KONSUMTION AV KOSTTILLSKOTT BLAND TRÄNINGSAKTIVA

En kvantitativ undersökning om köns- och åldersskillnader och samband med träningsform

ALINA STRANDBERG KEIJSER

Akademin för hälsa, vård och välfärd Examensarbete i folkhälsovetenskap Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp Folkhälsoprogrammet Kurskod: FHA032

Handledare: Charlotta Hellström Examinator: Peter Larm Datum: 1/6 2015

SAMMANFATTNING

Att konsumera kosttillskott ökar i dagens samhälle. Exempel på kosttillskott är energigivande

tillskott, prestationshöjande tillskott samt vitaminer och mineraler. En sammanställning av

enkätundersökningar i Sverige visar att 61 % av männen och 41 % av kvinnorna konsumerar

kosttillskott. Träningsverksamma upplever att produkterna är välgörande och ger positiva

effekter på träningen, trots att riskerna med konsumtion av kosttillskott är omdebatterat och

ett delvis obeforskat område. Bland träningsverksamma inom styrketräning förekommer

även konsumtion av dopningspreparat. Dopning innebär att påverka eller förändra

prestationer med olika substanser. Det finns olika slags dopningspreparat och anabola

androgena steroider (AAS) är vanligast. Prevalensen av AAS har ökat under 2000-talet.

I uppsatsen redovisas omfattningen av konsumtion av kosttillskott och dopningspreparat i

Västmanlands län. Köns- och åldersskillnader samt samband mellan konsumtion och

träningsform redovisas. Analyser har genomförts på enkätdata från Västmanlands

Idrottsförbund, utifrån deras arbete med anti-dopning i Västmanland.

Resultaten visar att det är vanligast att män i 17 – 30 års ålder konsumerar kosttillskott.

Sannolikheten för att ha en hög konsumtion av kosttillskott ökar vid styrketräning.

Socialkognitiv teori används föra att tolka den sociala aspekten på konsumtionen och ger en

djupare förståelse för hur beteendet att konsumera kosttillskott och/eller dopningspreparat

kan uppstå hos en individ.

Nyckelord: folkhälsa, odds ratio, prestationshöjande medel, socialkognitiv teori

ABSTRACT

Consuming dietary supplements is common in today's society. Examples of dietary

supplements is energizing supplements, performance enhancing supplements and vitamins

and minerals. A compilation of surveys in Sweden show that 61% of men and 41% of women

consume dietary supplements. Athletes are experiencing that the products are beneficial and

provides positive effects on the performance, even though there is a lack of knowledge about

all the risks of consuming dietary supplement and a field partly un-researched. Consumption

of doping substances also occur among athletes. Doping means to affect or change the

performance with various substances. There are different types of doping substances, where

anabolic androgenic steroids (AAS) are the most common. The prevalence of AAS has

increased during the 2000s.

The prevalence of the consumption of dietary supplements and doping in Västmanlands län

are presented in the present study. Results revealed differences in gender and age and the

relationship between consumption and exercise. Analyses have been performed on data from

Västmanland Sports Federation, which through its anti-doping work conducted a survey in

Västmanlands län.

The results show that it is most common among men between the ages 17 – 30 to consume

dietary supplements and to consume a few times a week or more often. The likelihood of

consuming dietary supplements increases with strength training. Social cognitive theory is

being used to interpret the social aspect of consumption and provides a deeper

understanding for how a behavior can be developed in an individual.

Keywords: public health, odds ratio, performance enhancers, social cognitive theory

INNEHÅLL

INTRODUKTION ....................................................................................................................1

1 BAKGRUND ....................................................................................................................2

1.1 Definitioner .............................................................................................................. 2

1.2 Styrdokument kopplat till kosttillskott och dopning/AAS .................................... 2

1.3 Risker med kosttillskott .......................................................................................... 3

1.4 Bieffekter av AAS .................................................................................................... 4

1.5 Konsumtion av kosttillskott och AAS .................................................................... 4

1.6 PRODIS .................................................................................................................... 6

1.7 Problemformulering ................................................................................................ 6

1.8 Teoretiskt perspektiv............................................................................................... 6

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ..............................................................................8

3 METOD ............................................................................................................................8

3.1 Val av metod ............................................................................................................ 8

3.2 Datainsamlingsmetod ............................................................................................. 8

3.2.1 Avgränsningar .................................................................................................. 9

3.3 Studiedesign och urval ..........................................................................................10

3.4 Bortfall .....................................................................................................................10

3.5 Analys .....................................................................................................................11

3.6 Kvalitetskriterier .....................................................................................................13

3.7 Etiska överväganden ..............................................................................................14

3.7.1 Västmanlands Idrottsförbund ..........................................................................14

3.7.2 Tillämpning av etiska principer ........................................................................14

4 RESULTAT .................................................................................................................... 15

4.1 Köns- och åldersskillnader i konsumtion av kosttillskott och dopningspreparat

.................................................................................................................................16

4.2 Samband mellan träningsform och konsumtion av kosttillskott och

dopningspreparat ...................................................................................................17

5 DISKUSSION................................................................................................................. 19

5.1 Metoddiskussion ....................................................................................................19

5.1.1 Bortfall ............................................................................................................20

5.1.2 Analys .............................................................................................................21

5.1.3 Etikdiskussion .................................................................................................22

5.2 Resultatdiskussion .................................................................................................23

5.2.1 Användbarhet och förslag till framtida studier ..................................................24

5.3 Användning av teoretiskt perspektiv ....................................................................25

6 SLUTSATSER ............................................................................................................... 26

REFERENSLISTA ............................................................................................................... 27

BILAGA A – ENKÄTEN FRÅN VÄSTMANLANDS IDROTTSFÖRBUND

BILAGA B - MISSIVBREV

1

INTRODUKTION

I dagens samhälle ökar konsumtionen av kosttillskott. Kosttillskotten kan ha muskelökande,

energigivande och fettförbrännande effekter. Samtidigt finns en mängd risker i samband med

konsumtion av kosttillskott. Fakta visar också på att produkterna i de flesta fall inte är

nödvändiga. Dopningspreparat är inte lika vanligt som kosttillskott, men förekommer.

Bieffekter kan uppstå till följd av konsumtion av dopningspreparat, där vissa bieffekter kan

vara bestående och/eller livshotande. Att studera prevalensen av dopning innebär viss

problematik, det är svårt att med säkerhet fastställa omfattningen av konsumtionen.

Författaren genomförde hösten 2014 fem veckors fältarbete vid Västmanlands

Idrottsförbund (VIF). Under fältarbetsperioden var bland annat anti-dopning arbetet i fokus

och där väcktes det första intresset för ämnet. Senare genomförde VIF en enkätundersökning

på träningsanläggningar i länet om kosttillskott och dopning. I samband med

enkätundersökningen började idén till uppsatsen formuleras. Efter en litteraturundersökning

mynnade idén ut i att undersöka omfattningen av konsumtion av kosttillskott och

dopningspreparat, eventuella köns- och åldersskillnader samt om det fanns samband som

finns mellan konsumtion och träningsform.

2

1 BAKGRUND

Bruket av kosttillskott ökar i dagens samhälle och konsumtionen är vanligast bland

idrottsutövare (Dodge, & Jaccard, 2006). Idrottare upplever fördelar av prestationshöjande

kosttillskott och dopningspreparat som ökad energi, förbättrad prestation, förbättrad

återhämtning och minskad risk för näringsbrist (Morente-Sánchez, & Zabala, 2013). Det

finns evidens för att kosttillskotten ger effekter, men kunskapen är inte tillräcklig eller säker.

Det finns även risker med konsumtion av produkterna som måste uppmärksammas (Eudy et

al., 2013; Yusko, Buckman, White, & Pandina, 2008). Att använda kosttillskott är i de flesta

fall inte nödvändigt då det räcker med en varierad kost för att få i sig nödvändig näring, både

för motionärer och elitidrottare (Moberg & Hermansson, 2006). Riksidrottsförbundet

avråder från att använda kosttillskott om det inte sker på medicinska grunder

(Riksidrottsförbundet, 2013). Prevalensen av anabola androgena steroider (AAS) har blivit

vanligare under 2000-talet än på 1900-talet (Sagoe, Molde, Andreassen, Torsheim, &

Pallesen, 2014). Dopningspreparat och framför allt anabola androgena steroider (AAS) var

förr något som främst förekom inom elitidrott men har nu blivit vanligare även bland

motionärer. Preparatens spridning och popularitet har därmed blivit ett folkhälsoproblem,

där dessutom kunskapen om preparatens alla bieffekter är begränsade (Sjöqvist, Garle, &

Rane, 2008).

1.1 Definitioner

Prestationshöjande medel: Kosttillskott och dopningspreparat vars syfte är att öka

prestationsförmågan (Dodge, & Jaccard, 2006).

Kosttillskott: Riksidrottsförbundet definierar kosttillskott som energitillskott som

innehåller kolhydrater och protein, prestationshöjande tillskott samt vitaminer och mineraler

(Riksidrottsförbundet, 2013).

Dopning: Otillåten användning av substanser och metoder i prestationshöjande syfte

(Statens folkhälsoinstitut, 2011 a).

Dopningspreparat: Substanser som påverkar prestationsförmågan. Olika former av AAS

är de vanligaste dopningspreparaten (Statens folkhälsoinstitut, 2011 a).

Anabola androgena steroider (AAS): AAS är en syntetisk form av testosteron som ska

maximera den anabola effekten och minimera den androgena (Evans, 2004). Med androgen

menas en förmanligande effekt och med anabol en muskeluppbyggande effekt (Statens

folkhälsoinstitut, 2011 a).

1.2 Styrdokument kopplat till kosttillskott och dopning/AAS

Dopningsfrågan berörs i de nationella målområdena för folkhälsa. Att få ett samhälle fritt

från dopning är viktigt för att kunna uppnå det övergripande folkhälsomålet i Sverige; att

3

skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.

Därför genomförs förebyggande insatser både inom och utanför idrottens organisation (Prop.

2002/03:35). I Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel (SFS 1991:1969), enligt första

paragrafen, klassas dessa substanser som illegala: syntetiska anabola steroider, testosteron

och dess liknande kemiskt framställda substanser (derivat), tillväxthormon, och kemiska

substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av

tillväxthormon. Enligt paragraf två är det förbjudet avseende dessa substanser att föra in dem

i landet, överlämna, framställa, köpa i syfte att lämna vidare, sälja, inneha samt att

konsumera. Att bryta mot Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel kan ge upp till två års

fängelse, om brottet är ringa minskas straffet till böter eller fängelse upp till sex månader och

är brottet grovt kan fängelsestraffet variera från sex månader till sex år enligt paragraf 3 och

3a (SFS: 1991:1969). AAS förbjudet både inom och utanför tävling enligt den senaste listan

över förbjudna medel (World Anti-Doping Agency, 2014).

1.3 Risker med kosttillskott

De risker som är relaterade till kosttillskott enligt Livsmedelsverket (2015) är:

Överdosering av verksamma ämnen,

Innehåll som leder till att produkten klassificeras som läkemedel eller andra

hälsofarliga substanser som inte får finnas i livsmedel,

Innehåll av substanser som inte står med i innehållsförteckningen,

Innehåll av tungmetaller och främmande ämnen,

Att det inte finns evidens som kan avgöra vilken dos av ett kosttillskott som utgör en

hälsorisk.

