Förhållningssätt och bemötande i

Kriminalvården

- En kvalitativ studie om kriminalvårdares

förhållningssätt gentemot de intagna

Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp Kriminologi Grundnivå Höst/Vårterminen 2018 Marta Marszalek

Kriminologiska institutionen

Sammanfattning

Enligt den etiska koden i Kriminalvården ska varje personal grunda sitt förhållningssätt och

bemötandet i Myndighetens värdegrund. Syftet med studien är att utifrån kvalitativa

semistrukturerade intervjuer undersöka kriminalvårdarnas egen upplevelse i vad som är viktigt

i bemötandet av klienter samt hur deras agerande kan tolkas utifrån Webers teoretiska begrepp

om handlandet och Goffmans begrepp rolldistans. Webers teoretiska begrepp förklarar det

mänskliga förhållningssättet och hur människor väljer att agera utifrån den kontexten de

befinner sig i. Insamlingen av det empiriska materialet utfördes med hjälp av semistrukturerade

kvalitativa intervjuer med fyra stycken kriminalvårdare i Stockholms område. Materialet

analyserades genom tematisk analys med bakomliggande teman skapade utifrån teorin i denna

studie.

Resultatet visade att kriminalvårdare anser att säkerheten, den humana människosynen och

respekt är det mest centrala i vårdarnas förhållningssätt gentemot intagna samt i bemötandet av

klienter.

Det förekom tydlig referens till den etiska koden som ligger till grund för tjänstemäns

förhållningssätt och bemötande av alla inom myndigheten. Inom den ramen tydliggörs det att

makten ska utövas med respekt för människovärdet vi alla har, vilket även intervjudeltagarna

hänvisade till.

Ingen av de intervjuade i denna studie har uppvisat värderingar som förekom i viss tidigare

forskning där vårdare som jobbade på behandlingsavdelning förstärkte viljan till att förändras

medan säkerhetsavdelningar kunde anse att behandlingsavdelningar kunde vara ”sämre” och

”svagare”. Alla deltagare hade istället tre gemensamma egenskaper som varje vårdare måste ha

för att kunna uppfattas som en bra personal. Deltagarna visade en förståelse för hur deras attityd

och bemötande kan ge utslag och tolkas på ett negativt sätt av de intagna med egna exempel.

Utöver det nämndes uttrycket ”personlig men inte privat” med förklaringen att vårdarna väljer

att distansera sin yrkesroll från det privata livet. Det kan förstås av begreppet rolldistans som

innebär att rollen särskiljs från jaget. Trots detta kan det inte med säkerhet fastställas att

vårdarna alltid särskiljer dessa. När det förekommer känslomässiga situationer kan det bli svårt

att distansera sig och vårdaren påverkas på ett djupare plan. Återhämtning efter sådana

händelser är viktigt dels för att upprätthålla säkerheten och dels för att axla sin roll.

Nyckelord: bemötande, förhållningssätt, respekt, roll, human människosyn.

Innehållsförteckning

1. Inledning .................................................................................................................................. 1

1.2 Syfte och frågeställning ................................................................................................................. 3

1.3 Begreppsdefinitioner ..................................................................................................................... 3

2. Tidigare forskning ..................................................................................................................... 4

2.1 Bemötande av klienter .................................................................................................................. 4

2.2 Förhållningssätt inom Kriminalvården .......................................................................................... 5

2.3 Attityder ........................................................................................................................................ 8

2.4 Anstaltsförhållanden ..................................................................................................................... 8

2.5 Sammanfattning ............................................................................................................................ 9

3. Teori ...................................................................................................................................... 10

3.1 Webers förståendesociologi ........................................................................................................ 10

3.2 Goffman, det dramaturgiska perspektivet .................................................................................. 12

4. Metod .................................................................................................................................... 12

4.1 Vetenskapsteori och förförståelse .............................................................................................. 13

4.2 Urval ............................................................................................................................................ 13

4.3 Intervjuer och maktaspekter ....................................................................................................... 14

4.4 Transkribering och kodning ......................................................................................................... 17

4.5 Tematisk analys ........................................................................................................................... 17

4.6 Validitet och reliabilitet ............................................................................................................... 17

4.7 Forskningsetiska principer ........................................................................................................... 19

5. Resultat och analys ................................................................................................................. 20

5. 1 Förhållningssätt .......................................................................................................................... 20

5.2 Roll ............................................................................................................................................... 25

5.3 Känslor ......................................................................................................................................... 26

6. Diskussion och slutsatser ........................................................................................................ 28

7. Litteraturförteckning ............................................................................................................ 30

8. Bilagor .................................................................................................................................... 33

8.1 Intervjuguide ............................................................................................................................... 33

8.2 Kodningsschema .......................................................................................................................... 34

1

1. Inledning

Vad innebär det att jobba som kriminalvårdare? Vad är viktigt i en kriminalvårdares

förhållningssätt när de bemöter klienter av olika slag, med olika personligheter samt beroende

på om de är dömda eller icke dömda?

Att bemöta klienter som går igenom en tuff period i sitt liv, kanske kämpar med psykisk ohälsa

eller har diagnoser som påverkar det sociala livet är inte enkelt. Det ställer krav på den personal

som arbetar inom kriminalvården för att kunna hantera bemötandet av dessa klienter. Hur bör

kriminalvårdare bemöta klienter?

Utöver lagar, förordningar, föreskrifter samt olika policyn och riktlinjer, har Kriminalvården

egna styrande dokument som utformades för all personal inom verket. Oavsett om du jobbar på

häkte, anstalt, frivård eller med transporter, ska du som personal följa den etiska koden i

Kriminalvården (Kriminalvården: u.å.).

Den etiska koden är formad utav flertalet interna dokument. Den är skapad för att underlätta för

personalen hur de ska göra i praktiken och för att alla inom verket ska kunna stå för en

gemensam värdegrund. Värdegrunden är en viktig del av kriminalvårdarnas förhållningssätt,

den syftar till att kunna vägleda och stärka verket som statlig myndighet. Kriminalvårdens

värdegrund baseras på den statliga värdegrunden, men är anpassad efter den verksamheten som

Kriminalvården bedriver (Kriminalvården u.å:4).

Den statliga värdegrunden gäller alla statliga verksamheter och utgörs av sex punkter:

demokrati den överordnande principen som slår fast att all offentlig makt utgår från folket,

vilket betyder att medborgarna ytterst är våra uppdragsgivare, legalitet den offentliga makten

utövas under lagarna, objektivitet allas likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet ska iakttas,

fri åsiktsbildning den svenska demokratin bygger på fri åsiktsbildning, respekt för allas lika

värde den offentliga makten ska utövas med respekt för allas lika värde och för den enskilda

människans frihet och värdighet samt effektivitet och service effektivitet och resurshållning ska

förenas med service och tillgänglighet (Kriminalvården u.å:4).

Kriminalvården har därefter skapat fyra egna principer med den statliga värdegrunden som

fundament, dessa är: klientnära som åsyftar till att personalen är personlig men inte privat,

professionellt som innebär att personen har kunskap och tydliga värderingar, rättssäkert korrekt

och förutsägbart samt pålitlig samhällsskydd och säkerhet. Denna värdegrund ska alla

medarbetare följa för att kunna uppnå en trygg och säker arbetsmiljö och för att personalen ska

2

kunna känna sig trygga i sin yrkesroll. När personalen utövar sin roll som kriminalvårdare,

vilket kan innebära makt och auktoritet, ska de göra det med hänsyn till allas lika värde

(Kriminalvården u.å:5).

Respekt för allas lika värde, enligt Kriminalvården, innebär att respektera alla, kollegor,

klienter, anhöriga och andra aktörer. Alla är lika mycket värda och det är icke acceptabelt med

diskriminering på grund kön, sexuell läggning, funktionshinder, religion, etnicitet eller ålder.

Verket utgår ifrån att både män och kvinnor ska ha samma möjlighet för att kunna forma

samhället och sina egna liv och sträva efter lika värde för alla (Kriminalvården u.å:5).

Arbetet med förhållningssättet och bemötandet stannar inte där. Under 2017 har

Kriminalvården utvecklat ett arbete om lågaffektivt bemötande. Det åsyftar till att personalen

ska reflektera över sitt eget beteende och hur denne bör agera för att inte komma upp i affekt, i

bemötandet av klienter. Med det menas att vårdarna inte ska bemöta en arg klient med ilska

utan försöka prata lugnt och tydligt. På deras hemsida har det publicerats flera artiklar med detta

tema och fått positiv reaktion från både klienter och medarbetare. Kriminalvården beskriver

lågaffektivt bemötande på följande sätt:

”Lågaffektivt bemötande

Människor med problemskapande beteende har ofta svårigheter med att reglera affekt då

de reagerar med samma affekt som de presenteras för. Förhållningssättet ska hjälpa både

klienten med beteendet och personal från att gå upp i affekt. Lågaffektivt bemötande

bygger på tre principer:

Principen om affektsmitta: vi påverkas av och påverkar andras känslor. Därför är det

viktigt att vara uppmärksam på egna affekter för att öka chansen att situationen skall

präglas av lugn.

Ansvarsprincipen: genom att fokusera på vad jag kan påverka minskar frustration och

problembeteenden. Med makten i tjänstemannarollen kommer ett större ansvar i

relationerna till klienterna.

Kontrollprincipen: syftet är att hjälpa klienten att behålla eller återfå självkontrollen. Har

klienten självkontroll behöver personalen inte ta kontroll. Personalen agerar

professionellt som tjänstemän och ska vara medvetna om hur de reagerar som personer.”

(Kriminalvården 2018).

Det här är ett exempel på hur Kriminalvården arbetar med utveckling och förbättring av hur

personalen bemöter klienter på det bästa möjliga sättet.

Det finns flera tidigare examensarbeten (se avsnitt 2) både på grund och avancerad nivå som

berör temat bemötande och förhållningssätt inom Kriminalvården, dock med intagna i

3

huvudsak som deltagare. Därför anser författaren att det är intressant att undersöka vad som är

viktigt i kriminalvårdarnas förhållningsätt gentemot klienterna och hur väljer de att anpassa sitt

bemötande utifrån olika situationer som uppstår samt den etiska koden. Därefter är det också

intressant att förstå deras förhållningssätt baserat på de teorier som presenteras i avsnitt 3. De

styrande dokumenten, lagen och andra riktlinjer tyder på att personalen har mycket att axla i

sin yrkesroll som kriminalvårdare och på vilket sätt är dessa är styrande i kriminalvårdarnas

sätt att förhålla sig gentemot klienterna?

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med den här studien är undersöka vad som är viktigt i förhållningssättet gentemot intagna

samt bemötandet av klienterna enligt kriminalvårdare och hur deras sätt att agera kan förklaras

av teorierna som presenteras i studien. Utifrån detta syfte skapades följande frågeställningar:

- Vad anser kriminalvårdare är viktigt i sitt förhållningssätt gentemot klienterna och

bemötandet av klienter?

- Hur kan deras uppfattningar om förhållningssättet gentemot klienterna, tolkas utifrån

Webers begrepp socialt handlande, målrationellt, värderationellt, legal auktoritet,

byråkratisk förvaltningsstab, disciplin samt rättsordning och Goffmans begrepp

rolldistans?

1.3 Begreppsdefinitioner

Förhållningssätt: Bemötande, agerande och handlande gentemot klienter av

kriminalvårdspersonal.

Klienter: intagna, interner som befinner sig på häkte, anstalt eller frivård.

Häkte: klienter som befinner sig i häktet i väntan på dom och/eller avvaktar på en placering till

anstalt för verkställande av sitt straff (Kriminalvården u.å.).

Anstalt: klienter som befinner sig i anstalt verkställer sitt straff, det vill säga när klienten har

fått en fastställd dom, då ska han avtjäna sitt straff på en anstalt (Kriminalvården u.å.).

Frivård: kriminalvård i frihet. Frivården är med från första början när klienten misstänks för ett

brott. De hjälper domstolen med personutredningar vid fällande domar för både stöd och

kontroll samt är med och utför en verkställighetsplanering. Klienterna kan få en påföljd att

verkställa sitt straff på frivården till exempel genom att gå i program mot våld eller missbruk.

