Omtänksamhet istället för misstänksamhet

Om tidningen

Skribenter:Anna Troberg, Christian Eng­ström, Amelia Andersdotter, Johnny Olsson, Gustav Nipe, Marcus Schmidt, Anton Nord­enfur, Emma Marie Anders­son, Christer Jansson, Göran Widham, Fredrik Moberg, Toni Cherfan samt Leo Rudberg.

Layout och urval:Emma Marie Andersson, opassande.se

Den här tidningen är ett s.k. aktivistinitiativ. Det vill säga, det är inte Piratpartiet officiellt som publicerat den, utan materialet är utvalt och publicerat av Emma Marie Andersson. Allt innehåll i tidningen är taget från publi­cerat material på internet, med skribenternas godkännande.

Tidningen producerades under december 2013, och är fri att kopieras och spridas vidare.

Vid frågor om Piratpartiets politik, maila ledningen@piratpartiet.se.

Vid frågor om denna tidning, kontakta Emma Marie Anders­son på opassande@gmail.com.

Omslagsbilden är tagen av Rula Sibai / Unsplash.com.

Om Piratpartiet:

Piratpartiet grundades 1 januari 2006 av Rick Falkvinge och fokuserar på integritet, kultur och kunskap. Partiet försöker svara på de frågor de etablerade partierna ännu inte förstått att de behöver ställa.

I Europaparlamentsvalet 2009 fick Piratpartiet 7,1% av rösterna, vilket gav partiet två parlamentsplatser. Piratpartiet är en del av en växande rörelse med systerpartier runt om i Europa och världen. Flera av dessa har folkvalda representanter på lokal och regional nivå.

Innehåll

Några sidor med sakpolitiken

Lagen bygger vi tillsammans

Måste man vara tekniker för att förstå?

Offentlighets-principen

Piratpartiets namn

Minns Alexandria

Bibliotekens sak är vår!

Varför är personlig integritet viktigt?

Internet är på riktigt

Amelia Andersdotter

Att vilja vara anonymChristian Engström

En tidning om Piratpartiet

Anna Troberg

Några sidor om övervakning

Några exempel på vad som gjorts och görs i EU

Tio anledningar till varför politik inte är en branschfråga

25

3238 41

2414

10 12

21

26

86

20

2822

34

Det händer att folk frågar mig vad Pi­ratpartiet är, och det finns inte ett snabbt och lätt svar egentligen. Det handlar om internet, så långt är nog alla med, med det där med att ”internet” inte är en an­nan plats, och att det som sker på nätet innebär konsekvenser för hela samhället är ibland svårt att förmedla. Piratpartiets existens har växt fram ur ett behov av att tackla nya frågeställningar som skapats av nya förutsättningar. Där många tror att Piratpartiet handlar om att ladda ner en låt, handlar det om stora frågeställ­ningar som exempelvis demokrati och människors rättigheter i en värld där vi numer alltid är övervakade och kartlag­da på olika sätt.

När ICA skickar sina specialerbju­danden är det antagligen i stort en gan­ska bra och bekväm sak, att någon vet vad du föredrar. Det är mindre bra och bekvämt när staten har koll på vem man är och vad vi tänker i längden, dock. Det är i det landskapet vi medborgare behöver navigera mer medvetet, och det behöver representeras i politiska sam­manhang. Lika mycket som exempelvis sjukvård, skola och arbete. Faktum är att alla de sakerna vi traditionellt dis­kuterar under valår, påverkas på olika informationspolitiska sätt.

Vad händer med arbetstillfällen när den nya stora digitala arbetsmarkna-den på olika sätt hämmas av lagstift-

En tidning om PiratpartietEmma Marie Andersson bloggar på opassande.se och är initiativtagare till den här tidningen.

4

ning? Vad händer inom hälsovården när våra patientjournaler inte han-teras tryggt och säkert? Vad händer med nya generationers möjligheter att tillgodogöra sig kunskap? Fråge-ställningarna är många och represen-teras inte ordentligt idag.

För inte så länge sedan saknades miljö­frågorna som naturligt inslag i politiken, och nu behöver informationspolitiska in­slag bli lika naturligt. Utvecklingen går framåt och det politiska landskapet behö­ver följa efter och reflektera den verklig­het vi alla existerar i, vare sig vi använder oss av internet eller inte. Den digitala utvecklingen går långt bortom sociala medier på nätet och fildelning, även om

det är just på sådana plattformar insikten vaknat om att politik och lagstiftning be­höver omfatta dessa frågeställningar.

Jag tog initiativet att samla ihop lite sa­ker som skrivits på internet av officiella representanter för Piratpartiet och även andra som inte nödvändigtvis arbetar politiskt, om de här frågeställningarna. Ibland är det svårt att sålla bland all information, så här ett försök att ge en sammanfattning av filosofin och tan­karna bakom den förda politiken, såväl som ett urval av sakpolitiska ställnings­taganden som Piratpartiet gjort. Helt enkelt ett slags svar på frågan: varför tycker Piratpartiet som de gör? n

Foto

: Em

ma

Mar

ie A

nd

erss

on

5

Anna Troberg är partiledare för Piratpartiet, och bloggar på annatroberg.se.

Det är lätt att tro att politik bara hand­lar överspända partiledardebatter, bil­liga slag under bältet på debatt sidor och tomma löften som glömts bort innan den sista politikern hunnit rumla hem från valvakan. Det gör det inte.

Politik handlar om dig och mig. Den handlar om hur du och jag ska ha möj­lighet att leva våra liv och hur vi tillsam­mans ska nå dit. Därför är det viktigt att ställa rätt frågor. Förlita dig inte på opi­nionsinstitutens frågor om vilket parti du tänker rösta på och vilken parti ledare som är bäst. Ställ egna frågor:

Vad är viktigt för mig? Vad gör mig glad? Vad får mig att känna att jag bidrar? Vad får mig att känna mig trygg? Vilka är mina drömmar för framtiden?

Ta god tid på dig att formulera dina svar. Känn efter i magen. Dina svar finns därute om du bara ger dig tid att hitta dem.

För några år sedan befann jag mig i ett vägskäl i livet och ställde mig alla de där frågorna. Jag kom fram till att fri­het är nyckeln till allt. Utan frihet finns det inget utrymme för egna tankar och drömmar för framtiden. Utan frihet kommer våra ungdomar att gå ut i livet med stympade möjligheter. Utan frihet förlorar vi alla möjligheten att växa. Fast när jag såg mig omkring, såg jag män­niskors fria utrymme krympa betänkligt.

Rättvisa är också viktigt för mig. Jag mår dåligt av att se människor behand­las orättvist på grund av var de är föd­da, hur gamla de är, om de har snopp eller snippa, vem de älskar eller om de tar sig fram i här tillvaron med vit käpp eller inte. Framtidens samhälle måste välkomna alla, annars är det dömt att bli ett skrangligt bygge, som jag inte vill bo i. Men, runt omkring mig ser jag människor diskrimineras varje dag.

Jag blir glad av att skapa saker som ger andra människor en extra dimen­sion i tillvaron. Innan jag blev politiker jobbade jag med böcker. Jag var bokför­lagschef, översatte böcker och skrev en roman. Det är underbart att leva i en tid där människor har fri tillgång till kul­

tur och kunskap och kan dela med sig av den till andra. Ändå tvingas människor i Sverige betala mångmiljonbelopp för att de delat med sig av en handfull fil­mer eller låtar.

Trygghet handlar för mig om att ha något att luta sig mot när det är svårt. Det kan vara att ha vänner att prata förtroligt med. Det kan vara att veta att det finns ett väl fungerande och rättvist system som skyddar en från subjektiv godtycklighet från myndig­heternas sida. I dagens massövervakade samhälle är dock helt privata samtal ett minne blott. När källskyddet bara finns i lagböckerna och inte i realiteten har skyddet mot godtyckligt maktutövande vittrat sönder.

Ungefär här insåg jag att jag antingen kunde nöja mig med att leva i ett otryggt och trasigt samhälle utan grundläg­gande respekt för dig och mig. Eller också kunde jag hitta vägar att skapa ett tryggt och utvecklande samhälle där du och jag och våra olika behov respek­teras. Jag valde det senare. Jag gick med i Piratpartiet, eftersom det var det enda partiet som erbjöd lösningar på de pro­blem jag såg.

När människors frihet krymper slår Piratpartiet vakt om friheten ge-nom att stoppa lagar som inskränker den och skapa lagar som stärker den. När människor behandlas orättvist på grund av vilka de är skapar vi ett samhälle som inte bara skyddar de-ras rätt att vara sig själva, utan även aktivt uppmuntrar dem att vara det. När man kriminaliserat människors na­turliga impuls att dela med sig av kultur och kunskap arbetar vi för att för göra det lagligt igen. När trygghet handlar om att skydda samhället från dig och mig, påminner vi makthavarna om att du och jag är samhället och att respekt är det enda som bygger verklig trygghet.

Jag hoppas att den här tidningen blir en startpunkt på just din väg in i fram­tiden. Din röst är värdefull. Ge den inte till det parti som skriker högst. Ge den till det parti som verkligen förtjänar den. n

6

Den enda som har svaren är du

Trygghet handlar för mig om att ha något

att luta sig mot när det är svårt.

Foto

: An

ne

Kek

ki

7

Fildelning är någonting fullständigt fantastiskt som den nya tekniken har givit oss. Tack vare fildelningen är in­ternet världens största och bästa biblio­tek, där nästan allting finns att få tag på helt gratis. Fildelning är bra både för alla som gillar kultur, för artisterna, och för samhället i stort.

Men tyvärr är fildelning av upphovs­rättsskyddad film och musik fortfaran­de olagligt. Risken att åka fast är visser­ligen minimal. Ungefär tio fildelare om året blir åtalade i Sverige. Det är lika många som träffas av blixten per år, så risken att åka dit är någonstans runt en på miljonen för vanliga fildelare. Men det är fortfarande fel att lagen förbjuder fildelning.

Enda sättet för staten att försöka minska fildelningen är att införa mer och mer övervakning och censur på nä­tet. Fildelarjakten är inte bara skadlig och meningslös i sig, utan bidrar också till ett mer ofritt och mer övervakat samhälle.

Piratpartiet menar att det är fel väg att gå. Vi är emot massövervakning på nätet, vare sig den görs av FRA eller för att gynna film­ och skivbolagsdirektö­rer. Fildelningen är inte bara fantastisk i sig. Den är också en symbolfråga för friheten på nätet.

Fildelning är någonting bra som sam­hället borde uppmuntra. De som håller fildelningssajterna uppe, trots hot om

fängelse och astro­nomiska böter, är hjältar som borde få medalj av kungen istället för att behöva oroa sig för att det ska dyka upp tjugo poliser som gör razzia och tar alla datorer de ser en tidig mor­gon. Detsamma gäller alla vanliga fildelare som seed­ar ordentligt och gör så att det finns material som The Pirate Bay och andra sökmotorer kan län­ka till.

Tack, alla som på olika sätt bi-drar till att hålla världens mest fan-tastiska bibliotek igång!

Fildelning är fantastiskt!

8

Piratpartiet vill att fildelning ska bli lagligt. Vi vill ändra lagen så att den passar ihop med verkligheten, helt en­kelt. Det här kommer att hända förr eller senare, för i det riktigt långa lop­pet kan inte film­ och skivbolagsdirek­törerna hindra utvecklingen hur länge som helst.

Men för att fildelning ska bli lagligt inom rimlig tid, och att vi inte ska behöva vänta tjugo eller trettio år för att kunna fildela helt tryggt, måste vi driva frågan politiskt. Det är vad Piratpartiet gör.

Jag sitter i EU­parlamentet för Piratpartiet, och har gjort det sedan 2009. Tillsammans med min kollega Amelia Anders­dotter är vi två pirater av de 754 EU­parlamentarikerna från olika länder. Det är EU som bestämmer hur det ska bli med fildelning och upp­hovsrätt i framtiden, så vi är på rätt plats.

Och fastän vi bara är 2 folkvalda pirater av 754 har vi kunnat leverera resultat i EU­parlamentet:

Vi stoppade ACTA­avtalet, som skulle ha lett till hår­dare jakt på fildelare och mindre frihet på nätet. Tillsammans med hundra­tusentals aktivister i EU’s

alla länder, som demonstre­rade på gatorna och skrev

mejl till EU­parlamentariker­na, lyckades vi få EU­parlamen­

tet att säga nej till ACTA­avtalet i juli 2012.I Telekompaketet som förhandlades

fram år 2009 bidrog vi till att EU­par­lamentet sa att om någon ska stängas av från nätet för att ha fildelat, då måste det ha varit en riktig rättegång

först. Det här har gjort den franska Ha­dopi­lagen, som gick ut på att stänga av fildelare efter några varningsbrev, helt tandlös. Sedan den lagen trädde i kraft i Frankrike har myndigheten skickat ut miljontals otrevliga varningsbrev, men bara stängt av en (1) fildelare från nätet – i två veckor. Nu pratas det i Frankrike

om att lägga ner hela Hadopi­myndig­heten. EU­parlamentets krav på riktig rättegång, som Piratpartiet var med och drev på för, bidrog till den segern.

En politisk grupp har kopierat vårt krav på att fildelningen ska bli laglig. Det är den Gröna gruppen i EU-parlamentet (där vi sitter med som oberoende ledamöter). I oktober 2011 antog den Gröna gruppen i EU-parlamentet Piratpartiets program för att göra fildelningen laglig som sin officiella ståndpunkt.

Att vi har fått en hel politisk grupp att kopiera vårt program visar att vi är på rätt väg. Om vi ska få EU att ändra la­garna om fildelning och upphovsrätt måste vi övertyga andra partier så att vi till slut kan få majoritet i parlamentet. Vårt jobb är att prata med de andra par­tierna på ett lugnt och tålmodigt sätt tills vi lyckats övertyga dem att komma över till vår sida. Att vi har lyckats med en politisk grupp redan visar att vi kan leverera, och att strategin fungerar.

Ännu så länge är det förstås en bra bit kvar till en majoritet för fildelning i EU­parlamentet. Men jag tror att det kan komma att ändras redan under nästa mandatperiod. Den Socialdemo­kratiska gruppen i EU­parlamentet har visserligen inte tagit ställning för fri fildelning, men de diskuterar frågan in­tensivt internt. Med Piratpartiets hjälp som påputtare och inspiration i EU­parlamentet finns det en chans att de väljer att komma ombord på piratskutan någon gång efter valet. Om det händer, kommer vi kunna skapa en majoritet för fri fildelning i EU­parlamentet.

Då kan det börja hända saker.Risken att åka fast för fildelning må

vara minimal, men i ett fritt samhälle ska vanligt hyggligt folk inte ens be­höva tänka tanken att poliser och film­bolagsrepresentanter kan komma in­stövlande klockan 6 på morgonen för att göra razzia.

Fildelare är vanligt hyggligt folk. Vi kräver att lagen anpassar sig till oss, inte till filmbolagsdirektörerna.

Piratpartiet ställer upp i EU­valet i maj 2014. n

Christian Engström är EU-parlamentariker för Piratpartiet och bloggar på christianengstrom.wordpress.com.

9

Foto

: Sam

uel

Hu

ron

” Okonstruktivt att förneka makten”

Den mest ironiska lärdomen jag har dragit av att sitta i parlamentet är att folkvalda samtidigt överskattar och underskattar sin maktposition. Många lagstiftare överskattar egen insikt och möjlighet att faktiskt kontrollera de myndighetsprocesser de sätter igång, rapporter visar ofta på hur lagstiftare totalt misslyckats med att definiera sin egen roll i översiktsprocesser. Men många lagstiftare underskattar också sin egen makt och det får dem att dels fatta dåliga, okloka beslut samt på ett mycket slapphändigt sätt säkerställa att deras vilja faktiskt går igenom.

Eftersom det är rätt ointressant för mig vilken makt jag inte har att reglera FRA på rätt sätt, och då jag ändå upp­

lever att det enda rättvisa att göra med FRA är att lägga ned myndigheten och avveckla deras hårdvarukomplex, tänk­te jag breda ut mig lite över min andra punkt – när lagstiftare misslyckas de­finiera sitt eget inflytande för sitt eget bästa.

Det första är att folkvalda lagstiftare måste ställa den exekutiva delen av makten, regeringen och kommissionen, bättre till svars för vad de gör och inte gör. Det här året har kommissionen lå­tit bli att etablera rättssäkerhet på nätet, till exempel. Jag drev en stark kampanj i Europaparlamentet för att ställa kom­missionen till svars för detta och fick stöd från ett mycket brett spektrum av

politiska grupper. Argumenten emot en sådan kampanj var allt ifrån ”men tänk om kommissionen föreslår mer rättssä­kerhet och så gör parlamentet fel sen?” till ”vi vill inte överreglera industrin”. Det första påståendet är att underskatta det egna inflytandet vi som ledamö­ter kan utöva: naturligtvis kan vi, med kommissionens på området gedigna utredningar i ryggen, argumentera för bättre och tydligare rättssäkerhet för industrin och yttrandefriheten. Det an­dra påståendet faller på sin egen orim­lighet eftersom i stort sett alla industri­er utom upphovsrättsindustrin tycker att den rådande rättsliga osäkerheten är oönskvärd. Det är ofta lika tröttsamt som det är deprimerande att se folk­

10

Foto

: Sam

uel

Hu

ron

valda ledamöter avfärda sin egen makt­ställning, och jag vill i sammanhanget ge en eloge till Lambert van Nistelrooij, vars stöd för tanken på att parlamentet i alla fall bör ges en roll i bedömningen om rättssäkerheten på nätet övertygade mig om att det nog finns hopp om de­mokratin trots allt.

Det andra är att folkvalda lagstiftare behöver sluta framställa saker som mer komplicerade än vad de är. Det bästa sättet att undvika ansvar för att någon­ting görs eller inte görs är genom att framställa beslutsfattande som på tok för komplicerat för att genomföras. Det här ser jag jättemycket när det gäller reglering av företag. Eftersom vi i bo­lagslagar i både EU och i Sverige gjort så att företag måste agera i sina egna intressen – annars får både VD och styrelse obehagliga konsekvenser (se t ex Jan Anderssons lärobok från Stock­holms universitet om kapitalskydd i ak­tiebolag) – är det väldigt lätt att få fö­retag att göra rätt: vi gör så att det blir företagets egenintresse att göra rätt. Detta gör man genom att göra det dyrt att göra fel, eftersom vi i lag definierat företagets intresse som att gå i vinst. Det är oerhört tröttsamt att följa dis­kussioner om misstänkt överreglering och omöjligheten i att belasta företag för deras misstag. Ingen vill överreg­lera – överreglering är vanligtvis en konsekvens av att lagstiftaren vägrar bestämma sig för vad som är rätt, och hur man gör det dyrt att låta bli att göra så. Detta är absolut inte komplicerat och skulle enkelt kunna lösas med lite ryggrad hos våra folkvalda lagstiftare.

Det tredje är att folkvalda lagstiftare måste försvara sin egen moraliska och politiska rätt att fatta etiska beslut om samhällets riktning. Det händer allde­les för ofta att lagstiftare slutar bry sig om lagstiftning efter att den röstats ige­nom, oftast i förhållandevis oförändrat skick gentemot det som föreslagits av regering och kommission. Lagstiftare skulle istället kunna bry sig mer om hur lagstiftning faktiskt tillämpas, och både riksdagen och Europaparlamentet har en stor frihet i att ställa tillsynsmyndig­heter till svars för vad de gör och inte gör. En frihet som ministrar och kom­missionärer förresten inte har, eftersom

tillsyn är separerat från exekutiv makt. I frihandelssammanhang har vi den olyckliga utvecklingen att lagstiftare vill överlåta på särskilda ”tribunaler” (icke­domstolsdomstolar) överklagan­den av demokratiskt fattade beslut om något företag tycker att de vill överkla­ga beslutet inför en beslutsfattande in­stans som inte står under demokratisk kontroll. Det är givetvis inte bra när fri­handelspolitiken avviker från målet att vi alla ska komma överens och bedriva handel med varandra och istället börjar utgöra ett hot mot demokratisk vilja ut­tryckt av folkvald församling.

Det fjärde är att folkvalda lagstiftare alldeles för ofta låter sig förpassas till ett amatörutrymme. Istället för att godkänna premissen att också lagstif­tare kan vara kompetenta, kunniga och skickliga spelare i en politisk process, är det alldeles för vanligt att lagstiftare hänvisar till de ”riktiga” experterna, de som egentligen vet vad som hän­der, och på detta sättet underkänner lagstiftare både sin egen makt och sin egen kunskap. Det kan inte vara bra att lagstiftare abdikerar ansvar för sitt eget kunnande och sitt eget ansvar för att förstå vad vi beslutar bara för att det är bekvämt att hänvisa till experter som är utomstående lagstiftarens egna verk­samhet. Ledarskapet blir oerhört otyd­ligt när lagstiftare ständigt hänvisar tillbaka till experter utan att uppvisa någon förmåga att själva analysera vad de tar emot för information. För givet­vis finns det jättemånga experter som sinsemellan inte alls är överens – ”ex-

perter” är ingen homogen grupp. Det som är viktigt är alltså inte att politiker lyss­nar på experter, utan snarare på vilka experter politikerna lyssnar och hur de i sådana fall själva tolkar och analyse-rar det de hör.

Jag pendlar personligen mellan tron att vi behöver smartare politiker och smartare politik, till att tro att vi kanske egentligen bara behöver politiker och politik som inte ständigt dumförklarar sig själva. Egentligen finns inget skäl att tro att intelligensnivån behöver hö­jas, men det är uppenbart okonstruktivt att förneka den egna makten, det egna maktutövandet och den egna kunskapen. I slutändan är det vi, lagstiftarna, som bestämmer över alla andra och det är vi som sätter alla spelregler för allt hela tiden. Det är ett oerhört tungt och ansvarskrävande uppdrag och det enda som krävs är egentligen att man tar det ansvaret på allvar.

Ytterligare en personlig reflektion kan vara att den som är ledamot i Eu­ropaparlamentet utan att samtidigt lida av sömnsvårigheter och ångest inför sitt eget maktutövande förmodligen inte är någon lämplig person att inneha sådan makt. n

Amelia Andersdotter är EU-parlamentariker för Piratpartiet och bloggar på ameliaandersdotter.eu.

Det är ofta lika tröttsamt som det är deprimerande att se folkvalda ledamöter avfärda sin egen maktställning

11

För snart femton år sen gick jag in i en lång och djup depression. Jag hade social fobi och stora svårigheter att ta mig ut genom dörren. Jag var sjuk länge, nästan fem år, och till slut blev jag det som förr kallades sjukpensionär. Jag är idag oändligt tacksam för allt stöd jag fick av familj, släkt, vänner och samhälle som gjorde att jag idag hör till en liten minoritet som tagit sig ur det som Fredrik Reinfeldt kallar ”utanför­skapet” och blivit frisk nog att fungera som familjefar, som medborgare, som yrkesman.

Idag vet jag att jag inte ”bara” gick in i väggen, att det var ett komplex av or­saker bakom min kollaps och den långa vägen tillbaka. Jag lever dag för dag med en osynlig sjukdom. Jag inrättar mitt liv efter den ungefär som en diabe­tiker inrättar sig efter sin. Skillnaden är att min sjukdom är av det slag som man kan ha svårt att prata om eftersom den är neurofysiologisk och därför av någon anledning inte anses vara lika ”kropps­lig” som exempelvis diabetes. Stigmat kring mentala diagnoser må ha minskat under min livstid, men jag är ändå inte bekväm med att vem som helst vet detta om mig – att jag är ”onormal”. Ja ni ser alla citationstecken jag behöver …

Mitt behov av anonymitetUnder några år hängde jag på internet för att få utlopp för mina sociala behov i en miljö som var mindre hotande än

livet utanför hemmets dörr. Jag var anonym, vilket gjorde det möjligt för mig att dela mina upplevelser av utan­förskap med andra utan att jag behövde vara rädd för omgivningens reaktion. Jag kunde samtala med människor om kriget inne i min hjärna. Jag kunde hitta samtalspartners som hjälpte mig i mina ansträngningar att förstå vad jag gick igenom och i min strävan att bli bättre på att hantera det.

Samtalen hade inte varit möjliga utan anonymitetens skydd. Jag visste till­räckligt mycket om internet för att för­stå att jag inte kunde lämna kopplingar till mitt riktiga namn, annars skulle jag ha detta hängande över mig som ett po­tentiellt hot vid sociala kontakter resten av livet. Jag ville kunna välja själv vilka som skulle ha rätt att känna till att jag är sjuk.

En del av min anonyma nättillvaro handlade också om opinionsbildning. Det är viktigt att sprida skildringar om hur det är att leva i utanförskap, hur det är att leva med en neuropsykologisk funktionsnedsättning, hur det är att leva i det till synes evigt svarta. Jag spred därför texter om mina upplevelser. Vid ett tillfälle blev jag riktigt rädd. Jag hade glömt att ta bort mitt namn i en text på en hemsida jag hade under pseudonym. Googles spindel hittade mitt namn och plötsligt dök sidan upp i sökresultaten för mitt ovanliga efternamn. Muren mel­lan min riktiga identitet och mitt ano­nyma alias hade rämnat. Jag plockade snabbt ner filen och lyckades med tur el­

ler skicklighet tvätta rent Googles sök­resultat. Jag kunde andas ut!

