hamn 2.11 arbetaren1 Hamnarbetaren 2.2011 Hamnarbetaren 2.2011 1hamn 2.11 arbetaren Johan berggren ” Det bästa med hamn arbetarförbundet är att de förtroendevalda själva är

1 Hamnarbetaren 2.2011 Hamnarbetaren 2.2011 1

hamn 2.11arbetaren

Johan berggren ”

Det bästa med hamnarbetarförbundet är

att de förtroendevalda själva är hamnarbetare, vet vad det innebär att jobba på kajen och hur snacket går där.

LeDaren: Jobbgaranti, facket och koLLektivavtaLPortsiDe även för extringarnasänkt akasseavgift reDan i sommarkrönikan: Den LiLLe hamnarbetaren

2 Hamnarbetaren 2.2011

Landets hamnarbetare står inför flera ödesfrågor som jag

är övertygad om måste lösas på ett positivt sätt för att våra villkor och vår tillvaro på arbetsplatserna även i framtiden skall hålla en acceptabel nivå. Det finns några redan idag helt uppenbara hot som måste tack-

las, inte bara för att villkoren skall behållas och helst förbättras, utan för att vi överhuvudtaget skall finnas kvar som den yrkes-grupp som utför hamn- och stuveriarbetet efter landets kust. Hamnarbetarnas kamp för rätten till jobben i hamnarna har funnits alltsedan de första fackföreningarna bildades i hamnarna i slutet av 1800-talet och redan i avtalet för Stockholms hamnar-betare från 1899 står: ”Förman eger rätt att vid intagning af folk använda icke fackföreningsmedlemmar, dock skall i främsta rummet fackföreningsmedlemmar antagas”.

under ett antal decennier var hamnarbetarna skyddade av den s k ”stuveriordningen”, som i själva verket var en uppgörelse mellan Redareföreningen och Sveriges Norra respektive Södra Stuveriförbund för att få till en rationell ordning i hamnarna; Alltså en överenskommelse på arbetsgivarsidan som kom till bl a för att mota de kooperativa lag som hamnarbetarna bildat i vissa hamnar. Stuveriordningen innebar emellertid att det endast skulle finnas en stuverioperatör i varje hamn och i de större hamnarna där det fanns flera stuveribolag skulle hamnarbetarna vara anställda i och fördelade till jobb av ett Hamnarbetskontor. På den fackliga sidan lutade man sig länge mot denna ”Stuveri-ordning” som ju de facto innebar ett monopol inte bara för det företag som utförde jobbet i hamnen utan också för den fackliga organisation som hamnarbetarna tillhörde.

någonstans under 1980-talet ville dock arbetsgivarsidan inte längre kännas vid någon ”stuveriordning”, och även om vi på den fackliga sidan fortsatte att hävda monopolet så var ju detta utan juridisk legitimitet. Vad gällde då? Ja, enligt praxis på svensk arbetsmarknad är kollektivavtalet styrande och för arbete i ham-narna skall Hamn- och Stuveriavtalet tillämpas. Detta är gott och väl men det säger inget om vilka det är som utför jobbet – blott att rätt avtal tillämpas. Hur skall då vi som anser att det skall vara vi, de ”rätta” hamnarbetarna (och detta gäller oavsett om man är medlem i Hamnarbetarförbundet eller Transport), kunna hävda detta? ILO konventionen 137, som är ratificerad av Sverige, skulle kunna var en stor hjälp för i den står att register över hamnarbe-tare skall upprättas nationellt och registrerade hamnarbetare skall ha företräde till jobben i hamnarna. Problemet för oss är att kon-ventionen inte får någon praktisk verkan innan dess bestämmel-ser införs i lagstiftningen och så har inte skett.

vi måste alltså jobba, helst gemensamt, från de fackliga organisationernas sida att hamnarbetarregister upprättas och ges

legitimitet enligt ILO konvention 137. Detta är den första, och kanske viktigaste av våra ödesfrågor. På Hamnarbetarförbundets senaste kongress fattade vi beslut om att jobba för ett förverkli-gande av ett sådant register och det känns än mer nödvändigt idag tre år senare.

det finns fler ödesfrågor och som intimt hänger samman med det ovan skrivna. För det första måste vi se till att den fackliga organisationsgraden i hamnarna upprätthålls och i vissa hamnar inte bara upprätthålls utan förbättras. Av tradition har i praktiken alla som jobbat som hamnarbetare, åtminstone de ordinarie, varit fackligt organiserade i Hamnarbetarförbundet alternativt Trans-port. Jag vet att det idag i flera hamnar finns en relativt stor grupp fripassagerare som inte tycker att de behöver fackligt medlem-skap och kanske de tycker sig tjäna en slant på detta. Hur fel har de dock inte för den fackliga styrkan och framgången hänger in-timt samman med organisationsgraden. I de branscher där orga-nisationsgraden är låg ger man arbetsgivarna fritt spelrum och naturligtvis är inte hamn- och stuveribranschen något undantag.

men, invänder då någon, i hamnarna är ni två fackförbund som strider om själarna och kan det vara bra för den fackliga styrkan. Svaret är nog både ja och nej. I vissa fall har det varit en styrka att ha en organisation utan fredsplikt, det skall vi inte sticka under stolen med men i det långa loppet är detta inte bra vare sig för oss hamnarbetare eller branschen. Förutom att det är en naturlig utgångspunkt för en facklig organisation att man vill sluta avtal som reglerar medlemmarnas villkor blir den fackliga styrkan större om samtliga hamnarbetare finns representerade vid själva förhandlandet. Nu finns två fackliga organisationer i vår bransch och det finns inga tecken på att någondera tänker ge upp sin existens. Och då finns det, åtminstone enligt min åsikt, endast en lösning och det är en avtalskartell. Dessvärre har Transport för närvarande (?) stängt dörren för en sådan lösning då man inte kan tolka ombudsman Marcel Carlstedts uttalanden i Transportarbetaren 5/2011 på annat sätt. Men min tro och förhoppning är att det finns krafter inom Transport som kan se vilka fördelar det finns för hamnarbetarna att förhandla om och skriva avtal gemensamt – vilken kraft skulle vi inte ha då för att få fram bra villkor och ett stabilt avtal till båt-nad för oss hamnarbetare och hela branschen. Arbetsgivarorgani-sationen Sveriges Hamnar, som säger sig vilja ha ett avtal som omfattar samtliga hamnarbetare, har också ett stort ansvar för att ett gemensamt avtal skall kunna förverkligas.

vi måste finna lösningar på: hamnarbetarregister som garan-terar jobben, organisationsgraden som ger den fackliga styrkan och ett kollektivavtal som tecknas gemensamt av de två fackför-bunden Hamnarbetarförbundet och Transport. Björn A. Borg

LeDaren: ödesfrågorna handlar om jobbgaranti, facklig organisering och kollektivavtal


Svenska hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare

inom hamn- och stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter.

Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag 22 avdelningar med medlemmar

i 24 hamnar samt på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetar-

förbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella

intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen

och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets

intressen tillgodoses på bästa sätt. Förbundet skall också verka för sociala reformer

för välfärdssamhällets utveckling och solidaritet med arbetarklassen såväl inom som

utanför landets gränser.

För ytterligare upplysningar kontaktas den lokala avdelningen eller förbunds kontoret

i Stockholm, tel 08-667 32 50. Hamnarbetarnas A-kassa nås på telefon 031-51 54 11

gällande ersättnings ärenden och i övriga frågor på telefon 08-667 32 60.

Hemsida: www.hamn.nu

ödesfrågorna handlar om jobbgaranti, facklig organisering och kollektivavtal

Redaktion:

ansvarig utgivare: Björn A. Borg

Chefredaktör: Mikael Ödesjö

Fackredaktör: Björn A. Borg

Grafisk form: Mandarin

Postadress: Hamnarbetaren, Runmarö Söderby 610130 38 Runmarö Tel: 070-527 09 19 Fax: 08-667 84 47

Prenumeration: 100 kr/år

Utkommer: 4 gånger/år

Upplaga: 3 000 exemplar

Produktion: MandarinBox 19019152 25 Södertälje Tel: 08-554 246 70Fax: 08-550 850 80

tryck: Grafiska Punkten, Växjö

adressändring? När Du ändrar adress skall Du meddela detta till: Sv Hamnarbetarförbundet, Södra Hamnvägen 42,115 41 Stockholm

hamnarbetaren

Port of brisbane Hamnreportage från Australien s.8

arbetsmiljö s.22

karlshamn”Vi behöver mer jobb, för dålig sysselsättning är demoraliserande” s.16

Lossat s.4grattis s.7

Dunders värld s.15

innehåll2.11Profilen Johan BerggrenJohan brinner för juridik, datorer, facket och havet s.25

krönikan s.21

Portside även för extringar och blixtar s.14

4 Hamnarbetaren 2.20115 Hamnarbetaren 2.2011 Hamnarbetaren 2.2011 5

loSSat

h an slog mästertävlaren och programledaren Anton Körberg med utklassnings-siffrorna 4-1, och det ska då sägas att det händer ytterst

sällan att Körberg får stryk i den här musiktävlingsformen. – Körberg är ju snabb, men jag var ännu snabbare att kunna rätt intro, skrattar Henke. – Det var inga riktiga rocklåtar heller som vi fick gissa på, inte sådana som jag gillar, utan mest 80-tal med Soul Asylum, U2, Bruce Springsteen och sånt. Men det gick ju bra ändå, ler Henke och konstate-rar att segervane Anton Körberg faktiskt lackade ur och surade till rejält efter den smädliga förlusten.

Flera radiovinster

Innan det stod klart att Henke vunnit hela tävlingen fick ett par andra chansen att matcha mot Körberg och då valde han att

sitta tyst och inte svara alls så att Henke skulle förlora eller i vart fall bli utmanad. – Det återstod två tävlande och den första lyckades bara få tre rätt medan den andra hade noll rätt, trots att han fick en massa hjälp av programledarna. Det var dålig stil tycker jag, vilket jag också fram-förde, avslöjar Henke, som i och med Rock Quiz-vinsten kammade hem sin totalt fjärde radiovinst faktiskt – två i Rockklassiker tidigare renderade en bok och en biobiljett och på ett nattskift i hamnen vann han en keps i P3, något han fått äta upp många gånger. – Jobbarkompisarna brukar säga att jag inte jobbar utan bara lyssnar på radio, haha, men där har de fel, jag klarar både ock!

