-9-

ANTIKENS HÖGKULTURER KRING

SYDÖSTRA MEDELHAVET

ANTIKA EGYPTEN

KULTUREPOKENS INDELNING

3 000 - 2 660 f. Kr . - ARKAISK PERIOD

2 660 - 2 180 f. Kr . - GAMLA RIKET

2 180 - 1 990 f. Kr . - Första Mellanper iod

1 990 - 1 780 f. Kr . - MELLERSTA RIKET

1 780 - 1 560 f. Kr . - Andra Mellanper iod

1 552 - 1 080 f. Kr . - NYA RIKET

HISTORISK ÖVERSIKT

ARKAISK PERIOD - 3 000 - 2 660 f. Kr . små prindömen enas under Menes i två stater: Övre och Nedre Egypten

1:a - 2:a dynastin

sothiskalendern med ett år med 365 dagar börjar användas

första byggnader i soltorkad tegel uppförs (Abydos, Sakkara)

statykonsten utvecklas

GAMLA RIKET - 2 660 - 2 180 f. Kr . 3:e - 6:e dynastierna

faraon (kungen) besitter en absolut ”gudomlig” makt

bönderna hyr sin jord

samhällets huvudsakliga bas: jordbruk (spannmål-, lin- och druvodling), boskapskötsel, hantverk (metall, lera, trä, textil), handel

prästerskapets höga status och stort inflyttande i samhället

matematikens snabba utveckling samt geometrins och astronomins guldåldern

medicinens betydelse i samhället ökar (örtmedicinerna, kirurgin och medicinsk diagnostik utvecklas snabbt)

teknikens framfart: pyramid- och bevattnings kanalernas byggande

egyptiska skriftens födelse (hierogliftskrift)

3:e dynastin (2 660 - 2 600 f. Kr )

faraonerna - Dioser, Sekhemkeht, Huni

Imhoptep - faraon Diosers vesir och första kända arkitekt (skaparen av trappstegspyramiden i Sakkara)

4:e dynastin (2 600 - 22 480 f. Kr .)

faraonerna: Sneferu, Cheops, Radjedef, Chefren, Mykerinos, Shepseskaef

faraonernas stora pyramider uppförs på stora nekropolis (dödas städer) i Meidum, Gize och Abu Roash, liksom den stora Sfinxen

statykonsten blomstrar

5:e dynastin (2 320 - 2 180 f. Kr .)

faraonerna: Userkaef, Sahura, Neferirkara, Nijuserra, Menkauher, Djedkara Isesi, Unas

snabba tronefterträdelser under dynastin

pyramider är mindre än under 4:e dynastin

en svag samhällelig tillbakagång

6:e dynastin (2 320 - 2 180 f. Kr .)

faraonerna: Teti, Phiops I, Merenra, Phiops II

-10-

ökning av provinsguvernörernas makt

stora påkostade nekropoler byggs i Meir, Deir-el-Gebrawi, Assuan, Edfu och Dendera

FÖRSTA MELLANPERIODEN - 2 180 - 1 990 f. Kr . 7:e - 11:e dynastier (2 180 - 1 990 f. Kr .)

anarki och förstöring av den faraoniska organisatione

krig mellan olika småkungar, speciellt mellan Herakleopolis (Mellersta Egypten) och Tebe (Övre Egypten)

konsternas och vetenskapens tillbakagång

11:e dynastins förnyelsearbete (Antef och Mentuhotep) leder till pånyttförenande av landet

MELLERSTA RIKET - 1 990 - 1 780 f.Kr . 12:e dynastin - en ny blomstringsperiod

metallurgins snabba utveckling

hantverket uppnår sin hittintills högsta nivå

transport, särskilt vattentransport, byggs ut och effektiviseras

omfattande handel med Kreta och Cypern

matematikens och geometrins vidareutveckling

12:e dynastin (1 990 - 1 780 f. Kr .)