Om ni inte har en skamlig hemlighet så kan ni nog inte föreställa er ur äkta den rädslan jag kände var, trots att det ”bara” rörde något som hände på nätet. Och skamliga hemligheter är vi många som har – inte sant?

Jag tror inte att anonymitet är det enda eller ens det bästa valet för oss med skamliga hemligheter. Själv har jag långsamt kommit till insikt och vuxit i mod, så att jag numera uttrycker det jag vill uttrycka under eget namn el­ler kända pseudonymer. Det begränsar mig i eftersom det finns saker jag vill skriva om, som jag duckar av rädsla för de konsekvenser det skulle kunna få för mig, för mina nära och kära. Jag har till exempel länge undvikit att ”komma ut” med min bipolaritet.

Men jag vill våga prata om det. För det är i dagsljus trollen spricker. Jag har själv stor behållning av att läsa ärliga och öppna skildringar av hur det är att leva med sjukdom. Jag tror också att det viktigt för att minska stigmat att vi som lever med detta vågar prata om det. Men den här texten handlar inte om det. Den handlar om anonymitet.

Vi är många med skamliga hemlighe­ter eller lik i garderoben, det må vara en stigmatiserad sjukdom, en sexuell läggning, en historia av livsval som vi kanske inte är stolta över, extrema åsik­ter eller vad som helst som vi inte är bekväma att dela med alla. Och vi har val att göra: Vi kan vara öppna med vår identitet men censurera oss, eller vi kan vara anonyma och tala fritt.

Att vilja varaa n no y m

12

Jag väljer som sagt numer det förra, men jag förstår och respekterar de som av olika skäl väljer det senare. Det tyck­er jag rättsordning, våra medier och vi själva i vårt offentliga samtal också bör göra. Möjligheten att vara anonym är värd att försvara.

Rätten till anonymitetDet finns mycket att säga om vår rätt och våra möjligheter att vara anonyma. Det finns tekniska aspekter, det finns ett juridiskt perspektiv och det finns en moralisk dimension.

Teknisk möjlighet I en teknisk bemär­kelse är det i stort sett omöjligt att skydda sin anonymitet på internet. Vill man vara hemlighetsfull och anonym får man maskerad ta sig iväg till ett fysiskt möte i dunkel belysning. Det vi gör med våra datorer, mobiler och surf­plattor lämnar digitala spår som går att följa om man har den rätta kunskapen.

Juridisk rättighet? Hur ser det rätts­liga skyddet ut? Vi är inte garanterade anonymitet som en rättighet av staten. Som källa till en publikation med ansva­rig utgivare är vi garanterade anony­mitet genom meddelarfriheten. Vi kan också vara garanterade anonymitet av tjänsteleverantörer för de tjänster vi använder. Hur starkt det skyddet är i praktiken är svårt att säga.

Moraliskt perspektiv Men om det inte finns något rättsligt skydd för anony­miteten, hur kommer det sig då att den ändå har ett skydd? Det handlar om en moralisk dimension. Ett exempel är svenska mediers långtgående självpå­tagna försiktighet kring namnpublice­ring. Det finns uppenbarligen en gräns för när det anses rimligt att hänga ut någon i tidningen.

Media ger till exempel ofta anonymi­tet inte bara åt folk som är anklagade för brott i väntan på dom, utan också ofta åt dömda brottslingar.

Moraliskt anser vi tydligen som samhälle att det kan finnas ett starkt intresse att skydda människors rätt till anonymitet. Det handlar om att vi inte vill återinföra skampålen. Det är bekymrande med den utveckling som kvällspressen och andra medier har sla­git in på den senaste tiden. Det är inte längre lika självklart att skydda folks anonymitet. Gränserna för när det är okej att hänga ut med namn flyttas och blir mer godtyckliga. Varför skyddar man vissa grova brottslingars anony­mitet men inte en vanliga medborgare som uttryckt sig hatiskt på nätet? Finns det en vägledande princip, eller handlar det bara om lösnummerlogik? Eller ser vi en trend tillbaka mot ett hårdare samhälle där skampålen inte längre är en främmande metod för bestraff-ning och där alla som avviker genom åsikter, läggning eller beteende gör bäst i att vara försiktiga?

Att försvara rätten till anonymitetDär står vi. Vid det vägskälet. Piratpar­tiets reaktion på detta är att försvara rätten till anonymitet. Vi vill skydda den i lag, eftersom det i internetsam­hället har blivit än viktigare att bevara folks rätt att inte bli avslöjade, registre­rade och uthängda på grund av något av alla de spår vi lämnar efter oss på nätet. Eftersom det tekniska skyddet aldrig kan vara helt säkert och eftersom den moraliska rätten blir alltmer osäker behöver staten garantera ett grund­skydd på området.

Som jag sa tidigare har jag slutat använda möjligheten att vara anonym och skyddar istället mina lik i gardero­ben genom att vara försiktig med vad jag skriver och säger i vilket samman­hang. Men alla gör inte mitt val. Och med mina erfarenheter av behovet av att vara anonym förstår jag precis var­för. Jag respekterar dem som inte vå­

gar vara öppna med något i sitt liv som ändå är så svårt och viktigt att de har ett behov att tala om det. Den respekten och förståelsen för anonymiteten tycker jag att vår rättsordning, våra medier och vi alla tillsammans är skyldig dem.

Frågan handlar inte bara om ändrad lagstiftning. Den handlar om attityder. Den handlar om att förklara vikten av att kunna vara anonym för dem som är motståndare till det eller inte bryr sig. Att visa på falskheten i resonemang om att de som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta, eftersom vi alla fak­tiskt fruktar någonting, hur rent vårt mjöl än är. Att visa att vår möjlighet att tryggt utveckla våra åsikter och prata om dem långsiktigt är viktigare än att utnyttja möjligheten att hänga ut någon för att ta poäng i en dagsaktuell strid.

Det handlar om allas vår respekt för valet att vara anonym, om valet att inte efterforska vem som står bakom ett ali­as, utom när synnerligt starka skäl före­ligger. Rätten att vara anonym är inte gränslös. När det handlar om förtal, hatbrott och liknande så finns det redan idag regler som gör att rättsvårdande instanser har till uppgift att efterforska vem som ligger bakom.

Piratpartiet står upp för att de som upplever ett behov av att vara anonyma ska kunna vara det. Vi gör det tekniskt genom att underlätta för våra aktiva att kunna välja att vara anonyma om de vill. Vi vill göra det rättsligt genom en för­ändring av lagstiftningen på området. Men viktigast av allt är att vi gör det moraliskt genom att ta varje tillfälle att förklara varför anonymitet är viktigt. n

Göran Widham är styrelseledamot för Piratpartiet och bloggar på Sagor från Livbåten fridholm.net

13

anhängarna istället hänvisar till, fortfa­rande lika luddigt, är då terrorism.

Men det vet ju alla att det inte finns några terrorister i Sverige? ”Just det”, svarar man då malligt. ”Tack vare FRA.” Faktiskt så påstås det att FRA:s massövervakning har avvärjt terror­dåd, men praktiskt nog kan man inte gå in på några detaljer. Det är det som är så fiffigt med spionverksamhet; vi har inte mycket annat att välja på än att lita på dem.

Men, om man nu hade stoppat ter-rordåd tack vare FRA:s verksamhet, var är rättegångarna? Fängelsestraf-fen? Precis som man inte kan prata om detaljerna kring sådant kan man tänka sig att såväl utredning som rättegång skulle hållas hemlig och bakom lyckta dörrar, men inte kan man väl hemlig-stämpla rättsprocessen så till den milda grad att det inte ens går att ta reda på att den har ägt rum?

Dessutom; är det någon som tror, på allvar, att FRA och dess ivrigaste försvarare skulle ha missat chansen till PR? Knappast va? Man hade basunerat ut det och gnuggat det i skeptiker­nas ansikten. Man hade anordnat en triumferande parad av romerskt snitt och ökat FRA:s budget till fyr­tiotusenmiljarder kronor. Frånvaron av slipsar som solar sig i glansen är en stark indikation på att det helt enkelt inte finns någon glans att sola sig i. Det är helt enkelt ett jävligt dyrt elefantpul­ver vi har köpt.

Och då har det ändå förekommit terrordåd i Sverige sedan 2008. Stol­len som satte skräck i Malmö genom att åka runt och skjuta invandrare bör betecknas som terrorism, men gör det inte för alla vet ju att terrorister har brunt skinn och stort skägg. Sedan hade vi ju den andra stollen, han som

Johnny Olsson bloggar på Enligt Min Humla scriptorium.se/josh

Elefant pulversprängde sig själv i Stockholm för ett par år sedan. Det betecknas däremot i folkmun som terrorism, för han passar in på beskrivningen, men frågan är om inte det egentligen bara var ett spekta­kulärt självmord. Dock hade han själv mailat Säpo och förvarnat, men det var det tydligen ingen som hade läst. För 822 miljoner kronor till kanske FRA kan tänka sig att skumma igenom sä­kerhetspolisens inbox.

Valrörelsen har så smått börjat puttra igång. Snart börjar ”vård, skola, omsorg”­mantrat från riksdagsparti­erna. Jag vet var det finns 822 miljoner att ta av. n

I en liten anspråkslös by i Frankrike bor ett gammalt original. Klockan fem varje mor-gon går han ut och strör ett vitt pulver på gatorna. Så har han gjort i flera år och by-borna tar ingen notis om honom. Det hör till. Solen går upp på morgonen, tuppen gal, tidningsbudet delar ut tidningen och gamle Francois strör sitt pulver. Inga konstigheter. En morgon levererar en nyanställd chauf-för varor till byns café och får syn på den kufiske mannen. Han blir nyfiken och går fram till honom.

”Ursäkta, monsieur, men vad är det ni strör ut på marken?”

”Elefantpulver”, svarar den gamle.”Vad för något?””Elefantpulver. Det håller elefanterna

borta.”Chauffören skrockar. ”Men kära nån, det

väl alla att det inte finns några elefanter i Frankrike!”

”Precis, och nu vet ni varför.”Bara i år beräknas FRA:s verksamhet kosta 822 miljoner kronor enligt re­geringens budget. Anslagen har ökat med 232 miljoner kronor, eller 39%, sedan Lex Orwell infördes 2008 och en­ligt DN saknar det troligen motstycke i svensk statsförvaltning. I nästa års budgetproposition är anslagen till FRA 860 miljoner kronor. Det är, för att ci­tera Sverigedemokraternas Margareta Sandstedt, väldigt mycket pengar. Vad får vi då för pengarna?

Det är det ingen som egentligen kan svara specifikt på, annat än något lud­digt om ”rikets säkerhet”. Om man frå­gar vilka yttre hot det finns mot Sverige är det inget man kan eller vill svara på, men man kan väl säga så här: Om det nu fanns en reell militär hotbild mot Sve­rige, då kanske man inte skulle montera ned försvaret? Regeringens agerande i försvarsfrågan ger därmed en ledtråd om att man inte känner till något över­hängande invasionshot. Det har heller aldrig i debatten varit någon som helst antydan om dylikt. Vad övervaknings­

14

Vi får höra av vår regerings företräda­re att vi är övervakade för att man vill skydda oss mot terrorism.

Man ger alltså upp vår frihet och vår integritet och öser ut skattemiljarder för att stoppa en terrorism som knappt fanns till att börja med.

Och dessutom med en metod som är garanterat helt verkningslös. (Om ter­roristerna inte vill få sina rörelser spå­rade kan de helt sonika strunta i att ta med sig mobilen. Vill de kunna kommu­nicera med mobiltelefoner eller över nä­tet, utan att ådra sig misstankar, kan de använda enkla kodord. Och så vidare.)

Retoriken vi får höra när övervak­ningen ska motiveras är att om vi kan rädda ett enda liv med övervakningens hjälp, så är det värt det.

Låt oss titta närmare på detta.År 2010 tog 1 442 personer sina liv

i Sverige. Ändå har vi en psykiatri som mest liknar ett dåligt skämt. Vad skulle

det vara värt att rädda ett enda liv med förbättrad psykiatri?

Den övriga vården liknar också alltmer ett dåligt skämt. Vi hör nästan dagligen om överbeläggning, smuts, underbeman­ning och slarv. Hur många människoliv kostar detta årligen? Kunde det inte vara värt något att rädda ett av dessa liv?

Vi har folkhälsan. Psykosociala ar­betsmiljöer som ger oss utbrändhet och hjärt­ och kärlsjukdomar via stress är mycket vanliga i vårt land. Våra mat­vanor förstör våra blodkärl och ger oss diabetes och stroke.

Vi har missbruket. Knarket skördar offer hela tiden, både direkt i form av överdoser och indirekt i form av re­laterade sjukdomar och kriminalitet. Alkoholister dör av skrumplever och störtblödningar, och kör bil i fyllan och dödar folk i trafiken.

Vi har migrationsverket. De utvisar, i strid med FN:s och EU:s konventioner

om mänskliga rättigheter, människor till länder där det föreligger en akut risk att de avrättas av den styrande re­gimen.

Vi har vapenexporten. Svenska vapen dödar människor i väpnade konflikter världen över. Ibland är det till och med svenska soldater som skjuter, eller dör.

Den här listan kan göras hur lång som helst.

Det beror på att det finns så många dödsorsaker som är betydligt större problem än terrorism.

Om regeringen verkligen anser att det är värt vad som helst att rädda ett liv, och sätter sig i sinnet att göra just det, så råder det ingen brist på bättre saker att satsa på.

Andra saker än att slösa bort våra skattepengar och ta ifrån oss vår frihet för en fullständigt meningslös övervak­ning. n

Övervakning – för att skydda oss från terrorism?

Christer Jansson bloggar på snelhest.janssons.org

1 000 nya sjuksköterskor eller lärare skapar mer trygghet än en StorebrorMassövervakning är inte gratis. Vi be­talar varje dag med våra privatliv. Vi be­talar med att journalister inte kan lova ett fullgott meddelarskydd. Vi betalar med att präster, läkare och advokater inte längre kan lova förtroliga samtal. Vi betalar med att näringslivet numera måste utgå från att konkurrenter har tillgång till deras affärshemligheter. Vi betalar med att människorättsorganisa­tioner inte kan kommunicera utan insyn med demokratikämpar i andra länder.

Allt detta är reella kostnader som drabbar oss både som individer och som samhälle. Dessvärre är effekterna inte omedelbart uppenbara. De smyger sig på oss. Man skulle kunna säga att övervakning är som radioaktivitet. Den syns inte, men den orsakar allvarliga skador om man utsätts för den över tid.

Det finns dock en annan kostnad för övervakningen som är omedelbar – den monetära kostnaden. Det går nämligen att räkna ut vad övervakningen kostar i kronor och ören. Det går ock­så att ställa den kostnaden mot vad vi skulle få för pengarna om vi valde att inte plöja dem i massövervakning.

Regeringen har budgeterat 820 mil­joner om året för FRA:s massöver­vakning. För de pengarna skulle man kunna anställa någonstans kring 1 000 sjuksköterskor eller lärare.IT­ och telekomföretagen beräknar att införandet av datalagringsdirektivet kostar mellan 760 miljoner och en mil­jard i en engångskostnad. Till det be­räknar man en årlig kostnad om cirka

133 miljoner kronor. För den engångssumman hade man till exempel kunnat ge di­gitaliseringen av vårt kul­turarv en ordentlig skjuts. För den årliga kostnaden

hade man kunnat anställa cirka 150 nya bibliotekarier.

1 000 nya sjuksköterskor eller lärare och en rejäl satsning på informations och kunskapsspridning genom digita­lisering och fler bibliotekarier skapar mer trygghet och förebygger fler brott än vad en Storebror gör.

Det här är dina pengar. Du bestäm­mer vad de ska satsas på. Det gör du genom att göra rätt val när du röstar i valen 2014. n

Partiledare Anna Troberg

15

Allt jag gör på nätet – alla sajter jag be­söker, alla sökningar jag gör, alla mejl jag skickar – allt registreras.

Det här har jag ju känt till länge. Data­lagringsdirektivet är ingen nyhet utan något vi levt med ett tag. Ändå är det som om poletten inte trillat ned, förrän nu.

Plötsligt blir det hela väldigt obehag­ligt. För vad är det jag sitter och läser vid min dator, egentligen? Vad är det jag söker efter när jag är lite uttråkad, eller full, eller kåt, eller bara nyfiken?

Om någon utomstående skulle granska min trafikdata, hur skulle det då se ut?

Det är så självcensuren börjar. Den börjar med en insikt och en känsla av att en hel del av det du håller på med kanske inte skulle se så bra ut för en ut­omstående. Det börjar med att du fun­derar över vad som skulle kunna hända om detaljerad information om dina läs­ och surfvanor hamnar i fel händer.

Du tänker efter lite extra när du är på nätet. I början gör du det. Men din hjärna lär sig. Efter ett tag behöver du inte behöva tänka efter längre utan

und viker instinktivt att ens tänka vissa tankar. Din hjärna låter automatiskt bli att ställa vissa frågor och du slipper hindra dig själv från att söka svar på fel frågor, för att det skulle kunna se kon­stigt ut om någon annan visste.

Steg för steg blir du lite tystare. Hela samhället blir tystare. Viss information slutar spridas. Vissa diskussioner förs inte offentligt, om de förs alls. Vissa samtalsämnen blir tabu. Vi bygger en järnridå runt våra tankar och bevakar den noga, så att ingenting olämpligt kommer ut.

Jag vill inte ha det såhär! Det är inte rätt att behöva censurera sig själv. Allmän registrering av män-niskors tankar och läsvanor hör inte hemma i en demokrati, oavsett beve-kelsegrunder. Men våra politiker har slutat bry sig.

Sveriges dåvarande justitieminister, Thomas Bodström (s), kämpade hårt i Bryssel, för att datalagringsdirektivet skulle bli så omfattande som möjligt. En röd­grön regering lät det hela fortsätta,

utan protester. Sedan fick vi en blå­grön regering som gjorde det till lag i Sve­rige, fortfarande utan protester.

Våra nuvarande riksdagspartier vill gärna ge sken av att vara så olika, så profilerade, men för mig är de lika bru­na, allihop. Det verkar inte finnas nå­gon som faktiskt bryr sig om att bevara grundläggande demokratiska värden och mänskliga rättigheter.

Skatter, vård, skola och omsorg är nog så viktiga politiska frågor, men det hela blir ganska meningslöst i längden om vi samtidigt låter politikerna rasera själva fundamentet till vårt öppna, demokra­tiska samhälle.

2014 är det valår. Jag tänker rösta på Piratpartiet, för det är det enda partiet som jag vet aldrig kommer att kompro­missa med frågan om min rätt till ett privatliv. Det tycker jag du också ska göra.

Eller har poletten inte trillat ned än? n

Plötsligt sätter självcensuren igång

Fredrik Moberg bloggar på www.syrransgranne.se

Foto

: Gal

ymzh

an A

bd

ug

alim

ov

/ U

nsp

lash

.co

m

16

Datalagringsdirektivet: Hur blir det sen?Christer Jansson bloggar på snelhest.janssons.org

Morgonljuset silar genom persien­nerna. Lägenheten är tyst sånär som på ljudet av snarkande och snusande män­niskor.

Plötsligt vaknar familjen av en kraf­tig smäll följt av ljudet av människor

som rör sig i hallen. Pappa rusar upp, naken, nyvaken, och förvirrad, och ut i hal­len. Han möts av svartkläd­da, maskerade män och röda laserprickar. Han beordras ned på golvet inför sin fa­milj, grips och förs bort. Na­ken. Oförstående.

Detta har hänt. I Sverige.Samtidigt utspelade sig

tre liknande historier på an­dra håll i närheten.

Bakgrund:• Ett  vittne  säger  sig  ha  hört  ett  ter­rordåd planeras av en man som pratar i mobiltelefon, på arabiska.• Vittnet  anger  en  tid  för när hen  tror sig ha hört detta.• Polisen gör en s.k. masttömning,  vilket ger dem tillgång till uppgifter om vem som pratat i telefon med vem och när – via den masten. En delmängd av det data som numer med datalagringsdi­rektivets hjälp sparas i ett halvår av operatörerna,• Polisen tittar på vilka som ringt under det angivna tidsfönstret, och ringar in fyra män.• Polisen gör några andra väl lösa anta­ganden och slår till.Det visar sig i efterhand att vittnet va­rit hemma och pratat i sin fasta telefon under det aktuella tidsfönstret, och inte – åtminstone inte då – på den plats där hen hört telefonsamtalet. M.a.o. har polisen tittat i fel tidsfönster och per­sonerna som greps var helt oskyldiga.

Det finns fler punkter att kritisera när det gäller polisens agerande i den här frågan, men den här gången är jag inte primärt ute efter att kritisera polisen, så jag lämnar det därhän. Det här exem­

plet illustrerar många saker, jag tänkte ta upp följande två:

Dels hade polisen redan före datalag­ringsdirektivets införande möjlighet att agera i akuta situationer; de kunde ju tömma masten som beskrivet i historien om Göteborgsfamiljen. I det fallet fanns en konkret misstanke om planering av ett mycket grovt brott. Då finns alltså goda skäl för polisen att få tillgång till datat.

Dels visar det hur tillgången till data i sig är en fara för oskyldiga – det räcker med att polisen tittar i fel tidsfönster, så kan oskyldigas hem stormas av natio­nella insatsstyrkan.

När vi börjar lagra dessa data rutin­mässigt, kan polisen göra sökningar i datat på lösare grunder. Eftersom poli­sen kan göra det, kommer de också att göra det. Våra lagar var redan generösa på den punkten och våra folkvalda ville göra dem ännu generösare, och även om så inte vore, så tror jag ändå inte vilda hästar skulle kunna hålla polisens fing­rar ur syltburken.

Har de kunnat titta i fel tidsföns-ter förr, kan och kommer de att göra det igen.

Med datalagringsdirektivet kommer vi att få se fler tillslag mot oskyldiga, kan­ske inte med nationella insatsstyrkan precis varje gång, men det räcker gott och väl med att få sitt hem upp­och­nervänt och gripas utan grund av den vanliga polisen. Dessutom är möjlig­heterna till ersättning för uppkommen skada eller upprättelse för begångna fel nästan rent akademiska.

Datalagringsdirektivet behövs inte.Datalagringsdirektivet utgör en enorm kränkning av vår integritet. Datalag­ringsdirektivet kommer att förstöra oskyldiga människors liv.

Och jag har inte ens börjat tala om självcensuren, varför rent mjöl i påsen inte är ett giltigt argument för övervak­ning, eller det övriga data som sparas om oss i och med att direktivet imple­menterats. n

n En internationell nyhetsförmedla-re – News International – hackade te-lefoner (inklusive en telefon till hörande ett barn som var saknat) för att få information till artiklar. De har erkänt att de betalat poliser för att få tillgång till data.

n En kvinnlig polis på Irland avlyssnade sin ex-pojkväns telefon och kollade hans data insam-lad under datalagrings-direktivet.

n Den tyska telekomjät-ten Deutsche Telekom använde sig av insamlad data för att olagligt spionera på ungefär 60 indivi-der, av vilka ett antal kritiska journa-lister, chefer och fackliga företrädare, för att hitta interna läckor. Företaget använde sin egna datasamling såväl som data från en nationell konkurrent och ett utländskt företag.

n Två stora säkerhetstjänster i Po-len använde vid två tillfällen insamlad data från 2005–2007 för att olagligt avslöja källor till journalister, utan rättslig översyn.

n Myndigheten för datalagring på Irland undersöker för närvarande klago-mål, där den irländska polisen anklagas för att göra bakgrundskontroller på människor som familjemedlemmar har förhållande med, och kontroll av s.k. ”vehicle histories”. Detta står att läsa i en rapport från 2010 från Datalagrings-myndigheten på Irland som klagar på att ”trots våra upprepade tillsägelser, lever inte poliser med övervakningsmöjlig-heter upp till den standard vi förväntar oss”.

Ovanstående exempel står att finna i en pdf utgiven av Edri, där förestående lagstiftning med övervak-ningskaraktär i EU, tillsammans med

nuvarande, redovisas: www.edri.org/

files/2012EDRiPapers/eusurveil-

lance.pdf

D I R E K T I v E T

F ö R D En y F I K n A

17

Jag frågade mina kollegor på jobbet vad som skulle få dem att protestera mot övervakningssamhället. ”Att det drabbar mig på något sätt som jag för­står” var svaret. Alltså, omvänt beskri­vet så känner de inte att övervakningen drabbar dem på något vis. De är för oviktiga för att spela någon roll, de gör ju inget olagligt, det finns liksom ing­enting att ta på. Därmed inte sagt att de upplever övervakningen vara bra – mest bara att övervakningen inte känns sådär hotfull som krävs för att utöva nå­got slags tryck på politiker för att få till nån slags förändring.

Det är en ganska bra övning att ställa den här frågan till människor. Vad är det som gör att du upplever att övervak­ningen inte angår dig? När jag ställde frågan till en taxichaufför svarade han att han gärna bjuder på sina data, om det kan hjälpa till att klara ut brottslighet. När jag på det ställde följdfrågan ”har du någonsin läst eller hört något om att övervakningen som använts klarat upp något brott?” så blev han lite ställd. Han kunde inte påminna sig att han hört talas om någon rättegång, eller brottsfall som klarats upp, med hjälp av den vardagliga övervakningen. ”Men vad används datat till då?” frågade han, och mitt svar blev ”ja, det är en mycket bra fråga”.

