Institutionen för arkeologi

och antik historia

Den antika grekiska bilden av Egypten

Författarnas och texternas beskrivning

Andreas Sjöberg

Kandidatuppsats 15 hp i

Antikens kultur och samhällsliv

VT 2018

Handledare: Gunnel Ekroth

Abstract

Sjöberg, A. 2018. Den antika grekiska bilden av Egypten: Författarnas och texternas beskrivning.

Sjöberg, A. 2018. The ancient Greek view of Egypt: The authors and their literature description.

This thesis studies how three Greek writers differentiate between each other in their texts about ancient Egypt. The three writers included in this thesis are Herodotus, Diodorus Siculus and Plutarch. Their texts describe Egypt and its many aspects, and the names of their texts are as following; Histories and Library of History by Herodotus and Diodorus, and De Herodoti malignitate, De Iside et Osiride and Placita Philosophorum by Plutarch. This thesis is comparing these writers with each other using two case studies; The Nile and Egyptian cleanness for their gods. The case studies were chosen to limit this thesis upon two aspects of Egypt that the writers should have encountered if they went to Egypt. This brings a theory to light; if the writers’ texts are truthfully representing Egypt or if their texts are nothing but literature constructions. This thesis is also looking at how Egyptians are portrayed by the writers with use of the theory the other. By reading the texts and modern literature about the writers a conclusion is made. The writers are different from each other in their descriptions of Egypt. Herodotus and Diodorus view Egypt as a wonderful land with a wonderful culture. Plutarch is also portraying Egypt with respect as Herodotus and Diodorus but does at the same time view Egypt with a more negative view. This is because Plutarch believes that the Greek culture is the foremost culture in the world. A problem with all the writers’ texts is based upon that they did not speak ancient Egyptian and could therefore not make use of all the sources presented to them. Herodotus is viewed to not even have visited Egypt. Their texts are to be looked at with a grain of salt even though they clearly tried to represent Egypt as well as they could in their texts. Their texts are to be view as a literature construction simply because the writers did not understand Egyptian and therefore relied on earlier texts about Egypt made in Greek. Keywords: Greek writers, ancient Greece, ancient Egypt, description of Egypt, view of Egypt Kandidatuppsats i Antikens kultur och samhällsliv 15 hp. Handledare: Gunnel Ekroth. Ventilerad och godkänd 2018-06-01. © Andreas Sjöberg Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Box 626, 75126 Uppsala, Sweden Omslagsbilden är från www.commons.wikimedia.org och kan användas fritt enligt upphovsrätten. Fil: Webster, J. 1830. Overflow of the Nile: view from the pyramids looking towards Cairo.

Tack

Ett tack bör riktas till min klass. Utan klassens vilja och min egen att lära sig mer om antiken samt de aspekter som innefattas i antiken, så skulle denna uppsats nog aldrig blivit till. Ett ytterligare tack bör riktas åt opponenten, vid ventileringstillfället för både råmanuset och opponeringen. Jag uppskattar verkligen att opponenten tagit sig tid för att läsa igenom uppsatsen noggrant för att finna fel som bör rättas till. Jättetack!

Innehåll

1. Inledning............................................................................................................................................ 5

1.1. Forskningssyfte och forskningsfrågor ....................................................................................... 5

1.2. Källmaterial ............................................................................................................................... 6

1.3. Teori........................................................................................................................................... 6

1.4. Metod ......................................................................................................................................... 7

1.5. Forskningshistorik ..................................................................................................................... 7

2. Fallstudierna ...................................................................................................................................... 9

2.1. Nilen .......................................................................................................................................... 9

2.1.1. Herodotos ................................................................................................................................ 9

2.1.2. Diodorus Siculus ................................................................................................................... 10

2.1.3. Plutarchos ............................................................................................................................. 11

2.2. Renhet inför gudarna ............................................................................................................... 12

2.2.1. Herodotos .............................................................................................................................. 12

2.2.2. Diodorus Siculus ................................................................................................................... 13

2.2.3. Plutarchos ............................................................................................................................. 13

3. Skillnader mellan författarna ........................................................................................................... 14

3.1. Skillnaderna i beskrivningen av Nilen ..................................................................................... 14

