Malmö högskola Lärarutbildningen Barndoms- och ungdomsvetenskap

Examensarbete 10 poäng

Lek och lärande i förskolan ur pedagogperspektiv

Pre-School Teachers Perspectives on Play and Learning

Helen Andersson

Lärarexamen 140 poäng Handledare: Mats Olsson SÄL 60p Förskolan Examinator: Ann-Christin Eklundh Barndoms- och ungdomsvetenskap Vårterminen 2007

2

Abstract Arbetets art: C-uppsats i barndoms- och ungdomsvetenskap

Titel: Lek och lärande i förskolan ur pedagogperspektiv

Title: Pre-School Teachers Perspectives on Play and Learning

Författare: Helen Andersson

Handledare: Mats Olsson

Bakgrund: Detta arbete handlar om lek och lärande i förskolan utifrån pedagogernas

perspektiv. Inom förskolan diskuteras ofta lekens betydelse, den kunskap personalen har

med sig från lärarutbildningen kanske inte alltid kommer till användning i det dagliga

arbetet. Hur ser pedagogerna egentligen på lekens betydelse i lärandet?

Syfte: Syftet är att beskriva hur pedagogerna tänker om begreppen lek och lärande. Vad

är det som pedagogerna tycker är så utvecklande i leken och hur tänker de kring sin

egen roll i den. Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande

förskola för lek och lärande?

Metod: Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer och har intervjuat fem

pedagoger i förskolan.

Resultat: Resultatet visar att pedagogerna i denna studie anser att leken är viktig för

barnen och att vi som pedagoger behövs för att utveckla leken. Några pedagoger anser

att i första hand att lek är lärande medan de andra menar att lekens grundsyfte är att vara

lustfylld och rolig.

Nyckelord: Förskola, lek, lärande och pedagog,

3

4

Innehållsförteckning

1 Introduktion ________________________________________________________ 7

2 Utgångspunkter _____________________________________________________ 9

2.1 Barns rättigheter _______________________________________________________ 9 2.2 Begreppet lek __________________________________________________________ 9

2.2.1 Lekens plats i förskolan _____________________________________________________11 2.2.2 Fri lek ___________________________________________________________________11

2.3 Lärandets betydelse ____________________________________________________ 12 2.3.1 Begreppet lärande __________________________________________________________12 2.3.2 Lärandets betydelse i förskolan________________________________________________13

2.4 Förhållandet mellan lek och lärande ______________________________________ 13 2.5 Teorier_______________________________________________________________ 14

2.5.1 Konstruktionismen _________________________________________________________14 2.5.2 Sociokulturellt perspektiv ____________________________________________________15 2.5.3 Psykodynamiskt perspektiv___________________________________________________16 2.5.4 Myten om den fria leken _____________________________________________________16 2.5.5 Avslutande tankar __________________________________________________________17

3 Problemprecisering__________________________________________________ 20

3.1 Syfte och frågeställning _________________________________________________ 20 4 Metodbeskrivning ___________________________________________________ 21

4.1 Metodval _____________________________________________________________ 21 4.1.1 Mitt vetenskapliga förhållningssätt_____________________________________________21

4.2 Mitt urval av respondenter ______________________________________________ 22 4.3 Analysbeskrivning _____________________________________________________ 23 4.4 Forskningsetiska överväganden __________________________________________ 23

5 Genomförande _____________________________________________________ 24

6 Resultat ___________________________________________________________ 25

6.1 Hur tänker pedagogerna kring lek?_______________________________________ 25 6.1.1 Pedagogiskt synsätt på begreppet lek ___________________________________________26 6.1.2 Fri och styrd lek ___________________________________________________________29 6.1.3 Pedagogens roll i barns lek ___________________________________________________30

6.2 Vad tänker pedagogerna kring lärande?___________________________________ 33 6.2.1 Pedagogiskt synsätt på begreppet lärande________________________________________33 6.2.2 Pedagogernas roll i barns lärande ______________________________________________34

6.3 Beskriver pedagogerna något samband mellan lek och lärande? _______________ 37 6.4 Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande förskola för lek och lärande? _____________________________________________________________ 40 6.5 Slutsats ______________________________________________________________ 41

5

7 Diskussion_________________________________________________________ 42

7.1 Egna/nya tankar_______________________________________________________ 42 7.2 Kritisk granskning_____________________________________________________ 43

Referenslista_________________________________________________________ 45

Bilaga A

Bilaga B

6

1 Introduktion Jag skulle vilja inleda mitt examensarbete med följande citat:

Barn erövrar omvärlden genom leken. När barn utforskar och försöker förstå sig själv och sin omvärld sker det oftast genom lek. Det går därför knappast att skilja lek från lärande. I leken utforskar barn sin omvärld, bearbetar intryck och erfarenheter och kommunicerar med andra. I leken upptäcker barn sina förmågor och intressen. Genom leken utvecklas barn socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. Lek och lekfullhet bör därmed ses som en betydelsefull dimension i allt lärande (Pramling, Samuelsson & Sheridan, s 83, 1999).

Under mina år inom förskolan och även under min tid i lärarutbildningen har jag många

gånger undrat över begreppet ”lek”. Alla jag har talat med säger att det är mycket

viktigt att barn får leka. Själv tycker jag mig märka att ”lek” ute i verksamheten

används då pedagogerna är upptagna med att görs annat och därför inte har tid att

aktivera barnen. Utifrån detta blev jag mycket intresserad av att göra en undersökning

över hur pedagoger egentligen tänker kring lek och lärande. Hur avgränsar pedagoger

lek från andra aktiviteter? Vad är pedagogens uppfattning om barns lärande? På vilket

sätt upplever pedagoger något samband mellan lek och lärande? Vilka tankar har

pedagogerna om barnens förmåga att lära sig i samspel med andra barn och i samspel

med vuxna?

Något som är viktigt för barn är att få leka. Lek, är en typisk aktivitet för barn. Lek är

någon form på barns spontana sysselsättning av olika slag. Jag tycker att lek för barn i

förskoleåldern är en dominerande aktivitet, framför allt för att den har så stor betydelse

för barnets fysiska och psykiska utveckling. Lek är både på riktigt och på låtsas. Den är

på riktigt innanför lekramen men på låtsas sedd utifrån.

Huvudsyftet är att beskriva hur pedagogerna tänker om begreppen lek och lärande. Vad

är det som pedagogerna tycker är så utvecklande i leken och vilken är pedagogernas del

i den? Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande förskola?

Förskolans läroplan lyfter fram varför leken är så viktig för barns utveckling och

lärande. Enligt läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998), skall alla

som arbetar på förskolan medvetet använda leken. ”Förskolan skall erbjuda en trygg

miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet” (a.a. s.9) Det står vidare

7

att ”förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande” och ”förskolan skall främja

lärande” (a.a. s. 8-9).

8

2 Utgångspunkter

2.1 Barns rättigheter

Som pedagog har man olika lagar och förordningar att följa i sitt arbete bl.a.;

• FN: s konvention

• Skollagen

• Lpfö98, förskolans läroplan

• Lokala skolplanen

Barn har rätt till lek! Det slås fast i artikel 31 i FN: s konvention (Grönvall, 1993) om

barnets rättigheter. Vuxenvärlden har ett ansvar att se till att denna rätt kommer alla

barn till del. Med tanke på att Sverige hör till de länder som ratificerat FN: s konvention

om barnets rättigheter, är detta allvarligt och något som måste leda till eftertanke hos

alla vuxna. Pedagoger är i sin profession skyldiga att värna om barnens miljö och att se

till att det finns tid och möjlighet till lek. Pedagoger behöver också vara aktiva i

samhällsförändringen som påverkar barnen och engagera barn i processer som påverkar

dem. Och framför allt vara stöd för barnen och föräldrarna (a.a., 1993).

2.2 Begreppet lek

Lek är en allsidig aktivitet som är viktig för alla barn. Leken engagerar och gör barn

motiverande på ett sätt som är styrt inifrån de själva, enligt Lillemyr (2002). Lek är en

kulturell företeelse, ett slags livsform för barnen som är förankrad i kulturen. Leken är

för barnen ett sätt att leva och en samvaroform. För barnen förmedlar leken värderingar

som är en viktig del av kulturen, som kan vara i form av sånger, rim, historier eller

liknande. Denna förmedling av kulturen sker genom överföring mellan generationer.

Lek är även ett kulturfenomen när det gäller socialisation. Barn lär sig regler, normer

och hur de ska hantera värderingar och bearbeta sin kunskap om vuxnas roller i

samhället (Lillemyr, 1990).

Lillemyrs (1990) förklaringar ovan av begreppet lek är ur pedagogisk synvinkel. Han

sammanfattar begreppet lek enligt följande ur ett barnpsykologiskt perspektiv:

9

• Engagerar barn

• Är ett typiskt sätt för barnen att vara och bete sig på

• Tillfredställer viktiga behov hos barnen (aktivitet, trygghet, spänning,

nyfikenhet)

• Är ett redskap för utveckling av identitet och självrespekt

• Ger möjlighet till utveckling utifrån egna förutsättningar

• Är ett medel för att hitta lösningar på egna problem

• Är viktig för att föra barnkulturen vidare

Leken är oväntad. Lek är både på riktigt och på låtsas. Den är på riktigt innanför

lekramarna men på låtsas sedd utifrån. Lek innebär både närhet och distans. Det man lekt

har man upplevt och ändå inte upplevt. Man har bråklek och vet hur det är att slåss, men

har ändå inte varit med i ett slagsmål. Att leka mamma innebär att vara som mamma och

bli klar över mamma rollen och samtidigt kanske på ett avståndstagande sätt förlöjliga sig

över den. Inom lekens trygga ram kan upplevelser upprepas om och om igen, så att man

får distans till dem. Man kan göra saker på riktigt under täckmantel av lek och saker på

lek fast det ser ut som på riktigt. Lek varar en evighet och tiden försvinner i ett nafs. I

leken behandlas det kända som okänt och det okända som känt. Lek är både glädje och

djupt allvar. I leken sker ett möte mellan yttre världen och den inre. Upplevelser och

erfarenheter av omvärlden bildar stoff för leken men återges sällan som de var utan

stuvas om efter barnets intentioner i kreativ process. Föremål i den yttre världen, som

barnen stöter på, väcker associationer och sätter i gång fantasin. Leksaker har förmåga att

väcka associationer, att väcka fantasin till en skapande lek (Knutsdotter Olofsson, 2003).

Trots att leken är svårfångad förefaller det som om de flesta forskare är överens om

vilka kriterier det är som gestaltar leken. Man brukar framhålla att lek är lustfylld,

frivillig, spontan, symboliskt- medel som dominerar över mål, ett aktivt engagemang

och att den oftast är social (Pramling, Samuelsson & Sheridan, 1999).

Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det är roligt att leka vare sig barnen leker själva

eller tillsammans med andra. Den är lustfylld vare sig den är stillsam eller bullrande.

Det är skojigt att jaga varandra. Lekbeteendet hindras när andra känslor som rädsla sorg

eller ilska ger sig till känna. Barn kan vara rädda ledsna och arga i leken men det är en

10

annan sak än på riktigt. För att leken ska framhållas som frivillig sker det utan tvång.

