Års

ber

ätte

lse

2016

Innehåll2 Presidentens överblick

4 Vindkraftsärenden i högsta förvaltningsdomstolen

9 Tilläggsskatten för pensionsinkomst stod inte i uppenbar strid med grundlagen och unionsrätten blev inte tillämplig på bestämmelserna om tilläggsskatt

12 Valiofickbetalatiotalsmiljoner ipåföljdsavgiftförunderprissättning i konkurrenssyfte

16 Utlänningsärenden – från planering till praktiskt genomförande och resultat ur domarens, föredragandens och notariens synvinkel

20 De europeiska domstolarnas rättspraxis i högsta förvaltnings- domstolens utlänningsrättsliga avgöranden

25 Årsboksbeslut, korta referat, vissa andra beslut – begreppen samt den rättsliga och samhälleliga betydelsenavprejudikat

28 Högsta förvaltningsdomstolens utlåtanden 2016

30 HFD framställde begäran om förhandsavgörande av unionens domstol i fem fall

32 Statistik

42 Högsta förvaltningsdomstolens personal 1.1–31.12.2016

44 Besöks- och kontaktinformation

Den högsta domsrätten i förvaltningsprocessu-

ella ärenden utövas av högsta förvaltningsdomstolen. Dess

uppgift är att säkerställa att de beslut som fattas inom förvalt-

ningen är lagenliga. Samtidigt ger högsta förvaltningsdom-

stolen rättsskydd åt privatpersoner, samfund och företag i en-

skilda ändringssökningsärenden. De största ärendekategorier-

na är utlänningsärenden, social- och hälsovårdsärenden, miljö

och byggande samt skatteärenden. Förutom att pröva besvär,

övervakar högsta förvaltningsdomstolen de lägre domstolsin-

stansernas rättskipning inom sitt behörighetsområde, avger ut-

låtanden gällande lagberedningsärenden och framställer lag-

stiftningsåtgärder.

Inkomna och avgjorda ärenden 2012–2016, st

3 928

3 947

2012

4 303

4 126

2013

4 271

4 201

2014

4 010

4 319

2015

5 378

4 773

2016

AVGJORDAINKOMNA

Inkomna ärenden enligt ärendekategori

2016

38 %UTLÄNNINGSÄRENDEN

7 %BYGGANDE

5 %MILJÖ

5 %EKONOMISK VERKSAMHET INKLUSIVE TRAFIK OCH KOMMUNIKATION

19 %SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRD

11 %SKATTER

10 %STATSRÄTT OCH ALLMÄN FÖRVALTNING4 %

SJÄLVSTYRELSE

1 %ÖVRIGA ÄRENDEN

1

I det fall att en finländare råkar ut för – eller varför in-

te får bli delaktig – i en rättegång är det med stor san-

nolikhet frågan om en förvaltningsdomstol och där ett

vardagsnära ärende. Sådana ärendekategorier finns det

många av i förvaltningsdomstolarna, allt från t.ex. be-

skattning till socialtjänster och barnskydd, från byggan-

de och samhällsteknik till offentlighet inom förvaltning-

en eller från tjänsteförhållanden till kommunal förvalt-

ning och ekonomi. Inom en del ärendekategorier är

de flesta parterna företag som bl.a. i ärenden gällande

offentlig upphandling, många delar av beskattningen

eller t.ex. varumärkesärenden. Miljö- och vattenären-

den däremot är ofta lika viktiga för företag och offent-

liga samfund som för privatpersoner som lider olägen-

het. Gemensamt för alla ärenden är, att det är frågan

om att erhålla rättsskydd och söka ändring i beslut som

fattats inom den offentliga förvaltningen. På ett allmän-

nare plan är det förvaltningsdomstolarnas viktiga upp-

gift att inom de ramar domstolens behörighet i varje

enskilt fall har, säkra lagenligheten inom den offentliga

maktutövningen.

Mångfalden inom förvaltningsdomstolarnas upp-

giftsområde är inte alldeles lätt att greppa som helhet

och oftast öppnar den sig för medborgaren via ett ären-

de som personligen berör eller intresserar. Gränsdrag-

ningen mellan vad förvaltningsdomstolarna gör och vad

som hör till andra myndigheter, t.ex. laglighetsöverva-

karna, är också väsentlig. Saken blir inte enklare av att

vissa uttryck som används inom förvaltningsprocessen

används väldigt flummigt i allmänt tal. Ett sådant uttryck

är att överklaga. Att överklaga, eller som det heter, att

besvära sig, betyder att söka ändring eller med andra

ord hur man i huvudsak går till väga för att anhängiggö-

ra ett ärende i en förvaltningsdomstol.

Strax före nyår rubricerade en dagstidning ”Rättig-

heterna är väl kända – Ändringssökande: Allt fler klagar

över myndigheters och kommuners beslut”. I artikeln re-

fererades klagomål som medborgare gjort till justitie-

kanslern, justitieombudsmannen, regionförvaltningsver-

ken och Valvira samt besvär till förvaltningsdomstolarna.

Alla de här instanserna förknippas med någon form av

klagomål. Trots det är det endast hos en förvaltnings-

domstol man kan söka ändring i ett beslut av en förvalt-

ningsmyndighet eller besvära sig över dem. I inget an-

nat av de ovan nämnda förfarandena är det frågan om

att besvära sig eller söka ändring. Den nämnda rubriken

påminner om en väldigt allmän missuppfattning om oli-

ka myndigheter och deras uppgifter, en missuppfattning

Presidentens överblick

som den till vardags mycket diffusa användningen av or-

den överklaga och klagomål dessutom är ägnad att öka.

En missuppfattning om myndighetens roll kan dessvärre

leda till rättsförluster. Om besvär till en domstol inte an-

förs inom utsatt tid, avvisas besvären.

Genom klagomål till olika laglighetsövervakare kan

ett myndighetsbeslut aldrig undanröjas eller ändras.

Möjligheten att klaga utgör i och för sig en viktig del

av att upprätthålla lagenligheten i samhället och genom

klagomål kan myndighetspraxis korrigeras med tanke

på framtiden. Men klagomål är i motsats till besvär inte

ett rättsmedel för enskilda och samfund mot beslut som

upplevs felaktiga. Att diffust ”klaga på en myndighet” är

i själva verket endast ett klagomål. Att besvära sig över

ett beslut innebär å sin sida alltid att en rättsprocess an-

hängiggörs och den följer sina egna särskilt stadgade fa-

talietider som inte på något sätt påverkas av olika klago-

mål. I vissa fall måste ett rättelseyrkande göras hos för-

valtningsmyndigheten innan man kan besvära till förvalt-

ningsdomstolen.

Vår förvaltningsdomstolsorganisation består för till-

fället av sex förvaltningsdomstolar på fastlandet, Ålands

förvaltningsdomstol, marknadsdomstolen, försäkrings-

domstolen samt högsta förvaltningsdomstolen. Möjlig-

heten att söka ändring i försäkringsdomstolens beslut är

ytterst begränsad, men i övrigt följer domstolsorganisa-

tionen i förvaltningsprocessen en modell med två instan-

ser, till exempel den egna regionala förvaltningsdomsto-

len och högsta förvaltningsdomstolen. Här skiljer sig för-

valtningsdomstolarna från de allmänna domstolarna där

instanserna är tre. Å andra sidan innebär förvaltnings-

processen, i motsats till processen i tingsrätten, redan

i förvaltningsdomstolen som första instans ändringssö-

kande och kan ha föregåtts av synnerligen grundlig be-

handling till exempel inom skatteförvaltningen och där-

efter i skatterättelsenämnden.

Traditionellt har högsta förvaltningsdomstolen skilt

sig från högsta domstolen genom att besvärstillstånd

enligt lagen krävs i endast en del av de många ären-

dekategorierna medan besvärstillstånd i högsta dom-

stolen är huvudregel. Trots denna skillnad har hösta för-

valtningsdomstolens linjedragningar alltid haft en stor

betydelse för lagtillämpningen inom förvaltningen och

domstolarna. Utvecklingen går mot en vid tillämpning

av besvärstillståndsförfarandet och en mer framträdan-

de prejudikatroll även i högsta förvaltningsdomstolen.

Under de senaste åren har besvärstillstånd krävts i unge-

fär hälften av de ärenden som anhängiggjorts i högsta

förvaltningsdomstolen. Året 2016 var i och för sig all-

deles unikt då antalet besvärstillståndsärenden blev re-

kordstort. Orsaken till detta var en aldrig tidigare upp-

levd mängd asylärenden. Besvärstillståndsförfarandet

tillämpas ju inom alla utlänningsärenden.

Året 2016 var i högsta förvaltningsdomstolen unikt

också för att det sammanlagda resultatet var exceptio-

nellt högt. Under året avgjordes avsevärt fler ärenden än

det anhängiggjordes nya, allt som allt 5 378. Även anta-

let publicerade beslut var rekordstort (om vi glömmer de

tider då alla beslut publicerades). Enbart årsboksbeslu-

ten, som starkast styr förvaltnings- och rättspraxisen, var

223 till antalet. De olika ärendekategorierna är mycket

väl representerade bland dem. Det här är alla tiders re-

kord och visar för sin del på vilka förväntningar som ställs

på högsta förvaltningsdomstolens beslutsverksamhet.

Tyvärr är utsikterna för år 2017 inte lika bra. Bered-

skap att behandla de allt fler asylärendena finns, men de

övriga ärendekategorierna får i desto högre grad kän-

na av den så kallade osthyveln inom statsekonomin. De

av lagstiftaren ställda kraven på att säkra enskildas och

samfunds rättsskydd och inom skälig tid fatta även ur

ekonomisk synvinkel betydande beslut har inte direkt

minskat, men däremot nog de resurser som står till hög-

sta förvaltningsdomstolens förfogande för att uppfyl-

la dem. Behandlingstiderna inom de olika ärendekate-

gorierna kommer – förhoppningsvis med undantag för

asylärendena – oundvikligen att förlängas något under

år 2017 vilket inte nödvändigtvis är följdriktigt med tan-

ke på statsekonomin som helhet. Men vi här i högsta för-

valtningsdomstolen gör under alla omständigheter vårt

bästa.

Pekka Vihervuori

3

I den nationella energi- och klimatstrategi som statsrå-

det antog 20.3.2013 sattes produktionsmålet för vind-

kraftenergin år 2025 till 9 terrawattimmar, vilket motsva-

rar en kapacitet om 3 750 megawatt. Produktionsmålet

förutsätter en betydande ökning av kapaciteten att pro-

ducera vindkraft i Finland, med hänsyn till att kapacite-

ten när strategin antogs var 290 megawatt.

I den nya nationella energi- och klimatstrategi som

statsrådet antog 24.11.2016 konstateras att andelen

förnybar energi ökas så att den utgör mer än 50 pro-

cent på 2020-talet. Enligt strategin frångår man dock

tariffsystemet med inmatningspris. Målet är att projek-

ten i framtiden ska genomföras på marknadens villkor.

Enligt de riksomfattande mål för områdesanvänd-

ningen som statsrådet antog 30.11.2000 och justerade

13.11.2008 ska i landskapsplaneringen anges vilka om-

råden som bäst lämpar sig för utnyttjandet av vindkraft.

Vindkraftverken ska i första hand koncentreras till enhe-

ter som omfattar flera kraftverk.

Markanvändnings- och bygglagen ändrades från

1.4.2011 så att utbyggnaden av vindkraft i större ut-

sträckning än tidigare kan grunda sig på generalplan-

läggning.

Om riktvärden från utomhusbuller från vindkraftverk

bestäms i en förordning av statsrådet (1107/2015), som

har trätt i kraft 1.9.2015. Beslutet är avsett att tilläm-

pas vid bland annat planering av markanvändning och

byggande och vid tillståndsförfarande och tillsyn enligt

markanvändnings- och bygglagen.

En omständighet som har påverkat utbyggnaden av

vindkraft har varit lagen om stöd till produktion av el

från förnybara energikällor (1396/2010), som har varit

ett viktigt styrinstrument. Det i lagen föreskrivna stöd-

systemet togs i bruk år 2011. Enligt systemet kan ett

vindkraftverk under 12 års tid få ett garanterat pris för

sin el. Genom en lagändring (lag 1274/2015), som har

trätt i kraft 26.10.2015, har beslut fattats om att avskaffa

systemet. Lagändringen tillämpas dock endast på vind-

kraftsprojekt som inletts efter lagändringen.

Utbyggnaden av vindkraft har varit livlig alltsedan år

2011 och i de besvärsärenden gällande tillämpningen

av markanvändnings- och bygglagen som högsta för-

valtningsdomstolen behandlat år 2016 har ärenden som

gällt byggande av vindkraftverk fortfarande utgjort en

viktig grupp.

Enligt markanvändnings- och bygglagens system för

styrning av byggverksamheten ska byggandet av vind-

kraftverk i första hand grunda sig på planläggning. Ett

mycket viktigt styrinstrument i detta sammanhang har

alltsedan 2011 varit de generalplaner som ger möjlig-

het att bevilja bygglov för vindkraftverk. Planeringsbe-

hovsavgöranden eller bygglov för enskilda vindkraft-

verk kan användas endast när det är frågan om min-

dre projekt.

Genom planläggning eftersträvas en sådan place-

ring av områden för vindkraftverk att de olägenheter

som områdena medför för människors livsmiljö blir så

små som möjligt. Dessutom beaktas bland annat konse-

kvenserna för landskapet, fågelfaunan och naturen i öv-

rigt. Förutom planläggning kräver byggandet av vind-

Vindkraftsärenden i högsta förvaltningsdomstolenHannu Ranta och Tuula Pääkkönen

5

kraftverk alltid också bygglov eller åtgärdstillstånd. Be-

roende på fallet kan projektet dessutom förutsätta ett i

speciallagstiftning reglerat förfarande, t.ex. när flygplat-

ser eller radarövervakning berörs.

I högsta förvaltningsdomstolens avgöranden under

år 2016 har frågor gällande vindkraftverk oftast kom-

mit upp vid handläggning av generalplaner, men även

i ärenden som gällde landskapsplaner och planerings-

behovsavgöranden, åtgärds- och bygglov eller miljötill-

stånd. Eftersom vindkraftverken är föremål för stort in-

tresse, publicerade högsta förvaltningsdomstolen näs-

tan alla sina vindkraftsavgöranden under året. Fem av

dem publicerades som årsboksavgöranden, två refere-

rades i korta referat och 18 publicerades under rubriken

Vissa andra beslut.

Typiska besvärsgrunder som förvaltningsdomstolar-

na får ta ställning till när vindkraftverk planeras är för

det första besvärsgrunder som hänför sig till utredning-

ar om bullret från vindkraftverk och bullerkonsekvenser-

na. I markanvändnings- och bygglagen förutsätts att när

en plan bereds, ska konsekvenserna av planen utredas.

Lagens bestämmelser om innehållet i en generalplan

förutsätter i sin tur att möjligheterna till en trygg och

hälsosam livsmiljö beaktas i generalplanearbetet.

Vid planläggningen av områden för vindkraftverk

gör experter bullerutredningar, som tjänar som grund

för bedömningen av vilket buller vindkraftverken föror-

sakar och hur långt bullret når. Resultatet jämförs med

riktvärdena för den på olika områden godtagbara bul-

lernivån.