3.2. Skillnaderna i beskrivningen av renhet .................................................................................... 15

3.3. Författarnas källor .................................................................................................................... 17

4. Analytisk diskussion ....................................................................................................................... 18

4.1. Besökte författarna Egypten? .................................................................................................. 18

4.2. Författarnas kritik gentemot varandra...................................................................................... 19

4.3. Synen på den andre i Egypten ................................................................................................. 21

5. Resultat, sammanfattning och vidare forskning .............................................................................. 23

5.1. Resultat och sammanfattning ................................................................................................... 23

5.2. Vidare forskning och forskningsfrågor .................................................................................... 24

6. Bibliografi ....................................................................................................................................... 25

5

1. Inledning

En av de tidigaste texterna som beskriver Egypten är Homeros Odyssén.1 I Odyssén beskrivs Egypten till skillnad från Grekland vara ett ovanligt land, med en annan kultur än vad grekerna är vana vid. Under antiken efter Odyssén, kom greker att utforska Egypten i större utsträckning, genom bland annat ökad handel samt konstruktionen av den grekiska kolonin Naukratis i nedre Egypten.2 Med de ökade kontakterna mellan greker och egyptier kom grekiska författare att lägga ner tid på att beskriva Egypten i sina texter för att ge en bild av Egypten för de grekiska läsarna. Men antiken varade inte endast över en generation eller ett århundrande utan antiken varade i flera generationer och århundranden. Med denna insikt – att antiken är en lång period och många författare levde inte samtidigt – hur skiljer sig författarna åt? Valde de antika grekiska författarna att ta fasta på samma aspekter i det egyptiska samhället eller valde de lyfta fram olika aspekter som inte tidigare omnämnts av tidigare författare? Om fallet är det andra, vad är det då som skiljer de antika författarna åt i deras val av aspekter?

1.1. Forskningssyfte och forskningsfrågor

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den antika grekiska litteraturen beskriver Egypten. Uppsatsen kommer att studera tre antika grekiska författare samt deras texter för att se på skillnader mellan deras beskrivningar av Egypten. De tre antika författarna som uppsatsen valt att fokusera på är Herodotos, Diodorus Siculus och Plutarchos. Dessa tre författare valdes eftersom de inte var verksamma samtidigt, utan levde mellan 400–talet f.Kr. till 100–talet e.Kr. Skillnaden mellan när dessa författare levde torde därför ge olika tolkningar av Egypten. Alla aspekter av Egypten kommer dock inte att behandlas utan studien har valt att undersöka texterna inom ramen för två fallstudier; Nilen samt renhet inför gudarna. Dessa fallstudier valdes specifikt eftersom det första som borde uppmärksammats under ett besök i Egypten var Nilen samt skillnaderna i seder och kultur ifrån det kända i Grekland. Med utgångspunkten till varför fallstudierna valdes uppstår en annan fråga som också kommer att undersökas i uppsatsen; om de grekiska författarna egentligen besökte Egypten under sina liv. Att undersökta ifall de besökte Egypten kommer att ge svar på ifall texterna endast är en litterär konstruktion eller om de kan ses som verklighetstrogna. Huvudfrågan för denna uppsats är därför hur skiljer den litterära bilden av Egypten mellan tre antika grekiska författare. Frågan har delaspekter som skall undersökas – hur de antika författarna förhåller sig till Egypten samt hur de förhåller sig till varandra. I tolkningen kring hur författarna förhöll sig till Egypten kommer teorin ”den andra” att användas för att skapa en tolkning av hur Egypten representerades i texterna. De två fallstudierna kommer att ge en beskrivning av skillnader av vilka aspekter som används för att beskriva Egypten. Fallstudier kommer därför att ge en inblick i skillnader mellan de tre olika grekiska författarna.