KongressrocK nästa år?

Den senaste vinsten är dock den klart bästa – dels konsertbiljetter till Rush på Globen, ett av Henkes favoritband. Han fick också träffa bandet efteråt.

– Tja, träffa och träffa…, jag fick stå bredvid och så togs det nåt kort, ganska intetsägande faktiskt, erkänner han.Men det bästa priset en Gibson Les Paul gitarr har han ännu inte sett röken av.- Det strular tydligen mellan de arrange-rande managementbolagen. Men jag hop-pas ju få den till slut. Då jag kan hänga undan mina egna japanska och koreanska guror. En sån där Gibson är ju the real thing. Då kommer det sannolikt att låta ännu bättre när Little Lizzy spelar, Henkes Tributeband till Thin Lizzy. Han passar också på att slänga ut en krok till övriga musicerande hamnarbetare i Sverige. – Vore det inte kul om vi kunde sätta ihop ett Kongressrockband till nästa års kongress?! Ja, vad säger ni Anders Möller, Eskil Röner, Tommy Lindskog med flera duktiga musikanter. Mejla Henke och anmäl intresse, e-post: [email protected]

Henke blev Rock Quiz-mästareHenrik ”Henke” Henriksson, hamnarbetare i Sundsvall, vann Rockklassiker 106,7s låtintro-gissartävling – Rock Quiz, under våren.

MaKarna sara och henriK henriKsson FicK träFFa rush-MedleMMarna geddy lee och alex liFeson eFter spelningen i globen, det och en gibson les paul-gitarr var Första pris i rocK Quiz-tävlingen på radions rocKKlassiKer soM henKe vann.


loSSat

>> – Du ska veta att det kändes! Man fick tårar i ögona när man

tänkte tillbaka på det hemska och på att det skulle kunna hända igen! Håkan ”Tjärnan” Tjärnberg beskriver sina känslor i samband med den 80-års-manifestation för att hedra de skjutna arbetarna i Ådalskravallerna 1931. Håkan fick hedersuppdraget att leda marschen i de gamla demonstranternas spår, bäran-des på Stuveriarbetarföreningen i Lundes fana från 1886, det som sedermera kom-mit att bli Hamnarbetarförbundets avdel-ning 40. – Det kändes extra ärofyllt med denna originalfana, lite sliten och sprucken av väder och vind, men otroligt att den fort-farande existerar! 700 personer deltog i manifestationen, däribland Lars Ohly, Stefan Löwén och Elsie Söderström. Marschen gick från Lunde Folkets Hus till Ådalsgraven vid Gudmunde kyrkogård där en kransned-läggning skedde. Här lästes också Erik Blombergs dikt om de stupade arbetarna: ”Här vilar svenska arbetare. Stupade i freds-plikt. Vapenlös. Värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig.” De skjutna var: Viktor Eriksson, Bäja, Evert Nygren, Brunne,

Eira Söderberg, Svanö, Erik Bergström, Frånö och Sture Larsson, Västervik. – Man blev liksom också påmind om dagens situation – vi arbetare är ju snart inte värda något längre. Det är på tiden att vi engagerar oss för varann igen, annars går det åt helvete. Se bara hur bemanningsföretagen och storindustrin försöker köra över facken! säger Håkan.

Plura, carla och Lage på kulturafton i frihamneneldkvarntrion plura, carla och lage gjorde ett mycket upp-skattat framträdande på en av stockholm hamnarbetares kulturaftnar i vår. plura som för övrigt inspirerats av Marlon brando i hans roll som hamnarbetare i filmen storstadshamn.

700 i marsch till minnet av Ådalskravallerna

världens största containerfartygi maj gled Maersk eleonora in i göteborgs hamn, ett av världens största containerfartyg. Fartyget är 387 meter långt, 56 meter brett och kan lasta 15 000 containrar. Maersk eleonora är ett av nio systerfartyg som kommer att anlöpa göteborgs hamn varje tisdag i en slinga som startar i gdansk och slutar i Fjärran östern.

håKan tjärnberg ledde Marschen Med haMnarbetarnas originalFana Från lunde.

även osKar andersson, haMnarbetare i sundsvall, var Fanbärare i MinnesMarschen.

Foto: Gunnar Stattin

Foto: Jan-Erik Sjögren

carla, lage och plura gav en bejublad Konsert För stocKholMs haMnarbetare.


loSSat

Hamnarbetarförbundet ar-rangerade i vår för första gången en kurs i styrelsear-bete för fackligt nyvalda.

Kursen hölls på Runö och leddes av läraren Robert Perfekt och Hamnar-betarförbundets Therése Norén. – Det blev en bra kurs, Robert var lugn, sansad och med stor kunskap och egen bred yrkeserfarenhet gav han bra inblickar i hur styrelsearbete går till. Dessutom var det flera övningar som var både effektiva och roliga,

som att vi fick pröva på att se saker från olika perspektiv – som optimist, pessimist, faktabe tonad o s v, berättar Therése, som nu hoppas att den här kursen kan komma att köras åtmins-tone vartannat år i fortsättningen. – Nu vet de hur man bland annat ar betar i en styrelse och genomför ett årsmöte. De flesta som var med var ju helt nya och jag tror att deras nästa steg blir den fackliga grundkursen, så det måste nog gå ett tag mellan till-fällena, säger hon.

sänkt avgift till akassanhamnarbetarnas a-kassa sänker avgiften med 50 kronor i månaden från 1 juli. det gäller själva arbetslöshetsförsäk-ringsdelen som nu hamnar på 75 kronor i månaden istället. – skälet till sänkningen är att arbets-lösheten totalt sett har gått ner. det finns god tillgång på arbete i de flesta hamnar, vilket resulterat i både nyanställningar och mycket jobb för extringarna, kom-menterar Karl-henry andersson, hamn-arbetarnas a-kasseföreståndare.

vidriga förhållanden i coscos grekiska terminalKinesiska rederiet cosco, som lyckats skaffa ett 35-årigt avtal att driva en terminal i pireus, grekland, anklagas av tidigare anställda för vidriga arbetsför-hållanden. det har bland annat framkom-mit att hamnarbetare tvingats vara till-gänglig för arbete 24 timmar om dygnet i nio månader och i tjänst fick de inte några raster överhuvudtaget. detta be-kräftar många av de farhågor som kom upp i samband med att cosco skaffade sig det strategiska läget för att få in kinesiska varor i europa.

nordiska hamnmästerskapet i fotbolltårnby stadion på amager, inte långt från öresundsbrons brofäste på danska sidan av sundet, är matcharena när årets upplaga av nordiska hamnmästerskapet i fotboll spelas 27 augusti. ifjol gick turneringen i helsingborg och bjöd på, vad ”experter” menar, det bästa spelet någonsin. göteborg lag 2 vann, men utmanades hårt av göteborg lag 1, som man slog i finalen, och av Karlshamn, halmstad och hemmalaget helsingborg. i år får vi se om hemmaplan kan hjälpa Köpenhamn och århus att utmana om slutsegern i detta ärofyllda mästerskap.

>>På norra distriktets årsmöte i Skellefteå beslutades om att di-

striktet skall arbeta hårt med att samordna arbetsmiljön. Distriktets verksamhet kommer att fokuseras på samordning av arbetsmiljöfrågor, och skapa gemensamma regler för att enklare kunna hjälpa arbets-givare och rederier. – Vi kommer att hålla tät kontakt ham-narna emellan så att vi inte ska spelas ut mot varandra utan har full kontroll på vilka regler som gäller och vad som görs. Konkurrensen mellan hamnarna resulte-rar i osäkra situationer och en bristande säkerhet där vi hamnarbetare ofta bok-stavligt talat kommer i kläm. Vi kommer också att anordna seminarium med Arbetsmiljöverket, Kustbevakningen, Sjöfartsverket med flera myndigheter samt arbetsgivarna för at skapa förståelse

och en bra dialog, berättar Oskar Anders-son, ordförande i Norra Distriktet som också passar på att byta namn för att ytterligare förtydliga funktionen. Distrik-tet går nu under benämningen Svenska Hamnarbetarförbundets norra arbetsmil-jöutskott. Distriktets styrelse kommer att bestå av 1 representant från varje avdelning i distriktet. Ett nyinrättat VU kommer att bestå av det regionala skyddsombudet samt representanterna från de två största avdelningarna i distriktet. Första projektet som ska drivas är frågan om mellansurr-ningar vid virkeslastning. Alla deltagare på mötet var rörande överens om att kravet på surrning måste vara enhetligt och drivas hårt. Allt för många tillbud har inträffat, både vid kaj och till sjöss. Det måste ligga i allas intresse att förebygga detta.

