1

2

INNEHÅLL

3 Redaktionen har ordet

4 En skåning är bara svensk under Hockey-VM

7 Sabbe blickar tillbaka

12 Damtränaren har ordet

14 Herrtränarna har ordet

15 AP:s hörna

17 Resereportage från Hong Kong

Hallands Nations FF Thomanders väg 3

224 65 Lund www.hnff.com

redaktionen@hnff.com

Redaktionen:

Redaktör Björn Bromander Grävande reportrar Andreas Persson

Viktor Drangnell Layout Björn Bromander

3

Redaktionen har ordet

Så var då den 25:e säsongen för HNFF färdigspelad och sett över hela året ska vi vara nöjda med både

dam- och herrlagets insatser.

Damerna började seriespelet väldigt bra och var inledningsvis med i toppen av tabellen för att sedan

komma in i en lite tyngre period. Det blev till slut ändå en finfin femteplats, vilket så klart är

imponerande med tanke på att man var nykomlingar inför denna säsong. 2014 kommer onekligen bli

ett spännande år för damernas vidkommande. När det gäller herrarna så var det framförallt

framfarten i DM i våras som man minns bäst. Stundtals var det riktigt bra spel, men man till sist fick

ge sig mot Höganäs (som senare vann sin division 3-serie) i 16-delsfinalen. Det var dock roligt att se

att man kunde spela jämnt och till med vinna mot lag från högre divisioner. Annars var väl seriespelet

egentligen inte något att skryta med, väldigt ojämna insatser säsongen igenom och en åttondeplats i

tabellen. Det var trots allt riktigt starkt att man av egen kraft lyckades klara kontraktet i den sista

omgången och detta gör givetvis att man går in till nästa säsong med en positiv känsla.

För egen del kommer jag tyvärr inte vara med nästa år så detta blir mitt sista nummer som redaktör

för Frispark. Jag har hunnit med två år i denna härliga förening, varav ett i styrelsen och det tar

verkligen emot att lämna alla lila spelare och ledare som man lärt känna. Jag är väldigt glad och

tacksam att jag hittade hit och jag kommer minnas dessa två år med stor glädje.

/Björn Bromander, redaktör

4

En skåning är bara svensk under Hockey-VM

Du som läser detta är antagligen bosatt i Skåne och oavsett om du är här på obestämd tid eller ej vill

jag tipsa om smultronställen som gör Skåne mer attraktivt än Sverige.

Konstrundan. Vart? Hela Skåne. När? I en vecka runt påsk.

Det är en kall vårdag som jag, Dragge och Jocke Hedman bestämmer oss för att ta bussen till

Österlen, konstrundans Mekka. Den gula regionbussen ska ta oss hela vägen till Simrishamn

och förväntningarna är skyhöga. Dragge har med sin dator där han läser DN för att få tiden

att gå medan jag bara sitter tyst och låter mig falla in i drömmarnas värld. Väl på plats blir vi

mäkta besvikna av stadens dåliga konstutbud, antiklimaxet var ett faktum.

Vi söker oss till gallerian för att kolla läget med lokalbefolkningen, vi hinner knappt in på

Systembolaget innan Dragge och jag finner en vän som hälsar oss välkomna till Österlen. På

Netto där vi skulle inhandla påskchips blir vi noga iakttagna av två kvinnor som charmades av

Dragges exotiska dialekt. Kvinnorna gissade att vi var där för konstrundan och gav oss senare

tips på att fortsätta färden mot Kivik eller Baskemölla. Valet föll på Kivik, först skulle vi dock

vänta in tåget som Jocke skulle komma med då han missade bussen.