1 Hom. Od. 4.351–397. 2 Se: https://www.britannica.com/place/Naukratis .

6

1.2. Källmaterial

De tre antika författarna som representeras i denna uppsats är Herodotos, Diodorus Siculus och Plutarchos. Dessa tre författare skrev alla till större eller mindre utsträckning om Egypten i sina texter. Författarna är inte samtida utan är aktiva med några århundranden sig emellan. Herodotos är den tidigaste av författarna och han var en historiker från Halikarnassos och skrev om Egypten i sitt verk Histories bok två.3 Diodorus var även en historiker som Herodotos men verksam senare under det första århundrandet f.Kr. och från Sicilien. Diodrus skrev om Egypten i sitt verk Library of History i den första boken.4 Plutarchos är den senaste av dessa tre författare och levde under det första århundrandet e.Kr. och var från Charoneia. Plutarchos levde till skillnad från de två övriga författarna också i romarriket. Plutarchos verk som denna uppsats valt att undersökta är – Placita Philosophorum, De Iside et Osiride och De Herodoti malignitate.5 Dessa tre verk innefattar Plutarchos beskrivning av Nilen, religionen i Egypten samt kritik emot Herodotos, i den ordningen. Dessa tre författare valdes till undersökningen därför att tidsskillnaden dem emellan torde ge upphov till olika tolkningar av hur Egypten beskrivs och uppfattas. Om undersökningen resultat hänvisar att de tre författarnas beskrivningar av Egypten inte skiljer sig från varandra, så ger även detta en insikt hur synen på Egypten i såna fall inte utvecklades eller skilde sig över flera århundranden. Herodotos inkluderas eftersom han har tolkats att vara en historiker som argumenterar för sina synpunkter väl i sitt verk.6 Diodorus valdes eftersom han var verksam mellan Herodotos och Plutarchos samt att hans beskrivningar möjligen ger upphov till en beskrivningsskillnad från Herodotos och Plutarchos. Diodorus var en militärhistoriker, vilket bidrar till att hans beskrivningar då också torde skilja från historikern Herodotos. Plutarchos valdes att tas med i uppsatsen för att han levde i romarriket vilket möjligen bidrar till en annan syn på Egypten. Plutarchos verk där han kritiserar Herodotos som författare ger även upphov till att han bör inkluderas i denna uppsats, där verklighetssgraden av Herodotos text kan undersökas.

1.3. Teori

Teorierna som denna uppsats kommer att grunda sig på är teorin ”den andre”, samt teorin om hur hög sannolikhet det är att texterna är verklighetstrogna eller on texterna bör tolkas som litterära konstruktioner. Den andre appliceras som teori för att undersöka ett samhälles syn på ett annat samhälle, vilket även inkluderar en kulturs syn på en annan kultur. Denna teori grundar sig därför på antagandet att när en kultur kommer i kontakt med en annan kultur så bildas det en orsak till att förklara både sig själv som kultur, samt den främmande kulturen genom beskrivningar av den andra okända kulturen.7 Teorin kan användas i många olika avseenden inom forskning i antiken, men i denna uppsats kommer teorin att grunda sig i ett textbaserat syfte för att lyfta fram hur bilden av en främmande kultur presenteras i textform. Det bör dock nämnas att teorin också kan användas i andra anseenden inom antiken, som appliceringen av teorin på konst där en annan kultur representeras i motivet. I konsten kan teorin användas för att argumentera för eller emot hur en kultur representeras negativt eller positivt.8 Att undersöka om texterna på ett korrekt sätt representerar Egypten eller om de är

3 Hdt. 2.1–182. 4 Diod. Sic. 1. 5 Plut. Plac. 4; De Herod; De Iside. 6 Thomas 2000,168. 7 Gruen 2011, 76–114; Hartog 1988, 212–213. 8 Se: Cohen 2000.

7

litterära konstruktioner grundar sig i teorin kring om författarna egentligen besökte Egypten. Tillämpningen av denna teori grundar sig på språkvetenskaplig forskning kring texterna där argument lyfts fram och emot med anseende på tolkningar av texterna, där tolkningarna antyder att författarna aldrig eller faktiskt besökte Egypten.9 Denna forskning är bildad utgående från både språkvetenskapliga och innehållsmässiga tolkningar. Denna forskning grundar sig också på antika författares kritik gentemot varandra, där författarna kritiserar sina föregångare, med anseende på deras val av källor samt verklighetsgraden i deras texter.10 Den tidigare kritiken bidrar i denna teori till en bättre tolkning om författarna egentligen besökte Egypten.