Norra Distriktet fokuserar på arbetsmiljö

kurs för nyvalda i styrelsearbete

Foto: Eskil Rönér


loSSat

95 år18/8 Engman Tore, Stråtjära

92 år5/8 Forsberg Arne, Nordmaling

90 år10/7 Bodin Ivar, Nordmaling

8/8 Johansson Johan G, Örnsköldsvik

85 år4/7 Larsson Nils Arne, Kvissleby

5/7 Olsson Helge, Karlshamn

29/7 Berglund Tore, Bjästa

19/8 Eriksson Kurt, Oskarshamn

80 år4/7 Örsell Bengt, Stockholm

19/7 Gelada Forto Manuel, Göteborg

5/8 Mikkelsson Egon, Sundbyberg

11/8 Nilsson Lars, Kramfors

12/8 Wendelklint Rune, Särö

24/8 Eriksson Stig, Öxabäck

1/9 Jansson Rune, Forsa

75 år18/7 Samuelsson Åke, Stråvalla

20/7 Toikka Ossi, Märsta

6/8 Svensson Sixten, Luleå

28/8 Berglund Sune, Asarum

7/9 Nilsson Martin, Thailand

70 år8/7 Bengtsson Kjell, Göteborg

20/7 Sundström Per Olov, Docksta

22/7 Andersson Tommy, Göteborg

10/8 Olsson Arne, Västra Frölunda

15/8 Ring Lars, Söderköping

22/8 Johansson Bengt, Göteborg

27/8 Johansson Sven, Hudiksvall

20/9 Edvardsson Roland, Karlshamn

65 år5/7 Tengelin Karl Olof, Partille

6/7 Engman Lennart, Piteå

10/7 Boström Bertil, Jävrebyn

12/7 Lindqvist Jan Krister, Västra Frölunda

24/7 Augustsson Christer, Malmö

27/7 Karlsson Dennis, Göteborg

31/7 Carlsson Ove, Skärholmen

17/8 Johansson Kent, Bullaren

24/8 Silvet Juhan, Vårby

8/9 Hedlund Lars, Nacka

12/9 Greberg Gunnar, Norrtälje

14/9 Sjölund Tommy, Sundsvall

29/9 Dagerman Rainer, Hägersten

60 år3/7 Holgersson Karl Gustav, Sölvesborg

9/7 Lindqvist Claes-Göran, Lerum

20/7 Johansson Kjell, Kalix

24/7 Berggren Christer, Jävrebyn

30/7 Hansson Ingemar, Lerum

8/8 Garrote Ruben, Göteborg

17/8 Scotting Carl, Göteborg

17/8 Konttinen Tapio, Skogås

5/9 Fällström Kjell, Härnösand

11/9 Borgh Carl Gustav, Asarum

18/9 Starberg Bertil, Göteborg

50 år8/7 Nilsson Lars, Helsingborg

8/7 Karlsson Lars, Ytterby

11/7 Edlund Kurt, Lögdeå

13/7 Carlbom Kenneth, Farsta

14/7 Gäfvert Mikael, Ljusne

18/7 Fischer Andreas, Asarum

20/7 Eliasson Robert, Hisings Backa

7/8 Völgyi Josef, Stockholm

19/8 Jerneklo Hans, Lindome

30/8 Gustavsson Roy, Hovås

31/8 Fagerdahl Hans Erik, Norrköping

8/9 Berg Lars, Byske

29/9 Andersson Anders, Vitå

GRATTIS-bok till Sven Johansson,

Hudiksvall som fyller 70 år den 27 augusti

och får ”Akta Hatten, Karlar”, skriven av

Bengt Örsell som faktiskt fyller år 80 år

den 4 juli och som vi också vill utbringa

ett fyrfaldigt leve för.

grattis!

Hamnarbetaren önskar alla läsare en riktigt skön sommar!

i maj träffade hamnarbetarförbundets verkställande utskott sveriges hamnar för att diskutera förutsättningarna inför årets avtalsrörelse. som vanligt beklagade sig arbetsgivaren över att det finns två fackförbund i branschen, och att vi inte tycks kunna sluta oss samman och teckna ett gemensamt kollektivavtal. vi menar dock att de har minst lika stor möjlighet att påverka i den frågan. de måste ju kunna bestämma med vem eller vilka de tecknar avtal. vi presenterade våra avtalskrav. en ganska kort diskussion fördes runt dessa. arbetsgivaren påpekade på nytt att kol-lektivavtalet är omodernt och behöver förändras. vi menade att avtalet ger möj-ligheter till lokala uppgörelser, anpassade efter varje hamns förutsättningar och

behov. vi påpekade att i många av de hamnar där vi har ett betydande inflytande görs överenskommelser som mycket väl uppfyller de behov som verksamheten har. inte alls oväntat förklarade arbetsgi-varparten att man tvingas vika för på-tryckningar från transport gällande årets avtalstecknande. de ser därmed inga för-utsättningar för avtalsförhandlingar med oss. vi tvingas således åter se på när våra intressen tolkas och används i förhand-lingarna om ett nytt kollektivavtal. det är åtminstone så man måste tolka det krav på kollektivavtalsavgift som transport lagt fram som avtalskrav. transport vill ta en del av löneutrymmet i anspråk för en kollektivavtalsavgift, då de menar att de tvingas hantera avtals-frågor även för hamnarbetarförbundets

medlemmar. helt spontant kan jag väl känna att ett avtal där även hamnarbe-tarförbundet är avtalspart skulle lösa det problemet. då skulle det löneutrymme som avgiften tar i anspråk istället hamna i medlemmarnas plånbok. som vanligt får vi vänta och se. För-handlingarna bjuder förmodligen inga överraskningar. vi kommer med stor sannolikhet än en gång att stå utan kollektivavtal och freds-plikt. detta har, som vi vet, sina för- och nackdelar. en alltför tydlig nackdel är att vi saknar direkt inflytandet över det cen-trala hamn- och stuveriavtalet men å an-dra sidan kan vi utöva kraftfullare påver-kan på det lokala planet. oaktat detta kvarstår förbundets målsättning att bli fullvärdig kollektivavtalspart. Eskil Rönér

majoriteten stoppas åter från inflytande över avtalet

hamnreportage australien


>>Mick Carr, regional ledare för den sjöfackliga organisationen

Maritime Union Australia, MUA, i delstaten Queensland, visar stolt upp fotografier, fanor och banér från olika fackliga strider som pryder väggarna i kontoret vid 73 Southgate Avenue i Brisbane. På hans arbetsrum finns en plakett med en del av en propeller. Den satt tidigare på en livbåt ombord på M/V Lake Illa-warra när hon sjönk i Derwent River, i Hobart, Tasmanien. – Jag var 21 år gammal. Vi gick på en bro och klöv den i två delar. Bron föll ner på fartyget och sänkte oss. Det var den 5

januari 1975. Jag glömmer det aldrig, säger han och ler. – Det var min första ombordanställ-ning – och jag lovade mig själv att aldrig gå till sjöss igen. Jag har varit här sedan dess, konstaterar han med ett skratt.

Flodvåg vid dammöppning

MUA saknar inte arbetsuppgifter. Mick Carr har just återvänt från Panama där han förhandlat med ett danskt mudd-ringsbolag, Rohde Nielsen A/S, som inom kort ska utföra uppdrag i Australien. – Det är första gången de kommer hit, så vi vill vara säkra på att de ombordan-

”först säkra arbetsplatser, vettiga löner och möjlighet till ledighet –

sen får ni den produktivitet ni vill ha.

MUAs krav på nya privata ägarna:

Privatisering, översvämning, fler dödsolyckor … På senare året har hamnarbetarfacket i Australien ställts inför svåra prov. ”Men vi är MUA och vi kommer inte att försvinna. Vi kommer att fortsätta kräva vår rätt”, säger Mick Carr.

Port ofbrisbane

>

Hamnarbetaren 2.2011 9

Port ofbrisbane

MicK carr


ställda har bra villkor. Vi vill inte ha folk här som jobbar under den standard som MUA har fastställt. Många hamnarbetare drabbades dess-utom av årets stora översvämning.Redan i december förra året började det intensiva regnande som i januari ledde till att ett område stort som Frankrike och Tyskland ställdes under vatten. Tre fjärde delar av Queensland förklarades som katastrofområde. Den 12–13 januari öppnades luckorna till den överfulla Wivenhoe-dammen, nordväst om Brisbane. De enorma vatten-massor som rusade fram spolade bort nästan allt i sin väg när Brisbane River steg med 4,46 meter och Bremer River med 19,5 meter.

insamling till drabbade medlemmar

Totalt avled 35 människor i samband med översvämningen. Av dessa dog 21 perso-ner som en direkt konsekvens av vattnets

framfart. Åtskilliga människor saknas fortfarande. – Några av dem kommer aldrig att hittas. Vi talar om hundratusentals ton av jord, lera, byggnadsmaterial, bilar och annat som har förflyttats av vattnet, säger Carr. – En kropp hittades 83 kilometer från den plats där personen försvann. När en kropp har förflyttats så långt av ström-mande vatten och bråte så finns det inte mycket kvar av den, konstaterar han.Inga MUA-medlemmar förlorade livet och fackets kontor klarade sig från vatt-net, men fem av fackets medlemmar fick sina hem skadade. – Förstörelsen var så stor att vi samla-de in pengar genom nationella MUA. På så sätt fick vi ihop tillräckligt för att betala de reparationer som behövde göras, säger Mick Carr. – Den medlem som hade största ska-dor på sitt hus fick tiotusen dollar (63 000

SEK), sedan varierade det ner till tvåtusen dollar (12 600 SEK). – De fick förstås pengar från myndig-heter och försäkringsbolag också. Vi täckte upp för det som inte betalades av någon annan, förtydligar han.

stort reparationsarbete

Hamnen påverkades desto mer. Den stängdes helt i ungefär en vecka medan röjningsarbetet pågick i flodmynningen av Brisbane River, där hamnen ligger. Hydrografiska arbetslag och muddrings-verk undersökte alla farleder och kajom-råden under fem dagar, på uppdrag av Port of Brisbane Pty Ltd (PBPL). Arbetet krävde 600 mantimmar. På ett område och omfattande 10 kvadratkilo-meter hittades och flyttades 62 stora ob-jekt från sjöbotten. Bland dem fanns stora träd, fritidsbåtar, sopcontainers, bilar, be-tongfundament från viadukter, gangways från fartyg …

>


– Det låg allt möjligt bråte i floden, sammanfattar Mick Carr. – Det var verkligen ett hårt slag mot Queensland, fortsätter Carr, och berättar att den samhällsekonomiska skadan av översvämningen uppskattas till motsva-rande cirka en halv procent av Austra-liens BNP för första kvartalet 2011. – Cyklonen Yasi, som följde strax där-på, kostade samhället sex miljarder AUD (38 Mdr SEK). Det handlar om enorma pengar, konstaterar han. Nu pågår verksamheten i hamnen som vanligt. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd.

sämre villkor oroar

Port of Brisbane växer så det knakar. Hamnen är Australiens mest snabbväxande containerhamn och Queenslands största hamn för styckegods. Den har idag 29 operativa kajer på över

7,2 kilometer. Under 2009/2010 gjordes 2 437 anlöp och godshanteringen ökade med 0.6 procent, till 32.1 miljoner ton, värderat till 34.3 Mdr AUD (216,5 Mdr SEK). Det var nytt rekord – efter sjutton efterföljande år av positiv tillväxt. Därmed borde allt vara frid och fröjd. Men så är det inte. Skälet är att Queenslands delstatsreger-ing beslutat att hamnen ska privatiseras.Beslutet innebär att bolaget Port of Bris-bane Pty Ltd (PBPL) har fått leasa hamnen i 99 år. PBPL ägs av konsortiet Q Port Holdings (QPH). QPH består i sin tur av fyra av världens största investerare på infrastruk-turområdet: Global Infrastructure Part-ners; Industry Funds Management; QIC Global Infrastructure och Tawreed Invest-ments Ltd, ett helägt dotterbolag till Abu Dhabi Investment Authority. – Hamnen har successivt privatiserats under det senaste året, vilket vi varit helt emot. Vi har lagt ner mycket kraft på att försöka visa att det inte är ekonomiskt lönsamt, säger Mick Carr. – Privatiseringen kommer att leda till att ägarna skapar vinster genom att man minskar antalet fast anställda och ersätter dem med daglönare, med sämre villkor. Detta oroar oss väldigt mycket.