Med lite vin och påskchips kalasade vi längst bak i bussen, stämningen var god och det

kändes helt klart som att vi var på väg till rätt ställe. Vi hoppar av bussen och tar ett djupt

andetag för att förbereda oss för något fantastiskt. Friheten är total och hela Kivik står öppet

för oss, vi var redo för… Ja vad var vi egentligen redo för? Jag hoppades nog mest på att få se

lite mysiga tavlor, Jocke ville göra skrönor från förr och Dragge hade med sig tjocka

plånboken för att eventuellt utöka sin konstsamling. När vi många timmar senare sitter på

tåget hem tar det inte många minuter innan Dragge somnar, intrycken har varit många. Jag

och Jocke summerar dagen som en succé. Vi har fått se imponerande konstverk, analyserat

konst med en konstnär, hört skrönor om såväl Lundell som Piraten och druckit vin på piren i

strålande solsken. Vi alla blev förälskade i konstrundan och längtar redan till nästa års

upplaga.

Spela en golfrunda. Vart? Typ vart som helst. När? Året om.

Sensommarsolen gassar på när Ville matar ut de vita golfbollarna med säker precision mot

Driving Rangens flaggor på Åkarps GK. Idag kommer han spela i lag med Björn ”Crosshand”

Magnusson mot mig och den helt oerfarna golfaren Gille. Spelformen går ut på att varje

spelare hålar i sin egen boll och man jämför därefter varje spelares resultat, i praktiken skulle

jag tävla mot Ville och Bönan skulle kämpa mot Gille. Om både jag och Gille vinner över våra

motståndare får vi poäng, med andra ord måste båda spela bra.

5

Bönan och Ville visar på storform, jag har minst sagt en tuff match framför mig känner jag.

Hål nummer ett inleds med att Gille hamnar i bunkern där han stannar efter ett tiotal försök,

hålet efter är han i princip överallt förutom nära hålet. På andra hålet tar Ville och Bönan

ledningen med 1-0 och de föreslår att Gille ska få lite extra hjälp genom att hans resultat

reduceras med ett slag på varje hål. När vi slår ut på sista hålet har Gille spelat upp sig med

råge och matchen blir oavgjord, extraspel är ett faktum! På det andra extrahålet kan jag och

Gille bärga segern, tårarna är många och tillståndet kan liknas vid eufori. Veckan efter

bestämmer vi oss för att spela igen, ny tävlingsform och diverse omformationer i lagen. Den

veckan förlorade jag, men i slutändan är det faktiskt inte det viktiga känner jag.

Nimis. Vad? Flytved som Lars Wilks fixat iordning till diverse borgar. Vart? Utanför Mölle.

23 år som skåning men ändå hade jag fram till augusti i år aldrig besökt Lars Wilks mäktiga

konstverk. Jag tog med mig min nyfunna holländska vän som tagit sig till Sverige för att

uppleva en kräftskiva. Vi var klart misstänksamma när vi gått i skogen över 30 minuter, ingen

av oss hade egentligen någon koll på stället men vi hade sett skyltar som visade att vi var på

rätt spår. Runt 45 minuter tog det att gå innan vi kom fram till en magisk plats som påminde

mig om filmen ”Till vildingarnas land”, bygget är gigantiskt och det känns overkligt att en

ensam person fixat iordning detta. Det hörs ett ständigt hamrande, Wilks var på plats som

vanligt och kämpade på. Hans kropp ser sargad ut men han skiner upp som en sol när några

australiensare vill snacka lite med honom. Wilks råder det minst sagt delade meningar om

men Nimis är ett paradis som ingen kan undgå att älska!

Kolla handboll. Vart? Korsbackahallen i Kävlinge. Vilka? Kävlinge HK

Kävlinge har gott rykte i handbollssverige, fostrat en hel del nuvarande handbollsprofiler så

som Kim Andersson eller Anton Månsson. Anton Månssons farbror Ola Månsson tränar idag

Helsingborgs herrlag, men mest känd i handbollskretsar är han antagligen för att han hedrats

med en tröja som hänger på väggen i Korsbackahallen. Herrlaget kämpade en längre tid på i

division 2 men fick till slut ge vika och gör nu andra året i division 3. Trots detta är det allt

som oftast över 200 personer i publiken och en speaker som skapar en härlig atmosfär, att

av honom fått smeknamnet ”Tuffa Victor” när jag spelade för några år sedan är något som

värmer mitt hjärta. Numera är laget en salig blandning av spelare och det mesta talar för

avancemang, man har många spelare med elitseriematcher i bagaget.

