Neuropsykologi Svensk - SNPF · 2017. 11. 15. · Utgivningsplan 2012 I år ska vi göra vårt allra bästa för att få ut sex nummer av Svensk Neuropsykologi: Nr 2: Början av maj

Mer forskning kring våra metoder behövs SID 3

Som ett fordon utan bromsar SID 4

Vrede, sorg, förtvivlan och maktlöshet SID 8

MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENINGN R 1 , 2 0 1 2 , Å R G 2 4

NeuropsykologiSvensk

1/12 årgång 24Medlemstidning för sveriges neuropsykologers förening

Kom ihåg!Anmäl e-post- och adressändringar på [email protected]

tillgång till interna sidorna på www.neuropsykologi.orgAnvändarnamn: medlemlösenord: 28feb%*

Ansvarig utgivare:Christine Johansson, ordförande i snpf

REDAKTIONChefredaktör:eva [email protected] 51 63 (dagtid)0705-14 88 44 (kvällstid)södra esplanaden 3A223 54 lund

Assisterande redaktör:ellinor [email protected] 22 06

Lokalredaktörer:robin Hellerstedt (södra distriktet)[email protected]

liselotte Maurex (östra distriktet)[email protected]

Josefi n Kadesjö (västra distriktet)josefi [email protected]

Webmaster:Hans [email protected] 372 00 eller 578 352 00

Layout och redigering:prinfo Grafi skt Center, Malmö

Medverkande i detta nummer:Christine JohanssonHans o AnderssonJosefi n Kadesjöingrid tonning-olssonAnn rosén

Allt innehåll i svensk neuropsykologi lagras elektroniskt och blir åtkomligt via internet. Medarbetare måste meddela eventuellt förbehåll mot att få sitt material tillgängligt på detta sätt.

Svensk Neuropsykologi 1/122

n e u r o o C H p s Y Ko l o G i :

Vad kan det neuro psykologiska perspek tivet tillföra idag?

Hjärnan är i fokus som aldrig förr. Alla vill förstå hur hjärnan fungerar, eller hur det blir när den inte fungerar. Nya avbildningstekniker kan på alltmer

tydliga sätt förklara kopplingen mellan hjärnans funktioner och mänskligt beteende. Läkare uttalar sig ofta i dessa frågor, inte lika många psykologer gör det. Vad kan det neuropsykologiska perspektivet tillföra idag? En del av en neuropsykologisk utredning är att bedöma vilka av hjärnans funktioner som är nedsatta och i vilken omfattning. Den andra delen handlar om att ge rekommendationer hur individen ska fortsätta i livet efter hjärnskadan eller diagnosen. Denna andra del handlar i mångt och mycket om Vems hjärna det gäller: hur personen fungerat tidigare, i vilken kontext och i vilken fas i livet personen befi nner sig just nu och vad personen har för framtida mål. Att genomgå en utredningsprocess som rör hjärnans funktio-ner är en omvälvande upplevelse. Det är direkt relaterat till hur jag är som person. Resultatet kan påverka min och andras bild av mig, min roll som individ i samhället och därigenom mina livsmål. Att undersöka hjärnans funktioner berör därför en individs innersta på ett alldeles särskilt sätt. Ibland kan en neuropsykologisk bedömning handla om ett förlopp som påverkar hela självbilden. Givetvis är en psykolog den som är bäst lämpad att följa en individ igenom en sådan process. Våra standardiserade bedömningsinstrument skapar tydlighet och ger trygghet i dessa viktiga bedömningar. Både för oss som ska göra bedömningarna, och för de individer som ska ta emot dem. Men den neuropsykologiska utredningsprocessen utgör också ramen för ett möte där vi som psykologer arbetar med en ständigt närvarande uppmärksamhet på det unika i varje människa. Att upprätthålla denna fi nstämda balans mellan neuro och psykologi är en synnerligen viktig aspekt att tillföra. Det är essensen i vårt arbete som neuropsykologer, och vår expertis.

Christine Johansson, ordförande

Utgivningsplan 2012I år ska vi göra vårt allra bästa för att få ut sex nummer av Svensk Neuropsykologi:

Nr 2: Början av maj. Manusstopp 27 april.Nr 3: Före midsommar. Manusstopp 11 maj.Nr 4: Mitten av september. Manusstopp 7 september.Nr 5: Slutet av oktober. Manusstopp 22 oktober.Nr 6: Före jul. Manusstopp 9 december.

Nr 2: Början av maj. Manusstopp 27 april.Nr 3: Före midsommar. Manusstopp 11 maj.Nr 4: Mitten av september. Manusstopp 7 september.Nr 5: Slutet av oktober. Manusstopp 22 oktober.Nr 6: Före jul. Manusstopp 9 december.

s B u - r A p p o rt K r i n G p s Y K i At r i

Mer forskning kring våra metoder behövsi januari i år kom en preliminär version av rapporten från statens beredning för medi-cinsk utvärdering (sBu) kring psykiatri. slutrapporten ”om psykiatrisk diagnos och behandling – en sammanställning av systematiska litteraturöversikter” är resultatet av sBu:s uppdrag från regeringen att granska och sammanställa forskning inom psykiatri-området. rapporten innehåller litteraturöversikter för bland annat läkemedelsbehand-ling vid schizofreni, diagnostik, bedömning och uppföljning av förstämningssyndrom samt diagnostik och behandling av AdHd och autismspektrumtillstånd (Ast).