Även klienter som har blivit villkorligt frigivna, det vill säga avtjänat 2/3 av sitt straff och fått

4

beslutet om övervakning, sker detta genom bland annat möten hos frivården med en övervakare

(Kriminalvården u.å.).

Resocialisering: Att återanpassas till samhället.

2. Tidigare forskning

I det här avsnittet presenteras tidigare forskning om förhållningssättet gentemot klienterna,

bemötandet av klienter samt intagnas uppfattning av kriminalvårdarnas arbetssätt. Denna

forskning är viktig för att kunna återge och skapa grundläggande förståelse för

förhållningssättet och bemötandet som kriminalvårdarna använder sig utav i sitt arbete.

2.1 Bemötande av klienter

Det förekommer flera studier som berör temat bemötande ur olika synvinklar. I det här avsnittet

presenteras en kandidatuppsats, en masteruppsats och en vetenskaplig artikel.

Larsson (2012) har studerat om kriminalvårdarnas gränsdragning mellan det personliga och det

privata, hur kriminalvårdarna förhåller sig till relationen mellan yrkesrollen och det privata

livet. Författaren har använt sig av Goffmans teorier om det dramaturgiska perspektivet

(Goffman 1974) samt totala institutioner (Goffman 1973). Larsson (2012) har genomfört

kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med åtta stycken vårdare från anstalt med

säkerhetsklass 1, vilket är den högsta säkerhetsklassen. Resultatet visade att vårdarna upplever

en markant skillnad i det privata livet samt hur den är på jobbet och menar på att när de jobbar

blir avslappningsmomentet inte lika bekväm som på hemmaplan. Personalen litar inte fullt ut

på de intagna och därför håller de en viss distans samt undviker att gå in på detaljer om sitt

privatliv. Vårdarna uppgav att de har sett andra vårdare gå över gränsen om sitt privatliv och

berätta i detalj om sina barn, något som enligt de intervjuade vårdarna aldrig skulle ha hänt i

deras agerande. Det finns en koppling mellan mental förberedelse och tjänstedräkten.

Personalen i samband med ombyte till arbetskläder utför en mental förberedelse för att kliva in

i rollen som kriminalvårdare. Arbetskläderna symboliserar den statliga tjänstemannen och när

den tas av blir vårdarna återigen privatpersoner.

Nyström (2014) har genomfört en studie kring det humanistiskt förankrade förhållningssättet

inom Kriminalvården, specifikt inriktat mot unga lagöverträdare. Studiens teoretiska

utgångspunkt grundar sig i definitioner av olika begrepp, de mest centrala är människosyn, etik,

integritet och behandling. Författaren genomförde flera kvalitativa intervjuer med både

kriminalvårdare och personer med annan befattning som arbetar inom Kriminalvården.

Resultatet analyserades sedan utifrån en tematisk analys, där begreppen som presenterades i

5

uppsatsen låg till grund för analysen. Slutsatsen i studien påvisade att vårdarna värdesätter och

reflekterar över vikten av det humana i sitt arbete. Trots att det kan vara motsägelsefullt, då

klienterna redan är frihetsberövade. Nyström (2014) diskuterar i sina slutsatser hur

intervjupersoner reflekterar över begreppen och att den etiska delen kan grunda sig i de riktlinjer

som finns för vårdare och övrig personal. Forskaren reflekterar över, hur personalen bemöter

klienten kan återspegla sig tydligt och påverka stämningen på avdelningen.

Bruhn, A., Lindberg, O. och Nylander, P., Å., (2013) berättar om kriminalvårdarnas arbete med

deras känslor samt andras känslor. Författarna undersökte hur vårdarna arbetar med känslor. De

har utfört observationer och intervjuer samt delat ut enkäter för att genomföra studien.

Resultatet visade att vårdarna uttrycker att viktiga egenskaper i bemötandet är att kunna lyssna

på klienter, noga välja orden samt läsa av reaktionerna. Det är viktigt med kontroll av sina egna

känslor för att bättre kunna hantera klienternas känslor. Ibland kan det dock förekomma

situationer när klienten kan vara väldigt ledsen eller nedstämd och då uppgav vårdare att det

blir svårare, att inte påverkas själv av det. Trots skillnader menar författarna att det finns en

gemensam ”hållning” för vårdare i den etiska linjen, vilket kan förklaras med hjälp av den etiska

koden som nämns tidigare i denna studie. Vad personalen väljer att visa för klienter kan skilja

sig åt beroende på kön, ålder och avdelning. Oavsett de skillnaderna som presenteras i studien

menar Bruhn, A., Lindberg, O. och Nylander, P., Å., (2013) på att anpassningen efter kontexten

och platsen är central i hanteringen och bemötandet av känslor. Återhämning efter en

känsloladdad händelse på jobbet är viktig för vårdare. Främst genom att ”prata av sig”, vilket

ibland kan vara svårt eftersom varje personal har skrivit under sekretess.

2.2 Förhållningssätt inom Kriminalvården

Under denna rubrik kommer forskning om olika typer av förhållningssätt att presenteras.

Bemötandet av klienter är ett av dem viktigaste verktygen i deras arbete och viktigt för att

förebygga samt jobba för att klienterna ska resocialiseras i den benämningen det är möjligt.

Nylander, Bruhn och Lindberg (2008) har gjort en studie om kriminalvårdarnas yrkeskultur.

Deras tillvägagångssätt var att utifrån de teoretiska begreppen: sociala representationer,

emotionellt arbete och interaktionsritualer undersöka hur kriminalvårdare tänker, känner och

handlar i sitt dagliga arbete med intagna och kollegor. För detta ändamål genomfördes 18

stycken semistrukturerade intervjuer med kriminalvårdare med olika arbetsuppgifter och från

olika avdelningar. Resultatet visade att kontakten mellan olika avdelningar har förändrats och

därmed minskats. Detta kan vara orsakat av fler och mer specifika arbetsuppgifter på varje

avdelning som är inriktade på vilken typ av avdelning vårdarna jobbar på. Avståndet mellan

6

vårdarna och kriminalvårdsinspektörerna har blivit större och skapat mer självständighetsarbete

på avdelningarna, vilket vårdarna upplever som något positivt. De äldre och mer erfarna vårdare

kan därför bli mer som informella ledare och ger grunden för normen i arbetet.

Kontaktmannaskapet är en av de mest centrala delarna i vårdarens jobb på avdelningen och

specificerar sig åt att stödja och hjälpa klienten under hans verkställighet med behovs- och

riskområden som utreds i början av verkställigheten. Problemet somt tas upp av forskarna är

uppdelningen av avdelningarna till ”vi” och ”de”, personalen har mindre och bristande

förståelse för varandra vilket påverkar anstaltens helhet negativt. Den stora skillnaden

förekommer i arbetet som kontaktman och som säkerhetsvårdare. Säkerhetsvårdare innebär ett

arbete med fördjupning inom säkerhet, kan exemplifieras med arbete på häkte. Kontaktmän och

vårdarna på behandlingsavdelningar tycker det är viktigt med respekt och tron på människans

vilja att förändras medan säkerhetsvårdare är mer distanserande i sitt förhållningssätt gentemot

intagna. Känslor är en faktor som också tas upp i studien, resultatet visar att vårdare väljer

medvetet att distansera sina känslor inför intagna men är i behov av att prata ut om dessa med

sina kollegor i efterhand där det finns utrymme för det. Nylander, Bruhn och Lindberg (2008)

tar upp Goffmans begrepp främre regionen och bakre regionen och syftar till att den främre

regionen är platsen där vårdarna integrerar med de intagna på ett professionellt sätt och den

bakre regionen som syftar till en plats där vårdaren integrerar med kollegor och kan visa sina

”verkliga” känslor. Forskarna påpekar att främre och bakre regionen kan variera över tid och

olika avdelningar samt anstalter. En viktig del av resultatet i författarnas studie är

gruppsammanhållningen som kriminalvårdarna uttrycker är en stor och viktig del i det dagliga

arbetet. Det är viktigt att ha en stark och sammanhållen grupp som är lojal och stödjande i

utförandet av arbete som kriminalvårdare.

Holm, Lindberg, Jukic och Nylander (2014) har utfört en forskning om kriminalvårdarnas roll

på behandlingsavdelningar och hur de beskriver sina yrkesroller. Hur förhåller sig vårdare till

dubbla roller och om de finner konflikt mellan dessa roller samt om vårdarnas förhållningssätt

kan variera beroende på vilken säkerhetsklass de arbetar på. Det finns tre säkerhetsklasser där

klass 1 är den högsta säkerhetsklassen och tre är lägst, klass 1 och 2 är slutna och klass tre är

öppna anstalter. Metoden bestod av målinriktat urval där observationer på tre olika anstalter

med missbruksavdelning har genomförts och en observationsguide har skapats. Författarna

intervjuade 3 stycken kriminalvårdschefer, 16 stycken kriminalvårdare, 2 externa

drogterapeuter, 1 präst, 1 produktionsledare och 1 sjuksköterska. Resultatet visade att de lägre

säkerhetsklasserna är tydliga med möjlighet och resurser till förändring om klienter skulle vilja

7

det. Vårdarna tyckte det var viktigt med närvaro och kommunikation med klienter för att kunna

förbättra samtalen både om behandlingen men även misskötsamheten. De tyckte att

behandlingsverksamheten är viktig och behövs i arbetet med intagna. Det skiljer sig från

behandlingen på säkerhetsklass 1 där personalen anser att säkerheten borde vara central och

grunden för arbete och behandling. Arbete med missbruksproblematik och program anses inte

vara något seriöst utan något mindre seriöst och oviktigt. Vårdarna på anstalt säkerhetsklass 1

ser på intagna som de ”farliga” vilket sätter prägel på kultur på anstalten och inverkan på

anstaltsförhållanden som påverkar även de intagna i en negativ bemärkelse. Kriminalvårdare

uppfattar då sin yrkesroll på ett sätt som upprätthåller säkerhet och att det är det som är grunden

för sitt förhållningssätt.

Bruhn, A., Lindberg, O. och Nylander, P., Å., (2013) förklarar hur kriminalvårdare ser på sin

yrkesroll och hur de förhåller sig till den rollen. Personalen har dubbla syften i sitt arbete, å ena

sidan resocialiseringsarbete, å andra sidan säkerhetsarbete. Det ena ska inte utesluta det andra,

men utförandet kan vara problematiskt och handla om mycket balansgång. Var fokus i arbetet

med klienterna är kan bero på var klienterna avtjänar sitt straff och/eller avvaktar på en dom.

På säkerhetsanstalter och häkten förekommer mer säkertsarbete medan på

behandlingsavdelningar utförs mer rehabiliteringsarbete. Författarna har då delat upp materialet

i två kategorier: rehabiliteringsinställningen och säkerhetsinställningen. Resultatet visade att

trots dubbla syften med arbete, är rehabiliteringsinställningen större än säkerhetsinställningen.

Säkerhet och klientkontakt är de två största avgörande teman i arbetet som kriminalvårdare. I

sin klientkontakt, enligt intervjudeltagarna, bör personalen vara lugna, lyhörda, kunna hantera

sociala förmågor samt vara välorganiserad genom att vara objektiv, rättvis, tydlig, effektiv och

strukturerad. Detta är egenskaper som ingår i kriminalvårdarens yrkesroll enligt vårdare som

har svarat på frågorna. Det är viktigt att klienterna har en bättre framtid och blir förberedda för

det.

Gustavsson (2011) framställer erfarenheter som före detta kriminalvårdare har återberättat. De

före detta vårdarna berättar om sina egna upplevelser av bemötandet, att de använde sig utav

lagarna och föreskrifterna innan de blev trygga i sin roll och kunde vara mer sig själva. Vårdarna

tar även upp upplevelsen av gruppklimat bland kollegor och att en personal kunde uteslutas om

vårdaren inte höll gruppen om ryggen. De berättade också om vikten av bemötandet, om du har

dålig attityd mot de intagna kommer de intagna ha samma attityd mot dig.

