Inom samhällets ramar

En jämförelsestudie av den individuella friheten i

Liberaldemokraternas politiska manifest och 1800-

talets liberalism

Josef Slättman

C-uppsats i idé- och lärdomshistoria Handledare: Mikael Hörnqvist

Uppsala universitet Institutionen för idé- och

Vårterminen 2012 lärdomshistoria

Abstract

In the Frame of Society. A Comparative Study on Individual Freedom in the Liberal

Democrats Political Manifesto and the Liberalism of the 19th

Century.

During the 19th

century the three major ideologies liberalism, conservatism and socialism took

form in a constant battle with each other and a rapid changing society. Throughout the

centuries a wide variety of ideological expressions have been formed, not at least considered

the ideology of liberalism.

The purpose of my study is to outline the required limitations of the individual freedom

argued of two of the most famous 19th

century liberal authors and politicians, Benjamin

Constant and John Stuart Mill, as well as the newly founded liberal party in Sweden, the

Liberal Democrats. Constant often places these limitations from without private property, Mill

on the basis of intellectual ability, only the Liberal Democrats give the same fundamental

freedom to every civil citizen. However, there are several different points of reference

between the three liberal advocates on the restrictions of individualistic freedom. Both

Constant, Mill and the Liberal Democrats believe that the individuals that provides services

for the community or other work which is of major importance for society may be

legitimately restricted in their individual freedom when they are entering their profession.

Common to all is therefore that when society has provided some power or responsibility to

any individual concerning the public good it is legitimate to ask more of his individual

conduct. Furthermore all three of them confine the presumption that all legislation must be

based on, and outlined in respect for, individual freedom. Nevertheless the study also reveals

differences in how individuals are defined and what justifies limitations on their freedom. For

Constant the principle of individual freedom and private property stand as more important to

defend than that all individuals in a society have the same political freedom. Mill provides

extended voting rights to the intellectual and wealthy which is limiting the working-class

influence over politics. These limitations of selected social groups are justified as a necessity

for the survival of representative democracy, which can be derived from an unease to let the

large working-class receive majority in Parliament. The Liberal Democrats emphasize fewer

restrictions on individual freedom regarding social- and political affairs and stress the role of

the states to give all the citizens the same opportunity, which on the other hand has the effect

that individual private property is more restricted by a higher tax burden.

Innehåll 1. Inledning ............................................................................................................................. 4

1.2 Syfte och frågeställningar ............................................................................................ 4

1.3 Metod och källmaterial ................................................................................................ 5

1.3.1 Primär litteratur .................................................................................................... 5

1.3.2 Sekundär litteratur ................................................................................................ 7

1.3.3 Text och kontext ................................................................................................... 9

1.4 Bakgrund och tidigare forskning ............................................................................... 10

1.4.1 Historisk utveckling ........................................................................................... 10

1.4.2 Förgrundsgestalter .............................................................................................. 12

1.4.3 1800-talet - Ideologiernas århundrade ................................................................ 14

1.4.4 Liberalismens framväxt under 1800-talet .......................................................... 15

1.4.5 Ekonomisk- och socialliberalism ....................................................................... 16

1.4.6 Historisk kontext ................................................................................................ 16

2. Analys ............................................................................................................................... 17

2.1 Liberaldemokratiska begränsningar för individen ......................................................... 17

2.2 John Stuart Mill – begränsningar i individualistisk frihet ......................................... 19

2.2.1 Den individuella friheten i kontext ..................................................................... 23

2.3 Benjamin Constant - begränsningar i individualistisk frihet ..................................... 24

3. Diskussion och slutsatser ................................................................................................. 29

3.1 Den privata egendomen .................................................................................................. 29

3.2 Individuell frihet genom politisk frihet ..................................................................... 30

3.3 Samhällets ingripande i den individuella friheten ..................................................... 34

3.4 Liberaldemokraterna träder fram i ljuset ................................................................... 34

4. Sammanfattning ............................................................................................................... 36

Källhänvisning ......................................................................................................................... 38

4

1. Inledning

Under stora delar av 1900-talet har det utkämpats bittra strider mellan olika ideologier, olika

former av fascism, kommunism och liberalism har levt i ett spännings- och konfliktfyllt

förhållande till varandra. I början av 1990-talet löstes en stor del av spänningarna upp i och

med att kommunismens seglivade förkämpe, Sovjetunionen, kollapsade. En av de mest

tydliga och långdragna ideologiska konflikterna var nu tillsynes över och en mångfacetterad

västerländsk liberalism stod som segrare. Skulle detta innebära att ideologiernas roll inom

politiken nu var överspelad? Redan 1961 hade Sveriges kommande statsminister Olof Palme i

en radiodebatt dömt ut de stora teoretiska systemen som hade en enhetslösning på alla

samhälleliga problem. När man betänker Palmes uttalande, det avslutade kalla kriget och en

politisk vardag där partigränser och ideologiska grundvalar blir allt otydligare, är det kanske

inte konstigt att det flytande begreppet ”ideologiernas död” har kommit att användas i den

allmänna debatten. Ett begrepp som för övrigt myntades redan i början av 1950-talet av

publicistprofilen Herbert Tingsten.

Vi lever i en tid när de politiska partierna i Sverige alla verkar ta ett steg in åt mitten och den

ideologiska skillnaden dem emellan blir allt mer otydlig. I debatter hörs politiker sällan tala

om vilka ideologiska grundvalar deras politik står på och begreppet ”ideologiernas död” är

nästintill allmänt vedertaget. För en cynisk betraktare utifrån verkar det som att den som mest

ihärdigt mässar mantrat ”Skola, Vård och Omsorg” är den som vinner riksdagsvalen.

Det har dock börjat blåsa en frisk vind genom de politiska korridorerna. Efter riksdagsvalet

2010 skapades ett projekt av politiker och intellektuella som ville verka för en mer aktiv och

uttryckligen liberal politik, Liberaldemokraterna föddes. Det som började som ett liberalt

projekt fick en alltmer fast form och under hösten 2011 skapades det politiska partiet

Liberaldemokraterna, vilka säger sig verka i en sann liberal anda.

1.2 Syfte och frågeställningar

Liksom alla ideologier har liberalismen förändrats över tid och uppträtt i ett flertal olika

former. Idéhistorikern Johan Norberg sammanfatta dock hela liberalismens utgångspunkt och

grundvärdering till ett enda begrepp och mening. ”Frihet – idén att individen bör få leva i

5

frihet från statsingrepp, om hon inte själv har tillgripit våld eller tvång mot andra eller deras

ägodelar.”1

Vad Norberg säger är således att det finns ramar för den individuella friheten, ramar som

gäller för alla medborgare i ett samhälle. Olika former av liberalism sätter olika gränser för

hur omfattande friheten ska vara och just dessa begränsningar i friheten är vad min studie

avser att framhålla, utreda och kommentera. Mitt övergripande syfte är dock att utföra en

jämförelsestudie mellan Liberaldemokraterna och den klassiska 1800-tals liberalismen och de

begränsningar i individens frihet som dessa tre liberal förespråkare framhåller. Den klassiska

1800-tals liberalismen kommer representeras av två av århundradets mest framstående

författare och politiker, Bejanim Constant och John Stuart Mill. Den frågeställning som ligger

till grund för den kommande studien är följande.

Hur förhåller sig Liberaldemokraternas manifest till den klassiska 1800-tals liberalismen, i

min studie representerad av Benjamin Constant och John Stuart Mill, vad gäller begränsningar

av den individualistiska friheten?

1.3 Metod och källmaterial

Min uppsats är en komparativ litteraturstudie som fokuseras kring hur den klassiska 1800-tals

liberalismen och Liberaldemokraterna förhåller sig till vilka begränsningar i den

individualistiska friheten som är acceptabla. Som tidigare nämnt kommer 1800-talets

liberalism att representeras av Benjamin Constant och John Stuart Mill. Detta innebär att de

texter som ligger till grund för min studie är tillkomna i mycket olika historiska sammanhang,

något som också påverkar texternas utformning och syfte. Texternas skilda naturer är en

svårighet i jämförelsen dem emellan men öppnar även för en möjlighet. För i jämförelsen av

texter som är så olika varandra är det ytterst intressant att undersöka om det ändock finns

gemensamma referenspunkter vad gäller begränsningar i den individualistiska friheten.

1.3.1 Primär litteratur

Nedan presenteras den valda litteraturen för min studie. En av de texter som utgjort en

avgörande del av min undersökning är Liberaldemokraternas manifest. Detta dokument

återfinns på Liberaldemokraternas hemsida www.liberaldemokraterna.com och presenteras

1 Norberg (1999) sid 12

6

som en guide till hur partiets politiska utgångspunkt ser ut. Ur detta framkommer det att

partiet grundats: ”Eftersom det idag saknas ett liberalt alternativ [---]”2 i svensk politik.

Manifestets syfte är att ge en övergipande bild till hur partiet ställer sig i dagsaktuella frågor

och det svenska samhällets utformning, inklusive vilka begränsningar i friheten som den

tänkte medborgaren har. Därför finner jag det vara en god text att centrera min studie kring

och ta avstamp ifrån vid diskussioner gällande de andra författarnas eventuella lika eller olika

perspektiv.

Benjamin Constant föddes i Schweiz 1767, hade franskt påbrå och kom under en stor del av

sitt liv vara en aktiv kraft inom den franska politiken som stundom var mycket turbulent, dels

som liberal skribent dels som politiker och medlem i den lagstiftande församlingen.3 Ett av

Constants främsta intresseområden var förhållandet mellan stat och individ. Statens makt

ansåg han vara sprungen från folket, men denna statliga majoritetsmakt var inte obegränsad.

Något som flera tidigare politiska skribenter hävdat, exempelvis Jean Jaques Rousseau. I det

berömda fördraget De la liberté des Anciens comparée à celle des Modernes från 1819

utvecklar han och försvarar tanken om att individen måste skyddas från majoritetens vilja

genom att polarisera den antika friheten med den frihet som en individ bör äga i en modern

nationalstat.4

I verket Political Writings (2010) finns flera av Constants mest inflytelserika texter samlade,

bland annat den ovannämnda De la liberté des Anciens comparée à celle des Modernes och

Principes de politique applicables à tous les gouvernements représentatifs författad i maj

1815 under Napoleons 100 dagars återkomst. Constants texter är skrivna under de första

decennierna av 1800-talet och behandlar, i första hand, det franska samhällets möjligheter att

uppnå individualistisk frihet. En övergripande kritik har riktats mot Constant i det att denne

var mycket ombytlig vad gäller politisk lojalitet. I takt med Napoleons politiska berg- och

dalbana ömsom stödde, ömsom kritiserade Constant den franske kejsarens politiska agenda.

Denna ambivalenta hållning inom politiken kan dock ses som ett uttryck för hur han

konsekvent, men under vitt skilda omständigheter, försöker skapa en politisk ordning där

individen kan åtnjuta maximal frihet. ”Det var för Constant mindre viktigt vem eller vilka

2 http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf sid 2

3 Nycander (2009) sid. 87

4 Bengtsson och Norberg (2003) sid. 115

7

som styrde än att makten är begränsad och kontrollerad.”5 Detta kan med fördel kopplas till

den franske filosofen och politikern Charles-Louis de Secondat Montesquieu och dennes

maktfördelningslära. Montesquieu menade att en stats styrelseskick måste vara utformat så att

allt för stor maktkoncentration till någon institution eller medborgare kunde undvikas. På

detta sätt kunde statens medborgare garanteras sin frihet och skyddas mot godtycklig

maktutövning. Då Constant frekvent berör relationen mellan individens frihet och den statliga

majoritetsmakten finner jag det relevant och intressant att utreda och kommentera de

begränsningar som Constant sätter för den individuella friheten.