Rapporten är visserigen preliminär och den slutgiltiga versionen kommer efter somma-ren, men några större förändringar kommer

sannolikt inte att göras. Dock tillkommer ett kapitel om icke-medicinsk behandling vid ADHD i kapitlet kring diagnos till och behandling av ADHD och AST.

Hur träffsäkra är instrumenten?I dagsläget används ett fl ertal instrument på kliniker över landet som vägledning vid utredning och diagnostisering av ADHD och autismspektrumstör-ning. En av frågeställningarna i rapporten har varit att ta reda på hur träffsäkra de instrument som används är. Initialt gjordes därför en inventering som underlag för vilka instrument som skulle granskas. Endast de instrument som syftade till att specifi kt utvärdera symtom på ADHD respektive autismspektrumstörning inkluderades i granskning-en. En projektgrupp bestående av ett fl ertal kunniga på området har gått igenom aktuell litteratur för att besvara frågorna om bland annat träffsäkerhet. En deltagare i projektgruppen för kapitlet om ADHD och autism är Eva Billstedt, leg psykolog och med.dr, verksam vid barnneuropsykiatriska kliniken i Göteborg samt forskare vid Gillbergcentrum, Göteborgs universitet.

forskning saknasEn slutsats är att det saknas forskning för att kunna uttala sig om hur väl instrumenten mäter det de är avsedda att mäta. – Det är en stor brist att det utvecklas nya instrument men att inga uppföljande valideringsstu-dier görs. Finns det studier så fi nns det kanske bara en studie om intrumentet, vilket inte ger ett tillräckligt vetenskapligt underlag för att kunna dra slutsatser om det, säger Eva. Resultatet blir att många av de instrument vi använder i det kliniska arbetet inte är tillräckligt studerade.

utredning inom den specialiserade vårdenDet var mycket få av de studier som undersökte instrumentens kvalitet som uppfyllde de krav som ställdes för att inkluderas i rapporten. För samtliga instrument som undersöktes fanns det inte mer än en studie som utvärderade dess träffsäkerhet. Eva Billstedt påpekar dock att detta innebär inte nödvändigtvis att instrument inte är bra eller olämp-ligt att använda. – Det är här den kliniska erfarenheten kommer in. Resultaten måste vägas mot en klinisk bedöm-ning. Denna slutsats framhålls i rapporten där man också betonar att utredning och diagnostik av ADHD och autismspektrumtillstånd bör göras inom den specialiserade vården. Detta går emot en utveckling som sker i Göteborg liksom i fl era städer runt om i landet, där man i viss mån överlåter dessa utredningar till primärvården. Ett annat område som behandlas i rapporten är behandling vid autismspektrumtillstånd. Resultaten är nedslående. Varken forskningen kring ”Tidiga interventioner” (exempelvis tidig intensiv träning för barn med autismspektrumstörning) eller ”Anpassning av miljö och pedagogiska insatser” (bland annat TEACCH) kan visa på några entydiga resultat i positiv riktning. – Den forskning som fi nns kring nytta och risker med insatserna pekar i olika riktningar och är otillräcklig. Något anmärkningsvärt är att detta resultat inte fått samma uppmärksamhet som slutsatserna av ADHD-forskningen. – Slutsatsen av resultatet från SBU-granskningen är att det bör satsas mer på forskning av de metoder vi använder, både vid diagnostik och behandling, framhåller Eva Billstedt.

Josefi n Kadesjö

läs rapportenhttp://www.sbu.se/upload/psykiatrirapport_reger-ingen120111/Psykiatri_slutredovisning.pdf

Svensk Neuropsykologi 1/12 3

A n n o r l u n d A s tA rt p å i n t r e s s e f ö r A d H d :

Cerebs AdHd-vecka i januari gästades under en dag av sandra Kooij, som började intressera sig för AdHd hos vuxna när hon träffade en kvinna som var som ”ett fordon utan bromsar”. på den tiden diagnostiserade man inte AdHd hos vuxna i nederländerna. Men när Kooij trots detta framgångsrikt behandlat kvinnan för AdHd, väcktes ett intresse för vuxen-AdHd som lagt grunden för hennes senare arbete.

”Som ett fordon utan bromsar!”

4 Svensk Neuropsykologi 1/12

Psykiatrikern Kooij har numera bred erfarenhet av ADHD hos vuxna. Hon är engagerad i forskning kring ämnet, behandlar patienter,

utbildar professionella, leder ett nationellt nätverk samt är chef för ett expertcenter som utvecklar och implementerar ny kunskap om ADHD. Svensk neuropsykologi var närvarande när hon under en regnig januaridag i Stockholm berättade om både forskning kring och egna erfarenheter av vuxna med ADHD.

AdHd hos vuxna ofta obehandladForskning från USA visar enligt Kooij att 50-60 % av dem som har ADHD i barndomen har kvar tillräckligt med symtom som vuxna för att uppfylla kriterier för diagnos. Hon menar att det finns mycket kvar att göra för denna grupp som till stor utsträckning är obehandlade idag. Till exempel finns det studier som visar att endast cirka två procent av alla vuxna med ADHD i Nederländerna behandlas för sin ADHD. Siffran är ännu lägre i en del andra europeiska länder, medan fler, men långt ifrån alla, får behandling i USA. Vad det gäller den kliniska bilden har vuxna med ADHD enligt Kooij samma kärnsymtom som barn med diagnosen, men de yttrar sig på lite andra sätt. Vuxna med ADHD kommer ofta sent, är glömska, har svårt att fatta beslut, har problem med organise-ring och planering, skjuter upp saker och har dålig tidsuppfattning. Hyperaktiviteten är ofta av ett inre slag som hanteras genom bland annat överdrivet tränande, stor alkoholkonsumtion eller undvikande av möten. Impulsivitet kan komma till uttryck genom att man byter jobb ofta, hetsäter, söker spänning på olika sätt eller uppvisar en allmän otålighet. De allra flesta vuxna med ADHD har enligt Kooij dagliga humörsvängningar och ilskeut-brott. Det är inte heller ovanligt med kroniskt trötthet och utbrändhet.