Med tvång förvandlas leken till arbete eller sysselsättning. Arbete som barnen är

tvingade att göra kan omvandlas enligt barnen till lek på barnens initiativ.

Många forskare menar att det är processen i barns lek som är det viktiga och inte

produkten. Piaget (1962) menar att i konstruktionsleken, t.ex. att bygga ett slott av

klossar eller ett hus av lego är det själva byggandet som är det viktiga. Produkten är inte

så intressant i sig. Barnen rasar det och plockar sönder det. Leken styrs inte av yttre

motivation utan av inre lust. Leken är barnens egen belöning (Knutsdotter Olofsson,

2003).

2.2.1 Lekens plats i förskolan

Genom åren har leken ständigt haft en central betydelse inom förskolan. Den utgjorde

ett viktigt inslag redan i Fröbels pedagogik (1782-1852). Han såg leken som

barndomens mest naturliga uttrycksform och som barns väg till frihet och

självständighet. Leken har setts utifrån två olika synvinklar, dels som barns egen

angelägenhet och dels som en särskild pedagogisk aktivitet styrd av vuxna (Pramling,

Samuelsson & Sheridan, 1999).

Lillemyr (2002) menar att det minst finns tre anledningar till att barns lek är viktig för

den pedagogiska verksamheten i förskolan.

1. Pedagoger, föräldrar och andra vuxna som kan se barn leka lär sig mycket om

barn. Leken har ett värde för barnen och utgör en viktig del av barnkulturen.

2. Barn gör erfarenheter i leken och utforskar, prövar och använder sin fantasi

vilket leder till att de lär känna sig själva och utvecklar självtillit. De lär sig

också hur de ska kommunicera och förhålla sig till andra.

3. Barn socialiseras genom leken.

2.2.2 Fri lek

I förskolan finns ett centralt, men slitet begrepp, som kan sätta krokben för vår

förståelse och värdering av lekens betydelse, fri lek. Fri lek är i grunden ett

samlingsbegrepp för alla olika aktiviteter, ute och inne, i grupp eller för sig själva, som

11

barn kan välja mellan, när de själva får bestämma vad de vill göra. En vanlig jämförelse

är att ställa fri lek i motsats till vuxenledd lek, som om vuxenledd lek skulle vara ofri

eller med ett annat ord styrd. Det går inte att tvinga barn att leka. Birgitta Knutsdotter

Olofsson säger att lek är en spontan handling fri från prestation (Öhman, 1996).

2.3 Lärandets betydelse

2.3.1 Begreppet lärande

Lärande som psykologiskt begrepp har traditionellt definierats som inre process där en

beteendeförändring, åtminstone relativt permanent, uppstår på grund av erfarenheter,

övning eller liknande. Definitionen var länge knuten till beteendepsykologin

(behaviorismen). Lärande är en relativt permanent förändring i kapaciteten att utföra en

handling som man tillägnat sig genom erfarenhet. Erfarenhet kommer av ett samspel

med miljön (Lillemyr, 2002). Enligt styrdokumenten är lärande processer något som ger

varaktiga förändringar i barns kapacitet. Lärande handlar inte bara om kunskaper,

färdigheter och yttre beteende, utan också om att barnen får en annan grund för att

känna, uppleva och uttrycka sig. När det gäller förskola är lärande ofta kopplat till

övning. Lärande är individuellt, samtidigt som det är beroende av sociala sammanhang

(a.a., 2002).

Kreativitet är en kärna i lärande, överskridandet av gränser och nyskapandet av mening,

liksom förståelse för omvärlden spelar en viktig roll i lärandet. Det lärande barnet

framträder med denna syn som engagerat och socialt, med intentioner att skapa mening

och att förstå sin omvärld. Lärande är införlivande av nya kunskaper, föreställningar

och beteenden. Lärande innebär att barnen tar in det som finns utanför och upptäcker

allt större sammanhang av omvärlden (a.a., 2002).

Lärande är att förbereda barn för det okända genom att utgå från det kända. Allt lärande

är baserat på erfarenheter. Då ett barn lär resulterar detta i sin tur i nya erfarenheter.

Samtidigt är dessa erfarenheter en fråga om hur barnet erfar, uppfattar, förstår, ser något

(Johansson & Pramling Samuelsson, 2003).

12

2.3.2 Lärandets betydelse i förskolan

Pedagogernas uppgift är att inrikta sig utifrån barnet samtidigt som de ska väcka barnets

intresse och medvetet rikta lärandet mot de mål den pedagogiska verksamheten har.

Barnets lärande skall ske så att omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Samtidigt

ska det vara roligt, tryggt och lärorikt (Utbildningsdepartementet 1998; Pramling,

Samuelsson, Sheridan, 1999).

Lärandet i förskolan handlar både om att lära sig världen, kunskaper och färdigheter

som är nödvändiga för dagen och att utveckla beredskap att lära för morgondagen

(Pramling, Samuelsson, Sheridan 1999). För att lärandet ska uppfyllas i förskolan krävs

det att barnen känner sig trygga. Känner sig inte barnet tryggt är det svårt att lära barnen

nya saker. Lusten och viljan måste komma inifrån barnet för att lära sig men som

pedagog kan man se till att det sker utifrån ett roligt perspektiv (Lillemyr, 2002).

2.4 Förhållandet mellan lek och lärande

På samma sätt som barn lära sig att lära måste de lära sig att leka. Den ena dimensionen

i tillvaron är inte mer naturlig och medfödd än den andra för barn. När begreppet

lärande kom på arenan även för de yngsta barnen, kom man att tala om lek som en del

av lärandet dvs. att barn lär sig också när de leker (Asplund, Carlsson & Pramling,

Samuelsson, 2003). Den vuxnes uppgift och skyldighet är att skapa möjligheter för alla

barn att leka och tillsammans med barnen skapa en miljö som stimulerar till lek med

rika innehålls- och händelseförlopp för barns utveckling och lärande (Johansson &

Pramling Samuelsson, 2003).

Av tradition har leken i förskolan ansetts vara uttryck för barns eget lärande och

meningsskapande. Pedagogens ansvar i barns lek har varit att ”stödja men inte störa”.

Leken framhålls som en viktig del av lärandet och vuxna ansvarar för lek och lärande.

Samtidigt finns en stark strävan att skydda barns lekvärld, att vuxna inte tar över eller

tar ifrån barn lusten för leken eller rent av hindrar barns skapande av en egen kultur i sin

lek (Asplund, Carlsson & Pramling, Samuelsson, 2003).

13

Lillemyr (2002) menar att lek och lärande är två helt olika saker som strängt taget inte

kan jämföras. Han beskriver kort begreppen på följande sätt:

• Barnet är i leken, deras sätt att vara och bete sig på.

• Lärande är något som försiggår i barnet.

Barnet är i leken och går helt och fullt upp i den. Samtidigt försiggår lärande i barnen

genom att de tillägnar sig kunskaper och färdigheter genom leken. Förmågan för barnen

att klara av utmaningar blir större och de tillägnar sig social kompetens (a.a., 2002).

2.5 Teorier

Jag avser att som teoretisk utgångspunkt, i mitt arbete, belysa några teoretiker som är

användbara eftersom jag anser att de komplettera varandra och stämmer väl överens

med mitt syfte.

2.5.1 Konstruktionismen

Jean Piaget (1896-1980) är den viktigaste företrädaren för konstruktionismen.

Konstruktionismen uppfattar arv och miljö (mognad och inlärning) som lika nödvändiga

faktorer i utvecklingen. Teorier som inryms i detta synsätt ger ofta barnen en större roll

vid konstruktionen av sin egen utveckling (Evenshaug, Hallen, 2001).

Piagets teori

Piaget som har fått en oerhörd betydelse för den fortsatta forskningen om barns lek, har

fokuserat på leken som ett uttryck för barnets tänkande (Knutsdotter Olofsson, 1987).

Piagets teori lägger den huvudsakliga tonvikten på den intellektuella utvecklingen

(Lillemyr, 2002).

För Piaget är leken ren eller övervägande assimilation, en repetition av redan inlärda

mönster. Assimilation innebär den anpassningsprocess när individen strävar efter att

anpassa omgivningen efter sig själv. När barnen upplever något nytt och obekant

försöker de förstå det nya med den kunskap de redan har. Barnen anpassar sina

funderingar efter det som redan finns hos dem. Ibland räcker inte barnens redan

14

insamlade kunskap och då måste de anpassa sig själva efter omgivningen,

ackommodera. På detta sätt sker en ny utveckling och en ny inlärning (Evenshaug,

Hallen, 2001). Piaget menar att lekglädjen kommer av att barnet får kontroll över sig

själv och sin omgivning (Knutsdotter Olofsson, 1987).

2.5.2 Sociokulturellt perspektiv

Det sociokulturella perspektivet beskriver vilken uppfattning man har om hur samhället

utvecklas och förändras, ge och ta i mänskliga relationer, konflikter eller utbyte

gentemot varandra. Det innebär för barnen att kunna göra en förmedling av kulturella

värden och traditioner samtidigt med en utveckling av självständighet och kritiskt

tänkande (Lillemyr, 2002).

Vygotskys teori

Utgångspunkten för Vygotskys syn är det sociokulturella perspektivet. Vygotsky menar

att barnen kommer till världen med bara några grundläggande mentala funktioner som

kulturen omformar till nya mer avancerade funktioner. Varje kultur utrustar barnen med

redskap för att komma vidare i utvecklingen (Evenshaug, Hallen, 2001). Barn i

västvärlden kommer till exempel att lära sig att skriva ner det de ska minnas medan barn

i skriftlösa kulturer får använda sig av andra minnessätt för att komma ihåg saker (a.a.,

2001).

Lekens betydelse för barns utveckling är enorm, enligt Vygotsky. Han betonar att glädje

och regler är viktiga kännetecken hos leken och att all lek innehåller regler. I leken lär

sig barnet att vara medvetet om sina handlingar och blir medvetet om att varje objekt

har en mening eller betydelse. Vygotsky ansåg att förhållandet mellan lek och lärande är

indirekt. Han menar att fantasin är viktig som ett medel att förstå verkligheten och att

upplevelser är grundläggande och fördjupar barns verklighet. Barnens känslor är viktiga

(Lillemyr 2002).

15

2.5.3 Psykodynamiskt perspektiv

Det psykodynamiska synsättet riktar in sig på människans dynamiska processer, främst

med utveckling av egenskaper, personlighetsutveckling (Lillemyr, 2002). I

psykoanalytiska teorier är människors upplevelser eller beteenden aldrig tillfälliga utan

beroende av tidigare erfarenheter. Känslor, tankar och handlingar kommer därför att ha

sitt ursprung i barnets tidiga livshistoria. Det medvetna och det omedvetna samverkar

och styrs av jaget som värderar och kontrollerar å ena sidan gentemot samvetets

värderingar och de andra gentemot de medfödda drifterna på en omedveten nivå. En

pedagog med ett psykodynamiskt synsätt kommer att vara inriktad på psykisk rening i

leken. Barnet får utlopp för omedvetna drivkrafter, psykiska konflikter och frustrationer

i en situation där det tillfälligt är accepterat att sätta allmänna värderingar åt sidan

(Lillemyr, 1990).