Den engelske filosofen John Stuart Mill kom till världen 1806 och redan i unga år såg hans

far, James Mill, till att sonen fick en mycket bred och omfattande utbildning. Den unge Mill

odlades ett skarpt intellekt som också flitigt kom till användning. Mill var inte bekväm med

tidigare utilitaristiska lyckovärden och sökte en bättre förklaring till ”[---] vilka krafter som

kan hålla ihop ett fritt samhälle.”6 Mill kom att skilja mellan låga och höga lyckovärden och

ha detta åtskiljande som utgångspunkt i sitt politiska författarskap7 och han författade också

1863 verket Utilitarianism. De högsta formerna av lycka är enligt Mill själv individualitet

samt strävan mot moralisk och intellektuell frihet, något som i synnerhet framkommer i hans

verk On Liberty (1869).8 I verket Considerations on Representative Government (1861)

framhåller Mill den representativa demokratin som det bästa styrelseskicket för individen att

utvecklas och leva i. Han tecknar också upp hur denna representativa demokrati bör vara

organiserad för att undvika majoritetsförtyck och skapa de bästa förutsättningarna för en

mångfald av åsikter.

Mill är en portalfigur gällande 1800-talets liberalism och har även kallats för

”socialliberalismens fader”. För min studie anser jag det därför vara givande att utreda de

begränsningar av individens suveränitet och inom vilka ramar strävan till självuppfyllelse Mill

anser att individen måste hålla sig inom.

1.3.2 Sekundär litteratur

Jag har använt mig av ett stort antal tryckta verk och artiklar i mitt arbete med att skapa mig

en förståelse kring liberalismen som ideologi, dess representanter och utveckling samt hur

5 Nycander (2009) sid. 88

6 Nycander (2009) sid. 199 - 200

7 Liedman (2002) sid. 169

8 Nycander (2009) sid. 203

8

termen används i dagens samhälle. Nedan presenteras upphovsmännen bakom de verk som

understött mig i skapandet av studiens bakgrunds och kontextavsnitt.

Svante Nycander har en bakgrund som statsvetare, redaktör för Dagens Nyheter samt en

politisk bakgrund i folkpartiet. Genom sitt verk Liberalismens idéhistoria – Frihet och

modernitet (2009) har Nycander placerat in liberala idéströmningar i ett större sammanhang

och vävt samman ideologins utveckling under århundraden och Lennart Berntson vid

Roskilde universitet har beskrivit verket som ”[…] utan jämförelse det mest kunniga,

översiktliga, och inträngande arbetet om de liberala idétraditionerna som skrivits på

svenska.”9 Vidare har jag använt mig av den svenske debattören och idéhistorikern Johan

Norbergs, internationellt uppmärksammad genom sitt verk In Defence of Capitalism (2001),

författarskap i verken Den svenska liberalismens historia (1999) där den liberala ideologins

utveckling i Sverige framhålls. Norberg är också tillsammans med den liberala

samhällsdebattören Mattias Bengtsson i verket Frihetens klassiker (2003) i vilken Norberg

och Bengtsson framlägger ett axplock av intressanta liberal texter och kommenterar dessas

betydelse. Som motvikt till dessa uttalade liberala författare har ännu en idéhistoriker används

Sven-Eric Liedman som ur ett socialistiskt perspektiv i verket Från Platon till kommunismens

fall (2002) belyser liberalismen och dess historia. Vidare har den också den politiskt neutrala

idéhistorikern Sverker Sörlin med verken Mörkret i människan (2004) och Världens ordning

(2004) använts för att bredda det idéhistoriska perspektivet.

I sammanhanget är det intressant att notera att Nycanders verk Liberalismens idéhistoria har

blivit ifrågasatt av kollegan Sven-Eric Liedman. Liedman ifrågasätter bland annat om det kan

påstås att det egentligen förekom någon liberalism före det att benämningen började användas

inom politiken 1812. Dock tillägger Liedman att John Locke och Adam Smith faktiskt kan se

som liberaler före liberalismen. Nycander har svarat på denna kritik att Liedman försöker

omskapa innebörden av den liberala ideologin till att enbart gälla ekonomisk filosofi och

medvetet förbiser sociala reformer.

Som läsaren observerat har jag således använt mig av flera olika idéhistorikers beskrivningar

av den liberala ideologin och dess kontextuella utveckling detta i syfte att få ämnet genomlyst

ur ett idéhistoriskt perspektiv. Vidare har Terence Ball och Richard Dagger med sin Political

9 http://www.svd.se/kultur/understrecket/vagvisare-till-liberalismens-manga-kallor_5808799.svd 2012-04-26

9

Ideologies and the Democratic Ideal (2006) använts för att ge en fördjupad kunskap kring

begreppet ideologier. Liksom M. E. Brints artikel ”Jean-Jacques Rousseau and Benjamin

Constant: A Dialogue on Freedom and Tyranny”10

och George Crowder ”Two Concepts of

Liberal Pluralism”11

, har gett ett fördjupat perspektiv till liberalismen. I syftet att även

uppmärksamma kvinnors situation som individer och i politiken har Från Sapfo till Cyborg –

Idéer om kön och sexualitet i historien (2008), med Lena Lennerhed som redaktör, använts.

1.3.3 Text och kontext

I detta avslutande avsnitt avser jag kort att kommentera uppenbara skillnader i

samhällskontext mellan de olika författarna och det liberaldemokratiska manifestet. Först och

främst måste det fastslås två huvudskillnader mellan de genomlysta 1800-tals liberalerna och

det liberaldemokratiska manifestet. För det första är det tidsaspekten i det hela, texterna är

tillkomna i mycket olika samhällen och kontexter. Ett exempel på detta är att Mill ofta talar ur

ett religiöst perspektiv och lyfter fram den problematik som följer med att i sin samhälls- och

världsuppfattning utgå från kristendomen som rättesnöre. Constant å sin sida framförde sitt

föredrag år 1819, ett fåtal år efter att Napoleon hade skakat den gamla samhällsordningen i

Europa i dess grundvalar. Konservativ restaurering, socialistiska revolutioner och liberal

frihetsideal, alla var de levande krafter vid denna tid då det var hugsexa om den politiska

makten i Europas stater. Det är knappast någon överdrift att säga att Constant skrev sitt verk i

en något mer tillspetsad och dynamisk situation än den som Liberaldemokraterna befinner sig

i idag.

För det andra så saknar det liberaldemokratiska manifestet till vissa delar en mer detaljerad

argumentation kring den djupare innebörden av exempelvis individens frihet och nödvändig

samhällelig begränsning som Mill utreder eller de tydliga bakgrundsskildringarna som

Constant ger för att styrka sin argumentation för det moderna frihetsidealet. Detta bedömer

jag har att göra med texternas olika syften. Det liberaldemokratiska manifestet är inte en text

som syftar till att försvara liberala teoretiska principer. I flera avsnitt lyser grundläggande

liberala idéer tydligt igenom, men huvudsyftet är inte heller att utreda och argumentera för

politikens grundläggande ideologiska principer. Istället är textens syfte att visa vad en liberal

politik rent konkret har att erbjuda det svenska samhället idag och vilka lösningar de erbjuder

till våra dagsaktuella problem.

10

The Review of Politics. Vol. 47, No. 3. (Jul. 1985) sid 323 - 346 11

Political Theory, Vol. 35 No. 2 (Apr. 2007) sid. 121 – 146

10

Nära, och stundom direkt, sammankopplad med den individualistiska friheten återfinns rätten

och möjligheten att delta i statens och samhällets styre, att individen erhåller politisk frihet

som Constant uttrycker det. Både Mill och Constant är något tvetydiga gällande hur

omfattande den politiska friheten i samhället bör vara och vilka faktorer som kan berättiga

begränsningar i denna. Då den individualistiska friheten ofta sammankopplas med den

politiska friheten har jag valt att framhålla de olika begränsningar som framförs av respektive

författare och kommentera dessa i förhållande till Liberaldemokraternas syn.

1.4 Bakgrund och tidigare forskning

I de närmast kommande avsnitten tecknas en bakgrund och idéhistorisk kontext till den

liberala ideologin. Syftet med detta är att ge läsaren en förståelse för 1800-talets liberalism

och det sammanhang som Benjamin Constant och John Stuart Mill författade sina verk och

skrifter i.

1.4.1 Historisk utveckling

Forskningen om och utvecklingen av den liberala ideologin är omfattande, inte minst då det

återfinns flera tolkningar och perspektiv. Framför allt relationen mellan stat och individ, och i

vilken mån dessa skall vara beroende av varandra, diskuteras frekvent och flera olika

uppfattningar om detta går att finna. Jag har valt att göra en kortfattad kronologisk översikt till

huvuddragen i den liberala ideologins utveckling i syfte att visa hur den tidigare forskningen

ofta utförts av liberaler som också utvecklat liberalismen som ideologi; men också för att visa

på den mångfald av liberala uttryck och inriktningar som finns idag. I ljuset av detta skulle det

kunna uttryckas som att liberalismen som ideologi är uppbyggd i lager och att forskning idag

kan inrikta sig på vitt skilda delar. I det kommande bakgrundsavsnittet behandlas därefter

liberalismen under 1800-talet mer specifikt och ingående.

Bland de tidigaste liberala tänkarna, även om inte deras tankar i sin helhet kan ses som

liberala återfinns dock vissa liberala punkter, finner vi den engelske filosofen Thomas Hobbes

(1588-1679). Kanske mest känd för sina verk De cive (1642) och Leviathan (1651). Vidare

framstår den engelske filosofen och politikern John Locke (1632-1704) för många som

”liberalismen fader” där ett utav hans viktigaste politiska verk är Two Treatises of

Government (1690). Under 1700-talet utvecklades den liberala ideologin vidare av

11

upplysningens tänkare som exempelvis den schweizisk-franske författaren och politisk

filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) ibland annat verken Discours sur les sciences et

les arts (1750). Discours sur l'origine et les fondements de l'inégalité parmi les hommes

(1755). Det ska dock noteras att Hobbes och Rousseau inte av alla skulle betraktas som

liberala.

Vidare förekommer det flera definitioner eller aspekter av liberalismen och frihetsbegreppet.

Bland dessa återfinns positiv respektive negativ frihet, republikansk frihet samt klassisk

liberalism men också nyliberalism. Bland företrädarna för den så kallade negativa synen på

frihet finner vi den brittiske filosofen och historikern Isaiah Belin (1909-97). I Two Concepts

of Liberty (1959) behandlas begrepp så som ansvar och frihet vilka Berlin menar förlorar sin

möjlighet till tillämpning så länge som determinismen används. Berlins syn på relationen

mellan staten och individen är i huvudsak att statens uppgift är att skydda individen, och det

centrala i hans frihetsteori är frånvaro av tvång från andra.