8

2.3 Attityder

Här presenteras en norsk studie och en vetenskaplig artikel om attityder gentemot klienter

utifrån olika respondentgrupper: klienter, kriminalvårdsanställda och studenter.

Kjelsberg, Skoglund och Rustad (2007) genomförde en studie med hjälp av ATP- metoden, (the

attitudes toward prisoners scale), vilket anses enligt författarna vara en metod med hög

reliabilitet och validitet, för att undersöka attityder som förekommer mot de intagna, både

kvinnliga och manliga. Utöver det har författarna som avsikt att utforska samband mellan

attityderna samt spontana reflektioner kring begreppen intagna, brott och straff i syfte att fånga

deras uppfattning av dessa. I författarnas studie blev resultatet att intagna har bättre attityd mot

andra intagna. Den stora skillnaden var om klienterna befann sig på anstalt eller häkte, där

klienternas attityd på häktet var lite sämre än på anstalt. Kriminalvårdare visade sig ha mer

negativ attityd mot de intagna, författarna hänvisade till det dagliga konstanta arbete som kunde

innehålla mer negativitet till skillnad från övrig personal på anstalt. Övrig personal jobbade inte

i lika stor utsträckning med intagna som vårdare och enligt författarna hade det en positiv

inverkan på attityden mot de intagna.

2.4 Anstaltsförhållanden

En viktig del av förhållningssättet gentemot klienter och personal är anstaltsförhållanden. I det

här avsnittet presenteras en studie om anstaltsförhållanden i Nederländerna.

Studien av Molleman och Leeuw (2012) undersöker vad som påverkar anstaltsförhållanden

utifrån teorierna: ”Importation theory” och ”Deprivations theory”. ”Importation theory” menar

att förhållanden på anstalten importeras utav intagnas bakgrund som de tar med sig in på

anstalten och som är styrande för anstaltens kultur än att anstalten själv styr det. ”Deprivation

theory” syftar däremot på att anstaltsförhållanden skapas av anstalten och de som arbetar där,

vilka inverkar på de intagna. Båda teorierna används för att förstå realiseringen av anstaltens

viktigaste mål som säkerhet, mänsklighet och resocialisering av intagna. Studiens fokus är

kriminalvårdarnas orientering, karaktär och arbetsförhållanden som anses vara viktiga

miljömässiga faktorer. Resultatet visade att ”Importations” faktorer likväl anställdas faktorer

anses vara förutsägande om det upplevda förhållandet på anstalten. De anställdas orientering

tycks vara associerad med de intagnas förmåga att tillfredsställa sina behov. Om en anställd är

väl orienterad kommer den kunna tillfredsställa intagnas behov i större utsträckning.

Personalens agerande kan inverka och ha betydelse för anstaltsförhållande i den utsträckningen

att intagna reagerar på det de upplever. Enligt intagna kan påverkan av anstaltens mål kopplas

till anställdas agerande och orientering. Forskarna berättar att båda teorierna kan komplettera

9

varandra för att förklara de upplevda anstaltsförhållandena. En balans mellan stödjande

förhållningssätt och regelstyrning på anstalten är fördelaktigt då båda har positiva inverkan på

anstaltsförhållanden.

2.5 Sammanfattning

De tidigare studierna och forskningarna anses vara viktiga för denna studie ur flera aspekter.

En uppsats på kandidatnivå kan betraktas vara av mindre trovärdig källa, då den här studien är

på samma nivå. Temat som kandidatstudien av Larsson (2012) berörde var ”personlig med inte

privat”, ett uttryck som författaren i den här studien använder för att belysa rolldistansen hos

kriminalvårdarna. Författaren i den här studien ansåg därför att den är givande och lämplig som

tidigare forskning. Utöver det används en uppsats på masternivå av Nyström (2014) som kan

anses vara mindre pålitlig jämfört med exempelvis en vetenskaplig artikel, då den kan vara

genomförd i mindre omfattning än en vetenskaplig artikel. Både uppsatsen på kandidatnivån

och masternivån ansågs av författaren vara relevanta för studien, då de diskuterar temat

förhållningssätt utifrån andra teorier och vinklar. Det finns flera nackdelar med dessa studier,

exempelvis att det finns färre deltagare än i de vetenskapliga artiklar samt i mindre omfattning.

Det är svårt och nästintill omöjligt att kunna generalisera ett resultat med få deltagare.

Författaren i den här studien anser ändå att samtlig tidigare forskning har varit relevant och

givande för den här studien. Det är viktigt att belysa hur temat ”förhållningssätt i

Kriminalvården” har varit aktuell på alla nivåer och därav även intressant för många olika

aktörer.

Studierna som berörde temat bemötande och förhållningssätt visade utifrån vårdarnas

perspektiv vikten av det humana, etiska samt sociala. Det är vårdare som kan påverka hur det

bemötandet kan inverka på en klient. Vilka egenskaper personalen har kan innebära hur lämplig

någon är för en yrkesroll som kriminalvårdare. En kriminalvårdare ska kunna hantera olika

typer av klientel, oavsett om det berör någon som är arg, ledsen, ung eller allmänt trött på livet.

Vårdarna som svarade i dessa studier påpekade vikten av mänskligheten, humanitet, respekt,

vilka egenskaper en vårdare bör ha. Larsson (2012) skrev om gränsdragningen mellan det

personliga och det privata, vilket gav resultat på att vårdaren är professionell och personlig på

arbetet men släpper jobbet när personen byter om från arbetskläder och kommer hem. Det är en

viktig aspekt i studien då beroende på huruvida kriminalvårdaren tar med sig jobb hem eller

inte, kan förhållningssättet påverkas utav det.

Vidare i de vetenskapliga artiklarna diskuteras förhållningssätt som vårdare har gentemot

intagna i förhållande till om de jobbar på behandlings- och/eller säkerhetsavdelning. Det finns

10

en viss skillnad mellan avdelningarna, vilket kan vara en intressant aspekt att ta hänsyn till.

Dessutom diskuteras det i tidigare forskning Goffmans begrepp främre och bakre regionen.

Denna teori skulle ha kunnat vara aktuell vid observationer, istället valdes begreppet

rolldistans, anpassat efter studiens metod och utformning. Något som kan förklara varför

vårdaren agerar på ett visst sätt i en situation och hur vårdare utifrån sina egna uttalanden väljer

att agera och sätter ord på det.

Det är teorierna som skiljer sig ifrån den tidigare forskningen i den här studien, kan vara samma

teoretiker, men som beskriver flera fenomen på olika sätt.

3. Teori

Studiens teoretiska utgångspunkter är Max Webers begrepp om förståendesociologi för att

förstå kriminalvårdarnas sätt att agera på samt Goffmans begrepp rolldistans ur teorin om det

dramaturgiska perspektivet för att kunna diskutera och förstå om vårdare väljer att distansera

sig i sin roll utifrån uttrycket ”personlig men inte privat”. Dessa presenteras under detta avsnitt.

3.1 Webers förståendesociologi

Weber utvecklade förståendesociologins grunder där han beskrev sociologin ur flera begrepp

och definitioner. I den här studien kommer endast utvalda och anpassade begrepp för studien

att användas. Syftet med dessa begrepp är att utforska och förklara varför kriminalvårdare

agerar på ett visst sätt och vad det kan bero på (Weber 1983:3).

Första begreppet är handlande som Weber (1983:3) menade var ett mänskligt förhållningssätt.

Han utvecklade därefter begreppet med socialt handlande, vilket omfattar en handling som kan

kopplas till andras beteenden och anpassar sig efter det. Det sociala handlandet grundar sig i

andras tidigare, nuvarande eller framtida beteenden av både kända och okända aktörer. Weber

(1983) åsyftar att det inre förhållningssättet (attityden) kan antas som socialt handlande endast

i de fall agerandet är anpassat efter andra beteenden. Det som kännetecknar den yttre

handlingen är att den är social, men i de fall den avviker från att vara social, det vill säga inte

längre förekommer i en grupp, är när den yttre handlingen inte är anpassad efter den sociala

kontexten.

En social handling innebär att en agerar/handlar med hänsyn till någon annans handlande och

anpassar/orienterar sitt agerande/handlande efter det. Det finns fyra olika typer av socialt

handlande; målrationellt, värderationellt, affektuellt och traditionellt. I denna studie kommer

två av dem att användas: målrationellt och värderationellt. Målrationellt åsyftar till att handla

efter eller mot ett specifikt mål, förväntningar vilka används som medel eller betingelser för att

11

uppnå ett mål. Vetskapen om målen beslutar om agerandet/handlandet. Det rationella är

redskapet för hur du uppnår ett mål. I jobbet som kriminalvårdare finns förväntningar för hur

du ska agera, bemöta andra människor samt uppnå mål i sin yrkesroll. De förväntas kunna

samtala med klienter, hantera olika incidenter och/eller vanliga dagar på jobbet utifrån de

kraven och riktlinjer som Kriminalvårdare har. Det värderationella socialt handlande inriktas

mer åt det moraliska hållet. Värdegrunden utgår ifrån tron på det etiska, estetiska och religiösa

samt liknande egenvärde hos ett beteende som utgångspunkt i ett handlande. I denna studie kan

det handla om den humana synen på klienter och att som vårdare ha ett tydligt människovärde,

att alla är lika mycket värda, vilket skapar utrymme för stödjande samtal med klienten.

Värdegrunden som utgår ifrån att alla är lika värda och att du som kriminalvårdare har ett sådant

krav på dig, alltså du ska själv ha samma människosyn och kunna stå för det, enligt

Kriminalvårdens etiska kod (Weber 1983: 16-18).

Weber går sedan vidare till definitionen av sociala relationer, flera personer som agerar

tillsammans, men alla med hänsyn till varandras agerande (Weber 1983: 19-20). Inom

kriminalvården, jobbar vårdarna mycket i grupp, som kollega ska du kunna läsa av varandra

och agera tillsammans på ett likt sätt och förstå vad som behövs göras.

Nästkommande begrepp är om legalitet och makt, den sociala ordningen. Teoretikern menar

att en social handling och en social relation kan bestämmas av aktörernas uppfattning om

legitim ordning. Aktörerna integrerar via sociala relationer anpassat efter den legitima

ordningen som anses vara laglig för att upprätthålla ordningen. Weber diskuterar flera typer av

social ordning. I den här studien är det rättsordning som används då studien berör

Kriminalvården och dess arbetare, som har i uppgift att upprätthålla säkerheten. Rättsordningen

åsyftar till att bestraffa med fysiskt eller psykiskt tvång mot de som begår brott mot den

bestämda ordningen av en stab människor som polisen eller kriminalvårdare. Detta kallas för

den sekundära sociala kontrollen, att upprätthålla ordningen i samhället (Weber 1983: 22-24),

(Boglind 2009:186).

Begreppet makt innebär att få igenom sin vilja i en social relation till vilket pris som helst. Inom

Kriminalvården har vårdarna lagar och regler att förhålla sig till med möjlighet till en

maktutövning. Maktutövningen ska ske med respekt för andra människor enligt

Kriminalvårdens etiska kod (Kriminalvården u.å:4).

Auktoritet beskrivs av Weber (1983: 144-146) i det tre rena auktoritetstyper: rationella skäl,

traditionella skäl och karismatiska. I den här undersökningen används rationella skäl som

12

åsyftar till att utföra legal auktoritet genom att följa lagar och föreskrifter som finns för en

myndighetsutövning för kriminalvårdare. Den legala auktoriteten tillsammans med byråkratisk

förvaltningsstab beskrivs i 10 punkter och motsvarar en rimlig beskrivning av Kriminalvården

(Weber 1983: 149f). Kriminalvårdare har som tidigare nämnt, mycket att förhålla sig till vilket

kan göra det svårare att anpassa sitt förhållningssätt med alla de etiska kraven och värdegrunden

som Kriminalvården har. Det är därför som dess funktion är viktigt att förstå.

Disciplin innebär en order som utförs snabbt och automatiskt på grund av inlärd vana. Om en

kriminalvårdare har jobbat några år och känner till rutiner och arbetsuppgifter väl kommer

denne med stor sannolikhet att genomför vissa uppgifter per automatik som är inlärt sedan

tidigare (Weber 1983: 37-38).