Freuds teori

I Freuds (1856-1939) första teorier om leken menar han att barnet i lekar lika väl som i

drömmar och fantasier kan tillfredställa sina önskningar. I lekarna kan barnet använda

föremål och situationer från den verkliga världen och skapa sig en egen värld. Barnet

vill till exempel bli vuxet och gör som vuxna gör (Hägglund, 1989). Motsatsen till lek är

inte allvar utan verklighet menar Freud (1908). Barnet kan inte alltid få som de vill och

leken ger då möjligheter att kringgå verklighetens hinder (Knutsdotter Olofsson, 1987).

Enligt Freud får barnen via sin lek utlopp för instängda känslor och omedvetna saker,

samtidigt som leken skapar möjligheter till att bearbeta traumatiska händelser. Genom

leken kan barnen bearbeta ångest och på så sätt blir leken ett viktigt redskap att hantera

utvecklingskriserna (Evenshaug, Hallen, 2001).

2.5.4 Myten om den fria leken

Charlotte Tullgrens avhandling om Den vägledande friheten, Att konstruera det lekande

barnet (2003) kan jag knyta an till mitt arbete. Tullgrens avhandling tar upp hur vi

pedagoger styr barns fria lek på förskolan. De gånger när leken är på väg att övergå till

en konflikt eller stör friden är vi pedagoger många gånger snabba med att styra barnens

lek eller avbryta den. Tullgrens avhandling visar att leken inte är så fri i förskolan som

man tror. Förutom att leken är viktig för språket, kreativiteten anses den även viktig för

16

lärandet, då den ska bidra till att barnen fostras till ordentliga vuxna med de rätta

normerna. Det hon påvisar med sin studie är att styrning finns i leken. Pedagogerna kan

lätt övervaka barnens lek, då de själva deltar i leken. De kan styra upp den så den passar

normen för vad som är rätt och fel. Hon beskriver hur pedagogerna med lekens hjälp

försöker styra över kaotiska lekar till mer stillsamma och trevliga. Pojkars vilda lekar

med inslag av sådant som skulle vara olagligt i verkligheten t.ex. mord blir ofta föremål

för styrning. Utifrån lekens fostrande roll och den betydelse den anses ha för barnens

utveckling, lärande och framtida liv, kan det som blir föremål för styrning, enligt

Tullgren, delas in i tre teman:

• Att barn leker. Barnen betraktas som kreativa, aktiva och med förmåga att

fylla sina lekar med meningsfullt innehåll.

• Vad barn leker. Lekarnas innehåll styrs bort från sådant som är obehagligt

eller olagligt till förmån för det trevliga och nyttiga.

• Hur barn leker. Här handlar det om barnens sätt att vara mot varandra i

leken och där kommunikation är ett sätt att förmedla värderingar till unga

människor.

Tullgren kom fram till i sitt arbete att leken på förskolan ses som en företeelse där idén

om det fria och aktiva barnet ska förverkligas. Det handlar om en styrning som är riktad

mot framtiden och som har barnens framtida kompetenser som mål. För att nå dithän

måste barnen regleras bort från det oönskade.

2.5.5 Avslutande tankar

Jag finner Piagets, Vygotsky och Freuds teorier värdefulla, deras begrepp bör förstås i

ett större sammanhang. Jag kan samtidigt känna att det behövs nya studier och

forskning, som kan komplettera och tillföra nya aspekter. Teorierna ligger till grund för

den allmänna tolkningen av vad lek innebär. Deras begrepp ger en större förståelse för

hur lek och samt lärande skapas och vad det innebär genom att sätta ord på och förklara

handlandet. Det talas ofta om att olika situationer påverkar hur en människa handlar

men aldrig om varför det är så. Piaget, Vygotsky och Freud sätter ord på det och ger

genom sina teorier en överblickande förklaring på sitt sätt.

17

Begreppet lek handlar i första hand om sysselsättning som har till syfte att symbolisera

eller vara en förövning till en aktivitet med visst ändamål eller vara en förströelse och

ett tidsfördriv (Egidius, s 400, 2005).

Lärandebegreppet innebär att förmedla kunskaper eller färdigheter till någon i något

sammanhang, så att viss kompetens erhålls eller lärs in (Norstedts, s 669, 2003). Leken

anses som viktig för barns utveckling och lärande och röster höjs för lekpedagogiska

förhållningssätt som med hjälp av pedagogernas aktiva närvaro ska hjälpa barnen att

utveckla sina lekar och därmed bidra till deras utveckling och lärande. Sådana

lekpedagogiska metoder har och utvecklas i huvudsaken av Olofsson (1996) och

Lindqvist (1996).

Kritiska röster lyfts mot sättet att se på lek som vägen till utveckling och lärande.

Steinsholt (1999) är en av dem. Han menar att genom att rationalisera barns lek tyglar vi

den. Vi tillskriver den nyttiga egenskaper så som utvecklande och främjande för

lärande. Här pekar Steinsholt på ett av problemen med lekpedagogik när han säger att vi

antar att barn är fria i leken, men de är inte fria att vara irrationella. Det är med andra

ord inta alla lekar som betraktas som nyttiga. Det finns lekar som i hög grad anses bidra

till lärande och utveckling och det finns de som anses göra det i mindre grad, de

kaotiska och irrationella lekarna. Steinsholt menar att genom att tala om lek på det hör

sättet ser man inte vad leken betyder för barnen i ett här- och – nu – perspektiv, utan

fokuserar det som ska komma sen. Leken ses som ett medel för att utvecklas till en god

vuxen.

Detta är något som vi pedagoger ska tänka på i verksamheten, var är leken, hur mycket

styr vi pedagoger i leken? Påverkar vi barnen? Charlotte Tullgren (2003), menar att vi

pedagoger styr mycket i leken utan att tänka på det. Är det någon som vi inte tycker

barnen ska leka, eller ska vi låta barnen leka lekarna som de vill bara barnen inte skadar

sig själva eller de andra? Vad behöver barnen bearbeta i sin lek? Vad har de upplevt i

verkligheten. Det är mycket som man kan få fram att bara sitta bredvid och lyssna på

barnen när de leker. Man hör många gånger sig själv i leken. I sin avhandling tar

Tullgren inte ställning för eller emot styrning i leken. Det hon däremot gör att påvisa

styrningen i leken finns. Personalen kan lätt övervaka barnens lek, då de själva deltar i

leken. De kan styra den så att den passar normen för vad som är rätt eller fel.

18

En del barn behöver hjälp att lära sig hänsynstagande, en del behöver hjälp av en vuxen

att lära sig tolka leksignalerna. Det är därför viktigt att vi som arbetar på förskolan har

en gemensam värdegrund och kan ta diskussioner och prata om rätt och fel i många

olika sammanhang och inte bara i enskilda leksituationer.

Jag ser förskolan, som en nöjsam, obekymrad och berikande verksamhet som knyter

band på sin läroplan (Lpfö 98). Där man även sammanfogar en god pedagogisk

verksamhet där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Hur de inre och yttre

ramarna påverkar pedagogernas uppfattning och vilken roll de har i förskolan.

Läroplanen för förskolan (Lpfö 98), som ligger till grund för detta innehåll och

utformning, har också till stor del påverkat pedagogerna att följa vissa ”normer”

principer för samarbete med barn och andra pedagoger och fokus på lek och lärande ur

pedagogiskperspektiv i förskolan. Det outtalade är att pedagogerna vet att det kan finnas

många möjligheter, samt hinder för nuvarande förskola som de förväntas kunna påverka

i framtiden.

19

3 Problemprecisering Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98), skall alla som arbetar på förskolan medvetet

använda leken. ”Förskolan skall erbjuda en trygg miljö som samtidigt utmanar och

lockar till lek och aktivitet” (Utbildningsdepartementet, s.9) Det jag därför vill

undersöka är pedagogernas perspektiv; deras syn på leken och lärandet.

3.1 Syfte och frågeställning

Syftet med det här examensarbetet är att beskriva hur pedagogerna tänker om begreppen

lek och lärande. Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande

förskola? Vad är det som pedagogerna tycker är så utvecklande i leken och vad är

pedagogernas del i den? Studien omfattar ett brett område som delger och tillfogar den

dagliga verksamheten på förskolan om lek och lärande ur pedagogperspektiv. Ämnet är

därför ytterst yrkesrelevant och förstärka insikter på området kan påverka förskolans

framtida utformning och utveckling. Det vore därför intressant att med ovanstående

perspektiv ta reda på:

• Hur tänker pedagogerna kring lek?

• Hur tänker pedagogerna kring lärande?

• Beskriver pedagogerna något samband mellan lek och lärande?

• Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande förskola för

lek och lärande?

20

4 Metodbeskrivning

4.1 Metodval

Jag har valt att basera min undersökning på en kvalitativ datainsamling, som

huvudsakligen består av intervjuer med de anställda från olika förskolor. Då den

kvalitativa metoden har en stor flexibilitet, kan jag genom användandet av denna metod

få en helhetsbild genom min studie om pedagogernas perspektiv på lek och lärande.

Repstad (1999), tar upp olika råd om hur man gå till väga för att göra kvalitativa

intervjuer. Vid kvalitativa undersökningar är det viktigt med täta och nära förhållanden

mellan forskare och den miljö och de personer som studeras. När man ska göra

intervjuer måste man vara väl förberedd, intresserad och se till att man inte upplevs som

ett hot. Fördelen med en intervju är att man kan ställa följdfrågor och därmed få

klarlägganden direkt. I intervjuer ska man vara flexibel och låta intervjumallen

förändras utifrån den intervjuades svar. Det är ändå viktigt att ha en intervjumall för att

se till att alla frågor blir besvarade. Den kvalitativa intervjun ska vara helhetsinriktad

men samtidigt målinriktad. För att få en ökad förståelse för min studie på pedagogernas

perspektiv har jag genom en kvalitativ intervju möjlighet att interagera med

respondenterna och ställa de följdfrågor som krävs. Genom de kvalitativa intervjuerna

vill jag att respondenterna svarar på frågorna på det sätt som de uppfattar dem. Genom

att jag valde att använda mig av kvalitativa intervjuer fick jag den information som gör

det möjligt att förstå den vuxnes värderingar, förhållningssätt och målsättningar.

Intervjun söker svar på frågor om inställning, attityd och upplevd mening (Johansson &

Svedener, 2001). Då jag bara kommer att intervjua ett begränsat antal personer från

olika förskolor är jag medveten om att resultatet kunnat bli annorlunda om jag gjort en

mer omfattande undersökning.

4.1.1 Mitt vetenskapliga förhållningssätt

Eftersom den empiriska delen i min studie består av en kvalitativ datainsamling som

baserats på intervjuer med de anställda på olika förskolorna, ligger mitt vetenskapliga

förhållningssätt närmast det hermeneutiska synsättet. Inom hermeneutiken diskuteras

förförståelse (erfarenhet). Utifrån sin egen förförståelse närmar sig den hermeneutiske

21

forskaren forskningsobjektet subjektivt. Efter att jag genomfört intervjuerna har jag som

hermeneutiker gjort tolkningar utifrån olika intryck och sedan dragit slutsatser utifrån

min egen förståelse (Patel & Davidsson, 2003). (Jag är medveten om att respondenterna

har olika erfarenhet inom området).