Den republikanska eller neoromerska uppfattningen om frihet är en annan tolkning av

liberalismen. Den har sina rötter hos tänkare så långt tillbaka som hos Cicero och vidare till

Niccolò Machiavelli. Bland moderna filosofer som företräder denna idé finner vi den

irländske filosofen Philip Pettit (1945- ), vilken menar att motsatsen till frihetsbegreppet kan

ses i dominans. Andra företrädare till denna republikanism är exempelvis de välkända

Machiavelliforskarna Quentin Skinner (1940- ) som bland annat har skrivit Liberty before

Liberalism (1998), och Maurizio Viroli (1952- ), vilken liksom Pettit ser republikanismen

som ett alternativ till liberalismen.

När det kommer till den klassiska liberalismen kan man se frihet och privat egendom som två

i hög grad sammanlänkade begrepp. Till de stora moderna företrädarna inom denna syn

återfinns Friedrich Hayek (1899-1992).

Bland de som företräder den positiva synen på liberalism, vilken förespråkar en stat som mer

aktivt leder individer till frihet, finner vi främst de senare representanterna för det

nyhegelianska perspektivet så som Thomas Hill Green (1836-82). Idén om friheten som

autonom har sina rötter hos Rousseau och Kant men blir kanske än mer tydliga hos John

Stuart Mill (1806-1873) och främst i dennes On Liberty från 1869 där också en form av

positiv frihet kan anas.

12

Bland de främsta av de moderna teoretikerna inom socialliberalismen kan vi se den

amerikanske samhällsfilosofen John Rawls (1921-2002). Främst känd genom verket A Theory

of Justice (1971) i vilken han avser att visa på ett alternative till utilitarismen. Det

rättvisebegrepp hans presenterar bygger på tankar hos Locke, Kant och Rousseau. Bland hans

främsta motståndare finner vi hans landsman Robert Nozick (1938-2002) som i sin Anarchy,

State, and Utopia (1974) visar på hur staten bör inskränkas till att verka endast för skydd av

människor liv och egendom.

Rawls och Nozick sätter båda den enskilde individen i centrum och bygger upp statsmakten

utifrån dennes fri- och rättigheter. Något som bland annat får till följd att Nozick dra

slutsatsen att den statsmaktens enda rättmätiga makt finns över våldsmonopolet, det vill säga

att statens enda uppgift är att skydda den individualistiska friheten från övergrepp. Ett

motstånd utvecklades dock mot detta individcentrerade perspektiv kort efter att Rawls

publicerat sin A Theory of Justice (1971) Politiska filosofer som exempelvis Alasdair

MacIntyre (1929-) och Michael Sandel (1953-) ogillade detta individperspektiv vilket de tyckt

hade ryckt bort från sin sociala och samhälleliga kontext. Kritiken mynnande ut i en löst

sammansatt rörelse kallad Kommunitarismen som förespråkade att individen måste ses som

en medlem av en social och kulturell gemenskap. Rörelsen vill således skifta perspektivet

kring individen som en långtgående självständig varelse till att knyta denne starkt till det

samhälle och kultur som individen lever i.

1.4.2 Förgrundsgestalter

Innan liberalismen under 1800-talet behandlas mer ingående måste två av den liberala och

demokratiska rörelsens förgrundsgestalter kort behandlas, den engelske filosofen och

statsmannen John Locke12

(1632-1704). Samt den franske filosofen och politikern Charles-

Louis de Secondat, baron de La Brède et de Montesquieu (1689-1755). Syftet med denna

korta presentation är de principer som Locke och Montesquieus utformade i mångt och

mycket kom att utgöra den grund som den liberala idologin vilar på. Vidare kommer den

maktfördelningslära som utformades av Montesquieu även beröras som hastigas i en

genomgång av den amerikanska konstitutionens förarbete, The Federalist.

12

Bengtsson och Norberg (2003) sid 15 samt Sörlin (2004) sid 309-311

13

I verket Two treatises of government (1690)13

menar Locke att människor sluter sig samman i

samhällen ”[…] för att de skall leva lugnt, säkert och fredligt med varandra, tryggt nyttja sin

egendom och vinna större säkerhet mot dem som strå utanför.”14

Vid en sådan

sammanslutning avsäger sig individen en del av sin frihet och i utbyte mot säkerhet måste

individen underkasta sig samhällets lagar och sin rätt att personligen straffa eventuella

ogärningsmän.15

När väl den lagstiftande staten är skapad är det dock helt väsentligt att den

styrs efter gemensamt antagna och förutsägbara lagar och som inte avkräver mer av

människors egendomar, exempelvis genom beskattning, än vad som beslutats gemensamt.16

Vidare har Locke utveckling av begreppet egendom haft en stor inverkan på efterföljande

liberala tänkare. Till detta begrepp räknar Locke inte bara de varor eller produkter som en

individ skapar, även mentala egenskaper och praktiska förmågor kan inräknas i detta begrepp.

I förlängningen innebär detta att allt en produkt som en människa skapar är en del av henne

själv. Individen äger således frukten av sitt arbete.17

Montesquieu har haft en avgörande betydelse i att formulera den maktfördelningslära som har

en avgörande betydelse för den liberala idologins utformning av statens styrelseskick.

Montesquieu utgick från att en stat kunde styras på tre olika sätt: genom republikanskt

statsskick, vilken kunde ta formen som demokrati eller aristokrati, monarki och despotism.

Vad som sedan avgör om ett statsskick är eftersträvansvärt är hur väl statens lagar respekterar

individens frihet18

och skyddar denne från godtyckliga kränkningar av denna frihet. På grund

av detta krav på rättssäkerhet förkastas därefter despotismen helt, men även i republikanismen

och monarkin finns risken att statens makt missbrukas och individens frihet kränks. För att

skydda samhället och individen från en sådan godtycklig maktutövning menade Montesquieu

att makten i samhället måste delas mellan en verkställande, en lagstiftande och en dömande

makt. Denna uppdelning av makten i olika politiska instutioner kunde anpassas till varje stats

särskilda förhållanden, exempelvis kan aristokratin eller en monark vara berättigad till

särskilda privilegier så länge detta inte inskränker på övriga individers frihet. Den trehövdade

maktdelningen syftar således till att varje instans utövar makt inom sitt område men är

13

Bengtsson och Norberg (2003) sid 15 14

Locke (1998) sid 92 15

Locke (1998) sid 92-94 samt 109-111 16

Locke (1998) sid 118 17

Sörlin (2004) sid 307 18

Frihet för Montesquieu innebär i korthet att individen skyddas från att andra individer kränker dennes frihet.

För detta skydd betalar den enskilde individen priset att lyda statens lagar, utöver detta är individen fri att handla

efter eget tycke och smak.

14

beroende av de två andra för att få genomslag i samhället. Vidare är de tre institutionerna även

kontrollinstanser som övervakar varandra att inte överskrida sina befogenheter.19

Att fördela upp makten i flera olika politiska instutioner vad också vad de tre amerikanska

statsmännen James Madison (1751–1836), Alexander Hamilton (1755–1804) and John Jay

(1745–1829) gjorde i en rad politiska essäer under 1770-talet, 85 stycken sammanlagt, vilka

fungerade som ett inlägg i debatten kring hur den amerikanska konstitutionen skulle utformas.

Dessa essäers samlingsnamn är The Federalist och var ett svar på kritiken mot att den

amerikanska statens maktkoncentration skulle bli alltför centraliserad, på bekostnad av

delstaternas självstyre. I korthet innehåller The Federalist en maktfördelning vars syfte är att

skydda konstitutionen och det representativa statsskicket mot att för mycket makt samlas hos

en federal institution eller hos en enskild individ. Samtidigt som den politiska organisationens

fortlevnad garanteras så skyddas också enskilda delstater och medborgare från godtycklig

federal maktutövning då de olika institutionerna ska kontrollera varandra i hur makten

brukas.20

1.4.3 1800-talet - Ideologiernas århundrade

Liedman framhåller att det var under 1800-talet som de moderna ideologierna tog form. I ett

dynamisk och politiskt instabilt Västeuropa utkristalliserade sig de grundläggande principerna

för liberalismen, konservatismen och socialismen. Ideologiska ståndpunkter tog form dels

genom att människor försökte anpassa politiken efter ett förändrat, industrialiserat, samhälle,

dels som reaktion på andra ideologiers lösningar på samhällsproblem.21

Även Sörlin

framhåller 1800-talet som århundradet då ideologierna föddes. Sörlin menar att de olika

ideologierna kan liknas vid religiösa trossystem som används av människor för att orientera

sig i samhället. En ideologi placerar in samhällsfenomen i ett sammanhang, framhåller vad

som är goda respektive dåliga åtgärder för att ett bättre samhälle ska kunna skapas och visar

sina anhängare hur de rent praktiskt bör handla för att få en önskvärd samhällsförändring.22

Ball och Dagger skulle till största delen kunna sägas vara samstämmiga vad gäller Sörlins

definition av ideologier som orienteringssystem. Dock menar de att ideologier särskiljer sig

från religiösa trossystem så till vida att det i centrum för en religiös rörelse oftast står det

19

http://plato.stanford.edu/ sökord: Montesquieu 20

http://plato.stanford.edu/ sökord: The Federalist www.ne.se sökord: The Federalist 21

Liedman (2002) sid 146 - 148 22

Sörlin Mörkret i människan (2004) sid 429 - 430

15

gudomliga och livet efter detta. Det samhälle som ideologier riktar sin energi mot och vill

förändra är det världsliga.23

1.4.4 Liberalismens framväxt under 1800-talet

Sörlin framhåller hur liberalismen under 1800-talet en aning schablonmässigt beskrivs som

borglighetens ideologi. Denna benämning bör dock nyanseras. Under 1800-talet fanns det en

mängd olika liberala idéer och rörelser i omlopp som idag går under samlingsnamnet

liberalism. Även om många liberala anhängare kom från borgerligheten lockade politiska

strömningar med en mer eller mindre uttalad liberal agenda anhängare från alla olika

samhällsklasser.24

Liedman menar att 1800-talets liberalism genomgick en synbar utveckling.

Från att främst sett hotet mot individens frihet bestå av gamla arvsprivilegier och

ståndsgrundat godtycke började 1800-talets liberaler gå i polemik mot majoritetsförtryck.