Kosttillskott av vissa vitaminer och mineraler kan vid för hög dosering ge negativa effekter

som fosterskador, nervskador, njurskador, hjärtklappning och hudproblem

(Livsmedelsverket, 2015). Synefrin, forskolin, teobromin och koffein är exempel på ämnen

som förekommer i kosttillskott. Synefrin liknar ett dopningsklassat preparat och forskolin

och teobromin har använts i läkemedel. Synefrin, forskolin och teobromin påverkar hjärt-

och kärlsystemet och kan ge allvarliga bieffekter. Vid hög konsumtion av koffein kan

bieffekter som magbesvär, sömnbesvär, huvudvärk, ångest och yrsel uppstå (Wedholm,

Pallas & Laser Reuterswärd, 2011). En studie visade att det blivit vanligare att använda

koffeinhaltiga energi- eller sportdrycker i samband med träning. Konsumtion av

koffeinhaltiga drycker leder lätt till bieffekter som sömnlöshet, nervositet och rastlöshet

(Salinero et al., 2014).

Det finns en mängd kosttillskott som är prestationshöjande eller är till för en snabbare

återhämtning efter träning. Rekommendationerna från företagen som säljer kosttillskott är

ibland högre än vad kroppen kan klara att ta upp. Det går dessutom inte att vara säker på vad

produkterna innehåller (Moberg & Hermansson, 2006). Kosttillskotten har ofta en otydlig

innehållsförteckning för att dölja den verkliga substansen (Abbate et al., 2014).

Livsmedelsverket granskade 43 kosttillskott tillgängliga på svenska hemsidor. Granskningen

4

skedde utifrån tio märkningskrav som behandlar märkning, beteckning,

ingrediensförteckning, mängdangivelse, olika rekommendationer, kontaktinformation och

datumangivelse. Av de testade produkterna bröt 41 mot ett eller flera av märkningskraven

(Wedholm et al., 2011).

Flertalet studier har visat på risken med kosttillskott. Studierna har undersökt produktprover

av kosttillskott och resultaten visade att det i vissa produkter förekom AAS (Abbate et al.,

2014; Geyer et al., 2004; Judkins, Hall, & Hoffman, 2007). Analysen av 634 icke-hormonella

kosttillskott (vitaminer, mineraler och aminosyror) visade att 14.8 % innehöll AAS, utan att

det stod på förpackningen (Geyer et al., 2004). Studien av Abbate et al. (2014) visade att 16

av 24 kosttillskott innehöll substanser som blivit borttagna ur läkemedel på grund av

säkerhetsrisken eller ämnen som aldrig testats på människor. I idrottssammanhang har flera

dopningsfall skett då idrottaren konsumerat kosttillskott och genom det fått i sig

dopningsklassade preparat (Moberg & Hermansson, 2006). Enda sättet att vara säker på att

inte få i sig något otillåtet preparat är att avstå från kosttillskott. Det är svårt att få till en

kvalitetskontroll för att garantera att kosttillskott inte har fått något dopningspreparat tillsatt

i produkten (de Hon, & Coumans, 2007).

1.4 Bieffekter av AAS

Bieffekterna från AAS är väldigt svåra att förutse. Detta beror på att många faktorer påverkar

hur upplevelse och effekt blir av preparaten. Individuella faktorer i själva konsumtionen

avgör riskerna som individen utsätts för (Moberg & Hermansson, 2006). Konsumtion av

dopningspreparat kan ge både psykiska och fysiska bieffekter. Vanliga psykiska bieffekter är

depression, okontrollerad aggression, självdestruktiva beteenden, anti-sociala beteenden och

maniska tillstånd. De psykologiska bieffekterna leder i vissa fall till att personen i fråga begår

våldsbrott och andra kriminella handlingar (Wramner, Pellmer & Hellström, 2010). Vanliga

fysiska bieffekter för män är impotens, förminskade testiklar, sterilitet, bröstkörteltillväxt och

förstorad prostata. För kvinnor förekommer fysiska biverkningar som minskade bröst,

mörkare röst, förstorad klitoris, menstruationsstörningar och hirsuitism, så kallad manlig

behåring. Bieffekter som både män och kvinnor riskerar är hjärt- och kärlproblem, nedsatt

funktion av levern, njurproblem, störningar i det centrala nervsystemet, störningar i hjärnans

kärlsystem och kronisk värk. Vissa bieffekter blir permanenta för både män och kvinnor, men

det är vanligare med permanenta bieffekter för kvinnor (Moberg & Hermansson, 2006).

1.5 Konsumtion av kosttillskott och AAS

Att konsumera prestationshöjande medel innebär att påverka och/eller förändra prestationer

(Momaya, Fawal, & Estes, 2015). Konsumtionen av prestationshöjande kosttillskott och

dopningspreparat är vanligare bland män än bland kvinnor. Konsumtionen är vanligast

bland de personer som är träningsverksamma (Yusko et al., 2008). Användningen av olika

kosttillskott och dopningspreparat sker på alla nivåer inom idrotten, där de flesta

5

användarna är icke-professionella idrottsutövare (Leifman, Rehnman, Sjöblom, &

Holgersson, 2011). Prestationshöjande preparat är vanligast bland ungdomar och unga vuxna

(Dodge, & Jaccard, 2006). Konsumtionen av prestationshöjande dopningspreparat varierar

mellan 5 – 31 % i olika studier. Författarna menar att konsumtionen borde vara högre än vad

forskningen visar. Det beror på att mycket data kommer från undersökningar som baserats

på självrapportering. Självrapportering innebär en risk att leda till felaktiga svar (Momaya et

al., 2015). Att konsumera dopningspreparat är vanligast bland tonåringar och unga vuxna

(Evans, 2004). I en svensk studie redovisas att det är i personer som är 16 – 29 år som oftast

konsumerar dopningspreparat (Leifman et al., 2011). Konsumtionen av dopningspreparat

sker oftare bland personer som är upp till 19 år gamla än bland personer som är äldre än 19

år (Sagoe et al., 2014). Konsumtionen av prestationshöjande kosttillskott och

dopningspreparat är ett problem då produkterna uppfattas som välgörande, detta trots att

kunskaperna om effekt samt hälsorisker är långt ifrån helt kända (Yusko et al., 2008).

En enkätsammanställning i sex län och tre kommuner i Sverige visar att 61 % av männen och

41 % av kvinnorna äter kosttillskott. Ungefär hälften av dem uppger att de äter kosttillskotten

ett par gånger i veckan eller oftare (PRODIS, 2013). Kosttillskotten verkar i vissa fall fungera

som en introduktion för att sedan börja använda dopningsklassade preparat. Produkterna

har oftast samma syfte och funktion: att öka prestationsförmågan. De som äter kosttillskott

har 26 gånger så stor risk att börja använda AAS jämfört med personer som inte äter

kosttillskott (Dodge, & Jaccard, 2006).

Genom en meta-analys granskades 187 artiklar från alla världsdelar publicerade mellan 1974

– 2013. Meta-analysen visade att den sammanslagna globala prevalensen för att använda

eller någon gång ha använt AAS är 3.3 %. För män var prevalensen på 6.4 % och för kvinnor

1.6 %. Oddsen för att använda AAS ökade med 91 % vid deltagande i åtminstone en sport eller

idrott. Att konsumera AAS visade sig vanligt även bland ungdomar, där 6.3 % svarade att de

antingen använder eller har använt AAS. Medelåldern för debut var 14 år (Sagoe et al., 2014).

En studie gjord på gym i Stockholm visade också att det är fler män än kvinnor som någon

gång har använt AAS (Leifman et al., 2011). Mellan konsumtion av dopningspreparat och hur

länge en person styrketränat finns ett positivt samband, vilket innebär att ju längre tid en

person har styrketränat desto mer troligt är det att personen använder dopningspreparat.

Personer som tränade från tre gånger i veckan och uppåt hade mer än åtta gånger så hög

sannolikhet för att konsumera dopningspreparat jämfört med de som tränar mer sällan än

tre dagar i veckan (Striegel et al., 2006).

De som använder dopningsmedel delas ofta in i tre grupper, vilka enligt Statens

folkhälsoinstitut (2011 b) är:

idrottare (förbättrad prestation)

esteter (förbättra utseendet, bygga en muskulös kropp)

våldsverkare (större kropp, ökad muskelstyrka och aggressivitet)

6

Estetiska skäl är det vanligaste skälet till att använda sig av dopningspreparat. För att få en

muskulös kropp är dopning en genväg och AAS är vanligast. De flesta som dopar sig befinner

sig på träningsanläggningar, då effekten av AAS förbättras vid styrketräning (Statens

folkhälsoinstitut, 2011 a). Även anläggningens inriktning påverkar. Anläggningar som har

fokus på styrka och kraft har ofta fler användare än de anläggningar som fokuserar på hälsan

(Statens folkhälsoinstitut, 2011 b). Det är vanligt att använda eller att ha använt

dopningspreparat bland gymbesökare. De utgör den grupp som främst konsumerar

dopningspreparat utanför sportsammanhang (Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning [CAN], 2014).

1.6 PRODIS

Prevention av dopning i Sverige (PRODIS) är ett nätverk där län och kommuner i Sverige

kan ansluta sig. Syftet med nätverket är att förebygga användningen av anabola androgena

steroider och andra dopningspreparat (PRODIS, n.d.). Antidopningsarbetet i Västmanlands

län påbörjades våren 2013. Arbetet startades genom ett nätverk i form av en

Länsövergripande arbetsgrupp mot dopning, som fick namnet Antidoping i Västmanland.

Nätverket anslöt sig till PRODIS år 2013 (Antidoping i Västmanland, 2014). I början av 2015

genomförde Västmanlands Idrottsförbund en enkätstudie på träningsanläggningar i

Västmanland i samband med arbetet med PRODIS (Idrottskonsulent på Västmanlands

Idrottsförbund, O. Uusitalo, personligt meddelande, 10 april, 2015).

1.7 Problemformulering

Att konsumera kosttillskott förekommer bland både bland män och kvinnor. Konsumtionen

innebär flera risker för hälsan. Bieffekterna som kan uppstå till följd av att ha konsumerat

dopningspreparat kan vara livshotande och bestående. Denna undersökning kan bidra till

kunskapen om vilka som använder kosttillskott och dopningspreparat, och i vilken

träningsmiljö de befinner sig. Det kan då underlätta planeringen av förebyggande åtgärder

gällande både kosttillskott och dopningspreparat. Genom att kunna planera förebyggande

arbete mot rätt målgrupp kan hälsan hos dessa personer främjas.

1.8 Teoretiskt perspektiv

Grunden i socialkognitiv teori är samspelet mellan individen och den omgivande miljön.

Samspelet är ömsesidigt beroende, de formar varandra (Bandura, 1997). Det innebär att ett

beteende inte enbart kommer från individens inre vilja men är inte heller enbart styrt av

faktorer i miljön. Beteende, personliga faktorer och miljö är sammankopplade

bestämningsfaktorer för varandra. Beroende på situation och beteende är interaktionen

mellan dem olika (Bandura, 1977). Socialkognitiv teori behandlar influenser från miljö och

sociala normer, individens övertygelser och värderingar samt självtillit. Dessa delas in i de

7

aspekter som är viktiga för att förstå relationen mellan beteende och miljö. Aspekterna kallas

observerande lärande, förväntningar och self-efficacy (Nutbeam, Harris, & Wise, 2010):

Observerande lärande innefattar en persons kapacitet att lära genom att observera både

andra människors beteende och de resultat beteendet ger, vilket fungerar som förebilder för

personen (Nutbeam, Harris, & Wise, 2010). Beteendet som observerats blir en mall för vad

som är ett lämpligt beteende (Bandura, 1977). Det observerande lärandet kan delas in i fyra

steg vilka är: faktorer i den sociala miljön som kan betraktas som förebilder, att lära sig

beteendet, praktiskt utförande av beteende och motivation. Att ta över ett beteende är mer

troligt om dess utfall värderas högt av observatören (Bandura, 1997).