1.4. Metod

Orsaken till valet av de utgångspunkter som uppsatsen har grundar sig på den idén att om de antika författarna besökte Egypten bör fallstudierna diskuteras i längd samt vara verklighetstrogna detta eftersom Nilen samt seder för folket i Egypten borde uppmärksammats först och främst under en visit. Skillnader författarna sinsemellan som framkommer i studien kring fallstudierna, bidrar då till en förståelse om deras syn samt skillnader på hur Egypten samt hur egyptier beskrivs i texterna. Teorin den andra kommer att hjälpa undersökningen för att förstå grekernas syn på Egypten, vilket ger en inblick i texternas förhållande till varandra och en teoribildning till texterna skall uppfattas. Denna forskning torde ge en insikt i specifika grekiska intressen i Egypten. Verklighetsgraden i texterna kommer att tolkas utgående ifrån om författarna egentligen besökte Egypten eller om deras texter är litterära konstruktioner utgående från hur deras uppfattning av Egypten var. Denna tolkning kommer att ta hjälpa av forskningen kring om de besökte Egypten samt den kritik som de antika författarna riktade emot varandra. Detta kommer således att hjälpa uppsatsen att klargöra hur pass sanna beskrivningarna av Egypten är. Denna uppsats kommer även att presentera det antika material som finns angående fallstudierna samt forskningen kring teorierna. Efter att detta genomgåtts noggrant kommer uppsatsens resultat att presenteras i sammanfattningen.

1.5. Forskningshistorik

De antika författarna har under en lång tid undersökts och blivit lästa, vilket kan argumenteras för då deras texter har överlevt till dagsläget. Tolkningar kring dessa författares verk har även ägt rum under en lång tid, vilket främst syns på Plutarchos kritik gentemot Herodotos i sitt verk De Herodoti malignitate.11 Forskning kring dessa författare har även ägt rum under modern tid, där olika aspekter av författarna samt deras texter undersökts. Herodotos är den främsta av dessa författare som undersökts noga, vilket klargörs i den forskning som existerar. Francis Hartog och Rosalin Thomas är två forskare som har undersökt Herodotos, genom att tolka honom som person samt författare. Dessa forskare ger i sina respektive verk ger en tolkning av Herodotos, Hartogs The mirror of Herodotus och Thomas Herodotus in context.12 Deras forskning är grundad på Herodotos där aspekter retorik, beskrivningar och argument som innefattas i hans verk. Deras forskning är

9 Armayor 1978; Brown 1965; Griffiths, 1952; Griffiths 1967. 10 Plut. De Herod. 1–43. 11 Plut. De Herod. 1–43. 12 Hartog 1988; Thomas 2000.