Faran i att den stora massan skulle begränsa den individuella friheten ansågs verklig i och

med att socialistiska idéer fick fäste hos arbetarklassen.25

Detta kan med fördel användas för

att illustrera den kontext som Constant verkade i. Som deltagare i den franska revolutionen

hade han sett hur de så kallade jakobinerna kommit till makten, vilka utformade en

Rousseauinspirerad allmänvilja där majoritetens beslut var huggna i sten och opposition mot

dessa legitimt skulle straffas. En utgångspunkt som enligt Sörlin motiverades med att ”[---]

det [finns] en högre vilja som den enskilda individen kanske inte alltid inser, men som hon

måste underordna sig.”26

Norberg framhåller att den franska revolutionens andra

jakobinerrevolution var lika viktig som den amerikanska. Där den amerikanska revolutionen

ingöt mod och optimism solkade jakobinernas skräckvälde bägaren med ett nyttigt inslag av

försiktighet gällande det totala majoritetsstyret.27

Med den franska revolutionen som bakgrund

framstår således Constants idéer om friheten i den moderna nationalstaten än tydligare som ett

inlägg och varningsrop i 1800-talets utformning av demokratiska ideal, även ett demokratiskt

samhälle kunde vara despotiskt. Detta är också något som M. E. Brint noterat. Vidare

framhåller också Brint i sin text hur Constant konsekvent agiterar mot det filosofiska system

som Rousseau utformat och som, enligt Constant, ledde till tyranni.28

23

Ball och Dagger (2006) sid. 7-8 24

Sörlin Mörkret i människan (2004) sid. 459-461 25

Liedman (2002) sid 167 26

Sörlin Världens ordning (2004) sid. 368 27

Bengtsson och Norberg (2003) sid 19 28

M. E. Brint. ”Jean-Jacques Rousseau and Benjamin Constant: A Dialogue on Freedom and Tyranny” The

Review of Politics. Vol. 47, No. 3. (Jul. 1985) sid 324 - 325

16

1.4.5 Ekonomisk- och socialliberalism

Sörlin menar att det under 1800-talet dock går att särskilja två huvudsakliga liberala

strömningar. Dels en ekonomisk, laissez-faire eller Manchesterliberalism vars starkaste fästen

fanns i de anglo-puritanska länderna och som utgick från ekonomer som exempelvis Adam

Smith; dels en mer konservativ socialliberalism i de katolska staterna på kontinenten. Trots att

båda uttrycken delar grundläggande liberala värderingar som exempelvis individens och

näringslivets frihet, särskiljs den dock i hur omfattande statens sociala ansvarsområde ska

sträcka sig.29

Vidare framhåller Sörlin att den liberala ideologin innehåller ett brett spektrum

av olika förhållningssätt i förhållande till hur stort det statliga inflytande ska vara över

näringsliv och samhälle. Mill menas inta något av en mellanposition i relation till de mest

marknadsliberala förespråkarna, exempelvis Herbert Spencer, och de mer statsvänliga

anhängarna, exempelvis Thomas Hill Green, vars politiska program kan liknas vid

socialdemokratin.30

1.4.6 Historisk kontext

Norberg menar, i likhet med Liedman i ovanstående avsnitt, att den tidiga 1800-talets

liberalism i huvudsak fokuserade på avskaffandet av ståndsprivilegier, men också alla

människors likhet inför lagen och internationell frihandel. Liberalerna förde en framgångsrik

kamp och Norberg hävdar också att Europa vid 1800-talets slut hade befriats från förtryck och

fattigdom tack vare de liberala idéerna.

Vidare menar Norberg att de liberala reformerna under 1800-talet var så framgångsrika att

både den konservativa och socialistiska ideologin inlemmade den liberala tron på en bättre

framtid genom utveckling i sina handlingsplaner. Dock blev det förvanskade liberala visioner

som skapades. För att liberala inslag skulle passa in i respektive ideologi fick den individuella

friheten, som var en grundläggande förutsättning, stryka på foten till förmån för en utökad

statlig inblandning. Även liberalismen förändrades av krafter inifrån som ett svar på övriga

ideologiers intrång på liberala ideal. För att konkurrera med socialister om arbetares röster

utformades en socialliberalism som fortfarande högtidlighöll den individuella friheten, men

godtog en statlig utvidgad inblandning i näringslivet. Inom denna socialliberala strömning

placerar Norberg just Mill, som i sin Principles of Political Economy (1848) menar att

29

Sörlin Mörkret i människan (2004) sid. 459-461 30

Sörlin Mörkret i människan (2004) sid. 462 - 461

17

produktionen måste vara fri, men att statlig omfördelning av resultatet är en politisk fråga.31

Nycander ger ett mer utförligt svar till varför Mill ställde sig bakom en statlig

omfördelningspolitik. Enligt honom syftade Mill till att stävja ett moraliskt förfall hos den

kapitalstarka borgligheten som endast fokuserade på att öka sina materiella rikedomar:

”Ekonomiskt framåtskridande var för Mill inte ett mål i sig utan främst ett medel för […]

moralisk och intellektuell förkovran, autonomi.”32

Crowder kan i sin tur sägas stödja

Nycanders uppfattning i att Mill såg det främsta målet för en människa i hennes

självuppfyllelse eller strävan mot denna. Något som Mill menade förutsatte individualistisk

frihet.33

2. Analys

I min bedömning av hur de Benjamin Constant, John Stuart Mill och det Liberaldemokratiska

partiet har behandlat gränserna för den individualistiska friheten har jag utgått från individen

som en helt autonom varelse. Kring denna självständiga människa framhåller jag därefter

Liberaldemokraternas, Mills och slutligen Constants frihetsbegränsningar.

I tidigare avsnitt har jag även kommenterat det faktum att det liberaldemokratiska manifestet

inte fördjupar sig teoretiska utläggningar. Detta kommer visa sig i min analysdel då det

liberaldemokratiska resonemanget kring individualitetens begränsningar kommer vara något

kortare än motsvarande genomgång hos Constant och Mill. I diskussionsdelen kommer dock

även Liberaldemokraternas begränsningar av den individens frihet tydliggöras då deras politik

kontrasteras mot Constants och Mills 1800-tals liberalism.

2.1 Liberaldemokratiska begränsningar för individen

Vad som tidigt fastslås i det liberaldemokratiska manifestet är att staten och offentligheten

spelar en avgörande och aktiv roll inom den liberaldemokratiska politiken men: ”Staten

existerar för medborgarna, inte tvärtom.”34

Detta måste ändock ses som en begränsning av

den individualistiska friheten då dess medborgare måste acceptera att leva i ett samhälle där

staten gör aktiva ingripanden. Vidare innehåller det liberaldemokratiska manifestet flera

31

Bengtsson och Norberg (2003) sid 23 32

Nycander (2009) sid 207 33

George Crowder ”Two Concepts of Liberal Pluralism” Political Theory, Vol. 35 No. 2 (Apr. 2007) sid. 121 -

146 34

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid 2

18

exempel på samhällsfunktioner där staten eller offentligheten ges en aktiv och avgörande roll,

exempelvis inom utbildningsväsendet35

och infrastrukturen.36

Ett av de tydligaste ställningstaganden som Liberaldemokraterna gör gällande den

individualistiska friheten och dess begränsningar är att de fastslår individens fulla

självbestämmande och kroppsliga autonomi. ”Vad du gör med ditt liv, din kropp och din

tillvaro, ska du vara fri att själv besluta om, så länge dina beslut inte innebär skada för någon

annan.”37

Genom detta uttalande begränsas individens handlingsfrihet till att gälla den egna

personen. Liberaldemokraterna tummar dock på denna grundprincip då de menar att

behandling av missbrukare i första hand ska ske frivilligt men i extremfall ska tvångsåtgärder

riktas mot patienten, dock på ett rättssäkert vis.38

Liberaldemokraterna vill ha en marknadsekonomi utan statlig styrning och handelshinder som

tullar och subventioner. Dock menas att staten ska ha befogenheter att se till att denna

marknad fungerar.39

Även om Liberaldemokraterna vill genomföra en utrensning av de lagar

som reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare så vill de inte helt avreglera

förhållandet mellan de båda parterna.40

Liberaldemokraterna vill fortsättningsvis även att medborgarna beskattas41

staten måste ha

inkomster för att kunna finansiera de statliga samhällsåtgärderna, dock presenteras inte någon

skattesats. Därför är det svårt att veta hur stor begränsning det plattskattesystem som

Liberaldemokraterna vill införa skulle innebära för medborgarna, ju högre skattesats desto

mer begränsas individens frihet. Vad som kan noteras är dock att det är många

samhällsområden som Liberaldemokraterna vill att staten ska vara inblandad i. Därför går det

att misstänka att skattesatsen fortfarande skulle bli förhållandevis hög. Vidare vill

Liberaldemokraterna genomföra en så kallad ”grön skatteväxling” vilket innebär att skatten på

sådant som är skadligt för miljön ska ökads, exempelvis utsläpp av växthusgaser eller

användandet av miljögifter. Skatteökningen ska motsvara den skadliga miljöpåverkan som

35

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid 6 36

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid 5 37

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid 2 38

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid 4 39

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid 3 40

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid. 3 41

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid. 3

19

utsläppet eller användandet motsvarar.42

Denna inställning till ökad beskattning av

miljöförstörande aktiviteter visar att det idag anses vara ett reellt problem för samhället då

Liberaldemokraterna menar att staten är berättigad till att begränsa individers möjligheter till

att använda viss miljöpåfrestande teknologi.

Att utföra vissa arbeten menar Liberaldemokraterna vara förknippat med en högre

begränsning i den individualistiska friheten. Sådana arbeten kan exempelvis vara lärare43

eller

som statstjänsteman.44

Motiveringen till detta är att utövandet av ett yrke som har ett stort

inflytande över andra individer, exempelvis läraren över sina elever, ger en stor påverkan på

dessa individers framtida liv. Detta innebär att när läraren kliver in i sin yrkesroll tilldelas

denne en sådan makt av samhället, att forma morgondagens medborgare, att högre krav kan

ställas på dennes individuella uppförande så länge denne har rollen som undervisare.45

Som notering till det liberaldemokratiska manifestet, och för att underlätta jämförelsen med

de andra författarna, kan det sägas att Liberaldemokraterna överlag uttrycker en utökad

individualistisk frihet. Detta visar sig i deras mycket tillåtande inställning gällande droger och

försäljning av sexuella tjänster, den obegränsade uttrycksfriheten på Internet som också kan

sägas sammanfalla med önskan att göra samhället mer transparent och uppfattningen att barn

och ungdomar ska tillskrivas status som individer med fullständiga rättigheter men

begränsade skyldigheter.

2.2 John Stuart Mill – begränsningar i individualistisk frihet

Mill fastslår tidigt att ett av hans huvudsyften med verket On Liberty är att utreda: ”[---]

gränserna för den makt som samhället lagligen kan utöva över individen.”46

Vad gäller

begränsningar i den individuella friheten menar Mill att: ”Över sig själv, över sin egen kropp

och själ är individen suverän.”47

Det är först när en individs handlande inkräktar på andra

individers frihet som handlingsfriheten beskärs och då i form av ett självförsvar för den egna

friheten.48

För att en individ ska ha möjlighet till ett gott liv är det för Mill en grundläggande

förutsättning att det finns begränsningar i den individualistiska friheten. Alla kan inte handla

42

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid. 9 43

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid. 6 44

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid. 15 45

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid. 6 46

Mill (2009) sid. 9 47

Mill (2009) sid. 18 48

Mill (2009) sid. 17

20

fritt efter eget begär utan det måste finnas regler och handlingsnormer.49

Mill förespråkar

således inte någon total frihet för individen och menar vidare att staten har en aktiv roll att

spela i samhället, exempelvis i att förebygga och utreda brott.50

Vidare resonerar Mill kring vilka befogenheter samhället har att inskränka individers frihet till

förmån för samhället som kollektiv. Mill framhåller två olika krafter som berättigar

begränsningar för den individualistiska friheten till förmån för kollektivet. I första hand ska

denna kraft utgöras genom i lag reglerade handlingar som staten kontrollerar och ansvarar för

och i andra hand av ett dynamiskt socialt ogillande från en allmän opinion.51

En individ kan planera eller utföra en handling som inte inskränker på andra individers

lagbundna rättigheter men som ändå påverkar dem negativt. ”Gärningsmannen kan då ådra sig

rättvist straff av allmänna opinionen fastän inte av lagen.”52

Denna begränsning kan tyckas

godtycklig men sammanfaller med Mills positiva inställning till offentlig debatt. Så fort andra

individers intressen påverkas av en handling så är det just i en offentlig diskussion som

handlingen ska dömas som god eller inte för den allmänna välfärdens bästa. Nyckelbegreppet

för att kunna tolka detta resonemang på ett rättvist sätt är att förstå Mills definition av

”intressen”, vilka han menar vara sådana företeelser som allmänheten betraktar som

rättigheter.53

54

En individ, hur inflytelserik denne än må vara, måste således ta stor hänsyn till

hur hans medmänniskor påverkas av de handlingar han utför.