Ät en traditionsenlig gåsamiddag. Vart? Valfritt gästgiveri

Go mad, møed mad, mad i rättan ti -- osse madaro. Skåningar gillar mat och frågan är om

inte gåsamiddagen är skåningens absoluta favorit nu när ålen blir allt mer sällsynt. En riktig

gåsamiddag inleds med svartsoppa, soppa gjord på blod och serveras med delar från gåsen

som ingen vill äta och äppelbitar. Förrätten är till för att särskilja skåningen från svensken, en

svensk kommer antagligen välja kantarellsoppan istället. Sedan kommer gåsen in på bordet,

helst ska den vara så orörd som möjligt för att uppmuntra till slagsmål om de bästa bitarna.

När du väl kämpat till dig gåsahalsen och en rejäl bröstbit ska du ösa denna med äppelmos

6

samt någon god skysås, roffa även åt dig ett par päror för att höja smakupplevelsen. Det är

lätt att äta sig mätt på gåsen om man är svensk eller helt enkelt har en dålig dag, de

rutinerade väljer nu att knäppa upp byxknappen för att kunna trycka i sig lite äppelkaka.

Därefter är det bara att rulla hem och längta till nästa gåsamiddag.

Håna Björn Ranelid. Vart? Vollsjö. När? Mitten av maj

Björn Ranelid må vara mycket enligt sig själv, enligt mig är han inget mer än en obehaglig

karaktär som saknar all form av verklighetsuppfattning. I mitten av maj varje år ska du söka

dig till Vollsjös pumphus för att vara på plats när vinnaren av Piratenpriset tillkännages.

Media kommer vara där, om du häcklar något om att Ranelid är sämst kommer det

garanterat locka till både skratt och en notis i lokalbladet. Piratensällskapet hävdar att

Ranelid inte förtjänar priset för att han saknar humor, Ranelid själv hävdar att han är minst

lika rolig som GW. Leif GW vann för övrigt priset 2012, den tungt andandes GW passade på

att håna Ranelid i sitt tal när han mottog priset.

//Victor Bärring

7

Sabbe blickar tillbaka

Då var det dags för mig att lägga mina lila fotbollsskor på hyllan och söka vidare. I fyra år har jag tagit

på mig den där lila tröjan och sett många spelare lämna och komma. Jag har träffat helt fantastiska

människor, både spelare och tränare och tack vare HNFF har jag även träffat några av mina bästa

vänner som har stöttat mig i mina motgångar och framgångar i livet. Men, jag vill ju inte lämna HNFF

utan att få några saker sagt.

När man som spelare börjar i Hallands välkomnas man alltid med öppna armar. Kanske är det en

desperat handling då det inte finns tillräckligt med spelare till arbeten eller så är det för att spelarna i

Hallands är så underbara, glada, snälla och inte har några svårigheter att bjuda på sig själva. Jag tror

på det sista! Visst, en del arbeten har varit tuffa under de här åren, inte minst när man nästan har

varit ansvarig i det mesta. Började som garderobsförman och även om jag bara hade spelat i Hallands

i två månader passade det bra att få lite ansvar direkt. Det arbetet ledde senare till klubbförman och

det arbetet passade mig. Där kunde jag gå runt och se viktig ut samtidigt som jag kunde bossa över

allihopa, jag menar… någon behövde ju hålla i Stoffes koppel.

8

Jag har aldrig dejtat Stoffe, men om någon ska göra det i framtiden så kommer här ett tips: Gå inte

till ett hamburgerställe, i alla fall inte första dejten för den killen kan verkligen slafsa i sig en

hamburgare utan att bry sig om den som sitter rätt över bordet. Hans egna ord när han och jag hade

möte på Viggos var: "Sabbe, vi får ta mötet efter att jag har ätit upp och lova att inte titta på mig när

jag äter, jag äter med mitt ansikte." Det gjorde han verkligen! Stoffe är även en tjuv om inte alla

visste det. Efter en match skulle nämligen jag ta på mig efter ha duschat och till min förvåning hittade

jag inte min bh. Bh:n hittades inte förrän senare på kvällen när vi hade fest med hjältar/skurk-tema

då Stoffe kommer med den i munnen oskyldigt. Måste ju tillägga att jag inte riktigt hade valt min

snyggaste bh till matchen, det påpekades även av herrarna den kvällen. Stoffe är verkligen en fin kille

om man får chansen att lära känna honom, han har nämligen en tendens att försvinna när han har

flickvän, så tyvärr har inte alla lärt känna den här killen.