8

språkvetenskapliga och innehållsmässiga undersökning av texterna för att presentera aspekter kring Herodotos. Hartog har även i sitt verk undersökt teorin den andre i Herodotos texter.13 Teorin kring den andre har även undersökts av Erich Gruen, men han jämför till skillnad från Hartog skillnader mellan flera antika författare. I sitt verk Rethinking the other in antiquity jämför Gruen skillnader mellan Herodotos, Diodorus och Plutarchos beskrivningar av Egypten.14 Forskningen om författarna besökte Egypten bildades 1899 med en av Griffith Hogarts artiklar, i vilket han anser att Herodotos egentligen besökte Egypten.15 Före Hograts valde att forska om Herodotos egentligen besökte Egypten, ansågs det att vara allmän kunskap att Herodotos inte hade besökt Egypten, då antika källor kritiserade Herodotos i denna aspekt, men med Hogarts artikel kom forskningen att påbörjas om Herodotos faktiskt besökte Egypten.16 Forskning kring Diodorus och Plutarchos ifall om att de besökt Egypten eller inte, har inte skett eftersom det anses vara allmän kännedom att de var där utgående från det antika materialet och tidigare forskning.17 Kimball Armayor, Truesdell Brown och Gwyn Griffiths har undersökt om Herodotos faktiskt besökte Egypten under sitt liv.18 Dessa forskare har blandade åsikter kring Herodotos, där tolkningar fokuserar på att Herodotos aldrig besökte Egypten samt att Herodotos besökte Egypten.19 Forskning i varifrån författarna tar sina källor samt skillnader mellan dem har även undersökts. Stephanie West, Geert Roskam, Charles Muntz och Lisa Hau har undersökt skillnader mellan antika författare samt varifrån de tagit sina källor ifrån i sin beskrivning av Egypten.20 Deras forskning är strukturerar enligt att ta en författare i beaktande och undersöka aspekter som gäller honom. Forskningen har även grundat sig i att jämföra aspekter mellan två författare åt gången, genom att se på skillnader i aspekter som framkommer i deras texter. Det betyder att utöver Gruen som ser på skillnader mellan flera författare samtidigt i deras användande av den andra i sina texter, så har forskning inte valt att undersöka mer än två författares åt gången. Teorin kring den andre är inte en teori som endast grundar sig på antiken, utan denna teori kan även appliceras i andra kulturer och samhällen under människans historia. Ett förtydligande exempel skulle vara skapelsen av kontakter mellan urinvånarna i Nordamerika och européer på 1500–talet e.Kr.21 Forskning kring den andre i textformat har undersökts av Gruen och Hartog.22 Med infallsvinkeln på konstens budskap med hjälp av teorin den andre har Cohen i hennes verk Not the classical Ideal: Athens and the Construction of the Other in Greek Art undersökt konsts budskap, genom att undersöka fallstudier av konstverk där forskare har tolkat representationen av andra folkgrupper i de grekiska konst motiven.23

13 Hartog 1988, 212–259. 14 Gruen 2011. 15 Armayor 1978, 59. 16 Armayor 1978, 59. 17 Doyle 2000, 111–115. 18 Armayor 1978; Brown 1965; Griffiths, 1952; Griffiths 1967. 19 Armayor 1978; Brown 1965; Griffiths, 1952; Griffiths 1967. 20 Hau 2016; Muntz 2011; Roskam 2000; West 1978. 21 Hartog 1988, 214–215. 22 Gruen 2011, 76–114; Hartog 1988, 212–213. 23 Cohen 2000.

9

2. Fallstudierna

Detta avsnitt kommer att presentera materialet från de antika författarna och de aspekter de lyfte fram i sina texter om uppsatsens fallstudier. Detta betyder att aspekter i texterna som berör Nilen samt renhet och renhetsseder för egyptierna kommer att presenteras. Följande avsnitt kommer istället att ta fasta på de konkreta skillnader som finns texterna sinsemellan.

2.1. Nilen

En av de tidigaste texterna från grekiskt håll, Odyssén valde att inte presentera Nilen i sin helhet, utan Nilen presenteras utgående från en generaliserad beskrivningen av geografin i nedre Egypten.24 Men en sak som är säker är att Nilen inte är lika andra floder som är kända under antiken. Att Nilen svämmade över under sommaren skilde sig från antikens kända floder.25 Samt de goda jordbruks möjligheterna missades inte heller av grekerna eftersom Egypten hade de bästa förutsättningarna för ett gott jordbruk.26 Det tordes inte vara omöjligt att tänka sig att grekerna avundas egyptierna i och med det goda jordbruket.

2.1.1. Herodotos

Av de grekiska författarna som beskriver Nilen och geografin i Egypten till en större utsträckning är Herodotos tidigast. Herodotos dedikerade en del av sitt verk till Egypten, där han lyfter fram aspekter av Egypten samt egyptierna för läsaren.27 Före Nilen beskrivs i texten valde Herodotos att beskriva geografin över Egypten för läsarna för att ge en så god representation av Egypten som möjligt. Geografin som Herodotos skriver om grundar sig på det landskap som Egypten utgör, samt längd och bredd på landet. I Herodotos undersökning av Egypten använder sig han av Grekland som exempel för att beskriva avstånd, likheter och olikheter till Grekland. I beskrivningen av geografin tar Herodotos fasta på städer och bergskedjor i Egypten. Herodotos använder sig av ett måttsystem som kallas schoeni i sin text med vilket han beskriver längden och bredden på Egypten.28 Efter att berättat om geografin över Egypten beskrivs Nilen. Nilen klassificeras att vara Egypten och egyptiernas gåva.29 Skillnaden mellan Nilen och Grekland påpekar även Herodotos. När greker är tvungna att förlita sig på regn vilket är opålitligt och kan orsaka missväxt och svält, så kan egyptierna förlita sig på Nilen att försörja jordbruket med överflöd av vatten.30 Nilen svämma över varje sommar till skillnad från alla andra floder som Herodotos känner till, vilket bidrar till de goda förutsättningarna för jordbruket i Egypten. Herodotos jämför detta till att vanligen brukar floder torka ut till sommarhalvåret på grund av hettan, men Nilen beter sig inte enligt detta och är därför speciell enligt Herodotos. Nilens