Förväntningar berör huruvida personen kan förutse och värdera utfallet av ett visst

beteende/beteendemönster (Nutbeam et al., 2010). Genom att kunna förstå att ett beteende

leder till ett visst utfall bygger individen sina förväntningar. Processen är nödvändig för

individens lärande. I en situation där individen inte kan relatera ett beteende till ett utfall

kommer individen inte heller att lära sig beteendet. Även förväntningar fungerar som en mall

för vad som är ett lämpligt beteende (Bandura, 1977). Det är mer troligt att en person

påbörjar eller fortsätter med ett beteende om personen tror på att det leder till ett visst utfall

som personen i fråga värderar högt (Nutbeam et al., 2010).

Self-efficacy handlar om personens självtillit, tron på förmågan att lyckas med ett visst

beteende. Self-efficacy är specifikt relaterat till olika situationer och beteenden (Nutbeam et

al., 2010). En persons self-efficacy berör huruvida personen tror sig klara av att prestera ett

visst beteende samt om han eller hon kan nå förväntade utfall (Bandura, 1977). Self-efficacy

grundas på fyra informationskällor vilka är: tidigare erfarenheter, övertygelse av förmåga

genom jämförelser med andras förmågor, olika former av social påverkan, samt fysiologiska

och emotionella tillstånd som påverkar individens bedömning av förmåga (Bandura, 1997).

I forskningen och teorierna om beteenden har en förskjutning skett. Från att fokus legat på

en individs inre kontroll och motivation till ett beteende förflyttades fokus till hur yttre

faktorer influerar individer och beteenden. Observation är det vanligaste sättet för

människan att lära sig beteenden (Bandura, 1977). Konsumtionen av prestationshöjande

medel kan påverkas av olika sociala sammanhang (Yusko et al., 2008). Ökat självförtroende

och socialt erkännande är exempel på motiv till konsumtion av dopningspreparat (Morente-

Sánchez, & Zabala, 2013). Socialkognitiva teorin omfattar flera aspekter och kan därmed

förklara ett beteende på en bredare nivå än andra mer specifika teorier. Eftersom studier

visat på motiv till konsumtion som kan relateras till den socialkognitiva teorin valdes denna

teori framför andra möjliga teorier som behandlar lärande. I uppsatsen används

socialkognitiv teori och de tre aspekterna för att diskutera förklaringar till konsumtion av

kosttillskott och/eller dopningspreparat.

8

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet är att kartlägga konsumtion av kosttillskott och dopningspreparat bland

träningsutövare i Västmanlands län, beskriva köns- och åldersskillnader samt om det finns

något samband mellan konsumtion och träningsform.

Vilken är omfattningen av konsumtion av kosttillskott?

Vilken är omfattningen av konsumtion av dopningspreparat?

Finns det några köns- och åldersskillnader i konsumtion av kosttillskott och/eller

dopningspreparat?

Finns det något samband mellan konsumtion av kosttillskott och/eller

dopningspreparat och träningsform?

3 METOD

3.1 Val av metod

Denna uppsats är kvantitativ och typiskt för en sådan ansats är positivismen. Grundläggande

inom positivismen är objektivitet samt att kunskap är företeelser som kan uppfattas genom

våra sinnen (Bryman, 2011). När forskning är objektiv är den värderingsfri och fri från

personliga åsikter. Forskaren har inte heller på något sätt påverkat resultatet av forskningen

(Bryman, 2011). Beslutet att göra en kvantitativ studie styrks av att det handlar om att mäta

företeelser som förekomst, köns- och åldersskillnader samt samband. Företeelserna hade inte

kunnat mätas med en kvalitativ ansats, eftersom en sådan används när syftet är att få en

förståelse för människors upplevelser och tolkningar av olika kontext (Bryman, 2011). Genom

författarens objektivitet följs det positivistiska synsättet. Uppsatsen baseras på enkäterna

från Västmanlands Idrottsförbund eftersom de innehåller de frågor som är nödvändiga för

att besvara syftet.

3.2 Datainsamlingsmetod

Västmanlands Idrottsförbund (VIF) genomförde datainsamling på sju träningsanläggningar

som erbjuder styrketräning i Västerås, Köping och Fagersta under januari till mars 2015

(Idrottskonsulent på Västmanlands Idrottsförbund, O. Uusitalo, personligt meddelande, 10

april, 2015). Träningsanläggningar som erbjuder styrketräning kommer i fortsättningen att

benämnas enbart träningsanläggningar.

9

Syftet med VIF:s studie var att ge en bild av dagsläget av dopning- och

kosttillskottskonsumtion vid början av antidopningsarbetet i Västmanlands län. Resultatet

kommer att fungera som en utgångspunkt för senare uppföljning för de träningsanläggningar

som är med i studien. De anläggningar som deltagit i studien har genomfört en utbildning

genom PRODIS samt att de arbetar med antidopning (Idrottskonsulent på Västmanlands

Idrottsförbund, O. Uusitalo, personligt meddelande, 10 april, 2015)..

Uppsatsen baserades på data från VIF:s studie och sammanställningen av 338 enkäter fanns

tillgängliga, där frågor som var relevanta för att besvara syftet valdes ut för dataanalysen.

Detta innebär att sekundärdata används, vilket betyder att data är insamlad av någon annan

(Olsson & Sörensen, 2011). En fördel med att använda tidigare insamlad data, istället för att

samla in egen, är att den tid som besparas från enkätinsamling kan läggas på analys.

Sekundärdata som är insamlad av andra är ofta av god kvalitet, vilket är en ytterligare fördel.

Det finns även nackdelar med att använda sig av sekundärdata. Till exempel känner man inte

till materialet, det kan saknas vissa nödvändiga variabler och mängden data kan vara

komplex. Även om sekundärdata ofta är av god kvalitet är det ingen garanti för att det är en

säker källa (Bryman, 2011).

Nackdelarna med sekundärdata begränsas på olika sätt i denna uppsats. Nackdelen med att

inte känna till materialet hanteras genom att vara väl insatt i hur enkäten är utformad i och

med att ha assisterat VIF vid enkätinsamlingen. Då idén till denna studie kommer från

enkäterna finns alla nödvändiga variabler med. Sammanställningen av enkäterna från VIF

var tillgänglig tidigt under examensarbetet vilket ledde till att mängden data var hanterbar,

det fanns därmed tid att lägga på analys. Enkäten som VIF samlade in på

träningsanläggningarna kommer ursprungligen från PRODIS, där andra län och kommuner

använt samma enkät. Att enkäten använts tidigare är ingen garanti på kvaliteten, men

eftersom PRODIS publicerat rapporter från varje enkätinsamling och att enkäten använts på

nytt kan visa på att enkäten ger de svar som efterfrågas. Därför kan kvaliteten på enkäten

anses bra och således även kvaliteten på data.

3.2.1 Avgränsningar

Att välja att skriva uppsatsen på data som endast är insamlad på träningsanläggningar

motiveras av att kosttillskott är vanligast bland de som tränar än de som inte gör det (Yusko

et al., 2008), samt att de flesta som dopar sig befinner sig på träningsanläggningar (Statens

folkhälsoinstitut, 2011 a).

I enkäten från VIF finns fler alternativ för annan träning (det vill säga all annan slags träning

som inte klassas som styrketräning), men i uppsatsen analyseras de inte var för sig utan

grupperas till ”annan träning”. Beslutet baseras på att studier har visat på att konsumtion av

kosttillskott och AAS är vanligast bland de som tränar styrketräning (Statens

folkhälsoinstitut, 2011 b., CAN, 2014). I frågan om att undersöka samband mellan

konsumtion och träningsform används därmed två grupper: styrketräning och annan

träning.

10

3.3 Studiedesign och urval

Enkäter samlades in vid ett tillfälle per anläggning under cirka tre timmar (Idrottskonsulent

på Västmanlands Idrottsförbund, O. Uusitalo, personligt meddelande, 10 april, 2015).

Studien är en observerande tvärsnittsstudie. En observationsstudie innebär att göra en studie

på människor utan att påverka deltagarna. En tvärsnittsstudie ger en bild av hur något ser ut

vid ett enskilt tillfälle (Ejlertsson, 2012). Eftersom syftet är att kartlägga konsumtionen av

kosttillskott och dopningspreparat kan data från en tvärsnittsstudie användas. Vid en

tvärsnittsstudie krävs bara ett datainsamlingstillfälle per individ (Bryman, 2011). Andra

datainsamlingsmetoder kan användas för uppsatsens syfte men med en tidsbegränsning för

uppsatsen ansågs det relevant att använda en tvärsnittsstudie.

Deltagande personer var de som vid tillfället var på plats på träningsanläggningarna

(Idrottskonsulent på Västmanlands Idrottsförbund, O. Uusitalo, personligt meddelande, 10

april, 2015). Urvalet till studien kan beskrivas som ett bekvämlighetsurval, som enligt

Bryman (2011) innebär att urvalet bestäms av de personer som för tillfället är tillgängliga för

att delta i en studie eller undersökning. Personerna har på eget initiativ kontaktat eller besökt

platsen (Ejlertsson, 2012).

Till uppsatsen används 338 enkäter. Målgruppen är träningsutövare i Västmanlands län. Av

deltagarna är 181 män och 157 kvinnor. Åldern på deltagarna varierar från 17 till 73 år. I

resultatet presenteras ålder indelat i grupperna 17 – 30 år och 31 – 73 år.

3.4 Bortfall

Inom kvantitativ metod kan två slags bortfall uppstå. Det ena är externt bort fall vilket

innebär att vissa tillfrågade personer inte vill eller har möjlighet att delta i undersökningen.

Det andra är internt bortfall, som innebär att det saknas svar på vissa frågor i enkäten

(Olsson & Sörensen, 2011).

Vid VIF:s datainsamling lämnades 352 enkäter in. Vid databearbetningen

uppmärksammades motsägelsefulla svar eller angivna åldrar utanför ålderskravet, dessa

enkäter bildade ett internt bortfall motsvarande 14 enkäter (Idrottskonsulent på

Västmanlands Idrottsförbund, O. Uusitalo, personligt meddelande, 10 april, 2015).

På grund av att det inte fördes statistik vid datainsamlingen går det externa bortfallet inte att

beräkna och enligt de som samlat in enkäterna är det även svårt att uppskatta. Ett antal

interna bortfall har uppmärksammats i analysen. För de flesta inkluderade frågorna i

uppsatsen är det interna bortfallet som mest tio personer som inte besvarat frågan. Högst

internt bortfall har fråga åtta, som handlar om hur ofta man tränar annan träning än

styrketräning, där 143 personer inte besvarat frågan. Vid internt bortfall är det bästa

alternativet att inte räkna med enkäten vid analysen, då det kan leda till skevheter i resultatet

(Bryman, 2011). De bortfall som VIF påträffade är inte inkluderade i denna undersökning.

Det är viktigt att analysera bortfallets påverkan på resultatet (Olsson & Sörensen, 2011).