ouppmärksamhet ställer till mestKooij lyfter fram att trots att hyperaktiviteten är det symtom som gör att de flesta söker hjälp, så är det ouppmärksamheten som ställer till det allra mest för den här gruppen. Vuxna är mer beroende av att kunna vara uppmärksamma än barn eftersom arbetslivet ofta ställer sådana krav. Problem med uppmärksamhet gör att många underpresterar på jobbet. Man har sett att vuxna med ADHD ofta har inlärningssvårigheter, kortare utbildning och lägre inkomst, lägre anställningsgrad, mer sjukfrånvaro,

och fler jobbyten jämfört med vuxna utan ADHD. De skiljer sig dessutom oftare, fler blir arresterade och det är vanligare med sociala problem av olika slag. Kooijs budskap är att ADHD hos vuxna ska ses som ett kroniskt tillstånd som behöver behandlas för att personen ska kunna prestera optimalt.

flickor med AdHd underdiagnostiseradeI kliniska studier ser man att fler pojkar än flickor har ADHD, medan epidemiologiska studier pekar på att det är ungefär lika vanligt med ADHD hos båda könen (Biederman et al. 1994, 2002, 2004, 2005). Kooij menar att det kan bero på att pojkar oftare har mer allvarlig hyperaktivitet och att de har utåtriktad samsjuklighet, såsom uppförandestörning eller aggressivt beteende. Flickor är inte stökiga på samma sätt utan lider mer av ouppmärksamhet. Kooij pekar på att hos många flickor med ADHD upptäcks inte deras svårigheter när de är barn. Istället söker de själva som vuxna hjälp på grund av ADHD-relaterade problem. Hos flickor med ADHD har 30 procent ADHD med i huvudsak ouppmärksamhet, medan det hos pojkar med ADHD är cirka 15 procent som har denna typ av ADHD. Det, menar Kooij, är en tänkbar orsak till underdiagnostiseringen av flickor. Ouppmärksam-hetsproblematik ställer inte till det lika mycket för omgivningen, även om det kan vara mycket besvär-ligt för den drabbade. Flickor med ADHD har enligt Kooij oftare ångest- och depressionsproblematik jämfört med pojkar. När de söker hjälp får de ofta inte rätt diagnos och inte heller rätt vård. Kooij lyfter även fram en tanke om att många flickor som diagnostiseras med kroniskt trötthetssyndrom kanske lider av ouppmärksamhet. Kroniskt trötthets-syndrom är fyra gånger vanligare hos flickor än hos pojkar, och det är inte långsökt att tänka sig att man blir kroniskt trött av att lida av uppmärksamhetspro-blematik. Många kvinnor med ADHD har också tidigare haft diagnosen kronisk trötthetssyndrom.

en femtedel av alla patienter inom psykiatrin har AdHdKooij menar att ADHD sällan kommer ensamt. Tre fjärdedelar av alla vuxna med ADHD har minst en annan diagnos och många har flera samtida diagno-ser. Bipolär störning, depressivitet, ångestsyndrom, missbruk och personlighetsstörningar är några vanliga komorbida tillstånd. Detta gäller också åt andra hållet: i flera studier (vd Glind 2005; Ropsm2010 in prep, Kessler APA 2007, Fayyad


2007 m fl) har man sett att runt tjugo procent av alla psykiatripatienter också har ADHD. Särskilt vanligt verkar ADHD vara hos patienter som diagnostiserats med borderline personlighetsstör-ning. Att inte behandla ADHD hos patienter med andra psykiatriska tillstånd riskerar att göra dem kroniska enligt Kooij. Personer med ADHD glömmer ofta att ta sina mediciner, går inte till doktorn och så vidare. Om man däremot behandlar ADHD, har man i studier sett att det leder det till mindre förekomst av bland annat affektiva störning-ar, paniksyndrom och posttraumatisk stressyndrom. När det gäller ADHD och borderline personlig-hetsstörning finns vissa överlappningar såsom impulsivitet och frekventa humörsvängningar (90 procent av vuxna med ADHD lider av flera dagliga humörsvängningar). Tillstånden skiljer sig dock åt när det gäller debutålder samt förekomst av oupp-märksamhet och hyperaktivitet. Symtom som att känna sig tom och ha ett svartvitt tänkande är typiska för borderline men inte för ADHD. Kooij menar också att när det gäller samsjukligheten har 6-25 procent av vuxna med ADHD också en kluster B personlighetsstörning medan 35 procent av dem som är diagnostiserade med borderline också har ADHD.

störningar i sömncykelnKooij har intresserat sig för störningar i sömncykeln hos vuxna med ADHD. Personer med ADHD är enligt henne oftare kvällstyper och sover också i snitt mindre än andra. De har också fler sjukdomar och en mer ohälsosam livsstil. Sömnunderskott är associerat med hetsätning, högre blodsocker, övervikt, säsongsbunden depression. cancer samt hjärt- och kärlsjukdomar. Det kan vara så att man behöver behandla den försenade sömnrytmen för att förhindra andra tillstånd. Mer forskning behövs dock på relation mellan melatoninmönster hos personer med ADHD och försenad sömn. För att synkronisera den biologiska klockan kan både psykopedagogiska insatser om bland annat sömnhygien behövas och behandling med melato-nin. Behandling med melatonin är dock inte studerat än, så effekterna är än så länge oklara. Kooijs erfarenhet är dock att många patienter stabiliseras om de får melatonin och om de slutar att använda dator och TV efter klockan nio på kvällen.