faraonerna: Amenemhat I, Sesostris I, Amenemhat II, Sesostris II, Sesostris III, Amenemhat III, Amenemhat IV, drottning Sebekneferu

blygsamma dimentioner av pyramiderna i Faijum

mera ”demokratisk” faraonmakt

ANDRA MELLANPERIODEN - 1 780 - 1 560 f. Kr . 13:e - 17:e dynastin (1 780 - 1 560 f. Kr .)

inre oroligheter skakr landet

Hyksos folket (Västasiatiskt folk) invaderar landet och härskar tills dess att furstarna i Tebe fördriver dem c:a 1 580 f. Kr.

rivaliteten mellan Norr och Söder

sociallt och politiskt orolig tid

NYA RIKET - 1 552 - 1 080 f. Kr . 18:e - 20:e dynastin

allmän samhällsblomstring under 18:e dynastin

hantverk baseras alltmer på brons och så-småningom på även på järn

handeln med Kreta och Cypern utökas

handeln med Mesopotamien påbörjas

statstjänstemanna klassen ökar kraftigt

en fast armé byggs upp

Amenhotep IV’s religions reform (mot prästerskapet) orsakar oroligheter och försvagar landet

ekonomisk nedgång under 20:e dynastin

efter den 22:a dynastin börjar ett tydligt politiskt förfall och under den 25:e dynastin är det politiska förfallet ett oåterkalleligt faktum

18:e dynastin (1 552 - 1 360 f. Kr )

faraonerna: Amosis, Amenophis I, Thutmosis I, Thutmosis II, Hatshepsut (regent), Thutmosis III, Amenephis II, Thutmosis IV,

Amenophis III, Amenophis IV, Semenekhkara, Tutankhamon, Eije, Horemhab

militär och politisk upprustning

de stora byggnadsarbeten på Amontemplet i Karnak sätter igång

militärkampanj till Eufrat och senare 17 fälttåg i Asien

expasion mot öster och söder

templet i Luxor uppförs

19:e dynastin (1 306 - 1 186 f. Kr .)

faraonerna: Ramses I, Sethos I, Ramses II, Merenptah

templet i Luxor fullbordas

hettiterna besegras

Ramesseum i Tebe uppförs

20:e dynastin

faraonerna: Ramses III, Ramses IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI

häftiga strider mot sjöfolken och libyerna

Medinet Habutemplet i Tebe uppförs

från Ramses IV till Ramses XI pågår det egyptiska rikets snabba nedgång mot slutligt förfall

KULTURHISTORISK ÖVERSIKT

Den antika Egyptens kultur är den första kulturen i mänsklighetens historia som tillhör en

”färdig” och välorganiserad stat. Denna ”statliga” kulturutveckling kom att genomsyra hela

-11-

den Västerländska kulturen fram till våra dagar. Även kulturlivets indelning i tre

huvudgrupper har den Västerländska kulturen ärvt från Egypten. Konsten ”skall” tjäna tre

huvudsakligea samhälleliga syften: 1) religion 2) de styrandes makt 3) folket. Därmed kan

man tala om den sakrala- (religions-) kulturen, hovkulturen och den profana- (sekulära-)

kulturen. Egyptens kulturutveckling var starkt avhängig av den allmänna politiska och

samhälleliga utvecklingen. Därför följer även den kulturella indelningen av epoken den

allmänhistoriska: Arkaiska Riket, Gamla Riket, Mellersta Riket, Nya Riket, samt två korta

mellanperioder.

DEN ARKAISKA PERIODEN (3 000 - 2 660 f. Kr .)

Den arkaiska perioden är länken mellan de färdiga statliga makt- och kulturstrukturerna som

uppträder under Gamla Riket och neoliten. Kunskapen om denna period är ganska begränsad

och i stort baserad på dem materiella lämningarna som finns kvar. Just därför är vår kunskap

om dåtida musik, litteratur, teater och dans ytterst begränsad.

Tydligt framträdande var dock den nya konstnärliga ambitionen att skapa estetiskt tilltalande

föremål.