Just det här med vad det är som gör att något angår oss är en intressant fråga.

Det handlar om att människor drabbas, om inte vi själva, som vi kan identifiera oss med. När familjen i Göteborg fick sin dörr inslagen och de skräckslagna barnen fick vapen riktade mot sig, berodde det på ett misstag. En s.k. masttömning gick fel, fel familj blev drabbad. Och motivationen till masttömningen sägs vara ett samtal där någon klagade på sin sprängande hu­vudvärk. Som taget ur filmen Brazil, men ändå ledde det inte till några protester. Det kan kanske ha berott på att familjen var invandrare? Det är ju inte helt otänk­bart, med tanke på den krassa trend av att separera svenskar från svenskar som existerar i samhället idag. Terrorism­retoriken har inte minst satt sina spår i det allmänna vetandet.

Att känna nån slags identifikation, en förståelse för att något är allvarligt snett i samhället när samtliga med-borgare behandlas som potentiellt kriminella och därför behöver kon-trolleras och registreras på alla möj-liga olika sätt, är lite av ett problem. Var går gränserna, vad är det som gör att man till slut reagerar? Att känna att det angår en ligger hela tiden där och skaver. När angår det en?

I Storbritannien så betalade jour­nalister poliser för att få tillgång till telefonnummer till kändisar. Dessa av­lyssnades och det ansågs såpass fel att tidningen fick läggas ner. Men poli­

serna finns kvar, politikerna finns kvar – och kanske framför allt, systemet, det som kallas för datalagring, finns kvar. Hur kommer det sig att en såpass vida rapporterad skandal inte lett till några protester mot datalagringen som gör det här möjligt? Kanske för att det drabbade framför allt kändisar? De ska kanske stå ut med att deras privatliv inte är ”deras”, rent av.

Ungefär när känner man som vanlig svensson att det här angår en? I vilket sammanhang blir det tillräckligt nära för att man ska reagera och ställa politi­kerna till svars för vad som händer? På Irland så satt en polis och kollade upp sitt ex. På andra ställen i Europa kol­lade företag upp journalister som kunde tänkas skriva kritiskt om deras verk­samhet. Det begås misstag utan oetiska intentioner som drabbar människor. Men inget av det som hänt hittills, har skapat ett tryck så att politiker motive­rats att ta itu med detta. För att ingen känner att det angår dem.

Människor drabbas av det här dagli­gen, men vi känner att det inte angår oss. Jag tror att vi behöver ställa frågan lite oftare: vad ska det till för att du ska reagera mot övervakningen? Tills de förstår att i den stund det drabbar dem själva, personligen, på ett sätt som de för­står – så är det försent. n

Vänta inte tills det drabbar dig

Emma Marie Andersson bloggar på opassande.se.

18

Martin niemöller (1892–1984)

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;

Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;

Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;

Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

Foto

: Seb

asti

an M

ülle

r /

Un

spla

sh.c

om

19

varför är personlig integritet viktigt?”Integritet är som syre – vi uppskattar den först när den saknas.” - okändPersonlig integritet handlar om att själv få bestämma vem man är. Att ha integritet är egenmakten att själv kun­na välja vad man vill berätta för andra människor och när.

Dagligen interagerar vi med olika människor. Vissa av dessa människor känner vi väl, andra har vi en betydligt mer ytlig bekantskap med. Beroende på situation väljer vi att dela olika typer av information till de personer vi träffar. Till min goda vän Viktor, som jag har en nära relation med, kan jag berätta om mina familjeproblem. Till en kund som jag

har en affärsmässig relation med delger jag inte

samma typ av in­formation som

till min gamla bästis. Vissa bekymmer pratar du med dina för ä ldr ar om, andra

ämnen kan

Om du skulle träffa en person på kro­gen vill du gissningsvis inte att perso­nen som du pratar med ska känna till din sjukdomshistoria. Möjligheten att bestämma vad andra människor ska känna till om dig är en förutsättning för att kunna upprätthålla varierande sociala relationer.

Det är inte enbart ur ett individper­spektiv som det är viktigt med person­lig integritet. För samhället i stort är det också önskvärt att människor kan odla olika typer av relationer till varan­dra. En mångfacetterad demokrati krä­ver att olika gemensamma förbindelser utvecklas. En sund marknadsekonomi

kräver vid budgivning, och jobban­sökningar kräver att konkurrenterna inte känner till all information om dig. Dessutom vill du inte att en affärsrela­tion ska känna till irrelevant informa­tion om dig, som exempelvis sexuell läggning eller politiskt engagemang.

Vilken relation vi har till en viss per­son påverkar hur vi agerar inför den människan. Du pratar säkert bebisspråk inför din nyfödda dotter, men till chefen beter du dig formellt och korrekt. En del av vår sociala förmåga handlar om att justera beteende efter situation. Att ändra sitt beteende beroende på situa­tionen är inte att vara falsk, utan är sna­rare ett sätt att anpassa för att kunna stödja en specifik relation.

För mig är personlig integritet både rätten och möjligheten att bestämma vem jag ska vara vid varje given situation. Det är verklig egenmakt, att kontrollera vad andra personer vet om mig. n

du utan problem hålla en presentation om inför en skolklass på 30 elever.

Många av de samtalsämnen som du pratar om med nära vänner har privat karaktär. Det kan vara små hemligheter som du aldrig skulle få för dig att göra en status­uppdatering på Facebook om. Antagligen är det som du berättar för din vän i ett förtroligt samtal varken olagligt eller omoraliskt, däremot kan det vara generande för dig. Ett exempel på vad du gissningsvis inte berättar för alla människor om skulle kunna vara en olycklig kärleksrelation, eller om ditt senaste läkarbesök.

Möjligheten att själv kunna bestämma vad andra människor ska få veta om dig handlar om att själv kontrollera vem man är. Personlig integritet är rätten till den kontrollen. Att kunna hålla per­sonliga omständigheter för sig själv kan även fungera som fysisk säkerhet. Det är vanligt bland villaägare att försöka få det att se ut som någon är hemma fast att man är bortrest.

Det anses mycket viktigt att undvika att åsiktsregister uppförs. Att kunna ha tankar och idéer för sig själv utan att riskera hot eller repressalier. Du ska få rösta på vem du vill efter egen överty­gelse. Att en advokat ska kunna föra konfidentiella samtal med sin klient

utan att bli avlyssnad är en fun­damental rättsprincip.

Gustav nipe är ordförande för Ung Pirat, ungdoms-

organisationen för Piratpartiet.

En del av vår sociala förmåga handlar om att justera beteende

efter situation.

20

Internet är på

riktigt

”Men frihet på internet?”, sade hon. ”Bryr du dig inte om riktiga världen? Varför kämpa för internet?”

Och jag berättade varför.Jag föddes i mars 1992, ett drygt

halvår efter att Tim Berners­Lee lade upp det första meddelandet på webben i augusti 1991. Jag har växt upp med internet. Jag hade möjligheten att växa upp under en tid när en uppkopplad da­tor utvecklades från att vara en häftig grej som bara ett fåtal familjer i områ­det hade, till att vara någonting som alla har och använder. Internet har sak­ta men säkert tagit över mig, har sakta men säkert slukat mig. På ett fantastiskt sätt. På ett gudomligt sätt.

Internet har fått mig att hålla kon­takten med gamla vänner billigare och mer effektivt. Innan internet blev lika vardagligt sms­ade jag hela tiden, och när det började kosta för mycket slutade jag prata med mina vänner om jag inte hade dem nära. Internet hjälper mig prata med sociala kontakter när som helst, via smartphone eller platta eller dator, och jag kan hålla kontakter med vänner på ett sätt som jag aldrig tidi­gare kunnat, var i världen vi än bor.

Internet har fått mig att upptäcka den kultur som jag vill konsumera. Det fanns en tid när jag gick till bokaffärer, skivaffärer, och seriebutiker och leta­de mig blind efter någonting som såg vackert ut på omslaget. Aldrig mer. Nu kan jag upptäcka fler böcker, fler serier, fler filmer, och fler artister och band genom så otroligt många tjänster, inte minst torrentteknik. Jag är fortfarande en väldigt fysisk konsument och köper i nästan alla fall fysiska böcker och CD­skivor, men numera köper jag dem väl­digt sällan utan att först ha börjat läsa eller lyssna på dem elektroniskt.

Internet har fått mig att hjälpa indie­kulturen. Genom system som Flattr och Kickstarter kan jag stödja allt från bloggare till musiker och filmskapare med allt från några kronor till flera hundra, helt enkelt för att jag vill se dem fortsätta göra vad de gör. Jag, till­sammans med resten av världen, kan hjälpa musiker, filmskapare, författare, och speldesigners att genomföra pro­jekt som de aldrig skulle ha kunnat kla­ra av med ett bolag – projekt som ofta är av smal karaktär men som kan hitta sin publik genom internet.

Internet har fått mig att älska, och har hjälpt mig att leva. Det var där jag träffade mina första riktiga vänner. Det var över internet jag fick min första flickvän, som jag aldrig annars hade träffat. Och det var på internet jag fick hjälp av ett antisjälvmordsforum när min tonårsdepression var på väg att ha ihjäl mig.

Internet har gjort mig till en aktivist. Jag brukade vara fullständigt ointres­serad av politik. Nu brinner jag för det. Internet har hjälpt mig att upptäcka vad som är fel med världen, och hjälper mig att kämpa för vad som behöver gö­ras. Jag kan donera vaccin till sjuka. Jag kan stå på rätt sida i kriget mot censur. Jag kan gråta för de döda, och jag kan slåss för att vi aldrig ska få se det igen, och jag kan stödja de som kämpar för fred i en brinnande värld.

Jag älskar dig, internet. Jag älskar er som utgör internet. Jag älskar den värld vi siktar mot, den värld vi kom-mer att nå.

Varför kämpar vi för internet? För att internet är någonting i den här sjuka världen som är värt att slåss för. n

Anton nordenfur är styrelseledamot i Piratpartiet och

bloggar på anton.nordenfur.se

Foto

: Lo

uis

e Q

varf

ord

t

21

Ganska ofta läser och hör jag kommen­tarer av typen ”Piratpartiet har bra poli­tik, men namnet…”. Många gånger när argumentet dyker upp i olika varianter börjar gamla låten av Johnny Cash – A boy namned Sue – höras i huvudet. Killen som döptes till Sue och fick slåss hela livet på grund av sitt namn. Ett namn som pappan gav honom för att han vis­ste att han inte skulle vara närvarande

och behövde rusta sonen för att klara sig själv. Nu är inte Piratpartiet namn­gett av det pedagogiska skälet, men det är inte utan anledningar jag gör den där associationen.

Det handlar om historik – det var bland så kallade pirater som medve­tenheten om den rådande utvecklingen dök upp för mig. Där fanns den tekniska kunskapen, där fanns en direktkoppling till tankar om proportionalitet och om

hur internet borde utvecklas. När Rick Falkvinge en dag tyckte att det var dags för ett nytt politiskt parti, så var det antagligen naturligt att appellera till den grupp som skulle förstå frågeställningen omedelbart, genom namnet.

Jag personligen hade väldigt lätt att hitta till och ta till mig namnet. Det var det just inom piratrörelsen jag började få lite insikt om infor­mationspolitiken. Under ett par­tre år innan Piratpartiet såg dagens ljus så hade jag själv börjat ifrå­gasätta och funderade ofta på hur det i praktiken fungerade. Det blev en inkörsport som ledde till att jag helt behövde omvärdera min världsbild, hur marknader fungerade, hur lagar kom till, var skiljelinjen mellan samhälls­intresse och marknads intresse ligger.

Idag är inte den kopplingen det minsta självklar, det märks inte minst på att det ofta lyfts som an­ledning för folk att dra öronen åt sig. ”Piratpartiet är ett så jäkla dumt namn på ett parti.” Även människor som kanske skulle kunna tänkas omfat­

Piratpartiet, har jag sagt och fnissat lite. Liksom, det låter ju

faktiskt komiskt.

tas av epitetet ”pirat” kan uttrycka viss tve­

kan – inte minst eftersom begreppet för en del innebär

en slags utomparlamentism, ett sätt att vara som inte ingår i nå­

got slags etablissemang. Tanken att ”pirat” skulle ägas av nån norm eller nisch, kan framstå som knepig, till och med.

Ska sägas att även om jag hittade in i Piratpartiet med hjälp av namnet, har det inte varit helt lätt att prata om det för andra. Piratpartiet, har jag sagt och fnissat lite. Liksom, det låter ju faktiskt komiskt. Att lära mig att stå för namnet har varit lektioner i både

Piratpartiets namn

22

ödmjukhet och stolthet. Balansen mellan att hävda en

rätt till namnet och påpeka det ytliga i att avfärda en på grund av namnet har varit ständigt närvarande. Ibland har dock det generade fnisset faktiskt fung­erat som en kul ingång och gjort folk avspända och mottagliga för mina olika funderingar.

Om nu partiet skulle byta namn, vad skulle det skicka för slags signaler? En organisk förändring och utveckling kan ju ibland göra att organisationer juste­rar sina namn – MTV tog bort ”musik” från sitt namn, General Electric heter GE numer, osv. En naturlig namn­utveckling av en naturlig förändring inom organisationerna. Men vilken typ av signal skulle det sända om Piratpar­tiet bytte namn här och nu? Skulle de inte framstå som lite… kappvändande?

Emma Marie Andersson bloggar på opassande.se.

Kanske skulle de rent av framstå ta

avstånd från en av sina kärnfrågor – ifrågasät­

tandet av upphovsrättsliga lagstiftningar? Som ju så ofta

används för att inskränka både in­ternet och mänskliga rättigheter. I den stund ett parti kan uppfattas mästras att göra stora förändringar för att anpassa sig, kanske det till och med signalerar en svaghet och tecken på politisk omognad?

Man skulle dessutom kunna tänka sig att försvaret av själva namnet många gånger blir en emotionell koppling till försvaret av att ens få för sig att ”lägga sig i det politiska”. Jag tror inte man ska underskatta kraften i det.

Hade det spelat någon roll egent­ligen, vilket namn man än hade valt ur det perspektivet? Antagligen inte. Piratpartiet slår underifrån, kom från ”ingenstans” och behövde bevisa sig på ett sätt som inga andra etablerade partier behöver. Att försvara ett namn, eller kanske rättare sagt, sin rätt att få heta som man gör, kan vara nog så sym­boliskt i sammanhanget.

Striden om att få heta Piratpartiet i lugn och ro kanske är en onödig strid.

Kanske uppfattas det sno energi och uppmärksamhet från de viktiga gre­jerna. Återigen så ramlar man tillbaka då på frågan om det finns några garan­tier för att ett namnbyte skulle innebära respekt eller förtroende. Kanske, rent av, är energin som går till att försvara ett namn – som ju är så mycket enklare än att förklara den tekniska utveckling­en – en viktig tillgång?

Johnny Cash historia förtäljde inte var­för Sue aldrig bytte sitt namn, men å an­dra sidan så accepterar vi alla att han he­ter Sue. Hade killen hetat nåt annat, hade det inte funnits en historia att berätta. n

23

Insändare för Piratpartiet: Rädda offentlighetsprincipen!

Det förfärliga i det som röstades igenom i riksdagen nyligen kan sammanfattas med citat plockat ur en artikel i Metro:

”– Om vi inte kan acceptera att vi inte alltid får som vi vill när det gäller öp-penheten – då kan vi heller inte delta i internationella samarbeten, säger An-dreas Norlén (M).

Idag deltar Sverige i en rad samar-beten. Har vi förvägrats uppgifter eller hållits utanför hittills?

– Det kan jag inte svara på. Det här handlar om att blicka framåt och göra lagstiftningen tydligare.”

Det är en fin liten moment 22:a, det där. Vi ska inte veta, för det är inte bra för Sverige. När det på allvar handlar om att det inte är bra för folk att veta om saker, så har det gått långt. Detta anser alltså samtliga riksdagspartier, utom två – MP och V. Den gängse anled­ningen tycks vara att nu har ”EU sagt så, och då måste vi”. Men som Marcus Schmidt påpekar i ett inlägg – det gick bra att tacka nej till Euron:

”Om vi kan dissa euron – unionens flaggskepp, symbolen för det ökade inter-nationella politiska samarbetet mellan Europas stater, grundbulten i det eko-nomiska uppbyggandet av en gemensam europeisk marknad – så finns det för-handlingsutrymme. Vi är inte en lydstat, vi kan säga nej, vi kan säga att i de fall där EU och våra demokratiska värde-ringar skiljs åt, så väljer vi det senare framför det förra.”

Svenska politiker har de senaste åren visat en besvärande motvilja mot of­fentlighetsprincipen. Att lagändringen skulle vara något de anser sig vara tvingade till, känns helt enkelt som en sanning med modifikation. Det är ju inte utan att irritationen synts, när folk ställer för många jobbiga frågor. Det blir mycket enklare med gummistämpel för att kunna hemlighålla dyra festno­tor, finans affärer och annat smått och gott om man säger, information som allt oftare förhalats när journalister bett om utdrag. Jag säger inte att det är pla­

Offentlighetsprincipen Emma Marie Andersson bloggar på opassande.se

Från och med årsskiftet 2014 får svenska myndigheter hemlig - stämpla saker som har med EU att göra. när Sverige folk omröstade för ett EU-inträde var ett av vallöftena att vi aldrig skulle förhandla bort offentlighetsprincipen.

nen att använda det så, men nu kan det användas så.

Tänka sig att alla vi andra ska bjussa på precis varenda detalj om våra pri­vatliv, som skickas lite hipp som happ runt om i världen, för vilka syften det nu är som vi inte bör få veta. Men det offentliga, ptjaa… n

Offentlighetsprincipen är en av de vik­tigaste grunderna för Sveriges demokra­ti. Tanken med denna bestämmelse är att vi alla – såväl medborgare som journa­lister – ska ha fri tillgång till i princip all information om statens beslutsfattande. Detta är absolut nödvändigt för att vi i valen ska kunna ställa politiker till svars för deras agerande i maktens korridorer.

Tyvärr har regeringen de senaste åren visat en häpnadsväckande brist på respekt för offentlighetsprincipen. Riksdagens konstitutionsutskott kon­staterade att det endast under perioden 2009–2012 genomförts hela 69 änd­ringar av sekretesslagen. I mars 2013 fick Regeringskansliet själva kritik av JO för att bryta mot offentlighetsprin­cipen.

Det senaste angreppet på offentlig­hetsprincipen kom alldeles nyligen. Den 21 november 2013 röstade sex av Riksdagens åtta partier för att alla

dokument som kan ”skada” Sveriges internationella samarbeten ska hem­ligstämplas. Resultatet av denna gum­miparagraf blir att information kan mörkas på extremt vaga grunder, som en enkel önskan från andra stater. In­synen begränsas. Makten stänger dör­rarna om sig.

För oss i Piratpartiet är det själv­klart att medborgarna ska ha inblick i de folkvaldas göranden och låtanden. År 2014 ställer vi upp i valen till EU­parlamentet och Riksdagen. Om vi får folkets förtroende kommer vi arbeta för att återställa den offentlighetsprin­cip som är så viktig för vår demokratis funktion. n

Leo Rudberg, aktivist, bloggar på calandrella.wordpress.com

24

”Bibliotek är fantastiska! De är som ett internet

som man kan gå runt och bläddra i!”

Myt: Det värsta som kan hända en författare är att

dennes böcker delas på nätet.

Läsande skapar bok­älskare och bokälskare köper böcker.

En okopierad bok är en oälskad bok som ingen bryr sig om. En kopierad bok är en älskad bok och älskade böcker hittar alltid köpare.

Myt: Folk slutar köpa böcker om de

kan låna dem gratis på biblioteket eller ladda hem

dem från nätet.

E­böcker har lägre produktions­, distri ­ butions­ och royalty­kostnader än pappers­böcker. Om bokförlagen går under utan den extra avgiften, så gör de något fel.

Så beskrev en ung pirat sin första bib­lioteksupplevelse och visst hade hen helt rätt. Bibliotek ÄR fantastiska. Bib­liotek ÄR den fysiska världens motsva­righet till internet. Bibliotek ÄR viktiga broar mellan ny och gammal kunskap och litteratur.

Dessvärre är biblioteken också ho­tade. Politiker drar in anslag. Förläg­gareföreningen har valt att betrakta bibliotekens utlåning av böcker som ett hot mot förlagens verksamhet. Förfat­tarförbundet har av outgrundliga an­ledningar valt att gå samma väg. Svensk Biblioteksförening har klivit upp på barrikaderna och kämpar tappert, men de behöver bundsförvanter och Pirat­partiet ställer självklart upp på biblio­tekens sida.

Bibliotekens sak är vårDet senaste året har biblioteken inte bara fått leva med nedskärningar, de har dessutom utsatts för regelrätta attacker från bokförlag, Förläggareföreningen och Författarförbundet, organisationer som rimligtvis borde ha samma mål som biblioteken: att få folk att läsa böcker.

Nu är dock dessa organisationer inte speciellt intresserade av att få folk att läsa. Deras intressefokus är istället att få folk att köpa böcker. Jag har den se­naste tiden börjat misstänka att de ger blanka fan i om de köpta böckerna nå­gonsin läses. Vad gör det väl om någon använder en bok som toalettpapper, bara det är en KÖPEBOK!

Det är ett kortsiktigt sätt att tänka. En lånad men läst bok alltid är bättre än en köpt men oläst bok. Dels för att det är bra att läsa böcker, dels för att en läst bok, lånad eller köpt, har betyd­

ligt mycket större potential att leda till många fler framtida köp än vad en oläst bok har.

Svensk Biblioteksförening är riktiga hjältar. 2013 avbröt de förhandlingarna med Förläggareföreningen eftersom de tröttnat på att det förväntades att de skulle agera dörrmatta åt bokförlagens leriga skor. Good for them!

Piratpartiets utgångspunkt är att hitta vägar för att trygga bibliotekens verk­samhet i den nya tekniska verkligheten. Biblioteken har en viktig funktion att fylla och vi upplever att det finns myck­et entusiasm och initiativförmåga på många bibliotek, men att denna tillgång inte tas tillvara av politiker och andra. Det vill vi ändra på.

För att uppnå detta vill vi bland annat:• att  bibliotekens  roll  i  samhället 

stärks och att deras samhällsbärande funktion erkänns.• att  bibliotekarierollen  stärks.  I  en 

tid där vi har mer tillgång till informa­tion än någonsin, är även behovet av kvalificerad guidning genom informa­tionsflödet större än någonsin.• att  biblioteken ges bättre möjlighet 

att erbjuda en kontaktyta mellan upp­hovsmän och läsare för att upptäcka, skapa, efterfråga samt förmedla ny lit­teratur.• att Sverige ska ha ett centralt digi­

talt bibliotek där e­böcker, musik och film kan lånas ut över internet. I detta bibliotek ska alla kunna ladda upp sina egna verk liksom andras. Biblioteks­ersättning ska utgå automatiskt för de verk där upphovsmannen eller upp­hovsmännen är kända.

• att staten systematiserar biblioteks­ersättningen även för e­böcker, så att systemet fungerar på samma sätt som biblioteksersättningen för pappers­böcker.• att  man  gör  det  möjligt  för  bib­

lioteken att bygga ett eget, gemensamt system utan DRM (kopieringsskydd) för utlåning av e­böcker, så att de görs oberoende av privata företagsintressen.• att  man  skapar  en  transparent  in­

köpspolicy och ger bibliotikarier till­räckliga resurser för att själva göra urval av böcker att köpa in i stället för att förlita sig på paket från bokhandel/industri. n

Anna Troberg

Myt: Bokförlagen måste ta ut hutlösa

avgifter av biblioteken för utlåningar av

e­böcker för att inte gå under.

25

KopieraJohnny Olsson bloggar på Enligt Min Humla scriptorium.se/josh

Minns Alexandria!I biblioteket i Alexandria fanns den an­tika världens överlägset största samling av skriftrullar. På order av kung Ptole­maios kopierades i stort sett alla skrifter som passerade Alexandrias hamn (och ibland var det säkert kopian och inte originalet som återlämnades), och där­för kan man med fog hävda att i stort sett all tillgänglig nedtecknad kunskap fanns samlad i Alexandria. Biblioteket var inte bara en samling skrifter, det var också en plats för studier, forskning och författande. Kanske borde man rent av kalla det för universitetet i Alexandria, snarare än biblioteket.

Historiker är inte helt säkra på vad som hände med biblioteket. Man vet att den romerske kejsaren Julius Caesar in­vaderade staden år 47 f.Kr och att ham­nen då stacks i brand. Källor talar om att sjuttiotusen skriftrullar gick förlorade i branden, men det rör sig antagligen inte om huvudbiblioteket utan om ett magasin. Icke desto mindre; sjuttiotu­sen skriftrullar under antiken, det är inte kattskit. Troligen gick biblioteket i Alexandria under i omgångar; branden 47, att världens nav förflyttades bort från Mesopotamien, inbördeskrig, bristande underhåll och det faktum att papyrus har en begränsad hållbarhet, var sannolikt alla faktorer till att biblioteket i Alexan­dria förlorade sin glans innan en annan romersk kejsare, den kristne Theodo­sius, beordrade att bränna ned alla hed­niska byggnader i slutet av 300­talet.