Behandling av AdHdKooij har en del rekommendationer för behandling

av ADHD. Man bör erbjuda psykoedukation, medi-cinering för ADHD och komorbida tillstånd, KBT eller coaching, ljusterapi för säsongsbunden depres-sion och störningar i sömncykeln samt stödgrupper. Mediciner är enligt Kooij bevisat effektiva vid ADHD, men bör komma först efter psykoeduka-tion. Man bör också behandla mer allvarliga tillstånd såsom depression, ångest, bipolär störning och missbruk innan man lägger till behandling för ADHD. När det kommer till personlighetsstörning-ar bör man dock behandla ADHD först då behand-lingstiden för dessa tillstånd är lång. Viktigt att tänka på vid medicinering är enligt Kooij att ADHD-patienter är kaotiska och glömska – därför är långtidsverkande mediciner att föredra. När det gäller psykologisk behandling handlar mycket om att organisera det dagliga livet, planera samt få överblick över sådan som privatekonomi, arbete och skola. Många kan också behöva lära sig sociala färdigheter och hitta sätt att hantera sina relationer. Det kan också vara viktigt att ge partners till patienter med ADHD psykoedukation samt involvera dem i behandlingen.

KunskapsnätverkKooij avslutar med att berätta om det nederländska nätverket som arbetar med vuxen-ADHD. De har startat en programgrupp för ADHD där man utvecklat standardiserade diagnostiska bedömnings- och behandlingsprotokoll, bland annat DIVA 2.0 som är en kostnadsfri intervjumanual. De utbildar också andra professionella samt erbjuder informa-tion till patienter. Deras instrument för diagnostise-ring innehåller självskattningsskalor, intervju med patient och anhöriga samt formulär för samsjuklig-het. Sedan 2002 finns ett europeiskt nätverk som arbetar för förbättrade rutiner kring diagnostisering och behandling av vuxna med ADHD (se länkar nedan). Kooij uppmanar också oss svenskar att se över vårt eget ADHD-nätverk för att säkerställa kompetent bedömning och behandling av ADHD hos vuxna.

Ann Rosén

länkar:Europeiska nätverket för vuxen-ADHD:www.adult-adhd.netOm DIVA:www.divacenter.euDIVA 2.0 går att beställa gratis via:[email protected]


G ö t e B o r G s u n i V e r s i t e t

lena nylanderAttention-defi cit/hyperactivity disorder and autism spectrum disorders in adult psychiatric patientshttp://gupea.ub.gu.se/handle/2077/27819

tove lugnegårdAsperger syndrome and schizophrenia: Psychiatric and social cognitive aspectshttp://gupea.ub.gu.se/handle/2077/28002

Maria unenge HallerbäckAutism and early development in adults with schizophreniaMethodological and clinical aspectshttp://gupea.ub.gu.se/handle/2077/28249

Gudrun nygrenScreening and Diagnosis of Autism Spectrum Disordershttp://www.gnc.gu.se/digitalAssets/1363/1363489_abstact-screening-and-diagnosis-of.pdf

AV H A n d l i n G A r

Attedisodis

Sah

entionorderorder

GillInstitute

hlgrenska

n - def and

rs in apa

Lena

lberg Neue of NeuroAcademy

Goth

ficit/hautisadult

atients

a Nyland

ropsychiaoscience an

y at Univer

henburg 2

hyperm sppsyc

s

der

atry Centreand Physiorsity of Go

2011

activiectru

chiatr

e ology othenburg

ity m ic

g

try Centreoo

eology othenburgg

Tove Lugnegård

Gillberg Neuropsychiatry Centre, Institute of Neuroscience and Physiology Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg

Gothenburg 2012

Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg

Gothenburg 2012

Maria Unenge Hallerbäck

Gillberg Neuropsychiatry Centre Institute of Neuroscience and Physiology Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg

Gothenburg 2012

Institute of Neuroscience and Physiologyversity of Gothenburg

SCREENING AND DIAGNOSIS OF AUTISM SPECTRUM DISORDERS Gudrun Nygren

Gillberg Neuropsychiatry Centre, Institute of Neuroscience and Physiology, Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg, Sweden

ABSTRACT Objectives: Develop and examine a new screening and diagnostic framework for autism spectrum disorders

(ASD), and study the prevalence of ASD in 2-year-old children in Gothenburg. Methods: Psychometric

properties of the Swedish version of the Diagnostic Interview for Social and COmmunication disorders (DISCO)

were examined in 91 patients aged 2-40 years referred for assessment of ASD. Twenty-one children screening

positive for language delay at the Child Health Centres (CHCs) at 2.5 years were followed up with

comprehensive neuropsychiatric assessments at 7.5 years. Another CHC general population sample of several

thousand 2.5-year-olds was screened for ASD using the Modified Checklist for Autism in Toddlers (M-CHAT)

and a new joint attention observation measure, the JA-OBS. Children screening positive for ASD were given

very comprehensive ASD diagnostic assessments (including the DISCO) in a specialised centre. Prevalence rates

for ASD in one age cohort were estimated. Some psychometric properties of the CHC screening instruments

were examined. Results: The psychometric properties of the DISCO were found to be good to excellent. In the

“language cohort” 13/21children had a neuropsychiatric disorder at the age of 7 years (of whom several had

ASD). The prevalence of ASD in 2-year-olds in 2010 was 0.80%. Corresponding rates for 2-year-olds referred to

the specialised centre in 2000 and 2005 (when no population screening had occurred) were 0.18% and 0.04%.

