Utforskning av det omedvetna genom LSD-terapi

Stanislav Grof

MÄNNISKANS OKÄNDA VÄRLDAR

Vad mikroskopet betytt för den medi­cinska forskningen och teleskopet för

astronomin - det kan LSD betyda inom psykologi och psykiatri.

Stanislav Grof presenterar rön från noggrant kontrollerade vetenskapliga experiment som han utfört under ett tjugotal

år i hemlandet Tjeckoslovakien och sedan fortsatt i USA. LSD har visat sig vara ett oöverträffat hjälpmedel för att

vidga den psykiatriska forskningens synfält nedåt mot hittills okända djup i människosjälen. Fallen beskrivs med en ödmjukhet som tvingar läsaren att reflektera i stället

för att avvisa.

ISB N 91-518-2073- 0

9 7 8 91 51 82 073 6

Stanislav Grof

MÄNNISKANS OKÄNDA VÄRLDAR

Utforskning av det omedvetna genom LSD-terapi

Översättning av Gunnar Ruud

Bokförlaget Prisma Stockholm

Omslag av Agneta Pihlström Vetenskaplig granskare: Björn Wrangsjö © 1975 Stanislav Grof och Joan Halifax-Grof ISBN 91-518-1120-0 Berlings, Lund 1977

Denna bok tillägnas min hustru Joan och mina föräldrar

MÄNNISKANS OKÄNDA VÄRLDAR

Originalets titel: Realms of the human unconscious - observations from LSD research

Innehåll

Förord

Författarens tack

LSD-debattenLSD och dess inverkan på människanDen empiriska basen för en ny teoretisk referensramDet heuristiska värdet av LSD-forskningen

2. Abstrakta och estetiska upplevelser vid LSD-behandling

3. Psykodynamiska upplevelser vid LSD-behandling COEX-system (System av förtätade upplevelser) COEX-systemens upphov och dynamikCOEX-manifestationer vid LSD-behandlingDet dynamiska samspelet mellan COEX-system och miljöfaktorer

4. Perinatala upplevelser vid LSD-behandling Perinatal prägling I. Den ursprungliga föreningen med modern

(Upplevelser i livmodern innan förlossningsarbetet börjar) Perinatal prägling II. Antagonism gentemot modern (Sammandragningar

Perinatal prägling III. Samverkan med modern (Utdrivandet genom livmoderkanalen)

Perinatal prägling IV. Avskiljandet från modern (Avslutandet av den symbiotiska föreningen och bildandet av ett nytt slags relation)

De fundamentala perinatala präglingarnas betydelse vid LSD- psykoterapin

5. Transpersonella upplevelser vid LSD-behandlingar Upplevelse-utvidgning inom ramen för "den objektiva verkligheten"

Tidsmässig utvidgning av medvetenheten

i ett slutet livmoderssystem)

Förfäder-upplevelser

Fylogenetiska (evolutions-)upplevelser Upplevelser av tiden efter själavandringen Förkänningar, klärvoajans, kläraudians och "resor i tiden"

1 . Allmän inledning

Kollektiva och rasiska upplevelser

Embryo- och fosterupplevelser

Upplevelse-utvidgning utanför ramen för "den objektiva verkligheten"

6. LSD-upplevelsens mångdimensionella och mångnivåiga natur

Efterskrift

Litteratur

Identifikation med andra människorJag-överskridande i mellanmänskliga relationer och upplevandet av dubbel enhet

Identifikation med djur Gruppidentifikation och gruppmedvetenhet

Transpersonella och transhumana källorEmbryonal- och fosterperioden Den biologiska födelsen och den perinatala perioden Den tidiga barndomen och småbarnsåldernDet förflutna Aktuell livssituation Terapeutens personlighet och den terapeutiska situationen

Transpersonella upplevelser och den samtida psykiatrinBetydelsen av transpersonella upplevelser inom LSD-psykoterapin

Det ovankosmiska och metakosmiska tomrummet

Upplevelser av möten med olika gudar

Spiritistiska och mediumupplevelser

Organ-, vävnads- och cellmedvetenhet Rumslig begränsning av medvetenheten

Utomplanetarisk medvetenhetPlanetarisk medvetenhet

Uppgående i livet och allt skapat

Rumslig utvidgning av medvetenheten

Identifikation med växter

Medvetenhet om oorganisk materia

Upplevelser av andra världsallt och möten med deras invånare Arketypupplevelser och komplicerade mytologiska händelser

Intuitivt för stående av universella symboler Aktiverandet av chakras och uppväckandet av Ormens kraft (Kundalini) Medvetenheten om Världssjälen

Intryck från omgivningen och de konkreta omständigheterna vid behandlingen

Upplevelser av möten med ovanmänskliga andeväsen

Utomkroppsliga upplevelser, "resande klärvoajans och kläraudians", "rymdfärder" och telepati

Förord

Denna volym är den första i en serie böcker i vilken jag planerar att

på ett systematiskt och uttömmande sätt sammanfatta mina obser-

vationer och rön under 17 års forskningar kring LSD och andra

psykedeliska droger. Kartläggningen av de möjligheter dessa äm-

nen ger för studiet av schizofreni, för undervisningsändamål, för

djupare insikter i konst och religion, för personlighetsdiagnostik

och terapi i fråga om emotionella störningar samt för förändring av

upplevandet av döden har utgjort mitt huvudsakliga yrkesintresse

under dessa år och har tagit i anspråk större delen av den tid jag har

ägnat åt psykiatrisk forskning.

1965 inbjöds jag att delta i en internationell konferens om

LSD-psykoterapi i Amityville, på Long Island, och överlämnade

då en avhandling om de erfarenheter jag hade samlat under nästan

ett decennium av LSD-forskningar i Prag i Tjeckoslovakien. Under

en föreläsningsturné i USA efter konferensen fick jag erbjudande

om att tillbringa ett år i Väst som gästforskare vid Foundations'

Fund for Research in Psychiatry i New Haven, Connecticut. Sedan

jag kommit tillbaka till Prag fick jag ett brev från dr Joel Elkes,

ordförande i Department of Psychiatry and Behavioral Sciences

vid Johns Hopkins University i Baltimore med en inbjudan att

komma till Baltimore och där fortsätta mitt arbete med LSD som

gästkliniker och forskare vid Henry Phipps Clinic and Research

Unit vid Spring Grove State Hospital.

När detta ovanliga erbjudande dök upp var jag hårt engagerad i

mitt forskningsarbete i Prag. Jag hade samlat detaljerad dokumen-

tation från hundratals LSD-försök och höll på att analysera dessa

data för att försöka bygga upp en teoretisk ram för tolkningen av de

förbluffande observationer jag hade gjort under arbetets gång. Vid

den tidpunkten hade jag just gjort färdigt det första utkastet till den

grundmodell som föreföll kunna redovisa huvuddelen av mina

forskningsresultat i fråga om LSD; modellen gav underlag för upp-

ställandet av flera delhypoteser, vilka skulle prövas noggrannare.

Dessutom hade jag fascinerats av de möjligheter LSD-psykoterapin

tycktes erbjuda till lättnader i cancerpatienternas lidanden, de pa-

tienter som ställdes ansikte mot ansikte med en snar död. På

grundval av vissa preliminära observationer förberedde jag ett pro-

jekt för att på ett mera systematiskt sätt kartlägga detta nya områ-

de.

Men dr Elkes erbjudande var för frestande för att jag skulle

kunna tacka nej. Jag beslöt ta chansen och ansöka hos de tjecko-

slovakiska myndigheterna om tillåtelse att vistas utomlands ett år

i USA. Efter många turer inom den statliga byråkratin fick jag till

slut det begärda tillståndet. När jag i mars 1967 kom till Kennedy

Airport bestod mer än hälften av mina tjugo bagagekilon av materi-

al beträffande den LSD-forskning jag hade genomfört vid Psykiat-

riska forskningsinstitutet i Prag. Vid den tiden planerade jag att

slutföra analysen av mina data och genomföra en kontrollerad

klinisk studie beträffande effektiviteten i den teknik med LSD-psykoterapi

som jag hade utvecklat under många års experimenteran-

de på det terapeutiska området. Jag hyste en hemlig förhoppning

om att jag dessutom skulle bli i tillfälle att genomföra åtminstone en

av de mera teoretiskt betonade studierna med test på några delar av

min nya grundmodell.

Efter min ankomst till USA stod det snart klart att dessa planer

var höggradigt orealistiska - för att uttrycka saken försiktigt. Jag

blev förvånad över hur läget i fråga om psykedeliska, dvs. sinnes-

utvidgande, droger i USA hade ändrats sedan mitt första besök

där 1965. Vid tiden för min avresa från Tjeckoslovakien tillverka-

des LSD helt lagligt av den ledande tjeckiska läkemedelsfirman,

med statligt stöd, och LSD fanns med i den officiella farmakopén

såsom ett terapeutiskt medel med särskilda indikationer och kon-

traindikationer, tillsammans med så välrenommerade ämnen som

penicillin, insulin och digitalis. LSD ställdes utan vidare till kvalifi-

cerade yrkesmäns förfogande vid försök och terapi; för utlämnan-

det gällde speciella bestämmelser. Den utbildning som krävdes för

LSD-terapeuter anslöt i stort sett till den som gällde för psykoana-

lytiker: minst fem LSD-behandlingar för den studerande samt ge-

nomförandet av minst 30 LSD-behandlingar på utvalda patienter

under överinseende av en erfaren LSD-terapeut.

Allmänheten visste knappast någonting om psykedeliska ämnen

eftersom rapporterna om forskningen på detta område publicerades

praktiskt taget uteslutande i vetenskapliga tidskrifter. När jag gav

mig iväg till USA fanns det i mitt hemland ingen svartabörs-handel

med dessa ämnen, och de användes inte heller för andra ändamål

än medicinska. De som var intresserade av att experimentera på sig

själva kunde genomgå en LSD-behandling, förutsatt att den utför-

des av någon med legitimation och i en för medicinsk behandling

utrustad lokal.

Situationen i USA stod i skarp kontrast till den jag just har

skildrat. Psykedeliska medel hade blivit föremål för allmänhetens

intresse. LSD föreföll vara tillgängligt på svarta börsen över hela

landet och för alla åldersgrupper. Egenexperiment med psykedeli-

ka blomstrade bland studenterna vid universiteten, och många

stora städer uppvisade hippie-områden där det hade utbildats en

utpräglad drogkultur. Offren för psykedeliska medel blev rubriker i

tidningarna, och nästan varje dag kunde man läsa sensationsartik-

lar om psykotiska sammanbrott, självstympning, självmord och

mord som tillskrevs LSD. Samtidigt påverkade den psykedeliska

"rörelsen" starkt den samtida kulturen: musik, måleri, poesi, de-

sign, inredningsarkitektur, mode, film, teaterpjäser och TV-pjäser.

Lagstiftarnas ingripanden i syfte att undertrycka farliga egenex-

periment visade sig vara tämligen ineffektiva i fråga om att hålla

tillbaka det icke-medicinska användandet av LSD, men de hade

samtidigt fått en direkt och indirekt skadlig effekt på den veten-

skapliga forskningen. Under dessa komplicerade förhållanden

överlevde bara en handfull projekt. LSD-forskningen hade krympt

till ett minimum, och paradoxalt nog framkom mycket få nya ve-

tenskapliga fakta vid en tidpunkt när sådana som bäst behövdes.

LSD och andra psykedeliska medel hade blivit ett allvarligt pro-

blem över hela landet; det tedde sig svårt att förstå hur effektiva

mått och steg skulle kunna vidtas utan ingående insikter i detta

problems verkliga natur.

Den upplysning om psykedeliska ämnen som massmedia och

andra spred var övervägande ytlig, felaktig och ensidig. Denna

situation kan delvis tillskrivas okunnighet och känslomässiga för-

domar och en önskan att avskräcka dem som ägnade sig åt eller

sammanhänger med upprepat intag av LSD. Ett betydande antal av

dessa människor var psykiatriker, psykologer, sjuksköterskor vid

psykiatriska sjukhus samt socialarbetare, som var oroliga för pa-

tienter som hade problem till följd av användning av psykedelika.

De ville veta mer om LSD i syfte att förstå patienternas värld och

för att kunna upprätta bättre kontakt med dem och ge dem effekti-

vare hjälp.

Jag mötte emellertid även liknande krav på en ärligare informa-

tion från många desperata föräldrars sida, föräldrar som kände ett

behov av att överbrygga den ständigt ökande klyftan mellan gene-

rationerna och få bättre kunskap om sina barns problem. Likaså

har lärare och kuratorer, som stått frågande och främmande inför

sina elever, uttryckt sitt intresse för opartisk upplysning om LSD.

Präster har också visat ett behov av att kunna loda de religiösa och

mystiska upplevelser som psykedelika utlöser. De hoppades att en

sådan förståelse, vid sidan om den filosofiska och andliga innebör-

den, skulle hjälpa dem att bli mer lyhörda herdar för församlingar-

na, vilka ofta kämpade med narkotikaproblem.

Då och då har också advokater sökt kontakt med mig på grund av

att de har hyst allvarliga tvivel på att de narkotikalagar vi har är

lämpliga och effektiva, och de har velat veta mer om de problem

som sammanhänger med narkotika-användning. Experter från

olika områden har bett mig om speciella uppgifter ur mina observa-

tioner eftersom de har ansett att dessa data kan ha stor betydelse

på sådana områden som personlighetsteori, religionspsykologi,

psykoterapi, genetik, konstens psykologi och psykopatologi, an-

tropologi, mytologi, undervisning, psykosomatisk medicin och

obstetrik. Sist men inte minst har de flesta bönerna om mer syste-

matisk och allsidig information kommit från människor som har

tagit LSD och letat efter en förklaring på de problem de mött. Hos

den yngre generationen, inte minst bland de studerande, har jag

mött ett ovanligt livligt och seriöst intresse för dessa frågor.

Som jag nämnt i det föregående hade jag vid min ankomst till

USA planerat att göra färdiga analyserna av resultaten från mina

forskningar i Prag kring LSD och att genomföra kontrollerade

försök för att pröva några av de nya hypoteser jag hade kommit

fram till. Jag betraktade de tio årens forskningar med LSD i Prag

som en fortlöpande pilot-studie. Det kan förefalla vara en överdri-

vet lång period för orientering på ett nytt område, men man måste

tänkte ägna sig åt lekmannaexperiment, något som florerade trots

lagstiftarnas alla ansträngningar att hindra det. Sådan snedvriden

information betraktades med misstro av de unga, beroende på att

den var obalanserad, oproportionerlig och ofta tydligt felaktig;

många av de unga hade inte svårt att skratta åt den, förkasta den

helt och hållet, och att strunta i de verkliga faror som var förenade

med de psykedeliska ämnena.

Under dessa förhållanden började det inträda en försämring i

anseendet för de läkare som ägnade sig åt den psykiska hälsovår-

den, inte minst bland de yngre och de yngres mot-kultur. Många

psykiatriker och psykologer hamnade i situationer där de konsulte-

rades som experter för att ingripa i katastroffall med anknytning till

användning av psykedelika; de förutsattes ingripa med auktoritet i

krislägen och behandla offren för dessa droger. Men samtidigt fick

de inte den rätta utbildningen och träningen på området och inte

heller gavs de möjlighet att öka sina teoretiska insikter om psykede-

lika som följd av det kritiska läget för den vetenskapliga forskning-

en på området.

Den situation jag hamnade i 1967 har inte på något avgörande sätt

ändrats under de år som har gått. Hundratusentals människor en-

bart i USA har experimenterat med LSD och andra psykedelika;

många har utsatt sig för det ofta och experimenterat med flera olika

ämnen. Detta experimenterande med sig själv har åtföljts av många

mycket speciella erfarenheter och har ofta som resultat fått djupgå-

ende förändringar i personlighetsstrukturen, värdeskalorna och

världsbilden. De fenomen som har iakttagits vid psykedeliska för-

sök utgör manifestationer av det omedvetnas djupa skikt, det

okända, och är icke erkända av vetenskapen. Tillämpandet av

existerande teoretiska begrepp och praktiska metoder på problem

som sammanhänger med psykedeliska droger har därför blivit

olämpligt, otillräckligt och ineffektivt.

Efter min ankomst till USA har jag föreläst i olika delar av USA,

Kanada och Europa vid universitet, psykiatriska sjukhus, forsk-

ningsinstitutioner, college och kyrkliga sammanslutningar. Under

dessa föreläsningsturnéer har jag upptäckt att alla slags auditorier

har visat ett djupt, livligt intresse för de upplysningar jag gav. Vid

många tillfällen kom åhörare fram till mig för att få mera detaljerade

uppgifter och frågade efter referenslitteratur och särtryck av redo-

görelser, av vilka de skulle kunna få veta mer om de problem som

ta med i beräkningen att uppgiften innefattade ingenting mindre än

att göra de första skisserna av ett nytt, okänt, tidigare icke kartlagt

område i människosjälen.

Mitt beslut att på detta stadium av forskningarna skriva en serie

böcker fattades på grundval av flera omständigheter. Det stod snart

klart för mig att det skulle bli svårt att åstadkomma en "replik" av

mina studier i Europa under bättre kontrollerade förhållanden vid

en tid när hysterin kring psykedelika snabbt växte och dessutom

förvärrades av alarmerande rapporter om möjligheten av genetiska

skador, dvs. skador på kommande generationer, orsakade av LSD.

En annan viktig faktor var att antalet personer som led av allvarliga

komplikationer som följd av egen-experiment med LSD ökade. Det

föreföll som om mer klinisk information om LSD och större insikt i

dess verkningar var trängande nödvändig om sådana problem skul-

le kunna angripas effektivare än förr. Dessutom tydde intensiteten i

intresset från den psykiska hälsovårdens yrkesmän, plus ett tvär-

snitt av allmänheten i stort, på att det fanns ett omedelbart behov

av uppriktig och objektiv information i fråga om psykedeliska

droger.

Till det nämnda kom att några av de ovanliga upplevelser som är

så typiska vid försök med psykedelika har observerats och beskri-

vits med ökande frekvens i anslutning till nya psykoterapeutiska

metoder och laboratorieexperiment, bland dem bioenergetics, ma-

ratongrupper, upplevelsegrupper, Gestalt-terapi, biofeedback,

sensorisk isolering och sensorisk överbelastning. Det föreföll som

om medvetande-kartor utvecklade med hjälp av ett kraftigt hjälp-

medel såsom LSD kunde visa sig vara användbara vid insamlandet

och integreringen av data från dessa till varandra gränsande områ-

den. Mitt avgörande skäl för att skriva denna serie böcker är

baserat på övertygelsen att materialet från upprepat intag av LSD

även i sin nuvarande form är av avgörande teoretisk betydelse och

utgör en allvarlig utmaning mot de existerande teorierna inom

nutida vetenskap. Jag anser att dessa data bör göras tillgängliga för

övervägande och utvärdering av forskare från olika vetenskapliga

grenar. Av den anledningen har jag försökt lägga fram materialet

med stark tonvikt på aktuella kliniska observationer och belysande

fall som redovisas. I denna form kan det, hoppas jag, utgöra initi-

ativet till och en plattform för funderingar även för de läsare som

inte godtar den teoretiska referensram jag har framlagt för att ge en

föreställning om de fenomen jag har observerat.

Efter moget övervägande har jag beslutat lägga fram resultaten

av mina LSD-forskningar i fem separata volymer. I denna bok, som

är den första i serien, har jag sammanfattat grundläggande fakta om

LSD, i stora drag skildrat de olika etapperna i mina egna forskning-

ar i ämnet och lagt huvudvikten vid "den inre rymdens kartografi",

en beskrivning av fenomenen på de olika nivåerna och om de olika

typerna av upplevelser som kommit fram vid försök med psykede-

lika.

Volym nummer två i serien, vilken skall ha titeln "The Human

Encounter with Death" (Människans möte med döden) och vilken

skrivits av min hustru dr Joan Halifax-Grof och mig själv, är

avsedd att redogöra för användandet av psykedelisk terapi på pa-

tienter med obotlig cancer och ta upp problemet döende och död

från historisk, tvärkulturell, klinisk, filosofisk och andlig synpunkt.

Tredje volymen i serien kommer att handla om främst de prak-

tiska aspekterna av LSD-psykoterapin, t.ex. patient-förberedelser,

metoder för behandlingens genomförande, indikationer och kontra-

indikationer, de terapeutiska resultaten samt problemet med bi-ef-

fekter och komplikationer.

Den fjärde boken är avsedd att täcka några av undervisningsas-

pekterna på LSD-forskningen och dess betydelse i fråga om per-

sonlighetsteorin, de emotionella störningarnas etiologi, utövandet

av psykoterapi och kunskaper om den mänskliga kulturen.

Seriens sista volym har som huvudtema LSD-upplevelsernas

filosofiska och andliga dimensioner, med särskild vikt lagd vid

ontologiska och kosmologiska frågor. I den kommer att i detalj

redogöras för det överraskande entydiga metafysiska system som

tycks framkomma ur experimenten med psykedeliska ämnen.

Författarens tack

Jag vill gärna begagna tillfället att uttrycka min stora tacksamhet gentemot åtminstone några av de många lärare och vänner jag är tack skyldig för ovärderlig hjälp och dito råd under olika stadier av det forskningsarbete som har resulterat i publicerandet av denna bok.

Första gången jag kom i kontakt med LSD var 1955, vid dr

George Roubiceks avdelning; han var tidigare biträdande professor

vid psykiatriska avdelningen vid Karlsuniversitetets i Prag medi-

cinska fakultet, och det var han som införde detta ämne i psykiatrin

i Tjeckoslovakien. Under de två sista åren av mina medicinska studier, när jag var verksam som auskultant vid fakultetens psyki-

atriska sjukhus, hade jag tillfälle att följa och intervjua några av de

försökspersoner som var engagerade i dr Roubiceks pionjärarbete.

På hans avdelning och under hans ledning var jag 1956 med om min

första LSD-behandling. Denna upplevelse fördjupade och intensi-

fierade det intresse jag redan hade för psykedelika på ett sätt som

gjorde att dessa frågor har blivit min livsuppgift.

Under de tidigare åren av min forskning fick jag ovärderlig hjälp

av dr Milos Vojtéchovsky; vid den tiden var han chef för det

forskarlag som jag ingick i och som var sammansatt av personal

från olika discipliner. Det inriktade sig på förhållandet mellan ef-

fekterna av olika psykedelika och schizofrenins symptomatologi.

Efter åtskilliga års stimulerande och resultatrikt samarbete med

hans forskningsgrupp övergick jag från "modell-psykos"-forskning

till diagnostiska och terapeutiska experiment med psykedeliska

ämnen. Även om vårt samarbete i yrkessammanhang hade varit

relativt kort, fortsatte vår vänskap långt efter det att vi hade skilts

åt s.a.s. intellektuellt. Jag minns med tacksamhet och uppskattning

den grundutbildning i vetenskapligt tänkande och metodik jag fick

under denna period.

I anslutning härtill anser jag mig stå i särskilt stor tacksamhets-

skuld till dr Lubomir Hanzlicek, chef för Psykiatriska forsknings-

institutet i Prag, där jag genomförde större delen av den forskning

på vilken föreliggande bok bygger. Mina undersökningar om LSD

skulle inte ha kunnat utföras och färdigställas utan hans ovanliga

vidsynthet, förståelse och stöd under de år jag höll på med min

okonventionella kartläggning av detta nya vetenskapliga gränsom-

råde. I detta sammanhang vill jag också uttala mitt tack till två

tidigare kolleger vid samma institut, dr Julia Sobotkiewicz och dr

Zdenék Dytrych, vilka deltog i den LSD-forskning i Prag i vilken

jag hade uppgiften att vara den huvudansvarige. Under våra dagliga

samtal var dessa båda vänliga nog att dela med sig av sina erfaren-

heter från LSD-behandling av patienter och de ställde sitt material

till mitt förfogande. Även om jag delvis baserar mig på deras

kliniska material är de teoretiska resonemang som beskrivs i denna

bok helt mina egna, oberoende av de idéer och undersökningsme-

toder de båda kollegerna tillämpade. Vidare är jag skyldig dr Tho-

mas Dostál ett tack - hans förståelse, uppmuntran och vänliga hjälp

var väsentliga vid en tidpunkt när jag kartlade dittills okända områ-

den av människosjälen och gjorde det i relativ isolering från de

flesta av mina yrkeskolleger.

Utöver det sagda vill jag gärna nämna sjuksköterskorna vid min

avdelning vid Psykiatriska forskningsinstitutet i Prag. De var utom-

ordentligt samarbetsvilliga och hjälpsamma under de år jag syssla-

de med min LSD-forskning. De visade ett ovanligt intresse och

förtroende genom att välja att själva i utbildningssyfte pröva LSD

för att förstå våra patienters upplevelser under drogernas inflytan-

de och deras terapeutiska betydelse. Under det vardagliga arbetet

på kliniken översåg de tåligt med de ofta dramatiska omständighe-

terna kring det nya behandlingsprogrammet, och med aldrig svik-

tande entusiasm och hängivenhet utförde de alla de extra arbets-

uppgifter som de ålades i samband med LSD-programmet.

En avgörande faktor vid påbörjandet och färdigställandet av

denna bok var den tvååriga gästforskar-period jag tillbringade i

USA åren 1967-69, vilken gav mig den tid och det betraktelsesätt

jag behövde för att skriva den första versionen av manuskriptet, i

vilken jag sammanfattade min LSD-forskning. Jag vill rikta ett

särskilt tack till Foundations' Fund for Research in Psychiatry i

New Haven, Connecticut; tack vare dess generösa ekonomiska

bistånd möjliggjordes min vistelse i USA. Jag skulle också vilja

uttala min stora uppskattning av den hjälp och de råd jag fick av dr

Joel Elkes, professor och chef för Department of Psychiatry and

Behavioral Sciences vid Johns Hopkins-universitetets medicinska

fakultet i Baltimore, Maryland. Det var dr Elkes som skickade mig

inbjudan att komma till Johns Hopkins-sjukhuset som gästforskare

och som hjälpte och stödde mig under min vistelse där.

Ett särskilt tack vill jag rikta till dr Albert A. Kurland, chef för

Maryland Psychiatric Research Center och ekonomiskt delansvarig

för forskningen vid Maryland State Department of Mental Hy-

giene. Det var tack vare dr Kurland jag blev i tillfälle att fortsätta

min LSD-forskning från min ankomst och till nu. I detta samman-

hang skulle jag också vilja nämna forskarna vid Maryland Psy-

chiatric Research Center och deras familjer. Den vänliga atmosfär

av ömsesidig respekt och förståelse de skapade inte bara vid cent-

ret utan också under de många kvällar och veckoslut vi tillbringade

tillsammans hjälpte mig betydligt att anpassa mig till den nya tillva-

ron i USA. Jag uppskattade speciellt den vänskap Robert Leihy

och hans hustru Karen visade mig; deras hem var under många år

mitt andra hem.

Denna bok skulle troligen aldrig ha kunnat skrivas och utkomma

utan uppmuntran och stöd från många av mina amerikanska vän- ner, vilka aldrig har tröttnat på att försäkra mig om värdet av den information jag kunde göra andra delaktiga av. Ett speciellt tack i detta avseende går till Huston Smith, Joseph Campbell, Walter Clark, Margaret Mead, Alan Watts, Laura Huxley, Anthony Su- tich, Gaby och Sonja Margulies, och alldeles speciellt till Abraham

Maslow.

Ett djupt känt tack går till Esalen Institute vid Big Sur, Hot

Springs, Kalifornien, och till det växande nätet av utvecklingscent-

ra* i USA och Kanada, vilket givit mig tillfälle att hålla seminarier

och föreläsningar och praktiska arbetsmöjligheter där jag på ett

tidigt stadium kunde pröva mina idéer i samverkan med förstående

och välvilliga auditorier. Esalen Institute har också erbjudit min

hustru och mig utomordentligt gynnsamma villkor, vilka har gjort

* Eng. growth centers, arbetar med tekniker för personlighetsutveckling. B.W.

det möjligt för oss att arbeta på en länge planerad serie böcker.

Under årens lopp träffar man vissa människor vilka blir goda

vänner och likaså "katalysatorer" när det gäller viktiga föränd-

ringar i ens liv. I det avseendet känner jag mig stå i stor skuld till

Robert Schwartz och Lenore Schwartz för den roll de har spelat

såväl i mitt privatliv som i mitt yrkesliv. Det var tack vare deras

generositet min hustru och jag blev i tillfälle att under en tid koppla

loss från administrativa plikter och forskningsverksamhet för att

koncentrera oss på vårt författarskap. I anslutning till detta vill jag

också nämna Michael Murphy, Richard Price, Julian Silverman,

Andrew Gagarin och Richard Grossman, vilka alla är nära vänner

till oss och - liksom paret Schwartz - har skapat idealiska villkor

för oss i vårt arbete.

Min bror, dr Paul Grof, har i en unik kombination av roller

bidragit till denna bok. Hans bakgrund i fråga om psykiatrisk

forskning gav honom de nödvändiga kvalifikationerna och insikter-

na, och våra relationer livet igenom har möjliggjort för honom att

bli min mest hängivne supporter och min mest uppriktige och

hänsynslöse kritiker.

Det är svårt att finna de rätta uttrycken för den tacksamhet jag

känner gentemot min hustru, dr Joan Halifax-Grof. Under våra

gemensamma föreläsningar och seminarier och vid många av våra

privata samtal har hon hjälpt mig att sätta in resultaten från

LSD-forskningen i ett brett tvärkulturellt perspektiv, kristallisera

ut nya idéer, och finna de rätta formuleringarna för mina fundering-

ar. Som med-terapeut i ett forskningsprojekt, vid vilket användes

psykoterapi med inslag av LSD på individer som låg döende i

cancer, bidrog hon tack vare sin antropologiska bakgrund och sin

personliga känslighet med många nya och betydelsefulla dimensio-

ner till forskning och behandling. I vårt hem skapade hon en atmo-

sfär som befrämjade tankeutbyte och författande. Hennes entusiasm, energi

och djupa emotionella engagemang har varit en värdefull "medicin under pe-

rioder av idétorka och tröghet. Hennes ständiga uppmuntran och hjälp har

utgjort de nödvändiga ingredienserna vid färdigställandet av denna text

De som har spelat den allra viktigaste rollen för utvecklandet av

de idéer som jag redogör för i denna bok och som har gjort den

största personliga uppoffringen måste vara anonyma - det är de

hundratals patienter och LSD-brukare som ingick i forskningsarbe-

tet. Dessa människor hade tillräckligt mycket förtroende och mod att bege sig ut på upprepade färder in i det okända och delade med sig av sina upplevelser från den mest fascinerande av alla gräns- trakter. Jag känner djup tacksamhet mot dem alla för deras delta- gande i dessa undersökningar och för deras unika individuella bidrag, vilka har möjliggjort denna bok.

Big Sur, Kalifornien

December 1973

1. Allmän inledning

LSD-debatten

Det har förflutit mer än ett kvarts sekel sedan den schweiziske

kemisten Albert Hofmann av en slump upptäckte de kraftiga psy-

koaktiva egenskaperna hos lysergsyradietylamid, mera allmänt

känd som LSD-25. (17) En kort tid senare uppstod kring detta ämne

en häftig debatt, vilken under årens lopp har fått mycket stor

omfattning. Det förefaller vara riktigt att inleda redogörelsen för

LSD med en kort översikt över dess stormiga historia.

Upptäckten av LSD:s egenskaper blev en sensation i vetenskap-

liga kretsar och den fick en stimulerande inverkan på forskare från

många olika grenar av vetenskapen. Många av de tidiga rapporter-

na underströk likheterna mellan den av LSD framkallade "experi-

mentella" eller "modell-psykosen" och naturliga psykoser, i syn-

nerhet schizofreni. Möjligheten att simulera schizofreni-symptom

hos normala försökspersoner under laboratorieförhållanden och att

genomföra komplicerade laboratorieförsök och forskning före, un-

der och efter denna tillfälliga "modell-psykos" föreföll erbjuda en

lovande väg till kunskap om de gåtfullaste sjukdomarna inom psy-

kiatrin. Som en drog, vilken kunde åstadkomma en kort resa med

returbiljett in i schizofrenins värld, rekommenderades LSD också

som ett enastående instrument för utbildningen av psykiatriker,

psykologer, medicine studerande och sjuksköterskor inom den

psykiatriska vården. Gång efter annan rapporterades i anslutning

härtill att en enda LSD-upplevelse kunde avsevärt öka försöksper-

sonens förmåga att förstå psykiskt sjuka, att behandla dem med

större känslighet och mer effektivt.

Debatten om LSD började när uppfattningen om LSD-tillståndet

som ett slags "modell-schizofreni" utsattes för angrepp från många

fenomenologiskt och psykoanalytiskt inriktade psykiatriker och

slutligen avvisades av de flesta kliniska forskare. Det stod klart att

det trots vissa ytliga likheter också fanns verkligt grundläggande

skillnader mellan de båda. Hoppet att forskningen med LSD skulle

kunna ge en enkel provrörslösning på mysteriet schizofreni för-

bleknade gradvis och uppgavs slutligen helt.

Den "psykomimetiska", dvs. psykos-stimulerande, tyngdpunk-

ten i LSD-forskningen överskuggades snart av ett ökande antal

uppsatser i optimistisk ton i vilka hävdades att LSD skulle kunna

ha en terapeutisk potential av dittills icke skådat format. Enligt

många kliniska forskare verkade det som om psykoterapi med hjälp

av LSD innebar att behandlingstiden skulle kunna avkortas betyd-

ligt. Dessutom rapporterades vid upprepade tillfällen terapeutiska

framgångar hos olika kategorier psykiatriska patienter för vilka

utsikterna till bot var dåliga eller som inte uppvisade påverkan av

konventionell behandling: kroniska alkoholister, narkomaner,

kriminella psykopater, sexuellt avvikande och sådana som hade

svåra karaktärsneuroser.

Dessa påståenden om framgångsrik behandling fick inte stå

oemotsagda. Många kliniker, vilka kände till hur svårt det är att

ändra djupt liggande psykopatologiska symptom, för att inte tala

om personlighetsstrukturen, trodde inte på de dramatiska effekter

som uppnåddes med behandling några dagar eller veckor. De som

var kritiska mot rapporterna påpekade att det inte fanns kontrolle-

rade undersökningar som bekräftade att LSD-terapin var använd-

bar. Sådana invändningar framfördes emellertid också i fråga om

psykoanalysen och andra typer av allmänt accepterade och tilläm-

pade metoder med psykoterapi utan droger. Det mesta av kritiken

gällde metodproblem och ingen av skeptikerna ifrågasatte på allvar

behandlingsmetoden som sådan. Sålunda visade Sidney Cohens

uppsats, publicerad 1960, att riskerna i fråga om LSD-försök på

normala frivilliga försökspersoner var minimala, förutsatt att för-

söken utfördes av ansvariga yrkesmän. (2) Riskerna blev något

högre när LSD användes på psykiskt sjuka, men i allmänhet ver-

kade LSD-psykoterapin vara mycket säkrare än många andra me-

toder som vanligen användes inom psykoterapin, bland dem el-

behandling, insulinkoma och psykokirurgi. I stort sett verkade det

under förra delen av 1960-talet som om LSD intog en fast position

inom psykiatrin som ett värdefullt hjälpmedel för grundforskning,

psykiatrisk utbildning och terapeutiska försök.

Det fanns vidare åtminstone två andra områden inom vilka

användandet av LSD öppnade nya lovande möjligheter och nya

perspektiv. Många som hade behandlats med LSD rapporterade

om ovanliga estetiska upplevelser och insikter i den skapande

processens natur; de fick nya insikter i fråga om konst, isynnerhet i

de moderna strömningarna. Målare, skulptörer och musiker skapa-

de under inflytande av LSD ytterligt intressanta och okonventio-

nella konstverk, vilka skilde sig avsevärt från dessa konstnärers

vanliga produktion. Det stod klart att försöken med LSD medförde

viktiga slutsatser i fråga om konstens psykologi och psykopatologi.

Ytterligare ett område på vilket användandet av LSD föreföll bli

tämligen revolutionerande var religionspsykologin. Man hade

observerat att vissa LSD-försök gav upphov till djupgående reli-

giösa och mystiska upplevelser, ganska lika dem som beskrives i de

stora religionernas heliga skrifter eller beskrivits av helgonen, pro-

feterna och religionsstiftarna under alla tider. Möjligheten att utlösa

sådana upplevelser genom att använda en kemikalie gav upphov

till en intressant och höggradigt kontroversiell debatt kring temat

"kemisk" eller "ögonblicks-mysticism" och om hållbarheten och

den andliga äktheten hos dessa fenomen. Debatten fördes av bete-

endeforskare, filosofer och teologer och svängde mellan tre ytter-

lighetsuppfattningar. Många experimentatorer ansåg att iakttagel-

serna vid försök med psykedelika gjorde det möjligt att flytta

religiösa fenomen från "det heligas rike", skapa sådana fenomen i

ett laboratorium när man så behagade, studera dem och slutligen

beskriva dem i vetenskapliga termer. I det perspektivets förläng-

ning såg man den dag när ingenting i religionen längre var mystiskt

och heligt utan allt sådant kunde förklaras med termer från hjärnfy-

siologin och biokemin. Vissa teologer tenderade att betrakta LSD

och andra psykedeliska ämnen som heliga och behandlingen med

dem som sakrament därför att de kunde sätta individen i förbindel-

se med översinnliga verkligheter. En motsatt riktning förnekade att

LSD-upplevelserna utgjordes av äkta religiösa fenomen jämförbara

med dem som kommer såsom följd av "Guds nåd" eller är följden

av disciplin, avhållsamhet, fromhet osv.; enligt denna riktning in-

nebar den tydliga lätthet med vilken sådana upplevelser kunde

utlösas av en kemikalie grund nog för att förneka deras andliga

betydelse.

I mitten av 1960-talet, när LSD kom ut i ansenliga mängder på

svarta börsen och "LSD från gatan" användes av mängder av

ungdomar som ett medel för okontrollerade lekmanna-experiment,

fick LSD-debatten nya inslag. Den situation som nu uppstod var

mycket olik den ganska upprörda men i grunden vetenskapliga och

akademiska diskussionen tidigare. De nyktra och rationella argu-

menten försvann praktiskt taget helt från debatten, vilken i stället

dominerades av en emotionellt laddad fientlighet mellan två oför-

sonliga motståndare. Å ena sidan proklamerade LSD:s anhängare

att en ny religiös epok hade inletts, och att dess "messias" var en

kemikalie. För dem var LSD ett universalbotemedel för en sjuk

mänsklighet och det erbjöd det enda vettiga alternativet till

mass-självmord i en värld som hotades av utplåning med kärnva-

pen. Dessa LSD-anhängare ville att alla, utan undantag, skulle

använda LSD så ofta som möjligt och under vilka omständigheter

som helst. De förnekade att det förelåg några risker härmed eller

också underskattade de dem; i de fall de erkände att risker fanns,

ansåg de dem värda att ta med hänsyn till målet. Å andra sidan skapades en atmosfär som var näst intill masshys-

teri bland allmänheten, som blev skräckslagen av denna nya rörelse

och opponerade sig våldsamt mot den. Nästan varje dag skrev

sensationshungriga journalister artiklar om de förfärliga följder, för

att inte säga katastrofer, som orsakades av okontrollerade LSD-ex-

periment som lekmän företog; enligt artiklarna steg folk ut genom

fönster på skyskraporna, rakt ut i solnedgången, andra dödades

medan de försökte hejda bilar med sina kroppar, ytterligare andra

blev blinda som följd av att de satt och stirrade in i solen i timmar. Andra hårresande historier gällde fall när människor hade skadat

sig själva genom att skära av bitar ur kroppen med köksknivar,

eller mördat sina älskare eller svärmödrar eller också hamnat på

stormavdelningarna på de psykiatriska sjukhusen, i ett stadium av

permanent psykos. Dessa skräckskildringar skapade en bild av

LSD som en djävulsk drog och gav tillräckligt med underlag för en

häxjakt från föräldrars, lärares, prästers, polismyndigheters och

lagstiftares sida. Tyvärr deltog i viss utsträckning många yrkesmän

från den psykiska hälsovården i denna aktion; trots att rapporterna

från två årtiondens vetenskapliga försök med LSD fanns tillgängli-

ga i den psykiatriska och psykologiska facklitteraturen, tillät dessa

yrkesmän att en sådan vrångbild av LSD skapades av rubrikerna i tidningarna.

Kopplingen av förhållandena på drogområdet med Hippie-rörel-

sen och motkulturens revolt ökade de redan allvarliga problemen

med en socialpolitisk dimension. Saken förvärrades av de motsä-

gande rapporterna om det möjliga sambandet mellan LSD och

kromosom- och genetiska skador, leukemi och cancer. Sålunda

hade bilden av LSD mycket stor spännvidd, från ett andligt, emo-

tionellt och socialt universalbotemedel för mänskligheten och ett

verksamt terapeutiskt hjälpmedel för människor som led av grava

psykiska och psykosomatiska störningar, till en farlig fiende som

gav upphov till organiska hjärnskador och allvarliga fysiska och

psykiska skador på individen och innebar risker för framtida gene-

rationers välbefinnande. För att komplettera denna kontroversiella

bild av LSD bör jag påpeka att drogen på allvar hade betraktats

som ett effektivt hjälpmedel vid "hjärntvätt" och ett verksamt

medel i den kemiska krigföringen.

Denna hysteriska atmosfär, plus bristen på seriös forskning,

hade gjort det utomordentligt besvärligt att få en klar uppfattning

om den vetenskapliga innebörden i många av de företeelser som

denna debatt kretsade kring. De som på amatörmässig nivå expe-

rimenterar med LSD på sig själva hamnar ofta i en upplevelsevärld

som förbryllar de psykiatriker och psykologer som tillkallas för att

ta hand om akuta kriser orsakade av denna drog. Å ena sidan kan

LSD-upplevelser inte inpassas i något existerande teoretiskt sys-

tem, å andra sidan är många kliniker på det klara med att det är fel

att etikettera LSD-upplevelser enbart som psykotiska. Därtill

kommer att många människor som följd av LSD-experiment har

undergått dramatiska förändringar i fråga om personligheten, till

vilka jag räknar värderingsnormer samt religiösa och filosofiska

uppfattningar, liksom livsstilen i allmänhet. På grund av bristen på

en teoretisk referensram för förklaringar till de mekanismer som

verkar på detta område har yrkesmän, som tillfälligtvis fått en

inblick i sådana omvandlingar, betecknat dem som oförklarliga.

Även några av de negativa följderna av intagande av LSD, t.ex.

psykotiska sammanbrott eller självmordsförsök, skulle kunna ge

viktiga upplysningar om dessa fenomens dynamik om de granska-

des från vetenskaplig synpunkt i stället för emotionell.

Om vi tittar närmare på denna LSD-debatts karaktär och omfatt-

ning förefaller det klart att den speglar något mycket väsentligare

än de farmakologiska effekterna av ett enstaka kemiskt ämne.

Även om debatten förefaller gälla LSD är det andra ingredienser i

meningsutbytena som ger dessa deras emotionella laddning. Flera

årtiondens LSD-forskning har givit många bevis i fråga om den

"gemensamma nämnaren" för de faktorer som har lett till denna

situation. Såsom framgår av de följande kapitlen tyder en omsorgs-

full analys av LSD-data på att detta ämne vidgar de själsliga pro-

cesserna och därmed för upp till ytan åtskilliga element från det

omedvetnas djup. Det vi observerar vid LSD-upplevelser och i

olika förhållanden i anslutning till dem verkar att i grunden vara att

de konflikter som är inbyggda i människans natur och i hennes

civilisation "flyttas ut" och förstoras. Om de betraktas från denna

synpunkt utgör LSD-fenomenen ett utomordentligt intressant mate-

rial till en djupare kunskap om psyket, människans natur och det

samhälle människan har skapat.

LSD och dess inverkan på människan

Under de senaste åren har kunskaperna om LSD ökat. De har

vidarebefordrats till allmänheten via dagspressen, en del tidskrif-

ter, böcker, propagandan mot droger, radio- och TV-program samt

film, liksom via samtal man och man emellan. De flesta vuxna

liksom ungdomar har kommit i kontakt med materialet. Större

delen av denna information har emellertid inte varit systematisk,

för att uttrycka saken milt, och mycket av den har av kommersiella

och politiska skäl varit vinklat och förvrängt. Därför anser jag det

angeläget att ge en kort översikt av basfakta beträffande LSD, vilka

kan tjäna som allmän bakgrund till den fortsatta debatten. En sådan

översikt torde vara lämplig när det gäller att sätta sig in i de mera

speciella, dynamiska aspekterna av LSD-upplevelserna, vilka ut-

gör denna studies väsentliga innehåll.

LSD-25, lysergsyradietylamid, är ett halvsyntetiskt, sammansatt

ämne; dess naturliga beståndsdel är lysergsyra, basämnet för alla

de viktigaste ergot-alkaloiderna,* medan dietylamidgruppen till-

sätts i laboratoriet. Enligt Stoll, Hofmann och Troxler (18) ser den

kemiska formeln ut så här.

* Finns bl.a. i mjöldryga. Ergot-alkaloiderna har kärlsammandragande egenska- per och används bl.a. i migränmedicin. B.W.

LSD som sådant har inte upptäckts i något känt organiskt ämne,

även om man har misstänkt att naturligt LSD produceras i hjärnan

på djur smittade av toxoplasmos. (19) Syntes av flera andra lyserg-

syraamider har påvisats i kulturer av svampen Claviceps paspali.

(1) Liknande amider har också hittats i frön av "blomman för

dagen" Rivea corymbosa, vilken i Mexico under århundraden har

använts för rituella ändamål i form av smörjelser och giftdrycker,

s.k. ololiuqui. (3)

Det kan vara intressant att erinra sig att LSD syntetiserades

första gången i Sandoz-laboratorierna i Schweiz av Stoll och Hof-

mann såsom ett medel som möjligen kunde vara användbart inom

obstetrik och gynekologi och vid behandling av migrän. Det under-

kastades sedvanliga laboratorietester på djur och befanns vara

ointressant, och undersökningarna lades ned. Ungefår fem år sena-

re, i april 1943, upptäckte Albert Hofmann de hallucinogena egen-

skaperna hos LSD. (17) Vid en genomgång av materialet från de

tidigare forskningarna kring ämnet slöt Hofmann sig till att det gav

antydningar om möjligheten till en intressant retningseffekt på

centrala nervsystemet. Medan han höll på med att syntetisera ett

nytt prov av LSD för fortsatta undersökningar råkade han få i sig

en dos av ämnet och upplevde mycket dramatiska psykiska föränd-

ringar. Han lyckades åstadkomma den av honom förmodade kopp-

lingen mellan sitt abnorma psykiska tillstånd och den drog han var

sysselsatt med. Senare tog han avsiktligt 250 mikrogram (miljon-

H CONC2 5H

C2 5H

2C*

3

CH

NCHHC

C

CHC

HC

CH CCH

NH

C C

CH*

CH2

dels gram) LSD för att på ett vetenskapligt sätt undersöka om hans

förmodan var korrekt. Hans reaktion på den dosen liknade i hög

grad den första men den var betydligt mera dramatisk och intensiv.

En liten kvantitet LSD ändrade på ett drastiskt sätt Hofmanns

psykiska funktioner under åtskilliga timmar; under den tiden be-

fann han sig i en fantastisk värld av intensiva känslor, strålande,

klara färger och böljande former.

Hofmann beskrev sedan för Stoll sitt ovanliga experiment - Stoll

var verksam vid Zürichs psykiatriska klinik - och kollegan blev

intresserad av att genomföra den första vetenskapliga undersök-

ningen av LSD på dels normala frivilliga försökspersoner, dels

psykiatriska patienter. (17) Hans observationer i fråga om LSD:s

effekter på dessa båda kategorier försökspersoner publicerades

1947 och väckte ett enormt intresse samt uppmuntrade till fortsatt

forskning i många länder. Senare studier bekräftade Stoils iaktta-

gelser om att LSD var den dittills kraftigast verkande psykoaktiva

drogen. I otroligt små mängder, med början vid doser på 10-20

mikrogram, gav ämnet upphov till djupgående och skiftande psy-

kiska förändringar, vilka varade åtskilliga timmar. LSD var alltså

omkring 5 000 gånger starkare än meskalin, ett ämne som redan var

känt, och 150 gånger mer verksamt än det senare upptäckta psilo-

sybin.

Fortsatta forskningar visade att LSD kan ges genom de vanliga

metoderna: intas genom munnen, sprutas in i musklerna eller i

ådrorna, via bukhinnan eller direkt i den cerebrospinala vätskan i

ryggradens centralkanal. Det förefaller finnas ett ovanligt stort

område inom vilket LSD kan användas utan risker. Djurförsök med

akuta och kroniska förgiftningar tydde på att LSD har låg förgift-

ningsnivå och stor säkerhetsmarginal; vid kliniska experiment gavs

doser på mellan 10 och 2 000 mikrogram utan påvisbara biologiska

biverkningar.

LSD-reaktionen sätter in efter en latensperiod, vilken kan vari-

era mellan tio minuter och tre timmar, beroende på individen, sät-

tet att ge drogen, doseringen, graden av psykologiskt motstånd och

andra variabler. En sådan latensperiod förekommer inte när LSD

sprutas in direkt i den cerebrospinala vätskan; i det fallet sätter

verkan in praktiskt taget omedelbart. En okomplicerad LSD-be-

handling har en varaktighet på mellan 4 och 12 timmar. Den vikti-

gaste faktorn därvidlag är försökspersonens personlighet, den na-

tur och den dynamik som det omedvetna material har vilket aktive-

ras under upplevelsen, och dosens storlek. Förlängda reaktioner,

vilka ibland uppträder vid arbete med LSD, kan räcka i dagar eller

veckor. Intensiteten i LSD-upplevelsen kan mildras genom att

personen i fråga öppnar ögonen och rör på sig, och den kan också

förstärkas om försökspersonen stannar kvar i bakåtlutad ställning,

använder skydd för ögonen och lyssnar till stereofonisk musik.

LSD-fenomenen sträcker sig över ett mycket brett område och

inträffar på nästan alla områden av psykiska och fysiska livsfunk-

tioner. Här skall bara ges en skiss i grova drag.

Fysiska symptom är ett typiskt, ett standardinslag i LSD-reak-

tionen; de flesta av dem kan uttryckas med termer från stimule-

ringen av de vegetativa, motoriska och sensoriska nerverna. Vege-

tativa manifestationer kan vara av sympatisk natur, av parasympa-

tisk natur, eller bådadera. De sympatiska reaktionerna inkluderar

att pulsen blir snabbare, blodtrycket ökar, pupillerna utvidgar sig,

bilden av det man ser blir suddig och man får problem med fokuse-

ringen, tjock saliv utsöndras, man svettas ymnigt, sammandragning

sker av de finaste artärerna, vilket ger upphov till kyla samt blå-

färgning av händer och fötter, varjämte håret på kroppen reser sig.

Parasympatiska effekter utgörs av en sänkning av puls och blod-

tryck, stark ökning av salivavsöndringen, utsöndring från tårkört-

larna, diarré, kväljningar och uppkastningar. Symptom av mer

allmän karaktär förekommer också, t.ex. illamående, en känsla av

att vara förkyld, trötthet samt omväxlande känslor av värme och av

kyla. De oftast förekommande motoriska fenomenen omfattar ökad

muskelspänning, darrningar, ryckningar eller komplexa slingrande

rörelser.

Även om de nämnda fenomenen är mera allmänt förekommande

upplever vissa försökspersoner även en total avslappning av alla

kroppens muskler. Vid sidan av de vegetativa och motoriska mani-

festationerna har hos personer som genomgått LSD-behandling

noterats skilda typer av förändringar i nervreflexerna. Symptom

som är kopplade till aktiveringen av det sensoriska nervsystemet är

huvudvärk, smärtor i diverse andra kroppsdelar, en känsla av

tyngd i armar och ben och en flora av egendomliga sensationer

samt sexuell stimulans.

Förändringar i perceptionen är den mest frekventa och konstanta

delen av LSD-reaktionen. Även om de kan uppträda i varje senso-

riskt område tycks dominansen ligga på visuella fenomen. Dessa

sträcker sig från elementära visuella upplevelser av blixtrande ljus,

geometriska figurer och förvrängning av omgivningen till komplice-

rade bilder som innefattar grupper av människor, olika djur och

alldeles speciella landskap. Mindre ofta förekommande är percep-

tuella förändringar på det akustiska området. Typiska reaktioner är

överkänslighet för ljud, svårighet att skilja mellan olika ljudretning-

ar, hörselvillor och pseudohallucinationer. Förändringar i lukt- och

smakorganen är ganska vanliga hos normala försökspersoner och

psykiatriska patienter; de kan dominera behandlingen med LSD av

blindfödda, vilka vanligen inte får några upplevelser av optiska

fenomen efter att ha fått LSD. Typiskt är att lukt och smak

hämmas under behandlingens höjdpunkt, medan de förstärks

mycket kraftigt under dess slutfas. Lukt- och smakvillor eller pseu-

dohallucinationer är speciellt frekventa när personen i fråga för-

sätts tillbaka till sin tidiga barndom. Förnimmelsestörningar i fråga

om känseln innefattar såväl en minskning som en ökning av käns-

ligheten i olika delar av kroppen; ovanliga sensationer av olika slag

förekommer också ofta vid LSD-behandling. Speciellt intressan-

ta är komplicerade och ofta bisarra förändringar i kroppsuppfatt-

ningen.

Förvrängningar i tids- och rumsuppfattningen är ett av de mest

utmärkande och ständigt förekommande inslagen i LSD-behand-

lingen. Tidsbegreppet förvrängs tämligen regelbundet; det vanli-

gaste är att en kort tidsperiod förefaller försökspersonen vara myc-

ket längre än vad den är, även om ibland motsatsen förekommer. I

ytterlighetsfallen kan minuter uppfattas som århundraden eller år-

tusenden, eller också kan en lång period uppfattas som om den inte

hade varit mer än några sekunder lång. Ibland förändras tiden inte

bara kvantitativt utan också som dimension. Den stannar helt och

hållet, så att händelsernas verkliga följd upphävs: det förflutna, det

närvarande och det framtida upplevs som liggande omedelbart intill

varandra. En särtyp av förändring av tidsbegreppet är att man upp-

lever sig såsom förflyttad till olika perioder i sin levnad.

Rumsbegreppet ändras också på ett typiskt sätt: avstånden kan

förefalla större än vad de är, eller också underskattas de. Föremål

uppfattas som större, alternativt mindre, än vad de egentligen är.

Rummet kan förefalla hoptryckt, vertikalt eller horisontellt. De

behandlade kan få känslan av att förlora perspektivet eller uppleva

växlingar i rummets "konsistens", t.ex. förtunning eller förtätning.

LSD-behandlade visar sig också kunna skapa subjektiva rum och

privata mikrovärldar, vilka är autonoma och utan samband med

vårt tids/rums-kontinuum. Ofta förekommer att upplevelserna ger

en känsla av att man upplöses i rummet; de kan frigöra känslor av

extas eller förknippas med känslor av dödsskräck och utplåning.

En ytterlighet när det gäller upplevelser beträffande förändring av

tid och rum är känslan av oändlighet eller evighet.

Emotionella förändringar uppträder som en av de första

LSD-reaktionerna och representerar ett mycket regelbundet, kon-

stant behandlingsinslag. Tidiga rapporter om LSD:s verkan tryckte

hårt på den uppskruvade glättigheten, euforin, vilken är ganska

typisk för de normala människor som får medelstora doser. Denna

eufori kan ta sig flera olika former: upprymdhet med omotiverade

skratt, överflödande glädje, en djup känsla av frid, högtidlighet och

avslappning, orgiastisk extas, sinnlig njutning eller känslor av väl-

lust och sensualitet. Om de behandlade är psykiatriska patienter

och om doserna de ges är större, ökas betydligt frekvensen av

inslag av nedstämdhet. Oro kan då dominera försöken och få som

yttersta följd total panik och djup dödsskräck. Depressioner kan ta

formen av lugn ledsnad, ett tårlöst svårmod eller upprörd förtvivlan

med ganska dramatiska yttringar. Vid vissa tillfällen kan allvarliga

funderingar på självmord eller till och med försök härtill inträffa

och detta tvingar försöksledarna att hålla noggrann uppsikt över

den behandlade. Plågsam underlägsenhetskänsla och skuldkänsla

förekommer ofta, i synnerhet vid terapeutisk behandling av psyki-

atriska patienter. Uppskruvad obalans eller, som motsats, håglös-

het, är vanliga inslag i bilden. I vissa fall är plågsam kluvenhet och

obeslutsamhet de mest typiska inslagen. Även om aggressiva käns-

lor är tämligen frekventa, utlevs aggressiviteten inte i okontrollerad

och destruktiv form och ger inte upphov till allvarliga problem, låt

vara att det naturligtvis finns undantag från denna regel.

Förändringar i sättet att tänka, intellektet och minnet är ganska

tydliga, även om de inte alltid är klart påvisbara vid psykologiska

test. I vissa typer av LSD-upplevelser påskyndas tankeprocessen, i

andra bromsas den. Att tänka logiskt och abstrakt är vanligen

möjligt för de behandlade, men det är subjektivt svårare; icke-

logiskt och ohämmat associativt bildtänkande av drömlik natur

tränger i förgrunden. Ibland kan detta resultera i en plötslig för-

enkling och beslut i fråga om vissa problem, inte olik konstnärlig

inspiration eller den skapande gnistan hos en vetenskapsman eller

uppfinnare. Sådana intuitiva "inblickar" kan då och då samla in-

formation från olika områden på ett resultatgivande sätt. Lika

frekvent är emellertid att uppfattningen om händelser som inträffat

blir förvriden, och att dessa händelser tolkas negativt: förföljelse-

mani, självöverskattning eller tron att i sig obetydliga händelser

eller yttranden gäller honom eller henne och har djup innebörd. I varje fall skall man inte lita på att den behandlade har oförvillat

omdöme, och man skall inte sätta någon tilltro till allvarliga, oåter-

kalleliga beslut som fattas av en person som handlar under påver-

kan av denna drog.

Undersökningar rörande funktionen hos intellekt och minne un-

der behandlingen med LSD - utförda som psykologiska standard-

test- avslöjar vanligen en smärre försämring i förmågan att klara de

förelagda uppgifterna. Det är emellertid svårt att tolka dessa testre-

sultat; det är inte klarlagt huruvida detta beror på en återgång i de

intellektuella funktionerna till tidigare utvecklingsstadier, på en

toxiskt betingad försämring av hjärnfunktionerna eller på den be-

handlades brist på intresse och motivation och på koncentratio-

nen på de fascinerande inre upplevelserna.

Vad så beträffar ihågkommandet av LSD-upplevelserna finner vi

att ett mer eller mindre klart minne vanligen kvarstår av allt sådant som klart uppfattades och upplevdes vid tiden för behandlingen.

Minnesförlust är ganska ovanlig, utom i de fall stora doser har

använts eller mycket starkt emotionellt laddat material föreligger.

Ibland kan LSD-upplevelserna vara så överväldigande att den be-

handlade inte kan klart skilja mellan de olika fasetterna ens vid

tiden för behandlingen. I dessa fall minns personen i fråga snarare

den allmänna atmosfären än specifika detaljer.

Psykomotoriska förändringar blir vanligen mycket tydliga, men de går inte alla i någon speciell riktning. Vissa personer som får

LSD uppvisar en tydlig aktivitetssänkning, med brist på omedel-

barhet och initiativ, andra åter visar tydlig psykomotorisk upphets-

ning, då och då med inslag av inadekvat uppträdande, t.ex. omo-

tiverade skratt, vag aggression, teatraliskt beteende eller utageran-

de av olika impulser.

Medvetandeförändringar har vanligen en ganska specifik karak-

tär. I de flesta fall uppträder inga tecken på kvantitativ försvagning

i riktning mot sömnighet, dvala eller koma (djup medvetslöshet),

och typiskt nog inte heller något som helst tecken på den förvirring

och bristande orienteringsförmåga beträffande den egna identite-

ten, tiden och platsen för behandlingen som kan iakttas hos dem

som har fått vanliga lugnande medel såsom atropin, skopolamin

och benactyzin.* LSD-behandlades medvetande uppvisar en kvali-

tativ transformation av drömlik natur. Det kan vidgas utöver de

normala gränserna och omfatta fenomen från det djupt omedvetna

vilka inte är möjliga att nå under normala omständigheter. Detta

brukar ofta betecknas som en utvidgning av medvetandet.

Sexualiteten kan påverkas på olika sätt. Ibland är den så för-

trängd att ingenting verkar mer främmande för patienten än sex.

Men den kan också ökas avsevärt, så att under behandlingen långa

perioder domineras av intensiva sexualkänslor och dito föreställ-

ningar. Sexuella upplevelser vid LSD-behandling får ibland en

ganska ovanlig "touch"; de kan inrymma grymma eller onaturliga

inslag eller ta sig sataniska, omättliga eller raseri-former. Under

slutfasen av en behandling med god "upprullning" ökas vanligen

förmågan till orgasm, såväl hos män som kvinnor. Samlag under en

behandling kan bli den starkaste upplevelsen på det området i

parternas liv.

Upplevelsen av konst är i många fall en viktig ingrediens i

LSD-behandlingen. Ett unikt upplevande av färger och former och

en överväldigande effekt av musik utlöser ofta en ny förståelse för

konst och artistiska företeelser. Denna förmåga att uppleva intryck

av konst kan kvarstå efter en enda behandling, utan någon be-

gränsning i tiden. Ibland kan observeras en påfallande ökning av en

persons kreativitet under och efter behandling med LSD, men det

är inte regel.

Upplevelser av religiös och mystisk art tillhör de intressantaste

LSD-fenomenen. Deras förekomst förefaller ha direkt samband

med doseringen och antalet tidigare behandlingar för personen i

fråga. De kan också underlättas av behandlingsmetoden i fråga om

"set and setting".** Upplevelsen av döden och återfödelsen, upp-

* Samtliga tre preparat har antikolinerga effekter, dvs. motverkar acetylcholin,

som är transmittorsubstans i parasympatiska nervsystemet.

** Uttrycket "set and setting" bildar en teknisk term som hänvisar till ett kom-

plex av icke-farmakologiska faktorer som är förbundna med LSD-reaktionen. "Set"

innefattar den behandlades psykologiska förväntningar, försöksledarens uppfattning

3

B.W.

2 - Människans

gåendet i universum eller Gud, möten med demoner eller genomle-

vandet av "tidigare inkarnationer" verkar att fenomenologiskt icke

kunna skiljas från liknande skildringar i de stora religionernas heli-

ga skrifter och de antika civilisationernas hemliga texter.

Ända sedan LSD-försökens tidiga år har det varit svårt att få

klarhet i hur en enda drog kan ge upphov till ett så enormt brett

spektrum av upplevelser, vilka uppträder i olika kombinationer och

till synes i samma kontinuum. Det stod klart att en långsiktig syste-

matisk forskning kring LSD-processen med ett stort antal männi-

skor skulle krävas för att utveckla, uppställa, en typologi för upp-

levelsemönster och visionssekvenser, för att relatera dem till var-

andra och till försökspersonens personlighet och för att undersöka

principerna bakom denna till synes kaotiska process. Den forsk-

ning som beskrivs i denna bok har som grundläggande karakteristi-

kum en oavbruten strävan att få fram tillräckliga mängder data, att

analysera dessa omsorgsfullt och att uppställa nya begreppsramar

för de observerade kliniska realiteterna.

Den empiriska basen för en ny teoretisk referensram

De uppfattningar som framföres i denna bok är baserade på min

egen kliniska forskning kring LSD under 17 år. Under denna tid har

jag använt nämnda drog på olika försökspersoner och i olika stora

doseringar, och likaså har förhållandena kring försöken (se not s.

33) varierat starkt. Mina kunskaper om LSD och mina idéer om hur

det kunde utnyttjas i terapins tjänst genomgick grundläggande för-

ändringar under dessa år av kliniskt experimenterande. Jag skall

här i korthet skildra de viktigaste etapperna i denna utveckling.

Såsom jag nämnde beträffande meningsskiljaktigheterna i fråga

om LSD kännetecknades den tidigaste perioden av LSD-forsk-

ningen av den s.k. "modellpsykos"-metoden. Den slumpartade

upptäckten av LSD och pionjärinsatsen i fråga om dess verkningar

visade att otroligt små mängder av detta ämne kunde ge upphov till

dramatiska och djupgående förändringar i individens psykiska

funktioner. Många forskare ansåg på den tiden att LSD kunde om LSD-behandlingens natur, det överenskomna syftet med den psykedeliska processen samt förberedelser och programuppläggning. "Setting" är termen för själva den miljö i vilken behandlingen sker, såväl fysiskt som i fråga om de med- verkande, de konkreta omständigheter under vilka drogen ges.

efterbilda schizofreni-symptomen, och de föreställde sig att studiet

av LSD skulle förse dem med nyckeln till förståelsen av denna

sjukdom såsom en i grunden biokemisk avvikelse. Det kunde tän-

kas att människokroppen som följd av ett fel i ämnesomsättningen

kunde producera oändligt små mängder LSD eller ett liknande

psykoaktivt ämne; om så var fallet kunde schizofreni i själva verket

vara ett utslag av en abnormfunktion i hjärnan och ett tecken på

allmän självförgiftning i organismen.

Denna frestande teori utövade ett starkt inflytande på den tidiga

forskningen i Tjeckoslovakien kring hallucinogenerna, ämnen som

framkallar sinnesvillor. 1956 anslöt jag mig till en forskargrupp

som sysslade med mångdimensionella jämförande undersökningar

av olika psykedelika. Gruppen bestod av psykiatriker, psykologer,

invärtes-medicinare och biokemiker;försöksprojektetgenomfördes

vid olika forskningsinstitut i Prag och samordnades av dr Milos

Vojtéchovský. Grundidén gick ut på att ge ett antal psykiskt friska

frivilliga försökspersoner olika psykoaktiva droger samt att använ-

da en standardserie undersökningar och laboratorietest med regel-

bundna tidsmellanrum för att utvärdera de olika ämnenas verk-

ningar. Urvalet av test gjordes så att de återspeglade förändringar-

na i en mångfald kliniska, psykologiska, fysiologiska och bioke-

miska parametrar. Syftet med denna del av undersökningarna var att finna

likheter och olikheter mellan verkningarna av olika psykekedelika, bland

dem LSD, meskalin, psilosybin, dimetyl- och dietyltrytpamin samt adre-

enalinderivaten adrenokrom och adrenolutin. En annan del av undersöknin-

gen utnyttjade samma laboratorietest för en grupp utvalda schizofrena pat-

tienter och mot bakgrunden av tanken att utvärdera likheter och olikheter

mellan den kliniska bilden av "modellpsykoser och symptomatologi hos

schizofrenin. Det stod snart klart att de psykedeliska droger vi testade - med

undantag för adrenokrom och adrenolutin - uppvisade fler grund-

likheter än skillnader. Inte desto mindre misslyckades vi med att

finna tydliga paralleller mellan fenomenologin i fråga om de till-

stånd som dessa droger gav upphov till och schizofrenins symp-

tombild. När vi hade nått fram till dessa slutsatser fanns det redan

åtskilliga andra forskargrupper i Europa och i USA som hade

allvarliga invändningar mot uppfattningen att man kunde sätta lik-

hetstecken mellan LSD-förgiftning och schizofreni.

När jag i teorin och praktiken övergav metoden med "modell-

psykos" upptäckte jag att det blev allt svårare att dela de kritikers

uppfattning vilka hävdade att ett tillstånd uppnått med LSD helt

enkelt var en icke-specifik reaktion från hjärnans sida på en giftig

kemisk substans, dvs. "toxisk psykos". Jag upptäckte allt fler

slående skillnader i reaktionen hos olika individer på LSD, skillna-

der som speglade deras grundläggande karakteristika i personlighe-

ten. För mig innebar observationerna härvidlag en viktig milstolpe,

vilken innebar början till nästa etapp i min forskning.

Det mest förvånande och förbryllande jag fann vid LSD-försöken

under de första åren av min forskning var den enormt stora skillna-

den mellan försökspersonerna. Trots att vi använde lika stora doser av samma drog och gjorde detta under relativt likartade förhållan-

den fick vi fram ett utomordentligt brett spektrum av individuella

reaktioner hos de olika försökspersonerna.

Den litteratur som då fanns om LSD tycktes antyda att det fanns

ett standardmönster av LSD-reaktioner. Den klassiska beskriv-

ningen innefattade en uppfattning om att det fanns en latensperiod

på 30-40 minuter, varpå den s.k. autonoma eller vegetativa fasen

inträdde, med diverse fysiska manifestationer, av vilka de flesta

var otrevliga, och så inträdde slutligen den "psykotiska fasen".

Dramatiska förändringar på det optiska området, t.ex. intensi-

fiering av uppfattandet av färger, abstrakta bilder, illusioner och

pseudohallucinationer ansågs unikt typiska för LSD-stadiet. Enligt mina rön kunde detta klassiska mönster observeras bara hos några

av våra försökspersoner. Det kunde sålunda hända att tesen om att

den vegetativa och psykotiska fasen följde på varandra inte besan-

nades, att vegetativa symptom uteblev helt och hållet eller, tvärt-

om, dominerade hela försöket, alternativt dök upp eller försvann

vid vilken som helst tidpunkt under behandlingen. Några individer

uppvisade inga som helst förändringar på det optiska området, och

ett sådant försök blev totalt olikt den helt annorlunda form som

kallades "visionsorgier". Det fanns personer som upplevde ett

LSD-försök uteslutande som en period av ytterligt fysiskt obehag

eller till och med som ett kroppsligt sjukdomstillstånd. För åtskilli-

ga av personerna vid våra försök bestod dessa av en serie tillstånd av mycket stark erotisk upphetsning och sexuell spänning, om-

växlande med känslor av orgasm-befrielse - några andra för-

nimmelseförändringar observerade vi inte hos dem. När dessa per-

soner tillfrågades om hur de reagerade på LSD sade de sig vara

övertygade om att ämnet var världens kraftigast verkande afrodisi-

akum. Andra åter reagerade på ett sätt som föreföll bekräfta teorin

om "modellpsykos": de upplevde en överväldigande ängslan eller

homosexuell panik, inbillade sig att repliker eller händelser hade en

undermening riktad mot dem, och visade en stark tendens att tolka

experimentet i paranoiatermer. Inte sällan formade sig hela försö-

ket eller en del av det till djuppsykologiskt självutforskande -

personerna fördes tillbaka till olika perioder av livet, återupplevde

traumatiska händelser under barndomen och fick intressanta in-

blickar i sina grundläggande psykodynamiska processer. Där fanns åtskilliga försökspersoner som under identiska omständigheter var

med om vad som föreföll vara starka mystiska eller religiösa upple-

velser, med död och återfödelse, uppgående i kosmos, förening

med Gud. Vidare stod det klart att när samma person upprepade

gånger gavs LSD uppstod också en variation inom individen som

inte var mindre påfallande än skillnaderna mellan olika individer.

I takt med att det antal experiment jag gjorde ökade, växte min

insikt om att många av de fenomen som orsakades av LSD verkade

ha en intressant psykodynamisk innebörd och kunde tolkas i psy-

kologiska termer. Logiskt blev nästa steg ett försök att klarlägga

huruvida vissa allmänna principer, eller i varje fall regelbundenhe-

ter, kunde upptäckas i fråga om LSD-försökens innehåll, karaktär och förlopp. Det föreföll vid den tiden rimligt att anta att LSD-upp-

levelsernas fenomenologi kunde ha samband med individens per-

sonlighetsstruktur och - om det gällde en psykiatrisk patient - med

den kliniska diagnosen. Två andra variabler att beakta var vederbö-

randes biografiska data ur det förflutna samt den aktuella livssitua-

tionen. Jag hade en allmän idé om hur det problemet borde angripas

men kunde inte se hur det skulle kunna ske utan en enorm insats av

tid och arbete.

Jag fick emellertid ett unikt tillfälle att klarlägga denna fråga utan

att behöva lägga upp ett separat, dyrbart forskningsprojekt. Vid

den tidpunkten arbetade jag vid Psykiatriska forskningsinstitutets i

Prag institution för studiet av psykogena störningar. Vår uppgift var att studera problemet missanpassning i fråga om mellanmänsk-

liga relationer under olika perioder av neurotiska patienters liv.

Detta krävde en detaljerad undersökning av varje patients tidigare

liv och likaså hans aktuella situation. Vi lade ner hundratals timmar

på individuella kartläggnings- och terapi-intervjuer med dessa pa-

tienter och deras föräldrar, syskon, makor och makar, barn, vän-

ner, överordnade och kolleger. Pågående gruppförsök med trans-

aktionen metodik med dessa patienter gav ytterligare värdefulla

data om deras uppförande gentemot andra och mönstren härvidlag.

När undersökningen avslutades hade vi en grupp på 72 patienter

med varierande psykogena störningar, till större delen varaktiga oföränderliga neuroser och psykosomatiska sjukdomar, om vilka vi

hade en betydande mängd detaljerade uppgifter. Detta var en idea-

lisk situation för forskning i fråga om psykodynamiska och situa-

tions-determinanter i LSD-reaktionen. Efter att ha undertecknat

ett medgivande - där experimentet och dess syfte angavs - fick

dessa patienter mellan 100 och 200 miljondels gram LSD i en

skyddande och stödjande men ostrukturerad miljö; terapeuten var

vid dessa experiment närvarande under hela den tid drogen var

verksam, dvs. 6-8 timmar. De närmast följande dagarna diskute-

rade patienten och terapeuten den förres upplevelser i detalj. Ma-

skinskrivna journaler fördes beträffande varje patient; noteringarna

innefattade ett sammandrag av de upplysningar vi hade fått om pati- enten innan behandlingen inleddes, terapeutens och patientens

detaljerade rapport om LSD-upplevelsen som sådan samt en redo-

görelse för alla viktiga förändringar som hade observerats omedel-

bart efter behandlingens slut och under uppföljningsperioden.