I flera av sina avgöranden om generalplaner för

vindkraftverk konstaterade högsta förvaltningsdomsto-

len att för att en plan ska få antas måste de krav som

lagen ställer på innehållet i planen uppfyllas, bland an-

nat kraven på hälsosam livsmiljö. Förutom detta kräver

verksamheten även miljötillstånd, om vindkraftverkets

verksamhet till följd av bullret kan medföra sådant oskä-

ligt besvär som avses i lagen angående vissa granne-

lagsförhållanden. Genom miljötillståndsförfarandet vill

man således i sista hand säkerställa att verksamheten

inte medför oskäliga bullerolägenheter. I sitt årsboksav-

görande HFD 2016:13 tog högsta förvaltningsdomsto-

len ställning till om miljötillstånd behövdes för ett vind-

kraftverk. I avgörandet konstaterades bland annat att

på en som bostad använd fastighet, som låg på cirka

400 meters avstånd från vindkraftverket, var medelni-

vån på bullret 40–45 dB, vilket enligt de riktvärden som

skulle iakttas vid planeringen var en problematisk bul-

lernivå. I ärendet hade inte heller hade gjorts någon se-

parat utredning eller bedömning av om det var möjligt

att inomhus uppnå en godtagbar bullernivå. Med hän-

syn till de osäkerhetsfaktorer som var förknippade med

bullermodelleringen och de särdrag som är förknippa-

de med buller från vindkraftverk kunde bullret förorsa-

ka oskäligt besvär och projektet kunde inte genomföras

utan miljötillstånd.

I offentligheten diskuterades mot slutet av år 2016

hur människors och djurs hälsa påverkas av infraljud,

det vill säga lågfrekventa ljud som inte kan uppfattas

av det mänskliga örat. Högsta förvaltningsdomstolen

tog ställning till saken i sitt avgörande HFD 17.11.2016

liggarnummer 4887, som publicerades i gruppen Vis-

sa andra beslut. I avgörandet hänvisade högsta förvalt-

ningsdomstolen till en enkät som Institutet för hälsa

och välfärd gjort åren 2015–2016. Genom enkäten ha-

de institutet undersökt invånarnas upplevelse av buller-

olägenhet på nio områden där vindkraftverk var i drift.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att hittills

har man inte vid undersökningar observerat något sam-

band mellan vindkraftverken och de symptom som invå-

narna har upplevt och som har misstänkts bero på vind-

kraftverken.

I många besvär lyfte ändringssökandena fram frågor

som hänförde sig till landskapsbilden. Av besvärsskrif-

terna framgår tydligt att ändringar i den egna livsmiljön

i allmänhet uppfattas som en negativ sak. Vindkraftver-

ken är stora, ofta över 200 meter höga byggverk med

vittgående visuella effekter. Å andra sidan är det inte

möjligt att bygga vindkraftverk utan att miljön och land-

skapsbilden förändras. Värnade av landskapet är ett av

de innehållskrav som ska beaktas när en generalplan ut-

arbetas. Vid utarbetandet av en generalplan som gäl-

ler utbyggnad av vindkraft gäller det dessutom att se

till att den planerade utbyggnaden av vindkraft och an-

nan planerad markanvändning lämpar sig för landska-

pet och omgivningen.

6

Även om förändringar i landskapet ofta upplevs som

en olägenhet, är till exempel enbart en förändrad land-

skapsvy från den egna gårdsplanen inte en tillräcklig

grund för att en plan ska bedömas vara lagstridig till

följd av sina konsekvenser för landskapet. De riksom-

fattande målen för områdesanvändningen medför där-

emot att landskapet tillmäts större betydelse när de

objekt som påverkas är nationellt värdefulla landskaps-

områden som avses i betänkandet av arbetsgruppen

för landskapsområden (66/1992) eller Museiverkets in-

ventering av byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY

2009). I samband med planläggningen kartläggs ock-

så regionalt och lokalt värdefulla objekt i landskapet. I

projekthandlingarna klarläggs värdena i landskapet och

projektets konsekvenser för dessa genom bland annat

genomgång av kartor, fotografier, fotomontage och an-

dra analysmetoder. De konsekvenser som en plan kan

ha för sådana nationellt värdefulla landskapsområden

som avses i de riksomfattande målen för områdesan-

vändningen har behandlats bland annat i avgörandet

HFD 6.5.2016 liggarnummer 1897, som gällde en land-

skapsplan, och avgörandet HFD 17.11.2016 liggarnum-

mer 4887, som gällde en generalplan. Båda avgörande-

na har publicerats i gruppen Vissa andra beslut.

Frågor som gäller fågelfaunan behandlades i års-

boksavgörandet HFD 2016:14, som gällde energiland-

skapsplanen för Kymmenedalen. I landskapsplanen ha-

de i östvästlig riktning längs Kymmenedalens kustom-

råde anvisats en rad av nio områden för vindkraftverk.

Enligt planbeskrivningen kunde på varje område place-

ras uppskattningsvis 5–26 vindkraftverk. Kymmeneda-

lens kustområde är ett område dit flygrutterna för oli-

ka arter av stora arktiska fåglar och stora rovfåglar kon-

centrerats och det viktigaste området av denna art i

Finland. I de utredningar som gjorts för planen ingick

ingen bedömning av vindkraftverkens sammanlagda

konsekvenser för fågelfaunan, utan en noggrannare ut-

redning av dessa konsekvenser hade lämnats till att ske

i samband med detaljplanläggningen. I sitt beslut kon-

staterade högsta förvaltningsdomstolen bland annat att

det i och för sig var möjligt att i samband med den me-

ra detaljerade planläggningen finna sätt att genomfö-

ra utbyggnaden av vindkraften så att konsekvenserna

för fågelfaunan mildrades. Med hänsyn till landskaps-

planens roll i styrningen av den helhet som utbyggna-

den av vindkraften utgjorde samt den omständighet-

en att området delvis sammanföll med området för de

huvudsakliga, på riksnivå viktiga flyttrutterna för arktis-

ka fågelarter och stora rovfåglar eller låg i dessa rut-

ters omedelbara närhet, kunde utredningen av planens

sammanlagda konsekvenser inte lämnas till att ske i

samband med den mera detaljerade planläggningen av

områdena. Landskapsplanens betydelse för hantering-

en av de sammanlagda konsekvenserna av en utbygg-

nad av vindkraften underströks också av att metoderna

för att minska konsekvenserna för fågelfaunan av dessa

i rad längs kusten placerade stora vindkraftsområden

var begränsade vid en fortsatt planläggning, särskilt i

fråga om de områden där vindkraftverken inte kunde

placeras parallellt med fåglarnas flyttrutter. Landskaps-

planen hade inte grundat sig på tillräckliga utredningar

I många besvär lyfte ändrings- sökandena fram frågor som hänförde sig till land- skapsbilden.

7

och konsekvensbedömningar, varför landskapsfullmäk-

tiges beslut var lagstridigt till den del som det gällde

området för vindkraftverk.

I årsboksavgörandena HFD 2016:146 och

HFD 2016:147 var det fråga om småskaliga kraftverk.

Det förstnämnda avgörandet gällde ett åtgärdstillstånd

som hade beviljats för byggande av ett cirka 11 meter

högt småskaligt vindkraftverk (1 500 W) på ett strand-

område där det huvudsakligen fanns fritidsfastigheter.

Enligt tillståndet fick kraftverket placeras på cirka 40

meters avstånd från rån till grannens fastighet. Av ut-

redningen i ärendet framgick att bullret från kraftverket

på 50 meters avstånd från kraftverket var 45 dB. Efter-

som det i handlingarna inte fanns någon utredning om

att bullernivåer motsvarande de riktvärden som skul-

le tillämpas kunde nås på grannfastigheten, kunde till-

ståndet inte beviljas. I det senare avgörandet var det

frågan om ett bygglov som beviljats för ett vindkraft-

verk med en effekt av 50 kW. Vindkraftverkets navhöjd

var 36 meter och rotorns diameter 12 meter. Byggplat-

sen var belägen i terrängen bakom en tät fritidsbosätt-

ning, som löpte längs ett strandområde. Enligt utred-

ningen om projektets inverkan på landskapet var kon-

sekvenserna för miljön och de närliggande områdena

inte betydande och enligt bullerutredningen översteg

bullernivån på de närmaste bostadsfastigheterna inte

riktvärdena. Bygget av vindkraftverket begränsade in-

te heller markanvändningen på planområdet. Projektet

hade inte sådana betydande verkningar för miljön att

ett planeringsbehovsavgörande skulle ha varit nödvän-

digt. Bygglovsbeslutet fastställdes.

Det korta referatet av beslutet HFD 29.1.2016 lig-

garnummer 227 gällde frågan om besvärsrätt enligt

kommunallagen. I en etapplandskapsplan för Egentliga

Finland hade anvisats lämpliga områden för vindkraft-

verk. Den person som anfört besvär över beslutet hade

inte någon hemort i en kommun inom landskapsförbun-

det, men ägde fastigheter i en kommun som gränsade

till en kommun inom landskapsförbundet. Högsta för-

valtningsdomstolen konstaterade i sitt beslut att i land-

skapsplanen inte hade avgjorts var vindkraftverken skul-

le placeras, hur många de skulle vara, vilken effekt de

skulle ha eller andra detaljer som hänförde sig till byg-

gandet av dem, såsom deras läge i förhållande till bo-

sättningen, utan dessa omständigheter skulle avgöras

vid planering på mera detaljerad nivå. Följaktligen på-

verkades den ifrågavarande personens rätt, skyldighet

eller fördel inte direkt av landskapsplanen. Enbart bo-

ende eller ägande eller besittning av en fastighet inom

verkningsområdet för den etapplandskapsplan i vilken

fanns bestämmelser om utbyggnad av vindkraften kun-

de inte anses medföra partsställning för vederbörande.

Eftersom han inte heller hade presenterat någon annan

utredning om sin partsställning, avvisades besvären.

Jävsfrågor har behandlats i två publicerade avgö-

randen. I årsboksbeslutet HFD 2016:190 upphävdes ett

beslut om antagning av en generalplan på den grun-

den att det hade skett ett fel i förfarandet som berod-

de på jäv. Stadsstyrelsens ordförande hade deltagit i

handläggningen av planläggningsärendet trots att han

samtidigt var anställd i arbetsförhållande hos Forststy-

relsen, som hade initierat planläggningsärendet och

som kunde väntas få synnerlig nytta av det. Det kor-

ta referatet HFD 22.8.2016 liggarnummer 3451 gällde

ett bygglovsbeslut. I handläggningen av ansökan om

bygglov för vindkraftverk hade deltagit en person som

i egenskap av ägare till ett markområde skulle komma

att få ersättning av vindkraftverksbolaget för den olä-

genhet som bygget av vindkraftverket eventuellt skul-

le komma att förorsaka honom genom så kallad rotor-

skugga. Bygglovsbesluten ansågs ha tillkommit i felak-

tig ordning till följd av jäv och upphävdes.

Till högsta förvaltningsdomstolens uppgifter hör att

ansvara för att förvaltningsrättsskipningen är enhetlig

och således också för att vindkraftsbolag, i närheten av

vindkraftverk bosatta personer samt andra får ett lik-

värdigt bemötande överallt i landet. Publiceringen av

högsta förvaltningsdomstolens beslut har inte bara en

informativ funktion, utan är också avsedd att vara ett

medel för domstolen att se till att förvaltningsdomsto-

larna tillämpning av lagen är enhetlig. En omsorgsfull

beredning av ärendena och strävan att meddela beslut

så snabbt som det inom ramen för domstolens resurser

är möjligt tillgodoser också på bästa möjliga sätt de oli-

ka intressen som är representerade i de ärenden som

domstolen har att behandla.

8

I sitt årsboksavgörande (HFD 2016:180) ansåg högsta

förvaltningsdomstolen att de bestämmelser om tilläggs-

skatt för pensionsinkomst som sedan skatteåret 2013 ha-

de funnits i inkomstskattelagen inte stod i uppenbar kon-

flikt med grundlagen och att unionsrätten inte blev till-

lämplig på dessa bestämmelser. Samma dag som högsta

förvaltningsdomstolen meddelade årsboksavgörandet,

avslog domstolen även 26 ansökningar om besvärstill-

stånd, där rättsfrågan var densamma som den som hade

avgjorts med årsboksavgörandet.

Förskottsinnehållningsprocenten för den person som

var ändringssökande i högsta förvaltningsdomstolen och

som skatteåret 2013 hade cirka 460 000 euro i pensions-

inkomster, hade bestämts utgående från en sådan beräk-

ning att ändringssökanden enligt 124 § 1 och 4 mom. i

inkomstskattelagen som tilläggsskatt för pensionsinkom-

sten skulle betala 6 procent till den del som pensions-

inkomsten efter pensionsinkomstavdraget överskred

45 000 euro. Den förskottsinnehållningsprocent som

bestämts för ändringssökandens pensionsinkomst var

högre än förskottsinnehållningsprocenten för motsvaran-

de löneinkomst skulle ha varit.

Enligt ändringssökanden stod inkomstskattelagens be-

stämmelser om tilläggsskatt för pensionsinkomst i strid

med Europeiska unionens rättsregler om förbud mot ål-

dersdiskriminering och således i strid med lagen om li-

kabehandling (21/2004), som skulle tillämpas i ärendet.

I varje fall skulle bestämmelserna om tilläggsskatt en-

ligt 106 § i Finlands grundlag inte tillämpas, eftersom

de stod i strid med bestämmelsen om likställdhet i 6 § 1

mom. i Finlands grundlag och förbudet mot åldersdis-

kriminering i 2 mom. av samma paragraf.

Högsta förvaltningsdomstolens begäran om förhandsavgörande av unionens domstol

På yrkande av ändringssökanden begärde högsta förvalt-

ningsdomstolen att unionens domstol i ett förhandsavgö-

rande skulle ta ställning till om unionens rättsregler om

förbud mot åldersdiskriminering var tillämpliga i ärendet.

Unionens domstol ansåg i sin dom i målet C-122/15

att den nationella lagstiftningen om tilläggsskatt på in-

komster inte omfattades av det materiella tillämpnings-

Tilläggsskatten för pensionsinkomst stod inte i uppenbar strid med grund-lagen och unionsrätten blev inte tillämplig på bestäm-melserna om tilläggsskatt Alice Guimaraes-Purokoski och Jouko Tuomi

9

området för rådets direktiv 2000/78/EG och därmed inte

heller av artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de

grundläggande rättigheterna. Tilläggsskatten för pen-

sionsinkomst kunde således inte anses stå i strid med Eu-

ropeiska unionens rättsregler om förbud mot åldersdis-

kriminering och således inte heller i strid med lagen om

likabehandling (21/2004).

Var det fråga om en uppenbar konflikt med grundlagen?