Arkitekturen var fortfarande baserad på de gamla neolitiska mönstren och byggmateriallet var

huvudsakligen lera och vassrör och användes både till hus och tempelbyggnader.

Hantverket representerades av målad keramik (först i vit, sedan i rött) samt stenvaser i granit

och diorit. Huvudmotiv var alltid jakt- eller skeppsmotiv. Även teckningar och inristningar på

klippor hittades och då med samma typ av motiv som på vaserna.

Skulpturen representerades av små ler- och elfenbensfigurer föreställande människor eller

djur.

Musiken, dansen och skådespel var intimt knutna till olika magiska kulter. De flesta av

bevarade musikinstrument från denna epok är idiofoner, d.v.s. självklingande instrument.

DET GAMLA RIKET (2 660 - 2 180 f. Kr .)

Det Gamla Riket, också kallat - ”den första egyptiska guldåldern”, var en period av fantastisk

och snabb kulturutveckling som kom att prägla även de kommande egyptiska epoker och gav

den egyptiska konsten fasta normer, både när det gällde formen som det estetiska uttrycket

och innehållet.. I det avseenet var Det Gamla Riket kanske den viktigaste av dem egyptiska

riken. Alla konstarterna upplevde en explosionsartad utveckling under denna period.

Arkitektur

Den rikaste källan av kunskap om denna epok är de kungliga gravarna byggda på stora

nekropolis-områden (nekropolis=dödas stad), först i form av enkla underjordiska mastaban-

gravar beklädda med soltorkad tegel eller sten, och sedan - f.o.m. den 3:e dynastin - i form av

majestätiska pyramider. Utrustning av graven var en slags skuggbild av den avlidnes dagliga

omgivning (till själens förnöjelse). Gravar var avsedda enbart för priviligierad aristokrati i

faraonens närhet, samt åt hans familj.

mastaban - en fyrkantig gravhög beklädd med tegel eller sten ovanför gravkammaren, som låg

långt under jorden och var förenad med gravhögen genom en gång. Inuti mastaban

fanns ett kapell för offergåvor till KA (själen) och ett hemligt litet rum för en staty av

den avlidne

-12- De första pyramider var byggda i trappsteg (därav namnet - trappstegspyramider). Arkitekten

bakom dessa imponerande skapelser av faraon Diosers vesir och arkitekt (den första kända

arkitekten i mänsklighetens historia) - Imhotep.

Pyramidbyggandet var ett stort samhälleligt företag och organiserades som förening av

slavarbete och betalt offentligt arbete. Pyramider uppfördes ej som separerade byggnader mitt

ute i öknen, utan var en del av vidsträckta begravningsområden med tempel och andra

byggnader. Dess konstruktion och omfattning bekräftar det enorma tekniska kunnandet som

egyptierna besatt redan på den tiden.

Höjdpunkten för den

egyptiska arkitekturkonsten

är de tre största pyramider

byggda under den 4:e

dynastin på nekropolis i

Gize: Cheops pyramid (2

570 f. Kr.), Chefrens

pyramid (2 530 f. Kr) och

Mykerinos pyramid (2 500

f. Kr). Dessa pyramider är

byggda i den s.k.

slättformen, utan trappsteg.

Pyramiderna i Gize ingick i

ett stort

begravningskomplex som

inkluderade tempelbyggnader, samt mindre pyramider och mastabaner.

Pyramiderna, liksom Chefrens Sfinx (c:a 2 530 f. Kr.), var uttrycket för faraonernas

oinskränkta gudomliga makt.

Kung Diosers trappstegspyramid i Sakkara, 3:e dynastin, c:a 2 650 f. Kr

-13-

Skulptur och måler i

Även porträttskulptur var, liksom litteraturens monument - papyrusrullar och

vägginskriptioner, en gravkonst avsedd snarare för gudarna och de avlidnas kommande liv än

för de levande. Dessa skulpturella porträtt av faraoner och deras närmaste familj och

hovfolket gjordes i sten - oftast i granit, skiffer, diorit eller målad kalksten. Denna

skulpturtradition kom att befrukta kommande generationers stora konstnärer.