Efter fem år i skolan och nu tre år i förskolan verksamhet förstår jag leken på följande

sätt att den ska väcka barns intresse på ett lustfyllt och spännande sätt samt att jag som

vuxen har som uppgift att försöka ge barnen inspiration och intresse för nytt lärande.

Leken ska vara ett viktigt redskap i barns vardag. Min roll i arbetet är att jag vill få alla

barn att använda sin fantasi och att lära sig samspel med andra. Jag anser att det finns

många olika saker som påverkar barnen i deras utveckling inom leken.

4.2 Mitt urval av respondenter

Forskningsstudien har förlagts på fem olika förskolor med huvudsyftet med intervjuer

endast av pedagoger. Förskolorna ligger inom samma kommun, men i olika

rektorsområden. Förskolorna drivs i kommunal regi. Val av intervju personer skedde

slumpmässigt genom att jag ringde runt till de olika förskolorna och fråga om någon

utbildad förskollärare kunde tänka sig ställa upp på en intervju. På grund av tid brist

blev det tyvärr bara fem pedagoger som blev intervjuade. Jag har ställt samma

utgångsfrågor till samtliga pedagoger (Bilaga B). Barnen på förskolorna är i åldrarna 1-

6 år och är uppdelade i olika avdelningar beroende sin ålder.

I min undersökning har jag intervjuat fem stycken kvinnliga pedagoger som är mellan

22-50 år. Jag har valt att intervjua förskollärare och inte barnskötare, därför för min

egen del genom pågående utbildning och framtida yrkesroll, relevant att särskilt

fokusera på min egen yrkesgrupp. Pedagogerna har olika lång erfarenhet av arbete i

förskolan, den varierar mellan 1,5 år till 29 år, så jag kan få en bredd på erfarenheter och

tankar (pedagogernas namn är fingerade).

• Stina – förskollärare. Arbetar nu på en avdelning med barn mellan 1-5 år, har endast

arbetat med barn mellan 1-5 år på en avdelning. Stina har 3,5 års erfarenhet i yrket.

22

• Rita- förskollärare. Arbetar nu på en avdelning med barn mellan 1-5 år. Har arbetat

med barn 23 år på småbarn, 2 år på nattis och 3,5 år på syskon avdelning. Rita har

29 års erfarenhet i yrket.

• Maria- förskollärare. Arbetar nu på en avdelning med barn mellan 1-5 år. Har

arbetat med både med yngre och äldre barn. Maria har 22 års erfarenhet med yrket.

• Inger- förskollärare. Jobbar med äldre barn och i en barnskoleklass. Har arbetat 18

år inom yrket.

• Pia- förskollärare. Hon har jobbat 1,5 år, mesta tiden med småbarn.

4.3 Analysbeskrivning

Efter att ha avslutat alla mina intervjuer gjorde jag en grundläggande genomgång av

mitt material. Min analys börjande redan vid utskrivningen av de kvalitativa

intervjuerna kan man säga. Jag började noggrant lyssna på banden flera gånger och

skrivit ner det som respondenterna har sagt. Jag valde att skriva ut intervjuerna direkt

efterhand då jag hade de färska minnet och jag kom ihåg stora drag vad som hade sagts.

Det tog inte långt tid innan jag började se återkommande mönster i svaren på mina

frågor. När jag sedan analyserade det insamlade materialet, utgick jag ifrån mina

frågeställningar och jämförde sen med den litteraturen i kunskapsbakgrunden. Detta för

att jag lättare skulle förstå det material jag hade samlat in.

4.4 Forskningsetiska överväganden

När jag gick ut till mina respondenter med förfrågan om de ville delta i en kvalitativ

undersökning gick jag igenom vad jag ville med undersökningen, att den var anonym

och hur resultatet skulle behandlas och användas. För de respondenter som deltar i

undersökningen blir det ett beroende för den som intervjuar och gör studien. Enligt

Repstad (1999) skall man alltid förklara syftet med intervjun för dem man vill intervjua

och ge en kort orientering av vad personen kommer att bli utfrågad om. Man skall också

berätta hur varje individs bidrag och hur resultatet skall behandlas. Samt att personernas

svar och deltagande är helt anonymt. Även redogöra för hur resultatet skall användas

och var det kommer publiceras någonstans. För att inte röja mina informanters identitet

vid citerande i det färdiga resultatet, har jag fingerat varje persons namn.

23

5 Genomförande Innan studien påbörjande var jag i kontakt med en person som arbetat mycket på

förskolor. Tid och plats för intervju bestämdes. Väl på plats gjordes jag en sådan kallad

pilotintervju med denna person, pilotintervjun genomfördes då jag ville kontrollera att

frågorna var utformade så att jag skulle kunna finna svar på min problemformulering

och för att få reda på hur lång tid varje intervju skulle ta i anspråk. Jag har valt att inte

redovisa provintervjun i mitt resultat. I samråd med denna person valdes övriga

intervjupersoner ut, resterande respondenter jag intervjuade arbetade på olika förskolor

med barn i åldrarna 1- 6 år. Genom att göra en pilotintervju kände jag att frågorna var

för breda och omfattande för att få de svar eller de tankar som skulle fyllas, de gav

sämre respons på mina frågor. Jag ansåg därmed att jag inte kunde uppfylla

förutsättningarna för syftet med en pilotintervju.

Mina respondenter jag intervjuade arbetade på fem olika förskolor med barn i åldrarna

1- 6 år. För att öka tillförlitligheten av intervjuerna skickades frågorna (Bilaga B) i

förväg ut till respondenterna så att de kunde förbereda sig. För att respondenterna skulle

få en bättre inblick i min studie skickades jag även information om vad examensarbetet

ska handla om även syfte och problemformulering. I brevet (Bilaga A) försäkrade jag

deras anonymitet och informerade om att intervjun kommer att ta ca 45 minuter och att

jag kommer att använda mig utav bandspelare under intervjun. Jag genomförde

intervjuerna på pedagogernas arbetsplats med hjälp av en diktafon, så att jag skulle

kunna koncentrera mig och ha full uppmärksamhet på vad som sägs i samtalet. Det är

även en fördel att ha en noggrann återvinning av intervjun när man är i analysfasen.

Nackdelen med att använda sig av diktafon kan vara att vissa blir hämmade och att hela

situationen blir konstlad (Repstad, 1999). Innan respondenten gav sitt medgivande till

inspelningen försäkrade jag dem om att det bara är jag som kommer att lyssna på

banden. Jag valde en neutral plats på deras förskola, där respondenten kände sig hemma

och vi kunde sitta ostörda. Val av plats kan påverka om resultatet blir bra eller dåligt.

Det var medvetet val från min sida att ge intervjufrågor till respondenterna innan jag

intervjuar dem så att de kan få tid att tänka över sina svar.

24

6 Resultat I det här avsnittet kommer jag att presentera de resultat jag kommit fram till vid mina

intervjuer. Jag kommer att presentera resultatet med utgångspunkt från mitt syfte och

problemformulering. Jag använder citat av vad pedagogerna har sagt för att förtydliga

framställningen, så att det ska vara lättare för läsaren att tolka och bedöma

trovärdigheten.

Resultatdelens två första rubrikerna innehåller insamlad empiriska material gällande hur

pedagogerna tänker om begreppen lek och lärande. Och deras roll i barns lek och

lärande, vilken del de har i den? Den tredje rubriken belyser om pedagogerna beskriver

något samband mellan lek och lärande? Och samt om barns förmåga att lära sig samspel

med andra barn och i samspel med vuxna. Och i den fjärde rubriken som är avlutande

för denna undersökning är vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i

nuvarande förskola för lek och lärande?

6.1 Hur tänker pedagogerna kring lek?

När vi tolkar de svar som jag har fått i mina intervjuer kring pedagogernas definition

kring begreppet lek, vill jag först och främst nämna att så gott som alla ansåg att lek är

barnets lärande av det vardagliga livet. Likaså menar de att leken är ett viktigt

komplement för barns utveckling och lärande. Leken fyller alltså en viktig funktion för

förskolans verksamhet och alla vill ha den kvar, men den skall vara frivillig och rolig.

Pedagogerna kan dock tänka sig och tycker att det behövs kompletteras med andra

aktiviteter och forum. Vidare menar vissa att pedagogerna struktur på aktivitet och

innehåll behövdes ändras och utvecklas på något vis. Utifrån pedagogernas svar kom

det fram under intervjun att lekens begrepp kunde uttryckas och tyckas olika, som att

lek för dem kunde vara:

• inlärning, rörelser och lärande i olika former

• barns sätt att hantera omvärlden

• barnens sätt att uttrycka sig

• att de skapar sig en egen värld i leken

25

• ska inte finnas några krav i leken

• barnen leker för att förstå, helt spontant och utan begräsningar

• lek sker med hjälp av barnens fantasi

• barnets sätt att bearbeta sin verklighet

• komplement för barns utveckling och lärande

En pedagog nämner i intervjun att det är viktigt att vara tydlig med vad man lägger

bakom begreppet lek, eftersom det kan ha olika innebörd för olika pedagoger. De flesta

ser dock leken som det viktigaste för barnen.

6.1.1 Pedagogiskt synsätt på begreppet lek

Det finns olika kriterier på lek som pedagogerna vidrör under pedagogernas synsätt på

begreppet lek;

• det är roligt

• kan inte uppstå under hot, spänning eller otrygghet

• leken är frivillig

• leken är här och nu

• leken är ”som om”

• leken är grunden för barns utveckling och lärande

• leken kan jämföras med ett språk

Lek är inlärning, rörelser och lärande i olika former är Ritas definition av lek. Med hjälp

av att barnen använder sig av rörelser får de mer möjlighet att förverkliga sin fantasi.

Hon menar även att lärande och inlärning går in i varandra, att lek är barns lärande för

det dagliga livet. Leken är barnens sätt att lära sig omgivningen och prata med varandra

och visa hänsyn till varandra Ingen sysselsättning ger barn social kompetens såsom

leken. I leken måste barnen kompromissa. De måste lära sig ömsesidighet och

turtagande. I leken lär de sig att lösa konflikter utan våld. I lek övas kreativitet och

påhittighet. Upplevelser bearbetas. I leken kan barnen öva, pröva, uttrycka och lära sig

bemästra sina känslor. Lek utvecklar kreativitet och fantasi, under förutsättningar som

inte kräver att andra bedömer dem, att verkligheten åsidosätts nämner Rita.

26

Rita påstår också att genom leken gör det roligt att lära sig, har man inte leken blir det

hinder, den måste finnas för att ett lättare inträde i vuxna livet. Genom att barnen lyssnar på musik och gör rörelser till, stimulerar det barnen så de kan

använda sig av det i leken och på så sätt sker inlärningen genom yttre påverkan (Rita).

