Sida 1 |

1. INLEDNING

EU-medlemsstaternas hälso- och

sjukvårdssystem är en central del av EU:s omfattande sociala skydd och

starka sammanhållning.

Hälso- och sjukvårdssystemen i EU varierar och återspeglar olika samhällsval.

Trots att systemen skiljer sig åt i fråga om organisation och finansiering bygger de på

de gemensamma värderingar som erkänts

vid rådsmötet för hälso- och sjukvårdsministrarnas 20061:

allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet.

Det är också allmänt erkänt att det finns

ett behov av att göra hälso- och

sjukvårdssystemen finanspolitiskt hållbara så att dessa värderingar tryggas för

framtiden2.

1 Rådets slutsatser om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem 2006/C 146/01): http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2006:146:0001:0003:SV:PDF. 2 Rådets slutsatser om hälso- och sjukvårdssystem och

finanspolitisk hållbarhet (8.11.2016): http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14182-2016-INIT/sv/pdf.

Under det senaste årtiondet har hälso- och sjukvårdssystemen i EU

stått inför liknande och växande gemensamma utmaningar:

EU:s befolkning åldras och drabbas av fler kroniska sjukdomar. Detta leder till

större efterfrågan på hälso- och sjukvård och ökande finanspolitiskt

tryck. Kostnaderna för innovativ teknik och

läkemedel ökar, vilket utgör en börda för de offentliga finanserna.

Hälso- och sjukvårdspersonalen är

ojämnt fördelad, med brist inom vissa vårdområden.

Tillgången till hälso- och sjukvård är ojämnt fördelad, vilket leder till

ojämlikhet i hälsa i samhället.

I kommissionens meddelande om

effektiva, tillgängliga och anpassningsbara hälso- och sjukvårdssystem3 fastställdes

en strategisk agenda för hälso- och sjukvårdssystemen i EU.

3 COM(2014) 215 final: https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/systems_performance_assessment/docs/com2014_215_final_sv.pdf.

EU:S PLANERINGSTERMIN – FAKTABLAD

HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSSYSTEM

Sida 2 |

Viktiga bidrag till denna agenda kom från den gemensamma rapporten om hälso-

och sjukvårdssystem och system för

långvarig vård och omsorg och finanspolitisk hållbarhet, som utarbetades

av kommissionen och kommittén för ekonomisk politik4.

I den europeiska pelaren för sociala

rättigheter, som antogs i april 2017, anger princip 16 att alla har rätt att i tid få

hälso- och sjukvård av god kvalitet och till

rimlig kostnad.

”I rätt tid” innebär att alla kan få hälso- och sjukvård när de behöver den.

Detta kräver en väl avvägd geografisk placering av vårdinrättningar och

vårdpersonal, och strategier för att

minimera långa väntetider.

”Till rimlig kostnad” innebär att man inte ska vara förhindrad från nödvändig vård

på grund av kostnaden.

”Av god kvalitet” innebär att vården ska

vara relevant, lämplig, säker och ändamålsenlig.

EU:s hälso- och sjukvårdssystem

samverkar i allt högre grad med varandra.

Direktivet om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård5

var en milstolpe när det gäller att upprätta en rättslig ram och politiska verktyg för

detta samarbete. I direktivet föreskrivs i synnerhet tydliga regler och tillförlitlig

information till patienterna om tillgång till och ersättning för hälso- och sjukvård i ett

annat EU-land.

2. IDENTIFIERA UTMANINGARNA

2.1. Vårdsektorn är en viktig arbetsgivare

Av alla sektorer har vård- och omsorgssektorn haft den största

sysselsättningsökningen under senare år, med över 2,6 miljoner nya

4 European Economy, Institutional Paper 37, oktober 2016: https://ec.europa.eu/info/publications/economy-finance/joint-report-health-care-and-long-term-care-systems-fiscal-sustainability-0_en. 5 Direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, EUT L 88, 4.4.2011.

arbetstillfällen (mellan första kvartalet 2009 och första kvartalet 2017). Inom

vård- och omsorgssektorn var

sysselsättningsökningen fördelad på följande sätt:

Inom undersektorn för vård:

960 500 nya arbetstillfällen, vilket är 36 % av de nya arbetstillfällena i

sektorn som helhet. Inom undersektorn för vård och

omsorg med boende: 946 500 nya

arbetstillfällen, 35 % av det totala antalet.

Inom undersektorn för social omsorg utan boende: 776 700 nya

arbetstillfällen, 29 % av det totala antalet.