både ideologi och ekonomi

De stora terminaloperatörerna – hamn-arbetarnas arbetsgivare - är DP World, Patrick Stevedores, POAGS Stevedoring Group och AAT. Ett antal mindre företag bedriver olika sidoverksamheter. Nu befarar facket att fler hamnoperatö-rer ska komma in i verksamheten och på så sätt splittra arbetarkollektivet ytterligare. Då kommer grupper att ställs emot var-andra i en konkurrens som pressar löner och förmåner nedåt. Enligt Mick Carrs är privatisering ett mycket stort hot mot Brisbanes hamnar-betare. – Om hamnen inte ägs av staten så ägs den inte av folket. Vi gjorde allt vi kunde, inom lagens råmärken, för att förhindra privatiseringen, men vi lyckades inte. – Men det är inte bara en ideologisk, ut-an även en ekonomisk fråga, fortsätter han. – Hamnen såldes för runt fem miljar-der dollar (31,5 mdr SEK), fullt utrustat med infrastruktur, som utvecklats under mer än 30 år. Det är ett struntpris. Hamnen är värd minst 30–50 miljarder, anser han. Vad är då fackets motdrag? En åtgärd är att koncentrera sina egna resurser. MUA Queensland har nu slagit ihop sin norra och södra avdelning till en regional enhet, The Queensland Branch, med totalt 1 800 medlemmar.


”förstörelsen var så stor att

vi samlade in pengar genom nationella mUa. På så sätt fick vi ihop tillräckligt för att betala de reparationer som behövde göras.

>

12 Hamnarbetaren 2.201113 Hamnarbetaren 2.2011

Det omfattar både hamnarbetare, och folk på bogserbåtar, pråmar, muddrings-verk, ombordanställda på handelsfartyg och andra yrkesgrupper verksamma till sjöss. – Som en enhet kan vi använda våra resurser mer effektivt. Queensland är väldigt stort, med flera hamnar, men med dagens teknik kan alla medlemmar få kvalificerad hjälp härifrån, säger Mick Carr.

hamnarbetaren stoppad av stuveribolaget

Men han tror inte att kampen mot priva-tisering kommer att bli lätt. – Jag tror inte att folket någonsin kom-mer att återfå kontroll över hamnen. Det mest oroande med det är att hamnen är centret för all ekonomisk utvecklig i del-staten. Den är Queenslands ekonomiska hjärta – men vinsterna går nu till privata företag. – Och privata företag investerar inte sådana belopp om de inte räknar med att göra rejäla vinster. Skattebetalarna som finansierat hamnens uppbyggnad i över 30 år har belönats med att hamnen slum-pats bort, konstaterar han. Motsättningarna blir ständigt hårdare. Företagen motarbetar facket, bland annat genom att försöka förmå de anställda att inte ansluta sig till MUA. Det har hittills

>


inte lyckats, men det har givetvis påverkat atmosfären mellan parterna. Ett annat sätt att försvåra det fackliga arbetet är att förhindra inpassering på olika arbetsplatser. Säkerhetstänkandet är stenhårt och vaktbolagens personal och kameror finns överallt. Ingen utomståen-de släpps in. Därför kommer det inte som någon överraskning när Patrick Stevedores hin-drar tidningen Hamnarbetaren från att möta några av MUAs medlemmar på deras arbetsplats. – Där ser ni! Det här är ett bra exempel på hur relationen ser ut mellan oss och arbetsgivarna ser ut, säger Mick Carr efter att ha avslutat telefonsamtalet med bolaget.

privatisering och olyckor går hand i hand

Utvecklingen ska ses i ljuset av att antalet dödsfall och allvarliga olyckor ökar på Australiens arbetsplatser. I landets hamnar inträffade tre dödsfall under 2010: ett i Brisbane, ett i Melbourne och ett i Sydney. Den 20 februari 2010 dog den unge hamnarbetaren Bradley Gray i Brisbane.Brad Gray jobbade med lossningen av M/V Pacific Explorer, för POAGS Stevedoring Group, när han blev påkörd av en 16-tons gaffeltruck med en sopcontainer framtill. – Vi hade en insamling bland medlem-

marna den gången också, säger Mick Carr och fortsätter: – Det var fruktansvärt. Jag träffade hans fru ett antal gånger. De hade ett 16 månader gammal barn. Vi kunde ge dem 102 000 dollar – vilket naturligtvis är inget alls i ett sådant sammanhang. Det har varit många tillbud under årens lopp och facket ser ett samband mellan ökningen av antalet olyckor och de för-sämringar i arbetsmiljön som går hand i hand med privatiseringen. – Jag drar den slutsatsen. Generellt sett så är arbetsgivarna mer intresserade av produktivitet än av personalvård. Till och med i halvautomatiserade terminaler så behövs det folk som hanterar maskinerna. – Men de anställda tas inte tillvara som de borde. Jakten på vinster sker på de anställdas bekostnad. Det råder ingen som helst tvivel om den saken, konstate-rar han.

vi ger oss inte utan kamp

De säkerhetssystem som företagen intro-ducerar bottnar, anser Mick Carr, i in-ställningen att allt som går fel i slutändan är personalens fel. Men hur ska en an-ställd kunna genomföra ett jobb på ett sä-kert sätt om förutsättningarna för det ra-tionaliserats bort?

Det krävs både politisk och facklig kamp för att ändra på detta. – Men det är svårt att uppnå förbätt-ringar om både arbetsgivaren och politi-kerna är nöjda. Just nu har vi en Labor-regering, som är något mer arbetarvänlig, men den har väldigt svag majoritet och mycket begränsat handlingsutrymme. Hur ska då MUA bemöta utvecklingen? Kommer man ännu en gång att gå ut i strid? Mick Carr ser sig om på de affischer, fotografier och fanor som pryder konto-rets väggar. Han funderar en stund innan han svarar: – Arbetsgivarna har stora resurser, men vi har inte för vana att ge oss utan kamp. Men man måste välja sina strider noggrant. Och i slutändan måste man alltid kunna sätta sig ner vid förhand-lingsbordet och samtala med varandra.Mick Carr känner, trots allt, stort förtro-ende inför framtiden. – Vi tänker fortsätta kämpa för att våra medlemmar ska ha säkra arbetsplatser, vettiga löner och möjlighet till ledighet för att vila ut, tillsammans med sina familjer. Får vi det så ska vi ge företagen den produktivitet som de vill ha.Text: Christer Hansson Foto: Leif Hansson / World Report

”Jag tror inte att folket någonsin

kommer att återfå kontroll över hamnen. Det mest oroande med det är att hamnen är centret för all ekonomisk utvecklig i del staten. Den är Queenslands ekonomiska hjärta – men vinsterna går nu till privata företag.


>>Efter tingsrättsförhandling den 14 mars 2011 kan glädjande nog kon-

stateras att även behovsanställda hamn-arbetare äger rätt till pension från Port-sidestiftelsen. Detta framgår av en över-enskommelse mellan de tvistande parterna stadfäst genom dom.

Medveten förhalning

Tvisten, som alltså pågått i fyra år, har sitt ursprung i att Håkan Tjärnberg i samband med nedläggningen av Ådalens Stuveri upptäckte att det inte fanns några rättig-heter i Portsidestiftelsen för behovsan-ställda (”extra” eller ”blixt”) hamnarbetare. Avsättningen till stiftelsen motsvarar 1,5 procent av den totala lönesumman för samtliga hamnarbetare, alltså även de be-hovsanställda men inget i regelverket vi-sade att andra än tillsvidareanställda på hel- eller deltid kunde få pension från stiftelsen. En anledning till att processen dragit ut på tiden är att motparten (Pen-sionsstiftelsen Portside/Sveriges Hamnar/Transportarbetareförbundet) till synes sökt förhala genom att begära s k mellan-domar och överhuvudtaget komplicera processen.

utspel inför tingsrättsförhandling

Om det varit så, som nu påstås i bl a tid-ningen Transportarbetaren nr 5/2011, att en behovsanställd hamnarbetare hela tiden kunnat få pension från Portside-stiftelsen på samma sätt som en tillsvidare-anställd, varför har man då inte helt

enkelt lagt fram detta som ett faktum varpå det inte funnits någon grund för Håkans talan. Nej, istället långhalar man processen genom olika juridiska finter för att så småningom inse att ingen annan utväg finns än att medge också behovs-anställda hamnarbetares rätt till Portside-pension. Kort för rättegången beviljades en behovsanställd hamnarbetare i Botten-viken pension och detta kan onekligen tyckas vara ett utspel inför stundande tingsrättsförhandling.

väl investerade pengar

Rubriken i Transportarbetaren 5/2011 ”Hamnarbetarförbundet förlorade tvist mot Transport” är alltså starkt missvisan-de. Vi gick med på att betala Transports ombudskostnader (Sveriges Hamnar stod för sina egna), men det berodde på att Transport med detta villkorade förlik-ningen. För att inte ytterligare dra ut på processen, och för att få de behovsan-ställda hamnarbetarnas rätt till Portside-pension inskriven, medgavs detta krav.Visst kostade detta en slant för Hamnar-betarförbundet men vi är övertygade om att alla behovsanställda runt om i landets hamnar finner detta vara väl investerade pengar. Om någon vann denna rättsliga strid så var det just dessa extringar/blix-tar som nu kan ansöka om pension från Portsidestiftelsen och för det kan dom, enligt vår uppfattning, tacka Håkan Tjärnberg. Björn A. Borg

fakta PortsideKollektivavtalsstiftelsen Portside kom till i den centrala uppgörelsen mellan Transportarbetare-förbundet och Sveriges Hamn- och Stuveri-förbund (numera Sveriges Hamnar) den 23 april 1998. Parterna avtalade då om en stiftelse med syfte att möjliggöra förtida pensionsavgångar för hamnarbetarna. Grundidén till en avtalad möjlig tidigare pensionsavgång för hamnarbetare kom första gången upp på Svenska Hamnarbetarförbundets avtalskonferens i september 1996 genom ett förslag från Avdelning 4 Göteborg som innebar att nästa avtalsperiods lönehöjningar i sin hel-het skulle sättas av för tidiga pensionsavgångar. Hamnarbetarförbundet tog upp detta förslag i de kommande avtalsförhandlingarna med Sveriges Hamn- och Stuveriförbund. Arbetsgivarsidan blev så intresserade av idén att de i sin tur lade fram den för Transport-arbetareförbundet vilket så småningom förde fram till ovan överenskommelse om det som kom att bli Portsidestiftelsen.