En analys av dessa journaler visade tydligt att LSD-reaktionen är

höggradigt typisk för försökspersonens personlighet. I stället för att

ge upphov till en odefinierad "toxisk psykos" (förgiftnings-psykos)

föreföll LSD vara en kraftigt verkande katalysator för psykiska

processer som aktiverade omedvetet material från olika djupa skikt

i personligheten. Många av de fenomen som uppträdde under för-

söken kunde tolkas med termer från psykologin och psykodynami-

ken; deras struktur var inte olik den som gäller vid drömmar. Under denna noggranna analys stod det klart att LSD kunde bli ett

oöverträffligt medel för djupdiagnos om vi fick ökad kunskap om

dess specifika verkan och symbolspråk.

Jag försökte också bedöma huruvida dessa försök, som inte hade

något klart angivet behandlingsmål eller dito struktur, fick någon

påvisbar verkan på patientens kliniska symptom. Jag fann då att

bara tre av 72 patienter uppvisade en dramatisk och varaktig för-

bättring i fråga om sitt kliniska tillstånd efter denna enda behand-

ling med LSD. Bland patienterna fanns många som visade olika

grad av förbättring, men dessa positiva effekter var bara tillfälliga

och efter några dagar eller veckor kom dessa patienters gamla

symptom tillbaka och deras beteende återgick också till det "nor-

mala". Å andra sidan uppvisade flera av dem en intensifiering av

psykopatologin och en tillfällig försämring av det kliniska tillstån- det. Återstoden av patienterna företedde bara tecken på icke-ty-

piska, icke betydelsefulla och övergående förändringar, vilka in-

skränkte sig till den dag som följde efter behandlingen; dessa för-

ändringar var t.ex. "bakrus", trötthet, dåsighet och distraktion

eller känslan av ovanligt lugn och avslappning. 1 stort sett fanns det

i denna grupp ingen större skillnad mellan det kliniska tillståndet

före försöket och efter det.

För många av de patienter som hade använts vid denna klar-

läggande undersökning blev LSD-experimentet inte begränsat till

en behandling, och ytterligare försök planerades till en senare

tidpunkt. Ibland tillkom dessa experiment på begäran från en

patient som hade gillat försöket eller funnit det värdefullt för honom/henne, medan det vid andra tillfällen gjordes därför att

terapeuten hade gjort en observation som ansågs värd att ytter-

ligare klarlägga. Så inträffade t.ex. att av något skäl några få indi-

vider under en period på flera månader fick 5-8 behandlingar.

Analysen av journalerna från denna försöksserie uppdagade myc-

ket intressanta fakta som innebar ett avgörande och viktigt steg mot

fördjupad kunskap om LSD-upplevelserna och angav i vilken rikt-

ning den fortsatta forskningen borde gå. När jag studerade materi-

alet från flera LSD-behandlingar i rad för samma individ blev jag

klar över att det existerade ett otvetydigt samband mellan försö-

ken. I stället för att vara slumpartat, utan samband med andra

försök i serien, tycktes upplevelseinnehållet ge en bild av att allt djupare skikt av det omedvetna avslöjades. Det var mycket vanligt

att identiska eller mycket likartade grupperingar av syner, känslor

och fysiska symptom uppträdde under flera på varandra följande

behandlingar. Patienterna hade ofta en känsla av att de gång på

gång återvände till ett visst upplevelseområde och att de varje gång

trängde allt djupare in i det. Efter flera behandlingar brukade såda-

na grupper av upplevelser fogas ihop till ett komplicerat återupple-

vande av chockartade minnen. När dessa minnen återupplevdes

och integrerades, återkom aldrig de tidigare ofta uppdykande fe-

nomenen under de följande behandlingarna, utan andra uppträdde i

stället. Det stod snart klart att denna observation kunde ha stor

betydelse för den dynamiska psykoterapins praktik och teori. An-

vändandet av upprepade LSD-behandlingar för ett begränsat antal

försökspersoner föreföll plötsligt att vara betydligt mer lovande än

studiet av enstaka behandlingar för stora grupper av personer.

Dessa observationer blev den plattform på vilken jag utvecklade

grunden för en terapeutisk serie LSD-behandlingar - oberoende

av åtskilliga andra europeiska terapeuter - vilka brukar kallas

psykolytisk terapi* På basis av de preliminära resultaten inledde vi

en ny undersökning, varvid vi inriktade oss på en systematisk

undersökning av behandlingspotentialen i LSD-behandlingar i serie inom ramen för psykoanalytiskt inriktad psykoterapi. Grundidén

härvidlag var att en serie behandlingar skulle kunna ge patienterna

möjlighet att gradvis ställas inför olika skikt i deras omedvetna och

lösa djupt rotade konflikter vilka fanns bortom deras psykopatolo-

giska symptom.

Det fanns flera olika principer som inverkade på urvalet av

möjliga deltagare i dessa LSD-behandlingar. För det första tycktes

det oss vara viktigt att alla de diagnostiska huvudgrupperna var

representerade i undersökningsmaterialet, från depressiva stör-

ningar, psykoneuroser och psykosomatiska sjukdomar till karak-

tärsstörningar och borderlinefall, lika väl som otvetydiga psykoser av typen manodepression och schizofreni. Skälet härtill var att vi vil-

le inte bara ta reda på de specifika skillnaderna i den terapeutiska

responsen hos patienter med varierande känslostörningar utan

också bestämma särdragen i fråga om deras reaktion på LSD och

deras behandlingars natur. För det andra besatt alla de patienter

som vi valde ut för denna undersökning en begåvning över genom-

snittet, vilken vi bedömde med utgångspunkt i deras bildningsnivå

och uppträdande vid psykologiska test. Detta var ett viktigt krav

eftersom LSD-upplevelserna är tämligen svåra att med ord berätta

om. För att erhålla högkvalitativa forskningsdata var det nödvän-

digt att ha tillgång till patienter med förmåga till själviakttagelse och

hög funktionsnivå på det intellektuella planet. För det tredje fanns det en otvetydig, negativ inställning till vaga kliniska prognoser. De

* Termen "psykolytisk terapi" myntades av Ronald A. Sandison, en engelsk terapeut av Jung-skolan och pionjär inom den kliniska LSD-forskningen. Ledet lysis antyder upplösning eller utlösning av spänningar och konflikter i det mänskliga psyket.

flesta av patienterna led av allvarliga och varaktiga emotionella

störningar som hade varat i många år och hade visat sig ovanligt

oemottagliga för olika konventionella behandlingsmetoder. Detta

ansågs kunna moraliskt motivera att de utsattes för det experimen-

tella äventyr som upprepad behandling med en ny och otillräckligt

utforskad, starkt verkande psykoaktiv drog innebar.

Innan denna LSD-behandling inleddes, behandlades varje patient

under flera veckor med psykoterapi utan droger. Under denna tid

gick psykoterapeuten med patienten igenom dennes tidigare liv och

försökte få honom att förstå sitt problems natur, liksom sambandet

mellan sina symptom och sin livssituation. En annan viktig uppgift

under denna initialperiod var att skapa goda terapeutiska relatio-

ner. Ganska tidigt under detta terapeutiska experiment stod det

klart att förtroende var det viktigaste enskilda inslaget i en fram-

gångsrik LSD-behandling.

Sedan målen för den förberedande etappen hade nåtts inleddes

en serie LSD-behandlingar. Intervallerna mellan dem var mellan en

och två veckor. Vanligen gjorde vi så att vi började med 100

mikrogram och ökade dosen i varje följande behandling tills vi hade funnit den optimala dosen. Kriterierna härpå var att själv-utfors-

kandet nådde lämpligt djup, att viktiga psykologiska försvar eli-

minerades, att tillräckligt mycket omedvetet material framkom och

dessutom att möjligheten till en god terapeutisk kontakt bestod.

När en sådan dos hade fastställts för en viss patient, gavs den även

vid de kommande behandlingarna, såvida inte särskilda skäl moti-

verade att den ökades eller minskades. Medeldosen vid mina tera-

peutiska experiment låg vid omkring 200 mikrogram, men den kun-

de i vissa fall uppgå till 400 eller 500 mikrogram. Den var typiskt låg

för patienter som led av hysteri - de är mycket känsliga för LSD:s

verkan - och mycket hög för sådana som led av tvångsneuroser,

vilkas överdrivet starka psykologiska motstånd utgör den motsatta ytterligheten. Antalet behandlingar per patient varierade mellan 50

och 100.

Vid varje behandlingstillfälle i försöksserien tillbringade terapeu-

ten flera timmar tillsammans med patienten och gav honom med-

mänskligt stöd och såg till att säkerhetsåtgärderna genomfördes på

rätt sätt, plus naturligtvis yrkesmässig hjälp och ledning. Tillväga-

gångssättet i behandlingssituationerna under det inledande skedet

liknade det som används vid psykoanalytiskt inriktad behandling;

i fråga om själva LSD-behandlingen liknade metoden den Fromm-

Reichmannska för psykoterapibehandling av psykotiska patien-

ter.* Senare, när vi fått bättre kunskaper om LSD-tillståndet och

blivit mera förtrogna med dess specifika karakteristika, fann vi att

förändringar i de ursprungliga metoderna behövdes. De viktigaste av dem var användandet av fysisk kontakt, införandet av olika

experimentmetoder, stereofonisk musik samt, i synnerhet, full

uppskattning av de möjliga behandlingsresurserna i LSD-upplevel-

sens mystiska och religiösa dimension. Slutresultatet blev en unik

behandlingsmetod som innebar ett väsentligt avsteg från den tidiga,

psykoanalytiska modellen.

När drogens huvudverkan avtog diskuterade terapeuten med

patienten de viktigaste händelserna under dagen och hjälpte honom

att placera in dem i totalbilden. Sedan överlämnade han patienten

åt dennes medpatienter, vilka tack vare terapeutisk behandling

utförd på dem kände till LSD-tillståndet. Specialutbildade skö-

terskor visste vad LSD-upplevelser innebar, eftersom de själva

hade prövat LSD under sin utbildning. Det fanns en otvetydig bestämmelse utfärdad: Den som hade fått LSD fick inte lämnas

utan tillsyn under de närmaste 24 timmarna.

Mellan behandlingarna träffade terapeuten patienterna för sam-

tal, utan någon som helst tillförsel av LSD, och tillsammans disku-

terade terapeut och patient anteckningarna från föregående be-

handling och analyserade resultaten samt gav sig tillsammans i kast

med eventuella överföringsproblem.

Vid sidan om sin terapeutiska funktion gav dessa intervjuer

värdefulla forskningsdata. Såväl terapeuten som patienten förde

detaljerade anteckningar om upplevelserna vid LSD-försöken, lik-

som i fråga om händelser och förlopp under de drogfria perioderna

mellan behandlingarna. Syftet med detta var att vi ville "ringa in"

typiska mönster och karakteristiska upplevelsesekvenser samt se

dem mot bakgrunden av patientens personlighet, kliniska problem

och de terapeutiska framstegen. Huvudvikten lades inte enbart vid

de variabler som styrde syftet med behandlingen och försökets för-

lopp utan också vid de dynamiska lagar som låg bakom förändring-

arna under den tid som följde på behandlingarna, oavsett om de

* Frieda Fromm-Reichmann, Principles of Intensive Psychotherapy. (Chicago: University of Chicago Press, 1950.)

förändringarna var de ofta observerade dramatiska kliniska förbätt-

ringarna eller de lika gåtfulla negativa efterverkningarna, bland

dem förlängd reaktionstid, "tillbakablickar" eller andra komplika-

tioner.

Sedan den psykolytiska serien för en patient hade avslutats,

analyserades i efterhand allt material som hade samlats ihop, och vi

försökte tolka det som hade inträffat under behandlingsproceduren

och inordna det i en lämplig teoretisk referensram.

Under den tid jag tjänstgjorde vid Psykiatriska forskningsin-

stitutet i Prag behandlades 52 patienter med psykiska sjukdomar

med en LSD-serie. Även om jag hade huvudansvaret för detta forskningsprojekt ledde två andra psykiatriker, dr Julia Sobot-

kiewicz och dr Zdenék Dytrych behandlingen av ca en tredjedel av

dessa patienter. Journalerna från psykolytisk terapi utgör de främs-

ta källorna till de data på vilka jag grundat antagandena och de

teoretiska spekulationerna i denna bok.

Från 1967 till 1973, efter min ankomst till Förenta Staterna,

fortsatte jag min forskning vid Spring Grove i Baltimore. Jag anslöt

mig där till en grupp psykiatriker och psykologer som genomförde

kontrollerade undersökningar med LSD-psykoterapi. Detta arbete

hade påbörjats några år tidigare vid forskningsenheten vid Spring

Grove State Hospital och överfördes senare till det nyinrättade

Maryland Psychiatric Research Center. Den terapeutiska använd- ningen av LSD under dessa forskningar skilde sig avsevärt från den

psykolytiska behandling jag har redogjort för här ovan. I stället för

inriktning på ett gradvis inträngande i de olika skikten av det

omedvetna, vilket karakteriserade min metod under forskningarna

i Europa, var syftet här att underlätta upplevelser av djupt religiös

och mystisk art; ibland blev därvid konfliktområden på den psyko-

dynamiska nivån "överhoppade". Kliniska data antydde att dessa

upplevelser utgjorde en unik behandlingsresurs vid behandlingen

av olika emotionella störningar; ofta var förändringarna så dramatis-

ka att de verkade kräva systematiska undersökningar. De doser

som användes vid denna metod var ganska stora, mellan 300 och

500 mikrogram. Patienterna uppmanades bli kvar i en tillbakalutad ställning under större delen av försöket, täcka över ögonen med

ögonskydd och lyssna till stereofonisk musik via hörlurar. Terapeu-

ten och en specialutbildad sköterska eller biträdande terapeut - det

är mycket viktigt att i detta team båda könen är representerade -

stannade kvar hos patienten så länge drogen verkade, ibland upp till 12-16 timmar.

Hela antalet behandlingar begränsades till tre på grund av under-

sökningens uppläggning och andra speciella omständigheter. Under

den drogfria förberedelseperioden, vilken vanligen varade mellan

15 och 25 timmar, kartlade terapeuten patientens tidigare liv, hjälp-

te honom att förstå sina symptom och diskuterade patientens filoso-

fiska och andliga inriktning. Patienten fick grundläggande informa-

tion om hur LSD verkade och om syftet med behandlingen. Vidare

ingick i projektet flera drogfria samtal under perioden efter behand-

lingen, varvid patientens anteckningar om sina LSD-upplevelser

diskuterades i detalj. Huvudsyftet med dessa samtal var att indivi-

den skulle få hjälp med att infoga LSD-upplevelserna i sin vardags- tillvaro. Till skillnad mot den psykolytiska behandling jag tidigare

har beskrivit kallas denna form av psykoterapi med LSD för psyke-

delisk terapi* Vid Spring Grove-forskningarna kartlade vi syste-

matiskt hur effektiv denna behandling var i fråga om alkoholister,

neurotiker, heroinmissbrukare samt patienter med obotlig cancer.

Mina kliniska erfarenheter i fråga om LSD baseras på över 2 500

behandlingar som jag ledde eller i vilka jag deltog under mer än fem

timmar. Dessutom har jag haft tillgång till journaler förda vid mer

än 1 300 behandlingar som utförts av åtskilliga av mina kolleger i

Tjeckoslovakien och USA. De flesta av dem som har behandlats

under dessa försök har varit patienter med många olika störningar,

såsom allvarliga psykiska neuroser, psykosomatiska sjukdomar, gränspsykoser samt diverse typer av schizofreni, sexuella avvikel-

ser, alkoholism och narkotikamissbruk. En annan ganska stor ka-

tegori behandlade var "normala" frivilliga - psykiatriker, psykolo-

ger, studenter och sjuksköterskor, vilka fick LSD som ett led i sin

utbildning; vidare målare, skulptörer och musiker som sökte

konstnärlig inspiration; filosofer och vetenskapsmän från diverse

vetenskapsgrenar vilka var intresserade av de rön som ofta kom-

mer fram vid behandlingarna. Slutligen har också präster och teo-

loger deltagit eftersom de har önskat få inblickar i de mystiska och

religiösa dimensionerna av de psykedeliska upplevelserna. Ett litet

antal försök gjordes med patienter som led av en obotlig sjukdom

* Termen psykedelisk myntades av Humphrey Osmond, en av de främsta pionjä- rerna inom LSD-forskningen. Ordets bokstavliga betydelse är "något som uppen- barar, avslöjar, psyket".

och stod ansikte mot ansikte med döden - detta gällde särskilt

cancerpatienterna. Den omständigheten att jag under 17 år under

min verksamhet som forskare hade tillfälle att ge många olika

personer och under varierande förhållanden LSD, har kommit mig

att inse hur invecklade LSD-upplevelserna är samt insikt i alla de

väsentliga variabler som inverkar. Medvetandet härom har hjälpt

till att utveckla mina begrepp beträffande LSD:s verkan och att

formulera en mer allmän teori om LSD-psykoterapi och männi-

skans omedvetna.

Det heuristiska värdet av LSD-forskningen

Innan vi övergår till att diskutera den teoretiska innebörden i

LSD-forskningen är det nödvändigt att rättfärdiga det heuristiska

värde LSD har som instrument för utforskandet av människans

omedvetna och det berättigade i att dra mera allmänna slutsatser

av arbetet med detta ämne. Det har bland många yrkesmän funnits

en tendens att avfärda upplevelserna vid LSD-behandlingen såsom

yttringar av en som följd av förgiftning uppkommen förändring i

hjärnans funktion (toxisk psykos), en förändring som har obetydlig,

om ens någon, betydelse för kunskapen om människans psyke så

som detta fungerar under mera normala förhållanden. Detta är en grundläggande och allvarlig invändning som kräver

särskild uppmärksamhet och omsorgsfull granskning. Det viktiga

är huruvida det existerar oföränderliga, varaktiga och standardef-

fekter vid behandling med LSD, vilka är enbart farmakologiska till

sin natur, icke knutna till den behandlades personlighetsstruktur,

och om de uppträder utan undantag hos varje individ som ges en

tillräckligt stor dos av ämnet.

De fenomen som uppträder vid en LSD-behandling täcker ett

mycket brett område; de förnimmelse-, känslo- eller psykosoma-

tiska fenomen som över huvud taget existerar har praktiskt taget

alla observerats och redovisats som del av en LSD-upplevelse. Den

extremt stora spännvidd dessa upplevelser har och den stora skill- nad mellan olika individers upplevelser som förekommer, komplet-

teras med de inte mindre stora växlingarna i en och samma persons

upplevelser. Om en och samma person får LSD upprepade gånger

blir var och en av dessa behandlingar en upplevelse helt skild från

de övriga i fråga om upplevelsens innehåll, allmänna karaktär och

förlopp. Denna växling är i och för sig en allvarlig invändning mot

idén att LSD-reaktionen är ett resultat av enkla kemiska och fysio-

logiska determinanter. Det är både intressant och teoretiskt viktigt

att observera till hur stor del icke-farmakologiska faktorer inverkar

på LSD-upplevelserna.

En viktig ingrediens i mitt analysarbete beträffande LSD-data

var letandet efter de typiska bestämmande farmakologiska effek-

terna av LSD. Resultatet av denna analys blev ganska överraskan-

de; efter att ha analyserat över 3 800 journaler förda vid LSD-be-

handlingar fann jag inte ett enda symptom som skulle kunna utgöra en absolut konstant komponent i dem alla och alltså kunna anses

verkligt oföränderlig.

Förändringar i synförnimmelserna påstås vanligen vara en typisk

manifestation av LSD-tillståndet och följaktligen en allvarlig aspi-

rant på rollen som ett farmakologiskt, oföränderligt inslag. Även

om de uppträdde tämligen frekvent i våra journaler fanns det ett

antal högdos-behandlingar, vid vilka förändringar på synområdet

inte alls förekom även om, vilket fallet var i några av dessa behand-

lingar, LSD-dosen var på 500 mikrogram. Åtskilliga av de reaktio-

ner på LSD vilka inte innehöll några visuella fenomen tog formen

av intensiva sexuella upplevelser, medan andra kännetecknades av

en massiv somatisering, vilken drabbade olika delar av kroppen

och yttrade sig i känslor av obehag och fysiskt illamående eller av fruktansvärda plågor. Vid avancerade stadier av psykolytisk be-

handling och vid några psykedeliska behandlingar uppträdde fall

utan förändringar i synförnimmelserna, däribland antingen ett bru-

talt och primitivt biologiskt upplevelsekomplex som av ett flertal

personer beskrevs så, att de hade återupplevt sin egen födelse, eller

översinnliga upplevelser med en paradoxal karaktär av att vara

"utan innehåll och ändå innehålla allt".

Fysiska manifestationer av LSD-tillståndet förtjänar speciellt

omnämnande i detta sammanhang, eftersom i de tidigare rappor-

terna dessa manifestationer betraktades som enbart farmakolo-

giska verkningar och en följd av direkt kemisk aktivering av hjär-

nans vegetativa centra. Omsorgsfulla observationer under ett stort antal behandlingar och en analys av journalerna gav inget stöd för

denna tolkning. Spektret av s.k. vegetativa symptom är mycket

brett och större än någon annan känd drogs, med undantag för

vissa andra psykedelika. Underligt nog innefattar dessa symptom

såväl sympatiska som parasympatiska fenomen, och de uppträder i

grupperingar och med olika kombinationer.

De fysiska reaktioner som sammanhänger med LSD:s verkan

varierar från behandling till behandling. De påverkas praktiskt

taget inte av dosens storlek, och det finns inget påvisbart samband

mellan dos och verkan. Vid många behandlingar med stora doser

LSD förekom inga fysiska manifestationer, eller också uppträdde

de periodiskt och i nära samband med ett komplicerat och starkt

försvarat material ur det omedvetna.

En annan aspekt på dessa symptom som kunde nämnas i detta sammanhang är att de starkt påverkas av olika psykologiska fakto-

rer; de kan ofta förändras eller till och med upphöra som följd av

olika yttre inflytelser och speciella psykoterapeutiska ingrepp. En

av de fysiska manifestationerna av LSD-reaktionen förtjänar att

understrykas speciellt, nämligen utvidgning av pupillen (mydri-

asis). Den är så vanlig att dess förekomst har utnyttjats av många

experimentatorer och terapeuter som ett pålitligt tecken på att den

behandlade fortfarande är påverkad av drogen. Under lång tid var

mydriasis också ansedd såsom en högst möjlig icke-variabel mani-

festation av LSD-effekten vid mina försök. Senare övervar jag

åtskilliga behandlingar med LSD, några av dem ytterst dramatiska,

vid vilka de behandlades pupiller föreföll sammandragna eller snabbt växlade mellan stark sammandragning och stark utvidgning.

En situation liknande den som gällde för de vegetativa symptomen

uppträdde i fråga om yttre fysiska manifestationer, muskelkramp,

darrningar, ryckningar, anfallsliknande symptom m.m.

Inga av dessa symptom förekom tillräckligt ofta eller kunde

förutsägas med tillräcklig grad av säkerhet för att de skulle kunna

betraktas som en typisk farmakologisk LSD-verkan. Detta innebär

inte att LSD i och för sig inte har typiska fysiologiska effekter;

sådana kan tydligt påvisas vid djurförsök, vid vilka man använder

ojämförligt större doser. Min erfarenhet tyder emellertid på att

inom gränserna för de doser som vanligen används vid försök på

människor eller vid psykoterapeutisk behandling, fysiska manifes- tationer inte är följden av en direkt farmakologisk stimulering av

centrala nervsystemet. De förefaller ha sitt ursprung i kemisk akti-

vering av psykodynamiska präglingar i det omedvetna och har en

struktur som liknar den som gäller för hysteriska förändringar,

organ-neurotiska fenomen eller symptom på psykosomatiska stör-

ningar.

Lika omöjlig att ange som hur LSD-reaktionen förlöper är dess

intensitet. Den individuella reaktionen på samma dos-storlek väx-

lar betydligt. Min erfarenhet tyder på att graden av mottaglighet

eller motstånd i fråga om LSD sammanhänger med komplicerade

psykologiska faktorer snarare än med variationer av konstitutio-

nell, biologisk eller metabolisk natur. De människor som i sitt vardagsliv måste bibehålla full självkontroll och har svårt för att

koppla av och "släppa loss" kan ibland ha motståndskraft mot

relativt höga doser (mellan 300 och 500 mikrogram) och inte visa

tecken till några förändringar. Tillfälligtvis kan en person motstå en

avsevärd dos LSD om han av något skäl har beslutat sig härför.

Han kan besluta sig för det för att utmana terapeuten och tävla med

denne, eller för att bevisa för sig själv och andra att han är "stark",

uthärdar mer än medpatienterna, eller av något annat skäl. Vanli-

gen ligger emellertid mera relevanta skäl ur det omedvetna bakom

sådana ytliga rationaliseringar. Ytterligare en anledning till hög

motståndskraft mot drogens verkan kan vara otillräckliga förbere-

delser, instruktioner samt för litet ingjutande av lugn hos personen i fråga, brist på helhjärtad inställning till medverkan och samarbete,

eller brist på förtroende i de terapeutiska relationerna. I sistnämnda

fall löper inte LSD-reaktionen alltid som den skall förrän anled-

ningarna till motståndet har analyserats och tolkats. Tillfällig plöts-

lig "tillnyktring", vilken kan inträffa vid vilken som helst tidpunkt

under behandlingen och vid vilken dos som helst, kan tolkas som

en tillfällig mobilisering av försvar inför uppträdandet av obehag-

ligt traumatiskt material. Bland de psykiatriska patienterna är mot-

ståndet mot LSD:s verkan särskilt högt hos dem som lider av

tvångsneuros. Jag har ofta observerat att sådana patienter kan

motstå doser på över 500 mikrogram LSD och visa endast mycket

små tecken till fysiskt eller psykiskt betryck. I ytterlighetsfall kan det krävas flera dussin behandlingar med höga doser innan det

psykiska motståndet hos sådana individer kan bringas ner till en

nivå vid vilken de börjar få perioder av återvändande till barndo-

men och blir medvetna om det omedvetna material som de måste

tränga igenom. Det extremt höga motståndet hos denna kategori av

patienter kan illustreras med följande kliniska exempel.

Denna bild speglar den plötsliga mobiliseringen av psykologiska försvar mot framträngandet av traumatiskt omedvetet material under en behand- ling med LSD. Patienten känner sig absolut "klar" och miljon förefaller "mer verklig" än vanligt. Föremålen i lokalen är skarpt avgränsade från varandra och har förstärkta konturer.¨

Erwin, en 22-årig student, remitterades till LSD-behandling

efter att man i fyra år förgäves prövat terapi på honom för en

allvarlig tvångsneuros. Under årens lopp hade han utbildat ett

mycket komplicerat system av tvångstankar och sysselsatte

sig så mycket med dem att de förlamade alla hans övriga

aktiviteter. Han kände sig tvungen att för sin inre syn "rita

upp" en geometrisk figur med två koordinataxlar och inom

detta system placera alla de problem och plikter han mötte i

sitt dagliga liv. Ibland kunde han tillbringa timmar med att i en

desperat ansträngning söka den rätta platsen för någon aspekt

av tillvaron, men han misslyckades alltid. Innan han kom under behandling hos oss ansåg han att tyngdpunkten i hans

inbillade koordinatsystem försköts åt vänster. Detta gjorde

honom enormt upprörd och gav upphov till spänningar, vak-

samhet, oro, osäkerhet och depression. Erwin uppvisade olika

psykosomatiska symptom och hade en benägenhet att tolka

dem som en inbillningssjuk. Han remitterades till psykolytisk

terapi efter att ha intagits på sjukhus åtskilliga gånger och utan

framgång behandlats med lugnande och antidepressiva medel,

liksom med psykoterapi utan droger.

Erwin uppvisade ett tämligen uppseendeväckande motstånd

mot LSD:s verkan. Efter två veckors förberedelser av psyko-

logisk art började han få regelbundna behandlingar med LSD

med en veckas mellanrum. Den första dosen på 100 mikro- gram ökades med mellan 50 och 100 mikrogram varje vecka,

eftersom han knappast visade någon reaktion alls. Till slut fick

han 1 500 mikrogram i injektion, i hopp om att detta skulle

bryta ner hans motstånd. Mellan andra och tredje timmen av

behandlingen, när LSD:s verkan vanligen är högst, kände

Erwin sig uttråkad och litet hungrig. Enligt vad han själv

berättade och efter vad vi kunde döma efter yttre manifesta-

tioner hände ingenting speciellt. Han föreföll vara väl samlad

och ha full kontroll över sig själv, och han tilläts därför att i

sällskap med terapeuten gå till ett litet kök som fanns vid

avdelningen, skära en skiva bröd med en kniv, öppna en burk

leverpastej och äta en smörgås. När han var färdig med detta ville han bege sig till avdelningens sällskapsrum och spela

schack eftersom han - som han sade - kände behov av förströ-

else under detta händelselösa, monotona experiment.

Det dröjde tills Erwin hade fått 38 behandlingar med höga

doser av LSD innan hans försvar hade brutits ner till den

punkt från vilken han började färdas tillbaka in i barndomen

och återuppleva traumatiska händelser.

Efter denna och liknande observationer stod det klart att högt

psykologiskt motstånd mot LSD inte kan brytas ner bara med en

ökning i doserna och att det måste luckras upp gradvis genom en

serie behandlingar. Det förefaller finnas en mättnadspunkt för LSD

någonstans mellan 400 och 500 mikrogram. Om den behandlade

inte då reagerat på "rätt" sätt tjänar det ingenting till att i den

situationen ge mer LSD.

Efter att ha visat att LSD inte har någon otvetydig icke-varieran-

de verkan på den doseringsnivå som vanligen förekommer vid

experimentellt och kliniskt arbete med mänskligt material kan vi

fråga oss vilka LSD-effekterna egentligen är. Enligt mina erfaren-

heter är de tämligen ospecifika och kan beskrivas endast i mycket

allmänna termer. I det övervägande antalet behandlingar uppträder

en genomgående tendens till perceptuella förändringar på olika

sinnesområden. Medvetenheten förändras vanligen kvalitativt och

får en drömlik prägel. De emotionella reaktionerna förstärks nästan

alltid kraftigt, och affektiva faktorer spelar en viktig roll som de-

terminanter i fråga om LSD-reaktionen. En slående aspekt av

LSD-verkan är en markerad intensifiering av alla psykiska pro- cesser och nervprocesserna; detta innefattar fenomen av olika na-

tur och ursprung. Tidigare och färska psykogena symptom, liksom

sådana som den behandlade har lidit av under barndomen eller

senare under livet, kan "dras fram", förstärkas och upplevas under

LSD-behandlingarna. Traumatiska eller positiva upplevelser i det

förflutna, förbundna med stark emotionell laddning aktiveras, häm-

tas upp ur det omedvetna och återupplevs på ett invecklat sätt.

Olika dynamiska präglingar från olika skikt av individuellt och

kollektivt omedvetet kan bringas upp till ytan och medvetet upple-

vas. Tillfälligtvis kan fenomen av neurologisk natur förstärkas och

komma till uttryck vid behandlingarna. Ofta är dessa smärtor

förbundna med artrit, förskjutning av ryggradens mellankotskivor, inflammationer eller postoperativa och posttraumatiska förändring-

ar. Speciellt vanligt är att den behandlade återupplever sådant som

sammanhänger med tidigare skador och operationer; från teoretisk

synpunkt är det intressant att LSD-behandlade förefaller kunna

återuppleva till och med smärtor och andra sensationer som har

samband med operationer som utfördes medan patienten var helt

nedsövd. LSD:s egenskap att förstärka olika neurologiska proces-

ser är så anmärkningsvärd att den med framgång har använts av ett

antal tjeckiska neurologer såsom ett diagnostiskt instrument för att

bringa till ytan latenta förlamningar och andra organiska skador på

centrala nervsystemet. Den negativa sidan av denna intressanta

egenskap hos LSD är att den kan ge upphov till anfall hos patienter

som lider av uttalad epilepsi eller sådana som har en latent disposi-

tion för den sjukdomen.

Över huvud taget har jag inte under analysen av mina data kunnat finna några sådana tydliga farmakologiska effekter av LSD

på människor som skulle vara konstanta och icke-varierande och

därför kunna anses som drog-typiska. För närvarande anser jag att

LSD är ett kraftigt verkande icke-specifikt förstärkande eller kata-

lyserande medel för biokemiska och fysiologiska processer i hjär-

nan. Ämnet förefaller skapa en situation med odifferentierad akti-

vering som underlättar en process, vilken innebär att material som

den behandlade är omedveten om tränger upp från olika nivåer ur

psykets djup. LSD-upplevelsernas stora rikedom och deras ovanli-

ga tendens till variation såväl mellan individer som inom en och

samma individ kan därför förklaras med den avgörande roll som spelas av icke-farmakologiska faktorer, bland dem den behandla-

des personlighet och hans omedvetna uppbyggnad, personligheten

hos terapeuten eller den som är hos patienten under drogens aktiva

tid, samt de komplexa faktorer jag har kallat "set and setting".

LSD:s och vissa andra psykedeliska drogers förmåga att bringa till

ytan annars osynliga företeelser och processer och att göra det

möjligt för vetenskapsmännen att studera dem ger dessa ämnen en

unik potential som instrument för diagnos och som redskap för

forskningen i fråga om människans psyke. Det är inte någon över-

drift eller någon felaktig slutsats om man jämför deras inneboende

betydelse för psykiatrin och psykologin med den betydelse mikro-

skopet har haft för medicinen och teleskopet för astronomin. I de kommande kapitlen har jag försökt kartlägga det mänskliga

omedvetna så som detta har manifesterats vid behandling med LSD

av mina patienter och försökspersoner. Jag har blivit mycket upp-

muntrad av det faktum att det på olika områden av den mänskliga

kulturen finns talrika tecken på att de medvetenhetskartor som

härrör från mitt arbete med LSD är helt förenliga, och ibland

parallella, med andra system. Exempel härpå finner man i C. G.

Jungs analytiska psykologi, Roberto Assagiolis psykosyntes och

Abraham Maslows undersökningar om upplevelsetoppar, liksom i

de religiösa och de mystiska skolorna i olika kulturer och under

olika epoker. Många av dessa system baseras inte på utnyttjandet

av psykedeliska droger utan på olika, kraftigt verkande metoder,

vilka utan hjälp av droger används för att förändra medvetenheten.

Denna parallell mellan LSD-upplevelserna och en mängd fenomen

som uppträder utan att något kemiskt medel används för att utlösa

dem ger ytterligare bevis som stöd för LSD:s icke-specifika och

katalyserande verkan.

Denna redogörelse för den nya modellen för det omedvetna ger

upphov till betydande svårigheter. Modellen ger en bild av ett

mångdimensionellt och mångnivåigt kontinuum av fenomen som

överlappar och växelverkar med varandra. För undervisningsän-

damål måste diskussionsobjektet dissekeras och dess komponenter

isoleras från de större sammanhangen - varje försök att förmedla

denna modell på ett linjärt sätt resulterar med nödvändighet i en

viss grad av överförenkling och onaturlighet. I fullt medvetande om

de avigsidor och begränsningar som ligger i att åta sig en sådan

uppgift kan vi ställa upp följande fyra huvudtyper av LSD-upple-

velser och däremot svarande fält av det omedvetna: 1) abstrakta

och estetiska upplevelser, 2) psykodynamiska, 3) perinatala och

4) bortomjagiska upplevelser.

2. Abstrakta och estetiska upplevelser vid LSD-behandling

De fenomen som beskrivs i detta kapitel inträffar vanligen i initialfa-

sen av LSD-behandlingen när små och medelstora doser används,

eller vid början och slutet av högdos-behandlingarna. Omfattningen

och betydelsen av dessa upplevelser verkar minska med ett ökande

antal behandlingar, och de observeras sällan vid behandlingarna

längre fram i LSD-serien. Som följd av vissa specifika skillnader

mellan de abstrakta fenomen som upplevs med ögonen slutna och de som inträffar när den behandlade har ögonen öppna anser jag det

lämpligt att beskriva de båda upplevelsekategorierna separat.

I de fall den behandlade håller ögonen slutna är vanligen det

första tecknet på att LSD-reaktionen sätter in en tydlig aktivering

av synfältet och ökningen i de entoptiska (intraokulära) fenome-

nen, dvs. sådana som uppträder inne i ögat. Dessa innehåller visio-

ner av ovanligt färgrika fläckar som ändrar skepnad och periodiskt

övergår i sin komplementfärg. En ganska typisk aspekt av de

abstrakta LSD-upplevelserna är efterbilderna. När den som fått

LSD betraktar ett visst föremål i sin omgivning under lång tid och

sedan sluter ögonen, kan ljuskontrasterna och ibland en tydlig bild

av föremålet ligga kvar. Sådana efterbilder är vanligen mycket dynamiska - de uppträder och försvinner periodiskt och växlar till

komplementfärgerna. Dessa fenomen är speciellt livliga om origi-

nalbilden är kontrastrik, t.ex. solen, en lampa med starkt lysande

glödlampor, eller ett fönster sett mot himlen. Då och då kan det

entoptiska fältets färgrika och dynamiska mosaik uppfattas som

otydliga, flytande, bilder av ett fantastiskt, exotiskt sceneri, t.ex.

visioner av mystiska djungler, yppiga bambusnår, tropiska öar,

Sibiriens tajga, algskogar under vattnet och korallrev.

Ganska ofta domineras det visuella fältet av abstrakta geomet-

riska figurer eller arkitekturliknande mönster som ligger "dubbel-

exponerade" bakom de dynamiska färgskiftningarna. De männi-

skor som upplever detta beskriver dem ofta som interiörer av

gigantiska tempel, skepp i otroligt vackra gotiska katedraler, kupo-

ler på monumentala moskéer, eller dekorationsmönster i moriska

palats, "arabesker". Ibland kan visionerna jämföras med målning-

ar av olika abstrakta konstnärer såsom Piet Mondrian och Vasilij

Kandinskij. Vid andra tillfällen kan det vara fråga om enastående

kalejdoskopiska scener, magiska ljusskimrande fontäner, vatten-

konster eller ståtliga fyrverkerier. I regel är de behandlade tjusade

och helt fängslade av dessa upplevelser; ofta söker de sig spontant

fram till manövrer som förstärker upplevelserna: hopknipning av

ögonen och därmed en ökning av det inre trycket i ögat, tryckning

på ögongloberna, häftig in- och utandning plus det att de håller

andan.

Med ögonen öppna blir färgerna mycket klara, genomträngande

och explosiva; ljus- och färgkontraster förstärks och djupnar. Fixe-

ringen av blicken försvåras, och konturerna av med synen uppfat-

tade föremål blir suddiga. Omgivningen förefaller att befinna sig i

en vågrörelse och döda föremål tycks få liv. En mycket karakteris-

tisk uppfattningsförändring är att mänskliga ansikten, djur och fö-

remål "ornamentaliseras" och "geometriseras". Många som upp-

lever sådana förändringar uppger att deras perception har föränd-

rats i riktning mot Seurats eller van Goghs målningar och att

LSD-behandlingen har hjälpt dem att få djupa insikter i dessa

målares värld, att s.a.s. göra den till sin egen, och förstå denna konst. Lika frekventa är häntydningar till fauvisterna, såsom Henri

Matisse, och deras utnyttjande av ornamentala linjer för porträtt

och stilleben. I samband härmed nämns också Gustav Klimt* och

andra konstnärer tillhörande "Wien-secessionen" (österrikiska

modernismen), vilka i sina målningar kombinerade figurativa motiv

med mosaik och ornamentala inslag. Ibland jämför de LSD-be-

handlade den ökande "geometriseringen" av verkligheten med den

stegrade upplösningen av färger och former i den berömda serien * Gustav Klimt (1862-1918), österrikisk målare samt grundare och ordf. i

"Wien-secessionen". Han är mest känd för sina monumentala muralmålningar i vilka de mänskliga figurerna målas i silhuett och med platt yta utan skuggor och alternerar med ornament.

Illusionsförvandling av ett hörn i behandlingsrummet vid ett tillfälle när estetiska upplevelser dominerade. Luften tycks vara fylld av egendomliga vibrationer och magiska strömmar. Vecken på en handduk som hänger på väggen uppfattas som en alf.

av målningar av katter, utförda av Louis Wain.* Alla dessa föränd-

ringar blir mycket mera dramatiska när den som upplever dem

fäster och ställer in blicken på ett speciellt utsnitt av omgivningen.

Synfältet blir då alltmer töcknigt och krymps i allt snabbare takt. Den betraktade ytan förlorar sina fasta rumsliga och logiska an-

knytningar till den omgivande världen och förvandlas till en själv-

ständig miniatyrvärld av upplevelser.

Uppträdandet av efterbilder är inte nödvändigtvis begränsat till

det läge när personen i fråga har ögonen slutna. Tidigare förnimmel-

sers kvardröjande kan också bidra till rikedomen i de estetiska upp-

levelser som uppträder när man har ögonen öppna. Detta är mest

framträdande när den LSD-behandlade betraktar sin hand med

utspärrade fingrar och låter den röra sig sakta framför ögonen. Som

en följd av kvardröjande efterbilder kan han iaktta olika stadier av

denna rörelse samtidigt. Totaleffekten liknar stroboskop-bilder el-

ler enbilds-tagningar. De mest intressanta förnimmelseförändringarna i denna grupp är

sannolikt de optiska villorna. Olika föremål i omgivningen kan

förlora sina normala former och förefaller pulsera, befinna sig i ett

tillstånd av egendomlig instabilitet, ett flytande. Under denna pro-

cess förefaller de ofta ha våldsamt felaktiga mått, de är förvridna

och förändrade. Den behandlades och de närvarandes kroppar

uppvisar groteska förändringar: vissa kroppsdetaljer verkar minia-

tyriserade, andra förstorade eller förlängda. Liknande bisarra för-

vrängningar omfattar även intrycket av livlösa föremål. Som en

följd av denna process kan uppfattandet av omgivningen förändras

på ett sätt som starkt påminner om de berömda kubisterna, en

Pablo Picasso, en Georges Braque, en Fernand Léger eller en Marcel Duchamp. Fantasin förstärks vanligen betydligt och ger

dessa intrycksförändringar ett viktigt skapande inslag. Formlösa

ytor, föremåls ytstruktur, och fläckar på golv eller väggar kan

uppfattas som fantastiska djur, groteska ansikten eller exotiska

scenerier. Den optiska sidan av de estetiska LSD-upplevelserna

kan bli så överväldigande och rik att den har beskrivits som "orgi-

astiska visioner".

* Louis Wain (1860-1939) var en engelsk målare som upplevde en psykotisk episod när han var i 25-årsåldern. De dramatiska perceptionsförändringar som är förbund- na med denna process har han omsatt i en serie målningar av katter som visar alla förvandlingarna, från realistisk återgivning av dessa djur till geometriska och ab- strakta målningar, som har ytterligt litet gemensamt med verkligheten.

En serie tecknin gar gjorda av författa- ren under en tidig LSD-behandling. Den illustrerar den gradvisa förvand- lingen av uppfattningen av ett klock- torn som iakttogs under slutskedet av behandlingstillfället. Den första bilden är en skiss av tornet sådant det uppfat- tades i normalt medvetandetillstånd; de följande teckningarna speglar optiska förvrängningar av samma fö- remål under inverkan av 100 mikro- gram LSD.

a

b c

d e

f g

Den visuella aspekten av de estetiska LSD-upplevelserna kom-

pletteras av jämförbara förändringar på det akustiska området.

Typisk är sålunda överkänsligheten för ljud; de behandlade uppfat-

tar ljud från omgivningen vilka är omedvetna och inte skulle upp-

fattas under normala förhållanden. Samtidigt försämras förmågan att klart skilja mellan olika ljud, vilket får som följd akustiska villor;

monotona ljud, t.ex. rinnande vatten eller surret från elektriska

apparater, kan illusoriskt förvandlas till vacker musik. Ibland kan

sinnesretningar locka fram gensvar i icke motsvarande sinnescel-

ler: En person kan under inverkan av LSD t.ex. "se musik" eller

"känna färger". De impulser som går genom ett sensoriskt område

ger i detta fall upphov till mycket klara gensvar från andra senso-

riska områden. Detta kallas vanligen synestesi.

Ibland är den perceptuella förvrängningen av den behandlades

omgivning mycket obetydlig, men å andra sidan tolkar han omgiv-

ningen på ett ovanligt sätt. Den kan förefalla otroligt vacker, sen-

suell och inbjudande; den kan vara komisk; mycket ofta beskrivs

den som magisk, något av en förtrollad värld. På liknande sätt kan den emotionella inverkan av ljud vara olika. Inte sällan upptäcker

LSD-behandlade dimensioner i musiken vilka de aldrig har kunnat

uppfatta tidigare. Vid behandlingarna verkar det vara möjligt att

lyssna till musik med hela sin varelse och från en helt annan

utgångspunkt. Det verkar ofta som om musiken åstadkommer gen-

klang i olika delar av kroppen och utlöser starka känsloupplevelser.

Ett av de vanligaste omdömen man läser i de behandlades rappor-

ter hänsyftar på känslan att de den dag de fick LSD för första

gången i sitt liv verkligen hörde musik.

De estetiska upplevelserna tycks utgöra den ytligast liggande

delen av LSD-upplevelserna. De avslöjar inte den behandlades

omedvetna och har ingen psykodynamisk betydelse. De viktigaste

aspekterna av dessa upplevelser kan förklaras med psykologiska termer som en följd av kemisk retning av sinnesorganen och en

återspegling av deras inre struktur och funktionskarakteristika. Det

är i detta sammanhang intressant att notera att några av de fenomen

som återfinns i denna grupp kan åstadkommas med hjälp av olika

fysiska medel. Så kan t.ex. geometriska och andra elementära

visioner utlösas av elektrisk retning av de optiska nervbanorna,

mekaniskt tryck på ögongloben eller intensivt stroboskopiskt ljus.

Några LSD-behandlade har också understrukit likheten mellan så-

En intressant optisk villa vid en behandling med starka inslag av sexual- symboler. Patienten iakttog sin egen handflata och såg då att den förvand- lades till skiftande grupper av nakna kvinnokroppar. Detta fenomen kunde spåras tillbaka till problem förknippade med ett övermått av masturba- tion.

dana upplevelser och förändringar i de signaler som följer på tek-

niska störningar i elektroniska apparater, t.ex. TV och radio.

Ibland verkar det som om de geometriska och ornamentala vi-

sioner eller de elementära hörselvillor som uppträder i samband

med LSD-behandling har en specifik emotionell innebörd. Den

behandlade kan t.ex. känna det så, att de abstrakta formerna erin-

rar om det glada, belåtna barnets mjuka, varma ombonade tillvaro.

De kan också uppfattas som äckliga och frånstötande, farliga och

aggressiva, sinnliga och förföriska, liderliga och obscena. En sådan

situation innebär en överflyttning av LSD-upplevelsen från det

abstrakta till det psykodynamiska området. I sådana fall samman-

hänger de emotioner som förändrar och färgar de abstrakta bilder- na med personens eget biografiska material. Ibland samverkar ab-

strakta och figurativa inslag till komplexa bilder; detta fenomens

tillfälliga karaktär är särskilt framträdande. Följande exempel från

en LSD-behandling på en psykiatriker som deltog i en LSD-kurs

kan tjäna som illustration härtill:

Jag sjönk djupt in i en abstrakt värld av virvlande geometris-

ka former och ymnigt flödande färger vilka var starkare, mer

lysande än någonting jag dittills hade sett. Jag var fascinerad

och hypnotiserad av dessa otroliga kalejdoskopiska bilder.

Vid ett tillfälle stabiliserades de geometriska figurerna och

ordnades till något som såg ut som en rikt ornamenterad ram på en barockspegel, med ett virrvarr av grenar med rikt löv-

verk snidade i trä. Spegeln var indelad i fem eller sex sektorer

med oregelbunden storlek, skilda åt av kvistar som sköt ut

från ramen.

När jag tittade in i dessa spegelsektorer började till min

stora förvåning diverse intressanta scener utspelas inför mina

ögon. De personer som agerade i dessa scener var starkt

stiliserade och hade en viss likhet med dockor. Atmosfären var

över lag ganska nöjsam och komisk men med en otvetydig

underton av hemlighetsfullhet, mystik och förställning. Plöts-

ligt insåg jag att jag såg en symbolisk satir över min egen

barndom, vilken jag tillbragte i en liten provinsstad med små- borgerlig atmosfär. Den befolkades av karakteristiska figurer

som representerade "gräddan" av den lilla stadens societet.

De vuxna som träffades i olika kombinationer var höggradigt

ombytliga i sitt uppträdande och i sina omdömen om andra människor. De hängav sig åt småskvaller och åt oändligt löjli-

ga hycklande sociala lekar, och de utbytte små "hemligheter"

av sexuell karaktär ("så barnen inte kan höra och förstå"). Jag

uppfattade mig själv som deltagare-åskådare i och av dessa

groteska scener, ganska nyfiken och upphetsad men ofta för-

virrad. Till min överraskning flöt alla mina känslor från den

tiden av mitt liv upp ur det djupt icke-medvetna och blev

verkliga och levande igen.

3. Psykodynamiska upplevelser vid LSD-behandling

De upplevelser som faller under denna rubrik har sitt ursprung i individens omedvetna och i de skikt av personligheten som är

möjliga att nå fram till i vanliga tillstånd av medvetenhet. De har

samband med viktiga minnen, emotionella problem, olösta konflik-

ter och bortträngt material från olika perioder av vederbörandes

liv. De flesta av de fenomen som uppträder vid denna nivå kan

tolkas och förstås i psykodynamiska termer. Att analysera dessa

upplevelser kräver kännedom om grundprinciperna för den omed-

vetna dynamik Freud beskriver, i synnerhet drömmandets meka-

nismer, och likaså krävs förtrogenhet med vissa speciella karakte-

ristika i fråga om LSD-tillståndet och dess symbolspråk.

De minst komplicerade psykodynamiska upplevelserna tar for-

men av verkligt återupplevande av emotionellt höggradigt relevan- ta händelser och livligt upplevda "återuppföranden" av traumatis-

ka händelser eller ovanligt angenäma minnen från spädbarns- och

barnaåldern eller andra tidigare perioder av livet. De mest kompli-

cerade fenomenen i denna grupp består av konkretioner i bild av

fantasier, dramatisering av önskedrömmar, hågkomster av filmer

samt komplicerade blandningar av fantasi och verklighet. Dess-

utom inrymmer den psykodynamiska nivån en mångfald upplevel-

ser som innehåller viktigt omedvetet material som flyter upp i

"hemlig" form, förklätt i symboler, försvarsbetingade förvräng-

ningar och bildanspelningar.

Psykodynamiska upplevelser är speciellt vanliga vid psykolytisk

terapi på psykiatriska patienter och vid icke-vetenskapligt intag av LSD av individer som uppvisar betydande emotionella problem.

De spelar en väsentligt mindre roll när LSD ges personer som är

emotionellt stabila och vilkas barndom har varit relativt händelse-

lös. Under den psykolytiska behandlingens första skeden kan psy- kodynamiska upplevelser dominera många på varandra följande

behandlingar innan det underliggande omedvetna materialet upplö-

ses och integreras och patienten kan övergå till nästa nivå. Vid

psykedelisk terapi framkommer vanligen sådant biografiskt materi-

al i början och i slutet av behandlingen. Tillfälligt kan psykodyna-

miska upplevelser dominera hela förloppet av en psykedelisk hög-

dosbehandling, men i allmänhet blir det så att de speciella förbere-

delserna, användandet av stora doser LSD samt "set and setting"

vid denna form av LSD-terapi underlättar upplevelser från de dju-

pare skikten av det omedvetna, vilka kommer att redovisas senare

(dvs. perinatala och transpersonella fenomen). De psykodynamiska upplevelsernas fenomenologi i samband

med LSD-behandlingar överensstämmer till stor del med den klas-

siska psykoanalysens grundbegrepp. Om psykodynamiska behand-

lingar vore den enda typen av LSD-upplevelser kunde observatio-

nerna från LSD-psykoterapin anses vara laboratoriebeviset för

Freuds grundläggande premisser. Den psykosexuella dynamiken

och det mänskliga psykets grundkonflikter så som Freud beskriver

dem uppträder med ovanlig tydlighet och livlighet, även när sådana

naiva personer ges LSD vilka aldrig har analyserats, inte har läst

någon psykoanalytisk litteratur och inte har exponerats för andra

former av implicit eller explicit indoktrinering.*

Under LSD:s inverkan upplever sådana personer återvändande

* Detta påstående kanske inte verkar övertygande på de amerikanska läsarna, som bokstavligt talat översvämmas av psykoanalytisk information. Det måste därför understrykas att på grund av särskilda omständigheter tjeckiska medborgares kon- takt med psykoanalytiska idéer har varit mycket begränsad. Vid tiden för den tyska ockupationen av Tjeckoslovakien 1939 rensade nazisterna biblioteken från psyko- analytiska böcker som de sedan brände upp, eftersom Freuds verk ansågs vara ett farligt redskap för den "judisk-bolsjevikiska och frimurarindoktrineringen". Efter den kommunistiska statskuppen och maktövertagandet 1948 flyttades den psyko- analytiska Utteraturen, vilken under de första efterkrigsåren åter hade blivit tillgäng- lig på biblioteken, till speciella utrymmen för förbjudna böcker. De var där tillgängli- ga endast för marxistiska filosofer med särskilda tillstånd, vilka var i färd med att skriva kritiska uppsatser mot psykoanalysen. Sovjetideologerna betraktade psyko- analysen som en speciellt farlig produkt av "den kapitalistiska, borgerliga och reaktionära propagandan", vilken syftade till att förtrycka de arbetande massorna. Under dessa stormiga år flyttades minnesplaketten på det hus i Pribor (Freiberg), där Freud föddes, bort två gånger och sattes sedan upp igen. Bara en enda psyko- analytiker i Tjeckoslovakien överlevde andra världskriget och kunde svara för kontinuiteten i utbildningen.

3 - Människans

till barndomen, till och med den tidiga spädbarnsåldern, återupple-

ver olika psykosexuella traumata och komplicerade intryck som

sammanhänger med barnsexualiteten och konfronteras med kon-

flikter som omfattar aktiviteter i olika libidinösa zoner. De ställs

inför och måste arbeta sig igenom några av de grundläggande psykologiska problem som beskrivs i psykoanalysen, såsom Oidi-

pus- och Elektrakomplexen, kastrationsångest och penisavund.

Trots denna långtgående överensstämmelse kan freudianska be-

grepp inte förklara vissa av de fenomen som uppträder i samband

med psykodynamiska LSD-behandlingar. En ny princip måste in-

föras i det psykoanalytiska tänkandet om man vill nå fram till

fullständigare kunskap om dessa behandlingar och om de följder de

får för patientens kliniska tillstånd, liksom för personlighetsstruk-

turen. På denna nivå kan LSD-fenomenen förstås, och ibland för-

utses, om vi tänker i termer av specifika minneskonstellationer,

vilka jag brukar kalla "COEX-system", system av förtätade upp-

levelser.* Detta begrepp har fötts ur analyserna av seriebehand- lingarnas fenomenologi under den första fasen av min LSD-forsk-

ning i Prag. Det visade sig vara ovanligt användbart för förståelsen

av de drogbetingade psykodynamiska upplevelserna under inled-

ningsskedena av psykolytisk terapi för psykiatriska patienter.

COEX-system (System av förtätade upplevelser)

Ett COEX-system kan definieras som en specifik konstellation av

minnen vilken utgörs av förtätade upplevelser (och med dem för-

bundna fantasibilder) från olika perioder av livet. De minnen som

hör till ett visst COEX-system har ungefärligen samma grundtema

eller omfattar likartade element, och de är förbundna med en stark

emotionell laddning av samma slag. De djupaste skikten i systemet

utgörs av livfulla och färgstarka minnen av upplevelser under barn- domen och spädbarnsåldern. De mera ytligt liggande skikten i ett

sådant system omfattar minnen av likartade upplevelser från sena-

* Förekomsten av styrsystem som viktiga principer för förståendet av dynamiken i psykolytisk terapi med LSD upptäcktes och beskrevs självständigt av H. Leuner (11). Han myntade termen "transfenomen-dynamiska styrsystem", tdysts. Även om det finns många likheter mellan idén bakom COEX-systemet och Leuners "tdyst" bör den terminologiska skillnaden upprätthållas på grund av de begrepp och förgreningar därav som sammanhänger med "COEX-systemet" inom ramen för detta verk.

re perioder i livet, fram till aktuell tid. Varje COEX-system har ett

bas-tema som tränger igenom alla skikten och bildar deras gemen-

samma nämnare; dessa tematas natur skiftar betydligt från en CO-

EX-konstellation till en annan. Olika skikt inom ett och samma sys-

tem kan t.ex. innehålla alla minnen av att personen tidigare utsatts

för förödmjukelser och förnedrande situationer, vilka har skadat hans självkänsla. 1 andra fall kan det gemensamma elementet vara

en ångestupplevelse i samband med chockerande och skrämmande

händelser, känslor av att vara instängd och av kvävning orsakade

av olika nedtryckande och hämmande förhållanden och omstän-

digheter, varvid personen i fråga inte haft någon möjlighet att slå

tillbaka och försvara sig eller att undslippa, liksom en intensiv

känsla av skuld och moraliskt misslyckande, en känsla som utlösts

av specifika situationer. Upplevelser under olika utvecklingsperio-

der av att man satts på svältkost emotionellt är ytterligare ett

vanligt motiv i många COEX-mönster. Lika vanliga är temata som

målar upp sex som farligt eller motbjudande och sådana som har

inslag av aggression och våld. Speciellt viktiga är COEX-system som förtätar individens möten med situationer som sätter i fara

hans överlevande, hälsa och fysiska integritet. Den kraftiga emo-

tionella laddning som är hopkopplad med COEX-systemen (som

visar sig genom det ofta mycket starka känsloutlevande som åtföl-

jer upplösandet av dessa system vid LSD-behandlingar) verkar

vara en summering av de emotioner som följer med alla minnen av

ett visst slag, vilka ingår i systemen.

Individuella COEX-system har fasta anknytningar till vissa för-

svarsmekanismer och är förbundna med specifika kliniska symp-

tom. De detaljerade inbördes förhållandena mellan individuella

delar och aspekter av COEX-systemen står i de flesta fall i sam-

klang med freudianska idéer; det från teoretisk synpunkt nya är uppfattningen om det organiserande dynamiska system som av

komponenterna åstadkommer ett fungerande helt. Personlighets-

strukturen innefattar vanligen ett större antal COEX-system. Des-

sas karaktär, antal, omfattning och intensitet skiftar betydligt från

en individ till en annan.

Alltefter den emotionella laddningens grundkaraktär kan vi skilja

mellan negativa COEX-system (sådana som utgör en förtätning av

oangenäma emotionella upplevelser) och positiva COEX-system

(förtätning av angenäma emotionella upplevelser och positiva as-

pekter av individens tidigare liv). Även om det finns vissa inbördes

bindningar och överlappningar härvidlag, kan separata COEX-sys-

tem fungera relativt självständigt. 1 komplicerad samverkan med

omgivningen påverkar de selektivt individens bild av den egna

personligheten och världen, känslor och föreställningsvärld, ja till

och med många somatiska processer.

I följande text illustreras begreppet COEX-system med flera

kliniska exempel från den psykolytiska terapin. Alla dessa exempel

uppvisar negativa system, vilka förekommer oftare i den psykoly-

tiska behandlingen och uppvisar större omväxling än de positiva.

Peter, en 36-årig lärare, intogs med olika långa intervall på

sjukhus och behandlades på vår avdelning under två år innan den psykolytiska terapin sattes in. Intensiv psykoterapi och

behandling med mediciner hade bara givit honom ytlig och

tillfällig lättnad i hans allvarliga psykopatologiska tillstånd.

Hans huvudsakliga problem vid den tiden var symptom på

tvångsneuros kombinerade med masochistiska inslag. Han

kände sig ständigt tvungen att leta upp en man med vissa

fysionomiska drag och helst klädd i svart. Det han främst ville

var att upprätta kontakt med denne man, berätta sitt livs

historia för honom och slutligen för honom avslöja sin längtan

efter att bli inlåst i en kolmörk källare, bunden med ett rep och

utsatt för djävulsk psykisk och fysisk tortyr. Han var oförmö-

gen att koncentrera sig på något annat än detta och vandrade runt på gatorna och i parkerna, offentliga toaletter, järnvägs-

stationer och värdshus för att hitta rätt person. Vid flera

tillfällen lyckades han övertala eller muta människor som han

på det sättet hade fått tag i att låta honom genomgå det han

önskade. När det inträffade, misslyckades han med att få

något masochistiskt nöje av det; i stället blev han fruktansvärt

rädd och avskydde tortyren. Han hade en speciell förmåga att

leta reda på folk med markerat sadistisk personlighet och två

gånger höll han på att dö av misshandeln, flera gånger blev han

allvarligt skadad och vid ett tillfälle band hans partner honom

och stal hans pengar. Vid sidan av dessa problem led patienten

av depression med självmordstankar, spänningar och oro, im- potens och, med ganska långa mellanrum, epilepsibetonade

kramper.

Två teckningar utförda av en patient med tvångsföreställningar under en psykodynamisk LSD-behandling i vilka han manifesterade sin brist på förmåga att hävda sig, sin underkastelse och att han uppfattade sig som en toffelhjälte.

Bild a är en symbolisk uppfattning av hans idé om mansrollen. Den komprimerade bilden visar en man som är utrustad med horn som en oxe och öron som en åsna; dessa båda djur används ofta som symboler för dumheten. Skägget har stiliserats till en fisk, vilket innebär att mannen har svårt att hävda sig i ett meningsutbyte med en kvinna. Hela teckningen ger emellertid intryck av djävul och avslöjar patientens undertryckta aggres- sioner.

Bild b speglar patientens uppfattning om kvinnans roll. Skönhet är en viktig ingrediens i kvinnligheten och den symboliseras av en ros. Vassa törnen, med blodsdroppar, och diverse farliga djur- en skorpion, en orm och en tusenfoting - i hyllebladen avslöjar den fara som döljer sig i skönheten.

a

b

Retrospektiv analys visade att de allvarligaste symptomen

började visa sig när han befann sig som tvångsarbetare i Tysk-

land under andra världskriget.* Två nazistofficerare tvingade

honom under pistolhot att medverka i deras homosexuella

handlingar. När kriget slutade upptäckte han att dessaupplevel-

ser hade inympat i honom en förkärlek för den passiva homo- sexuella rollen vid sexuell samvaro. Åtskilliga år senare utveck-

lades hos honom en typisk fetischism i fråga om svarta mans-

kläder. Den utvecklades steg för steg till ett masochistiskt be-

gär, beskrivet härovan, vilket ledde till att han kom under

behandling.

Under en serie om 15 psykolytiska behandlingar framträdde

ett mycket intressant och viktigt COEX-system hos honom.

De ytligaste skikten utgjordes av hans minnen av traumatiska

sammanträffanden med sina sadistiska partner. Vid flera till-

fällen hade de män han hade kontaktat verkligen bundit ho-

nom med rep, låst in honom i en källare utan mat och vatten

och torterat honom med strupgrepp och piska. En av hans sadistiska partner hade bundit honom i en skog, slagit honom

i huvudet med en stor sten och sprungit därifrån med hans

plånbok.

En annan av dessa typer lovade låsa in Peter i en källare

som han hade vid sin sommarstuga i skogen. De tog tåget ut till

stugan. Peter tyckte att hans ressällskaps ryggsäck såg mys-

tisk ut och när denne lämnade kupén och gick ut på toaletten

passade Peter på att kolla hans bagage. Han fann då att rygg-

säcken innehöll en komplett uppsättning mordvapen: en stor

slaktarkniv, en pistol, en kirurgisk såg som används vid ampu-

tationer och en nyslipad yxa. Peter greps av panik och hop-

pade av tåget. Eftersom tåget var i gång skadade han sig svårt,

men han var övertygad om att det språnget räddade hans liv. Dessa och liknande dramatiska episoder avslöjades under

de första LSD-behandlingarna. De sadistiska upplevelserna

förekom också i symbolisk form.

Ett djupare skikt i samma system utgjordes av Peters upple-

* Under andra världskriget importerade nazisterna ett stort antal unga människor från de ockuperade områdena till Tyskland och utnyttjade dem som slavarbetare i riskabla arbeten, t.ex. stenbrott, gjuterier, kolgruvor och ammunitionsfabriker. Tyskarna kallade detta Totaleinsetzung.

velser i Tredje Riket. Vid de LSD-behandlingar som påverka-

des av denna del av COEX-mönstret avslöjade han i detalj sina

erfarenheter av homosexuella nazistofficerare, med alla de

komplicerade känslor dessa episoder uppväckte hos honom.

Dessutom återupplevde han en mängd andra minnen från kri-

get vilka speglade den atmosfär som kännetecknade det nazis- tiska tyranniet. Han såg fanor med hakkors, pompösa SS-pa-

rader, jättestora salar i riksdagshuset och hotfulla örnemblem

-men också utmärglade fångar i koncentrationslägren, Gesta-

po-räder i privathem och olyckliga offer för våldet uppställda

framför gaskamrarna.

Kärnan i dessa upplevelser sammanhängde med Peters

barndom. Vid behandlingar senare i serien återvände han till

upplevelser från den tiden, bland annat bestraffningar som

hans föräldrar utsatte honom för. Det framkom att hans mor

brukade låsa in honom i en mörk källare under långa perioder

utan att ge honom något att äta, och hans despotiske far

brukade straffa honom genom att på ett mycket brutalt sätt

piska honom med en läderrem. Vid det laget fick patienten klart för sig att hans masochistiska böjelser var ett eko av

föräldrarnas bestraffningsmetoder.

Under återupplevandet av nämnda händelser observerade

vi slående svängningar i patientens huvudproblem, men detta

försvann inte för gott. Men till slut genomgick Peter den ång-

estfyllda upplevelsen av sitt födelsetrauma i all dess biologiska

brutalitet. Enligt vad han senare berättade omfattade det just

de element som han förväntade sig som följd av den sadistiska

behandling han så desperat försökte att få någon att utföra: ett

mörkt slutet rum, inskränkning i möjligheterna att röra sig

och den intensiva fysiska och psykiska pinan. Genom att åter-

uppleva sin biologiska födelse befriades han från sina svåra symptom.

Detta återupplevande av födelsetraumat ligger bortanför psykody-

namiken så som denna tolkas i den traditionella psykoterapin. Det

togs med i ovanstående redogörelse därför att det utgör en logisk

komplettering till det övriga; detta fenomen hör egentligen hemma

under nästa skikt av LSD-upplevelser, vilka vi skall diskutera i

nästa kapitel.

En jämförelse mellan föregående kliniska exempel och det som

nu följer visar att trots de stora skillnaderna i innehåll, visar olika

COEX-system stora likheter i fråga om den dynamiska struktu-

ren. I varje enskilt fall tycks likartade traumata under olika perio-

der av livet registreras i minnet i nära samband med de äldsta

upplevelserna i en sådan serie, vilka sålunda utgör det primära

traumat. Den längst tillbaka liggande händelsen, som bestämmer

mönstret, bildar kärnan i COEX-konstellationen, utgör "kärnupp-

levelsen" i systemet. Minnena från senare perioder i livet gruppe-

ras kring kärnan, och sedan kopplas hela konstellationen till en viss

fas av den biologiska födelsen. (Se även redogörelsen för perina- talt återupplevande på s. 118.)

Renata, 32-årig hemmafru, hade ofta måst läggas in på psyki-

atriska avdelningar för cancerskräck, tvångstankar och

tvångshandlingar, djupa depressioner med självmordstankar,

tendenser till självstympning och vaga symptom på gränspsy-

kos. Hon hade lidit av neurotiska störningar ända sedan tidig

barndom, men de svåra symptomen uppträdde första gången

flera år innan hon undergick LSD-terapi: En gynekolog hade

talat om att hon hade ett sår på livmodershalsen. Ända sedan

dess hade hon plågats av en överdriven oro för att hon skulle

få cancer, en oro som alternerade med den inbillningssjukes misstankar om att hon i själva verket redan hade denna sjuk-

dom.

Hon konsulterade läkare vid olika kliniker och krävde att få

genomgå alla möjliga undersökningar och laboratorieprov med

sådan frenesi att hon av hälsovårdspersonalen började betrak-

tas som ett hot. I flera år höll hon fast vid idén om att hon hade

cancer, men den misstänkta härden skiftade, från sexualorga-

nen till hjärnan, munhålan och strupen, bronkerna och lungor-

na, magen och ryggraden. När hon hade fått för sig att hon

hade cancer i munhålan tog hon en sax och klippte bort bitar

av tungan och gommen för att ta bort "växterna". Detta fick

många gånger som följd blödningar som hon inte själv kunde stoppa, varför hon måste tas in på akutavdelningen på något

sjukhus.

Vid andra tillfällen lyckades hon som följd av sin permanen-

ta oro få läkare att företa onödiga undersökningar och ingri-

panden. Under en period när hon misstänkte att cancerhärden

satt i lungorna tvingade hon läkare att utföra fyra helt onödiga

undersökningar av bronkerna med bronkoskopi (en ganska

smärtsam procedur som innebär att ett långt metallrör med en

i röret inbyggd optisk anordning införs i huvudbronkerna så att

dessa kan avsynas).

Renata hade också avsevärda problem med sitt sexualliv.

Det var mycket svårt för henne att nå intima relationer och

hennes erfarenheter av män var tämligen chockartade och

förvirrande. Ögonblick av brutalt sexuellt närmande och våld-

täktsförsök utgjorde huvudmönstret. Hon hade aldrig under ett samlag upplevt orgasm. Sexuell upphetsning gav regelbun-

det upphov till känslor av panik, intensiv dödsskräck och,

senare, förstärkning av hennes cancerskräck. Å andra sidan

blev hon sexuellt stimulerad av stark ångest, t.ex. sådan som

uppstod under flygräderna under andra världskriget, riskfyll-

da trafiksituationer i bil och fasansfulla scener i skräckfilmer.

Under perioden med psykolytisk terapi avslöjades ett

mycket framträdande och viktigt COEX-system, vilket var

nära förbundet med hennes huvudsakliga psykopatologiska

problem. Det återlevdes av henne och integrerades i ett antal

på varandra följande behandlingar med LSD. Grundtemat var

att hon uppfattade mannen som en brutal, sadistisk och ytter- ligt farlig företeelse. Här fanns också en djup omedveten för-

bindelse mellan sex och livsfarligt hot, lömskt hotande sjuk-

domar - t.ex. cancer, könssjukdomar och spetälska - samt

döden.

De ytligaste skikten av detta COEX-system innefattade min-

nen av relativt näraliggande chockupplevelser som hade in-

träffat i hennes äktenskapliga liv och i yrkeslivet. Hon var gift

med en ganska vek man som var mycket blyg, hämmad, sex-

uellt oerfaren; hon kände sig intellektuellt överlägsen honom.

Under sådana omständigheter kände hon inte relationerna

som ett hot och ansåg att hon hade full kontroll över situatio-

nen. Parets sexualliv var mycket oregelbundet och fullt av

konflikter. Det dröjde flera månader efter giftermålet innan de hade sexuellt umgänge och efter det var makarnas sexuella

kontakter oregelbundna och fåtaliga.

Efter några års äktenskap vägrade hon sin man samlag över

huvud taget; detta sammanföll i tiden med upptäckten av såret

på livmodershalsen. Hennes make, som inte kunde få utlopp

för sin sexualitet, blev alltmer otålig i denna abnorma situa-

tion. Han började gå handgripligt till väga, reta och ofreda

henne, och inför hennes bestämda motstånd mot sexuellt um- gänge blev han fysiskt aggressiv och till slut försökte han flera

gånger våldta henne. Samtidigt började liknande saker hända

Renata på hennes arbetsplats. Flera av hennes arbetskamrater

satte oberoende av varandra i gång med att flirta med henne.

Den räcka öppna sexuella attacker mot henne som blev följden

skrämde, förvirrade och irriterade henne. Minnen av dessa

sexuella närmanden från hennes mans och hennes arbetskam-

raters sida utgjorde de närmast tillgängliga skikten i detta

COEX-system.

De djupare skikten av samma system hade med hennes

ungdomsårs och de därpå följande årens upplevelser att göra.

Under den perioden hade hon flera erotiska förbindelser som alla följde samma oföränderliga, upprepade mönster. I vart

och ett av dessa fall fanns en stark känslobindning vid part-

nern. Hon hade en tendens att betrakta sin partner på ett

idealistiskt sätt, tyckte om långa promenader och att diskutera

saker och ting som inte hade med deras inbördes förhållande

att göra, och likaså var hon benägen att utbyta ytliga och till

intet förpliktande uttryck för sympati. Men så snart någon av

hennes pojkvänner inledde ett aldrig så oskyldigt sexuellt

närmande, t.ex. smekte henne, omfamnade henne eller kysste

henne, överväldigades hon av skräck. Hon tyckte i en sådan

situation att hennes älskade faktiskt förändrades fysiskt och

fick djuriska drag. Åtskilliga gånger flydde hon från honom i ett tillstånd av panisk förskräckelse och ville aldrig mer träffa

denne pojkvän. Episoder av det slaget återkom ofta i det hon

upplevde under behandlingen med LSD, och då gick hon åter

igenom den fysiska miljön från dessa upplevelser, även de

fysiska sensationerna och de känslor som vid tillfället i fråga

uppstod hos henne.