Utgångspunkten för det sociokulturella kan ses som Vygotskys tankar. Han anser att

barnen utvecklas efter sin kultur som passar in i levnadssättet som finns där barnet

lever. Pia menar att barnen hanterar omvärlden i leken på det sättet att barnen finner

styrka i det som de ser och hör, att barnen anpassar sig efter förhållandena. Maria

åsyftar att utan lek stannar barnet i utvecklingen, att leken är en bakgrund för

utvecklingen. Enligt Maria så blir det svårare för barn att lära sig det sociala samspelet

människor emellan om de har fått för lite tid till lek. I leken omvandlar de den kunskap

och impulser de har lärt sig och de nya intrycken vi ger barnen gör att de vidare

utvecklas. Leken är det viktigaste redskapet för att barnen ska utvecklas. Det är i leken som de knyter an till det som de har lärt sig, de intrycken och de impulserna de har fått ifrån oss pedagoger och ifrån omgivningen (Maria).

Barns sätt att uttrycka sig är Stinas förklaring på vad lek är. När barnen får utlopp för

sin kreativitet, sin energi, fantasi och när de har roligt. Lek för Stina är när ett barn kan

sysselsätta sig med ting, t.ex. fantisera att cykeln är en häst. Det kommer fram saker i leken som de har lärt sig själva. Det är ingen som har bestämt att så här är det och så här får man inte göra utan de upptäcker barnen själva i leken (Stina).

I leken skapar sig barnen en egen värld. Som Stina har beskrivit att barnen fantiserar att

cykeln är en häst har barnet använt sig av föremål från den verkliga världen och skapat

sig en egen värld så som Freud utrycker sig i sin teori. Motsatsen till lek är inte allvar

menar Freud utan verklighet (Knutsdotter Olofsson, 1987). Lek är så fort barn tycker det är roligt (Inger).

Inger utrycker att ett barn alltid kan lära sig om det tycker det är roligt, att lek

förknippas med glädje. Hon påstår att man inte kan tvinga barn till att leka utan de

måste vara frivilligt. Stina tycker att det inte ska finnas några krav i leken utan att

upplevelsen ska vara impulsiv. Barnen ska kunna leka fritt och utifrån deras egen

fantasi vilket gör att de kan lära sig att hantera situationer på ett lättare sätt. Hon menar

27

att leker barnen under tvång så omvandlas leken till att bli ett arbete istället för deras

egen upplevelse.

Inger står för att språket har en jätte stor del i leken. Barn utvecklar alla språk i leken.

De måste få uppleva orden med alla sinnen. Att barnen lär sig att samtala med varandra

vilket också Pia menar. Att barnen lär sig att kommunicera och förstå varandra. Maria

menar, att barnen måste visa hänsyn mot varandra, vilket också Rita tycker. Barnen

måste lära sig att behärska de tre sociala reglerna, samförstånd, ömsesidighet och

turtagande vilket pedagogerna också har med i sina tankar.

Maria talar om den intellektuella utvecklingen stegras i leken. Hon anser att barnen

använder sig av det de har lärt sig i leken. De intryck och de impulser de får tar de med

sig in i leken. Hon menar att styr man som pedagog leken så gör man det för att barnen

ska lära sig något. Då blir inte leken frivillig och spontan längre. Barnet måste få göra

olika saker för att de ska lära sig nya upplevelser. Lek är hela tiden när de är motiverade, har kul. Lek är så fort barn tycker det är roligt, när det inte är jag som styr och ställer (Inger).

Pia menar att barnen leker för att förstå, helt spontant och utan begränsningar. Är det

någon som är arg eller ledsen så är de det i leken också. Barnen behöver inte skratta för

att leken ska vara lustfylld utan så länge de använder sin fantasi så tycker barnen om att

leka. Barnen blir i leken medvetna om sina känslor och hur de ska handskas med dem.

De får också kunskap om andras känsloliv. Pedagogerna är överens om att lek sker med

hjälp av barnens fantasi. Det finns inga gränser för var leken sker. Stina påstår att vi

som pedagoger ska vara lyhörda och hjälpa till med redskapen. Barnen har fantasi och

fantasin skapar lek anser Pia. Lek sker även i flyktingläger och i krigsområden så även

det ensamma barnet kan leka i sin fantasi utan material menar Rita.

Att leka kräver trygghet för att alla barn ska våga ge sig hän i leken uttrycker Maria. På

samma sätt som förskolan oftast har regler om hur vi behandlar miljö och material

måste man bygga upp regler för hur man behandlar varandra. Maria menar att det allra

viktigaste för alla oss som fostrar barn är att hjälpa dem att utvecklas sin inneboende

empati. Vi ska lyfta fram olikheterna och bejaka dem och se dem som en berikande

tillgång. Tre av pedagogerna ger utryck för att det är pedagogernas uppgift att sätta

gränser för var leken är tillåten, att barnen måste förstå att de inte kan göra vad som

28

helst hur som helst. Det är viktigt att lära barnen att visa hänsyn vid måltider,

toalettbesök och under vilan. Barn ska med sin lek få komma till uttryck och det är vi

vuxna, föräldrar och pedagoger som sätter gränser för var det tillåts, påstår Inger.

Stina och Pia menar att barnen bearbetar saker i leken. Stina menar att om det sker

något konstigt hemma så kan barnen leka igenom det och så kan det räcka för att

bearbeta den saken. Hon menar att det är viktigt för barnen. Pia menar att det inte

behöver vara hemska saker de bearbetar utan att de kan göra det för att förstå omvärlden

bättre. Rita definierar att lek är barns sätt att hantera omgivningen. Leken är barnens

förhållningssätt. Hon tycker att lek är barnens sätt att bearbeta det som de ser. Ett sätt

för barn att bearbeta tankar, intryck samt omvärld. Det är också ett sätt att antingen lära

sig vara social med andra eller leka själv. Dom leker för att förstå, helt spontant, barn har inga begränsningar, de leker det som de upplever (Rita).

Om leken får stå i centrum för den pedagogiska verksamheten, kan således barn och

vuxna tillsammans bli medvetna om världen genom att skapa fiktiva och hanterbara

världar. Verkligheten kan ses i ett nytt ljus. Till detta borde en skapande lekpedagogik

kunna bidra hävdar Inger. Hon påstår också att leken finns i grunden alltid med i en

aktivitet, vilket gör det svårt att finna klara gränser. Pedagogen kan ha ett syfte och ett

mål men genom leken fånga barnets intresse. Själva avgränsningen mellan lek och en

annan aktivitet är svår att göra anser pedagogerna. Den stora delen av pedagogerna

anser ändå att samling inte är någon lek men att samlingen kan innehålla lekar. En

samling anser pedagogerna är en möjlighet för barnen att göra något tillsammans i en

större grupp. Maria en av pedagogerna som inte håller med de andra, menar att en

samling mycket väl kan vara en lek. Det beror på om pedagogerna tar tillvara på lekens

lärande och utveckling. Utan lek, inga nya uppfiningar och inga stora konstverk (Maria)

6.1.2 Fri och styrd lek

Pedagogerna delar upp leken i styrd lek och respektive fri lek. Leken har olika betydelse

för pedagogerna när det gäller att styra upp den eller låta den vara fri. Stina utrycker att

den fria leken är när barnen använder sig av sin fantasi och egna tankar. Det är det som

de själva har lärt sig som de tar med sig in i den fria leken och testar det. Inger, Maria

29

och Rita står för att den styrda leken har betydelse för barnen. En viktig sak som Maria

tar upp är att om barnen inte är mottagliga så lär de sig inte det som jag som pedagog

försöker lära dem i den styrda leken. För att leken ska fungera i en stor barngrupp måste

man styra upp den, menar Rita. Hon hävdar att i den fria leken inte alltid bidrar till en

positiv social och individuell utveckling för alla. Att det bildas hierarkier, att man retas,

strävar efter att bli accepterad och vissa barn avvisas är vanliga företeelser långt ner i

förskoleåldern. Vad vi förmedlar med fri lek utan vuxna är oftast inte alla barns lika

värde utan den starkes rätt. Ofta leder ett sådant förhållningssätt till ökad aggressivitet i

gruppen där svaga och blyga barn för trycks och där det blir angelägnare att bevaka

positioner och makt istället för att leka tillsammans. Styrd lek är när vi pedagoger går in, jag är med i leken och styrd den. Jag som pedagog har ett mål i leken. Den fria leken är när barnen får leka själva och som pedagog observerar vad barnen gör (Pia). Fri lek är när barnen själva väljer vad de vill göra, när vi inte blandar oss i för mycket. Styrda leken är när jag väljer åt barnen vad de ska göra och att alla gör likadant. Men det är ändå lek (Inger).

6.1.3 Pedagogens roll i barns lek

Alla pedagogerna som jag intervjuat anser att de kan inverka på barnens lek. Genom att;

• skapa en förtrollad atmosfär och ge den trygghet som leken kräver och visa

respekt för leken och värna om den.

• hjälpa barnen att förstå lekens signaler .

• kunna stimulera och berika leken med förslag och idéer.

• lära sig leka genom att själva delta i leken.

• genom leken ge förutsättningar för inlärning, begreppsträning och språklig

stimulans.

• leka på olika sätt med musik och rytm, ringlekar, regellekar, bygglekar,

skapande verksamhet, fantasilekar mm.

• ha roligt tillsammans med barnen.

En central del i pedagogernas roll är att de anser att de lär barnen det sociala, att en

gemensam lekvärld hjälper till att utveckla barns lek. Att det behövs ett kulturellt

30

sammanhang och en fysisk påtaglig värld att förhålla sig till i form av en lekvärld. Den

kanske viktigaste inspirationen till lekvärlden är sagor nämner Pia. Framför allt behövs

närvarande och delaktiga vuxna. Att man som pedagog kan hjälpa barnen att se till hur

man är mot sina kamrater och hur man är som kamrat. Rita menar att det kan vara svårt

för många barn för det kanske är den som ropar mest och blir ledare och tar över. När

barnen hoppar, skuttar och springer finner de var de har sin kropp. Pedagogerna anser

att barnen gör detta både i leken och att de som pedagoger kan styra leken och få in

rörelser som utvecklar barnen.

Rita menar också att man som pedagog måste vara aktiv och se till att alla får samma

förutsättningar. Stina har erfarenhet av att man som pedagog kan inverka på barns lek

på ett negativt sätt. Det var två barn på småbarnsavdelningen som lekte i ett rum och det var natt. Så kom jag och sa att här kan ni inte leka i mörkret och tänder lampan. Så fort jag vänder mig om släcker barnen lampan igen (Stina).

I efterhand insåg hon att istället för att fråga barnen vad de lekte, kom hon bara och

försökte göra det bättre för barnen men att det blev fel. Det blev negativt istället för att

fråga vad de gör.

Stina anser även att man som pedagog kan gå in och hjälpa barn som har det svårt att

leka. Hjälpa dem att komma igång för att de sedan ska lära sig själva och tillsammans

med kompisar. När Pia intervjuades upplevde hon att hon gick in i barns lek på ett

negativt sätt, men om man som pedagog deltar i leken kan man hjälpa till med normerna

vad som är rätt eller fel, men göra det på barnens nivå på rätt sätt.

Summering/Kommentar

Avslutningsvis har jag nu analyserat ett huvudsakligt tema i det empiriska materialet,

kring hur pedagogerna tänker kring begreppet lek. För att förskolan ska ses som ett

komplement till hemmet måste pedagogerna vara eniga över hur viktig leken är för

barns utveckling och lärande.