Portside även för extringar och blixtar

portSide

Hamnarbetarförbundets Håkan Tjärnberg, stridbar ordförande i avdelning 40 Lunde samt förbundets regionala förtroendeman och regionalt skydds-ombud i norr, har sedan 2007 drivit en juridisk tvist om de behovsanställda hamnarbetarnas rätt till förtida pension från Portsidestiftelsen.


dunderS värld

Denna krönika handlar om två malörer till sjöss på bottenviken och sedan lite om borgerlig svensk politik.

kört på land vid ”Malö-

ren” 1922. Håll kursen vid de bestämda timmar sa Kaptenen och gick och la sig, styrman full-

fälde orden, fartyget har följt en djupare ränna mot land.”

denna text finns på baksidan av en av de gamla fotografier som jag har hittat i mitt rotande efter bilder och annan do-kumentation om sjöfarten uppe i Botten-viken. Texten är ordagrant avskriven och är väl inte helt grammatiskt rätt eller rätt-stavat, men vad gör det. Huvudsaken är att vi som betraktar bilden 89 år efteråt förstår vad som har fotograferats.

samma sak som hände s/s Saumur höll på att hända oss 1983 när vi gick på egen köl från Västerås till Seskarö. Vinden hade vridit till NNO och tilltagit under dagen. I stället för att ligga och stampa i mot-vinden lade vi oss i en lävik och solbadade resten av dagen. På kvällen avtog vinden,

då beslöt vi att fortsätta norrut. Kl 24.00 avlöste äldsta grabben (då 16 år) mig vid rodret. Jag gav honom kursen mot Black-kallens fyr och talade om för honom att det är ca 8 M till fyren. ”Väck mig om en timme så tar jag över” sade jag. Men jag vaknade av att motorvarven gick ner och svordomar från styrhytten. Jag rusade upp och fick titta upp på fyren, så nära var vi. ”Somnade du också”, frågade jag honom vilket han förnekade och sa: ”Jag har suttit och styrt med fötterna, lyssnat på musik och hållit kursen, plötsligt stod fyren bara där”. Nåväl jag blev pigg och tog över fram till Bjuröklubb. Ingen skada skedd så han slapp bli kölhalad men det var väldigt nära tidningsrubriken: ”Lax-kutter med två vuxna och fyra barn om-bord rände på Black-kallens fyr i natt.”

nu till något annat som händer i dagens samhälle. Jag brukar brevväxla över nätet med några bekanta. Vi brukar kommentera borgarnas successiva ned-brytning av välfärden, skolan, A-kassorna, sjuk- och åldringsvården m m. Samtidigt som de tillåter att miljarder försvinner i fickorna på privatkapitalister som är skrivna i något skatteparadis.

jag vill återge en del av ett mail: ”Affe, tycker inte du att det är konstigt att borgarna som avskyr bidrag nu tycker att det

är okej att betala ut sådana och dessutom till folk som redan har pengar? Folk som är be-suttna ska få avdrag (läs bidrag) till att köpa tjänster, såsom RUT (Rengöring, Underhåll, Tvätt). Det är våra skattepengar och det kan istället gå till att skapa riktiga arbetstillfällen, t ex på sjukhus där t o m läkare säger att det är direkt farligt att hamna på vissa avdel-ningar p g a indragningar.” Slut på mailet. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. sen har vi dessa moderna slavägare som gärna också kallar sig ”entreprenö-rer”, så kallade bemanningsföretag. De skulle aldrig ha tillåtits i svenska arbets-livet. I Sverige finns 8 200 entreprenörer som sedan 2009 fått ut 315 miljoner för att anordnar Fas 3 jobb och har arbetslös-heten som inkomstkälla. Våra skattepengar går till dessa ”entreprenörer”. Totalt har Fas 3 kostat över en miljard. ”Det är pre-cis så här det är tänkt. Enligt gällande för-ordning” säger Reinfeldt. Jag går inte in på vad Fas 3 är, det räknar jag med att ni alla redan vet. Sju av Försäkringskassans personal behövde kompetensutvecklas. Det har de gjort på en konferens i Las Vegas till en kostnad av 112 000 kr. De fick lära sig konsten att jaga fuskare. Misstänkta brottslingar som ska granskas ex-tra noggrant är de som ansöker om föräldrapen-ning. De bodde ståndsmässigt i alla fall, på spel och lyxhotellet Cesar Palace.

Alf Dunder [email protected]

Från kursmalörer i Bottenviken till försäkringskurs i Las Vegas

cesar palace,las vegas

s/s sauMur

”Kerstins” norrlandsresa 1983.

k a r L s h a m n16 Hamnarbetaren 2.2011

”Vi behöver mer jobb, för dålig sysselsättning är demoraliserande”

hamnreportage karlshamn

k a r L s h a m n

>> – Tio man har slutat de senaste åren, antingen med bra portside-

avtal eller naturlig avgång, men det är klart att utvecklingen här är inte ser så värst ljus ut, hävdar han och undrar hur det åter ska kunna bli fart på verksam-heten i denna Blekinges största hamn och en av landets tio största totalt sett. Rolf pekar på att oljehanteringen är det enda godsslag som går med vinst – roron

går visserligen bra, men hamnen tjänar inte särskilt mycket pengar på den – och resten av godshanteringen visar vikande siffror, är hans oro befogad.

planerade investeringar

Men den delas inte av hamnbolagets nye vd, Mats Olsson. Inne på hans kontor råder istället en försiktigt optimistisk ton. – Nu har jag bara varit här ett kort tag,

Solen strålar och havet glittrar. En svan glider majestätiskt över hamnbassängen. Karlshamn visar sig från sin bästa sida denna majdag. När vi rullar in i hamnen syns inte många till. Bara en bulkbåt för självlastning längs den långa kajen. Rolf Axelsson, ordförande i Hamnarbetarförbundets lokalavdelning, har en bekymrad min när han noterar bristen på aktivitet längs kajerna i denna sydsvenska hamn. ”Nej, det är väl inte så bra med jobb här idag heller, konstaterar han bistert.”


”Vi behöver mer jobb, för dålig sysselsättning är demoraliserande” >

björn hugosson, lars-ove svensson och lars-göran olsson på inspeKtionsrunda bland Kranarna i haMnen.


men jag tycker ändå att Karlshamns hamn är stor och intressant. Den ligger strate-giskt österut mot framför allt Baltikum men även Ryssland, Polen och Tyskland. Vi har också väldigt mycket investeringar planerade. Inte bara i hamnen heller, utan på hela området här intill. Vi ska bygga ut kajer och köpa kranar, för att öka contai-nerhanteringen, något som får ytterligare genomslag eftersom kommunen ska bygga en kombiterminal i anslutning till hamnen, delvis med bidrag från EU i den övergripande transportsatsning som går under namnet Motorways of the Sea.

Knutpunkt för logistik

Medan Rolf Axelsson har nästan 30 års erfarenhet av hamnarbete i Karlshamn

har Mats Olsson bara tre månader av hamnverksamhet totalt. Innan har han jobbat med logistikföretag, vilket han själv anser ger honom någorlunda god förståelse för vad som krävs av en fram-gångsrik hamnverksamhet. – Det finns uppenbart starka argument som talar för hamnens positiva utveck-ling. Jag tänker först och främst på den knutpunkt för logistik som Karlshamn utgör redan nu och som vid en utbyggd järnvägsdragning, kombiterminalen och etableringen av industrier på det stora området här intill skapar långsiktigt stabila förutsättningar för hamnen, staden och hela regionen, säger han. – Sedan är vi dokumenterat duktiga på godshantering Vi har en skicklig och

kompetent personal, hamnarbetare som också har kunskaper om maskiner, meto-der och planering som vi har glädje av. Läget har jag redan nämnt, men djup-gåendet är också en stor fördel, liksom isfriheten och våra stora bergrum, där vi lagrar oljan. Mats Olsson påpekar att i takt med att timmerlastningen efter stormarna Gud-run och Per har ebbat ut har istället roro-trafiken ökat. Det är dels Klaipeda-båtarna med en 25-procentig ökning och så båten som går mellan Kiel och St Petersburg och som mellanlandar i Karlshamn en gång i veckan. – Och vi gick trots allt igenom lågkon-junkturen med plussiffror, så även om träsidan borde gå bättre och kronans vär-

>

pappersrullar hanteras och lagras eFFeKtivt. rolF axelsson


de minska till exportens fromma ska vi kunna växa till bra här i hamnen de kommande åren, intygar Mats Olsson.

För stor kostym

För Rolf Axelsson och hans arbetskamra-ter är den allt skralare sysselsättningen i hamnen ett mörkt orosmoln. – Dålig sysselsättning är demoralise-rande. Här hängs det nu med huvudet och många tycker inte att det är roligt längre att gå till jobbet när det inte finns så mycket att göra, säger han och får medhåll av Hans-Göran Öhman som är ute och gör underhåll på de stillastående kranarna. – Fåglarna bygger bo i dem, det säger ju en del om hur flitigt de är i drift, suckar han. Att bolaget, enligt Rolf Axelsson, dess-utom haltar ekonomiskt gör inte saken bättre. Godsmängden är totalt sett för liten och hamnbolagets kostym för stor. – Nu måste ledningen snabbt ta i rejält för att få hit mer gods och anpassa kosty-men även på tjänstemannasidan. På kol-lektivsidan har vi ju redan dragit vårt strå till stacken och gjort det, säger Rolf och döljer inte sin besvikelse över situationen och då inte minst extringarnas utsatthet, då far illa med mindre jobb i sådana här lägen. Han noterar också att hamnarbetarna verkar få mindre och mindre inflytande än tidigare i verksamheten, trots nye vd:ns ord om duktig personal som ska kunna påverka. – Jag begriper inte varför man inte låter

oss få ett konstruktivt inflytande, det är ju snudd på kapitalförstöring, men det är väl någon slags allmän trend i samhället att arbetsgivaren försöker skaffa mer makt, vad vet jag, säger Rolf och rycker på axlarna.