Efter hård kamp och emotionell plåga övervann Renata till

slut det enorma motstånd och det försvar hon hade byggt upp

och blev i stånd att modigt se på komplexets kärnupplevelse.

Det skedde under många på varandra följande behandlingar

Bild av en symbolisk syn som åskådliggör det intima sambandet mellan sex och död och Renatas omedvetna. Den skildrar en berömd kolonn i Prag som restes som ett magiskt skydd mot pestepidemier. Här omsvärmas den av spermier. Patienten tolkade pest, spetälska, cancer och vene- riska sjukdomar som ett straff för sexuella handlingar.

Den här synen såg Renata i en av behandlingarna med LSD som en symbol för sin cancerskräck. Analys visade att det var en sammansatt bild med en intressant struktur: Alla bilddelarna var i själva verket överdimen- sionerade symboler för Renatas traumatiska erfarenheter av styvfadern, vilken hade bidragit till detta symptoms psykogenes.

och på ett mosaikartat sätt: fragment av en komplicerad berät-

telse återlevdes separat och kunde sedan sammanställas till ett

meningsfullt helt. Enligt den slutliga rekonstruktionen ingick i

kärnupplevelsen följande komponenter. När Renata var 7-8 år

gammal lämnade hennes mor hemmet en lördagseftermiddag och gick på teatern med en släkting. Renata stannade hemma

med sin styvfar. Vid den tiden var hon mycket fästad vid

honom och de brukade ofta leka tillsammans, med hög grad av

fysisk kontakt under samvaron. Styvfadern hade gift sig med

Renatas mor när han var relativt gammal, 55 år, efter att

tidigare ha levat ett ganska riskfyllt och äventyrligt liv som

globetrotter; mellan honom och Renatas mor var åldersskill-

naden ganska betydlig.

Enligt vad som framkom under Renatas behandling med

LSD hade styvfadern stått i badrummet, där han slaktade en

anka som de skulle ha till lunch på söndagen. Blodet och

karvandet i ankan gjorde honom sadistiskt och sexuellt upphet-

sad. Han bad Renata komma in till honom i badrummet och började bete sig underligt. Han klädde av henne, smekte och

sög på olika delar av hennes kropp, stimulerade hennes köns-

organ med sina händer och deflorerade henne med fingrarna.

Slutligen knäppte han upp byxorna och stack in sin penis i

hennes mun. Han bad henne suga och slicka på den och

försäkrade henne att den skulle växa och bli styv om hon

gjorde det. Renata tror att hon också såg på när han fick

utlösning, en upplevelse som gjorde henne mycket förvirrad.

Ett viktigt inslag i upplevelsen var förändringen i styvfa-

derns utseende. Han såg inte ut som han brukade och som hon

var van vid, utan hans ögon fick en hektisk glans och ansiktet

såg ut att anta djuriska drag. Vissa av de här inslagen i hennes kärnupplevelse kunde spåras tillbaka till en tidigare händelse

som inträffade när hon var fyra år gammal: Hon och styvfa-

dern lekte i sängen och han manövrerade så att hon hamnade i

närheten av hans underliv, varvid hon upptäckte hans erigera-

de penis.

Enligt vad hon nu berättade fick denna chockartade händel-

se ett komplicerat efterspel. Styvfadern tog troligen Renata

ner i källaren, slog henne och hotade henne för att hon inte

skulle berätta vad som hade hänt i badrummet. Han tvingade

henne att lova att inte tala om för sin mor vad som hänt. De

straff han hotade med om hon inte höll sitt löfte gick ut på att

hon skulle bli inlåst för alltid i den mörka källaren och få

tungan utskuren; kanske skulle han döda henne.

När detta COEX-system återupplevdes under en serie be-

handlingar med LSD måste Renata först arbeta sig igenom

chockupplevelserna tillsammans med maken och arbetskam-

raterna, vilka ju låg närmare i tiden, och sedan vidare genom

händelserna i samband med hennes pojkvänner, fram till olika

aspekter av kärnhändelsen. Grundtemat i systemet kom också

fram vid behandlingarna i form av en mängd olika symboliska

metaforer och hänvisningar till böcker, filmer, målningar och

myter som alla rörde våld, våldtäkt, sex och döden, sexual-

mördare, sådana som förgick sig mot barn, graviditet och

veneriska sjukdomar. När dessa upplevelser väl hade återupp-

levts och infogats på sin plats i sammanhanget, fick Renata

klart för sig hur djupgående hennes neurotiska symptom och

irrationella uppförande var sammankopplat med kärnupple-

velsen. Hon fann paralleller mellan sin cancerskräck och

barndomens uppfattning om graviditet - efter händelsen i bad-

rummet trodde hon att hon skulle bli med barn. Det hon trodde

sig känna i olika kroppsorgan och tolkade som cancer

kunde spåras tillbaka till de sensationer som blev följden av

styvfaderns manipulationer. Hon tolkade sin känsla av att hon

var tvungen att konsultera olika läkare som en omedvetet

motiverad nödvändighet att åter spela upp scenen med styvfa-

dern. Vid läkarbesöken klädde hon av sig, läkarna vidrörde

henne under loppet av undersökningen, kände med fingrarna i

hennes könsdelar under den gynekologiska delen av under-

sökningen; mörka och stängda rum förekom under röntgenfo-

tograferingarna och vidare förekom vid bronkoskopin infö-

randet av ett fallosliknande instrument - alla dessa undersök-

ningsmetoder och instrument motsvarade de element som in-

gick i scenen i badrummet och i källaren, i mer eller mindre

förklädd form.

Renata blev också på det klara med i vilken omfattning hon

själv spelade nyckelrollen i senare upprepningar av sina

chockupplevelser av samvaro med män. Det var en ovanlig

kombination av flirt och förförelse med motstånd och bortstö-

tande som hade en starkt sexuellt stimulerande inverkan på

hennes man och hennes arbetskamrater, en inverkan som till

slut kom dem att attackera henne fysiskt.

Renatas symptom försvann inte efter att hon hade återupp-

levat COEX-komplexet och dess kärnupplevelse, även om

symptomen modifierades och lindrades avsevärt. Liksom Pe-

ter i det föregående exemplet fann Renata en djupare orsak till

sin psykopatologi i de djupa och destruktiva upplevelserna i samband med födelsen. Grundkomponenterna i hennes symp-

tom - panisk rädsla, en känsla av fysiskt hot och skada, inåt-

och utåtriktad aggressivitet, andningssvårigheter (som hon

upplevde i samband med sin "lungcancer" och i anslutning till

bronkoskopin), diverse bisarra somatiska sensationer, plus en

kuriös blandning av känslor av sexuell och aggressionskarak-

tär samt hopblandning av sex och döden - allt detta utgör en

del av upplevelsen av födelsen. När Renata hade nått denna

insikt upptäckte hon att det detaljerade innehållet och dyna-

miken i hennes cancerskräck, vilka hade framträtt tidigare

som en direkt följd av hennes upplevelser tillsammans med

styvfadern, också hade ett logiskt och innehållsligt samband med det som inträffade när hon föddes.

Detta kliniska exempel visar att COEX-system inte nödvändigtvis

består enbart av minnen av traumatiska upplevelser vilka har sin

rot i mellanmänskliga relationer och mänskliga situationer. Ibland

kan traumatiska händelser, som har samband med djur eller andra

ickemänskliga element, självförvållade olyckor, liksom sjukdomar

och andra situationer som sätter överlevandet och den kroppsliga

integriteten i fara, inlemmas i COEX-systemet och spela en mycket

viktig roll.

Richard var en 26-årig student som under åtskilliga år hade

lidit av svår permanent depression, vilken hade fått som följd

sex allvarliga självmordsförsök. Vid ett av dem åt han råttgift,

något som enligt vad han sade återspeglade det han kände om sig själv och hans katastrofalt låga uppfattning om sig själv.

Dessutom hade han haft täta anfall av intensiv fritt flotterande

ångest, plågsam huvudvärk, pinande smärtor i hjärtat och

hjärtklappning och han led av svår sömnlöshet. Själv kopplade

patienten ihop de flesta av dessa svårigheter med störningar i

sexuallivet. Även om han hade många vänskapliga förbindel-

ser med kvinnor kunde han inte närma sig dem sexuellt och

skapa en situation som ledde till samlag. Han försökte dämpa

sina starka sexuella spänningar genom att masturbera inten-

sivt, men det följdes regelbundet av uppslitande skuldkänslor.

Med olika långa mellanrum blev han inblandad i homosexuella samspel, varvid han spelade en passiv roll. Där var han i stånd

att uppnå momentan sexuell tillfredsställelse, men i dessa fall

var de på akten följande skuldkänslorna och samvetsförebrå-

elserna värre än när det gällde masturbationen. I ett tillstånd

av ytterlig förtvivlan, förstärkt av oförmågan att tygla sin

sexualdrift, försökte han kastrera sig själv genom att förtära

stora doser av östrogent hormon. Efter att länge ha behandlats

med konventionella metoder började han genomgå psykoly-

tisk terapi.

Ett av de viktigaste COEX-system som avslöjades under

den behandling med LSD Richard fick sammanhängde med

hans passivitet, hans hjälplöshet och den roll som offer han hade tenderat att spela i en mängd olika livssituationer.

Grundtemat i komplexet var mötet med en överväldigande

yttre kraft som trängde sig på honom och utsatte honom för

fara utan att han fick den minsta chans att försvara sig eller fly.

De översta skikten av hans COEX-komplex var relaterade till

ganska sena chockhändelser i hans liv. Richard relegerades

från universitetet efter att ha haft betydande trassel av politisk

natur under perioden av Stalinkult. Under de första LSD-be-

handlingarna återupplevde han dessa händelser och desperata

känslor av orättvisa och av individens hjälplöshet när han

ställdes inför de starka och destruktiva krafter av social och

politisk natur som spelar i ett totalitärt styrt samhälle. Ett djupare skikt av komplexet avslöjade minnesmaterial

som hade samband med Richards erfarenheter av en brutal,

despotisk och autokratisk far, en kronisk alkoholist, som bru-

kade misshandla honom och hans mor på det mest brutala sätt.

Under LSD-behandlingarna återupplevde Richard många av

de situationerna på ett ganska komplicerat och realistiskt sätt.

De värsta av dessa händelser fick allvarliga fysiska skador

som följd. Under ett av sina alkoholrus slog fadern till honom

så våldsamt att han slungades ut genom ett fönster. Richard

ådrog sig då mängder av djupa skärsår och blödde starkt; han

måste föras till olycksfallsavdelningen på ortens sjukhus där

en kirurg sydde ihop såren. Denna speciella episod, plus

många andra, återupplevdes under behandlingen med ovanlig skärpa och stark rörelse.

Dessutom upplevde Richard många symboliska scener som

hade anknytning till faderskonflikten. Under en av dessa för-

vandlades han i sin egen inbillning till en karp som simmade

omkring i en damm, och hans far uppträdde som fiskare med

ett långt spö; Richard - som karp - fångades, håvades upp ur

vattnet och dödades med ett hårt knytnävsslag.

Nästa skikt i Richards COEX-system bestod av diverse

chockminnen från barndomstiden. Det första av dem gällde en

händelse som inträffade när han var omkring 7 år gammal. En

dag försökte han undersöka innanmätet på familjens radio och

fick en kraftig elektrisk stöt. Det andra av dessa minnen häng- de samman med en allvarlig barnsjukdom. När han återupp-

levde den uppfattade han det som om han var helt invirad i

filtar och höll på att kvävas av difteriinfekterade pseudomem-

bran i strupen. Ytterligare ett av dessa minnen var knutet till en

situation när han en kort stund befann sig under vattnet i en

badbalja när hans mor, som höll på att bada honom, lämnade

honom för att ta hand om mat som kokade på en spis.

Kärnupplevelsen i det komplexet var ytterst ovanlig och

intressant. Trots den äkta skräck Richard kände när han åter-

upplevde den, saknade episoden inte en viss situationskomik.

Under någon tid innan han återupplevde detta minne dök

diverse lantliga, jordbruksanknutna element upp i olika senso- riska former under LSD-behandlingarna. Han såg liar och

skäror och räfsor, mogen säd som sakta vajade i vinden,

betande kor och hästar, ängsblommor mot himlen och limpor

och mjölkkrukor, typiska ingredienser i en bondes mellanmål

under arbetet på fälten.

Allt detta ackompanjerades av ljud från lantbruksredskap

och husdjur (gnägganden, råmanden, hundskall och höns-

kackel). Han kände hur brisen blåste över fälten och kände

doften av mogna sädeskorn, nybakat bröd, ängsgräs och vilda

blommor. Men de känslor som beledsagade dessa skenbart

idylliska upplevelser var inte idylliska: känslor av ångest, de-

pression och hjälplöshet. Vid en av behandlingarna återvände

Richard plötsligt in i spädbarnsåldern och upplevde sig själv

som ettårig baby, invirad i en filt och liggande i gräset vid

sidan om ett åkerfält medan de vuxna skördade vete. Han såg en ko komma emot sig och börja beta intill hans huvud, och

plötsligt slickade kon honom i ansiktet flera gånger med sin

stora sträva tunga. Vid återupplevelsen av den episoden antog

kons huvud jättedimensioner och fyllde nästan hela rummet.

Richard fann sig själv stirra hjälplöst in i kons jättestora sa-

livdräglande mun och kände hur saliven rann ner över hela

hans ansikte. När Richard hade återupplevat det lyckliga slu-

tet på den händelsen - de vuxna observerade vad som höll på

att hända och räddade honom - kände han en enorm lättnad

och en våg av vitalitet och verksamhetslust. Han skrattade i

drygt fem minuter och kunde skämta om sin chockerande

upplevelse vid mötet med kon. Vid ett senare tillfälle under behandlingen upptäckte Ri-

chard en djup funktionell relation mellan grundtemat i hans

COEX-system och upplevelsen av den biologiska födelsen.

Han kom till slutsatsen att födelsetraumat var den grundläg-

gande prototypen av alla de situationer i vilka han kände sig

absolut hjälplös och utlämnad åt en destruktiv yttre kraft.

Efter att han nu återupplevat födelsen uppträdde positiva

extatiska känslor av lång varaktighet i Richards behandlingssi-

tuationer. De medförde en långtgående förbättring av hans

kliniska tillstånd. Hans depressioner, ångest och psykosoma-

tiska symptom försvann helt och hållet och han kände sig full

av verksamhetslust och optimism. Hans uppfattning av sig själv förbättrades betydligt, och han kunde upprätta erotiska

relationer med en kvinna och för första gången i sitt liv upple-

va sexuell samvaro med en person av motsatt kön.

COEX-system liknande dessa tre här beskrivna kan man finna hos

många psykiatriska patienter som genomgår psykolytisk behand-

ling. Eftersom dessa system förefaller ha stor betydelse för för-

ståendet av psykodynamiska upplevelser under LSD-behandling

anser jag det lämpligt att mera utförligt redogöra för de problem

som sammanhänger med deras upphov, dynamik och det sätt på vilket de kommer till uttryck under LSD-processen.

COEX-systemens upphov och dynamik

Återupplevandet av händelser som bildar olika skikt i COEX-sys-

temet är ett av de mest frekventa och konstant observerade

fenomenen i LSD-psykoterapin vid behandlingen av psykiatriska

patienter. Detta återupplevande är ganska realistiskt, livligt och

komplicerat; det kännetecknas av diverse övertygande tecken på

återvändande, regression, till den ålder när den s.k. kärnhändelsen

skedde. En av de viktigaste aspekterna på detta återvändande är att

patientens uppfattning om den egna kroppen alltid stämmer med den ålder till vilken han förs tillbaka. Sålunda följer med återvän-

dande till spädbarnsstadiet att patienterna finner att huvudet är

oproportionerligt stort i förhållande till kroppen i övrigt. Att åter-

uppleva minnen från barnaåren, med en sexuell underton, innebär

för patienterna att de med förvåning upptäcker att penis förefaller

vara löjligt liten, respektive att de är utan blygdhår och att brösten

är outvecklade. Tämligen vanligt är en naiv uppfattning av värl-

den, brist på referensramar, samt primitiva känslor, vilka är typiska

för den ålder det är fråga om.

Även mer objektiva tecken kan nämnas i detta sammanhang,

bland dem vissa drag i teckningar som de ritar under regressionspe- rioden eller förekomst av neurologiska reflexer som är karakteristis-

ka för tidiga utvecklingsstadier (t.ex. Babinskis reflex, sugreflexen

eller de s.k. axon-reflexerna). Viktiga känsloupplevelser i det för-

flutna återupplevs med alla den ursprungliga upplevelsens fysiolo-

giska, sensoriska, emotionella och uppfattningskarakteristika och

ofta med en detaljerad, realistisk bild av miljön.

Vissa patienter kan under psykolytisk behandling genomgå djup

åldersregression under den första LSD-tillförseln, även om dosen

är liten. Denna lättillgänglighet i fråga om barndomsminnena före-

faller vara särskilt typisk för dem som lider av hysteri. Mera

typiskt är att det krävs flera behandlingar med LSD med medelstor

dos innan en djupare regression till barndomen kan iakttas. I un-

dantagsfall krävs ett stort antal behandlingar med drogen innan ett effektivt återupplevande av barndomsminnena inträffar. Ett sådant

motstånd mot LSD:s regressionsverkan är särskilt typiskt för pa-

tienter som lider av svåra tvångsneuroser.

Listan över karakteristiska traumatiska upplevelser som inträffar

som kärnelement i negativa COEX-system spänner över ett brett re-

gister av situationer som inverkar störande på barnets känsla av

trygghet och tillfredsställelse. De längst tillbaka liggande kärnupp-

levelserna är kopplade till spädbarnsålderns tidigaste skede, di-

barnsperioden. Ganska ofta återupplever patienterna orala frustra-

tioner som sammanhänger med ett strikt matningsschema, brist på

mjölk, spänningar, ångest, nervositet och brist på kärlek från den

ammande moderns sida och hennes oförmåga att skapa en emotio-

nellt varm, lugn och skyddande atmosfär.

Lika ofta förekommande verkar det vara att andra traumatiska

upplevelser från barndomen dyker upp, t.ex. att patienten som

barn har utsatts för köld och andra oangenäma sensationer, plåg-

samma medicinska undersökningar, fysiskt lidande under barna-

årens sjukdomsperioder, tvångsmatning eller tvångsmässigt inta-

gande av motbjudande vätskor (torskleverolja, olika mediciner,

kraftiga desinfektionsmedel), hotfulla ljud, veritabelt bombarde-

mang med ett överväldigande antal impulser som barnet inte kan

smälta, vårdslös behandling och känslokyla. Enstaka patienter har

redovisat upplevelser som gått ut på att de har tappats av vuxna

eller äldre barn när de har burits, eller fallit ur en vagn eller ned från

ett bord, en säng eller nedför en trappa. En typisk kategori obehagli-

ga erfarenheter sammanhänger med avvänjningen: oangenäma

känslor som följd av uppfödning med flaska eller sked, t.ex. att

skeden är hård och kall, att ersättningen för bröstmjölken smakar

illa, för hög temperatur på vällingen, otålighet hos den som matar

babyn. Många patienter upplevde åter sina tandsprickningsbesvär,

när försök att bita och tugga gjorde ont.

Av särskild betydelse är händelser som sätter barnets liv i fara

som följd av andningsbesvär. De oftast förekommande upplevel-

serna av den kategorin är de som sammanhänger med kvävning

efter att barnet har inandats vätskor eller fasta föremål, episoder

när vederbörande har varit nära att drunkna i ett badkar, vid difteri,

kikhosta, lunginflammation, polyper som hindrat andningen, samt

hot om att bli kvävd av den sovande moderns bröst eller andra

kroppsdelar.

Upplevelser från senare skeden av spädbarnsåldern och barn-

domen som ofta har befunnits vara betydelsefulla ingredienser i

Denna teckning skildrar de kluvna känslor en patient fick vid en LSD-behandling när han återvände till en tidig oralnivå. Inkorporerandet uppfattas både som förstö- relse avföremålet (symboli- serad av stora tänder) och kärleksfull förening (hjärtat).

Djup regression till den tidi - ga spädbarnsåldern, med återupplevande av plåg- samma och obehagliga upp- levelser i samband med am- ningen. En symbol för "den onda modern".

negativa COEX-system är problem i samband med urinering och

avföring och konflikter med föräldraauktoriteten i anslutning till

försöken att vänja barnen vid att sitta på pottan. Andra viktiga och

ofta anförda traumata inbegriper vuxnas sexualakter (särskilt pri-

malscenen i freudiansk betydelse när personerna i fråga är pa-

tientens egna föräldrar), upptäckten av att de båda könen kropps-

ligt är olika, i anslutning till kastrationsångest eller penisavund, sexuella handlingar med jämnåriga; till denna kategori minnen hör

också att vederbörande som barn har förförts av vuxna, vilket fått

som följd för tidigt sexualmedvetande, samt anblicken av födslar

hos människor eller djur. Ganska viktiga upplevelser på detta om-

råde är också masturbation, sammankopplad med helt orealistisk

fruktan och skuldkänsla eller med att den masturberande har över-

raskats av vuxna och bestraffats.

Traumatiska minnen från senare perioder i livet, vilka återupp-

levs i nära samband med kärnupplevelserna, är ovanligt många och

sträcker sig över ett stort fält. I detta sammanhang skall vi bara

nämna några av de vanligast förekommande. Emotionellt bortstö-

tande av olika slag, liksom chockerande och skrämmande händel- ser och brutal behandling som fått som följd fysiskt och psykiskt

lidande är typiska för denna kategori. Lika vanligt är att föräldrarna

haft något av de andra barnen som kelgris och den därav uppkomna

syskonrivaliteten, användande till övermått från föräldrarnas sida

av uppfostringsmetoder såsom kritik, uppväckande av skuldkäns-

lor, förebråelser, förnedrande eller ofördelaktiga jämförelser med

andra barn, förnedrande behandling, hån och nedvärderande om-

dömen från föräldrarnas, syskonens, kamraternas och skolkamra-

ternas samt lärarnas sida. Andra ofta inträffande händelser av detta

slag är de som kännetecknas av invecklade mönster ifråga om det

inbördes förhållandet mellan familjemedlemmarna (särskilt dub-

belbindningen i Gregory Batesons mening), opålitligt uppförande av vuxna, med likgiltighet, förräderi, lögner, löftesbrott och åsyn

av scener som skakat föräldraauktoriteten och orsakat osäkerhet.

Händelser senare i livet, t.ex. förpuberteten, uppträder sällan

som typiska kärnupplevelser. Om de gör det sker det ofta i form av

en chockerande situation på det sexuella området, såsom våldtäkt

eller att vederbörande förförts av styvfar eller styvmor eller av de

biologiska föräldrarna, samt att den unge har blivit vittne till våld-

samma eller äckliga sexuella scener. Vanligen kan minnena från

senare perioder av livet återfinnas i de ytligare skikten av CO-

EX-systemen men med kärnupplevelserna förankrade i den tidiga barndomen.

Förteckningen över angenäma barndomsminnen vilka utgör kärn-

upplevelser i positiva COEX-system är betydligt kortare än den som gäller chockupplevelser. Den innehåller episoder av trygghet

och tillfredsställelse, bland dem erfarenheten av "goda bröst" och

andra lustfyllda och sensuella erfarenheter, av att bli älskad, accep-

terad och uppskattad, samt känslor av spänning och äventyr i för-

hållande till omgivningen, intressanta djur och lek med jämnåriga.

Äktheten och objektiviteten i barndomsminnena sådana de åter-

upplevs vid LSD-behandling är en öppen fråga. Ända sedan jag

gjorde de första observationerna på det området har jag betraktat

det som en ganska intressant teoretisk fråga och har försökt att i

varje enskilt fall utnyttja alla till buds stående medel för att nå fram

till objektiv bekräftelse. Det är lätt att förstå att omständigheterna

inte alltid har varit så gynnsamma för sådana försök. Ibland har jag

träffat på fall av dåligt minne hos vittnena (föräldrar, äldre syskon, bekanta, husläkare, lärare, tjänstefolk m.fl.) eller brist på objektivt

material. Vid andra tillfällen har vittnena varit döda eller oanträff-

bara. Det var ingenting ovanligt att de problem som omöjliggjorde

verifiering var av emotionell karaktär. Detta gäller särskilt om så-

dana situationer i vilka vittnet antogs ha deltagit i den episod som

patienten återupplevat och där vittnet för att bekräfta episodens

korrekta förlopp skulle ha varit tvungen att medge att han eller hon

hade uppträtt på ett sätt som inte skulle ha varit acceptabelt från

personlig eller social synpunkt. Men ibland hände det att den

episod den behandlade mindes var så ovanlig och omständigheter-

na så speciella att det därför blev möjligt att få fram korrekta

uppgifter och få insyn i problemet med äktheten av vissa av de episoder som LSD-behandlade mindes.

Vid sådana tillfällen avslöjade intervjuer med vittnen, liksom

andra typer av undersökningar, ofta hur slående riktiga minnesbil-

derna var. Det stod klart att händelser från den tidiga barndomen

eller spädbarnsåldern kan återupplevas under LSD-behandling

med otrolig trohet även i de små detaljerna. Detta kan ifrågasättas i

de fall patienten själv tog initiativet och samlade ihop det nödvändi-

ga bevismaterialet; man kan tänka sig många sätt på vilka uppgifter

under sådana omständigheter kan manipuleras. Emellertid härrör

en stor del av det mest slående materialet till stöd för minnesbilder-

na från situationer där undersökningen gjordes av yrkesfolk som

systematiskt och omsorgsfullt undvek att på något sätt påverkas av

patienterna eller vittnena för att undvika ovidkommande påverkan

vid granskningen. De problem och kontroverser som mötte forska-

re sysselsatta med undersökningar på detta område kan bäst illu-

streras med åtskilliga kliniska exempel; dessa har utvalts från dus-

sintals liknande redogörelser insamlade under ett årtionde av psy-

kolytisk verksamhet i Prag.

Dana, en patient med ganska djupa och komplicerade neuro-

tiska symptom, återupplevde under en av behandlingarna med

LSD en chockepisod från barndomen som hon litet trevande,

osäkert, förlade till slutet av första levnadsåret. Hon beskrev

mycket detaljerat hur det såg ut i det rum där episoden utspe-

lades; hon kunde till och med rita upp broderier i sängtäcket

och på bordduken, och det var ganska komplicerade mönster.

Danas mor ombads, helt oberoende av Danas skildring, att beskriva ifrågavarande rum. När hon fick del av det material

patienten hade åstadkommit blev hon utomordentligt förvånad

över exaktheten i skildringen av såväl chock-episoden som

den miljö i vilken den utspelades. Liksom många andra föräld-

rar som ställs inför sådana återupplevelser hos barnen blev

hon nästan skrämd och litet generad av att dottern så exakt

kunde göra en återresa till barndomen. Det alstrade hos henne

starka skuldkänslor och ett försök till urskuldande förklaring-

ar. Hon begrep inte mekanismen bakom dotterns minnesbild.

Dennas beskrivning av rummet var "fotografiskt" korrekt ända

in i minsta detalj, och minnesbildens äkthet var ställd utom allt

tvivel med tanke på det ovanliga möblemanget och vissa andra föremål som figurerade i episoden. I rummet fanns en spegel

med mycket ovanligt utseende, krucifixet på väggen var ett

ovanligt arbete, och broderierna och möblerna var alldeles

speciella, med mycket typiska detaljer. I detta fall föreföll det

inte möjligt att informationen skulle ha kunnat överföras av

något annat medium. Familjen flyttade från detta hus innan

dottern fyllt två år, och kort därefter utdömdes det och revs.

Den gamla rumsinteriören försvann därmed för alltid; inred-

ningen följde inte med till familjens nya bostad. Det fanns inga

foton av rummet eller något av de föremål som fanns i det och modern kunde inte dra sig till minnes att hon vid något tillfälle för sin dotter hade nämnt något om de föremål som fanns i rummet.

Det andra exemplet gäller ett betydligt mer kontroversiellt minne. I

det fallet var inte tidsangivelsen så förvånande, men däremot epi-

soden som sådan. Det material som framkom vid återupplevandet

var så osannolikt att terapeuten såg det som ett utslag av ren fantasi

ända tills ytterligare observationer gjorde frågan mer komplicerad.

Eva, en patient som undergick psykolytisk terapi som följd av många neurotiska symptom av främst hysterisk karaktär,

återupplevde under en av LSD-behandlingarna en mycket

ovanlig och dramatisk episod som hade inträffat under hennes

barndom. Hon förlade den till en period när hon var nio år

gammal. Rekonstruktionen av det ursprungliga händelseför-

loppet såg ut så här: Hon och hennes bror, som var ett år

yngre än hon, var vid den tidpunkten mycket intresserade av

sexuella ting och tillbringade mycken tid med att diskutera

befruktning, havandeskap och födsel, liksom hur en man och

en kvinna beter sig vid avlelseproceduren, en detalj som de

kände sig osäkra på. Eftersom de inte på egen hand kunde

komma till klarhet i fråga om det sistnämnda beslöt de en dag fråga sin far och be honom om upplysningar och förklaringar.

När fadern hörde vad barnen ville veta ansåg han att det bästa

sättet att förklara saken för dem skulle vara att praktiskt

demonstrera hur det gick till. Han kallade på sin hustru och

tvingade henne att klä av sig. Trots hennes invändningar och

ängsliga motstånd genomförde han i barnens åsyn en demon-

stration av ett samlag. Han använde kondom och berättade för

Eva och hennes bror vilken funktion en sådan hade och vilka

fördelarna med att använda en sådan var. Efter att han hade

fått utlösning öppnade han ugnsluckan och kastade in kondo-

men i elden.

När Eva återupplevde denna händelse fick det som följd att

hon kände en betydande emotionell lättnad. Efter att ha satt in episoden i sammanhanget stod det klart för Eva att detta

minne förklarade många av hennes psykopatologiska symp-

tom och kastade nytt ljus över hennes irrationella beteende, speciellt i sexuella sammanhang. Det klarlade också hennes

dittills dunkla tvångsföreställningar i fråga om ugnar; hon kän-

de ofta en stark drift att sitta vid ugnen och stirra in i flammor-

na samt peta bland kolbitarna med en käpp som om hon letade

efter något.

Denna episod föreföll höggradigt osannolik, även om Evas

far var tydligt emotionellt störd. Han var kronisk alkoholist,

med många psykopatiska och sado-masochistiska drag i sitt

beteende. Ibland hade hans hustru och barn måst springa

hemifrån eller barrikadera sig på vinden eftersom han förföljde

dem med en kniv eller yxa och hotade mörda dem. Dessa

händelser kunde inte hållas inom familjen, eftersom de var så dramatiska och bråkiga att grannarna blev indragna i dem och

irriterade över dem. Grannarna var också förskräckta över

hans sadistiska behandling av djur, i synnerhet katter. Han

tillverkade kattfållor och när han hade fångat en katt brukade

han spika fast den vid logdörren och låta den dö i solhettan.

Även om detta otvivelaktigt var ett bevis på allvarlig psykopa-

tologi hos fadern, föreföll tanken på att han arrangerat ett

samlag med hustrun som en lektion i barnens sexuella "skol-

gång" vara alltför långsökt för att tas på allvar. Dessutom

bidrog kännedomen om att vilda sexualfantasier är vanliga hos

hysteri-patienter till tvivlen på att episoden verkligen hade

inträffat. Omkring två år senare begick Evas far självmord under en

av sina alkoholperioder. Hennes yngre bror var den förste som

påträffade hans kropp, och med hjälp av en granne bar han ut

faderns kropp ur huset. Han reagerade genom att få ett psyko-

tiskt sammanbrott: Han överväldigades av en panisk ångest

och började se och höra sin döde fars ande. Liksom när fadern

levde jagade han nu sonen och hotade döda honom. Driven av

en skräck bortom gränsen för det uthärdliga rusade Evas bror

hemifrån och tillbringade åtskilliga dagar i södra delen av

landet. Han strövade omkring i närheten av sjödistriktet och

sov i skogarna. Där upptäcktes han, identifierades och skic-

kades till sjukhus. Han överfördes slutligen till vårt LSD-expe- riment och genomgick psykolytisk terapi. Vid en av behand-

lingarna återupplevde han till terapeutens oerhörda förvåning

exakt samma episod som hans syster hade redogjort för två år

tidigare. Båda redogörelserna var slående lika i alla detaljer

och förloppet var exakt detsamma. Alla tillgängliga uppgifter

tydde på att händelsen hade undertryckts hos båda syskonen,

och att de innan de började behandlas med LSD aldrig hade

diskuterat saken. Eva hade inte återupplevt episoden samti-

digt som brodern gjorde det, och det fanns ingen annan

redogörelse för vad hon hade berättat under behandlingen.

Många av de upplevelser som en LSD-behandlad godtar såsom

ett faktiskt återupplevande och inte bara som symboliska eller

fantasiprodukter förefaller vanligen sannolika, eiler i varje fall möj- liga, om de betraktas av en utomstående. När de väl är kända

hjälper sådana upplevelser till att kartlägga patientens symptom

och förklara vissa skenbart irrationella inslag i hans eller hennes

beteende. Återupplevandet av sådana episoder följs av dramatiska

förändringar i patientens kliniska situation. Varje så återupplevd

händelse verkar innebära att en viss felande länk i den psykodyna-

miska tolkningen av patientens psykopatologiska symptom kom-

mer på plats i kedjan. Sedan bildar allt det framkomna omedvetna

materialet en tämligen komplett bild, en mer eller mindre tillfreds-

ställande mosaik, med en mycket logisk och vidsträckt struktur.

Detta skiljer sig inte från vad Sigmund Freud en gång kallade "pus-

sel-principen" när han redogjorde för det logiska sambandet hos det material som man fick fram vid psykoanalys av neurotiska

patienter. (6)

I undantagsfall verkar de återupplevda episoderna så ovanliga

och innehåller så många osannolika drag att det är svårt att tro att

de utgör äkta minnen. Enligt min erfarenhet är patienten vanligen

lika skeptisk som terapeuten.

Ett av de mera slående exemplen härpå var de observationer

som gjordes vid psykolytisk behandling av George, en patient

som led av svår karaktärsneuros; i bilden fanns beroende av

smärtstillande medel, psykofarmaka och sömnmedel. Hans

beteende-avvikelser gränsade nästan till psykos, och han för-

des upprepade gånger till sjukhus i ett koma-liknande tillstånd

efter att ha tagit överdoser av droger. Under många på varand- ra följande LSD-behandlingar rapporterade George att han

hade återupplevt sex olika episoder från sin barndom, varvid

han hade sett hur hans far sadistiskt mördade små flickor.

Varje gång fanns det med i bilden komplicerade, sinnrika

metoder för sexuellt utnyttjande av flickorna, vilket kulmine-

rade i våldtäkt, varpå fadern på ett bestialiskt sätt mördade

dem.

George kunde i detalj beskriva de miljöer i vilka morden

hade begåtts och alla detaljer i de kriminella handlingar som

sammanhängde med episoderna. Dessutom återupplevde han

många scener som han beskrev; det rörde sig om alla upptänk-

liga typer av incestuösa och perverterade sexuella handlingar mellan medlemmar av hans familj, närmaste släktingar, bekan-

ta och tjänstefolk. Vid vissa tillfällen var han bara åskådare

och vid andra hade han varit ett av offren för dessa handlingar.

Även om det var höggradigt osannolikt att dessa händelser

verkligen hade inträffat, föreföll ändå dessa återupplevanden i

fråga om form och dynamik, liksom de emotionella och moto-

riska avslappningar som åtföljde dem, omöjliga att skilja från

sådana som var sannolika och hade bekräftats såsom korrekta

i fråga om andra patienter. Även återupplevdsernas inverkan

på Georges kliniska tillstånd liknade dem som verkliga minnen

åstadkom.

Georges egen inställning till dessa upplevelser pendlade länge mellan tro på möjligheten att hans far var en sadistisk

mördare och att "återlevandet" var en produkt av hans egen

inbillning. När han slutligen under behandlingen ställdes inför

sin biologiska födelses brutalitet intog han en mycket kritisk

attityd gentemot sannolikheten i fråga om upplevelserna och

framlade en alternativ psykodynamisk tolkning: Hans slutsats

var att "återupplevandet" troligen var en följd av hans despe-

rata motstånd mot att konfronteras med födelseupplevelserna

och ett slags reaktion för att fördröja deras uppdykande. I de

våldsamma mordscenerna dödade en vuxen man, hans far,

små flickor; i återupplevelsen av födelsen dödade en vuxen

kvinna, hans mor, en liten pojke, George. Födelsens brutala och blodiga karaktär fasthölls och återkom i mordfantasierna.

Som en följd av effektivt försvar mot att uppleva födelsetrau-

mats livshot uppstod en omkastning av huvudrollsinnehavar-

nas kön och Georges roll förvandlades från offer till åskådare.

Vid denna tidpunkt stod det klart för honom att innehållet i

upplevelserna också tillgodosåg hans behov av hämnd på det

kvinnliga elementet för den smärta födelsen innebar för ho-

nom. Han ansåg att liknande psykodynamiska mekanismer

och motivationskrafter kunde ha spelat in när det gällde fall av

sadistiska mord.

Efter att vid åtskilliga tillfällen ha gjort observationer av denna art

stod det klart för mig att jag stod inför en modern variant av det

gamla problemet om minnesbildernas objektiva verklighet vid psy-

koanalys. Freud fann vid sina tidiga undersökningar att var och

en av hans hysteri-patienter hade utsatts för sexuell förförelse

under barndomen; han förutsatte att ett sådant trauma utgör den

viktigaste etiologiska faktorn vid uppkomsten och utvecklingen av

en hysterisk neuros. (5) När han senare hade samlat tillräckligt

mycket material som pekade mot att vissa av de påstådda förförel-

serna eller våldtäkterna hade inträffat endast i hans patienters

fantasi, blev han först så besviken att han var nära att ge upp vidare

forskning om psykoanalysen. Han kom över denna svårighet när han fick klart för sig att dessa fenomen utgör en psykisk realitet för

patienten, oavsett vilken historisk objektivitet de uppgivna händel-

serna har. Vi kan följa Freuds exempel i fråga om återupplevandet

under LSD-behandlingarna; oavsett om de utgör verkliga minnen

eller foster av en livlig fantasi uppkomna ur djup och skapade av

mekanismer som vi ännu inte har tillräcklig kunskap om, så förefal-

ler de utomordentligt relevanta mot bakgrunden av patientens psy-

kopatologi, lika väl som LSD-psykoterapins psykodynamik.

Återupplevandet av händelser under barndomen, följt av starkt

emotionellt utlevande, är ett ofta och regelbundet återkommande

fenomen i LSD-psykoterapin. Denna företeelse har rapporterats av

många terapeuter i olika delar av världen. Även om det slutliga återupplevandet utgörs av en enstaka chockupplevelse som den

behandlade förlägger till barndomen eller spädbarnsåldern, visar

systematiska observationer under ett antal på varandra följande

behandlingar att situationen är mycket mer komplicerad än så. Det

finns flera kliniska fakta som verkar stödja tesen om COEX-syste-

men som jag har beskrivit dem tidigare i boken, enligt vilka dessa

barndomsupplevelser utgör kärnan eller de djupast liggande skikten

av komplicerade minnesanhopningar som fungerar som styrande

dynamiska system.

Innan de enskilda minnena från barndomen kan helt återupple-

vas måste först intensiteten i den emotionella laddningen släppa.

Mängden "lössläppta" emotioner förefaller att inte stå i rimlig pro-

portion till häftigheten och relevansen hos de traumatiska händel-

ser som finns med i bilden. Det förefaller finnas en betydande

skillnad mellan "orsak och verkan" även om vi tar i beaktande

den biologiska, fysiologiska och psykologiska särarten hos de tidi-

gare utvecklingsskedena och den höga sårbarheten hos ett barns

psyke. Det verkar vara riktigare att se den emotionella laddningen som en "slutsumma" av ett antal likartade chocksituationer under

olika perioder av livet.

För det andra följs återupplevandet av traumatiska händelser

under barnaåren av långtgående förändringar i den kliniska symp-

tomatologin, beteendemönstren, värderingarna och attityderna.

Den starka förvandlingseffekten av återupplevandet och integre-

randet av sådana minnen antyder att en mer allmän dynamisk

princip medverkar.

Det tredje - och viktigaste - skälet till att vi snarare bör tala om

minnes-konstellationer än om enstaka minnen har som grund inne-

hållsanalysen av på varandra följande behandlingar i en psykolytisk

serie. Innan den behandlade kan närma sig och återuppleva ett traumatiskt minne från den tidiga barndomen (en kärnupplevelse)

måste han vanligen ställas inför och arbeta sig igenom många

situationer från senare skeden i livet vilka har ett liknande tema och

innehåller samma grundelement. Alla dessa traumatiska situationer

från olika perioder av livet har anknytningar till emotioner av

samma typ och med samma försvarsmekanismer. Deras återupple-

vande åtföljs av samma typiska anhopning av somatiska symptom,

bland dem huvudvärk, illamående och uppkastningar, smärtor i

olika delar av kroppen, kvävning, muskelryckningar, skakningar

och darrningar. En eller flera av dessa fysiska manifestationer kan

uppträda som konstanta och upprepade beledsagande företeelser

till innehållet i olika skikt av ett visst COEX-system.

En intressant observation från den psykolytiska terapin bör

nämnas i detta sammanhang. Hos några av de behandlade spelar

vissa kroppsorgan en alldeles speciell roll under LSD-behandling-

arna. Av skäl som vi inte känner till tillräckligt förefaller dessa

organ att ha dragit till sig och laddat upp spänningar som har sin rot i

organismen som följd av ett antal chocksituationer under olika

etapper av individens utveckling. Under loppet av psykolytisk

behandling tycks den omvända processen inträffa, dvs. en urladd-

ning från dessa organ av spänningar av olika ursprung. De delar av kroppen som oftast figurerar i denna process är musklerna, hjärtats

kranskärl, inälvorna samt urinorganen och könsorganen.

Som vi har angivit härovan tycks COEX-systemen vara av

grundläggande betydelse för analyserandet av LSD-behandlingar

med psykodynamiskt innehåll. Som följd av LSD:s icke-specifika

verkan är dessutom kunskapen om dessa system, härledda ur

LSD-forskningen, direkt tillämpliga på det omedvetnas dynamik

under drogfria förhållanden och på den mänskliga karaktärens

funktion såväl när individen är frisk som när den är sjuk. Det

förefaller därför lämpligt att utnyttja material från LSD-psykotera-

pin och försöka fundera över dessa systems ursprung och försöka

rekonstruera deras dynamik. Den viktigaste delen av COEX-systemen tycks vara kärnupple-

velsen. Den var den första upplevelsen av ett speciellt slag som

registrerades i hjärnan och lade grunden till ett specifikt COEX-sys-

tem. Denna kärnupplevelse utgör därför en prototyp, ett utgångs-

mönster, för registreringar i minnet av senare upplevelser av lik-

nande slag. Det är inte lätt att förklara varför vissa slags händelser

får en så stark chockeffekt på barnet att de påverkar dess psykody-

namiska utveckling under många år, ja årtionden. Psykoanalytiker

har i detta sammanhang vanligen tänkt på konstitutionella och

ärftliga faktorer av okänd natur. LSD-forskningen tycks peka hän

mot att denna speciella känslighet har sin grund i djupare liggande

skikt av det omedvetna, i funktionsdynamiska präglingar som är medfödda och transpersonella till sin natur. Vissa av dessa faktorer

har när de medvetandegörs i LSD-psykoterapin formen av arvs-,

ras- eller fylogenetiska minnen, arketypstrukturer eller till och med

upplevelser från en tidigare inkarnation. En annan viktig faktor kan

vara den dynamiska likheten mellan ett visst trauma under barn-

domen och en viss fasett av födelsetraumat (eller perinatalt trau-

ma). I det fallet skulle chockverkan från en senare inträffad händel-

se bero på reaktiveringen av en viss aspekt av det psykobiologiska

minnet av födelsen. Att redogöra för de transpersonella och perina-

tala faktorerna skulle vara förhastat innan de motsvarande skikten

av det omedvetna har beskrivits i anslutning till LSD-psykoterapin.

Vi skall återkomma till några av dessa frågor i de följande avsnitten

i denna bok.

Låt oss här begränsa redogörelsen till de faktorer som är verk-

samma på det psykodynamiska området. Från den synpunkten kan

en variabel av möjlig betydelse vara att det förekommer vissa

kritiska perioder i ett barns utveckling, jämförbara med dem som har avslöjats hos djur genom etologiska observationer och experi-

ment. Under en viss kritisk period skulle barnet kunna vara särskilt

sårbart inför upplevelser av ett speciellt slag, vilka under tidigare

eller senare utvecklingsperioder inte har någon större inverkan, om

ens någon.

En faktor som tycks vara av största betydelse är den emotionella

atmosfären i familjen och de mellanmänskliga relationerna mellan

dennas medlemmar. En enstaka chockupplevelse kan få stor sjuk-

domsframkallande betydelse om den inträffar mot bakgrunden av

en familjestruktur som uppvisar specifika störningar. Men det före-

faller också vara så att det dagliga patogena samspelet mellan famil-

jemedlemmarna, vilket ju pågår månader och år, kan fortlöpande registreras i minnesbankerna, summeras på ett "förtätat" sätt och

slutligen bli ett patologiskt fokus som är jämförligt med det som

uppstår som följd av ett makrotrauma. Kärnupplevelsen upplevd

vid LSD-behandlingar utgör i senare fallet ett slags pars pro toto-

upplevelse (en enstaka upplevelse som representerar samtliga

liknande händelser). Det är intressant att se att patienterna själva

vanligen kan inse den generaliserande karaktären hos sådana upp-

levelser även när de uppträder under LSD-behandlingarna i form

av en påstått enstaka chockupplevelse.

Som följd av en kombination av ovannämnda faktorer (och kan-

ske andra variabler som f.n. är okända) blir en viss händelse i

barnets liv kärnan i ett COEX-system. När denna väl är "inpräg-

lad" i psyket tjänstgör den som minnesmatris, och senare liknande upplevelser registreras i nära samband med den ursprungliga hän-

delsen. Detta upprepade adderande av nya skikt kan till slut som

produkt ge den specifika dynamiska minneskonstellation som jag

har kallat ett COEX-system. De yttre skikten kan tydligen bildas

under medverkan av två skilda dynamiska mekanismer. Ibland

sker tillförandet av nya minnen på ett tämligen mekaniskt sätt.

Livet kan ge upphov till betydelsefulla emotionella upplevelser

som på ett eller annat sätt liknar kärnupplevelsen. Som följd av

minnets analytiska och syntesfunktion sammanförs dessa upple-

velser i COEX-system på grundval av identiska inslag eller allmän

likhet.

En detaljerad analys av journalerna från psykolytisk terapi pekar

emellertid mot att en betydligt viktigare dynamisk mekanism in-

verkar. Under sina tidigaste utvecklingsstadier är barnet ett mer

eller mindre passivt offer för omgivningen och spelar vanligen inte

någon aktiv roll i de kärnupplevelser som vore värda beaktande.

Den situationen ändras senare och individen blir mer och mer aktiv

i fråga om utformandet av relationerna med andra människor och

de allmänna livsupplevelserna. När grunden till ett COEX-system väl har lagts tycks den påverka individen i fråga om hans uppfatt-

ning av omgivningen, sättet att uppfatta världen, attityderna och

uppträdandet. Under inverkan av kärnupplevelsen utvecklas hos

individen starka specifika förhoppningar och generella förvänt-

ningar i förhållande till vissa kategorier människor och situationer.

Dessa förhoppningar och förväntningar följer det allmänna mönst-

ret i kärnupplevelsen och kan logiskt härledas ur dennas speciella

innehåll. Som följd av en tidig chock eller upprepade händelser kan

barnet sålunda utveckla en stark känsla av att det i allmänhet inte

kan lita på någon. I en sådan situation är det hela tiden på sin vakt

och varje ny person som uppträder i barnets liv betraktas som en

möjlig fiende eller angripare. En annan typ av traumatiska upplevel- ser kan skapa övertygelsen att känsloengagemang medför stor risk

för besvikelse och skada på känslolivet, och att det är en svaghet

som till varje pris måste undvikas.

På liknande sätt kan en viss typisk upplevelse under barnaåren

komma en människa att tro att sexuella upplevelser är farliga,

motbjudande eller förnedrande. Ibland kan dessa intryck nå en

högre grad av allmängiltighet: som följd av vissa negativa upplevel-

ser under barnaåren kan en man betrakta alla kvinnor som svaga

och opålitliga, nyckfulla, irrationella och excentriska, eller också

som liderliga och förförande. På motsvarande sätt kan en kvinna

betrakta alla män som i grunden brutala och sadistiska, behärska-

de av djuriska instinkter i fråga om sexuallivet eller som väsentli-

gen otrogna och promiskuösa.

Dylika förutfattade uppfattningar och attityder ger upphov till

speciella missanpassningar i beteendet mot alla nya människor av

en viss kategori som en person träffar senare i livet. Dessa männi- skor kommer att behandlas på ett sätt som dikteras av ifrågavaran-

de kärnupplevelse (eller COEX-system). Personen i fråga uppfattar

dessa nya människor som symboliska representanter för den grupp

till vilken hans omedvetna har hänfört dem, och han närmar sig och

behandlar dem i enlighet därmed. Som en följd av detta är han

oförmögen att skapa nya mellanmänskliga relationer på ett effektivt

och anpassat sätt, vilket skulle ha kunnat leda till ett realistiskt och

tillfredsställande samspel. Ett hälsosamt upptagande av nya figurer

i individens krets av vänner, bekanta, kontakter m.fl. förutsätter

förmåga till en relativt neutral och förväntansfull attityd tills ömse-

sidiga kontakter och mellanmänskligt samspel ger tillräcklig infor-

mation som grund för ett mera realistiskt ställningstagande till män- niskorna ifråga. Med ökande mängder av konkret information styrs

utvecklingen av relationerna över mot den positiva eller den nega-

tiva sidan, beroende på de faktiska erfarenheterna av en viss spe-

ciell partner. Den individ som förmår närma sig nya situationer på

detta sätt får en rimlig möjlighet att behandla andra människor inte

bara beroende av vem och vad dessa innebär för vederbörande,

utan också av vem de egentligen är. En människa vars nya mänsk-

liga möten smittas av inverkan från starka negativa COEX-system

träder in i ett nytt kontaktförhållande med stark slagsida. På grund

av den ömsesidiga karaktären i de mänskliga relationerna väcker

beteendemönster baserade på starka förutfattade meningar i den

mellanmänskliga och sociala miljön specifika motreaktioner. Den resulterande konstellationen utgör då en ungefärlig motsvarighet

till den ursprungliga situationen i kärnupplevelsen.

Detta kan visas i de exempel vi tidigare har givit. Under inverkan

av sitt starka COEX-system letade Peter aktivt efter sadister av en

viss typ och inledde ett samspel med dem. Han skapade på det

sättet situationer som innebar upprepningar av de ursprungliga

chockupplevelser han hade haft i barndomen och som bildade

kärnupplevelsen i nämnda system. Vad Renata beträffar var hon

uppenbarligen ett i stort sett passivt offer i den traumatiska kärn-

situationen. Även om hon kunde ha bidragit till att den uppstod

genom att hon var barnsligt kokett och attraktiv, var det hennes

styvfar som spelade huvudrollen. Senare i livet byggde hon emel- lertid omedvetet upp sina relationer med männen i enlighet med det

gamla mönstret och spelade då en viktig roll i de många chockarta-

2 - Människans

de upprepningarna. Den ovanliga anhopningen av sexuella angrepp

och försök till våldtäkt ligger långt bortanför varje statistisk sanno-

likhet och uppvisar starka tecken på att hennes bidrag till dessa

scener av sexuellt trauma var väsentligt.

I fråga om Richard åstadkom det kraftigt verksamma COEX-sys-

tem som har beskrivits härovan inte bara en blockering av hans aktivitet och förmåga att hävda sig och försvara sig effektivt utan

också ett specifikt beteende som lockade fram fientlighet från om-

världen. Under tiden vid universitetet, till exempel, tilldrog han sig

ledningens uppmärksamhet som följd av sin inställning och blev

syndabocken i en situation i vilken många av hans kolleger, vilka i

stort sett delade hans politiska uppfattning, lyckades överleva utan

att gå in i systemet, samarbeta eller kompromettera sig.

En kärnupplevelse kan på detta sätt återkomma senare i livet i

form av många händelser av liknande slag, slumpvis inträffande eller

självförvållade. Denna fortlöpande aktivering och förstärkning av

den ursprungliga sjukdomsframkallande konstellationen genom

flera mellanmänskliga kontakter senare i livet kan kanske utgöra en förklaring till intensiteten i den känsloladdning som individuella

COEX-system uppvisar. Denna mekanism skulle också kunna vara

en orsak till den starka effekt dessa system har i fråga om inverkan

på en människas beteende samt när det gäller de ofta dramatiska

terapeutiska effekterna av att de minskas, avreageras och

integreras.

Att summera känsloladdningarna i de olika skikten i COEX-

systemet är bara en av förklaringarna till den enorma mängden

affektiv energi som vanligen måste urladdas innan kärnupplevelsen

avslöjas och systemet "släcks ut" och integreras. En annan

betydelsefull källa till denna energi kan man finna i de underliggande

perinatala präglingarna. Likheten mellan födelseupplevelsen och vissa chockhändelser senare i livet skulle kunna förklara en

urladdning av djup känslomässig och instinktmässig energi knuten

till detta grundläggande trauma i människolivet vid en tidpunkt när

ett COEX-system uppträder vid LSD-behandlingen. (Se kapitlet om

perinatala upplevelser vid LSD-behandling.)

Den successiva tillväxten av COEX-system som följd av den

positiva feedback-mekanismen* skulle kunna ligga bakom latens-

* Positiv feedback användes här i den cybernetiska betydelsen, inte i den som ofta används när det gäller individuell eller gruppsykoterapi. Den mellanmänskliga

eller "inkubations"-perioden mellan de ursprungliga chockupp-

levelserna och senare neurotiska eller till och med psykotiska

sammanbrott. Klart framträdande psykopatologiska system tycks

uppträda vid en tidpunkt när COEX-systemet når en viss kritisk

utbredning och traumatiska upprepningar inverkar ofördelaktigt på viktiga områden av patientens tillvaro och ingriper i tillfredsställan-

det av hans grundläggande behov. Denna uppfattning står helt i

överensstämmelse med talrika iakttagelser från psykolytisk terapi

på psykiatriska patienter. Detaljerad analys av deras symptomdyna-

mik avslöjar djupgående paralleller mellan innehållet i kärnupp-

levelserna i deras COEX-system och mönstret i deras mellanmänsk-

liga samspel vid tiden för debuten av den kliniska symptomatologin.

Vid många tillfällen tycks det som om mångfaldiga upprepningar av

bastemata i ett eller flera COEX-system på viktiga fält av det

mellanmänskliga området kommer omedelbart före de första

yttringarna av de emotionella eller psykosomatiska störningarna.

Dessutom kan dessa system i sig själva ofta tolkas som ett symboliskt "uppförande" av kärnupplevelsen. Detta illustreras

bäst med fallet Renata. Början till hennes cancerskräck sammanföll

med de försök till våldtäkt som hennes man och flera av hennes

arbetskamrater begick mot henne och med en gynekologisk

undersökning som visade att hennes könsorgan inte var helt friska

(sår på livmodershalsen). Som vi har anfört tidigare var hennes

cancerskräck och hennes symptomatiska beteende i samband med

den symboliskt knuten till kärnupplevelsen.

COEX-manifestationer vid LSD-behandling

Aktiverandet av ett starkt negativt COEX-system vid en LSD-be-

handling och dess framträdande på upplevelseområdet får typiska

följder för behandlingens innehåll och förlopp. Det tidigare flödet

av bilder, känslor, idéer och kroppsliga förnimmelser störs plötsligt och dessas inre sammanhang och inbördes sammanhang avbryts.

Detta åtföljs av vissa typiska fenomen som kan anses förebåda ett

uppdykande COEX-system.

"feedback" som individen mottar vid samvaron med andra i situationer som på- verkas av ett starkt COEX-system tenderar att öka det ursprungliga misstaget och avvikelsen från normen i stället för att korrigera det.

Två teckningar av syner som åtföljde framträngandet av ett barndoms- minne vid en LSD-behandling av den psykodynamiska typen. Den kaotiska mosaiken består av element i den ursprungliga traumatiska händelsen och av olika symboliska variationer på dennas grundtema.

De syner som uppträder vid detta tillstånd blir suddiga, osam-

manhängande och fragmentariska. De behandlade jämför dem ofta

med en ström eller en strömvirvel; ofta talar de om sådana upple-

velser som sensorisk gulasch, karusell eller helt enkelt kaos. Det

är emellertid möjligt att i denna amorfa blandning urskilja fragment av människo- eller djurkroppar, utsnitt ur landskap, delar av möb-

ler, leksaker och diverse andra föremål som tillhör vardagsmiljön.

Tillståndet jämförs ofta med delirium eller en vildsint feberaktig

mardröm. Senare, när kärnupplevelsen har återupplevts och dess

innebörd klarlagts, kan några av de sensoriska fragmenten i efter-

hand identifieras som ingredienser i det ursprungliga chockminnet

från barndomen och andra som symboliska och metaforiska vari-

ationer på dettas bastema.

Ett annat typiskt tecken på ett inträdande COEX-system är

dissociationen mellan affekt och innebörd. Många av detaljerna i

LSD-upplevelser av detta slag uppträder först på ett helt absurt och

helt obegripligt sätt och kan förstås endast i efterhand, när man

känner till hela systemet. Så till exempel kan åsynen av ett trivialt

föremål, såsom en vattenkran, en tillbringare, en stol, en docka

eller ett vackert broderi sammankopplas med panisk ångest, agg- ressiva utbrott, sexuell upphetsning, depression med självmords-

tankar eller avsky, åtföljd av starkt illamående och kräkningar.

Senare rekonstruktioner visar vanligen att detta till synes absurda,

paradoxala, samband trots allt är logiskt. När kärnupplevelsen en

gång är helt tillgänglig står det klart att den emotionella reaktionen

stämmer med det ursprungliga traumats natur. Kopplingen mellan

affekten och diverse vardagsföremål speglar det faktum att de

senare utgjorde en del av den miljö i vilken den traumatiska händel-

sen utspelades.

Omotiverade och oförklarliga särdrag i patienternas lynne, med

stark intensitet, är också tecken på att COEX-system tränger upp

till ytan. Panisk ängslan, svår depression, ofta i samband med självmordstankar, känslor av isolering och ensamhet, intensiv av-

sky, känslor av skuld eller mindervärdighet, barnslig hjälplöshet,

känslor av moraliskt och fysiskt fördärv, stark sexuell upphetsning,

bittert självförakt eller allmänt aggressiva spänningar - alla sådana i

början oförståeliga känslor kan senare identifieras som logiska

komponenter i COEX-systemen.

Dramatiska, fysiska och motoriska manifestationer förebådar

ofta uppdykandet av ett COEX-system. Några av dessa kroppsliga

symptom är tecken på en stark aktivering av det autonoma nerv-

systemet; de omfattar illamående och kräkningar, andningssvårig-

heter, diverse klagomål över kranskärlsbesvär, stark salivavsönd-

ring eller svettning och plötslig diarré. Mycket vanliga är känslor av

intensiv smärta i olika delar av kroppen, t.ex. huvudet, nackmusk- lerna, magen, urinblåsan, livmodern och testiklarna. Typiska moto-

riska manifestationer som hör till denna kategori innefattar bl.a.

allmän eller lokal muskelspänning, darrningar, skakningar och

ryckningar, komplicerade vridrörelser och katatoniform upphets-

ning, eller orörlighet. Det tycks vara så att upprepade och enformi-

ga rörelser och speciellt verbala manifestationer (verbigeration) har

en mycket hög indikativ betydelse. Innan beståndsdelarna i ett

starkt COEX-system börjar flyta upp i medvetandet kan det inträf-

fa att patienten oupphörligt upprepar samma ord eller meningar.

Detta upprepande är vanligen helt mekaniskt och påminner om när

nålen i en grammofonskiva fortsätter i samma spår. Beskrivningen

här ovan innefattar alla de kroppsliga symptom som har iakttagits

vid olika tillfällen såsom hopkopplade med framträngande trauma-

tiska upplevelser. I praktiska behandlingssituationer förekommer

alla dessa aldrig samtidigt i anslutning till ett visst COEX-system. I några fall uppträder ett av symptomen som en indikator, men det

är vanligare att de förekommer flera tillsammans.

Det förefaller vara mer än en slump att alla de fenomen som

fungerar som förebådare av framträngande COEX-system upplevs

med utomordentlig intensitet vid de behandlingar vid vilka pa-

tienterna återupplever födelsetraumat. Det är sannolikt så att det

komplex av sensationer och innervationer som är förbundet med

födelseprocessen är den djupast liggande präglingen för dessa ma-

nifestationer.

Under den period när beståndsdelarna i ett COEX-system träng-

er fram till medvetandet och dominerar upplevelserna antar syste-

met en styrande funktion och bestämmer natur och innehåll för LSD-behandlingen. Den behandlades uppfattning av sig själv och

omgivningen förvrids och förvandlas i riktning mot ett grundmotiv

och de specifika beståndsdelarna i den framträngande COEX-

konstellationen. De inbillade förvandlingar de personer genomgår,

vilka är närvarande under behandlingen, speglar ofta dem som

spelade huvudrollerna i de återupplevda händelserna, och föränd-

ringarna i behandlingsrummet eller den fysiska miljön knyts till den

omgivning i vilken händelsen ägde rum. De kan också utgöra sym-

boliska variationer på det allmänna temat, personerna och miljön

för det inträffade. Men den styrande funktionen hos det COEX-

system som rullas upp är inte begränsad till perceptuella föränd-

ringar. Den allmänna känsloatmosfären och den särskilda beskaf- fenheten hos sinnesstämningarna, tankeprocessernas art och sam-

manhang, reaktionen inför miljön samt individens beteende på-

verkas också på ett karakteristiskt sätt. Den bestämmande funk-

tionen hos aktiverade COEX-system när det gäller innehållet i

LSD-behandlingar visas i materialet från de fall som redovisats

tidigare.

När Peter arbetade sig igenom de yttersta skikten av det

beskrivna COEX-systemet såg han terapeuten förvandlad till

Peters tidigare sadistiska partner eller till figurer som symbo-

liserade aggression, t.ex. en slaktare, en mördare, en medelti-

da bödel, en inkvisitor eller en cowboy med lasso. Han uppfat-

tade terapeutens reservoarpenna som en orientalisk dolk och

väntade att han skulle bli anfallen med den. När han på bordet

fick syn på en kniv med skaft av älghorn, vilken användes som papperskniv, förvandlades i hans ögon terapeuten till en vild-

sint jägare. Vid flera tillfällen bad han att få bli torterad och

han ville "lida för doktorn" genom att hålla tillbaka urinen.

Under den här perioden förvandlades i hans inbillning behand-

lingsrummet och utsikten från fönstret till olika "scenbilder",

där patientens äventyr med sina sadistiska partner hade ut-

spelats.

När de äldre skikten från andra världskriget nåddes såg

Peter terapeuten som Hitler och andra naziledare, kommen-

danter i koncentrationsläger, SS-medlemmar och Gesta-

po-officerare. I stället för vanliga ljud hörde Peter det hotande

klampet av soldatstövlar i korridoren, musiken vid nazistiska parader vid Brandenburger Tor och det nazistiska Tysklands

nationalsång. Behandlingsrummet förvandlades gradvis till en

sal i det tyska riksdagshuset med örnemblem och hakkors, en

barack i ett koncentrationsläger, ett fängelse med tjockt galler

för fönstret eller till och med en dödscell. När kärnupplevelsen

från barndomen framträdde under dessa behandlingar uppfat-

tade Peter terapeuten som de straffande föräldrafigurerna och

han visade en benägenhet att gentemot terapeuten spela upp

diverse anakronistiska beteenden som var karakteristiska för

hans relationer med föräldrarna. Behandlingsrummet förvand-

lades ofta till olika delar av hans hem under barndomen, inte

minst den mörka källare som hans mor ofta brukade låsa in honom i.

Motsvarande dynamik observerades vid LSD-behandlingen

av Renata. När hon trängde in i ett av de ytligast liggande

skikten av COEX-systemet förvandlades terapeutens ansikte

vid flera tillfällen till hennes makes. Hon misstänkte att han

liksom hennes make hyste aggressiva känslor gentemot henne

och att han kände sig allvarligt frestad att utsätta henne för

fysiskt våld. Ibland trodde hon sig se ett liderligt uttryck i hans

ansikte och väntade att han skulle gå till attack mot henne

sexuellt. I sin överföringsrelation uppvisade hon attityder som

var typiska för hennes äktenskapliga situation. När hon åter-

upplevde det skikt som var relaterat till den del av hennes liv

som låg alldeles efter hennes inträde i vuxenåldern förvandla- des terapeuten gradvis till hennes pojkvänner från den tiden.

Omgivningen uppfattade hon som de platser där hon hade

träffat dessa människor, t.ex. parker, en sovsal i en skola och

vissa platser på landsbygden. När kärnhändelsen i hennes

COEX-system "avtäcktes" under behandlingarna med LSD

förvandlades terapeuten till hennes styvfar, med dennes an-

siktsuttryck och enormt stora hårbevuxna händer, fulla av

pigmentfläckar. Han föreföll henne vara klädd i samma kos-

tym, skjorta och slips som styvfadern brukade ha på sig. Vid

ett annat tillfälle föreföll henne terapeuten bli förvandlad till en

beryktad tjeckisk sadistisk mördare. Komponenterna i kärn-

upplevelsen fick också stark inverkan på överföringsrelatio- nen. Renata upplevde omväxlande panisk ångest med fruktan

för en aggressiv sexuell attack från terapeutens sida och en

överdrivet stark sexuell drift med tendenser till att attackera

honom. I hennes sexuella aptit fanns ett starkt oralt inslag och

hon sysselsatte sig mycket med tanken att stimulera penis med

munnen.

De flesta av de andra fenomen som uppträdde under dessa

behandlingar kunde förklaras som symboliska framställningar

av eller allusioner till kärnupplevelsen. Ibland uppträdde hen-

nes styvfar i skepnad av ett farligt djur, t.ex. en pytonorm eller

en jättestor skräcködla. Vidare förekom många scener med

övergrepp mot barn och sexuellt våld, liksom hänsyftningar på

filmer, pjäser och böcker med sådana teman, t.ex. John Knit- tels Via Mala eller Friedrich Dürrenmatts Kommissariens löf-

te. Ett annat intressant fenomen under dessa behandlingar var

en återkommande vision av ett torn som befann sig i olika

stadier av förfall och förstörelse. Enligt Renatas beskrivningar

fungerade dessa som indikator eller barometer på det tera-

peutiska framåtskridandet. Utom att ha en komplicerad flerni-

våig och överdeterminerad symbolisk innebörd speglade de

också de gradvisa förändringarna i patientens försvarssystem

och graden av motstånd hos henne mot att konfronteras med

kärnhändelsen. Som följd av deras mycket illustrativa karak-

tär återger vi dessa teckningar i boken.

När Richard höll på att arbeta sig igenom de senast uppkomna

skikten av sitt COEX-system, vilka hade samband med den

politiska förföljelsen, förvandlades den röda stolen i behand-

lingsrummet till ett omättligt, fruktansvärt vidunder med en

öppen mun som hotade sluka honom; för honom symbolisera-

de den den "röda terror" han hade utsatts för. En målning på

väggen förvandlades till en affisch som de nazistiska propa-

gandamakarna hade distribuerat under andra världskriget som

en varning mot farorna med den sovjetiska expansionen. Den

visade en röd jättehand med hotfulla klor vilken sänkte sig ner

över slottet i Prag. Affischen bar texten "Om den får tag i dig

är du dödens". Det största problemet i fråga om överföringsreaktionen vid

denna tid var Richards misstanke att terapeuten kunde vara

medlem av kommunistpartiet, och han hade sina tvivel på att

han kunde lita på honom. Innan han återupplevde händelsen

då han fick en elbehandling såg Richard terapeuten som en

stor science fiction-robot byggd av ett komplicerat system av

kondensatorer, transformatorer, solenoider, relän och kablar.

Över robotens ansikte rusade elektriska gnistor som tydde på

hög spänning och en pulserande röd lampa på dess huvud var-

nade för omedelbar fara. Richard fruktade att en elektrisk

laddning skulle strömma över från terapeutens kropp och

träffa honom; han visade också en intensiv skräck för glödlam- por, elektriska urtag, proppar och elektriska apparater i be-

handlingsrummet.

Vid de behandlingar vid vilka Richard arbetade sig igenom

sina chockupplevelser med fadern misstänkte han att tera-

peuten var berusad. Han såg honom också förvandlad till olika

figurer, inklusive kroniska alkoholister, luffare och till slut till

en bild av sin egen alkoholiserade far. Han upplevde bortstö-

tande, nonchalans, grymhet och misshandel från terapeutens

sida. Medan han närmade sig kärnupplevelsen uppfattade

Richard terapeuten som en bonde; miljön var lantlig och ljud

och dofter påminde honom om en varm dag på fälten.

En annan intressant observation som rör manifestationer av CO-

EX-system vid LSD-behandling bör nämnas i detta sammanhang.

När en traumatisk händelse inrymmer en mellanmänsklig situation

tycks det vara så att den behandlade, medan han återupplever

händelsen under inverkan av LSD, måste uppleva och arbeta ige- nom alla de roller som de i händelsen inblandade spelade. Om

sålunda grundtemat innehåller en aggressiv attack mot honom,

måste han återleva såväl offrets roll, med alla de emotionella och

fysiska förnimmelser som den innebär, som den aggressives roll.*

Om den behandlade råkade vara vittne till en sådan scen skulle han

till slut uppleva alla de tre inblandades roller. Så till exempel

innefattar det fulla återupplevandet av den typiska freudianska

"primal-scenen"- när ett barn blir vittne till ett samlag mellan

föräldrarna - successiv identifikation med såväl den aggressive

mannen som kvinnan som underkastar sig, och vittnet.

Det dynamiska samspelet mellan COEX-system och miljöfaktorer

Detaljerade studier av innebörden och dynamiken i individuella LSD-behandlingar i en psykolytisk serie, liksom långtidsanalyser

av förändringarna i patientens kliniska symptomatologi och livssi-

tuation i perioderna mellan behandlingarna, avslöjar mycket svår-

utredda samband mellan COEX-systemen och miljöfaktorerna.

Dessa observationer förefaller vara av så grundläggande betydelse

att de förtjänar särskild uppmärksamhet.

I föregående avsnitt beskrev vi hur ett COEX-system som akti-

verats vid en LSD-behandling bestämmer karaktären hos patien-

tens upplevelser och det sätt på vilket han uppfattar omgivningen,

miljön. Detta förbinds regelbundet med en stark tendens att bringa

till ytan innebörden i ett speciellt skikt av COEX-konstellationen, att agera ut den i behandlingssituationen och skapa om omständig-

heterna kring behandlingen till överensstämmelse med bastemat.

Om vi analyserar dynamiken hos detta fenomen finner vi en myc-

ket intressant bakomliggande mekanism. Det är tydligen mycket

svårt och störande att uppfatta en djup brist på överensstämmelse

mellan de inre känslorna och sensationerna och händelserna i den

* Denna situation är i psykodramatiskt hänseende en analogi till vad Anna Freud beskrev i Das Ich und die Abwehrmechanismen (1936) (Jaget och dess försvarsme- kanismer Stockholm 1972) såsom en identifikation med angriparen. (4)

yttre omgivningen. Det tycks vara betydligt mer acceptabelt att

uppleva olika oangenäma emotioner såsom en adekvat reaktion

inför de faktiska omständigheter som existerar f.n. i en objektiv

realitet än att uppfatta dem som obegripliga och oförklarliga "ele-

ment" som kommer från ens eget inre. En person som vid LSD-be- handling torteras av annars irrationella skuldkänslor kan sålunda

vara böjd för att anfalla terapeuten, förolämpa honom, uppföra sig

på ett sätt som han själv anser ytterligt olämpligt eller bryta mot

grundreglerna för behandlingen. Skuldkänslorna kan sedan för-

knippas med vad som faktiskt händer här och nu och verkar ade-

kvat och i samklang med situationen. På samma sätt kan ångest-

känslor och medvetande om ett allvarligt hot, som har sin rot i det

omedvetna, få som följd aktioner som syftar till att framkalla

fientlighet hos terapeuten. Obegripliga ångestkänslor tar sedan

form i påtaglig och välbekant skräck, t.ex. att förlora terapeutens

stöd och sätta i fara terapins fortsättande. Eftersom dessa på

konstgjord väg skapade situationer vanligen är mindre relevanta än de ursprungliga traumatiska händelserna, kan tendensen att bringa

COEX-systemen till ytan utgöra en verkligt effektiv mekanism för

försvar mot det framträngande materialet ur det omedvetna. Den-

na tendens kan illustreras med något som hände under den psyko-

lytiska behandlingen av Renata, vars fall vi tidigare har redovisat.