De begreppen av Weber (1983) som kommer att användas i analysen är följande: socialt

handlande, målrationellt, värderationellt, legal auktoritet, byråkratisk förvaltningsstab,

disciplin samt rättsordning.

3.2 Goffman, det dramaturgiska perspektivet

Goffmans teori om det dramaturgiska perspektivet återspeglar situationer i vårt samhälle ur en

scenisk gestaltning. De som agerar spelar en roll för dem som observerar och är publik.

Goffman beskriver att en person kan anpassa sin roll ur olika perspektiv, beroende på publiken

och vad syftet med framställningen är (Goffman 2014:28). Det som kommer att tas med i

nuvarande studien är begreppet rolldistans, vilket betyder att en individ väljer att särskilja på

rollen som utförs och jaget (Månson 2013:171). Begreppet används i den här studien främst i

syfte om uttrycket ”personlig men inte privat” från den etiska koden. Vidare utvecklar Goffman

hur människor spelar dessa roller i förhållande till kontexten, platsen samt omgivningen. Detta

kommer inte att utvecklas i denna studie eftersom inga observationer har genomförts ute på

fältet.

4. Metod

Insamlingen av studiens empiriska material bestod av kvalitativa semistrukturerade intervjuer

som transkriberats i efterhand. För analysen av materialet har tematisk analys använts, där

underlaget har delats in i olika teman med grund i teorierna som presenterades i avsnitt 3 och

därefter skapades ett kodningsschema. Urvalet, tillvägagångssättet, transkriberingen,

kodningen, maktaspekter, analysen, validitet och reliabilitet samt forskningsetiska principer

redovisas för i detta avsnitt.

13

4.1 Vetenskapsteori och förförståelse

I den här studien har den deduktiva ansatsen använts. Med deduktiv ansats (Aspers 2011:169)

menas att teori har valts före empirin och varit till grund för tolkning och förståelse av resultat.

Denna ansats har varit till grund för att kunna skapa en intervjuguide (se bilaga 1) formad utifrån

de teorierna som tas upp i denna studie, för att därefter formulera ett kodningsschema (se bilaga

2). Detta anses av författaren vara det mest lämpliga för att uppnå syftet och kunna svara på

studiens frågeställningar. Det finns nackdelar med denna ansats då den begränsar till en viss del

utrymmet för framställning av intervjudeltagarnas perspektiv. Dessa presenteras istället utifrån

ett teoretiskt ramverk. Det kan vara till fördel att ha en deduktiv ansats, då den kan underlätta

att skapa den röda tråden i studien med teorin i bakgrunden.

Aspers (2011:42) diskuterar forskarens förförståelse samt hur det kan påverka tolkningen av

materialet. Författaren menar att varje uttryck som en specifik deltagare utför kan tolkas endast

genom förståelsen av den bilden som deltagarna har skapat utifrån deras livsvärld. Det är basen

för forskaren när den tolkar materialet. Den förförståelsen som forskaren har med sig har

skapats utav materialets helhet, egna erfarenheter i form av arbete som kriminalvårdare och den

vetenskapliga förförståelse som grundar sig i teorin. Kriminalvårdens hemsida har används

främst för att skapa en bild av hur kriminalvårdsarbete kan se ut och fungera i praktiken. Då

forskaren själv är kriminalvårdare kan studien vinklas på ett sätt som kan ses som en nackdel.

Forskaren kan då gå in i studien med egna föruppfattade meningar, vilket kan inverka på svaren

som presenteras men även intervjuguiden som skapades för att svara på studiens syfte. Till

studiens fördel är forskaren insatt i ämnet sedan tidigare och har egna erfarenheter av arbetet

som vårdarna utför. Det här har under hela studiens gång varit i forskarens bakhuvud och denne

har försökt i den mån det är möjligt, att särskilja från rollen som kriminalvårdare och rollen som

kriminolog. Syftet och frågeställningar utformades under litteraturstudien och förekomsten av

kunskapsluckor. Vid början av insamlingen av det empiriska materialet var den teoretiska

utgångspunkten färdigställd och på detta sätt kunde en intervjuguide utformas. Därefter

skapades ett kodningsschema baserat på teman i teorin för att analysera materialet. Den

teoretiska förförståelsen ligger till grund för tolkningen av intervjuerna (Sohlberg och Sohlberg

2011: 73).

4.2 Urval

Personerna som har blivit intervjuade i denna studie har valts utifrån ett målinriktat urval som

betyder ett icke slumpmässigt urval, vilket innebär att möjligheten till generalisering är

begränsad (Bryman 2011: 392). För att hitta intervjupersoner användes ett befintligt kontaktnät

14

inom Kriminalvården, där intervjudeltagarna kontaktades via mail med förfrågan om

deltagandet i studien via en intervju. Sammanlagt var det 6 stycken som svarade och slutligen

endast 4 som deltog. Alla deltagare fick information om anonymitet och hur intervjuerna skulle

genomföras. Intervjupersoner valdes ut från kriterierna om att ha genomgått eller påbörjat

kriminalvårdens grundutbildning, att personerna jobbar eller har jobbat på olika anstalter och

häkten med olika säkerhetsklasser samt inom Stockholmsområdet. Förklaringen till varför

intervjudeltagare skulle ha genomgått eller påbörjat en grundutbildning, är att under

grundutbildningen får personalen mer information och föreläsningar om den etiska koden samt

hur en vårdare bör agera vid olika situationer. Fokus var således inte på ålder och kön. I en

större studie skulle det möjligtvis ha mer utrymme samt relevans att ta med faktorer som ålder

och kön, detta valdes dock bort i den här studien.

Fyra stycken personer intervjuades totalt, en man som har jobbat på arresten, en annan man som

jobbar på en klass 1 anstalt, en kvinna som jobbar på en klass 2 anstalt samt en man som har

jobbat på en klass 1 anstalt men jobbar för närvarande på ett häkte. Det antalet deltagande kan

anses vara litet, då studien skulle genomföras inom 10 veckor var det svårt med flera intervjuer

samt bortfallet på två stycken som inte kunde medverka på grund av tidsbrist. Nackdelen med

få deltagare är dels generaliseringen, vilken inte kan genomföras i en sådan studie samt saknad

av större och bredare perspektiv. Det som kan anses vara upplyftande för den här studiens

resultat, är tidigare forsknings resultat. Då tidigare forskning påvisar likartat resultat med få

skillnader, kan den här studiens resultat få mer trovärdighet. I dessa studier har forskarna haft

mer tid för att genomföra studien till skillnad från den här studien. Tre av intervjuerna

genomfördes i intervjudeltagarnas hem och en på ett café. Detta kommer att diskuteras vidare i

nästa avsnitt.

4.3 Intervjuer och maktaspekter

För att förstå och förklara vad som är viktigt i kriminalvårdarnas förhållningssätt gentemot

klienterna enligt vårdarnas uppfattning samt förstå varför vårdarna agerar som de gör användes

semistrukturerade intervjuer. De kvalitativa intervjuerna som utförs på ett semistrukturerat sätt

kombinerar att de är till viss del förutbestämda genom intervjuguiden, men att det fortfarande

finns utrymme för följdfrågor och lättare diskussion (Bryman 2011:415). Som nämnt tidigare,

ligger den teoretiska utgångspunkten till grund för intervjuguiden, vilket är det viktigaste

underlaget för intervjun. Frågorna var inriktade mot studiens teman, vilket är förhållningssätt

och underkategorier i kodningsschema (Aspers 2011:143). Det viktiga var att fånga upp

vårdarnas uppfattning om sitt jobb, roll och agerande samt varför de har valt att agera i en viss

15

kontext på ett visst sätt. Alla frågor användes vid samtliga intervjuer och det förekom några

följdfrågor på grund av intervjupersoners korta svar. Alla följdfrågor berörde samma teman i

intervjuguiden, skillnaden var att de var omformulerade för respondenten. Intervjudeltagarna

fick möjlighet till att läsa frågorna innan intervjun började, detta för att skapa mer trygghet hos

den intervjuade.

Varje intervju tog ungefär 30 minuter var. Sammanlagt 141,71 minuter inspelat en av

intervjuerna behövde några pauser emellan, i övrigt genomfördes alla utan pauser. Alla

intervjuade var anonyma och valde ett alias som presenteras i resultat avsnittet. Det intressanta

som framkom var att trots intervjuernas olika karaktär, kunde den som intervjuade höra och

koppla liknande svar till föregående intervjuer innan transkribering.

Det finns flera sätt att utföra intervjuerna på, där strukturen är en avgörande faktor. Aspers

(2011:142) tar upp flera sätt och strukturer forskaren kan använda för att genomföra intervjuer.

Varför semistrukturerade intervjuer ansågs vara det bästa alternativet var på grund av tidsramen

för denna studie, kunna delvis styra teman i intervjun men ändå kunna skapa utrymme för

följdfrågor eller liknande. Om en annan forskare genomförde samma studie men med öppna

intervjuer där dialogen är mer fri än den semistrukturerade, kanske det skulle tillföra bättre

material eller också för mycket material. Det innebär att om den intervjuade hade låtit

respondenten svara och berätta fritt om sitt yrke, hade svaren kanske inte ens tillfört det

resultatet studien avser då den människans erfarenheter och uppfattningar kanske inte stämmer

överens med ens egna.

Det finns vissa nackdelar med semistrukturerade intervjuer och den främsta är det styrda temat.

Forskaren väljer redan på förhand vad den vill undersöka och på det viset bestämmer basen för

intervjun. Det utförs då mer i stil av ett mer styrt samtal till skillnad från öppna intervjuer som

ger utrymme för mer öppet samtal.

Den som intervjuar har i sig en viss makt över de intervjuade i form av definitionen av intervjuns

tema samt vad intervjuns syfte är. Intervjufrågorna är formade för att få specifikt anpassade

svar för studien, vilket gör att respondenten svarar på lämpat efter studien. Den som intervjuar

styr samtalet vilket får de intervjuade att hamna i ett underläge. Forskarens uppfattning av

svaren kan skilja sig åt från vad intervjupersoner menade och de intervjuade kan uppfatta

frågorna på ett helt annat sätt än vad forskaren menade (Kvale och Brinkmann 2014:52). I denna

studie har teorier, tidigare forskning samt Kriminalvårdens hemsida varit den främsta hjälpen

för att skapa mig en förförståelse och bygga upp en uppfattning inför intervjuguiden. Under

16

intervjuerna har därför forskaren försökt att vara neutral i sitt förhållningssätt för att kunna

skapa mer trygghet. I och med att Kriminalvårdens arbete genomsyrar sekretess, skapas lite

svårigheter i att kunna berätta vissa saker som kan vara av betydelse för studien, även om

intervjupersonerna var anonyma och fick ett alias. Forskarens tolkning av svaren har därför

påverkats i den mån att det teoretiska som den som intervjuar hade med sig, låg till grunden för

tolkningen.