Enligt mig, så kan man koppla samman pedagogernas beskrivningar av barnens

upplevelse med Pramling, Samuelsson & Sheridan (1999) som menar att leken ska vara,

frivillig, lustfylld, spontan. Det som forskarna också har som ett krav på sin lista är att

31

leken kan beskrivas som onyttig vilket ingen av pedagogerna som intervjuades har med

som grund.

Knutsdotter Olofsson (2002) menar att leken ska framhållas som frivillig, den ska ske

utan tvång. Med tvång så förvandlas leken till arbete eller sysselsättning. Arbete som

barnen är tvingade att göra kan omvandlas enligt barnen till lek på barnens initiativ.

Pedagogerna som intervjuades har kopplingar med detta resonemang att lek kan ingå i

en annan aktivitet om barnen väljer att göra om det för att barnen ska tycka att det är

roligt, på barnens initiativ.

Om man skall jämföra dessa olika begrepp med vad pedagogerna uppfattning är om

deras tankar om lek, finner en koppling med det sociokulturella perspektivet, vilken

uppfattning man har via hur samhället utvecklas och förändras, ge och ta i mänskliga

relationer, konflikter eller utbyte gentemot varandra. När barnen upplever något nytt

och obekant försöker de förstå med den kunskap de redan har vilket gör att barnen inte

stannar upp. De försöker finna en väg att fortsätta utvecklas vilket man kan finna i

Piagets teori som har en stor betydelse för förståelsen av barns lek, han lägger stor

tonvikt på den intellektuella utvecklingen. Ibland räcker inte barnens kunskap till och då

måste de anpassa sig efter omgivningen (Evenshaug, Hallen, 2001). Jag kan även

jämföra pedagogernas syn på hur barnen använder bearbetning i leken med Freuds

teorier. Enligt Freud får barnen via sin lek utlopp för instängda känslor och omedvetna

saker, samtidigt som leken skapar möjligheter till att bearbeta traumatiska händelser.

Genom leken kan barnen bearbeta ångest och på så sätt blir leken ett viktigt redskap att

hantera utvecklingskriserna (Evenshaug, Hallen, 2001).

Pedagogerna framhäver att lek är en viktig funktion för barns utveckling och lärande.

Detta då det ska ger framförallt tillfälle för en gemensam förståelse för situationer för

att kunna handla på ett sätt när det gäller definition om begreppet lek, de bör verkligen

uppfylla barnens behov och förväntningar. Alla pedagoger måste därför anstränga sig

för att upprätthålla enigheten när det gäller att följa varje barns behov som samtidigt

utmanar och lockar till lek. Enligt läroplanen (Lpfö 98) ligger ansvaret på pedagogerna

att genom ett medvetet bruk av leken är för att främja varje barns utveckling och lärande

i förskolan (Utbildningsdepartementet , 1998).

32

6.2 Vad tänker pedagogerna kring lärande?

Vad barn upplever, lär och blir belönad för under sina första levnadsår har stor

betydelse för deras kommande lärande, utveckling och motivation, påstår pedagogerna.

Åtgärder med lek i förskolan måste därför ses i samband med en helhetssyn på lärande.

När jag bearbetar mina kvalitativa intervjuer ser jag ett tydligt tema i pedagogerna svar

att leken blir en unik arena för lärande som kan ligga till grund för senare lärande.

Lärande och utveckling sker ständigt, hela tiden. Vissa pedagoger menar dock att

aktiviteter och händelser och rutiner i den dagliga verksamheten är att just att lärande

kan ske som ibland kan göra att det inte blir som man har tänkt sig – att lärandet

kommer från barnen, att information och den kunskap som de har uppfångat och skådat

i sin verklighet kan de delge både de vuxna och framförallt till de andra barnen.

Inlärningen blir lärorik och värdefullt för barns utveckling. Samspel och gemensamma

upplevelser som skapas genom lek ger näring åt det groende lekfröet som finns inom

varje barn, det är här inlärning börjar hävdar pedagogen Pia.

Pedagogernas tolkning av begreppet lärande:

• Lärande är inlärning (Rita).

• När man får insikt över saker och förstår saker själv (Pia).

• När man ser barn utvecklas, att de får den här aha-upplevelsen (Stina)

• När barn är moget, för att ta till sig något nytt (Inger).

• Det som man utgår från, det som man kan (Maria).

6.2.1 Pedagogiskt synsätt på begreppet lärande

Lärande är inlärning, tycker Rita. Att lära sig vara en bra kompis, lära sig att läsa och

turordning är några exempel som Rita har fått med om hur hon ser på lärande. Enligt

Stina så är varenda situation för ett barn lärande, från de att de går upp till de att de ska

gå och lägga sig. Hon menar också att har man ingen vilja till att lära sig så lär man sig

inget. När man ser de små barnen börjar ta på sig sina jackor och de kan inte och gnäller över att de inte kan och en dag har de knäckt det och har klarat de själva, det tycker jag är lärande (Stina).

33

Att lära sig är att skaffa nya erfarenheter, man lär sig genom att umgås med andra och

lära av varandra. Lärande för barn är exempel när man sitter vid ett matbord att man talar om vad saker och ting heter t.ex. gaffel, kniv, sked. När man är på toaletten att man tvättar händerna, man tar tvål och sköljer bort tvålen och att man torkar händerna, de lär sig i den situationen (Pia).

Enligt Maria så sker inlärning hela tiden. Som pedagog styr man upp det fasta

aktiviteterna och stunder då barnen ska lära sig saker. Tanken är att ge specifik kunskap

till barnen som de bearbetar själva i den fria leken. Den viktigaste faktorn är att barn vill

lära sig. Inger tycker det är viktigt att man tar barnet på deras nivå som de är på, att det

är viktigt att hjälpa och stödja barnet när de vill lära sig nya saker. Ett medvetet lärande

från oss pedagoger är att man kan leka in det på ett roligt sätt. Det gäller att få in

lärandet i så mycket som möjligt och att det sen kan bli en lek utav det gör ingenting

menar Inger. Hon hävdar även att i leken gynnas barns utveckling och lärande i olika

former som bl.a. att stimulera sin fantasi, inlevelse, kommunikation och förmågan att

samarbeta och lösa problem. De bekräftar ju sin kunskap i leken som de har lärt sig och de som de har tagit till sig, även sådant som de inte har förstått testar de av i sin lek och bekräftar den kunskap de har fått (Maria)

6.2.2 Pedagogernas roll i barns lärande

Alla pedagoger anser att pedagogernas roll i lärandet är att vara en förebild för barnen.

Är inte relationen till barnet bra i början är inlärningen svår. Vi som pedagoger är barnens förebilder och det är viktigt att vi har ett bra förhållningssätt och en bra relation till barnen (Rita).

Enligt Rita ska vi vara en god och bra inspirationskälla för en god lek men även för en

god miljö för barnen att leka i. Det är även viktigt att vara en bra förebild. Har man

ingen bra relation i början blir inlärningen svår. Är vi som pedagoger inte överens på

arbetsplatsen är det svårt att lova barnen att hålla det vi säger och att fullfölja det vi

lovat och det skapar ingen trygghet för barnen. För de små barnen är det trygghet och

uppmuntran som är det viktigaste anser Pia. Barnen lär sig genom de vuxnas inställning, förslag och initiativ. Så som vi pedagoger gör och säger påverkar barnen i deras lek. De tar efter och försöker göra likadant (Rita).

För pedagogerna är det viktigt att kunna visa sitt stöd för barnen och uppmuntra dem till

att lära även i sociala situationer. En viktig del är att ge barnen vägar till att hitta rätt och

34

kunna nå målet med uppgiften istället för att ge hela lösningen på en gång. Att barnen

själva får ta reda på, fråga och titta på kompisarna hur de gör och utifrån de finna en

egen lösning anser Maria är en viktig process. Om något är fel så är inte jag där och skäller utan där och uppmuntrar och frågar barnen hur de tror vi kan göra nu, testa en gång till, vad gick fel. Jag är medforskare, jag gör det inte men jag är där och det är min roll. Ger dem vägar till att hitta rätt (Stina).

Att vara en pedagog för barns lärande är en medforskare som Stina uttrycker det. Inger

anser att man som pedagog inte får ta över så att barnen tycker det är roligare att leka

med en som pedagog. Det viktiga är att barnen lär sig att leka med varandra och

jämnåriga och att som pedagog är ett stöd och en hjälp.

Summering/Kommentar

Jag har redogjort hur pedagogerna anser vad lärande är och vilken pedagogisk roll de

har. Genom att stödja och uppmuntra barns lärprocess. Samt ett samspel och

gemensamma upplevelser, som skapas genom lek ger näring åt det groende lekfröet som

finns inom varje barn, sker ett lärande. Piaget menar att lekglädjen kommer av att barnet

får kontroll över sig själva och sin omgivning. Efter att ett barn har klarat av att lösa ett

problem hänger sig barnet i glädje över sin kunskap att demonstrera gång på gång.

Pedagogerna menar att barnen vill klara av det t.ex. knäppa jackan och när de väl lär sig

får de en aha-upplevelse och fortsätter som Piaget beskriver gång på gång. De tycker ju

det är roligt när de har lärt sig hur man gör.

Johansson och Pramling Samuelsson (2003) framhäver att den vuxnes uppgift och

skyldighet är att skapa möjligheter för alla barn att leka och tillsammans med barnen

skapa en miljö som stimulerar till lek. Enligt läroplanen (Lpfö 98) skall lärandet baseras

såväl på samspel mellan vuxna och som på att barnen lär av varandra, detta är alla

pedagoger överens om. Denna tanke finns hos pedagogerna som menar att det är viktigt

att utforma förskolans miljö så att barnen får möjligheter att kunna utveckla sitt lärande

både med barn och med pedagog. I resultatet enligt pedagogerna går det att finna en

stark strävan att skydda barns lekvärld, att vuxna inte tar över eller tar ifrån barnen

lusten att leken och viljan till att lära sig.

Enligt Tullgren (2003) påstod hon att pedagogerna många gånger är snabba med att

styra barnens lek eller avbryta den, på så sätt kanske inte leken upplevs så fri som

35

många tror. Hon menar att pedagogerna lätt kan övervaka barnens lek, då de själva

deltar i den. De kan styra upp den så den passar normen för vad som är rätt eller fel, och

på så sätt hjälpa barnen att finna det sociala samspelet. Från resultat delen av

pedagogernas svar så upplevde att när man gick in i barns lek på ett negativt sätt,

påverkas detta till en negativ inställning i leken. Om man som pedagog deltar i leken

kan man hjälpa till med normerna vad som är rätt och fel, men på barnens nivå.

Slutligen finns det starka exempel i mitt empiriska material på det innehåll med förslag

kring lärande är från intervju personer. Knutsdotter Olofsson (1987) uttrycker att

känslor kan vara svårbemästrade för barnen vilket pedagogerna också anser inom det

känslomässiga utvecklingsområdet. Inom den sociala utvecklingen står Pramling,

Samuelsson & Sheridan (1999) för att språket är en viktig del i leken. Detta kan vi

utifrån läroplanen (Lpfö 98), uppfylla genom att beskriva att i leken och det lustfyllda

lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till

symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem, som vi pedagoger

skall följa och sträve efter som ett mål i vår verksamhet för varje barn.