Minns Mayas skrifter!När spanjorerna koloniserade mellan­amerika utsåg de Diego de Landa till biskop av Yucatanhalvön i nuvarande

Mexiko. de Landa visade stort intresse för Mayas språk och kultur och längs vägen vann han folkets förtroende så till den milda grad att de 1562 visade honom en (förmodat hemlig) samling heliga skrifter nedtecknade på hjort­hudar. Det är oklart hur stor samlingen var, men enligt de Landas egna logg­böcker rörde det sig om ”ett stort antal böcker och, eftersom de enbart innehöll vidskeplighet och lögner om djävulen, brände vi hela klabbet.” Ja, de Landa skrev nog inte ”klabbet” men det var i alla fall innebörden. Idag vet vi att Maya inte bara var vidskepliga vildar utan en högstående kultur som besatt en hel del kunskap. Till exempel var de duktiga astronomer och matematiker, vilket bland annat manifesterade sig i en kalender med förbluffande exakthet. Att de Landa kunde avgöra att skrifter­na bara innehöll vidskeplighet och lög­ner om djävulen betyder att han måste ha varit både en teolog av rang och ett lingvistiskt geni eftersom man än idag bara har lyckats avkoda 75% av de kvar­varande mayaskrifterna. Antingen det, eller så har vi ingen aning om vad han faktiskt brände upp.

Minns Timbuktu!I Sydsahara finns ett av UNESCO:s världsarv i form av ökenstaden Tim­buktu. Ursprungligen bara ett läger som med tiden blev permanent och som vann betydelse som anhalt i den ökande transsahariska handeln med guld, salt och slavar. Under en period från 1591 var Timbuktu huvudstad i det Saariska riket och under Timbuktus guldålder grundades här ett islamistiskt lärosäte. Genom handel och ambition kom Tim­

buktus bibliotek att bli en central för Afrikas samlade historia.

I april 2012 invaderades Timbuktu av fundamentalistiska islamistiska re­beller som införde sharialagar. I januari i år återtogs kontrollen av Timbuktu av maliska och franska styrkor, men som en sista gärning satte rebellerna eld på hela samlingen av skrifter, som enligt deras vridna världsbild ändå bara inne­höll avgudadyrkan. Som med Theo­dosius i Alexandria och de Landa på Yucatanhalvön. Men Timbuktu var inte oförberett och innan förstörelsen satte igång hade över tjugoåttatusen böcker redan smugglats ut ur staden av en 72­årig analfabet som i 40 år haft som uppgift att vaka över skrifterna. Och de ca tvåtusen böcker som sannolikt ändå förstördes hade redan hunnit digitalise­ras. Timbuktus samlade kunskap finns därför kvar.

Vi kan inte på förhand veta vem, eller vad, som kan förstöra ett kulturarv. Det kan, som i de uppräknade fallen, röra sig om en ockuperande makt, men det kan lika gärna röra sig om naturkata­strofer, försummelse, tidens tand, inlås­ning på grund av dum lagstiftning…

Att kopiera och sprida är att decen­tralisera. Och att decentralisera är det bästa skydd som finns mot såväl illvilja som naturkatastrofer och klantskallar. Att inte tillåta det innebär att vi ris­kerar att lägga alla ägg i samma korg i väntan på nästa plattnacke som på grund av sin egen okunnighet anser att det bara innehåller vidskepelse och lög­ner om djävulen. n

Kopiera

Kopiera

KopieraKopiera

Kopiera

Kopiera

Kopiera

26

Decentralisera

bevarakulturarvet

för att

och

The Burning of the Library at Alexandria in 391 AD, en illustration från ’Hutchinsons History of the nations’, 1910

27

Det handlar inte om artister, utan om medborgareSom alla lagstiftare och föräldrar vet så blir inte lagar automatiskt åtföljda bara för att de är stiftade. De måste på något vis genomdrivas för att vara effektiva. I detta syfte ges polisen och andra myn­digheter speciella befogenheter som vanliga medborgare inte har – de får använda våld, söka igenom människors hem och spärra in dem om de visar sig vara skyldiga till någonting. Den ge­nerella principen är att bevis samlas in först, varpå straff följer i relevanta fall.

Fildelning är ett notoriskt svårfångat brott. Läget tenderar att vara detsam­ma före och efter dess inträffande, och när en fil väl är kopierad så är det svårt att bevisa att det var just den miss­tänkte som kopierade just den filen. Det enda sättet att verkligen vara säker på att fånga rätt person är att ta dem på bar gärning, och det enda sättet att vara säker på att ta en fildelare på bar gär­ning är att konstant övervaka dennes elektroniska kommunikation tills en ve­rifierad otillbörlig kopiering sker.

Det säger sig självt att en konstant övervakning av människors elektro­niska kommunikation inte är propor­tionellt med brottet i fråga. För andra sorters brottslighet brukar det krävas misstanke om riktigt grova illdåd för att liknande åtgärder (telefonavlyss­ning, husrannsakan etc) ska komma på tal. Ändå är det detta som skulle krä­vas för att lagarna ska ha den effekt de är avsedda att ha. Själva försöket att samla bevis är likvärdigt med ett straff, och det är en smula bakvänt att dela ut straffet före allt annat.

Medborgare har rätt att inte få sin kommunikation avlyssnad. De har också rätt att inte betraktas som brottslingar

Tio anledningar till varför politik inte är en branschfråga

Det underliggande antagande som gör att denna fråga dyker upp är som föl­jer: att en reformerad upphovsrätt per automatik kommer att leda till att alla marknader för alla slags artister kros­sas oåterkalleligt. Det verkar nästan som att det enda som står mellan den totala ekonomiska implosionen för de kreativa yrkena och nuet är denna enda reform, och att piraterna ens för detta på tal är en dumhet så monumental att den måste krossas gång på gång.

Det finns vissa invändningar mot detta antagande. Jag säger invändning­ar, eftersom de inte är svar på frågan. Snarare underkännanden av frågan som sådan. Du kommer att se varför.

Låt oss lista ett antal av dessa in­vändningar, så att de finns samlade för framtida referens.

Reformen handlar inte om artister, utan om ungdomar.En inte helt oväntad konsekvens av att kriminalisera ungdomars beteende är att ungdomar blir kriminella. Likaså är det inte helt oväntat att ungdomar sätts i fängelse när ett beteende som är naturligt bland just ungdomar beläggs med fängelsestraff. Och låt oss vara helt på det klara med det här – det är inte fyrtiofemåriga män med välutvecklade kärlekshandtag som är det första som associeras med ordet ”fildelning”. Det är inte heller tant Agda som först kom­mer upp för den inre blicken. Faktum är att det till och med finns ett talande ut­tryck för vilka det handlar om: Genera­tion gratis.

Till och med statsminister Reinfeldt håller med om att det är orimligt att kriminalisera en hel ungdomsgenera­tion. Ändå är det det som har hänt. Med artisterna som alibi.

tills motsatsen är bevisad. Fildelnings­lagstiftningen underminerar bägge­dera. Återigen med artisterna som alibi.

Det handlar om att det ska vara lätt att göra rättDe gamla grekerna sade många kloka saker. En av dessa kloka saker är att när någon bryter en av samhällets lagar, så bryter de samtidigt också mot alla an­dra lagar. Med detta så menar de att när någon väl passerat gränsen mellan att vara oskyldig och att vara brottslig, så blir det väldigt mycket lättare att begå fler brott. Att gå från att vara en brotts­ling till att vara lite mer brottsling är inte på långa vägar lika svårt som att begå det där första brottet.

Det kriminaliseringen av fildelning gör är att placera dagens ungdom klart och tydligt i kategorin ”brottslingar”. All reklam om hur fel det är med fildel­ning gör sedan detta ännu klarare, och cementerar uppfattningen att de kan glömma allt vad oskyldighet heter.

Ett resultat av detta är att dagens ungdom aktivt lär sig att tänka som brottslingar. De lär sig att det är ratio­nellt att gömma sig för polisen, att det finns all anledning att tänka på hur be­visning kan döljas och att det är långt viktigare att kunna lita på sina när­maste medmänniskor än på de rätts­vårdande instanserna. Eftersom dessa instanser med lagens rätt är ute efter att sätta dit en.

Det här är ingen nyhet. Som sagt – redan de gamla grekerna sade att det ska vara lätt att göra rätt.

Fildelning och kopiering är inte ett nytt fenomenVarje gång ett nytt medium får en bred användning, så händer samma sak. De

Marcus Schmidt bloggar på magnihasa.blogspot.se

Ibland händer det att frågan om hur artisterna ska få betalt dyker upp. Givetvis dyker den inte upp ur ett kontextlöst tomrum – den dyker upp som en motfråga till Piratpartiets ambition att reformera upphovsrätten så att vardaglig fildelning inte längre är ett brott.

28

som baserat sina affärsmodel­ler på begränsningarna hos de tidigare medierna gör väldigt mycket väsen av sig. Varje gång är det samma visa – videoko­piering dödar filmindu­strin, televisionen dödar biografen, biografen dödar teatern, det själv­spelande pianot dödar pianospelandet, bibliote­ken tränger ut boklådorna. Inspelad musik över huvud taget sades i den längsta av tider vara dödsstöten för live­spelningar – varför anställa folk att spela instrument när det är billigare med inspelningar?

Varje gång samma visa. Ändå verkar det som att filmer fortfarande skapas, biografer fortfarande visar dessa filmer, det spelas fortfarande piano, du kan fortfarande handla på en boklåda nära dig, och livespelningar förekommer en­ligt ryktet fortfarande.

Det som händer är inte att kulturen dör. Det som händer är att den efter visst trevande lyckas anpassa sig till det nya mediets närvaro. I fallet inspe­lad musik är det pinsamt uppenbart hur välanpassad musikindustrin är – det som en gång skulle utplåna musikspel­ningar helt och hållet är numera musik­spelandets största inkomstkälla. Själva anledningen till att fildelning ses som någonting negativt är för att denna en gång så hotfulla teknik nu hotas att bli obsolet!

Fildelning är inte ett nytt fenomen. Inte heller skräcken för att allt är för­lorat. Men oroa er inte. Om kultur­industrin kunnat anpassa sig till det självspelande pianot, biografen, radion, televisionen, videon, CD­skivan och (inte minst) biblioteken, så överlever den nog även andra förändringar i med­iefloran.

Internet är inte längre en nyhetInternet byggdes inte igår. Det bygg­des inte heller i förrigår. Faktum är att det internet vi känner idag är närmare tjugo år gammalt, och att den yngre delen av dagens ungdom inte kan min­nas en tid där internet inte fanns. Om internet har någon effekt på samhället, så kommer den inte inträffa över en natt

på grund av någonting du eller jag gör. Det är snarare mer givande och rimligt att tänka sig att effekten redan har in­träffat, och att vi lever i det samhälle som internet format.

Ordet ”cyberspace” populariserades redan 1984. Det har hunnit bli gam­malt, vardag och i vissa kretsar halvt bortglömt sedan dess.

Kort sagt: alla eventuella hot från in­ternet har haft två årtionden på sig att inträffa. De som föddes när ordet cyber­space var nytt har hunnit börja skaffa barn vid det här laget. Om en industri skulle ha kollapsat till följd av den nät­bundna fildelningen, så skulle den ha haft gott om tid på sig att kollapsa. Rom raseras inte över en natt, men det en­trägna arbetet hos samhällets samlade nördar ackumulerat över två årtionden torde ha rubbat åtminstone någonting. För att inte tala om alla som hjälpt till sedan internet blev mer nödvändigt än nördigt.

Ändå verkar det som att försäljning­en av kulturprodukter är starkare än någonsin. Enligt branschen själv är nu­tiden den bästa av alla tider, och kultur­industrin framförs som ett exempel på hur ekonomin som helhet kan bringas till fortsatt tillväxt.

Det säger sig självt att en mild re­form av upphovsrätten så här i efter­hand inte kommer göra vare sig från eller till på den utveckling som redan skett. Den förändring som inleddes med internet är inte ett resultat av Piratpartiets göranden, eller ens den mer utvidgade piratrörelsens dito. Att

försöka härleda den eventuella kul­turekonomiska kollapsen till nå­

gonting parti eller rörelse gjort är bakvänt och historielöst.

Det finns gott om gratis konkurrens som inte är illegalVärlden är en stor plats. En väldigt, väldigt, väldigt stor plats. Det finns gott om sa­

ker att göra i den, och även om vi på något magiskt vis fick bort

allt vad otillbörlig fildelning heter så skulle konkurrensen från den till­

börliga fildelningen vara så pass stor att den utan vidare kan utgöra det domine­rande inslaget i en persons medievardag. Helt inom ramen för alla lagar och be­stämmelser.

För att ta ett exempel: That Guy With the Glasses. En hemsida där det finns till synes oändligt många välredi­gerade och välregisserade filmklipp att ta del av – helt gratis, helt lagligt. Det är inte en överdrift att säga att det går att tillbringa hela dagar absorberandes det innehåll som står att finna där.

Att det är gratis för oss tittare att ta del av innehållet innebär dock inte att de inte går med vinst. Det gör de. Fråga dem gärna om deras affärsmodell och om hur de hanterar den enorma tillväxt de upplevt de senaste åren.

That Guy är förstås inte ett unikt exempel. Det finns bokstavligen tu­sen andra exempel på liknande sidor och gratiskonkurrerande artister att bli distraherad av. Jag behöver inte ens nämna YouTube i sammanhanget – den som söker skall finna.

Utöver detta så finns förstås diverse projekt som kräver deltagande från all­mänheten för att fungera, och som både delegerar och genererar saker att göra ju mer de pågår. Wikipedia är förstås det största exemplet på en sådan gra­tis konkurrent, och just när det gäller wikier så finns det även där tusen andra exempel på projekt att gräva ner sig i. Helt lagligt, helt gratis.

Jag behöver nog inte fortsätta elabo­rera hur det växt fram nya former av kulturellt umgänge som inte involve­rar överlämnandet av pengar, men som ändå är helt lagligt. Själva existensen av internet och socialare medier är en enorm konkurrent till äldre medier, och

29

det finns ingen brist på folk som säger att de helt slutat titta på teve till förmån för exempelvis Twitter.

Kort sagt: att bara ta bort otillbörlig fildelning löser inte de problem som denna fildelning sägs skapa. Problemen kvarstår ändå. Om problemet är att det inte går att konkurrera med gratis, så är jag rädd att problemet är större än den otillbörliga fildelningen. Vilket onekli­gen är en anledning att fundera på hu­ruvida åtgärder mot sådan verkligen har den avsedda effekten, eller om det behövs en annan strategi.

Ärlighetens ögonblick: Gratis säljer inte alltidDet har sagts att det bästa sättet att hål­la en konspiration hemlig är att starta en blogg och på denna blogg högljutt berätta om precis allt som konspira­tionen gör. Detta eftersom ingen läser bloggar ändå, och hela ansträngningen är att jämföra med en fis i rymden.

Eller, med andra ord: att någonting är tillgängligt gratis är inte en garanti för att folk bryr sig. Om du är en kul­turskapare så finns det en viss risk/chans att ditt alster finns tillgängligt på en torrentsida nära dig, och att folk har tillgång till detta alster utan krav på vare sig betalning, ansträngning eller någon som helst uppoffring över huvud taget. Om de bara kommer på tanken att sträcka ut sin virtuella hand och greppa tag i det, så kan de göra det. Ingenting hindrar dem.

Förutom det där fenomenet som bloggare drabbas av. Det är väldigt stor sannolikhet att folk mycket väl vet att ditt alster finns där ute, gratis, och att de ändå inte bryr sig om att ta del av detta. Som inte kan fås att ta del av ditt alster ens när det är gratis.

Ärlighetens ögonblick: vilket anser du vara värst – att alstret finns tillgäng­ligt gratis, eller att folk struntar i det trots att det är gratis? Vilket är värst: att bli fildelad eller att inte bli det?

I mer engelska sammanhang an­vänder jag ett uttryck som är svårt att översätta: If you can’t make people pay attention, they are not likely to pay anything else either. Och om problemet är att du inte kan konkurrera ens när du är gra­tis – tja. Det är förmodligen inte fildel­ningens fel. Brutalt nog.

Killen med gitarr kommer inte sluta spela gitarrDu vet den där killen som är på alla fes­ter, alltid har en akustisk gitarr och all­tid envisas med att spela Wonderwall? Det finns tyvärr en viss risk att gitarr­spelandet inte kommer att upphöra vare sig på grund av uppmuntrad eller för­hindrad fildelning.

Låt oss säga att gitarrplink som raggningsstrategi är lika framgångs­rik som uråldrig, och att motivet för att spela gitarr är lika evigt som konsten själv. Så länge det finns andra männis­kor att imponera på, så finns motivatio­nen att skapa konst. Allt sker trots allt inte i lönsamhetens tecken – även andra motiv spelar in.

För att inte bli allt för explicit, så nöj­er jag mig med att påpeka att det inte är en slump att så pass många berät­telser är remixade versioner av Romeo och Julia. Vuxna människor gör saker med varandra, och enligt väldigt många filmer och berättelser så är det på det viset ljuv musik uppstår.

Generation gratis: ungdomarna som bara kunde drömma om fasta jobbDet är ingen hemlighet att det i dags­läget pågår någonting av en ekonomisk kris i världen. Inte bara i vissa specifika delar av världen, utan i världen som så­dan – ingen kommer undan. Det är som en bakvänd version av den välkända slo­ganen ”alla ska med”.

Det är dessutom ingen hemlighet att denna ekonomiska kris har likheter med andra ekonomiska kriser. Den största likheten ligger i att ungdomar får det allt svårare att ta sig in på arbetsmark­naderna – både med och utan utbild­ning. Där det tidigare fanns en klar linje

från ungdomstid till arbetstid, finns det nu en allt längre obestämbar period av odefinierbart limbo – ungdomarna går förvisso inte skolan längre, men det ut­lovade vuxenlivet infann sig aldrig.

Särskilt inte som arbetsmarknaden som sådan allt mer antar karaktären av ett permanent vikariat. Prekariat. Om uttrycket ”generation gratis” ska användas om dagens ungdom, så bör den vuxengeneration som blir allt kreativare i sina anställningsformer tas med i definitionen.

Frågan i det här läget är inte hur ar­tisterna ska få betalt, utan hur någon över huvud taget ska få betalt. Att be­gränsa sig till artisterna är antingen cyniskt eller småsint, eller bägge. Det är en öppen fråga vilket som är värst.

Klart är att en politik som bara ser till artisterna specifikt utan att placera in dem i en ekonomisk kontext i läng­den är garanterad att producera resul­tat som inte gynnar någon. Allra minst de artister som till äventyrs råkar vara unga, och hoppar från praktikplats till praktikplats i hopp om att en dag tjäna ihop tillräckligt många erfarenhets­poäng för att få lön.

Det vore att förolämpa din intelligens att säga att det inte är hårdare tag mot fildelare som innebär den mest själv­klara förbättringen för deras situation.

Så vad vill då Piratpartiet?Hittills har Piratpartiets linje i frågan inte blivit presenterad. Det är sorgligt nog ofta så det brukar vara i diskussio­ner när den här frågan diskuteras – det är väldigt mycket snack innan saken kommer till. Ofta försvinner intresset långt innan saken ens är inom synhåll. Så, utan vidare förberedelser – vad fö­reslår Piratpartiet när det gäller upp­hovsrätt?

Piratpartiet föreslår att skyddstiden för upphovsrättsskyddade verk ska för­kortas till fem år efter att verket är of­fentliggjort (med möjlighet att förlänga i ytterligare fem år via ansökan), och att fildelning för privat bruk ska avkrimi­naliseras.

Om du läst hela vägen från början till den här meningen, så har du läst fler anledningar till avkriminaliseringen än du förmodligen kommer ihåg. Vil­ket innebär att bara förkortningen av skyddstiden behöver motiveras. Märk

Vilket anser du vara värst – att alstret

finns tillgängligt gratis, eller att folk

struntar i det trots att det är gratis?

30

väl att det är en förkortning av en re­dan existerande tid, och att det därmed finns all anledning att berätta lite om hur skyddstiden ser ut idag.

Skyddstiden i dagsläget går ut sjuttio år efter att skaparen dött. Vilket enligt en snabb huvudräkning (med en förvän­tad livslängd på dryga åttio år) innebär att det här inlägget kommer att tillfalla allmänheten cirka år 2140. Om jag bör­jar röka och slutar motionera så kanske den framtida allmänheten får officiellt tillstånd att använda den här texten redan 2120, vilket i all ärlighet fortfa­rande är väldigt långt in i framtiden det också.

Om vi blickar bakåt så går skydds­tiden ut för de författare som stupade i andra världskriget. Vilket var ett tag sedan, onekligen. (En sidonotering: an­ledningen till att det görs så många do­kumentärer om just andra världskriget nuförtiden är just för att skyddstiden gått ut. Helt plötsligt blir materialet ekonomiskt tillgängligt för dokumen­tärmakare. En sidonotering som kan vara värd att ta i beaktande.)

Jag kommer att vara död i sjuttio år innan min skyddstid går ut. Det kan rimligtvis inte vara mina intressen som tas till vara av denna maratonlängd. Faktum är att de flesta relevanta intres­sen för min del rimligtvis kan förväntas ta slut redan under min livstid, och att det mesta jag gör kan tillfalla det all­männa redan efter fem år utan att jag förlorar ens ett potentiellt öre på detta. I de fall jag nu faktiskt råkar lyckas ska­pa någonting som är relevant i mer än fem år (snabbfråga: vad hette sommar­plågan år 2007? Googla inte!), så kan jag mycket väl finna motivation nog att skicka in en ansökan. I annat fall behövs bevisligen inte skyddstiden, och mina verk är instängda så pass länge att till och med min gravsten blir bortglömd.

En relevant fråga här är vad det innebär att någonting tillfaller det all­männa. I all korthet är det att det blir fritt för vem som helst att använda till – tja, vad som helst. Konst, kritik, re­mixande, musikaliska skildringar, utle­vande på scen – allt. Bibliotek kan ta in exempelvis en bok utan bekymmer, och publicera/distribuera den som e­bok för allmänhetens nytta. En teaterförening kan göra en pjäs av det. Skolor kan an­vända det gratis i undervisningen – vil­

Marcus Schmidt bloggar på magnihasa.blogspot.se

Det är förmodligen inte tänkt att upp­hovs rätten ska för­hindra arkivarier och bibliotekarier från att göra sina jobb.

ket är fenomenalt i dessa tider där alla budgetar alltid är för små. Allt det där som inte kan göras i dagsläget eftersom upphovsrätten förbjuder eller förhin­drar det. Vare sig skaparen känner till det eller inte.

Det där sista är ett bekymmer för bland annat arkiv och bibliotek som kommit över kopior av verk som håller

på att falla sönder rent fysiskt. De skulle kunna kopiera dem för att bevara dem i sina arkiv respektive bibliotek, men om de gjorde det så finns det en risk att de intränger på upphovsrättsskyddat ter­ritorium. Vilket skulle kunna innebära en mycket kostsam juridisk process, och därför undviks av rent budgetmässiga skäl. Vilket innebär att otaliga böcker, filmer, dataprogram och andra oersätt­liga artefakter går förlorade eftersom de rent fysiskt faller sönder.

Det är förmodligen inte tänkt att upphovsrätten ska förhindra arkiva­rier och bibliotekarier från att göra sina jobb. Ändå är det det som händer. Det är förmodligen inte heller tänkt att verk där rättighetsinnehavaren inte

går att finna (orphan works) ska vara omöjliga att använda tills mina barn­barn finns till, men det är ändå så det är. Och det är nog definitivt inte tänkt att de ungdomar som bekantar sig med vårt gemensamma kulturarv genom att omsätta det i sina egna tolkningar (sånger, texter, pjäser, konstprojekt etc) ska betraktas som brottslingar. Likväl är det ändå så dagsläget är.

Detta vill Piratpartiet ändra på. Som sagt – avkriminalisera fildelning för personligt bruk, och förkorta den au­tomatiska skyddstiden till fem år (med möjlighet till förlängning). Inte riktigt så dramatiskt som det ibland framställs, onekligen. Men när det gäller upphovs­rätt så är det det första steget på vägen framåt. Tillsammans med andra för­ändringar – så som ökad öppenhet i det offentliga och skarpare regler rörande den personliga integriteten – utgör det­ta en del av en helhet som är större än att bara vilja ha allt gratis.

Om du läst så här långt, så har du mer tålamod än väldigt många jag har debatterat med under årens lopp. Jag förväntar mig inte att du ska hålla med om allt du just läst – det vore att vara aningen förmäten. Däremot har jag en förhoppning om att du från och med nu är lite mer nyanserad när den här frågan dyker upp framöver. För den lär dyka upp framöver, – likt en fågel Fenix eller ett för fyrtioelfte gången reprise­rat avsnitt av Friends.

Förmodligen ses vi där. n

Foto

: Ste

ven

Sp

asso

v /

Un

spla

sh.c

om

31

EU är en union av demokratiska länder. EU är en av världens största ekonomier. Att Sverige är medlem av EU är ett his­toriskt faktum som är nästan omöjligt att ändra på, även för den som egentli­gen skulle vilja.