Intervjuerna genomfördes främst i intervjudeltagarnas hem för att skapa mer trygghet hos dem,

det gjorde att de kände sig mer avslappnade och gav väldigt utförliga svar. Nervositeten märktes

inte alls av under intervjuerna. Enligt Trost (2010:65) är platsen där intervjun utspelar sig en

viktig aspekt och menar på att intervjupersoners hem kan vara en av de bästa platserna att utföra

intervjun på men att allt beror på kontexten. Det kan finnas intervjudeltagare som anser att

forskaren kan inskränka på deras privatliv genom att utföra intervjun hemma hos dem. Aspers

(2011:141) pratar om det ideala samtalet där maktutövningen inte äger rum och samtalet sker

på lika villkor. Författaren menar att det är oftast intervjuaren som styr intervjun medan den

intervjuade får svara. Ett styrt samtal är när en forskare har ett bestämt tema med utvalda frågor,

vilket i det här fallet stämmer in på typen av samtal. Genom detta sätt att samtala på skapas

olika problem med maktobalansen. Aspers (2011:141) nämner tre av dem: otrevlig situation,

den som intervjuar styr samtal till handlingen av enstaka delar av livsuppfattningen samt att

tolkningen av frågorna styrs utav forskarens förförståelse. Under en av fyra intervjuer uppkom

ett missförstånd av en fråga. Forskaren fick omformulera frågan en gång innan respondenten

förstod vad forskaren menade. Det tog extra tid att genomföra denna intervju men det gick att

slutföra och få fram budskapet. Personen i fråga har tidigare jobbat på arresten, vilket kan ha

påverkat missförståndet av denna fråga. Övriga fyra intervjuade har eller jobbar på en anstalt,

vilket kan ha en inverkan på förståelsen av svaren, då arbetsuppgifterna inte är helt lika, vilket

framkommer under intervjuerna. Arbetet med intervjuguiden och frågorna har tagit tid och

forskaren har försökt i den mån det går att formulera dessa på ett sätt som är begripliga. Fokus

har varit att de intervjuade förstår frågorna som ställdes under intervjun. Eftersom tre av fyra

deltagare svarade någorlunda likt kan detta tolkas som att de förstod på likt sätt och därmed

svarade på likt sätt. Varje person som intervjuades fick erbjudande om att få läsa igenom

materialet samt lyssna på intervjuerna i efterhand. Samtliga deltagare tackade nej till att kolla

och lyssna genom intervjuerna och ville istället läsa genom studien när den var klar.

Under intervjuerna upplevdes inte några problem eller någon maktobalans, vilket kan tyda på

att hemmiljön har varit en givande faktor som skapade tryggheten för respondenten.

17

4.4 Transkribering och kodning

Varje intervju har transkriberats, vilket betyder att samtalet som spelades in överfördes från tal

till skrift. Detta för att säkerställa förståelsen för svaren samt för kodningen. Det hade varit svårt

att utföra analysen utan att ha överfört talet till skrift, när texten är det centrala i kodningen och

analysen (Aspers 2011: 155-156). Transkribering av samtliga intervjuer resulterade i trettionio

sidor Times New Roman, tolv punkters text, 1 ½ radavstånd.

Då studien har en deduktiv ansats (Aspers 2011: 169), skapades ett kodningsschema (se bilaga

2) för olika teman som är grundade i teorierna. När intervjuerna har transkriberats klart skrevs

materialet ut och kodades med hjälp av marginalmetoden, vilken går ut på att forskaren

använder sig av papper och färgpennor för att markera olika koder med olika mönster och färg.

Varje huvudkod har varsin färg och underkoderna till dessa har mönster i tillhörande färg för

att lättare kunna analysera materialet (Aspers 2011:185). Eftersom studien utgörs av tematisk

analys ansågs detta sätt vara det enklaste och mest givande för att koda materialet. De

huvudkoderna som förekommer i studien är: känslor, förhållningssätt och roll. Alla tre har

underkoder som skapades för att underlätta kodningen av materialet.

4.5 Tematisk analys

Tematisk analys grundar sin analys i sökandet efter teman i materialet. Ett tema kan uppfattas

som en kod eller ibland även en grupp av koder. Framework är ett av verktygen som Bryman

(2011:528) tar upp i sin bok. Verktyget Framework beskriver ett sätt att ordna data med hänsyn

till teman och subteman vart efter den här informationen placeras i en matrisbaserad struktur.

Framework- ramverk, är alltså ett hjälpmedel för att kunna behandla teman och materialet

(Bryman 2011:529). Därefter sorteras teman och subteman i huvudrubriker och tillhörande

underrubriker i en matris, likt kodningsschemat som förekommer i denna studie. Vid sökning

efter teman kan forskaren hålla utkik efter några områden, dessa är följande: repetitioner, lokala

typologier eller kategorier, metaforer och analogier, övergångar, likheter och skillnader,

språkliga kopplingar, saknade data och teorirelaterat material (Ryan & Bernard 2003). I denna

studie har främst teorirelaterat material används som stöd i temasökandet genom att ha teori

som grund för teman.

4.6 Validitet och reliabilitet

Som tidigare nämnts i avsnittet om urval (se 4.2), ett målinriktat urval har en begränsad

möjlighet för generalisering, då intervjudeltagare är icke slumpmässigt valda (Bryman

2011:392). Frågan om validitet, eller giltighet som det också kan kallas, är i den här studien

inriktad mot sanningen eller styrkan i ett påstående samt i vilken omfattning tillvägagångssättet

18

undersöker det som den är åsyftad till att undersöka (Kvale och Brinkmann 2014: 296). Genom

att tydligt beskriva tillvägagångsättet förebyggs den bristfälliga transparensen i den kvalitativa

undersökningen. Transparens innebär att tydligt kunna se vad forskaren har gjort och hur den

har gått tillväga för att komma fram till sina resultat och slutsatser (Bryman 2011:370).

Tillförlitligheten som är reliabiliteten i ett forskningsresultat, handlar om hur bra forskaren har

kunnat undersöka det som var avsett till att undersökas. Detta är ett mått på om andra personer

som utför liknande studie kan komma fram till samma resultat eller om de får olika resultat

(Kvale och Brinkmann 2014:295). Problematiken som kan uppstå med intervjuer i den här

studien är att endast kriminalvårdare har fått möjligheten till att berätta om sina uppfattningar.

I och med att studien berör bemötandet av klienter kan klienternas synvinkel och svar vara

avgörande och ha betydelse för studiens resultat. Intagnas uppfattning kanske inte stämmer

överens med den upplevda interaktionen av vårdarna. Materialet begränsas till vårdarnas

upplevelser och därmed visar endast en sida av flera i bemötandet. Utöver det är antalet

deltagare endast fyra personer, i förhållande till hur många vårdare det finns i Sverige gör det

också svårt att kunna generalisera resultatet.

Intervjuguiden utformades som ett verktyg för att undersöka syftet och frågeställningen i den

här studien. Betydelsen av tydlighet i denna blir därför central. Det nämndes tidigare i avsnitt

4. 3 att en av de intervjuade missförstod en fråga och forskaren fick omformulera frågan, vilket

tog längre tid än övriga intervjuer. Förklaringen till det kan vara skilda arbetsuppgifter som togs

upp under intervjuns gång. Begrepp om kontaktmannaskap, motiverande samtal med mera., var

obekanta för någon som jobbar på arresten. Risken att flera vårdare som jobbar på arresten eller

bara på häkte utan erfarenhet av anstalt, skulle ha misstolkat frågan är därför inte omöjligt,

tvärtom kan det innebära att forskaren i studien hade behövt ändra på sina frågor och anpassa

dessa efter intervjudeltagare. Vikten av rätt formulering av frågorna samt förståelsen av dessa

utgör grunden för att kunna besvara frågeställningen. Om frågorna hade varit för breda eller för

specificerade, hade svaren också varit antingen för omfattande eller för bristfälliga. Därför är

balansgången i intervjuguiden viktigt, med det menas att forskaren ska kunna ställa både öppna

och slutna frågor och skapa utrymme för uppföljningsfrågor. Dessa har varit bra i den

bemärkelsen när vårdarna har svarat på frågorna kort och den som intervjuade sökte efter mer

utförliga svar. Vad vill författaren undersöka och på vilket sätt når denne fram till den

informationen, har varit styrande frågor för forskaren i studien.

19

4.7 Forskningsetiska principer

En av de viktigaste aspekter i den kvalitativa forskningen är de forskningsetiska principer som

är en grund för all forskning. När en forskare utför intervjuer kan det handla om känsliga frågor,

personer som har sekretess eller som kan vara brottsoffer eller gärningspersoner. Därför är de

forskningsetiska principer viktiga att ta hänsyn till och reflektera över.

Riktlinjerna för forskning utgörs av två faktorer: forskningskravet samt individskyddskravet.

Det första talar om att allmänheten har rätt till att förvänta sig att forskningen utförs för nytta

till samhället och det andra att forskningen inte får orsaka psykisk eller fysisk kränkning eller

otillåten tillsyn i deltagarnas privata liv. Individskyddskravet är uppdelat i fyra delar:

information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande (Langemar 2008:147).

Informationskravet innebär att respondenten som deltar får i förhand information om studien.

Vad det innebär att delta, vad studiens syfte är, då kriminalvårdare har sekretess och får inte ge

ut känslig information (Hermerén, Gustafsson och Pettersson 2011:66) kan det vara extra

viktigt för dem att veta vad deltagandet i studien innebär. I den här studien har alla deltagare

informerats om detta i förväg, fått erbjudande om att läsa frågorna innan intervjun samt blivit

informerade om anonymitet, vad materialet kommer att användas till och att det är insamlat

endast för studien syfte (Vetenskapsrådet 2012: 7-8).

Samtyckeskravet åsyftar till att deltagandet ska vara frivilligt. För det behövs fullständig

förklaring om studien, vilket i detta fall har gjorts. Samtycket har även spelats in, där de

forskningsetiska principerna tas med och förklaras för deltagaren (Vetenskapsrådet 2012: 9-

11).

Konfidentialitetskravet går ut på att hantera personuppgifter med vaksamhet. Forskaren ska inte

ha med personuppgifterna med på inspelningar eller det transkriberade materialet. Detta för att

skydda respondenten vid kodningen av materialet. Då känslig information kan förekomma är

det viktigt att säkerställa att personen inte kan kopplas till en specifik plats, i det här fallet anstalt

(Vetenskapsrådet 2012: 12-13).

Nyttjandekravet innebär att all material används endast i forskningssyfte. Det får ej tas med och

användas på annat sätt än vad som är sagt till deltagaren. Materialet utnyttjas endast i studien

syfte och kan användas av andra forskare i andra studier. Personuppgifterna kommer alltid att

vara förvarade hos en och samma forskare som har genomfört den ursprungliga studien

(Vetenskapsrådet 2012: 14).

20

Hermerén, Gustafsson och Pettersson (2011:66) diskuterar i sin rapport samt tar ställning till

intervjudeltagare inom vård. Sekretess- och personuppgiftslagen kan vara centrala att ta hänsyn

till när forskaren genomför sin studie. Kriminalvårdarna är en statlig myndighet med statliga

tjänstemän, i deras etiska kod står det tydligt att känslig information ska hanteras utifrån

sekretess och att de som tjänstemän får inte läcka ur klienternas personuppgifter. Därför var det

viktigt i den här studien att vid varje intervju tala om vad studien innebär, att deltagarna kommer

att vara anonyma samt att materialet kommer att användas endast i forskningssyfte.

5. Resultat och analys

Studiens resultat kommer att presenteras i tre avsnitt kopplade till kodningsschemat (se bilaga

2). Det som verkar vara gemensamt för samtliga intervjuer är att säkerhet, grundutbildning inom

Kriminalvården samt den humana människosynen där även respekt och allas lika värde ingår,

uppfattas som de viktigaste delarna i deras förhållningssätt som kriminalvårdare.

Intervjudeltagarna menar på att utan dessa tre nämnare är det svårt att genomföra sitt jobb på

ett bra sätt. För att presentera resultaten kommer löpande citat för mindre utdrag ur intervjuerna

att användas samt blockcitat för längre utdrag.

5. 1 Förhållningssätt

Molleman och Leeuw (2012:219f) beskrev hur personalens och de intagnas agerande kan

inverka och ha betydelse för anstaltsförhållanden. Klimatet på anstalten kan skapas av de

intagna som kommer till anstalten med sina bakgrunder, Importation theory, eller anstalten själv

som sätter prägel i klimatet, främst genom personalen, Deprivation theory. Vårdarna

diskuterade och reflekterade under intervjuerna hur mycket deras bemötande och

förhållningssätt kunde inverka på de intagna, både negativt och positivt. Detta kan ses utifrån

citat från Annas intervju:

”(…) för man hamnar i det här jag respekterar dig som individ och jag, jag kräver av dig

att du ska respektera mig som individ och helt plötsligt så försvinner det, det här med

ålder, färg på kläderna, allt det här försvinner. Det handlar snarare om att du är människa,

jag är människa och jag förväntar mig av dig att du visar mig samma respekt som jag

visar dig.”