The Positive Predictive Value (PPV) for the combination of M-CHAT (+ M-CHAT interview) and the JA-OBS

was 90%, and the sensitivity 96%. Discussion: ASD is a relatively common neurodevelopmental disorder that

can be detected at high rates already at child age 2 years (prevalence 0.80%). The DISCO appears to be a good

instrument in diagnostic assessment both for clinical use and in research. A positive language screen at age 2.5

years should be regarded as an indicator of other possible neurodevelopmental problems, Early Symptomatic

Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations (ESSENCE), including ASD. The combination

of instruments, M-CHAT and JA-OBS, has excellent PPV and sensitivity and the new screening programme

shows promise for early detection of ASD as a routine in the developmental program at CHCs. Trained medical

staff is a basic requirement and enables earlier detection and the use of screening tools also beyond routine

population screening regardless of the age at which a suspicion of autism is raised. Crucial for screening are

effective routines for further diagnostic assessments and interventions without delay.

Keywords: autism spectrum disorder (ASD), prevalence, early symptoms, screening, diagnostic assessment, M-

CHAT, JA-OBS, DISCO, ESSENCE

Lyckat nordiskt möte i Aalborg. SID 4



MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING

NeuropsykologiNeuropsykologi

Psykolog 2020 – en lyckad konferens. SID 4


Neuropsykologi

Svensk

Psykolog 2020 – en lyckad konferens.


R I K S S T Ä M M A 2010Neurorehabilitering –

förändra (synen på) hjärnanNeurorehabilitering och

plasticitet i nytt ljus

Referat från Riksstämman 2010. SID 3-12


Neuropsykologi

Svensk

Gör det inte!Nu har vi haft vår digitala tidning i nästan två år. Vi hoppas att du uppskattar den. Under senare tid har vi noterat att tidningen sprids även till icke medlemmar. Självklart kan du maila den till någon enstaka person, men vi rekommenderar att du inte gör något massut-skick. Det är du och alla andra SNPF-medlemmar som via årsavgiften betalar tidningen. Produk-tionen är beroende av att vi har ett ständigt infl öde av betalande medlemmar. Icke med-lemmar kan däremot ta del av alla nummer utom det senaste via vår hemsida www.neuropsykologi.org Så fort ett nytt nummer gått ut till medlemmarna läggs det förra ut på hemsidan. Så, istället för att sprida senaste numret av tidningen, så kan du gärna sprida information om vilka fi na förmåner man får som medlem i SNPF.


Vill du bli min handledare?

Min uppsatshandledare har hoppat av. Därför behöver jag få tag i någon som är specialist i neuropsykologi, helst bor i södra Sverige och som vill vara min handledare. Min uppsats undersöker ”Modersmålets betydelse i neu-ropsykologiska undersökningar”. Jag har gjort en studie innefattande intervju och testning (både på svenska och på fi nska) av fi nnar som fl yttat till Sverige som vuxna. Nu återstå att sammanfatta studien och skriva allmänt om tvärkulturell neuropsykologi, som är i sin linda i Sverige. Uppsatsen ska vara klar 31 december i år. Erja Viitanen, neuropsykolog på Geriatriska rehabilite-ringskliniken, Värnamo sjukhus. [email protected] alternativt [email protected], 0370-69 76 72 alternativt 0705-53 27 68.

Vrede, sorg, förtvivlan och maktlöshetJag arbetar med vrede, sorg, förtvivlan och maktlöshet. Ja, en massa annat också, men i stora drag just det – vrede, sorg, förtvivlan och maktlöshet. Vi gillar inte det, vi i vården – maktlöshet. Vi vill fixa och om vi inte kan fixa så vill vi remittera. Men nu är det fak-tiskt det jag jobbar med – vrede, sorg, förtvivlan och maktlöshet. Glädje också, men det är bonus, det är liksom inte det jag jobbar med. Jag är neuropsykolog inom Barn- och ungdomssjukvården i lund.

Det första som slår mig när Emma kliver in i mitt rum för vårt inbokade möte är att hon är så vacker, för att inte säga elegant.

Hon har regelbundna mörka drag, slätt blankt mörkt hår och hon klär sig vackert och stilfullt utan att det blir påträngande. Om jag hade mött Emma någon annanstans än i mitt arbete så hade jag känt mig otillräcklig. Hon är allt det som vi ibland vill vara. Hon är snygg och välbeställd med ett vackert hem, en god karriär och en fantastisk familj. Om det nu inte vore för Fabian. Och det är det jag ser när hon kommer in i mitt rum; Fabian och maktlös-heten. Jag hörde Emmas klackar redan i korridoren. Vrede, klapprade de, rättmätig vrede. Vill inte vara här, vill inte träffa psykologer, vill inte besöka Lund två gånger i veckan, vill inte åka till akuten, vill inte, inte, INTE vara maktlös! Fabian är Emmas son och han är 10 år nu. Jag träffade honom för första gången när han var 6 år. Då hade han precis fått ett första epileptiskt anfall och hade med stor dramatik