Under flera på varandra följande LSD-behandlingar krävde

Renata att få lämna behandlingsrummet så snart hon kände sig

illamående och fruktade att hon skulle kräkas, trots att det

fanns flera spottkoppar vid behandlingssoffan. Terapeuten

kom snart underfund med att detta beteende inrymde ovanliga

försvarsmekanismer, och saken diskuterades öppet. Renata

förklarade att hon betedde sig så för att skydda kontakten

mellan henne och terapeuten, vilken var nödvändig för hennes fortsatta behandling. Hon trodde att terapeuten skulle drabbas

av stark avsky för henne om han skulle behöva bevittna en så

"vedervärdig" händelse som att hon kastade upp, och att han

till och med skulle överväga att sluta med LSD-behandlingen

för henne. Hon fick en försäkran om att kräkning var ett

ganska vanligt inslag i behandlingen och att terapeuten hade

hjälpt många patienter i sådana situationer utan att känna sig

illa berörd. Vi underströk att det var viktigt för henne att

En serie teckningar som visar förloppet av Renatas LSD-terapi och de olika etapperna i hennes genomarbetning av det traumatiska materialet från barndomen.

Visionen av samma torn under en senare LSD-behandling. Attacker- na har redan delvis demolerat mu- rarna, men tornet har reparerats med järnplåtar. På ett ställe där en pil trängde in i tornet har bandage- tejp placerats i korsform. (Detta är en dubbeltydig symbol eftersom det samtidigt skildrar ett inslag i den ursprungliga traumatiska händel- sen - det röda korset på den lilla lådan med första förband som hängde på väggen i badrummet.,

Det torn som Renata såg i en av behandlingarna när hon närmade sig händelsen i badrummet första gången. Tornets väggar speglar hennes försvar, vilket hindrade henne från att klargöra för sig den traumatiska händelsen. Som tex- terna i bilden anger har tornet byggts upp av rädslan; händelsen i badrummet utspelas inne i tornet och pilarna symboliserar LSD:s at- tacker mot hennes försvarsmur.

Renatas teckning av badrum- met i fågelperspektiv, där den traumatiska händelsen utspela- des.

Den syn Renata upplevde omedelbart efter att hon ha- de försjunkit djupt in i återle- vandet av traumat. Tornet hål- ler på att rasa och blodet, som flyter ut ur sprickorna, är kopplat till avlivandet av ankan och till den blödning som uppstod när styvfadern med fingrarna deflorerade Renata.

Denna syn följde omedelbart på den upplevelse som skild- ras ovan. På vänstra si- dan återfinns familjens hus med badrummet på vinden. Den höga fabriksskorstenen böjer sig över gatan och vid- rör den lilla skorstenen på huset. På samma fält finns en måltavla med en pil som har träffat mitt i pricken. ("Det var det, nu är vi fram- me.") Renata tolkade av sig själv den sexuella symboli- ken i denna syn.

Under en av de följande behandling- arna återkom tornet som en ruin av ett monument. Gräs och träd växer upp bland ruinerna som symboler för ett nytt liv. Minnesplaketten på monu- mentet fungerar också som en TV-skärm på vilken händelsen i bad- rummet tydligt kan ses.

Helt återupplevande av traumat får som följd tillfäl- lig upplösning av jaget. Det- ta symboliserades av en väl- dig explosion vid vilken såväl tornet som Renata slets i bi- tar.

Scenen på bilden är den som följer ome - delbart efter den totala upplösningen och förstörelsen. Terapeuten kom, samlade försiktigt ihop bitarna av Renatas kropp och satte ihop dem igen. Medan han höll henne i sina armar framträdde en stor regnbåge som tecken på hopp och opti- mism för framtiden.

I en bild från en av de följan - de behandlingarna finns ba- ra några få stenar kvar av det ursprungliga tornet. De står uppställda i cirkel och omger en eldstad. Ett nytt, mycket mindre torn uppträd- de, en symbol för nya försvar på lägre nivå.

Nedan till vänster: En upplevelse som följde omedelbart efter den som skildras i föregående bild. Renata sitter vid elden som en infödingskvinna och grillar terapeu- ten, och sedan slukar hon honom. Hon slickar på hans lårben, en hand- ling som har en symbolisk innebörd och pekar tillbaka till penisstimule- randet med tungan i den ursprungliga upplevelsen. Renata blev förvånad över sin egen djärvhet och ritade för jämförelses skull upp en scen som symboliserade hennes inställning till terapeuten ett år före behandlingen.

Nedan till höger:

Denna teckning illustrerar den vidare utvecklingen och modifieringen av det lilla tornet. Det har utrustats med en spiraltrappa och förvandlats till en observationsplats. Från dess krön kan Renata nu se exakt vad som hände i badrummet. Samtidigt kan hon betrakta saken från en punkt som

ger ett vidare perspektiv eftersom hennes horisont har vidgats avsevärt.

Under en av de följande be - handlingarna uppträdde en håla i marken på den plats där tornet ursprungligen stod. Dess uppträdande sammanföll med förvand- lingen av ångesten till väl- lustkänslor och Renatas upp- täckt av att hon var kvinnlig.

I en senare syn var hålan djupare och vidare; soldat- hjälmen i den symboliserar Renatas äktenskap och vissa tidigare chockupplevelser.

Den fortsatta utvecklingen av temat med hålan: Den har nu förvandlats till en skruv- spiral som tränger allt djupare ner i jorden. Renata upptäckte själv den sexuella betydelsen av denna syn.

Sista visionen i "tornse - rien". Den från början mycket handfasta, konkreta byggnaden uppfattas nu som

i öknen. Den brännande het- tan symboliserar Renatas frigjorda könsdrift; tornets nederdel (Eiffeltornet i Paris) antyder kontakt med mun och könsdelar (fransk kär- lek), vilken vid den tidpunk- ten behärskade Renatas fö- reställningar och dagdröm- mar.

ett fata morgana, en hägring

återuppleva situationen och att avreagerande genom att kräkas

under inverkan av LSD ofta har starkt terapeutiska följder.

Hennes tidigare attityd kunde klart betecknas som motstånd

och omedvetet "sabotage" mot behandlingen. Vid den första

LSD-behandlingen efter denna diskussion med Renata kunde

hon genomföra en kräkning i spottkoppen med hjälp, upp-

muntran och positiv emotionell "feedback" från terapeutens

sida. Detta åtföljdes av ett totalt återupplevande av en föröd-

mjukande scen från barndomen när hon hade blivit våldsamt

illamående medan hon åkte buss med sin mor. Hon hade

kräkts ymnigt och sölat ner kläderna för en passagerare på

sätet bredvid hennes eget. Hennes mor hade blivit fruktans- värt generad och upprörd och gjort händelsen till ett stort

drama och senare ofta påmint Renata om denna "nesliga och

chockerande" händelse och om hennes "omöjliga" upp-

förande.

Tendensen att omedvetet material tränger upp till ytan kan vara

ovanligt stark och ge upphov till svåra och pressande situationer för

terapeuten. Eftersom patienten ofta utövar stark press på honom för

att försätta honom i olika roller som överensstämmer med temat i

COEX-systemet kan dessa situationer innebära en verklig utmaning

i fråga om överförings- och motöverföringsdynamiken. Det är abso-

lut nödvändigt för ett framgångsrikt fortsättande av terapin att terapeuten inte låter sig manövreras in i roller som innebär en

"kopia" av de traumatiska beståndsdelarna i ursprungsupplevel-

sen. Han måste klara den svåra uppgiften att djupt engagera sig i

processen och ge äkta mänskligt stöd, och samtidigt stanna kvar i

den terapeutiska roll som gör det möjligt för honom att befinna sig på

tillräckligt avstånd för att kunna känna igen patientens manövrer,

tolka dem och närma sig patienten på ett sätt som leder till en

botande känsloupplevelse.

Den ovan beskrivna mekanismen har sin dynamiska motsvarig-

het: tendensen från yttre retningar att aktivera motsvarande COEX-

system och underlätta att de manifesteras under behandlingarna.

Detta händer vid de tillfällen när specifika yttre inflytelser, t.ex.

detaljer i den fysiska miljön, mellanmänsklig omgivning eller den terapeutiska situationen företer likheter med den ursprungliga

chockupplevelsen eller innehåller samma beståndsdelar. Detta

tycks vara inkörsporten till förståendet av den mycket stora betydelse olika utomfarmakologiska faktorer har för dynamiken i

LSD-behandlingarna. Den fysiska och mellanmänskliga miljön,

terapeutens beteende - eller någon annan närvarandes - och till och

med olika tillfälliga händelser under behandlingen kan få

långtgående inverkan på dess innehåll, förlopp och resultat.

Aktiveringen av ett COEX-system som följd av specifika yttre

retningar, som av en slump uppstår under en terapeutisk situation,

kan exemplifieras med en sekvens vid en LSD-behandling som Peter

genomgick; vi har tidigare givit en sammanfattning av hans fall.

En av de viktiga kärnhändelser Peter avslöjade under be-

handlingen var minnet av att ha blivit inlåst av sin mor i en

mörk källare och hennes vägran att ge honom mat medan de

andra medlemmarna av familjen åt en festmåltid. Återupple-

vandet av detta minne utlöstes helt oväntat av ett ilsket skall

från en hund som kom springande förbi behandlingslokalens

öppna fönster. Analysen av denna händelse visade ett intres-

sant samband mellan yttre retningar och det aktiverade min-

net. Peter kom ihåg att. hans källarfängelse, där modern alltså

låste in honom som straff, hade ett litet fönster från vilket han

kunde se ut över grannens gård. Där fanns en schäfer som

skällde nästan oavbrutet vid de tillfällen Peter var instängd i

källaren.

De som undergår behandling med hjälp av LSD uppvisar ofta till

synes ovidkommande och höggradigt överdrivna reaktioner inför

olika retningar orsakade av miljön; dessa överdrivna reaktioner är

specifika och selektiva och kan vanligen förklaras mot bakgrunden

av den dynamik som styr COEX-systemen. Sålunda är patienterna

speciellt känsliga för vad de betraktar som "ointresserad", kylig

och "yrkesmässig" behandling när de är under inverkan av min-

neskonstellationer som innehåller känslokyla, en avvisande attityd

eller nonchalans från föräldrarnas sida eller från andra personers sida under deras barndom. När de borrar sig ner genom problemen

med syskonavund försöker patienterna "lägga beslag på" terapeu-

ten och vill vara den enda eller i varje fall favoritpatienten. De har

svårt att acceptera att terapeuten har andra patienter, och de kan

bli mycket starkt irriterade om denne visar tecken att intressera sig

för någon annan. Patienter som vid andra tillfällen inte har något

emot, eller till och med önskar bli lämnade ensamma under en behandling, står inte ut med att terapeuten lämnar rummet, vilket skälet än må vara, när patienterna avbördar sig minnen av ensam- het under barndomstiden.

En annan viktig dynamisk mekanism måste nämnas i detta sam-

manhang; den är av avgörande betydelse för kunskapen om olika

komplikationer i LSD-behandlingen, i synnerhet för utdragna reak-

tioner och s.k. flash-backs. När ett starkt COEX-system aktiveras

vid en LSD-behandling men inte upplöses genom att kärnupplevel-

sen återupplevs, händer det att den behandlade stannar kvar under

dess inflytande under en obegränsad tid efter behandlingen. I det

fallet kan den dynamiska växelverkan som vi beskrev tidigare

också observeras utanför sådant som har med behandlingen att

göra. En sådan patient upplever en intensifiering av de kliniska

symptom som är knutna till detta system och uppfattar omgivning-

en såsom "snedvriden" på ett alldeles särskilt sätt. Dessutom kan

han visa en tendens att "överföra" systemets allmänna tema eller

dess komponenter på olika sektorer av sin dagliga tillvaro. Han kan

reagera överdrivet inför vissa situationer och bli selektivt över-

känslig för vissa omständigheter. I hans beteende kan ingå kompli-

cerade psykologiska manövrer i syfte att framkalla specifika ömse-

sidiga attityder hos hans partner. På det sättet kan den situation

som då uppstår bli en något så när riktig "dubblett" av den chock-

händelse som under behandlingen förblev undertryckt och

oupplöst. Observationen av sådana dynamiska relationer ledde till

formulerandet av hypotesen om COEX-systemens ursprung och

dynamik, vilken vi har redogjort för tidigare. De var betydelsefulla

för uppfattandet av dessa systems självförstärkande natur och för

uppfattningen att genom självförverkligande-mekanismen nya skikt

tillfördes under olika perioder av individens liv.

Den föregående redogörelsen har speciellt inriktats på de negati-

va COEX-systemen. Liknande dynamik kan emellertid påvisas

även vid positiva system. Detta har stor betydelse för LSD-psyko-

terapitekniken och för integrerandet av terapeutiska förändringar.

Införandet av positiva element i "set and setting" vid LSD-be-

handlingar tenderar att underlätta framträngandet av positiva

COEX-system. Detta kan vara en teoretisk förklaring till och dito

berättigande av vikten av sådana variabler som förtroendefaktorn i

förhållandet till terapeuten, en estetiskt tilltalande, trygg och behag-

lig miljö och ett bra "klimat" under behandlingen, vacker musik

mot slutet av denna, fysisk kontakt samt en vacker omgivning. Des-

sa komponenter ingår i det spontana uppträdandet av positiva

COEX-konstellationer; omvänt tenderar de att när de införs som

element i LSD-behandlingen främja uppträdandet av positiva upp-

levelser. En person som befinner sig under inverkan av ett positivt

COEX-system under slutfasen av en LSD-behandling utstrålar

vanligen under de följande dagarna en känsla av optimism i fråga

om tillvaron och uppfattar världen och andra människor som i hu-

vudsak vänliga och hyggliga. Denna nya, öppnare och ärligare in-

ställning gentemot människor i vederbörande patients umgänges-

krets ger vanligen upphov till gensvar av samma karaktär och ska-

par en plattform för en gradvis inträdande positiv omformning av

förhållandet individerna emellan.

En serie psykodynamiska LSD-behandlingar kan betraktas som

en process med stegvis öppnande, avreagerande och integrering av

olika skikt av negativa COEX-system och frigörandet av vägar för

positiva systems verkan. Ett framdykande COEX-system får en

styrande inverkan på alla delar av upplevelsen. Element ingående i

en speciell COEX-konstellation fortsätter att uppträda vid behand-

lingarna tills det äldsta minnet, kärnupplevelsen, återupplevs och

integreras. Därefter förlorar ett sådant system för gott sin styrfunk-

tion, och dess avlagringar dyker inte upp i följande behandlingar.

Sedan tar ett annat system över och dominerar upplevelsefältet.

Ofta inträffar det att olika skikt av två eller flera COEX-system

alternerar i den styrande funktionen vid en enstaka behandling eller

vid en serie sådana.

LSD-behandlingar tycks orsaka djupgående förändringar i CO-

EX-systemens dynamik och ömsesidiga relationer och likaså sätter

de igång dramatiska förändringar i det selektiva inflytandet på

patientens jag. Kunskap om denna process är nödvändig för det

psykoterapeutiska arbetet med LSD på den psykodynamiska ni-

vån. Tillämpandet av denna uppfattning vid det kliniska användan-

det av LSD skall vi redogöra för i en kommande volym med

tonvikten på LSD-psykoterapin i praktiken; här skall därför endast

ges en snabbskiss av dess kliniska innebörd.

Vi har redan nämnt att en enstaka LSD-behandling kan ge som

resultat aktiverandet av ett speciellt COEX-system. Om det omed-

vetna materialet inte genomarbetas kan patienten stanna kvar un-

der detta systems inverkan sedan behandlingen är slut, trots att

drogens effekt har avklingat. Vid andra tillfällen kan upplösningen

bli ofullständig och få som följd en osäker emotionell jämvikt. I

sådana fall kan olika faktorer som mjukar upp försvarssystemet,

t.ex. brist på sömn, utmattning, fasta, alkohol, marijuana eller fysisk sjukdom, senare störa denna balans och orsaka ett tillfälligt

återuppdykande av det icke upplösta materialet. Denna jämvikt

kan också rubbas av påfrestningar på känslolivet, i synnerhet när

problemen har en karaktär som liknar dem som kvarstod oupplösta

vid den senaste behandlingen. Detta ger upphov till mekanismen

med försenade återuppdykanden av LSD-liknande upplevelser,

vanligen kallade "flash-backs". Om å andra sidan återupplevandet

av ett betydelsefullt COEX-system fullständigas mot slutet av be-

handlingen och inget annat negativt system tar över, får slutfasen

formen av en höggradigt positiv, spänningsfri upplevelse. När detta

inträffar tidigare under behandlingen kan ett positivt COEX-system

dominera upplevelsesektorn och individen återupplever positiva minnen från sitt tidigare liv. 1 de båda senare fallen kännetecknas

tiden efter behandlingen vanligen av en påfallande klinisk förbätt-

ring. Vid några av behandlingarna kan en "transmodulering av

COEX" observeras, dvs. en övergång från att ett negativt system

har övertaget till att ett annat har det. Detta kan få som följd en

anmärkningsvärd kvalitativ förändring i den kliniska symptomato-

login; ibland kan denna förändring vara så dramatisk att patienten

förflyttas till en helt annan diagnoskategori.

Den tid som krävs för nedbrytning av olika COEX-system uppvi-

sar enormt stora variationer såväl mellan individer som inom sam-

ma individ. Ibland kan mindre betydelsefulla, ganska oväsentliga,

COEX-system reduceras, återupplevas och upplösas under en en- da behandling med LSD. Processen tar emellertid normalt längre

tid, med flera behandlingar, i synnerhet när det gäller allvarligt

störda psykiatriska patienter. I undantagsfall kan ett mycket starkt,

extensivt och förgrenat system styra upplevelsesektorn under upp

till 15 eller 20 på varandra följande behandlingar med LSD. En

jämförbar variation finns i fråga om den mängd psykodynamiskt

material som måste upplevas och integreras vid en serie LSD-be-

handlingar. I fråga om några av de behandlade dominerar de freu-

dianska problemen under många behandlingar efter varandra,

medan andra relativt snabbt kommer ner till de djupare skikten av

det omedvetna. Oavsett vilken tid eller hur många behandlingar en

sådan utveckling kräver, tenderar komponenterna i individens

omedvetna att försvinna ur LSD-upplevelsen, och varje individ

som genomgår psykolytisk terapi hamnar i de upplevelsernas trak-

ter där de perinatala och transpersonella fenomen uppträder, vilka

vi skall redogöra för i kommande kapitel.

4. Perinatala upplevelser vid LSD-behandling

Grundläggande särdrag i perinatala upplevelser och deras fokus är

problemen kring den biologiska födelsen, fysisk smärta, åldrande,

sjukdom och skröplighet, döendet och döden. Den skakande kon-

frontationen med dessa avgörande inslag i människolivet och den

djupa insikten om människans bräcklighet och medvetandet om att

människolivet har en begränsad längd i fråga om den biologiska

tillvaron åtföljs av en plågsam existentiell kris. Individen får klart

för sig, via erfarenheten, att oavsett vad han gör kan han inte slippa

undan det oundvikliga: Han måste lämna denna värld, berövad allt

vad han har samlat och åstadkommit och allt det som han känslo-

mässigt har varit knuten vid. Likheten mellan födelse och död, den

förfärande insikten om att livet börjar på samma sätt som det slutar, är den filosofiska huvudfråga som åtföljer de perinatala upplevel-

serna.

Den andra betydelsefulla följden av det chockerande emotionella

och fysiska mötet med döden är att grindarna slås upp till fält av

andliga och religiösa upplevelser, vilka synes vara en del av männi-

skans personlighet och oberoende av individens kulturella och

religiösa bakgrund och utbildning. Min erfarenhet säger mig att alla

som har nått dessa nivåer utvecklar övertygande insikter i den

yttersta betydelse de andliga och religiösa dimensionerna har i det

universella föreställningsschemat. Även stenhårda materialister,

positivistiskt inriktade vetenskapsmän, skeptiker och cyniker jäm-

te övertygade gudsförnekare och antireligiösa korsfarare som t.ex.

de marxistiska filosoferna blir plötsligt intresserade av andligt sö- kande sedan de själva har ställts inför de fenomen vi nu talar om.

För att undvika missförstånd vill jag understryka att mötet med

döden på den perinatala nivån tar sig uttryck i en djup förstahands-

upplevelse av den slutgiltiga ångesten som är ganska komplicerad

och har emotionella, filosofiska och andliga lika väl som klara

fysiologiska inslag. Medvetandet om döendet och döden i denna

situation förmedlas inte bara på symbolisk väg. Speciella eskatolo-

giska inslag i tankeprocessen och föreställningar om döende män-

niskor, ruttnande lik, kistor, kyrkogårdar, likvagnar och begrav-

ningsprocessioner uppträder som typiska följdföreställningar och

bilder, illustrationer, till denna dödsupplevelse. Dess egentliga

grund är emellertid känslan av den slutliga biologiska krisen, vilken

många förväxlar med det verkliga döendet. Det är inte ovanligt att

den som är med om en sådan upplevelse förlorar den kritiska

insikten att han befinner sig i en psykedelisk situation och blir övertygad om att hans död är omedelbart förestående.

Tecknen på en allvarlig kris är emellertid inte av rent subjektiv art.

Upplevandet av döendet och födelsen, eller återfödelsen, är ofta

ytterligt dramatiskt och manifesteras biologiskt på många sätt,

uppfattbara även för den utomstående betraktaren. Patienten kan

tillbringa timmar i svår ångest, med ansiktet förvridet, snappande

efter luft och med enorma muskelspänningar med olika slags skak-

ningar, darrningar och invecklade vridrörelser. Ansiktsfärgen kan

vara mörkviolett eller dödsblek, pulsen överdrivet hastig och svag,

och andningsfrekvensen varierande inom ett stort område; han kan

svettas ymnigt, och ofta uppträder illamående med våldsamma

kräkningar. Ovan anförda erfarenheter och upplevelser tycks på ett sätt, som

på forskningens nuvarande stadium inte är helt klarlagt, vara knut-

na till omständigheterna kring den biologiska födelsen. LSD-pa-

tienter talar ofta om dem - utan rum för tvivel - som en återupple-

velse av deras eget födelsetrauma. De som inte gör denna koppling

och uppfattar sitt möte med döden och döds-återfödelseupplevel-

sen på ett helt och hållet filosofiskt och andligt sätt, uppvisar

ganska regelbundet den anhopning av fysiska symptom som vi

tidigare har beskrivit, vilken snarast kan tolkas som en återklang av

den biologiska födelsen, som härledd av denna. De intar också de

ställningar som är typiska för den och rör sig på ett komplicerat

sätt, ett sätt som har en slående likhet med det som kännetecknar ett barn under födelsens olika etapper. Vidare rapporterar dessa

patienter ofta syner av eller identifikation med embryon, foster och

nyfödda. Lika vanliga är olika äkta känslor av att vara pånyttfödd,

Upplevandet av kvävning och andnöd i en LSD-behandling i vilken patienten återlevde födel- setraumat.

Skräcken kring födelsetraumat sådant det upplevs i symbolisk form under en LSD-behandling. Det hjälplösa och bräckliga fostret hänger ner i navel- strängen från toppen av en stor kupol; de nedbrytande krafterna i livmodern symboliseras av de väldiga klorna och näbbarna på fågellika monster.

liksom en sådans beteende, samt syner med kvinnliga könsdelar

och bröst.

Med utgångspunkt i dessa observationer och annat kliniskt mate-

rial har jag döpt ovan skildrade fenomen till perinatala upplevelser.

En orsaksbindning mellan den verkliga biologiska födelsen och de

omedvetna "präglingarna" av dessa upplevelser återstår att åstad- komma. Det förefaller emellertid befogat att beteckna detta skikt

av det omedvetna som "rankianskt"; med någon modifiering kan

Otto Ranks modell användas för att klarlägga dessa fenomen.*

De perinatala upplevelserna är en manifestation av ett djupt lig-

gande skikt av det omedvetna, klart utom räckhåll för den klassiska

freudianska metoden. De fenomen som hör hemma i denna katego-

ri har varken beskrivits i den psykoanalytiska litteraturen eller

beaktats i de freudianska analytikernas teoretiska funderingar.**

Vidare ger den klassiska analysen enligt Freuds teorier inget ut-

rymme för förklaringar till sådana upplevelser och erbjuder inte

heller någon adekvat begreppsram för tolkningen av dem.

Vid psykolytisk behandling med LSD av psykiatriska patienter nås nämnda skikt vanligen efter ett större antal behandlingar av

psykodynamisk typ. När det är fråga om patienter som inte uppvi-

sar svåra emotionella problem uppträder vanligen de perinatala

fenomenen tidigt i behandlingsprocessen. I den psykedeliska tera-

pin, där man använder höga doser av LSD och där behandlingarna är

betydligt mer inåtriktade, observeras perinatala element ofta vid

den första eller andra behandlingen. Detta tycks vara fallet oavsett

om de behandlade är vanliga frivilliga, människor som är döende i

cancer eller psykiatriska patienter. Av skäl som f.n. inte är helt

utredda förefaller alkoholister och narkomaner ha lättare att ta sig

ner till det perinatala skiktet av det omedvetna än människor med

psykoneurotiska problem, i synnerhet de som har en tvångsneuros som inslag i den kliniska bilden.

Psykoterapi med LSD som en beståndsdel i behandlingen är inte

det enda tillfälle då uppträdandet av perinatala upplevelser kan

* Den wienske psykiatrikern Otto Rank, en avfälling från den ortodoxa psyko- analysens huvudriktning, understryker i sin bok The Trauma of Birth (1927) de perinatala upplevelsernas stora betydelse. (16)

** Påståendet är i stort sett giltigt, speciellt vad gäller klassisk psykoanalytisk metodik. Vad gäller teorin kan bl.a. sägas att Freud betraktade födelsetraumat som prototypen för alla senare ångestskapande situationer. B. W .

främjas. Tillfälligtvis kan detta skikt i det omedvetna aktiveras av

krafter inom organismen eller utanför den. De processer som med-

verkar härvidlag är ännu otillräckligt kända av psykiatrin. Sålunda

kan kliniker observera perinatala inslag i ett antal olika psykotiska

tillstånd, särskilt mano-depressiva psykoser och schizofreni. Fall

av perinatala upplevelser kan emellertid också observeras utanför

ramen för psykopatologin. Liknande upplevelser har observerats och beskrivits av psykoterapeuter med varierande inriktning vilka

använt upplevelse-tekniker på normala och neurotiska personer.*

Ett stort antal andra exempel finner man i den antropologiska och

etnografiska litteraturen. Sedan urminnes tider har mäktiga krafter

verkat i många antika och s.k. primitiva kulturer, krafter som tycks

ha underlättat sådana upplevelser hos såväl individer som grupper.

I det fallet har upplevelserna - och det gäller fortfarande - före-

kommit nästan uteslutande i religiösa sammanhang, antingen vid

särskilda tillfällen såsom invigningsriter, eller också som inslag i

det dagliga utövandet av extatiska religioner. De metoder dessa

kulturer har använt sträcker sig över ett brett område, från använ-

dandet av psykoaktiva ämnen från växtriket eller djurriket, danser i

trance, fasta, brist på sömn, chock och fysisk tortyr till invecklade

andliga övningar av den typ som utvecklats inom hinduismen och

buddismen.

Perinatala upplevelser utgör ett intressant skärningsplan mellan

individualpsykologi och transpersonell psykologi eller, vad det be-

träffar, mellan psykologi och psykopatologi å ena sidan och religio-

nen å den andra. Om vi betraktar dessa upplevelser som förbundna

med individens födelse skulle de förefalla höra hemma under

individualpsykologin. Vissa andra aspekter ger dem emellertid en

mycket tydlig transpersonell karaktär. Intensiteten i dessa upple-

velser rör sig bortanför gränsen för allt sådant som vanligen anses

rymmas inom individens upplevelsesfär. De åtföljs ofta av identifi-

kation med andra människor eller med den kämpande och lidande mänskligheten. Dessutom utgör ofta andra typer av otvivelaktigt

transpersonella upplevelser - t.ex. evolutionsminnen, element i det

kollektiva omedvetna och vissa jungska arketyper - en integreran-

de del av de perinatala präglingarna. LSD-behandlingar på denna

* Dessa tekniker, eller metoder, innefattar bioenergetics och andra, baserade på den reichska traditionen, Gestalt-terapin, upplevelsegrupper, maratongrupper och Paul Bindrims nakenmaraton.

nivå uppvisar vanligen en ganska invecklad natur där mycket sub-

jektiva upplevelser kombineras med tydligt transpersonella inslag.

Jag anser det riktigt att i detta sammanhang nämna en typ av

upplevelser som utgör en övergångsform mellan den freudianska

psykodynamiska nivån och den rankianska nivån. Det är återupp-

levandet av traumatiska minnen från individens liv vilka snarare är

av fysisk än av psykisk natur. Typiskt nog innefattar sådana min- nen ett hot mot överlevandet eller den kroppsliga integriteten,

såsom t.ex. svåra operationer eller smärtsamma och farliga skador,

svåra sjukdomar, i synnerhet sådana som är förbundna med and-

ningssvårigheter (difteri, kikhosta, lunginflammation), räddning i

sista minuten från drunkning, samt brutal fysisk misshandel (in-

spärrande i koncentrationsläger, hjärntvätt och nazistiska eller

kommunistiska förhörsmetoder och misshandel under barndomen).

Dessa minnen är tydligt individuella till sin natur, men tematiskt är

de nära knutna till perinatala upplevelser. Ibland uppträder åter-

levandet av fysiska chocker samtidigt med perinatala fenomen

som en mera ytlig ingrediens i födelseångesten. Observationer

gjorda vid LSD-psykoterapi tycks antyda att minnen av kroppsliga trauman spelar en betydelsefull roll i olika emotionella störningars

psykogenes, särskilt depression och sado-masochism. Detta be-

grepp har de i dag förhärskande riktningarna inom den dynamiska

psykoterapin inte accepterat.

De inslag i det rika och invecklade innehållet i LSD-behandling-

arna vilka speglar detta skikt av det omedvetna tycks uppträda i

fyra typiska grupperingar, "präglingar" eller upplevelsemönster.

När jag sökte ett enkelt, logiskt och naturligt sätt att begreppsmäs-

sigt beteckna detta faktum slogs jag av de tydliga parallellerna

mellan dessa mönster och de kliniska etapperna av födelseproces-

sen. Det visade sig vara en mycket användbar princip, både för

teorin och den praktiska sidan av LSD-psykoterapin, att knyta de nämnda fyra kategorierna av fenomen till den biologiska födelsens

olika stadier och till barnets upplevelser under den perinatala pe-

rioden. Därför betecknar jag för korthets skull de fyra huvudpräg-

lingarna i upplevelserna på Rank-nivån som fundamentala perina-

tala präglingar, FPP, I-IV. Jag måste än en gång understryka att

detta mot bakgrunden av vår kunskaps nuvarande läge bör ses bara

som en användbar modell och inte nödvändigtvis innebär orsaks-

sammanhang.

Dessa grundläggande perinatala präglingar är hypotetiska dyna-

miska styrsystem, vilka på Rank-nivån av det omedvetna har en

funktion som liknar den som COEX-systemen har i fråga om den

freudianska psykodynamiken. De har ett speciellt eget innehåll,

nämligen de perinatala fenomenen. Dessa senare uppvisar två vik-

tiga sidor eller komponenter: biologiska och själsliga. Den biolo-

giska sidan av perinatala upplevelser består av påtagliga och tämli- gen realistiska upplevelser förbundna med de olika etapperna i den

biologiska födelseprocessen. Varje steg i denna tycks ha en speci-

fik själslig motsvarighet: för den ostörda tillvaron i livmodern är det

upplevelsen av samhörighet med världsalltet; födelseprocessens

upptakt, det s.k. öppningsskiftet, är en parallell till känslor av

uppgående i universum. Den första etappen i födelsens kliniska

förlopp, sammandragningarna i ett slutet livmoderssystem, mot-

svarar upplevelsen av "ingen väg ut", dvs. helvetet. Utträngandet

genom livmoderkanalen under det andra kliniska stadiet, det s.k.

utdrivningsskedet, har sin själsliga motsvarighet i döds-återfödel-

sekampen. Den metafysiska motsvarigheten till födelseprocessens

sista fas och händelserna under det tredje stadiet är upplevandet av jagets död och återfödelse.

Jämsides med denna speciella innebörd har de grundläggande

perinatala präglingarna också en funktion som ledprinciper i fråga

om materialet från andra skikt av det omedvetna, nämligen för

COEX-systemen, och vidare också för vissa typer av transperso-

nella upplevelser vilka ibland förekommer samtidigt med perinatala

fenomen såsom t.ex. arketyperna Den fruktansvärda modern eller

Den stora modern, identifikation med andra människor eller grup-

per, djur eller fylogenetiska upplevelser.*

De individuella perinatala präglingarna har fasta bindningar till

vissa typiska kategorier minnen från patienternas liv. De är också

knutna till specifika aspekter av aktiviteter i de freudianska eroge- na zonerna och till specifika psykopatologiska syndrom och psyki-

atriska störningar (se det synoptiska paradigmet s. 125-127). Den

klara parallellen mellan de fysiologiska aktiviteterna under de sta-

dier som följer efter den biologiska födelsen och mönstret av aktivi-

teter i olika erogena zoner, i synnerhet orgasmen, förefaller ha

stor teoretisk betydelse. Därmed blir det möjligt att flytta den

* Definitionen och en detaljerad redogörelse för transpersonella upplevelser ges i

nästa kapitel.

Des

sa

grun

dläg

gand

e pe

rina

tala

pr

ägli

ngar

är

hy

pote

tisk

a d

yna-

mis

ka

styr

syst

em,

vilk

a på

R

ank-

nivå

n av

de

t om

edv

etna

h

ar

en

funk

tion

so

m

likn

ar

den

som

C

OE

X-s

yste

men

ha

r i

fråg

a om

de

n

freu

dian

ska

psyk

odyn

amik

en.

De

har

ett

spec

iell

t eg

et

inne

håll

,

näm

lige

n de

pe

rina

tala

fe

nom

enen

. D

essa

se

nare

up

pvis

ar

två

vik

-

tiga

si

dor

elle

r ko

mpo

nent

er:

biol

ogis

ka

och

själ

slig

a.

Den

b

iolo

-

gisk

a si

dan

av

peri

nata

la

uppl

evel

ser

best

år

av

påta

glig

a o

ch

täm

li-

gen

real

isti

ska

uppl

evel

ser

förb

undn

a m

ed

de

olik

a et

appe

rna

i de

n

biol

ogis

ka

föde

lsep

roce

ssen

. V

arje

st

eg

i de

nna

tyck

s h

a en

sp

eci-

fik

själ

slig

m

otsv

arig

het:

fö

r de

n os

törd

a ti

llva

ron

i li

vmo

dern

är

de

t

uppl

evel

sen

av

sam

höri

ghet

m

ed

värl

dsal

ltet

; fö

del

sep

roce

ssen

s

uppt

akt,

de

t s.

k.

öppn

ings

skif

tet,

är

en

pa

rall

ell

till

kä

nsl

or

av

uppg

åend

e i

univ

ersu

m.

Den

fö

rsta

et

appe

n i

föde

lsen

s k

lin

iska

förl

opp,

sa

mm

andr

agni

ngar

na

i et

t sl

utet

li

vmod

erss

yst

em,

mot

-

svar

ar

uppl

evel

sen

av

"ing

en

väg

ut",

dv

s.

helv

etet

. U

tträ

nga

nde

t

geno

m

livm

oder

kana

len

unde

r de

t an

dra

klin

iska

st

adie

t,

det

s.

k.

utdr

ivni

ngss

kede

t,

har

sin

själ

slig

a m

otsv

arig

het

i d

öd

s-åt

erfö

del

-

seka

mpe

n.

Den

m

etaf

ysis

ka

mot

svar

ighe

ten

till

fö

del

sep

roce

ssen

s

sist

a fa

s oc

h hä

ndel

sern

a un

der

det

tred

je

stad

iet

är

up

ple

van

det

av

jage

ts d

öd o

ch å

terf

ödel

se.

Jäm

side

s m

ed

denn

a sp

ecie

lla

inne

börd

ha

r de

g

run

dlä

gga

nd

e

peri

nata

la

präg

ling

arna

oc

kså

en

funk

tion

so

m

ledp

rin

cipe

r i

fråg

a

om

mat

eria

let

från

an

dra

skik

t av

de

t om

edve

tna,

n

ämli

gen

fö

r

CO

EX

-sys

tem

en,

och

vida

re

ocks

å fö

r vi

ssa

type

r av

tr

ansp

erso

-

nell

a up

plev

else

r vi

lka

ibla

nd

före

kom

mer

sa

mti

digt

m

ed

peri

nata

la

feno

men

så

som

t.

ex.

arke

type

rna

Den

fr

ukta

nsvä

rda

mo

dern

el

ler

Den

st

ora

mod

ern,

id

enti

fika

tion

m

ed

andr

a m

änni

sko

r el

ler

gru

p-

per,

dju

r el

ler

fylo

gene

tisk

a up

plev

else

r.*

De

indi

vidu

ella

pe

rina

tala

pr

ägli

ngar

na

har

fast

a b

ind

nin

gar

till

viss

a ty

pisk

a ka

tego

rier

m

inne

n fr

ån

pati

ente

rnas

li

v.

De

är

ock

så

knut

na

till

sp

ecif

ika

aspe

kter

av

ak

tivi

tete

r i

de

freu

dia

nsk

a er

oge-

na

zo

nern

a oc

h ti

ll

spec

ifik

a ps

ykop

atol

ogis

ka

synd

rom

oc

h p

syk

i-

atri

ska

stör

ning

ar

(se

det

syno

ptis

ka

para

digm

et

s.

12

5-1

27

).

Den

klar

a pa

rall

elle

n m

ella

n de

fy

siol

ogis

ka

akti

vite

tern

a u

nd

er

de

sta-

dier

so

m

följ

er

efte

r de

n bi

olog

iska

fö

dels

en

och

mön

stre

t av

ak

tiv

i-

tete

r i

olik

a er

ogen

a zo

ner,

i

synn

erhe

t or

gasm

en,

före

fall

er

ha

stor

teo

reti

sk b

etyd

else

. Där

med

bli

r de

t m

öjli

gt a

tt f

lytt

a de

n *

D

efin

itio

nen

o

ch

en

det

alje

rad

re

dog

öre

lse

för

tran

sper

sone

lla

upp

lev

else

r g

es

i

näs

ta k

apit

el.

124

Fundamentala perinatala präglingar

Inbördes förbundna psykopatologiska syndrom FPP I FPP II

FPP III FPP IV

symptom, känslor av mystisk helvetestortyr, upplevelser av

sochistiska och skatologiska in- födelseupplevelser, messias-illu-

enhet, möte med metafysiska en meningslös "tivolivärld");

slag, självstympning, abnormt sioner, inslag av världsuppbyg-

onda krafter, karmiska upplevel- svåra hämmade endogena de-

sexuellt beteende); agiterade de- gande och världsförstörande.

ser); hypokondri (grundad på pressioner; irrationella känslor

pressioner, sexuella avvikelser syndaförlåtelse, identifiering

egendomliga och bisarra fysiska av mindrevärde och skuld; hypo-

(sadomasochism, manlig homo- med Kristus); maniska symp-

sinnesintryck); hysteriska hallu- kondri (orsakad av smärtsamma

sexualitet, dricka urin och äta tom; kvinnlig homosexualitet;

cinationer och hopblandning av fysiska sinnesintryck); alkoho-

exkrement); tvångsneuroser; exhibitionism.

dagdrömmar och verklighet lism och narkotikamissbruk

psykogenisk astma, spasmer, stamning; konversions- och ångesthysteri; frigiditet och im- potens; neurasteni; traumatiska neuroser; organ-neuroser; mig- rän; ofrivillig urinavgång och dito tarmtömning; psoriasis; magcancer

schizofrenipsykoser (döds-åter-

schizofrenipsykoser (paranoida schizofrenipsykoser (inslag av

schizofreni-psykoser (sadoma-

Motsvarande aktiviteter i de freudianska erogena zonerna FPP I FPP II

erogena zonerna; driftskänslor smärtsamma stimulanser); till- vid gungning och badning; delvis bakahållande av avföring och/el- närmande till detta tillstånd efter ler urin; sexuella missräkningar; oral, anal, uretral eller genital upplevelser av kyla, smärta och tillfredsställelse och efter barna- andra oangenäma sinnesförnim- födande melser

libidinös tillfredsställelse i alla de oral besvikelse (törst, hunger,

FPP III FPP IV

ression och förstörande av ett fö- törst; sugning; driftskänslor efter remål; urinering och avföring; tarmtömning, urinering, orgasm anal och uretral aggression; sex- eller barnafödande uell orgasm; fallisk aggression; barnafödande, statoakustisk ero- tisk läggning (skakning, gym- nastik, sportdykning, fallskärms- hoppning)

tugga och svälja föda; oral agg- tillfredsställande av hunger och

Associerade minnen från livet efter födelsen

FPP I FPP II

viktiga behov har tillfredsställts, det och den kroppsliga integrite- t.ex. lyckliga ögonblick under ten (krig, olyckor, skador, ope- småbarnstiden och barndomen rationer, smärtsamma sjukdo- (god omvårdnad från moderns mar, knapp räddning från drunk- sida, lek med jämnåriga, har- ning, kvävning, fångenskap, moniska perioder i familjelivet hjärntvätt och olaga förhör, fy- m.m.), kärlek, svärmerier; resor sisk misshandel m.m.); svåra till eller semestrande i vacker psykiska traumata (känslobe- natur; upplevande av konstnär- rövande, bli avvisad, hotande liga skapelser av högt estetiskt situationer, tryckande atmosfär värde; simturer i havet och sjöar inom familjen, förlöjligande och

situationer senare i livet då situationer som hotar överlevan-

med klart vatten m.m. förödmjukande m.m.)

FPP III FPP IV

krig och vid revolutioner, erfa- (slut på krig eller revolution, renheter från militärtjänsten, överlevande vid olycka eller ef- flygturer i dåligt väder, segling ter operation); avklarande av på stormpiskade hav, riskfylld svåra hinder tack vare en effek- bilkörning, boxning); starkt sen- tiv egen insats; episoder med an- suella minnen (karnevaler, nö- spänning och ihärdiga ansträng- jesfält och nattklubbar, vilda ningar som får tydlig framgång parties, sexuella orgier m.m.); som resultat; naturscenerier upplevelser under barndomen av (upptakten till våren, lugnet efter vuxna personers sexuella hand- en storm på havet, soluppgångar lingar; förförelse och våldtäkt; osv.)

kamp, strid och äventyr (anfall i undsluppit farliga situationer

hos kvinnor deras barnafödande

LSD-behandlingens fenomenologi

FPPI FPP II ostörd tillvaro i livmodern: rea- stora fysiska och psykiska smär- listiska minnen av "den goda tor; outhärdliga och ofrånkomli- livmodern"; den "oceaniska" ga situationer som aldrig tar slut; typen av extas; upplevelse av visioner av helvetet; känslan av förening med kosmos; visioner att vara fångad i en fälla och att av paradiset; vara inburad (ingen väg ut); pi- störningar i tillvaron i livmo- nande känslor av skuld och dern: realistiska hågkomster av mindrevärde; apokalyptiska sy- den "onda" livmodern (foster- ner av världen (krigets fasor, kriser, sjukdomar och emotionel- koncentrationsläger, inkvisitio-

ende i kosmos; paranoida före- m.m.); meningslösheten och det ställningar; oangenäma fysiska absurda i människolivet; "tivoli- sinnesförnimmelser ("baksmäl- tillvaron" eller atmosfär av la", köldrysningar och svaga konstgjordhet och "prylar"; hot- spasmer, oangenäm smak, av- fulla mörka färger och otrevliga sky, känslor av att bli förgiftad); fysiska symptom (känslor av för- association till diverse transper- tryck och hoptryckning, hjärt- sonella upplevelser (arketyp-in- kramper, temperaturvågor ge- slag, rasiska och evolutionsmin- nom kroppen och köldrysningar, nen, möte med metafysiska kraf- svettning, andningssvårigheter) ter, erfarenheter av tidigare in- karnationer m.m.)

la störningar hos modern, tvilling- nens terror; farliga epidemier; situationen, abortförsök), uppgå- sjukdomar; skröplighet och död

FPP III FPP IV intensifiering av lidandet så att enorm "förtunning", utvidgning detta får kosmiska proportioner; av kosmos, visioner av gigantis- vistelse på gränsen mellan smär- ka salar; strålande ljus och vack- ta och välbehag; "vulkanisk" ra färger (himmelsblått, guld- extas; strålande färger; explo- gult, regnbågen, påfågelsfjädrar); sioner och fyrverkerier; sadoma- känslor av återfödelse och fräls- sochistiska orgier; mord och ning; uppskattning av enkel livs- blodiga offer, aktivt deltagande i föring; skärpning av sinnena; blodiga strider; vilda äventyr och broderskänslor; humanitära och farliga forskningsresor; intensiva välgörenhetsböjelser; momentan

känslor av

ler; döden och återfödelsen; reli- FPP I; angenäma känslor kan gioner med blodiga offer i sin ri- avbrytas av navelsträngskris: tual (aztekerna, Jesu lidande och svåra smärtor i naveln, andnöd, död på korset, Dionysos osv.); rädsla för död och kastrering, intensiva fysiska manifestationer förändringar i kroppen, men (tryck och smärta, kvävning, inget yttre tryck. muskelspänning och utlösning av darrningar och ryckningar, illa- mående och kräkningar, heta och kalla vågor genom kroppen, svettning, hjärtbesvär, problem med kontroll över ringmuskeln i anus, ringningar i öronen).

sexualorgiastiska känslor och manisk aktivitet och scener med harem och karneva- storhet; övergång titt inslag av

0 12 3

etiologiska tonvikten i de emotionella störningarnas psykogenes från sexualiteten till perinatala präglingar, utan att förneka riktighe-

ten i många av Freuds grundläggande principer. Även inom en på

så sätt utökad ram förblir psykoanalytiska observationer och be-

grepp användbara för kunskapen om det som inträffar på det psy-

kodynamiska området och dessa händelsers inbördes verkan.

I följande avsnitt skall vi tala om de biologiska och obstetriska

grunderna för de olika perinatala präglingarna, deras upplevel-

se-innehåll, deras funktion som styrprinciper för andra typer av

upplevelser samt deras specifika anknytning till fysiska aktiviteter i

de freudianska erogena zonerna. De perinatala präglingarna kom-

mer att redovisas i den ordning i vilken de motsvarande etapperna

av den biologiska födelsen följer på varandra under födelseproces- sen.

Perinatal prägling I. Den ursprungliga föreningen med modern

(Upplevelser i livmodern innan förlossningsarbetet börjar)

Denna prägling är knuten till det ursprungliga tillståndet i vistelsen i

livmodern, under vilken barn och mor bildar en symbiotisk enhet.

Såvida inga skadliga retningar förekommer är barnets villkor opti-

mala: säkerhet, skydd, lämplig miljö och tillfredsställande av alla

behov. Detta är naturligtvis inte alltid fallet. Det finns ett brett

kontinuum av övergångar, från havandeskap där dessa optimala

villkor bara tillfälligt störs och det bara under en kort tid (t.ex.

lindrig sjukdom, brott mot dietföreskrifter, tillfälligt bruk av cigar-

retter och alkohol, tillfällig vistelse i mycket bullrig miljö, gyneko- logiska undersökningar, sexuellt umgänge under havandeskapets

sista månader), till havandeskap där de knappast föreligger alls

(t.ex. i fall av allvarliga infektioner och inresekretoriska eller

ämnesomsättningssjukdomar hos modern, svåra förgiftningar, kro-

nisk ångest, spänningar och stress, arbete i en olämplig miljö där

det förekommer starkt buller och skakningar, missbruk av narkoti-

ka och kroniska förgiftningar, brutal behandling av modern med

upprepade slag mot henne, försök till abort med olika medel). Även

om dessa störningar under havandeskapet vanligen betraktas mot

bakgrunden av barnets senare utveckling endast som en källa till

möjliga kroppsliga skador, tycks iakttagelser i samband med

LSD-psykoterapi tyda på att barnet också kan uppleva dessa skad-

liga verkningar på en primitiv subjektiv nivå. Om så är fallet skulle

vi kunna skilja mellan den "goda" livmodern och den "dåliga" i enlighet med hypoteser som utformats av psykoanalytiker i fråga

om det "goda" och det "onda" bröstet. Summan av ostörda liv-

modersupplevelser under havandeskapet kan, med avseende på

personlighetens framtida stabilitet, spela en viktig roll, jämförbar

med den som positiva upplevelser av amningen innebär.

Ostörda livmodersupplevelser beskrivs endast undantagsvis vid

de tidiga LSD-behandlingarna av patienterna, men senare i behand-

lingsserien uppträder de oftare. Vissa patienter redovisar tämligen

verklighetsbetonade, komplicerade hågkomster av den ursprungli-

ga embryonalsituationen. De upplever sig själva som mycket små,

med en typisk disproportion mellan huvudets storlek och kroppens,

och de kan känna den vätska som omger dem och ibland till och med navelsträngen. Sådana upplevelser förbinds med ett lyckligt,

enhetligt "oceaniskt" medvetandetillstånd. Ofta händer det att de

konkreta biologiska inslagen saknas, och aktiverandet av denna

prägling tar sig uttryck i en känsla av att man uppgår i kosmos.

Dess grundkännetecken är överbryggande av tudelningen sub-

jekt-objekt, utomordentligt stark positiv affekt (frid, lugn, glädje,

högtidlighet och lycka), en speciell känsla av helighet, förflyttning

bortom tid och rum, en känsla av "purt varande", och en rikedom

på insikter av kosmisk relevans. De LSD-behandlade talar ofta om

det nuvarandes tidlöshet och säger sig vara i kontakt med oändlig-

heten. De talar om denna upplevelse såsom obeskrivbar och under-

stryker att det är omöjligt att med vårt språks symboler och med dess struktur till någon annan förmedla händelsens natur och dess

betydelse.

Skildringar av uppgåendet i världsalltet är vanligen fyllda av para-

doxer som bryter mot de fundamentala lagarna och själva kärnan i

den aristoteliska logiken. Så kan t.ex. en individ berätta om sin

upplevelse som innehållslös och dock innehållande allt; allt han

över huvud taget kan föreställa sig tycks finnas med. Han talar om

totalt utplånande av jaget och samtidigt påstår han att hans medve-

tande har vidgats till att omfatta hela universum. Han är fylld av

respektfylld fruktan, känner sig oansenlig och ytterligt liten, men

samtidigt har han en känsla av att han har åstadkommit någonting

betydande och uppfattar sig själv som en varelse med kosmiska

proportioner, något som ibland går så långt att han känner sig som

5-Människans

Gud. Han kan uppfatta sig själv och återstoden av företeelser i

omvärlden som på samma gång existerande och icke-existerande;

materiella tings form uppfattar han som tomhet och tomheten så a tt

den har form. Vid detta stadium känner den behandlade det som om

han hade tillgång till direkt insiktsfull kunskap och klokhet i fråga

om sådant som har fundamental och universell betydelse. I vanliga

fall förekommer inte här konkreta uppgifter om speciella tekniska

detaljer som skulle kunna utnyttjas pragmatiskt. Det är snarare en

fråga om invecklade uppenbarelser, insikt i varandets kärna.*

Denna insikt åtföljs typiskt nog av övertygelsen att sådan kunskap

egentligen är mer verklig och giltig än våra begrepp och den upp-

fattning rörande världen som vi omfattar i det vanliga tillståndet av

medvetenhet.

Denna spänningsfria "smälta" extas, exemplifierad av känslan

av uppgående i världsalltet, omtalas som "oceanisk extas" (i mot-

sats till "vulkanisk extas", vilken vi skall beskriva senare i sam-

band med FPP III). Hos en patient som håller ögonen slutna upp-

träder den som en oberoende komplicerad upplevelse. Om han

däremot har ögonen öppna får han en känsla av sammansmältning

med omgivningen och känslor av förening med uppfattade föremål.

Världen blir en plats av obeskrivlig strålglans och skönhet. För-

nuftsmässigt tänkande och behovet av rationell analys minskas

betydligt och universum förvandlas till "ett mysterium som måste

upplevas, inte en gåta som måste lösas". I detta tillstånd finner den behandlade det svårt att anlägga negativa synpunkter på världen och

världsalltets utformning - allting förefaller vara perfekt, allt är som

det bör vara.** Världen tycks vara en vänlig plats där man med

fullt förtroende och med en känsla av total trygghet kan acceptera

en barnslig, passiv-beroende attityd. För en människa som befinner

sig i detta sinnestillstånd förefaller det onda vara oviktigt, tillfäl-

* Flera belästa patienter hänvisade i detta sammanhang till Upanishaderna och det berömda citatet "Kunskapen om Det, om vilket kunskapen leder till kunskap om allt".

** Denna inställning till universum betyder inte nödvändigtvis inaktivitet och pas- sivt accepterande av status quo. Den kan jämföras med en skapande livsstil, strävan till självförverkligande och olika tendenser till reformer. Detta kan illustreras av ett citat från en av Baba Ram Dass' föreläsningar: "Världen är helt och hållet perfekt, vilket också innefattar din otillfredsställelse med den och dina ansträngningar att förändra den." Detta uttalande under föreläsningen sammanhänger med den hindu- iska traditionen och inte med Ram Dass' drogupplevelser.

ligt eller obefintligt; som vi skall se senare står denna selektiva

uppfattning av universum i skarp kontrast till det som är typiskt för

en person som upplever FPP II.

Känslan av uppgående i universum så som det beskrivs av

LSD-behandlade tycks ha nära samband, om än inte vara identis-

ka, med de transcendentala upplevelser som kännetecknas av Wal-

ter Pahnkes mystiska kategorier (15) och dem för vilka Abra-

ham Maslow (13) myntade uttrycket "peak experiences", ung. "de

högsta upplevelserna". Vid behandling med psykedelika fungerar

detta fenomen som en viktig entré till en mängd transpersonella upplevelser, som vi skall redogöra för i detalj i nästa kapitel. Vid

det fortsatta transpersonella upprullandet av upplevelsemönstret i

fråga om sammansmältningen med kosmos kan överbryggandet av

tid och rum anta en ganska verklig, påtaglig form och illustreras av

ett antal specifika bilder. En person kan uppleva en sekvens av

syner som ger utrymme för tolkning i termer av regression i den

historiska tiden. Detta innefattar en mångfald embryonala intryck,

minnen av förfäder, inslag av det kollektiva omedvetna och evolu-

tionsupplevelser åtföljda av fylogenetiska "flash-backs" och dar-

winistiska insikter. En motsvarande överbryggning av de vanliga

begränsningarna i rummet kan illustreras genom identifikationen

med andra människor och grupper av människor och med djur, växter, ja till och med oorganisk materia. En betydelsefull variation

i denna utveckling är den subjektiva identifikationen med det fysis-

ka universum så som vi känner det, med dess galaxer, solsystem

och myriader av stjärnor. Visioner av olika gudomligheter och av

jungska arketyper är ett annat typiskt drag i upplevandet av sam-

mansmältning med kosmos.

Störningar i tillvaron i moderlivet tycks ge upphov till speciella

fenomen i samband med LSD-behandling. Liksom när det gäller

icke-störda upplevelser redovisar behandlade ibland ganska realis-

tiska hågkomster av sin fostertillvaro. De kan känna sig som ett

embryo i livmodern, uppleva embryonala förnimmelser och ha

upplevelser av obehag i livmodern av varierande grad och form. I vissa fall kan typen av störning kartläggas genom att man utnyttjar

repliker och liknande "nycklar" när vederbörande har blivit vux-

en, t.ex. mekanisk tävlan med en tvilling, fysisk sjukdom hos

modern, hennes känslomässiga uppror såsom intensiv oro eller

aggression, abortförsök eller andra skadliga retningar. Dessa stör-

ningsepisoder omväxlar vanligen med de positiva upplevelser som

vi har redogjort för tidigare.

Vid sidan av sådana realistiska upplevelser uppträder andra ma-

nifestationer av obehag under vistelsen i livmodern. Visionen av en

stjärnströdd himmel, typisk för extatiska episoder, kan plötsligt

blandas med en vidrig film. Det förekommer visuella störningar

liknande dem som kan iakttas på en TV-skärm, åtföljda av olika

obehagliga kroppsliga symptom. De oftast förekommande av dem

är fysiska fenomen som liknar ett utbrott av förkylning, dvs. känsla

av mattighet, huvudvärk, köldrysningar, darrningar och lokala

ryckningar i små muskler. Lika ofta inträder symptom på matför-

giftning eller "baksmälla", dvs. illamående, äckel, dålig matsmält- ning, ökade peristaltiska rörelser och gaser i magen. En typisk

följdföreteelse är en specifik, oangenäm smak i munnen vilken

vanligen beskrives så, att den har en viss biologisk karaktär (gam-

mal buljong, skämt blod, ammoniak), kombinerad med en oorga-

nisk tillsats (smak av metall, jod, järn eller helt enkelt "gift").

Dessa kroppsliga symptom skiljer sig helt från dem som åtföljer

upplevelsen av födelsen. De är vanligen inte några objektiva tecken

på kvävning eller några dramatiska beteendemanifestationer såsom

bisarra ställningar, vridrörelser, våldsamma skakningar eller spas-

tiska sammandragningar av stora muskelgrupper. Den behandlade

känner inget yttre tryck mot huvud eller kropp, inte heller några

känslor av instängdhet och förtryck. Alla symptom är betydligt mer subtila och de upplevs medan personen i fråga är helt klart

medveten, medan han när det gäller upplevelserna av födelsen är

inbegripen i en kamp på liv eller död. Under det att patienten

upplever obehaget med vistelsen i livmodern kan LSD:s verkan

ibland begränsas till denna fysiska symptomatologi och förändring-

ar i sinnesförnimmelserna kan utebli helt. Patienten kanske klagar

över att LSD-dosen är för liten eller att drogen inte har någon

verkan. När han har arbetat sig igenom obehagsepisoden och den-

na har integrerats, ändrar emellertid behandlingssituationen karak-

tär och patienten upplever intensivt uppgåendet i världsalltet.

Det finns vissa tecken på att de visioner av demoner och

vredgade gudomar, vilka uppträder i dessa situationer och tycks skilja patienten från det sällhetsfyllda universum han förenats med,

också är intimt förbundna med inre störningar i livmodern och

embryonala kriser. Liksom de gudar som är förknippade med posi-

tiva upplevelser i livmodern kan de ta formen av demoner kända

från olika kulturer eller också kan de identifieras som arketyp-figu-

rer. Utom möten med demoner och episoder av kroppsligt obehag

upplever vissa personer också olika scener som de betecknar som

återupplevande av minnen från en tidigare tillvaro. Dessa upplevel-

sers karaktär kan illustreras med en behandlingssituation i ett sent

skede i en psykolytisk serie med en läkare som deltog i ett utbild-

ningsprogram med LSD.

Under en behandling vid vilken han omväxlande upplevde episoder från en "god" och en "ond" livmoder ansåg han att

han hade utvecklat en ny insikt i kännedomen om demoner

från åtskilliga kulturer, i synnerhet Indien och Tibet. Plötsligt

såg han ett slående samband mellan det sinnestillstånd som

kännetecknar Buddha sittande på en lotus, försänkt i djup

meditation, och det som ett foster i en "god" livmoder upple-

ver. De demoner som omger den fridfulla Buddha-figuren på

många indiska och tibetanska religiösa målningar tycktes ho-

nom representera olika former av störningar i tillvaron inne i

livmodern. Han kunde bland dessa demoner urskilja de blod-

besudlade, öppet aggressiva och vildsinta, vilka symboliserar

riskerna förbundna med den biologiska födelsen; de andra, mera lömska och kurande, förknippade han med de skadliga

inflytelserna på tillvaron inne i livmodern.

I ett annat skikt upplevde han samtidigt episoder vilka före-

föll utgöras av minnen från föregående inkarnationer. Det

tycktes som om element ur dålig karma* blandades in i hans

nuvarande liv i form av störningar i hans fostertillvaro och som

negativa upplevelser under den period hans mor ammade ho-

nom. Han såg upplevelserna från den "onda" livmodern och

de "onda" brösten som transformationspunkter mellan kar-

ma-lagens domän och fenomenvärlden, styrd av de naturlagar

vi känner till.

De som under behandling med LSD upplever episoder av livmo- ders-obehag beskriver ofta perceptuella och begreppsliga förvräng-

* Karma är i den hinduistiska och buddistiska själavandringsläran summan och konsekvenserna av individens handlingar under de olika inkarnationerna och be- stämmer hans slutliga öde. Övers. anm.

ningar som företer stora likheter med de schizofrenas värld. De

LSD-patienter som har släktingar eller bekanta vilka lider av schi-

zofreni eller paranoida tillstånd kan här känna full identitet med

dessa personer och utveckla en djup psykologisk förståelse för

deras problem. Många psykiatriker och psykologer har under ut-

bildning på LSD rapporterat att de kommit ihåg eller rent av "sett" sina psykotiska patienter och kunnat koppla in sig i deras värld och

förstå dem. Iakttagelser från sådana behandlingar tyder på att

ostörda upplevelser av tillvaron i livmodern är intimt förbundna

med insikt i religiösa och mystiska fenomen. I motsats härtill ver-

kar de subjektiva följeslagarna till störningar i tillvaron i livmodern

vara orsaken till upplevelser av schizofren och paranoid karaktär.

Att de båda lägena ligger så nära varandra och att en övergång lätt

sker från det ena till det andra kan förklara den många gånger smala

gränslinjen mellan schizofreni och andlig klarhet, liksom det spon-

tana inträffandet av religiösa och mystiska upplevelser hos vissa

allvarligt störda psykotiska personer.

I fråga om sambandet med minnesfunktionerna tycks de positiva aspekterna av FPP utgöra grunden för inpräntandet i minnet av alla

senare situationer i livet vid vilka individen är avslappnad, tämligen

bekymmersfri och icke störd av plågsamma och obehagliga infly-

telser. Upplevandet av minnen som kännetecknas av känslor av

tillfredsställelse, trygghet och andra höggradigt positiva känslor

inträffar vid LSD-behandling i nära anslutning till de extatiska

känslor som sammanhänger med FPP I, antingen samtidigt eller

parallellt med dessa. De positiva COEX-system som är förknip-

pade med denna prägling inbegriper lyckoperioder från småbarns-

åldern och barndomen, bl.a. tillfredsställelse i fråga om det psyko-

logiska beroendet av andra människor, lekar utan bekymmer, glada

lekar och lek med jämnåriga, eller harmoniska upplevelser inom familjelivet. Minnen från senare perioder av livet vilka dyker upp i

detta sammanhang innefattar speciellt tillfredsställande förbin-

delser på kärlekslivets område, med intensiv känslomässig och

sexuell tillfredsställelse. Lika viktiga är minnen av upplevelser av

naturens skönhet, såsom soluppgångar och solnedgångar, lugna

havs- och insjövatten, färgrik blomsterprakt och djurliv vid korall-

rev samt andra delar av undervattensvärlden, blå eller stjärnbe-

strödd himmel, romantiska floder, tropiska öar, yppiga blommande

djungler, höga berg, skogslandskap och illuminerade droppstens-

valv. Även av människan skapade ovanliga estetiska värden spelar

en betydelsefull roll härvid. Bilder av vackra målningar, skulptu-

rer, konsthantverk och juveler liksom kyrkor, tempel, borgar och

palats som patienten tidigare har sett dyker ganska regelbundet upp

i nära anslutning till de extatiska känslor som är förenade med FPP

I. Särskilt typiskt och betydelsefullt tycks vara förknippandet av ett

särskilt slags musik och dans med denna perinatala prägling. Det- samma gäller simning och badning i bergbäckar, vattenfall, stora

floder och sjöar med rent vatten samt i havet.

De tankekopplingar som är knutna till obehagliga sidor av FPP I

utgör den negativa spegelbilden av den beskrivna situationen. De

minnen som hör under denna kategori innefattar deformerad kom-

munikation i den ursprungliga familjen, felfunktioner och sjukdo-

mar under barnaåren, högt industrialiserade städer och fula land-

skap, förorenad luft, sjöar och floder samt smaklös eller på annat

sätt negativ konst.

I fråga om de freudianska erogena zonerna sammanfaller de

positiva aspekterna av FPP I å ena sidan med det biologiska och

psykologiska tillstånd i vilket det inte råder några spänningar i dessa zoner och där alla partialdrifterna tillfredsställs. Å andra

sidan kan tillfredsställande av behoven i dessa zoner (hungern stil-

las, spänning löses tack vare urinering och avföring, sexuell orgasm

eller barnafödande) få som följd ett ytligt och delvis närmande i

fråga om den spänningsfria extatiska upplevelse som tidigare be-

skrivits.

Följande redogörelse för en behandling med LSD ingående i

utbildningen för en psykiatriker kan användas som en illustration

till en psykedelisk upplevelse styrd av positiva och negativa sidor

av FPP I.

Trots en relativt hög LSD-dos (300 mikrogram) föreföll latens-

perioden överdrivet lång. De första manifestationerna inträf-

fade inte förrän mer än en timme hade förflutit sedan dosen

hade givits, men till och med då - under minst en timme - var

de helt försumbara. Jag upplevde inga intrycks- eller känslo-

förändringar, bara smärre fysiska symptom som påminde om

en förkylnings inledningsskede. De innefattade en känsla av allmänt obehag, köldrysningar, en märklig och oangenäm

smak i munnen, lätt illamående och oro i matsmältningsappa-

raten. Vågor av smärre darrningar och ryckningar inträffade i

olika muskler i kroppen och huden var täckt av små svett-

droppar.

Omkring två timmar efter att jag hade fått drogen blev jag

otålig: Jag kunde inte tro att en stor dos LSD, som under mina

tidigare behandlingar hade givit upphov till dramatiska föränd-

till och med mitt liv stod på spel - kunde alstra en så obetydlig

reaktion. Jag beslöt mig för att sluta ögonen och noga iaktta

vad som hände. Just då tycktes upplevelsen djupna och jag

blev på det klara med att vad som när jag hade ögonen öppna verkade vara en vuxens upplevelse av en virussjukdom nu

förändrades till en realistisk situation för ett foster som led av

vissa egendomliga toxiska anfall under sin tillvaro i livmo-

dern. Jag minskade betydligt i storlek och mitt huvud blev

avsevärt större än resten av kroppen samt armarna och benen.

Jag svävade i en vätskemiljö och genom navelsträngen träng-

de skadliga kemikalier in i min kropp. Tack vare några för mig

okända receptorer uppfattade jag dessa verkningar som giftiga

och skadliga för min organism. Jag kunde också märka denna

verkan från de inträngande ämnena på smaknerverna; det

liknade den smak som jod plus blod eller gammal buljong i

upplösningstillstånd ger. Medan detta hände var jag medveten om att dessa toxiska

"attacker" hade något att göra med moderorganismens till-

stånd och vad den företog sig. Tillfälligt kunde jag märka att

det uppträdde verkningar som hade med min mors föda att

göra - alkohol, olämplig mat eller rökning - och andra som jag

uppfattade som kemiska medel intagna av min mor mot oro,

nervositet, ilska, motstridiga känslor inför havandeskapet och

till och med sexuell upphetsning. Föreställningen om att det

hos ett foster existerar ett vaket medvetande och möjligheten

av subjektivt medvetande om alla nyanser i dess växelverkan

med modern stod i högsta grad i motsats till den uppfattning

jag tidigare hade omhuldat som följd av min medicinska ut- bildning. Dessa upplevelsers "verklighet" och konkreta art,

liksom den övertygande verkan de gjorde, gav under en tid

upphov till en mycket allvarlig konflikt med "vetenskapsman-

nen" i mig. Sedan kom plötsligt lösningen på detta dilemma:

ringar - ända dithän att jag ibland fruktade att min hälsa eller

Jag begrep att det var riktigare att betrakta nödvändigheten av

att revidera de nu gällande vetenskapliga trossatserna - något

som har hänt många gånger under människosläktets historia -

än att ifrågasätta relevansen i min egen upplevelse.

När jag förmådde uppge mitt analytiska tänkande och ac-

ceptera upplevelsen för vad den var, förändrades behandling-

ens natur dramatiskt. Känslan av illamående och svårigheter

med matsmältningen försvann och jag upplevde en alltmer

stegrad extas. Detta åtföljdes av att mitt synfält klarnade och

ljusnade. Det var som om många lager tjock,smutsig spindel-

väv på ett magiskt sätt slets undan och upplöstes eller som om

bilden från en billig filmprojektor eller en dålig TV-apparat ställdes in rätt och korrigerades av en osynlig kosmisk tekni-

ker. Sceneriet vidgades och en otrolig mängd ljus och energi in-

höljde mig och strömmade genom hela min varelse i form av

svaga vibrationer.

Vid en punkt under denna process var jag fortfarande ett

foster som upplevde en "god" livmoders hela fullkomlighet

och lycka eller en nyfödd som diade ett fullmatat livgivande

bröst. På en annan nivå blev jag hela universum - jag såg hela

skådespelet i makrokosmos med oräkneliga pulserande galax-

er och samtidigt var jag kosmos. Dessa lysande och oerhörda

kosmiska vidder som tog andan ur mig blandades med upple-

velser av det lika fantastiska mikrokosmos, från atomernas och molekylernas piruetter till livets ursprung och de enskilda

cellernas biokemiska universum. För första gången upplevde

jag universum som det verkligen är - ett ofattbart mysterium,

ett gudomligt spel av energiformer. Allt i detta universum

föreföll vara medvetet. Efter att ha tvingats acceptera möjlig-

heten av att foster är medvetna om vad som händer dem

ställdes jag inför en ännu mer förvånande upptäckt: Medve-

tenheten kan i själva verket genomtränga allt existerande. Det

var en hård påfrestning på mitt vetenskapliga sinne, tills jag

insåg att även om många av dessa upplevelser var oförenliga

med vad vi brukar kalla sunda förnuftet låg de inte nödvän-

digtvis utanför vetenskapens sfär. Dessa uppenbarelser var inte mer förbluffande än innebörden i Einsteins relativitets-

teori, kvantmekaniken, diverse astronomiska idéer och moder-

na kosmogenetiska teorier. De panteistiska religionerna, Spi-

nozas filosofi, Buddhas läror, hinduismens uppfattning om

Atman-Brahman, maya och lila - plötsligt fick allt detta liv och

ny mening.

Denna otroligt rika och komplicerade upplevelse varade

under vad som föreföll vara evigheter. Jag pendlade mellan

två tillstånd, ett som innebar att jag var ett olyckligt, sjukt

foster, och ett som kändes som en livmoderstillvaro av högsta

lycka och serenitet. Ibland tog de giftiga verkningarna formen

av demoner eller illasinnade monster från sagornas värld. Jag

fick inblickar i varför barnets psyke i så hög grad fångas och

fascineras av diverse mytiska berättelser och personagerna i

dem. Några av dessa insikter hade emellertid en betydligt bredare bäring. Längtan att återvända till det stadium av total

uppfyllelse som en gång har upplevts i moderlivet tycktes vara

den yttersta drivkraften hos varje människa. Denna princip

tycktes ligga bakom den oundvikliga händelseföljden i sagorna

vilken leder till ett lyckligt slut, på samma sätt som revolutio-

nären drömmer om sitt Utopia, konstnären om att bli accepterad

och beundrad och likaså bakom jakten på ägodelar, ställning

och ryktbarhet. Det stod klart för mig att här fanns svaret på

mänsklighetens grundläggande dilemma: Detta omättliga be-

hov och strävan kan inte tillfredsställas av någon prestation

och succé i den yttre världen, hur stora de än är. Den enda

lösningen ligger i kontakt med moderlivstillvaron via psyket, i det omedvetna. Jag förstod plötsligt det budskap som har

framförts av så många andliga lärare: Den enda revolution som

verkligen kan fungera är varje människas inre omvandling.

Under vad som verkade vara episoden av återupplevandet

av positiva minnen av fosterexistensen upplevde jag känslor

av en grundläggande identitet och förening med universum -

det var Tao, "Det Som Ligger Bortanför Det Som Är I Det

Inre", Tat tvam asi (Du är Det) i Upanishaderna. Jag förlorade

känslan av individualitet, mitt jag upplöstes och jag blev ett

existerande. Ibland var denna upplevelse icke påtaglig och

innehållslös, ibland åtföljdes den av mängder av vackra syner

- arketyp-bilder av paradiset, det slutliga ymnighetshornet. den gyllene tidsåldern, eller den jungfruliga naturen. Jag blev

en fisk som simmade i kristallklart vatten, fjärilar som svävade

omkring i luften över bergsängar och måsar som seglade ovan-

för oceanernas yta. Jag var oceanen, djuren, växterna, molnen - ibland allt detta samtidigt.

Vid ett tillfälle tycktes den goda-livmodersupplevelsen

öppna sig in mot tiden i stället för rummet. Till min ytterliga

förvåning återlevde jag min egen avlelse och diverse etapper i

min utveckling som embryo. Medan jag upplevde alla de här-

med förbundna invecklade förhållandena, med detaljer som

överträffade de bästa medicinska läroböckerna, förflyttades

jag tillbaka till ett ännu längre bort beläget förflutet och såg

spår av mina djur-förfäder. Vetenskapsmannen i mig slogs av

en annan fråga: Kan den genetiska koden under vissa omstän-

digheter överföras till en medveten upplevelse? Jag beslöt mig

för att senare undersöka den frågan och överlämnade mig åt det lockande spel naturens mysterier uppförde.

Under eftermiddagen hände ingenting påtagligt och under

kvällstimmarna tillbringade jag större delen av tiden med att

känna mig som ett med naturen och universum, badande i ett

gyllene ljus som sakta minskade i intensitet. Endast motvilligt

lämnade jag denna upplevelse och återvände till mitt vanliga

medvetande. Jag visste emellertid att något utomordentligt

viktigt hade hänt mig denna behandlingsdag och att jag aldrig

mer skulle bli densamme som förut. Jag nådde en ny känsla av

harmoni och själv-accepterande och en total tolkning av tillva-

ron, en tolkning som är svår att definiera. Under lång tid

kände jag det som om jag bestod av ren energi och rena andliga vibrationer, helt omedveten om min fysiska existens. Senare

på kvällen återvände mitt medvetande gradvis till vad som

föreföll vara en helad, sund och perfekt fungerande kropp.