I avsnitt 3.1 förekommer begreppen målrationellt och värderationellt. I det här fallet är dessa

kombinerade då vårdaren agerar utifrån den etiska koden och har som mål att behandla alla med

lika värde samt det värderationella, i tron på det mänskliga, den humana synen som är viktigt

för att kunna bygga sunda relationer. I inledningen under avsnitt 1 citeras vad Kriminalvården

avser med lågaffektivt bemötande, i många fall kan vårdare förebygga att en hot- och

våldssituation eskalerar genom ett lugnt bemötande. Vårdare har som mål att agera lugnt för att

21

få kontroll över situationen samt upprätthålla säkerheten och samtidigt bemöta klienten utifrån

allas lika värde, det värderationella socialt handlande.

Det är även Erik som uppmärksammar vikten av bra bemötande av klienter:

”Nej. Allt i jobbet handlar om bemötandet. Behandlar jag någon med skit kan jag ge mig

fan på att jag får skit tillbaka. Men ja. Bemöter man ändå någon med respekt och öppet

och sådär, så ja åtta av tio fall går det bra.”

Trots att vårdare har som mål att agera på ett visst sätt, kan det förekomma att de enbart handlar

utifrån det värderationella sättet. I citatet ovanför uppfattar forskaren att intervjupersonen syftar

mer till att, hur du väljer att behandla en annan människa, kan påverka hur du blir bemött

tillbaka. Det etiska kan väga mer över det målrationella för en vårdare, när det berör det

humana.

Bengt:

”Human människosyn, skulle jag påstå, och sedan även kunna sätta gränser på vad som

är rätt och fel, även berömma bra beteenden, och så, om en klient säger nu gör du fel till

en annan klient, då har vi kommit någonstans kan jag tycka, sedan har man ju den

dynamiska säkerhetstänk alltid där men, ja. Jag tycker att ha den humana synen är en av

de viktigaste. Har man inte det så är det svårt och göra ett bra arbete skulle jag påstå.”

Här tydliggörs även den humana människosynen och respekt för alla människors lika värde.

Något som skulle kunna kopplas till Nyströms (2014) studie där personalen uttalar sig om hur

det humanistiska förhållningssättet praktiseras i Kriminalvården. Personalen tyckte att det var

viktigt med en bra humansyn och trodde på att behandling kan hjälpa klienterna att komma ur

missbruket och kriminaliteten. Även här uttryckte personalen vikten av en human människosyn

trots att själva förvaret i Kriminalvården inskränker på deras mänskliga rättigheter. I

intervjuerna som genomfördes diskuterar deltagarna betydelsen av förhållningssättet:

Anna:

”Absolut. Det är inte mer än mänskligt tror jag, vi har, jag är en människa, jag har mina

karaktärsdrag och jag har min personlighet och den kommer att gå bättre och sämre ihop

med andra. Jag tror att huvudsaken är att man inte behandlar folk olika eller på något sätt

favoriserar bara för att man kommer bättre överens, men rent mänskligt jo såklart att man

kommer bättre överens med vissa människor än andra och det gäller ju även klienter.”

Erik:

”Ja men gud ja! Likaväl som att ja men i mitt privata liv så jag kommer inte, jag kommer

folk olika nära där, och lär känna folk bättre och tycker mer om vissa än andra, så är det

ju samma sak även på jobbet, det, vissa klienter kan tycka är jätteroliga att ha och göra

med, kan stå och skoja med dom och allt möjligt (…), ja det påverkar även mitt

22

förhållningssätt, gentemot dom, även om jag försöker vara så professionell som möjligt,

så ja ibland rinner bägarna över.”

Likt studien av Nylander, Bruhn och Lindberg (2008: 53-54), svarar intervjupersonerna i den

här studien ytterligare en gång att respekten och tron på människans vilja att förändras är

centralt i ett bra förhållningssätt. Även om personerna i fråga jobbar på olika avdelningar och

verksamhetsområden, är synen på resocialiseringen och behandling lika. Vissa likheter som

förekommer kan hittas i detta citat:

Anna:

”Jag tycker det är viktigt att man har ett högt säkerhetstänk att man är medveten om vilka

det är man jobbar med och mot, jag tycker också att det är viktigt att ha en human

människosyn att tänka att det är människor som har gjort dåliga och ibland hemska saker,

det är inte dåliga och hemska människor. Jag anser att det är viktigt att ha en tro på

människans möjlighet att förändras, en tro på människans vilja att förändras (…).”

Vidare utvecklar Anna i sina svar att förståelse, den humana synen samt respekten är de tre

viktigaste sakerna i kriminalvårdarnas förhållningssätt. De tre andra deltagarna adderade

liknande åsikter vad det gäller den humana människosynen och respekten. Dessa egenskaper

som tydlig beskrivs av de intervjuade, kan grunda sig i den etiska koden och värdegrunden som

Kriminalvården har men kan även förstås som ren medmänsklighet. I studien av Bruhn,

Lindberg och Nylander (2013) nämns säkerhet och klientkontakt som mest betydelsefulla. Det

kan också styrka svaren ovan, där intervjupersonerna resonerar kring den dubbla uppgiften de

axlar varje dag i sitt yrke. Precis som den står i den etiska koden

”respekt för allas lika värde, den offentliga makten ska utövas med respekt för allas lika

värde och för den enskilda människans frihet och värdighet” (Kriminalvården u.å:4).

Utöver förhållningssättet gentemot intagna förekommer uppfattningar om förhållningssättet

gentemot kollegor. Vikten av att ha en bra gruppsammanhållning samt ta vara på varandras

erfarenheter är central. Nylander, Bruhn och Lindberg (2008:51) diskuterade hur de erfarna

kriminalvårdarna med lång tjänstgöring ofta blir informella ledare. Två av de intervjuade lyfter

liknande aspekter:

Markus:

”(…)att se till att du kan arbeta i grupp också, för du är ju aldrig själv, du är alltid med

kollegor vad du än gör (…)”

Det Markus uttrycker kan också förstås utifrån Webers (1983) sociala handlande. Vårdarna

arbetar främst i grupp därför behöver de ta hänsyn till sina kollegor och anpassa sitt agerande

utifrån gruppen.

Bengt:

23

”(…) framförallt om man har jobbat med kollegor som har jobbat i många år. Så lär man

sig och tycker att man växer i rollen faktiskt. Men det är ju ungefär som, när jag började

jobba på häkte så jobbade jag med en kvinna som har jobbat i många, många, många år.

30 år tror jag. Man känner sig trygg när man har även dom som har jobbar två år tycker

jag på häkte så lär man sig jättemycket av dom också så att. Ja man blir tryggare och

tryggare tycker jag. Eftersom det är en omställning på anstalt är häkte kan jag tycka.

Eftersom på häkte är många inte dömda än.”

En annan deltagare lyfter även problematiken i förhållningssättet kollegor emellan som kräver

mer utveckling. Citat ur Annas intervju:

”Men däremot så jobbar jag med någonting som kallas för likabehandlingsplan i

kriminalvården som handlar om väldigt mycket om vårt bemötande och vårt

förhållningssätt gentemot både klienter och varandra. Och jag kan säga att utifrån min

upplevelse så finns det större utvecklingsområden i kollegors bemötande mot varandra,

snarare än vad det finns mot kriminalvårdarnas bemötande mot klienter.”

Vidare talar deltagarna om det personliga men inte privata, vårdarna gör skillnad i och är noga

med att vara privata utanför jobbet alternativt med sina kollegor och personliga på jobbet.

Personerna går helst inte in på några detaljer om sina privata liv, det kan handla om barnens

namn eller hur nära en kan vara någon. Larsson (2012) som undersökte gränsdragningen mellan

det personliga och det privata kom fram till att vårdarna väljer att distansera sig inför de intagna

och den informationen som de väljer att berätta för de intagna. Detta kan även relateras till

Goffmans begrepp rolldistans (Månson 2013: 171), där vårdarna särskiljer på de roller de har

under arbetet och jaget på fritiden, vilket kan underlätta hanteringen av den dubbla uppgiften

som de bär på och det känslomässiga. Det kan styrkas med hjälp av deltagarnas uttryck i denna

studie:

Anna:

”Mm. På ett sätt så ja jag är mera av min privata person runt mina kollegor än vad jag är

runt klienter mina kollegor vet mer om mig och mitt liv saker som jag inte skulle kanske

berätta så att klienter hör och där har jag ju en selektivitet i vilka kollegor jag berättar för

eftersom jag vet att jag har kollegor som kan vara mer privata med klienten än vad jag

är.”

Erik:

”Ja alltså det blir ju att när man sitter med kollegor och snackar så då är det ju mycket

mer, det e mycket mer privat så, att man kanske pratar om att vad ska du göra i helgen,

och ja hur var det när du gjorde det här åh hit och dit och… Ja nämen det blir ju mer privat

när man sitter med kollegorna och pratar absolut.”

Det intressanta att lyfta fram kan vara hur deltagarna framför betydelsen av förhållningssätt.

Oavsett var deltagaren arbetade, förekom det tydliga hänvisningar till den etiska koden. Det

24

skulle kunna bero på utvecklingen av hur vårdare ska bemöta de intagna oavsett vilken

säkerhetsklass eller plats vårdare befinner sig på. Det nämndes redan i inledningen avsnitt 1 att

Kriminalvården satsar på vidareutveckling i bemötandet, exempelvis genom lågaffektivt

bemötande. Till skillnad från studien av Holm, Lindberg, Jukic och Nylander (2014) som kom

fram till att bemötandet av klienter och inställning till behandling skiljer sig åt, beroende på om

du jobbar med hög säkerhet eller med lägre säkerhet. Bengt som har jobbat på en anstalt

säkerhetsklass 1 och numera jobbar på ett häkte beskriver vikten av behandling på följande sätt:

”Ja det var en person som var dömd för våld i nära relation många gånger. Han fick man

verkligen prata om brottet med och gå på IDAP [behandlingsprogram för personer döma

för brott i nära relation] program och allt de där. Han var väldigt avtrubbad, det var inte

mitt fel, det var hennes, tills man börjar kliar honom på ryggen lite grann för att prata om

brottet, då börja han lätta upp sig mer och mer, och prata om andra brott som han har gjort

som inte polisen vet om men ja. Prata om brottet ska man väl göra, tycker jag är väldigt

viktigt och göra. För gör man inte det så kommer man inte så långt med dom.”

Begreppen den humana människosynen samt säkerhet förekommer många gånger i

intervjuerna. De återkommande hänvisningarna till deras yrkesroll och hur de själva ser på den.

Det är gynnsamt om du beter dig mot intagna på ett visst sätt för att kunna bygga en bra relation

och arbeta därutifrån med resocialiseringen.

Weber (1983: 16-18) talar om olika typer av socialt handlande, att människan agerar utifrån

olika idealtyper beroende på vad agerandet är och i vilken kontext som personen befinner sig i

när den agerar och vilka runt omkring som denne har att förhålla sig till. Deltagaren Anna har

uttryckt specifikt att den kommunikativa förmågan är ett av verktygen för att upprätthålla

säkerheten. Målet i en situation där personalen använder samtal som det kommunikativa

redskapet, är att med hjälp av dialog lösa en situation som kan vara en säkerhetsrisk. Vårdaren

agerar målrationellt för att lösa situationen, men för att lösa situationen använder sig vårdaren

utav det moraliska, det värderationella om att alla människor är lika värda och ska behandlas

med respekt. Personalen anpassar sitt agerande efter den yrkesrollen de har med hänsyn till den

humana människosynen. Därför kan attityden som kriminalvårdarna ha gentemot intagna vara

avgörande för stämningen på anstalten. Kjelsberg, Skoglund och Rustad (2007) diskuterade i

sin studie att vårdarna har sämre attityd mot klienter än intagna emellan. Den här studien visar

några skillnader i detta påstående. Ingen av de deltagande har uttryckt en dålig attityd mot de

intagna, tvärtom det som har kommit fram är vikten av det humana, mänskliga, att respekten

funkar åt båda hållen. Attityderna skulle kunna ha stor inverkan på anstaltsförhållanden. Om

både personal och intagna har samma positiva utgångspunkt i sitt agerande kan stämningen och

klimatet på anstalten leda till ett bra klimat. Det är svårt att dra alla vårdare över en kant i den

25

här studien och tala generellt för en större population, men utifrån tidigare forskning och denna

studie uppmärksammas en positiv förändring i attityder och värderingar hos personalen.