36

6.3 Beskriver pedagogerna något samband mellan lek och

lärande?

Ingen av pedagogerna anser att det finns några problem med att använda leken i barns

lärande utan att det handlar om att pedagogerna ska planera sin tid så barnen kommer i

första hand. Är det någon som inte har kunskap eller liknande så anser de att de ska ta

hjälp av sina arbetskamrater. Maria anser att man ska försöka se möjligheterna i leken

och inte hinder. Har man inte tillräcklig kunskap så får man skaffa den för att kunna ge

barnen en så stimulerande tid som möjligt. Hon påstod även att man kan på ett lustfyllt

sätt lägga in leken för att vidareutveckla vad barn behöver också.

6.3.1 Vilka tankar har pedagogerna om barnens förmåga att lära sig i sam-

spel med andra barn och i samspel med vuxna?

Lärande sker först och främst i samspel med andra barn, uttrycker samtliga pedagoger.

De menar på att det finns ett ömsesidigt lärande mellan barn-barn och mellan barn-

vuxna. Genom samspel med andra barn och vuxna utvecklar barnen sociala färdigheter.

De lär sig hur deras uppförande får effekt på andra och vilket sorts uppförande som är

acceptabelt. Både vuxna och barn kan lära sig någonting. Maria menar att det är viktigt

med både samspel mellan barn-barn och barn-vuxna. Den sociala kompetensen kan de

aldrig lära sig genom barn och vuxna. De måste få möta andra barn för att kunna

reflektera över sin egen kunskap. Hon menar att om samspelet med vuxna uteblir så får

barnen inte så mycket kunskap för att kunna utvecklas lika snabbt som de får

tillsammans med en vuxen. Stina tycker att barn lär av varandra och av vuxna. De tittar

hur andra gör och härmar och gör likadant.

Inger anser att barn tror mer på att se barn än på oss vuxna. Att det är en morot för barn

att se ett annat barn att lyckas och att det kan jag också lära mig. Ett stort steg är det upp

till vuxna kunskaper. Pia betonar att det behövs vuxna för att barn ska utvecklas mer.

Hade de bara mött barn så hade de inte kommit lika långt. Hon menar att man som barn

behöver ha ett högre mål för att utvecklas och på det sättet är det viktigt att ha vuxna för

att kunna se hur de gör. Vi som pedagoger måste ge barnen utmaningar för att de ska

utvecklas vidare och att de själva ska kunna se när de lyckas.

37

I tabellen nedan finns några citat från intervjupersonernas svar. Jag har haft som

utgångspunkt att fokusera på pedagogernas tankar om barns förmåga att lära sig

samspel med andra barn och i samspel med vuxna, deras syn på lek.

Tabell 1 Synen på lek mellan barn och barn och barn och vuxna

Barn- Barn Allt är viktigt Barn- Vuxna Mellan barn och barn är det utveckling dem tillsammans. Vissa är duktiga på en sak vissa sämre och då lär de varandra. De lär sig de sociala framförallt mellan jämnåriga (Stina). Den sociala kompetensen är viktigt att lära sig genom att umgås barn-barn. Även att kunna bearbeta och reflektera över sin egen nivå gör de på ett bra sätt tillsammans med andra barn (Maria).

Jag tycker som Vygotskij att det är viktigt att barn lär sig i samspel med andra. Jag tror inte barn lär sig ensamma utan att de lär sig av varandra och att andra är moroten (Inger). Det är viktigt att acceptera varandras olikheter och att ha ett samspel tillsammans med andra är ett lärande för livet (Rita)

Barn behöver vuxna för att utvecklas mer. Barn behöver ha ett högre mål för att utvecklas och på det sättet är en vuxen viktig för de ser och hör hur de gör. Som vuxen för man med sig språket på ett helt annat sätt än jämnåriga (Pia). Samspel mellan barn och vuxna gör att barnen får förtroende för vuxna. Att barnen blir respekterade och mår bra och att de känner trygghet. Trygga barn gör att de kan ta till sig inlärning (Rita).

Summering/kommentar

Asplund, Carlsson och Pramling, Samuelsson (2003), menar att pedagogernas ansvar

har varit att stödja men inte störa, och att de vuxna ansvarar för lek och lärande. Det

finns en stark strävan att skydda barns lekvärld och att vuxna inte tar över eller ifrån

barnen lusten för lek eller hindrar deras fantasi. Detta kan man diskutera fram och

tillbaka och många tycker olika men detta betonas i vår läroplan för förskolan (Lpfö 98)

innebär.

Barn lär sig av varandra och av vuxna. Denna tanke fann jag i mitt resultat att

pedagogerna menar att det är en viktigt att utforma förskolans miljö så att barnen får

möjlighet att kunna utveckla ett samband med lek och lärande både med barn och med

pedagog. Även som Johansson & Pramling, Samuelsson (2003) upplyser om att lärandet

innebär att läraren tillsammans med barnet försöker förstå barnets tankar och aktivitet,

utmanar att tänka vidare till nya utmaningar. Men också att pedagogen bekräftar barnet i

deras lärande. Det spelar alltså en stor roll att vuxna medforskare, utmanar och

ledsagare i lärandet

38

Ett verktyg som används på många förskolor är hur man skall vara mot varandra.

Tullgren beskriver att pedagogerna kan hjälpa till med normer över vad som är rätt och

fel. Hon framhäver också att barn lär sig hur de ska vara mot varandra genom att leka

med varandra och hur de ska kommunicera med varandra. Man kan koppla samman det

med det sociokulturella perspektivet. Det är viktigt att ge och ta i mänskliga situationer.

Att få en förståelse av det sociala livsmönstret och kunna umgås med andra och bli

självständiga individer. Barnen får det lättare att lära sig det sociala genom att umgås

med vuxna.

39

6.4 Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i

nuvarande förskola för lek och lärande?

Pedagogerna anser att leken har en stor plats inom förskolan men att inriktningen mot

förskolans mål har ändrat sig. Nu är huvudsyftet att barnen ska lära sig att lärandet är

det viktiga, mer betoning på kunskap och lärande mot tidigare social utveckling och

kompetens. Barnen ska få träna på att använda sig av sin fantasi och att få träna på det

sociala samspelet. Det kan man se även på de vardagliga situationerna på förskolan att

barnen ska vara med och lära sig det mesta, från hur man dukar och liknande vid

matsituationerna, till uppförande och visa respekt mot sina kompisar och framförallt de

vuxna. Det som kan kännas som ett hinder för några av pedagogerna är att det ska på

professionellt sätt kunna se och uppfatta barnen på deras nivå. För att kunna hjälpa

barnen och utveckla dem där de behöver förbättra sin kunskap, måste man kunna se

barnen. Stina uttrycker att ett hinder i arbetet är att det läggs ut mycket andra sysslor på

oss pedagoger så som pappers arbete och liknande. Hon menar på att vi är där för

barnens skull. Rita tycker att det är för lite personal till storleken på barngrupperna. Alla

barn ska hinna tillgodoses för att lärandet ska bli så effektivt som möjligt för barnen.

Avslutningsvis säger Maria att man ska se möjligheterna istället för hindren. Att det är

en fördel att ha ett sammansvetsat arbetslag att jobba med så man kan delge sin

kompetens och därmed utveckla ny kompetens.

Summering/kommentar

I min undersökning tolkar jag hur några pedagoger är drivande och några motsträvade

mot förändring och möjligheter för nuvarande förskola. Flertalet av pedagogerna såg

svårigheter i att påverka verksamheten i positiv riktning. De påstår att de högre cheferna

fastställer beslut över oss pedagoger ändå, cheferna har mer auktoritet. Några pedagoger

tycker att det finns några möjligheter för de pedagoger som arbetar i verksamheter och

ser hur verkligheter är, de påstod att som pedagog kan påverka och göra förändringar

som behövs, genom att förskolan därför skall ske ett nära och förtroendefullt samarbete

med hemmen som kan göra en förändring och skapa fler möjligheter för oss pedagoger,

barn och föräldrar. Enligt förskolan läroplan (Lpfö 98) skall arbetslaget beakta

föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten

och se till att föräldrarna blir delaktiga i utvärderingen av verksamheten.

40

6.5 Slutsats

Tack vare min undersökning så känner jag att som snart blivande förskollärare har det

blivit betydligt lättare för mig att beskriva leken och lekens betydelser för barns lärande

i förskolan. Jag har under arbetes gång kommit fram till hur pedagogerna tänker om

begreppen lek och lärande och fått en mer fördjupad kunskap. Motorn i min studie har

varit att komma närmare inpå pedagogernas verkliga uppfattning, vad de tänker om lek

och lärande utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Jag önskar att på så sätt skapa perspektiv

på och få förståelse för pedagogernas tankesätt för i dessa begrepp. Leken är lärande av

det vardagliga livet. Leken är frivillig och rolig. I förskolan sker ett lärande i alla

moment, i det vardagliga, när barnet är i dockrummet, i byggrummet, vid planerad

verksamhet. I leken får barnen möjligheter att använda sina erfarenheter och sätta in

dem i ett sammanhang i leksituationen. Pedagogerna lägger stor vikt på att leken ska

vara lustfylld och spännande. Som vuxen ska man kunna väcka barnens intresse och

inspirera till nytt lärande, samtidigt som man ska kunna gå in och styra upp en lek utan

att störa för mycket.

Utifrån pedagogernas tankar kan vi kanske dra slutsatsen att leken är ett viktigt redskap

i barnens vardag. Barns lek är betydelsefull för deras utveckling och sociala förmåga.

De lär sig genom att leka utan att vara medvetna om det. Att som pedagog dra nytta av

leken och dess möjligheter är något som alla pedagoger är eniga om. De blir mycket

roligare för barn att lära sig om det är lustfyllt och lekbetonat men även att det ska

finnas en tanke bakom. Många av de kvaliteter som barn behöver behärska i deras

framtida vuxna liv utvecklas just i leken och i samspelet med andra. Min uppfattning är

att pedagogerna upplever att förskolan, som den ser ut idag, uppfyller deras krav och

förväntningar. Och ser därför inga hinder för att barnen skall få för lite tid för leken för

att främja varje barns utveckling och lärande. Studien visar att pedagogerna har

uppfattat att leken är ett viktigt komplement för barns utveckling och lärande. Viktig för

deras framtid, när de ska ut i vuxenlivet och se vilka hinder och möjligheter det finns för

deras liv.

Jag har varit medveten under resans gång att det har varit ett stort och brett område, för

dem som har varit med i underökningen och även för mig som ”forskare” att göra denna

undersökning, det har gett mig många utmaningar på vägen.