Under första kvartalet 2017 hade vård- och omsorgssektorn

24 014 500 anställda. De flesta – 13 601 700 anställda – fanns i

undersektorn för vård. Undersektorn för vård och omsorg med boende stod för

5 066 800 anställda, medan 5 346 000 arbetstagare var anställda i

undersektorn för social omsorg utan

boende.

Inte alla nya arbetstillfällen kan dock tillgodose den nya efterfrågan på

hälso- och sjukvård: Europas åldrande befolkning kräver en annan kompetens

och andra sätt att arbeta över sektorer

och vårdgrenar för att vården ska vara ändamålsenlig.

Det finns kompetensglapp både när det

gäller kompetensens karaktär och fördelning mellan vårdyrkena. Nya sätt att

lämna vård som är förenade med

förändrade uppgifter (t.ex. från läkare till sjuksköterskor) och bättre integrering kan

ge säkrare och ändamålsenligare vård till lägre kostnad.

Sida 3 |

Diagram 1 – Nya arbetstillfällen i vårdsektorn och i övriga sektorer

Genomsnittlig årlig förändring i antalet arbetstillfällen mellan 2009 (första kvartalet) och 2017 (första kvartalet) i

vårdsektorn och i övriga sektorer Källa: Eurostat, arbetskraftsundersökning.

Utbildningsnivån bland arbetstagarna i vård- och omsorgssektorn är mycket

högre än genomsnittet för samtliga

sektorer. Som framgår av bilagan är antalet arbetstagare med högre utbildning

(dvs. examen från universitet eller annan högre utbildningsanstalt) genomgående

högre i vård- och omsorgssektorn än i ekonomin som helhet.

I EU hade 33,9 % av alla arbetstagare en akademisk examen 2016, men i vård- och

omsorgssektorn var denna andel 43,4 %. Andelen arbetstagare med

gymnasieutbildning eller eftergymnasial utbildning var 48 % för ekonomin som

helhet och 45 % inom vård- och omsorgssektorn. För att göra bilden

fullständig hade 17,9 % av alla

arbetstagare högst högstadieutbildning, medan denna andel endast var 11,5 %

inom vård- och omsorgssektorn6.

Många kvinnor arbetar inom vård- och omsorgssektorn: fyra av fem arbetstagare

i denna sektor är kvinnor, och andelen

förändrades inte i någon högre grad under den aktuella perioden.

En ändamålsenlig och tillgänglig

vårdsektor bidrar även indirekt till ekonomisk tillväxt och välstånd: den

bidrar till god hälsa och garanterar därmed

6 Akademisk examen motsvarar ISCED 5 och 6. Gymnasieexamen motsvarar ISCED 3 och 4. Högstadieutbildning (och lägre) motsvarar ISCED 0, 1 och 2.

ett större arbetskraftsdeltagande och högre produktivitet.

2.2. Hälso- och sjukvårdssystemens finanspolitiska hållbarhet

Den offentliga sektorn har en viktig

funktion i finansieringen av hälso- och

sjukvården: i två tredjedelar av medlemsstaterna finansieras mer än

70 % av vårdutgifterna av den offentliga sektorn. Detta kan innebära

ett problem när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet, särskilt mot

bakgrund av att befolkningen åldras.

I diagram 2 visas hur stor del av hälso-

och sjukvårdssystemen som bygger på offentlig respektive privat finansiering i

olika EU-länder. Medlemsstater med en relativt stor andel privata vårdutgifter är

Bulgarien (46 % av de totala vårdutgifterna), Grekland (mer än 41 %),

Cypern (54 %), Lettland (44 %) och Malta

(43 %)7.

Medlemsstater med den största andelen statligt finansierade vårdutgifter är

Tjeckien (83 %), Danmark (84 %), Tyskland (85 %), Luxemburg (83 %),

Nederländerna (81 %) och Sverige

(84 %).

7 Den privata delens omfattning kan bygga på tillgångsstyrd efterfrågan och dess inverkan på patienternas val. Det kan därför leda till att de faktiska finansieringsbehoven beräknas för högt.

-4 %

-3 %

-2 %

-1 %

0 %

1 %

2 %

3 %

4 %

5 %

EU28 HR LT LU EE EL NL SE BG HU FI SK FR IT RO IE PL DE UK ES AT DK BE CZ LV SI MT CY PT

Hälsa Övriga sektorer EU-genomsnitt

Sida 4 |

Diagram 2 – Vårdfinansiering

Vårdutgifter enligt finansieringssätt – Källa: OECD, Eurostat, WHO – 2016 eller senaste uppgifter

I diagram 3 visas EU-medlemsstaternas

offentliga vårdutgifter, både i procent av BNP och i procent av totala offentliga

utgifter.