De mest berömda av dessa skulpturer är bl a.

Mykerinos (2 500 f. Kr.), Chefrens (2 530 f.Kr.) och Cheops(2 570 f.Kr) pyramider i Gize.

höjden av den högsta pyramiden - Cheops (Chufu) är - 146,5 m..

Den stora Sfinxen (c:a 2 530 f.Kr.) vid Chefrens

pyramid i Gize. höjd - 19, 82 m.

Mykerinos med drottning c:a 2 500 f.Kr..

höjd 142cm. Skiffer. Gize. Museum of Fine Arts - Boston.

Chefrens porträtt, c:a 2 530 f.Kr.

höjd - 167,5 cm Diorit. Gize.Egyptiska museet - Kairo.

Chefrens porträtt (c:a 2 530 f.Kr.) i diorit, Mykerinos och hans drottnings porträtt (c:a 2 500 f.

Kr.) i skiffer och Prins Rahotep och hans hustru Nofret (c:a 2 650 f: Kr.) i målad kalksten.

En speciell typ av egyptisk porträttskulptur var de s.k. reservhuvudena, funna i gravar för

medlemmar av det kungliga hovet i Gize. Ansikten är tydliga, medan resten av huvudena

enbart summariskt behandlade. Ännu viktigare är de s.k. stående och sittande figurer av

faraoner och deras drottningar. En mycket speciell typ av egyptisk porträttskulptur var den

s.k. sittande skrivare - avporträtterad kunglig skrivare som besatt en mycket speciell stälnig

vid hovet p.g.a. sitt skrivkunnande.

-14-

En rik källa av information om det egyptiska vardagslivet, religion, litteratur, dans, teater och

musik är de målade kalkstenrelieferna på pyramidernas gravväggar, bl a. kalkstensreliefen i

Tis grav i Sakkara (c:a 2 400 f: Kr.)

Litteratur och drama

Skrivkonsten är rikt representerad i

Gamla Rikets gravkammarna, både i

form av papyrusrullar och

vägginskriptioner. Olika typer av

skrift är representerade, men den

absolut dominerande är den s.k.

hieroglifskriften (andra skrifttyper

var bl a. hieratisk-, och

demotiskskrift).

Dessa skrifter, tillsammans med

skulpturerna, relieferna och

teckningarna vittnar också om att

litteraturen, danskonsten och

musiken hade en viktig plats i det

egyptiska livet. Det är dock

uppenbart att dessa konstformer var

inte alls så väl utvecklade och

långtkomna som arkitektur, relief-

Sittande skrivare. c:a 2 400 f.Kr. Kalksten, höjd - 53,5 cm. Sakkara.

Louvre museet - Paris.

Reservhuvud för en prins. c:a 2 580 f.Kr. Kalksten.

Naturlig storlek. Egyptiska museet.

Ti övervakar en flodhästjakt. c:a 2 400 f.Kr. Målad kalkstensrelief.

Tis grav. Sakkara.

och skulpturkonst. Många av dessa inskriptionstexter är hyllningar till faraonen, beskrivningar

av hans himmelsfärd.

Under Heb sed - koronations- och jubileumsfester spelade man någon form av dramatiserade

föreställningar, som pågick under stora processioner med masker och enkla rekvisita. Också

under Gamla Riket börjar man sätta upp de stora passionsmysterier till Oziris ära, bl a. i

Abydos. Dessa föreställningar kommer att blomstra först under Mellersta Riket.

Dans och musik

Under Gamla Riket förvandlas dansen från magisk dans till ceremoniell symbolisk dans. Även

jaktdanser, vegetationsdanser och bröllopsdanser var ofta förekommande. Dansen under

Gamla Riket hade ofta gymnastisk eller akrobatisk karaktär, men inga eller få inslag av

imitation, som var så utmärkande för den neolitiska och egytiskt arkaiska dansen. De estetiska

elementen började spela allt större roll . skönhet och harmoni av rörelser. Faraohovet

”importerade” också Pygmeiska dansare som astadkom akrobatiska och tekniskt avancerade

dansföreställningar.