Förutom hänsynstagandet till andra människors intressen menar Mill att individen även måste

acceptera att: ”[---] bära sin andel […] av de mödor och offer som krävs för att värna

samhället eller dess medlemmar mot skador och obehag.”55

Sådana bidrag till det allmännas

bästa skulle exempelvis kunna vara skattebörden. Mill menar dock att statsmakten bör rikta

sin beskattning mot sådana varor som inte är nödvändiga för medborgarnas överlevnad. En

sådan riktad beskattning och således också en riktad begränsning för individen skulle en högre

skatt på rusdrycker kunna vara.56

Gällande beskattning menar Mill också att de individer som

49

Mill (2009) sid. 13 50

Mill (2009) sid. 105 51

Mill (2009) sid. 13 52

Mill (2099) sid. 83 53

Att en individ startar ett nytt företag som konkurrerar med andra företag menar Mill således inte vara att

inkräkta på andras intressen. Något som dagens språkbruk gärna för tankarna till. 54

Mill (2009) sid. 83 - 84 55

Mill (2009) sid. 83 56

Mill (2009) sid. 111

21

inte berörs av beskattningen inte har någon rätt att delta i framröstning kring dessa. Detta

resonemang utvecklar Mill till att den som inte betalar någon skatt alls i princip har avsagt sig

sin rätt att delta i bestämmandet av skattebörden. Vidare anser Mill att ett nytt flexibelt

skattesystem, där varje röstberättigad medborgare betalade en årlig skatt för nationens

aktuella utgifter, skulle göra att människor kände sig mer delaktiga och benägna att hålla

statens utgifter nere.57

Mill menar att hänsynen för andra människors intressen och bidragen till samhällets

funktioner är begränsningar i den individualistiska friheten som varje medlem av ett samhälle

måste finna sig i. Om någon individ inte respekterar dessa begränsningar har samhället rätten

att tvinga denne till detta.58

Mill för in en moralisk dimension av den individualistiska friheten

som han menar kan användas som ett metod för att avgöra om det är aktuellt att begränsa

frihet för någon specifik medborgare. Om en individ exempelvis har en försörjningsplikt mot

sin familj men ruinerar sig genom spel och dryckenskap kan denne rättmätigt bli straffad,

exempelvis genom påtvingat försörjningsarbete. Individen straffas dock inte för själva

handlingen, berusning och dobbel, utan just för den svikna plikten mot familjen. Mill

framhåller ytterligare ett exempel på detta förhållande då själva handlingen ska vara

individens privata ensak att utför men där vissa sammanhang begränsar denna frihet. En polis

har sin fulla frihet att vara berusad på sin fritid men om polisen är berusad i under tjänst har

han svikit sin plikt mot samhället och bör straffas för detta.59

Mill menar att den representativa demokratin är den styrelseform där den individualistiska

friheten kan utvecklas och försvaras bäst60

samt framhåller att en sann demokrati måste vara

sant representativ och vara öppen för minoriteters representanter.61

Mill ser dock att hot mot

den representativa demokratin kan utvecklas inom densamma genom att människor, antingen

förleds eller genom själviska eller klassintressen, tillåter ett majoritetsförryck. Mill

exemplifierar detta genom att ställa de sociala grupperna arbetare och arbetsgivare mot

varandra. Dessa grupper har skilda intressen och gruppen obildade arbetare är större än

gruppen utbildade arbetsgivare. Vid demokratiska omröstningar skulle således arbetarna

57

Mill (2008) sid. 103 - 104 58

Mill (2009) sid. 83 59

Mill (2009) sid. 88 - 90 60

Mill (2008) sid. 47 - 49 61

Mill (2008) sid. 86 - 88

22

ständigt ha majoritet och premiera sina klassintressen, inte vad som är bäst för samhället som

helhet. På grund av detta anser Mill det befogat att:

[---] if the representative system could be made ideally perfect, and if it were possible to

maintain it in that state, its organization must be such that theses two classes, manual

laborers and [...] employers of labor [...] should be, in the arrangement of the

representative system, equally balanced, [---].62

Vad Mill menar är att i det representativa styret av en stat bör de olika intressena mellan stora

grupper balanseras. Bara när en sådan balans finns kan majoritetsförtryck undvikas och en

rationell debatt kring samhällets bästa föras.63

En sådan välavvägd balans kan dock inte

skapas genom att utesluta någon del av statens medborgare från politiken, även den mest

obildade medborgare ska vara delaktig i politiken då detta skapar ett incitament och en

pådrivande kraft i dennes intellektuella utveckling. Vidare menar han att ”[…] it is a personal

injustice to withhold from any one [...] the ordinary privilege of having his voice reckoned in

the disposal of affairs in which he has the same interest as other people.”64

Intressant att

framhålla är också hur Mill agiterar för att även kvinnor ska vara röstberättigade, han anser att

individens kön är ”[...] as entirely irrelevant to political rights as difference in height or in the

colour of the hair.”65

Vad som istället utgör mer valida begränsningar i individen rätt att vara

politiskt fri är oförmågan att kunna läsa och skriva.66

Som ovan nämnt anser Mill det vara en

orättfärdig begränsning att utesluta någon individ enbart på klassbaserade grunder. Däremot

anser han att de individer som i sin yrkesroll eller genom utbildning har förvärvat en högre

intellektuell förmåga också bör ha ett större politiskt inflytande. Grupper som ofta relateras

till borgerligheten, exempelvis handelsmän eller bankirer, bör därför ha minst två röster

medans ännu mer ansvarstyngda yrken eller universitetsutbildning bör berättiga till ännu fler.

Även om Mill säger att han inte har utformat detta systems praktiska tillämpning ännu menar

han att: ”[…] it is to me evident that in this direction lies the true ideal of representative

government;”67

62

Mill (2008) sid. 84 63

Mill (2008) sid. 81 - 84 64

Mill (2008) sid. 99 - 101 65

Mill (2008) sid. 111 66

Mill (2008) sid. 102 67

Mill (2008) sid. 107

23

2.2.1 Den individuella friheten i kontext

I avsnittet ovan har fokus legat på Mills övergripande principer gällande begränsningar av

den individualistiska friheten. Vidare framhåller Mill ett flertal exempel på hur den individens

frihet i praktiken under vissa omständigheter med rätta kan begränsas av samhället.

Som ovan nämnt tillskriver Mill staten en polisiär funktion, vilken han menar ska verka för att

förebygga, utreda och straffa brott. Han är dock mycket restriktiv vad gäller statsmaktens

möjligheter till att verka i det förebyggande syftet. Enda gången individer kan hindras från att

begå en brottslig handling är om det är uppenbart att de är i färd med att utföra något olagligt.

Vidare menar Mill också att offentliga myndigheter kan avvisa individer från uppenbart

farliga platser, exempelvis fallfärdiga broar, utan att detta inkräktar på den individualistiska

friheten. Detta förutsätter dock att det med all säkerhet är fastställt att bron är en farlig plats,

om endast misstanke finns om detta har ingen rätt att avvisa en annan individ från bron,

endast upplysa om risken att bron är fallfärdig.68

Mill menar också att om en person vid ett flertal gånger visat att denne inte klarar av att

respektera andra individers frihet eller intressen, exempelvis vid berusning, då kan samhället

med rätta begränsa den individualistiska friheten med stöd av att andra människor måste

skyddas från övergrepp.69

Mill medger att begränsningar av den individualistiska friheten av

sådana aktiviteter som ligger till grund för samhälleliga problem, exempelvis dryckenskap,

innebär en svårgreppbar problematik. Å ena sidan är det individens fulla rätt att dricka sig

berusad, å andra sidan medför detta val samhälleliga problem i form av exempelvis fattigdom.

Mills ställningstagande är något ambivalent. Ett förbud mot rusdrycker innebär att samhället

gör våld på den individualistiska friheten. Däremot menar Mill att en rimlig begränsning är att

endast de individer som: ”[…] allmänt åtnjuter gott anseende eller vilkas moraliska

oförvitlighet är bestyrkt [---]”70

ska få tillåtelse att förtära dessa drycker.71

Som ovan visat finner Mill begränsningar av den individualistiska friheten som godtagbara

eller inte beroende på i vilken samhällelig kontext en handling utförs, något som också gäller

åsiktsfriheten. Som exempel framhåller Mill att åsikten om att en spannmålshandlares girigt

höga priser svälter ut människor oförkortat ska få komma till uttryck i den offentliga

68

Mill (2009) sid. 105 69

Mill (2009) sid. 107 70

Mill (2009) sid. 111 71

Mill (2009) sid. 111

24

diskussionen. Handlingen att framföra denna åsikt genom masspridning i eller genom

agitation framför en uppretad folkmassa som står utanför denna spannmålshandlares magasin

kan dock bli föremål för ett berättigat ingripande från statsmakten.72

Vad Mill beskriver är en

begränsning i hur och var en åsikt ska få komma till uttryck. För att uttrycka det med dagens

språkbruk menar Mill det vara en rättmätig begränsning i den individualistiska friheten att en

individ med sin agitation inte får uppvigla andra människor till att kränka andra.

I en offentlig debatt agerar således den allmänna opinionen domare över de handlingar som

rör andras intressen. ”Men varken någon enskild människa eller något antal människor har rätt

att säga till en annan människa i mogen ålder, att hon för sitt eget bästas skull inte får lov att

förfoga över sitt liv som hon själv behagar.”73

2.3 Benjamin Constant - begränsningar i individualistisk frihet

Constant kan sägas utgå från samma liberala principer som både Liberaldemokraterna och

Mill uttrycker. ”The rights of the citizens are individual freedom, religious freedom, freedom

of opinion, [---]74

Constant menar dock även att det i denna individualistiska frihet ingår ”[---]

the enjoyment of property, a guarantee against all arbitrary power.”75

och att ingen makt,

oavsett om det är en tyrannisk eller folkvald, kan ifrågasätta dessa individuella friheter utan

att smutsa ner sitt anseende. Vidare är Constants genomgripande huvudsyfte att skapa en

stabil samhällsorganisation för nationalstaten Frankrike där den individualistiska friheten kan

garanteras.76

Försvaret och bevarandet av denna frihet är statsmaktens främsta, och egentligen

enda syfte, för Constant.

För att kunna teckna en förstålig bild av de begränsningar som Constant tillskriver den

individualistiska friheten är det helt avgörande att förstå i vilket syfte Constant författade sina

texter. Bakgrunden till mycket av dessa ska som sagt ses ur den franska revolutionen

efterdyningar och den terror som den ”folkvalda” jakobinregeringen släppte lös.