Kreativitet och arbetsvärde hänger ihop

Han hänvisar också till en uppgörelse där man i hamnen kom överens, hamn-bolagsledningen och hamnarbetarna, om en tema work-lösning, ett s k ledarlöst arbetssätt, som dock aldrig genomfördes till punkt och pricka utan istället avbröts p g a interna motsättningar hos arbets-givaren. – Bland annat sköttes roroterminalen tidigare helt av hamnarbetarna själva, medan den nu har både terminalchef och rorochef,. Det skulle räcka med en sam-ordnare. Och där tog man väck en hel del kreativitet och de flesta som tidigare en-gagerat sig och tagit initiativ har slutat med det och då avtar även arbetsvärdet, säger Rolf Axelsson, som heller inte tycker att det skulle vara fel att få med en perso-nalrepresentant i hamnbolagsstyrelsen. Även om konsulter och tjänstemän inte är överens med den av kollektivet valda grupp som tar fram förslag till investe-ringar av maskiner och utrustning, är Rolf ändå positiv till de work shoppar som nyligen genomförts för att diskutera hamnens kommande investeringar. – Det är steg i rätt riktning. Men kon-sulterna och tjänstemännen förordar t ex en mobil kran istället för en spårbunden, som vår grupp föreslår, men inser då >

självlastning Kräver inte MycKet jobb.

rorotaFiKen öKar.

Martin wijK och christian thernströM är aKtiva i loKalavdelningen.


kanske inte hur mycket kajerna måste förstärkas. Vi får väl avvakta resultatet, men det klart att till syvende och sist handlar det ju om ekonomi, och den behöver som sagt förbättras.

Mer olja och ny järnväg

Mats Olsson inne på sitt kontor sitter å sin sida och försöker förstå vad det är som driver affären mellan hamnen och godsägarna. Vad kan Karlshamn erbjuda potentiella kunder? – Vi måste förstärka oss, det är klart. Vi jobbar med att få ännu mer lagringsut-rymme för oljan och har ett äskande om detta inlagt. Samtidigt måste vi fingranska infrastrukturen, som förvisso är hyfsad, men vi vill gärna ha den så kallade syd-östra länken byggd – järnvägen från Älmhult via Olofström hit till Karlshamn. Här pågår ett samarbete mellan Trans-portstyrelsen, kommuner och företag. Sedan måste vi fortsätta tänka öst-väst

och även den infrastruktur som kan upp-drag åt företag såväl i Ryssland som i Ukraina. Eller så kan man göra som hamnarbe-taren Anders ”Hugo” Lindstrand föreslår: – Vi sätter upp en stor skylt med en pil mot hamnen ute till havs: Lossning och lastning utföres!Text & foto: Mikael Ödesjö

fakta Karlshamns Hamn 2010gods: 6,2 miljoner ton gods hanterades, vilket var en ökning med 3 procent från 2009.omsättning: 120 miljoner kronor.vinst: 3,2 miljoner kronor, vilket är betydligt lägre än tidigare år. vinstprognos: 3,5 miljoner kronor.

Karlshamns Hamn tillhör de största hamnarna i landet och är den största och djupaste hamnen i sydöstra Sverige. Det finns sex hamnområden med totalt 3 kilometer kaj och 750 000 m2 yta. Inseglingen är kort och lättnavigerad. Hamnen är fri från is och tidvatten. De flesta fartyg som tillåts gå in i Östersjön, kan anlöpa Karlshamn som Handy-size och mindre PanaMax för torr-last och tankers upp till ca 100 000 dwt. Karlshamns Hamn har kapacitet för hantering av alla godstyper och fartygsstorlekar. Via hamnen och andra leverantörer kan ett utbud av logistiktjänster erbjudas lokalt, bl a lagring och distribution av torra, flytande och kylda varor. Både Tull och Sjöfartsverk har regionala huvudkontor här. Det finns god tillgång till logistikkompetens via det lokala klustret och skolor, som t ex Blekinge Tekniska Högskola med utbildning och forskning inom ”intelligent logistik”.

exempel på tjänsteutbudSex hamnområden med totalt 3 km kaj för tilläggning. Lastning och lossning av alla slags godsslag dygnet runt/året runt.Färjeterminal med passagerarfaciliteter. Järnväg till kaj och magasin. Hantering möjlig under tak med travers. Egna bogserbåtar. Lagring av torra varor i magasin: 43 000 m2 Lagring av flytande varor i cisterner och bergrum: 500 000 m3.Uppställning och deponi av trailers och containers. Stuffning, strippning och lastsäkring.

>

Martin wijK

anders ”hugo” lindstrand

nye vd’n Mats olsson.


krönikan

Ann-Sofi Andersson är lärare, jazzsångerska, skribent och öbo. född på öland, via Djurö nu bosatt på runmarö i stockholms skärgård, en miljö där hon hämtar inspiration till reflektioner över tillvaron.

Den lille hamnarbetaren

vet hur man gör pålstek och dubbelt halvslag. Han sitter längst fram i snurre-båten och lutar sig ut för

att spana efter säl och höga vågor. Han vet att man inte får springa på kajen för då kan man halka och landa olyckligt. Varsamt letar han efter vackra stenar och snäckor och sparar dem i små sandiga hinkar. Vid varje strandhugg finner han en lämplig hamn åt barkbåtarna. Han lägger dem på rad och hissar segel på samtliga skutor. Han bygger en stadig vågbrytare och när svallen rullar in

inväntar han tålmodigt på kaos. Han studerar stenkonstruktionen noga och bedömer hållfastheten med en ingenjörs precision. Under tystnad funderar han på nödvändiga förbättringar.

den lille hamnarbetaren hjälper till att kasta loss när det är tid för avfärd. Med säkra steg kliver han ombord och med vana händer ror han liten plastjolle mellan boj och brygga. För god fiskelycka spottar han på flytkulan när näten ska läggas i och han gläds åt simpa såväl som sik. Medan katten stryker sig mot benet

rensar han strömming, men lyckan är nog störst när abborren fastnar på kroken.

för den lille hamnarbetaren är varje dag ett äventyr och årstiderna för ständigt med sig nya lärdomar. När höststormen rasar avvaktar han ödmjukt på stillsamt väder och han vet att isar inte alltid bär. Han ser att senvinterns islossning lockar vårfåglar till rörelse och genom kikaren tittar han på grågässen som landar i par. På sommaren väntar honom spännande upptäckter invid vattenbrynet och kring nybyggt sandslott knyter han nya vän-skapsband. Han tvekar inte att låna ut lilla

spaden till den som saknar sin och han räcker ut en hjälpande hand när båtarna anlöper hamn.

längtan till vatten är drivkraften till hans existens. Att skönja horisonten bortom udden – och doften av tång och tallbarr – ger mening och innehåll. Han hör en saga i varje fyrblink och låter nymånens ljus-strimma vägleda honom genom skogen. Hans världsbild är just denna. Hans läng-tan, kunskap och nyfikenhet ryms i en enda bild. Sittandes i guppande jolle med inget annat i handen än ett litet kastspö. Ann-Sofi Andersson

Den lille hamnarbetarens längtan till vatten

Foto: Daniel Karlsson


>> Olyckan skedde i Stockholms frihamn i mars i år när tre man i

korgen hanterade containersurrningar på ett fartyg. Då krånglade kranen; det gick inte att hissa korgen mer än ett par deci-meter. Därför körde kranföraren iland korgen med de tre. Men innan korgen tog mark vred en av dem om en strömställare på oket, som skulle blockera kranförarens möjlighet att av misstag öppna låsningen. Raka motsatsen inträffade. Låsen öpp-nades och korgen släppte i tre av hörnen. Det berodde på att en ”gammal” öpp-ningssignal låg kvar och aktiverades först när man slog om strömställaren till kran-förarläge. Ett tekniskt fel gjorde alltså att en viktig säkerhetsfunktion klickade.

låsningen saknades

Ändå hade olyckan inte hänt om man även använt en robustare säkring: Kättingar mellan korg och ok i alla fyra hörnen. Den metoden är obligatorisk sedan Arbetsmiljöverkets reviderade föreskrifter om tillfälliga personlyft med kranar eller truckar (AFS 2010:03) började

gälla den 1 februari i år (se Hamnarbetaren nr 2/2010 och 1/2011). Där står det: ”En containerkorg ska kunna säkras mot con-taineroket med en mekanisk låsning som hindrar att korgen faller om okets vridlås öppnas oavsiktligt.” Men den låsningen fanns helt enkelt inte. – Vi fick korgen för fyra år sedan och då satt där kättingar. Sedan togs de bort. Men när eller varför har jag inte fått reda på, berättar huvudskyddsombudet Anders Forsström.

Fyra villkor ställs nu

Arbetsmiljöverket reagerade snabbt och förbjöd Stockholms Hamn AB att använda korgen om inte fyra villkor uppfylls: Mekanisk säkring, elektrisk förregling till okets vridlås samt personlig fallskyddsut-rustning ska användas. Dessutom ska all surrning göras inifrån korgen. Varje gång man bryter mot förbudet riskerar hamnen att få betala 100 000 kronor i vite. Hamnen överklagade inte, utan kvitterade i stället med nya och tydliga skriftliga säkerhets-instruktioner.

– Cheferna med juridiskt ansvar tar mycket allvarligt på detta, säger Anders Forsström. – Dessutom har man, på mitt initiativ, tagit fram en blankett för felanmälan. Förut anmälde man bara felen muntligt och då kunde de komma bort i stressiga lägen, tillägger han.