Under 2015 uppgick de offentliga

vårdutgifterna till 7,8 % av BNP i EU som helhet. Åtta medlemsstater har ett

vårdutgifts-BNP-förhållande som är lika

med eller högre än det vägda EU-medeltalet: Belgien, Danmark,

Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike, Sverige och Storbritannien.

Medlemsstater med den minsta andelen offentliga vårdutgifter var Cypern och

Lettland (3,5 %).

Bulgarien, Estland, Litauen, Ungern,

Polen och Rumänien låg under 5 %. I genomsnitt uppgick de offentliga

vårdutgifterna till 15 % av totala offentliga utgifter i EU 2015.

Medlemsstater över EU-genomsnittet var Tjeckien, Tyskland, Kroatien, Irland,

Litauen, Nederländerna, Österrike,

Slovakien och Storbritannien. Medlemsstater med de lägsta nivåerna

var Cypern (7,2 %) och Rumänien (8,4 %), följda av Grekland, Lettland,

Ungern, Polen (samtliga under 11 %) och Luxemburg (11,5 %)8.

Diagram 3 – Offentliga vårdutgifter

Offentliga vårdutgifter i % av totala offentliga utgifter och av BNP

Källa: Eurostat, FN:s statistikenhet; 2013 eller senaste uppgifter – kommissionens beräkningar

8 Vissa länder har dock ett system för finansiering genom ökat skattetryck inom många vårdområden. Det innebär att den registrerade utgiftsnivån kan ligga under den faktiska nivån.

0 %

10 %

20 %

30 %

40 %

50 %

60 %

70 %

80 %

90 %

100 %

CY BG LV MT EL PT LT HU PL IE ES SI FI IT AT EE BE FR UK HR SK RO NL LU CZ SE DK DE

offentlig sektor privat sektor

0

5

10

15

20

25

EU DK FR NL DE AT BE SE UK IT FI SI MT EL ES HR CZ PT LU SK IE EE HU BG PL RO LT CY LV

% av totala offentliga utgifter % av BNP

Sida 5 |

Diagram 3 – Offentliga vårdutgifter

Offentliga vårdutgifter i % av totala offentliga utgifter och av BNP

Källa: Eurostat, FN:s statistikenhet; 2013 eller senaste uppgifter – kommissionens beräkningar

De offentliga vårdutgifterna hör till

den offentliga sektorns största och

snabbast växande utgiftsposter. I diagram 4 visas ökningen av de offentliga

vårdutgifterna i procent av BNP mellan 2008 och 2014 (i procentenheter). I

samma diagram visas den genomsnittliga årliga ökningen av de offentliga reala

vårdutgifterna per capita under samma period, vilket anges med cirklar.

Kombinationen av dessa två mått ger en

bättre förståelse av de offentliga vårdutgifterna. Variationerna i

vårdutgifternas nivå i förhållande till BNP är i själva verket ett resultat av de

kombinerade trenderna i både offentliga vårdutgifter och BNP.

En relativ ökning av vårdutgifterna i

procent av BNP kan faktiskt vara

nettoeffekten av en minskning i båda måtten, då BNP minskar mer än

utgifterna (och omvänt). Per capita-värdena ger därför ytterligare

underlag för bedömning av trenderna: om vårdutgifterna ökar som andel av

BNP och minskar i per capita-termer är det troligt att landets BNP minskar

snabbare än vårdutgifterna.

Utvecklingen bör analyseras gemensamt med det inledande värdet. Om

utgångspunkten är lägre eller högre än genomsnittet kan ökningar och

minskningar i vårdutgifterna bedömas på ett annat sätt.

Diagram 4 – Ökning av offentliga vårdutgifter i % av BNP och per capita

Ökning av offentliga vårdutgifter i % av BNP (2008–2014, procentenheter, höger skala) och genomsnittlig årlig

ökning av de offentliga reala vårdutgifterna per capita (cirklar, 2008–2014, vänster skala)

Källa: WHO:s databas Health for All – kommissionens beräkningar.