Fråga åtta har trots högt bortfall valts att inkluderas i uppsatsen då den är av stor vikt för att

11

kunna besvara syftet. De övriga frågornas bortfall anses vara tillräckligt små för att inte

påverka resultatet av analysen.

Svarsfrekvensen i en undersökning visar hur många av respondenterna som har besvarat

frågorna. Att beräkna svarsfrekvensen är viktigt för att kunna uppmärksamma eventuella

felberäkningar inför analysen (Bryman, 2011). Svarsfrekvensen för enkäterna som utgör

underlaget för uppsatsen är 96 %. Svarsfrekvensen beräknades genom att dividera antalet

användbara enkäter med det totala antalet enkäter som VIF samlat in (338/352=0.96).

Svarsfrekvensen varierar för varje variabel vilket presenteras vid respektive variabel i

resultatet.

3.5 Analys

Analysen har genomförts i programmet SPSS version 22. För att svara på frågeställningarna

används frågorna ett, två, sex, åtta, tolv, fjorton, arton samt tjugo från enkäten (bilaga A).

Variablerna som används är av nominal-, ordinal- och kvotskalenivå. Beroende variabler i

analyserna är kosttillskott och hur ofta kosttillskott konsumeras, samt dopning och hur

konsumtionen varit. Oberoende variabler är kön, ålder, träningsfrekvens gällande

styrketräning samt träningsfrekvens gällande annan träning. För att mäta konsumtion av

kosttillskott användes två frågor där den ena mätte om respondenten konsumerat

kosttillskott överhuvudtaget och den andra hur ofta kosttillskott konsumerats (frågorna 18

och 20 i enkäten) (bilaga A). Konsumtionen av dopning avsågs mätas med två frågor där den

ena berörde om dopningspreparat konsumerats överhuvudtaget och den andra om hur

konsumtionen varit (frågorna 12 och 14 i enkäten) (bilaga A). På grund av för låg

svarsfrekvens på frågorna om dopning presenteras dopning endast i form av deskriptiv

statistik. För att mäta kön användes fråga ett i enkäten där respondenten anger sitt kön och

ålder mättes genom att använda fråga två i enkäten där respondenten anger vilket årtal han

eller hon är född (bilaga A). För att mäta träningsfrekvens gällande styrketräning användes

en fråga från enkäten där respondenten angett hur ofta styrketräning utförs (fråga sex i

enkäten) (bilaga A). Slutligen användes en fråga från enkäten för att mäta träningsfrekvensen

gällande annan träning, också där har respondenten angett hur ofta annan träning utförs

(fråga åtta i enkäten) (bilaga A).

Först genomfördes en deskriptiv analys för varje variabel. Deskriptiv statistik är en metod för

att göra information överskådlig (Ejlertsson, 2012). Den deskriptiva analysen användes

sedan för att besvara frågeställning ett och två. I tabellen nedan presenteras vilka frågor från

enkäten som kommer att användas till vilken frågeställning samt vilken analysmetod som

används.

Tabell 1: Enkätfrågor och analysmetoder som används för att besvara frågeställningarna.

Frågeställning

Enkätfrågor

Analysmetod

Frågeställning 1

18, 20

Deskriptiv analys i antal och procent

12

Frågeställning 2

12, 14

Deskriptiv analys i antal och procent

Frågeställning 3

1, 2, 12, 14, 18, 20

Deskriptiv analys i antal och procent. Samband och skillnader analyserades med odds ratio

Frågeställning 4

6, 8, 12, 14, 18, 20

Deskriptiv analys i antal och procent. Samband och skillnader analyserades med odds ratio

Frågeställning tre och fyra besvaras, utöver deskriptiv analys, genom oddskvoter som

uttrycker sannolikheten för en händelse i en exponerad grupp jämfört med sannolikheten för

samma händelse i en oexponerad grupp. Sannolikheten visar på ett samband mellan en

exponering och ett utfall (Björk, 2010). Att använda oddskvoter som statistisk

analysinstrument är lämplig när det handlar om att mäta styrkan på samband mellan

exponering och ett visst utfall (Merill, 2013). Oddskvoter valdes därför som metod, eftersom

det är en lämplig metod för att estimera skillnader i sannolikhet i utfall mellan en exponerad

och en oexponerad grupp, samt för att kunna redogöra för om den eventuella skillnaden är

statistiskt signifikant. Oddskvoter valdes framför andra statistiska metoder eftersom det

genom att använda oddskvoter var möjligt att få en uppfattning om styrkan på eventuella

skillnader, vilket exempelvis ett chi-två test inte kan generera. Det finns andra statistiska

metoder som kan generera styrkan på skillnader men som inte var användbara för de

inkluderade variablerna. Oddskvoter handlar om en relativ sannolikhet mellan två grupper

(Ejlertsson, 2012). Inför beräkning av oddskvoter dikotomiserades de inkluderade

variablerna till två grupper. På grund av för låg svarsfrekvens på fråga tolv och fjorton

(dopning) kan inte oddskvoter användas som statistisk metod för dessa variabler. Då

oddskvoter inte är genomförbart på variablerna om dopning har de inte dikotomiserats.

I fråga 2 har respondenterna angett vilket år de är födda. Det första som gjordes var att göra

om den variabeln till en ny variabel där respondenternas ålder presenteras istället. Variabeln

ålder delades sedan in i grupper om 17 – 30 år samt 31 – 73 år. Detta för att få grupperna så

jämnstora som möjligt (171 respektive 164). Om åldersgrupperna hade delats på mitten av

åldersspannet (44 år) hade grupperna blivit väldigt olika i antal. Variablerna om

träningsfrekvens med styrketräning (fråga sex) samt träningsfrekvens gällande annan

träning (fråga åtta) hade svarsalternativen (1) aldrig, (2) mer sällan än en gång i veckan, (3) 1

-2 gånger i veckan, (4) 3 – 4 gånger i veckan och (5) 5 gånger i veckan eller mer. Då det var

önskvärt att försöka skilja på de som tränar sällan och de som tränar ofta blev grupperingen

av dessa låg träningsfrekvens (aldrig, mer sällan än en gång i veckan och 1 – 2 gånger i

veckan) samt hög träningsfrekvens (3 – 4 gånger i veckan och 5 gånger i veckan eller mer).

Fråga 18 berörde konsumtion av kosttillskott och hade tre svarsalternativ: ja, nej och vet ej.

Nej och vet ej slogs ihop, då det ansågs mer betydelsefullt att ha svarsalternativet ja i en egen

grupp. Den sista variabeln som dikotomiserades var den om hur ofta kosttillskott

konsumeras (fråga 20). Svarsalternativen var: (1) mer sällan än en gång i månaden, (2) en

gång i månaden, (3) ett par gånger i månaden, (4) ett par gånger i veckan, samt (5) varje dag.

Gruppindelningen drogs där alternativen som handlade om månader (de tre första

alternativen), vilka bildade gruppen låg konsumtion. De två sista alternativen bildade

gruppen hög konsumtion. Beslutet till denna gruppering baserades på att det var önskvärt att

13

skilja låg- och högkonsumenter åt. Att göra gruppindelningen på detta sätt ledde även till att

grupperna blev så jämnstora som möjligt.

Ett konfidensintervall används för att veta hur stor den statistiska osäkerheten i en analys är

(Björk, 2010). Vid beräkningarna i uppsatsen har signifikansnivån varit 0.05. Detta innebär

att oddskvoterna kan relateras till ett värde där det är 95 % sannolikhet att resultatet

stämmer och inte har uppstått av slumpen (Ejlertsson, 2012).

3.6 Kvalitetskriterier

I kvantitativ metod finns tre viktiga kvalitetskriterier, vilka är replikation, reliabilitet och

validitet. Replikation handlar om upprepningsbarhet, för detta krävs en detaljerad

beskrivning om hur studien gått till. Det är viktigt att replikera studier för att påvisa

objektivitet och att värderingar inte har påverkat studiens resultat (Bryman, 2011).

Reliabilitet och validitet påminner om varandra, där reliabilitet handlar om tillförlitlighet och

validitet om trovärdighet. Reliabiliteten är viktig för att en studies resultat ska vara pålitliga

(Bryman, 2011). Mätinstruments utformning påverkar reliabiliteten och det handlar om att

det ska finnas en överensstämmelse mellan olika mätningar med samma mätinstrument. Vid

hög reliabilitet ska samma undersökning få samma resultat vid ett nytt mätningstillfälle

(Olsson & Sörensen, 2011). Validitet är viktig för att en studies resultat ska vara trovärdigt

och pålitligt, och berör huruvida resultaten är relevanta för forskningsfrågan eller ej

(Bryman, 2011). Begreppet validitet innefattar hur mätningen av begrepp utformats, det

handlar då att avgöra om måttet mäter begreppet eller inte (Olsson & Sörensen, 2011).

I ett försök att uppnå dessa kriterier beskrivs metoden noga för att undersökningen i

uppsatsen ska kunna göras om. Genom att studien från VIF anses som en pålitlig

undersökning stärker det reliabiliteten och validiteten i uppsatsen. Kvaliteten i uppsatsen

ökar även då relevanta frågor för att besvara syftet har valts ut från enkäterna. Något som

sänker validiteten i uppsatsen är att det inte är känt om validerade frågor har använts i

enkäten från VIF. Pålitligheten i variablernas mätning anses hög och det uppstår inte heller

några problem mellan variablernas mätning och hur de används i uppsatsen. Data överfördes

noggrant till SPSS för att med säkerhet veta att de har kodats på ett korrekt vis samt vid

behov kodats om för att anpassas till uppsatsen, vilket ökar reliabiliteten. Uppsatsen

redovisar en bild av hur konsumtionen såg ut vid ett visst tillfälle, resultatet kan därför inte

ses som en giltig sanning gällande konsumtion av kosttillskott och/eller dopningspreparat.

Dessutom har enkäterna samlats in genom ett bekvämlighetsurval, det går därför inte att

säga om urvalet skulle bli lika vid en ny undersökning, på samma träningsanläggningar eller

andra. Resultatet från denna uppsats jämförs med tidigare studier från PRODIS och andra

relevanta studier.

Generalisering är ett ytterligare kriterium i kvantitativ forskning (Bryman, 2011). Begreppets

innebörd är att få en uppfattning av studiens betydelse ur ett bredare perspektiv, att

applicera resultaten på en population utöver den studerade. Det finns ett flertal faktorer som

14

påverkar möjligheterna till generalisering: studien ska ha hög reliabilitet och validitet, urvalet

ska vara representativt, hänsyn ska tas till confounders och eventuella bortfall ska ha

analyserats (Olsson & Sörensen, 2011). Genom att ta hänsyn till reliabilitet, validitet och

bortfall i uppsatsen stärks några av kraven för generalisering, dock kan inte hänsyn tas till

confounders. Ett representativt urval speglar populationen och uppnås lättast genom ett

sannolikhetsurval då man i detta fall kan eliminera skevheter (Bryman, 2011). Detta

kriterium är en nackdel med studien då datainsamlingen skett via ett bekvämlighetsurval. I

ett bekvämlighetsurval blir en stor del av urvalet så kallade högkonsumenter, det vill säga

personer som ofta besöker platsen (Ejlertsson, 2012). Vid insamlingen av enkäter har dock

alla personer på träningsanläggningen tillfrågats, och det behöver inte vara så att majoriteten

av besökarna på en träningsanläggning konsumerar kosttillskott eller dopningspreparat. Att

alla besökare tillfrågats kan öka generaliseringsmöjligheten men möjligheterna till

generalisering av uppsatsens resultat är ändå begränsade.