72

Mill (2009) sid. 63 - 64 73

Mill (2009) sid. 84 74

Constant (2010) sid. 180 75

Constant (2010) sid 180 76

Constant (2010) sid 87

25

Som inledningen visar menar Constant att den individualistiska friheten måste försvaras mot

varje typ av överutnyttjande maktutövning.77

Constants ställningstagande sammanfaller med

hans syn på makthavare i allmänhet, vilka han menar alltid strävar efter att tillskansa sig

större makt över andra människor. Hotet mot individens frihet avtar således inte endast för att

makthavarna är folkvalda, det ändrar bara skepnad. Något som Constant själv upplevt under

den franska revolutionen och som han menar hade sin förlaga i det antika frihetsbegreppet där

individen var fri endast så länge denne följde kollektivets lagar och traditioner. Constant

trycker starkt på att en sådan kollektivistisk frihet varken är önskvärd eller nödvändig i de

moderna nationalstaterna. De krigiska och slavägande små stadsstaternas tid var förbi till

förmån för blomstrande handel mellan nationalstaternas fria miljonpopulation. 78

”Individual

liberty [---]is the true modern liberty. Political liberty is its guarantee, consequently political

liberty is indispensible”79

Kärnan i resonemanget är således att det inte spelar någon roll vem

vilka som innehar makten. En alltför stor maktkoncentration hos någon eller några hotar den

politiska friheten vilken är en förutsättning för den moderna individualistiska friheten.

Constant menar att det som bäst garantera att denna politiska frihet upprätthålls är den

representativa demokratin. Medborgarna slipper bindas till att vara en direkt aktiv del i

politiken som under antiken, men har ett inflytande genom framröstade ombud. Constant

menar vidare att medborgarna ska kräva mer av sina folkvalda än att de skyddar de

individuella rättigheterna. För att den politiska friheten ska garanteras måste statsmakten även

lyssna till kritik från sina medborgare och vara öppen för förändring. När denna balans är

uppnådd är den individualistiska friheten, för tillfället, säkerställd.80

I avsnittet ovan framgår den stora vikt som Constant fäster vid att den representativa

demokratin ska vara statens styrelseform och att denna form ska verka som en garant för den

politiska friheten och i förlängningen den individuella. I syfte att skydda den individualistiska

friheten måste människor vara så pass politiskt aktiva att de kan kontrollera sina makthavare

och opponera mot dem så fort de försöker utsträcka sin makt på bekostnad av den individuella

friheten. I föredraget De la liberté des Anciens comparée à celle des Modernes förenar

Constant den individuella åsikts- och handlingsfrihet med rätten att delta i val av statens

77

Constant (2010) sid 180 -181 78

Constant (2010) sid. 325 -327 79

Constant (2010) sid. 323 80

Constant (2010) sid. 326 -328

26

makthavare.81

Gällande den sistnämnda rättigheten är Constant dock mycket tvetydig vilket

nedanstående analys kommer visa.

Ett återkommande tema för Constant är hur den politiska makten ska delas upp mellan olika

samhällsinstutioner för att den politiska friheten ska kunna garanteras i ett längre perspektiv. I

syfte att upprätthålla den politiska friheten menar Constant att det är berättigat med vissa

begränsningar för en stor del av de individer som lever i samhället och under statens makt.

Rent krasst så skissar Constant, i texten Principes de politique applicables à tous les

gouvernements représentatifs upp en samhällsordning där fattiga och egendomslösa utesluts

från det politiska livet.82

I ett första led menar Constant att de ombud som väljs till representativa församlingar inte ska

få någon lön för sitt arbete i samhällets tjänst, hedern att ha blivit vald och äran att utföra

samhällsuppdrag ska vara nog. Syftet med detta är att förebygga att politiken blir en

karriärväg till rikedom och andra fördelar.83

Dessutom framhåller Constant att de individer

som har det gott ställt är bättre lämpade för att vara en del av statsstyret. ”Their starting point

is more advantageous, their education more polished, their sprit freer, their intelligence better

prepared for enlightenment.”84

Constant fortsätter också med denna uteslutning av fattiga

gällande rösträtt. För att exemplifiera sin ståndpunkt framhåller han att inget fritt samhälle har

eller bör ha en absolut fri rösträtt. Barn har inte förståndet att begripa politiken och

utlänningar har inget intresse av att staten sköts på bästa sätt. Endast män som äger ett visst

mått av förstånd och vill statens bästa bör få vara med i och påverka de politiska valen. Med

detta resonemang fråntar Constant i stort sett hela arbetarklassen dess rösträtt eftersom de

individer som ingår i denna klass helt krasst omyndigförklaras.85

Constant är dock något svävande när det kommer till att precisera vilka individer som ska

kunna räknas som innehavare av egendom. I en hänvisning till Jacques Necker86

menar

Constant att de individer som under ett år kan klara sig på avkastningen från sin privata

egendom ska få kallas för ägare av privat egendom och därmed också ha rätten att delta i

81

Constant (2010) sid. 310 82

Constant (2010) sid. 211 - 214 83

Constant (2010) sid. 210 - 213 84

Constant (2010) sid. 212 85

Constant (2010) sid. 214 86

Jacques Necker var Frankrikes finansminister under de sista åren av Ludvig XVI regering samt far till

Constants älskarinna och intellektuelle förtrogne Madame de Staël.

27

politiken. Vidare framhålls främst två olika sorters egendom som båda berättigar ett

inflytande över politiken, jordegendomar samt industriegendomar. Dessa två menar Constant

kompletterar varandra genom att de individer som äger jordegendomar besitter ett lugnt sinne

och en känsla för stabil tillväxt. De som är involverade i industri och handel saknar detta

stabila och långsamma tillväxttänkande men berättigar ändå till politiskt inflytande då dessa

genererar rörligt kapital.87

Rörliga tillgångar är det mest effektiva vapnet som individer har

mot ett godtyckligt styre, när den politiska makten missbrukas rör sig kapitalet ut ur landet

och straffar den orättfärdiga politiken.88

Constant framhåller också ett spänningsförhållande mellan de som äger privat egendom och

de egendomslösa. De som äger egendom har generellt i sitt intresse att fred och frihet ska råda

i samhället och när de innehar den politiska makten skapas också ett sådant fredligt och fritt

samhälle. De egendomslösa å andra sidan strävar efter att tillskansa sig privat egendom och

om dessa skulle få ta del av den politiska makten skulle de använda sig av denna makt för att i

första hand tillskansa sig andras egendom. Något som i förlängningen skulle leda till att den

politiska, och således också den individualistiska friheten, åsidosätts för att slutligen duka

under ett tyranniskt styre.89

Väl värt att uppmärksamma är att Constant också tillskriver

makthavare utökade begränsningar i sin handlingsfrihet än vad som råder för individer som

inte innehar en sådan politisk maktställning. Genom sin ställning kan sådan makthavare

tillskansa sig individuella fördelar genom att forma samhället efter eget intresse utan att det

direkt drabbar någon annan individ. Sådana handlingar är förkastliga enligt Constant och den

makthavare som utför sådana bör med rätta dömas för att ha missbrukat samhällets

förtroende.90

Detta fokus på egendomen som en förutsättning för den politiska och

individualistiska friheten är också något som Constant framhåller i föredraget De la liberté

des Anciens comparée à celle des Modernes, men med den skillnaden att han, som ovan

nämnt, inte uttalar någon begränsning i det politiska deltagandet utifrån privat egendom.91

Något som är mycket intressant att notera i det ovan belysta resonemanget är att det innehåller

en icke uttalad begränsning för en stor del av samhällets invånare, uteslutningen av kvinnor.

87

Constant (2010) sid. 216 -220 88

Constant (2010) sid. 324 - 326 89

Constant (2010) sid. 215 - 216 90

Constant (2010) sid. 227 - 230 91

Constant (2010) sid. 315 samt 324 - 325

28

När Constant talar om individer som röstberättigade eller icke-röstberättigade är det alltid ur

ett manligt perspektiv.92

Constants resonemang visar också på det starka fokus han innehar på egendom och han

framhåller uttryckligen att det inte är någon egentlig skillnad mellan rätten till egendom och

övriga individualistiska friheter.9394

Vidare menar Constant att det dock finns en nödvändig

begränsning i individens rätt att fritt disponera sin egendom, samhället har rätt att kräva skatt

av individen för den säkerhet och de tjänster som det ger individen. Denna begränsning måste

vara så liten som möjligt, det vill säga staten måste vara så liten som möjligt, eftersom en

omfattande beskattning i förlängningen leder till ”[…] the subversion of justice, to a

deterioration in morals, to the destruction of individual liberty.”95

Constant menar dock att

statsmakten ska innehålla och administrera lagstiftande och straffande verksamheter. Dock

kan lagar endast stiftas ”[…] when these laws are necessary and when they are in accord with

justice”.96

Lagstiftningen ska således utgå ifrån den individualistiska friheten och

statsmaktens medborgare måste finna sig i begränsningen att de inte kan kränka någon annan

individs frihet utan att staten, rättmätigt, får ingripa och straffa dem.97

Vidare kommenterar också Constant hur pressfriheten i ett samhälle bör se ut. I denna fråga

menar han att det är övervägande positivt att tryckfriheten är total men menar ändå att visa

begränsningar kommer att bli nödvändiga gällande rätten att fritt få uttrycka exempelvis

uppror och mord. Något överraskande menar Constant också att det bör förbjudas att öppet

kritisera statens överhuvud, i Constants fall monarken. Detta sammanfaller med hans strävan

att skapa en balanserad politisk struktur som kan garantera att den individualistiska friheten

säkerställs. I Constants politiska organisation utgör monarken en viktig del då denne ska

fungera som en neutraliserande makt mellan olika politiska instutioner, en buffert mot att för

mycket makt samlas på ett ställe. På detta sätt upphöjer Constant monarken till att bli mer än

en individ utan ses istället som en politisk institution. ”Insult this person, the head of state

92

Constant (2010) sid. 212 - 213 93

Constant (2010) sid. 261 - 263 94

En inställning som kan härledes till John Locke och dennes princip om individens rätt till liv, frihet och

egendom. Som Eva-Lena Dahl uttrycker det i förordet till Two Treatises of Government var Locke den

förste att […] systematiskt formulerat den borgerliga ideologins credo: fri, privat egendom och

äganderätt, skapad genom arbete och förmedlad av vinst, är nyckeln till ekonomisk, social och

vetenskaplig utveckling. 95

Constant (2010) sid. 271 96

Constant (2010) sid. 179 9797

Constant (2010) sid. 177 - 179

29

reverts to being a man: if you attack the man, he will defend himself, and the constitution will

be destroyed.”98

3. Diskussion och slutsatser

Det har nu blivit dags att teckna en sammantagen bild av vilka begränsningar som visas hos

de tre liberala förespråkarna och uttryckligen framhålla likheter och skillnader mellan dem.

Det kan direkt fastslås att ingen av författarna eller det liberaldemokratiska partiet förespråkar

statsmaktens upplösning. Alla är de således överrens om att staten har en nödvändig uppgift

att utföra ett antal begränsningar i den totala friheten för individen i syfte att säkerställa alla

individers rätt till frihet.

Intressant att notera är att hos alla de liberala förespråkarna återfinns individen som

samhällets minsta beståndsdel och det är utifrån dennes frihet som politiken måste byggas.

Liberaldemokraterna och Mill är relativt samstämmiga i hur de uttrycker vad individens

grundläggande rättigheter är, åsikts- och handlingsfrihet samt självbestämmande. Constant

delar också denna grundformulering men framhåller också starkt individens: ”[---] enjoyment

of property.”99

Detta starka fokus kring den privata egendomen är också något som särskiljer

Constant från de övriga.