Fortsatt tryck på vårdbudgetarna. för hälso- och sjukvård och långvarig

0

5

10

15

20

25

EU DK FR NL DE AT BE SE UK IT FI SI MT EL ES HR CZ PT LU SK IE EE HU BG PL RO LT CY LV

% av totala offentliga utgifter % av BNP

-2

-1,5

-1

-0,5

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

-6 %

-4 %

-2 %

0 %

2 %

4 %

6 %

8 %

EU IE EL LU PT PL LV LT HR ES HU RO IT EE SI UK SK CY DK CZ AT BG DE FR BE FI NL MT SE

Sida 6 |

Enligt 2015 års rapport om åldrande räknar man med en ytterligare ökning av

de offentliga vårdutgifternas andel av

BNP fram till 2060. De främsta drivkrafterna bakom denna ökning är

växande inkomster och ökande förväntningar på vård av hög kvalitet,

en åldrande befolkning, och teknisk utveckling.

Enligt referensscenariot från

arbetsgruppen för åldrandefrågor

kommer de offentliga vårdutgifterna i EU att öka med 0,9 procentenheter i

förhållande till BNP fram till 2060 (Diagram 5). Enligt arbetsgruppens

riskscenario kommer utgifterna att öka med i genomsnitt 1,6 procentenheter i

förhållande till BNP fram till 2060 (bilaga).

Ett väsentligt mål för EU är att se till att

de offentliga finanserna är hållbara, även på medellång och lång sikt. I många

EU-länder hotas de offentliga finansernas hållbarhet i hög grad av den beräknade

inverkan av åldersrelaterade offentliga utgifter

vård och omsorg. Utöver de finanspolitiska utmaningarna

står hälso- och sjukvårdssystemen och

systemen för långvarig vård och omsorg ofta inför gemensamma strukturella

utmaningar som är förknippade med en ineffektiv fördelning och användning av

resurser inom alla funktionella utgiftsområden. OECD uppskattar att en

femtedel av vårdutgifterna i liten eller ingen utsträckning förbättrar människors

hälsa. I vissa fall leder de till och med till försämrad hälsa. Länderna skulle kunna

lägga mycket mindre resurser på

hälso- och sjukvården utan att hälso- och sjukvårdssystemen eller vårdresultaten

försämras9. Därtill tillkommer ytterligare utmaningar

som rör ojämlik tillgång till hälso- och

sjukvård, frekventa budgetöverskridanden,

konkurrerande finanspolitiskt tryck

från olika ministerier, förändrade politiska prioriteringar,

bedrägeri eller korruption, samt bristande information om valuta för

pengarna när det gäller investeringar i hälso- och sjukvårdssystemen och

systemen för långvarig vård och omsorg.

Diagram 5 – Referenssituation och beräknade hälso- och sjukvårdsutgifter i EU-länderna 2013–2060, referensscenario från arbetsgruppen för åldrandefrågor

Källa: På grundval av 2015 års rapport om åldrande – kommissionen.

9 OECD, Tackling Wasteful Spending on Health, januari 2017 – http://www.oecd.org/health/tackling-wasteful-spending-on-health-9789264266414-en.htm.

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

EU CY LT LV BG RO EE LU PL HU BE CZ IT SI ES IE SE HR SK MT EL DE NL AT FI PT FR DK UK

2013 förändring 2013-2060

Sida 7 |

2.3. Tillgång till ändamålsenliga hälso- och sjukvårdssystem bidrar

till den sociala sammanhållningen

De vanligaste hindren för tillgång till hälso- och sjukvård var att patienterna

inte kunde eller ville betala för de medicinska varorna och tjänsterna. I

vissa länder var väntetider eller reseavstånd ett problem. Väntetider kan

ha olika orsaker, bl.a. otillräcklig eller olämplig resursfördelning eller aktiva

förvaltningsbeslut av hälso- och sjukvårdssystemets beslutsfattare.

Tillgången till hälso- och sjukvård kan

också hindras

av otillräcklig tillgång till infrastruktur och vårdpersonal.

En indikator som ofta används för att

påvisa hinder för tillgången till hälso- och sjukvård är självrapporterade icke

tillgodosedda vårdbehov10. Denna indikator finns nu med i den sociala

resultattavlan, som ingår i pelaren för sociala rättigheter.

I fyra av fem europeiska länder uppgav mindre än 5 % av

befolkningen att de hade icke tillgodosedda vårdbehov. I vissa

länder var dock denna andel betydligt

större11.