3.7 Etiska överväganden

Det finns ett antal etiska principer att ta hänsyn till vid forskning. Principerna behandlar

bland annat att deltagandet ska vara frivilligt och när som helst kunna avbrytas. Deltagarna

ska vara väl informerade om studien och dess syfte. Respekt måste alltid visas mot

deltagarnas integritet och därför ska alla personliga uppgifter hanteras med största

försiktighet. Forskningen får inte heller göra någon skada på deltagarna (World Medical

Association, 2013). De etiska principerna kan formuleras som fyra krav vilka är

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Bryman,

2011).

3.7.1 Västmanlands Idrottsförbund

Innan enkätformuläret fylldes i fick varje deltagare läsa ett informationsbrev (bilaga B) om

studien. I informationsbrevet presenteras att deltagandet är frivilligt och när som helst kan

avbrytas. Det framgår även att deltagaren är anonym och inte kan identifieras i efterhand

samt vem som ansvarar för enkätinsamlingen och vad resultatet ska användas till.

3.7.2 Tillämpning av etiska principer

Då denna uppsats baseras på sekundärdata blir de etiska kraven något svåra att förhålla sig

till fullt ut. Exempelvis kan inte hänsyn tas till samtyckeskravet eller informationskravet.

Gällande samtyckeskravet kan det antas att de som har deltagit i VIF:s studie skulle

förmodligen också ha varit villiga till att svara på enkäter till uppsatsens syfte. På så vis kan

det också antas att de som inte hade velat svara på enkäter till uppsatsen inte heller svarat på

enkäterna från VIF. Genom detta resonemang kan det antas att samtyckeskravet indirekt blir

uppfyllt även i uppsatsen. Informationsbrevet meddelar deltagaren om att resultatet endast

kommer att användas inom Antidoping i Västmanland, vilket inte denna uppsats per

15

automatik gör. Dock är ämnet så pass relevant för deras arbete att de troligtvis kan använda

resultaten i sitt arbete.

Hänsyn kommer att tas till konfidentialitets- och nyttjandekravet genom att hantera

sammanställningen av enkäterna med försiktighet. De träningsanläggningar som deltagit i

studien från VIF namnges inte vilket leder till att deltagarna än mindre kan identifieras.

Uppsatsens resultat kan inte på något vis skada deltagarna och därmed uppfylls

nyttjandekravet.

4 RESULTAT

Totalt har 338 personer deltagit i enkäterna. I tabell 1 redovisas resultatet av den deskriptiva

analysen för varje variabel. Det är 63.1 % av respondenterna som konsumerar kosttillskott,

och av dessa personer har lite mer än hälften en hög konsumtion. Att någon gång ha

konsumerat dopningspreparat var inte lika vanligt förekommande då endast två personer

anger att de någon gång konsumerat dopningspreparat. Styrketräning är vanligt bland

respondenterna, och 216 personer anger att de har en hög träningsfrekvens gällande

styrketräning. Annan träning var inte lika vanligt förekommande då endast 62 personer

anger att de har en hög träningsfrekvens av annan träning. Åldersfördelningen inom

respondentgruppen visade att 88 män och 83 kvinnor var mellan 17-30 år (n=171), medan 92

män och 72 kvinnor var mellan 31-72 år (n=164)(Figur 1).

Figur 1: Redogör för köns- och åldersfördelningen bland respondenterna (n=335).

Tabell 2. Presentation av deskriptiv analys för varje variabel. I de variabler som har dikotomiserats

presenteras de dikotomiserade svarsalternativen.

Svarsfrekvens för inkluderade variabler

Svarsfrekvens för variablernas svarsalternativ

88 9283

72

0

20

40

60

80

100

17 - 30 år 31 - 73 år

An

tal

Ålder och kön

Män Kvinnor

16

Kön n=338

Män n=181 (53.6 %) Kvinnor n=157 (46.4 %)

Ålder n=335

17 – 30 år n=171 (51.0 %) 31 – 73 år n=164 (49.0 %)

Konsumerat kosttillskott n=336

Ja n=212 (63.1 %) Nej/ vet ej n=124 (36.9 %)

Hur ser konsumtionen av kosttillskott ut n=209

Hög konsumtion n=123 (58.9 %) Låg konsumtion n=86 (41.1 %)

Konsumerat dopningspreparat någon gång n=328

Ja n=2 (0.6 %) Nej n=326 (99.4 %)

Hur konsumerat dopningspreparat n=1

Jag har prövat någon eller några gånger n=1 (100 %) Jag har ”kurat” 1 – 3 gånger n=0 (0.0 %) Jag har ”kurat” fler än 3 gånger n=0 (0.0 %)

Träningsfrekvens styrketräning n=333

Hög träningsfrekvens på gym n=216 (64.9 %) Låg träningsfrekvens på gym n=117 (35.1 %)

Träningsfrekvens annan träning n=195

Hög träningsfrekvens på annan träning n=62 (31.8 %) Låg träningsfrekvens på annan träning n=133 (68.2 %)

4.1 Köns- och åldersskillnader i konsumtion av kosttillskott och

dopningspreparat

Av de tillfrågade är det 212 personer som angett att de någon gång konsumerat kosttillskott

(n=336). Att någon gång ha konsumerat kosttillskott är något vanligare bland män samt i

åldersgruppen 17 – 30 år. Det är ungefär lika vanligt att ha en låg konsumtion av kosttillskott

mellan könen samt mellan åldersgrupperna. Av de respondenter som någon gång har

konsumerat kosttillskott är det 123 personer som har en hög konsumtion, det vill säga

konsumerar kosttillskott ett par gånger i veckan eller varje dag. Figur 2 redogör för

könsfördelningen för att ha en hög konsumtion av kosttillskott i åldersgruppen 17 – 30 år.

Hög konsumtion är vanligast bland männen. I figuren visas att 82 personer i åldersgruppen

17 – 30 år är högkonsumenter av kosttillskott.

17

Figur 2: Hög konsumtion av kosttillskott bland män och kvinnor (n=206).

Sannolikheten för män att konsumera kosttillskott är dubbelt så stor jämfört med kvinnor

(OR = 2.110, 95 % CI = 1.345 – 3.311). Det är även vanligare att män har en hög konsumtion

av kosttillskott (OR = 1.473, 95 % CI = 0.838 – 2.590).

För åldersgruppen 17 – 30 år är sannolikheten tre gånger så stor att konsumera kosttillskott

jämfört med personer som är 31 – 73 år (OR = 3.085, 95 % CI = 1.939 – 4.909). Att samma

åldersgrupp dessutom har en hög konsumtion har ökad en sannolikhet på 77.7% (OR = 1.777,

95 % CI = 1.003 – 3.147). Sannolikheten att män i 17 – 30 års ålder har en hög konsumtion av

kosttillskott är nästan tre gånger så stor jämfört med män i 31 – 73 års ålder (OR = 2.970, 95

% CI = 1.407 – 6.268).

Resultatet visar att det är två personer som någon gång har konsumerat dopningspreparat.

Dessa var män i åldern 17 – 30 år. En av dem konsumerar ofta kosttillskott och den andra

konsumerar sällan kosttillskott. Endast en person svarade på hur konsumtionen av

dopningspreparat har varit, och den personen angav att han provat dopningspreparat någon

eller några gånger.

4.2 Samband mellan träningsform och konsumtion av kosttillskott och

dopningspreparat

Det finns samband mellan träningsform och konsumtion av kosttillskott. Konsumtionen av

kosttillskott är vanligast bland de som har en hög träningsfrekvens av styrketräning, det vill

säga styrketräning från tre gånger i veckan och uppåt (figur 3). De som ofta styrketränar har

mer än dubbelt så hög sannolikhet att konsumera kosttillskott (OR = 2.494, 95% CI = 1.563 –

3.980).

55

27

82

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

Hög konsumtion av kosttillskott

An

tal

Hög konsumtion av kosttillskott i åldersgruppen 17 - 30 år

Män Kvinnor Totalt

18

Figur 3: En redogörelse för hur många som konsumerar kosttillskott vid olika frekvens av

styrketräning (n=331).

De som ofta styrketränar har i större utsträckning en hög konsumtion av kosttillskott (figur 4).

Sannolikheten för att ha en hög konsumtion av kosttillskott är fyra gånger så stor vid hög

träningsfrekvens av styrketräning (OR = 4.093, 95% CI = 2.138 – 7.836).

Figur 4: En redogörelse för hur många som har en hög konsumtion av kosttillskott vid olika frekvens

av styrketräning (n=208).

152

58

0

20

40

60

80

100

120

140

160

Konsumtion av kosttillskott

An

tal

Konsumtion av kosttillskott

Ofta träna styrketräning Sällan träna styrketräning

103

19

0

20

40

60

80

100

120

Hög konsumtion av kosttillskott

An

tal

Hög konsumtion av kosttillskott

Ofta träna styrketräning Sällan träna styrketräning

19

Eventuellt samband med konsumtion av kosttillskott och att ha en hög frekvens av annan

träning går inte att påvisa (OR = 0.938, 95 % CI = 0.501 – 1.754). För dessa personer gäller

samma sak för att ha en hög konsumtion av kosttillskott, det går inte att påvisa något

samband (OR = 0.873, 95 % CI = 0.401 – 1.899). De två personer som någon gång använt

dopningspreparat tränar ofta på gym. Den ena tränar på gymmet fem gånger i veckan eller

oftare och den andre tre till fyra gånger i veckan.

5 DISKUSSION

5.1 Metoddiskussion

Resultaten har inte lett till att författaren kan besvara frågeställningar och syfte fullt ut.

Orsaken är att svarsfrekvensen i två fall var för låg för statistisk analys. Uppsatsen utgick från

en kvantitativ ansats och har baserats på data från enkäter som Västmanlands Idrottsförbund

(VIF) samlat in. En grundläggande del i kvantitativ metod är att mäta företeelser (Bryman,

2011). Valet av kvantitativ ansats stärks av detta. En ytterligare grundläggande del är

objektivitet, vilket innebär att forskningen är värderingsfri (Bryman, 2011). Objektiviteten

hos författaren skulle ha kunnat påverkas genom kopplingen till VIF. Därför bör det påpekas

att VIF har delat med sig av ursprunglig data samt bidragit med litteraturförslag, men utöver

det har kontakten varit sparsam. Arbetsplatsen i sig påverkas inte negativt av uppsatsens

resultat, vilket lett till att de inte haft någon anledning att försöka påverka författarens

objektivitet.

Hur mätinstrument utformats i enkäten har i detta fall inte gått att påverka, och det är inte

känt om validerade frågor använts. Ett alternativ hade varit att använt data från en

undersökning där validerade frågor använts, men eftersom ett problem med sekundärdata är

att någon viktig variabel saknas valdes ändå studien från VIF som hade alla nödvändiga

variabler. Data har använts med noggrannhet och alla uppgifter har kontrollerats, vilket kan

ses som ett steg mot ökad reliabilitet. Hade det varit möjligt hade uppsatsens resultat

jämförts med det arbete VIF gör med samma data. Istället jämförs resultatet med andra län

och kommuner som ingår i nätverket Prevention av dopning i Sverige (PRODIS) som har

genomfört studier med samma enkät som VIF gjort. Huruvida resultaten är generaliserbara

kan diskuteras. För generalisering krävs ett representativt urval (Olsson & Sörensen, 2011).