Perinatal prägling II. Antagonism gentemot modern

(Sammandragningar i ett slutet livmoderssystem)

Den perinatala präglingen nr II sammanhänger med de första kli-

niska etapperna av födandet. Vistelsen i livmodern, vilken under

normala förhållanden är näst intill idealisk, är slut. Fostrets värld är

störd, i början omärkligt, lömskt, som följd av kemisk påverkan,

senare på ett grovt mekaniskt sätt som följd av de periodiska

sammandragningarna i livmodern. Detta skapar en situation av

yttersta nöd och livshot, med olika tecken på intensivt kroppsligt

obehag. Under denna fas "inkräktar" kontraktionerna på fostret

men livmoderkanalen är fortfarande stängd och vägen ut alltså

ännu inte öppen. Mor och barn utgör en plåga för varandra och

befinner sig i ett stadium av biologisk antagonism och konflikt.

Denna fas i födandet varierar betydligt i fråga om varaktigheten

(det gäller också för hela processen). Man har anledning tro att

denna upplevelse är mer förödande vid en patologisk födelse med

ett utdraget förlopp som följd av smalt bäcken eller bäckenhinder,

abnormt fosterläge, otillräckliga sammandragningar i livmodern,

ovanlig storlek på fostret och andra typer av komplikationer. Det är

emellertid tänkbart att skräcken och förvirringen hos en oerfaren

moder eller en klart negativ eller starkt kluven inställning från hennes sida gentemot det ofödda barnet eller gentemot själva fö-

dandet kan göra denna fas ännu svårare (för såväl moder som

barn). Sådana känslor kan påverka den fysiologiska samverkan

mellan livmoderns sammandragningar och livmodershalsens öpp-

nande.*

Inslag av FPP II kan inträffa vid LSD-behandlingar i rent biolo-

gisk form som realistiska hågkomster av denna speciella fas i födel-

seprocessen. Oftare förekommer emellertid att aktiverandet av

denna prägling ger upphov till en ganska typisk andlig upplevelse av

"Ingen utgång" eller "Helvetet". Patienten känner sig vara in-

stängd i en cell och upplever en otrolig fysisk och psykisk tortyr. Denna upplevelse kännetecknas av ett intensivt mörker över syn-

fältet och av hotfulla färger. Denna situation är typiskt nog absolut

outhärdlig och samtidigt verkar den vara utan slut och utan hopp;

man ser ingen möjlighet att fly, vare sig i tid eller rum. Ofta händer

det att patienten tycker att inte ens självmord skulle kunna få slut

på lidandet och ge lindring.

Detta mönsters karakteristiska inslag kan upplevas vid olika

nivåer; dessa nivåer kan uppträda separat, samtidigt eller alterne-

rande. De djupaste nivåskikten är knutna till olika uppfattningar

om helvetet, till situationer av outhärdlig fysisk, psykisk och meta-

fysisk smärta som aldrig tar slut, så alltså som de har beskrivits av

olika religioner. Vid en ytligare version av samma upplevelsemöns-

* Det är intressant i detta sammanhang att många av mina kvinnliga patienter som

under LSD-behandlingen återlevde födandet av sina egna barn fick nya insikter i hur deras negativa känslor och attityder inverkade på födandet.

ter är den LSD-behandlade bekymrad över världens situation och

uppfattar den mycket negativt. Han är medveten endast om det

fula, onda och hopplösa i tillvaron. Vår planet uppfattas som en

apokalyptisk plats full av skräck, lidande, krig, epidemier, olyckor

och naturkatastrofer. Individen är oförmögen att finna eller upp-

skatta något positivt i universum, oavsett om det rör sig om positi-

va sidor av den mänskliga naturen, trevliga episoder i livet, natur-

skönhet eller en konstnärlig skapelse. Typisk för denna upplevelse

är empati (inlevelse i andra människors känslor) och identifikation

med de förtryckta, nedtrampade. En patient kan således uppleva

sig själv som tusentals soldater som har dött på slagfält världen

över från tidernas begynnelse eller som de torterade offren för den spanska inkvisitionen, som koncentrationslägerfångar, som patien-

ter döende av obotliga sjukdomar, som åldrande individer, hjälplö-

sa och senila, som mödrar och barn som dör vid barnets födelse,

eller som intagna på ett sinnessjukhus, utsatta för omänsklig be-

handling. En annan typisk kategori av föreställningar kopplade till

denna prägling innefattar automaters, robotars och mekaniska ap-

paraters omänskliga, groteska och bisarra värld, med en atmosfär

En teckning som ger uttryck förupplevelsen av djup depression,hopplöshet och förtvivlan underen LSD-behandling.

av monstruösitet och anomali som i en cirkusföreställning, eller ett femte klassens tivoli.

För den som upplevelsemässigt hamnar i ingredienser från FPP

II tycks livet ha förlorat all mening. Att leva verkar inte bara

meningslöst utan groteskt och absurt, och det tycks vara helt

bortkastat att försöka hitta någon mening med tillvaron, försök

som från början är dömda att misslyckas. Det förefaller dem som

om människan kastats in i detta jordeliv utan något val i fråga om

ifall, var, när och av vem de skulle födas. Det enda säkra i livet

verkar vara det faktum att dess längd är begränsad och att det en

dag kommer att upphöra. Människans dödlighet och alltings för-

gänglighet ses som ett Damoklessvärd som hänger över oss varje

minut av vår tillvaro och dödar varje hopp om att någonting har någon mening.

En LSD-behandlad som upplever mötet med döden inom ramen

för FPP II drar ofta en parallell mellan födelsesmärtan och döds-

ångesten, något som ytterligare ökar hans nihilism. I en sådan

situation känner han det som om han just då var döende och han

blir djupt indragen i föreställningar om de yttersta tingen. Samti-

digt kan han känna med sig att hans nu aktuella smärta är identisk

med det lidande han upplevde under sin biologiska födelse. Han kan

också se sig själv som hunnen till slutet av sitt liv och märka att

samma känslor finns med som dödssmärta. Vi lider när vi föds och

vi avlider i smärta; födelsesmärtan är lika med dödssmärtan. Vad vi

än tar oss för under tiden mellan de båda punkterna ändras inte det faktum att vi inför döden alla är lika och att vi befinner oss i samma

situation som vi var med om när vi föddes. Vi kommer till denna

världen hjälplösa och nakna och utan personliga ägodelar och vi

lämnar den i samma tillstånd.

Denna existentiella kris illustreras vanligen av en mängd visioner

som ger bilder av livets meningslöshet och det absurda i att göra

några som helst ansträngningar för att förändra detta faktum. Såda-

na föreställningar kan visa hur livet och döden har gestaltat sig för

mäktiga konungar och diktatorer, människor som har nått alldeles

särskilt stor berömmelse, eller sådana som har samlat otroliga

rikedomar. Budskapet här är att i dödsögonblicket dessa människor

inte skiljer sig från "vanliga" enkla människor, tiggare och små-

folk. Patienter som har ställts inför denna kris har som ofta fram- förd kommentar att upplevelsen har hjälpt dem att fatta den djupa

innebörden i uttryck som "Tänk på att du skall dö", "Fåfänglighe-

ters fåfänglighet" och "Av stoft är du kommen, stoft skall du åter

varda".

För mera intellektuellt inriktade personer brukar denna upple-

velse vanligen innebära en ny förståelse för och uppskattning av

existentialismen och arbeten av sådana som Martin Heidegger,

S0ren Kirkegaard, Albert Camus och Jean Paul Sartre. Sartre och

andra existentialismens profeter och författare tycks vara särskilt

känsliga inför detta upplevelsekomplex, dock utan att kunna finna

den enda möjliga lösningen, transcendens. LSD-patienterna hänvi-

sar ofta till Sartres pjäs Slutna dörrar såsom en utomordentlig beskrivning av deras känslor när de granskade sina liv och deras

mellanmänskliga förbindelser under inverkan av "det stängda rum-

met"-prägeln vid FPP II. En del hänvisar till Célines roman Resa

till nattens ände, vilken de anser är ett briljant exempel på selektiv

inriktning på den mänskliga tillvarons negativa aspekter.

Genomgående inslag i FPP II är smärtfyllda känslor av utstötthet,

främlingskap, hjälplöshet, hopplöshet, underlägsenhet och skuld.

Oavsett om personen i fråga betraktar den aktuella situationen och

beteendet eller sitt förflutna, tycks omständigheter och händelser i

hans liv bekräfta att han är en värdelös, onyttig och dålig människa.

Känslor av skuld står vanligen i en skriande disproportion till de hän-

delser som individen förknippar dem med. De förefaller ha en primär innebörd som ligger inbäddad i den mänskliga naturen och kan nå

den metafysiska dimension som den bibliska arvsynden har. En

annan viktig dimension i "det stängda rummet" -situationen är käns-

lan av att man håller på att bli sinnesrubbad; patienterna har en

typisk känsla av att de har helt förlorat kontrollen över sitt själsliv

och blivit varaktigt psykotiska eller att de har nått den yttersta

insikten i universums absurditet och att de aldrig blir i stånd att

återvända till det barmhärtiga självbedrägeri som är en nödvändig

förutsättning för själslig balans.

De symbolbilder som åtföljer upplevelserna av FPP II sträcker

sig över ett ganska brett kulturellt spektrum. Vanligast är visioner

av "helveten" så som dessa beskrivs och i bild skildras av olika religioner. De kan omfatta de traditionella kristna föreställningarna

om helvetet, de antika grekernas underjordsvisioner, och jämför-

bara inslag från hinduismen och buddismen. Speciellt vanliga är

häntydningar till de väsen som befolkade underjorden i den grekis-

ka mytologin: Sisyfos och hans fåfänga försök att vältra ett sten-

block uppför ett berg, Ixion fastnaglad vid hjulet av eld, Tantalus

ständigt plågad av hunger och törst och lika ofta utan möjlighet att

äta av de druvor och dricka av det vatten som tycktes finnas inom

räckhåll, och Prometeus fjättrad vid en klippa och torterad av en

örn som hackar i hans lever. Den grekiska tragedin, med sin tonvikt

på en ständig och oförsonlig förbannelse, med synd nedärvd genom generationerna samt på ett oundvikligt öde tycks vara intimt för-

bunden med detta område av de perinatala präglingarna och en

viktig källa till symboliska illustrationer. En vanlig bild från samma

mytologiska tradition är erinnyerna, hämndens gudinnor.

De temata från Bibeln som uppträder i detta sammanhang inne-

fattar bl.a. Adams och Evas fördrivande ur paradiset och Kristi sy-

ner i Getsemane örtagård och, främst, hans förlöjligande och för-

ödmjukelse (Pilatus: Se människan!), hans lidande medan han slä-

pade sitt kors till Golgata, samt hans biologiska och psykiska

lidande under själva korsfästelsen (Fader, fader, varför har du

övergivit mig?). Ibland dök även den spanske mystikern och mun-

ken Juan de la Cruz' formulering om "själens mörka natt" upp. En annan intressant källa till symboliska bilder är Buddhas liv, inne-

börden i "de Fyra tecknen"* och tonvikten på lidandet så som det

står i "de Fyra sanningarna".

Då och då dyker situationer och personager ur världslitteraturen

och speciella verk av berömda målare upp i LSD-behandlingarna

inom ramen för FPP II. De oftast förekommande är scener ur

Dantes Inferno i Den gudomliga komedin, scener ur Emile Zolas

böcker om de mörka och frånstötande sidorna av den mänskliga

naturen och Fjodor Dostojevskijs romaner med deras själsliga li-

dande, deras atmosfär av vansinne och den meningslösa brutalite-

ten. Särskilt levande står tydligen Edgar Allan Poes makabra skild-

* De s.k. Fyra tecknen påskyndade Buddhas beslut att lämna sin familj och det lyxiga livet i palatset och stimulerade honom till att söka "upplysningen". Under sina vandringar i områdena utanför palatset såg han i följd fyra scener som gjorde ett outplånligt intryck på honom: Först en gammal man, skröplig, med trasiga tänder, grått hår och en böjd och krokig kropp; sedan en människa som låg svårt sjuk vid sidan av vägen; för det tredje en död; för det fjärde mötte han en munk med rakat huvud och klädd i en ockrafärgad mantel. Det är intressant att observera att det är den brutala konfrontationen med ålderdomens skröplighet, sjukdomen och döden (FPP II) som förefaller ge upphov till förändringarna i de LSD-behandlades inrikt- ning, från de världsliga ambitionerna till ett sökande efter andliga mål.

ringar av omänsklig tortyr och skräck. De målningar som uppträder

i samband med den perinatala präglingen nummer II är bl.a. Hiero-

nymus Boschs målningar av mardrömsaktiga och bisarra skepna-

der, Francisco Goyas etsande skildringar av krigets grymhet,

James Ensors dystra värld av skelett och morbida maskerader, Sal-

vador Dalis och andra surrealisters apokalyptiska visioner samt

talrika berömda framställningar av helvetet och yttersta domen. Den människa som är fångad i en situation som kännetecknas av

"slutna dörrar" inser klart och tydligt att människolivet är me-

ningslöst och ändå känner hon ett desperat behov av att finna en

mening med tillvaron. Denna kamp sammanfaller ofta med det som

uppfattas som fostrets försök att ta sig ur den slutna livmodern och

rädda sitt liv. Den omöjliga uppgiften att hitta en mening i tillvaron

kan i detta sammanhang förefalla vara ett nödvändigt villkor för att

födas till denna värld och därmed få slut på den olidliga situationen

i "det stängda rummet".

En intressant variant av den perinatala präglingen nr II tycks

vara hopkopplad med inledningen till och de första etapperna av

själva födelsen. Denna situation upplevs vid LSD-behandlingarna som en ökad medvetenhet om en omedelbart förestående och livs-

hotande fara eller som ett "kosmiskt uppslukande". Där finns en

intensiv ängslan, men orsaken till den kan inte identifieras; känslan

av lömskt hot kan ge upphov till paranoida föreställningar. Det är

inte ovanligt att patienterna tolkar dessa alarmerande känslor som

ond påverkan från medlemmar av diverse hemliga organisationer

eller från invånare från andra planeter, eller som förgiftning, skad-

lig strålning eller giftgaser. Denna upplevelses intensifiering alstrar

typiskt nog visioner av en gigantisk och oemotståndligt verkande

virvelström, en kosmisk malström som suger in och ner patienten

och hans värld, utan misskund, till centrum. En ofta förekomman-

de variation av detta "uppslukande" är känslan av att uppslukas och bli en del av ett fruktansvärt monstrum, t.ex. en jättestor

drake, en pytonorm, en bläckfisk, en val eller en spindel. En

mindre dramatisk form av samma upplevelse tycks vara känslan av

att nedstiga i underjorden och där råka ut för diverse vidunder.

Typiska fysiska symptom förenade med perinatal prägling II är

bl.a. extremt starkt tryck mot huvud och kropp, ringningar i öronen

(liknande det man erfar när man dyker på djupt vatten), intensiva

smärtor i olika delar av kroppen, andningssvårigheter, kraftiga

störningar i hjärtfunktionen samt vågor av hetta och kyla genom kroppen.

Som en minnesprägling utgör FPP II grunden till hågkomster av alla otrevliga situationer i livet vid vilka en överväldigande nedbry-

tande kraft verkar på den passiva, hjälplösa patienten. De mest

typiska och frekventa exemplen på det är situationer som känne-

tecknas av hot mot överlevandet och mot kroppens integritet.

Sålunda uppträder ofta minnen av vad patienterna känt i samband

med operationer, t.ex. blindtarmsoperation, borttagande av tonsil-

lerna, hoppassning av brutna benpipor och besvärliga tandutdrag-

ningar, ja till och med ett återupplevande av sådana ingrepp. Det-

samma gäller i fråga om fysiska sjukdomar, skador och olyckshän-

delser, särskilt starka påfrestningar på musklerna och utmattning,

upplevelser av fängslande och brutala förhörsmetoder samt sådana

som sammanhänger med hunger och törst under lång tid. Vi har redan nämnt att sjukdomar och situationer som inbegriper

kvävning verkar vara speciellt knutna till denna prägling. Patienter

som varit med om någon dramatisk situation under kriget men i

en passiv roll - belägring, flygangrepp, fångenskap - eller varit in-

stängda - kolgruva, jordskred, i ruinerna av ett sammanstörtat hus,

eller under vatten - erinrade sig ofta sådana händelser i anslutning

till FPP II vid LSD-behandling. På en något mer subtil nivå innefat-

tade denna kategori upplevelser också minnen av psykologiska be-

svikelser såsom att de hade blivit övergivna, utstötta osv., hotande

händelser samt nedtryckande situationer i sin egen familj.

När det gäller de freudianska erogena zonerna verkar denna

prägling vara förbunden med obehagliga spänningar i dem: hunger, törst och smärtsamma stimuli, förstoppning, urineringssvårigheter.

Motsvarande företeelser i fråga om könsorganen utgörs av sexuell

frustrering och starka spänningar liksom smärtor upplevda av den

födande modern under förlossningens första stadium. Om vi be-

traktar hela hudytan som en erogen yta kan vi också ta med fysiska

smärtor och känslor av obehag i olika delar av kroppen.

Nedan redovisade upplevelser under LSD-tillförsel hos en ung

sociolog under utbildning dominerades nästan uteslutande av inslag

från FPP II och kan anses som ett mycket bra exempel på denna

präglings fenomenologi.

Det föreföll dröja mycket länge innan drogen begynte verka. Ef-

ter en period av otålighet som dolde oro började jag uppleva en tydlig känsla av illamående. Detta kom först nästan omärkligt:

lätta känslor av illamående och spänningar. Men snart ökade

dessa känslor i styrka tills det föreföll som om varenda cell i

min kropp var inblandad. Det är svårt att beskriva denna

upplevelse; den var så genomträngande, så "allsidig". Den i

början lätt smålustiga känslan av att en tandläkare höll på att

borra i varje cell i min kropp började utvecklas till en känsla av

förestående katastrof, ett verkligt nödläge, och följdes av fruk-

tansvärda smärtor som tycktes mig vara i evigheter.

Även om jag inte fick några bildvisioner började jag tänka på

Petronius, Seneca, Sartre och andra filosofer, som hävdade att

självmord var det enda meningsfulla dödssättet. Jag inbillade mig att jag låg i ett varmt bad och att livet med mitt blod

strömmade ut ur ådrorna. Jag är övertygad om att ifall jag då

haft möjlighet till det skulle jag ha begått självmord. Jag var

helt försänkt i en situation från vilken det inte kunde finnas

någon annan flyktmöjlighet än döden. Liksom livet tycktes det

mig vanvettigt hela detta absurda skeende och utsikten att

behöva släpa min pinade kropp genom dagar, år, decennier, en

livstid. Varför skulle jag behöva fortsätta med något så ytter-

ligt meningslöst som att leva - bara för att så småningom tvingas

uppleva dödens smärta?

Detta tillstånd varade i timmar. Jag fruktade att jag aldrig

skulle komma därifrån; men även om det fanns ett inslag av något främmande i detta tillstånd av medvetande kände jag

igen det. Det var ett tillstånd som jag hade upplevt tidigare i

olika former; i själva verket föreföll det mig vara den bakom-

liggande prägling som har påverkat min världsåskådning och

mitt sätt att leva. Att uppleva det så intensivt, även om upple-

velsen bara varade några timmar, i form av ett utvidgat helvete

från vilket det inte fanns någon utväg, var en viktig lektion.

Under senare delen av denna upplevelse kände jag att jag inte

längre ville fortsätta att spekulera över det mänskliga lidan-

det, men - hade jag något val? Jag visste att jag skulle göra vad

som helst för att komma ur detta tillstånd, men frågan var om

jag verkligen kunde komma ur det. Plötsligt insåg jag att vid en viss nivå, i ett visst skikt, hade jag

inte något val. Jag forslades genom en intensiv smärta i varje

cell och jag kunde inte reglera skeendet själv. Jag tänkte på

karma och började fundera över vad det var i mitt förflutna

som gjorde att jag hade hamnat på en så fruktansvärd plats.

Men ingen analys av det slaget gav något svar. Jag kände mig

fångad i en labyrint utan utgång. Jag var fast och det var mitt

öde att befinna mig på ett ställe som inte innebar skapande liv utan i stället att jag var fjättrad vid lidandets hjul. Jag hatade

min fixering vid lidandet, men ju mindre jag vägrade acceptera

mitt öde, desto svårare blev det för mig. Jag var såsom en fånge

i ett koncentrationsläger, och ju mer jag försökte ta mig där-

ifrån, desto hårdare skulle jag bli misshandlad, ju mer jag

försökte kämpa för att komma loss, desto hårdare snördes

repen åt. Och ändå visste jag längst inne att jag måste slåss, att

jag måste ut och att jag skulle komma ut - men hur?

Denna aldrig upphörande pina varade i timmar och fortsatte

in i den senare delen av behandlingsetappen. När jag hade nått

ett tillstånd av nästan normalt medvetande kände jag mig fortfarande söndersliten av kval. Jag kände allt klarare igen de

känslor som läcker ut ur mitt omedvetna och påverkar min

dagliga tillvaro; de hade alla framträtt såsom välkända fiender.

Och jag undrade när striden skulle vara över...

Perinatal prägling III. Samverkan med modern (Utdrivandet

genom livmoderkanalen)

Denna prägling är kopplad till andra etappen av födandet. Sam-

mandragningarna i livmodern fortsätter, men livmoderhalsen är nu

öppen och den svåra och komplicerade processen med utdrivan-

det av fostret genom livmoderkanalen går nu steg för steg. För fostret innebär detta en oerhörd kamp för att överleva, med meka-

niskt tryck och ofta en hög grad av kvävningskänsla. Systemet är

emellertid inte längre slutet och hoppet om ett slut på den outhärdli-

ga situationen har uppenbarat sig. Här sammanfaller moderns och

barnets intressen och ansträngningar; deras intensiva förenade an-

strängningar syftar till att få slut på denna ofta smärtsamma del av

födandet. I denna etapps slutskede kan barnet komma i kontakt

med olika slags biologiskt material: blod, slemhinna, urin och avfö-

ring.*

Från upplevelsesynpunkt är denna perinatala prägling tämligen

komplicerad. Den inrymmer diverse företeelser på olika nivåer

vilka kan ordnas i en ganska typisk sekvens. Vid LSD-behandling- ar upplevs den antingen som ett återlevande av inslagen i den

verkliga biologiska situationen eller i symbolisk form som död-åter-

födelsekamp, eller båda. FPP III uppvisar fyra olika upplevelse-

aspekter: den titaniska, den sadomasochistiska, den sexuella och

den skatologiska. Det är angeläget för mig att understryka att trots

denna variation i fenomenologin, det bakomliggande temat i upp-

levelser kopplade till FPP III är mötet med döden. Det tar sig

emellertid särskilda uttryck, vilka klart kan skiljas från dem vi

beskrev under FPP II.

Detta mönsters mest framträdande drag är känslan av en väldig

kamp, vilken ofta antar katastrofproportioner. Intensiteten i den

plågsamma spänningen når en höjd som förefaller vara långt bortan- för vad en människa uthärdar. Den LSD-behandlade upplever en

enorm energikondensering och dess explosiva utlösning och berät-

tar hur intensiva känslor av kraftiga energiströmmar går genom

hela kroppen. De visioner som åtföljer dessa upplevelser innefattar

scener av naturkatastrofer och lössläppandet av naturkrafter, som

t.ex. vulkanutbrott, förödande jordbävningar, orkaner, cykloner

och tornador, åskväder, väldiga kometer och meteorer, expande-

rande novor och diverse kosmiska omvälvningar. Lika ofta före-

kommande är bilder av liknande händelser förbundna med mänsk-

lig aktivitet, främst avancerad teknik: atombombsexplosioner, väl-

diga kraftstationer och vattenkraftverk, högvoltsledningar, elek-

triska kondensatorer och blixtutlösningar, raket- eller rymdskepps- starter, avfyrande av kanoner och raketer, omfattande flyganfall

samt andra dramatiska aspekter av krigets förstörelse. Vissa perso-

ner beskriver komplexa katastrofhändelser och ödeläggelse, såsom

t.ex. Atlantis' undergång, förstörelsen av Pompeji och Herculane-

um, Sodom och Gomorra, Harmageddon, ja till och med invasion

från en annan planet, inte olik H. G. Wells' Världarnas krig.

* Vid födslar utanför normal medicinsk miljö och utan insats av lavemang och kateterisation är avföring och urin ett vanligt inslag. Vid många av födslarna under de första årtiondena av vårt århundrade speglade det latinska uttrycket inter faeces et urinas nascimur (vi föds bland träck och urin) en klinisk realitet snarare än en filosofisk metafor.

Mindre vanligt är att bilderna visar förstörelse genom vatten i

stället för eld; här upplever personen den enorma kraften hos en

översvämmande flod, stormpiskade oceaner samt tidvattenvågor

eller vattenfall och, naturligtvis, ofta den bibliska syndafloden.

En aspekt av sådana upplevelser som är knutna till FPP III

förtjänar speciell uppmärksamhet, nämligen det faktum att lidandet

och spänningarna intensifieras långt utöver den gräns som perso- nen i fråga har brukat anse uthärdlig för en människa. När de når

den yttersta upplevelsegränsen upphör situationen att vara lidande

och ångest, då förändras upplevelsen till att bli en vild, extatisk

hänryckning av kosmiska proportioner, vilken kan betecknas som "vulkanisk extas". I motsats till den fridfulla och harmoniska

"oceaniska extasen", vilken är typisk för den första perinatala

präglingen, innefattar den vulkaniska typen av extas enorma explo-

siva spänningar med många aggressiva och destruktiva inslag. Pa-

tienterna alternerar vanligen i fråga om upplevelserna mellan

offrets eller offrens lidande och ångest och förmågan att identifiera

sig med naturkrafternas vildhet och njuta av de förstörande kraf-

terna. Under skedet av "vulkanisk extas" sammansmälter olika i sig motsatta sensationer och känslor till ett enda komplex vilket

tycks innehålla ytterligheterna i alla möjliga dimensioner av mänsk-

lig erfarenhet, upplevelse. Smärta och intensivt lidande kan inte

skiljas från högsta njutning, svidande hetta från isande kyla, mor-

disk aggression från passionerad kärlek, stark oro från religiös

extas och dödsångest från födelseextasen.

Det sadomasochistiska inslaget är ett framträdande och konstant

drag i de upplevelser som är kopplade till den tredje perinatala

präglingen. De sekvenser av scener som åtföljs av enorma urladd-

ningar av förstörande och själv-förstörande impulser och energi

kan vara så starka att patienterna kallar dem "sadomasochistiska

orgier". De inbegriper tortyr och grymheter av alla typer, bestialis- ka mord och massavrättningar, våldsamma strider och revolu-

tioner, utrotningsexpeditioner sådana som korstågen eller eröv-

ringen av Mexico och Peru, stympningar och självstympningar

utförda av religiösa fanatiker av det slag olika sekter av gisslare

eller de ryska skoptserna* ägnade sig åt, blodiga ritualoffer eller

* Skoptser (från ett ryskt ord, skoptsy, som egentligen betyder snöping) var en rysk religiös sekt vars medlemmar stympade sig själva, i synnerhet genom att

kastrera sig själva.

Symboliskt självporträtt tecknat av en patient efter en behandling dar aggression utåt och inåt dominerade. En stiliserad rovfågel krossar med sin högra klo en hjälplös mus. Den vänstra klon har förvandlats till en kanon och står vänd mot rovdjurets eget huvud. Den gamla bilen högst upp hänsyftar på en ordlek (självporträtt-autoporträtt) men också pa sambandet mellan denna typ av aggression och hänsynslös bilkörning.

Fyra teckningar som speglar otyglad mordlust, en typisk LSD-behandling med perinatala inslag.

egen-offer, kamikaze, olika fruktansvärda typer av blodiga själv-

mord eller det besinningslösa slaktandet av djur. Patienterna tende-

rar att identifiera sig med hänsynslösa diktatorer och grymma mili-

tära ledare som har haft tusentals eller miljoner människors liv

på sitt samvete, en kejsar Nero, Djingis khan, Francisco Pizarro,

Hernán Cortés, Hitler och Stalin. Andra personer som är kända för sina sadistiska perversiteter dyker också då och då upp i detta

sammanhang: Salome, Cesare Borgia, Vlad Tepes av Transsylva-

nien (Greve Dracula)*, Elizabeth Báthory** och även berömda

samtida massmördare. LSD-patienter som är under inverkan av

FPP III anser att de inte bara kan förstå hur sådana avvikande

människor har kunnat handla som de har gjort utan också att de

själva i sitt undermedvetna härbärgerar sådana krafter, med samma

intensitet, och att de själva under vissa omständigheter skulle

kunna begå liknande förbrytelser. De uppgår utan svårighet i

alla de roller som förekommer i komplexa sadomasochistiska sce-

ner, t.ex. avrättandet av grupper av kristna i det antika Rom genom

korsfästning eller genom att de kastades för vilda djur på arenan, de aztekiska hekatomberna vid vilka tiotusentals människor slak-

tades rituellt på en enda dag, brännandet av kättare vid mass-

autodaféer arrangerade av den katolska inkvisitionen, eller nazis-

ternas kallt iscensatta överlagda grymheter. Maktkampen vid

kungahov och i politiska kretsar under alla åldrar med dess "dolken

och kappan-mentalitet" är en annan ofta förekommande symbolik

av detta slag.

Om de båda nämnda sidorna av FPP III, dvs. det titaniska och

det sadomasochistiska, upplevs i mildrad form blir följden visioner

och upplevelser av diverse vilda äventyr. De mest typiska av dem

är jakt på stora och farliga djur, kamp med jättestora ormar, sport-

dykares kamp med hajar, bläckfiskar och andra havsvidunder,

* Vlad Tepes, eller vojvoden Dracula, var en mindre furste som levde på 1400- talet och härskade över provinsen Valakien. Hans öknamn tepes, betyder ordagrant "den som spetsar folk på pålar"; han brukade behandla sina avrättade offer så. Enligt vissa källor gjorde han sig skyldig till avrättandet av över 100 000 människor. Den irländske författaren Bram Stoker baserade sin roman Dracula på Vlad Tepes liv och leverne.

** Elizabeth Báthory var en ungersk grevinna som levde på 1500-talet. Hon bru- kade tortera unga flickor, och sedan mördade hon dem för att kunna bada i deras blod. Hon gjorde sig också känd för sitt flitiga användande av ett snillrikt tortyr- instrument, järnjungfrun.

gladiatorstrider enligt antik modell, upptäckande av nya kontinen-

ter och conquistadorernas strider med urinvånarna, utforskande av rymden och äventyr av science fiction-typ, men också flygakroba-

tik, fallskärmshopp, farliga racertävlingar, boxning och andra farli-

ga sporter.

En annan viktig aspekt av den tredje perinatala präglingen är

överdriven sexuell upphetsning.* Enligt LSD-patienternas skild-

ringar innebär dessa sensationer en likhet med den första fasen i

sexuell orgasm, vilken kännetecknas av en gradvis ökning av den

instinktmässiga spänningen. I detta fall är den emellertid ojämförligt

mycket mer intensiv och verkar genomtränga hela organismen i

stället för att vara koncentrerad till könsdelarnas område. Det

förekommer att patienter befinner sig i en överväldigande sexuell extas under timmar, och de uttrycker sina känslor i orgiastiska

rörelser. De ackompanjerande bilderna speglar vilda orgier, med

alla tänkbara variationer av sex. Patienterna kan identifiera sig med

ägarna till orientaliska harem och delta i fallos-tillbedjan eller

otyglade fruktbarhetsriter, med manliga och kvinnliga prostituera-

de och hallickar, eller med historiska personligheter och fiktiva

figurer som har blivit berömda som sexualsymboler: Don Juan,

Casanova, Rasputin, fader Grandier, Maria Magdalena, Maria

Theresia och Poppaea. En patient kan uppleva scener från Soho,

Pigalie och andra berömda platser med bordellernas röda lyktor

och nattklubbsskyltar, delta i de mest utspekulerade strip-tease-

shower och gruppsexorgier, vara med om babyloniska religiösa ceremonier med ohämmad promiskuitet eller tro sig bevittna och

delta i vilda primitiva ritualer med sensuella rytmiska danser och en

markerad sexuell underton.

* Ett intressant teoretiskt problem är varför en sådan stark sexuell spänning och upphetsning utgör en viktig och en standardkomponent i upplevelsen av födelsen. Iakttagelser vid LSD-behandlingar och från flera andra fält verkar tyda på att denna koppling har fysiologisk grund. Att kvävning och lokal blodbrist kan ge upphov till intensiv sexuell stimulans har observerats hos brottslingar som avrättats med häng- ning (män som avrättats på det sättet uppvisar ofta erektion och till och med ejakulation när de hänger i galgen) och likaså hos personer som har försökt begå självmord genom att hänga sig men räddats. Den nära förbindelsen mellan fysiskt lidande och sexuell upphetsning är också väl känd från psykopatologin. När det gäller sadomasochism är orsakande eller upplevande av smärta en nödvändig förut- sättning för sexuell tillfredsställelse. Iakttagelser vid extrema situationer under krig, där tillfångatagna utsattes för omänsklig tortyr, verkar tyda på att förmågan att förvandla svårt lidande till njutning, och ibland extas, är inbyggd i den mänskliga naturen.

Ett särskilt ofta förekommande inslag vid dessa behandlingar är

atmosfären av färgstark, dynamisk och kättjefull karneval, med

dess karakteristiska blandning av nöjsamma, upptändande och

glättiga element samtidigt med bisarra, groteska och makabra.

Lössläppandet av annars tillbakapressade och aggressiva sexuella

impulser utgör en annan likhet mellan LSD-upplevelser av denna

typ och atmosfären i Rio de Janeiro under karnevalen, liksom den i

Nice, på Trinidad eller Mardi Gras i New Orleans, vilken LSD-pa-

tienterna ofta talar om i detta sammanhang.

Den skatologiska aspekten av FPP III tycks höra samman med

den sista etappen i döds-återfödelsekampen och föregår ofta ome-

delbart upplevandet av födelsen eller återfödelsen. Dess främsta

karakteristikum är en nära konfrontation med olika slags biologiskt

material, vilket identifieras som slemhinnor, svett, förruttnelse-

produkter, menstruationsblod, urin och avföring. Utom visuella och

taktila inslag innefattar denna upplevelse också mycket realistiska

lukt- och smaksensationer. Patienterna kan uppfatta ytterst auten-

tiska känslor av att äta exkrement, dricka blod eller urin eller slicka

ruttnande sår. Mycket frekventa är också föreställningar om eller

upplevande av att man med tungan stimulerar clitoris och att detta

sker under ohygieniska förhållanden. I början reagerar patienterna

mycket negativt inför det biologiska material som upplevelsen om-

fattar; de anser det motbjudande och avskyvärt. Det är emellertid

inte ovanligt att den attityden senare förändras och att den

LSD-behandlade passivt accepterar det eller till och med erfar ett

slags primitiv njutning.*

Ibland uppträder de skatologiska inslagen i form av symboliska bil- der, t.ex. tonvis med sopor som utsänder vidrig lukt, högar av rutt-

nande avskräde eller dito fisk, människokroppar i upplösning och

djurkadaver, omockade svinstior med stora dynghögar och pölar

med stinkande urin, enorma gödselstackar och kloakbrunnar i stä-

dernas kloaksystem. Den mytologiska symbolik som har observe-

* Dessa upplevelser synes vara nära kopplade till vissa ovanliga sexuella perversi- teter som t.ex. koprofili (=vara fascinerad av avföring och andra ämnen som van- ligen anses frånstötande), koprofagi (att äta exkrement i eller utan samband med sexualhandlingar), och urolagni (dricka urin). Iakttagelser vid LSD-behandlingar lägger en ny dimension till kunskapen om dessa abnormiteter. Den djupaste driv- kraften till dessa avvikelser förefaller vara bindningen mellan kontakten med sådanabiologiska ämnen och slutfasen i den smärtsamma erfarenhet födelsen innebär.

rats i detta sammanhang innefattar sådana föreställningar som när

Herkules gjorde rent i Augias' stall, när harpyorna förorenade maten

för den hjälplöse blinde Phineus och den aztekiska gudinnan Tla-

coltentl, födandets och den köttsliga lustans gudinna, vars namn

betyder "Ätare av smuts", som troddes befria människorna från

synd.

En viktig upplevelse som är förknippad med den tredje perinatala präglingen är värd att nämnas här, nämligen konfrontationen med

en förtärande eld, vilken uppfattas som ett renande medium. Den

person som i och med de föregående upplevelserna har mött alla de

fula, motbjudande, förnedrande och skräckinjagande sidorna av sin

personlighet finner sig kastad in i denna eld eller också kastar han

sig själv in i den och passerar igenom den. Han tycker att elden

förstör allt som är ruttet och korrumperat hos individen och bere-

der honom för återfödelsens förnyande och föryngrande bad.

Härvid anknyter de mera sofistikerade patienterna till djävulsut-

drivningen under medeltiden genom att kättare och häxor brändes

på bål, till buddistmunkarna som brände sig till döds och till det

eldprov som utgjorde ett av delproven för inträde i alkemisternas värld. Sådana patienter uppger att de har nått intressanta inblickar i

dessa fenomen, liksom en ny förståelse i fråga om symbolismen i

vissa konstverk, bl.a. den föryngrande eld som gav evig ungdom åt

översteprästinnan i Rider Haggards She (Hon) och offrandet av

Siegfried och Brynnhilde i Wagners Ragnarök, vilket förebådar de

gamla gudarnas skymningstid. En mycket passande symbol kopp-

lad till begreppet "den renande elden" förefaller vara Fenix, sago-

fågeln som sätter eld på sitt bo och omkommer i lågorna; av hettan

från elden kläcks en ny Fenix ur ett ägg i det brinnande boet.

Den religiösa symboliken i FPP III är sammankopplad med reli-

gioner som i sina ceremonier har med och förhärligar blodiga offer.

Ganska ofta förekommer hänvisningar till den fruktansvärde straf- fande guden, Jehova, i Gamla testamentet, och till krönikorna om

Abraham och Isak, syndafloden, Egypti gissel och Sodoms och

Gomorras undergång. Likaså kan en vision av Moses och den

brinnande busken förekomma; Guds tio bud tycks utgöra ett spe-

ciellt skydd mot alla de negativa aspekterna och frestelserna, vilka

så klart sammanhänger med FPP III. Inslag från Nya testamentet

innefattar i synnerhet symboliken från Herrens nattvard och de

transcendenta aspekterna av korsfästelsen och Jesu lidande samt

de positiva sidorna av Yttersta domen. Till denna kategori hör

också begreppet skärselden såsom den uppfattas i olika kulturer.

Särskilt frekventa är visioner från olika prekolumbianska kulturer

med huvudvikten vid människooffer och själv-offer, av den typ

alltså som återfinnes i ceremonierna i aztek-, maya- och olmec-reli-

gionerna.

I denna upplevelseprägling tycks också rituell kannibalism vara förankrad. Patienter omtalar ibland upplevandet av scener med

tillbedjan av blodtörstiga gudar som liknar Kali, Molok, Hekate,

Astarte, Huitzilopochtli eller Lilit. Den gåtfulla sfinxen, vilken fö-

refaller företräda det destruktiva kvinnliga elementet liksom det

transcendentala i det djuriska inslaget i människan, kräver särskild

uppmärksamhet. Visioner av religiösa ceremonier med sensuella

inslag, sexuell uppeggning och vilda rytmiska danser, från de anti-

ka grekernas backanaler till infödingarnas stamriter, är ganska

vanliga symboliska illustrationer till återfödelsekampen. Vissa per-

soner beskriver upplevelser som har påfallande likhet med dem

som föregick Buddhas "upplysande", i synnerhet de ansträngning-

ar "den världsliga illusionens mästertrollkarl", Kama-Mara, gjorde för att avskräcka Buddha från hans sökande efter sanningen genom

att gentemot Buddha använda sexuella frestelser och dödshot.

En iakttagelse som är värd att notera är FPP III:s betydelse för

kunskapen om de fenomen som uppträder i djävulsmässor och

häxsabbater. Härvid är sex, vanligen i form av orgiastisk grupp-

sex, kopplat till sadomasochistiska ytterlighetselement med djur-

eller människooffer, rituell deflorering samt psykisk eller fysisk

tortyr. Ofta förekommer stark tonvikt på biologiska ämnen såsom

blod, menstruation, missfall och inälvor. Miljön är vanligen osund

och hemsk och den allmänna atmosfären är hädelse, skräck och

död. En alldeles speciell blandning av sex, död och exkrement

tycks vara vanligt förekommande i form av föreställningar om samlag bland inälvorna av uppskurna djur eller i en öppen grav på

en kyrkogård. Kombinationen av perverterad sex, sadomaso-

chism, skatologi och död, med inslag av hädelse, inverterad religiös

symbolik och en kvasireligiös atmosfär är typiska för FPP III. De

Patienter som är inriktade mot denna prägling redovisar ofta upple-

velser av deltagande i Walpurgisnatten, en Svart mässa eller djä-

vulska sexuella handlingar. Detta ger vanligen inblickar i inkvisito-

rernas och häxjägarnas psykologiska sinnesförfattning. Dessa upp-

levelser tycks antyda en långtgående likhet mellan svartkonst-

mästarnas psykiska beskaffenhet och deras fanatiska förföljare.

Båda dessa gruppers beteenden avslöjar påverkan från den tredje

perinatala präglingen.

Typiska inslag från FPP III vid LSD-behandlingarna blandas ofta

med visioner som sammanhänger med berömda målningar eller

arbeten av vissa filosofer och författare. Speciellt vanliga är häntyd-

ningar på tematiskt anknutna målningar av de "fantastiska realis-

terna" och surrealisterna, t.ex. Leonardo da Vincis teckningar av

djävulska krigsmaskiner och hans bisarra karikatyrer av männi-

skor, och Rubens feta och sensuella mytologiska figurer som ägnar

sig åt yppiga fester och orgiastiska backanaler. Många av van

Goghs målningar förefaller innehålla modifierade inslag av vulka- nisk extas, såsom t.ex. hans tavlor med höga cypresser som

sträcker sig mot den glödande solen, fält med vete i vågor och en

luft som är full av dynamiska vibrationer.

Den gotiska andan är speciellt typisk för den tredje präglingen -

här finns både de stolta och utmanande formerna hos den gotiska

arkitekturen som speglar dess intensiva himmelssträvan, och de

smala asketiska figurerna i El Grecos måleri, vilka också förefaller

sträcka sig mot himlen. Likaså vanligt förekommande är hänsyft-

ningar på skärselden, exemplifierad i Dantes Den gudomliga kome-

dien, på symboliken i andra volymen av Goethes Faust, på vissa av

Edgar Allan Poes berättelser samt på huvudtemat i Wagners operor,

särskilt Tannhäuser, Parsifal och Nibelungens ring. I detta hänse- ende tycks upplevelserna av vulkanisk extas vara intimt förknippa-

de med Friedrich Nietzsches idé om det dionysiska hos människan.

Antydningar om berömda thriller och gotiska romaner liksom om

science fiction-litteraturen är så talrika att en detaljerad redovis-

ning skulle spränga ramen för vårt resonemang.

Upplevelserna av FPP III åtföljs ofta av bländande inblickar i

den mänskliga naturen, samhället och kulturen. De förefaller kasta

nytt ljus över företeelser som våld, krig och revolution, sexualpsy-

kologin samt olika aspekter av de religiösa och konstnärliga ström-

ningarna. I detta sammanhang händer det att en patient ingående

granskar den värdeskala som tidigare har dominerat hans livsupp-

fattning. Han känner att han måste omvärdera det förnuftiga i komplicerade maktmönster och jämföra dessa med ett enkelt och

lugnt liv, liksom relevansen i kärleken och mellanmänskliga rela-

tioner kontra yrkesambitioner som siktar mot att ge status, rykt- barhet och rikedom, och slutligen också det emotionella värdet i att

ägna sig åt ytliga och promiskuösa sexuella äventyr i stället för att

odla en meningsfull förbindelse. Det är i anslutning till denna peri-

natala prägling som värdeskalan verkar genomgå den mest djup-

gående omvandlingen och kristalliseringen.

En typisk gruppering av fysiska manifestationer som regelbundet

följer med FPP III tycks bekräfta kopplingen mellan denna prägling

och traumat vid den biologiska födelsen. Dessa fysiska manifesta-

tioner inkluderar ett enormt tryck på huvud och kropp, kvävning

och strypning, svåra smärtor i olika delar av organismen, allvarliga

störningar i fråga om hjärtat, omväxlande kalla och varma vågor

genom kroppen, ymnig svettning, illamående och våldsamma upp- kastningar, ökad verksamhet i magen, urineringsbehov och svårig-

het att kontrollera ringmuskeln, samt allmän muskel spänning

som utlöses i skakningar, darrningar, ryckningar och invecklade

vridrörelser.

Som minnesprägling kan FPP III kopplas till minnen av anfall

under krig och revolutioner, jakt på vilda djur, dramatiska händel-

ser under militärtjänst, våghalsig bilkörning, fallskärmshoppning

eller sportdykning, samt brottning och boxning mot en stark mot-

ståndare. En annan typisk minnesgrupp som återlevs i detta sam-

manhang omfattar bl.a. upplevelser på tivolin och nattklubbar,

vilda parties med ett övermått av alkohol och promiskuös sex,

färgstarka karnevaler och andra höggradigt sensuella äventyr. Pri- malscener från barndomen, även med sadistisk tolkning av sexual-

akten och erfarenheter av att ha blivit förförd av vuxna, liksom

sexuellt ofredande och våldtäkt, tycks höra hemma under denna

kategori. Ofta observerades att kvinnliga patienter som återlevde

sin egen födelse vanligen också återupplevde - på en mera ytlig

nivå - sina egna barns födelse. Båda händelserna återlevdes samti-

digt, varför dessa kvinnor ofta inte kunde säga om de var på väg att

föda eller födas.

När det gäller Freuds erogena zoner tycks FPP III vara kopplad

till de aktiviteter som leder till plötslig avspänning och avslappning

efter en lång period av spänning. På den orala nivån gäller detta

tuggandet och sväljandet av mat (men också upphävandet av illa- mående i och med kräkning). I fråga om anal- och uretralnivån

gäller det avföring och urinering efter en lång period av stopp i

dessa funktioner. På genitalnivån kan vi finna slående paralleller

mellan denna prägling och det första stadiet av orgasm, liksom

barnafödande. Sexuell stimulans som följd av t.ex. att barn vaggas

och gungas, av gymnastik och akrobatik synes också vara kopplade

till FPP III.

Åtminstone ett visst mått av aggression i alla de erogena zonerna

förefaller uppstå som följd av FPP III. Oral aggression med kramp i

käkmusklerna kan spåras tillbaka till den besvikelse ett barn erfar i

livmoderkanalen, då käkarna låses tillsammans av yttre tryck. Det

kan visas att genvägsförbindelser finns mellan elementen i denna

prägling och anal, uretral och fallisk aggression. Reflexbetingad

urinering eller exkrementavgång för såväl moder som barn under

födandeprocessen verkar tyda på att dessa båda funktioner är djupt

inblandade. En kombination av vällustkänslor och smärtfyllda fy-

siska sensationer med kraftig aggression i denna fas tycks vara

roten till senare masochistiska och sadistiska böjelser.

Även om FPP III:s fenomenologi är alldeles för vittförgrenad

och komplex för att manifesteras i sin helhet under en enstaka LSD-behandling, innehåller nedanstående redogörelse för en be-

handling i utbildningssyfte med en klinisk fysiolog och psykotera-

peut tillräckligt många av de viktigaste särdragen i denna perinatala

prägling för att den skall kunna användas som en god illustration till

det vi nu diskuterar.

Det första jag minns av denna behandling var att jag kände

mycket stark samhörighet med Joan (med-terapeuten) - jag

älskade henne på ett ytterst starkt och dittills okänt sätt. Det

visade sig sedan att en stor del av den kärlek jag hyste för henne

då var känsla av enhet med henne och en föraning om att något

stort och förfärligt låg framför mig i fråga om min identifika- tion med Joan. Det blev mycket snart klart för mig att detta

stora och förfärliga var födelseupplevelsen och att Stan och

Joan var mina föräldrar. Inte så att jag trodde de var mina

biologiska föräldrar - jag visste vilka dessa var - utan så att jag

trodde att de var mina nya föräldrar som fick mig i och med

denna upplevelse av en andra födelse och att Joan skulle föda

mig. Men att jag identifierade mig med henne betydde också

att jag skulle föda henne, dvs. vi gav livet åt varandra.

Jag hade en stark känsla av att jag var i kontakt med en av

de verkligt grundläggande kosmiska processerna, men samti-

digt var det ju så att jag såsom man aldrig skulle kunna föda

någon och att jag på något sätt bröt cirkeln. Sedan försvann

denna känsla och jag upplevde i mig den urgamla kvinnliga

arketypen, den födande modern. Rollen som mor var på något

sätt klarare för mig än rollen som baby och den känslan hade

jag ganska länge. Jag kände mig fylld av min baby, vilken var både jag själv och Joan, och eftersom jag var totalt ur stånd att

ge livet åt denna baby ville jag öppna mig. Jag var en moder

utan slida, utan livmoderkanal, en mor som inte kunde ge

liv åt det liv som dunkade i henne. Jag kämpade och slet för att

hitta ett sätt att föda barnet, att låta det komma ut, att ge liv åt

det, men det gick inte.

Att känna sig bli född var en mycket, mycket förvirrande

känsla. Jag såg aldrig riktigt livmoderkanalen eller födande-

processen eller lättnaden efter födandet. Det enda jag visste

var att jag utsattes för tryck och blev föst framåt och att jag var

ytterligt förvirrad. Den tydligast förnimbara delen av min roll

som baby var att jag sjönk in i något som tycktes mig likna smuts och slem, och det omgav mig helt och trängde in i

munnen och kvävde mig. Jag försökte spotta ut det, flera

gånger, och bli kvitt det, och slutligen lyckades jag få mun och

hals rena genom att skrika högt, och jag började andas. Det

var ett av de viktigare momenten av befrielse under behand-

lingen.

En annan sida av födelseupplevelsen var den förvirring som

blev följden av det faktum att kvinnans könsorgan och höfter

var sätet för sex och kärlek men samtidigt det ställe där denna

mardröm av födelse och smuts hade utspelats.

Jag såg många syner, där den torterade och den som utförde

tortyren var samma person, i lika hög grad som jag såg modern och babyn som samma person. Vid ett tillfälle upplevde jag

ohyggligheterna i Buchenwald och jag såg Stan som nazist. Jag

hyste inget hat mot honom utan bara en djup känsla av att han,

nazisten, och jag, juden, var en och samma person och att jag i

lika hög grad var bödel och offer; jag kände mig både som

nazist och jude.

En gång kände jag att jag var farlig och jag varnade Joan och

sade till henne att akta sig för mig. Jag kände hur mina tänder

6 - Människans

blev farliga, blev till gifttänder, och jag kände att jag förvand-

lades till en vampyr. Jag befann mig högt uppe någonstans en

mörk natt och flög på jättestora fladdermusvingar med mina

huggtänder blottade och mina klor utfällda, fyllda av gift. Jag

kände mig som en i en skara häxor som red genom nattluften -

döden susande genom en natt full av stjärnor men utan måne, en farlig ondska med häxornas kraft. Någonting gjorde slut på

den bilden; jag tror att det var förändringen i musiken. Scenen

slocknade och jag slungades in i en extatisk, flytande, skim-

rande strålglans.

Det avsnitt som nu följde var länge - så som jag minns det -

fyllt av erotik. Jag vadade i en serie sexualorgier och fantasier,

i vilka jag spelade alla rollerna och i vilka Joan och Stan ibland

fanns med, ibland inte. Jag fick klart för mig att det inte fanns

någon skillnad mellan sex och födelseprocessen och att de

slemmigt-glatta rörelserna vid ett samlag var identiska med de

slemmigt-glatta födelserörelserna. Jag lärde mig lätt att varje

gång kvinnan kramade mig var jag tvungen att ge efter och glida iväg åt det håll hon sköt mig. Om jag inte sökte kämpa

emot blev kramandet intensivt angenämt. Ibland undrade jag

om det fanns ett slut och ingen öppning ut och om jag skulle

kvävas, men varje gång jag knuffades och min kropp förvreds

lät jag det ske och gled lätt åt det håll jag trycktes. Min kropp

var täckt med samma slem som tidigare under detta behand-

lingstillfälle, men det kändes inte längre obehagligt. Det var

det gudomliga glidmedlet som gjorde det så lätt att ge efter, bli

knuffad hit och dit, och ledd. Om och om igen fick jag uppfatt-

ningen att "mer än så här blir det inte" och "det är så otroligt

enkelt" - att alla år av kamp, av smärta, av försök att förstå,

av försök att fundera ut det var lika absurda och att det hela tiden hade funnits rakt framför mig, att allting var så enkelt.

Man bara ger efter och livet trycker på och knuffar en och leder

en igenom. Förvånande, fantastiskt - så fånigt att jag hade

lurats vilse på detta sätt som följd av tillvarons invecklade

förlopp! Om och om igen kände jag det så och jag skrattade av

rena välbehaget, välbefinnandet.

Perinatal prägling IV. Avskiljandet från modern (Avslutandet av den

symbiotiska föreningen och bildandet av ett nytt slags relation)

Denna prägling är förbunden med födandets tredje kliniska etapp. Smärtförnimmelserna kulminerar, utdrivandet genom livmoderka-

nalen avslutas och till sist följs den ytterligt intensifierade spän-

ningen och lidandet av en plötslig befrielse och avslappning. Sam-

tidigt avslutas perioden av försvårad och vanligen otillräcklig syre-

tillförsel. Barnet tar sitt första djupa andetag och andningsvägarna

öppnas. Navelsträngen skärs av och det blod som tidigare cirku-

lerade i navelsträngskärlen återstyrs till lungregionen.

Det fysiska avskiljandet från modern har avslutats och barnet

börjar sin tillvaro som en kroppsligt självständig individ. Sedan den

fullständiga fysiologiska balansen har återställts är den nya situa-

tionen ojämförligt bättre än de båda föregående etapperna, men

från många viktiga synpunkter sämre än den ursprungliga, ostörda

föreningen med modern. De biologiska behoven hos barnet till- fredsställs inte på en kontinuerlig bas och inte heller skyddas bar-

net automatiskt mot temperaturväxlingar, störande ljud, skiftande

ljusförhållanden och oangenäma beröringserfarenheter. Det beror

i hög grad på moderns sätt att sköta barnet i vilken utsträckning

dettas erfarenheter under den postnatala perioden (FPP IV) kan

bringas nära de prenatala upplevelserna (FPP I).

Liksom de andra präglingarna uppvisar FPP IV dels en biologisk,

dels en själslig sida. Dess aktivering vid LSD-behandlingar kan ge

upphov till ett konkret, realistiskt, återlevande av omständigheter-

na kring den biologiska födelsen. Detta kan ibland innebära överras-

kande och mycket specifika detaljer, vilka ibland kan bekräftas

tack vare separat utfrågning av vittnen. Oftast förekommande är hänvisningar till lukten av de narkosmedel som har använts, ljud

från instrument som använts vid förlossningen eller andra ljud,

arten av belysning i rummet eller inredning och utrustning där och i

all synnerhet vissa sidor av födelsen (skinkornas läge, om navel-

strängen hamnat runt halsen på barnet, användandet av kirurgiska

tänger, återupplivningsbehandling).

Manifesterandet av FPP IV på en symbolisk och själslig nivå

utgör döds-återfödelseupplevelsen, slutet på och upplösningen av

döds-återfödelsekampen. Lidande och smärta kulminerar i en er-

farenhet av total utplåning på alla nivåer - fysiska, emotionella,

intellektuella, etiska och transcendentala. Individen erfar slutlig

biologisk destruktion, emotionellt nederlag, intellektuellt samman-

brott och den yttersta moraliska förnedring. Detta illustreras vanli-

gen av en snabb sekvens av bilder av händelser från personens

förflutna liksom från hans nuvarande livssituation. Han anser att

han är totalt misslyckad från varje synpunkt sett, hela hans värld

tycks falla ihop, och han tappar alla tidigare betydelsefulla refe-

renspunkter. Denna upplevelse brukar kallas jagets död.

Sedan patienten har varit med om den totala utplåningen och

"nått kosmos' botten" upplever han visioner av bländande vitt eller

gyllene ljus och har en känsla av en enorm tryckminskning och att universum utvidgas. Den allmänna atmosfären ger en känsla av

befrielse, frälsning, kärlek och förlåtelse. Han känner sig renad,

som om han hade gjort sig av med en otroligt stor mängd "avfall",

skuld, aggression och ängslan. Han känner en överväldigande kär-

lek till sina medmänniskor, varma medmänskliga relationer, solida-

ritet och vänskap. Sådana känslor åtföljs av ödmjukhet och en

böjelse att engagera sig i tjänande och välgörenhetsarbete. Irratio-

nell och överdriven ambition, längtan efter pengar, status, prestige

eller makt verkar när patienten befinner sig i detta tillstånd vara

något absurt och barnsligt och han har svårt att föreställa sig att han

en gång ansåg dessa värden betydelsefulla och eftersträvansvärda.

Av denna redogörelse framgår att det finns överlappande inslag mellan FPP IV och FPP I. I själva verket följs ofta upplevandet av

den biologiska födelsen och den andliga återfödelsen av känslor av

att man hör samman med universum. Element som i detta samman-

hang är transcendentala blandas med "den goda livmodern"- och

"det goda bröstet"-upplevelsen och minnen från en lycklig barn-

dom och bildar ett enda komplex. Individens förmåga att uppskatta

naturskönhet ökas starkt, och en enkel livsföring i nära kontakt med

naturen förefaller vara den mest eftersträvansvärda. Djupet och

visdomen i tankebyggnader som predikar denna attityd gentemot

livet - oavsett om det gäller Rousseaus filosofi eller taoismen och

zen-buddismen - synes vara naturliga och ifrågasätts inte.

När den LSD-behandlade befinner sig i detta stadium är alla de sensoriska vägarna vidöppna och han erfar en ökad känslighet och

glädje över de nyanser i sinnesuttrycken som han upptäcker i

omvärlden. Uppfattningen av omvärlden har en viss primär kvali-

tet; varje sinnesretning, oavsett om han uppfattar den med ögonen,

öronen, luktsinnet, smaklökarna eller känseln verkar vara helt frisk

och ny och samtidigt ovanligt rik och stimulerande. Patienterna talar

om att de nu i själva verket ser världen för första gången i livet, de

talar om att de upptäcker helt nya sätt att lyssna till musik och de

njuter oerhört av dofter och smaker.

Den som kommit till detta upplevelseområde upptäcker vanligen

hos sig äkta positiva värden, bland dem känsla för rättvisa, upp-

skattning av skönhet, känslor av kärlek, självrespekt och respekt

för andra människor. Dessa värden, liksom motivationen för att

leva i överensstämmelse med dem, tycks på denna nivå vara en i

personligheten ingående del. De kan inte tolkas i psykoanalytiska

termer såsom reaktionsbildning mot motsatta tendenser eller som en sublimering av primitiva instinktiva drivkrafter. Individen upp-

lever dem konfliktlöst som en naturlig, logisk och integrerad del av

en högre universell ordning. Det är i detta sammanhang intressant

att peka på de slående parallellerna med Abraham Maslows idé om

"meta-värden" och "meta-motivation", med ursprung i observa-

tioner av personer som i sitt dagliga liv varit med om spontana

"höjdpunktsupplevelser" (peak experiences).

Hos en människa som har avslutat döds-återfödelsesekvensen

och stabiliserats under inverkan av FPP IV åtföljs känslorna av

glädje och befrielse av djup emotionell och fysisk avslappning,

frid och lugn. Ibland observeras att känslorna av befrielse och

personlig triumf blir starkare och överdrivs så att de blir en karika- tyr. Vid detta tillstånd är en persons beteende av ångestdriven och

manisk art, han kan inte sitta eller ligga stilla, springer omkring och

gastar högt om sin upplevelses överväldigande skönhet och bety-

delse, vill ordna ett stort party för att fira händelsen och gör upp

grandiosa planer för att förändra världen. Denna situation visar på

att upplevandet av återfödelsen inte är helt avslutat. En sådan

person har visserligen redan kommit in i FPP IV men befinner sig

alltjämt under inverkan av oupplösta inslag av FPP III, särskilt i

fråga om ångest och aggression. Sedan dessa kvarstående bakom-

liggande negativa känslor har arbetats igenom och integrerats, upp-

träder upplevelsen av återfödelsen i ren form.

Den positiva stämningen i FPP IV kan också plötsligt avbrytas av ett speciellt komplex av oangenäma symptom. Det innefattar

genomträngande och skarpa smärtor i navelområdet, vilka vanligen

strålar ut mot urinblåsan, penis och testiklarna, eller livmodern.

Med dem följer andningssvårigheter, känslor av ångest och nöd,

känslan av dramatiska förändringar i kroppen samt en intensiv

rädsla för döden och för kastrering. Denna skräck kan vara förbun-

den med återlevandet av händelser som inneburit hot om kastrering

eller tolkades som sådana. Vanligast är omskärelseproceduren; i

fråga om oomskurna personer uppträder i stället föreställningar om andra kirurgiska ingrepp på penis (t.ex. operation av förhudsför-

trängning) eller i närheten av penis (t.ex. vid pungbråck eller

ljumskbråck eller vid smärtsamma inflammationer av förhuden).

Kvinnliga patienter kan i detta sammanhang återleva sensationer

som är anknutna till en utvidgning av livmodershalsen och skrap-

ning, aborter där komplikationer tillstöter i form av infektioner,

svår blåskatarr, infektioner efter barnafödande och andra inflam-

mationer i könsorganen. Denna episod, som vanligen är kortvarig,

beskrevs av några av de behandlade som att de återlevde den kris

som är förbunden med avklippandet av navelsträngen. Den kan

skiljas från liknande upplevelser som är knutna till det tidigare

stadiet (FPP III) i och med att den förstnämnda uppvisar total frånvaro av en känsla av utifrån kommande tryck och därför att

smärtorna är lokaliserade till bäckenpartiet. Iakttagelser vid

LSD-behandlingar tyder på att denna upplevelse utgör en djupt

liggande källa till kastrationsskräck.

Den fjärde perinatala präglingens religiösa och mytologiska sym-

bolik är rik och varierad och den kan liksom de andra präglingarna

utnyttja olika kulturella traditioner. Upplevelsen av jagets död är

ofta förbunden med bilder av diverse skräckinjagande och destruk-

tiva gudomligheter, vilka vi har talat om tidigare. En patient kan

inbilla sig att han offras till gudinnan Kali; medan han genomlider

slutfasens smärta tvingas han se rakt mot hennes förfärliga uppen-

barelse, lyssna till det ohyggliga rasslet av dödskallarna som hon har som halsband samt kyssa och slicka hennes blodiga slida. Han

kan också identifiera sig med en baby som av sin mor kastas in i de

förtärande lågor som glöder inne i en jättestaty av Molok och

tillsammans med många andra småbarn dö i denna offerritual. Vid

åtskilliga tillfällen har den slutliga förintelsen uppfattats så att den

härrör från ett tramp av Shiva Förstöraren under en av hans

skräckinjagande danser på likbränningsplatsen. En annan ofta fö-

rekommande symbol av jagets död är att patienten uppfattar sig

som ett offer åt den aztekiske solguden Huitzilopochtli. Här upp-

fattar den behandlade saken så att han skärs upp med en ritualkniv

och det ännu levande hjärtat slits ur kroppen på honom av överste-

prästen. Sekvensen med död-återfödelse symboliseras ofta av

identifikation med vissa gudar som t.ex. den prekolumbianske gu-

den Quetzalcoatl som uppträder i form av en fjäderklädd orm eller den egyptiske guden Osiris, dödad och styckad av sin ondskefulle

bror Seth och åter ihopsatt av hustrun och systern Isis. Ibland

förekommer andra gudar som symboliserar död och uppståndelse,

bland dem Dionysos, Orfeus, Persefone och Adonis.

Den kanske vanligaste symbolikstommen vid denna upplevelse

är Kristi död på korset och hans uppståndelse, långfredagsmyste-

riet och Graal-legenden. Dessa förknippas med intuitiva inblickar i

den grundläggande betydelsen och relevansen hos denna symbolik

som den djupaste kärnan av den kristna tron. Som en följd av

sådana upplevelser förstår även patienter som tidigare var starka

motståndare till kristendomen detta andliga budskaps värde. Kris-

tendomens perinatala rötter avslöjas klart och tydligt av det samti-

diga betonandet av smärta och död (Kristus på korset), de faror som det nyfödda barnet är utsatt för (Herodes mördande av barnen) och

av modersomsorgen och skyddet av barnet (jungfru Maria och

Jesusbarnet).

Den patient som har övervunnit alla de enorma svårigheterna

och växlingarna i födelsesmärtan och åtnjuter upplevelsen av åter-

födelsen får känslor av triumf och heroism, vilka åtföljs av bilder av

övermänskliga prestationer eller en slutlig seger över diverse myto-

logiska monster: Herkules som en baby som segrar över de jätte-

ormar som anfaller honom eller som en vuxen som klarar svåra

uppgifter, Sankt Göran som dödar draken, Teseus som vinner över

Minotaurus, Mithra som dödar tjuren i offergrottan eller Perseus

som lurar och dödar Medusa. Andra skräckinjagande figurer som förekommer i detta sammanhang har likheter med sfinxen, hydran,

Kimaira, Tyfon och andra sådana företrädare för den mytologiska

djurvärlden. Upplevelsen av återfödelsen inbegriper också de goda

och ljusa makternas seger över de onda och mörka. Detta inslag

kan illustreras av bilder av t.ex. vedaguden Indras förintande av

skaror av mörkrets demoner med hjälp av sin åskvigg, den nordiske

guden Tors oskadliggörande av de farliga jättarna tack vare sin

magiska hammare, eller den seger Ahura Mazda vann med sina

härar över Ahrimans, så som striden skildras i den antika persiska

Zend Avesta, mazdaismens heliga bok.

Återfödelsens frigörelseaspekt och bekräftandet av att det i uni-

versum finns positiva krafter tar sig ofta uttryck i syner av starkt

strålande, bländande ljus som har en övernaturlig karaktär och

tycks härröra från en gudomlig källa. Ibland uppträder i stället för det klara skenet en genomskinlig disig blåhet, vackra regnbågs-

spektra eller subtila och invecklade mönster som påminner om påfå-

gelsfjädrar. Mycket karakteristiska för detta stadium är nonfigura-

tiva bilder av Gud, uppfattad som ren andlig energi, som en trans-

cendental eller kosmisk sol. En särskild upplevelsetyp härvidlag

förefaller vara Atman-Brahmanföreningen så som den skildras i

hinduismens heliga skrifter. Här anser patienten att han erfar sin

varelses innersta gudomliga kärna. Hans personliga jag (Atman)

förlorar sin skenbart individuella identitet och förenas med vad som

uppfattas som dess gudomliga källa, den kosmiska kraften, Världs-

själen (Brahman). Detta får som följd känslor av direkt kontakt eller

jagets identifikation med Brahman, med Gud {Tat tvam asi, "Du är Det" i Upanishaderna). Lika vanliga är personifierade föreställ-

ningar om Gud, exemplifierade av den traditionella kristna bilden av

Gud som en välmenande äldre vis man som sitter på en rikt utsmyc-

kad tron, omgiven av "kerubim och serafim", i en bländande strål-

glans. Vissa patienter upplever vid denna punkt enhet med "Den

stora modern" eller en mera specifik version av denna, såsom t.ex.

gudinnan Isis i det antika Egypten. En annan vision av samma tema

är liknelsen med att man inträder i Valhall eller får vara med om de

grekiska gudarnas fest på berget Olympos och njuta av nektar och

ambrosia.

Särskild symbolik förbunden med FPP IV innefattar störtandet

av en tyrann eller despot, nederlag för en totalitär regim, slutet på ett långt och utmattande krig, överlevande vid naturkatastrofer

eller slutet på en farlig, hotande situation. Mycket typiska för

denna perinatala prägling är visioner av jättestora salar med rikt

utsmyckade pelare, väldiga marmorstatyer och kristallkronor.

Den symbolik som innehåller bilder som är förbundna med natu-

ren förtjänar speciell uppmärksamhet. Innan vi redogör för de

inslag som förekommer i anslutning till FPP IV kan det vara lämp-

ligt att framföra några allmänna kommentarer. Det existerar myc-

ket karakteristiska och fasta associationer mellan individuella peri-

natala präglingar och kosmo-biologiska cykler, årstider och vissa

sidor av naturfenomen. Sålunda innefattar bilder med anknytning

till FPP II nakna vinterlandskap, sterila, obeboeliga öknar, månens

yta och andra miljöer som är fientliga mot liv, svarta och farliga

grottor, förrädiska sumpmarker, inledningen till stormar, med

ökande atmosfärisk spänning och med himlen mörknande allt mer, samt en förmörkad och sjunkande sol.

FPP III är förknippad med bilder som visar elementens raseri,

dvs. vulkanutbrott, orkaner, åskväder och oväder på havet, jord-

bävningar och kosmiska katastrofer, och dessutom farliga djungler

och en undervattensvärld med glupska rovfiskar. Den för FPP IV

karakteristiska symboliken målar selektivt upp situationer som föl-

jer på perioder av naturfenomen av utbrottskaraktär och kris, t.ex.

vårliga landskap med smältande snö eller när isen går upp på

floderna,* ljuvliga ängar och idylliska betesmarker om våren med

flöjtspelande herdar, träd översållade med knoppar och blommor,

den stilla och lugna atmosfären efter en storm, med vackra regnbå-

gar mot himlen, kristallklara soluppgångar efter kalla nätter och ett

lugnt hav efter hårda stormar. Mycket karakteristiskt för FPP IV tycks vara syner med höga snötäckta bergstoppar som snuddar vid

den blå himlen, med uppfriskande kylig luft och flödande solsken;

den själsliga upplevelsen av återfödelse utformas ofta som ett

framgångsrikt bestigande av en brant, hög bergstopp. I detta sam-

manhang dyker också ofta upp de nyfödda djurens oskyldiga värld:

fågelungar som kryper ur ägget och djurföräldrar som matar sina

ungar. För att avsluta serien av paralleller mellan perinatala präg-

lingar och naturföreteelser måste vi tillägga att syner som är typis-

ka för FPP I skildrar scener i vilka naturskönhet kombineras med

trygghet, fruktsamhet och generositet.

Fysiska manifestationer typiska för FPP IV är t.ex. att man

håller andan längre än normalt, kvävning, samt ökande muskel- spänning, följd av plötslig inandning, lättnad, avslappning och käns-

lor av fullständigt fysiskt välbefinnande.

När det gäller minnet representerar FPP IV den prägling som rör

ihågkommandet av situationer som kännetecknas av att patienterna

undsluppit en fara. De kan återleva minnen från perioder som följt * Det explosionsartade lössläppandet av emotionella och fysiska undertryckande,

begränsande, krafter (befrielsen från "karaktärspansar") uttrycks ofta symboliskt som kalvande isberg eller smältande snömassor och det fria vattenflöde detta ger upphov till.

omedelbart efter krig och revolutioner, med särskild betoning av

glädjefyllda minnesfester, och vidare att de har överlevt flygan-

grepp, olyckor, operationer, allvarliga sjukdomar eller tillbud till

drunkning. En annan typisk grupp av minnen innefattar diverse

svåra livssituationer, vilka personen i fråga har klarat upp själv

tack vare en aktiv insats och skicklighet. Alla utpräglade succéer under livet kan uppträda i anslutning till denna prägling som i en

snabb återblick.

I fråga om de freudianska erogena zonerna överensstämmer

denna prägling på alla utvecklingsnivåer med det tillstånd av till-

fredsställelse som följer på en aktivitet som innebär befrielse från

eller minskning av spänningar. På det orala området gäller det

tillfredsställandet av hunger och törst (eller slutet på ett illamående

som följd av kräkning) eller den njutning som följer med sugandet på

eller det fullständiga smältandet i munnen av ett föremål. På anal-

området gäller spänningsupplösningen den tillfredsställelse man

känner när man har haft avföring och när vi kommer in på urinsek-

torn har vi den lättnad man känner när man tömt blåsan. Motsva- rande företeelser på könsdelsområdet är avslappningen omedelbart

efter en orgasm; hos kvinnorna har vi dessutom den njutning som

är förenad med födandet av ett barn.

Övergången från FPP III till FPP IV och den fjärde präglingens

fenomenologi kan mycket bra illustreras av följande utdrag ur

journalen för ett led i LSD-utbildningen av en präst.

Musiken började låta "förvriden" och den rörde sig mycket

snabbt. Crescendoliknande kraftiga stötar uppåt med ett spjut.

Vid den tidpunkten började jag känna betydande förvirring.

Jag var fortfarande medveten om vem jag var och att jag låg på

en soffa i behandlingsrummet. Vågor av värme sköljde igenom

mig och jag var vagt medveten om att jag svettades. Darrning- arna fortsatte och jag började känna mig litet illamående.