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att rättsreg-

lerna i inkomstskattelagen om tilläggsskatt för pensions-

inkomst är klara och entydiga och att tillämpningen av

dem inte förutsätter tolkning. Eftersom reglerna är så ex-

akta, är myndigheternas prövning vid tillämpning av be-

stämmelserna bunden prövning. Vid en eventuell kon-

flikt mellan lagen och grundlagen kan ändringssökan-

dens skyldighet att betala tilläggsskatt för pensionsin-

komst därför inte undanröjas genom grundlagsenlig eller

grundlagsvänlig tolkning av ifrågavarande bestämmelser

i inkomstskattelagen.

Det gällde således för högsta förvaltningsdomstolen

att ta ställning till om det på det sätt som avses i 106 § i

grundlagen skulle stå i uppenbar konflikt med grundla-

gen att i ärendet tillämpa inkomstskattelagens bestäm-

melser om tilläggsskatt för pensionsinkomst. Domstolen

skulle avgöra om bestämmelsen om likställdhet i 6 § 1

mom. i grundlagen och bestämmelsen om förbud mot

åldersdiskriminering i 2 mom. av samma paragraf skulle

ges företräde så att bestämmelserna om tilläggsskatt för

pensionsinkomst inte tillämpades.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att lönta-

gare och pensionstagare inte till alla delar är likställda vid

beskattningen, bland annat till följd av de olika avdrag

som vid beskattningen görs från löne- och pensionsin-

komster. I relation till de rättsregler som det nu var fråga

om kunde löntagarna och pensionstagarna dock anses

befinna sig i så liknande ställning att den fråga som mås-

te besvaras var om ändringssökanden vid beskattningen

av sin pensionsinkomst hade försatts i en sådan ställning

som inte var likvärdig med den ställning som en löntaga-

re hade när inkomsten var lika stor.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bestämmel-

serna om tilläggsskatt på pensionsinkomst åtminstone

indirekt grundade sig på en persons ålder.

Efter att ha bedömt syftet med bestämmelserna

om tilläggsskatt på pensionsinkomst, ansåg högsta för-

valtningsdomstolen att lagstiftaren skulle anses i första

hand ha lagt skatten på pensionstagare med höga in-

komster till följd av att deras betalningsförmåga och för

att på detta sätt nå skattepolitiska målsättningar. Denna

till skattebetalningsförmågan kopplade grund, vilken en-

ligt förarbetena till bestämmelserna i inkomstskattelagen

var det primära syftet med tilläggsskatten för pensions-

inkomst, motsvarade de målsättningar som allmänt har

förknippats med det finska inkomstskattesystemet och

var i sig en sådan grund beträffande vilken lagstiftaren

hade samhällspolitisk prövningsrätt. Ändringssökanden

kunde anses höra till de pensionstagare med hög betal-

ningsförmåga som avsågs i lagens förarbeten. Trots att

ändringssökandens skattegrad genom den tilläggsskatt

som ändringssökanden skulle betala för sin pensionsin-

komst hade kommit att bli högre än en löntagares och

när den i lagens förarbeten nämnda målsättningen att få

äldre arbetstagare att förlänga sin arbetskarriär inte läng-

re var aktuell för ändringssökanden, som under skatte-

året fyllt 65 år, stod det inte enligt bestämmelsen om lik-

ställdhet i 6 § i grundlagen eller annars på det sätt som

avses i 106 § i grundlagen i uppenbar strid med grund-

lagen att tillämpa bestämmelserna i inkomstskattelagen

om tilläggsskatt för pensionsinkomst, när man beaktade

ändringssökandens skattebetalningsförmåga och de till

skattebetalningsförmågan relaterade godtagbara syfte-

na med dessa bestämmelser. Europeiska människorätts-

konventionen, som ska tjäna som ledning vid tolkning-

en av grundlagens bestämmelser om grundläggande

rättigheter, kunde med hänsyn till bland annat Europeis-

ka människorättsdomstolens rättspraxis inte anses ställa

ytterligare krav i saken.

Enligt den dom i målet C-122/15 som unionens dom-

stol meddelat med anledning av högsta förvaltnings-

domstolens begäran om förhandsavgörande blev de

unionsrättsliga bestämmelserna om likställdhet inte till-

lämpliga i ärendet.

11

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade i slutet

av 2016 sitt beslut i ett stort konkurrensrättsligt ären-

de, som gällde Valio Oy och missbruk av domineran-

de marknadsställning (HFD 2016:221). I sitt beslut kon-

staterade högsta förvaltningsdomstolen att Valio hade

gjort sig skyldig till sådan underprissättning i konkur-

renssyfte på marknaden för basmjölk som skulle betrak-

tas som missbruk av dominerande marknadsställning.

Med underprissättning i konkurrenssyfte avses ett

förfarande där ett företag i dominerande marknads-

ställning genom att sänka priserna på en bestämd pro-

dukt till en olönsam nivå försöker utestänga konkurren-

ter från marknaden. Underprissättning i konkurrenssyf-

te (på engelska predatory pricing) är enligt unionens

domstols rättspraxis ett sätt att missbruka dominerande

marknadsställning. Bakgrunden till underprissättningen

är i allmänhet att ett företag med dominerande ställ-

ning på marknaden sedan det stängt ute konkurrenter-

na ska kunna höja priserna från den nivå med vilken fö-

retaget konkurrerat. Underprissättning i konkurrenssyfte

kan skada marknaden och därigenom konsumenterna,

trots att den till en början kan framstå som en sänkning

av prisnivån.

Utredningen inleddes till följd av att konkurrenterna begärde åtgärder

Konkurrens- och konsumentverket (KKV, tidigare Kon-

kurrensverket) inledde år 2010 en utredning av Valios

prissättning. Bakgrunden till utredningen var den att

bolagets konkurrenter hade begärt att KKV skulle vid-

ta åtgärder.

Med stöd av utredningen konstaterade KKV att de

genomsnittliga priserna på Valios basmjölk åren 2010–

2012 hade underskridit de genomsnittliga rörliga kost-

naderna. En prissättning som underskred de rörliga

kostnaderna ansågs i enlighet med unionens domstols

rättspraxis innebära sådant missbruk av dominerande

marknadsställning som ska betraktas som underpris-

sättning i konkurrenssyfte.

År 2012 beslöt verket ålägga Valio att upphöra med

sitt missbruk av dominerande marknadsställning och

gjorde samtidigt en framställning om att marknads-

domstolen skulle ålägga Valio att som påföljdsavgift för

missbruk av dominerande marknadsställning till staten

betala 70 miljoner euro i påföljdsavgift.

I sitt beslut år 2014 bedömde marknadsdomsto-

Valio fick betala tiotals miljoner i påföljdsavgift för underprissättning i konkurrenssyfteEijaSiitariochToniKaarresalo

12

len saken på väsentligen samma sätt som KKV och av-

slog Valios besvär över KKV:s beslut. Marknadsdom-

stolen beslöt att bifalla KKV:s framställning och åla-

de bolaget att betala 70 miljoner euro i påföljdsav-

gift till staten.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning av prissättningen

I sina besvär i högsta förvaltningsdomstolen ansåg Va-

lio bland annat att prissättningen hade bedömts orik-

tigt såväl av verket som av marknadsdomstolen. Enligt

bolaget skulle prissättningen inte bedömas med me-

toder som baserade sig på unionens domstols rätts-

praxis och som utgick från granskning av de rörliga

kostnaderna.

Bolagets prissättning borde i stället ha bedömts

med alternativkostnader som utgångspunkt, varvid

man skulle ha beaktat de intäkter som bolaget kun-

nat få genom en möjlig alternativ verksamhetsmo-

dell. Om man trots allt använde sådana mätare för att

bestämma lönsamheten som unionens domstol gjort

i sin rättspraxis, skulle verksamhetens lönsamhet be-

dömas med bolagets så kallade resultatenhet för bas-

mjölk som underlag och så att man beaktade också

de gräddprodukter som uppstår vid framställning av

basmjölk.

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till de me-

toder för bedömning av underprissättning i konkur-

renssyfte som unionens domstol tidigare slagit fast i

sin rättspraxis och enligt vilka priser som underskrider

medeltalet av de rörliga kostnaderna i princip ska be-

traktas som tecken på missbruk av dominerande mark-

nadsställning, eftersom ett företag som tillämpar så-

dana priser inte kan ha något annat ekonomiskt syfte

än att utestänga en konkurrent från marknaden. Hög-

sta förvaltningsdomstolen konstaterade att KKV på det

sätt som tillämpningen av de nyss nämnda metoderna

förutsatte hade kunnat bestämma av vilken art Valios

kostnader skulle vara för att ha relevans i ärendet och

hänföra dessa relevanta kostnader till den verksamhet

som granskningen gällde. I ärendet kunde inte konsta-

teras att de på unionens rättspraxis baserade bedöm-

ningskriterierna för underprissättning i konkurrenssyfte

av skäl som Valio anfört inte skulle ha varit tillämpliga

vid bedömningen av bolagets förfarande.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i likhet

med Konkurrens- och konsumentverket (KKV), som tidi-

gare behandlat ärendet, samt marknadsdomstolen, att

Valio från och med 1.3.2010 betydligt hade sänkt pri-

serna på sin basmjölk. Priserna understeg de så kall-

ade rörliga kostnaderna, vilket redan i princip skulle an-

ses vara ett tecken på missbruk av dominerande mark-

nadsställning. Bakgrunden till prissättningen var att Va-

lios högsta ledning planerat och genomfört en strategi

i avsikt att genom betydande sänkning av priserna ute-

stänga åtminstone bolagets viktigaste konkurrent, Ar-

la, från marknaden. Av den bevisning som framlagts i

ärendet kunde man sluta sig till att Valios avsikt hade

varit att senare kunna höja sina priser.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att

Valios förfarande innebar sådan underprissättning i

konkurrenssyfte som skulle betraktas som missbruk av

dominerande marknadsställning, även om Valio even-

tuellt hade kunnat använda intäkter från verksamhet

som inte ägde rum på den relevanta marknaden till

att uppväga prissättningen av basmjölken så att pri-

set underskred de kostnader som bolaget hade för

denna mjölk. Underprissättning i konkurrenssyfte kun-

de också konstateras ha skett oberoende av om Va-

lio eventuellt ansett att det för Valios affärsverksam-

het som helhet var ändamålsenligare att tillämpa en

sådan prissättning för basmjölk som underskred kost-

naderna än att styra verksamheten mot alternativ pro-

duktion.

Skadeståndsprocesserna påverkade inte påföljdsavgiften

Marknadsdomstolen hade som påföljd för missbruk av

dominerande marknadsställning i enlighet med KKV:s

framställning ålagt Valio att till staten betala en påföljds-

avgift om 70 miljoner euro. Valio ansåg att påföljdsav-

giften saknade grund och var överstor. Bolaget hänvi-

14

sade bland annat till att mot bolaget även genom ta-

lan i domstol hade framställts skadeståndsyrkanden för

konkurrensbegränsning.

Enligt konkurrenslagen får påföljdsavgiften va-

ra högst 10 procent av näringsidkarens relevanta om-

sättning. Motsvarande övre gräns fanns också i tidi-

gare lag. Bestämmelsen om påföljdsavgiftens högsta

tillåtna belopp kunde anses bidra till att förhindra att

de totala påföljderna för näringsidkaren blev oskäligt

tunga. Den påföljdsavgift om 70 miljoner euro som

Valio ålagts att betala utgjorde cirka 3,5 procent av

Valios totalomsättning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att i konkur-

renslagen och i den lag om konkurrensbegränsningar

som föregick konkurrenslagen uttryckligen bestämdes

om skyldighet att ersätta den skada som konkurrens-

begränsningen hade förorsakat. Valio hade följaktligen

redan när bolaget inledde det förfarande som utgjor-

de en förbjuden konkurrensbegränsning kunnat bedö-

ma och förutse den sammanlagda verkan av de påfölj-

der och den skadeståndsskyldighet som konkurrensbe-

gränsningen eventuellt skulle kunna medföra för bo-

laget. Skadeståndsyrkandena var ingen grund för att

sänka påföljdsavgiften.

Förfarandet var av allvarlig art och medförde en sträng påföljd

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Valios förfa-

rande innebar en betydande konkurrensbegränsning av

allvarlig art. Valios missbruk av dominerande marknads-

ställning hade pågått i nästan tre års tid och upphört

först när KKV hade ålagt Valio att upphöra med miss-

bruket.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte den på-

följdsavgift om 70 miljoner euro som marknadsdomsto-

len hade ålagt Valio att betala. Påföljdsavgiften är den

högsta konkurrensrättsliga påföljd som ett enskilt före-

tag hittills har påförts i Finland.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan betraktas

som ett viktigt prejudikat i fråga om underprissättning

i konkurrenssyfte. I det vittomspännande beslutet be-

handlades även många andra viktiga konkurrensrättsli-

ga frågor, såsom yrkanden som hänförde sig till hur nä-

ringsidkarens rätt att försvara sig skyddats samt frågor

som gäller grunderna för hur en marknad definieras och

marknadskraft bedöms. Beslutet kan anses ha en viktig

vägledande funktion i näringsidkarnas och konkurrens-

myndigheternas verksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen

ansåg att Valios förfarande innebar

en betydande konkurrensbegränsning

av allvarlig art.

15

I högsta förvaltningsdomstolens 100-åriga historia

finns många skeden som på ett levande sätt lyfter fram

förändringarna i det omkringliggande samhället. Året

2016 kommer sannolikt i framtiden att framstå som en

milstolpe. Under hösten 2015 erfor Europa en flykting-

våg som sträckte sig ända till Finland.

Ansökningarna om internationellt skydd avgörs i

Migrationsverket. Över Migrationsverkets beslut kan

man besvära sig till Helsingfors förvaltningsdomstol. I

förvaltningsdomstolens beslut kan ändring sökas ge-

nom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen om hög-

sta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Ef-

ter att det under några veckor i september 2015 hade

inlämnats lika många asylansökningar som normalt un-

der ett helt år (3 651) var det skäl att börja förbereda en

i sinom tid ansenlig ökning besvärstillståndsansökning-

ar också i högsta förvaltningsdomstolen.

Förberedelserna för att behärska en mångdubbel

mängd ärenden inleddes omedelbart under hösten

2015. Planeringen skedde utgående från osäkra scena-

rier. En central utgångspunkt var att ärenden som gäl-

ler internationellt skydd på grund av sin natur bildar en

ärendekategori som under alla omständigheter förut-

sätter att kvalitetskraven på en rättegång fylls. Detta

gäller även kravet på en snabb handläggning.

I planeringen beaktade vi såväl personalresurser

som materiella resurser. Rekryteringsbehov och beho-

ven av arbetsutrymmen och ändringar i det elektroniska

målhanteringssystemet gicks igenom. Planeringen un-

derlättades av att det i ett relativt tidigt skede stod klart

vilka tilläggsresurser som skulle stå till vårt förfogande.

Samtidigt följde vi noga med de aktuella lagändring-

arna som var under beredning och funderade på hur

de skulle komma att påverka förvaltningsrättskipningen

och rättsskyddet.