3.1 Den privata egendomen

Hos alla tre berörda liberala uttryck anses staten vara berättigad att begränsa individens att

helt fritt disponera sin egendom, beskattning ses således som en legitim begränsning av den

individualistiska friheten. Det finns dock vissa skillnader i hur omfattande denna begränsning

av egendom bör sträcka sig. Constant kan sägas representera den minimalistiska skolan vad

gäller skatteuttag. Som ovan belyst menar Constant att statsmaktens rätt att kräva en del av

individernas egendom står i direkt relation till hur mycket medel omständigheterna kräver för

att den individualistiska friheten ska bestå. Constant menar helt enkelt att statsmakten inte har

rätt att beskatta sina invånare mer än att den politiska och individuella friheten säkerställs. All

annan beskattning är av ondo då det begränsar friheten för individerna utan att dessa får något

i gengäld. I förhållande till Constant anser Mill och Liberaldemokraterna att statsmakten har

rätt att begränsa individens disponering av egendom i större utsträckning än i syftet att endast

98

Constant (2010) sid. 272 - 274 99

Constant (2010) sid. 260

30

upprätthålla en politisk organisations som skyddar den individualistiska friheten. Mill och

Liberaldemokraterna ger således statsmakten en mer aktiv och samhällsingripande roll. Mill

framställer det dock som ett krav att för att vara berättigad rösträtt angående skattebördor, ska

endast de individer som omfattas av skatterna ha rösträtt. Om en medborgare inte alls betalar

någon skatt ska denne anses ha avsagt sig hela sin rösträtt angående skattebörden. Vidare

framlägger Mill tanken på ett mer flexibelt skattesystem som alla medborgare bör omfattas

av, något som för tankarna till Liberaldemokraternas plattskattesystem, och vars syfte är att i

högre grad uppmärksamma och involvera alla statens medborgare i nationens ekonomiska

åtaganden. I det liberaldemokratiska manifestet framgår inte hur omfattande skattebörden bör

vara, men en rad samhällsområden räknas upp där staten har ett ansvar att tillgodose tjänster

för medborgarna exempelvis angående infrastruktur. De åtagande som Liberaldemokraterna

menar att statsmakten har gentemot sina medborgare måste ju självfallet finansieras och det är

inte ett orimligt antagande att skattebörden med en Liberaldemokratisk politik skulle vara

betydligt högre än vad både Constant och Mill förespråkar.

Mill och Liberaldemokraterna visa också på andra sätt hur de anser staten vara berättigad att

beskära den individualistiska friheten dels genom beskattning men också genom att styra

statens medborgare mot ett mer önskvärt beteende. Detta kan exemplifieras i hur Mill vill

beskatta rusdrycker högre än övriga varor, och i Liberaldemokraternas ”gröna skatteväxling”

med straffskatt på sådant som är skadligt för miljön. Detta kan ses som riktade åtgärder mot

samhällsproblem där det gemensamma intresset hos allmänheten är större än den

individualistiska handlingsfriheten. Vidare visar detta också på hur sådan samhällsproblem

alltid är tidsbundna och definieras av sin samtid. Intressant att notera är att Mill inte har en

tanke på sådan miljöförstöring och Liberaldemokraterna inte uttrycker någon begränsning av

rusdrycker.100

Torts dessa stora praktiska skillnader utgår både Mill och Liberaldemokraterna

från samma princip om att det gemensamma samhällsintresset har rätt att begränsa individens

frihet genom ekonomiska incitament då allmänheten kan ta skada av individuella handlingar.

3.2 Individuell frihet genom politisk frihet

För att återkoppla till Constant så framlägger också han, om än något tvetydigt, att omfattande

begränsningar i den individualistiska friheten är nödvändig. I sin trägna strävan att skapa en

100

Snarare är det så att Liberaldemokraterna vill utöka rätten att bruka droger genom att avkriminalisera detta.

Dock nämns inte något om beskattning av berusningsmedel.

31

samhälls- och politisk struktur där människor kan åtnjuta en ohotad individualistisk frihet är

han beredd att utesluta stora delar av befolkningen från den politiska makten och möjligheten

till politisk påverkan. Kvinnor och egendomslösa har inte någon plats i politiken och detta

eftersom endast män med egendom kan anses ha intellektet och intresset för att upprätthålla

den individuella friheten. Constant var, precis som vi alla är, ett barn av sin tid. Vid början av

1800-talet var fortfarande den offentliga sfären männens domäner och således också de som i

störst utsträckning i praktiken berördes av den individualistiska och i synnerhet politiska

friheten.101

För att hårdra resonemanget så ger inte Constant kvinnorna häri ens status som

individer. Barns omognad kommenteras som en förklaring till att de inte, ännu, är reda att ta

aktiv del i politiken, men kvinnorna som grupp lyser med sin frånvaro. Det ska dock

framhållas att Constant i andra sammanhang kommenterar att en kvinnas individuella frihet

kan kränkas.102

Vid en sammanvägd bedömning anser jag det vara en rimlig slutsats att

Constant tillskrev individualistisk frihet till både män och kvinnor men att utövandet av den

politiska friheten var vigd åt män med privat egendom.

Mill vill inte utesluta någon del av en stats medborgare från den politiska arenan. Detta

eftersom ett sådant deltagande odlar de arbetandes intellekt, något som ses som odelat

positivt. Istället vill Mill att också kvinnliga medborgare ska få utöka sin individualistiska

frihet till att kunna påverka sin politiska situation. I förlängningen leder dock Mills

resonemang till att en faktisk begränsning i den individualistiska friheten gällande

möjligheten att delta i politiken upprättas. En arbetare har inte som individ lika stor frihet att

påverka som en universitetsprofessor genom att professorn anses ha en större intellektuell

kapacitet att förstå samhället och därför också ska ges fler röster i styrandet av detta. Utifrån

Mills resonemang frångås här individen som utgångspunkten för fri- och rättigheter och

istället döms arbetaren efter sin kollektiva klasstillhörighet.

Begränsningar i möjligheterna till politisk påverkan återfinns överhuvudtaget inte i det

liberaldemokratiska manifestet. Varje medborgare har en röst och en rätt att få delta i

samhällsdebatten. Hos Liberaldemokraterna återfinns inte, som hos Constant och Mill, någon

uttryckt rädsla för att en outbildad arbetarklass genom majoritetsförtryck ska leda

samhällsutvecklingen på villovägar.

101

Lennerhed (2008) sid. 84 - 87 102

Constant (2010) sid. 270

32

Kärnan i Mills resonemang kring den individualistiska friheten finns i att ingen har rätt att

begränsa de handlingar som endast rör den enskilde individen. Begränsning av den

individualistiska friheten utgår, som ovan visat, från en enda princip. Att individer eller

samhället som kollektiv endast får begränsa den individualistiska friheten i självförsvar,

förhindrande av brott kan exempelvis vara ett sådant självförsvar. Alla medborgare är dock

mindre delar i ett större sammanhang, ett samhälle, och individen måste underkasta sig en

granskning av den allmänna opinionen gällande all de handlingar och uttryckta åsikter som

rör den allmänna välfärden. Den allmänna opinionen eller allmänheten är på så sätt en levande

och tänkande kraft som i en gemensam ansträngning i den offentliga debatten väger för- och

nackdelar kring en handling som rör allmänhetens intresse. Detta allmänna intresse är värt att

lyfta upp för vidare granskning eftersom det enligt Mill sanktionerar begränsningar av den

individualistiska friheten. Vad som avgör vissa gränser för en individs handlingsfrihet är

således den tidsanda denne lever i. På så sätt fastslår Mill häri inga fasta ramar för

begränsning av individens frihet. Istället är denna del som rör det allmänna intresset av mer

”flytande” karaktär. Mill menar dock också, i likhet med Constant, att det finns andra

kontextuella omständigheter som berättigar begränsningar av den individualistiska friheten.

Sådana exempel lyfts både av Constant och Mill gällande uttrycksfriheten. Constant

framhåller att pressfriheten inte bör vara total då den riskerar att underminera den politiska

organiseringen som är en förutsättning för politisk och individualistisk frihet. Liksom han

menar att argumentering för handlingar avsedda för uppvigling till att kränka någon annans

individs frihet också måste begränsas. Mill intar som sagt en närstående ståndpunkt i det

exempel där han menar att elda upp en folkmassa framför en spannmålshandlares magasin i

syfte att massan ska storma byggnaden måste fördömas.

Liberaldemokraterna intar här något av en särställning genom det faktum att de inte upprättar

några begränsningar i den individualistiska friheten i vad privatpersoner får och inte får

uttrycka. Således saknas den kontextuella begränsningen av uttrycksfriheten i det

liberaldemokratiska manifestet. Kortfattat kan den Liberaldemokratiska ståndpunkten

formuleras som att statens medborgare, obehindrat, ska kunna tillgodogöra sig alla åsikter,

även de som anses vara extrema. Detta i syfte att alla åsikter ska kunna bemötas i en öppen

debatt och således bekräftas eller vederläggas. Även om Liberaldemokraterna saknar den

kontextuella begränsningar i uttrycksfriheten anser jag att de ändå kan sägas harmonisera med

Mills tankar kring att den allmänna opinionen lyfter individers handlingar och åsikter till

granskning för att sedan avgöra om dessa är till godo för samhället som helhet. Detta är ju

33

ändock syftet med den informationsfrihet Liberaldemokraterna förespråkar. Constants censur

av åsikter med hänvisning till stabilisering av den politiska organisationen finner dock inte

stöd hos varken Mill eller det liberaldemokratiska manifestet.

Det ska dock framhållas att Liberaldemokraternas utgångspunkt gällande uttrycksfrihet är en

annan än den som Constant och Mill tecknar, något som grundas i de skilda

samhällskontexterna. Sverige är idag ett land där i stor sett alla är läskunniga och har tillgång

till medier som exempelvis TV, tidningar och Internet där en stor mängd information kan

hämtas. I synnerhet Internet utgör ett banbrytande medium vad gäller uttrycks- och

informationsfrihet men också i deltagandet i de offentliga debatterna. Under 1800-talet var det

således betydligt svårare att nå ut med sina åsikter än vad det är idag. I dag kan vem som helst

med uppkoppling blogga om en händelse, kommentera en artikel eller starta en

namninsamling i protest. Detta innebär också att responsen på debattörers eller politikers

utspel dyker upp endast sekunder efter de är gjorda. Dessa utökade informations och

debattmöjligheter som Internet skapar gör det möjligt att allt fler människor följer och deltar i

allt fler offentliga samtal än vad Constant och Mill någonsin kunde drömma om. Ett gott

exempel på detta är debattsajten Newsmill103

som i princip låter vem som helst skriva artiklar,

eller motartiklar, i vilket ämne som helst och sammanställer debattrådar av dessa. Talande är

att sajtens motto är ”Våra läsare vet mer än vi”.