5.2 Roll

Inom kriminalvårdarnas yrkesroll förekommer olika krav och bestämmelser som nämndes

tidigare i inledningen. Kriminalvårdens etiska kod (se avsnitt 1) tydliggör att all makt som

utövas i en roll som kriminalvårdare ska utövas med respekt för människan. Det förekommer

vissa likheter mellan den här studien och Molleman och Leeuw (2012) studie. De intervjuade

diskuterar hur deras bemötande och förhållningssätt kan inverka på de intagna. De återger vad

som troligtvis kan påverka en anstalts atmosfär negativt som exempelvis maktmissbruk.

Kriminalvården har som uppdrag att upprätthålla ordningen i samhället genom att upprätthålla

säkerheten på sina häkten/anstalter. Något som Weber (1983) skulle kalla för rättsordningen,

även om vårdarna bör och ska ha en human människosyn med respekt för allas lika värde, är

deras uppdrag i slutändan att upprätthålla säkerheten. Skydda samhället från de som har blivit

dömda för brott och/eller som inväntar på sin dom i häktet. Se till att intagna inte rymmer från

anstalten, utför visitationer för att förhindra narkotikasmuggling eller andra farliga föremål.

Anna:

”För jag upplever att den makt jag utövar gör jag med, med, med omtanke och jag utövar

den makt jag utövar med respekt, och jag vet att det finns många som har svårt och bara

låsa dörrarna på kvällarna men på något sätt så tror jag att jag har landat i att det är en

domstol som har dömt att de här människorna ska inte gå på fri gata just nu och då anser

jag att jag gör mitt jobb. Sedan anser jag att det är väldigt viktigt att ha en förklaring på

varför man gör så som man gör framförallt som kriminalvårdare för frihetsberövandet har

det är en ganska stor kränkning i sig att inte ha kontroll över sitt eget liv. Och att då inte

kunna förklara försvara varför man gör som man gör, säger att jag gör så här för att…,

eller ännu värre för att jag kan, det tror jag är, det skulle jag anse vara ett maktmissbruk.

Och eftersom att jag inte är så utan jag har alltid en förklaring på varför jag gör som jag

gör, så tycker jag inte att jag utövar min makt mot andra.”

Intervjupersonen vrider och vänder lite på både säkerhetsaspekten och behandlingsaspekten. Å

ena sidan ska vårdare utföra sina arbetsuppgifter- legal auktoritet, å andra sidan ska vårdarna

behandla klienterna utifrån den humana människosynen med allas lika värde.

Anna fortsätter att beskriva och utveckla begreppet auktoritet (Weber 1983: 144-146) vidare i

en annan fråga på följande sätt:

”Ja, dels det och sen tror jag att man behöver landa också i sin roll som kriminalvårdare

bara för att hamna rätt i auktoritetsstegen för hur man än vrider och vänder på det så

hamnar du i en auktoritetsställning som kriminalvårdare gentemot våra klienter. Och det

är lite matematik över det hela parantes går före gånger och i det här fallet så är det

26

uniformen som går före ålder och jag tror att den naturliga auktoritetsstegen behöver lite

tid på sig att suddas ut allra helst om man är ganska ung när man börjar jobba inom

kriminalvården. Jag tror att de är enklare att gå ifrån att ha varit chef någonstans i

50årsåldern och kliver in i en uniform, så tror jag att det faller sig mycket, mycket mer

naturligt för dig än vad det gjorde för mig som var 24 och hade jobbat i en reception

hehe.”

En annan intervjudeltagare diskuterar den legala auktoriteten på liknande sätt som Anna:

Bengt:

”Ja. Jag kan ta när jag började på anstalt så tyckte jag att det var lite konstigt att låsa in en

person på kvällen. De är en av våra arbetsuppgifter. På ett sätt skönare att öppna upp än

att låsa in. Men nuförtiden så känner jag inte så, nej. Den personen har gjort någonting

som tingsrätten eller hovrätten har beslutat att dom inte ska vara ute i frihet. Då är det vi

som bestämmer på ett sätt. Sedan får man ju inte använda sin makt i onödan men (…)

Missbruka makt ska man absolut inte göra. Vi har ju tydliga anvisningar att följa så att.”

I både Annas och Bengts svar påpekar de allvarligheten med att missbruka makt samt hänvisar

till den etiska koden återigen. Det är viktigt att bemöta klienterna som människor. Precis som

alla andra. I och med frihetsberövandet, är bemötandet av personalen en av de mest centrala

bitarna när personen befinner sig inom Kriminalvårdens förvar. Utöver det tar vårdarna upp en

del av deras fasta rutiner som de utför varje dag i kopplingen till den makt de utövar dagligen.

I avsnitt 3.1 nämndes den legala auktoriteten tillsammans med byråkratisk förvaltningsstab i

10 punkter för att skapa större förståelse för vad vårdarna utför och hur en myndighet är

uppbyggd. Punkt 10 beskriver följande:

”Tjänstemannen är underkastad en strikt och systematisk disciplin och kontroll vid

utövandet av sin tjänst, (Weber 1983: 149f).”

Det här är något som vårdarna hänvisade till, nämligen att en tjänsteman måste utföra sin tjänst

med disciplin och följa den strikt, vilket kan innebära en tydlig maktutövning även om vårdarna

försöker värna om den humana människosynen i den utsträckningen det är möjligt. Då inlåsning

av klienter är en daglig rutin och en typ av maktutövning, är det lätt att den efter ett tag faller

in och utförs automatiskt utan större påverkan, vilket leder in på Webers (1983:149f) begrepp

om disciplin. Vårdare upprätthåller den arbetsfördelningen och rutiner som ingår i deras tjänst

även om det ibland kan innebära maktutövning i deras roll.

5.3 Känslor

Nylander, Bruhn och Lindberg (2008:49) använde sig av Goffmans begrepp främre och bakre

regionen i sin studie. Det har tidigare nämnts att i den här studien använts begreppet rolldistans

istället för främre och bakre regionen eftersom inga observationer har gjorts, vilket gör det

svårt för forskaren att diskutera själva agerandet i verkligheten. Det som vårdarna berättar

27

behöver inte stämma överens med hur de faktiskt agerar i arbetet. Rolldistansen berättar mer

om hur en individ särskiljer på rollen och jaget, vilket kan kopplas till Kriminalvårdens uttryck

i den etiska koden ”personlig men inte privat”. Den etiska koden används bland annat för att

underlätta skildringen i det personliga och det privata.

Vårdarna har under intervjuerna beskrivit hur en väljer att agera vid olika tillfällen. Det

överensstämmer med Bruhn, Lindberg och Nylander (2013), där personalen uppgav att de

anpassade sitt förhållningssätt efter situationen. Det är skillnad när personalen sitter i ett

kontaktmannasamtal kontra när en våldsincident har ägt rum och klienter snabbt behöver

avskiljas på grund av säkerhet.

Bengt:

”Ja det skulle jag säga. När jag har jobbat dom här 2,5 åren så är skillnad tycker jag.

Faktiskt. Visst man sho och shimma i vaktrummet men häkte så är det ju så att man inte

sitter i ett vaktrum det finns inga det inte så du ska skämta och tramsa när klienterna ser

kanske, där är nog skillnad på om man, så länge man inte går över nå gräns att någon blir

ledsen eller använder sig av vad ska man säga, som jag vart med om ett par gånger att

man använder typ könsord och sådana här grejer det, det är inte acceptabelt kanske. Att

det inte är acceptabelt någonstans. Men man är lite skillnad mot klienter och mot personal

det tycker jag.”

Vårdarna i intervjuerna har tydliggjort skillnader i hur en förhåller sig gentemot klienter samt

gentemot sina kollegor och närstående. Rolldistansen och hur vårdarna agerar anpassas efter

yrkesrollen, där den mänskliga faktorn och medkänsla kan komma in i kontexten. Viktigt att

belysa är återigen handlandet. Vårdarna har inte som mål att berätta om sitt privatliv utan

upprätthålla säkerheten (målrationellt), däremot ska det finnas utrymme för respekt, human syn

och allas lika värde, vilket i sin tur kan vara både det målrationella och det värderationella.

Flera gånger under intervjun förklarar och diskuterar de intervjuade svårigheten med balansen.

Följande citat berör både det känslomässiga men även svårigheten i balansgången:

Erik:

”Ja men det händer, om t ex en klient förlorar en närstående ja men då, det klart även jag

blir berörd av det. När man sitter och kanske måste vara den som sitter och delger klienten

det här beslutet, då, då kan i alla fall inte jag sitta där och helt empatilös bara, bara som

en staty, som säger dom här orden, men där blir det också att man kanske får i efterhand

prata mycket med kollegor om det är något som är jobbigt för mig.”

Erik nämner i sitt citat återhämtningen, hur starka känslor hanteras av personalen i

kriminalvården, likt det som står i Bruhn, Lindberg och Nylanders (2013) artikel. Det är viktigt

för vårdarna att få prata av sig efter en tuff händelse med sina kollegor som är en typ av

återhämtning enligt vårdarna.

28

6. Diskussion och slutsatser

Att arbeta inom Kriminalvården medför mycket ansvar, risker och krav på hur du som person

ska agera i olika situationer. Respekten, säkerheten och den humana människosynen är de

viktigaste egenskaperna hos en vårdare i deras förhållningssätt enligt intervjudeltagarna.

Vårdarna agerar på olika sätt främst baserat på ett målrationellt och värderationellt sätt. Dels

för att kriminalvårdarna har ett tydligt uppdrag och som mål att beskydda samhället men även

de intagna samt arbetet med resocialiseringen av klienterna för att skapa de bästa

förutsättningarna för vägen ut till friheten. Den tidigare forskningen och teorin har varit

grundläggande för att förstå och besvara studiens syfte och gett insikt i hur förhållningssättet

kan se ut i relation till vilka som är deltagare. Viktigt att belysa ”sanningen” i de svaren som

studien har tillfört, vilket diskuteras i metodavsnittet. Vårdarna kan ha anpassat sina svar för

intervjun. Det kan bero på många faktorer, sekretessen på deras jobb, hur Kriminalvården och

en själv framställs i studien och att den kanske inte vågar gå in på mer detaljerade saker.

De attityder som vårdarna visar kan inverka på klienter och skapa en ny attityd som kan sätta

prägel i en anstaltsmiljö, vilket vårdarna reflekterar över, problematiserar och tar upp som en

del av erfarenheten. Därför kan vikten av ”det rätta” bemötandet vara en nyckel till lugn

stämning på avdelningen. Vilket kan delvis bekräftas i studien av Kjelsberg, Skoglund och

Rustad (2007) som också diskuterade attityder. Det kan därför uppfattas som något

problematiskt då alla vårdare inte agerar på samma sätt. Fyra deltagare är inte ett stort antal och

utan observationer blir det ännu svårare att med säkerhet kunna påstå att alla berättar en sanning.

Det förekommer en likhet mellan deltagarnas svar sam tidigare forskning. Det skapar en

fundering hos forskaren om de riktlinjer och föreskrifter som kriminalvårdarna har, kan inverka

på deras förhållningssätt än vad som framkommer under intervjuerna. Det kan vara på det viset

att vårdarnas uttryck genomsyras av den etiska koden.

Studiens syfte har varit att undersöka vad vårdarna anser vara viktigt i deras förhållningssätt

mot de intagna samt hur dessa kan förstås utifrån Weber och Goffmans begrepp som presenteras

i avsnitt 3. Slutsatserna i denna studie är att vårdarna har en skräddarsydd manual för hur de

ska bemöta alla inom myndigheten. Det ska inte spela någon roll om du jobbar på häkte, anstalt

eller frivård. All personal har skyldighet att följa den etiska koden. Därför kan Webers begrepp

som presenteras i avsnitt 3.1 vara behjälpliga att förstå hur vårdarna väljer att agera och utifrån

vilka faktorer. Personalen har många faktorer att ta hänsyn till i sin yrkesroll där

förhållningssättet och bemötandet är ett av de viktigaste verktygen. Dels för att upprätthålla

säkerheten gnom tydlig kommunikation och dels för att kunna se människan bakom brottet och

29

samtala på ett lugnt sätt. Personalen uppgav att det finns också flera samtalstekniker de

använder sig av för att hantera olika typer av samtal. Framförallt den humana synen.