Vår sakkunniga planeringsarbetsgrupp fick snabbt

till stånd flera konkreta förslag som vi kunde presente-

ra för den övriga personalen. Trots att ärendena gällan-

de internationellt skydd skulle komma att beröra endast

en del av personalen var det viktigt att hela personalen

Utlänningsärenden – från planering till praktiskt genomförande och resultat ur domarens, föredragan-dens och notariens synvinkelAnneE.Niemi,ToniKaarresaloochJuhaRekola

16

Asylärendenas* andel av de inkomna

utlänningsärendena 2012–2016, st

2012

938

2013

917

2014

976

2015

892

2016

1 818

510

374345

383

1 089

* asylärenden och asylärenden med påskyndat förfarande INKOMNA ASYLÄRENDEN

kände till ändringarna i arbetsmiljön.

De planer som gjordes på förhand visade sig till

många delar fullt användbara, men naturligtvis har en

del finslipning krävts. Under året 2016 har de genom-

snittliga handläggningstiderna tydligt förkortats tack

vare extra resurser och förenkling av arbetsmetoderna.

Det bästa resultatet märks genom att vi inom utlänn-

ingsärenden har publicerat avsevärt fler beslut än under

tidigare år. Såhär i början av ett nytt verksamhetsår kan

vi konstatera att de är till god hjälp för alla de regiona-

la förvaltningsdomstolarna som från början av 2017 tar

emot asylärenden från Helsingfors förvaltningsdomstol.

Utlänningsärendena får en egen avdelning

Högsta förvaltningsdomstolen har de senaste åren

tagit emot cirka 4 000 rättskipningsärenden per år.

Av dessa har utlänningsärendenas andel varit cirka

900-1 000 ärenden och ungefär 350-400 av dem har

gällt internationellt skydd. År 2015 och händelserna ef-

ter det visade snabbt att utlänningsärendena inte skul-

le bli på den nivån.

År 2015 kom över 30 000 asylsökanden till Finland.

Trots att mängden asylansökningar sjönk markant under

år 2016, gjordes under året fortfarande cirka 6 000 asyl-

ansökningar. Under åren 2015-2016 gjordes fler asylan-

sökningar än det gjorts sammanlagt under de senaste

tio åren innan.

För de förvaltningsdomstolar som behandlar asyl-

ärenden stod det redan 2015 klart att ökningen i antalet

ansökningar också skulle öka antalet ärenden att hand-

lägga. Med säkerhet visste vi ändå inte hur mycket. Den

bedömning som högsta förvaltningsdomstolen gjorde i

början av år 2016 av hur mycket asylärendena skulle öka

beskriver tydligt osäkerheten. Bedömningen låg på mel-

lan 3 000 och 7 000 nya ärenden. Med andra ord bedöm-

des ärendena öka någonting mellan 8-fallt och 18-fallt.

Högsta förvaltningsdomstolen förberedde sig i god

tid på det ökade antalet utlänningsärenden. Som ett

resultat av det planeringsarbete som inleddes hösten

2015 grundades fr.o.m. 1.3.2016 en ny IV avdelning i

högsta förvaltningsdomstolen dit handläggningen av

utlänningsärenden koncentrerades. Vid planeringen

av avdelningens verksamhet fästes stor vikt vid att in-

komna ärenden handläggs fort och smidigt så att rätt-

skyddskraven samtidigt säkras.

Organisationen och ledarskapet på IV avdelningen

planerades delvis avvikande från de övriga avdelningar-

na. Förutom avdelningens presidium utnämndes en le-

dande föredragande för avdelningen med uppgift att

fungera som stöd för presidiet. Avdelningen har vidare

ett kansli som leds av en ledande notarie. Kansliet ansva-

rar, förutom för att de ärenden som inkommer registre-

ras, även för en omfattande förberedning av ärendena.

Den nya avdelningens personalresurser anpassades

enligt den kommande arbetsmängden, arbetsutrym-

mena ökades och omorganiserades och arbetssätten

på avdelningen utvecklades så att de skulle passa ut-

tryckligen utlänningsärenden. Mycket arbete lades ner

på att förenhetliga tillvägagångssätten, utbilda perso-

nalen och på kontakter till olika samarbetsparter. Vi ut-

arbetade till exempel anvisningar och goda råd om hur

ärenden uträttas i domstolen till de biträden som skö-

ter utlänningsärenden. Syftet med anvisningarna var att

informera om de nya tillvägagångssätten och säkra en

smidig handläggning av ärendena.

Vid en tillbakablick på året 2016 kan man säga att

mycket arbete har gjorts och mycket har åstadkommits.

Trots en ökad mängd utlänningsärenden har vi lyck-

ats förkorta handläggningstiden. Den genomsnittliga

handläggningstiden för asylärenden under hösten 2015

var cirka 7 månader då den ett år senare var cirka 4 må-

nader. Samtidigt som handläggningstiderna förkorta-

des kunde högsta förvaltningsdomstolen under år 2016

ge en rekordmängd prejudikat i utlänningsärenden som

för sin del kommer att medverka också till Migrations-

verkets och förvaltningsdomstolarnas förutsättningar

att klara av den stora anhopningen av ärenden.

Den stora ruschen i utlänningsärenden är inte än-

nu förbi i domstolarna, inte ens närapå. Under de kom-

mande åren kan vi bereda oss på att förutom asylären-

den få en ökad mängd ärenden som gäller familjeåter-

förening, övriga uppehållstillståndsärenden och senare

18

eventuellt medborgarskapsärenden. Vi får också bere-

da oss på att antalet utlänningsärenden för en längre tid

framöver förblir större än vi är vana vid.

Avdelningskansliets mångsidiga uppgifter

IV avdelningens avdelningskansli registrerar, förbereder

och expedierar de utlänningsärenden som handläggs

i högsta förvaltningsdomstolen. På grund av vissa lik-

heter registreras och förbereds även medborgarskaps-

ärendena i avdelningskansliet, trots att rättskipningen

och expedieringen hör till I avdelningen.

Ifjol förberedde vi oss på en ökning i utlänningsären-

den genom att utveckla avdelningskansliets arbetsmeto-

der, rekrytera och inskola nya tjänstemän och delta i oli-

ka utbildningar. I utlänningsärenden krävs expertis också

av kanslipersonalen för vi handhar delvis också krävan-

de förberedande uppgifter inom rättskipningen. Utveck-

lingen inom lagstiftning och rättspraxis förutsätter att det

egna kunnandet fortlöpande upprätthålls och utvecklas.

I slutet av år 2016 registrerades cirka 60 nya utlän-

ningsärenden varje vecka. Även de många tilläggsskri-

velserna som inlämnas i anhängiggjorda rättskipningsä-

renden ska registreras. Varje nytt rättskipningsärende

förutsätter enskild behandling.

Efter att ärendet har registrerats fördjupar sig nota-

rien i ärendet genom att kontrollera processförutsätt-

ningarna och skriva en kort redogörelse av ärendet. I

det här skedet bereds ändringssökanden en möjlighet

att komplettera besvärsskriften med saknade bilagor el-

ler korrigera övriga brister som har uppdagats i skrivel-

sen. Notarien ser också till att behövliga handlingar fås

in från andra myndigheter.

På våren 2016 tog vi i bruk elektronisk överföring av

beslutshandlingar och bilagor mellan förvaltningsdom-

stolarna och högsta förvaltningsdomstolen. Den elek-

troniska överföringen av handlingar från de regionala

förvaltningsdomstolarna till högsta förvaltningsdomsto-

len försnabbar handläggningen men fortfarande skickas

handlingarna även per post.

Notarierna sköter även vid behov att parterna hörs

skriftligt. Vi utvecklar tillvägagångssätten och i fortsätt-

ningen kommer parterna att höras genom ett e-post-

meddelande till den adress ändringssökanden eller bi-

trädet har uppgett på motsvarande sätt som i komplet-

teringsförfarandet redan nu.

Till notariernas dagliga uppgifter hör vid sidan av allt

det ovan nämnda också att i realtid gå igenom komplet-

teringar som görs i redan anhängiggjorda ärenden. Det

är av yttersta vikt att också kompletteringar som inkom-

mer under föredragningsdagen innan sessionen, hinner

beaktas i ärendets behandling.

Avdelningskansliet utser varje vecka en dejoureran-

de notarie som ansvarar för ändringssökandenas och

myndigheternas kundbetjäning. Kundbetjäningen be-

svarar frågor som gäller ärendenas handläggningsti-

der och -skeden och svarar på begäran om tilläggstid

för kompletteringar och utsagor. Även allmänna förfråg-

ningar om förvaltningsprocessen är typiska.

De biträden som sköter utlänningsärenden har en

central roll då de gäller att i praktiken få handläggning-

en att ske snabbt och smidigt. Särskilt nya aktörer är in-

te alltid helt insatta i förvaltningsprocessen. Ifjol utarbe-

tades anvisningar till biträdena om hur ärenden uträt-

tas i domstolen. Anvisningarna publicerades på högsta

förvaltningsdomstolens webbplats i mars 2016. Genom

att iaktta dessa goda råd bidrar parterna också till att

förverkliga högsta förvaltningsdomstolens uppgift som

rättskyddsgarant.

Den allmänna kännedomen om förvaltningsproces-

sen påverkas i hög grad av att besluten är offentligt till-

gängliga. Kansliets avdelningssekreterare publicerar i

expedieringsskedet ett anonymiserat referat av princi-

piellt viktiga eller juridiskt betydande beslut på högsta

förvaltningsdomstolen webbplats och i Finlex.

Genom att förbereda oss på en ökning av utlänn-

ingsärenden och genom att organisera verksamheten

på ett sätt som motsvarar situationens behov förhindrar

vi att de inkommande målen eskalerar till en ohanter-

lig flod av ärenden. Avdelningskansliets förmåga att ef-

fektivt ta hand om ärendena och förbereda dem är en

grundförutsättning för en fungerande rättskipning som

håller hög standard.

19

Vårt rättssystem blir allt mer europeiskt. Det märks i

praktiken i alla högsta förvaltningsdomstolens ären-

dekategorier. Inom utlänningsrätten har Europeiska

människorättsdomstolens (EMD) och Europeiska unio-

nens domstols (unionens domstol) rättspraxis redan en

etablerad ställning. I dessa ärenden är det högsta för-

valtningsdomstolen som i sista hand är den instans som

EU-fördragets artikel 19 förutsätter av medlemsstater-

na att ska finnas för att ”säkerställa ett effektivt dom-

stolsskydd”. På motsvarande sätt är det inom Europe-

iska människorättskonventionens system högsta förvalt-

ningsdomstolen som i enlighet med subsidiaritetsprin-

cipen garanterar rättigheterna på nationell nivå.

Speciellt genom att flyktingsituationen i Europa har

förändrats har även de övriga europeiska nationella

domstolarnas rättspraxis fått en mer framträdande roll. I

takt med den ökade flyktingmängden har också de na-

tionella avgörandena ökat. Modern teknik å sin sida har

möjliggjort att det är relativt lätt att få tillgång till dem

och därigenom vägledning i hur samma internationel-

la och europeiska normer som högsta förvaltningsdom-

stolen tillämpar, tolkas i andra länder.

Nedan följer en inblick i vilken betydelse å ena si-

dan EMD:s och unionens domstols rättspraxis, och å an-

dra sidan andra europeiska länders nationella domstols-

avgöranden har haft för högsta förvaltningsdomstolens

beslutsverksamhet i ärenden som gäller internationellt

skydd och övriga utlänningsärenden. Inblicken gäller

år 2016 och i synnerhet tiden efter 1.3.2016. Nämnda

dag inledde högsta förvaltningsdomstolens IV avdel-

ning, dit utlänningsärendena har samlats, sin verksam-

het. Tanken är inte att i detalj redogöra för rättspraxisen

till denna del, utan att genom exempel beskriva de oli-

ka situationer där icke-nationella domstolars avgöran-

den har haft betydelse för högsta förvaltningsdomsto-

lens beslutsverksamhet.

De europeiska domstolarnas rättspraxis i högsta förvaltnings- domstolens utlännings- rättsliga avgörandenMatti Pellonpää

20

Europeiska människorättsdomstolens och unionens domstols rättspraxis

Högsta förvaltningsdomstolens roll i förhållande till Eu-

ropeiska människorättskonventionen är dels att som

högsta rättsinstans garantera att enskilda avgöranden

inte bryter mot konventionen, dels att gentemot lägre

nationella beslutsinstanser sprida kunskap om hur Eu-

ropeiska människorättskonventionen och EMD:s rätts-

praxis ska tillämpas i förhållande till Finlands utlännings-

lag. Särskilt då högsta förvaltningsdomstolens avgöran-

de grundar sig på EMD:s senaste rättspraxis är det skäl

att framföra och redogöra för denna praxis.

Som exempel kan nämnas beslut HFD 2016:81 som

gällde en s.k. sur place – situation, det vill säga det att

sökanden som grund för sin ansökan om internationellt

skydd hänvisar till en företeelse som har uppkommit i

det land där ansökan inlämnats och efter att sökanden

avlägsnat sig från sitt hemland. I fallet hade en iransk

ändringssökande som efter att i Migrationsverket ha

hänvisat till andra omständigheter i förvaltningsdom-

stolen uppgett att han lämnat den islamiska tron och

att han därför var utsatt för fara i Iran. Högsta förvalt-

ningsdomstolen fäste sin uppmärksamhet vid EMD:s

dom 23.3.2016 F.G. v. Sverige som likaså gällde en

iransk asylsökande. I avgörandet betonas myndigheter-

nas skyldighet att noggrant undersöka även sådana på-

ståenden om omvändelse till kristendomen som gjorts

först efter den ursprungliga ansökan. Efter att ha kon-

staterat att samma synpunkter gällde för att lämna den

islamska tron och efter att ha påpekat att förvaltnings-

domstolen hade förbigått frågan, upphävde högsta för-

valtningsdomstolen de tidigare besluten och återvisade

saken till Migrationsverket för ny handläggning.

Ärendet gällde de materiellrättsliga krav som Euro-

peiska människorättskonventionen och EMD:s rättsprax-

is ställer. Denna rättspraxis och de principer som där-

igenom har framställts har haft betydelse även i pro-

cessuella ärenden. Beslutet HFD 2016:206 gällde en

advokat som försummat att söka ändring och huruvida

detta utgjorde en grund för att återställa försutten fa-

talietid. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till sin

praxis, enligt vilken ombudets glömska eller misstag in-

te i regel har ansetts utgöra en grund för återställande

av försutten fatalietid. En icke-språkkunnig asylsökande

som saknade förutsättningar att försäkra sig om att hans

ombud skötte uppdraget korrekt måste dock ses som

ett specialfall och ärendet avgöras annorlunda. Med

bland annat hänvisning till EMD:s rättspraxis (domarna

De Souza Ribeiro v. Frankrike, 13.12.2012 och Marc Brauer

v. Tyskland, 1.9.2016) ansåg högsta förvaltningsdomsto-

len att sökanden haft ett i 61 § 2 mom. i förvaltningspro-

cesslagen avsett synnerligen vägande skäl att inte in-

om utsatt tid söka ändring i Migrationsverkets beslut.

Sökanden skulle följaktligen genom extraordinärt änd-

ringssökande återställas den försuttna fatalietiden.