Vi vill använda Sveriges medlem­skap i EU till att arbeta för rättssäker­het och integritet, för att information ska få flyta och spridas fritt och för att säkra en billig och väl fungerande digital infra struktur för alla unionens invånare.

Tyvärr verkar EU alltför ofta i mot­satt riktning. Datalagringsdirektivet har vridit övervakningshysterin ett yt­terligare varv, och IPRED har beväpnat upphovsrättsindustrin i deras jakt på kulturdelande ungdomar.

Till stor del beror sådana beslut på att EU inte är tillräckligt öppet och de­

mokratiskt. Komplicerade beslutsstruk­turer ger stort inflytande åt tjänstemän och lobbyister. De folkvalda politikerna har för lite inflytande, och indirekt ut­sedda makthavare har för många möj­ligheter att gömma sitt ansvar för vik­tiga beslut.

Vi vill därför arbeta för att besluts-fattandet i unionen ska bli öppnare, mer demokratiskt och att det ska bli lättare att ställa ansvariga besluts-fattare till ansvar:

Politiska beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt. EU ska bara besluta om sådana frågor som inte kan hanteras på nationell, regional el­ler lokal nivå. Snusförbud är en typisk sådan fråga, som EU ska hålla tassarna borta från.

Det måste bli mer öppenhet och transparens i EUs politik och förvalt­ning. EU ska närma sig den svenska of­fentlighetsprincipen.

Ge mer makt över EU­politiken till folkvalda representanter, och låt mindre makt finnas hos indirekt utsedda organ som ministerråd och kommission.

Stärk de valda politikernas makt, och minska inflytandet för anonyma tjäns­temän.

Nationella parlament måste få mer makt och insyn över ministerrådets ar­bete. Det måste bli svårare för nationel­la ministrar att slingra sig från ansvar för de beslut man fattar i ministerrådet genom att gömma sig bakom sina kol­legor i rådet.

Piratpartiets EU-politik

32

CHInEsE RICEsPIRIT. WInsTon PouRED ouT nEaRLy a TEaCuPfuL, nERVED HImsELf foR a sHoCk, anD guLPED IT DoWn LIkE a DosE of mEDICInE. InsTanTLy HIs faCE TuRnED sCaRLET anD THE WaTER Ran ouT of HIs EyEs. THE sTuff Was LIkE nITRIC aCID, anD moREoVER, In sWaLLoWIng IT onE HaD THE sEnsaTIon of bEIng HIT on THE baCk of THE HEaD WITH a RubbER CLub. THE nExT momEnT, HoWEVER, THE buRnIng In HIs bELLy DIED DoWn anD THE WoRLD bEgan To Look moRE CHEERfuL. HE Took a CIgaRETTE fRom a CRumPLED PaCkET maRkED VICToRy CIgaRETTEs anD InCauTIousLy HELD IT uPRIgHT, WHEREuPon THE TobaCCo fELL ouT on To THE fLooR. WITH THE nExT HE Was moRE suCCEssfuL. HE WEnT baCk To THE LIVIng­Room anD saT DoWn aT a smaLL TabLE THaT sTooD To THE LEfT of THE TELEsCREEn. fRom THE TabLE DRaWER HE Took ouT a PEnHoLDER, a boTTLE of Ink, anD a THICk, quaRTo­sIzED bLank book WITH a RED baCk anD a maRbLED CoVER.foR somE REason THE TELEsCREEn In THE LIVIng­Room Was In an unusuaL PosITIon. InsTEaD of bEIng PLaCED, as Was noRmaL, In THE EnD WaLL, WHERE IT CouLD CommanD THE WHoLE Room, IT Was In THE LongER WaLL, oPPosITE THE WInDoW. To onE sIDE of IT THERE Was a sHaLLoW aLCoVE In WHICH WInsTon Was noW sITTIng, anD WHICH, WHEn THE fLaTs WERE buILT, HaD PRobabLy bEEn InTEnDED To HoLD booksHELVEs. by sITTIng In THE aLCoVE, anD kEEPIng WELL baCk, WInsTon Was abLE To REmaIn ouTsIDE THE RangE of THE TELEsCREEn, so faR as sIgHT WEnT. HE CouLD bE HEaRD, of CouRsE, buT so Long as HE sTayED In HIs PREsEnT PosITIon HE CouLD noT bE sEEn. IT Was PaRTLy THE unusuaL gEogRaPHy of THE Room THaT HaD suggEsTED To HIm THE THIng THaT HE Was noW abouT To Do.buT IT HaD aLso bEEn suggEsTED by THE book THaT HE HaD jusT TakEn ouT of THE DRaWER. IT Was a PECuLIaRLy bEauTIfuL book. ITs smooTH CREamy PaPER, a LITTLE yELLoWED by agE, Was of a kInD THaT HaD noT bEEn manufaCTuRED foR aT LEasT foRTy yEaRs PasT. HE CouLD guEss, HoWEVER, THaT THE book Was muCH oLDER THan THaT. HE HaD sEEn IT LyIng In THE WInDoW of a fRoWsy LITTLE junk­sHoP In a sLummy quaRTER of THE ToWn (jusT WHaT quaRTER HE DID noT noW REmEmbER) anD HaD bEEn sTRICkEn ImmEDIaTELy by an oVERWHELmIng DEsIRE To PossEss IT. PaRTy mEmbERs WERE suPPosED noT To go InTo oRDInaRy sHoPs (’DEaLIng on THE fREE maRkET’, IT Was CaLLED), buT THE RuLE Was noT sTRICTLy kEPT, bECausE THERE WERE VaRIous THIngs, suCH as sHoELaCEs anD RazoR bLaDEs, WHICH IT Was ImPossIbLE To gET HoLD of In any oTHER Way. HE HaD gIVEn a quICk gLanCE uP anD DoWn THE sTREET anD THEn HaD sLIPPED InsIDE anD bougHT THE book foR TWo DoLLaRs fIfTy. aT THE TImE HE Was noT ConsCIous of WanTIng IT foR any PaRTICuLaR PuRPosE. HE HaD CaRRIED IT guILTILy HomE In HIs bRIEfCasE. EVEn WITH noTHIng WRITTEn In IT, IT Was a ComPRomIsIng PossEssIon.THE THIng THaT HE Was abouT To Do Was To oPEn a DIaRy. THIs Was noT ILLEgaL (noTHIng Was ILLEgaL, sInCE THERE WERE no LongER any LaWs), buT If DETECTED IT Was REasonabLy CERTaIn THaT IT WouLD bE PunIsHED by DEaTH, oR aT LEasT by TWEnTy­fIVE yEaRs In a foRCED­LabouR CamP. WInsTon fITTED a nIb InTo THE PEnHoLDER anD suCkED IT To gET THE gREasE off. THE PEn Was an aRCHaIC InsTRumEnT, sELDom usED EVEn foR sIgnaTuREs, anD HE HaD PRoCuRED onE, fuRTIVELy anD WITH somE DIffICuLTy, sImPLy bECausE of a fEELIng THaT THE bEauTIfuL CREamy PaPER DEsERVED To bE WRITTEn on WITH a REaL nIb InsTEaD of bEIng sCRaTCHED WITH an Ink­PEnCIL. aCTuaLLy HE Was noT usED To WRITIng by HanD. aPaRT fRom VERy sHoRT noTEs, IT Was usuaL To DICTaTE EVERyTHIng InTo THE sPEakWRITE WHICH Was of CouRsE ImPossIbLE foR HIs PREsEnT PuRPosE. HE DIPPED THE PEn InTo THE Ink anD THEn faLTERED foR jusT a sEConD. a TREmoR HaD gonE THRougH HIs boWELs. To maRk THE PaPER Was THE DECIsIVE aCT. In smaLL CLumsy LETTERs HE WRoTE:IT Was a bRIgHT CoLD Day In aPRIL, anD THE CLoCks WERE sTRIkIng THIRTEEn. WInsTon smITH, HIs CHIn nuzzLED InTo HIs bREasT In an EffoRT To EsCaPE THE VILE WInD, sLIPPED quICkLy THRougH THE gLass DooRs of VICToRy mansIons, THougH noT quICkLy EnougH To PREVEnT a sWIRL of gRITTy DusT fRom EnTERIng aLong WITH HIm. THE HaLLWay smELT of boILED CabbagE anD oLD Rag maTs. aT onE EnD of IT a CoLouRED PosTER, Too LaRgE foR InDooR DIsPLay, HaD bEEn TaCkED To THE WaLL. IT DEPICTED sImPLy an EnoRmous faCE, moRE THan a mETRE WIDE: THE faCE of a man of abouT foRTy­fIVE, WITH a HEaVy bLaCk mousTaCHE anD RuggEDLy HanDsomE fEaTuREs. WInsTon maDE foR THE sTaIRs. IT Was no usE TRyIng THE LIfT. EVEn aT THE bEsT of TImEs IT Was sELDom WoRkIng, anD aT PREsEnT THE ELECTRIC CuRREnT Was CuT off DuRIng DayLIgHT HouRs. IT Was PaRT of THE EConomy DRIVE In PREPaRaTIon foR HaTE WEEk. THE fLaT Was sEVEn fLIgHTs uP, anD WInsTon, WHo Was THIRTy­nInE anD HaD a VaRICosE uLCER aboVE HIs RIgHT ankLE, WEnT sLoWLy, REsTIng sEVERaL TImEs on THE Way. on EaCH LanDIng, oPPosITE THE LIfT­sHafT, THE PosTER WITH THE EnoRmous faCE gazED fRom THE WaLL. IT Was onE of THosE PICTuREs WHICH aRE so ConTRIVED THaT THE EyEs foLLoW you abouT WHEn you moVE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon bEnEaTH IT Ran.InsIDE THE fLaT a fRuITy VoICE Was REaDIng ouT a LIsT of fIguREs WHICH HaD somETHIng To Do WITH THE PRoDuCTIon of PIg­IRon. THE VoICE CamE fRom an obLong mETaL PLaquE LIkE a DuLLED mIRRoR WHICH foRmED PaRT of THE suRfaCE of THE RIgHT­HanD WaLL. WInsTon TuRnED a sWITCH anD THE VoICE sank somEWHaT, THougH THE WoRDs WERE sTILL DIsTInguIsHabLE. THE InsTRumEnT (THE TELEsCREEn, IT Was CaLLED) CouLD bE DImmED, buT THERE Was no Way of sHuTTIng IT off ComPLETELy. HE moVED oVER To THE WInDoW: a smaLLIsH, fRaIL fIguRE, THE mEagREnEss of HIs boDy mERELy EmPHasIzED by THE bLuE oVERaLLs WHICH WERE THE unIfoRm of THE PaRTy. HIs HaIR Was VERy faIR, HIs faCE naTuRaLLy sanguInE, HIs skIn RougHEnED by CoaRsE soaP anD bLunT RazoR bLaDEs anD THE CoLD of THE WInTER THaT HaD jusT EnDED. ouTsIDE, EVEn THRougH THE sHuT WInDoW­PanE, THE WoRLD LookED CoLD. DoWn In THE sTREET LITTLE EDDIEs of WInD WERE WHIRLIng DusT anD ToRn PaPER InTo sPIRaLs, anD THougH THE sun Was sHInIng anD THE sky a HaRsH bLuE, THERE sEEmED To bE no CoLouR In anyTHIng, ExCEPT THE PosTERs THaT WERE PLasTERED EVERyWHERE. THE bLaCkmousTaCHIo’D faCE gazED DoWn fRom EVERy CommanDIng CoRnER. THERE Was onE on THE HousE­fRonT ImmEDIaTELy oPPosITE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon saID, WHILE THE DaRk EyEs LookED DEEP InTo WInsTon’s oWn. DoWn aT sTREETLEVEL anoTHER PosTER, ToRn aT onE CoRnER, fLaPPED fITfuLLy In THE WInD, aLTERnaTELy CoVERIng anD unCoVERIng THE sIngLE WoRD IngsoC. In THE faR DIsTanCE a HELICoPTER skImmED DoWn bETWEEn THE Roofs, HoVERED foR an InsTanT LIkE a bLuEboTTLE, anD DaRTED aWay agaIn WITH a CuRVIng fLIgHT. IT Was THE PoLICE PaTRoL, snooPIng InTo PEoPLE’s WInDoWs. THE PaTRoLs DID noT maTTER, HoWEVER. onLy THE THougHT PoLICE maTTERED.bEHInD WInsTon’s baCk THE VoICE fRom THE TELEsCREEn Was sTILL babbLIng aWay abouT PIg­IRon anD THE oVERfuLfILmEnT of THE nInTH THREE­yEaR PLan. THE TELEsCREEn RECEIVED anD TRansmITTED sImuLTanEousLy. any sounD THaT WInsTon maDE, aboVE THE LEVEL of a VERy LoW WHIsPER, WouLD bE PICkED uP by IT, moREoVER, so Long as HE REmaInED WITHIn THE fIELD of VIsIon WHICH THE mETaL PLaquE CommanDED, HE CouLD bE sEEn as WELL as HEaRD. THERE Was of CouRsE no Way of knoWIng WHETHER you WERE bEIng WaTCHED aT any gIVEn momEnT. HoW ofTEn, oR on WHaT sysTEm, THE THougHT PoLICE PLuggED In on any InDIVIDuaL WIRE Was guEssWoRk. IT Was EVEn ConCEIVabLE THaT THEy WaTCHED EVERyboDy aLL THE TImE. buT aT any RaTE THEy CouLD PLug In youR WIRE WHEnEVER THEy WanTED To

n Piratpartiet stoppade ACTA-avtalet, som skulle ha lett till hårdare jakt på filde-lare och mindre frihet på nätet, tillsam-mans med hundratusentals aktivister i EU’s alla länder.

n PP har hållit det s.k. ”three strikes” borta. I Telekompaketet bidrog PP till att EU-parlamentet sa att om någon ska stängas av från nätet för att ha fildelat, då måste det ha varit en riktig rättegång först.

n I oktober 2011 antog den Gröna gruppen i EU-parlamentet Piratpartiets program för att göra fildelningen laglig som sin officiella ståndpunkt.

n I februari 2011 lade Christian Eng-ström ett ändringsförslag om böcker på tillgängliga format för att underlätta för synskadade, som blev antaget först i den rättsliga utskottet JURI, sedan i det kulturella utskottet CULT, och till sist av hela parlamentet. Det formella uttalandet från EU-parlamentet är inte i sig juridiskt bindande, men representanter från synskadades organisationer ser den här segern som ett mycket värdefullt steg på vägen.

I juni 2013 ledde bland annat trycket från EU-parlamentet till att det faktiskt blev ett avtal som de synskadades organisa-tioner ser som en seger. Tyvärr har det fastnat där eftersom ett antal av EU’s medlemsländer, bland annat Sverige, vägrar att ratificera avtalet. Den svenska regeringen behöver få känna opinions-tryck för att gå med på att stödja avtalet, men tack vare arbetet i EU-parlamentet är frågan närmare att få sin lösning än den har varit på flera decennier.

n I september 2012 antog parlamentet ett direktiv som ger bibliotek, arkiv och museer rätt att digitalisera äldre verk även om de inte lyckas spåra upp upp-hovsrättshavaren. Här återstår dock mer arbete för att underlätta ytterligare för bevarande av vårt kulturarv.

n Piratpartiet har börjat få stöd från flera ledamöter kring kassettavgiften, de avgifter vi tvingas betala Copyswede på hårdiskar, mobiltelefoner och annat. Målet är att få bort avgifterna helt.

n PP har i Varumärkespaketet lagt ett ändringsförslag som uttryckligen gör det tydligt att den som äger ett varumärke aldrig kan förbjuda andra att använda

märket för till exempel konstnärliga ska-pelser, samhällskritik, produktjämförelser och recensioner.

n Nyligen antog EU-parlamentet en resolution där vi kräver att Swift-avtalet suspenderas, alltså läggs på is, och att en undersökning genomförs. Vi fortsät-ter göra vad vi kan för att driva på från parlamentets sida.

n Ett europeiskt TFTP, alltså att EU ska börja spionera på allas våra banktransak-tioner istället för att (eller samtidigt som) USA gör det, är ett förslag som cirkulerar i Bryssel. Piratpartiet är motståndare till att vi bygger upp ett sådant system.

n I maj 2012 fastslog EU-parlamentet en reglering med maxpriser för roaming, efter att vi hade arbetat med frågan i ett års tid i utskottet för inre marknad.

n Dataskyddsförordningen handlar om att ta fram en gemensam förordning för hela EU för skydd av persondata. Tanken var att ha gemensamma regler för hela EU. Ett antal stora företag (många amerikanska) har lobbat för att vattna ner förslaget och göra det meningslöst. I höst får vi se hur det går med den vidare behandlingen.

n Från Piratpartiets sida kommer vi att rikta in oss på att försöka förändra nätverksdirektivet till någonting positivt som ställer krav på att säkerhetsarbete verkligen görs, men är så pass flexibelt när det gäller hur det görs att det inte gör mer skada än nytta.

n Handelsavtalet TTIP mellan EU och USA har just börjat förhandlas. Precis som med ACTA-avtalet (som vi lyckades stoppa) sköts förhandlingarna bakom stängda dörrar, och inte ens de flesta parlamentariker får veta vad det är som händer. Piratpartiet tillsammans med den Gröna gruppen i parlamentet slåss för att förhandlingarna ska bli öppna så att vi kan följa dem.

n Demokrati i EU genom en ny konstitu-tion är vad Piratpartiet kräver för att göra något åt roten till de flesta problemen med EU: det demokratiska underskottet. Piratpartiet kräver att vi får folkomrösta om ett nytt grundfördrag för EU. Vi har ett konkret och nytänkande förslag till hur man kan göra EU mer demokratiskt och rimligt genom själva processen med att ta fram ett nytt fördrag.

Christian Engström och Amelia Andersdotter är Piratpartiets EU-parlamentariker.

några exempel på Piratpartiet gjort och gör i EU-parlamentet

Det måste redovisas öppet hur alla EU­parlamentsledamöter röstat i alla omröstningar.

På sikt måste ett helt nytt EU-fördrag förhandlas fram, som gör EU demokra­tiskt och transparent. Detta måste sedan godkännas både i en folkomröstning över hela EU, och därefter av parlamentsbe­slut eller folkomröstning i varje stat som ska vara med i unionen enligt det nya fördraget. På det sättet får vi en union som bara sysslar med de saker och på de sätt som invånarna i både unionen och dess alla stater önskar.

Sverige ska inte införa euro som valuta. En valutaunion kräver en samordnad ekonomisk politik och det finns inte idag några demokratiska, transparenta meka­nismer för att skapa en sådan. n

33

IT Was a bRIgHT CoLD Day In aPRIL, anD THE CLoCks WERE sTRIkIng THIRTEEn. WInsTon smITH, HIs CHIn nuzzLED InTo HIs bREasT In an EffoRT To EsCaPE THE VILE WInD, sLIPPED quICkLy THRougH THE gLass DooRs of VICToRy mansIons, THougH noT quICkLy EnougH To PREVEnT a sWIRL of gRITTy DusT fRom EnTERIng aLong WITH HIm. THE HaLLWay smELT of boILED CabbagE anD oLD Rag maTs. aT onE EnD of IT a CoLouRED PosTER, Too LaRgE foR InDooR DIsPLay, HaD bEEn TaCkED To THE WaLL. IT DEPICTED sImPLy an EnoRmous faCE, moRE THan a mETRE WIDE: THE faCE of a man of abouT foRTy­fIVE, WITH a HEaVy bLaCk mousTaCHE anD RuggEDLy HanDsomE fEaTuREs. WInsTon maDE foR THE sTaIRs. IT Was no usE TRyIng THE LIfT. EVEn aT THE bEsT of TImEs IT Was sELDom WoRkIng, anD aT PREsEnT THE ELECTRIC CuRREnT Was CuT off DuRIng DayLIgHT HouRs. IT Was PaRT of THE EConomy DRIVE In PREPaRaTIon foR HaTE WEEk. THE fLaT Was sEVEn fLIgHTs uP, anD WInsTon, WHo Was THIRTy­nInE anD HaD a VaRICosE uLCER aboVE HIs RIgHT ankLE, WEnT sLoWLy, REsTIng sEVERaL TImEs on THE Way. on EaCH LanDIng, oPPosITE THE LIfT­sHafT, THE PosTER WITH THE EnoRmous faCE gazED fRom THE WaLL. IT Was onE of THosE PICTuREs WHICH aRE so ConTRIVED THaT THE EyEs foLLoW you abouT WHEn you moVE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon bEnEaTH IT Ran.InsIDE THE fLaT a fRuITy VoICE Was REaDIng ouT a LIsT of fIguREs WHICH HaD somETHIng To Do WITH THE PRoDuCTIon of PIg­IRon. THE VoICE CamE fRom an obLong mETaL PLaquE LIkE a DuLLED mIRRoR WHICH foRmED PaRT of THE suRfaCE of THE RIgHT­HanD WaLL. WInsTon TuRnED a sWITCH anD THE VoICE sank somEWHaT, THougH THE WoRDs WERE sTILL DIsTInguIsHabLE. THE InsTRumEnT (THE TELEsCREEn, IT Was CaLLED) CouLD bE DImmED, buT THERE Was no Way of sHuTTIng IT off ComPLETELy. HE moVED oVER To THE WInDoW: a smaLLIsH, fRaIL fIguRE, THE mEagREnEss of HIs boDy mERELy EmPHasIzED by THE bLuE oVERaLLs WHICH WERE THE unIfoRm of THE PaRTy. HIs HaIR Was VERy faIR, HIs faCE naTuRaLLy sanguInE, HIs skIn RougHEnED by CoaRsE soaP anD bLunT RazoR bLaDEs anD THE CoLD of THE WInTER THaT HaD jusT EnDED. ouTsIDE, EVEn THRougH THE sHuT WInDoW­PanE, THE WoRLD LookED CoLD. DoWn In THE sTREET LITTLE EDDIEs of WInD WERE WHIRLIng DusT anD ToRn PaPER InTo sPIRaLs, anD THougH THE sun Was sHInIng anD THE sky a HaRsH bLuE, THERE sEEmED To bE no CoLouR In anyTHIng, ExCEPT THE PosTERs THaT WERE PLasTERED EVERyWHERE. THE bLaCkmousTaCHIo’D faCE gazED DoWn fRom EVERy CommanDIng CoRnER. THERE Was onE on THE HousE­fRonT ImmEDIaTELy oPPosITE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon saID, WHILE THE DaRk EyEs LookED DEEP InTo WInsTon’s oWn. DoWn aT sTREETLEVEL anoTHER PosTER, ToRn aT onE CoRnER, fLaPPED fITfuLLy In THE WInD, aLTERnaTELy CoVERIng anD unCoVERIng THE sIngLE WoRD IngsoC. In THE faR DIsTanCE a HELICoPTER skImmED DoWn bETWEEn THE Roofs, HoVERED foR an InsTanT LIkE a bLuEboTTLE, anD DaRTED aWay agaIn WITH a CuRVIng fLIgHT. IT Was THE PoLICE PaTRoL, snooPIng InTo PEoPLE’s WInDoWs. THE PaTRoLs DID noT maTTER, HoWEVER. onLy THE THougHT PoLICE maTTERED.bEHInD WInsTon’s baCk THE VoICE fRom THE TELEsCREEn Was sTILL babbLIng aWay abouT PIg­IRon anD THE oVERfuLfILmEnT of THE nInTH THREE­yEaR PLan. THE TELEsCREEn RECEIVED anD TRansmITTED sImuLTanEousLy. any sounD THaT WInsTon maDE, aboVE THE LEVEL of a VERy LoW WHIsPER, WouLD bE PICkED uP by IT, moREoVER, so Long as HE REmaInED WITHIn THE fIELD of VIsIon WHICH THE mETaL PLaquE CommanDED, HE CouLD bE sEEn as WELL as HEaRD. THERE Was of CouRsE no Way of knoWIng WHETHER you WERE bEIng WaTCHED aT any gIVEn momEnT. HoW ofTEn, oR on WHaT sysTEm, THE THougHT PoLICE PLuggED In on any InDIVIDuaL WIRE Was guEssWoRk. IT Was EVEn ConCEIVabLE THaT THEy WaTCHED EVERyboDy aLL THE TImE. buT aT any RaTE THEy CouLD PLug In youR WIRE WHEnEVER THEy WanTED To. you HaD To LIVE ­­ DID LIVE, fRom HabIT THaT bECamE InsTInCT ­­ In THE assumPTIon THaT EVERy sounD you maDE Was oVERHEaRD, anD, ExCEPT In DaRknEss, EVERy moVEmEnT sCRuTInIzED. WInsTon kEPT HIs baCk TuRnED To THE TELEsCREEn. IT Was safER, THougH, as HE WELL knEW, EVEn a baCk Can bE REVEaLIng. a kILomETRE aWay THE mInIsTRy of TRuTH, HIs PLaCE of WoRk, ToWERED VasT anD WHITE aboVE THE gRImy LanDsCaPE. THIs, HE THougHT WITH a soRT of VaguE DIsTasTE ­­ THIs Was LonDon, CHIEf CITy of aIRsTRIP onE, ITsELf THE THIRD mosT PoPuLous of THE PRoVInCEs of oCEanIa. HE TRIED To squEEzE ouT somE CHILDHooD mEmoRy THaT sHouLD TELL HIm WHETHER LonDon HaD aLWays bEEn quITE LIkE THIs. WERE THERE aLWays THEsE VIsTas of RoTTIng nInETEEnTH­CEnTuRy HousEs, THEIR sIDEs sHoRED uP WITH bauLks of TImbER, THEIR WInDoWs PaTCHED WITH CaRDboaRD anD THEIR Roofs WITH CoRRugaTED IRon, THEIR CRazy gaRDEn WaLLs saggIng In aLL DIRECTIons? anD THE bombED sITEs WHERE THE PLasTER DusT sWIRLED In THE aIR anD THE WILLoW­HERb sTRaggLED oVER THE HEaPs of RubbLE; anD THE PLaCEs WHERE THE bombs HaD CLEaRED a LaRgER PaTCH anD THERE HaD sPRung uP soRDID CoLonIEs of WooDEn DWELLIngs LIkE CHICkEn­HousEs? buT IT Was no usE, HE CouLD noT REmEmbER: noTHIng REmaInED of HIs CHILDHooD ExCEPT a sERIEs of bRIgHT­LIT TabLEaux oCCuRRIng agaInsT no baCkgRounD anD mosTLy unInTELLIgIbLE.THE mInIsTRy of TRuTH ­­ mInITRuE, In nEWsPEak ­­ Was sTaRTLIngLy DIffEREnT fRom any oTHER objECT In sIgHT. IT Was an EnoRmous PyRamIDaL sTRuCTuRE of gLITTERIng WHITE ConCRETE, soaRIng uP, TERRaCE afTER TERRaCE, 300 mETREs InTo THE aIR. fRom WHERE WInsTon sTooD IT Was jusT PossIbLE To REaD, PICkED ouT on ITs WHITE faCE In ELEganT LETTERIng, THE THREE sLogans of THE PaRTy: WaR Is PEaCE fREEDom Is sLaVERy IgnoRanCE Is sTREngTH THE mInIsTRy of TRuTH ConTaInED, IT Was saID, THREE THousanD Rooms aboVE gRounD LEVEL, anD CoRREsPonDIng RamIfICaTIons bELoW. sCaTTERED abouT LonDon THERE WERE jusT THREE oTHER buILDIngs of sImILaR aPPEaRanCE anD sIzE. so ComPLETELy DID THEy DWaRf THE suRRounDIng aRCHITECTuRE THaT fRom THE Roof of VICToRy mansIons you CouLD sEE aLL fouR of THEm sImuLTanEousLy. THEy WERE THE HomEs of THE fouR mInIsTRIEs bETWEEn WHICH THE EnTIRE aPPaRaTus of goVERnmEnT Was DIVIDED. THE mInIsTRy of TRuTH, WHICH ConCERnED ITsELf WITH nEWs, EnTERTaInmEnT, EDuCaTIon, anD THE fInE aRTs. THE mInIsTRy of PEaCE, WHICH ConCERnED ITsELf WITH WaR. THE mInIsTRy of LoVE, WHICH maInTaInED LaW anD oRDER. anD THE mInIsTRy of PLEnTy, WHICH Was REsPonsIbLE foR EConomIC affaIRs. THEIR namEs, In nEWsPEak: mInITRuE, mInIPax, mInILuV, anD mInIPLEnTy. THE mInIsTRy of LoVE Was THE REaLLy fRIgHTEnIng onE. THERE WERE no WInDoWs In IT aT aLL. WInsTon HaD nEVER bEEn InsIDE THE mInIsTRy of LoVE, noR WITHIn HaLf a kILomETRE of IT. IT Was a PLaCE ImPossIbLE To EnTER ExCEPT on offICIaL busInEss, anD THEn onLy by PEnETRaTIng THRougH a mazE of baRbED­WIRE EnTangLEmEnTs, sTEEL DooRs, anD HIDDEn maCHInE­gun nEsTs. EVEn THE sTREETs LEaDIng uP To ITs ouTER baRRIERs WERE RoamED by goRILLa­faCED guaRDs In bLaCk unIfoRms, aRmED WITH joInTED TRunCHEons.WInsTon TuRnED RounD abRuPTLy. HE HaD sET HIs fEaTuREs InTo THE ExPREssIon of quIET oPTImIsm WHICH IT Was aDVIsabLE To WEaR WHEn faCIng THE TELEsCREEn. HE CRossED THE Room InTo THE TIny kITCHEn. by LEaVIng THE mInIsTRy aT THIs TImE of Day HE HaD saCRIfICED HIs LunCH In THE CanTEEn, anD HE Was aWaRE THaT THERE Was no fooD In THE kITCHEn ExCEPT a Hunk of DaRk­CoLouRED bREaD WHICH HaD goT To bE saVED foR TomoRRoW’s bREakfasT. HE Took DoWn fRom THE sHELf a boTTLE of CoLouRLEss LIquID WITH a PLaIn WHITE LabEL maRkED VICToRy gIn. IT gaVE off a sICkLy, oILy smELL, as of CHInEsE RICEsPIRIT. WInsTon PouRED ouT nEaRLy a TEaCuPfuL, nERVED HImsELf foR a sHoCk, anD guLPED IT DoWn LIkE a DosE of mEDICInE.