24 Hom. Od. 4.351–397. 25 Neel 2012, 648–49. 26 Neel 2012, 648–49. 27 Hdt. 2.1–182. 28 Hdt. 2.5. 29 Hdt. 2.5. 30 Hdt. 2.13.

10

skillnader från andra floder vidare utvecklas även, när Herodotos beskriver att Nilen inte har någon bris till skillnad från andra floder. Herodotos förklarar att bris allmänt brukar finnas vid floder då vattnet forsar ner längs med floder tillförs även bris.31 Orsaken till översvämningen vidareutvecklar Herodotos i sin text. Han påstår att det finns tre olika teorier till att översvämningen sker. Teorierna förklarar Herodotos att alla härstammar från grekiskt håll. Herodotos menar att av dessa tre teorier så finns det enligt honom endast en som är resonabel, men väljer att även beskriva de två andra teorierna.32 De två teorierna som Herodotos inte anser att vara resonabla grundar sig båda på meltemi vindarna. Herodotos beskriver inte vad som skiljer teorierna åt annat än att säga att de grundar sig på meltemi vindarna.33 Dessa vindar skulle enligt dessa två teorier tvinga vattnet i Nilen under sommaren att stanna kvar i Nilen och bidra till översvämningen. Den tredje teorin som Herodotos själv anser att var den korrekta, grundar sig på att en större mängd av snö vid Nilens källa smälter. Denna teori skulle i såna fall bidra till en större mängd vatten än vad Nilen vanligtvis klarar av att hantera och bidrar därför till översvämningen.34 Nilens källa kan dock Herodotos inte påstå sig att veta till exakthet, men han lägger i alla fall fram en teori. Teorin till Nilens källa grundar sig enligt Herodotos på symmetrin i världen, eftersom han anser att världen är skapad enligt ett symmetrimönster.35 På andra sidan Medelhavet norr om Egypten i Anatolien ligger en bergskedja i Kilikien som Herodotos menar att går parallellt till Nilen. Enligt denna teori menar Herodotos att Nilen därför går parallellt till bergskedjan i Kilikien och fortsätter i bergskedjans riktning från övre Egypten mot Libyen. I Libyen vid en ospecifik plats menar Herodotos att Nilen därför har sin källa.36 Skilt från att berätta om Nilen och dess geografi, beskriver Herodotos också krokodilen som djur. Herodotos berättar om krokodilers matvanor och fortplantning. Beskrivningen inkluderar att krokodiler är på strandbankarna i Nilen på dagen och i Nilens vatten på natten. Herodotos påpekar även att krokodiler inte äter något under vintern och är goda jägare i djurvärlden. Krokodiler är heller enligt Herodotos inte en maträtt för människor.37

2.1.2. Diodorus Siculus

Diodorus, är några århundranden senare verksam än Herodotos, beskriver också geografin och

Nilen i Egypten i sina texter. Diodorus som författare väljer däremot att beskriva Egypten ur

en annan synvinkel än Herodotos, då Diodorus fokuserar i sina texter till större grad på

militärhistoria än geografi och kultur. Den första skillnaden mellan dessa två författare är att

Diodorus använder sig av ett måttsystem som kallas stades jämfört med Herodotos schoeni.38

Diodorus beskrivning av geografin i Egypten grundar sig på dess strategiska position och

vikt vid krig, där Nilen fungerar som en naturell barriär för invaderande arméer samt Nilens