I sitt avgörande hänvisade högsta förvaltningsdom-

stolen förutom till EMD:s rättspraxis, även till unionens

dom i ärendet C-429/15, Danqua och den i domen fram-

ställda principen att nationella handläggningsregler in-

te får äventyra en effektiv tillgång till de rättigheter som

fastställts i unionens rättssystem eller oproportionerligt

försvåra utnyttjandet av dem. I en del ärenden där tolk-

ningen och tillämpningen av utlänningslagen har styrts

av ifrågavarande direktiv har högsta förvaltningsdom-

stolen endast hänvisat till unionens domstols beslut.

Som exempel kan nämnas beslut HFD 2016:155 som

gällde familjeåterföreningsdirektivet (2003/86/EG). Rätt-

en till skydd för familjeliv enligt artikel 8 i Europeiska

människorättskonventionen och EMD:s tolkningsprax-

is av den har ofta betydelse för utlänningsärenden som

gäller skyddet av familjeliv. Beslutet HFD 2016:164

som hänvisar till fallet Darren Omoregie m. fl. v. Norge

(31.7.2008) är ett typiskt exempel på detta.

Rättspraxis från andra nationella domstolar

I de fall att de övernationella domstolarna som skapats

för att tolka Europeiska människorättskonventionen och

EU-rätten genom sin rättspraxis erbjuder tydliga svar

gällande tolkningen av nämnda konvention eller unio-

nens lagstiftning föreligger oftast inget behov av att un-

dersöka hur frågan har tolkats av andra länders domsto-

21

lar. Men ibland saknas svaren trots att frågan kan tange-

ra båda de ovannämnda europarättsliga områdena.

Högsta förvaltningsdomstolens IV avdelnings första

årsboksbeslut HFD 2016:53 är ett exempel på detta.

Frågan gällde ansvarsbestämningsförordningen ((EU) nr

604/2013, s.k. Dublin III) och överföring till Ungern som

enligt förordningen i första hand ansvarade för hand-

läggningen av asylansökan. Högsta förvaltningsdom-

stolen hade att avgöra om det förelåg skäl att avvika

från huvudregeln och avstå från överföring i enlighet

med undantagsregeln i 3 art. 2 punkten i förordningen.

Där hänvisas till systematiska brister i asylförfarandet

och i mottagningsvillkoren för sökanden i den ansvari-

ga medlemsstaten, vilket medför en risk för omänsklig

eller förnedrande behandling i den mening som avses i

artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläg-

gande rättigheterna. I bakgrunden låg bland annat de

farhågor som Europarådets människorättskommissarie

framfört om asylförfarandet och mottagningsvillkoren

för asylsökandena i Ungern. Varken den i beslutet re-

fererade unionens domstols dom eller EMD:s rättsprax-

is kunde ge ett entydigt svar på frågan. Högsta förvalt-

ningsdomstolen konstaterade att frågan dryftats i flera

andra nationella domstolsbeslut och ett tiotal av dem

refereras i beslutet.

Tröskeln för avsteg från ovan nämnda huvudregel

om överföring enligt ansvarsbestämningsförordning-

en var visserligen hög. Den rättspraxis från andra med-

lemsstater inom Europeiska unionen som högsta för-

valtningsdomstolen refererade i sitt beslut samt även

annat material ”talade dock starkt för att man i Ungern

kunde iaktta sådana systematiska brister som avses i ar-

tikel 3.2 i ansvarsbestämningsförordningen”. Ändrings-

sökandens ansökan om internationellt skydd skulle där-

för i detta (och flera likadana) fall behandlas i Finland.

Beslutet påverkades i hög grad av den bild rättsprax-

isen från övriga europeiska stater gav om hur frågan

setts i andra länder.

Som ett annat exempel kan nämnas beslut

HFD 2016:181 som gällde den s.k. uteslutningsklau-

sulen som ingår i FN:s flyktingkonvention från 1951,

utlänningslagen och det s.k. skyddsgrundsdirektivet

(2004/83/EG). Enligt klausulen kan en person som upp-

fyller kriterierna för internationellt skydd vägras asyl om

det finns grundad anledning att misstänka att han gjort

sig skyldig till brott mot mänskligheten eller motsvaran-

de brott. Migrationsverket och förvaltningsdomstolen

ansåg att det förelåg förutsättningar att tillämpa ute-

slutningsklausulen då ändringssökanden varit medlem

av Baath-partiets organisation och arbetat inom den mi-

litära underrättelsetjänsten i Irak.

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till

UNHCR:s tolkningsdirektiv och unionens domstols

dom i de sammanförda målen C-57/09 och C-101/09,

Tyskland v. B. och D). I domen poängteras vikten av en

prövning av de exakta omständigheterna och att det

föreligger synnerliga skäl att anta att personen gjort sig

skyldig till brott som möjliggör tillämpning av uteslut-

ningsklausulen. De övriga domstolsbeslut som högsta

förvaltningsdomstolen hänvisar till (från Tyskland, Öst-

errike, Storbritannien och Nederländerna) är alla likrik-

tade. Avgörandet från Nederländerna pekade på att

ändringssökanden i högsta förvaltningsdomstolen haft

en förhållandevis låg position inom Baath-partiets hie-

rarki med beaktande av att partiet haft miljontals med-

lemmar. Högsta förvaltningsdomstolen poängterade att

uteslutningsklausulen bör tolkas restriktivt och innebär

bevisskyldighet för myndigheten att visa att det finns

grundad eller synnerlig anledning att anta att personen

gjort sig skyldig till ett brott som möjliggör tillämpning

av klausulen. Migrationsverkets och förvaltningsdom-

stolens beslut upphävdes till den del de gällde tillämp-

ningen av uteslutningsklausulen och ärendet återvisa-

des till Migrationsverket för ny behandling.

De utländska domstolarnas avgöranden förstärkte

unionens domstols rättspraxis om restriktiv tolkning och

förtydligade bilden av relevanta fakta, speciellt änd-

ringssökandens ställning inom den organisation där

han arbetat. Även i andra sammanhang kan nationella

domstolsavgöranden komplettera den landinformation

som allmänt fås från källor som UNHCR, Human Rights

Watch, Amnesty International och motsvarande inter-

nationella organisationer eller rapporter från nationel-

la center för landinformation. I beslutet HFD 2016:194,

22

som gällde alternativt skydd, hänvisas bland annat till

Storbritanniens immigrations- och asyldomstols i för-

sta instans (UK Upper Tribunal (Immigration and Asylum

Chamber)) avgörande från 2015. Enligt avgörandet ha-

de graden av urskillningslöst våld i Bagdad inte nått en

sådan nivå att den som sådan hade berättigat till inter-

nationellt skydd. Även migrationsverket i Storbritannien

har i sina egna landinformationsrapporter hänvisat till

avgörandet.

Uttryckligen brittisk rättspraxis användes även som

stöd för tolkningen av ett internationellt avtal där den

finska (och svenska) översättningen lämnar mer öppet

för tolkning än den engelska texten som oftast är be-

viskraftig. Enligt art. 3 punkt 1 i konventionen om bar-

nets rättigheter skall vid alla åtgärder som gäller barn,

vare sig de vidtas av bland annat administrativa myn-

digheter eller domstolar ”barnets bästa komma i främ-

sta rummet” (”the best interest of the child shall be a

primary consideration”). I sin tolkning av konventions-

bestämmelsen har högsta förvaltningsdomstolen (HFD

4.11.2016 liggarnummer 4664) bland annat stött sig

på en linjedragning som gjorts av Storbritanniens hög-

sta domstol år 2011. I sitt avgörande tolkade högsta

domstolen den beviskraftiga engelska konventionstex-

ten och påpekade att ”a primary concern” inte betyder

detsamma som ”the primary concern” eller ”the para-

mount consideration”. Barnets bästa är således mycket

centralt men väger trots det inte mer än andra intressen

i avvägningen.

Till slut

Under 2016 gav högsta förvaltningsdomstolen över

40 prejudicerande årsboksbeslut i utlänningsärenden.

I ungefär hälften av dem finns direkta hänvisningar till

icke-nationell rättspraxis. Även indirekt hänvisning sker

genom att t.ex. EMD:s eller unionens domstols beslut

har påverkat högsta förvaltningsdomstolens tidigare

egna prejudikat. Då högsta förvaltningsdomstolen se-

nare hänvisar till sina tidigare beslut nämns inte längre

de icke-nationella beslut som bidragit till hur tolkningen

har formats (t.ex. HFD 2016:151). Det, att ett beslut in-

te innehåller en direkt hänvisning till icke-nationell rätt,

skall inte tolkas så att sådan rättspraxis varit ovidkom-

mande. Hänvisning till internationell rättspraxis ska in-

te vara någon form av glasyr på beslutet i sådana fall

där den inte är av betydelse för avgörandet. Men i så

gott som alla ärenden ingår en prövning av internatio-

nell rätt som en del av beredningen av beslutsutkastet

och beslutet.

I vissa fall är det överflödigt att hänvisa till europe-

isk rättspraxis. Ibland ger våra egna grundrättighets-

stadganden ett vidare skydd i ett enskilt fall eller så kan

ärendet på grund av sin natur avgöras helt utgående

från nationell rätt. Beslut HFD 2016:83 gällde ansvars-

bestämningsförordningen (Dublin III) och förordning-

ens klausul om diskretionär bedömning i ett fall där det

utretts att barnet till den person som sökte internatio-

nellt skydd hade fått finskt medborgarskap. En centralt

bidragande orsak till att ärendet enligt ändringssökan-

dens önskan, i strid med huvudregeln i ansvarsbestäm-

ningsförordningen, togs till behandling i Finland istället

för att handläggas i Norge, var 9 § 3 mom. i grundla-

gen. Enligt stadgandet får finska medborgare inte hin-

dras att resa in i landet, landsförvisas eller mot sin vilja

utlämnas eller föras till ett annat land. Det finns i och för

sig rättspraxis från unionens domstol om fotbollsspela-

res rörelsefrihet men i beslutet HFD 2016:217 saknade

den relevans. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg en-

bart genom att tillämpa nationell lag att den gambiske

medborgaren A, som gjort spelaravtal med ett fotbolls-

sällskap som spelar i Finska Tvåan, det vill säga på tred-

je högsta serienivå, kunde anses vara en i 77 § 1 mom. 2

punkten avsedd yrkesmässig idrottare som beviljas an-

nat uppehållstillstånd för arbete.

En hänvisning till icke-inhemska beslut är således be-

roende av särdragen i varje enskilt fall. Däremot förblir

den diskussion som fördes i brytningen mellan 1980-

och 1990-talet, om huruvida det överhuvudtaget är

acceptabelt ur statsförfattningsrättslig synvinkel att i na-

tionella beslut hänvisa till t.ex. EMD:s avgöranden, spe-

ciellt för de yngre juristgenerationerna något som hän-

för sig till historien – och väl så.

24

På högsta förvaltningsdomstolens webbplats publice-

ras tre olika slag av beslut: årsboksbeslut, korta referat

och andra beslut. I denna artikel förklaras på vilka grun-

der beslut publiceras och vilken art av beslut som hän-

förs till vilken grupp. Artikeln innehåller också en be-

dömning av HFD:s beslut som prejudikat med vägle-

dande verkan i rätts- och förvaltningspraxis.

Högsta förvaltningsdomstolens samhällsuppgift och verksamhetens volym

Enligt grundlagen utövar högsta förvaltningsdomstolen

den högsta domsrätten i förvaltningsmål. I motsats till

högsta domstolen är HFD inte uteslutande en prejudi-

katdomstol, så att endast ärenden som klarat det nåls-

öga som kravet på besvärstillstånd innebär skulle kun-

na föras till handläggning där. HFD avgör årligen över

4 000 ärenden, av vilka hälften är besvärstillståndsären-

den (År 2016 avgjordes 5 378 ärenden, vilket var möj-

ligt tack vare de tilläggsresurser som domstolen fick för

handläggning av asylärenden).

Högsta förvaltningsdomstolens meddelar medborg-

are och andra som har besvärsrätt rättsskydd i enskil-

da ärenden, men vägleder också genom sina prejudikat

förvaltningsdomstolarnas och de administrativa myn-

digheterna i deras verksamhet. Enligt förvaltningspro-

cesslagen, som är den lag som reglerar processen i för-

valtningsrättsskipningen, beviljas besvärstillstånd om

det behövs för en enhetlig rätts- eller förvaltningsprax-

is, om det har skett ett uppenbart fel i ärendet eller det

finns något annat vägande skäl för att bevilja besvärstill-

stånd. Prejudikaten uppstår både ur ärenden i vilka be-

svärstillstånd beviljats och ärenden där besvär får anfö-

ras direkt, utan besvärstillstånd.

Kategorier av beslut som publiceras

Prejudikat är de beslut som publiceras som årsboksbe-

slut eller korta referat.

Högsta förvaltningsdomstolen har alltsedan domsto-

len grundades år 1918 i en årsbok publicerat referat av

sina principiellt viktigaste beslut under året. I årsboken

tar man in de beslut som är av betydelse för lagtillämp-

ningen i andra motsvarande fall eller annars av allmän

betydelse. Trots att ingen tryckt årsbok längre ges ut,

utan besluten i stället publiceras på domstolens webb-

Årsboksbeslut, korta referat, vissa andra beslut – begreppen samt den rättsliga och samhälleliga betydelsen av prejudikatKariKuusiniemi

25

2012

135

48

2013

202

43

2014

200

34

2015

189

32

2016

223

63

plats, har den traditionella benämningen ”årsboksbe-

slut” bibehållits och urvalsgrunden förblivit densamma.

Av andra beslut publiceras korta referat. Urvalskrite-

riet är beslutets rättsliga betydelse. Typfallet för ett kort

referat är att beslutet i ärendet innehåller ett ställnings-

tagande i en juridisk tolkningsfråga och att det anses vik-

tigt att informera de övriga förvaltningsdomstolarna och

även förvaltningsmyndigheter om ställningstagandet. Till

övriga delar kan ärendet sakna samhällelig betydelse el-

ler det kan vara svårt att få grepp om faktamaterialet, vil-

ket gör att det inte anses ändamålsenligt att publicera

avgörandet i fulltext som årsboksbeslut. I referatet for-

mulerar domstolen ofta en normliknande rättsregel om

hur tolkningsfrågan ska avgöras i fortsättningen.

Från ingången av 2013 har högsta förvaltningsdom-

stolen på sin webbplats också publicerat beslut under

rubriken ”Vissa andra beslut”. I denna kategori publice-

rar högsta förvaltningsdomstolen sådana enstaka beslut

av domstolen som bedöms ha samhälleligt, regionalt

eller lokalt intresse, även om beslutens ställningstagan-

den i rättsfrågor inte bedöms vara tillräckligt viktiga för

att prejudikatintresset skulle motivera publicering som

årsboksavgörande eller kort referat.

Prejudikatens rättsliga betydelse

Under de senaste åren har högsta förvaltningsdomsto-

len årligen meddelat cirka 200 avgöranden som public-

erats som årsboksbeslut (under 2016 publicerades re-

kordartade 223 beslut). Under samma år publicerade

högsta domstolen 100 prejudikat. Korta referat har HFD

årligen publicerat några tiotal (år 2016 dock samman-

lagt 63). Vissa andra beslut (år 2016 sammanlagt 313)

har publicerats i varierande grad i olika ärendekatego-

rier; övervägande mest i de kategorier som kan hänfö-

ras till miljörätten i vid bemärkelse.