För Liberaldemokraterna är det således inte något problem att offentliga samtal saknas eller

människors möjligheter att delta i sådana. Problemet ligger snarare i att debatter om enskilda

händelser dränks i mängden av samtal och att det offentliga samtalet numera går så fort att

fördomar, halvsanningar och snedvriden används som argument. För att uttrycka det som Mill

så hinner allmänheten inte bemöta, ta ställning till och eventuellt vederlägga argument innan

nya dyker upp eller fokus skiftar till en annan debatt. Det liberaldemokratiska manifestet visar

dock indirekt att partiet är medvetna om dessa svårigheter att och att de trots allt, i likhet med

Mill, eftersträvar det offentliga samtalet. I avsnittet om utbildningsväsendet fokuseras det i

allt högre grad på att utveckla elevernas kritiska tänkande än befästandet av ren fakta. All

världens fakta är endast ett knapptryck borta men sorteringen och värderingen av denna fakta

måste odlas inom varje individ för att en tänkande människa ska skapas.

103

www.newmill.se

34

3.3 Samhällets ingripande i den individuella friheten

Gemensamt för alla tre liberala förespråkare är att de anser det berättigat med utökade

individuella begränsningar gällande de medborgare som ikläder sig ett offentligt uppdrag eller

utför något för samhället annat viktigt arbete. Dessa utökade begränsningar gäller så länge

som individen är i tjänst. Constant framhåller sådana begränsningar för politiskt valda

individer, Mill exemplifierar detta genom en polismans utökade skyldighet att inte berusa sig i

tjänsten och Liberaldemokraterna framhåller lärare och statstjänstemäns utökade ansvar.

I avsnittet ovan placerar Mill individen i en tät samhällelig väv där stor hänsyn måste tas till

hur andra individer påverkas av den enskildes uppförande. I ljuset av detta menar Mill att

samhället har rätt att ingripa i en individs frihet, antingen genom lagstiftning eller i ett

moraliskt fördömande från den allmänna opinionen. Sådana ingripanden måste dock grunda

sig i att handlingen har utförts i strid mot de allmänna intressena, allmänhetens välfärd, eller

kränkt någon annan individs frihet. En individ kan enligt Mill med sitt beteende, exempelvis

genom att upprepade gånger under berusning vara våldsam, förbruka en del av sin frihet.

Samhället kan helt enkelt, och med rätta, begränsa en individs frihet, exempelvis att berusa

sig, om denne förbrukar ett moraliskt kapital.

Liberaldemokraterna är mer fåordiga i de juridiska begränsningarna av individens frihet men

menar att: ”Frihet ska vara grund för all lagstiftning, och detaljreglering bör undvikas. [---]

All lagstiftning skall bygga på respekt för individen. De lagar som finns ska utgöra en så liten

inskränkning som möjligt för den enskildes frihet.”104

Constant menar i likhet med

Liberaldemokraterna att lagstiftningen måste utgå från individens frihet och i sammanhanget

exemplifierar han detta, som så ofta, med beskattning av egendom. I korthet menar han att all

beskattning som kan anses vara överflödig är olaglig. Detta uttalande visar hur Constant

menar att lagstiftning måste utgå från och i möjligaste mån respektera individens frihet och

inte inskränka denna frihet i onödan.

3.4 Liberaldemokraterna träder fram i ljuset

Liberaldemokraterna uttrycker vid en första anblick få begränsningar gällande individens

personliga eller politiska frihet. Genom att använda Constant och Mill och de begränsningar

de framhåller är det dock möjligt att få Liberaldemokraternas begränsningar att träda fram i

ljuset. Liberaldemokraternas ideologiska vision är på de flesta områden mer tillåtande och

104

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid. 8

35

uttrycker en mer omfattande individualistisk frihet än vad Constant och Mill gör, stundom

låter det liberaldemokratiska manifestet nästintill utopiskt där individer rör sig helt fritt i

samhället utan kontroll eller krav på sig. Detta anser jag dock går att koppla till det område

där förhållandet frihet är omvänt, där Constant är den främste förespråkaren och

Liberaldemokraterna genom ett tyst budskap anser att omfattande begränsningar är

nödvändiga. Jag talar uppenbarligen om friheten för individen att disponera sin egendom utan

inblandning av stat eller samhälle. Gällande denna del av individens frihet är Constant den

främste, Mill intar något av en mellanposition, som så många gånger tidigare, medans

Liberaldemokraterna genom sin omfattande socialpolitik indirekt avslöjar varifrån de skaffar

medlen till att skapa sitt utopiska samhälle.

Min studie visar på hur dessa spänningsförhållanden gällande olika grader av individuell

frihet inom olika områden gör att en rad olika kombinationer av liberalism går att skapa,

något som exemplifierats ovan genom att Constants ekonomiska frihet kontrasterats mot

Liberaldemokraternas sociala frihet.

Jag vill dock återigen framhålla det liberaldemokratiska manifestets säregna karaktär i

jämförelse med Constant och Mill. De politiska utmaningarna i dagens Sverige är radikalt

annorlunda i jämförelse med de problem som 1800-talets liberaler ställdes inför. Vidare är

Constants och Mills texter mer teoretiserande skisser över hur samhället och den

representativa demokratin bör utformas för att maximalt premiera den individualistiska

friheten medans det liberaldemokratiska manifestet är en politisk handlingsplan för att angripa

och komma till rätta med aktuella politiska problem i dagens Sverige. När Constant och Mill

talar om individen så placeras denne i en samhällelig kontext där sociala hierarkier fortfarande

är ett naturligt inslag, tydligast framkommer detta hos Constant, och hälften av statens

individer, kvinnorna, inte har samma frihet att delta i den politiska offentligheten.

Liberaldemokraterna å andra sidan har utformat sitt manifest efter ett betydligt mer ”platt”

samhälle där adelsprivilegier och begränsad frihet utifrån ett klassperspektiv är inte längre ett

naturligt inslag i samhället och i princip ingen i Sverige ifrågasätter kvinnors rätt att delta i

den politiska offentligheten. Inte heller kulturella uttryck som en aktivt dominerande, och

därmed enande, religion förekommer i Sverige idag, då mångkulturalismen under snart två

decennier varit den uttryckta ”statskulturen”. Det skulle kunna uttryckas i postmodernistiska

termer som att det svenska samhället är fragmentariskt, att det består av flera olika

sammanslutningar av människor som ska samsas inom den svenska staten.

36

I ett sådant politiskt klimat och fragmentariskt samhälle drar jag slutsatsen att det är svårare

att visa på fördelarna med en liberal ideologi, Vad ska hålla ihop gemenskapen om inte

staten? Intressant nog har det nyligen startas en debatt kring detta bland borgerliga politiker

där flera företrädare för Alliansen numera farmhåller styrkan i en stark stat, något som inte

uppskattas av alla, framförallt de borgerliga ungdomsförbunden.105

Enligt min mening har

dock inte liberalismen som ideologi, eller någon annan ideologi för den delen, spelat ut sin

roll som politisk kraft, snarare tvärtom. I ett fragmentariskt samhälle måste det finnas

gemensamma värderingar, exempelvis åsiktsfrihet, som alla medborgare omfattas av och bör

försvara. På detta sätt kan ideologier tjäna som välbehövliga orienteringssystem för

människor i ett alltmer fragmentariskt och svåröversiktligt samhälle.

4. Sammanfattning

Benjamin Constant, John Stuart Mill och Liberaldemokraterna utgår alla som regel från

individen som samhällets minsta beståndsdel, dock tillskrivs individer olika begränsningar i

sin frihet. Constant förlägger dessa ofta utifrån den privata egendomen och Mill utifrån

intellektuell förmåga, endast Liberaldemokraterna ger varje individ samma grundläggande

frihet som civil medborgare.

Det finns fler olika referenspunkter mellan de tre liberala förespråkarna angående

begränsningar av den individualistiska friheten. Både Constant, Mill och Liberaldemokraterna

menar att de individer som utför uppdrag i samhällets tjänst eller andra arbete som är av stor

vikt för samhället rätteligen kan begränsas i sin individuella frihet när dessa bekläder sin

yrkesroll. Gemensamt för de alla är att när samhället har överlämnat viss makt eller ansvar

till en individ rörande det allmänna bästa, vare sig det gäller ministrar eller lärare, så är det

berättigat att ställa högre krav på denne individs handlande. Vidare harmoniserar alla tre i

antagandet att alla lagstiftning ska utgå från och respektera individens frihet.

Studien visar dock även skillnader i hur individer definieras och vad som berättigar

begränsningar i dessas frihet. För Constant framstår principen om individuell frihet som

viktigare att försvara än att alla individer som lever i en stat har samma rättigheter och

möjligheter något som får till följd att samhällets egendomslösa begränsas i sin politiska

105

Se debattråd på Newsmill: http://www.newsmill.se/amne/staten 2012-06-10

37

frihet. Mill ger en utökad rösträtt till intellektuella och välbeställda. Dessa begränsningar för

utvalda samhällsgrupper motiveras som en nödvändighet för den representativa demokratins

överlevnad vilket kan härledas ur en oro för att ge den stora arbetarklassens företrädare

majoritet i parlamentet. Endast Liberaldemokraterna tillskriver de civila medborgarna samma

individuella friheter utan begränsningar vare sig utifrån egendomsförhållanden eller

intellektuella förmågor.

Vidare visar studien att Liberaldemokraterna framhåller mindre begränsningar i den

individuella friheten gällande socialförhållanden något som dock får till följd att individens

ekonomiska frihet begränsas genom en högre skattebörd.

38

Källhänvisning

Tryckt material

Ball, Terence och Dagger, Richard. (2006) Political Ideologies and the Democratic Ideal.

Pearson Longman. Arizona State University.

Bengtsson, Mattias och Norberg, Johan. (2003) Frihetens klassiker. Timbro. Kristianstad.

Constant, Benjamin. (2010) Political Writings. Cambridge University Press. Cambridge.

Lennerhed, Lena. red. (2008) Från Sapfo till Cyborg – Idéer om kön och sexualitet i historien.

Gidlunds Förlag. Stockholm.

Liedman, Sven-Eric. (2002) Från Platon till kommunismens fall. Albert Bonniers Förlag.

Falun.

Locke, John. (1998) Andra avhandlingen om styrelseskicket, Daidalos. Göteborg.

Mill, S. John. (2008) Considerations on Representative Government. Ferenity Publishers.

Rockville, Maryland.

Mill, S. John. (2009) Om friheten, Natur och Kultur. Stockholm.

Norberg, Johan. (1999) Den svenska liberalismens historia, Timbor. Stockholm

Nycander, Svante. (2009) Liberalismens idéhistoria – Frihet och modernitet. SNS Förlag.

Stockholm.

Sörlin, Sverker. (2004) Mörkret I människan – Europas idéhistoria 1492 – 1918. Natur och

Kultur. Stockholm.

Sörlin, Sverker. (2004) Världens ordning - Europas idéhistoria 1492 – 1918. Natur och

Kultur. Stockholm.

39

Artiklar

George Crowder ”Two Concepts of Liberal Pluralism” Political Theory, Vol. 35 No. 2 (Apr.

2007) sid. 121 - 146

M. E. Brint. ”Jean-Jacques Rousseau and Benjamin Constant: A Dialogue on Freedom and

Tyranny” The Review of Politics. Vol. 47, No. 3. (Jul. 1985) sid 324 - 325

Elektroniska källor

http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf

2012-03-15

www.ne.se sökord: socialliberalism

www.ne.se sökord: The Federalist

http://plato.stanford.edu/ sökord: The Federalist

http://plato.stanford.edu/ sökord: Montesquieu

http://www.newsmill.se/amne/staten 2012-06-10