åklagare ska pröva brott

Där kunde historien ha slutat. Men Arbetsmiljöverket går två steg längre. Dels kräver man att det systematiska arbetsmiljöarbetet blir bättre och att olyckan utreds grundligare, både tekniskt och organisatoriskt. Dels kommer man att vända sig till åklagare för att få prövat om olyckan berodde på ett arbetsmiljö-brott. I så fall kan saken sluta med att hamnen får betala företagsbot.Per Turesson

bestäMMelsen oM MeKanisK säKring Följdes inte. därFör risKerar arbets-

givaren att straFFas För olycKan.

stockholms hamn:

Containerkorg med tre man rasadeContainerkorgen var inte mekaniskt säkrad i oket. Därför släppte den ett par meter över kajen och tre man som åkte med skadades lindrigt.

arbetSmilJö


arbetSmilJö

Gävle:tippande dragtruckkan vara arbetsmiljöbrott

>> Var det arbetsmiljöbrott när en dragtruck med trailer tippade och

föraren kastades ut? Den frågan söker nu polis och åklagare svaret på. Olyckan skedde i Gävle i maj förra året, när en dragtruck körde med virkespaket på ett trailerchassi en sträcka av en kilometer. Enligt Arbetsmiljöverkets utredning innebar fartgupp på vägen att trailern måste höjas så mycket att bara två av tre hjulpar hade marktryck. Därför blev trailern insta-bil i sidled. Tiltning, höjning och sänkning av släpet sköttes med en joystick, som dels ofrivilligt kunde aktiveras och dels kärvade och kunde fastna i aktiverat läge. De faktorerna, samt att lasten kan ha rört sig, försämrade stabi-liteten och bidrog till att ekipaget välte. Föraren kastades ur dragtrucken, efter-som han inte satt fastspänd. Men han hade tur och kom undan med blåmärken. Han kunde lika gärna hamnat under maskinen.Enligt Arbetsmiljöverket hade Stuveribola-get i Gävle AB inte systematiskt undersökt och bedömt riskerna, varken med drag-trucksarbetet eller med valet olika maskin-konstellationer. Därmed utsattes de an-ställda livsfara eller fara för svår kropps-skada. Dragtrucken fick omedelbart körförbud tills riskbedömningen gjorts. Och nu utre-der alltså polis och åklagare om någon vid stuveriet begått arbetsmiljöbrott.Per Turesson

>> Två anställda vid en holländsk lagerfirma gasförgiftades när de i

januari förra öppnade en container från Asien, lastad med Samsungkylskåp. Nu har företaget dömts att betala 5 000 euro i böter, eftersom man inte kände till säkerhetsprocedurerna och inte gjort något för att minimera riskerna. Det uppger den holländska tidningen Nieuwsblad Trans-port. Vilken gas det var fråga om framgår inte. Blodundersökningar visar att de båda anställda inte fick några varaktiga skador.Per Turesson

Holland:gasolycka på lagerfirma


>> Vänersborgs hamn en julidag 2003. Som så många gånger förr

ligger Ahlmarks Mangen inne och lossar koks. Fyra man från Vänerhamn AB gör jobbet: förarna av kran och bobcat, sig-nalmannen samt en 19-årig extring som lämpare. När bara två skopor är kvar av lasten går signalmannen iland och kopplar längorna till bobcaten. Sedan stannar han kvar på kajen. Under tiden blir bobcat-föraren och 19-åringen klara i lastrummet och klättrar upp genom en manlucka på akterkant som borde varit låst, eftersom den ligger i riskzonen när luckorna hydrauliskt körs av eller på. 19-åringen går upp sist. Då har besätt-ningen börjat köra på luckorna utan klar-tecken från signalmannen, som ju inte är

på sin plats ombord, och utan att själv kunna se 19-åringen. 19-åringen kommer upp från manluckan och kläms ihjäl mellan luckorna och karmen.

driftschefen fälld i rätten

Vänerhamns driftschef i Vänersborg åta-lades för arbetsmiljöbrott. Han fälldes av både tingsrätt och hovrätt. Straffet blev i sådana här sammanhang ganska hårt: villkorligt och 50 dagsböter. Domarna är intressanta än i dag, när signalmannen i en del hamnar är på väg att hamna på rödlistan över utrotningshotade arter. Tingsrätten pekar mycket tydligt på sig-nalmannens roll som säkerhetsvakt: ”Det åvilar signalmannen att kontrollera att alla sysselsatta i stuveriverksamheten lämnar fartyget efter slutfört arbete.

Härav får anses följa att stängning av last-luckorna inte får påbörjas förrän signal-mannen kontrollerat att hamnens stuve-riarbetare har lämnat fartyget och lämnat klartecken om detta till fartygets besätt-ning. Denne får nämligen, till skillnad från fartygets besättning, antas ha kon-troll över vilka stuveriarbetare som arbe-tat ombord på fartyget.” Fartygets egna säkerhetsregler ersätter alltså inte signalmannens klartecken. Fram till olyckan använde Vänerhamn TYA:s informationsblad till fartygens be-fälhavare. Otillräckligt, enligt tingsrätten, eftersom där inte klart står att ingen på-luckning får ske innan signalmannen gett grönt ljus.

Per Turesson

arbetSmilJö

Vänersborgs hamn:signalmannens roll får inte ifrågasättasSignalman fanns – men inte där han skulle vara. Det är en orsak till en dödsolycka för snart sju år sedan. Hamnarbetaren har tidigare berättat om två dödsolyckor, i Åhus och i Slite, under fyra år. Båda berodde på att signalman inte tagits ut vid skoplossning. Men under den perioden inträffade ytterligare en dödsolycka, som visar att signalmannens jobb går långt utöver att bara vara kranförarens extra öga.

>> På bara fyra dagar inträffade två allvarliga tillbud med kranvajrar

som brast. Den 29 april lossade m/s Bea-trix kalksten med hamnkran i Luleå. När man skulle tömma gripskopan brast den ena lyftvajern uppe på kranarmens vipp. Vajerns ena del rasade ner över kalk-stenshögen och den andra över kranens maskinrumstak. – Ett allvarligt tillbud som kunde blivit en olycka. Därför kommer Arbetsmiljö-verket att göra en inspektion och bland annat se besiktningsintyg samt vilken

dokumenterad riskbedömning man gjort före tillbudet, säger arbetsmiljöinspektör Thor Semberg. – Vi kräver också att hamnen tillsam-mans med skyddsombud grundligt utre-der händelsen, tillägger han. Fyra dagar senare skedde ett liknande tillbud i Lysekil, när St Vincentflaggade m/s Porsöy med egen kran lastade hus-moduler till Norge. – När vi lyft en modul tre meter över kajen brast kranvajern ett par meter ovanför hönan. Modulen damp ner och hönan med kätting slog igenom taket. Lyckligtvis skadades ingen, berättar produktionsledare Magnus Fransson vid Lysekils Hamn AB.

– Vajern var genomrostad, snustorr och hade inte oljats på säkert tio år. Det var inte fråga om överlast. Att man använde däckskran, som kördes av en besättningsman, och inte kajkran berodde på krav från mäklaren. Det skulle bli billigare så. – Vi är emot däckskranar och använder i regel våra egna. Detta var ett undantag som vi egentligen inte ville ha, säger han.Efter haveriet med däckskranen kom för-stås kajkranen till heders igen. Knappast billigare, i synnerhet inte som just den sönderslagna modulen innehöll dyr våtrumsinredning…

Per Turesson

Luleå och Lysekil:brustna kranvajrar


Johan brinner för juridik, datorer, facket och havet

profilen johan berggren

Vi möter Johan Berggren vid Läget, småbåtshamnen i Oxelösund. Han har just kommit i sin röda Volvo 760 med lilla dvärgpinchern Milda i baksätet. SSABs stålverk och hamnen på andra sidan viken badar i den nedgående solens varma strålar och trots att Johan är ordentligt trött efter att ha jobbat förmiddagsskiftet blickar han med ett leende bort mot de stora blå kranarna längs kajen.

>> – Jag längtar efter sju år fortfarande dit varje dag, erkänner han leende.

– Det handlar framför allt om gemen-skapen med arbetskamraterna. Vi har jäk-ligt roligt på skiftet och umgås även privat – hjälps åt bygga, flytta och allt annat möjligt – alla ställer upp för varann helt enkelt. Och i jobbet är vi synkade, vet till exempel exakt hur vi jobbar som kran-förare, luckbas o s v, det känns tryggt. Johan beskriver den självstyrande grupporganisation som råder i hamnen, vilket bland annat innebär att hamnarbe-tarna själva sätter ut jobben tillsammans i skiftlaget och kan ta egna beslut om fär-digkörning eller inte. – Alla tjänar ju på det, företaget och vi hamnarbetare. Man växer under eget ansvar. Och vi får variation i jobbet, konstaterar han.


>


Fick nog av trafikkaos

Johan har bott i Oxelösund, för övrigt kommunen med flest antal båtar per in-vånare, i elva år. Att han och dåvarande frun Maria flyttade hit var en ren slump. Johan bodde i Uppsala, arbetade med datorsystem i Västberga, strax sydväst om Stockholm och pendlade med egen bil varje dag genom hela det trafikkaos som rusningen innebär i huvudstaden. Till slut fick han nog. – Så vi satte oss med en karta och en snörstump som motsvarade tio mil. Satte ena änden i Västberga och gjorde sedan cirkel efter den andra änden. Vi fastnade för Nyköping och åkte dit och kollade läget. När vi väl var där upptäckte jag att det bara var ytterligare en mil till Ox-elsöund – och havet! berättar han och lyckades då övertala sin sambo att i alla fall åka ut till kusten och titta – det blev kärlek vid första ögonkastet.

bästa beslutet i johans liv

Maria fick omgående jobb som inköps-chef på SSAB. Och Johan som aldrig ens började på gymnasiet, utan satsade på

datorer och hann göra en framgångsrik karriär som säljare och marknadschef på ett företag som utvecklade stora data-system för åkeribranschen, fick jobb som industriarbetare på SSAB. – Det är nog det bästa beslutet jag tagit hittills i livet, slår han fast. Jag var på väg att bli utbränd i databranschen. Du vet kunderna kunde ringa fredagskvällar och söndagsförmiddagar och bara kräva att man skulle fixa något med deras system. Även om det gick bra och jag gillade job-bet slet det ändå för hårt på mig. Med en nyffödd dotter hemma, en tyst telefon som inte störde på fritiden och möjligheten att för första gången få jobba i lag blev livssituationen nu harmoniskt lycklig för Johan. Han fick också fast jobba på SSAB och pluggade samtidigt in gymnasiet på ett år. – Det var stentufft. Värst var matten, rent bedrövligt svår. Jag fattar än i dag inget av den och trodde väl aldrig jag skulle klara det. Men det gick och de andra ämnena … wow, att få läsa t ex historia och religion, det var ju fantastiskt kul upptäckte jag!