åkt ambulans, medicinerats på akuten och fått diagnos. Epilepsi – inte så farligt, kommer att fungera, bättre med mediciner, bla, bla, bla… Så blev det inte. Redan innan första anfallet hade Fabian blivit mer och mer svårstyrd, överaktiv och ofokuserad. Med fler och fler anfall blev detta bara värre. Fabian gick från att vara det perfekta barnet i den perfekta familjen till ett litet troll på bara något år. Här måste man förstå Emmas vrede. Det var faktiskt inte alls så det var planerat! Där på akuten började resan för Emma och Fabian och hela familjen, en resa genom anfall, långdragna anfall med intensivvård, beteendeproblem, en tillbakagång i utvecklingen och mediciner, mediciner, mediciner. Därför måste man förstå Emmas vrede. För tre månader sedan förklarade jag för Emma och hennes man att Fabian nu har så stora svårigheter att det måste kallas för en utvecklingsstörning och att vi måste prata särskola. Man kan förstå Emmas vrede. – Era djävla läkare, fräser hon. Kan de verkligen inte bättre? Och du sitter här och påstår att de är


skickliga! Nu med senaste medicinbytet blev han helt sjövild. Och när vi i panik åkte in till akuten för att vi inte kunde hantera honom fi ck han en ny medicin. Och nu är han som en liten ledsen hund! Han säger inget utan sitter bara och tittar ut genom fönstret. Eller så sitter han under bordet! Det är nästan värre. I fönstret har han åtminstone någon sorts kontakt med omvärlden. Och när han väl pratar är det nonsens! Häromdagen frågade han vad vi skulle äta och när jag svarar köttbullar mumlar han köttbullar i två minuter och sedan frågar han vad vi skall äta. Är det min son? Va? Tala om det för mig! Var är mitt liv? Och hur vet jag vad som är den min son är nu och vad som är mediciner? Om vi hade slutat med alla mediciner så hade han kanske blivit sig själv igen? Och nu särskola? Herregud! Särskola! Kan du verkligen vara säker på att det är en utvecklingsstörning? Var slutar det här någon-stans? Tror du att han blir ett paket? En lallande fåne i en rullstol? Emmas vrede sköljer emot mig i stora vågor, hårda ord i klump slår mot mig. Och mellan vredesvågorna fi nns maktlösheten, som det lilla vatten som alltid blir kvar i sanden när en våg drar sig tillbaka. – Forskning, säger Emma, görs det verkligen ingen forskning på det här området? – Jo, jo, tänker jag. Visst görs det forsk-ning. Jag kan redogöra länge för olika studier, men jag väljer att lyssna på vad hon faktiskt säger. – Jag är så maktlös, säger hon egentligen. – Gör något människa! Så jag talar med henne om just det; om maktlösheten och förtvivlan, den långa resan och förlusten av sonen. Jag talar med henne om utveck-lingsstörning och särskola och vreden. Ännu talar jag inte om livskvalitet på andra sidan vreden, förtvivlan och sorgen över den förlorade normalut-vecklade sonen. Vi är inte där än. Jag talar inte heller om habiliteringen och det stöd som erbjuds när man har en utvecklingsstörning. Det är nämli-gen inte alls det hon vill ha. Hon vill att Fabian ska vara frisk. Bara på andra sidan vreden, förtvivlan, äcklet och maktlösheten fi nns glädjen och livskvali-teten. Därför måste vi igenom, för att vi ska till ett liv möjligt att leva. Det är också för Fabians skull måste vi igenom. Fabian har sin egen maktlöshet. Han förstår inte något av de krav som ställs på honom i skolan och han blir förvirrad, rädd och ledsen när hans pappa övar honom i tiokamraterna och försöker få honom att minnas i detalj hur det ser ut i farmors hus.

Pappa tror nämligen att om Fabian bara lär sig tiokamraterna kan han gå kvar i grundskolan och slippa ifrån särskolan. Vi människor gillar inte maktlöshet och pappa vill göra det han kan. Pappas förtvivlan blir Fabians ok och därför måste vi igenom denna förtvivlan. Fabian behöver föräldrar som orkar se och glädjas över den han blivit och det är egentligen en helt orimlig begäran. Mitt yrke är att hjälpa en bit på vägen genom förtvivlan, att göra det lite lättare att förstå och leva med det orimliga. Och så går Emma. Hon har gråtit, svurit, förbannat och vädjat under ett och samma samtal. Vi har inte bestämt något. Jag ska ännu inte skriva remiss till habiliteringen och jag ska ännu inte ta kontakt med särskolan i hemkommunen för ett möte. Jag vet inte riktigt vilken KVÅ-kod jag ska skriva. Trots att Emma och hennes man efter samtalet skickar ett kort och tackar mig för att jag är ett sådant stöd för dem, vet jag fortfarande inte vilken KVÅ-kod jag ska skriva. Jag har inte utfört något i den synliga världen. Men jag vet att vi är ett steg närmare. Ett steg närmare ett liv där både Fabian och föräldrarna orkar leva och se glädje. Men först måste vi igenom just det som jag jobbar med: vrede, maktlöshet, förtvivlan och sorg.

Ingrid Tonning-OlssonNeuropsykolog, Barn- och ungdomsmedicinska

kliniken, Barn- och Ungdomssjukvården Lund.

förklaringar:Tiokamraterna: De talpar som ger summan tio, d.v.s. 1 och 9, 2 och 8, 3 och 7 samt 4 och 6.

Berättelsen var ett av de vinnande bidragen i tävlingen ”Skånes Universitetssjukhus – verkligheten bakom siffrorna”. Den handlar inte om en faktiskt existerande patient, utan beskriver en fi ktiv, men ändå alldeles vanlig, situation för patient, anhöriga och neuropsykolog.