Sedan dränktes jag i den vilda symfonin. Det kändes som om

jag först befann mig i en vagn på toppen av en berg- och

dalbana och fördes över den högsta punkten, att jag förlorade

kontrollen över vagnen och var totalt oförmögen att hejda den

rasande färden nedför den brant jag såg framför mig. En bild

som jag då tänkte på var att det här var som att svälja en tunna

krut med en tänd lunta. Jag kunde inte komma åt luntan, och

krutet skulle komma att explodera, och det fanns ingenting jag

kunde göra åt det. Det sista jag minns att jag hörde innan

vagnen på berg- och dalbanan började rusa nedåt var musik

som lät som om den kom från en miljon hörlurar. Mitt huvud

kändes enormt stort just då och jag hade ett tusen öron, vart

och ett försett med en separat hörlur, och från varje lur kom det en speciell sorts musik. Så förvirrad har jag aldrig tidigare

känt mig.

Jag visste att jag låg på soffan - jag höll på att dö där och jag

kunde inte göra någonting åt saken. Varje gång jag tänkte

försöka stoppa det blev jag skräckslagen. Det enda jag kunde

göra var att låta saken ha sin gång. Orden "tillit och lydnad",

"tillit och lydnad" trängde in till mig i något som liknade en

blixt, och jag låg inte längre på soffan och hade inte min

nuvarande identitet. Diverse scener utspelades; det verkade

som om de alla uppfördes på en gång. Men låt mig försöka

sortera upp intrycken.

Den första scenen: Jag slungades ut i ett kärr fyllt av vidriga

skepnader. De kom emot mig, men de kunde inte nå fram till mig. Plötsligt förvandlades sumpmarken till en kanal i Vene-

dig, vid Suckarnas bro. Min familj - min hustru och mina barn

- stod på bron och tittade ned på mig. Deras ansikten var

uttryckslösa. De bara stod där och tittade på mig.

Det bästa sätt jag kan komma på i fråga om att beskriva

denna berg- och dalbanefärd och omöjligheten att kontrollera

skeendet skulle vara att jämföra det med att gå på en mycket

slipprig yta. Där skulle finnas ytor överallt och till slut skulle

de alla komma att bli halkiga och det skulle inte finnas något

att hålla fast i. Man slant och halkade iväg, allt längre in mot

utplåningen.

Den scen som slutligt fullständigade min död var en förfärlig scen på ett torg i en medeltida stad. Det omgavs av gotiska

katedralfasader. Från statynischerna i fasaderna och från tak-

rännornas droppnäsor på takskäggen strömmade djur, männi-

skor, djur-människor, demoner, andar - som de figurer man

ser på målningar av Hieronymus Bosch - ner på torget och

fram mot mig. Medan djuren, människorna och demonerna

trängde ihop sig omkring mig på torget framför katedralfasa-

derna började jag känna en intensiv ångest och smärta, panik,

fruktan och skräck. Mellan mina båda tinningar gick ett band

av tryck, och jag var döende. När trycket överväldigade mig

fullbordades min död och jag slungades in i en annan värld.

Det visade sig att denna yttre värld var en fortsättning på

dödar vid mycket olika nivåer. Paniken och skräcken var slut;

allt som var kvar var våndan och smärtan när jag deltog i alla

människors död. Jag började uppleva vår Herre Jesu Kristi

lidandes historia. Jag var Kristus, men jag var också alla andra och vi dog alla medan vi var på väg i procession till Golgata.

Vid den här punkten fanns inte någon förvirring kvar - syner-

na var mycket tydliga. Smärtan var intensiv och sorgen var

kval. Just då föll från Guds ansikte en blodstår. Jag såg inte

Guds ansikte men hans tårar började strömma och de flödade

ut över världen när Gud själv var i alla människors död och

lidande. Den sorg jag kände i detta ögonblick är fortfarande så

intensiv att det känns svårt för mig att tala om den. Vi rörde

oss närmare Golgata och där korsfästes jag tillsammans med

Kristus och alla människor, och min plåga var mycket stor.

Jag var Kristus och jag vart korsfäst och jag dog.

När alla människor hängde döda på korsen intonerades den mest himmelska musik jag någonsin i mitt liv har hört; den var

otroligt vacker. Det var sjungande änglar vi hörde, och vi

började sakta lyftas. Detta i sin tur liknade födelsen. När

döden på korset hade inträffat kom ett vinande ljud som om

vinden svepte från korset in i en annan värld. Då började alla

människor lyftas uppåt. Där fanns stora processioner i enorma

katedraler - vaxljus och ljussken och guld och rökelse. Jag

hade ingen känsla av någon personlig existens då. Jag fanns

med i alla processionerna och alla processionerna rörde sig

inne i mig. Jag var alla människor och alla människor började

lyftas. Den scenens höghet och härlighet var nästan obeskriv-

bar. Vi lyftes mot ljuset, högre och högre, mellan majestätiska vita marmorpelare. Vi lämnade bakom oss det blå, det gröna,

det röda, purpurn och guldet i katedralerna och de kungliga

mantlar somliga bar. Vi lyftes in i vitheten och de pelare

mellan vilka vi lyftes var vita och rena. Musiken steg, alla

sjöng, och sedan såg jag en syn.

Denna syn var helt olik något jag hade upplevt under hela

LSD-behandlingen. Det känns ännu som en syn - som om jag

verkligen fick en uppenbarelse - så verklig förefaller den.

Den klädnad Kristus bar vid uppståndelsen snuddade vid

mig. Och ändå: Den snuddade inte vid mig - den snuddade

vid alla människor, och i och med det snuddade den också vid

mig. När den gjorde det inträffade flera händelser på en gång,

på samma sätt som skedde vid många andra tillfällen under

denna upplevelse.

Vi blev alla mycket små, små som celler, som atomer. Vi

blev mycket ödmjuka och böjde oss ned. Jag fylldes av frid

och känslor av glädje och kärlek; min kärlek till Gud var fullständig. Medan detta hände kändes vidrörandet av Kristi

mantel som en högvoltsstöt. Allt exploderade och vi slungades

upp till den högsta punkt som finns - till den, där det absoluta

ljuset finns. Tystnaden var total: ingen musik, bara ljus. Det

var som att befinna sig i själva centrum av en energikälla. Det

var som att vara i Gud; inte bara i Guds närhet utan i Gud, och

att ingå i Gud.

Detta tillstånd varade inte länge (även om tiden inte betyder

något vid en upplevelse som denna), och vi började nedfärden.

Det var inte en förflyttning till en tidigare välkänd värld, utan

vi kom till en värld av mycket, mycket stor skönhet. Till

sången från körerna, under Sanctus, Gloria och Hosianna

hörde vi då och då en orakelstämma: "Begär ingenting, begär ingenting". Jag kan fortfarande höra denna röst. Den följdes

av en annan stämma som sade: "Sök ingenting, sök ingen-

ting".

Under detta centrala avsnitt av behandlingen såg jag många

andra syner, och jag skulle vilja dela med mig av dem till er.

En av de viktigaste var att jag såg ner genom jorden till

universums grundvalar. Jag steg ned till djupen och fann den

hemligheten att Gud prisas från djupen såväl som från höjder-

na. Till och med i universums djupaste djup kan ett ljus skön-

jas. I dessa djup finns många fängelseceller. När jag vandrade

där öppnades dörrarna till cellerna och fångarna kom ut och

prisade Gud. En annan mäktig syn: Jag såg en skepnad vandra i en bred,

vacker flod som flöt genom en djup, bred dal. Vita liljor växte

upp genom flodens yta, och flodens vatten flöt lugnt och stilla.

Dalen omgavs av mycket höga berg med många, många vat-

tenflöden som rann ner i dalens botten. Så hörde jag en stäm-

ma: "Livets flod flyter mot Guds mun."

Jag ville vara i floden och kan ännu inte säga om jag gick i

floden eller om jag var floden själv. Den rörde sig och medan

den rörde sig i riktning mot Guds mun kom skaror av männi-

skor och djur - hela skapelsen - nedför tillflödena och ström-

made in i huvudfåran av livets flod.

När min symfoni närmade sig slutet kände jag hur jag vak-

nade och förflyttades tillbaka till behandlingsrummet. Jag var

fortfarande uppfylld av det oerhörda i upplevelsen, av öd-

mjukhet och frid, lycka och glädje. Jag hade otvivelaktigt en

förnimmelse av att ha varit hos Gud i universums kraftcent-

rum. Fortfarande kände jag mycket starkt att alla människor

är en och densamma och att livets flod flyter in i Gud och att

det inte finns någon skillnad mellan människor - vänner eller

fiender, svarta eller vita, män eller kvinnor. Vi är alla en och

densamma.

De fundamentala perinatala präglingarnas betydelse

vid LSD-psykoterapin

Av undervisningsskäl har de fundamentala perinatala präglingarna

här redovisats i den ordning som motiveras av etapperna vid födel-

seprocessen. Det är emellertid viktigt att understryka att denna

följd aldrig uppträder vid LSD-terapi eller vid enstaka LSD-behand-

lingar. Perinatala präglingar uppträder i varierande mönster och se-

kvenskombinationer vilka uppvisar stora variationer hos en och

samma individ liksom mellan olika personer. De mångfasetterade

former upprullandet tar och de många nivåer på vilka det utspelas

beror på en mängd variabler, av vilka de mest framträdande är pati-

entens personlighet och hans livs förlopp, den kliniska symptomato-

login, eller frånvaron av sådan, hans aktuella livssituation, tera-

peutens eller behandlingsövervakarens personlighet och "set and

setting".

Vid psykolytisk terapi för allvarligt störda psykiatriska patienter - i synnerhet psykoneurotiker - kan det ta lång tid och krävas ett

stort antal behandlingar innan alla skikten av traumatiska upplevel-

ser har genomarbetats. Efter att den psykodynamiska nivån har

passerats och de perinatala inslagen uppträder vid behandlingarna

konfronteras patienterna vanligen först med FPP II, dvs. "ingen

väg ut". Med ökande antal behandlingar kommer i förgrunden de fenomen som är förknippade med döds-födelsekampen, FPP III.

Ibland förekommer här korta episoder av återfödelse (FPP IV) och

av uppgående i kosmos (FPP I). Slutligen, när jagets död och

återfödelse upplevs i ren och slutgiltig form, öppnas vägen till

inslag av den första perinatala präglingen och till olika, klart trans-

personella dynamiska strukturer. Sedan försvinner vanligen ur bil-

den de fenomen som är förknippade med den biologiska födelsen

(FPP II, III och IV), och de återkommer inte under den fortsatta

behandlingen. Alla senare behandlingar består nästan uteslutande

av transpersonella upplevelser och har en klar och tydlig tonvikt på

religion och mysticism.

När det gäller personer som är emotionellt mindre störda samt "normala" personer kan positiva extatiska upplevelser knutna till

FPP IV och I uppträda under de tidiga behandlingarna i serien, i

synnerhet vid höga doser. I dessa fall domineras de första timmar-

na av behandlingen vanligen av FPP II och III, medan de återstå-

ende präglingarna, IV och I, inträder under behandlingsperiodens

slutskede.

Vid psykedelisk terapi nås ofta de perinatala skikten under de

första behandlingarna när det gäller normala personer, patienter

som lider av obotliga sjukdomar och är nära döden, samt de flesta

kategorierna psykiatriska patienter. Det tycks som om användan-

det av högre doser, särskild förberedelse och terapeutiska meto-

der, ögonskydd och stereofonisk musik kan påskynda och under- lätta uppträdandet av upplevelser av återfödelse och förening med

kosmos.

Begreppet fundamentala perinatala präglingar är mycket an-

vändbart när det gäller att sätta sig in i dynamiken i LSD-be-

handlingar i vilka ingår döds-återfödelsefenomen och i de på be-

handlingen följande intervallerna. Dessa präglingars styrfunktion

kan jämföras med den roll COEX-systemen spelar på den psyko-

dynamiska nivån. Begreppets specifika kliniska innebörd kommer

att behandlas i en separat volym med tonvikten på de praktiska

sidorna av LSD-psykoterapin. Här skall vi bara redovisa några

huvudlinjer i korthet.

Aktiverandet av en speciell perinatal prägling påverkar det sätt

på vilket den behandlade uppfattar de personer som är närvarande

vid behandlingen liksom den närmaste fysiska miljön; intrycken

bestäms av det speciella innehållet i den aktuella präglingen. De

händelser som äger rum under en behandlings slutfas är av avgö-

rande betydelse för behandlingens resultat och för vad som kom- mer att känneteckna tiden närmast efter behandlingen. Om den

behandlade befinner sig under stark påverkan av någon av de

perinatala präglingarna när drogens farmakologiska verkan avtar,

händer det att han känner av den aktuella präglingens inverkan i

modifierad form under dagar, veckor eller till och med månader

efter att ifrågavarande behandling avslutades. Dessa följder är

mycket tydliga och karakteristiska för var och en av de fyra

präglingarna.

När slutfasen i en LSD-behandling styrs av prägling nr II och den

behandlade stabiliseras under denna präglings inverkan, känne-

tecknas tiden efter behandlingen av djup depression. I denna situa-

tion irriteras patienten av diverse höggradigt oangenäma känslor; ängslan, skuld, mindrevärde och skamkänsla tycks behärska hans

uppfattning om det förflutna. Han uppfattar sin tillvaro för ögon-

blicket som outhärdlig och full av problem som det inte finns någon

lösning på. Framtiden tycks honom totalt utan hopp. Livet har

berövats varje mening och det är totalt omöjligt att glädjas åt något.

Världen uppfattas som hotfull och utan färg. Den behandlade tyc-

ker att allting sammansvärjer sig mot honom.

I denna situation är självmordstankar inte ovanliga; de tar sig

vanligen uttryck i en önskan att falla i sömn eller medvetslöshet,

glömma allting och aldrig vakna mer. De som befinner sig i detta

sinnestillstånd hänger sig åt idéer om att ta en överdos av sömn-

tabletter eller narkotika, supa ihjäl sig, inandas lysgas, dränka sig på djupt vatten eller ge sig ut i snö och frysa ihjäl (självmord I).

Typiska kroppsliga symptom i anslutning till detta tillstånd är

huvudvärk, tryck över bröstet, andningssvårigheter, känsla av

hjärtbesvär, ringningar i öronen, förstoppning, brist på matlust och

likgiltighet för sex. Mycket vanliga är känslor av utmattning och

trötthet, dåsighet och sömnighet, samt en böjelse för att tillbringa

hela dagen i sängen i ett mörklagt rum.

Stabiliseringen av en LSD-behandling med prägling III som do-

minant ger upphov till känslor av intensiv aggressiv spänning, ofta

förknippade med en stark men diffus känsla av hotande katastrofer.

Personer som befinner sig i detta stadium beskriver sig ofta såsom

177

"en tidsinställd bomb" vilken kan explodera när som helst. De

svajar mellan förstörande och självförstörande impulser och är

rädda att göra andra eller sig själva illa. Typiskt för detta tillstånd är

en hög irritationsgrad och en stark tendens att provocera våldsam-

ma gräl. Världen uppfattas som en farlig uppehållsort där allt kan inträffa och där man hela tiden måste vara på sin vakt och bereda

sig på att kämpa för att kunna överleva. Ett pinsamt medvetande om

verkliga eller inbillade handikapp och begränsningar kombineras

med överdrivna ambitioner och ansträngningar att hävda sig. I mot-

sats till den hämmade och tårlösa depression som är förbunden

med prägling II liknar manifestationerna här en upprörd depres-

sion, som åtföljs av en emotionell instabilitet och psykomotorisk

upphetsning. Självmordstankar förekommer ganska ofta och följer

ett mönster som tydligt skiljer sig från det som gäller för prägling II.

De som befinner sig i detta tillstånd har funderingar på blodiga och

våldsamma självmord, t.ex. att kasta sig under ett tåg, hoppa från

ett fönster eller ner från ett berg, begå harakiri eller skjuta sig (självmord II). Typiska fysiska symptom vid detta syndrom inne-

fattar stark muskelspänning, ofta med darrningar och ryckningar

som följd, smärtor i olika delar av kroppen, illamående med tillfäl-

liga kräkningar, intensifiering av matsmältningsapparatens verk-

samhet och diarré, täta urineringar eller störningar i urineringen,

samt våldsam svettning.

En karakteristisk manifestation på sexualområdet är en överdri-

ven ökning av könsdriften, varvid inte ens flera orgasmer ger

tillräckligt stor lättnad. Hos manliga patienter är denna intensi-

fiering av den sexuella spänningen ofta förknippad med impotens

och för tidig sädesavgång, medan kvinnor uppvisar en emotionell

oro som är typisk för tiden just före menstruationen, smärtsam

menstruation och kramper i könsorganen under samlaget (vagi- nism).

De LSD-behandlade vars behandling under slutfasen påverkas

av prägling IV uppvisar en helt annan bild. Detta stadiums mest

anmärkningsvärda sida utgörs av en ofta dramatisk lindring eller till

och med upphörande av tidigare psykopatologiska symptom och en

minskning i emotionella problem av alla typer. De känner att de har

lämnat sitt förflutna bakom sig och att de är i stånd att inleda ett

helt nytt kapitel i livet. Upprymda känslor av frihet från ängslan,

depression och skuld förbinds med djup fysisk avslappning och en

känsla av att alla de fysiska processerna fungerar perfekt. Tillvaron

tycks dem enkel och lustfylld och de har en känsla av ovanlig

rikedom på sinnesintryck och intensiv glädje.

Vad beträffar prägling I kan den behandlade stabiliseras under

inverkan av dess positiva eller dess negativa verkan. I förra fallet

liknar perioden efter behandlingen den som har redovisats i fråga

om prägling IV. Alla de här förekommande känslorna är emellertid

mycket djupare och erfars inom en ram av religion eller mysticism.

Patienterna upptäcker nya dimensioner i universum, får starka

känslor av att ingå i skapelsen och har en tendens att betrakta alla

vardagslivets yttringar - måltider, promenader, lek med barn eller sexuell samvaro - som heliga. Upplevelsen av förening med kos-

mos har en ovanlig terapeutisk potential och kan få kvarblivande

välgörande effekter på individen.

Om den behandlade efter en LSD-behandling stannar kvar under

de negativa aspekterna av prägling I, upplever han olika typer och

grader av emotionell och fysisk betryckthet vilken är förbunden

med begreppsförvirring. Dessa svårigheter inpassas i en metafysisk

referensram, i ockulta, mystiska eller religiösa termer. Ovannämn-

da obehagliga tillstånd tillskrivs fientliga ödeskrafter, "dålig kar-

ma", ondskefulla astrologiska eller kosmobiologiska krafter eller

diverse onda andliga makter. I extrema fall kan detta tillstånd nå

psykotiska proportioner. Sedan patienten har arbetat sig igenom

och integrerat upplevelsen intar han en försiktig, metaforisk attitydgentemot de tolkningar han tidigare givit upplevelsen.

5. Transpersonella upplevelser vid LSD-behandlingar

Transpersonella upplevelser inträffar bara sällan under de tidiga

behandlingarna i psykolytisk terapi. Däremot är de ganska vanliga

vid behandlingstillfällena längre fram när den behandlade har arbe-

tat igenom och integrerat stoffet på de psykodynamiska och perina-

tala nivåerna. Efter slutupplevelsen av jagets död och återfödelse

dominerar transpersonella inslag alla de följande behandlingstillfäl-

lena. Ibland kan sådana inslag uppträda vid kulminationsperioder-

na av den första högdosbehandlingen vid psykedelisk behandling.

Eftersom transpersonella upplevelser utgör ett relativt nytt

begrepp inom psykologin skall vi låta ett försök till definition föregå

den detaljerade redogörelsen. Den gemensamma nämnaren för denna i övrigt så rika och vittförgrenade grupp av företeelser är

individens känsla av att hans medvetenhet utvidgas bortanför de

vanliga jag-gränserna och begränsningar i tid och rum. Vid normala

eller vanliga medvetenhetstillstånd uppfattar en person sig själv som

existerande inom den fysiska kroppens gränser, vilka klart skiljer

honom från den övriga världen. Han är klart medveten om den

volym han upptar som fysisk enhet och likaså av dennas kontaktyta

med omvärlden. Den vanliga beteckningen på detta är individens

kroppsbild. Hans uppfattning av omvärlden begränsas av de fysiska

sinnenas räckvidd. Såväl uppfattandet av det inre (interoception)

som uppfattandet av omgivningen (exteroception) är underkastade

specifika rum-tidbegränsningar. En person kan vanligen endast uppleva det som händer "just nu" och på det ställe där han befinner

sig. Han kan återkalla i minnet sådant som har inträffat vid andra

tidpunkter och andra platser, samt föreställa sig eller anta att något

kommer att inträffa. Grundkännetecknet på den transpersonella

upplevelsen är att en eller flera av dessa begränsningar förefaller att

överskridas. I vissa fall uppfattar patienten det som om jagets

vanliga gränser upplöses och hans medvetande och medvetenhet om

sig själv utvidgas till att omfatta andra människor och element av

omvärlden. Vid andra tillfällen fortsätter individen att känna det

som om han behöll sin egen identitet men i en annan form, vid en

annan tid och på en annan plats, eller i ett annat sammanhang. 1

andra fall återigen erfar den behandlade en total förlust av sin egen

identitet och full identifikation med en annan varelses eller enhets

medvetenhet. I ännu en stor kategori transpersonella upplevelser,

slutligen, förefaller patientens medvetenhet omfatta inslag som inte har någon anknytning till hans vanliga jag-identitet och inte kan

betraktas som enbart följder av hans upplevelser i den tredimensio-

nella världen.

Mot bakgrunden av det sagda kan man definiera transpersonella

upplevelser som "upplevelser i vilka förekommer en utvidgning

eller uttänjning av medvetenheten bortanför jagets normala gränser

och bortom tids- och/eller rumsbegränsningen". Transpersonella

upplevelser täcker ett så vitt spektrum av företeelser och är så

mångfasetterade att det är utomordentligt svårt att hitta en lämplig

principium divisionis (indelningsregel) och lägga fram ett enkelt men

heltäckande system för klassificering och systematisk beskrivning.

Det problemet kan man angripa från många olika utgångspunkter, vilka alla skulle som resultat ge intressanta alternativ. För denna

redogörelse har jag valt att använda ett klassifikationssystem

baserat på om innehållet i en transpersonell upplevelse består,

respektive inte består, av element från den tredimensionella

fenomenvärlden (dvs. den objektiva verkligheten) sådan vi känner

till den från våra normala tillstånd av medvetenhet. Vissa

transpersonella erfarenheter omfattar fenomen vilkas existens är

allmänt accepterad på basis av sinnesintryck, empiriska bevis eller

vetenskaplig forskning. Detta gäller t.ex. upplevelser på embryonal-

stadiet, minnen nedärvda genom generationerna eller inslag av det

kollektivt omedvetna. Det ovanliga och förvånande är inte

upplevelsens innehåll (fosterutvecklingen, arvssambandet med människo- och djurförfäder eller tillhörigheten till en viss ras eller

kulturkrets), utan det är att dessa inslag existerar i människans

omedvetna och likaså möjligheten att uppleva dem medvetet på ett

levande och realistiskt sätt. Denna kategori transpersonella

upplevelser kan vidare uppdelas med utgångspunkt i huruvida den

utvidgning av medvetenheten som de medför kan respektive inte

kan tolkas i termer som uttrycker förändringar i tids- eller

rumsdimensionerna.

Det finns också en grupp utomsinnliga varseblivningsfenomen

som skulle kunna betecknas som transpersonella upplevelser, vilkas

innebörd kan tolkas inom ramen för "objektiv verklighet". När det

är fråga om föraningar, klärvoajans och kläraudians, "resor i

tiden", utomkroppsliga upplevelser, "resor i rymden", och telepati

är det återigen inte upplevelsernas innebörd som är det ovanliga

utan det är sättet på vilket viss information inhämtas eller en viss

situation uppfattas, vilket enligt allmänt accepterade modeller ligger utanför sinnenas räckvidd.

Den andra stora kategorin transpersonella upplevelser skulle då

omfatta fenomen som inte hör hemma under rubriken "objektiv

verklighet" i ordets västerländska betydelse. Det skulle i så fall gälla

upplevelser som t.ex. förbindelser med avlidna människors andar

eller med ovanmänskliga andeväsen, sammanträffanden med eller

identifikation med olika gudomar, arketypiska upplevelser m.m.

Nedanstående försöksindelning är baserad på ovan redovisade

princip:

Transpersonella upplevelser

1. UPPLEVELSE-UTVIDGNING INOM RAMEN FÖR "DEN

OBJEKTIVA VERKLIGHETEN"

A. Tidsmässig utvidgning av medvetenheten

Embryo- och fosterupplevelser

Förfäder-upplevelser

Kollektiva och rasiska upplevelser

Fylogenetiska (evolutions-) upplevelser

Upplevelser av tiden efter själavandringen

Förkänningar, klärvoajans, kläraudians och "resor i tiden"

B. Rumslig utvidgning av medvetenheten Jag-överskridande i mellanmänskliga relationer och

upplevandet av dubbel enhet

Identifikation med andra människor

Gruppidentifikation och gruppmedvetenhet

Identifikation med djur

Identifikation med växter

Uppgående i livet och allt skapat

Medvetenhet om oorganisk materia

Planetarisk medvetenhet

Utomplanetarisk medvetenhet

Utomkroppsliga upplevelser, "resande klärvoajans och

kläraudians", "rymdfärder" och telepati.

C. Rumslig begränsning av medvetenheten

Organ-, vävnads- och cellmedvetenhet

II. UPPLEVELSE-UTVIDGNING UTANFÖR RAMEN FÖR "DEN

OBJEKTIVA VERKLIGHETEN"

Spiritistiska och mediumupplevelser

Upplevelser av möten med ovanmänskliga andeväsen

Upplevelser av andra världsallt och möten med deras invånare

Arketypupplevelser och komplicerade mytologiska händelser

Upplevelser av möten med olika gudar

Intuitivt förstående av universella symboler

Aktiverandet av chakras och uppväckandet av Ormens kraft

(Kundalini)

Medvetenheten om Världssjälen

Det ovankosmiska och metakosmiska tomrummet.

Det är nödvändigt att hålla i minnet att transpersonella upplevelser,

i synnerhet vid psykedeliska behandlingar, inte alltid uppträder i ren

form. Vi nämnde tidigare att t.ex. perinatala fenomen ofta åtföljs av

vissa typer av transpersonella erfarenheter såsom identifikation

med andra människor eller grupper av människor, vissa arketypis-

ka upplevelser eller möten med olika gudar. På liknande sätt kan

embryonala upplevelser uppträda samtidigt med förfäder-minnen

och upplevandet av enhet med kosmos. Dessa bindningar är tämli-

gen konstanta och återspeglar djupa inre relationer mellan olika

slags psykedeliska företeelser liksom den mångnivåiga arten av

LSD-upplevelsen.

I det följande skall vi kortfattat redogöra för var och en av de transpersonella upplevelserna i listan härovan; vissa av dem skall

vi illustrera med typiska kliniska exempel.

Upplevelse-utvidgning inom ramen för "den objektiva verkligheten"

TIDSMÄSSIG UTVIDGNING AV MEDVETENHETEN

Embryo- och fosterupplevelser

Det första transpersonella fenomen jag observerade under loppet av

den tidiga psykolytiska terapin var embryo- och fosterupplevelser-

na. Deras existens utgör en allvarlig utmaning mot de accepterade vetenskapliga modellerna, även om de faktiskt är de minst kontro-

versiella av de olika transpersonella inslag som uppträder vid

LSD-behandlingar. Vi har redan i korthet nämnt vissa sidor av

dessa upplevelser i förbindelse med prägling I eftersom de ofta

dyker upp i anslutning till upprullandet av de perinatala händelser-

na. Vid psykedeliska eller avancerade psykolytiska behandlingar är

livliga, konkreta episoder, vilka tycks vara minnen av specifika

händelser från individens livmodersfas, ganska vanliga. Många av

dem innefattar moment av psykisk traumatisering som följd av gifti-

ga och störande stimuli av mekanisk, fysisk, geologisk eller bioke-

misk art. De som redovisar dessa återlevanden förefaller vara

övertygade om att fostret subjektivt kan uppleva inte bara grova störningar som t.ex. abortförsök, genomträngande och höga ljud,

intensiva vibrationer och mekaniska stötar, utan också betryck,

sorg, i anslutning till moderns kroppsliga tillstånd när hon är sjuk,

uttröttad eller berusad.

Ännu mer överraskande är talrika, av varandra oberoende, påstå-

enden om att fostret är medvetet om eller deltar i moderns affekt-

tillstånd. LSD-behandlade har i detta sammanhang redovisat delta-

gande från fostrets sida i moderns ångestattacker, emotionella

chocker, utbrott av aggression eller hat, depressiva perioder och

sexuell upphetsning eller också, i motsats till dessa negativa upple-

velser, hennes känslor av avslappning, tillfredsställelse, kärlek och

lycka. En annan intressant sida hos denna kategori fenomen är redogörelser för utbytet av tankar mellan modern och barnet i

livmodern, ett tankeutbyte som tar formen av telepatisk förbindel-

se. Många LSD-behandlade har medan de upplever de olika livmo-

deretapperna känt att denna mångnivåiga kommunikation med mo-

dern har talat om för dem om de har varit önskade och älskade eller

oönskade och avskydda. Vid behandlingen av många psykiatriska

patienter har den saken varit av avgörande betydelse och många

patienter har tillbringat lång tid under behandlingarna för att arbeta

sig igenom denna sida. För tvillingar föreföll det faktum att de

delade livmoder med en "kompis" och samtidigt rival vara ett

svårt och invecklat problem som krävde mycket, besvärligt och

grannlaga psykologiskt arbete vid behandlingarna. Obehag hos fost-

ret är emellertid inte den enda ingrediensen i upplevelserna från

livmoderstadiet; lika ofta förekommer episoder med positiva "oceaniska" känslor och lycklig samhörighet med modern, åtföljd

av ett värdefullt utbyte av fysisk, emotionell och andlig energi, plus

tröstande, värmande tankar och insikter i den enas betydelse för

den andra.

Liksom fallet är med återlevandet av barndoms- och födelsemin-

nena är äktheten i hågkomster av upplevelser i livmodern en öppen

fråga. Det syns därför vara riktigare att betrakta dem som upple-

velser och inte som minnen. Jag skulle dock vilja understryka att

jag har gjort försök att objektivt bekräfta sådana episoder, utan

hänsyn till hur absurda dessa försök kan ha förefallit mina kolleger.

Den uppgiften var svårare än när det gällde barndomsminnena. Jag

lyckades emellertid vid flera tillfällen få överraskande bekräftelser på vad patienterna berättat genom att fråga modern eller andra

personer; det bör understrykas att detta genomfördes under iaktta-

gande av alla nödvändiga försiktighetsmått för att undvika "färg-

ning" av uppgifterna.

En annan intressant sida av dessa upplevelser, vilken jag fann

vara ganska ovanlig, var det faktum att patienterna när de diskute-

rade dem verkade utnyttja kunskaper i embryologi och havande-

skapets fysiologi vilka var långt överlägsna deras tidigare utbildning

på området. De beskrev ofta exakt vissa särdrag i fråga om mo-

derns och barnets hjärtljud, ljudfenomen i bukhålan, specifika

detaljer beträffande lägen, fysiska drag och beteendet hos fostret, fakta om blodcirkulationen i moderkakan, ja till och med detaljer

beträffande blodbytet mellan mor och barn i de fina kapillärerna i

moderkakan. Ibland speglar beskrivningarna av graviditeten, vilka

förekommer i redogörelser av LSD-behandlade, en medvetenhet

och ett deltagande i hithörande processer beträffande vävnadsfy-

siologi, cellutbyte och biokemiska reaktioner. Vetenskapsmän från

olika områden, bland dem psykiatriker, psykologer och biologer,

vilka frivilligt har genomgått ett utbildningsprogram på LSD, har

uttryckt förvåning över hur övertygande och äkta dessa upplevel-

ser kunde vara. Samma intelligenta och högt utbildade personer

underströk vanligen att upplevelser av detta slag dök upp i deras

behandling trots det faktum att de före behandlingarna inte godtog

tanken på prenatala minnen; ja, att sådana fenomen existerade gick

tvärtemot deras vetenskapliga uppfattning.

Ibland formar sig erfarenheterna av vistelsen i livmodern till bilder av mycket tidiga stadier i embryots utveckling. I det fallet

ligger tonvikten vanligen inte på samspelet mellan moder och barn

eller på fostrets reaktion på yttre inflytelser utan i stället på vävna-

dernas tillväxt, bildandet av de olika organen och de biokemiska

processer som är verksamma vid snabb tillväxt. De insikter som

upplevs på denna nivå har samband med ärftliga, själsliga och

kosmiska faktorer som i samverkan bestämmer fostrets utveckling;

bland dessa insikter finns en medvetenhet om inverkan från tidiga-

re generationer, kosmobiologiska och astrofysiska kraftfält, meta-

fysiska krafter, arketypiska konstellationer samt den karmiska la-

gens funktion.

Av den föregående redogörelsen framgår det att embryonal- och fosterupplevelser uppträder i nära anslutning till andra typer av

transpersonella fenomen. Positiva erfarenheter av tillvaron i liv-

modern kan vara förbundna med känslan av uppgående i univer-

sum, föreställningar om diverse välsignelsebringande gudar och

välvilliga arketyper, i synnerhet Den goda modern och Moder

natur. Embryonal- och fosterkriser åtföljs av traumatiska förfä-

der-minnen, syner med demoner och vredgade gudar, onda arke-

typ-skepnader och negativa upplevelser av tillvaron efter själa-

vandringens slut ("dålig karma"). Dessutom observeras - vilket vi

har antytt tidigare - i detta sammanhang inslag av vävnads- och

cellmedvetenhet. Andra typiska följeslagare till embryonal- och fos-

terupplevelser är fylogenetiska (evolutions-) minnen. Denna kopp- ling uppträder även hos icke-intellektuella, vilka inte vet någonting

om Ernst Haeckels biogenetiska lag, enligt vilken fostret under sin

utveckling (ontogenes) upprepar härstamningshistorien (fylogenes)

på ett förkortat och förtätat sätt.

Vi avslutar detta avsnitt med en kort illustration till livmoderupp-

levelsernas natur; den är en av flera observationer i vilka försök till

objektiv bekräftelse har givit positivt resultat. Det gäller en del av

en LSD-behandling på Richard - långt fram i serien - vars fall vi

redogjorde för tidigare i anslutning till COEX-systemen (s. 78).

Under en av behandlingarna beskrev Richard något som före-

föll vara en äkta livmoderupplevelse. Han kände sig omgiven

av fostervatten och förbunden med moderkakan via navel-

strängen. Han kände hur näring strömmade in i hans kropp via

navelområdet och erfor underbara känslor av förening med sin

mor. Det existerade en oavbruten cirkulation mellan dem:

livgivande vätska - blod - tycktes skapa ett slags magisk länk

mellan honom och henne. Han hörde två olika slags hjärtljud,

med olika frekvens, vilka blandades till ett akustiskt vågmöns-

ter. Detta åtföljdes av egendomliga ihåliga och rytande ljud

som han efter någon tvekan identifierade såsom de ljud gaser

och vätska ger upphov till vid tarmarnas sammandragan- de-framdrivande rörelser hos modern i området kring livmo-

dern. Han var helt medveten om sin kroppsbild och visste att

den var mycket olik hans vuxna kropp: huvudet var opropor-

tionerligt stort i förhållande till kroppen och armar och ben.

Med utgångspunkt i "nycklar" som han var ur stånd att identi-

fiera och berätta om diagnostiserade han sig själv som ett

ganska fullgånget foster just innan han föddes.

I detta tillstånd hörde han plötsligt underliga ljud från yt-

tervärlden. De hade en mycket ovanlig ekokaraktär, som om

de genljöd i en stor hall eller kom genom vatten. Effekten

påminde om det slags ljud som musiktekniker uppnår med

elektronisk utrustning vid moderna inspelningar. Han drog

slutligen slutsatsen att bukväggen och fostervattnet var orsa- ken till ljudförvrängningen, och att detta var den form i vilken

yttre ljud når fostret. Han försökte klarlägga vad det var som

åstadkom ljuden och varifrån de kom. Efter en stund kände

han igen mänskliga röster som skrattade och skrek och ljud

som liknade leksakstrumpeter. Plötsligt kom han på att det

måste ha rört sig om den marknad som anordnades i hans

födelseby varje år och hölls två dagar före hans födelse. Sedan

han lagt ihop dessa pusselbitar kom han fram till att hans mor

måste ha varit med på marknaden i ett långt framskridet stadi-

um av havandeskapet.

Richards mor intervjuades separat om omständigheterna

kring hans födelse - utan att hon fick veta något om hans upplevelse vid LSD-behandlingen - och hon berättade bland

annat följande historia, helt av sig själv. I det relativt händelse-

lösa livet i byn utgjorde den årliga marknaden ett sällsynt upp-

piggande inslag. Trots att hon befann sig i havandeskapets sista

stadium skulle hon inte ha velat missa den upplevelsen för

någonting i världen. Trots allvarliga invändningar och var-

ningar från modern och mormodern gick hon hemifrån för att

delta i festligheterna. Enligt hennes släktingar påskyndade den

bullriga miljön och festyran Richards födelse. Richard förneka-

de att han någonsin hade hört talas om händelsen och hans

mor kunde inte minnas att hon någonsin hade nämnt den för

honom.

Förfäder-upplevelser

Denna grupp transpersonella upplevelser kännetecknas av en stark

känsla av tillbakafärd i tiden, tillbaka till perioder som ligger före

befruktningen och patientens embryonala utveckling. Personen

känner att hans minne har trängt bortom de vanliga gränserna och

att han har kontakt med uppgifter som hör ihop med hans biologis-

ka förfäders liv. Ibland kan sådana upplevelser vara förknippade

med relativt sena händelser och förfäder som levat ganska nyligen,

t.ex. föräldrar eller far- och morföräldrar. I extrem form kan de

emellertid gripa tillbaka många generationer eller till och med år- hundraden. I allmänhet finns alltid en anknytning mellan innehållet

i dessa fenomen och individens ras-bakgrund och kulturella histo-

ria. Sålunda kan en judisk patient uppleva episoder från stammar-

nas liv i Israel under biblisk tid och utveckla en stark förbindelse

med det historiska, religiösa och kulturella arvet. En skandinav kan

få vara med om olika scener från vikingarnas äventyrliga härjnings-

tåg, med stor livlighet i detaljerna med hänsyn till kläder, vapen,

smycken och navigeringsmetoder. En afroamerikan kan återleva

scenföljder från sina afrikanska förfäders tillvaro med såväl var-

dagslivet i byn som stora festligheter och ritualer. Vid andra tillfäl-

len kan han återleva chockhändelser från slaveriets tidiga period.

Sådana upplevelser är vanligen förbundna med intressanta psyko- logiska inblickar; patienten kan anknyta dessa arkaiska element till

sin nuvarande personlighet och bli medveten om deras inflytande

på det dagliga beteendet.

Förfäder-upplevelser är invecklade och tar sig många former.

Ibland förekommer faktiskt återlevande av korta episoder ur någon

förfaders liv eller hela sekvenser som är specifika och rika på

konkreta detaljer. Vid andra tillfällen följer de det mönster som

innebär att patienten "förvandlas" till en förfader med dennes

fysiska, emotionella och intellektuella karakteristika. Då och då är

förfäder-upplevelserna av en mera diffus och obestämd natur; de

kan ha formen av invecklade känslor som rör andan och de mellan-

mänskliga relationerna i familjer, klaner och stammar eller också

intuitiva inblickar i kulturella attityder, trosmönster, familjetradi-

tioner, vanor, vidskepelse och fördomar. Vissa patienter har i detta

sammanhang redovisat att de som följd av sådana upplevelser har

fått ny förståelse för vissa av sina personliga problem och konflik-

ter. De har kunnat spåra dem tillbaka till friktioner och motsätt-

ningar mellan sin mors släkt och sin fars släkt och blivit på det klara

med att vad som antogs vara primära intrapsykiska problem i själva

verket utgjorde konflikter inom släkterna mellan generationer av

avlidna förfäder.

Det finns två viktiga kännetecken i fråga om förfäder-upplevel-

serna som skiljer dem från nästa grupp, rasens och kollektivets

upplevelser. De som individen identifierar sig med tillhör alltid

hans egen kulturella grupp eller hans möjliga biologiska förfäder.

En ännu viktigare skillnad är ett visst särdrag i förfäder-upplevel-

sen: de åtföljs av en övertygelse om att patienten upplever händel-

ser som utgör en del av hans egen utvecklingslinje, alltså som om

han läste sin egen genetiska kod.

En sida av förfäder-upplevelserna kräver särskild uppmärksam- het. Omsorgsfulla och neutrala undersökningar kan då och då av-

slöja att dessa upplevelser förmedlar speciella upplysningar, vilka

var okända för patienten och i en del fall inte ens tillgängliga för

honom vid tiden för behandlingen. Mekanismen bakom dessa upp-

levelser är f.n. ganska oklar. Ingen av de förklaringar som nu

erbjuder sig tycks täcka alla de ovanliga sammanträffanden av detta

slag som har observerats under mitt arbete med LSD. Problemet

kan illustreras med följande typiska exempel.

Nadja, en 50-årig psykolog, genomgick vid ett behandlingstill-

fälle med LSD i utbildningssyfte en mycket påtaglig identifika-

tion med modern och återlevde en scen som hon ansåg ha inträffat under moderns barndom. Här är hennes redogörelse

för den återlevda händelsen: 'Till min stora förvåning föränd-

rades plötsligt min jag-identitet. Jag var min mor när hon var

tre eller fyra år gammal, dvs. år 1902. Jag var klädd i en stärkt,

mycket utstofferad finklänning och gömde mig under trappan.

Mina ögon var uppspärrade som på ett skräckslaget djur, och

jag kände mig orolig och ensam. Jag höll handen för munnen,

smärtsamt medveten om att någonting förfärligt hade inträffat. Jag hade sagt något mycket olämpligt, hade bannats och någon

lade med en häftig rörelse handen hårt över munnen på mig.

Från mitt gömställe kunde jag iaktta en scen med många

släktingar - farbröder och tanter - som satt på verandan till ett

hus av trä, klädda i de för den tiden typiska kläderna. Alla

tycktes prata, utan att bry sig om mig. Jag hade en känsla av

misslyckande och överväldigades av de vuxnas orealistiska

krav: att vara snäll, uppföra mig väl, tala belevat, inte smutsa

ner mig. Det föreföll omöjligt att klara kraven. Jag kände mig

utesluten, utstött och skamsen."

Driven av sitt yrkesintresse frågade Nadja sin mor för att få

uppgifter om dennas barndom, vilken de aldrig tidigare hade talat om. Hon ville inte erkänna att hon hade fått LSD, något

som hennes mor skulle ha ogillat, och i stället sade hon att hon

hade drömt om moderns barndom och nu ville veta om dröm-

men var korrekt. Hon hade knappt börjat berätta sin historia

förrän modern avbröt henne och berättade färdigt precis som

dottern hade återlevt händelsen. Hon lade till många detaljer

om sin barndom, vilka logiskt fullständigade den episod dot-

tern hade upplevt vid LSD-behandlingen. Hon bekände för

Nadja hur hotfullt och strängt modern hade behandlat henne

och berättade om de ytterligt hårda kraven i fråga om renlighet

och korrekt uppförande som hade ställts på henne. Denna

attityd återspeglades i Nadjas mormors tes: Barn skall synas men inte höras.

Sedan underströk Nadjas mor hur ensam hon hade känt sig

under hela sin barndom - hon var enda flicka och hade två

betydligt äldre bröder - och hur hon hade längtat efter lekkam-

rater. Hennes beskrivning på huset stämde exakt med vad

Nadja hade "sett" under LSD-behandlingen, däribland den

stora verandan och trappan som ledde dit. Hon nämnde också

klänningen med det stärkta förklädet som var så typisk för

hennes barndom. Enligt moderns berättelse brukade Nadjas

mormor inbjuda många släktingar till sammankomster på sön-

dagarna och lagade mat åt allesamman.

En forskare som studerar transpersonella fenomen som inträffar

under LSD-behandlingar måste vara beredd på många förvånans-

värda iakttagelser och sammanträffanden, vilka kan starkt ifråga-

sätta gällande vetenskapliga teorier och ge anledning till tvivel om

hållfastheten i en del allmänt accepterade premisser. Följande ex-

empel utgör ett av de ovanligaste sammanträffanden jag har råkat

på under mitt arbete med LSD. De fenomen som förekommer där

har en dubbeltydig innebörd eftersom de uppvisar en kombination

av förfäder-upplevelser och sådana som förekommer när själa-

vandringscykeln har genomlöpts. Exemplet visar tydligt hur kom-

plicerat detta forskningsområde är. Det är hämtat från den psyko-

lytiska behandling Renata genomgick (se s. 72).

Långt fram i den serie LSD-behandlingar Renata genomgick

iakttogs en tidigare icke observerad händelsesekvens. Under

fyra på varandra följande behandlingar uppträdde nästan ute-

slutande scener från en speciell historisk period. Renata upp-

levde ett antal episoder som ägde rum i Prag under 1600-talet. Denna period var en ödestid i den tjeckiska historien; efter det

för landet katastrofala slaget vid Vita berget 1620 norr om

Prag, vilket innebar upptakten till 30-åriga kriget, upphörde

landet att existera som självständigt kungarike och kom under

habsburgarna. I ett försök att krossa nationalkänslorna och slå

ned de krafter som reste sig till motstånd skickade habsbur-

garna ut legotrupper för att fängsla landets främsta adelsmän.

Tjugosju framstående medlemmar av aristokratin arrestera-

des och halshöggs vid en offentlig avrättning på en schavott

uppbyggd på torget i gamla staden i Prag.

Under de behandlingar som kännetecknades av Renatas his-

toriska återupplevd ser såg hon en räcka ovanliga syner och fick visioner av arkitekturen under denna period och av typis-

ka dräkter, liksom av vapen och olika redskap som användes i

det dagliga livet på den tiden. Hon var också i stånd att skildra

åtskilliga av de komplicerade förbindelser som vid den tiden

fanns mellan kungahuset och vasallerna. Renata hade aldrig

specialstuderat denna period i landets historia och speciallitte-

ratur konsulterades för kontroll av det hon hade redovisat.

Många av hennes upplevelser var relaterade till olika perioder

i en ung adelsmans liv, en av de 27 medlemmar av aristokratin

som halshöggs av habsburgarna. I en dramatisk följd av scener

återlevde Renata till slut under stark upprördhet och med

angivande av mängder av detaljer själva avrättningen, till och

med adelsmannens ångest och smärta. Vid många tillfällen

upplevde Renata full identifikation med denna person. Hon

var inte helt klar över hur de historiska händelserna var för-

bundna med hennes nuvarande personlighet och vad de be- tydde. Trots sin nuvarande tro och livsinställning slöt hon sig

slutligen till att dessa upplevelser måste ha varit ett återlevan-

de av en av hennes förfäders liv.

Eftersom jag hade varit ett nära vittne till detta personliga

drama kände jag starkt med Renata i hennes förvirring och

rådlöshet. För att försöka tränga igenom slöjorna använde jag

mig av två metoder. Dels tillbringade jag mycket tid med att

försöka få bekräftelse på de historiska data som förekom i

Renatas skildring, och efter hand blev jag i allt högre grad

imponerad av hur exakta hennes uppgifter var. Dels försökte

jag tillämpa en psykoanalytisk metod på innehållet i Renatas

berättelser i hopp om att jag skulle kunna tolka dem i psykody-

namiska termer och förklara dem som en symbolisk förkläd- nad för hennes upplevelser under barndomen eller som inslag i

hennes nuvarande livssituation.

Hur mycket jag än försökte gick hennes upplevelsescener

inte ihop, mot denna bakgrund, och slutligen gav jag upp när

Renatas LSD-upplevelser flyttades över till andra fält. Jag

inriktade mig på andra, mera näraliggande uppgifter och sluta-

de upp att tänka på denna speciella aspekt.

Två år senare när jag befann mig i Förenta Staterna, fick jag

ett långt brev från Renata, med följande ovanliga inledning:

"Bäste dr Grof. Ni tror förmodligen att jag är fullständigt

galen när jag meddelar Er resultatet av mina nyligen genom-

förda undersökningar." I fortsättningen av brevet beskrev Renata hur hon hade råkat träffa sin far, som hon inte hade

sett sedan föräldrarna skildes när hon var tre år gammal. Efter

ett kort samtal bjöd fadern henne på middag tillsammans med

honom och hans nya hustru och deras barn. Efter middagen

berättade han att han gärna ville demonstrera sin favorithob-

by, vilken hon kanske skulle finna speciellt intressant.

Under andra världskriget krävde nazisterna att varje familj

skulle förse de tyska myndigheterna med ett stamträd och

bevisa att det under i varje fall de senaste fem generationerna inte hade förekommit judiskt blod i släkten. Medan han höll på

med denna släktforskning, från början påtvingad, blev han allt

mer fascinerad av vad han fann. Sedan han hade gjort färdig

den föreskrivna fem-generationerstablån fortsatte han med

forskningen kring släktens tidigare medlemmar och spårade

familjens historia bakåt genom århundradena; han lyckades

med det tack vare det relativt omfattande folkbokförings-

register som finns på de flesta pastorsexpeditioner i Europa.

Efter middagen visade fadern Renata med åtskillig stolthet

ett omsorgsfullt ritat stamträd för familjen, vilket utvisade att

släkten härstammade från en av de adelsmän som hade avrät-

tats efter slaget vid Vita berget. När Renata hade kommit så långt i sitt brev förklarade hon

att hon trodde att de emotionellt starkt laddade minnena kan

präglas in i den genetiska koden och föras fram genom sekler-

na till kommande generationer. De upplysningar hon hade fått

av fadern bara bekräftade hennes tidigare misstankar, vilka i

sin tur fotades på den övertygande karaktären hos de återlev-

da minnena.

När min första förvåning hade lagt sig upptäckte jag en

ganska allvarlig logisk kullerbytta i Renatas redogörelse. En

av hennes upplevelser under de "historiska" LSD-behand-

lingarna var återlevandet av dödsångesten hos adelsmannen

när han avrättades. Den fysiska döden klipper naturligtvis av den biologiska arvslinjen: en död människa kan inte avla och

"genetiskt" vidareföra minnet av sin dödsångest till framtida

generationer.

Innan man helt avfärdar innehållet i Renatas brev som stöd

för teorin om att det existerar förfäder-minnen måste man

allvarligt tänka över åtskilliga fakta. Ingen av de övriga tjec-

kiska patienterna, vilka tillsammans hade genomgått mer än

2 000 behandlingar, hade någonsin ens nämnt denna period i

vårt lands historia. I Renatas fall däremot rörde sig fyra be-

handlingstillfällen nästan uteslutande om historiska händelser

från denna tid. Det ovanliga sammanträffandet mellan dessa

upplevelser och resultatet av hennes fars självständigt före-

tagna släktforskning gör denna kliniska observation till ett

ganska besvärligt problem när det gäller att tolka den inom

ramen för traditionellt godtagna modeller.

Kollektiva och rasiska upplevelser

Denna kategori transpersonella fenomen är förknippade med C.G.

Jungs teori om det kollektiva och det rasiska omedvetna. Det

spontana uppträdandet av sådana upplevelser hos icke-intellektuel-

la patienter, vilka inte har kännedom om Jungs teorier, kan anses

vara viktiga stödbevis och experimentell bekräftelse på en av de

mest kontroversiella sidorna i Jungs psykoanalys. De patienter som

kommer in i dessa områden av det omedvetna kan gå igenom korta

eller långa episoder med detaljerade scener som utspelas i olika

länder och målar upp olika kulturer, ur historien eller det nuvaran-

de. Dessa scener kan upplevas i rollen av observatör men det är ännu vanligare att patienten identifierar sig med någon företrädare

för den aktuella kulturen eller med ett större antal sådana. Detta

förbinds med såväl globala som detaljerade inblickar rörande den

sociala strukturen, den religiösa kosmologin, gudstjänstformer,

moralkodex, specifika kännetecken i fråga om konst, teknisk ut-

veckling och många andra sidor hos dessa kulturer.

Kollektiva och rasupplevelser kan vara förbundna med vilket

land, historisk period och kulturell tradition som helst, även om det

förefaller vara så att de antika kulturerna dominerar, vilket också

gäller länder med högt utvecklade religiösa, filosofiska och konst-

närliga traditioner. Scener som har anknytning till Egypten, Indien,

Tibet, Kina, Japan, det prekolumbianska Mexico och Peru samt

det antika Grekland har en tendens att uppträda med överraskande hög frekvens. Valet av kultur och dennas speciella sidor tycks vara

helt oberoende av patientens etniska bakgrund, fosterland, kultu-

rell tradition och till och med tidigare utbildning samt intressen.

Därför kan en anglosaxare uppleva full identifikation med olika

perioder i afroamerikanernas historia eller de nordamerikanska in-

dianernas och som en följd därav förete en helt ny känslighet för

och medvetenhet om rasproblem. En person av judisk härkomst

kan "vrida stationsratten" till kulturer från Fjärran Östern och åter-

7 - Människans

Målningar utförda vid en behandling långt fram i serien visar arketyp-mate- rial och inslag av rasisk och kollektiv omedvetenhet. Upphovsmannen har aldrig studerat antika kulturer och kunde inte förlägga dessa bilder till nå- gon känd kultursfär.

leva scener från det gångna Kina eller Japan, vilka förstärker hans kunskaper om och uppskattning av buddismen eller taoismen, ja-

pansk musik, krigskonsten och andra sidor av dessa orientaliska

traditioner. På liknande sätt kan en person av slaviskt ursprung

delta i Djingis khans asiatiska krigståg med de mongoliska horder-

na, identifiera sig med afrikanska bushmän eller urinvånare i Au-

stralien, eller uppfatta sig som deltagare-observatör i de heliga

riterna under de centralamerikanska prekolumbianska kulturerna,

varvid blodiga offer och självmord i offersyfte utspelades.

Det material som uppstår vid dessa upplevelser är vanligen helt

korrekt och kan bekräftas vid konsultation av arkeologisk och ant-

ropologisk expertis. Det omfattar ofta specifika esoteriska detal-

jer; i många fall överensstämmer det historiska eller etnografiska kunnande som uppvisas under LSD-upplevelserna inte med pa-

tientens tidigare bildning och kunskapsnivå på nämnda områden.

Ibland har icke-intellektuella personer beskrivit detaljer i egyptiska

begravningsceremonier, inklusive form och innebörd hos diverse

amuletter och kistor, metoderna vid balsamering och mumifiering

samt den ordning i vilken de olika inslagen i ritualen genomfördes.

En patient som vid ett behandlingstillfälle uppfattade sig själv som

en balsamerare i det antika Egypten kunde ange storleken på och

typen av mumiebandagen, de material som användes för att fixera

mumiens klädnad, samt formen och innebörden i de fyra gravkär-

len för inälvor och de "kistor" i vilka dessa kärl placerades.*

Andra LSD-patienter fick intuitiv kunskap om olika egyptiska gu- dars funktion och deras symbolik samt om den esoteriska innebör-

den i pyramiderna och sfinxen. Vid ett tillfälle var en patient som

hade upplevt scener ur de gamla parsernas liv i stånd att beskriva

inte bara deras religions karaktär och deras begravningsriter utan

också speciella tekniska detaljer i parsernas begravningsplatser,

dakhmas, "tystnadens torn", i vilka de döda åts av gamar så att de

inte skulle förorena de heliga elementen, dvs. jorden och elden. * "Kanoper" är benämningen på den serie om fyra kärl i vilka en avliden

persons inälvor placerades. Varje kärl var helgat åt var och en av de fyra genierna i den antika egyptiska trons undre värld, var förknippat med vart och ett av de fyra huvudväderstrecken och var utformat som den gud åt vilken det var helgat. Kärlet med manshuvudet (söder) innehöll magen och de större inälvorna, det med hundhu- vudet (norr) de mindre, sjakal-kärlet (öster) lungorna och hjärtat samt det hökhöv- dade (väster) levern och gallblåsan. Lådorna eller kistorna där kärlen förvarades tillverkades av trä och målades vanligen svarta.

Vid andra tillfällen har LSD-patienter fått intressanta inblickar i

hinduismen och buddismen och uppvisat en djup känsla för dessa

religioners riter liksom för symboliken i målningar och skulpturer i

dem. Många andra exempel som gäller andra kulturer skulle kunna

anföras.

Ibland åtföljs sådana upplevelser av symboliska gester eller in-

vecklade och detaljerade sekvenser av motorisk aktivitet som ut- trycker eller illustrerar upplevelsernas innehåll. Det är inte ovanligt

att i anslutning till specifika LSD-upplevelser vissa behandlade

upptäcker innebörden i olika symboliska gester (mudras) eller

spontant intar mycket ovanliga kroppsställningar (asanas) ur hatha

yoga. Vid åtskilliga tillfällen har personer som möter inslag ur en

viss kultur känt en stark lust att dansa. Utan tidigare utbildning

eller speciella kunskaper om dessa kulturer har de varit i stånd att

utföra komplicerade danser. Exempel på detta varierar mellan

Kungbushmantrancen och andra afrikanska stamceremonier, ara-

bisk magdans och virveldanser i likhet med sufi-dervischerna, till

indonesiska konstformer utövade på Java eller Bali och den symbo-

liska dansen i den indiska Kathakali- eller Manipuri-skolan. *

Kollektiva och rasupplevelser kan vara kombinerade med andra

typer av transpersonella fenomen som beskrivs senare i detta kapi-

tel. Som vi har antytt tidigare innebär de ofta total identifikation

med individuella företrädare för olika kulturer eller inslag av

gruppmedvetande. I sin extrema form kan upplevelserna innefatta

medvetande om hela raser eller rent av människosläktet. En sådan

utvidgning av individens upplevelser till en hela mänsklighetens in-

sikt kan snudda vid den jungska arketypen "Den kosmiska männi-

skan". Några av dessa fenomen har en touch av klärvoajans och

kläraudians, "resande" klärvoajans och av färder i tid och rum. Ett

viktigt särdrag i fråga om kollektiva och rasminnen är det faktum att

de LSD-behandlade uppfattar dem som insikter i mångfalden av kul-

turella grupper inom den mänskliga rasen, exempel ur mänsklighe- tens historia, eller manifestationer av det kosmiska dramat och det

* Kathakali-dansen utövas längs Malabar-kusten. Den uttrycker temata från hinduismens mytologiska källor, såsom de stora eposen Mahabharata och Ramay- ana, senare Puranas. Aktörerna, rikt utstyrda och målade, talar inte utan mimar texten. Manipuri-danserna förekommer i det lilla kungariket Manipur i Assam. De innehåller ett rikt symbolspråk som används för att överföra olika berättelser ur guden Krishnas och hans älskade Radhas liv.

gudomliga skådespelet (lila). I en sådan situation känner patienten

det inte som om han utforskar sin egen biologiska historia - något

som är nödvändigt för förfäder-upplevelserna - eller att han återle-

ver scener ur sina tidigare liv, vilket i sin tur är typiskt för upplevel-

serna av stadiet efter avslutandet av själavandringen.

Fylogenetiska (evolutions-) upplevelser

Denna typ av upplevelser innehåller fullständig och helt realistisk

identifikation med djur på varierande nivåer av fylogenetisk ut- veckling. Liksom fallet är med förfäder-upplevelserna åtföljs den

av en känsla av tillbakaresa i tiden; patienten får en mycket livlig och

övertygande känsla av att de djurarter han identifierar sig med in-

går i härstamningshistorien och att han utforskar utvecklingen av

arterna i naturen. Föremål för identifikation är vanligen däggdjur,

fåglar, reptiler, amfibier och olika slags fiskar. Ibland kan de utgö-

ras av livsformer som är mycket mindre olika inbördes såsom

insekter, sniglar, skaldjur, bläckfiskar samt havsanemoner och

maneter. Den subjektiva identifikationsprocessen vid fylogenetiska

upplevelser är ganska komplicerad och autentisk; den kan omfatta

storlek, kroppsbild, en mångfald specifika fysiologiska upplevelser,

speciella emotioner och driftinstinkter, liksom ovanliga sinnesin- tryck av omgivningen.

Utvecklingsminnen har särskilda upplevelsedrag vilka gör att de

blir fenomen sui generis; de skiljer sig tydligt från mänskliga erfa-

renheter och förefaller ofta gå utanför innehåll och gränser som

gäller för den mänskliga fantasin och föreställningsförmågan. Per-

sonen i fråga kan t.ex. få en inblick i hur det känns att vara en

hungrig orm, en sexuellt upphetsad sköldpadda, en kolibri som

matar sina ungar eller en haj som andas genom gälarna. Patienter

har rapporterat att de har erfarit den drift som leder en ål eller en

lax på deras heroiska färd mot en flodmynning, den känsla en

nätspinnande spindel upplever, eller den mystiska förvandlingen

från ägg via larv och puppa till färdigutbildad fjäril. Identifikation med andra ryggradsdjur kan ibland åtföljas av spe-

cifika fysiska företeelser som ligger inom räckhåll för den objektive

observatören. Sådana upplevelser kan åtföljas av ovanliga retning-

ar i skelettmusklerna, förändringar i neurologiska mönster och

sekvenser av motorisk aktivitet som inte iakttas hos människan

under normala omständigheter. De tycks vara förknippade med det

selektiva aktiverandet och den automatiska funktionen hos det s.k.

extrapyramidala systemet och andra ur fylogenetisk synpunkt gam-

la nervbanor.

Det är inte ovanligt att patienter rapporterar evolutionsminnen

med detaljerad kännedom om de djur som de identifierar sig med -

fysiska kännetecken, vanor, beteendemönster - vilken går långt

utanför deras kunskaper i naturvetenskap. Ibland beskriver

LSD-behandlade exakt parningsdanser, komplicerade reproduk-

tionscykler, bobyggningsmetoder, aggressions- och försvarsmöns-

ter och många andra zoologiska och etologiska uppgifter om de djur

de har upplevat under LSD:s inverkan. Som exempel kan vi ta

följande utdrag ur rapporten om en behandling långt framme i den

serie Renata undergick (basuppgifter om det fallet har vi givit

tidigare; se s. 72).

Vid ett tillfälle under en behandling fick Renata en känsla av

total identifikation med en hona av en art stora reptiler som

dog ut för miljoner år sedan. Hon kände sig sömnig och lat där

hon vilade på sandstranden vid en stor sjö och gassade sig i

solen. Medan hon upplevde detta öppnade hon ögonen och

tittade på terapeuten; hennes lättja försvann genast och hon kände en stark sexuell lust och dragning till honom. Enligt vad

hon berättade hade dessa känslor ingenting att göra med

mänsklig erotik och sexuell upphetsning, utan det var ett helt

unikt och mycket speciellt "reptilintresse" för och dragning

till det motsatta könet. Det fanns ingenting hos munnen, köns-

organen eller andra delar av kroppen som kunde ha väckt

hennes intresse för en mänsklig partner. Hon var helt fångad

av de fjälliknande fasetter hon tyckte sig se på sidan av tera-

peutens huvud. Ett stort fält av fjäll tycktes ha en form och en

färg som hon fann oemotståndliga; de föreföll utstråla starka

sexuella vibrationer.

Eftersom vissa detaljer i denna upplevelse var så ovanliga och konkreta beslöt jag mig för att rådfråga en god vän som är

paleontolog med utbildning i zoologi och väl förtrogen med

djurs beteenden. Som jag väntade hade han inte någon etolo-

gisk kunskap om de antediluvianska reptilernas parningsva-

nor. Han visade mig emellertid på zoologisk litteratur som gav

vid handen att det hos vissa nu existerande reptilarter finns vissa tydligt färgade fläckar på huvudet vilka spelar en viktig

roll som utlösare av sexuella retningar.

Upplevelser av tiden efter själavandringen

Denna grupp upplevelser är troligen den intressantaste och samti-

digt mest gåtfulla av de transpersonella fenomenen. De består av

fragment av scener, individuella händelser eller hela sekvenser, kla-

ra och logiska, vilka inträffar på en annan plats och vid en annan

tidpunkt i historien. Därigenom liknar de inslag från det kollektiva

och rasmedvetandet och vissa av förfäder-upplevelserna. De hän-

delser som dyker upp är emellertid mycket dramatiska och åtföljs

av en ovanligt intensiv emotionell laddning av klart positiv eller klart negativ art. Ett viktigt kännetecken på dessa fenomen är

något som man skulle kunna kalla "en upplevelsekvalitet av själa-

vandringstyp". Den som är med om dessa dramatiska händelser

behåller sin identitet; även om han uppfattar sig själv i en annan

form, en annan tid och på en annan plats och i ett annat samman-

hang känner han att han i själva verket är samma individ som i sin

nuvarande existensform. Han har också en stark känsla av att

konfronteras med ett minne, av att uppleva något som han redan

har sett och varit med om. Detta drag av déjá vu och déjå vécu

(redan sett och redan upplevt) är mycket typiskt - man känner och

"vet" utan något som helst tvivel att denna upplevelse inte är

förbunden med eller har sitt ursprung i ens egen nuvarande livstid och att det är en manifestation av en tidigare inkarnation.

Dessa upplevelser är inte ovanliga vid avancerade psykolytiska

behandlingar och kan ibland iakttas vid en första högdosbehandling

med psykedelika. Tro på själavandringen och kännedom om det

begreppet är inte nödvändig för att sådana upplevelser skall upp-

träda. De kan iakttas vid behandling av vetenskapsmän som tidiga-

re ansett att den idén är absurd, en vidskepelse hos ointellektuella

och obildade typer eller en primitiv kulturell missuppfattning som

omfattas av vissa grupper av religiösa fanatiker i Indien.

Vid flera tillfällen hade LSD-behandlade som inte har känt till

reinkarnationsbegreppet haft inte bara upplevelser av själavand- ringen utan också fått invecklade och detaljerade inblickar på detta

område, vilka starkt påminde om dem som beskrivs i olika religiösa

och apokryfiska böcker. I ett fall fick en obildad diversearbetare

som led av obotlig cancer upplevelser av detaljerad och upplysande

art i fråga om själavandringen och karma. Han hade inte läst

mycket i sitt liv och försäkrade att han aldrig tidigare hade diskute-

rat detta slags frågor. I själva verket var han i början mycket

förlägen över att behöva tala med terapeuten om dessa ting, efter-

som han uppfattade dem som mycket underliga och främmande.

När han redogjorde för vad han hade upplevat under behandlingen

var han mycket försiktig och ursäktande och trodde att terapeuten

skulle betrakta honom som "knäpp". Inträngandet i detta trans- personella område hjälpte honom att möta livets brutala verklighet

och till slut möta döden med jämvikt i sinnet.

Själavandringserfarenheterna innefattar vanligen en eller flera

personer; det är sällsynt att djur uppträder som partner i sådana

händelser. När de gör det, känner patienten det som om han blev

"karmiskt präglad" på en scen i vilken han dödas av en tiger, blir

stungen av en giftorm, trampad till döds av en vild elefant eller

spetsad på hornen av en vild tjur. Ibland är den som upplever dessa

scener den ende agerande. Han kan bli tvungen att återleva det hat,

den bitterhet och den avundsjuka som förefaller vara förknippad

med en smärtsam och handikappande sjukdom eller olyckshändelse

i en tidigare tillvaro. Patienter har också återlevt den ångest och den pina som är förbunden med att man omkommer vid en olycka,

t.ex. att man dödas av ras, långsamt sjunker och dör i ett träsk eller

i kvicksand eller omkommer under ett vulkanutbrott eller annan

eldkatastrof.

Karma-upplevelserna sönderfaller i två tydligt avgränsbara grup-

per, vilka man skiljer åt med ledning av arten av de känslor som

spelar med. Vissa av dem speglar höggradigt positiva affektiva

förbindelser med en annan människa. Vanligast av dem är en

fullständig ömsesidig förståelse, ett fruktbart och stödjande utbyte

av känslor m.m., starka band av kärlek, djup och varaktig vänskap,

eller själslig gemenskap.

Den andra gruppen består av scener med starka negativa emo- tionella följder. De upplevelser som hör till denna grupp slungar in

patienterna i själavandringssituationer som kännetecknas av svåra

fysiska smärtor, bitterhet, hat och mordlust, omänsklig skräck,

vällustig passion, sjuklig svartsjuka eller sjukligt habegär och snål-

het. Många som redovisar sådana upplevelser har erfarit att alla

ovan nämnda negativa känslor, intensifierade bortanför en viss

punkt, faktiskt i hög grad liknar varandra. I enlighet därmed existe-

rar ett allmänt emotionellt mönster vilket utgör alla dessa känslors

gemensamma nämnare. Det är i ett stadium av hög emotionell och

biologisk "tandning" alla affektiva modaliteter sammanstrålar, en

"smältdegel" av upplevelsetyper av omänsklig och icke-mänsklig

art, och en punkt där de bestialiska sidorna av människan når

metafysiska dimensioner. Mer intellektuella personer sätter lik-

hetstecken mellan denna odifferentierade "tandning" och trsna

eller tanha, köttets och blodets törst vilken enligt buddismen är den

kraft som håller i gång cykeln av liv och död och alltså är orsaken till allt lidande. Det är detta upplevande av en ospecifik affektiv

aktivering som inpräglas som en ofullbordad "gestalt", vilken un-

der följande liv kräver upprepning och upplösning. En sådan kar-

misk fixering under LSD-behandlingar kan inte arbetas igenom

bara i och med ett totalt återlevande av alla de smärtsamma känslor

som är förknippade med en destruktiv karmisk händelse. För att nå

ett avslutande måste patienten genomgå händelsen emotionellt,

etiskt och själsligt, höja sig över den och slutligen förlåta och bli

förlåten. LSD-behandlade har ofta konstaterat att det förefaller att

inte innebära någon skillnad om de i en karmisk situation är för-

tryckare eller offer - det tycks som om det är det dubbla chock-

mönstret som präglas in. På en djupt liggande nivå liknar den sadistiske plågoandens känsloläge den torterades, och mördarens

besinningslösa drift blandas med det döende offrets vånda. Oför-

mågan att förlåta och "släppa" sitt lidande tycks leda till karmisk

prägling såsom aktivt genomförd oförrätt eller våld.

Inträdet på det område som utgörs av erfarenheterna av själa-

vandringen under LSD-behandlingar föregås ibland av komplicera-

de instruktioner som meddelats genom icke-verbala medel (t.ex. på

intuitiv väg), vilka ställer individen inför reinkarnationens faktum,

kommer honom att erkänna sitt ansvar för begångna handlingar och

lägga fram karmas lag som en viktig del av den kosmiska ordning

som är oeftergivlig för alla förnimmande varelser. Utöver denna

mera allmänna information kan dessa insikter innehålla återfödel- seprocessen och de för karmisk frigörelse nödvändiga förutsätt-

ningarna. Enligt redogörelser avgivna av personer som har behand-

lats med LSD är reinkarnationens lagar nära förknippade med men

ändå oavhängiga av den behandlades biologiska härstamning och

den genetiska överföringen av idioplasma. Vid befruktningen tillde- las en viss fysisk kropp en individuell själslig entitet i enlighet med

dess karmiska förflutna; ett val som sker utanför ärftlighetslagarna.

Upplösningen av ett karmiskt mönster och frigörelsen från ban-

den det representerar förknippas med en känsla av högsta uppnå-

ende och triumf. Ofta känner patienterna att de har väntat på och

arbetat sig fram mot denna händelse under många sekler och att

även om de inte åstadkommer något mer i sitt liv detta ändå har

varit fruktbärande och framgångsrikt eftersom till slut en av de

karmiska bindningarna slitits av. Upplösningen av ett enda kar-

miskt mönster kan sålunda ge upphov till känslor av obeskrivlig

lycka; denna händelses relevans förefaller bestämmas av kosmiska

krafter och ligger utanför patientens fattningsförmåga. Vid flera tillfällen har detta åtföljts av en upplevelse med en gigantisk kar-

misk storm eller cyklon som blåser genom århundradena och sliter

av karmiska band som är förbundna med händelser från olika liv,

vilka var andrahandsderivat och upprepningar av den ursprungliga

prägling som löstes upp vid behandlingen. Dessa fenomenologiska

händelser har en viss likhet med några av de subjektiva upplevelser

som följde med Buddhas ansträngningar att nå upplysning.

Det förefaller för tidigt att här diskutera problemet med dessa

upplevelsers ursprung och deras ontologiska relevans. Det råder

emellertid inget tvivel om att de utgör samma fenomen som under

århundraden har beskrivits inom olika religiösa, filosofiska och

mystiska ramar, såsom t.ex. vissa afrikanska och amerikansk-indi- anska kulturer, orficismen och Platons filosofi, den tidiga kristna

idévärlden och åtskilliga av huvudreligionerna i Indien, särskilt

hinduismen, buddismen och jainismen.

Förkänningar, klärvoajans, kläraudians och "resor i tiden"

Den mest typiska sidan av de utomsinnliga upplevelsefenomenen i

denna grupp är överskridandet av de vanliga begränsningarna i

tiden och den därav följande utvidgningen av medvetandet. Ibland

rapporterar LSD-behandlade, i synnerhet under behandlingar långt

fram i serien, förkänningar av händelser som kommer att inträffa.

Ibland ser de komplicerade och detaljerade syner i fråga om framti-

da händelser och kan också höra de ljudfenomen som åtföljer dem. Dessa senare kan vara allt från vanliga miljöljud ur vardagslivet,

musik, enstaka ord, eller hela meningar, till oväsen från motorfor- don och olika akustiska larmsignaler (brandbilar, ambulanser eller

bilhorn). Vissa av dessa upplevelser uppvisar olika grad av likhet

med verkliga händelser som inträffar senare. På detta område kan

objektiv bekräftelse vara svår att uppnå. Om inte dessa detaljer

rapporteras och tydligt registreras under behandlingen, uppstår

stor risk för fel i uppgifterna. De största fallgroparna är slarvig

tolkning av fakta, skeva minnesbilder, samt möjligheten av déjá

vu-fenomen under uppfattandet av senare händelser. En allmän

kommentar bör göras i detta sammanhang rörande frekvensen av

utomsinnliga upplevelsefenomen under LSD-behandlingarna.