Mitt fantastiska jobb där ledde såklart till en styrelsepost, ledamot. Att vara en del av styrelsen har

betytt mycket, inte bara för att man får den verkliga bilden av HNFF utan också för att man får en

fantastiskt erfarenhet som man kan sätta på CV:et. Styrelsen ledde sedan till det största projektet

som finns i HNFF, nyår! Att vara ansvarig för det ledde inte bara till att man blev kändis i tidningen

utan också en kväll att minnas. Att fira tolvslaget klockan 4 och festa till 8 är inte något som händer

var dag.

9

Och festerna är något som inget slår och vad det har eskalerat. Min första fest i Hallands var väldigt

lugn, inget naket, inga body shots, knappt dans. Men sen vet jag inte vad som hände, var det min och

Linas närvaro som satte igång det? Vilka shower man har bjudit på och blivit bjuden på, minne för

livet måste vara Henrik Stenvinkels balettuppvisning, efterfest i Linas lägenhet där fem killar till slut

stod utan tröja och sjöng "My heart will go on" (har det på film), mellanfesten hos mig med fyra tjejer

och Ammar som slutade med "gissa trosorna" och snygga pose-bilder av Ammar och såklart mycket

mer. Men roligt har man inte bara haft på fester utan i nyktert tillstånd också. Under de fyra åren

som har gått har olika platser hos olika personer och besökts. Vi har varit på cuper, grillat, chillat,

kollat film, spelat spel, skrattat och skvaller har kvittrats med mera. Jag har besökt spelarna i deras

hemstäder och personer har besökt mig i min hemstad. Egentligen skulle jag vilja säga något litet om

alla spelare som spelar eller har spelat i Hallands men får välja ut några som jag har stött på under

den här tiden...

Angelica Brohall- Bästa lagkapten jag har haft under alla mina fotbollsår, vilken fantastisk

spelförståelse den här kvinnan har. Hon är även den mest positiva, alltid glada och varma tjejen som

finns.

Daniel Lundberg- Den här mannen är som min bror. Har väl nästan varit på alla positioner som finns i

HNFF, från ordförande till tränare för damernas B-lag. Tänker alltid på andra i första hand, ställer upp

i alla lägen och är så otroligt omtänksam. En vän för livet.

Malin Pettersson- Ja vad ska man säga, finns inget negativt om den är tjejen. Jag tycker synd om er

som aldrig har fått chansen att lära känna den här underbara tjejen. Malin och jag är så lika, tänker

likadant och är lika crazy. Lyhörd och kommer alltid med fantastiska svar. En bästa vän för livet som

jag önskar bodde på gatan bredvid.

10

Conny Johansson- Bror nr 2. Conny är en fantastisk lyssnare och även han ställer upp i alla lägen.

Conny har tröstat mig och funnits där med sin närvaro, en närvaro som gör en så lugn. Bus och

skvaller är också något som Conny är väldigt bra på. En underbar människa som kommer att bli

världens bästa läkare, en läkare som bryr sig.

Sofia Pöllänen- Wow, vilken rolig tjej det här är. Verkligen synd att det ändå tog ett tag innan vi

började lära känna varandra på riktigt. Vi båda är otroligt tävlingsinriktade och man vill egentligen

inte vinna mot henne, men jag kan ju inte hjälpa att jag alltid vinner. Älskar att retas med henne och

ibland blir hon sur, men ofta ser man henne med ett leende på läpparna. Med henne kan man

diskutera allt, både på plan och utanför.