Kunskap om musiken från denna period är mycket begränsad. Man vet dock att idiofoner

(självklingande instrument) användes som ackompanjerande instrument till dans, medan

harpor, flöjter och sistrum användes i religiösa sammanhang.

-15-

DET MELLERSTA RIKET (1 990 - 1 780 f. Kr .)

Under Det Mellersta Riket utvecklades arkitekturen och skulpturen långsammare än under Det

Gamla Riket. Istället blomstrade litteraturen, dansen och teatern alltmera.

Trots politisk och samhällelig oro, eller kanske tack vare den, utvecklades olika litteratur

grenar mycket snabbt. Poetiska ordspråk, aforismer och en rik flora av didaktisk-moralistiska

litteraturformer. Olika berättelseformer skapas. Av dessa var sagan den mest populära. Den

främsta av dessa sagor var ”Solöga”. Den mest remarkabla utvecklingen skådar vi dock i

prosa, då former som - krönika, annale (årskrönika) och autobiografi skapas. Det kanske

viktigaste litterära dokumentet från Mellersta Riket är ”De dödas rike” bevarad på

papyrusrullar.

Även vetenskapen blomstrar som aldrig förr och detta åtföljs av en rik vetenskaplig litteratur,

särskilt inom matematiken, geometrin och astronomin.

Teater och dans står numera i en period av omvandling från tidigare rituell dans och skådespel

till en estetiskt högtutvecklade former av hovceremoni, tempelceremoni samt profan

underhållning. Dessa former bryter helt med den s.k. magiska teatern och dansen.

En mycket betydelsefull form av ”multimedial skådespel” med element av diktrecitation,

dans, drama baserad på dialogformen, musik, m m., var stora passionsmysterier till Oziris ära

(växtlighetens gud). Dessa passionsmysterier baserades på legenden om Oziris död och

återuppståndelse = naturens döende och återfödelse). I slutet av denna period och under Det

Nya Egyptiska Riket vidareutvecklas dessa passionsmysterier till totalskådespel med en

oerhört variation av dansformer, avancerat skådespeleri, kostymrikedom och musik. Allt med

religiösa förtecken.

Inom skulpturen, reliefkonsten och måleriet

upplöses tidigare stränga regler.

En ny typ av porträttskulptur uppstod -

skulptur berövad det kungliga ståtet, full av

ett tungt grubblande uttryck, samtidigt

skildrad på ett realistiskt och psykologiskt

riktigt sätt.. Just denna egyptiska

skulpturtraditionen kommer senare att ge

upphov till de romerska skulpturporträtt och

t.o.m. påverka renässansens porträttskulptur.

DET NYA RIKET (1 552 - 1 080 f.Kr .)

Det Nya Riket kännetäcknades av ännu större variation av stilar och olika konstuttryck.

Arkitektur och skulptur

Arkitekturen och skulpturen fick alltmera mänskligt ansikte. Arkitekturen anpassades i hög

utsträckning till naturen och omgivningar. Skulpturen tappade sin majestätiska stelhet och gav

alltmera rörligt intryck. Allt detta utan att dessa former tappade sin tidigare värdighet. De

bästa exemplen på denna utveckling i arkitekturen och skulpturen är bl a. Drottning

-16-

Porträtt av Sesostris III. c:a 1 850 f.Kr.

Metropolitan Museum of Modern Art

Hatshepsuts gravtempel i Deir-el-Bahri (c:a 1 480 f.Kr.)

där arkitekten försökte härma klippans naturliga former i byggnadens utformning, Amon-Mut-

Khonsutemplet i Luxor (1 300 - 1 200-talet f.Kr.), Drottning Nefertitis kalkstenbyst i vilken

den nya formkänslar försöker tinna upp den egyptiska skulpturens tidigare traditionella

orörlighet(c:a 1 365 f.Kr.), samt locket till Tutanchamons sarkofag - en 113,5 kg tung

guldkista med polerade ytor och färgade inläggningar av emalj och halvädelstenar och avbild

av Tutanchamon som dog enbart 18 år gammal (c:a 1 350 f-Kr.).