Objektiva prov i laboratoriet bekräftar vanligen inte att det före-

kommer någon ökning av förnimmelserna utanför sinnena som ett standardinslag i LSD:s verkan. Tillstånd som leder till olika para-

normala fenomen och som kännetecknas av en ovanligt hög före-

komst av utomsinnliga upplevelser befinner sig emellertid bland de

många alternativa själstillstånd vilkas uppkomst kan underlättas av

denna drog.

Ett annat intressant element i denna kategori är upplevandet av

"resor i tiden". Den LSD-behandlade är övertygad om att han kan

överskrida tidens gränser när han vill och färdas till vilken epok

som helst på ett sätt som liknar science fiction-författarnas tid-

maskiner. En sådan person kan få intryck av en orsakskoppling

mellan hans medvetna val av tidsperioder och de därpå följande

subjektiva upplevelserna. Detta kombineras vanligen med en lik- nande frivillig manipulation i fråga om platsen för upplevelserna.

Hans känsla av att det är han själv som väljer skiljer dessa upple-

velser från spontana, elementära och okontrollerade upplevanden

av händelser under barndomen, förfäder-upplevelser eller det kol-

lektiva och rasiska omedvetna.

RUMSLIG UTVIDGNING AV MEDVETENHETEN

Jag-överskridande i mellanmänskliga relationer och

upplevandet av dubbel enhet

Detta slags transpersonella företeelser kännetecknas av ett över- skridande av de vanliga rumsliga gränserna för medvetandet. Pa-

tienten erfar olika grader av upplösning och upphörande av jagets

gränser och sammansmältning med en annan människa, till ett

stadium av enhet och en-varande. Trots känslan av att vara helt

uppgången i partnern behåller individen alltid samtidigt känslan av

sin egen identitet. Vid LSD-behandlingar kan detta stadium av

dubbel enhet upplevas med terapeuten, den övervakande, familje- medlemmar eller andra personer som är inblandade i behandlingen.

Detta tillstånd kan också uppträda helt i den behandlades inre

kosmos på en rent subjektiv nivå och vara helt oberoende av att det

finns andra människor närvarande i behandlingsrummet. Typiska

exempel på denna upplevelsekategori är den symbiotiska förening-

en mellan mor och barn, fusionen med sexualpartnern (med eller

utan samlag), samt känslan av enhet med en andlig lärare i gu-

ru-elev-relationen. Upplevelserna av dubbel enhet åtföljs av djupa

känslor av kärlek och av det sakrala i relationerna.

Identifikation med andra människor

I motsats till den föregående kategorin transpersonella upplevelser är det här fråga om en känsla av fullständig identifikation med en

annan människa och i hög grad förlust av den egna identiteten.

Denna identifikation är total och komplicerad; den omfattar kropps-

bilden, känsloreaktioner och attityder, psykologiska särdrag, an-

siktsuttryck, typiska gester och maner, ställningar, rörelser och till

och med röstläget. Denna typ av upplevelser tar sig många uttryck

och förekommer på olika nivåer. Sålunda kännetecknas ofta åter-

levandet av traumatiska händelser under barndomen, där mer än en

person figurerar, av samtidig eller alternerande identifikation med

alla personer som förekommer i scenen. Detta kan ge en transper-

sonell touch åt många eljest typiskt personliga upplevelser. I detta

sammanhang - eller helt självständigt - kan patienten identifiera sig med sina barn, föräldrar och andra nära anhöriga, med vänner,

bekanta och lärare. Vid andra tillfällen har denna process inneburit

identifikation med framträdande politiker, vetenskapmän och

konstnärer, eller med typiska representanter för olika yrken, etnis-

ka grupper eller raser.

Lika vanligt är att patienten identifierar sig med berömda histo-

riska personer eller religionsstiftare. Listan på sådana personer

skulle kunna göras mycket lång, men vi skall begränsa oss till några

av de berömda personager som dyker upp med stor frekvens:

Albert Einstein, Richard Wagner, Ludwig van Beethoven, Leo-

nardo da Vinci, Michelangelo, Galileo Galilei, Franz Kafka, Djing-

is khan, kejsar Nero, Adolf Hitler, Josef Stalin, Abraham Lin-

coln, John F. Kennedy, den helige Franciscus av Assisi, den heliga

Teresa, Jesus, Buddha och Sri Ramana Maharishi.

Gruppidentifikation och gruppmedvetenhet

Denna upplevelsekategori kännetecknas av en ytterligare rumslig

utvidgning av medvetenheten. I stället för att identifiera sig med individer uppvisar patienten en allomfattande medvetenhet om en

hel grupp människor. Den faktor som förenar och kännetecknar de

enskilda individerna i en sådan grupp kan vara ras, nationalitet,

kulturarv, religion, yrke, ideologi eller öde. På detta sätt kan en

patient uppleva rollen av de genom århundradena förföljda judarna,

de kristna som torterades och offrades av romarna, den spanska

inkvisitionens offer eller fångarna i nazisternas koncentrationslä-

ger.

Patienten kan känna hur muslimerna erfar sitt religiösa nit under

pilgrimsfärden till Mecka, hinduernas fromhetshängivelse när de

förrättar sin gudstjänst vid Ganges, eller den fanatism som känne-

tecknar extrema religiösa sekter såsom gisslarna, ormtjusarna eller de ryska skoptserna. Vid en LSD-behandling kan det förekomma

att patienten upplever hela det lidande som all världens soldater har

utsatts för sedan historiens gryning, den revolutionära glöden hos

alla kommunister i världen i deras ambition att välta överända alla

kapitalistiska regimer, eller alla mödrars kärlek till sina barn och

omsorgen om deras välbefinnande. Det förekommer också identifi-

kation med hela socialklasser eller kaster, eller med befolkningen i

ett helt land. I extrem form av gruppidentifikation kan patienten

uppleva hur hans medvetenhet utvidgas till att omfatta samtliga

medlemmar av den mänskliga rasen, dvs. hela mänskligheten.

Identifikation med djur

Detta slags identifikation förekommer ofta och påminner i många

avseenden om dem som vi tidigare har redogjort för under avsnit-

tet om de fylogenetiska minnena. Identifikationen med olika djur är lika äkta och realistisk och båda upplevelsekategorierna kan inne-

hålla intressanta och exakta upplysningar i fråga om zoologi, stu-

diet av djurens beteende och djurpsykologi. Den viktigaste skillna-

den mellan kategorierna är att enkel djuridentifikation inte åtföljs

av känslan av återfärd och av att individen utforskar linjerna i den

fylogenetiska utvecklingen.

Det är viktigt att skilja mellan verklig identifikation med djur och

de betydligt mera ytliga autosymboliska förvandlingarna till djur.

De senare är förknippade med det psykodynamiska skiktet av det

omedvetna och har en symbolisk innebörd och en dynamisk struk-

tur som inte är olika den som förekommer i drömsyner. Individen

uppfattar dem vanligen som ett kryptiskt meddelande om hans

personlighets kännetecken eller om hans livssituation och är öppen för ett psykoanalytiskt sätt att betrakta fenomenet. En autosymbo-

lisk stilisering till ett rovdjur, t.ex. en tiger, ett lejon eller en svart

panter, kan tolkas som ett uttryck för patientens intensiva aggres-

sionskänslor. Förvandling till apa kan innebära polymorft perversa

böjelser och ett ohämmat sysslande med genitala såväl som prege-

nitala nöjen. En stark sexualdrift kan symboliseras av en hingst

eller en tjur; om den har en stark ingrediens av lusta och promiskuitet

kan den ta formen av identifikation med en vildgalt. Ett inslag av

manlig fåfänga och sexuellt färgad exhibitionism kan förlöjligas

genom att patienten uppfattar sig symboliskt som en galande tupp

på en gödselhög. Om man själv uppfattar sig som en åsna eller en

oxe innebär det en koppling till dumhet. En mula tolkas som envishet, och en gris uttrycker att man är slarvig med sig själv,

slafsig, och att man uppvisar sprickor i moralen.

Äkta identifikation med djur är en tydlig transpersonell upplevel-

se och har en primär kvalitet: den är ett fenomen sui generis som

inte kan uppkomma ur annat omedvetet material och tolkas symbo-

liskt. De tre kategorier LSD-upplevelser som är förknippade med

djur - autosymbolisk förvandling till djur, identifikation med djur

och fylogenetiska minnen - har var sina specifika kännetecken.

Patienter som har träffat på alla tre kan mycket lätt skilja mellan

dem.

Identifikation med växter

Antalet fall av identifikation med diverse växter är i allmänhet

mycket lägre än antalet fall av djuridentifikation. De som upplever

identifikation med växter har en känsla av att de bevittnar och

medvetet deltar i växternas fysiologiska processer. Patienten kan

uppfatta sig själv som ett groende frö, ett blad inbegripet i fotosyn-

tes, eller som en rot som sträcker sig efter vatten och näring. Vid

andra tillfällen kan han identifiera sig med en flugfälla eller någon

annan insektsätande växt, förvandlas till plankton i havet eller upp-

leva pollinering eller celldelning. Patienter har också rapporterat

att de har varit vittnen till botaniska processer på molekylnivån; de

var medvetna om den biokemiska syntes som ligger till grund för

produktionen av tillväxtämnen, växtpigment, oljor och socker,

aromatiska ämnen och olika alkaloider. Upplevandet av växtmedvetenhet utgör en intressant kategori av

de transpersonella fenomenen. Det är svårt att avfärda dessa upp-

levelser som enbart fantasier, hur fantastiska och absurda de än

kan tyckas vara. De uppträder självständigt hos olika individer vid

behandlingstillfällen långt fram i serien och har en mycket speciell

"upplevelsekvalitet" som svårligen kan formuleras i ord. Det är

svårt att identifiera deras ursprung i det omedvetna eller förklara

dem med utgångspunkt i något av det vanligare omedvetna mate-

rialet. Likaså är skälet till att patienterna får dessa upplevelser helt

okänt.

Inslag av växtmedvetenhet kan åtföljas av filosofiska och själsli-

ga föreställningar och insikter. Åtskilliga patienter har sålunda funderat över renheten och osjälviskheten i växternas tillvaro och

har betraktat växternas liv som modellen för idealt mänskligt bete-

ende: till skillnad från djur och människor dödar inte växterna och

de lever inte på andra organismers bekostnad. De har direkt kon-

takt med alla fyra elementen-jord, vatten, luft och eld (solen)-och

deras förmåga att omforma kosmisk energi är oundgängligen nöd-

vändig för livet på denna planet. Växterna är obesmittade av frågor

om syfte, målinriktning eller bekymmer för framtiden. De tycks i

stället representera det rena varat här och nu, många mystiska och

religiösa skolors ideal. Att inte utnyttja och skada andra organis-

mer kännetecknar alltså växterna - men samtidigt utgör de en

näringskälla för andra organismer och förser dessa med upplevelser av skönhet och glädje. Många som har haft upplevelser av växt-

medvetande anser att de nu förstår betydelsen av den vetenskapliga

forskningen kring växternas känslighet, bl.a. den som utförts av sir

Jagadis Chandra Bose i Calcutta och Darjeeling och de senare

experiment som har genomförts av Cleve Backster.

Stora träd, vilka är kända för sin långa livslängd, t.ex. sequoia och redwood, upplevdes under behandlingarna som företrädare för

tidlösheten och koncentrerad medvetenhet opåverkad av yttervärl-

dens tumult och omstörtningar. Andra inblickar förknippade med

liknande upplevelser hade samband med den mystiska touchen och

den djupa religiösa innebörden hos vissa växter. Det mest framstå-

ende exemplet på detta är lotusblommans symbolik i buddismen,

innebörden hos majsen i de nordamerikanska indianernas kosmolo-

gi, de antika ariernas tro att soma-drycken gav gudomlig kraft,

mistelns användande i druidernas kult och framför allt de religioner

och kulter som byggdes upp kring psykedeliska växter, bland dem

peyotl, de heliga mexikanska svamparna, och yajé. Vid talrika

tillfällen har dessa upplevelser haft praktisk betydelse; den fascina- tion med vilken patienter har betraktat växtrikets renhet, plus

motviljan mot slakt, alstrad under behandlingar där perinatala präg-

lingar har framträtt, har fått som följd en uppskattning av och

intresse för vegetarisk kost.

Uppgående i livet och allt skapat

Vid sällsynta tillfällen har det hänt att en LSD-patient har haft en

känsla av att hans medvetenhet har utvidgats till att omfatta allt liv

på vår planet, alltså hela mänskligheten och flora plus fauna, från

encelliga organismer till högt utvecklade arter. En patient kan

identifiera sig med den fylogenetiska utvecklingen av livet i all dess

komplexitet och nå fram till en intuitiv förståelse för de bakom-

liggande biologiska lagarna. Han kan utforska de faktorer som inverkar på arternas ursprung eller åstadkommit deras utslocknan-

de, och även se hur de darwinistiska och lamarckska krafterna

bestämmer det naturliga urvalet. Liknande insikter kan upplevas i

fråga om växelverkan mellan olika former av liv vid alla permuta-

tioner av deras synergismer och antagonismer inom vår planets

ekologi.

Medvetenheten om allt levande kan också sammankopplas med

utforskandet av de motsägelser och konflikter som är inbyggda i

livet, med försök att beräkna de egna livsbevarande krafternas

styrka i jämförelse med den mänskliga självförstöringspotentialen

och med en uppskattning av livsdugligheten som kosmiskt feno-

men. Upplevelser av detta slag kan få som följd en ökad insikt om

och känslighet för ekologiska problem i samband med teknisk

utveckling och snabb industrialisering.

Medvetenhet om oorganisk materia

Den utvidgning av medvetenheten som åstadkommes vid LSD-be-

handling är inte begränsad till biologins område utan kan innefatta

makroskopiska och mikroskopiska fenomen av oorganisk art. Pa-

tienter har upprepade gånger rapporterat att de har upplevat med-

vetenhet om oceanen, kännetecknad av tidlöshet, flytande till-

stånd, allomfattande och lugnande egenskaper, samt en paradoxal

blandning av oföränderlighet och dynamisk växling. Vid andra

tillfällen har de identifierat sig med vad de har erfarit som medve-

tenhet om elden, med dennas oändliga mångrörlighet, obeständig-

het, förmåga att skapa och förstöra former och även dess renande förmåga. Ganska vanlig är en subjektiv förnimmelse av de krafter

som släpps lösa vid naturkatastrofer: vulkanutbrott som både ska-

par bergstoppar och förorsakar förödelse, den dynamiska spänning

och rörelse i massa som jordbävningar innebär samt kraften av

luftströmmarna i stormar, för att ta de mest typiska exemplen.

Moderna teknologiska varianter av dessa upplevelser har också

beskrivits vid behandlingarna. Man kan sålunda få förnimmelser av

medvetenheten hos en dator eller identifiera sig med ett jetflygplan,

en rymdsatellit eller någon annan modern uppfinning. Många

LSD-patienter har också förklarat att de har haft förnimmelser av

ett visst material, främst diamant, granit, guld och stål. Liknande

upplevelser kan nå in i mikrovärlden, och här förekommer atomens struktur och de elektromagnetiska krafter som verkar i den och de

krafter som håller ihop atomkärnan.

I ljuset av dessa fenomenologiska upplevelser spekulerar

LSD-behandlade ofta över möjligheten att medvetenhet är ett fun-

damentalt kosmiskt fenomen som sammanhänger med organise-

randet av energin och att det finns överallt i universum. De talar

också härvid om att människans medvetenhet förefaller vara bara

en av många varianter av nämnda fenomen. Episoder med medve-

tenhet hos oorganisk materia kan åtföljas av diverse inblickar av

filosofisk och religiös art; de kan förmedla en ny förståelse för

animism och panteism och för paralleller mellan själsliga stadier

och materiella substanser så som alkemisterna beskriver dem, Em-

pedokles lära om de fyra elementen eller om vattnets betydelse i

taoismen. För dem som har omslutits av medvetenheten hos grani-

ten eller hos de vulkaniska processerna var det lätt att fatta varför

hinduerna ser Himalaya som en framställning av den vilande Shiva

eller varför hawaiianerna tillbeder krafterna i vulkanutbrotten så-

som gudinnan Pele. Erfarenheterna av medvetenhet av särskilt sta-

bila, oföränderliga och varaktiga ämnen uppfattas som att dessa är

höga själsliga tillstånd med inslag av helighet. Vissa LSD-behand-

lade har framfört åsikten att Himalaya, från hinduistisk synpunkt,

granitskulpturerna i Egypten och de prekolumbianska guldstatyer-

na i själva verket inte utgör sinnebilder av gudomligheterna eller

"riktiga" bilder av dem - de är gudarna. Det var oföränderligheten

och den permanenta medvetenheten i dessa material som tillbads,

eftersom det så drastiskt skilde sig från människornas starkt väx-

lande fokusering och de virvlande medvetenhetstillstånd som kän-

netecknar dem.

Planetarisk medvetenhet

Detta är ett sällsynt fenomen som vanligen uppträder långt fram i

en LSD-serie. Den behandlades medvetenhet tycks omfatta alla

sidorna hos vår planet, även den geologiska, liksom de oorganiska

materialen på dess yta, plus alla livsformerna där. Från denna synpunkt tycks jorden vara en komplicerad kosmisk organism och

de olika aspekterna av den geologiska, biologiska, kulturella och

tekniska utvecklingen på vår planet manifestationer av ett försök

att nå en högre grad av integration och självförverkligande.

Utomplanetarisk medvetenhet

I detta fall upplever den LSD-behandlade företeelser som är för-

knippade med himlakroppar utanför jorden och med astronomiska

händelser som inträffar i vårt solsystem eller bortanför det. Flera

LSD-behandlade har i detta sammanhang talat om förhållandena

på månens yta, kärnreaktionerna i solens inre, de ovanliga fysika-

liska förhållandena på olika planeter, exploderande novor, kvasa-

rer och pulsarer samt krympande stora stjärnor, vilket resulterar i

de "svarta hålen" i rymden.

En särskild typ upplevelser i denna kategori är medvetenheten

om den interstellära rymden, som vid flera tillfällen har rapporte-

rats av olika personer. Den kännetecknas av känslor av oändlighet

och evighet, lugn, frid, renhet och alla motsatsers förening. Den

tycks ha sin själsliga motsvarighet i upplevelsen av tomrummet,

vilken vi skall redogöra för senare i detta kapitel.

LSD-behandlade som är väl bevandrade i matematik och fysik har

rapporterat att många av uppfattningarna om dessa områden, vilka

går bortom rationellt resonerande, lättare kan förstås och faktiskt

upplevas när medvetenhetstillståndet förändras. Dessa insikter

omfattar sådana teoretiska system som den icke-euklidiska geomet-

rin, Riemanns geometri för en n-dimensionell rymd, Minkowskis

behandling av relativitetsteorin samt Einsteins speciella och hans

allmänna relativitetsteori. Tidens och rummets relativitet, rymdens

krökning, teorin om ett oändligt men ändå slutet universum, ener-

gins och massans utbytbarhet, m.m. - alla dessa svårbegripliga

teorier inom den moderna fysiken och matematiken kunde under

psykedelisk behandling förstås och faktiskt upplevas subjektivt.

Utomkroppsliga upplevelser, "resande klärvoajans och

kläraudians", "rymdfärder" och telepati

Denna grupp av utomsinnliga upplevelser kan tolkas med använ-

dande av termer för en utvidgning av medvetenheten bortanför de

vanliga rumsliga begränsningarna. Känslan av att man lämnar sin

kropp uppträder ofta under LSD-behandlingar. En del av de be-

handlade har känt det som om de helt lösgjordes från sina fysiska

kroppar och svävade ovanför dem eller betraktade dem från nå-

gon annan del av rummet. Tillfälligtvis kan patienten också förlora

känslan av att befinna sig i behandlingsrummet och hans medve-

tenhet förflyttar sig till upplevelseområden och subjektiva verklig-

heter som tycks vara helt oberoende av den materiella verkligheten.

Mindre vanligt förekommande är att denna upplevelse tar formen av en "resande klärvoajans och kläraudians", varvid patienten

har en känsla av att förflytta sig till en annan plats i den fysiska

världen och kan detaljerat beskriva den situation han då hamnar i.

Försök att verifiera sådana förnimmelser utanför sinnena har givit

intressanta resultat.

I sällsynta fall har patienten en känsla av att han kan aktivt

kontrollera en sådan process, överskrida de vanliga begränsningar-

na i rummet och färdas till ett ställe som han själv väljer ut. Här

nedan ger vi ett exempel på en sådan "färd i rummet" vid en

behandling i utbildningssyfte för en psykiatriker. Exemplet illustre-

rar dessa fenomens art och visar också de svårigheter som kan

uppstå om den behandlade försöker experimentera i gränslinjen

mellan två verkligheter och sätta sin upplevelse på hårt prov.

De första tre timmarna av behandlingstillfället utgjordes av en

fantastisk kamp mellan ljusets och mörkrets krafter, en vacker

illustration till den passage i den antika persiska Zend Avesta i

vilken skildras striden mellan Ahura Mazdas och Ahrimans

härar. Den utkämpades på alla tänkbara nivåer - i min kropps

celler och vävnader, på vår planets yta genom hela mänsklig-

hetens historia, i rymden samt på ett metafysiskt, transcen-

dentalt plan. Då och då fick jag en övertygande känsla av att

den strid jag var vittne till och upplevde hade någonting att

göra med sambandet mellan ande och materia, i synnerhet

med andens fängslande i materien.

När striden var slut befann jag mig i ett ganska ovanligt

sinnestillstånd. Jag kände en blandning av frid och lycka,

med de första kristnas naiva och primitiva tro. Jag befann mig i en värld där under kunde inträffa, accepteras och förstås. Jag

ägnade mig åt att fundera över tids- och rumsproblemen och

den olösliga paradoxen i oändligheten och evigheten, vilken

trotsar vårt förnuft när vi befinner oss i vårt vanliga stadium av

medvetenhet. Jag kunde inte förstå hur jag kunde ha gått med

på att bli "hjärntvättad" till den grad att jag accepterade den

slätstrukna idén om den endimensionella tiden och det tredi-

mensionella rummet såsom existerande i den objektiva verk-

ligheten. Jag tyckte snarare att det var klart och tydligt att det i

andens rike inte finns några gränser och att tid och rum var

godtyckliga konstruktioner. Det föreföll mig som om det skul-

le vara möjligt att medvetet skapa och uppleva ett obegränsat antal rymder med olika oändligheter. En enda sekund och

evigheten verkade vara helt utbytbara. Jag funderade över den

högre matematiken och såg paralleller mellan diverse matema-

tiska begrepp och förändrade medvetenhetstillstånd.

Då slog det mig plötsligt att jag inte var tvungen att känna

mig bunden av tidens och rummets gränser utan kunde färdas i

ett tid-rumkontinuum utan några begränsningar. Denna känsla

var så verklig och överväldigande att jag ville pröva den med

hjälp av ett experiment. Jag beslöt mig för att färdas till min

födelsestad, vilken låg åtskilliga tusen kilometer bort. Sedan

jag för min syn framkallat riktning och avstånd började jag

förflytta mig och försökte flyga genom rymden till min be-

stämmelseort. Denna ansträngning fick som följd en upplevel-

se av en flygning genom rymden med oerhörd hastighet, men

till min besvikelse rörde jag mig inte ur fläcken. Jag stannade

upp och tänkte igenom situationen. Jag kunde inte förstå att experimentet inte skulle fungera - jag var ju övertygad om att

sådana resor i rummet var möjliga.

Jag kom emellertid genast på att jag fortfarande befann mig

under inverkan av mina tidigare föreställningar om tid och

rum. Jag fortsatte att tänka i riktnings- och avståndstermer

och angrep problemet i enlighet därmed. Plötsligt slog det mig

att den rätta metoden skulle vara att övertyga mig själv om att

det rum där behandlingen försiggick i själva verket var iden-

tiskt med min destinationsort. När jag närmade mig problemet

på det sättet erfor jag mycket speciella och bisarra känslor. Jag

befann mig på ett främmande, ganska trångt ställe fullt av

vakuumrör, ledningar, motstånd och kondensatorer. Efter en kort stund av förvirring stod det klart för mig att jag var

instängd i en TV-mottagare som stod i ett hörn av det rum jag

hade haft som mitt i den våning vår familj hade bott i när jag

var barn. På något sätt försökte jag utnyttja högtalarna för att

höra och bildröret för att se. Plötsligt blev jag på det klara med

att denna upplevelse var ett symboliskt sätt att göra narr av

mig för att jag fortfarande var fast i mina tidigare idéer om

rymd och materia. Det enda sätt för överföring av bilder över

långa avstånd som jag kunde fatta och acceptera var baserat

på användandet av elektromagnetiska vågor som vid TV-

sändningar. Sådana överföringar begränsas naturligtvis av

dessa vågors hastighet. I det ögonblick jag fick klart för mig och blev övertygad om

att jag kunde operera i den fria själens rike och inte behövde

vara beroende av ens ljusets hastighet eller hastigheten hos

andra slag av elektromagnetiska vågor - då förändrades upplevelsen

Jag krossade TV-skärmen och klev ut i mina

föräldrars våning. Jag kände just då inte någon inverkan av

LSD och upplevelsen var lika självklar och verklig som vilken

annan upplevelse som helst under mitt liv.

Jag gick fram till fönstret och tittade på klockan i gathörnet.

Den visade fem timmars tidsskillnad i jämförelse med den

tidszon där experimentet gjordes. Trots att denna skillnad

speglade den verkliga tidsskillnaden mellan de två zonerna var

jag inte övertygad. Jag kände till denna tidsskillnad sedan

tidigare, och jag kunde mycket väl i mitt sinne ha fuskat ihop

upplevelsen.

Jag kände alltså med mig att jag behövde ett betydligt klara- re bevis på om det jag upplevde var "objektivt verkligt" i den

vanliga meningen. Jag beslöt utföra ett test - att ta ner en tavla

från väggen och senare kontrollera med mina föräldrar om

något hade hänt just vid den tiden i deras våning. Jag sträckte

ut handen efter målningen, men innan jag nådde ramen över-

väldigades jag av en allt starkare känsla att detta var något

ytterligt riskabelt och farligt. Jag kände plötsligt en kuslig

inverkan från mörka makter och något som kunde kallas

"svart magi"; det kändes som om jag spelade om min själ.

Jag gjorde en paus och började analysera vad det var som

höll på att hända. Syner från världens berömda kasinon

strömmade förbi mina ögon - Monte Carlo, Lido i Venedig, Las Vegas, Reno... Jag såg rulettkulan snurra i en sinnesbe-

dövande fart, jag såg de mekaniska rörelserna hos spelautoma-

ter, tärningar som vältes ut över grönt kläde, spelare vid

baccaratbord och blinkande lampor på enarmade banditer.

Dessa syner följdes av hemliga sammanträden mellan

statsmän, politiker, höga officerare och världsberömda veten-

skapsmän. Jag förstod att jag ännu inte hade övervunnit min

egocentricitet och inte kunde motstå maktens frestelser. Möj-

ligheten att överskrida tidens och rummets begränsningar fö-

reföll vara ett "gift" i sinnet och farligt frestande. Om jag

kunde kontrollera tiden och rummet skulle, tycktes det mig, pengar flöda in i obegränsade kvantiteter, liksom sådant som

man kan köpa för pengar. Allt vad man behövde göra under

dessa omständigheter var att bege sig till närmaste spelhåla,

fondbörs eller lotteriexpedition. För den som behärskade ti-

den och rummet skulle det inte existera några hemligheter.

Han kunde tjuvlyssna vid toppmötena mellan politiska ledare

och ha tillgång till vetenskapens hemligaste rön. Detta skulle

öppna hittills oanade möjligheter att styra världens gång.

Jag började förstå de faror som mitt experiment innebar. Jag

kom ihåg passager jag hade läst i diverse böcker som varnade

för att leka med dessa makter innan individen har övervunnit

sin jag-begränsning och nått andlig mognad. Det fanns emel-

lertid något annat som tycktes ännu mer betydelsefullt. Jag

upptäckte att jag var ytterligt kluven i fråga om utgången av

mitt experiment. Å ena sidan var det mycket frestande att bli i

stånd att frigöra sig från tidens och rummets tyranni. Å andra sidan stod det klart att detta hade långtgående och allvarliga

följder och inte kunde ses som ett isolerat experiment med

viljans kontroll över rummet. Om jag kunde få bekräftelse på

att det var möjligt att manipulera den fysiska miljön på ett

avstånd av flera tusen kilometer skulle hela min världsbild

rasa samman som följd av detta enda experiment och jag skulle

befinna mig i ett tillstånd av ytterlig metafysisk förvirring. Den

värld jag hade känt skulle inte längre finnas till. Jag skulle

förlora alla de "kartor" jag kände till och kände mig hemma

med. Jag skulle inte veta vem eller var jag var eller när jag

existerade och skulle vara förlorad i en helt ny, skrämmande

rymd, vars lagar skulle vara främmande och okända för mig.

Jag kunde inte förmå mig att fullfölja det tilltänkta experi-

mentet och beslöt ge upp problemet om upplevelsens objekti-

vitet och verklighet. Detta satte mig i stånd att leka med

tanken att jag hade besegrat tiden och rummet och samtidigt

blev det möjligt för mig att, ifall det hela blev för skrämmande,

betrakta episoden som en av de många illusioner som uppstått

i hjärnan som följd av förgiftning med en psykedelisk drog. I

samma ögonblick som jag övergav tanken på att fortsätta

experimentet förflyttades jag tillbaka till behandlingsrummet.

Jag har aldrig förlåtit mig själv för att jag försatt ett så unikt

och fantastiskt experiment. Minnena av den metafysiska

skräck som fanns med i bilden av experimentet kommer mig emellertid att tvivla på att jag skulle kunna mobilisera mer

mod nästa gång om ett sådant tillfälle skulle erbjuda sig i

framtiden.

Ibland kan telepatiska upplevelser iakttas vid behandling med psy-

kedelika. Den starka känsla en LSD-behandlad har av att han kan

läsa tankar som tänks av dem som är närvarande vid behandlingen

eller sätta sig i förbindelse med människor i andra delar av världen

är oftare ett självbedrägeri än ett faktum som kan bekräftas. Bort-

sett från grova förvrängningar och feltolkningar finns det dock situa-

tioner som starkt pekar mot ett äkta utomsinnligt förnimmande. En LSD-behandlad kan därför vara ovanligt exakt i fråga om den

övervakandes tankar och känslor utan att se på honom. Två perso-

ner som genomgår behandling samtidigt kan tänka på samma saker

eller uppleva detsamma utan större verbal kommunikation. I un-

dantagsfall kan ett påstående som görs av en LSD-patient beträf-

fande telepatisk kontakt med en person långt borta stödjas av

objektiva iakttagelser gjorda vid självständiga undersökningar.

RUMSLIG BEGRÄNSNING AV MEDVETENHETEN

Vid denna typ av upplevelser tycks individens medvetenhet vara

begränsad till mindre områden än den vanliga kroppsbilden; i de

flesta fall innefattar de delar av patientens kropp och fysiologiska

processer som under normala betingelser inte är tillgängliga för

medvetenheten. Sådana fenomen omfattar sålunda en rumsbe-

gränsning men också en funktionsutvidgning för medvetenheten.

Patienter som befinner sig i detta upplevelsestadium erfar en känsla

av att de kopplas in på medvetenheten hos olika organ eller vävna-

der i sin kropp. De kan sålunda "se" hur "pacemakern" i hjärtat

fungerar, hur hjärtmuskeln drar sig samman och hur hjärtklaffarna

öppnas och stängs. På ett motsvarande sätt kan de iaktta leverns

sätt att fungera och därmed produktionen och uppsamlandet av galla, matsmältningsprocessen och uppsugningen av näringen i ma-

gen eller, vad det beträffar, funktionen hos vilket annat organ som

helst.

Vid detta tillstånd färdas tydligen medvetenheten tillbaka till

cellnivån eller till och med mindre enheter. Då och då har LSD-pa-

tienter rapporterat att de har haft en förnimmelse av att vara

nervceller i sin egen hjärna, vita och röda blodkroppar, livmoder-

vävnad eller sädesceller. Till denna kategori hör den ofta redovisa-

Organ-, vävnads- och cellmedvetenhet

de upplevelsen av identifikation med ägget och spermien vid tid-

punkten för befruktningen.

Ett annat intressant fenomen är den medvetna utforskningen av

cellkärnan och kromosomernas uppkomst. Detta kan kombineras

med en känsla av att "läsa sin DNA-kod". Liksom när det gäller

andra transpersonella upplevelser kan episoder med organ-, väv- nads- och cellmedvetenhet förknippas med många påtagliga in-

blickar. Olika detaljer som rör kroppens anatomi, histologi, fysio-

logi och kemi, vilka har påträffats i redogörelser för sådana upple-

velser, avslöjar ofta en kunskapsnivå som patienterna inte hade

före behandlingen. Några av företeelserna i denna kategori liknar

starkt olika scener i filmen "Fantastic Voyage". Hänvisningar till

denna film påträffas ofta i skildringarna av sådana LSD-upplevel-

ser.

Följande utdrag ur en journal från en behandling för utbildnings-

ändamål av en psykiatriker uppvisar flera goda exempel på upple-

velser i fråga om cell- och vävnadsmedvetenhet.

De mest intressanta händelserna under denna behandling åter- stod. Min medvetenhet blev mindre och mindre differentierad

och jag började uppleva en egendomlig upphetsning, vilken

inte liknade någonting jag tidigare hade erfarit. Mittpartiet på

min rygg alstrade rytmiska impulser och jag hade en känsla av

att drivas fram genom tid och rum mot ett okänt mål. Jag hade

bara en obestämd uppfattning om den slutliga bestämmelseor-

ten, men uppdraget tycktes vara utomordentligt viktigt. Efter

någon tid upptäckte jag till min stora häpnad att jag var en

sädescell och att de regelbundna explosiva impulserna alstra-

des av en biologisk "pacemaker" och överfördes till en lång

gisseltråd som utförde vibrationsrörelser. Jag deltog i en hek- tisk kapplöpning till källan för ett kemiskt budskap som var

lockande, oemotståndligt. Då fick jag klart för mig att målet

var att nå fram till ägget, tränga in i det och befrukta det. Trots

att hela synen föreföll absurd och löjlig sedd med mina veten-

skapliga ögon kunde jag inte motstå frestelsen att på allvar

delta i denna kapplöpning och med utvecklande av hela min

energi.

Genom att uppleva mig själv som en sädescell inbegripen i

en tävlan om att komma först till ägget blev jag medveten om

alla de processer som medverkar. Det som hände hade de

grunddrag som detta fysiologiska skeende har enligt den un-

dervisning som meddelas under den medicinska utbildningen.

Där fanns emellertid många andra dimensioner som låg långt

bortanför allt som någon skulle kunna fantisera om med sinne- na i normalläge. Denna sädescell var ett helt självständigt

mikrokosmos, ett universum i sig. Där fanns ett klart medve-

tande om de biokemiska processerna i cellplasmat. I en dim-

mig atmosfär kunde jag urskilja strukturen hos kromosomer,

enstaka gener och DNA-molekylerna. Jag kunde se deras fy-

siokemiska skepnad såsom varande samtidigt inslag ur förfä-

der-minnen, ursprungliga fylogenetiska former, kärnformer av

historiska händelser, myter och arketyp-bilder. Genetik, bio-

kemi, mytologi och historia verkade vara oupplösligt invävda

i varandra och utgjorde olika aspekter av samma fenomen.

Sädescellens mikrovärld var samtidigt påverkad och styrd av

krafter som modifierade och bestämde kapplöpningens ut- gång. De tycktes ha formen av karmiska, kosmobiologiska och

astrologiska fältstyrkor.

Upphetsningen i denna tävling byggdes upp sekund för se-

kund och den hektiska kapplöpningen verkade öka så starkt

att det påminde om ett rymdskepps fart nära ljusets hastighet.

Sedan kom höjdpunkten i form av det triumferande inträng-

andet i och den extatiska sammansmältningen med ägget. Un-

der detta spermielopp växlade min medvetenhet mellan sädes-

cellen på väg mot sin destination, och ägget, som kände en

obestämd men stark förväntan inför en överväldigande hän-

delse. Vid tiden för befruktningen förenades de båda tidigare

enskilda enheterna av medvetenheten och jag var båda celler- na samtidigt. Underligt nog tycktes de båda medverkande

enheterna tolka samma händelse som en individuell seger men

också som en gemensam triumf. Båda nådde sitt mål: sper-

mien och äggcellen, en händelse med två medverkande och

som resultat en total tillfredsställelse hos båda. Jag kände att

här fanns en ideal modell, inte bara för samverkan mellan den

manliga och den kvinnliga principen i vuxna människors sex-

uella handlingar utan också för mellanmänskliga situationer i

allmänhet. Uppgiften föreföll vara att ordna omständigheterna

på ett sådant sätt att alla som deltog tolkade utgången som en

personlig succé. Vid det laget insåg jag hur de existerande

tolkningsramarnas komplexitet och mångfald skulle kunna

möjliggöra något sådant.

Upplevelsen fortsatte sedan könscellerna hade smält sam-

man. Det var fortfarande samma hets. På ett förtätat och

accelererat sätt upplevde jag fostrets uppkomst efter befrukt-

ningen. Här fanns åter den totala medvetenheten om bioke- miska processer, celldelning och vävnadstillväxt. Där fanns

talrika uppgifter som måste utföras och kritiska perioder som

måste klaras. Jag såg bildandet av nya organ. Jag förvandlades

till embryots andningsorgan, det pulserande fosterhjärtat, le-

verceller och celler i tarmarnas slemhinna. Fostrets utveckling

ackompanjerades av ett enormt frigörande av energi och ljus.

Jag kände att detta bländande gyllene ljus hade något att göra

med biokemisk energi som medverkade i den snabba tillväxten

av celler och vävnader. Vid ett tillfälle hade jag en mycket

tydlig förnimmelse av fostrets utveckling, och det uppfattade

jag som en stor prestation, individuell succé lika väl som en

triumf för naturens skapande krafter. Till och med när jag hade återvänt till mitt vanliga stadium

av medvetenhet hade jag en känsla av att denna upplevelse

skulle komma att få en varaktig inverkan på mitt självförtro-

ende. Hur min levnadsbana än gestaltar sig har jag redan upp-

levat två klara framgångar - jag vann spermiekapplöpningen

i tävlan med många miljoner andra tävlande, och jag klarade

framgångsrikt den komplicerade uppgiften med att alstra ett

foster. Även om mitt förnuft tvingade mig att le nedlåtande

medan jag funderade över dessa idéer, var känslorna bakom

dem mycket starka och övertygande.

Upplevelse-utvidgning utanför ramen för "den objektiva

verkligheten"

Spiritistiska och mediumupplevelser

Dessa sällsynta upplevelser liknar starkt fenomen som är kända

från spiritistiska seanser och den ockulta litteraturen. Så kan t.ex.

LSD-patienten plötsligt hamna i ett tillstånd som liknar mediets

trance. Hans ansiktsuttryck förändras på ett slående sätt, hans

gester verkar främmande och hans röst förändras dramatiskt. Han

kan tala främmande språk, skriva automatiska texter och rita upp

mystiska hieroglyfiska mönster eller göra egendomliga teckningar

och åstadkomma otolkbara krumelurer. Andra upplevelser i denna

kategori kan ta formen av möten med astralkroppar eller avlidna

personers andar och även utomsensoriska kontakter med dem.

Vissa av dessa fenomen har samma kännetecken som den ande-be- satthet som vi känner från medeltida skrifter eller skildrats av

antropologer som har studerat religionsutövning och olika kultu-

rers trosläror.

Följande episod ur en psykolytisk LSD-behandling långt fram i

serien vid Prags psykiatriska forskningsinstitut ger exempel på en

djup och skakande spiritistisk upplevelse. Den noterades under den

terapi Dana genomgick; hon var en neuros-patient som vi tidigare

har omnämnt i korthet (s. 87).

Vid en av behandlingarna upplevde Dana en ytterligt smärt-

sam chockhändelse från sin barndom. Hennes far var i många

år intagen på sjukhus för ett allvarligt psykotiskt tillstånd. När hon var tio år gammal fick han en hjärnblödning och sändes

hem från sjukhuset för att dö hemma. Dana såg sin far försäm-

ras allt mer och satt vid sidan av hans säng när han utkämpade

sin dödskamp.

Under LSD-behandlingen färdades hon bokstavligen tillba-

ka till denna situation och förvandlades till en rädd liten flicka

som bevittnade sin fars dödskamp. I början iakttog hon hans

dödsångest men senare började hon uppleva denna ångest

själv. Genom total identifikation med sin far närmade hon sig

den fysiska döden. När de i denna egenartade förening hade

överskridit gränsen mellan livet och döden inträdde hon i ett

tillstånd av nästan okontrollerbar panik. Under två timmar var vi oförmögna att nå kontakt med henne.

När vi hade lyckats återupprätta förbindelse med henne var

hon i stånd att beskriva sin upplevelse: "När vi hade trätt över

dödens tröskel befann jag mig i en kuslig och skrämmande

värld. Den var fylld av självlysande eter av en underligt maka-

ber art. Det fanns ingen möjlighet att bedöma om den rymd jag

upplevde var ändlig eller oändlig. Ett otal själar från avlidna

människor svävade i den lysande etern. 1 en atmosfär av

En målning som speglar Danas "spiritistiska" upplevelse under en av LSD-behandlingarna. Hon återupplevde sin fars dödsångest, vilken hon hade bevittnat som barn. Efter att ha varit åskådare upplevde Dana full identifikation med sin far i denna situation. Sedan hon passerat över tröskeln till dödsriket befann hon sig i en skrämmande rymd fylld av fluorescerande eter. Avlidna människors själar var upphängda i detta universum och kommunicerade med henne på telepatisk väg. När hon tittade på sin hand såg hon där som en dubbelexponering sin döde fars astralhand.

säregen sorg och oroande upphetsning sände de mig icke-ver-

bala budskap via kanaler utanför sinnena. De verkade ovanligt

fordrande, och det tycktes som om de behövde något jag

kunde ge dem. Rent allmänt påminde stämningen mig om de

beskrivningar av underjorden jag hade läst i den grekiska

litteraturen. Men objektiviteten och verkligheten i situationen

låg bortanför min föreställningsförmåga. Den framkallade ett

tillstånd av ren och skär metafysisk skräck, som jag inte ens

försöker beskriva. Min far fanns också i denna värld som en

astralkropp. Sedan jag trädde in där tillsammans med honom

kände jag det som om hans astralkropp placerades ovanpå

min. Jag kunde inte kommunicera med er [terapeuten] över

huvud taget och dessutom verkade det betydelselöst. Jag var

säker på att ni visste lika litet om denna kusliga värld som jag,

och att ni därför inte kunde vara till någon hjälp. Det var utan

tvivel mitt livs mest kusliga upplevelse; inte i någon av mina

tidigare LSD-behandlingar har jag påträffat något som liknar

detta."

Upplevelser av möten med ovanmänskliga andeväsen

Det antika temat om möten och samspel med andliga ledare, lärare

och beskyddare är en av de värdefullaste och mest givande

transpersonella upplevelserna vid LSD-behandlingarna. Patienten

uppfattar dessa varelser som ovanmänskliga eller andliga väsen,

som befinner sig på ett högre plan av medvetenhet och på högre

energinivåer. Endast undantagsvis åtföljs denna upplevelse av en

verklig bild eller förbindelse i verbal form. Ibland är dessa andliga

ledare en ljus- eller energikälla, med eller utan åtföljande högfrek- vensvibrationer. Patienten förnimmer i regel deras närvaro och

mottar budskap, riktlinjer och förklaringar via kanaler utanför sin-

nena. Patienten bibehåller sin identitet och uppfattar dessa väsen

som åtskilda från honom själv. Det förekommer emellertid att han

upplever olika grader av sammansmältning eller till och med full

identifikation med dem.

Andliga ledare uppträder under behandlingstillfällena i olika

funktioner. Ibland förklarar de vad som håller på att hända eller ger

råd i fråga om den önskvärda attityden gentemot LSD-upplevelsen.

Vid andra tillfällen följer de patienten genom diverse svåra

upplevelser, ungefär som Vergilius i Dantes Den gudomliga

komedin, och ger intellektuellt och andligt stöd; ja, det kan till och

med inträffa att de skapar sköldar av positiv energi som skyddar

patienten mot onda makters nedbrytande inverkan. Sådana ledare

kan också leverera speciella direktiv och anvisningar om patientens

nuvarande livssituation eller hans livs allmänna förlopp. Ibland

förblir dessa andliga hjälpare anonyma, medan vid andra tillfällen

patienten identifierar dem som olika sidor av sitt eget högre jag eller

som religiösa ledare och upplysta varelser som inte längre har någon

kropp, som t.ex. Sri Ramana Maharishi, Ramakrishna, Sri

Aurobindo, Gandhi eller Jesus.

Denna upplevelsekategoris fenomenologi har dramatiskt beskri-

vits av John C. Lilly i hans bok Stormens öga (12). I denna skildring

berättar Lilly för läsaren om sina kraftladdade sammanträffanden

med två väktare från medvetenhetens högre plan, vilka spelade en

viktig roll i flera kritiska perioder under hans andliga sökande.

Upplevelser av andra världsallt och möten med deras

invånare

De underliga, främmande världar som de LSD-behandlade upp-

täcker och utforskar vid detta slags upplevelser tycks ha en egen

verklighet, även om den inte ryms inom vårt normala kosmos.

Dessa världar tycks existera i andra dimensioner, i världsallt som

finns parallellt med vårt. Patienten kan träffa på skepnader som

uppvisar bisarra fysiska former, handlar enligt obegripliga lagar och kännetecknas av metaboliska och fysiologiska processer som

är helt olika våra. De uppfattas som tydligt intelligenta varelser

men deras kännetecken i fråga om föreställningar och känslor lik-

nar ingenting av det människan känner till. Vid flera tillfällen har

LSD-behandlade rapporterat kontakter eller möten med flygande

tefat och andra typer av rymdfarkoster från andra himlakroppar.

Ibland har de uppfattats som besök från långt bort belägna platser i

vårt universum eller som astrala expeditioner från andra dimensio-

ner och parallella världsallt. Dessa främmande världsallt, upplevda

vid LSD-behandlingar, kan vara mycket mindre eller oändligt

mycket större än vårt och styras av okända energiformer. Sedan

patienterna har genomlevt dessa egenartade kosmiska äventyr har de jämfört dem med de mest snillrika science fiction-berättelser

som någonsin har skrivits. Vissa behandlade har fått i tankarna

Swifts Gullivers resor, medan andra har jämfört dem med olika

sekvenser i den amerikanska TV-serien Star Trek.

Arketypupplevelser och komplicerade mytologiska händelser

En viktig grupp transpersonella upplevelser vid LSD-behandlingar-

na är fenomen som C . G . Jung har kallat "ursprungliga bilder",

dominanter i det kollektivt omedvetna, eller "arketyper". De upp- träder upprepade gånger vid behandlingar av både sådana som

känner till detta begrepp och sådana som inte tidigare har någon

kännedom om Jungs teorier. I ordets vidaste betydelse kan ut-

trycket "arketyp" användas om alla statiska mönster och kontu-

rer, liksom om dynamiska händelser inom psyket vilka går utanför

individen och har en universell karaktär. En sådan avgränsning och

definition av arketyper skulle kunna gälla många typer av fenomen

som beskrivs i detta avsnitt. Vi kommer emellertid att begränsa oss

till den grupp av transpersonella upplevelser av arketypnatur vilka

representerar biologiska, fysiologiska och sociala typer och roller.

Sålunda kan en LSD-behandlad uppleva full identifikation med

arketyperna martyren, flyktingen, parian, den upplyste härskaren, tyrannen, dåren, den barmhärtige samariten, den vise gamle man-

nen, gnidaren, den lastbare förstöraren, asketen och eremiten.

Dessa upplevelser är nära förknippade, men inte identiska, med de

element av kollektivt medvetande vi har redogjort för tidigare. I

senare fallet känner de behandlade samtidigt identifikation med alla

de enskilda individer som ingår i en viss grupp. Dessa arketyp-upp-

levelser utgör personifierade uppfattningar om förekommande rol-

ler (t.ex. alla judar i förhållande till Juden). Arketypfenomen av

detta slag kan spegla olika nivåer av abstraktion och skilda grader

av generalisering. I fråga om några av de allmännaste arketyperna

kan det hända att patienten identifierar sig med rollerna modern,

fadern, barnet, kvinnan, mannen eller älskaren. Många starkt uni- versella roller uppfattas som heliga, t.ex. den goda modern, den

förfärliga modern, moder jord, moder natur, den stora hermafrodi-

ten och den kosmiska människan. Arketyper som speglar vissa

sidor hos den behandlades personlighet, såsom Skuggan, Animus

och Anima, eller Persona, förekommer också ganska ofta i behand-

lingar långt fram i LSD-serien. Visionerna av Den gyllene tids-

8 - Människans

åldern och Den mörka tidsåldern, liksom visionen av flödet av alla

hinduismens yugas kan nämnas som exempel på rika, omfattande

och generaliserade arketyper.

Ibland deltar LSD-behandlade i legendariska, mytologiska eller

sago-händelser i stället för att uppleva den individuella och vanli-

gen oföränderliga arketyp-bild som vi har beskrivit härovan. Vissa av de förstnämnda företer tämligen enkla och vanliga motiv, såsom

den onda styvmodern och den illa behandlade styvdottern, den

snälle brodern och den elake brodern, samt den stora kärleken som

sätts i fara av ogynnsamma omständigheter eller intriger. Andra

återigen är mycket mera speciella och ovanliga - dit hör motiv som

den eviga fördömelsen sådan denna framställs i berättelserna om

Tantalus, Sisyfos, Prometeus, Ahasverus eller Den flygande hol-

ländaren, temat hjältens födelse eller död, legenderna om männi-

skans strävanden och hennes törstande efter kunskap, så som t.ex.

berättelserna om Daedalus och Ikaros, eller om Faust, och myten

om superhjälten som klarar besvärliga uppgifter eller räddar och

befriar en fången och hotad kvinna. Inte sällan redovisar icke-intel- lektuella behandlade skildringar som starkt påminner om de antika

myterna från Mesopotamien, Egypten, Indien, Grekland, Central-

amerika och andra länder. Dessa iakttagelser stämmer nära över-

ens med C. G. Jungs beskrivningar på uppträdandet av relativt

okända men tydligt arketypiska temata i barns och okomplicerade

patienters drömmar, liksom i vissa schizofrenas symptom.

Upplevelser av möten med olika gudar

Denna grupp upplevelser är nära anknuten till närmast föregående.

I strikt jungsk mening skulle möten med diverse gudar och/eller

identifikation med dem anses som arketypiska upplevelser. Det

föreföll emellertid som om de yrkesmänniskor som var förtrogna

med Jungs teorier och frivilligt deltog i behandlingar med LSD klart

skilde mellan arketyperna i form av allmänna roller och universella

prototyper å ena sidan och upplevelser av konkreta gudar förknip- pade med specifika kulturer å den andra. Ibland händer det att

patienterna är förtrogna med de gudar eller demoner de upplever

och kan ge dem särskilda namn och placera dem i rätt kulturområ-

de. Vid andra tillfällen händer det att de ger detaljerade skildringar

av sina syner eller till och med tecknar av dem och identifierar den

kultur det är fråga om. Sedan tillkommer det terapeuten att skaffa

fram den nödvändiga informationen och beräkna graden av exakt-

het hos ifrågavarande inblickar. Det förekommer också tillfällen

när en uppdykande guds identitet inte kan klarläggas, trots den be-

handlades och terapeutens förenade ansträngningar.

De flesta gudar som uppträder vid LSD-behandlingarna kan inde- las i två tämligen skarpt avgränsade grupper: den första omfattar

dem som sammanhänger med det ljusa och goda, medan den andra

innehåller mörkrets och det ondas gudar. Typiska företrädare för

godsinnade gudar är Isis och Osiris, Ahura Mazda, Apollo, Bodd-

hisattva och Krishna, medan den andra kategorin omfattar Seth,

Hades, Ahriman, Kali, Molok, Astarte, Huitzilopochtli och Satan.

Vid LSD-behandlingar i serie uppträder dessa gudar vanligen

första gången i anslutning till den perinatala fasen; i det samman-

hanget förknippas visionerna av de gudar som företräder de mörka

makterna med födelsesmärtan i präglingarna II och III, och de

godsinnade i de extatiska upplevelserna i präglingarna I och IV.

Senare uppträder sådana visioner av gudar separat, antingen i form av statiska syner eller som inslag i de mytologiska händelser vi har

redogjort för i föregående avsnitt. Tillfälligtvis bevittnar LSD-be-

handlade hela kosmologiska dramer, t.ex. striden mellan Ahrimans

och Ahura Mazdas härar, mellan gudarna och jättarna, Lucifers

och andra änglars fall, olika versioner av världens skapelse, den

bibliska syndafloden samt Yttersta domen eller Harmageddon.

Patienter som upplever ett möte med olika gudar, godsinnade

eller ondskefulla, uppvisar vanligen mycket starka känsloreaktio-

ner, vilka spänner över ett brett område, från extatisk hänryckning

och gudomlig sällhet till metafysisk skräck och en känsla av att de

är sinnesrubbbade. De flesta anser emellertid inte att de har mött

Den högste eller den yttersta kraften i universum.

Intuitivt förstående av universella symboler

Syner med olika universella symboler utgör en viktig del av be-

handlingarna med LSD. Synerna kan uppträda separat eller i för-

bindelse med diverse andra typer av transpersonella företeelser.

Upplevelserna av universella symboler följs eller åtföljs av en

intuitiv förståelse på olika nivåer av symbolernas esoteriska inne-

börd. Många som behandlas med LSD har upplevt syner av kom-

plicerade geometriska kompositioner vilka starkt liknar orientalis-

ka mandala (magiska offercirklar i buddismen); vissa patienter

kunde till och med rita upp sådana och leverera tämligen detaljerade

förklaringar till innebörden i olika detaljer i dem. Det är ganska

vanligt att personer som inte på något sätt är hemma i den orienta-

liska och mystiska litteraturen kommer med tolkningar av univer-

sella symboler i överensstämmelse med tillhörande esoteriska tex- ter. De vanligast förekommande symbolerna under behandlingarna

har varit korset, den sexuddiga Davids-stjärnan, den indoiranska

svastikan, det egyptiska ankh (Nil-korset eller crux ansata), lotus-

blomman, taoismens yin-yang, hinduernas heliga fallos (Shiva

linga), diamanten och andra juveler, buddismens hjul av död och

återfödelse, samt cirkeln (vilken ofta uppträder som den arketypis-

ka ormen Duroboros som slukar sin stjärt).

På annat ställe har vi nämnt att som en följd av LSD-behandling-

ar vissa patienter har uppvisat insikter i hela system av esoteriskt

tänkande. Sålunda har personer som är helt obekanta med kabbala

haft upplevelser som beskrivs i Zohar och Sefer Yetzirah och visat

förvånande kännedom om kabbalistiska symboler. Andra har spon- tant sysslat med den transcendentala innebörden i tal och kommit

fram till slutsatser som legat jämsides med Pythagoras algebra och

siffermagi. De som tidigare har förlöjligat astrologin och intagit en

nedlåtande inställning gentemot alkemin har upptäckt en djupare

innebörd i dessa system och nått fram till en stark uppskattning av

deras metafysiska betydelse. En sådan ny förståelse har också

iakttagits i fråga om olika antika former av spådomar såsom I Ching

och Tarot.

Aktiverandet av chakras och uppväckandet av Ormens kraft

(Kundalini)

Många upplevelser på det transpersonella området vid LSD-be-

handlingar har en slående likhet med de fenomen som redovisas i

olika skolor av Kundalini-yoga såsom tecken på aktiverandet och

öppnandet av individuella chakras.* Sådana paralleller förekom- * Chakras (sanskrit-term för "hjul") är tänkta centra för utstrålning av ur-

sprunglig energi (prana), en ungefärlig motsvarighet till vissa nivåer av ryggmärgen och vissa kroppsorgan. De flesta systemen skiljer mellan sju olika chakras: 1) rotchakra (muladhara), 2) könschakra (svadhisthana), 3) navelchakra (manipura).

mer inte bara hos dem som får positiva upplevelser; fenomenologin

och följderna av misskötta och dåligt upplösta LSD-behandlingar

påminner mycket om de komplikationer som inträffar under loppet

av okontrollerade och amatörmässigt genomförda Kundalini-öv-

ningar.** De som har kännedom om indisk filosofi och religion

hänvisar ofta till Ormens kraft, olika chakra och tantras-övningar.

Det är inte nödvändigt att man har studerat detta område; upple-

velser därifrån kan inträffa för personer som är helt okunniga om

det. I sådana fall har sådana patienter kunnat ge överraskande

detaljerade beskrivningar av liknande upplevelser och ibland till

och med om de teoretiska systemen, visserligen - naturligtvis -

utan att använda termerna ur sanskrit. I allmänhet syns chakra-sys- temen ge värdefull orientering åt medvetandet vilken är till stor

hjälp vid tolkandet och begreppsskapandet i fråga om många ovan-

liga upplevelser under LSD-behandlingar. En detaljerad redovis-

ning av dessa intressanta paralleller skulle emellertid ligga utanför

ämnet för detta kapitel och måste reserveras för en kommande

volym.

Ett utomordentligt sällsynt och märkligt fenomen som kan upp-

träda vid ett behandlingstillfälle långt fram i serien är uppväckandet

av Kundalini i den heliga sektorn av ryggmärgen och det uppåtrik-

tade flödet av andlig energi, med åtföljande aktivering av alla

chakras. I sin fullständiga form kan denna process ge upphov till en

djup transcendental upplevelse av extatisk och integrerande art, förknippad med den högsta chakra, tusenblads-lotusen.

Här skulle jag vilja nämna en mycket intressant diskussion som

följde på min presentation av parallellerna mellan LSD-upplevelser

och de indiska religionerna vilken jag framförde vid den Första

internationella konferensen om vetenskaplig yoga i New Delhi, i

Indien, i december 1971. Åhörarna - över 200 personer - bestod av

företrädare för många olika andliga riktningar i dagens Indien,

inklusive flera grupper tibetanska buddister som hade flytt från

Tibet efter den kinesiska invasionen. Diskussionsdeltagarna tyck-

4) hjärtchakra (anahata), 5) strupchakra (vishuddha), 6) pannchakra (ajna), och 7) kronchakra (sahasrara). Prana-flödet sker genom en central kanal (sushumna) och två sidokanaler (ida och pingala).

** Gopi Krishna ger i sin skildring av sitt andliga sökande i Kundalini: Männi- skans utvecklingsenergi (7) talrika exempel på de skadliga bieffekterna av okunnigt genomförda experiment av detta slag.

tes vara ense om att av alla yogasystemen Kundalini är det som

ligger närmast LSD-psykoterapin. Båda metoderna innebär en

ögonblicklig och enormt stor frigörelse av energi, alstrar djupa och

dramatiska upplevelser och kan ge imponerande resultat på relativt

kort tid. Å andra sidan innebär de också de största riskerna och kan

vara ganska farliga om de inte utövas under omsorgsfull övervak-

ning av kompetenta ledare.

Medvetenheten om Världssjälen

Detta är en av de djupaste och mest omfattande upplevelser som

har observerats vid LSD-behandlingar. När patienten identifierar

sig med medvetenheten om Världssjälen förnimmer han att han har upplevt "den totala existensen". Han känner att han har nått den

verklighet som ligger i botten på alla andra verkligheter och att han

har konfronterats med den högsta och slutliga princip som ligger

bakom allt varande. Materia, rymd och tid, liksom ett oändligt

antal andra subjektiva verkligheter har passerats, och de har slutli-

gen förtätats till denna enda medvetenhet, som utgör deras gemen-

samma källa och nämnare.

Denna upplevelse är utan gräns, omätbar och obeskrivbar - det

är varandet i sig. Kommunikation med ord och vårt vanliga språks

symbolstruktur verkar löjligt ofullkomliga medel för att hålla fast

och förmedla upplevelsens art. Upplevandet av fenomenvärlden

och det vi brukar kalla medvetenhet förefaller i detta sammanhang vara endast mycket begränsade, fördomsbetingade och styckade

aspekter av den allomfattande medvetenheten om Världssjälen.

Principen är total och definitivt bortanför rationell förståelse, och

ändå tillfredsställer till och med en kort upplevelse den LSD-be-

handlades intellektuella, filosofiska och andliga behov. Alla frågor

som någonsin har ställts tycks få sitt svar och det finns inget behov

av att fråga mer.

Det närmaste vi kan komma förståelsen i fråga om denna upple-

velses art är att beskriva den med de termer som används när det

gäller saccidananda, vilket förekommer i indiska religiösa och

filosofiska texter. Detta sammansatta ord på sanskrit består av tre

separata rötter: sat betyder existens eller varande, cit medvetande och intellekt, och ananda sällhet. Den formlösa, dimensionslösa

och icke-påtagliga princip som en person kan förnimma som

Världssjälen kännetecknas av oändlig existens, medvetande och

kunskap och oändlig sällhet. Alla beskrivningar och definitioner

måste emellertid formuleras med ord som vi knyter till den tredi-

mensionella världens företeelser, och därför kan de inte användas

för att förmedla det väsentliga i denna den yttersta transcendentala

principen. Vid samtal om upplevelser av denna art har patienter

ofta kommenterat det faktum att poeternas språk, även om det

fortfarande inte är heltäckande, verkar vara ett lämpligare instru-

ment för detta ändamål. Man förstår varför så många stora visionä-

rer, profeter och religionsstiftare har tagit sin tillflykt till poesi, liknelser och metaforer för att förmedla sina transcendentala syner.

Medvetenhetens upplevande av Världssjälen är intimt förknippat

med den kosmiska enhet som vi har beskrivit tidigare, men den är

inte identisk med den. Dess viktiga följdfenomen är intuitiva insik-

ter i skapandet av fenomenvärlden sådan vi känner den och i

buddisternas begrepp om dödens och återfödelsens hjul. Detta kan

ge upphov till en tillfällig eller varaktig känsla av att individen har

nått fram till ett totalt, icke-rationellt och bortomrationellt förståen-

de av de fundamentala ontologiska och kosmologiska problem som

hemsöker människorna.

Det ovankosmiska och metakosmiska tomrummet

Den sista och mest paradoxala transpersonella företeelse som vi skall tala om i detta avsnitt är upplevandet av det ovankosmiska

och metakosmiska tomrummet, den Ursprungliga tomheten, Intet

och Tystnaden, den yttersta källan till och vaggan för allt liv och

"det oskapade och outsägliga Högsta". Termerna supra- och me-

ta-kosmiska, använda av intellektuella LSD-behandlade i detta

sammanhang, häntyder på det faktum att detta Tomrum tycks vara

både överordnat och underordnat vår företeelsevärld. Det ligger

bortom tid och rum, bortanför all form och varje möjlighet till

analys via en upplevelse och likaså utanför motsatser såsom gott

och ont, ljus och mörker, orörlighet och rörelse, smärta och extas.

Tomrummet innebär också ett överskridande av våra vanliga begrepp om orsakssammanhangen. LSD-behandlade har rapporte-

rat att de har bevittnat uppträdandet av saccidananda från Tom-

rummet såsom det första uttrycket för detta, eller också motsatsen,

dess återvändande till Tomrummet och dess försvinnande. Detta

fenomen har inte anknutits till de negativa känslor av absurditet

som man skulle uppleva vid normala medvetandetillstånd medan

man begrundade möjligheten av att något kan uppstå ur ingenting

eller att något försvinner utan att lämna spår efter sig.

På liknande sätt ifrågasätts inte på denna nivå det faktum att

något händer utan att det har förekommit ett tidigare, tillräckligt

starkt skäl eller igångsättningsimpuls. Hur paradoxalt det än kan

förefalla uppfattas Tomrummet och Världssjälen såsom identiska

och helt utbytbara; de utgör två sidor av samma fenomen. Tom-

rummet förefaller vara en tomhet dräktig av form, och de subtila

formerna hos Världssjälen uppfattas som fullständigt tomma.

Betydelsen av transpersonella upplevelser inom LSD-psykoterapin

Tolkningen av dynamiken i transpersonella upplevelser är betydel-

sefull för psykoterapi med LSD eftersom vissa transpersonella

fenomen har speciell inverkan i fråga om perioderna mellan be-

handlingarna. Mekanismen liknar den som redovisades i fråga om

COEX-system på den psykodynamiska nivån eller FPP när det

gäller den perinatala nivån. Efter en LSD-behandling som har

inneburit transpersonella inslag tycks de behandlade stanna kvar

under inverkan av den dynamiska struktur som dominerade slut- skedet av detta speciella behandlingstillfälle.

Så kan t.ex. en person efter en LSD-upplevelse, i vilken han inte

har löst upp svåra fosterkriser, under dagar eller månader ha kän-

ning av diverse svåra symptom, vilkas natur sammanhänger med

det speciella tryck som fostret utsattes för. Det kan vara fråga om

panisk ångest, paranoida känslor eller föraningar om katastrof, om

ett abortförsök är den handling det rör sig om. Det kan ta sig

uttryck i illamående, magbesvär och en känsla av att vara förgiftad

om fostret utsatts för inverkan av gifter. I undantagsfall kan den

behandlade fortsätta att uppleva element av föreningen med mo-

dern överflyttade på terapeuten eller på den som övervakar pa-

tienten under drogens verkningstid; jagets gränser kan vara flytan- de och vaga och det kan vara svårt för honom att hålla isär sina

egna och terapeutens funderingar. Patienten kan få för sig att han

kan läsa terapeutens tankar och att denne i sin tur kan läsa hans.

Han kanske misstänker att terapeuten försöker påverka honom

telepatiskt eller via hypnos. Episoder av denna art är, vilket vi skall

redovisa i en kommande bok om de praktiska sidorna av LSD-tera-

pin, vanliga vid psykolytisk behandling av schizofrenifall.

Och omvänt: Om patienten kommer från en behandling vid vil-

ken han har förnummit känslor av "oceanisk lycka", förknippade med ostörd fostertillvaro, kännetecknas vanligen perioden efter

behandlingen av avslappning, glädje och lugn. I denna situation

känner han att världen är en trygg och trevlig vistelseort. Vid fall av

fylogenetiska minnen och identifikation med djur kan ovanliga, ofta

bisarra, anatomiska och fysiska känslor och förnimmelser, vilka

utgör en del av dessa fenomen under LSD-behandlingen, fortfara

att uppträda under lång tid efter behandlingstillfället.

Själavandringsupplevelser, som har aktiverats men inte brutits

ner vid behandlingen, kan ha en mycket stark inverkan på pa-

tienten under tiden efter behandlingstillfället. Det speciella innehål-

let i ett karmiskt mönster påverkar ofta personens uppfattning om

sig själv, om livssituationen och hans sociala kontakter, och likaså förändrar det beteendet i en riktning som bestäms av nämnda

upplevelse. Omvänt kan en nedbrytning av en karmisk "gestalt"

under en LSD-behandling följas av mycket positiva förändringar

hos den behandlade och hans kontakter. Förenklingen, uppkla-

randet och förbättrandet av mellanmänskliga och situationsproblem

efter sådana återupplevanden är ofta mycket dramatiska. Vid vissa

tillfällen innefattar sådana förändringar omständigheter över vilka

personen i fråga inte rådde och vilka därför inte kunde påverkas av

honom och hans nya sinnesförfattning. Sålunda har specifika för-

ändringar inträffat i andra människors liv och beteende, vilka enligt

patientens beskrivning ingick i ett speciellt karmiskt mönster som

har arbetats igenom vid en LSD-behandling. Sådana personer var inte närvarande vid behandlingen eller också kände de inte till den;

ibland var de inte ens ett inslag i patientens närmaste tillvaromiljö

utan befann sig på långt avlägsna platser, och det existerade inte

någon verklig kontakt mellan dem och patienten. Tidpunkten för

specifika förändringar i deras liv sammanföll exakt med det kar-

miska mönstrets uppträdande, upprullande och upplösande under

LSD-behandlingen. Dessa ovanliga sammanträffanden tycks tyda

på att händelser under behandlingarna ingår i ett bredare mönster,

vars omfattning överskrider gränserna för individens energifält. I

detta sammanhang är det nödvändigt att erinra sig Jungs teori

om samtidigheten. Det förefaller som om Jungs metod kan vara

användbar i många fall av transpersonella företeelser, där tilläm-

pandet av principen om orsakssammanhangen tydligen inte ger

tillräckliga svar.

Ytterligare en iakttagelse förtjänar nämnas här. Den som har

upplevt aktivering av ett starkt karmiskt mönster utan att detta har slutgiltigt upplösts kan finna sig smärtsamt medveten om dess

ytterligt stora betydelse. Han kan få en känsla av att krossas under

tyngden av "dålig karma" och behärskas av en önskan att slippa

följderna av begångna handlingar. På liknande sätt får andra typer

av transpersonella fenomen följder under perioderna mellan

LSD-behandlingarna.

Upplevandet av dubbel enhet med en annan person kan stanna

kvar i form av djup sympati, empati, kärlek och förståelse. De mest

framträdande exemplen på detta fenomen har iakttagits mellan

makar och sexualpartner vilkas intima liv har förändrats efter en

sådan upplevelse i riktning mot "oceanisk", "tantrisk" sex.

En liknande situation kan iakttas när det gäller upplevande av arketyper. När en stark arketyp dominerar slutfasen av en behand-

ling kan dess inverkan på den behandlade fortsätta sedan drogens

verkan har upphört. Den behandlades uppfattning om sig själv, sitt

beteende och sin miljö kan starkt påverkas av upplevelsens inne-

håll. Om en sådan arketyp-struktur uppträder i form av en speciell

gud, demon eller annan individuell skepnad kan det följande till-

ståndet inte skiljas från besatthet. Patienten kan ha en känsla av att

ifrågavarande skepnad har tagit kommandot över hans tankar,

känslor och beteende.

Många transpersonella upplevelser får också en kraftig inverkan

på patientens värderingar, attityder och intressen. Sålunda kan

upplevelser i fråga om den kollektiva och rasiska medvetenheten

alstra känslighet för behov och problem inom en annan kultur och skapa en djup förståelse för dennas religion, konst och livsfilosofi.

Inslag av djur- och växtmedvetenhet kan öka kärleken till naturen

och åstadkomma en positiv inställning till ekologiska frågor. Djupa

transcendentala upplevelser, t.ex. aktiverandet av Kundalini- eller

Världssjälsmedvetenheten eller om Tomrummet, är vanligen - vid

sidan av det faktum att de har en mycket välgörande inverkan på

patientens fysiska och känslomässiga välbefinnande - viktiga för

skapandet av ett starkt intresse för religiösa, mystiska och filoso-

fiska frågor och de alstrar också ett starkt behov av att i sättet att

leva införa den andliga dimensionen.

Transpersonella upplevelser och den samtida psykiatrin

Efter att ha definierat begreppet transpersonella upplevelser och

redovisat de mest framträdande typerna sådana de uppträder vid

LSD-behandling skall vi övergå till att göra några allmänna kom-

mentarer beträffande deras ställning i modern psykiatri och psyko-

terapi. Situationen härvidlag företer stora likheter med den som

gäller i fråga om de perinatala upplevelser vi har beskrivit tidigare i

boken. Det är långt ifrån första gången beteendeforskare och yrkes-

folk inom den psykiska hälsovården ställs inför transpersonella upplevelser, och inte heller kan de iakttas enbart vid behandling

med psykedelika. Många av dessa upplevelser har varit kända

under århundraden eller årtusenden. Redogörelser för sådana erfa-

renheter kan man finna i de stora religionernas heliga skrifter,

liksom i dokument som härrör från otaliga mindre sekter och reli-

giösa rörelser. De har också spelat en avgörande roll i helgonens,

mystikernas och de religiösa ledarnas uppenbarelser. Etnologer

och antropologer har iakttagit och beskrivit dem såsom inslag i

infödingarnas heliga riter, i extatiska och mysteriereligioner, i infö-

dingsstammars "läkekonst" och andra riter i olika civilisationer.

Psykiatriker och psykologer har iakttagit transpersonella fenomen,

utan att identifiera och etikettera dem som sådana, i sin dagliga behandling av psykotiska patienter, i synnerhet sådana som lider

av schizofreni. Historiker, religionsforskare, antropologer och ex-

perimenterande psykiatriker och psykologer har varit medvetna

om dessa upplevelsers existens i en mångfald av såväl gamla som

moderna metoder vilka underlättar uppträdandet av transpersonel-

la upplevelser; det är fråga om samma procedurer som vi tidigare i

boken har beskrivit som ledande till uppträdandet av de perinatala

inslagen.

Trots dessa fenomens förekomst och deras otvivelaktiga betydel-

se för många områden av människans liv har förvånansvärt få

allvarliga försök hittills gjorts att infoga dem i psykiatrins och

psykologins teori och praktik. De flesta yrkesmäns inställning har

skiftat. Några har endast kommit i ytlig kontakt med diverse trans- personella upplevelser och har ignorerat dem, mer eller mindre. De

anser att sådana företeelser inte har någon större betydelse, vare

sig teoretiskt eller praktiskt, och de har ägnat sig åt andra områden

av psykologin och psykopatologin, vilka de har ansett viktigare för

förståendet av människosjälen i friskt och sjukt tillstånd.