Du är alltid välkommen! Du kan påverka innehållet i vartenda nummer av svensk Neuropsykologi på fl era olika sätt: » Skriv något själv – artikel, notis, insändare, boktips...

Maila materialet till chefredaktör [email protected] » Kom med önskemål om vad du vill läsa. Kontakta din

lokalredaktör (namn och kontaktuppgifter fi nns på sidan två), eller Eva Hast. Lyckat nordiskt möte i Aalborg. SID 4



MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING

NeuropsykologiNeuropsykologi

Psykolog 2020 – en lyckad konferens. SID 4


Neuropsykologi

Svensk

Psykolog 2020 – en lyckad konferens.


R I K S S T Ä M M A 2010Neurorehabilitering –

förändra (synen på) hjärnanNeurorehabilitering och

plasticitet i nytt ljus

Referat från Riksstämman 2010. SID 3-12


Neuropsykologi

Svensk

9Svensk Neuropsykologi 1/12

Träning utvecklar anknytningAnna Bratt, psykolog, psykoterapeut och specialist i neuropsykologi, höll nyligen en upp-skattad snpf-föreläsning i Göteborg kring autism och anknytningsmönster hos barn. det finns intressanta skillnader mellan Anna Bratts erfarenheter från sitt kliniska arbete och exempelvis den studie som presenterades av nader et al 2007.

Bakgrunden till Anna Bratts intresse för anknyt-ningsmönster hos barn med autism är att hon upplever att det bland utredare finns en ovilja att ställa autismdiagnos när det även finns andra problem inblandade, exempelvis att barnet inte knyter an till sina föräldrar som väntat. Annas övertygelse är dock att barn kan ha ett annorlunda anknytningsmönster även om det inte finns brister i miljön. Barn med autism knyter inte an till sina föräldrar på samma sätt som andra barn. Ett viktigt första stadium för anknytningens utveckling är det nyfödda barnets sökande efter ögonkontakt. Barnets blick dras till ansikten och mänskliga rörelser. Här skiljer sig barn med autism då de istället föredrar ljud, ljus och rörelser från saker snarare än ansikten. De har i mindre utsträck-

ning ögonkontakt vilket påverkar deras förmåga till ömsesidig social interaktion och i sin tur förmågan till anknytning.

God balans – tryggt mönsterEn studie av Naber et al (2007) undersökte anknyt-ningsmönster hos barn med olika utvecklingsrelate-rade störningar. Strange Situation Procedure (SSP) användes i studien för att bedöma anknytningsstil. SSP innebär observation av separationer och återföreningar mellan barnet och dess närmsta omsorgsperson. Balansen mellan barnets sökande efter trygghet hos anknytningpersonen och nyfiken-het av omgivningen utvärderas. En god balans visar på ett tryggt anknytningsmönster.

Resultaten i studien visar att en så stor andel som 50 procent av barn med autism uppvisar en desorgani-serad anknytning. Den desorganiserade anknytning-en förklaras dock främst av barnets utvecklingsnivå. Ju lägre utvecklingsnivå desto högre grad av desorga-niserad anknytning. Resultatet skiljer sig från tidigare studier, där omkring 30 procent av barnen med autism har en desorganiserad anknytning. I studien av Naber et al hade samtliga barn med autism även en utvecklingsstörning, vilket kan vara en förklaring till denna skillnad.

ser inte så stor andelAnna Bratt känner inte igen den höga andelen desorganiserad anknytning från sitt kliniska arbete. – Jag ser inte en så stor andel med desorganiserad anknytning bland de autistiska barnen. I många fall kan det verka som att barnet har mycket stora svårigheter men att de i själva verket knyter an väl. Även bland barn med autism fungerar deras föräldrar oftast som en trygg hamn.

lägre kortisolnivåerDesorganiserad anknytning innebär i regel att barnet har svårare att reglera stress och negativa känslor. I studien används hjärtfrekvens och

kortisolnivå som mått på barnets stressnivå. Det framkom att barn med mycket symtom på autism hade lägre kortisolnivåer i SSP-situationer. En tolkning av detta är att dessa barn inte riktigt förstår vad som händer i situationen, och därför inte reagerar på samma sätt. – En del föräldrar till barn med autism kan se detta när de lämnar sitt barn på dagis. Det kan vara så att barnet vid lämningen inte förstår att föräldern inte kommer tillbaka förrän om flera timmar och därför inte ger någon reaktion när föräldern går iväg. Föräldrar till barn med autism kan uppleva stor oro när deras barn inte knyter an som andra barn. Det är därför viktigt att föräldrarna kan få hjälp med att hantera de känslor detta väcker. – Svårigheterna är inte konstanta utan anknyt-ningen kan utvecklas med träning. Det är viktigt att föräldrarna inte lägger för mycket av ansvaret på sig själva och framförallt att de inte ger upp, avslutar Anna Bratt.

Josefin Kadesjö

referens:Naber et al (2007). Attachment in toddlers with autism and other developmental disorders. J Autism Dev Disord, 37 (6): 1123-1138.