Om du vill veta mer om Piratpartiets sakfrågor kan du läsa om det på politik.piratpartiet.se. Breddningsarbetet sker löpande på breddning.piratpartiet.se, där alla kan medverka och påverka.

Sakpolitiska ställnings­taganden i PiratpartietPiratpartiet har sedan starten 2006 varit ett fokusparti och har i huvud­sak arbetat med integritet, kultur och kunskap. Med detta smala fokus har vi upplevt både framgång och motgång. Partiet har emellertid utvecklats och mognat under åren.

Det svenska breddningsarbetet in­leddes 2011 då när de första kliven mot ett nytt principprogram togs. Princip­programmet var dock bara den ena halvan av det som kom att bli Piratpar­tiets partiprogram inför valåret 2014. Den andra halvan består av en rad olika

sakpolitiska program som togs fram tillsammans med medlemmarna under 2012–2013.

En positiv bieffekt av att ha en bre­dare politisk plattform är att det gör det betydligt svårare för de andra partierna att stänga ute Piratpartiet från den po­litiska debatten. Vi kan öppna många tidigare stängda dörrar, skriva fler de­battartiklar, vara med i fler debatter och uttala oss om fler saker i media.

Vi breddar Piratpartiet för att nå vår fulla potential att förverkliga våra vi­sion om en bättre värld. n

20062014

EU

Upphovsrätt

Upphovsrätt

Patent

Patent

Integritet

Integritet

Bostad

Forskning

Jämställdhet

Mångfald

Demokrati

Informationspolitik

Migration och integration

Miljö, energi, klimat

Ekonomi och konsument

IT och internet

Hälso- och sjukvårdSkola och utbildning

Kultur och idrott

Barn och ungdom

Utrikespolitik

Arbete

Brott och straff

Rättssäkerhet

Social trygghet

Socialförsäkringar

Bistånd och försvar

Näringspolitik

Äldre och funktionshindrade

PrincipprogrammetPiratpartiet tror att människor som har tillgång till fri kommunikation, kultur och kunskap växer, mår bättre och till­sammans skapar ett roligare och mänsk­ligare samhälle för alla att leva i. Vi ser att den moderna informationstekniken öppnar nya möjligheter för människor att själva ta makten över sina liv och vara med och påverka samhällsutveck­lingen. Vi ser hur ett friare informa­tionsflöde gör att både tankar, kulturellt skapande och ekonomin kan växa. För att dessa möjligheter ska infrias, och vi ska slippa snärjas in i alltmer kontroll och övervakning, krävs dock två grund­läggande attityd förändringar från de makthavandes sida:

Staten måste börja lita på sina medborgare, visa dem större respekt och ge dem mer frihet.

Människor som möts med misstanke kommer att svara med misstanke. Män­niskor som möts med förtroende svarar med förtroende.

Människor som möts med hårdhet svarar med hårdhet. Människor som möts med medmänsklighet svarar med medmänsklighet.

Människor som behandlas som po­tentiella brottslingar riskerar att bli det. Människor som ges frihet och an­svar tar ansvar för sin frihet.

Samhället måste bruka och inte missbruka de fantastiska verktyg som vi fått till vår hjälp.

Rätten till fri kommunikation och ett privatliv är inte ett hot, det är en för­utsättning för att både människor och demokratin ska frodas.

Fri kunskap är inte ett hot, det är en förutsättning för innovation och fram­steg.

Delad kultur ska inte vara ett brott, det är bland det finaste man kan ge både kulturen och sina medmänniskor. n

Läs hela principprogrammet på www.piratpartiet.se/politik/piratpartiets-principer

34

InsTanTLy HIs faCE TuRnED sCaRLET anD THE WaTER Ran ouT of HIs EyEs. THE sTuff Was LIkE nITRIC aCID, anD moREoVER, In sWaLLoWIng IT onE HaD THE sEnsaTIon of bEIng HIT on THE baCk of THE HEaD WITH a RubbER CLub. THE nExT momEnT, HoWEVER, THE buRnIng In HIs bELLy DIED DoWn anD THE WoRLD bEgan To Look moRE CHEERfuL. HE Took a CIgaRETTE fRom a CRumPLED PaCkET maRkED VICToRy CIgaRETTEs anD InCauTIousLy HELD IT uPRIgHT, WHEREuPon THE TobaCCo fELL ouT on To THE fLooR. WITH THE nExT HE Was moRE suCCEssfuL. HE WEnT baCk To THE LIVIng­Room anD saT DoWn aT a smaLL TabLE THaT sTooD To THE LEfT of THE TELEsCREEn. fRom THE TabLE DRaWER HE Took ouT a PEnHoLDER, a boTTLE of Ink, anD a THICk, quaRTo­sIzED bLank book WITH a RED baCk anD a maRbLED CoVER.foR somE REason THE TELEsCREEn In THE LIVIng­Room Was In an unusuaL PosITIon. InsTEaD of bEIng PLaCED, as Was noRmaL, In THE EnD WaLL, WHERE IT CouLD CommanD THE WHoLE Room, IT Was In THE LongER WaLL, oPPosITE THE WInDoW. To onE sIDE of IT THERE Was a sHaLLoW aLCoVE In WHICH WInsTon Was noW sITTIng, anD WHICH, WHEn THE fLaTs WERE buILT, HaD PRobabLy bEEn InTEnDED To HoLD booksHELVEs. by sITTIng In THE aLCoVE, anD kEEPIng WELL baCk, WInsTon Was abLE To REmaIn ouTsIDE THE RangE of THE TELEsCREEn, so faR as sIgHT WEnT. HE CouLD bE HEaRD, of CouRsE, buT so Long as HE sTayED In HIs PREsEnT PosITIon HE CouLD noT bE sEEn. IT Was PaRTLy THE unusuaL gEogRaPHy of THE Room THaT HaD suggEsTED To HIm THE THIng THaT HE Was noW abouT To Do.buT IT HaD aLso bEEn suggEsTED by THE book THaT HE HaD jusT TakEn ouT of THE DRaWER. IT Was a PECuLIaRLy bEauTIfuL book. ITs smooTH CREamy PaPER, a LITTLE yELLoWED by agE, Was of a kInD THaT HaD noT bEEn manufaCTuRED foR aT LEasT foRTy yEaRs PasT. HE CouLD guEss, HoWEVER, THaT THE book Was muCH oLDER THan THaT. HE HaD sEEn IT LyIng In THE WInDoW of a fRoWsy LITTLE junk­sHoP In a sLummy quaRTER of THE ToWn (jusT WHaT quaRTER HE DID noT noW REmEmbER) anD HaD bEEn sTRICkEn ImmEDIaTELy by an oVERWHELmIng DEsIRE To PossEss IT. PaRTy mEmbERs WERE suPPosED noT To go InTo oRDInaRy sHoPs (’DEaLIng on THE fREE maRkET’, IT Was CaLLED), buT THE RuLE Was noT sTRICTLy kEPT, bECausE THERE WERE VaRIous THIngs, suCH as sHoELaCEs anD RazoR bLaDEs, WHICH IT Was ImPossIbLE To gET HoLD of In any oTHER Way. HE HaD gIVEn a quICk gLanCE uP anD DoWn THE sTREET anD THEn HaD sLIPPED InsIDE anD bougHT THE book foR TWo DoLLaRs fIfTy. aT THE TImE HE Was noT ConsCIous of WanTIng IT foR any PaRTICuLaR PuRPosE. HE HaD CaRRIED IT guILTILy HomE In HIs bRIEfCasE. EVEn WITH noTHIng WRITTEn In IT, IT Was a ComPRomIsIng PossEssIon.THE THIng THaT HE Was abouT To Do Was To oPEn a DIaRy. THIs Was noT ILLEgaL (noTHIng Was ILLEgaL, sInCE THERE WERE no LongER any LaWs), buT If DETECTED IT Was REasonabLy CERTaIn THaT IT WouLD bE PunIsHED by DEaTH, oR aT LEasT by TWEnTy­fIVE yEaRs In a foRCED­LabouR CamP. WInsTon fITTED a nIb InTo THE PEnHoLDER anD suCkED IT To gET THE gREasE off. THE PEn Was an aRCHaIC InsTRumEnT, sELDom usED EVEn foR sIgnaTuREs, anD HE HaD PRoCuRED onE, fuRTIVELy anD WITH somE DIffICuLTy, sImPLy bECausE of a fEELIng THaT THE bEauTIfuL CREamy PaPER DEsERVED To bE WRITTEn on WITH a REaL nIb InsTEaD of bEIng sCRaTCHED WITH an Ink­PEnCIL. aCTuaLLy HE Was noT usED To WRITIng by HanD. aPaRT fRom VERy sHoRT noTEs, IT Was usuaL To DICTaTE EVERyTHIng InTo THE sPEakWRITE WHICH Was of CouRsE ImPossIbLE foR HIs PREsEnT PuRPosE. HE DIPPED THE PEn InTo THE Ink anD THEn faLTERED foR jusT a sEConD. a TREmoR HaD gonE THRougH HIs boWELs. To maRk THE PaPER Was THE DECIsIVE aCT. In smaLL CLumsy LETTERs HE WRoTE:IT Was a bRIgHT CoLD Day In aPRIL, anD THE CLoCks WERE sTRIkIng THIRTEEn. WInsTon smITH, HIs CHIn nuzzLED InTo HIs bREasT In an EffoRT To EsCaPE THE VILE WInD, sLIPPED quICkLy THRougH THE gLass DooRs of VICToRy mansIons, THougH noT quICkLy EnougH To PREVEnT a sWIRL of gRITTy DusT fRom EnTERIng aLong WITH HIm. THE HaLLWay smELT of boILED CabbagE anD oLD Rag maTs. aT onE EnD of IT a CoLouRED PosTER, Too LaRgE foR InDooR DIsPLay, HaD bEEn TaCkED To THE WaLL. IT DEPICTED sImPLy an EnoRmous faCE, moRE THan a mETRE WIDE: THE faCE of a man of abouT foRTy­fIVE, WITH a HEaVy bLaCk mousTaCHE anD RuggEDLy HanDsomE fEaTuREs. WInsTon maDE foR THE sTaIRs. IT Was no usE TRyIng THE LIfT. EVEn aT THE bEsT of TImEs IT Was sELDom WoRkIng, anD aT PREsEnT THE ELECTRIC CuRREnT Was CuT off DuRIng DayLIgHT HouRs. IT Was PaRT of THE EConomy DRIVE In PREPaRaTIon foR HaTE WEEk. THE fLaT Was sEVEn fLIgHTs uP, anD WInsTon, WHo Was THIRTy­nInE anD HaD a VaRICosE uLCER aboVE HIs RIgHT ankLE, WEnT sLoWLy, REsTIng sEVERaL TImEs on THE Way. on EaCH LanDIng, oPPosITE THE LIfT­sHafT, THE PosTER WITH THE EnoRmous faCE gazED fRom THE WaLL. IT Was onE of THosE PICTuREs WHICH aRE so ConTRIVED THaT THE EyEs foLLoW you abouT WHEn you moVE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon bEnEaTH IT Ran.InsIDE THE fLaT a fRuITy VoICE Was REaDIng ouT a LIsT of fIguREs WHICH HaD somETHIng To Do WITH THE PRoDuCTIon of PIg­IRon. THE VoICE CamE fRom an obLong mETaL PLaquE LIkE a DuLLED mIRRoR WHICH foRmED PaRT of THE suRfaCE of THE RIgHT­HanD WaLL. WInsTon TuRnED a sWITCH anD THE VoICE sank somEWHaT, THougH THE WoRDs WERE sTILL DIsTInguIsHabLE. THE InsTRumEnT (THE TELEsCREEn, IT Was CaLLED) CouLD bE DImmED, buT THERE Was no Way of sHuTTIng IT off ComPLETELy. HE moVED oVER To THE WInDoW: a smaLLIsH, fRaIL fIguRE, THE mEagREnEss of HIs boDy mERELy EmPHasIzED by THE bLuE oVERaLLs WHICH WERE THE unIfoRm of THE PaRTy. HIs HaIR Was VERy faIR, HIs faCE naTuRaLLy sanguInE, HIs skIn RougHEnED by CoaRsE soaP anD bLunT RazoR bLaDEs anD THE CoLD of THE WInTER THaT HaD jusT EnDED. ouTsIDE, EVEn THRougH THE sHuT WInDoW­PanE, THE WoRLD LookED CoLD. DoWn In THE sTREET LITTLE EDDIEs of WInD WERE WHIRLIng DusT anD ToRn PaPER InTo sPIRaLs, anD THougH THE sun Was sHInIng anD THE sky a HaRsH bLuE, THERE sEEmED To bE no CoLouR In anyTHIng, ExCEPT THE PosTERs THaT WERE PLasTERED EVERyWHERE. THE bLaCkmousTaCHIo’D faCE gazED DoWn fRom EVERy CommanDIng CoRnER. THERE Was onE on THE HousE­fRonT ImmEDIaTELy oPPosITE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon saID, WHILE THE DaRk EyEs LookED DEEP InTo WInsTon’s oWn. DoWn aT sTREETLEVEL anoTHER PosTER, ToRn aT onE CoRnER, fLaPPED fITfuLLy In THE WInD, aLTERnaTELy CoVERIng anD unCoVERIng THE sIngLE WoRD IngsoC. In THE faR DIsTanCE a HELICoPTER skImmED DoWn bETWEEn THE Roofs, HoVERED foR an InsTanT LIkE a bLuEboTTLE, anD DaRTED aWay agaIn WITH a CuRVIng fLIgHT. IT Was THE PoLICE PaTRoL, snooPIng InTo PEoPLE’s WInDoWs. THE PaTRoLs DID noT maTTER, HoWEVER. onLy THE THougHT PoLICE maTTERED.bEHInD WInsTon’s baCk THE VoICE fRom THE TELEsCREEn Was sTILL babbLIng aWay abouT PIg­IRon anD THE oVERfuLfILmEnT of THE nInTH THREE­yEaR PLan. THE TELEsCREEn RECEIVED anD TRansmITTED sImuLTanEousLy. any sounD THaT WInsTon maDE, aboVE THE LEVEL of a VERy LoW WHIsPER, WouLD bE PICkED uP by IT, moREoVER, so Long as HE REmaInED WITHIn THE fIELD of VIsIon WHICH THE mETaL PLaquE CommanDED, HE CouLD bE sEEn as WELL as HEaRD. THERE Was of CouRsE no Way of knoWIng WHETHER you WERE bEIng WaTCHED aT any gIVEn momEnT. HoW ofTEn, oR on WHaT sysTEm, THE THougHT PoLICE PLuggED In on any InDIVIDuaL WIRE Was guEssWoRk. IT Was EVEn ConCEIVabLE THaT THEy WaTCHED EVERyboDy aLL THE TImE. buT aT any RaTE THEy CouLD PLug In youR WIRE WHEnEVER THEy WanTED To

torer och människors liv på internet, som för deras diskussioner runt café­bord, i hemmet, på telefon och brev i papperskuvert.

I dag sker sådan här generell över­vakning bland annat enligt FRA­lagen och i enlighet med implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv. Det är oacceptabelt ur ett integritetsperspek­tiv och vi anser därför att FRA­lagen ska avskaffas och FRA:s spaning på ci­vil kabeltrafik ska läggas ner – utan att ersättas av andra övervakningssystem.

Överskottsinformation från övervak­ning eller husrannsakan ska inte heller få användas i processer för andra brott, som i sig själva inte är allvarliga nog att motivera övervakning. De som blivit övervakade, utan att man kunnat påvisa brott, ska meddelas om detta och ha rätt till skadestånd. Det ska även vara möjligt att i efterhand överklaga ett be­slut om övervakning.

Det är viktigt att man kan leva ett normalt liv och röra sig fritt i samhället utan att lämna efter sig en massa elek­troniska fotavtryck, som gör det möj­ligt och lätt att i efterhand i detalj spåra ens rörelser. Det innebär att betalsys­tem i butiker, caféer och kollektivtrafik måste anpassas därefter. n

Jag skyddar dina data

Piratpartiet vill att du ska ha kontroll över din information. Därför arbetar vi för ett hållbart skydd för dina person­data.

Människor som inte misstänks för något allvarligt brott ska inte slentrian­övervakas. Polis och säkerhetstjänst ska bara ha rätt att avlyssna och övervaka människor i de fall då det finns konkreta misstankar om allvarliga brott. Samma regler ska gälla för övervakning av da­

Det är mycket viktigt att de läromedel som tas fram är fria och öppna för alla lärare och elever, och inte låses in i av enskilda utbildningsanordnare. Stat och kommuner bör därför uppmuntra lärare att tillsammans utforma och skriva nya öppna läroböcker inom sina ämnesom­råden. Till exempel genom att ge dem minskad undervisningsskyldighet, och börja räkna sådana insatser som meriter när lärare söker nya jobb.

Läromedel som skolor köper in ska ha öppna licenser, dvs kostnadsfritt kunna användas elektroniskt av alla elever, lä­rare och andra intresserade. Och kunna bearbetas och vidareutvecklas av de lärare som använder materialet. n

Arbetslivet i Sverige förändras snabbt. Allt fler hoppar mellan korta vikariat och projektanställningar och arbete i eget företag. Allt fler skolar om sig och byter yrke. Även de som har fasta jobb byter arbetsgivare oftare än tidigare. Allt fler kan göra allt mer av sitt arbete hemifrån, och för allt fler flyter arbete och fritidsaktiviteter ihop.

Samtidigt bygger de flesta av sys­temen kring arbetslivet på en föråld­rad föreställning om fasta arbeten på en arbetsplats väl skild från hemmet: Avtalspensioner missgynnar dem som byter jobb, A­kassa går inte att samord­na med enstaka uppdrag i ett eget före­tag och vid vård av sjukt barn kan man inte ta med datorn hem och svara på ett par brådskande mejl, för man måste antingen vara helt ledig eller helt på ar­betet. För att bara ta några av många exempel.

Därför behövs en total översyn av hela regelverket kring arbetsmarkna­den för att anpassa systemen till den nya tidens krav. Och för att förenkla och underlätta för småföretag.

Dessutom vill vi:•  LAS måste  ändras  så  att  inte  timan­

ställda missgynnas gentemot månads­anställda.•  Regelsystemen  för  småföretag  behö­

ver förenklas.•  Småföretag måste få ett lagskydd mot 

rättsprocesser rörande immaterialrätt (eftersom stora företag med ekono­miska muskler ofta försöker skrämma bort små konkurrenter med omotive­rade hot om stämningar för exempel­vis patentintrång.)•  Undersöka hur man kan  förenkla  för 

småföretag som ska göra sin första anställning utan att de anställdas rät­tigheter hotas. n

Data

Ett arbetsliv i förändring

Läromedel

Piratpartiet vill ha en offentligt finansierad Public Service, som får sina pengar direkt från en Public serviceavgift, som tas upp samtidigt som skatt, men går direkt till verksamheten utan att ta vägen genom regeringen och dess årliga budgetprocess.

Texter från politik.piratpartiet.se

Win!