Vårdarna har uppgett i intervjuerna att de kan ena stunden genomföra säkerhetsarbete i form av

visitation och vända på alla tillhörigheter i klientens bostadsrum och andra stunden kan de sitta

och ha kontaktmannasamtal om allt mellan himmel och jord. Det är därför otroligt viktigt både

för forskningen men för samhället att förstå vad som krävs av en vårdare ute i verksamheten.

Även om vårdarna anser att det är en del av deras yrkesroll att inneha dessa tre egenskaper

säkerhet, den humana människosynen och respekten, kan det faktiskt ibland handla om

medmänsklighet. Från en människa till en annan oavsett kläder, kön, ålder med mera. Den

mänskliga faktorn kan därför inverka och förekommer under fler situationen än vad någon

kanske kan tänka sig.

Det förekommer vissa brister i både Webers begrepp om förståendesociologi och Goffmans

rolldistans. Även om begreppen återger en bra beskrivning av hur vårdare kan agera och handla

i sitt bemötande, täcker inte dessa begrepp den mänskliga faktorn som kan uppkomma i form

av känslor och medmänsklighet. Det övergripande går att förklara men det går inte att med all

säkerhet bestämma att vårdare agerar endast utifrån dessa beskrivningar av handlande samt

huruvida en vårdare väljer att distansera rollen och jaget.

Kriminalvården, som tidigare nämnt, består av olika säkerhetsklasser. Desto högre klass desto

mer säkerhet. Det kan också innebära att flera av vårdare på en säkerhetsinriktad avdelning

kanske sätter säkerheten före och i den mån att den humana människosynen kan hamna i

skuggan. Detta är något som inte går att säkerställa på rak arm, men det är en uppfattning av

det som framställdes av vårdarna under intervjuerna. Rolldistansen kan kanske vara mer tydlig

på mer säkerhetsinriktade platser än på behandlingsavdelningar. På häkten som exempel är

interner inlåsta 23 timmar av 24 per dygn. Där förekommer inte några kontaktmannasamtal som

kan vara relationsskapande. Det är oftast fler än en vårdare som öppnar celldörren och då med

full utrustning för att upprätthålla säkerheten. I avsnitt 4.3 diskuterades problemet som dök upp

under en intervju med en vårdare som tidigare har jobbat på arresten. Respondenten hade

missuppfattat en fråga som forskaren var tvungen att ställa om och omformulera. Det kan, som

tidigare nämnt, bero på skillnaden i hur ofta och på vilket sätt under vilken säkerhet som

vårdaren möter en klient. De övriga deltagarna har inte uppvisat några missförstånd, det kan ha

att göra med erfarenheten av var en har arbetat. Alla fick möjlighet till att ta del av materialet

både via ljudinspelningen samt transkriberingen.

30

Begreppet rolldistans kan förklara vårdarnas distans genom att de har arbetat in sig i rollen,

vilket gör att de kan skilja på det privata och det personliga. Därför kan tryggheten i sin roll och

sättet att bemöta klienten på, vara avgörande för hur klienten kommer att uppleva sin

anstaltsvistelse och resocialiseras. Desto tryggare vårdare i sin roll desto mer trygghet skapas

det under vistelsen.

Forskaren ställer sig därför kritisk till om intervjuguiden var ett tillförlitligt verktyg. I en större

studie hade frågorna kanske behövt anpassa mer efter de olika avdelningar och säkerhetsklass

eller att den omformulerades och anpassades efter mer generell population inom

Kriminalvården.

Det vore intressant att i framtiden genomföra en studie med både intervjuer, enkäter och

observationer på alla typer av avdelningar, häkte och anstalt, personal med olika befattningar

för att undersöka om förhållningssättet och riktlinjer som finns inom Kriminalvården skiljer sig

åt. För att undersöka om det faktiskt förekommer skillnader i hur personalen ser på sin yrkesroll

och hur säkerheten kan inverka på det beteendet. Utöver det att kunna följa vårdarna i deras

”vardag” och se agerandet i verkligheten.

7. Litteraturförteckning

Aspers, P. (2011) Etnografiska metoder: Att förstå och förklara samtiden. 2:a upplagan.

Malmö: Liber.

Boglind, A., Eliaeson, S., Månson, P. (2009) Kapital, rationalitet och social sammanhållning:

en introduktion till klassisk samhällsteori. 7:e upplagan. Lund: Studentlitteratur AB.

Bruhn, A., Nylander, P. Å., Lindberg, O. (2013), Fyra korta artiklar om Kriminalvård. Working

Papers and Reports Social work 2. (artikel 2 och artikel 3 är de som används och presenteras i

studien).

Bryman, A. (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB

Goffman, E. (2014) Jaget och maskerna. En studie vardagslivets dramatik. 6:e upplagan. Lund:

Studentlitteratur AB.

Gustavsson, J. (2011) Möten och erfarenheter i kriminalvården. Visby: Nomen förlag.

31

Holm, C., Lindberg, O., Jukic, E. & Nylander, P. Å. (2014), Flera nyanser av blått:

Kriminalvårdare på behandlingsavdelningar - deras beskrivningar av yrkesroller,

drogbehandling och de intagna, Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab, 101 (2), 183-204.

Kjelsberg, E., Hilding- Skoglund, T., Rustad, A.B. (2007),” Attitudes towards prisoners, as

reported by prison inmates, prison employees and college students”, BMC Public Health 2007,

7:71, s. 1-9.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Langemar, P. (2008) Kvalitativ forskningsmetod i psykologi- att låta en värld öppna sig.

Stockholm: Liber AB.

Molleman Toon och Leeuw Frans L. (2012),”The Influence of Prison Staff on Inmate

Conditions: A Multilevel Approach to Staff and Inmate Surveys”, Eur J Crim Policy Res

(2012) 18:217–233.

Månson, P. (2013) Moderna samhällsteorier traditioner riktningar teoretiker. 8:e upplagan.

Finland. Nordstedts.

Nylander, Per-Åke, Bruhn, Anders, Lindberg, Odd (2008), ”Säkerhet eller rehabilitering? Om

subkulturell differentiering bland kriminalvårdare”, Arbetsmarknad & Arbetsliv, årg 14/nr 3, s.

45-62.

Sohlberg, P & Sohlberg, M (2011) Kunskapens former. Vetenskapsteori och forskningsmetod.

Malmö: Liber AB

Trost, J (2010) Kvalitativa intervjuer. 4:e upplagan. Lund: Studentlitteratur AB.

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig

forskning. Vetenskapsrådet: Elanders Gotab. s.1-17

Weber, Max (1983) Ekonomi och samhälle. Lund: Grahns tryckeri

Rapport:

Hermerén, Göran, Gustafsson, Bengt och Pettersson, Bo (2011). God forskningssed

(Vetenskapsrådets rapportserie 1: 2011). Stockholm: Vetenskapsrådet.

https://konst.gu.se/digitalAssets/1372/1372748_god-forskningssed-2011.1.pdf Hämtad 2018-04-20

Uppsatser:

32

Larsson, Suzanne (2012). Personlig men inte privat: En studie av kriminalvårdares

gränsdragning mellan det professionella och det personliga och privata. Kandidatuppsats.

Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Sociologiska institutionen.

www.diva-portal.se/smash/get/diva2:586151/FULLTEXT01.pdf [Hämtad 2018-04-08]

Nyström, Emelie (2014). Humanistiskt förankrade förhållningssätt gentemot unga i

kriminalvården. Masteruppsats. Göteborgs universitet, Institution för sociologi och

arbetsvetenskap.https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/37137/1/gupea_2077_37137_1.pdf

[Hämtad 2018-07-15]

Övriga källor:

Kriminalvården:

https://www.kriminalvarden.se/for-familj-och-vanner/till-barn-och-unga/hakte/. Hämtad 2018-07-

15

https://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/fangelse/. Hämtad 2018-07-15

https://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/frivard/. Hämtad 2018-07-15

https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/nyheter/2017/november/sa-bemoter-de-starka-

kanslor/. Hämtad 2018-07-15

https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/nyheter/2018/mars/lagaffektivt-bemotande-

gillas-bade-klienter-och-personal/. Hämtad 2018-07-15

https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/kriminalvardens-uppdrag/kriminalvardens-

vardegrund/ (tillhörande dokument på denna hemsida har använts och refererats till sidnummer

i inledningen). Hämtad 2018-04-13

33

8. Bilagor

8.1 Intervjuguide

Välkommen till intervjun. Mitt namn är Marta och jag studerar kandidatkurs i kriminologi, där

jag för närvarande skriver en c uppsats med kvalitativ metod som består av intervjuer.

Intervjuerna och uppsatsen kommer att beröra temat förhållningssätt inom kriminalvården.

Intervjun kommer att spelas in och alla uppgifter kommer att anonymiseras, du kommer att få

välja ett alias under intervjuns gång. Självklart får du avbryta intervjun om du ångrar dig och

vill inte fortsätta. Även i efterhand kan du dra tillbaka intervjun och då kommer jag radera all

material som du har bistått med. Materialet kommer att används endast i forskningssyfte och

förvaras säkert. Den kommer att ta ungefär 30-40 min. Tack för din medverkan!

1. Vad vill du ha för alias?

2. Jobbar du/har du jobbat på anstalt eller häkte?

3. Om anstalt vilken säkerhetsklass?

4. Hur länge har du jobbat inom kriminalvården?

5. Vill du beskriva en vanlig dag på jobbet? Hur ser det ut?

6. Händer det ofta att det förekommer olika incidenter?

7. Vad händer då? Har ni specifika riktlinjer att förhålla er till?

34

8. Kan ert förhållningssätt gentemot klienter skilja sig åt på en vanlig dag vs när en incident

har inträffat?

9. Har ni som kontaktpersoner några specifika sätt att samtala med klienten på?

10. Vad tycker du är viktigt i din yrkesroll?

11. Vilka tre centrala saker tycker du är viktiga för en kriminalvårdarens förhållningssätt?

12. Händer det att man kommer nära en klient mer än någon annan? Dvs. komma bättre

överens med vissa klienter?

13. Upplever du att det är jobbigt att utöva makt gentemot andra människor?

14. Finns det några föreskrifter för hur man ska förhålla sig till klienterna? (finns det

utrymme för att själv kunna ha ett eget förhållningssätt utan att det stör föreskrifterna?)

15. Anser du att använda sig av ett specifikt förhållningssätt är en typ av maktutövning?

16. Hur ser förhållningssättet ut kollegor emellan? Tycker du att det är markanta skillnader?

På vilket sätt hanterar du det bäst på i så fall?

17. Händer det att det kommer känslor t ex av empati emellan förhållningssättet mot

klienterna?

18. Hur förhåller du dig till ditt arbete? Använder du dig av någon typ av förberedelse?

19. Är det svårt att växla mellan olika typer av förhållningssätt?

20. På vilket sätt väljer du att anpassa ditt förhållningssätt?

21. I det stora hela, hur ser du på förhållningssättet generellt inom kriminalvården?

22. Om du skulle få förklara för en utomstående som aldrig har hört talas om

kriminalvårdarens yrke, hur skulle du då beskriva förhållningssättet som

kriminalvårdares yrkesroll kräver?

8.2 Kodningsschema

Känslor

Rolldistans

Förhållningssätt

Förhållningssätt gentemot

klienter/ Bemötandet av

klienter

Förhållningssätt gentemot

kollegor/ arbete

Målrationellt/värderationellt.

Social handling och relation.

Rolldistans

Roll

Arbetsroll/Arbetsuppgifter

Maktutövning/Föreskrifter

Legitimt, rättsordning, makt,

byråkratin. Rolldistans

35