Vid enkätinsamlingen användes ett bekvämlighetsurval, och ett sådant urval leder inte till ett

representativt urval (Bryman, 2011). Bekvämlighetsurval leder till att högkonsumenter

besvarar enkäten (Ejlertsson, 2012). Vid insamlingstillfällena har alla som besökte

träningsanläggningarna tillfrågats om att besvara enkäten, och det behöver inte vara så att

majoriteten av besökarna på en träningsanläggning konsumerar kosttillskott eller

dopningspreparat. Ur denna synvinkel är det också positivt att enkäter har samlats i flera

städer i Västmanland, vilket förhoppningsvis leder till variation bland deltagarna. I detta fall

20

kan ett brett åldersspann redovisas vilket tyder på att enkäten nått ut till många olika

åldersgrupper. Vidare ska validiteten och reliabiliteten vara hög, bortfall ska analyseras samt

att hänsyn ska tas till confounders för att resultaten ska vara generaliserbara (Olsson &

Sörensen, 2011). Medvetenheten kring validitet, reliabilitet samt bortfallen i uppsatsen ökar

generaliserbarheten, men att eventuella confounders inte har studerats gör att möjligheterna

minskar. Det är möjligt att det är de som konsumerar dopningspreparat som inte besvarat

enkäten. Det är tänkbart att uppsatsens resultat kan generaliseras utöver urvalet men

möjligheterna är begränsade.

Uppsatsen är baserad på sekundärdata, vilket har både för- och nackdelar. Positivt är att det

är tidsbesparande och att en stor mängd data har kunnat analyseras, något som inte hade

gått att uppnå genom egen datainsamling. Genom en stor mängd data var tanken att lättare

kunna analysera dopning, detta då dopning är ett svårt forskningsområde med stor risk för

felaktiga resultat (Momaya et al., 2015).

Genom god kännedom om materialet och vilka frågor som ingått försvinner några av de

negativa delarna med sekundärdata. Svarsalternativen till en av de använda frågorna hade

dock formulerats om, om en egen enkät formulerats. Ett svarsalternativ som exempelvis

”använder inte längre” hade lagts till i fråga 20, som lyder ”Hur ofta använder du

kosttillskott?”. Anledningen är att respondenten i fråga 18 besvarar ”Har du någon gång

använt kosttillskott?”. Ett tänkbart scenario är att en respondent någon gång använt

kosttillskott, men vid studiens genomförande inte längre äter det. Vidare kan den personen

då ha valt att inte besvara fråga 20, vilket leder till bortfall, eller angett det alternativ som

innebär lägst konsumtion, men som då ger ett missvisande svar.

Ett antal avgränsningar har gjorts, dels av VIF och även vid arbetet med uppsatsen. En

avgränsning som VIF gjorde var att endast träningsanläggningar som arbetar med anti-

dopning var med i urvalet. Urvalet till studien skulle därmed kunna bidra till skevheter i

resultatet, om träningsanläggningarna har ett ställningstagande emot dopning kanske de

som konsumerar preparaten väljer andra träningsanläggningar. Valet att analysera data

insamlad på enbart träningsanläggningar motiveras av att det är där konsumtion är vanligast

(Statens folkhälsoinstitut, 2011 a; Yusko et al., 2008).

I enkäten som uppsatsen baseras på har respondenten möjlighet att ange vilken form av

annan träning som utövas. I analysen har det inte tagits hänsyn till olika former av annan

träning. Eftersom analysen har genomförts på styrketräning jämfört med annan träning är

det osäkert hur de olika träningsformerna skiljer sig åt. Att analysera skillnader mellan

träningsformer var dock inte aktuellt utifrån syftet. I vidare studier skulle hänsyn kunna tas

till hur olika träningsformer skiljer sig gällande konsumtion av kosttillskott och/eller

dopningspreparat.

5.1.1 Bortfall

När uppsatsens syfte formulerades hade kosttillskott och dopning givits lika stort utrymme.

Efter analys av deskriptiv data framkom att endast två personer använt dopning. Baserat på

detta har uppsatsen främst riktats mot kosttillskott då det inte var möjligt att vidare

21

analysera konsumtionen av dopningspreparat. Baserat på kunskapen om riskerna med

dopningspreparat (Moberg & Hermansson, 2006) ansågs det viktigt att lyfta dopning utifrån

vad som var möjligt. Prevalensen för konsumtion av dopningspreparat i verkligheten är

större än vad forskning visar. Förklaringen ligger i att deltagare i enkätundersökningar inte

svarar sanningsenligt (Momaya et al., 2015). En annan möjligt förklaring skulle kunna vara

att dopningsfrågan är känslig att besvara, då konsumtion av preparat är olagligt enligt Lagen

om förbud mot vissa dopningsmedel (SFS 1991:1969).

Fråga åtta i enkäten handlade om hur ofta respondenten utövar annan träning än

styrketräning. Svarsalternativet hade ett bortfall på 143 svar. En orsak till detta stora bortfall

skulle kunna vara att de som inte utövar annan träning tänkt att de inte behöver svara på den

frågan, och inte lagt märke till svarsalternativet ”aldrig”. Enkäter med bortfall bör inte

inkluderas i analysen (Bryman, 2011). Enkäterna med bortfall på fråga åtta valdes med ändå,

därför att det annars skulle ha funnits en risk att andra viktiga svar förlorats. Exempelvis kan

respondenterna som inte har svarat på fråga åtta ha en hög träningsfrekvens av

styrketräning, vilket var av vikt för uppsatsens syfte. De flesta som dopar sig befinner sig i

styrketräningsmiljö (CAN, 2014; Statens folkhälsoinstitut, 2011 b). Därför ansågs det ändå

relevant att inkludera enkäterna med bortfall. Bortfall kan påverka resultatet och måste

analyseras (Olsson & Sörensen, 2011). Bortfallet på fråga åtta kan leda till att svarsfrekvensen

på frågan är missvisande, och gruppen ”aldrig” skulle kunna vara större i verkligheten.

5.1.2 Analys

Data har analyserats genom deskriptiv statistik och odds ratio. Innan odds ratio beräknades

hade korrelationstabeller kunnat göras för att lättare kunnat se var sambanden fanns. I

denna uppsats ansågs det inte nödvändigt då de, för syftet och frågeställningarna, mest

betydande skillnaderna och sambanden kunde utläsas redan vid den deskriptiva analysen.

Odds ratio är lämpligt som analysinstrument när syftet är att undersöka skillnader i

sannolikhet för ett visst utfall mellan en exponerad och en oexponerad grupp (Björk, 2010).

Även andra statistiska metoder hade kunnat användas i detta syfte. Odds ratio valdes framför

andra analysmetoder eftersom det är ett bra analysinstrument när styrkan på samband

mellan exponering och utfall ska påvisas (Merill, 2013).

I uppsatsen beräknades oddskvoterna för om sannolikheten för ett visst utfall varierade

mellan en exponerad grupp och en oexponerad grupp, därav dikotomiserades variablerna.

Dikotomiseringen baserades på hur grupperna skulle bli så relevanta för uppsatsens syfte

som möjligt. Resultatet kan ha påverkas av vart gränserna för grupperna lagts. När det gäller

ålder har de två grupperna blivit någorlunda jämnstora i antal, men åldersspannet i de båda

grupperna är väldigt olika. Hade grupperingen skett mitt i åldersspannet hade

åldersskillnaderna som redovisades i resultatet kanske inte blivit lika stora. Samtidigt kan det

vara variationer inom, framförallt den äldre, åldersgruppen. Hade den delats in i mindre

grupper hade några av dessa kanske knappt konsumerat kosttillskott alls och några

konsumerat mer. Eftersom det främst är yngre personer som konsumerar dopningspreparat

ansågs det relevant att dela in åldersgrupperna på samma sätt gällande kosttillskott, då

åldersfördelningen för produkterna kan antas vara ungefär lika.

22

En möjlig dikotomisering hade varit att skilja endast de som valt det högsta alternativet

gällande träningsfrekvens med styrketräning och annan träning från alla de som valt de

andra alternativen. Då hade oddskvoterna visat sambandet endast för de som tränar allra

mest jämfört med de som tränar mindre. Samma delning hade kunnat göras i frågan om hur

ofta kosttillskott konsumeras och då skilja de som äter varje dag från de som inte gör det.

Uppsatsen hade då visat på samband mellan endast de som konsumerar mest mot de andra.

Dikotomiseringen som använts i analysen i uppsatsen baseras på önskemålet att dela upp

respondenterna i låg och hög träningsfrekvens. Även den deskriptiva analysen stärker

beslutet då vissa skillnader och samband kunde ses redan där.

Slutligen kunde frågan om att konsumera kosttillskott delats annorlunda, och även det hade

troligen påverkat resultatet. Alternativet ”vet ej” hade då blivit sammanslaget med

alternativet ”ja” och det är troligt att skillnaderna i att konsumera respektive inte konsumera

kosttillskott då blivit mindre.

5.1.3 Etikdiskussion

Ur etisk synpunkt är det missivbrev som följt med enkäten från Västmanlands

Idrottsförbund (VIF) till största del bra, då huvuddelarna av de forskningsetiska kraven som

World Medical Association (2013) beskriver finns med. Det framgår vad resultaten kommer

att användas till men en nackdel med missivbrevet är att studiens syfte inte presenteras. I de

etiska principerna från World Medical Association (2013) beskrivs vikten av att studiens syfte

framgår till respondenterna. Det interna bortfall som VIF uppmärksammar berodde till viss

del på att deltagaren inte uppfyllt ålderskravet (Idrottskonsulent på Västmanlands

Idrottsförbund, O. Uusitalo, personligt meddelande, 10 april, 2015). Det innebär att personer

som är under 16 år har besvarat enkäten, trots att det enligt etiska principer inte är tillåtet. På

de träningsanläggningar som enkäter samlats på kan åldersgränsen ha varit lägre än 16 år,

och för de som samlat in enkäterna kan det ha varit svårt att uppskatta personens ålder. Att

personer som är för unga för att delta har svarat skulle ha kunnat förebyggas genom att i

missivbrevet skriva ut att ålderskravet är 16 år.

Ett alternativ hade varit att skriva ålderskravet i enkätens början, då vissa personer inte läser

missivbrevet ordentligt. En annan lösning hade varit att endast samla enkäter på

träningsanläggningar där åldersgränsen för medlemskap är 16 år. Eventuellt fanns det inte

tillräckligt många sådana träningsanläggningar i Västmanland som uppfyller kraven för

deltagande, och att det därför fått bli en risk att samla enkäter på träningsanläggningar med

lägre åldersgräns. Även om det faktum att personer under 16 fyllt i enkäten bryter mot de

etiska principerna är det ändå försvarbart, speciellt när dessa enkäter inte har varit med i

analyserad data utan direkt uteslutits ur materialet. Att inte inkludera enkäter är också vad

som bör göras vid bortfall (Bryman, 2011).

Till uppsatsen har vissa etiska dilemman uppstått, då sekundärdata använts. Etiska krav från

World Medical Association (2013) som handlar om samtycke och information har inte

kunnat följas fullt ut. Genom att använda uppgifterna på ett sådant sätt som respondenterna

redan godkänt så blir kraven indirekt uppfyllda. De krav som World Medical Association

(2013) menar behandlar integritet och inte göra skada har uppfyllts genom att hantera

23

uppgifter med försiktighet samt att deltagarna inte kunnat skadas på något sätt under

processens gång. Deltagarna har från det att de fyllde i enkätformuläret avidentifierats och

det har inte på något sätt gått att identifiera en enskild person.