öars strategiska vikt som fortifikationer.39 Skillnaderna mellan Grekland och Egypten väljer

Diodorus beskriva genom att jämföra Egypten med sitt hemland Sicilien. Nilen intresserade

Diodorus, eftersom Nilen fortfarande är den enda floden som är känd som svämma över under

sommaren. Diodorus beskriver att när Nilen svämmar över så liknar Nilen Kykladerna i

Grekland. Orsaken som Diodorus ger som tolkning är, att husen kring Nilen bildar små öra i

31 Hdt. 2.13–20. 32 Hdt. 2.19–22. 33 Meltemi vindarna, eng. Etesian winds – vindar som under sommarhalvåret blåser från Balkan söder mot

Nordafrika, se: www.britannica.com/science/etesian-wind . 34 Hdt. 2.19–22. 35 Hdt. 2.33–35. 36 Hdt. 2.33–35. 37 Hdt. 2.68–69. 38 Diod. Sic. 1.30.1–32.1; Hdt. 2.5. 39 Diod. Sic. 1.30.1–34.9.

11

Nilen vilket är likt de öar som finns i Kykladerna.40

Diodorus valde även att presentera djurlivet i Nilen som skiljde sig från Grekland.

Diodorus tog fasta på att beskriva krokodiler som beskrivs att vara ett djur som ingen grek

tidigare beskådat. Krokodilerna beskrivs att vara Nilens konung samt det enda djuret som kan

leva i de strikta förhållandena i Nilen. Beskrivningen av krokodilernas inkluderar deras längd,

storlek och storleken på deras ägg. Diodorus påpekar även att krokodiler inte är ätbar för

människor.41

Diodorus har också teorier till möjliga orsaker att Nilen svämmar över. Diodorus

beskriver Agatharchides teori att vara den troligaste orsaken till att Nilen svämmar över.42

Teori grundar sig på att under sommaren bidrar värme till att det regnar mera i Etiopiens

bergstrakter som orsakar att mera regnvatten tillkommer Nilen. På grund av regnvattnet påstår

Diodorus därför att Nilen svämmar över. Var Nilen har sin källa är Diodorus osäker på, han

anser att källan är söderut från övre Egypten men kan inte precisera sig till en plats för dess

start. Diodorus kan sig dock påstå att källan är någonstans i Etiopien.43 Nilens översvämning

förklarar Diodorus är orsaken för det effektiva jordbruket i Egypten, samt att ingen annan

plats har lika effektivt jordbruk.44

2.1.3. Plutarchos

Plutarchos beskriver Nilen i några av sina texter, men hans beskrivning är begränsad till korta stycken. På grund av detta är Plutarchos beskrivning av Nilen väldigt kortfattad. Plutarchos valde i sina texter att beskriva orsaken till att Nilen svämmar över, genom att använda sig av en teori som förklarning. Teorin som Plutarchos beskriver som orsak till över svämningen, grundar sig på att jorden består av två halvor. Enligt Plutarchos så är årstiderna motsatta till varandra på de två halvorna. Detta betyder att när det är sommar på övre halvan – som egyptierna och grekerna bor i – så är det vinter på den andra halvan där Nilen har sin källa. Vid Nilen källa där det är vinter när det samtidigt är sommar i Grekland så bildas det mer regn vid källan. Ökningen av regn skulle därför enligt Plutarchos vara orsaken till att mera vatten tillkommer i Nilen och bidrar till att den svämmar över.45 Robert Kebric har tolkat Plutarchos text att beskriva var Nilen har sin källa. Utan att beskriva en konkret plats så beskriver Plutarchos i förbifarten att han anser att Nilens källa är söderut vid en okänd plats på jordens andra halva, vilket Kebric har tolkat genom att se på stycket om Plutarchos teori för Nilens översvämning.46

40 Diod. Sic. 1.37.1–38.12. 41 Diod. Sic. 1.35.1–11. 42 Diod. Sic. 1.39.1–41.10; Agatharchides var en historiker i Grekland som var verksam under 100-talet f.Kr. 43 Diod. Sic. 1.39.1–41.10. 44 Diod. Sic. 1.39.1–41.10; Neel 2012, 648–49; Vidare läsning se. Daroca 1993. 45 Plut. Plac. 4.1. 46 Kebric 1975, 99–100.