En annan grupp yrkesfolk betraktar de transpersonella fenome-

nen som alltför bisarra för att kunna inordnas inom ramen för

växlingarna i det normala psykets funktion. Därför betecknas varje

manifestation av detta slag som psykotisk, oavsett om den uppträ-

der hos en patient som lider av schizofreni, hos en normal männi-

ska som intar psykedelika, hos en person som har tillbringat flera

timmar i en sensory deprivation-behållare,* hos en Zen-studerande

under en sesshin eller hos mystiska och religiösa ledare såsom Sri Ramana Maharishi, Sri Aurobindo eller Jesus. Från denna syn-

punkt finns det inte praktiska skäl att studera dessa fenomens art

och dynamik, och inga genomslag i undervisningen skulle kunna

förväntas av sådana studier. Denna attityd innebär ofrånkomligen

ett värdeomdöme, nämligen att de transpersonella fenomenen är

oförenliga med "normala" själsfunktioner och därför bör under-

tryckas. När vetenskapen väl en gång upptäcker hemligheten med

effektiv terapi för psykoser kommer det att bli möjligt att över hela

världen radera ut alla yttringar av psykisk felfunktion på samma

sätt som när det gäller malaria. En praktisk följd av detta resone-

mang är tendensen att använda lugnande medel vid behandlingen

av alla människor som får transpersonella upplevelser; det logiska resonemang som gäller här är att kunna kontrollera åtminstone

symptomen när orsakerna till en patologisk process fortfarande

trotsar vetenskapen.

Ytterligare en annan grupp av yrkesfolk har visat klart intresse

för de olika sidorna av de transpersonella upplevelsernas domän

och gjort allvarliga försök till teoretiska förklaringar och begrepps-

formulering. De har emellertid inte erkänt att det rör sig om en

unik kategori fenomen eller att upplevelserna har speciella känne-

tecken. Deras sätt att betrakta ämnet har inneburit att transperso-

nella upplevelser har förklarats med användande av termer för

gamla och allmänt accepterade modeller. I de flesta fall reduceras upplevelserna av denna grupp yrkesfolk till biografiskt bestämda

* Ett ljus- och ljudisolerat utrymme som även på andra sätt är konstruerat för att minimera såväl yttre som inre sinnesintryck. B.W.

psykodynamiska fenomen. Sålunda betraktas vanligen livmoders-

upplevelser (liksom perinatala inslag), vilka uppträder i drömmar

och fria associationer hos många patienter, enbart som fantasier.

Olika religiösa idéer och känslor förklaras med att det rör sig om

olösta konflikter med föräldraauktoriteten. Upplevelser av sam-

mansmältning med kosmos tolkas som tecken på primär infantil

narcissism. Vissa arketyp-visioner ses som en symbolisk förkläd-

nad i vilken döljer sig faders- eller modersfiguren. Själavand-

rings-upplevelser betraktas som en reaktion inför tanken att männi-

skans liv är begränsat till en viss längd eller också som önsketän-

kande, vilket speglar otillfredsställdhet med olika sidor av perso- nens nuvarande liv.

Bara ett fåtal yrkesmänniskor har visat ett äkta intresse för och

uppskattning av transpersonella upplevelser som en särskild kate-

gori företeelser. Dessa personer har förstått deras heuristiska värde

och deras betydelse för kunskapen om det omedvetna, om den

mänskliga potentialen och människans natur. Bland dem förtjänar

att särskilt nämnas William James, Roberto Assagioli, Carl Gustav

Jung och Abraham Maslow.

Det vetenskapliga och populära intresset för psykedeliska dro-

ger, vilket utlöstes av LSD, har placerat frågan om transpersonella

upplevelser i fokus på nytt. Iakttagelser som har gjorts vid

LSD-behandlingar på patienter och på personer som deltagit i

försöken på frivillig basis, liksom när det gäller personer som själva har experimenterat med LSD, visar klart begränsningen i den gam-

la attityden inför den transpersonella domänen. Dessutom har ett

stort antal yrkesmän haft möjlighet att själva uppleva transperso-

nella fenomen under sin utbildning, och de har blivit på det klara

med upplevelsernas ovanliga, specifika art. Dessa data blev en av

de heuristiska huvudströmmar som flöt samman till den trans-

personella psykologin som en självständig disciplin.

Under mina många år som forskare i fråga om LSD-terapi har jag

tillbringat tusentals timmar med observationer och analyser av

transpersonella fenomen vid behandling av såväl andra personer

som mig själv. Det finns hos mig knappast något tvivel om att de

utgör ett särskilt slags företeelser vilka har sitt ursprung i det djupt omedvetna, i skikt som inte har erkänts eller identifierats av den

klassiska freudianska psykoanalysen. Jag är övertygad om att de

inte kan reduceras till den psykodynamiska nivån och tillfredsstäl-

lande tolkas inom den freudianska begreppsramen.

I detta sammanhang har jag ofta hört en invändning mot det

material som framkommer vid LSD-behandlingar vilken förtjänar

speciell uppmärksamhet. Vissa yrkesmän, vilka har haft tillgång till

material från psykoterapi med LSD, har förklarat att olikheterna i

upplevelser mellan olika behandlade kan förklaras med den höga

grad av påverkbarhet de behandlade befinner sig i samt indoktrine-

ring från terapeutens sida. Enligt dessa kritiker skulle en psykoana-

lytiskt inriktad LSD-terapeut tendera att av patienterna få freudi-

anska upplevelser, medan en som är inriktad på Jung mestadels ser

arketyp-material. Det råder inget tvivel om att terapeuten är en viktig faktor i LSD-terapin och att han kan underlätta vissa typer

av upplevelser. Det stämmer också att det vanligen är möjligt att

tolka samma upplevelseinnehåll i såväl freudianska som jungska

termer. Men jag tror att de psykodynamiska och transpersonella

nivåerna har sina egna alldeles speciella kännetecken och själv-

ständig existens och inte kan vara både det ena och det andra. Om

en freudiansk och en jungiansk terapeut tolkar samma upplevelse

på olika sätt, var och en med sina termer, måste nödvändigtvis en

av dem ha misslyckats med att tolka materialet. En av uttolkarna

nonchalerade sannolikt eller var inte medveten om vissa fenomeno-

logiska och upplevelsekarakteristika och/eller ignorerade det

sammanhang i vilket upplevelsen uppträdde. Omsorgsfull analys beaktar alla dessa faktorer och möjliggör därmed nästan alltid en

identifiering av ett visst fenomen och den nivå av det omedvetna i

vilken det har sin upprinnelse.

Skildringen av min egen LSD-forskning kan användas som ett

argument mot ovan refererade påstående om att de specifika skill-

naderna i LSD-upplevelserna beror på indoktrinering från tera-

peutens sida. Jag började mina egna kliniska experiment med LSD

som medlem i en psykoanalytisk forskargrupp i Prag och var över-

tygad freudian. Min negativa förhandsinställning till de rankska

teorierna förstärktes ytterligare av vad jag under min medicinska

utbildning lärde mig om myelinisering av hjärnbarken.* Även om

jag ansåg C . G . Jungs skrifter vara en outtömlig källa till fascine- rande kunskaper om den mänskliga kulturen, delade jag många

* En ofta förekommande invändning mot att det existerar livmoders- eller födelseminnen är hänvisningen till att den nyföddes hjärna inte är fullt utvecklad och att myeliniseringen av nervtrådarna i hjärnbarken är ofullständig.

freudianers åsikt att Jungs teorier var ett utslag av mytomani med

liten, om ens någon, vetenskaplig betydelse. Vid psykolytiska

LSD-behandlingar överskred alla mina patienter förr eller senare

den smala psykodynamiska ramen och förflyttades till de perinatala

och transpersonella områdena. Detta skedde trots mina intensiva

ansträngningar och mitt behov av att i psykodynamiska termer

tolka det som hände under behandlingarna. Det var de dagliga iakttagelserna av transpersonella upplevelser - och detta under

många år - som slutligen tvingade mig att vidga min teoretiska

referensram. Under den processen lade jag märke till inte bara den

teoretiska innebörden av de transpersonella upplevelserna utan

också deras omedelbara kliniska betydelse. Denna vidgade bety-

delse av LSD-forskningen sammanfattas i en artikel jag nyligen

skrev; den har rubriken "Teoretisk och empirisk grund för den

transpersonella psykologin och psykoterapin: Observationer vid

LSD-behandlingar" (8) Det ämnet kommer att redovisas i detalj i

en kommande volym.

Jag skulle vilja avsluta detta avsnitt med ett kortfattat referat av

ett kliniskt exempel som åskådliggör några av punkterna i den

föregående redogörelsen.

För åtskilliga år sedan kallades jag som konsult till en patient

som låg på sjukhus för ett psykiskt sammanbrott vilket hade

utlösts av LSD. Han gick på höga doser av Mallorol och

besöktes ofta av en psykoanalytiskt inriktad psykoterapeut.

Trots en enorm insats av tid och arbete från klinikpersonalens

sida hade under de sex månader som hade förflutit sedan han

togs in på sjukhuset ingen nämnvärd förbättring inträtt. Pa-

tienten berättade för mig att han med terapeuten hade diskute-

rat innebörden i de 25 icke övervakade LSD-"behandlingar"

han hade genomgått, och han berättade också om några av de

ovanliga upplevelser han hade haft i sin dagliga tillvaro sedan

den senaste "behandlingen", den som påskyndade hans sam- manbrott. Han klagade över att terapeuten inte begrep arten

av de fenomen de diskuterade och inte visste vad patienten

talade om. Patienten hyste ingen som helst respekt för tera-

peuten utan ansåg honom okunnig; några kontakter som kunde

ha främjat behandlingen hade inte upprättats mellan dem.

Patientens allmänna intryck i fråga om den terapeutiska pro-

ceduren var att det var som om "någon som är helt blind

försöker leda en enögd person som har allvarliga bekymmer

med synen på det enda kvarvarande ögat". Han kände att han

hade kommit vilse och lidit skeppsbrott medan han utforskade

trakter i själen som terapeuten inte visste något om och inte trodde existerade.

Ett kort samtal avslöjade att patienten under sina tidiga

behandlingar hade haft många estetiska och psykodynamiska

upplevelser, medan de senare behandlingarna övervägande

var perinatala och transpersonella till sin natur. Det problem

som utlöste hans psykotiska episod tycks ha varit hans oför-

måga att klara av upplevelsen av att ställas öga mot öga med

jagets död. Under terapeutiska samtal försökte terapeuten

ständigt tolka många mystiska, religiösa och arketyp-fenomen

från patientens LSD-"behandlingar" i freudianska termer. I

de fall det inte lyckades etiketterade han dem helt enkelt som

psykotiska, vilket innebar att de eliminerades ur samtalen.

Under många timmar rörde sig diskussionerna med tera-

peuten om en syn som patienten hade fått under sin sista

LSD-behandling; han omtalade den som en scen med tillbed-

jan av Den kosmiska fallos. Den uppträdde i ett typiskt jungskt

sammanhang, var förknippad med ett antal arketyp-upplevel-

ser och hade en klart religiös och mystisk ton.

För att inte behöva gå in på en lång och komplicerad be-

skrivning skall jag nöja mig med att påpeka att ifrågavarande

symboliska vision tycktes vara intimt förbunden med hindu-

ismens begrepp "Shiva linga".* Terapeuten gjorde talrika för-

sök att övertyga patienten om att dennes syn tydligt och klart

tydde på att han vid något tillfälle under sin barndom utsatts

för en chock vid åsynen av en vuxen mans penis. Terapeuten antydde att patienten måste ha sett sin far naken och att denna

upplevelse vid LSD-behandlingen omvandlades till visionen

av Den kosmiska fallos. När patienten inte godtog den tolk-

ningen ägnade sig terapeuten under många timmar åt fruktlösa

försök att tolka detta förmodade motstånd.

När jag under vårt samtal accepterade symbolens transper-

* Guden Shiva representeras i hinduismen av fruktbarhetspelaren, linga, en upprättstående pelare och manlig fruktbarhetssymbol. Övers. anm.

sonella innebörd och talade om den i dess rätta sammanhang

utvecklades hos patienten en positiv förbindelse med mig och

han visade sig intresserad av terapeutiskt arbete - han blev

snart samarbetsvillig. Han förklarade sig beredd att genomgå

en LSD-behandling, förutsatt att den planlades omsorgsfullt

och försiggick under kompetent övervakning. Efter att han hade genomgått en sådan behandling förbättrades hans klinis-

ka symptomatologi till den grad att han kunde skrivas ut från

sjukhuset.

mångdimensionella och mångnivåiga natur

I det föregående har LSD-tillståndets fenomenologi dissekerats och

specificerats för undervisningsändamål och redogörelsen har kon-

centrerats till olika nivåer, olika skikt, av det omedvetna och indi-

viduella typer av upplevelser som har uppträtt vid behandlingarna.

Nu när vi har hunnit så här långt är det nödvändigt att åter under-

stryka LSD-reaktionens komplicerade och mångdimensionella na-

tur, beskriva några av dess allmänna kännetecken och förklara dem med utgångspunkt i helheten, inte i detaljerna. Av teoretiska och

praktiska skäl är det viktigt att sätta sig in i på vilket sätt olika skikt

i det omedvetna, vilka bringats till ytan under behandlingarna, är

förbundna med den behandlades personlighet, hans nuvarande

livssituation och hans psykologiska problem, liksom med den all-

männa situation i vilken en behandling sker. Man måste också ha

klart för sig alla de variabler som bestämmer en LSD-upplevelses

art och förlopp och huvudkällorna till upplevelsematerialet.

Innehållet i LSD-behandlingarna är alltid ytterst specifikt för den

behandlade och uttrycker med en förtätad symbolisk dramatisering

de psykofysiska, emotionella, intellektuella, filosofiska och själsli-

ga problem som är mest relevanta vid behandlingstillfället. Detta framstår särskilt klart när det gäller behandlingar med psykodyna-

misk natur, där LSD-upplevelserna är mer eller mindre direkt

förknippade med individens aktuella livsomständigheter och bio-

grafiska data. Samma specifika egenskaper kan emellertid före-

komma för olika sidor av perinatala upplevelser och även för trans-

personella fenomen. Detta är tillämpligt inte bara i fråga om förfå-

derminnen och rasminnen utan också för arketyp-dynamik och

reinkarnationssekvenser. Alla dessa tycks ha en direkt betydelse

för den behandlade som en komplicerad psykobiologisk och social

6. LSD-upplevelsens

företeelse och meningsfullt knytas ihop med hans aktuella situa-

tion. Det finns några undantag till denna regel; vissa avancerade

transpersonella fenomen, såsom upplevandet av Världssjälen eller

Tomrummet, har en så hög grad av allmängiltighet att de kan

tillämpas på individens problem endast i form av breda, ospecifika

filosofiska eller andliga riktlinjer.

En mycket viktig princip, som påverkar valet av omedvetet

material för bringande till ytan och medveten framställning vid ett

speciellt behandlingstillfälle, är det otvivelaktiga företrädet för ma-

terial med stark emotionell laddning. Det tycks vara så att omed-

vetna inslag, som vid behandlingstillfället är kopplade till den mest

intensiva negativa eller positiva affekten, aktiveras av drogen,

tränger fram till medvetandet och bildar det huvudsakliga innehål- let i LSD-upplevelsen. Denna specifika bindning hos LSD vid i

emotionellt hänseende högladdade dynamiska strukturer har stor

diagnostisk och terapeutisk betydelse. Som följd av denna ovanliga

egenskap kan LSD användas som ett slags "inre radar" som avsö-

ker det omedvetna, skiljer ut områden med hög affektiv spänning,

och tar fram dem i ljuset. Den hjälper patienten och terapeuten att

skilja mellan betydelsefullt och oviktigt material, att prioritera och

att ringa in de för det terapeutiska arbetet mest väsentliga område-

na. På så sätt speglar fenomenologin i LSD-behandlingarna indivi-

dens nyckelproblem och blottlägger källan till hans emotionella

svårigheter på de psykodynamiska, perinatala och transpersonella

nivåerna. Detta kan ske på ett direkt, omedelbart sätt som s.a.s. förklarar sig själv och inte kräver någon ytterligare förklaring eller

tolkning. Vid andra tillfällen är nämnda koppling mindre uppenbar i

början. 1 sådana fall måste man utnyttja fria associationer eller

förklarande kommentarer från den behandlades sida på ett sätt som

påminner om den psykoanalytiska tolkningen av drömmar. Genom

att använda denna metod vid behandlingstillfället eller senare vid

analysen av materialet blir det vanligen möjligt att tolka den inveck-

lade strukturen hos LSD-tillståndets symboliska språk. En persons

associationer till olika sidor av hans LSD-behandling kan på förvå-

nande kort tid leda fram till de viktigaste delarna av omedvetet

material. Freud sade en gång på tal om drömmar att de utgjorde

kungsvägen till utforskandet av det omedvetna; i ännu högre grad förefaller det kunna tillämpas på LSD-upplevelserna.

Denna ovanliga egenskap hos LSD att dra fram selektivt viktiga

konfliktladdade emotionella temata kan illustreras med fallet Otto,

i vilket fenomenologin vid ett behandlingstillfälle med hög dos LSD

begränsades till en enda manifestation.

Otto var en 31-årig tekniker med schizoid personlighet och

många ovanliga intressen. Han remitterades till vår avdelning

som följd av svåra depressioner, missbruk av alkohol, anfall

av ångest och en böjelse för bisarra föreställningar. Den första

LSD-behandling han undergick sattes in efter en lång period

av medicinering med Niamid,* en drog mot depressioner; den

kuren avslutades tre dagar före behandlingen med LSD. Som

vi senare upptäckte ökar långvarig behandling med Niamid i

enorm grad motståndet mot LSD och gör personen i fråga

nästan immun mot dess inverkan.** Under hela behandlings-

tillfället fick Otto bara en mycket kort, ovanlig upplevelse,

trots att dosen successivt ökades till 350 mikrogram. Trots att behandlingen gjorde oss tämligen besvikna och var ganska

händelselös, fick vi fram intressanta resultat när vi efteråt

analyserade detta isolerade fenomen.

Under förberedelserna för behandlingen talade Otto uppre-

pade gånger om två ångestdrömmar som ständigt återkom. I

den ena åtalades och dömdes han för att ha mördat en man

genom att skära huvudet av honom. Otto misstänkte att offret

kunde ha varit hans far. I den andra drömmen kom en främling

fram till honom och började röra vid hans könsorgan. Det

började med att han lätt smekte Ottos penis, men senare vred

och kramade han sönder hans testiklar. Otto fruktade att dessa

drömmar kunde vara tecken på en latent sexuell abnormitet och ville ha en kontroll av om han möjligen var homosexuell.

Som vi redan har nämnt reagerade Otto inte på en mycket

hög dos av LSD. Den enda uppfattningsförändring vi hade * Sv. Niamidal tillhörig en grupp antidepressiva medel kallade MAO-hämmare.

De har numera utgått ur behandlingsarsenalen på grund av hög frekvens av bi-

verkningar. ** Vår korta redogörelse för detta rön (9), som vi ansåg teoretiskt intressant men

tämligen marginell i samband med våra forskningar, väckte ett oväntat gensvar. Trots att artikeln publicerades i en ganska okänd tidskrift fick vi inom några veckor hundratals brev med begäran om särtryck; de kom från militära instanser i hela världen. Detta kom oss att inse att användandet av LSD allvarligt övervägdes i fråga om andra syften än att intensifiera och påskynda psykoterapin.

B.W.

observerat under hela behandlingen var en mycket livlig, kon-

kret och realistisk känsla av att hans händer förvandlades till

hans fars. Av skäl som han i början inte förstod fann han

denna upplevelse mycket skräckinjagande och kände ett djupt

behov av att förstå sin skräcks natur och källan till den. Han

ombads koncentrera sin uppmärksamhet till förvandlingen av

händerna och rapportera de associationer han då fick. Efter

mycken tvekan och under stark affekt beskrev Otto tveksamt

och med smärta de sönderslitande incestuösa problem han

under många år hade haft i fråga om sin mor. Den frågan blev

särskilt känslig sedan fadern hade dött; vid den tiden hade den blivit det dominerande temat i Ottos liv. Enligt honom var

moderns beteende mot honom då mycket förföriskt och sex-

uellt stimulerande. Hon krävde att de skulle sova i en dubbel-

säng och utnyttjade varje tillfälle till intim fysisk kontakt och

slutligen stoppade hon systematiskt hans ansträngningar att

gifta sig. Vid upprepade tillfällen föreslog hon att de skulle

leva tillsammans under återstoden av livet och erbjöd sig att ta

hand om hans små utomäktenskapliga barn.

Under fortsatta samtal framkom det att det enda symptom

som framkom vid behandlingen av Otto med LSD i förtätad

form uttryckte många av de djupa konflikter han upplevde i

samband med aggression, sex och incest. Händerna spelade en avgörande roll som instrument i en sexuell förbindelse som

inte hade nått och aldrig fick nå fram till samlag. Förvandling-

en av Ottos händer till faderns uttryckte hans önskan att

ersätta fadern i sexuella aktiviteter. Denna förvandling utgjor-

de en bro till hans mor och legitimerade närmandet till henne

såsom erotiskt objekt, medan han fortfarande respekterade

incest-tabut i fråga om faktiska samlag. Händerna var en viktig

komponent i de båda drömserierna. Denna koppling avslöjade

Ottos starka ambivalens till fadern som varande roten och

determinanten till hans stympade LSD-upplevelse. Känslorna

sträckte sig från behovet av ett sexuellt närmande från faderns

sida (smekningen av penis), till våldsamma mordimpulser (fa- dermord genom halshuggning) och slutligen till kastrations-

ångest med självstraffande element (krossandet av testiklar-

na). Ottos excessiva och skuldladdade masturbation bildade

föreningslänken mellan drömmarnas temata och upplevelsen

av händernas förvandling under LSD-behandlingen. Vid denna punkt i analysen fick Otto plötsliga insikter i

några av sina ovanliga vanor, speciellt med avseende på hans

mani att samla på underliga saker. Under många år hade han

fått ihop ett ytterligt bisarrt museum som upptog flera rum i en

lagerbyggnad. De mörka väggarna upptogs av en unik bland-

ning av gamla handorglar, "kalliope", och diverse musikma-

skiner, sprattelgubbar och andra automater, skallar och ske-

lett som låg på svart sammet. Praktnumret i detta panoptikon

var emellertid en samling vaximitationer utställda på svarta

hyllor i skymningsljus. De främsta numren i hans lilla privata

Madame Tussauds vaxkabinett var vaxhuvuden av beryktade

mördare, plus avgjutningar av armar och händer som var förstörda av vitriol, blixtar eller av den spanska inkvisitionens

tortyr. Andra modeller visade könsorgan förstörda av syfilis,

shanker och cancer.

Utöver dessa associationer erinrade sig Otto att under hans

barndom fadern alltid hade lagt enormt stor vikt vid händerna

och det nödvändiga i att hålla dem snygga, rena och i gott

skick.

Det material som avslöjades under denna diskussion ökade

betydligt Ottos självkännedom och var till stor hjälp under den

fortsatta terapin.

Ytterligare en sida hos LSD-reaktionen bör åter understrykas här,

nämligen dess enormt komplicerade natur och det antal variabler

och determinanter som medverkar och kan spela en viktig roll.

Kunskap och medvetande om dessa inslag är viktiga för varje

terapeut och handledare. Dagens bild av vad som händer under

behandlingarna ligger långt från den uppfattning de första experi-

mentatorerna hade vilka betraktade LSD-upplevelsen som en följd

av enkel växelverkan mellan drogen och de fysiologiska processer-

na i hjärnan. Iakttagelser gjorda under flera decennier av LSD-forskning har klart givit vid handen att vid sidan om de

grundläggande farmakologiska verkningarna av drogen talrika

icke-farmakologiska faktorer måste beaktas om man vill nå fram till

en fördjupad kunskap om LSD-tillståndet. I det följande avsnittet

skall vi i korthet redovisa de viktigaste områden som LSD-tera-

peuten måste ha i minnet, eftersom de verkar i olika kombinationer

som potentiella källor till upplevelsematerial eller som modifieran- de faktorer i LSD-reaktionen.

Intryck från omgivningen och de konkreta omständigheterna vid behandlingen

Den miljö och de omständigheter under vilka behandlingarna utförs

är en ytterligt viktig variabel som kan utöva en stark inverkan på

LSD-upplevelsens natur. Det spelar stor roll om behandlingen sker

i en jäktig sjukhusmiljö, i en bekväm hemliknande miljö, i en steril

medicinsk behandlingslokal med vita rockar och sprutor, eller på

en plats med vacker natur. Var och en av dessa miljöer aktiverar

och främjar uppträdandet av helt olika präglingar i den behandlades

omedvetna.

Likaså inverkar olika yttre retningar på hur en behandling avlö-

per, ofta på ett ganska avgörande sätt. Sålunda kan en tavla på

väggen eller i en bok, foton av nära släktingar, en glimt av en viss

möbels form och färg, en titt ut genom fönstret eller en blick på toalettstolen under ett fysiologiskt avbrott under behandlingen ut-

lösa mycket speciella upplevelsekedjor. Lika stor inverkan har

ljudretningar, t.ex. vissa musikstycken, ringande i en telefon i be-

handlingsrummet, en fågels sjungande eller en hunds skällande,

ljudet av ett jetplan eller en ambulans, liksom det monotona surret

från elektriska apparater eller instrument. I denna kategori retning-

ar kan mycket kraftig verkan uppstå som följd av ett enda ord, en

mening eller längre yttranden från terapeutens sida eller något som

annars sägs under behandlingen. Ibland kan andra sensoriska in-

slag uppträda; smärta orsakad av en injektion, trycket från en

livrem eller en trång krage, att någon håller den behandlade i

handen eller åstadkommer någon annan form av fysisk kontakt, temperaturen i rummet, en vindfläkt eller drag - alla dessa kan bli

betydelsefulla determinanter i en LSD-upplevelse. Detsamma gäl-

ler för retningar i fråga om lukt eller smak; om den behandlade

smakar på mat eller dryck kan det, liksom olika dofter, få en ganska

stark inverkan. Vissa inre retningar, som kommer från olika kropps-

delar, kan också inlemmas i denna kategori eftersom de har en

liknande funktion. Sålunda kan hunger, törst samt behovet att

urinera eller få avföring sätta i gång olika upplevelser.

Ännu mer betydelsefulla är diverse stimuli av mellanmänsklig

art. Utseende, klädsel och uppträdande hos personer som är närva-

rande under behandlingen eller gör ett kort besök hos den behand-

lade kan, liksom samspelet mellan denne och besökaren, bli avgö-

rande inslag i LSD-upplevelsen.

Terapeutens personlighet och den terapeutiska situationen

Terapeutens eller behandlingsövervakarens personlighet, hans

uppfattning om LSD-behandlingen och hans egen inställning till

denna är, liksom hans samspel med den behandlade, en av de

avgörande variablerna vilka bestämmer inriktning och resultat av

LSD-upplevelsen. Utom relationerna mellan behandlad och tera-

peut och aktuella överföringsproblem kan många andra faktorer

som är förknippade med behandlingen utgöra viktiga källor till

material för behandlingen. Den allmänna atmosfären i behandlings-

rummet, arten av patientens relationer med sköterskor och medpa-

tienter, de typiska omständigheterna kring nyligen inträffade situa-

tioner och den information som utväxlas mellan patienterna kan

ge upphov till vissa av inslagen i en LSD-upplevelse.

Aktuell livssituation

Omständigheterna kring den behandlades situation vid tiden för behandlingen är en faktor av betydelse som inte skall underskattas.

De mest frekventa källorna till upplevelsematerial under LSD-be-

handlingarna ur denna kategori är starkt emotionellt laddade och

konfliktfyllda relationer, i synnerhet sådana som uppvisar markerat

beroende och ambivalens. Hos vissa personer kan detta gälla med-

lemmar av den ursprungliga familjen - far, mor, syskon - medan det

hos andra är fråga om stark koncentration på erotiska, sexuella och

äktenskapsrelationer eller problem med barnen. Aktuella konflik-

ter med arbetsgivare och arbetsledare, kolleger och underordnade,

och andra svårigheter i fråga om yrkeslivet är ett annat vanligt

förekommande tema i denna grupp. Ibland kan ekonomiska, juri-

diska eller politiska problem spela in.

Det förflutna

Denna kategori är mycket vid och täcker en ganska lång tid; vidare

innefattar den en mångfald viktiga händelser och problem från

barndomen, skoltiden, tonåren och ungdomstiden, liksom från

vuxentillvaron. Vissa av dem är traumatiska upplevelser, medan

andra speglar positiva upplevelser i det förflutna med anknytning

till föräldrar, vänner eller sexualpartner, perioder av personlig

framgång och lycka, plus upplevelser av vacker natur och av

konstnärliga verk med högt estetiskt värde.

Den tidiga barndomen och småbarnsåldern

Denna grupp omfattar händelser från individens tidiga livsperioder;

de är av grundläggande art och förknippade med en stark negativ

eller positiv emotionell laddning. De flesta av dem sammanhänger

med besvikelse respektive tillfredsställelse i fråga om primitiva

instinktiva behov hos barn; denna kategori beskrev vi i detalj i

samband med COEX-systemens kärnupplevelser.

Den biologiska födelsen och den perinatala perioden

Många LSD-behandlade hänvisar till omständigheterna kring sin

biologiska födelse som den yttersta källan till många såväl plåg-

samma som extatiska upplevelser under behandlingarna. Variatio-

nerna när det gäller de fysiska, emotionella och psykologiska inslag

som figurerar i födelseprocessen har diskuterats i kapitlet om peri-

natala fenomen. Ett varningens ord bör här upprepas i anslutning till element av denna kategori och de följande: Det återstår att

fastställa om de utgör symbolprodukter av det omedvetna eller om

de speglar händelser som en gång har inträffat.

Embryonal- och fosterperioden

Detta område får speciell betydelse under de senare faserna av

serien av behandlingar. Återlevandet av händelser under olika pe-

rioder av fostrets utveckling i livmodern innefattar embryonalkri-

ser, lyckliga sidor av fostrets tillvaro samt verklighetsillustrationer

till den embryologiska processen.

Transpersonella och bortommänskliga källor

Som vi har sagt tidigare kan en stor del av det material som framkommer vid LSD-behandling inte tillfredsställande förklaras

av biografiska uppgifter och individens biofysiologiska historia.

F.n. är detta förhållande tämligen gåtfullt och någon tillfredsstäl-

lande förklaring på de mekanismer som uppträder kan inte ges. När

sådant material uppträder vid behandlingarna har det formen av

förfäder- och fylogenetiska sekvenser, identifikation med andra

människor, djur och oorganiskt material eller av arketyp-visioner,

kollektiva och rasiska minnen samt själavandringsupplevelser.

Från medicinsk synpunkt skulle vi här också kunna hänvisa till

sådana källor som att en LSD-behandlad beskriver upplevelser av

medvetenhet om enstaka organ, vävnader och celler i sin egen

kropp.

För att illustrera den komplicerade och mångdimensionella dy-

namiska naturen hos LSD-upplevelser skall vi nu komplettera

ovanstående översiktliga genomgång av de individuella skikten och

materialkällorna med konkreta kliniska exempel. Även om vart och

ett av dem är särskilt utvalt för att belysa material från ett visst

skikt, förekommer alltid samtidigt inslag från andra skikt. Denna

överlappning av skikten är typisk och ett viktigt drag i LSD-upple-

velserna.

Vi blev i tillfälle att lära oss en hel del om betydelsen av miljö-

och situationsstimuli under de tidiga åren av experimenterande

med LSD, när drogreaktionens natur och komplexitet var ofull-

ständigt känd och omständigheterna i samband med behandlingar-

na långt ifrån optimala. Jag skall här redogöra för en av de mest

drastiska yttre påverkningar jag någonsin har iakttagit vid en

LSD-behandling.

Ett av behandlingsrummen vid Psykiatriska Forskningsinstitu-

tet i Prag var utrustat med en envägsspegel när vi började

använda det för LSD-terapi. Vid den tiden fanns det två ivriga

men inte särskilt omdömesgilla psykologistuderande vid vår avdelning. En dag när jag höll på med en LSD-behandling för

Armida, en ung kvinnlig patient med vag psykotisk symptoma-

tologi, begick de båda ett brott mot föreskrifterna och dess-

utom ett allvarligt tekniskt misstag. Utan tillstånd från pa-

tienten eller mig beslöt de sig för att titta på behandlingen

genom anordningen med envägsspegeln. De visste inte att

anordningen för att användas på rätt sätt krävde att ljuset

var släckt i åskådarens lokal och de lämnade ljuset där tänt

medan de avtäckte baksidan på spegeln. Som en följd av det

framträdde deras spökliga bilder på skärmen i behandlings-

rummet. Armida såg dem och reagerade med en blandning av

panik och våldsam ilska. I mer än en timme skrek hon och tjöt,

kastade sig från ena sidan av rummet till den andra, rullade

omkring på golvet. Under den timmen hade jag inte någon

kontakt med henne.

När hon hade lugnat sig och kontakten åter fungerade blev

hon i stånd att förklara vad som hade hänt. Hon hade tittat i

spegeln och då förvandlades plötsligt hela sceneriet till en

skrämmande skog. Psykologernas spökliga skepnader för-

vandlades till två unga aggressiva män med vilka hon hade haft

en mycket stark chockupplevelse när hon var 17 år gammal.

Under den tid hon var upprörd och ur stånd att säga något var

hon helt absorberad av återupplevandet av denna händelse.

Enligt hennes skildring utnyttjade de båda skurkarna hennes

troskyldiga oerfarenhet och lurade in henne i en mörk skog.

De hjälptes åt att våldta henne i tur och ordning trots hennes våldsamma, desperata motstånd. Som en följd av den händel-

sen fick Armida gonorré, vilken fick ett kroniskt förlopp och

orsakade henne mycket besvär. De biologiska och emotionella

följderna av denna händelse bidrog i hög grad till de problem

hon hade i sitt sexualliv.

På detta sätt blev de omständigheter under vilka behand-

lingen genomfördes till en kraftig, dramatisk, utifrån kom-

mande retning. Denna senare förvandlades emellertid till en

återupplevelse av en gammal chockupplevelse och utlöste i sin

tur ett återupplevande av händelsen.

Vikten av de terapeutiska relationerna som en framträdande de- terminant i innehållet vid en LSD-behandling kan klart visas av den

första behandling Charlotte, en 23-årig sjuksköterska, genomgick.

Flera år innan hon genomgick LSD-terapi var hon intagen på en

sluten avdelning vid ett statligt psykiatriskt sjukhus för ett apatiskt

tillstånd som diagnostiserats som "schizofrenia simplex". Sedan

hon skrivits ut från sjukhuset fick hon systematisk psykoterapeu-

tisk behandling under flera år innan hon sedan kom under behand-

ling med LSD. Under denna tid uppvisade hon successivt symptom

på tvångsneuros och konversions- samt ångesthysteri.

Viktiga inslag i hennes utveckling var en kylig och stel familjemil-

jö där man inte förstod hennes behov och där föräldrarna inte gav

henne något emotionellt stöd. Atmosfären i hemmet dominerades

av orealistiska religiösa krav och den var i synnerhet fientlig gent-

emot allt som hade med sex att göra. Vid tiden för behandlingen var

Charlotte helt isolerad, och terapeuten var den enda emotionella

tillgång hon hade. Hon uppvisade en verkligt intensiv överföring

och sysslade med tanken på att göra slut på den artificiella och

yrkesmässiga ramen för relationerna mellan henne och terapeuten

och förvandla dem till erotiska och att låta dem bli en del av hennes

liv. Detta problem inverkade starkt på arten och innehållet i hennes

första LSD-behandling.

I början av behandlingstillfället blev Charlotte medveten om

styrkan i sin emotionella bindning vid terapeuten och frågade

om han var intresserad av henne bara som patient eller om

"verkligt mänskligt intresse" också fanns med. Hon kunde

inte förlika sig med tanken på att han hade även andra patien-

ter och inte tillhörde enbart henne. Själva det faktum att hon

befann sig där i rollen som patient föreföll knappast accepta-

belt. Plötsligt tittade hon på sin kropp och med ett alldeles

speciellt leende sade hon: "Jag har en känsla av att det inte

finns någonting på mig... Jag menar... inte är någonting med

mig, i varje fall ingenting som ni skulle vara intresserad av. Jag

betyder ingenting för er." Litet senare utvecklades den ten-

dens som avslöjades i hennes tidigare freudianska felsägning. Charlotte uppfattade sig själv som en vacker nakenmodell och

terapeuten förvandlades till en lättsinnig, sorglös målarbohem.

Behandlingsrummet förvandlades till en trivsam och stökig

ateljé i Montmartre. I det ögonblicket föreföll allting vackert

och Charlotte kände sig mycket lycklig.

Detta korta inslag av romantik avbröts brutalt av syner av

djävlar och eldslågor på väggarna. När Charlotte tittade på

terapeuten inbillade hon sig att hans tunga växte och såg hans

ansikte bli mörkare; hon uppfattade honom som en djävul med

förfärliga ögon och små horn i pannan.

Senare fick Charlotte en vision av en underbart vacker

kvinna med en svart mask. Hon förklarade att hon ville vara lika tilldragande, oemotståndlig och oåtkomlig, så att ingen

man skulle kunna motstå henne. När hon såg på terapeuten

med ett lockande uttryck i ansiktet och han inte besvarade det

kryptiska förförelseförsöket tyckte hon att väggen blev full av

dumgloende tröga oxar. För att vara säker på att han skulle

förstå henne bad hon om ursäkt för sina syner och förklarade att de var ofrivilliga och inte skulle tas personligt.

Därnäst fylldes rummet med emblem och adliga vapensköl-

dar* som var komponerade av olika kärlekssymboler såsom

kyssande duvor, hjärtan, kärlekspar under omfamning och

stiliserade manliga och kvinnliga könsorgan under samlag.

Kort efteråt fick Charlotte visioner av ett stort antal glas-

ögonprydda ugglor med mänskliga drag. De satt i ett bibliotek

fyllt av spindelväv och antika skinnband. De såg mycket lusti-

ga ut och var absurda, ungefär som karikatyrer av veten-

skapsmän. När hon tittade på terapeuten brast hon ut i gap-

skratt - han hade också förvandlats till en av dessa lärda fåglar.

Synen med dessa symboliska fåglar varade inte länge, utan

snart förvandlades behandlingsrummet till ett rymdlaborato- rium där allting verkade kallt och artificiellt. Plast- och metall-

ytor och långa kablar dominerade scenen (en korkad person

som inte fattar ett meddelande genast kallas på tjeckiska för en

människa med "lång kabel"). Terapeuten föreföll vara klädd i

rymddräkt, som "skyddar mot temperaturväxlingar och yttre

påverkan". I följande scen hade terapeuten förvandlats till en

bråkig, piprökande detektiv som liknade själve Sherlock Hol-

mes. Rummet fylldes av piprök och Charlotte fällde kommen-

taren att snart skulle ingen kunna se något, och hon njöt av

utsikten till en sådan avskildhet. När hon inte fick något

uppmuntrande svar från terapeuten fick hon syner av åsnor

med stora öron och ett dumt uttryck i ögonen. Hon underströk än en gång att hon inte framkallade dessa syner medvetet och

att ingen skulle känna sig förolämpad av dem.

Den sista förvandling terapeuten undergick i hennes ögon

vid denna behandling var att han blev en landsortsbarberare

klädd i en smutsig vit rock.

Alla de tidigare nämnda företeelserna är förknippade med

* Patienten förklarade senare att hon kände till den ungerska innebörden i ordet gróf, vilket liksom det tyska Graf är en adelstitel.

patientens överföringsproblem och har en klart ambivalent

karaktär. Charlottes känsla av att hon inte hade "någonting på

sig" och att det inte "var något med henne" uttryckte på ett

koncentrerat sätt hennes önskan att förvandla den terapeutis-

ka situationen till en erotisk och samtidigt att hon var bekym-

rad för att hon inte var tillräckligt attraktiv för att intressera terapeuten.

Nästa scen är en önskad erotisering av situationen. I stället

för en läkare och hans patient finns där en glad och upprymd

målare och hans nakna modell, i en stökig ateljé. Synerna med

adelssköldarna fyllda med sexuella symboler är en variation

på samma tema. De syner i vilka det förekommer djävlar har

en komplicerad ambivalent innebörd. Mot bakgrunden av

Charlottes strängt religiösa uppfostran symboliserar de be-

straffning för förbjudna önskningar, men å andra sidan är de

uttryck för lössläppta instinktmässiga böjelser av sexuell och

aggressiv art (djävulen som förförare). Synerna med ugglorna

är en ironisk reaktion på det faktum att terapeuten inte besva- rade hennes öppet förföriska närmanden utan behöll en objek-

tiv och "vetenskaplig" attityd. Upplevelsen med rymdlabora-

toriet speglar hennes uppfattning av terapeutens kyla och oåt-

komlighet och den typ av skyddsutrustning han använde mot

hennes koketteri. Astronautens resa till stjärnrymden symbo-

liserar Charlottes fantasier beträffande terapeutens framtida

vetenskapliga karriär.

Många av synerna under behandlingen speglar också Char-

lottes besvikelse, ironi och kritik mot psykiatrikerns brist på

förståelse för och besvarande av hennes erotiska signaler:

oxen, åsnan, ugglorna och de "långa kablarna" i laboratoriet.

Att terapeuten förvandlas till en liten landsortsfrisör speglar en ytterligare attack mot terapeutrollen genom inkopplingen

av den vita rocken, en vanlig symbol för läkaryrket.

Diskussionen av detta behandlingstillfälle och en detaljerad

analys av dess innehåll visade sig bli mycket värdefulla för

identifierandet och upplösandet av de överföringsproblem

som så livligt uppträdde i behandlingsinnehållet.

Tillfälligtvis kan även en enstaka vision under ett behandlingstillfäl-

le - om den analyseras noggrant - vara en viktig källa till kännedom

om överföringsprocessen. Vi kan som exempel på det använda en

kort upplevelse från Charlottes andra behandling. Det exemplet

visar också den invecklade dynamiska strukturen hos LSD-feno-

menen på den psykodynamiska nivån.

Vid ett tillfälle öppnade Charlotte ögonen och såg en trådtuss

på mattan. Den förvandlades till en mus med lustigt utseende, med ovanligt stora öron. Den var klädd som en flygare och satt

gränsle över en helikopter. Analysen av denna association

visade synens självsymboliska karaktär. Musen representera-

de Charlotte och hennes komplicerade känslor i fråga om

behandlingen och överföringssituationen. Tidigare under be-

handlingen hade Charlotte använt diverse trick för att driva

terapeuten in i olika roller - han hade svarat med vissa tera-

peutiska motdrag. Det gillade Charlotte inte och hon fick en

känsla av att det utvecklade sig till en katt och råtta-lek.

Omedelbart efteråt tänkte hon på nyheten i LSD-terapin och

kände sig som ett försöksdjur i ett laboratorium där man

experimenterade med en ny drog. Under sin utbildning till sjuksköterska hade hon ofta sett hur möss användes som

försöksdjur. Medan hon funderade över detta började hon

svettas ymnigt; det tjeckiska uttrycket för detta tillstånd är

"svettas som en mus".

När trådtussen förvandlades till musen/piloten var före-

ställningen om musen som symbol för henne själv redan starkt

överbetonad av olika separata tankespår. Innan tussen för-

vandlades tittade Charlotte på den och kopplade ihop den med

sin egen låga självkänsla: "Det känns så lustigt, som om jag

vore en absolut nolla, ett ingenting, ungefär som tussen där

borta som väntar på dammsugaren." När vi efter behandling-

en diskuterade upplevelserna hade Charlotte intressanta syn-

punkter på helikoptern som symbol. Den rör sig ju i två rikt- ningar, uppåt och framåt och det symboliserade för henne en

framgångsrik karriärs förlopp. Helikoptern representerade

terapeuten som hon väntade sig få hjälp av för att kunna

förverkliga sina ambitioner. Denna sammansatta bild speglade

Charlottes kluvenhet i fråga om överföringsrelationerna. Å

ena sidan kände hon sig otillräcklig och väntade hjälp och

stöd, och å den andra ville hon styra och ställa. Det tog sig

uttryck i den dubbla roll musen hade: Den var både passagera-

re och pilot i helikoptern.

Musen/helikoptern-symbolen var baserad på aktuella inslag

i behandlingssituationen, såsom trådtussen på golvet, försök

med en ny drog, och stark svettning. Samtidigt speglade den

Charlottes livsstämning och problemen i fråga om de terapeutis-

ka relationerna. Dessutom spårades senare diverse kopplingar

till viktiga upplevelser under barndomen, i synnerhet hennes

avsky för åskväder och stark blåst.

Detta kliniska exempel kan användas för att visa en allmän princip

som förtjänar särskild uppmärksamhet. Fria associationer i sam-

band med Charlottes självsymboliska syner tyder otvivelaktigt på att individuella upplevelseelement vid psykodynamiska LSD-be-

handlingar utgör sinnes- eller motoriska framträngningar av viktiga

"skärningspunkter" i det omedvetnas dynamik. Dessa punkter

besätter olika associationskedjors "korsvägar"; de förbinder om-

råden med emotionellt starkt laddat omedvetet material. Detaljera-

de analyser visar att de inslag som väljs för påtagliga bilder (musen

och helikoptern i fallet Charlotte) ganska ofta är de som medger ett

förtätat uttryckande av ett större antal betydelsefulla emotionella

temata. Dessa individuella temata uppträder sedan i de följande

upplevelserna på ett pars pro foto-sätt (delen representerar det

hela). Med andra ord: Vart och ett av dem representeras av den

delkomponent som de har gemensam. Det visar sig ofta att samma syn eller inslag är uttryck för olika betydelsefulla och ofta motstri-

dande temata och böjelser hos den behandlade. Samtidigt är de

också meningsfullt kopplade till olika sidor av miljön och behand-

lingssituationen.

Vikten av den aktuella livssituationen för innehåll och förlopp

vid LSD-upplevelserna visas av fallet Peter, vars biografiska

grunddata har redovisats tidigare (s. 68).

Under hela sin barndom led Peter av svår emotionell svält och som en följd av det krävde han under sitt liv som vuxen

tillgivenhet, ömhet och moderskärlek. Under en av de tidigare

behandlingarna i hans LSD-serie uppträdde en lång, ovanlig

episod med omväxlande glada scener från julfirandet och tra-

giska begravningsscener. När han tittade ut genom fönstret

såg han ett sagolandskap med snö (behandlingen skedde en

solig novemberdag, minst en månad innan vinterns snö börja-

de falla) och behandlingsrummet "genljöd av jul". Han "såg"

och "smakade" sina favoriträtter, vilka brukade serveras på julafton när han var barn, han hörde julens klockor och jul-

sångerna och såg scener från det traditionella julfirandet så-

dant det utspelades i hans hemby. Terapeuten förvandlades till

en ståtlig, starkt upplyst och fint prydd julgran med leksaker

hängande på grenarna.

Under de tragiska episoder som omväxlade med julscenerna

var stämningen dyster och tung. I en fläck på väggen såg Peter

ett begravningståg med många svartklädda människor som

gick bakefter en likvagn. Triviala miljöljud, vilka under den

tidigare delen av upplevelsen hade uppfattats som julklockors

klingande, blev nu plötsligt dovt klämtande, som begravnings-

klockor. En lampa med mjölkglas förvandlades till en stor,

hotande dödskalle som utsände fosforescerande ljus. En an- nan terpeut som var närvarande under behandlingen såg ut

som om han höll på att dö i en svår sjukdom och hade samma

färg som ett lik. Till sist förvandlades han till ett benrangel

med en lie, den traditionella bilden av Döden.

Denna bildföljd framstod som ganska oklar tills den analyse-

rades med hjälp av Peters associationer. Under hela sitt liv

hade han känt sig dragen till moderliga kvinnor, i ett försök att

få uppleva den ömhet hans egen mor inte hade förmått ge

honom. Denna var nu 80 år gammal, och han väntade att hon

skulle avlida vilken dag som helst. LSD-behandlingen skedde

sex veckor före julferierna; han planerade då att besöka sin

mor och tillbringa en tid tillsammans med henne. Han såg

detta besök som sin sista chans att se sin mor i livet. I sin fantasi utmålade han för sin inre syn hur hon skulle ge honom

en varm omfamning och en kyss och låta honom lägga huvudet

i sitt knä. På så sätt förband han tanken på sin mors omedel-

bart förestående död med julatmosfären och en lycklig åter-

förening.

Även om materialet i denna sekvens speglade Peters aktuel-

la problem kunde de djupaste orsakerna till dessa temata sena-

re spåras till fundamentala perinatala präglingar: den omedel-

-

bara döden och begravningsmotivet var förknippade med

prägling II och föreningen med modern till prägling I.

Den mångnivåiga överbetoningen av en enstaka upplevelse under

en behandling med LSD i fråga om materialet från olika perioder

av en patients tidigare liv kan illustreras av följande kliniska exem-

pel.

Paul var en 32-årig apotekare som hade överförts till vår

avdelning efter ett misslyckat försök att ta livet av sig. Dia-

gnosen löd på svår karaktärsstörning, missbruk av narkotika

och alkoholism. Han missbrukade preludin, en drog som an- vänds för att minska aptiten och har psykostimulerande ver-

kan. Tidigare hade han ökat den från början föreskrivna dosen

på 25 milligram tre gånger om dagen tills han hade kommit upp

i en genomsnittlig konsumtion av ca 1 500 milligram om dagen.

Vid den tidpunkten visade han symptom på akut paranoid

psykos med panisk skräck, olika hörselhallucinationer och

förföljelsemani. Sedan han i flera dagar levat i en kafkavärld -

han sprang och gömde sig för inbillade förföljare - försökte

han ta livet av sig och infördes till vår institution.

Under en av behandlingarna med LSD fick Paul en intensiv

känsla av att hans kropp krympte och blev allt mer urgröpt.

Med användande av metoden med fria associationer kunde vi rekonstruera denna upplevelses föreställnings- och känsloin-

nehåll. Några av associationerna ledde oss tillbaka till de

omständigheter som kastade Paul in i narkotikamissbruket.

Under en lång period av overksamhet efter ett benbrott blev

han tjock och däst. Han blev mycket olycklig över det och

önskade minska i vikt snabbt; den ambitionen var huvudan-

ledningen till att han började använda preludin. Som följd av

medicinerandet minskade han drastiskt i vikt.

En annan associationskedja kopplade ihop den upplevelsen

med Pauls känslor i fråga om fadern. Paul var barn av ett

blandäktenskap. Under andra världskriget tillbringade hans

judiske far flera år i ett koncentrationsläger och han själv förföljdes och förödmjukades ofta. Allteftersom kriget fram-

skred brukade han titta på transporterna av utsvultna fångar i

boskapsvagnar. Vid dessa tillfällen tänkte han på sin far, kon-

9 - Människans

centrationsläger och judarnas tragiska öde. Denna mycket

smärtsamma och chockartade period i hans liv utgjorde en

viktig anledning till upplevandet av utmärglingen under

LSD-behandlingen.

Andra associationer ledde till Pauls överdrivna ambitioner

vid odlandet av sitt intellekt och hans fruktan för åldrande,

skröplighet och död. Pauls intelligens var hans främsta tillgång

och hans främsta kompensationsinstrument. Han hade en

omättlig intellektuell hunger och pinades ständigt av känslan

att han åldrades för snabbt. När han upplevde utmärglingen

under LSD-behandlingen fick han vid flera tillfällen en stark

känsla av att han undergick ett accelererat åldrande och att

han förvandlades till en skröplig senil människa. Den mest

skräckinjagande aspekten av denna upplevelse var insikten

om minskningen i de intellektuella funktionerna vilken är ty-

pisk för dementia senilis (tillbakabildningen av de intellektuel-

la funktionerna som följd av åldrandet). Därför var upplevan- det av att bli utmärglad även ett uttryck för de mest betydelse-

fulla skräckidéerna hos honom. Följande behandlingar visade

att skrumpningsupplevelsen också innefattade ett element av

åldersregression tillbaka till ett viktigare chockminne från

hans tidiga barndom.

Pauls upplevelse skulle kunna användas som en ytterligare illustra-

tion till framträngandet av skärningspunkter i den omedvetna dy-

namiken under LSD-behandlingar. I detta fall föreföll ett enstaka

upplevelsetema (hopskrumpning och utmärgling) företräda och ut-

trycka många betydelsefulla traumatiska områden och perioder i

hans liv.

Nästa exempel omfattar upplevelser från en behandling längre

fram i en psykolytisk serie. Den sannolikaste källan till deras inne- håll utgörs av traumatiska upplevelser från barndomen, men där

finns också ett markerat inslag av perinatala element (prägling III).

Dana, en 38-årig gymnasielärare med en doktorsgrad i filosofi,

hade under många år lidit av en komplicerad neuros. Hennes

symptom innefattade depression med självmordstankar, ut-

brott av fritt flotterande ångest, hysteriska anfall och olika

psykosomatiska manifestationer. Det mest förlamande pro-

blemet var emellertid en tvångsattityd gentemot dottern. Un-

der åtta år, ända sedan flickan föddes, hade Dana känt en stark

drift att skada henne - med ett knivhugg, kasta ut henne

genom fönstret, eller strypa henne. Detta omväxlade med en

panisk förskräckelse för att något ont skulle hända flickan.

Varje gång dennas temp ökades uppfattade modern det som ett möjligt tecken på en livsfarlig sjukdom. Diflaskorna och

napparna, liksom haklapparna kunde aldrig bli rena nog för att

hon skulle kunna vara säker på att eliminera alla risker för

farliga bakterier, och varje bortavaro från hemmet såg hon som

ett farligt vågspel. Dessutom plågades Dana, som var en per-

son med mycket höga moralbegrepp, av pinande skuldkänslor

och självanklagelser för sin destruktiva böjelse gentemot sin

egen dotter.

En av LSD-behandlingarna av Dana dominerades helt av

monstruösa, hädelsebetonade förvrängningar av religiösa äm-

nen. De heligaste begrepp smutsades ner av "obscena" och

brutala biologiska scener. Så t.ex. såg hon scener med Kristi korsfästelse varvid Frälsarens ansikte var förvridet, fingrarna

hade förvandlats till blodiga klor och han kastade vatten där

han hängde på korset. Skabbiga, smutsiga råttor sprang fram

och tillbaka över Golgata och vanhelgade platsen med saliv,

exkrement och urin.

Efter flera timmars upplevelser av detta slag återlevde hon

en chockupplevelse från ungdomen. Det var den första kon-

kreta, personliga situationen i hennes liv i vilken förekom

hopblandning av religion och "obscena" biologiska inslag.

Hennes pojkvän, en teologie studerande, som utåt framstod

som en from och strikt religiös människa, visade gentemot

henne något som hon betraktade som perverst sexuellt bete- ende. Senare, när hennes ytterligt starka motstånd hade mju-

kats upp, dominerades behandlingen av återlevande av

chockminnen från barndomen. När hon var tio år gammal

hade hennes psykotiske far drabbats av hjärnblödning och

vistades i hemmet trots att hans kroppsliga och psykiska till-

stånd snabbt försämrades. Vid LSD-behandlingen fick Dana

återuppleva och genomlida många händelser under vilka hon

som ung flicka såg hur hennes far struntade i elementär

hygien. Starkt negativt påverkad av sjukdomsprocessen och

En serie teckningar av fruktansvärd, hädande förvrängning av de allra heligaste religiösa temata och deras förorening med "obscena" kroppsli- ga funktioner. Denna patient översköljdes av sådana syner under en LSD-behandling i vilken hon arbetade sig igenom specifika trauman under barndomen och inslag av födelsetraumat.

Upplösningen, upprullningen, av de problem som illustrerades av teck- ningen på föregående sida. Det andliga elementet, symboliserat av Jesus, höjer sig över det kroppsliga materialet (mage, tarmar, genitalier, urinblå- sa och foster) och befriat från det. Patientens händer sträcker sig mot Den svarta solen, den "inre verklighet" som ligger bortanför till och med Jesus.

10 - Människans

den organiska skadan på hjärnan utförde han i dotterns närva-

ro flera kroppshygieniska åtgärder. Fadern var en religiös

fanatiker som hade heliga bilder, små altaren och diverse litur-

giska föremål i varje rum i huset. Många av de scener Dana

återupplevde nu visade hennes fars ohämmade, beteende i

denna religiöst överlastade miljö; detta hade utgjort huvudor- saken till sammanblandandet av religion och biologi under

behandlingen.

De djupast liggande anledningarna till den nära samman-

blandningen av religiösa känslor och "obscen biologi" be-

fanns senare i hennes behandlingsserie vara knutna till präg-

ling III. På den perinatala nivån åtföljdes känslorna av identi-

fikation med Kristus och hans lidande och inslaget av andlig

död och återfödelse av ett biologiskt återlevande av födelse-

traumat, med dess tonvikt på brutalitet, ohygglighet och

obscenitet. Samtidigt med sin egen födelse upplevde Dana

också sin dotters födelse. Hon fann att orsaken till hennes

aggressivitet gentemot barnet var de känslor hon fick under de tidigare skedena av födandet, när livmoderkanalen ännu är

stängd och mor och barn gör varandra illa. Efter att ha till fullo

återupplevt och infogat detta minne i helhetsbilden kunde

Dana för första gången i sitt liv känna äkta moderskänslor,

befriade från aggressivitet, skuld och ångest.

Mot slutet av behandlingen fick Dana en vision av en renad

och ljusstrålande Jesus, helt skild från de tidigare biologiska

synerna; detta associerades med äkta kristna känslor och en

ny, intuitiv förståelse för Kristi budskap. Samtidigt kände hon

att det fanns någonting bortanför till och med Jesus och för det

använde hon symbolen Den svarta solen. Danas beskrivning

av denna transcendentala symbol liknade på många sätt be- greppet atman i hinduismen.

Det sista exemplet är en beskrivning av en behandling långt fram i

serien av behandlingar av Michael, en 19-årig schizofren student,

som var den yngste vi hade behandlat med LSD. Han var bror till

Eva, en patient som led av hysteri; också hon deltog i LSD-behand-

ling. De båda syskonens historia har vi redan givit i sammandrag i

anslutning till äktheten i återupplevda minnen från barndomen (s.

88). Trots sin mycket allvarliga kliniska bild lyckades Michael

göra mycket snabba framsteg under den terapeutiska processen.

Han förflyttade sig relativt snabbt genom de psykodynamiska och

perinatala stadierna av behandlingen och kom fram till de transper-

sonella nivåerna. Följande redogörelse härstammar från den 32:a

behandlingen, vilken vi gav strax innan vi avslutade terapin för

hans del.

Behandlingen började med en känsla av "ren spänning" som

byggdes upp till allt högre nivåer. När spänningen överfördes

fick Michael en upplevelse av en överväldigande kosmisk

extas: universum tycktes upplyst av ett strålande ljus, som

kom från en oidentifierbar övernaturlig källa. Hela världen

fylldes av höghet, kärlek och frid, där fanns en atmosfär av

"absolut seger, slutlig frigörelse och frihet i själen".

Sedan förändrades scenen till en oändlig blågrön ocean,

urkällan till allt liv. Michael kände att han hade återvänt till

källan. Han flöt sakta omkring i denna närande, lugnande väts-

ka. Kroppen och själen tycktes upplösas och förenas med

den. Upplevelsen hade en tydligt indisk underton. Michael

frågade terapeuten om detta stadium av individens förening

med kosmos fanns beskrivet i indiernas heliga skrifter. Han

fick talrika syner av hinduisk tillbedjan, begravningsceremo- nier vid Ganges och han såg indiska yogis utöva sin religion

mot en mäktig fond av Himalaya. Utan att ha någon tidigare

kännedom om Hatha-yoga intog Michael intuitivt flera av de

klassiska kroppsställningarna (asanas) eftersom de tycktes

honom bäst lämpade vid detta sinnestillstånd.

Detta extatiska tillstånd avbröts plötsligt och känslan av

harmoni stördes starkt. Vattnet i oceanen förvandlades till

fostervatten och Michael uppfattade sig själv som ett foster i

livmodern. Vissa skadliga inflytanden satte hans liv i fara; han

fick en underlig, obehaglig smak i munnen, kände gift strömma

genom kroppen, kände sig mycket spänd och ängslig och varje

muskel i hans kropp darrade. Symptomen åtföljdes av många skräckinjagande syner av demoner och andra ondskefulla skep-

nader, vilka liknade dem man ser på religiösa målningar och

skulpturer i olika kulturer. Efter att denna episod hade avslu-

tats återupplevde Michael sin utveckling som embryo, från

sammansmältningen mellan spermien och ägget, genom miljo-

ner celldelningar och utvecklingen till fullt utvecklad männi-

ska. Detta följdes av en enorm utlösning av energi och strå-

lande ljus. Scenerna från utvecklingen av embryot blandades

med fylogenetiska återblickar som visade förvandlingen av

djurarter under livets utveckling på jorden.

Mot slutet av behandlingen återvände Michael till fusionen

och sammansmältningen med oceanen, omväxlande med iden-

tifikation med universum. Mot denna allmänna bakgrund fick

han talrika syner från det antika Egypten, med pyramider,

kungagravar, mäktiga granitskulpturer och diverse gudar och

mytologiska figurer. Dessa extatiska visioner fortsatte till

långt ut på natten. Den sista synen under behandlingen var en

triumfatorisk färd som en egyptisk prinsessa företog nedför Nilen, åtföljd av ett stort följe.

Dagen därpå befann sig Michael i det lugnaste, gladaste

och mest balanserade känslotillstånd han hade erfarit i hela sitt

liv. Efter den där behandlingen återkom aldrig hans psykotis-

ka symptom. Åtskilliga år senare gifte han sig och lämnade

Tjeckoslovakien. Han har varit i stånd att helt och fullt ta

ansvaret för sig själv och sin familj och har framgångsrikt

kämpat med alla de svårigheter som drabbar en invandrare.

Vi skall avsluta denna redogörelse för den mångnivåiga och mång-

dimensionella arten hos LSD-upplevelserna med några kommenta-

rer som har direkt anknytning till användandet av denna drog för

personlighetsdiagnostik och behandling av emotionella störningar.

De kliniska tillämpningarna av de teoretiska principer som har dragits upp i denna volym kommer att diskuteras i detalj i en kom-

mande bok, där vi lägger huvudvikten vid de praktiska sidorna av

psykoterapi med LSD.

Många av de exempel vi har valt som illustrationer i detta kapitel

visar klart att LSD aktiverar emotionellt viktigt material i olika

områden och i olika skikt av personligheten; den resulterande

mångfaldiga överdetermineringen av det uppenbarade innehållet

är ett av de mest karakteristiska inslagen i LSD-upplevelsen. En

allmän iakttagelse vid LSD-terapi är att patienterna levererar

många relevanta, varandra överlappande, och logiskt hållbara

tolkningar av en enda symbolik-upplevelse. Vid komplicerade vi-

sionssekvenser är det dock vanligen så att ett av skikten befinner

sig i centrum för upplevelsefältet och i medvetandets "strålkastar-

ljus". Andra skikt kan tillfälligt komma in i utkanten av in-

trycksströmmen, medan huvudtemat håller på att rullas upp. Vid

andra tillfällen avslöjas de vid systematisk analys efter behandling-

en med användande av patientens fria associationer, eller också

kan de uppträda spontant i senare behandlingar. De variabler som

bestämmer djupet av det aktuella skiktet är patientens personlig-

het, terapeutens underlättande inverkan, LSD-dosens storlek, in-

tensiteten i den emotionella laddning som är förbunden med det

aktuella materialet, graden av motstånd hos patienten och styrkan i

hans försvarssystem, "set and setting", och antalet tidigare be- handlingar med LSD. Den senare faktorn förtjänar särskild förkla-

ring på grund av dess betydelse för inträngandet i arten av LSD-

reaktionen, variationen mellan olika individer och inom samma

individ i innehållet av behandlingen samt dynamiken i LSD-

psykoterapin.

Olika patienter befinner sig i olika situationer vid tiden för den

första LSD-behandlingen. Vissa av dem har byggt upp ett starkt

försvar mot omedvetet material, oavsett från vilket skikt det kom-

mer, medan andra lätt har tillgång till inte bara psykodynamiska

fenomen utan också till perinatala och till och med transpersonella

upplevelser. Under serien av behandlingar visar upplevelsernas

brännpunkt benägenhet att växla, från abstrakta och psykodyna-

miska inslag till problem som gäller döden och återfödelsen och till slut till diverse transpersonella scener. Behandlingar långt fram i

serien domineras vanligen av mystiska och religiösa temata och är

helt transpersonella till sin natur; inslag av de skikt som patienten

har arbetat sig igenom under tidigare behandlingar dyker inte upp

igen i detta stadium. I en serie med LSD-behandlingar åtföljs dessa

tyngdpunktsförflyttningar, fokusförändringar, från ett skikt av pa-

tientens omedvetna till ett annat av motsvarande förändringar i

personlighetsstrukturen, emotionella komplex, värderingar, attity-

der, trossystem och ofta hela världsbilden. Förståendet av denna

process och dess specifika dynamikformer utgör basen för känslig

ledning och optimalt utnyttjande av LSD-procedurens terapeutiska

och tillväxtpotential.

Efterskrift

Jag framlägger denna bok för mina yrkeskolleger och för allmän-

heten med något blandade känslor och inte utan tvekan. Jag är helt

medveten om hur ovanliga och förvånande vissa av avsnitten i den

måste förefalla en läsare som inte har någon som helst förstahands-

upplevelse av psykedelika eller annan typ av ändrat medveten-

hetstillstånd. Jag vet hur svårt det var för mig själv att ta på allvar

och acceptera innebörden i några av de verkligt ovanliga iakttagel-

serna vid LSD-behandlingar. Jag hade motstått flödet av de nya re-

volutionerande data jag kom i kontakt med i mitt kliniska vardagsar-

bete och försökte förklara dem inom ramen för de accepterade teo-

retiska referensramarna, tills min böjelse för att försvara de invanda

sätten att tänka bröts ner och översköljdes av en fors av odiskutab- la kliniska fakta. Närhelst jag överskred gränserna för traditionen,

det konventionella sättet att resonera och för gemensamma anta-

ganden gjorde jag det bara därför att tillräckligt övertygande bevis-

ning gjorde de gamla begreppen ofullständiga, otillfredsställande,

orimliga eller ohållbara.

Jag skulle i detta sammanhang vilja understryka att jag inte hängav

mig åt någonting som skulle kunna kallas bildstormarlust för att

riva ner existerande begrepp och hypoteser. Tvärtom - jag hade

varit ganska konservativ till min natur och upplevde ett starkt

obehag när de accepterade systemen visade sig inte räcka till. Jag

genomled en lång period av ganska otrevligt begreppskaos, med

pinsam brist på meningsfulla riktlinjer. Detta varade tills jag ut- vecklade en vidgad teoretisk referensram, vilken tycktes innebära

en nyordning i fråga om forskningsdata och möjliggjorde en förenk-

lande gruppering och syntes av de viktigaste observationerna.

När jag såg mig omkring efter en lämplig form för spridning av

mina rön förkastade jag det som föreföll vara ett frestande alterna- tiv, nämligen att censurera eller skära bort några av de mest ovanli-

ga observationerna för att på det sättet undgå ogillande och hård

kritik. En sådan metod skulle inte bara vara oärlig från personlig

och yrkessynpunkt, utan den skulle också ha inneburit att det syfte

inte hade nåtts som jag hade uppställt för boken. Det tycktes mig

vara viktigt att meddela uppgifterna i deras riktiga form och därvid

ha med den utmaning de innebär för vårt sunda förstånd och för

vetenskapligt tänkande. Jag har därför beslutat att ta risken av att

bli attackerad, hårt kritiserad och möjligen förlöjligad - jag har

velat vara sann och exakt i mina uppgifter.

Jag tror inte att det blir lätt för läsaren att acceptera de hypoteser

som uppställs i denna bok. Det är rimligt att vänta sig att andra människors tvivel på fakta inte kommer att vara mindre än den

skepsis jag själv har upplevt. Det verkligt avgörande - bekräftande

eller förkastande - kommer att levereras från motsvarande studier

utförda av andra forskare. Teoretiskt kan den forskning som be-

skrivs i denna bok utföras om igen, även om de nuvarande politiska

och administrativa förhållandena i fråga om drogforskning gör en

sådan uppgift ganska svår. Indirekt kan hållbarheten i de framförda

hypoteserna prövas vid okontrollerade experiment, så som sker i

stor skala i dagens USA, dvs. den icke övervakade användningen

av psykedeliska droger. De som har tagit LSD och de läkare som

ägnar sig åt psykisk hälsovård kommer att kunna bedöma i vilken

utsträckning det omedvetnas karta stämmer med deras erfarenhe- ter. En annan indirekt testmetod i fråga om den nya referensramen

är att tillämpa den på olika tillstånd vid vilka aktiverandet av det

omedvetna materialet induceras av starkt verksamma metoder utan

droger. Talrika exempel på det återfinns i religiösa skrifter, mystis-

ka traktater och antropologisk litteratur och tidskrifter, liksom i

samtida litteratur om terapeutiska metoder med upplevelser som

ingrediens samt laboratorietekniker som förändrar psyket.

Betydelsen av LSD-observationer överskrider gränserna för

psykiatri och psykologi och sträcker sig in i så många andra veten-

skapliga discipliner. Det ligger långt utanför en enskild individs

möjligheter att skissa upp och värdera den betydelse och de följder

dessa rön slutligen får. Detaljerade undersökningar om psykedelis- ka fenomen skulle kräva att experter från olika vetenskapliga om-

råden samarbetade om ett långtidsprojekt: psykologer, psykiatri-

ker, neurofysiologer, neurofarmakologer, etno-botaniker, fysiker,

zoologer, etologer, ärftlighetsforskare, internmedicinare, obstetri- ker och gynekologer, antropologer, konsthistoriker, teologer, filo-

sofiexperter samt sådana som ägnar sig åt jämförande forskning i

fråga om religion och mytologi.

För närvarande är den psykedeliska forskningens framtid osäker

och det står i vida fältet huruvida det blir möjligt att göra om studiet

av LSD-behandlingar i serie på det sätt som beskrivs i denna bok. I

varje fall kommer det att ta lång tid innan sådana forskningar blir

genomförda och nya data framlagda. Under mellantiden skulle jag

vilja erbjuda det material denna bok bygger på som underlag för

analyser i detalj, utförda av varje seriös forskare som från sin

disciplins synpunkt anser det intressant med en sådan analys. I

gengäld skulle jag bli tacksam för kritiska kommentarer och förslag från specialister ur olika discipliner, vilket skulle hjälpa mig att

ytterligare belysa de rön som redovisas i denna bok.

Litteratur

1. Arcamone, F. "Production of Lysergic Acid Derivatives by a Strain of Clavi- ceps Paspali Stevens and Hall in Submerged Culture 187 (1960): 238.

2. Cohen, S. "Side Effects and Complications." Journal of the Nervous and Mental Diseases. 130 (1960): 30.

3. Fanchamps, A. "Des drogues magiques des Aztéques á la thérapie psycholy- tique." Acta Psychotherapeutica. 10 (1962): 372.

4. Freud, A. The Ego and the Mechanisms of Defense. London: Hogarth Press, 1937.

5. Freud, S. "From the History of an Infantile Neurosis." Collected papers, vol. 3. London: Institute of Psychoanalysis and Hogarth Press, 1924.

6. Freud, S. "The Aetiology of Hysteria." Collected papers, vol. 1. London: Institute of Psychoanalysis and Hogarth Press, 1924.

7. Gopi Krishna, Kundalini: The Evolutionary Energy in Man. Berkeley, Calif.: Shambala Publications, 1970.

8. Grof, S. "Theoretical and Empirical Basis of Transpersonal Psychology and Psychotherapy: Observations from LSD Research." Journal of Transpersonal Psychology. 5 (1973): 15.

9. Grof, S., and Dytrych, Z. "Blocking of the LSD Reaction by Premedication with Niamid." Activitas nervösa superior. 7 (1965): 306.

10. Jung, C. G. "Synchronicity: An Acausal Connecting Principle." Collected vol. 8. Princeton, N.J.: Bollingen Series. Princeton University Press,

1960. 11. Leuner, H. Die experimentelie Psychose. Berlin, Göttingen, Heidelberg:

Springer Verlag, 1962. 12. Lilly, J. C. The Center of the Cyclone. New York: The Julian Press, Inc., 1972. 13. Maslow, A, H. Toward a Psychology of Being. Princeton, N.J.: D. van No-

strand Co., Inc., 1962. 14. Maslow, A. H. "A Theory of Metamotivation: The Biological Rooting of the

Value Life." In Redings in Humanistic Psychology, edited by A.J. Sutich and M. A. Vich. New York: The Free Press, Ltd., 1969.

15. Pahnke, W. N. , and Richards, W. E. "Implications of LSD and Experimental Mysticism." Journal of Religion and Health. 5(1966): 175.

16. Rank, O. The Trauma of Birth. New York: Harcourt Brace, 1929. 17. Stoll, W. A. "LSD, ein Phantastikum aus der Mutterkorngruppe." Schweizer

Archiv fur Neurologie und Psychiatrie. 60 (1947): 279. 18. Stoll, A., Hofmann, A., and Troxler, F. "Uber die Isomerie von Lysergsäure

und Isolysergsäure." Helvetica Chimica Acta. 32 (1949): 506. 19. Varella, G., Vazquez, A., and Toroella, J. ' 'Probable existencia de la LSD-25 en

la infecciön porToxoplasmaGondii." Revista del lnstituto de salud y Enferme- dades tropicas (Mexico). 16 (1956): 29.

works,

nature".