Dans

Under Det Nya Riket genomgick samhället en sakraliseringsprocess, vilket påverkade inte

minst dansen och skådespelkonsten. Tempeldansen utvecklades till en högstående konst,

vilket betonades bl a. i den berömda faraonens solodans - den ädlaste av alla tempeldansernas

former. Den profana dansen blev ”en importvara” i Egypten och utvecklades som

professionellkonst med många akrobatiska inslag och kostymernas överdåd. Från Libyen

Hatshepsuts gravtempel, Del-el-Bahri. 18:e dynastin. c:a 1 480 f.Kr.

Drottning Nefertiti. Kalksten.höjd - 50 cm

Museum Dahlem, Berlin

Ramses II’s gård och pylon. c:a 1 260 f.Kr. samt Amenhotep III’s kolonnad och gård. c:a 1 390 f.Kr. i Amon-Mut-Khonsutemplet i

Luxor.

importerade man krigsdansare och från Indien indiska kärleksdansös vars magdans skulle

såsmåningom assimileras i den egyptiska danskulturen. Dansen utvecklades olika i de olika delar av

Egypten: Högegypten(Syd) - långsamma tempi, små värdiga rörelser - Lågegypten (Norr) - snabba tempi, avancerat rörelsemönster

- Östegypten - indiska och babylonska magdanser

-17-

Drama och litteratur Även i passionsmysterierna till

Oziris ära fick dansen allt större

roll och tillsammans med allt

längre dialoger, som samtidigt

blev alltmer dramatiska, fick

denna syntes av olika konstarter

närmast monstruösa dimensioner.

Egyptisk drama var inte särskilt

utvecklad och saknade den starka

konfliktkärna som krävdes av den

formen för att göra den livskraftig,

nämligen alltför svag konflikt

mellan gudarnas och människans

vilja. Dessa stora Oziris mysterier

spelades bl a. i Busiris, Abydos

och Heliopolis.

Litteraturens främsta monument

från denna tid är den berömda

”Dödsboken” (c:a 1 500 f.Kr.).

”Dödsboken” var verser på

papyrusrullar som lades in i

faraonens grav tillsammans med

den döde, och innehöll anvisningar

för var den avlidne faraonens själ

skulle säga för att komma till

dödsriket. Verserna skapades alltså inte för de levande utan för att läsas av gudarna. Tillsammans

med pyramidtexterna inristade på gravkammarens väggar är ”Dödsboken” en av de mest lysande

expempel på dödskultens litteratur. Pyramidtexterna i sin tur, innehöll om den dödes färd över

Himlavalvet mot Väster i Solguden Ra’s båt, samt myter om växtlighetens gud Oziris som dödades av

sin bror Seth, och Oziris’ sonen Horus’ hämnd. Förutom dessa litterära mästerverk utvecklades även

andra litterära former av bl a. världslig lyrik och prosa - sagor, berättelser, seseskildringar och

vetenskaplig litteratur.

Musik

Musiken i Egypten blev alltmer influerad av den starka påverkan från den starka mesopotamika

grannkulturen, vilket innebar att det egyptiska instrumentariet utvidgades med ett stort antal nya

instrument, bl a. metall trumpet, kithara, flera olika rörbladsinstrument samt många nya

membranofoner.

Locket till Tutanchamons sarkofag. c:a 1 350 f.Kr.

Guld med inlagd emalj och halvädelstenar. Längd - 185 cm. Egyptiska museet - Kairo.

Det Nya Rikets kanske viktigaste kännetecknet var att kulturyttringar polariserades kring tre olika

centra - hovet, gatan och templet, i ännu högre utsträckning än under den tidigare perioden.