Diagram 6 – Självrapporterade icke tillgodosedda vårdbehov på grund av kostnad, väntetid och reseavstånd

Källa: EU-Silc (2015)

10 Självrapporterade icke tillgodosedda vårdbehov är personens egen bedömning av huruvida han eller hon behövde en undersökning eller behandling för en viss typ av hälso- och sjukvård, men inte fick eller sökte den på grund av något av följande tre skäl: ”ekonomiska skäl”, ”kö” och ”för långt att resa”. De problem som folk uppger att de stöter på när de söker vård utgör ofta betydande vårdhinder. 11 Särskilt i Grekland har de dramatiska lönesänkningarna och den kraftigt ökade arbetslösheten i ett splittrat sjukförsäkringssystem med begränsade omfördelningseffekter lett till att andelen som omfattas av det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet och har rätt till förmåner har minskat betydligt. Det finns visserligen belägg för en överkonsumtion av vårdtjänster i Grekland före krisen (vilket återspeglas i den höga patientavgiftsnivån), men detta hade man inte längre råd med när krisen kom. Allmän sjukförsäkring infördes genom reformer 2014 och 2016. Det finns ännu inga uppgifter om hur dessa reformer påverkat de icke tillgodosedda behoven.

0

2

4

6

8

10

12

14

EU EE EL RO LV PL IT BG FI PT IE LT HU UK BE SK HR CY DK FR SE LU CZ MT ES DE SI NL AT

För dyrt För långt att resa Kö

Sida 8 |

Skillnader i tillgången till hälso- och sjukvård av hög kvalitet enligt

patienterna själva finns i hela EU, trots

att medlemsstaterna har samtyckt till den gemensamma principen om rättvisa

hälso- och sjukvårdssystem. Hindren för rättvis tillgång till hälso- och sjukvård kan

vara flera, bl.a. ekonomiska, administrativa, geografiska, rättsliga,

kulturella och organisatoriska faktorer.

De självrapporterade icke tillgodosedda

vårdbehoven bör också ses mot bakgrund av den objektiva användningen av och

utgifterna till hälso- och sjukvård. Exempelvis offentliga vårdutgifter, privata

vårdutgifter och patientavgifter12, vilket också ger information om befolkningens

ekonomiska hälsoskydd och den nuvarande användningen av hälso- och

sjukvård.

Hållbar allmän tillgång till vård av god

kvalitet kräver effektivare och ändamålsenligare hälso- och

sjukvårdsutgifter, mot bakgrund av den ökade efterfrågan och de begränsade

resurserna. Utmaningen är att hitta

kostnadseffektiva sätt att finansiera, organisera och tillhandahålla vården, för

att uppnå bättre hälsoresultat genom en mer rationell användning av tillgängliga

resurser.

Utgiftsnedskärningar över hela linjen för

att uppnå kortsiktiga besparingar, utan att man tar itu med systemets

kostnadseffektivitet, kan leda till högre

utgifter på medellång till lång sikt.

Många medlemsstater upplever framför

allt att det är en utmaning att förbättra tillgången till läkemedel till ett rimligt pris.

Faktum är att många nya läkemedel ska lanseras under de kommande åren, vilket

skapar större finansieringsbehov jämfört med det gångna årtiondet.

12 Patientavgifter är direkta betalningar för varor och tjänster från hushållens primära inkomster eller besparingar, och innebär att betalningen görs av användaren vid tidpunkten för köpet eller användningen av tjänsterna, antingen utan ersättning eller inom ramen för ett system för kostnadsdelning. Denna indikator kan också påverkas av patienternas val. Det finns för närvarande begränsade möjligheter att jämföra olika länders uppgifter på grund av den precisionsnivå med vilken SHA 2011 har genomförts i EU-länderna.

Gradvis förändras de nya läkemedlens karaktär: innovationerna bygger på

komplexa och dyra biologiska läkemedel

och är i allt högre grad avsedda för mindre befolkningsgrupper. Offentliga och privata

vårdbetalare brottas i allt högre grad med kostnaderna för dessa läkemedel, som

ökar i antal.

Många dödsfall i Europa inträffar

fortfarande för tidigt. I EU avled 1,69 miljoner människor som var yngre än

75 år under 2014. Av dessa kan 562 034 dödsfall anses vara för tidiga. Mot

bakgrund av den nuvarande medicinska

kunskapen och tekniken skulle dessa dödsfall ha kunnat undvikas. Hjärtattacker

och stroke stod tillsammans för nästan hälften av dessa åtgärdbara dödsfall.

Begreppet sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet bygger på uppfattningen att

vissa dödsfall (för vissa åldersgrupper och av vissa sjukdomar) kan ”undvikas”. Vissa

dödsfall skulle med andra ord inte ha

inträffat i detta skede – om ändamålsenlig vård hade lämnats i tid.