41

7 Diskussion

7.1 Egna/nya tankar

Jag har under arbetes gång blivit mer och mer medveten om att pedagogerna menar att

leken är ett viktigt redskap för barns lärande. Barnen lär sig även hur man fungerar i

sociala sammanhang. Utifrån pedagogerna jag har intervjuat har jag fått upp ögonen om

hur man ska arbeta som pedagog i leksituationer. Jag kommer också att ta till mig ifrån

mitt resultat att som nybliven pedagog, att man ska inte se hinder utan skapa

möjligheter. Nu när jag har gjort det här examensarbetet har jag fått det bekräftat att

pedagogerna ser leken som en del av barnens lärande, som pågår hela tiden från att man

är barn till att man blir vuxen. När jag kommer ut som färdig förskollärare ska jag lägga

tyngdpunkten på att använda mig av leken i verksamheten för den utgör grunden i barns

utveckling och lärande. Och jag som pedagog tänka på att ge utrymme för barnen att

leka, så att barnen ges rikligt med tid, rum och material för olika former av lek samt ger

dem upplevelser som stimulerar fantasin, kreativiteten och förmågan att leka. Att jag

planerar utifrån det barnet gör och är intresserad av. Även det jag gör tillsammans med

barnen ska bli ännu mera lustfyllt och spännande, samt att man använder sig av leken

som ett medel såväl i arbetet med barngruppen som i arbetet med enskilda barns

utveckling och lärande.

Jag vill här dela med mig av mina tankar kring de delar i studien som fått mig att

reagera. Generellt har jag upplevt att pedagogerna har gett en positiv bild av lek och

lärande, att allt är bra med lek och att man lär sig hela tiden, vilket jag är glad över. Jag

gick in med inställningen att jag vill ta pulsen på vad pedagogerna tänker om lek och

lärande. Nackdelar med denna undersökning är att jag bara har intervjuat fem

pedagoger, så empiri delen är relativt tunt och likformig från intervjupersonerna. Jag är

kritiskt på grund av otillräckligt material för att tänka det underlag för analys på grund

av för styrda frågor. Jag hade föreställningarna om att mitt resultat skulle bli att

majoriteten var mer skeptiska till det, och att man vill ha en annan typ av lek och

lärande för att se förskolans framtida utformning och utveckling hos varje individ. Med

resultatet visar att man tycker att grundläggande utveckling och lärande sker framförallt

i leken. Min tolkning av studien är att pedagogerna uppfattning inte alltid

överensstämmer och att de ”tror” sig veta om lekens betydelse är att den är viktig för

42

barnen, och att vi som pedagoger pratar mycket om att den är betydelsefull i förskolan.

Varför är det så svårt att ge uttryck för sin inställning och osagda förväntningar i

verksamheten?

Jag anser att det är lätt att förstå och ta till sig teorier om barnens rättigheter och tankar

men det är inte alltid enkelt att omsätta det i praktiken. För att det ska fungera tror jag

att vi behöver kritiskt granska oss själva och varandra, att ständigt föra en dialog och att

reflektera över vad leken har för betydelse för barns utveckling och lärande

tillsammans. Jag tycker även att lekens betydelse är viktig i lärandet. Barnen ska få

möjligheten att få testa själva först för att få en chans att utveckla sig på egen hand. De

lär sig ofta av sina misstag vilket även några av pedagogerna anser. Det som jag också

tycker är viktigt är att man i barngruppen sitter och diskuterar och får prova så att alla

barn får chansen att uttrycka sig på sitt sätt. Då ger man först barnen en möjlighet och

sedan pratar man om det tillsammans. En viktig sak att komma ihåg som även

pedagogerna tycker är att lärandet sker under hela livet. Inte bara när man är liten utan

man lär sig både som barn av barn och som vuxen av barnen. Att leken är en viktig del i

lärandet ska man inte glömma.

7.2 Kritisk granskning

Det har varit mycket intressant att ha fått göra denna undersökning med de olika

pedagogerna. Min första tanke var att ämnet lek är oerhört stort, och det har jag

verkligen fått bekräftat genom att göra denna studie. Nu i efterhand om jag reflekterar

över mina problemformuleringar tycker jag att de har varit intressanta men önskar jag

att jag hade tagit ett mindre område i ämnet så att jag kunde fördjupa mig mer. Ämnet

jag valde gjorde att frågorna upplevdes som svåra och mycket stor utsträckning på dem,

de blev för otillräckliga på grund av att de var för styrda frågor. När jag blickar tillbaka

på tiden innan jag formulerande mina problemformuleringar känner jag idag att jag har

tagit vatten över huvudet, det har varit mycket svårare än jag trodde. Jag var inne på att

ha med barnintervjuer och observationer som ett ännu ett perspektiv, men jag inser nu

efteråt att det var tillräcklig från pedagogernas perspektiv som jag i grund och botten

främst var intresserad av.

43

Det empiriska materialet har varit givande och tänkvärt. Desto mer jag satt och skrev,

desto mer upptäckte jag att hur mycket tankar och forskning det fanns kring lek och

lärande. Jag insåg snabbt att fanns mycket att jag så fick sålla en hel del och ta det som

jag tyckte var väsentligt och i synnerhet viktigast.

Metoden genom att genomföra en kvalitativ undersökning passade bra, förutom nu i

efter hand inser jag att det är möjligt att det hade varit bra att komplettera med mer

intervjuer och även med observationer. Jag hade fått ut mer av min undersökning

genom att observera några att det kunde vara önskvärt att ha observera pedagogerna

också, men tiden gjorde att jag fick dra en gräns. Jag tycker att det har varit ganska svårt

att tolka svaren på mina frågeställningar, även fast jag hade kommit långt på min

kunskapsbakgrund när jag väl gjorde min intervjuguide. I min tolkning av empirin ser

jag en risk att jag, genom mina egna åsikter, gör bedömningar av deltagarnas utsagor.

Jag ser det som en effekt av min ovana av intervjuer och har i efterhand insett att jag

borde ha genomfört fler pilotstudier och därmed gjort förändringar i frågeguiden som

kompletteras med gjorda erfarenheter.

Under arbetets gång har jag fått nya funderingar kring lek, det skulle vara intressant att

studera lekens betydelse utifrån barnperspektiv. Vad tycker de att de lär sig av leken?

Vad vill de helst leka, hur och varför?

Leken ligger mig varmt om hjärtat och det är något som jag kommer att utveckla på

bästa möjliga vis på min framtida arbetsplats.

44

Referenslista

Egidius, Henry (2005). Psykologi lexikon. Stockholm: Natur och kultur.

Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn och ungdomspsykologi. Lund:

Studentlitteratur.

Grönvall, Karin (1993). Rätt till lek. Stockholm: IPA Sweden.

Hägglund, Kent (1989). Lek teorier. Arlöv: Esselte Studium AB.

Johansson, Bo & Sveder, Per Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen-

undersökningensmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsförlag i Uppsala

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan – barns första

skola! Lund: Studentlitteratur.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1987). Lek för livet. Stockholm: Liber AB.

Knutsdotter, Olofsson, Birgitta (1996). De små mästrarna: om den fria lekens pedago-

gik. Stockholm: HLS

Knutsdotter Olofsson Birgitta (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber AB.

Lillemyr, Ole Fredrik (1990). Lek på allvar. Teorier om lek under förskoleåren. Lund:

Studentlitteratur

Lillemyr, Ole Fredrik (2002). Lek – upplevelse - lärande i förskola och skola.

Stockholm: Liber AB

Lindqvist, Gunilla (1996). Lekens möjligheter: om skapande lekpedagogik i förskola

och skola. Lund: Studentlitteratur

Norstedts (2003). Norstedts svenska ordbok. Språkdata och Norstedts Akademiska

Förlag.

Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund:

Studentlitteratur.

Pramling, Samuelsson, Ingrid & Asplund, Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande

barnet i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber AB.

Pramling Samuelsson, Ingrid, & Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund. Lund:

Studentlitteratur.

Repstad, Pål (1999). Närhet och distans - Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap.

Lund: Studentlitteratur.

Steinshult, (1999). Lek. Lund: Studentlitteratur

Tullgren, Charlotte (2003). Den vägledande friheten, Att konstruera det lekande barnet.

45

Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för förskolan, Lpfö 98. Stockholm:

CE Fritzes.

Öhman, Margareta (1990). Empati genom lek och språk. Stockholm: Liber AB

46

Bilaga A

Hejsan! Jag är en lärarstudent, som heter Helen Andersson. Jag studerar på Malmö Högskola,

till lärare i förskola och förskoleklass. Jag går sista terminen på lärarhögskolan och ska

nu skriva mitt examensarbete i form av en C-uppsats.

Syftet med det här examensarbetet är att ta reda på hur pedagogerna tänker om

begreppen lek och lärande och få en fördjupad kunskap. Vad är det som pedagogerna

tycker är så utvecklande i leken och vad är pedagogernas del i den. Jag vill därför ställa

följande frågor till pedagogerna.

• Vad är lek enligt pedagogerna?

– Hur avgränsar pedagogerna lek från andra aktiviteter?

• Vad är lärande enligt pedagogerna?

– Vad är pedagogens uppfattning om barns lärande?

• Upplever pedagogerna något samband mellan lek och lärande?

• Vilka tankar har pedagogerna om barnens förmåga att lära sig i samspel med

andra barn och i samspel med vuxna?

Kärnan i min studie är underlaget som jag får in från mina intervjuer därför är du som

intervjuperson väldigt viktig i min studie och jag hoppas att du som pedagog ställer upp

för mig med din medverkan är frivillig Uppgifterna jag får in kommer endast att

användas för mitt forskningsändamål. Jag försäkrar er att ni kommer att vara anonyma i

examensarbetet. Jag kommer att ta kontakt med dig personligen för att boka in en

intervju. Intervjun kommer att ta ca 45 minuter och jag kommer att använda mig av en

bandspelare under intervjun.

Jag är speciellt intresserad av dina synpunkter om leken!

Tack på förhand för ditt samarbete.

Med Vänliga Hälsningar

Helen Andersson

47

Bilaga B

Intervjufrågor. Yrke:

Hur länge har du arbetat i förskolan?

Vilka åldrar har barnen?

Frågorna:

1. Vad är lek? Din definition av vad lek är?

• Varför är leken viktig för barnen?

• Vad/hur leker barnen i leken? - Rörelse lek

- Konstruktionslek - Regellek - Rollek - Sensomotorisk lek

• Styrd lek och fri lek.

• Är barnens egenlek bara lek eller är pedagogstyrd lek också lek?

2. Hur tror du att du som pedagog kan inverka på barns lek.

3. Vad tror du att leken har för betydelse för barns utveckling?

4. Vad är lärande? Din definition av vad är lärande?

• När tycker du det är lärande för barnen?

• Hur lär sig barn?

• Vad är den viktigaste faktorn för att barnen ska lära sig nya saker?

• Vad är pedagogens roll i barns lärande?

48

5. Hur tror du barnen lära sig i samspel med andra barn och samspel med vuxna?

• Samspel med vuxna/barn är det viktigt för att barnen ska lära sig? Varför?

6. Hur använder du leken för barns lärande?

• Vad gör du som vuxen i leken? Är du en aktiv och tillgänglig pedagog för barns

lärande?

• Ser du några möjligheter med att använda leken för barns lärande?

• Att dramatisera, vara ett bra sätt för barns lärande?

• Ser du några problem med att använda leken för barns lärande?

• När du planerar styrd verksamhet tänker du på att använda dig av leken för barns

lärande?

7. Vad tror du barnen kan lära sig i leken?

– Intellektuell utveckling

– Känslomässiga utveckling

– Social utveckling

– Motorisk utveckling

49