5.2 Resultatdiskussion

Bland deltagarna i studien är det vanligt att konsumera samt att ha en hög konsumtion av

kosttillskott. Produkternas popularitet skulle kunna förklaras av att idrottare upplever

fördelar av att konsumera prestationshöjande preparat (Morente-Sánchez, & Zabala, 2013).

Eftersom kosttillskott inte är nödvändigt för att få i sig näring (Moberg & Hermansson,

2006) skulle den höga konsumtionen av kosttillskott kunna bero på för dålig kunskap om

kost och näringsämnen, att de som konsumerar kosttillskotten inte kan tillräckligt om hur

kosten bör planeras vid träning. Samtidigt har studier gett bevis för att kosttillskotten ger

effekter (Eudy et al., 2013) och produkterna marknadsförs som nödvändiga vid styrketräning

(Abbate et al., 2014). Kosttillskotten skulle då kunna vara en enkel lösning, om intresset eller

orken för att laga mat är lågt.

I och med att många respondenter konsumerar kosttillskott, och ofta, bör riskerna med

produkterna lyftas upp. Det finns mycket evidens som visar på riskerna, både nationellt och

internationellt (Abbate et al., 2014; Geyer et al., 2004; Judkins et al., 2007;

Livsmedelsverket, 2015; Wedholm et al., 2011). I och med att AAS påträffats i ett antal

kosttillskott kan även kosttillskottskonsumenterna få bieffekter som AAS leder till.

Bieffekterna av AAS är både fysiska och psykiska, och kan bli bestående (Moberg &

Hermansson, 2006). De som konsumerar kosttillskott utsätter sin hälsa för risker på flera

sätt, och riskerar även att få i sig olagliga ämnen. Med detta som grund bör arbetet för att

minska konsumtionen av kosttillskott få större fokus. Det enda sättet att inte få i sig

förbjudna preparat är att avstå från kosttillskott (de Hon, & Coumans, 2007).

Träningsanläggningar skulle därmed kunna arbeta för att minska konsumtionen av

kosttillskott, exempelvis genom att minska tillgången till produkterna.

Oddskvoterna visade att män har dubbelt så hög sannolikhet för att konsumera kosttillskott

jämfört med kvinnor. Resultatet stämmer överens med tidigare studier som också visat på att

konsumtionen är vanligast bland män (PRODIS, 2013; Yusko et al., 2008). I undersökningen

av PRODIS (2013) angav ungefär hälften av respondenterna att de äter kosttillskott ett par

gånger i veckan eller oftare. Att konsumera kosttillskott ett par gånger i veckan eller oftare är

samma frekvens som kallats hög konsumtion i uppsatsen. Resultaten av analysen i uppsatsen

visade att ungefär hälften av respondenterna hade en hög konsumtion av kosttillskott.

Överensstämmelsen mellan resultaten kan tyda på att resultatet i uppsatsen stämmer med

hur konsumtionen är i verkligenheten.

I resultatet redogjordes för att personer i ålder 17 – 30 år hade tre gånger så hög sannolikhet

att konsumera kosttillskott jämfört med personer som var äldre än 30 år. För personerna

som var 17 – 30 år var det även mer troligt att ha en hög konsumtion. De två personer som

konsumerat dopningspreparat var i 17 – 30 års ålder, vilket kan relateras till tidigare studier

som visat på att dopningspreparat är vanligast förekommande bland personer som är i den

24

åldern (Leifman et al., 2011). Prestationshöjande medel är vanligast bland ungdomar och

unga vuxna (Dodge, & Jaccard, 2006). Eftersom dessa medel även inkluderar kosttillskott

kan det relateras till uppsatsens resultat då det är samma målgrupp. Det har till denna

uppsats inte påträffats någon studie som redogör för åldersskillnader enbart gällande

kosttillskottskonsumtion, dock har ett antal studier genomförts med ungdomar och unga

vuxna som urval (Dodge & Jaccard, 2006; Yusko et al., 2008), vilket kan tyda på att

konsumtionen av kosttillskott är vanligast i samma åldersgrupp som presenterats för

dopning.

Bland respondenterna som deltog i studien som denna uppsats baserades på kunde

sambandet mellan att ”ofta träna styrketräning” och att ”konsumera kosttillskott” påvisas

genom oddskvoter. Detta resultat överensstämmer med tidigare uppgifter om att de som

tränar är de som oftast är konsumenterna av kosttillskott (Striegel et al., 2006; Yusko et al.,

2008). Tidigare studier har inte beskrivit sambandet mellan styrketräning och en hög

konsumtion av kosttillskott, men det är troligt att detta samband stämmer då sambandet

mellan styrketräning och att konsumera kosttillskott är verkar ganska säkert. Dessutom ökar

konsumtion av dopningspreparat vid deltagande i någon form av träning (Sagoe et al., 2014)

och det är möjligt att konsumtionen av kosttillskott följer samma trend.

Gällande konsumtionen av dopningspreparat kunde inte oddskvoter beräknas. Ur den

deskriptiva statistiken kunde det utläsas att de två personer som konsumerat

dopningspreparat var män, och båda konsumerade kosttillskott om än i olika omfattning.

Båda hade en hög träningsfrekvens med styrketräning. Även om svarsfrekvensen inte är

tillräcklig för att uttala sig om samband kan ändå likheter med tidigare forskning

uppmärksammas. Exempelvis är konsumtion vanligast bland män och bland de som tränar

(Leifman et al., 2011; Yusko et al., 2008), främst bland de som styrketränar (CAN, 2014).

Resultaten från denna uppsats kan ses som ett intyg på att det forskning visar stämmer.

5.2.1 Användbarhet och förslag till framtida studier

Resultaten från denna uppsats kan användas i förebyggande arbete mot kosttillskott i

Sverige. Träningsanläggningar i Västmanland kan använda resultatet som en nulägesrapport

och arbeta utifrån de fakta som presenterats. Västmanlands Idrottsförbund skulle kunna

använda resultaten i arbete mot kosttillskott.

I vidare studier bör försök göras för att nå fler användare av dopningspreparat för säkrare

resultat med möjlighet till generaliserbara slutsatser. En liknande undersökning kan

genomföras på träningsanläggningar där det inte finns ett etablerat dopningsförebyggande

arbete. Möjligtvis har dessa träningsanläggningar en större andel konsumenter. Vissa

problem skulle kunna uppstå då dopning är olagligt (SFS 1991:1969). Problemen kan

exempelvis vara att ägarna inte tillåter enkätinsamling för att skydda sina medlemmar, om

konsumtion av dopningspreparat är känt. Tänkbart är även att en enkätundersökning i syfte

att få in svar från de som har konsumerat eller konsumerar dopningspreparat tar lång tid i

och med att dopning kan vara ett känsligt ämne. Vid en undersökning med högre

svarsfrekvens på dopning kan sannolikheten för att de som konsumerar kosttillskott även

konsumerar dopningspreparat kunna beräknas.

25

För att försöka nå fler som konsumerar dopningspreparat skulle en studie kunna genomföras

på den målgrupp där konsumtionen är vanligast. Exempelvis visade resultaten i uppsatsen

att personer som är 17-30 år är de som oftast konsumerar kosttillskott och de två som använt

dopningspreparat var i samma ålder. En studie skulle kunna genomföras på personer i åldern

17-30 år där frågor ställdes om dopning, och om personen använder eller någon gång använt

preparaten. Genomförandet skulle kunna vara att posta enkäterna eller att göra dem via

telefon. En risk med det är att de som konsumerar inte vill delta i studien.

Upplevelse av dopningsförebyggande arbete i praktiken skulle kunna undersökas bland

anställda på träningsanläggningar samt de aktiva. En sådan undersökning skulle motiveras

av de mål som presenteras i regeringens proposition Mål för folkhälsan (Prop. 2002/03:35).

Resultaten skulle kunna ligga till grund för framtida förebyggande arbete och även för att

forma träningsanläggningar till hälsofrämjande miljöer där hälsa och ren träning fokuseras.

5.3 Användning av teoretiskt perspektiv

Socialkognitiv teori handlar om samspelet mellan individen och dess omgivande miljö och

hur dessa formar varandra (Bandura, 1997). Förklaringen ligger i att människan lär genom

att observera andra människors beteenden, har förmågan att förutse och värdera ett visst

utfall samt tron på sin egen förmåga att lyckas, self-efficacy (Nutbeam et al., 2010). Eftersom

de som konsumerar kosttillskott till stor del befinner sig i samma träningsmiljö är det möjligt

att beteendet spridit sig genom de aspekter som bildar den socialkognitiva teorin. Estetiska

skäl är det huvudsakliga skälet till att konsumera dopningspreparat och det är möjligt att

detsamma gäller för kosttillskottskonsumtion. De olika skäl till konsumtion av kosttillskott

som presenterades i enkäten från VIF (bilaga A) är alla estetiska. Det kan antas att de som

styrketränar och konsumerar kosttillskott har något estetiskt skäl till sitt beteende.

Resultaten som presenterats i denna uppsats visar att det är vanligast att personer som ofta

styrketränar konsumerar kosttillskott. Beteendet att konsumera kosttillskott kan relateras till

socialkognitiv teori genom att en person (observatör) kan ha förebilder bland andra

styrketränande. Förebilderna kan då exempelvis konsumera kosttillskott och observatören

märker resultat hos förebilden som han eller hon också vill uppnå. Det vill säga att resultaten

värderas högt av observatören, som kopplar utfallet till att konsumera kosttillskott. Köns-

och åldersskillnaderna som framgick i resultatet kan förklaras av att en person troligtvis

hittar förebilder bland andra personer som ses som jämlika.

Att konsumtionen av kosttillskott är högre bland de som styrketränar kan alltså bero på att

de som befinner sig i den träningsmiljön vill uppnå någorlunda lika resultat. Finns det då en

person som når resultat och som konsumerar kosttillskott är chanserna större att andra har

observerat beteendet och sett det fungera, och därmed lär sig beteendet. På så sätt kan

kosttillskottskonsumtionen spridas vidare bland de som styrketränar. Eftersom ett motiv till

att konsumera dopningspreparat är att få ökat självförtroende är det möjligt att samma motiv

kan appliceras på kosttillskott. Genom att observera personer som konsumerar kosttillskott

och har hög självtillit, kan observatören börja konsumera kosttillskott för att uppnå resultat

och öka sin självtillit, self-efficacy. En person med lågt self-efficacy gällande förmågan att

26

utföra ett beteende eller uppnå förväntat utfall skulle då kunna konsumera kosttillskotten för

att han eller hon sett andra göra det och lyckats. Personen skulle då kunna få ett högt self-

efficacy relaterat till konsumtionen och fortsätta med beteendet.

Båda respondenterna som konsumerat dopningspreparat styrketränade ofta. Beteendet att

konsumera dopningspreparat skulle kunna relateras till teorin på samma sätt som

konsumtionen av kosttillskott. Resonemanget stärks av att träningsanläggningarnas

inriktning påverkar hur stor omfattningen av dopningspreparat är (Statens folkhälsoinstitut,

2011 b). Är det en träningsanläggning där det inte finns ett aktivt arbete mot dopning och där

muskeluppbyggnad är centralt kan omfattningen av dopning vara större. Att en person på

sådana träningsanläggningar hittar förebilder som konsumerar dopningspreparat kan vara

större än personer på träningsanläggningar där inriktningen är annorlunda.