Denna indikator för åtgärdbar dödlighet används i ett globalt sammanhang vid

bedömningar av hälso- och sjukvårdssystemen, för att ge en

uppfattning om hälso- och sjukvårdspolitikens kvalitet och resultat.

Andelen dödsfall som är åtgärdbara

genom optimal hälso- och sjukvård, bland samtliga dödsfall hos personer som var

yngre än 75 år under 2013, varierar avsevärt mellan EU-medlemsstaterna.

Sida 9 |

Diagram 7 – Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet

Källa: Eurostats databas (2014)

3. LÄMPLIGA INFALLSVINKLAR PÅ UTMANINGARNA

I kommissionens meddelande om effektiva, tillgängliga och anpassningsbara

hälso- och sjukvårdssystem föreslås en EU-agenda med en rad

samarbetsmekanismer till stöd för nationella reformer. Syftet är att förbättra

hälso- och sjukvårdssystemen i EU. Sådana mekanismer är bl.a. HTA

(utvärdering av medicinska metoder),

e-hälsa, resultatbedömning av hälso- och sjukvårdssystem, arbetskraftsplanering,

europeiska referensnätverk osv13.

Syftet med detta samarbete är att förbättra hälso- och sjukvårdssystemens

effektivitet och ändamålsenlighet för att

garantera finanspolitisk hållbarhet och tillgång till hälso- och sjukvård av god

kvalitet för alla.

I den gemensamma rapporten om hälso- och sjukvårdssystemen och systemen för

långvarig vård och omsorg, som

utarbetades av kommissionen och kommittén för ekonomisk politik (2016),

identifieras en rad områden där förbättringar skulle kunna öka hälso- och

sjukvårdssystemens kostnadseffektivitet på medellång och lång sikt samt deras

långsiktiga hållbarhet.

13 https://ec.europa.eu/health/home_sv.

Lämpliga politiska åtgärder är bl.a. följande:

Förbättra systemens styrning

1) Stärka samarbetet mellan finanspolitiska myndigheter och hälso- och

sjukvårdsmyndigheter och använda många olika budgetplaneringsverktyg för

att främja effektivitet, öppenhet och

ansvarighet.

2) Införa informationstekniks- och uppgiftshanteringsstrategier för att stödja

övervakning och styrning och stärka kampen mot korruption, bedrägeri och

missbruk av offentliga resurser.

3) Bedöma reformer i förväg och

efterhand på ett systematiskt och formaliserat sätt på grundval av bevis

samt genomföra resultatbedömning av hälso- och sjukvårdssystemen.

4) Tydligt fastställa de offentliga myndigheternas roll i tillhandahållandet av

långvarig vård och omsorg med syftet att integrera hälso- och sjukvårdstjänster och

sociala tjänster via en rättslig ram samt förbättra den administrativa effektiviteten.

5) Förbättra personalresursernas lämplighet och kvalitet i hälso- och

sjukvårdssektorn genom att anpassa planeringen till behoven, justera

incitamenten, undersöka möjligheten att

0

50

100

150

200

250

300

350

Sida 10 |

rekrytera läkare över gränserna och planera långsiktigt.

Främja hållbarhet och effektivitet i finansiering och utgifter

6) Säkerställa att offentligt finansierade

hälso- och sjukvårdspaket bygger på

kostnadseffektivitets- och rättvisekriterier och att system för kostnadsdelning bidrar

till att begränsa de offentliga utgifterna, samtidigt som tillgången säkerställs.

7) Utforma ersättnings- och

inköpsmekanismer som främjar effektivitet och rättvisa.

8) Förflytta hälso- och sjukvården från den traditionella sjukhusmodellen genom att i

högre grad betona slussfunktioner och remittering till primärvård och genom att

främja samordnad och integrerad vård.

9) Göra sjukhusvården mer hållbar genom

att förbättra finansieringsarrangemangen, minska driftskostnaderna och förbättra

jämförelserna av sjukhusens resultat och riktmärkningen.

10) Förstärka den kostnadseffektiva användningen och den prismässiga

överkomligheten när det gäller läkemedel genom att främja offentlig upphandling

och rollen för generiska läkemedel och biosimilarer14, lämplig priskontrollpolitik

och en rationell användning av läkemedel.

11) Ytterligare undersöka möjligheterna

till gränsöverskridande samarbete för att ta itu med problemen när det gäller

läkemedelsprodukters tillgänglighet i EU-länderna. Detta bör inbegripa lämpliga

lagstiftningsmekanismer på EU-nivå och gemensamma upphandlingsavtal.