Anknytningsmönster

Autism (20) PDDNOS (14) Mental retardation (12)

Språkstörning (16)

Kontrollgrupp (18)

trygg 35 % 42.9 % 33.3 % 68.8 % 83 %

otrygg/undvikande 15 % 21.4 % 16.7 % 6.25 % 0 %

otrygg/ambivalent 0 % 14.4 % 16.7 % 6.25 % 16.7 %

desorganiserad 50 % 21.4 % 33.3 % 18.8 % 0 %

Naber et al (2007)


d r tA d G o r s K e t i l l s V e r i G e

Terapeutisk neuropsykologisk bedömningen utmaning inom klinisk neuropsykologi är att utveckla relevanta och lyhörda utrednings- och bedömningspro-cesser. för att möta detta behov bör utformning av ut-redningsmodeller och återkoppling av neuropsykologiska fynd förbättras. en bra utredningsprocess är i hög grad också psykoterapeutisk. regionala neuropsykiatriska Gruppen* (rnG) har i samarbete med institutionen för psykologi vid uppsala universitet nöjet att inbjuda till seminarium och en sepa-rat heldags workshop.

*) RNG – specialistgrupp neuropsykologer inom psykiatri och habilitering vid sju landsting i Mälardalsregionena

Kan man träna svårt hjärnskadade i elrullstol?elrullstolar kan användas för annat än förfl yttning. forskning visar att träning i elrullstol kan hjälpa människor med mycket svåra hjärnskador att utveckla förmågor man tidigare inte trodde de hade.

– Man tyckte nog jag var lite tokig som ville träna den här gruppen i en elrullstol, men det visade sig vara en träningsform som utvecklade deras medvetenhet, berättar arbetsterapeut Lisbeth Nilsson vid Lunds universitet och Gällivare sjukhus. De fi ck en idé om att det var möjligt att förfl ytta sig på egen hand. När förståelsen för att de kan röra sig väl har väckts, kan det ibland också leda till att de försöker röra sig på andra sätt – krypande, i gåstol eller i något fall till och med genom att kunna gå på egen hand.

Källa: Lunds Universitet, Lund Medical Faculty MonthlyLäs mer på http://www.lmfm.med.lu.se/o.o.i.s/30510

ÖPPET SEMINARIUM fredag den 11 maj 2012

Plats: Institutionen för Psykologi, Blåsenhus, Uppsala Universitet.Tid: 13.15-15Gatuadress: von Kraemers allé 1ASal: Betty Pettersonsalen 14:031Pris: ingen avgift, ingen föranmälan

WORKSHOP lördag den 12 maj 2012

Plats: Habilitering och hjälpmedel, Villavägen 2 Uppsala, sal Påfågeln, blå trappa, 3:e vånTid: kl 9-16Anmälan (begränsat deltagarantal): sekreterare Karin Sandström [email protected] eller 018-611 68 68. Förtur ges deltagare med egna fallexempel – utrymme på workshopen kan dock inte garanteras utan ges efter ämnesfördelning och i mån av tid.Kostnad: 1 000 kr exklusive moms (faktureras separat via RNG)

Dr Tad Gorske är phd och assistant professor vid Department of Physical Medicine & Rehabilitation vid University of Pittsburgh, Pennsylvania, USA.


du har väl upptäckt vår hemsida?

www.neuropsykologi.orgSNPF har en välbesökt hemsida där det finns mycket information att hämta. Som med-lem i föreningen kommer du alltid ha tillgång till allt som finns på sidorna. Redan på första sidan finns det blänkare som visar vilka seminarier och utbildningar som är aktuella. Via länkar kommer du åt ytterligare utbildningstillfällen och konferen-ser. Du kommer också åt en mängd bildspel från föreläsningar som hållits under årens lopp. För närvarande har vi över femtio bildspel upplagda. De från senaste Riksstäm-man är fortfarande endast tillgänglig för medlemmar. Är du intresserad av doktorsavhandlingar, specialistarbeten eller examensarbeten inom området neuropsykologi, finns det också mycket att hämta via vår hemsida. Ett hundratal arbeten finns att tillgå via länkar, fler kommer att läggas till. Har du själv skrivit något som inte finns tillgängligt via hemsidan? Kontakta då vår webbredaktör Hans O Andersson [email protected] Du kommer även åt denna tidskrifts äldre nummer. För närvarande har vi Svensk Neuropsykologi från 2003 tillgänglig, men vi försöker att lägga in äldre nummer än så. Årsmötesprotokoll, verksamhetsberättelser med mer är annat som ni finner på www.neuropsykologi.org

Möt varandra på

Facebook!försämras mäns kognitiva förmåga när de interagerar med en kvinna? det är en av många frågor som i

skrivande stund diskuteras på sveriges neuro-psykologers förenings grupp på facebook. För närvarande har gruppen över 270 medlemmar och fler tillkommer varje dag. Kom med! Du kan starta eller delta i dagsfärska diskussioner, eller bara hålla dig uppdaterad om vad som är på tapeten. Till exempel läggs ofta tips om utbildningar inom vårt område som inlägg på Facebook.

Sök dig gärna dit på adressen http://www.facebook.com/groups/312230429672/

p å G å n G i s ö d r A

Psykologisk behandling av vuxna med ADHD (och deras anhöriga)

Taja Hirvikoski, psykolog vid Psykiatri Nord-väst, samt med. dr. vid Karolinska Institutet, Stockholm.Tid: 25 april 15-16.30.Plats: Stora föreläsningssalen, Wigerthuset vid SUS, Lund.

p å G å n G i ö s t r A

Do children’s brains recover better?

Megan Spencer-Smith, psykolog och PhD.Tid: 20 april 14.30.Plats: Danderyds sjukhus, Aulan.


Documents

Neuropsykologi Svensk - SNPF · 2017. 11. 15. · Utgivningsplan 2012 I år ska vi göra vårt allra bästa för att få ut sex nummer av Svensk Neuropsykologi: Nr 2: Början av maj