Högsta domstolen vägleder med sina prejudikat

Årsboksbeslut och korta referat 2012–2016, stÅR

SBO

KSBE

SLUT

KORT

A RE

FERA

T

26

domstolarna i lägre instans i deras avgöranden, i regel

alltså hovrätterna och tingsrätterna. I förvaltningsrätts-

skipningen är domstolsinstanserna två. HFD vägleder

med sina avgöranden de regionala förvaltningsdomsto-

larna och marknadsdomstolen i deras lagtolkning, men

minst lika viktig är den vägledningsuppgift som hänför

sig till beslut som fattas av myndigheter på olika nivåer

och sektorer av förvaltningen.

Myndigheterna inom den statliga och kommunala för-

valtningen fattar årligen sammanlagt tiotals miljoner för-

valtningsbeslut i första instans, till exempel inom beskatt-

ningen och den sociala sektorn. Det är frågan om förvalt-

ningsmyndigheter på såväl central och regional som lo-

kal nivå. Genom sin beslutsverksamhet främjar HFD på

alla nivåer lagligheten i samhälleligt beslutsfattande och

en enhetlig rättspraxis. I Finland följer man inte den ang-

loamerikanska rättens prejudikatlära, vilken skulle inne-

bära att de högsta domstolarnas avgöranden vart och

ett i stor omfattning skulle påverka utformningen av sam-

hällslivet. I Finland innebär de högsta rättsinstansernas

avgöranden inte ens i formellrättslig bemärkelse någon

stark förpliktelse för lägre rättsinstanser att alltid avgö-

ra ärenden av bestämd art på samma sätt. Ändå är det

så att hela systemet med högre och lägre rättsinstanser

skulle förlora sin betydelse om riktlinjerna i t.ex. högsta

förvaltningsdomstolens avgöranden inte skulle följas i de

lägre rättsinstanserna och förvaltningen.

Av högsta förvaltningsdomstolens beslut är det sär-

skilt årsboksavgörandena och de beslut av vilka dom-

stolen publicerar korta referat som har en juridiskt vägle-

dande funktion, medan de avgöranden som publiceras

under rubriken Vissa andra beslut ger en bild av vilken

linje högsta förvaltningsdomstolen gått in för i ärenden

som är intressanta ur ett annat perspektiv. I praktiken bi-

drar även dessa avgöranden till en enhetligare besluts-

verksamhet. Det gäller emellertid att observera att det

är typiskt för flera förvaltningsprocessuella ärenden att

fakta spelar en viktig roll för avgörandet. Om fakta är an-

norlunda, är även avgörandena annorlunda. Så har det

också ansetts att till exempel HFD:s miljörättsliga preju-

dikat närmast är prejudikat av principnatur, så att av dem

framgår vilka omständigheter som ska anses vara av vikt

när det gäller att bedöma om den tolkning av lagen som

kommit till uttryck i ett beslut kan accepteras. De egent-

liga prejudikaten, som gäller rättsregler och i vilka dom-

stolen uttalar sig om hur en rättsnorm härefter ska tol-

kas, handlar snarare om förfarandet eller behörigheten i

ett ärende än om materialrättslig tolkning.

Betydelsen för samhället

De ärenden som avgörs av högsta förvaltningsdomsto-

len är av varierande betydelse för samhället och eko-

nomin. I diarieschemat finns nästan 300 ärendekatego-

rier, varför det är fråga om en väldig mångfald av ären-

den. Vissa av avgörandena från 2016 har refererats ovan

i denna berättelse.

Ett beskattningsbeslut kan vara ett avgörande där

HFD tar ställning till en enskild persons yrkande om hus-

hållsavdrag, men också vara ett avgörande om intern-

prissättning mellan företag, där det ekonomiska intres-

set kan uppgå till hundratals miljoner euro. Sociala be-

slut kan vara beslut som djupt berör enskilda individer

(till exempel omhändertagande av barn eller intagning

för psykiatrisk vård oberoende av vederbörandes vilja),

men också vara beslut där en liten ändring kan vara viktig

för en enskild person, men samtidigt ha en verkligt stor

betydelse för den offentliga ekonomin. Om till exempel

en bestämd sjukdom tolkas ge rätt till personlig assis-

tans eller en viss förmån anses vara en del av utkomst-

stödet, har beslutet omfattande multiplikatoreffekter; när

cirka 400 000 personer är klienter inom utkomststödet,

innebär en ökning av stödet med tio euro i månaden en

årlig tilläggskostnad om cirka 48 miljoner euro. I ett mil-

jöärende kan det vara frågan om tillstånd att bygga en

brygga i anslutning till en fritidsbostad, men också om

ett enormt gruvprojekt, industriprojekt eller samhällstek-

niskt projekt. I asylärenden fattar HFD beslut där det yt-

terst är fråga om liv eller död för ändringssökanden, men

samtidigt också om att säkerställa att beslut som berör

en stor grupp sökande vilar på lagliga grunder.

Ett ärende som förs till domstolshandläggning är all-

tid viktigt för ändringssökanden och de övriga parterna

i ärendet. HFD:s avgöranden ska i sista hand trygga för-

troendet för att rättsstaten fungerar och förvaltningen är

lagbunden. Så kan förvaltningsrättsskipningens roll som

förstärkare av samhällets sociala kapital sammanfattas.

27

Till trafik- och kommunikationsministeriet

Utlåtande om ett utkast till proposition av regering-

en med förslag till lag om ändring av postlagen

Jord- och skogsbruksministeriet

Utlåtande om ett utkast till proposition av regeringen

med förslag till lag om det nationella genomförandet

av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik

Justitieministeriet

Utlåtande om ett utkast till proposition av regering-

en med förslag till lag om ändring av utlänningsla-

gen och vissa andra lagar

Utlåtande om utkast till förslag till ändring av stats-

rådets förordning om grunderna för arvoden vid all-

män rättshjälp

Utlåtande om arbetsgruppens för revidering av be-

stämmelserna om nyttjanderätt i vattenlagen betän-

kande

Utlåtande om ett utkast till proposition av regering-

en med förslag till lag om ändring av förundersök-

ningslagen och vissa andra lagar

Svar på begäran att utnämna en representant till kom-

mittén för beredning av inrättandet av ett domstolsverk

Utlåtande om betänkandet ”Decentralisering av be-

svärsärenden som enligt utlänningslagen ska be-

handlas i Helsingfors förvaltningsdomstol till andra

förvaltningsdomstolar”

Utlåtande om ett utkast till proposition av regering-

en med förslag till lag om ändring av 92 § i barn-

skyddslagen

Utlåtande om promemorian ”Behoven av en revide-

ring av inlösningslagstiftningen”

Utlåtande om ett utkast till proposition av regering-

en med förslag till lag om ändring av 193 § i utlän-

ningslagen

Social- och hälsovårdsministeriet

Utlåtande om ett utkast till en proposition av rege-

ringen med förslag till lag om produktion av social-

och hälsovårdsservice

Utlåtande om ett utkast till proposition av regering-

en om landskapsreform och reform av ordnandet av

social- och hälsovården samt till lagar som har sam-

band med dem

Arbets- och näringslivsministeriet

Utlåtande om ”Revisionslagens ändringar” – arbets-

gruppens betänkande

Högsta förvaltnings- domstolens utlåtanden 2016

28

Utlåtande om naturgasmarknadsarbetsgruppens för-

slag till en proposition av regeringen med förslag till

naturgasmarknadslag samt till lagar som har sam-

band med den

Finansministeriet

Utlåtande om en promemoria av arbetsgruppen för

förnyande av lagstiftningen gällande penningtvätt

Utlåtande om ett utkast till en proposition av rege-

ringen med förslag till lag om ändring av lagen om

hemkommun och lagen om befolkningsdatasystemet

och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster

Utlåtande om ett utkast till en proposition av rege-

ringen med förslag till lag om ändring av statstjäns-

temannalagen

Utlåtande om ett utkast till en proposition av regering-

en med förslag till lag om ändring av kommunlagen

Utlåtande om ett utkast till proposition av regering-

en om landskapsreform och reform av ordnandet av

social- och hälsovården samt till lagar som har sam-

band med dem

Miljöministeriet

Utlåtande om utkast till en förordning om ändring

av förordningen om vattenvårdsförvaltningen och

SYKE:s förslag till ändring av miljökvalitetsnormerna

för grundvatten

Utlåtande om revideringen av miljöskyddslagen

enligt förslagen i revideringsfas 3

Utlåtande om ett utkast till en proposition av re-

geringen med förslag till lag om ändring av miljö-

skyddslagen

Utlåtande om ett utkast till en proposition av rege-

ringen med förslag till lag om ändring av lagen om

förfarandet vid miljökonsekvensbedömning

Utlåtande om ett utkast till en proposition av rege-

ringen med förslag till lag om ändring av markan-

vändnings- och byggnadslagen

Utlåtande om rapporten ”Genomförandet av princi-

pen om ett enda serviceställe i miljöfrågor”

Utlåtande om ett utkast gällande revidering av

MKB-lagstiftningen

Utlåtande om ett utkast till en proposition av

regeringen med förslag till lag om ändring av

miljöskyddslagen

Kyrkostyrelsen

Utlåtande om kyrkostyrelsens förslagsutkast till

en kodifiering av kyrkolagstiftningen

29

1. Mervärdesskatt – HFD 2016:4, C-33/16I ett mervärdesskatteärende hade högsta förvaltnings-

domstolen att ta ställning till hur stycket d i artikel 148

i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG skulle tolkas i

en situation där lastningen och lossningen av lasten i ett

fartyg i internationell trafik utfördes av en underleveran-

tör till A Ab, som fakturerade en tredje part på kostna-

den, varefter denna tredje part i sin tur fakturerade an-

tingen redaren eller lastens innehavare.

2. Försäljningstillstånd för läkemedelspreparat – HFD 2016:162, C-557/16Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområ-

det Fimea hade efter ett decentraliserat ansökningsför-

farande beviljat ett parallellpreparat nationellt försälj-

ningstillstånd. Vid det decentraliserade ansökningsför-

farandet som gällde parallellpreparatet hade Danmark

fungerat som referensmedlemsstat och Finland som en

av de deltagande medlemsstaterna. Innehavaren av för-

säljningstillståndet för originalläkemedlet, det vill säga

referenspreparatet, hade med stöd av sitt dokumenta-

tionsskydd ansökt om ändring i det nationella försälj-

ningstillståndet som Fimea beviljat.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om arti-

kel 28.5 och artikel 29.1 i direktiv 2001/83/EG om upp-

rättande av gemenskapsregler för humanläkemedel

ska tolkas så att den behöriga myndigheten i en med-

lemsstat som deltar i ett decentraliserat försäljningstill-

ståndsförfarande som gäller ett generiskt preparat och

som avses i artikel 28.3 i direktivet inte vid beviljandet

av nationellt försäljningstillstånd har självständig behö-

righet att bedöma vid vilken tidpunkt referensprepara-

tets dokumentationsskydd har börjat gälla.

3. Dataskydd – HFD 2016:208, C-25/17Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om det

religiösa samfundet Jehovas vittnen enligt dataskydds-

direktivet och personuppgiftslagen skulle betraktas

som registeransvarig i fråga om personuppgifter som

medlemmar i samfundet samlade in och behandlade i

sitt predikoarbete genom att gå från dörr till dörr.

4. Offentlig upphandling – HFD 2016:209, C-9/17Landsbygdsverket hade begärt anbud för produktion

av rådgivningstjänster. Tjänsterna skulle produceras på

grundval av ramavtal inom systemet för jordbruksråd-

givning. Enligt anbudsförfrågan skulle till ramavtalet ef-

ter anbudsförfarande väljas alla de rådgivare som upp-

fyllde behörighetsvillkoren i anbudsförfrågan och dess

bilagor. I anbudsförfrågan meddelades också att upp-

handlingsbeslutet skulle komma att vara villkorligt, så

att en rådgivare som antagits villkorligt väljs som leve-

rantör till systemet under förutsättning att rådgivaren

godkänns vid en särskilt tentamen, som beskrivs i an-

budsförfrågan och som är en del av urvalsförfarandet.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till

om Landsbygdsverkets arrangemang i fråga om rådgiv-

ningstjänsterna var sådan offentlig upphandling som

avses i upphandlingsdirektivet 2004/18/EG och således

också sådan offentlig upphandling som avses i den na-

tionella lagen om offentlig upphandling.

5. Service för funktionshindrade – HFD 2016:214, C-679/16A, som var svårt funktionshindrad, hade ansökt om att

beviljas personlig assistans för sysslor i hemmet under

den tid som han bedrev treåriga studier vid en högsko-

la i Tallinn, Estland. A hänvisade bland annat till att han

till följd av sina levnadsförhållanden fortfarande skulle

komma att ha Esbo som hemkommun, trots att han en

del av veckan skulle uppehålla sig i Tallinn för studier.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till

om Esbo stad skulle bevilja A sådan personlig assistans

som skulle ges i Estland.