12) Möjliggöra HTA-baserade beslut om nya och befintliga metoder med

kostnadseffektiv täckning, bl.a. genom samarbete mellan medlemsstater.

14 Ett generiskt läkemedel är en läkemedelsprodukt som är likadan som en redan godkänd läkemedelsprodukt (referensläkemedlet). Den har samma verksamma substans(er) som referensläkemedlet. Ett biosimilar liknar i hög grad ett redan godkänt biologiskt läkemedel på alla väsentliga punkter.

Förbättra tillgången, kvaliteten och ändamålsenligheten i vården

13) Stärka politiken för främjande av hälsa och förebyggande av sjukdomar:

främja kampanjer om riskfaktorer, utveckla integrerade initiativ för flera

sektorer och intressenter samt anpassa de finansiella planerna till de politiska

tidsplanerna.

14) Öka tillgången till vård av god kvalitet

genom att minska väntetiderna och hushållens ekonomiska börda på grund av

vårdutgifter, bl.a. informella betalningar.

15) Ta hänsyn till utsatta gruppers behov,

särskilt genom relevant finans- och socialskyddspolitik, sektionsövergripande

samarbete inom vården och kulturellt känsliga tjänster.

16) Ge dem som behöver lämplig vård

genom att främja och bedöma kvalitet och

ändamålsenlighet.

17) Främja självständigt boende och när så är lämpligt stödja hälso- och sjukvård

och långvarig vård och omsorg i hemmet och i närsamhället, hellre än på

vårdinrättning.

18) Främja hälsosamt åldrande och

förhindra fysisk och psykisk hälsoförsämring hos personer med

kroniska sjukdomar.

4. POLITISKA ÅTGÄRDER: NULÄGET

Flera medlemsstater har infört och genomfört viktiga åtgärder för att öka

tillgången till hälso- och sjukvården och samtidigt bevara systemets kvalitet och

hållbarhet.

Bulgarien, Estland, Malta, Österrike och

Polen har genomfört viktiga reformer för

att förstärka primärvården och skapa bättre samordning med sjukhusvården och

den specialiserade vården. Utöver detta har man i Sverige anslagit extra medel för

att göra hälso- och sjukvården mer tillgänglig.

Cypern har inlett en reform av hälso- och sjukvårdssystemet för att införa allmän

tillgång till hälso- och sjukvård och sänka

de höga patientavgifterna.

Sida 11 |

Portugal genomförde viktiga reformer under 2016 och 2017 för att garantera

hälso- och sjukvård för alla.

Bulgarien vidtog åtgärder för att öka tillgången till öppenvård, eftersom många

inte omfattas av den offentliga öppenvården, vilket gör det svårt för en

del människor att få tillgång till hälso- och sjukvård.

Österrike införde ett nytt system med diagnosrelaterade grupper för betalningar

inom sjukhusens öppenvårdsavdelningar, för att avlasta slutenvården och främja

öppenvården vid sjukhusen.

Lettland och Polen inledde reformer för att öka tillgången på hälso- och

sjukvårdspersonal.

Ungern och Rumänien vidtog sina

första åtgärder för att höja lönerna för vårdpersonal.

Lettland, Polen, Portugal och Rumänien planerar åtgärder för att locka läkare och

sjuksköterskor att arbeta i stadsnära

områden och på landsbygden.

Lettland och Malta minskade väntetiderna,

medan Rumänien omorganiserade delar av öppenvården.

Italien, Malta, Portugal och Slovenien har utvecklat och genomfört nya it-lösningar

för att minska väntetiderna för vårdtjänster.

Spanien, Italien, Portugal och Slovakien

genomför reformer, t.ex. för centraliserad upphandling, användning av generiska

läkemedel och utveckling av organ som ska utvärdera medicinska metoder.

Slutmålet är att öka tillgången till läkemedel och se till att de används på ett

kostnadseffektivt sätt.

Lettland och Rumänien har inlett planer

för att förbättra mekanismerna för

ansvarsskyldighet och öppenhet i hälso- och sjukvården.

I initiativet ”Hälsotillståndet i EU”15 presenteras uppgifter om hälso- och

sjukvårdspolitiken i EU. Särskilt de

landsspecifika hälsoprofilerna innehåller mer detaljerade analyser av det politiska

nuläget i varje medlemsstat.

Den kompletterande rapporten bygger på

landsprofilernas resultat och innehåller övergripande politiska slutsatser.