35

IT Was a bRIgHT CoLD Day In aPRIL, anD THE CLoCks WERE sTRIkIng THIRTEEn. WInsTon smITH, HIs CHIn nuzzLED InTo HIs bREasT In an EffoRT To EsCaPE THE VILE WInD, sLIPPED quICkLy THRougH THE gLass DooRs of VICToRy mansIons, THougH noT quICkLy EnougH To PREVEnT a sWIRL of gRITTy DusT fRom EnTERIng aLong WITH HIm. THE HaLLWay smELT of boILED CabbagE anD oLD Rag maTs. aT onE EnD of IT a CoLouRED PosTER, Too LaRgE foR InDooR DIsPLay, HaD bEEn TaCkED To THE WaLL. IT DEPICTED sImPLy an EnoRmous faCE, moRE THan a mETRE WIDE: THE faCE of a man of abouT foRTy­fIVE, WITH a HEaVy bLaCk mousTaCHE anD RuggEDLy HanDsomE fEaTuREs. WInsTon maDE foR THE sTaIRs. IT Was no usE TRyIng THE LIfT. EVEn aT THE bEsT of TImEs IT Was sELDom WoRkIng, anD aT PREsEnT THE ELECTRIC CuRREnT Was CuT off DuRIng DayLIgHT HouRs. IT Was PaRT of THE EConomy DRIVE In PREPaRaTIon foR HaTE WEEk. THE fLaT Was sEVEn fLIgHTs uP, anD WInsTon, WHo Was THIRTy­nInE anD HaD a VaRICosE uLCER aboVE HIs RIgHT ankLE, WEnT sLoWLy, REsTIng sEVERaL TImEs on THE Way. on EaCH LanDIng, oPPosITE THE LIfT­sHafT, THE PosTER WITH THE EnoRmous faCE gazED fRom THE WaLL. IT Was onE of THosE PICTuREs WHICH aRE so ConTRIVED THaT THE EyEs foLLoW you abouT WHEn you moVE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon bEnEaTH IT Ran.InsIDE THE fLaT a fRuITy VoICE Was REaDIng ouT a LIsT of fIguREs WHICH HaD somETHIng To Do WITH THE PRoDuCTIon of PIg­IRon. THE VoICE CamE fRom an obLong mETaL PLaquE LIkE a DuLLED mIRRoR WHICH foRmED PaRT of THE suRfaCE of THE RIgHT­HanD WaLL. WInsTon TuRnED a sWITCH anD THE VoICE sank somEWHaT, THougH THE WoRDs WERE sTILL DIsTInguIsHabLE. THE InsTRumEnT (THE TELEsCREEn, IT Was CaLLED) CouLD bE DImmED, buT THERE Was no Way of sHuTTIng IT off ComPLETELy. HE moVED oVER To THE WInDoW: a smaLLIsH, fRaIL fIguRE, THE mEagREnEss of HIs boDy mERELy EmPHasIzED by THE bLuE oVERaLLs WHICH WERE THE unIfoRm of THE PaRTy. HIs HaIR Was VERy faIR, HIs faCE naTuRaLLy sanguInE, HIs skIn RougHEnED by CoaRsE soaP anD bLunT RazoR bLaDEs anD THE CoLD of THE WInTER THaT HaD jusT EnDED. ouTsIDE, EVEn THRougH THE sHuT WInDoW­PanE, THE WoRLD LookED CoLD. DoWn In THE sTREET LITTLE EDDIEs of WInD WERE WHIRLIng DusT anD ToRn PaPER InTo sPIRaLs, anD THougH THE sun Was sHInIng anD THE sky a HaRsH bLuE, THERE sEEmED To bE no CoLouR In anyTHIng, ExCEPT THE PosTERs THaT WERE PLasTERED EVERyWHERE. THE bLaCkmousTaCHIo’D faCE gazED DoWn fRom EVERy CommanDIng CoRnER. THERE Was onE on THE HousE­fRonT ImmEDIaTELy oPPosITE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon saID, WHILE THE DaRk EyEs LookED DEEP InTo WInsTon’s oWn. DoWn aT sTREETLEVEL anoTHER PosTER, ToRn aT onE CoRnER, fLaPPED fITfuLLy In THE WInD, aLTERnaTELy CoVERIng anD unCoVERIng THE sIngLE WoRD IngsoC. In THE faR DIsTanCE a HELICoPTER skImmED DoWn bETWEEn THE Roofs, HoVERED foR an InsTanT LIkE a bLuEboTTLE, anD DaRTED aWay agaIn WITH a CuRVIng fLIgHT. IT Was THE PoLICE PaTRoL, snooPIng InTo PEoPLE’s WInDoWs. THE PaTRoLs DID noT maTTER, HoWEVER. onLy THE THougHT PoLICE maTTERED.bEHInD WInsTon’s baCk THE VoICE fRom THE TELEsCREEn Was sTILL babbLIng aWay abouT PIg­IRon anD THE oVERfuLfILmEnT of THE nInTH THREE­yEaR PLan. THE TELEsCREEn RECEIVED anD TRansmITTED sImuLTanEousLy. any sounD THaT WInsTon maDE, aboVE THE LEVEL of a VERy LoW WHIsPER, WouLD bE PICkED uP by IT, moREoVER, so Long as HE REmaInED WITHIn THE fIELD of VIsIon WHICH THE mETaL PLaquE CommanDED, HE CouLD bE sEEn as WELL as HEaRD. THERE Was of CouRsE no Way of knoWIng WHETHER you WERE bEIng WaTCHED aT any gIVEn momEnT. HoW ofTEn, oR on WHaT sysTEm, THE THougHT PoLICE PLuggED In on any InDIVIDuaL WIRE Was guEssWoRk. IT Was EVEn ConCEIVabLE THaT THEy WaTCHED EVERyboDy aLL THE TImE. buT aT any RaTE THEy CouLD PLug In youR WIRE WHEnEVER THEy WanTED To. you HaD To LIVE ­­ DID LIVE, fRom HabIT THaT bECamE InsTInCT ­­ In THE assumPTIon THaT EVERy sounD you maDE Was oVERHEaRD, anD, ExCEPT In DaRknEss, EVERy moVEmEnT sCRuTInIzED. WInsTon kEPT HIs baCk TuRnED To THE TELEsCREEn. IT Was safER, THougH, as HE WELL knEW, EVEn a baCk Can bE REVEaLIng. a kILomETRE aWay THE mInIsTRy of TRuTH, HIs PLaCE of WoRk, ToWERED VasT anD WHITE aboVE THE gRImy LanDsCaPE. THIs, HE THougHT WITH a soRT of VaguE DIsTasTE ­­ THIs Was LonDon, CHIEf CITy of aIRsTRIP onE, ITsELf THE THIRD mosT PoPuLous of THE PRoVInCEs of oCEanIa. HE TRIED To squEEzE ouT somE CHILDHooD mEmoRy THaT sHouLD TELL HIm WHETHER LonDon HaD aLWays bEEn quITE LIkE THIs. WERE THERE aLWays THEsE VIsTas of RoTTIng nInETEEnTH­CEnTuRy HousEs, THEIR sIDEs sHoRED uP WITH bauLks of TImbER, THEIR WInDoWs PaTCHED WITH CaRDboaRD anD THEIR Roofs WITH CoRRugaTED IRon, THEIR CRazy gaRDEn WaLLs saggIng In aLL DIRECTIons? anD THE bombED sITEs WHERE THE PLasTER DusT sWIRLED In THE aIR anD THE WILLoW­HERb sTRaggLED oVER THE HEaPs of RubbLE; anD THE PLaCEs WHERE THE bombs HaD CLEaRED a LaRgER PaTCH anD THERE HaD sPRung uP soRDID CoLonIEs of WooDEn DWELLIngs LIkE CHICkEn­HousEs? buT IT Was no usE, HE CouLD noT REmEmbER: noTHIng REmaInED of HIs CHILDHooD ExCEPT a sERIEs of bRIgHT­LIT TabLEaux oCCuRRIng agaInsT no baCkgRounD anD mosTLy unInTELLIgIbLE.THE mInIsTRy of TRuTH ­­ mInITRuE, In nEWsPEak ­­ Was sTaRTLIngLy DIffEREnT fRom any oTHER objECT In sIgHT. IT Was an EnoRmous PyRamIDaL sTRuCTuRE of gLITTERIng WHITE ConCRETE, soaRIng uP, TERRaCE afTER TERRaCE, 300 mETREs InTo THE aIR. fRom WHERE WInsTon sTooD IT Was jusT PossIbLE To REaD, PICkED ouT on ITs WHITE faCE In ELEganT LETTERIng, THE THREE sLogans of THE PaRTy: WaR Is PEaCE fREEDom Is sLaVERy IgnoRanCE Is sTREngTH THE mInIsTRy of TRuTH ConTaInED, IT Was saID, THREE THousanD Rooms aboVE gRounD LEVEL, anD CoRREsPonDIng RamIfICaTIons bELoW. sCaTTERED abouT LonDon THERE WERE jusT THREE oTHER buILDIngs of sImILaR aPPEaRanCE anD sIzE. so ComPLETELy DID THEy DWaRf THE suRRounDIng aRCHITECTuRE THaT fRom THE Roof of VICToRy mansIons you CouLD sEE aLL fouR of THEm sImuLTanEousLy. THEy WERE THE HomEs of THE fouR mInIsTRIEs bETWEEn WHICH THE EnTIRE aPPaRaTus of goVERnmEnT Was DIVIDED. THE mInIsTRy of TRuTH, WHICH ConCERnED ITsELf WITH nEWs, EnTERTaInmEnT, EDuCaTIon, anD THE fInE aRTs. THE mInIsTRy of PEaCE, WHICH ConCERnED ITsELf WITH WaR. THE mInIsTRy of LoVE, WHICH maInTaInED LaW anD oRDER. anD THE mInIsTRy of PLEnTy, WHICH Was REsPonsIbLE foR EConomIC affaIRs. THEIR namEs, In nEWsPEak: mInITRuE, mInIPax, mInILuV, anD mInIPLEnTy. THE mInIsTRy of LoVE Was THE REaLLy fRIgHTEnIng onE. THERE WERE no WInDoWs In IT aT aLL. WInsTon HaD nEVER bEEn InsIDE THE mInIsTRy of LoVE, noR WITHIn HaLf a kILomETRE of IT. IT Was a PLaCE ImPossIbLE To EnTER ExCEPT on offICIaL busInEss, anD THEn onLy by PEnETRaTIng THRougH a mazE of baRbED­WIRE EnTangLEmEnTs, sTEEL DooRs, anD HIDDEn maCHInE­gun nEsTs. EVEn THE sTREETs LEaDIng uP To ITs ouTER baRRIERs WERE RoamED by goRILLa­faCED guaRDs In bLaCk unIfoRms, aRmED WITH joInTED TRunCHEons.WInsTon TuRnED RounD abRuPTLy. HE HaD sET HIs fEaTuREs InTo THE ExPREssIon of quIET oPTImIsm WHICH IT Was aDVIsabLE To WEaR WHEn faCIng THE TELEsCREEn. HE CRossED THE Room InTo THE TIny kITCHEn. by LEaVIng THE mInIsTRy aT THIs TImE of Day HE HaD saCRIfICED HIs LunCH In THE CanTEEn, anD HE Was aWaRE THaT THERE Was no fooD In THE kITCHEn ExCEPT a Hunk of DaRk­CoLouRED bREaD WHICH HaD goT To bE saVED foR TomoRRoW’s bREakfasT. HE Took DoWn fRom THE sHELf a boTTLE of CoLouRLEss LIquID WITH a PLaIn WHITE LabEL maRkED VICToRy gIn. IT gaVE off a sICkLy, oILy smELL, as of CHInEsE RICEsPIRIT. WInsTon PouRED ouT nEaRLy a TEaCuPfuL, nERVED HImsELf foR a sHoCk, anD guLPED IT DoWn LIkE a DosE of mEDICInE.

De som kommer hit och begär poli­tisk asyl för att de är förföljda ska ha en rättssäker asylprocess. Det finns flera brister kring detta idag. Bland annat är det migrationsverket som utser de asyl­sökandes advokat om ett ärende går till migrationsdomstolen – och de har inte direkt ansträngt sig för att de sökande ska få bästa möjliga ombud.

Rätten till asyl för dem som riskerar förföljelse för sin sexuella läggning el­ler könsidentitet måste förvandlas från ord på ett papper till konkret verklighet för alla HBTQ­personer, som idag be­finner sig på flykt.

Vi kräver att handläggningen av uppe­hållstillstånd ska få ta maximalt 12 må­nader, och att Migrationsverket ska få de resurser som behövs för att uppnå detta. Det kräver att staten snabbt kan budge­tera om och anpassa Migrationsverkets anslag efter flyktingströmmarna.

Alla som vistas i landet ska ha samma rätt till sjukvård, oavsett om man har papper och uppehållstillstånd eller ej.

Utvisningarna av romska gatumu­sikanter från andra EU­länder var en skamfläck för Sverige. Gatumusikanter av alla nationaliteter och ursprung ska behandlas lika respektfullt av polisen. EUs regler om fri rörlighet ska respek­teras för alla EU­medborgare, oavsett etniskt ursprung. n

Många människor kommer till Sverige på flykt undan förföljelser, krig, natur­katastrofer och fattigdom.

Piratpartiet tycker att humanism och mänskliga rättigheter måste prägla migrationspolitiken. Vi kan inte accep­tera att människor skickas tillbaka till länder som drabbats av naturkatastro­fer, våldsamma konflikter, mycket då­liga levnadsförhållanden och länder där mänskliga rättigheter inte respekteras. Vi vill därför att Sverige arbetar för att alla rika länder går ihop och hjälps åt att ta emot dem som är på flykt.

Piratpartiet verkar för att alla skall kunna känna sig trygga i samhället. Fri kommunikation är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Du skall kunna lita på att din privata kommunikation är just privat, oavsett om du surfar på in­ternet, mejlar, skickar brev, sms:ar eller pratar i telefon. Idag är det en självklar­het att dina brev inte skall vara sprät­tade när de kommer med posten i din brevlåda men detta gäller inte om du skickar ett mejl.

Vi anser att ett Internet utan över­vakning av all kommunikation, och en fungerande rättsstat, är förutsättningar för detta. Vi tror att om staten bemöter sina medborgare med respekt så kom­mer medborgarna att respektera staten – förtroende måste vara ömsesidigt.

Piratpartiet anser att demokrati utan ett privatliv inte är någon demokrati!

Piratpartiet vill att samhället garan­terar grundläggande rättigheter. Dessa skall gälla i samma utsträckning på och utanför internet. Lagar som FRA­lagen har i praktiken avskaffat grundläg­gande demokratiska rättigheter såsom brevhemligheten och källskyddet för elektronisk kommunikation. Följande måste åtgärdas:

Idag avlyssnas redan all kommuni­kation som passerar våra landsgränser vilket inkluderar e­post, chatmeddelan­den, sökningar på sökmotorer så som Google, Yahoo, osv.

Detta arbetar idag Piratpartiet aktivt mot i EU och med din röst säkrar du även en röst för ditt privatliv i Sveriges riksdag. n

Migrationspolitik Frihet och trygghet

SkolpolitikSkolan måste förbereda alla elever för att leva och orientera sig i den informa­tions­ och kunskapsväv som idag för­enar skolan med samhället utanför.

Skolans viktigaste uppgift är att lära elever hitta, tolka, analysera och vär­dera information. Och att ge eleverna de grunder och referensramar som behövs för att kunna förädla informationen till kunskap, att förstå och att dra slutsatser.

Skolan ska därför använda arbetsfor­mer som stimulerar elevernas kreativi­tet, samarbetsförmåga och initiativför­måga. Elever måste tränas i att analysera informationsflöden, se mönster och tänka fritt. Skolan ska träna eleverna i kritiskt tänkande, och att själva värdera olika källor och påståenden.

Utbildning är inget man bara behö­ver under barndom och ungdom. När världen förändras så snabbt som idag behöver vi alla ett livslångt lärande. n

Lydig eller kunnig?

Sverige sa att allt skulle bli bra om jag stannade i garderoben ...

FrihetTexter från politik.piratpartiet.se

36

InsTanTLy HIs faCE TuRnED sCaRLET anD THE WaTER Ran ouT of HIs EyEs. THE sTuff Was LIkE nITRIC aCID, anD moREoVER, In sWaLLoWIng IT onE HaD THE sEnsaTIon of bEIng HIT on THE baCk of THE HEaD WITH a RubbER CLub. THE nExT momEnT, HoWEVER, THE buRnIng In HIs bELLy DIED DoWn anD THE WoRLD bEgan To Look moRE CHEERfuL. HE Took a CIgaRETTE fRom a CRumPLED PaCkET maRkED VICToRy CIgaRETTEs anD InCauTIousLy HELD IT uPRIgHT, WHEREuPon THE TobaCCo fELL ouT on To THE fLooR. WITH THE nExT HE Was moRE suCCEssfuL. HE WEnT baCk To THE LIVIng­Room anD saT DoWn aT a smaLL TabLE THaT sTooD To THE LEfT of THE TELEsCREEn. fRom THE TabLE DRaWER HE Took ouT a PEnHoLDER, a boTTLE of Ink, anD a THICk, quaRTo­sIzED bLank book WITH a RED baCk anD a maRbLED CoVER.foR somE REason THE TELEsCREEn In THE LIVIng­Room Was In an unusuaL PosITIon. InsTEaD of bEIng PLaCED, as Was noRmaL, In THE EnD WaLL, WHERE IT CouLD CommanD THE WHoLE Room, IT Was In THE LongER WaLL, oPPosITE THE WInDoW. To onE sIDE of IT THERE Was a sHaLLoW aLCoVE In WHICH WInsTon Was noW sITTIng, anD WHICH, WHEn THE fLaTs WERE buILT, HaD PRobabLy bEEn InTEnDED To HoLD booksHELVEs. by sITTIng In THE aLCoVE, anD kEEPIng WELL baCk, WInsTon Was abLE To REmaIn ouTsIDE THE RangE of THE TELEsCREEn, so faR as sIgHT WEnT. HE CouLD bE HEaRD, of CouRsE, buT so Long as HE sTayED In HIs PREsEnT PosITIon HE CouLD noT bE sEEn. IT Was PaRTLy THE unusuaL gEogRaPHy of THE Room THaT HaD suggEsTED To HIm THE THIng THaT HE Was noW abouT To Do.buT IT HaD aLso bEEn suggEsTED by THE book THaT HE HaD jusT TakEn ouT of THE DRaWER. IT Was a PECuLIaRLy bEauTIfuL book. ITs smooTH CREamy PaPER, a LITTLE yELLoWED by agE, Was of a kInD THaT HaD noT bEEn manufaCTuRED foR aT LEasT foRTy yEaRs PasT. HE CouLD guEss, HoWEVER, THaT THE book Was muCH oLDER THan THaT. HE HaD sEEn IT LyIng In THE WInDoW of a fRoWsy LITTLE junk­sHoP In a sLummy quaRTER of THE ToWn (jusT WHaT quaRTER HE DID noT noW REmEmbER) anD HaD bEEn sTRICkEn ImmEDIaTELy by an oVERWHELmIng DEsIRE To PossEss IT. PaRTy mEmbERs WERE suPPosED noT To go InTo oRDInaRy sHoPs (’DEaLIng on THE fREE maRkET’, IT Was CaLLED), buT THE RuLE Was noT sTRICTLy kEPT, bECausE THERE WERE VaRIous THIngs, suCH as sHoELaCEs anD RazoR bLaDEs, WHICH IT Was ImPossIbLE To gET HoLD of In any oTHER Way. HE HaD gIVEn a quICk gLanCE uP anD DoWn THE sTREET anD THEn HaD sLIPPED InsIDE anD bougHT THE book foR TWo DoLLaRs fIfTy. aT THE TImE HE Was noT ConsCIous of WanTIng IT foR any PaRTICuLaR PuRPosE. HE HaD CaRRIED IT guILTILy HomE In HIs bRIEfCasE. EVEn WITH noTHIng WRITTEn In IT, IT Was a ComPRomIsIng PossEssIon.THE THIng THaT HE Was abouT To Do Was To oPEn a DIaRy. THIs Was noT ILLEgaL (noTHIng Was ILLEgaL, sInCE THERE WERE no LongER any LaWs), buT If DETECTED IT Was REasonabLy CERTaIn THaT IT WouLD bE PunIsHED by DEaTH, oR aT LEasT by TWEnTy­fIVE yEaRs In a foRCED­LabouR CamP. WInsTon fITTED a nIb InTo THE PEnHoLDER anD suCkED IT To gET THE gREasE off. THE PEn Was an aRCHaIC InsTRumEnT, sELDom usED EVEn foR sIgnaTuREs, anD HE HaD PRoCuRED onE, fuRTIVELy anD WITH somE DIffICuLTy, sImPLy bECausE of a fEELIng THaT THE bEauTIfuL CREamy PaPER DEsERVED To bE WRITTEn on WITH a REaL nIb InsTEaD of bEIng sCRaTCHED WITH an Ink­PEnCIL. aCTuaLLy HE Was noT usED To WRITIng by HanD. aPaRT fRom VERy sHoRT noTEs, IT Was usuaL To DICTaTE EVERyTHIng InTo THE sPEakWRITE WHICH Was of CouRsE ImPossIbLE foR HIs PREsEnT PuRPosE. HE DIPPED THE PEn InTo THE Ink anD THEn faLTERED foR jusT a sEConD. a TREmoR HaD gonE THRougH HIs boWELs. To maRk THE PaPER Was THE DECIsIVE aCT. In smaLL CLumsy LETTERs HE WRoTE:IT Was a bRIgHT CoLD Day In aPRIL, anD THE CLoCks WERE sTRIkIng THIRTEEn. WInsTon smITH, HIs CHIn nuzzLED InTo HIs bREasT In an EffoRT To EsCaPE THE VILE WInD, sLIPPED quICkLy THRougH THE gLass DooRs of VICToRy mansIons, THougH noT quICkLy EnougH To PREVEnT a sWIRL of gRITTy DusT fRom EnTERIng aLong WITH HIm. THE HaLLWay smELT of boILED CabbagE anD oLD Rag maTs. aT onE EnD of IT a CoLouRED PosTER, Too LaRgE foR InDooR DIsPLay, HaD bEEn TaCkED To THE WaLL. IT DEPICTED sImPLy an EnoRmous faCE, moRE THan a mETRE WIDE: THE faCE of a man of abouT foRTy­fIVE, WITH a HEaVy bLaCk mousTaCHE anD RuggEDLy HanDsomE fEaTuREs. WInsTon maDE foR THE sTaIRs. IT Was no usE TRyIng THE LIfT. EVEn aT THE bEsT of TImEs IT Was sELDom WoRkIng, anD aT PREsEnT THE ELECTRIC CuRREnT Was CuT off DuRIng DayLIgHT HouRs. IT Was PaRT of THE EConomy DRIVE In PREPaRaTIon foR HaTE WEEk. THE fLaT Was sEVEn fLIgHTs uP, anD WInsTon, WHo Was THIRTy­nInE anD HaD a VaRICosE uLCER aboVE HIs RIgHT ankLE, WEnT sLoWLy, REsTIng sEVERaL TImEs on THE Way. on EaCH LanDIng, oPPosITE THE LIfT­sHafT, THE PosTER WITH THE EnoRmous faCE gazED fRom THE WaLL. IT Was onE of THosE PICTuREs WHICH aRE so ConTRIVED THaT THE EyEs foLLoW you abouT WHEn you moVE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon bEnEaTH IT Ran.InsIDE THE fLaT a fRuITy VoICE Was REaDIng ouT a LIsT of fIguREs WHICH HaD somETHIng To Do WITH THE PRoDuCTIon of PIg­IRon. THE VoICE CamE fRom an obLong mETaL PLaquE LIkE a DuLLED mIRRoR WHICH foRmED PaRT of THE suRfaCE of THE RIgHT­HanD WaLL. WInsTon TuRnED a sWITCH anD THE VoICE sank somEWHaT, THougH THE WoRDs WERE sTILL DIsTInguIsHabLE. THE InsTRumEnT (THE TELEsCREEn, IT Was CaLLED) CouLD bE DImmED, buT THERE Was no Way of sHuTTIng IT off ComPLETELy. HE moVED oVER To THE WInDoW: a smaLLIsH, fRaIL fIguRE, THE mEagREnEss of HIs boDy mERELy EmPHasIzED by THE bLuE oVERaLLs WHICH WERE THE unIfoRm of THE PaRTy. HIs HaIR Was VERy faIR, HIs faCE naTuRaLLy sanguInE, HIs skIn RougHEnED by CoaRsE soaP anD bLunT RazoR bLaDEs anD THE CoLD of THE WInTER THaT HaD jusT EnDED. ouTsIDE, EVEn THRougH THE sHuT WInDoW­PanE, THE WoRLD LookED CoLD. DoWn In THE sTREET LITTLE EDDIEs of WInD WERE WHIRLIng DusT anD ToRn PaPER InTo sPIRaLs, anD THougH THE sun Was sHInIng anD THE sky a HaRsH bLuE, THERE sEEmED To bE no CoLouR In anyTHIng, ExCEPT THE PosTERs THaT WERE PLasTERED EVERyWHERE. THE bLaCkmousTaCHIo’D faCE gazED DoWn fRom EVERy CommanDIng CoRnER. THERE Was onE on THE HousE­fRonT ImmEDIaTELy oPPosITE. bIg bRoTHER Is WaTCHIng you, THE CaPTIon saID, WHILE THE DaRk EyEs LookED DEEP InTo WInsTon’s oWn. DoWn aT sTREETLEVEL anoTHER PosTER, ToRn aT onE CoRnER, fLaPPED fITfuLLy In THE WInD, aLTERnaTELy CoVERIng anD unCoVERIng THE sIngLE WoRD IngsoC. In THE faR DIsTanCE a HELICoPTER skImmED DoWn bETWEEn THE Roofs, HoVERED foR an InsTanT LIkE a bLuEboTTLE, anD DaRTED aWay agaIn WITH a CuRVIng fLIgHT. IT Was THE PoLICE PaTRoL, snooPIng InTo PEoPLE’s WInDoWs. THE PaTRoLs DID noT maTTER, HoWEVER. onLy THE THougHT PoLICE maTTERED.bEHInD WInsTon’s baCk THE VoICE fRom THE TELEsCREEn Was sTILL babbLIng aWay abouT PIg­IRon anD THE oVERfuLfILmEnT of THE nInTH THREE­yEaR PLan. THE TELEsCREEn RECEIVED anD TRansmITTED sImuLTanEousLy. any sounD THaT WInsTon maDE, aboVE THE LEVEL of a VERy LoW WHIsPER, WouLD bE PICkED uP by IT, moREoVER, so Long as HE REmaInED WITHIn THE fIELD of VIsIon WHICH THE mETaL PLaquE CommanDED, HE CouLD bE sEEn as WELL as HEaRD. THERE Was of CouRsE no Way of knoWIng WHETHER you WERE bEIng WaTCHED aT any gIVEn momEnT. HoW ofTEn, oR on WHaT sysTEm, THE THougHT PoLICE PLuggED In on any InDIVIDuaL WIRE Was guEssWoRk. IT Was EVEn ConCEIVabLE THaT THEy WaTCHED EVERyboDy aLL THE TImE. buT aT any RaTE THEy CouLD PLug In youR WIRE WHEnEVER THEy WanTED To

Alla människor har rätt till ett värdigt och stimulerande liv.