Louise Hassellöf- Tjejen som jag fick i uppdrag av tränaren att ta hand om. Men egentligen är det hon

som har tagit hand om mig dessa år. En sjukt bra fotbollsspelare som betyder mycket på plan trots

att hon inte tror det själv, ibland måste man bara låta henne ta beslut trots att hon inte vill. En

fantastisk vän som man alltid kan lita på och är så otroligt omtänksam. I hennes famn känner man sig

hemma.

Kavjan Haginegad- Killen som jag nästan aldrig har sett spela , men träffat mycket hemma hos

honom och Linus som delade lägenhet på Sparta. Där hängde vi allihopa ett bra tag. De bjöd alltid på

bra fester. Så rolig, snäll och förbannat trevlig. En kille som alltid är nyfiken på ens liv, ett samtal med

honom tackar man aldrig nej till.

11

Therese Tordenheim- Vilken tid det tog egentligen innan vi började säga mer än "täck höger",

"passa", "mår du bra?” Men vilken tur att samtalsämnena blev fler och att vi nu inte kan sluta prata

med varandra. Bakom det mörka håret hittar man nämligen en underbar tjej som alltid och då menar

jag verkligen alltid tänker på andra i första hand. Hennes familj har varit den enda trogna supporten

på dammatcherna och när man är hemma hos dem i Svalöv känner man sig som hemma, min

extrafamilj :) Jag och Therese har nog mest minnen tillsammans efter de här åren, ojoj säger jag bara.

Kärlek till dig :)

Jag lämnar nu över stafettpinnen till alla nya spelare och alla de spelare som staying strong!! Nr 4 är

nu återigen ledigt. Det är så svårt att lämna för HNFF kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag lovar

att hålla ett löfte, vinner jag miljoner så ska HNFF få en del av vinsten. Ses på jubileum!!

Tack för mig och speciellt tack till tränar-Johan som alltid ställer upp

// er allas Sabbe #4

12

Summering av damernas 2013

Året som har gått har verkligen varit en ”generationsväxling”. Det var många av de gamla som hade

slutat redan när sommaren nalkades och ett gäng till som förmodligen har spelat sina sista matcher i

den Lila Hallandströjan nu när vi summerar säsongen. För mig som tränare så är det alltid tråkigt när

spelare som man har lutat sig mot under de senaste 2 ½ åren tar farväl och forsätter sina karriärer på

annan ort, och det är många som har gjort det i år. Samtidigt så måste man vara ödmjuk som tränare

i den här föreningen och förbereda sig för just de här scenarierna för hur mycket man än vill behålla

spelarna så vet man om att spelarna kommer att flytta på sig.

Den andra sidan av myntet, som är den mycket mer positiva, är alla nya spelare som kommer in och i

år har ni varit många. Ni har kommit in och tagit plats och gjort det med framgång och det har

verkligen värmt min själ.

Nåväl nu till säsongen:

Som vanligt så hade vi en hel del träningsmatcher på vårkanten och detta för att kunna få ihop laget

till serien. Precis som vanligt så blandade vi även motståndet så att vi inte bara mötte svåra lag utan

vi ökade svårighetsgraden hela tiden. Vi hade när säsongen startade spelat 8 träningsmatcher vunnit

6 spelat 1 oavgjord och förlorat 1 så det var med stort självförtroende som vi åkte till Fjälkinge i

seriepremiären. Vårens seriespel för A-laget var väldigt positivt till största delen, vi spelade en bra

fotboll och vi var med i toppen och allting var precis som vanligt. Även om vi inte vann alla matcher

så var vi med i alla och kunde i princip tagit poäng i alla matcher. Den enda plumpen i protokollet var

bortamatchen mot Sandby som vi förlorade med 5-2 men tilläggas bör ju att fotboll ska spelas på

land och inte i någon sjö, hav eller liknande. Ni som var med vet vad jag pratar om, ett skyfall utan

dess like fick planen att likna just en sjö och matchen borde ha avbrutits. Men summa summarum så

var jag och Sofia nöjda med A-lagets vår.