HFD framställde begäran om förhandsavgörande

av unionens domstol i fem fall

30

Statistik

Statsrätt och allmän förvaltning 612 511 691 317 111 47 145 27 44 8 424 11,9 10,6

Statsrätt 140 145 191 146 29 7 7 2 94 12,5 10,3

Statliga val 1 1 2 1 1 5,1 5,1

Medborgarskap 139 144 189 145 29 7 7 1 94 12,5 10,5

Allmän förvaltning 286 240 344 111 48 18 123 17 27 7 175 10,2 8,8

Betalningsbefrielse 4 3 6 6 1 7,3 6,5

Handlingsoffentlighet 90 49 86 37 25 7 9 8 2 51 13,6 15,0

Datasekretess 9 8 13 8 2 1 2 4 8,1 6,5

Jämställdhetsärenden (som inte be-rör självstyrelse)

4 2 2 1 1 4 14,5 14,5

Behovsprövade och övriga statsan-delar och -understöd

51 8 18 4 7 2 1 4 41 23,0 26,1

Intressebevakning i förmynder-skapsverksamhet

8 5 5 1 2 3,5 3,8

Passärenden 4 3 3 1 2 4 18,6 19,4

Befolkningsdataärenden 16 6 18 10 2 2 1 3 4 16,7 17,9

Namnärenden 4 3 6 5 1 1 14,5 14,3

Beviljande av rättshjälp, förordnan-de av biträde och arvode

72 36 83 19 4 5 51 1 3 1 24 10,1 9,3

Rättshjälpsbeslut som ändrats eller upphört att gälla

3 1 3 1 2 1 14,8 9,3

Besvär som gäller rättegångsavgift 3 7 6 3 1 2 2 2 6,6 3,8

Beviljande av rättshjälp, förordnande av biträde och arvode i utlänningsärenden

64 43 4 2 1 33 1 2 21 3,0 2,6

Arv till staten 1 2 3 3 5,7 4,5

Fångvårdsärenden 11 23 31 3 27 1 3 4,1 3,5

Övrig allmän förvaltning 14 17 18 11 1 1 1 4 1 12 5,6 3,8

Undervisnings- och bildningsväsendet

48 36 39 12 9 11 2 1 4 45 15,7 15,5

Högsta förvaltnings- domstolens statistik över sitt arbete 2016

A. Ärendekategori ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

32

Grundläggande utbildning och gymnasier

37 30 30 8 8 10 2 1 1 37 14,7 14,3

Yrkesutbildning 2 2

Yrkeshögskolor 1 1 1 16,3 16,3

Universitet och högskolor 5 3 6 1 1 1 3 2 14,6 14,1

Övriga ärenden som gäller under-visnings- och bildningsväsendet

3 3 2 2 4 33,0 33,0

Statstjänstemän 75 29 48 20 16 7 1 4 1 55 20,4 19,0

Tjänste- och arbetsförhållande 52 22 33 13 12 5 1 2 1 40 18,9 18,9

Lön, arbetstid och semester / statstjänstemän

11 1 6 4 1 1 6 26,5 25,4

Övriga statstjänstemannaärenden 12 6 9 3 4 1 1 9 21,9 30,2

Arbetskraftsärenden 24 18 22 16 3 1 2 20 13,1 13,7

Lönegaranti och övrig social trygg-het

3 3 3 16,2 14,2

Arbetarskydd 18 10 15 10 3 2 13 12,3 13,7

Civiltjänst 1 1

Arbetskraftspolitisk vuxenutbildning 1 1 1 3,8 3,8

Övriga arbetskraftsärenden 3 6 3 2 1 6 16,6 18,9

Säkerhet, allmän ordning och vissa tillstånd

39 43 47 12 6 4 19 1 5 35 9,1 7,4

Brand- och räddningsväsendet samt befolkningsskydd

2 2 2 2 2 10,8 10,8

Skjutvapen 31 31 36 4 4 4 19 1 4 26 8,8 5,6

Tillstånd för lotteri och penningin-samling

1 1 1 1 1 12,2 12,2

Övriga ärenden som gäller säkerhet, allmän ordning och vissa tillstånd

5 9 8 6 1 1 6 9,3 9,5

Självstyrelse 258 167 207 101 36 22 1 4 43 1 217 11,7 9,3

Åland 2 1 2 2 1 9,5 9,5

Ålands självstyrelse, ärenden som inte ingår i andra ärendekategorier

2 1 2 2 1 9,5 9,5

Kommunala ärenden 200 158 161 89 36 20 4 12 1 196 13,4 12,0

Kommunindelning 1 6 3 1 2 1 3 6,2 5,2

Kommunens kompetens 1 1

Kommunens ekonomi 19 14 16 8 5 1 1 1 17 11,3 8,2

Kommunala stadgor och taxor 1 2 2 1 1 1 16,1 16,1

Tjänsteval, kommuner och samkommuner

43 29 26 13 5 4 4 46 15,9 16,9

Anställningstrygghet, kommuner och samkommuner

46 28 31 17 6 4 4 43 17,1 22,3

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

33

Lön, arbetstid och semester / kommuner och samkommuner

4 4 3 1 1 1 5 14,4 11,4

Övriga personalärenden / kommuner och samkommuner

11 9 7 4 1 1 1 13 18,6 21,9

Övriga kommunala ärenden 74 66 73 46 17 7 3 67 11,2 9,3

Kyrkliga ärenden 25 7 12 8 1 1 2 20 15,5 15,8

Tjänsteförhållande / kyrkan 9 4 4 3 1 9 15,3 16,4

Övriga personalärenden / kyrkan 5 1 1 1 5 7,0 7,0

Övriga kyrkliga ärenden 11 2 7 4 1 2 6 16,9 23,6

Sameärenden 31 1 32 4 1 27 1,5 1,2

Sametingsval 31 1 32 4 1 27 1,5 1,2

Utlänningsärenden 515 1818 1671 21 26 35 1424 110 54 662 4,5 2,9

Uppehållstillstånd för återförening av familjer

148 378 454 3 6 411 27 7 72 4,9 3,4

Övriga uppehållstillstånd 91 180 226 3 6 7 188 10 12 45 5,3 3,2

Utvisning 43 58 86 2 4 77 1 2 15 5,5 4,1

Avvisning av utlänning 14 39 46 2 5 37 1 1 7 5,0 2,9

Asylärenden 140 793 480 5 7 20 412 16 19 453 4,0 2,8

Asylärenden / påskyndat förfarande 62 296 297 5 1 1 222 55 13 61 3,4 2,1

Främlingspass och övriga resedo-kument

10 34 38 2 36 6 5,8 3,9

Övriga utlänningsärenden 7 40 44 1 2 41 3 4,0 3,1

Byggande 338 339 439 120 140 32 120 3 24 238 10,9 11,1

Markanvändnings- och byggä-renden

317 319 418 114 127 31 120 3 23 218 10,9 11,2

Landskapsplan 28 10 23 1 15 1 6 15 16,2 17,2

Generalplan 82 77 99 43 42 9 1 4 60 13,1 13,1

Detaljplan 32 43 46 13 8 1 19 5 29 9,4 9,6

Stranddetaljplan 10 12 14 6 5 3 8 12,8 12,1

Byggförbud och åtgärdsbegränsning 1 1 1 17,2 17,2

Byggnadsordning 1 1

Tomtindelning 1 1

Gator och allmänna områden 8 9 13 7 2 3 1 4 9,7 9,7

Inlösen på basis av plan 1 1 1 13,4 13,4

Undantag / markanvändning och byggärenden

45 47 68 15 9 5 35 1 3 24 9,5 9,9

Planeringsbehovsavgörande 24 19 32 8 8 1 14 1 11 10,3 10,4

Bygglov 37 55 66 7 23 4 32 26 8,7 7,8

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

34

Åtgärdstillstånd 16 11 17 4 6 2 4 1 10 13,2 13,4

Miljövård och underhåll av bygg-nader

1 1

Tillstånd för miljöåtgärder 2 2 1 1 14,2 14,2

Byggnadsservitut 1 1

Placering av samhällstekniska anordningar

4 2 4 3 1 2 10,0 10,6

Byggnadstillsyn 20 27 25 5 3 4 13 22 8,8 7,0

Övriga markanvändnings- och byggärenden

7 3 7 4 1 2 3 11,3 11,0

Vägärenden 10 14 11 3 6 1 1 13 7,4 8,1

Landsvägar 8 13 9 2 6 1 12 6,4 7,8

Enskilda vägar 2 2 1 1 12,1 12,1

Övriga vägärenden 1 1

Fastighetsärenden 11 6 10 3 7 7 13,8 12,6

Inlösen 5 2 5 1 4 2 15,3 12,4

Förköpsärenden 6 3 5 2 3 4 12,3 13,0

Övriga fastighetsärenden 1 1

Miljö 351 250 324 110 128 60 3 9 14 277 12,2 12,3

Miljöskydd 185 110 180 50 74 38 3 7 8 115 12,5 12,5

Miljötillstånd / skogsindustri 4 1 3 2 1 2 10,4 9,4

Miljötillstånd / energiproduktion 1 5 1 1 5 13,9 13,9

Miljötillstånd / kemikalieindustri och hantering av kemikalier

1 1 1 9,2 9,2

Miljötillstånd / malmbrytning och produktion av mineraler

1 2 1 1 2 10,7 10,7

Miljötillstånd / produktion av livsmedel och foder

1 1

Miljötillstånd / avfallshantering 11 8 11 1 2 8 8 14,2 14,9

Miljötillstånd / platser för bränsledistribution och lagring av flytande bränsle

1 1

Miljötilltånd / brytning, krossning, asfaltstation, betongstation

23 12 24 10 13 1 11 10,8 11,7

Miljötillstånd / ledande av avfallsvatten och reningsverk

1 4 5

Miljötillstånd / djurstall 1 4 1 1 4 12,8 12,8

Miljötillstånd / pälsdjursuppfödning 1 1 1 15,5 15,5

Miljötillstånd / motorbana, övningsbana för båtar

5 2 5 1 2 1 1 2 11,1 11,2

Miljötillstånd / torvproduktion 47 20 43 7 13 19 3 1 24 15,5 15,1

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

35

Övriga miljötillståndsärenden 10 14 12 3 2 3 1 3 12 10,0 8,2

Anmälan om buller 1 2 3 2 1 2,6 1,0

Tillsyn och förvaltningstvång enligt miljöskyddslagen

17 11 15 7 6 1 1 13 11,4 12,0

Avgifter och ersättningar enligt miljöskyddslagen

4 2 3 3 3 12,4 15,0

Övriga ärenden enligt miljöskyddslagen

1 1 1 1 1 12,6 12,6

Avfallsavgifter 2 2 3 3 1 8,0 8,0

Ordnad avfallstransport 26 4 27 7 18 2 3 14,5 14,9

Övriga ärenden enligt avfallslagen 11 7 10 2 7 1 8 9,4 9,9

Hälsotillsyn 7 4 7 3 1 1 2 4 9,4 9,0

Ärenden enligt lagen om utsläppshandel

4 4

Terräng- och vattentrafik 6 1 7 5 2 13,7 13,0

Övriga miljöskyddsärenden 2 1 1 1 3,3 3,3

Vattenhushållning 91 73 61 25 21 12 1 2 103 13,5 14,9

Byggande i vattendrag 7 12 10 5 4 1 9 9,8 10,0

Utnyttjande av vattenkraft 25 3 28

Farleder och områden för samfärdsel i vatten

1 1

Dikning 4 1 3 2 1 2 11,0 10,2

Vattenståndsreglering 1 1 1 20,6 20,6

Vattenreglering 2 2 1 1 9,2 9,2

Avledande av vatten för användning som vätska och tagande av grundvatten

9 15 13 2 8 2 1 11 11,7 16,2

Avgifter och ersättningar enligt vattenlagen

6 6 6 2 1 3 6 16,6 13,1

Tillsyn och förvaltningstvång enligt vattenlagen

7 6 7 3 2 2 6 14,6 15,4

Ärende som avses i lagen om vattentjänster

25 22 17 10 3 4 30 15,3 15,8

Övrig vattenhushållning 5 7 2 1 1 10 18,9 18,9

Ärenden som gäller gemensam handläggning enligt miljöskyddslagen och vattenlagen

13 20 13 7 4 2 20 12,7 14,0

Tillståndärende som är föremål för gemensam behandling / fiskodling

10 7 10 7 3 7 13,9 14,0

Övriga tillståndsärenden som är föremål för gemensam behandling enligt miljöskyddslagen och vattenlagen

3 13 3 1 2 13 8,8 12,0

Naturvård 62 45 68 28 29 6 1 4 39 10,4 10,6

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

36

Ärenden enligt naturvårdslagen (utom nätverket Natura 2000)

10 7 10 1 6 1 2 7 11,5 9,3

Djurskydd 17 20 24 13 5 5 1 13 9,2 10,6

Marktäktsärenden 32 18 31 13 16 1 1 19 10,9 10,8

Byggnadsskydd 3 3 1 2 11,7 14,7

Friluftsärenden och camping 2 2 2 7,8 7,8

Camping 2 2 2 7,8 7,8

Social- och hälsovård 871 917 1033 587 87 41 223 18 75 7 748 10,4 10,2

Socialärenden 763 709 813 427 69 24 222 16 55 4 655 11,3 11,3

Beviljande av utkomststöd 123 140 209 6 189 4 10 54 7,2 5,8

Återkrav av utkomststöd 4 9 2 2 11 9,1 9,1

Underhållstrygghet 1 1 1 1 1 27,5 27,5

Specialomsorger om utvecklings-störda

4 13 8 6 2 9 9,6 5,9

Service för funktionshindrade 187 148 223 148 18 11 27 7 12 112 13,0 12,5

Stöd för närståendevård 6 27 7 1 2 2 1 1 26 12,7 14,3

Anordnande av barndagvård 3 2 2 1 23,9 23,9

Ersättande av barnskyddskostnader 14 7 4 1 3 17 7,2 5,5

Ersättande av kostnader för övrig socialvård

13 7 4 2 1 6 23,7 26,7

Klientavgifter inom socialvården 29 5 30 27 1 1 1 4 5,1 4,9

Omhändertagande av barn och placering i vård utom hemmet

233 211 209 156 29 3 3 18 235 12,4 12,3

Brådskande placering och förläng-ning av sådan placering

2 8 7 1 6 3 4,7 3,4

Avslutande av omhändertagande av barn

41 42 31 30 1 52 16,2 17,0

Begränsning av kontakter 64 41 37 26 8 3 1 67 14,5 12,7

Andra begränsande åtgärder vid vård av barn utom hemmet

1 1

Övriga barnskyddsärenden 24 38 22 11 4 1 1 5 1 39 11,9 13,0

Övriga sociala ärenden 15 18 14 8 2 1 1 1 1 2 17 15,8 17,5

Hälso- och sjukvård 93 196 209 156 16 17 2 18 3 77 6,9 4,5

Intagning för mentalvård 56 142 158 124 6 14 14 3 37 4,5 3,9

Begränsning av självbestämmande-rätten i mentalvård

1 3 4 3 1 2,7 2,7

Övriga mentalvårdsärenden 1 1 2 2 3,9 3,9

Utövande av yrken inom hälso- och sjukvården

20 19 24 14 4 3 2 1 15 17,7 17,8

Livsmedelstillsyn 3 3

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

37

Ersättande av kostnader för hälso- och sjukvård

9 10 11 7 3 1 8 16,9 16,8

Klientavgifter inom hälsovården 1 1 2 1 1 7,7 7,7

Övriga hälso- och sjukvårdsärenden 5 17 8 5 3 14 9,4 8,6

Läkemedelsärenden och apoteks-väsendet

15 12 11 4 2 1 2 16 14,2 7,3

Försäljningstillstånd för läkemedel och priskontroll

11 10 7 3 2 14 16,3 7,3

Övriga läkemedelsärenden 2 1 2 2 1 16,7 16,7

Apoteksärenden 2 1 2 1 1 1 4,3 4,3

Ekonomisk verksamhet inklusive trafik och kommunikation

413 246 348 128 68 65 44 9 34 1 310 15,8 15,3

Juridiska personer och industriel-la rättigheter

68 24 50 11 12 7 4 2 14 42 20,1 21,0

Bolagsrättsliga förvaltningsakter 5 6 4 3 1 7 10,6 10,6

Civilrättsliga juridiska personer 1 1 1 17,7 17,7

Handels- och föreningsregisterä-renden

1 1

Patent, nyttighetsmodell och inte-grerade kretsar

7 8 5 2 1 2 10 16,5 14,1

Modellskydd och varumärke 53 6 37 4 10 6 1 2 14 22 22,1 23,6

Domännamn 2 3 3 1 1 1 2 14,6 17,5

Näringsidkande 173 100 132 44 38 42 1 1 6 141 18,9 19,7

Övervakning av finansmarknaden 1 1 2 2 12,3 12,3

Försäkringsverksamhet 1 1

Gruvdrift 14 18 9 1 6 2 23 14,4 15,3

Livsmedelshandel 1 1 1 17,7 17,7

Elmarknaden 4 2 3 1 2 3 25,8 30,8

Elsäkerhet 3 3 1 1 5 11,8 11,8

Explosiva ämnen och brännba-ra vätskor

1 1

Inkvarterings- och förplägnadsrö-relser, serveringstillstånd och de-taljhandel med alkohol

11 20 22 10 12 9 11,2 8,0

Konkurrensrätt 3 7 2 2 8 17,5 17,5

Offentlig upphandling 125 39 86 25 28 30 1 2 78 21,7 22,6

Konsumentskydd 1 1 1 1,4 1,4

Övrigt näringsidkande 10 8 5 2 1 2 13 18,5 18,7

Jord- och skogsbruksärenden 16 15 15 2 6 3 3 1 16 14,1 11,9

Styrning av jordbruksproduktion / bl.a. nationella stöd

10 2 4 1 2 1 8 24,7 26,1

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

38

Skogsbruk 4 3 3 1 8,5 9,3

Växtskydd 1 1

Renskötsel 1 3 1 1 3 12,4 12,4

Jakt och fiske 5 4 6 1 1 3 1 3 10,9 11,9

Övriga jord- och skogsbruksärenden 1 1 1 9,5 9,5

Stödåtgärder inom ramen för EU:s strukturfonder

25 17 10 6 1 2 1 32 15,7 15,3

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling

25 17 10 6 1 2 1 32 15,7 15,3

Trafik och kommunikation 131 90 141 65 11 13 34 5 13 1 79 11,4 10,3

Körkort, körrätt och yrkeskörtillstånd 25 17 32 20 1 7 4 1 9 5,8 5,6

Yrkesmässig motorfordonstrafik 38 36 38 26 5 2 1 4 36 11,8 11,2

Järnvägstrafik, sjöfart och luftfart 9 5 9 5 1 3 5 17,6 18,7

Telekommunikation 13 8 4 4 5 22,3 16,2

Ärenden som gäller sjömän, flyga-re, m.m.