Gamla, sjuka och funktionsnedsatta ska ha rätt att få mänsklig samvaro. De måste regelbundet få komma ut i grön­områden eller natur. Och de ska ha möj­ligheter att uppleva och utöva kultur. Det är inte bara en fråga om mänsklig värdighet. Vi vet att såväl mänsklig samvaro som natur och kultur förbätt­rar både fysisk hälsa, livskvalitet och hjärnans funktion.

Den digitala revolutionen har ska­pat fantastiska möjligheter att knyta kontakter, uppleva kultur, utöva kul­tur, skaffa kunskap och enkelt kommu­nicera med myndigheter. Många äldre och funktionsnedsatta står idag utanför detta. Men det är viktigt att vi inte lå­ter den nya tekniken skapa djupa klyftor i samhället mellan dem som vuxit upp med den och dem, för vilka den är en ny bekantskap. Samhället måste därför satsa mer på att utbilda äldre om hur de kan få glädje av teknikerna. Arbetet med att anpassa teknik och utrustning för funktionshindrades behov måste få ordentligt stöd.

Äldre som behöver vård ska få bo ihop med sin partner även om man träf­fat denne på ålderns höst.

Videokameror ska inte få ersätta nattpersonal på äldreboenden. n

Piratpartiet anser att fri, icke­kommer­siell inhämtning, nyttjande, förädlande och spridning av kultur ska uppmunt­ras. Det är därför viktigt att reformera upphovsrätten så att den bättre passar det moderna kulturklimatet. Den ide­ella upphovsrätten fungerar bra i dag, men den kommersiella upphovsrätten måste begränsas betydligt.

Vi vill inte att Sverige ska hålla liv i gamla affärsmodeller genom att skapa lagar som på ett skadligt sätt begrän­sar möjligheten att sprida kultur för privat bruk och kriminaliserar miljoner svenskar. Vi vill istället fokusera på att sätta större press på upphovsrättsin­

dustrin att ta klivet in i det nya kultur­landskapet.

Vi vill också uppmuntra och infor­mera enskilda kreatörer om de nya, fan­tastiska möjligheter de nu har och på så sätt driva utvecklingen framåt.

Piratpartiet menar att ett samhälle där kultur och kunskap är fri och till­gänglig för alla på lika villkor gynnar hela samhället. Vi anser att ett syste­matiskt missbruk av dagens upphovs­rätt aktivt försvårar detta, då det be­gränsar kulturutbudets omfattning, kulturnyttjarnas tillgång till detta utbud och möjligheterna för nya, unga kreatörer. n

Alla människor har rätt att behandlas lika och få lika möjligheter oavsett ovid­kommande egenskaper som ursprung, hudfärg, kön, sexuell läggning, funk­tionshinder eller skonummer. Tyvärr förekommer dock diskriminering runt om i Sverige. Sällan på grund av direkt illvilja, men ofta som ett resultat av att regler ofta är anpassade efter en norm, medan de skaver och inte riktigt fung­erar för dem som inte passar in i den formen.

Ett viktig steg för att motverka dis­kriminering är därför att noga se över olika regler och hur de används. Så att man kan få bort diskrimineringen av homosexuella vid provrörsbefrukt­ning och sådana konstigheter som att det är svårare att få arbetsskade­

ersättning för skador som är vanliga i kvinnodominerade yrken än i mans­dominerade.

Det är också viktigt att systematiskt arbeta för att förändra invanda struktu­rer, attityder och traditionella arbets­sätt, även där de inte har med några direkta regler att göra. Så att ett vittnes trovärdighet i en domstol inte sänks av att någon visar ilska eller sorg i ett läge där det i Sverige är social norm att dölja sådana känslor. Så att män slutar missgynnas vid vårdnadstvister. Och så att kriterier för kompetens när man re­kryterar sätts så att de varken diskrimi­nerar utifrån kultur, eller fokuserar på sådana önskvärda egenskaper som ofta hittas hos män och glömmer sådana som ofta hittas hos kvinnor.

Några konkreta steg man kan ta:•  Stat,  kommun  och  landsting  inför 

ett system vid anställningar där per­sonuppgifter som namn, kön, adress och födelseort inte syns när man gör urval av vilka sökande som kallas till anställ­ningsintervjuer. Så att man bara väljer efter meriter, inte omedvetna fördomar.• Arbetsgivare inom offentlig sektor 

ska gå i spetsen för att se föräldraledig­het som en merit. Eftersom man ofta lär sig mycket nyttigt av att vara hemma med barn. Men det vanligtvis bara le­der till att man halkar efter i både kar­riär och löneutveckling.• Lika  lön  för  lika krävande och an­

svarsfyllda arbeten med samma kompe­tensnivå. n

Äldre och funktionshindrade

Fildelning

Mångfald

Goda vänner delar med sigTexter från politik.piratpartiet.se

37

38

Lagen är inte ett absolut. Den är ett svar på ett behov, och behov förändras. Lagen är därför under ständig föränd­ring. Den föds ur ett parlamentariskt beslut, men denna födelse föregås av en process som gör lagen nödvändig eller önskvärd. Den processen är en av demokratins viktigaste inslag. Om la­garna inte växte fram på det sättet, så skulle lagen inte vara förankrad, och det är ingen mening med en regelbok som ingen följer.

Lag är inte bara text i författnings­samlingar, lag är också alla de handling­ar och samtal där lagen manifesterar sig. I domstolar, i media, i vardagen. De grundläggande rättsprinciper vi hittar i avtalslagen som till exempel att avtal skall hållas är inte viktiga för att de står i lagboken. De står i lagboken för att de är viktiga och för att de fungerar.

Detta gör också att den kontroll som ska säkerställa att lagar inte kommer i konflikt med varandra eller med andra delar av rättsordningen är utomordent­ligt viktigt. I Sverige sker detta dels genom förhandsgranskning i lagrådet dels genom att domstolarna har att pröva legaliteten hos lagar i varje mål där det aktualiseras. Detta system är det svenska alternativet till en författ­ningsdomstol.

En föränderlig verklighetVerkligheten förändras, och lagarna måste följa med. Bland annat sker detta

genom en utveckling av hur lagen prak­tiskt används och tolkas — dess praxis. Men förändring sker också genom att man successivt förändrar lagens bok­stav genom nya parlamentariska beslut. En annan förändringsprocess är att la­gens tillämpningsområde kan föränd­ras genom syftesglidning. En lag kan ha skrivits för att hantera en viss sorts situationer, men när det genom sociala och teknologiska förändringar uppstår fler liknande situationer används lagen genom så kallad analogisk tolkning. Rättsområdet som lagen täcker kan därigenom breddas.

Verkligheten förändras, och förr el­ler senare förändras den förbi många av våra lagar. De grundförutsättningar som gjorde lagen önskvärd finns inte längre, och förändringar i praxis räcker inte längre för att göra lagen relevant. Den har passerat sitt bäst­före­datum, den blir obsolet. Att lagen inte utgörs bara av texten i sig utan också av den kultur som bär upp texten, gör att la­gens slut är bra mycket mer komplext än att man avskaffar den eller behåller den. Lagar förändras, de muterar, de fal­ler i glömska, de blir obsoleta, men de avskaffas mycket sällan. Ofta hör man liberaler ondgöra sig över den ständiga ökningen i mängd lagar som våra par­lamentariker består oss med. Och visst kan jag hålla med, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi ser lagarna födas, men det är sällan vi ser dem dö.

Mitt favoritexempel (eftersom min far hade 1734 års lag i bokhyllan) är Byggningabalkens tolfte kapitel: Huru svin må i ollonskog släppas:

1 § Äga flere ollonskog samman; då skola de i rättan tid sig förena, huru många svin där kunna födas, och släppe sedan var in efter ty, som han del i skog äger. Släpper någon flera in; haven de andre våld att taga dem upp, och han böte en mark för vart svin, och skadan åter. Äger han ej själv så många svin, som han på sin del föda kan; stånde honom fritt an-dras svin för lega intaga. Gör han det ej; då må de andre hans del saklöst nyttja.

Denna text är gällande rätt i Sverige. Det är som ni kanske förstår inte så ofta just svinhållning i skånska bokskogar kommer upp på den juridiska dagord­ningen, men texten går att använda för att tolka andra rättsfall som handlar om hur samägande och samnyttjande ska gå till.

Det är faktiskt inte ett problem att verkligheten förändras och gör lagar obsoleta, det är en den av den natur­liga samhällsutvecklingen. Ofta är det till och med positivt att verkligheten förändrats förbi behovet av en viss lag. Skulle lagarna som sådana vara vikti­gare än samhällsutvecklingen skulle samhället förbli i stasis. Vissa lagar kan vi förvänta oss blir mer bestående, som lagar om misshandel och ond bråd död.

La en bygger vi tillsammans

Göran Widham bloggar på Sagor från Livbåten fridholm.net

39

Men även dessa förändras, så att vi idag har ett bättre skydd mot misshandel och död än vi hade tidigare.

Om relationen mellan lag och demokratiDet är inte ovanligt att få höra att all­män laglydnad är en förutsättning för demokrati. Att det är odemokratiskt att bryta mot demokratiskt stiftade la­gar. För en diskussion om vår moraliska skyldighet att följa gällande lagar är det viktigt att först förstå relationen mellan lag och demokrati. Den är bra mycket komplexare än en ett­till­ett relation åt endera hållet.

Lagen är demokratins verktyg, aldrig tvärtom. När Karl XV:s valspråk Land ska med lag byggas myntades i de gamla landsskapslagarna, var det inte ett de­mokratiskt bygge utan en ett repressivt. Bland annat syftande på den jordägan­de elitens kontroll och i extrema fall förtryck av de egendomslösa. Lagen är inte demokratisk, den bara är.

I en representativ demokrati där la­garna i normalfallet är demokratiskt tillkomna har vi en tendens att glömma detta. Alla lagar likställs och det går att säga saker som att man är antidemokrat om man inte respekterar lagen. Men det som gör oss till en demokrati är att lagen respekterar oss. Att lagen är sprungen ur

de behov vi har som individer och/eller som samhälle. Ibland är lagarna inte så­dana eftersom vi lever med ett demokra­tiskt underskott. Beslut kan tekniskt sett vara demokratiskt fattade, utan att för den skull vara demokratiskt förankrade. Då uppstår det en diskrepans mellan la­gen och det allmänna rättsmedvetandet. Över tid regleras detta antingen genom att det allmänna rättsmedvetandet när­mar sig lagen, som i fallet med barnaga, eller genom att lagens tillämpning när­mar sig det allmänna rättsmedvetandet, som i fallet med sexualbrott.

Det är alltså inte bara vid tydliga politiska markeringar genom så kallad civil olydnad som människor har an­ledning att handla annorlunda än vad lagen eller lagens anda föreskriver. Det kan också vara bara för att man i sitt handlande manifesterar skillnaden mellan lagstiftarens vilja och den egna moralen, som många av oss gör när vi kör för fort, eller går mot röd gubbe. Om kravet på ett demokratiskt förhåll­ningssätt är att man inte ska kringgå eller bryta mot några lagar, att man måste respektera alla lagar, även de man inte håller med om. Då har vi väldigt ont om demokrater i Sverige.

Och detta är viktigt. Det är viktigt för att det är en av många företeelser i vårt samhälle som utgör ett minoritets­

skydd. Om vi levde i en bokstavstroende parlamentarisk demokrati där det inte fanns någon jämkningsmån utan alla var skyldiga att i allt alltid respektera lagen och makthavarna, då skulle ma­joritetens förtryck av minoriteten eska­lera till en nivå där de parlamentariska majoritetsbesluten bara var en tunn fer­nissa över ett repressivt system. Majo­ritetens diktatur.

Demokratin har inte råd med för lydiga medborgare. Olydnad kan vara en dygd.

Civil olydnad och lydnadDet finns ett vanligt missförstånd om innebörden i begreppet civil olydnad. Civil olydnad är sådant som Gandhis saltmarsch eller Rosa Parks vägran att lämna sin plats på bussen. Handlingar som bryter en regel för att visa på dess orättfärdighet. Människor handlar av övertygelse i strid mot lagen för att åstadkomma förändring eller väcka uppmärksamhet kring något orättfär­digt.

Det finns en annan mindre drama­tisk sorts olydnad. Att vägra ställa upp på en lag eller en regel för att den inte överensstämmer med den egna mora­len. Om man är ensam eller tillhör ett fåtal som vägrar foga sig efter en viss lag eller ett visst beslut kommer det förmodligen visa sig att man har fel, att man måste ge upp. Men om många an­dra också vägrar foga sig efter en viss lagstiftning kommer man kanske till­sammans förändra lagen. Kanske för att lagstiftaren inser att den inte går att upprätthålla, eller genom att tillämp­ningen förändras. Eller i många fall ge­nom att de människor som inte vill följa lagen gemensamt hittar metoder för att göra den omöjlig att upprätthålla såsom tekniska vägar att gå runt den. Förbu­det mot reklam­TV i Sverige föll sönder under trycket från alla de som började titta på TV som sändes via satellit från länder där TV­reklam var tillåtet.

När vi diskuterar civil olydnad är det inte ovanligt att människor för fram tan­ken att alla värderingsbaserade lagbrott måste handla om de stora frågorna. Att det alltid måste handla om att vi är bered­da att gå i döden eller i varje fall i fängelse för vår övertygelse. (Frågan är för mig väldigt levande efter alla mina diskussio­ner med min far domaren om mitt val att

Illu

stra

tio

n: M

arcu

s Fr

idh

olm Göran Widham bloggar på

Sagor från Livbåten fridholm.net

40

gå i fängelse hellre än att bära vapen. Nå­got som pappa aldrig respekterade.)

Men i fortsättningen på detta reso­nemang följer att det måste gå att av­göra vilka frågor som är allvarliga nog att bekämpa med civil olydnad. Att det på något sätt skulle gå att dra en gräns. Men att välja vilka lagar man får förhål­la sig respektlöst mot från vad som står högt på ens egna politiska agenda är ett suddigt sätt att argumentera. Antingen accepterar vi att lagars legitimitet inte bara byggs med parlamentarisk majori­tet utan också med folkets aktiva eller passiva gillande och att det därmed all­tid är en politisk handling i stort eller smått att inte ställa upp på lagar man inte gillar, eller så gör vi inte det.

När vi bedömer om denna politiska handling är etiskt försvarbar, så måste den analyseras utifrån proportionen mel­lan lagbrottets/lagkringåendets allvar i en moralisk mening, och hur allvaret i frågan det rör. Vi kan alltså acceptera små skitlagbrott för att de inte är allvarliga, eller större lagbrott för att den fråga de handlar om känns mer betydelsefull.

Det blir en moralisk fråga, där vi alla kan göra olika bedömningar. Inte en plats för stelbent principrytteri à la – lag är lag.

Olydnad en tillgång för samhälletDet är naturligtvis i det korta perspekti­vet ett problem för samhället när lagen inte följs av en stor del av befolkningen, eftersom det urholkar respekten för la­gen. Men i det långa perspektivet rättar det till sig eftersom det inte går att upp­rätthålla en lag mot folkmajoritetens vilja i en demokratisk stat. Jag skulle vilja påstå att detta är en av de sakerna som gör ett samhälle demokratiskt.

Lagar blir till genom att många män­niskor gör likadant – inte genom dekret uppifrån. Lag bygger på konsensus, inte på majoritetsstyre. Lagar avskaffas inte bara genom riksdagens beslut. Ibland avskaffar de de facto sig själva, eller förändras till oigenkännlighet, utan att riksdagen lyfter ett finger. ”Huru svin må i ollonskog släppas” står kvar i lag­boken dels för att ingen har någon upp­fattning åt något håll om svinen i ol­

lonskogen (man behöver inte ändra en lag som alla ignorerar), dels för att det finns en tanke i den texten som går att tillämpa och tillämpas analogt på andra områden.

Denna böjlighet hos lagen har som jag skrev i början utgjort ett minori­tetskydd som varit ett viktigt inslag i Sveriges demokratisering. Nu är jag rädd att vi lever i av­demokratisering­ens tidevarv. Det demokratiska under­skottet har nått dithän att makthavarna och många av deras budbärare i media anser att lagen är rätt för att den är lag. Inte att lagen är lag för att den är rätt. Om folket ignorerar en lag samti­digt som makthavarna envisas med att genomdriva eller till och med förstärka den, borde det vara en signal om att la­gen behöver ändras eller till och med avskaffas.

Det kan handla om FRA­lagen el­ler om de lagar som ger upphovsrätts­organisationer maktmedel mot filde­lare. Därför stödjer jag piratpartiet och tänker se till att de kommer in i riksdagen. n

” måste man vara tekniker för att förstå?”

Så, då kom ytterligare ett avslöjande i ljuset av Snowdens dokument. Jag har försökt finna ord kring detta men det har helt enkelt inte gått tidigare, det är alltså inte första gången jag blir förvå­nad.

Först kanske jag egentligen ska för­klara min bakgrund. Jag heter Toni och jobbar som systemadministratör med stark inriktning på backendsys­tem såsom virtualisering, databaser, lagringssystem, brandväggar, routing, switching, servrar, etc. Jag protesterade år 2008 när FRA ville kopiera inne­hållet ur vissa utvalda fiberkablar som korsade Sveriges gränser. Jag kommer även att protestera idag.

Det första avslöjandet som fångade min uppmärksamhet var om hur NSA

sysslar med att knäcka krypton. Egent­ligen är det inte så konstigt, alla som sysslar med signalspaning vet att myck­et av de data man spanar på är kryp­terad. Att knäcka kryptering kräver mängder med datorkraft vilket kräver stora budgetar som både FRA, NSA och GCHQ har. Det här är ett arbete som har pågått sen Tyskarna konstru­erade Enigma­maskinen, om än mycket mer utvecklat.

Under 90-talet så rasade debatten om krypto i USA. Det började med att da­torer plötsligt blev tillgängliga för all­mänheten, dessa är nämligen utmärkta kryptomaskiner. Det andra som krävdes var det vi kallar för internet, med hjälp av detta gigantiska nätverk som spänner

världen över kunde man effektivt sprida program som använde sig av kryptogra­fiska algoritmer för att chiffrera data. Detta var en ren mardröm för NSA, som redan på den här tiden sysslade med avlyssning, om än i en betydligt min­dre omfattning på grund av de resurser man hade. Om vanliga människor skulle få tillgång till program som kunde han­tera starkt krypto, skulle NSA inte ha en chans att lyssna på det de gjorde, och det var ett problem som politikerna trodde de kunde ta tag i eftersom det var väl­digt svårt att få tag på datorkraft för att knäcka krypton.

Lösningen hade ett namn: Clipper. Ett chip som skulle sättas in i varje elektro­nisk pryl som hanterade kryptografiska lösningar. Chippet hade en algoritm

41

som NSA kallade för Skipjack och skötte all kryptering och dekryptering självt. Det var ganska enkelt för konstruktö­ren, du matade in data och fick ut skif­fertexten. Du matade in skiffertexten och fick ut okrypterad data. Kruxet var att vid nyckelgenereringen skapades två nycklar, en för användaren och en för LEA, Law Enforcement Agencies. ”Tänk på barnen!” var argumentet, som så ofta brukar upprepas även idag.

Med den här lösningen trodde politiker­na att NSA skulle kunna fortsätta lyssna på all trafik, men det slog inte igenom trots lagstiftning. Det var på grund av den här händelsen som USA fortfarande har exportrestriktioner för kryptogra­fisk programvara. Så NSA kom på en Plan B. De gick istället bakom ryggen på oss alla och tvingade in en variation av lösningen hos alla företag utan att designa den själv. Man gick helt enkelt och tvingade alla företag som tillverkade chip eller programvara som klarade star­ka kryptoalgoritmer som NSA inte kan knäcka, att lägga in bakdörrar.

För en brandvägg som hanterar krypterade tunnlar är det egentligen ganska dyrt rent processorkraftmäs­sigt att processa data. Det här löser man genom att köpa en extra processor för det som hanterar nyckelgenerering och kryptering/dekryptering, ofta kall­lad kryptoaccelerator. Det är dessa som NSA framför allt är intresserade av att lägga in bakdörrar i för att kunna av­kryptera trafik som de normalt sett inte hade kunnat göra. Tillverkaren av enheten behöver inte ens känna till detta, hela bakdörren läggs in under stor sekretess innan den når kisel-plattan varpå den därefter paketeras och skickas till kunden. Om bakdör­

rens existens skulle läcka ser NSA till att företaget trovärdigt ska kunna skyl­la ifrån sig för att inte skapa för mycket dålig publicitet. Det var en bugg, helt enkelt.

Avslöjandet av det här är stort, för det innebär inte bara att man i prakti­ken inte kan lita på produkter från ame­rikanska leverantörer, det räcker med att kryptokomponenterna i produkten i något skede har hanterats av ett ameri­kanskt bolag. Och inte nog med att vi har det här bevisat, vi har dessutom be­vis på att NSA aktivt jobbar med att för­söka injicera bakdörrar i algoritmerna genom standardiseringsprocessen och även inom Open Source­världen som är ganska stor på serversidan. Trodde du att du var säker genom att köra saker med öppen källkod? Glöm det. Du har inte resurser att granska koden och heller inte hårdvaran den körs ovanpå. Det här är en politisk fråga som inte handlar om licenser eller kodformat.

Vi vet också att NSA samarbetar med leverantörer av SSL­certifikat. Det här är mycket viktigt eftersom du per defi­nition måste lita på dessa på grund av hur SSL är uppbyggt. SSL används av allt möjligt och är standardsättet för att kryptera webbtrafik på internet. NSA har alltså genom många års långt och hårt arbete i princip lyckats eliminera den säkerhet som kryptering ger på in­ternet, helt bakom ryggen på oss.

Men det slutar faktiskt inte där. NSA har inte bara tillgång till en mycket stor andel trafik på internet (vilket i sig är högst anmärkningsvärt), de har också med hjälp av FRA och därmed Sverige aktivt hackat system för att införskaffa information. Det här är högst organise­rade attacker av rejält kompetenta män­

niskor som har som mål att få åtkomst till interna system hos olika utvalda myndigheter och företag. Eftersom NSA har resurserna att analysera kod från de allra största leverantörerna av hårdvara och mjukvara i världen kan de använda dessa för att hitta attackvekto­rer som inte är kända av allmänheten.

Vi vet inte vad NSA fick tillgång till vid hacket av Belgacom, men det är mycket troligt att man försökte kopiera trafik från EU­parlamentet för att få till­gång till politiskt känslig information som man sedan kan använda som ett maktmedel. Underrättelsetjänster hand­lar mycket om att skaffa sig tillgång till information som man sedan kan använda mot andra länder för att få det man vill.

Vet ni vad det här hade kallats om det vore ett företag som hade sysslat med sådan här verksamhet? Organiserad brottslighet. Det här är definitionen av organiserad brottslighet. Och inte nog med att NSA sysslar med det, av­slöjande från Uppdrag Granskning 11 dec 2013 visar dessutom att vår egen underrättelsetjänst är inblandad i det på uppdrag av främmande makt.

Jag har flera gånger undrat om man måste vara tekniker för att förstå hur pass omfattande den här övervak-ningsapparaten är. Ibland verkar det så, för antingen förstår inte vanliga människor eller så bryr de sig inte. Tänk varje gång du använder en elek­tronisk enhet, t.ex. går in på en webb­sida, betalar med kort, tar ut kontanter, använder en mobiltelefon, you name it. Är du bekväm med att allt det här po­tentiellt når gigantiska databaser hos underrättelsetjänster runt om i värl­den? Är du bekväm med att bli flaggad i ett system som får all data om dig och dina vänner undersökt för att en person som begått brott råkade slå fel nummer och därmed ringde din telefon?

För det är inte jag. Och faktum är att det inte behöver vara såhär heller om du, just DU, protesterar mot att Sverige är en av nyckelländerna i att driva den här övervakningen. Det här är ingen konspiration eller foliehattsvarning, det här pågår exakt just nu i serverhallar runt om i världen, dygnet runt.

Edward Snowden är en (numer) före detta systemadministratör som har ris­kerat sitt liv för att göra det han tyckte var rätt; att låta oss få veta. Make him proud. n

Toni Cherfan

vid president Obamas besök i Stockholm, passade Piratpartiet på att protestera mot bland annat behandlingen av Chelsea Manning och Edward Snowden.

42

– Och så väljer man ”open torrent” ... så laddas filmen hem!

CC Mikke Svensson

blipirat.nuardupirat. minnalle.se

BesökGör pirattestet på:

för att bli medlem i Piratpartiet

Vilken storebror ska bort?