Datum: 2017-09-26

15 https://ec.europa.eu/health/state/summary_sv.

Sida 12 |

5. LÄS MER

Meddelande från kommissionen om effektiva, tillgängliga och anpassningsbara

hälso- och sjukvårdssystem (COM(2014) 215 final) https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/systems_performance_assessment/doc

s/com2014_215_final_sv.pdf

Joint report on health care and long-term care systems and fiscal

sustainability - European Economy, Institutional paper 37, oktober 2016; GD Ekonomi och finans och kommittén för ekonomisk politik

https://ec.europa.eu/info/publications/economy-finance/joint-report-health-care-and-long-term-care-systems-fiscal-sustainability-0_en

Hälsotillståndet i EU: landsspecifika hälsoprofiler

https://ec.europa.eu/health/state/country_profiles_sv

Health at a Glance: Europe 2016 – State of Health in the EU Cycle, OECD Publishing,

Paris https://ec.europa.eu/health/state/glance_sv

EU:s planeringstermin – faktablad om de offentliga finansernas hållbarhet

WHO:s databas Health for All

OECD:s hälsodatabas

Kommissionens ECHI data tool

https://ec.europa.eu/health/indicators/indicators_sv

Yttrande från expertpanelen för effektiva sätt att investera i hälsa, Typology of health policy reforms and framework for evaluating reform effects

https://ec.europa.eu/health/expert_panel/sites/expertpanel/files/013_healthpolicyreforms_reformeffects_en.pdf

Yttrande från expertpanelen för effektiva sätt att investera i hälsa, Access to health services in the European Union

https://ec.europa.eu/health/expert_panel/sites/expertpanel/files/015_access_healthservices_en.pdf

Yttrande från expertpanelen för effektiva sätt att investera i hälsa, Definition of a

frame of reference in relation to primary care with a special emphasis on financing systems and referral systems

https://ec.europa.eu/health/expert_panel/sites/expertpanel/files/004_definitionprimarycare_en.pdf

Rapport från EU:s expertgrupp för resultatutvärdering av hälso- och sjukvården, So What? Strategies across Europe to assess quality of care

https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/systems_performance_assessment/docs/sowhat_en.pdf

Rapport från EU:s expertgrupp för resultatutvärdering av hälso- och sjukvården,

Blocks: Tools and methodologies to assess integrated care in Europe https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/systems_performance_assessment/doc

s/2017_blocks_en_0.pdf

Sida 13 |

BILAGA

Diagram A: Skillnad mellan övre och undre inkomstkvintil16

för självrapporterade icke

tillgodosedda vårdbehov, 2015

Källa: Eurostat, EU-Silc. Anm.: alla orsaker; skillnaden uttryckt i procentenheter.

Diagram B: De privata hushållens patientavgifter i % av de totala nuvarande vårdutgifterna, 2014 eller senaste tillgängliga data

Källa: WHO HfA-DB

16 Skillnaden mellan undre (k1) och övre (k5) inkomstkvintil med självrapporterade icke tillgodosedda totala vårdbehov under de föregående tolv månaderna. Den första kvintilen motsvarar den andel på 20 % av befolkningen som har lägst inkomster, och den femte kvintilen motsvarar den andel på 20 % av befolkningen som har högst inkomster.

-2

0

2

4

6

8

10

12

14

16

EU LV EL IT BG RO BE PL HU PT EE HR FI CY FR LT MT IE LU SK SE DK DE CZ AT ES NL SI UK

0

10

20

30

40

50

60

EU CY BG LV EL LT MT PT HU ES PL SK IT EE RO FI BE IE AT CZ SE DK DE SI HR LU UK FR NL

Sida 14 |

Diagram C: Beräknade hälso- och sjukvårdsutgifter i EU-länderna 2013–2060, riskscenario från arbetsgruppen för åldrandefrågor

Källa: På grundval av 2015 års rapport om åldrande – kommissionen.

Diagram D: Arbetskraftens utbildningsnivå

Anställning av arbetstagare med akademisk examen i procent av den totala sysselsättningen inom vård- och omsorgssektorn och i samtliga sektorer, 2016 – Källa: Eurostat

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

2013 förändring 2013-2060

0

10

20

30

40

50

60

70

80

EU CY BG ES EL IE LT UK EE PL BE LV FI SE IT DK SI PT MT NL FR HR CZ LU AT RO HU SK DE

Totalt - all Nace-verksamhet Vård- och omsorgsverksamhet