U-laget under Andreas Jönsson gjorde även de en utmärkt vår. Skåneboll valde detta året att nivå

anpassa damer U div så att man spelade en vårserie och en höstserie med följande uppflyttningar.

Detta för att göra matcherna så jämna som möjligt. Efter att vi tyvärr varit tvungna att lämna 2 W.O.

så slutade damer U på en fin mittenplats i tabellen.

Hösten blev inte riktigt vad vi hade hoppats på för A-laget. För många rotationer i lagdelarna och

ibland dåliga prioriteringar av spelarna gjorde att vi blev väldigt ryckiga. Emellanåt så spelar vi riktigt

bra fotboll och sätter verkligen press på topplagen för att i omgångarna efter sakna upp till 6

startspelare, ja jag vet att verkligenheten ser ut så hos oss men ibland så önskar man att spelarna

hade lite mer tajming när man ska åka iväg eller göra något annat just när det är matchdagar. När vi

har spelar med någorlunda samma lag ett par matcher på rad så får man kontinuitet och då visar vi

verkligen hur fantastiskt bra vi är. Trots allt så slutar vi 5:a för andra året i rad och det får väl räknas

som godkänt. Jag hävdar att det inte finns något lag som kan rulla runt på så många spelare som vi på

vår nivå och ändå komma så högt som 5:a. Det visar vilken kvalité ni besitter om ni bara vill plocka

fram den!

Det som har varit mest positivt i höst har varit U-lagets framfart. Vi har konsekvent använt oss av de

spelare som sitter på bänken i A-laget samt de spelare som har en liten bit kvar till en A-lagsplats och

13

endast fyllt på med A-lagsspelare när det har funnits behov. Man har aldrig haft en full bänk utan har

ibland endast haft en eller max 2 spelar att tillgå på bänken. En känga kan vi dock slänga ut till de lag

som använder sig av sitt A-lag även till U-lagets matcher, det är inte utvecklande för någon att vinna

med säg 10-0 och det ger definitivt inget att förlora med samma siffror. Efter ett par avhopp så blev

vi till slut 7 lag som fullföljde serien. Våra tjejer har slitit och jobbat och till slut, efter 6 raka segrar så

stod Hallands Nations FF som seriesegrare, inte illa! Nu finns det de som drar lite på smilbandet åt

den här seriesegern (för det är just vad det är) men en vinst är alltid en vinst och det höjer alltid

moralen och självförtroendet lite.

Nu står vi här vid seriens (vägens) ände och tittar framåt, vad kommer att hända nästa år och

frågetecknen är många, hur många nya spelare får vi in, vilken idrottsplats ska vi hålla till på osv osv

men en sak ska ni veta och det är att ni är ett fantastiskt gäng att jobba med (även om jag ibland är

lite tjurig) och jag är säker på att framgångarna står och väntar på er runt närmsta hörn så ta chansen

och utnyttja den. Till er som under året har försvunnit eller kommer att försvinna till nya utmaningar

så önskar jag er lycka till och ett stort tack för ett fint samarbete (ni vet vilka ni är).

Johan Håkansson

14

Summering av herrarnas säsong

Året för herrarna har verkligen gått upp och ner. Från en smakstart med DM-spel där vi gick vidare till

slutspel efter att ha vunnit vår grupp överlägset och öst in mål, vidare in i seriespelet med ett väldigt

gott självförtroende där 3-2-segern i premiären mot Liria satt väldigt fint.

I andra omgången mötte vi Hardeberga BK på bortaplan och vi startar matchen i ett bra och högt

tempo, Sager blir tidigt i matchen fälld innanför straffområdet men domaren vågar väl inte döma

straff så tidigt! Dåligt! Istället tar Hardeberga ledningen med 2-0 innan halvleken är förbi, vi hämtar

upp detta i andra halvlek men i den sista sparken av matchen avgör Hardeberga med sitt 3-2!!

Detta påverkar oss givetvis negativt och det känns lite hela säsongen att vi inte kunnat knyta ihop

säcken och förlorat väldigt många matcher där det varit jämnt spelmässigt. Haft tuffa domslut emot

oss och inte haft det där lilla extra flytet som krävs.