Johan rekommenderar numera alla som inte har gymnasieexamen att ta den. Dels för att det idag krävs till i princip alla jobb i samhället. Dels för att det är bil-dande och stimulerande och dels för att man om man skulle sägas upp inte måste tära på arbetskamraternas a-kassa, utan kanske få nytt jobb.

Från datorstress till teamjobb

Under tiden på stålverket upptäckte han också hamnen, med en verksamhet och gubbar som verkade lockande på honom. När ett jobb hit annonserats ut upptäckte han det en dag efter ansökningsstopp, men han var så sugen att han ringde hamnchefen ändå. – Jag sa att det här jobbet låter som mig och då lät han mig komma på intervju trots allt. Jag tror jag gjorde en jävligt bra anställningsintervju, för jag fick jobbet! skrattar Johan väl medveten om att han inte kände någon som kunde referera för honom, de flesta hamnjobb får man ju annars med hjälp av släkt, vänner och grannar. Det riktigt lyser om Johan när han

”Jag minns alldeles i början som hamnarbetare. första dagen på en kolbåt, en bister vinter när

jag stod luckbas i minus sjutton grader och det blåste småjävlar. Då undrade jag vad jag gett mig in på. men just då dök ett sälhuvud upp i vattnet nedanför Panamaxarn – och då blev jag varm i hela kroppen.

>


berättar hur han gått från datorstress via teamjobb på stålverksindustri till en väl-oljad arbetarstyrd grupporganisation i hamnen alldeles intill det öppna havet. Just havet återkommer han till ideligen. Att vara nära det är för honom en livs-nödvändighet.

sälen gav värme

– Jag minns alldeles i början som hamn-arbetare. Första dagen på en kolbåt, en bister vinter när jag stod luckbas i minus sjutton grader och det blåste småjävlar. Då undrade jag vad jag gett mig in på. Men just då dök ett sälhuvud upp i vatt-net nedanför Panamaxarn – och då blev jag varm i hela kroppen. Numera räcker det att komma till jobbet och se havet, vi har ju öppet rakt ut här, så får jag den där varma sköna känslan, beskriver han. Arbetstiderna som han och hans kam-rater jobbar efter är lite speciella, men passar honom bra. Skiftet börjar på helgen med ett tolv timmars pass lördag och söndag, kl 06–18. Måndag till fredag sedan efter-middagsskift, kl 14–22.15, sedan en ledig

helg efter det. Veckan därpå förmiddags-skift kl. 06–14.15. – Sedan slutar vi på fredag och är lediga en vecka. Det kan ju låta tufft med två tolvtimmarspass som start på helgen, men jag tycker att ska man ändå jobba helgen kan man lika gärna dundra på. Det är bättre än som vi hade det på SSAB då vi jobbade betydligt fler helger istället.

johan gick ur transport

Johan anade att hans uppbrott från Transport och övergång till Hamnarbe-tarförbundet skulle orsaka större turbu-lens än vad det har gjort. – Några har muttrat om att Hamn inte har något at säga till om och att man kan få sparken om man är med här. Så är det ju inte företaget behandlar alla lika och enligt mig har alla hamnarbetare en god anledning att vara med i Hamn, men det är ju som alltid lätt att bara vara kvar i det gamla invanda. – Jag är väl flexibel och har ett allmänt öppet sinne, men jag funderade och sneg-lade länge innan jag tog beslutet att lämna Transport och byta till Hamnarbetarför-

fakta Johan BerggrenÅlder: 37 år familj: Döttrarna Afrodite, 11 år och Theia, 8 år samt dvärgpinchertiken Milda, 4 år.aktuell: Hamnarbetare i Oxelösund, nyvald ord förande i Hamnarbetarförbundets lokalavdelning.intressen: Juridik, havet och maskiner. Reser till Grekland, främst Kreta, så ofta det går.

… styrelseutbildning i facklig verksamhet: ”Jag var med på en HF-kurs på Runö nyligen, det var mycket kul och intressant. Inte minst att träffa hamnarbetare från andra hamnar att byta erfarenheter med. Min arbetskamrat Tommy Halén, sekreterare i avdelningen blev också mäkta imponerad och sa till mig. ”Oj, är det här som är facket?! Jättehäftigt!” Det visade sig när vi pratade med andra hamnarbetare där att saker och ting inte är så självklar. Alla jobbade olika. ”Gör ni så? Har ni så lång färdigkörning? Får ni mat? Åker förmannen och hämtar?” Småsaker som är så viktiga och som vi kunde berätta att vi har.” … utbildning: ”Det är min röda tråd. Facket förhandlar, informerar och utbildar. Jag vet hur viktigt för det är med utbildning och jag anser att det finns också många fackliga kurser att arrangera. Gubbar i hörnet i hörnet i fikarum-met som gnäller finns det gott om. De tycker dock inte att de orkar engagera sig, tyvärr – men de har inte sällan också många bra idéer. Här är utmaningen att ta både idéerna och gnällgubbarna vidare till något konstruktivt.” … att modernisera: ”Jag brinner för datorer och jag har mitt kontor på en usb-sticka. Men så har jag också jobbat i datorbranschen. Vi ska ändå, tycker jag, uppdatera medlemmar och arbetskamrater både i facklig kunskap och modern teknik. Ta hand om dem som inte har fått chansen. Min egen mamma t ex kunde

ingenting, så hjälpte jag henne att komma igång med datorn och simsalabim så addade hon mig på facebook!”. Man måste ha en mänsklig syn innan man datoriserar. Vi får ju mer och mer datorer i jobbet. Mycket är på eng-elska, så det behöver man lära sig. Men det kommer att skapa mer ordning och reda i verk-samheten. Med en handscanner kan man t ex snabbt kolla hur plåt det ligger på kajen.… om sin uppväxt i Uppsala: ”Pappa var socialsekreterare och hade ansvar för den mest belastade stadsdelen. En miljö präglad av arbetslöshet, invandrare och kriminella. – Pappa blev både respekterad och uppskat-tad av de flesta som bodde där och han fick mig att förstå att man ska respektera alla; ”Att inte döma någon innan man gått i hans skor”. När jag gick på stan kunde det komma fram folk till mig, dunka mig i ryggen och leende säga ”… du är Åkes son va? Han är bra!” Det är klart att man blir stolt då.”… hamnarbetare i bolagsstyrelser: ”Det borde vara självklart och jag ska här i Oxelösund lagt in en framställan om detta. Jag har själv gått bolagsstyrelseutbildning på Runö, en fantastiskt tuff och bra kurs och som jag ser det gynnas både kollektiv och ägare av att alla finns representerade. Att vi som är med Hamnarbetarförubundet inte ska kunna sitta bolagsstyrelsen för att vi inte har kollektivavtal köper jag inte.”

Johan om …

>

b poSttiDningEv retur till Svenska HamnarbetarförbundetSödra Hamnvägen 42, 115 41 Stockholm

bundet. Jag har varit fackligt aktiv hela tiden och bland annat varit ordförande i en Metallavdelning. Det bästa med hamn-arbetarförbundet är att de förtroende-valda själva är hamnarbetare, vet vad det innebär att jobba på kajen och hur snack-et går där. Dessutom sitter de inte på sina uppdrag, de jobbar med dem – det är en stor skillnad. Nu känner jag mig hemma, jag är med i ett fack som jobbar för med-lemmar.

läser ad-domar på fritiden

Johan tillhör dem som vill att arbetsplats och samhälle ska funka enligt god moral och gemensamma regler. Samtidigt är han mer lösningsorienterad än konfrontativ, och har en övertygelse om att det går att lösa upp även de svåraste problem. – Jag har förhandlat en hel del i mitt liv. Jag tycker det är kul och älskar juridik! Juridik är både roligt och spännande inte minst för att båda sidor lagligt sett kan ha

rätt eftersom det handlar så mycket om tolkningar. Jag ska erkänna att nästan allt jag läser handlar om juridik och inte säl-lan blir det olika AD-domar, det är jätte-spännande. Min fru sa faktiskt också en gång att ”… du är bättre jurist än mig”. Vi pratade ofta arbetsrätt, förhandlingstek-nik och olika jobbrelaterade ärenden, dock utan att nämna några namn.

hoppas på juholt

Situationen och utvecklingen av det svenska samhället tycker Johan är oro-väckande. Han har svårt att förstå hur så många går på och tillåter Reinfeldt och hans allierade att prata om arbetarpolitik, när det i själva verket är tvärtom. – De kör ju den amerikanska modellen, med uppluckrade arbetslagar, försämrade sjukförsäkringsvillkor, Fas 3 och skatte-sänkningar till varje pris. Det är inte arbe-tarpolitik! Johan hoppas nu på en nyvaknad op-

position och att tror att Håkan Juholt kan blåsa liv i den socialdemokratiska politi-ken igen. – Det verkar vara en stark ledare och för mig som är fostrad i socialdemokra-tisk anda känns det hoppingivande. Jag tänker dock inte blanda ihop politik och fackligt arbete, och jag tänker inte som vissa andra fackrepresentanter hålla långa föredrag om hur man ska rösta.

Företaget får beröm

Johan passar också på att berömma hamnbolagets ledning som han tycker har betettt sig rakryggat i situationer när det kärvat i företag och det bl a har varslats. – De är inte ”slipsnödiga”, utan vi möts i ögonhöjd, kan ge och ta en ryggdunk och oftast har vi tillsammans kunnat lösa problem och idag har alla vi som tidigare sades upp fått jobben tillbaka. Det är ju bra.Text & foto: Mikael Ödesjö

>

”nu Känner jag Mig heMMa, jag är Med i ett FacK soM jobbar För MedleMMarna. här sitter vi inte på våra uppdrag, vi jobbar Med deM.”

Documents

hamn 2.11 arbetaren1 Hamnarbetaren 2.2011 Hamnarbetaren 2.2011 1hamn 2.11 arbetaren Johan berggren ” Det bästa med hamn arbetarförbundet är att de förtroendevalda själva är