns- & badkur. Sjukgym­

nastik och massage. Enkelt lefnadssätt. Tidsenliga bostäder. Läkare: Sven Wallgren, Stblm.

N̂RFPRFPLIP Nytt badhus o. societetshus. Spec. JUUCLLCLJC Tvålmassagebad. Hafsbad. Sol-och luftbad. Läkare: A . Afzelius, Sthlm. För massage och gvmnastik: d:r N. Wennström, Sthlm. TRANÅS Vattenkuranstalt, öppen året om. Alla ILDLLDS varma och kalla cad. Fullständig Kneippbehandling. Mild och ren luft. Natur­skönt läge. vidsträckt barrskog. Billiga pri­ser. Läkare: B. Tham, Tranås. TRNCA Bad- o. sommarvistelseort. Naturskönt

11 Usa läge. Ren och stärkande luft. Utmärkta varm- och saltsjöbad. Nytt varmbadhus. Lä­kare: ff. Kjellman, Trosa.

I l l r i r p f i a m n Sanatorium och vattenkuran-ULLLLCLLDLLLLL stalt. Öppet året om. Vidsträckt skogsområde. Mer än 300 meter öfver hafvet. Läkare: M. Matett, Göteborg. VARHPRRR Hafsbad och gyttjebadanstalt. Bästa TDILICIG hafsbad, spec. gyttjebad. Billiga af -gifter och lefnadsomkostnader. Läkare: Lif­medikus Emil Jacobson, Sthlm.

Vattenkuranstalt och klimatisk kurort. Mildt klimat långt ut på hösten. .Rui­

nernas och rosornas stad». Nytt: En luft-hyddo-koloni nära Högklint. Läkare: Karl Kallenberg, Sthlm.

WÄRMLANRFC PHA Vattenkuranstalt o. järn-

VYDRMIDNUS CUA k ä i i a . säsong 10 juhi-30 augusti. Naturskönt och sundt läge, milsvida skogar. Elektricitet, bad, massage. Läkare: O. Grill, Avesta. VTTPRNN Brunns- o. badanstalt i Jämtland LLICIAIL m e d härligaste läge (1,000 fot ö. h.) vid Storsjön. Utmärkt järnkälla. Ny regime. Bad- och boningshus restaurerade. Läkare: Am. Niteson, Sthlm. ÖRPRMINRL Hafsbadanstalt. Härligt, friskt UICGLUHU i ä g e . Goda och billiga lefnads-förhållanden. Lifliga ångbåtskommunikatio­ner Gyttje- & Nauheimerbad. Läkare: Bj. Wallén, Öregrund.

n c f h a t n m a r Hafsbadanstalt. Skyddadt läge U M i l d l l l l l l d l v i d V i k af Ålands haf. Beröm­

da gyttje- o. tvålmassagebad för reumatism, Härlig hafs- o. skogsluft. Läkare: F. Scherstén, Östh&mmar.

Handväfda

M

Visby

H T Medicinska förfrågningar besvaras af resp. läkare och för närmare upplysningar hänvisas till den af Sv. Kurortföreningen utgifna publikationen .Svenska Bad- och Kurorter» (tillgänglig i bokhandeln) och till de olika kurorternas prospekt, som erhållas genom kamrer­kontoren samt Svensk Bad- och TuristtMning och Svenska Turistföreningen, Stickholm.

Duktyger, handdukar, lakanslärft, näsdukar m. m., köpas bäst och billi­gast från Kungsäters Linneväfveri, Kungsäter. Katalog och profver gratis och franko.

? * y M Fl

STOCKHOML, Nomnalmstorg N:o 1,entr. LEVERERAR SNÖRLIF FRÅN 5 KR. REG. WAHUM. Begär priskurant!

HUR MAR NI AF

K A F F E ? Jo ni blir nervös, får förstörd mage,

svindel och uppstötningarsamtmagrar. Men om Ni al.tid blandar Edert kaffe med Ariakaffe af Stockholms Kaffe Ak­tiebolags berömda tillverkning, så får Ni den hälsosammaste och mest väl­smakande kaffedryck, som finnes att få. Den gör Eder icke nervös och för­stör icke Eder mage, utan tvärtom. Kaffet blir då äfven nära dubbelt så drygt mot annars Detta Ariakaffe är den enda lämpliga kaffetillsats, för­ordad af de mest framstående profes­sorer och läkare.

Paketer å 25 och å 10 öre i alla Spe­ceri- och diverseaffärer.

Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och lärorik lek­tyr. Mot insändande af nedannämnda belopp till Expeditionen af Idun, Stockholm, erhålles inom Sverige portofritt:

Idun 1892 2: — Idun 1893 (n:r 1 felas) 2: — Idun 1895 (utan julnummer* 2: — Idun 1901 (med julnumre 1 ) 3:50 Idun 1902 (med julnumret) 4: — Idun 1903 (med julnumret) 4: 50 Idun 1904 (med julnumret) 5:50 Iduns julnummer 1894 0: — Iduns julnummer 1898 0 20 Iduns julnummer 1905 0:50 Barngarderoben 19.(4 (9 nummer) 1: 50 Barngarderoben 1905, komplett 2: — Barngarderoben 1906, komplett 2:50

SOM är SAMMANSATT AF utsökt FINA INGREDIENSER; KAN ÄFVEN MED FÖRDEL /ANVÄNDAS AF ALLA MED ömtåHg hy,\HVADAN DEN SPECIELT ÄGNAR SIG TILL ansikts-OCH HANDTVÅL. Efter NÅGON TIDS ANVÄNDNING KOMMER HVAR OCH EN JITT ÖFVERRASKAS AF DESS ena­STÅENDE VÄLGÖRANDE OCHNÖR-SKÖNANDE EGENSKAPER. - O