Speciellt i höst har vi ofta stått där till slut som förlorare med uddamålet! Vad detta beror på har väl

flera förklaringar men en förklaring är väl att vi har haft stor omsättning av spelare efter sommaren

och vi gick direkt till seriespel efter sommaren utan träning. Detta påverkar givetvis men det är väl en

del av att träna och spela i ett studentgäng med folk från stora delar av Sverige.

På hösten har vi endast fått ihop 8 poäng och detta är alldeles för lite! Och hösten brukar vara HNFF

styrka har vi hört.

Vi har ändå under säsongen utvecklat vårt spel i positiv riktning tycker jag och vår högstanivå är

väldigt hög, det gäller bara att försöka undvika allt för många djupa dalar.

I de 2 sista omgångarna imponerar vi verkligen spelmässigt med att spela 4-4 borta mot Hörby FF och

vi hjälper Hörby att vinna serien genom att vi slår deras konkurrent om seriesegern Kosova med 3-2 i

sista omgången! Annars hade Kosova stått som seriesegrare då Hörby endast spelade oavgjort i

slutomgången. Detta gjorde att vi klarade oss kvar i femman av egen kraft och undvek ett jobbigt

kval.

Vi tror absolut att vi hade varit med i toppen av tabellen om vi hade kunnat ha samma kärntrupp av

spelare till varje match men så är det inte och det känns ibland lite frustrerande.

Det är ett härligt gäng att träna och coacha med mycket kunnande och sköna lirare så det är bara att

blicka framåt och samla energi för ännu ett inspirerande år med massor av fotboll.

/Bosse och Jörgen, herrtränare

15

AP:s hörna

Kära lila. Jag saknar givetvis er alla, men jag försmäktar inte på denna Ö. Har någon vägarna förbi kunde jag dock tänka mig att köpa en stock snus.

Andningarna att jag skriver detta är två, Frisparksredaktionen uttryckte på en kräftskiva sin oro för kvalitén på resereportage i nyligen publicerade nummer. På grund av min alkoholframkallade hybris tog jag mig an uppgiften att skriva en artikel värdig journalistprogrammet. Något som är en viktig beståndsdel i en reseskildring är att man faktiskt reser, problematiskt för mig är att jag suttit still på en och samma plats sedan jag lämnade Bangkok den 10/9. Ryktet säger att jag är på en av de billigare öarna i Thailand, det är i varje fall troligtvis den bästa platsen nära Bangkok för att ta sina högskolepoäng. Om inte redaktören för denna fantastiska publikation givit mig deadline idag 30/9 hade jag kunnat underhålla er genom att skildra mina faktiska resor genom Laos och Nya Zeeland.

Dom av er som varit i Thailand känner till ölen Chang, den är fullständigt opålitlig på grund av att alkoholprocenten varierar mellan kanske 5% och kanske 7% samt tenderar att ge en säregen baksmälla kallad Chang-over. Det man kanske inte känner till om Chang är att ordet, om uttalat med rätt betoning, betyder elefant. Jag befinner mig alltså på elefanternas Ö, Koh Chang. Elefanterna är också huvudattraktionen, men att rida elefant och bada med dom i något av vattenfallen kostar 900Baht vilket är mycket pengar när man betalar 100Baht natten och en välbalanserad måltid kostar 50. Resenärerna som gjort det säger

16

att det är en riktigt bra upplevelse men i och med att jag tidigare umgåtts med vilda pygmé-elefanter på Borneo så väljer jag nog att dricka Chang för pengarna och bada i vattenfallen utan elefant. Även om jag bosatt mig på Lonely Beach som inte på långa vägar är lika exploaterad som vissa av de andra stränderna så är det ganska mycket folk i rörelse för att vara regnperiod och därför lågsäsong. Jag hade nog inte rekommenderat Koh Chang, eller Thailand för den delen, under högsäsong. Ön ligger på Thailands östkust så många av mina backpackers är på väg till, eller från, Kambodja. Men det är ändå tillräckligt många som stannar och underhåller mig ett par dagar. I likhet med mannen som lärde mig spruta eld.