2 1 3 2 1 12,1 13,4

Besiktning och registrering av fordon 5 6 5 4 1 6 12,9 13,5

Gottgörelse för trafikförsäkrings-premie

2 6 4 4 4 7,3 7,0

Felparkeringsavgift 26 11 33 1 9 23 4 11,7 10,8

Överlastavgift 1 1 1 1 1 4,3 4,3

Avgift för flyttning av fordon 3 4 3 3 4 12,5 13,1

Övriga trafikärenden 7 3 5 3 1 1 5 15,8 12,8

Skatter 565 513 641 46 30 61 468 24 10 4 435 13,4 12,7

Inkomst- och förmögenhetsskatt 338 345 425 20 14 38 329 16 6 1 259 13,2 12,4

Beskattning av personlig inkomst 140 152 185 11 3 15 146 6 4 107 10,1 9,4

Beskattning av näringsinkomst 68 69 97 2 2 8 76 7 1 41 13,4 12,7

Beskattning av gårdsbruk 1 1

Källskatt 1 2 1 1 2 3,5 3,5

Internationell beskattning 26 5 24 3 2 2 16 1 7 18,5 20,5

Centralskattenämndens förhands-avgörande i inkomst- och förmö-genhetsskatteärende

9 12 9 4 3 2 12 11,6 10,5

Skatteförvaltningens förhandsavgö-rande i inkomstskatteärenden

29 5 5 24 3,3 3,5

Skatteförvaltningens förhandsbe-sked eller -avgörande i inkomst- och förmögenhetsskatteärende

35 9 35 2 4 27 2 9 13,6 14,0

Skatteverkets förhandsbesked eller -avgörande i inkomst- eller förmö-genhetsskatteärende

2 2 2 22,6 22,6

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

39

Korrigering av förskottsinnehållning eller förskottsuppbörd

25 2 25 2 23 1 1 31,3 35,4

Förskottsuppbörd och social-skyddsavgift

22 25 31 2 2 25 1 17 13,8 13,1

Fastighetsskatt 8 28 6 1 5 30 11,0 10,4

Internprissättning 9 1 1 8 4,7 4,7

Övriga skatter och avgifter som uppbärs på inkomst och förmö-genhet

2 2 4 4 11,7 10,7

Mervärdesskatt 83 82 89 14 9 13 51 2 76 12,4 11,0

Besvär som gäller mervärdesskatt 46 55 55 7 2 7 38 1 46 11,9 11,0

Centralskattenämndens förhands-avgörande om mervärdesskatt

15 15 12 5 3 3 1 18 11,2 8,9

Skatteförvaltningens förhandsavgö-rande om mervärdesskatt

16 11 16 3 2 11 11 10,8 9,8

Skatteverkets förhandsavgörande om mervärdesskatt

2 2 2 25,0 25,0

Registrering som mervärdesskatt-skyldig och gruppregistrering

3 1 3 1 1 1 1 23,7 22,6

Försäkringspremieskatt 1 1 1 18,7 18,7

Skatter och avgifter som gäller fordon

25 20 28 5 1 18 3 1 17 15,2 13,7

Bilskattebesvär 22 15 22 5 14 3 15 14,8 14,6

Förhandsavgörande som gäller bilskatt

1 1

Fordonsskatt 1 5 5 1 3 1 1 14,0 8,2

Bränsleavgift 1 1 1 29,4 29,4

Accis, punktskatt och tullärenden 34 34 20 4 2 13 1 48 14,6 15,7

Förtullningsbesvär 29 13 16 2 2 11 1 26 16,2 18,3

Förhandsavgöranden i ärenden som gäller accis, punktskatt eller tull

4 4

Tillsyn som handhas av tullen / bl.a. EU-stöd

1 1 1 14,9 14,9

Acciser och punktskatter 4 17 3 2 1 18 6,1 3,8

Övriga skatter och beskattnings-förfarandet

85 32 79 3 7 7 57 4 1 3 35 15,2 15,3

Arvs- och gåvoskatt 16 8 14 2 11 1 2 8 12,4 12,2

Överlåtelseskatt 26 13 32 2 2 27 1 7 15,0 18,2

Övriga avgifter som uppbärs till staten (t.ex. med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten)

12 5 1 4 7 22,3 23,0

Förhandsbesked eller -avgörande i övriga skatteärenden

25 3 20 3 4 11 2 1 7 16,2 15,8

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

40

Besvär 2 316 1 814 2 272 1 205 552 240 20 61 192 6 1 852 13,0 12,4

Besvärstillstånd 1 392 2 721 2 821 21 69 96 2 402 144 86 5 1 289 7,0 4,4

Återbrytande 197 149 208 174 5 11 4 14 10 128 9,9 8,1

Återställande av försutten fatalietid 16 53 45 25 1 15 1 3 24 6,7 4,2

Klagan 6 8 10 6 1 3 4 11,2 5,4

Annan ansökan 12 28 22 15 1 1 5 18 7,9 5,8

Sammanlagt 3 939 4 773 5 378 1 446 628 363 2 428 205 303 21 3 315 9,7 8,1

B. Enligt rättsmedel

HFD:s arbetssituation 2004-2016 INK

OMMIT

UNDER ÅRET

AVGJORTS

UNDER ÅRET

ÖVERFÖRTS

TILL

ÅRET DÄRPÅ

HANDLÄGGN. TI

D I

GENOMSNITT,MÅN.

2004 3 719 3 848 3 167 11,9

2005 3 931 4 009 3 095 11,3

2006 3 793 4 006 2 866 10,3

2007 3 891 3 797 2 924 9,8

2008 4 298 3 734 3 438 9,9

2009 4 379 3 965 3 818 10,2

2010 4 587 4 202 4 173 11,1

2011 4 044 4 225 3 967 12,2

2012 3 947 3 928 3 960 12,8

2013 4 126 4 303 3 757 12,1

2014 4 201 4 271 3 650 11,2

2015 4 319 4 010 3 932 10,9

2016 4 773 5 378 3 315 9,7

Skatteförvaltningens förhandsavgö-rande i övriga skatteärenden

3 3

Beskattningsförfarandet 2 1 2 1 1 1 27,1 27,1

Skatteuppbörd 4 2 5 1 4 1 11,2 10,9

Övriga skatteärenden 2 1 1 1 1,9 1,9

Övriga ärenden 16 12 24 16 2 1 5 4 8,9 8,2

Pensionsärenden 8 7 12 9 1 2 3 10,3 12,1

Övriga ärenden 8 5 12 7 1 1 3 1 7,6 6,2

Sammanlagt 3 939 4 773 5 378 1 446 628 363 2 428 205 303 21 3 315 9,7 8,1

ÖVERFÖRTS

FRÅN

ÅRET INNAN

INKOMMITUNDERÅRET

AVGJORTSUNDERÅRET

BESLUTE

T ÄNDRADES

BESVÄRSTI

LLSTÅ

ND

BEVILJADES IN

TE

SAKENAVFÖRDES

UR DIARIET

ANHÄNGIGA VID

ÅRETS SLU

T

BESLUTE

T UPPHÄVDES

OCHÅTERVISADES

BESLUTE

T ÄNDRADES IN

TE

ENDASTBESLUTSSKÄLEN

ÄNDRADES

SAKENAVVISADES

ELLERAVSKREVS

HANDLÄGGN.TID

I

GENOMSNITT,AVGJORDA

ÄRENDEN, M

ÅNADER

MEDIAN, MÅNADER

41

Högsta förvaltningsdomstolens personal

1.1–31.12.2016

PresidentPekka Vihervuori

Förvaltningsråd (Från1.1.2017justitieråd)Janne Aer

Alice Guimaraes-Purokoski

Matti Halén

Heikki Harjula **Petri Helander **Niilo Jääskinen

Tuomas Kuokkanen **Kari Kuusiniemi

Elina Lampi-Fagerholm **Tuomas Lehtonen

Maarit Lindroos **Riitta Mutikainen

Anne Nenonen **Anne E. Niemi

Vesa-Pekka Nuotio

Antti Pekkala **Matti Pellonpää

Mikko Pikkujämsä

Mikko Puumalainen **Hannu Ranta

Hannele Ranta-Lassila

Mika Seppälä

Eija Siitari

Outi Suviranta

Irma Telivuo

Kari Tornikoski **Sakari Vanhala

Ahti Vapaavuori

Leena Äärilä

MiljösakkunnigrådOlli Dahl

Mikael Hildén

Jukka Horppila

Janne Hukkinen

Juha Kaila

Timo Kairesalo

Harri Koivusalo

Rauno Pääkkönen

Seppo Rekolainen

Riku Vahala

Taina Nystén

Olli Varis

ÖveringenjörsrådKenneth Holmberg

Markku Kulomaa

Petri Kuosmanen

Raimo Sepponen

KanslichefPäivi Pietarinen

Biträdande kanslichefAntti Huotari **

ReferendarierådKristina Björkvall

Marita Eeva

Arto Hietaniemi *Freja Häggblom

Riitta Hämäläinen

Marja-Liisa Judström

Toni Kaarresalo

Leo Kaasinen

Hannele Klemettinen

Riitta Kreula

Petteri Leppikorpi *Paula Makkonen

Irene Mäenpää

Anne Nenonen *

Tuula Pääkkönen

Mikko Rautamaa

Jukka Reinikainen *Outi Siimes *Tuire Taina

Tuulia Träskelin

Kai Träskelin

Anneli Tulikallio

Liisa Tähtinen

Pasi Yli-Ikkelä **

JustitiesekreterareAnnika Aarnio **Joonas Ahtonen **Lea Alén *Katariina Bargum **Camilla Busck-Nielsen **Mia Ekman *Esa Hakkola *Petri Harsu **Anna Heikkilä **Nea Helin **Petri Hellstén **Antti Huotari *Elina Immonen **Riikka Innanen **Antti Jukarainen

Marianne Kivistö **Ari Koskinen **Saija Laitinen *Helmi Lajunen **Liisa Leiniö **Petri Leinonen

Suvi Leskinen **Anna Mähönen **Juhana Niemi *Annina Nieminen **Kari Nieminen

42

Marko Nurmikolu **Hannamaria Nurminen **Elina Nyholm

Mika Paavilainen **Sari Pennanen **Pirita Pesonen *Anu Punavaara **Kaisa Pärssinen-Knight **Henna Rintala *Camilla Sandström *Liisa Selvenius-Hurme

Satu Sundberg **Jani Taskila **Katja Tertsonen **Jouko Tuomi **Elisabeth Vuorenhela *Minna Wilander **

DataadministrationschefPekka Tuominen

ChefförinformationstjänstenSatu-Maarit Tarkkanen

KommunikationschefPäivi Musakka *Jaana Lappalainen **

InformatikerPiia Rautiala

RegistratorLeena Kokko

NotarierAnnika Aroharju **Sanna-Kaisa Frantti **Nina Hytönen *Johanna Jokela

Heidi Jylhänkangas **Paula Kilponen

Juha Rekola **Eeva Ryytty

Anne Sahlman

Katri Sokka **Laura Sui **Soili Tolvanen

Nelli Vaara **

ArkivnotarieAnnika Aroharju *

Ledningssekreterare Tanja Matilainen

Marketta Stenroth **Elina Tukiainen *

EkonomisekreterareArja Mikkelinen

DataadministrationsplanerareVille Tuominen

Avdelningssekreterare i chefsställningPäivi Koivurova

Allmän avdelningssekreterareMinna Ronkainen

AvdelningssekreterareHeidi Aalto **Jenni Aer **Merja Ahlfors

Tarja Ekman

Atte Hyväkkä

Annina Jauhojärvi **Heli Kalajainen

Kaisa Kipinoinen **Nora Klemola

Karita Kulmala

Ada Lappalainen **Liisa Martikainen

Vuokko Mattila

Marlon Moilanen **Erik Muurinen **

Tuula Niilo-Rämä

Annemari Numminen **Tuula Pelkonen

Laura Pursiainen **Irma Reunanen

Marjut Riipinen *Anneli Ronimus

Katri Sokka *Laura Sundström **Jani Taskinen **Saara Tiittanen **Ville Vikman **

Sekreterare vid registratorskontoretHeli Hietala

Tiina Kaplas

KommunikationssekreterareVirve Pesonen

VaktmästerichefKari Joutsenlahti

Expeditionsvakter Antti Meriläinen

Timo Rousku

Tapani Ruostela

CiviltjänstgörareSampsa Rapeli

Följandepersoneravgickmedpensionförvaltningsrådet Heikki Kanninen 1.1.2016

förvaltningsrådet Eila Rother 1.1.2016

referendarierådet Tuulia Träskelin 1.3.2016

referendarierådet Kai Träskelin 1.3.2016

avdelningssekreterare Anneli Ronimus 1.12.2016

* tjänstledig

** anställd för viss tid

43

Besöks- och kontaktinformation

Högsta förvaltningsdomstolenPB 180

00131 Helsingfors

RegistratorskontoretFabiansgatan 15

Öppet vardagar kl. 8 –16.15

Kundtjänst 029 564 0233

Telefonväxel 029 564 0200

Telefax 029 564 0382

E-postadress korkein.hallinto-oikeus@oikeus.fi

www.hfd.fiPå webbplatsen finns information på

finska, svenska, engelska och samiska

Ombrytning Hanna Uuksulainen

Fotografier Risto Silvola

iStockphoto

Tryckning Lönnberg Painot Oy

Papper MultiArt Silk

44