Med stöd i socialkognitiv teori kan anställda på träningsanläggningar förstå hur

konsumtionen förs över från person till person, och därmed lättare kunna arbeta för att

minska konsumtionen. Ett tydligt ställningstagande mot kosttillskott och dopning skulle

kunna leda till attitydförändringar bland de aktiva och därmed minska konsumtionen. Om

färre konsumerar kan inte lika många observera beteendet och koppla resultat till detta.

Framgångar skulle då relateras till styrketräningen istället.

6 SLUTSATSER

Av respondenterna uppgav 63,1 % att de konsumerar kosttillskott och av dessa har ungefär

hälften en hög konsumtion, vilket innebär att konsumera kosttillskott några gånger i veckan

eller oftare.

Av respondenterna uppgav endast två personer att de någon gång har konsumerat

dopningspreparat. Båda personerna styrketränade ofta.

Det är vanligast bland män mellan 17 – 30 år att både konsumera och ha en hög konsumtion

av kosttillskott.

Det finns ett samband mellan att ofta styrketräna och att konsumera kosttillskott. Det finns

även ett samband som visar att de som har en hög konsumtion av kosttillskott ofta

styrketränar.

27

REFERENSLISTA

Abbate, V., Kicman, A. T., Evans-Brown, M., McVeigh, J., Cowan, D. A., Wilson, C., …

Walker, C.J. (2014). Anabolic steroids detected in bodybuilding dietary supplements -

a significant risk to public health. Drug Testing and Analysis. doi: 10.1002/dta.1728

Antidoping i Västmanland. (2014). Verksamhetsberättelse Antidoping i Västmanland 2014.

Ej offentligt document

Bandura, A. (1977). Social learning theory. Englewood Cliffs, N.J.: Prentice Hall.

Bandura, A. (1997). Self-efficacy – The exercise of control. New York: W. H. Freeman and

Company

Björk, J. (2010). Praktisk statistik för medicin och hälsa. Stockholm: Liber

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (2:a upplagan). Malmö: Liber

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning [CAN]. (2014). Drogutvecklingen I

Sverige 2014 – CAN rapport 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning

Ejlertsson, G. (2012). Statistik för hälsovetenskaperna (2:a upplagan). Lund:

Studentlitteratur

Evans, N.A. (2004). Current Concepts in Anabolic-Androgenic Steroids. The American

Journal of Sports Medicine, 32(2), 534-542. doi: 10.1177/0363546503262202

Eudy, A.E., Gordon, L.L., Hockaday, B.C., Lee, D.A., Lee, V., Luu, D., … Ambrose, P.J. (2013).

Efficacy and safety of ingredients found in preworkout supplements. American

Journal of Health-System Pharmacy, 70(7), 577-588. doi: 10.2146/ajhp120118

de Hon, O., & Coumans, B. (2007). The continuing story of nutritional supplements and

doping infractions. British Journal of Sports Medicine, 41(11), 800-805.

doi: 10.1136/bjsm.2007.037226

Dodge, T. L., & Jaccard, J. J. (2006). The Effect of High School Sports Participation on the

Use of Performance-Enhancing Substances in Young Adulthood. Journal of

adolescent health, 39, 367-373. doi:10.1016/j.jadohealth.2005.12.025

Geyer, H., Parr, M. K., Mareck, U., Reinhart, U., Schrader, Y., & Schänzer, W. (2004).

Analysis of Non-Hormonal Nutritional Supplements for Anabolic-Androgenic

Steroids – Results of an International Study. International Journal of Sports

Medicine, 25(2), 124-129. doi:10.1055/s-2004-815793

Judkins, C., Hall, D., & Hoffman, K. (2007). Investigation into supplement contamination

levels in the US market. Hämtad 7/4 2015 från:

http://www.rf.se/ImageVaultFiles/id_34060/cf_394/Studie_fr-n_HFL.PDF

28

Leifman, H., Rehnman, C., Sjöblom, E., & Holgersson, S. (2011). Anabolic Androgenic

Steroids - Use and Correlates among Gym Users - An Assessment Study Using

Questionnaires and Observations at Gyms in the Stockholm Region. International

Journal of Environmental Research and Public Health, 8, 2656-2674.

doi:10.3390/ijerph8072656

Livsmedelsverket. (2015). Kontrollhandbok - kosttillskott. Hämtad 10/4 2015 från:

http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/om-oss/remisser---aktuella/dnr-2338-

2014-kontrollhandbok---kosttillskott

Merill, R. M. (2013). Introduction to epidemiology. Burlington: Jones & Bartlett Learning

Moberg, T., & Hermansson, G. (2006). Mandom, mod och morske män – Anabola

androgena steroider – medicinskt, rättsligt och socialt. Göteborg: Mediahuset i

Göteborg

Momaya, A., Fawal, M., & Estes, R. (2015). Performance-Enhancing Substances in Sports: A

Review of the Literature. Sports Medicine, 45(4), 517-531. doi:10.1007/s40279-015-

0308-9

Morente-Sánchez, J., & Zabala, M. (2013). Doping in Sport: A Review of Elite Athletes’

Attitudes, Beliefs, and Knowledge. Sports Medicine, 43(6), 395–411. doi:

10.1007/s40279-013-0037-x

Nutbeam, D., Harris, E., & Wise, M. (2010). Theory in a nutshell: A practical guide to health

promotion theories (3rd edition). North Ryde: McGraw-Hill Australia

Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen – Kvalitativa och kvantitativa

perspektiv (3:e upplagan). Stockholm: Liber

PRODIS. (n.d.). 100 % ren hårdträning och diplomering av 100 % gym – arbetsmetoden

som syftar till att förebygga användning av dopningspreparat. Hämtad 22/4 2015

från:

http://www.prodis.se/sites/default/files/images/u63/Arbetsmetoden%20100%25%2

0ren%20h%C3%A5rdtr%C3%A4ning_1.pdf

PRODIS. (2013). Kartläggning av användning av dopning, kostillskott och narkotika bland

gymtränande - En sammanställning av resultat från Norrbottens län,

Västernorrlands län, Stockholms län, Örebro kommun, Östergötlands län,

Kronobergs län, Malmö stad, Kungsbacka kommun och Kalmar kommun. Hämtad

10/3 2015 från:

http://www.prodis.se/sites/default/files/images/u63/Rapport%20PRODISjan2013_

0.pdf

Prop. (2002/03:35). Mål för folkhälsan. Hämtad 12/3 2015 från:

http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/59/ce6a4da9.pdf

Riksidrottsförbundet. (2013). Riksidrottsförbundets kostpolicy. Stockholm:

Riksidrottsförbundet.

29

Sagoe, D., Molde, H., Andreassen, C., Torsheim, T., & Pallesen, S. (2014). The global

epidemiology of anabolic-androgenic steroid use: a meta-analysis and meta-

regression analysis. Annals of Epidemiology, 24(5), 383-398. doi:

10.1016/j.annepidem.2014.01.009

Salinero, J. J., Lara, B., Abian-Vicen, J., Gonzalez-Millán, C., Areces, F., Gallo-Salazar, C., …

Del Coso, J. (2014). The use of energy drinks in sports: perceived ergogenicity and

side effects in male and female athletes. Brittish Journal of Nutrition, 112, 1494-1502.

doi:10.1017/S0007114514002189

SFS: 1991:1969. Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel. Stockholm:

Socialdepartementet. Hämtad 8/4 2015 från:

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-

Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-19911969-om-forbud-mot-_sfs-1991-

1969/

Sjöqvist, F., Garle, M., & Rane, A. (2008). Use of doping agents, particularly anabolic

steroids, in sports and society. Lancet, 371, 1872–1882. doi:10.1016/S0140-

6736(08)60801-6

Statens folkhälsoinstitut. (2011 a). Ren träning – en handbok kring dopning. Östersund:

Statens Folkhälsoinstitut

Statens Folkhälsoinstitut. (2011 b). Dopning i samhället – Vad? Hur? Vem? Varför?

Östersund: Statens Folkhälsoinstitut

Striegel, H., Simon, P., Frisch, S., Roecker, K., Dietz, K., Dickhuth, H.-H., & Ulrich, R.

(2006). Anabolic ergogenic substance users in fitness-sports: A distinct group

supported by the health care system. Drug and Alcohol Dependence, 81, 11-19.

doi:10.1016/j.drugalcdep.2005.05.013

Yusko, D. A., Buckman, J. F., White, H. R., & Pandina, R. J. (2008). Alcohol, Tobacco, Illicit

Drugs, and Performance Enhancers: A Comparison of Use by College Students

Athletes and Nonathletes. Journal of American College Health, 57(3), 281-289.

doi:10.3200/JACH.57.3.281-290

Wedholm Pallas, A., & Laser Reuterswärd, A. (2011). Kosttillskott som säljs via internet – en

studie av hur kraven i lagstiftningen uppfylls (Livsmedelsverkets rapportserie nr

2:2011). Uppsala: Livsmedelsverket

World Anti-Doping Ageny. (2014). The world anti-doping code - The 2015 prohibited list:

International standard. Hämtad 8/4 2015 från: https://wada-main-

prod.s3.amazonaws.com/resources/files/wada-2015-prohibited-list-en.pdf

World Medical Association. (2013). WMA Declaration of HelsinkiEthical Principles for

Medical Research Involving Human Subjects. Hämtad 3/6 2015 från:

http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/index.html.pdf?print-media-

type&footer-right=[page]/[toPage]

30

Wramner, B., Pellmer, K., & Hellström, C. (2010). Beroende och droger – förekomst,

effekter, förändringsmöjligheter. Lund: Studentlitteratur

BILAGA A – ENKÄTEN FRÅN VÄSTMANLANDS

IDROTTSFÖRBUND

BILAGA B - MISSIVBREV

En enkätundersökning om träning och prestationshöjande medel. Vi är en projektgrupp från nätverket Antidoping i Västmanland, som genomför en enkätundersökning om träning, kosttillskott, dopning och narkotika på träningsanläggningar i Västmanlands Län. Enkäten riktar sig till gymbesökare på kommunala, privata och föreningsdrivna träningsanläggningar. Medverkan är frivillig och anonym och du kan när som helst avbryta din medverkan. När du fyllt i enkäten lägger du den i ett kuvert och förseglar sedan kuvertet. När svaren kommit in sammanställs de i form av statistiska tabeller. Inga personuppgifter kommer att insamlas och resultatrapportering kommer därför inte att ske på individbasis utan endast på gruppnivå. En enskild individs svar kommer alltså inte att kunna utläsas. Det insamlade materialet kommer endast användas inom ramen för nätverket Antidoping i Västmanlands arbete. Ditt deltagande är viktigt för studiens kvalitet och vi uppskattar verkligen ditt deltagande. Har du frågor kring studien? Kontakta följande ansvariga för studien: Oscar Uusitalo, Idrottskonsulent Västmanlands Idrottsförbund/Lokal projektledare för PRODIS dopingförebyggande arbete i Västmanland. Mail: oscar.uusitalo@vstm.rf.se

Telefon: 010 476 48 11

Box 883, 721 23 Västerås Tfn: 021-10 13 00 Box 325, 631 05 Eskilstuna Tfn: 016-15 36 00

E-post: info@mdh.se Webb: www.mdh.se