Jag ska inte vara mer långrandig än såhär, men om önskemål finns skriver jag ett stycke till nästa utgåva av Frispark. Skriv på Facebook om ni vill mig något. ;-)

Mvh Andreas Persson, säsongens sämsta målskytt.

17

Resereportage från Hong Kong

Klockan är bara elva på förmiddagen när jag smyger in på Martin Sagers rum i Hong Kong. Han skulle

ha hämtat mig från flygplatsen, men något tycks ha kommit i vägen. Den strålande sommarsol som

jag alltid trott varit Martin uppenbarar sig i en dimma av rök. Persiennerna är neddragna, men likt

Mälarens spegelblanka yta så skiner Martins högra testikel upp rummet till en näst intill skimrande

glans. Han behöver en kram, det kan jag se på honom. Jag böjer mig över honom, och i harmonin av

vänskap, kärlek och en högljudd brakare, stiger så Martin upp ur sitt mörker. ”Kom Martin, vi tar en

promenad” säger jag, och han följer motvilligt med.

– Man drar ju till Lan Kwai Fong för det mesta, gatan där allt händer. Egentligen är det som

Magaluf fast dyrare. Men man får ju inte vara dum, för det mesta köper jag några bärs på sleven

och driver omkring på gatan. Ölen ute kostar ju sextio spänn, det hade jag inte förväntat mig.

Visst går det lite pengar, femtio lök på kontot i augusti och halva har gått efter tre veckor, hehe.

Martin lämnade Sverige för nya äventyr i augusti, han lämnade jobb, fotboll och relationer för att

gräva kinesiskt guld. Inte bara sökte hans vindar en färd att blåsa över Kinas värld, utan också något

mer, något som inte alla ser.

– Det handlar om nyfikenhet, den världsuppfattning som formar oss till individer är relativ vår

miljö, och vår kultur är relativ vårt ursprung. Asien är i princip den sista kontinenten jag har att

besöka för att kalla mig berest. Men visst finns det saker som irriterar mig här. Det handlar om

allmänt hyfs, så som att hålla upp dörren för en annan eller att inte smita före i kön. Det handlar

om att inte gå så förbannat långsamt, men det handlar också om respekt. Att inte svara i telefon

under föreläsning eller att inte tvinga på mig Maos lilla röda.

Jag går bredvid Martin i en pulserande stad, skyskraporna är häpnadväckande och våra vyar vida.

Han berättar om sin rumskompis Kyle, om sina vänner och galna uteliv. Han vurmar för den kinesiska

maten, värmen och staden. Röken som stiger ur köksventilationerna och musiken som dånar från

18

gathörnen. Lunds hala gatustenar är inte längre ett hinder på vägen från fyllan till sängen, utan

snarare en skrattretande tanke.

Vi kommer till den nordvästra öbanken, slår oss ner och spanar ut över Hong Kongs skyline. Mellan

bryggans springor hugger fiskarna ivirigt efter de små brödsmulorna som Martin kastar ner. Jag tar

fram några öl och han skiner genast upp. Återigen får jag ta del av de fräckisar som Martin så ofta

levererar, som gjort honom till något av en dignitär inom området. Han saknar sin flickvän, familj och

vänner men det är också ett rimligt pris att betala för att få vara en del av denna metropol.

– Snart kommer min Sofia och hälsar på. Vänner och familj är bara ett knapptryck på telefonen

borta. Titta där borta, där solen snart gömmer sig bakom skrapan, där allt avspeglas i vattenytan

framför oss. … Hur kan man inte gilla det?

Jag ser dimensionerna och livsfilosofen Martin har förklarat allt, inte genom en bild utan genom 500

ord. Vi säger farväl: präglat av vemodighet, och vi ses återigen till vårterminen i Lund.

Vem vet vem som härnäst hälsas på. Kanske är det Sofia Norrman i Australien, eller Gille i sitt trötta

charterparadise. Kom gärna med förslag!

/Viktor Drangnell-Ek