12

2.2. Renhet inför gudarna

Den andra fallstudien kommer att lyfta fram vad de tre antika författarna säger om seder bland det egyptiska folket för att de skulle vara rena inför sina gudar. Precis som i det tidigare avdelningen kommer författarna att presenteras ur en kronologisk synvinkel, där författarna presenteras äldst till yngst. Precis som med Nilen finner man en tidig beskrivning av de egyptiska sederna i Homeros Odyssén, där religionen presenteras som en viktig aspekt i det egyptiska samhället. Religionens betydelse presenteras genom Menelaus tvång i Odyssén att ära gudarna i Egypten förrän han får tillåtelse att återvända till Grekland.47

2.2.1. Herodotos

I sitt verk beskriver Herodotos sederna som det egyptiska folket följde, vilket skiljde sig från de grekiska. De ovanliga sederna som egyptierna följer förklaras att vara på grund av deras renhet inför sina gudar. Det första som framkommer i verket är att Egypten är ett religiöst land till skillnad inte endast från Grekland utan hela den kända världen.48 Herodotos beskriver kulturen och sederna genom att beskriva prästerna, då han beskriver att han hade spenderat den största tiden av sin visit i Egypten tillsammans med dem. Herodotos menar att tillskillnad från alla andra präster i världen som har långt hår så väljer prästerna i Egypten att raka sitt huvud samt hela sin kropp två gånger i veckan. Prästernas klädstil beskrivs som att vara så enkel som möjligt. Det finns dock tillfällen där prästerna inte behövde raka sig och dessa tillfällen sammanfaller med dödsfall, då låter prästerna sitt skägg och hår att växa för att hedra den döda.49 Andra aspekter som Herodotos presenterar är omskärelse och renlighet. Han menar att egyptierna är det enda folket i världen som han känner till som väljer att genomföra omskärelse.50 Egyptiernas val att dricka ur bronskoppar som skall rengöras dagligen samt kläderna som egyptierna bär skall bytas varje dag samt vara rena. Bytet av kläder varje dag förklarar Herodotos är för att löss inte skall vara med när egyptierna tillber sina gudar.51 Dessa aspekter ur det egyptiska samhället påpekas i texten att beröra renlighetsfaktorn, eftersom egyptierna anser att dessa handlingar bidrar till renlighet inför gudarna, som i sin tur håller gudarna nöjda och inte på humör att straffa egyptierna.52 Matvanor är även en aspekt av sederna i samhället som Herodotos beskriver att skiljer sig i Egypten från Grekland. Matvanorna i Egypten kopplas till gudarna samt vad som anses att vara ett renligt och smutsigt djur. Djur som är förknippade med gudar är strikt förbjudna att offra. Herodotos beskriver kon som exempel för detta, där kon förknippas med Isis och får därför inte offras.53 Bönor, fisk och gris är tre maträtter som inte heller får ätas av egyptierna. Bönor anses att vara orena grönsaker och får inte ätas råa eller kokade, Herodotos beskriver även att präster undviker att vara i närheten av bönor.54 Grisar ansågs även att vara oheliga och ifall att en egyptier råkade vidröra en girs, var denna tvungen att genast bege sig till Nilen för att både rena sig och rengöra sig.55 Herodotos beskriver även egyptiernas vilja att hålla sig rena inför gudarna, genom att inte blanda sig med andra folkgrupper och samhällen. Herodotos beskriver hur en egyptier inte skulle kunna tänka sig att kyssa en grek. Beskrivningen vidare utvecklas till egyptiernas 47 Hom. Od. 4.351–397. 48 Hdt. 2.37 “They are religious beyond measure, more than any other people”. 49 Hdt. 2.37, 2.40. 50 Hdt. 2.36–37. 51 Hdt. 2.36–37. 52 Hdt. 2.36–37. 53 Hdt. 2.41. 54 Hdt. 2.37. 55 Hdt. 2.47.

13

förhållning till utländska föremål, där de inte kan äta kött som är uppskuret med en grekisk kniv.56 En annan aspekt för renhet som Herodotos beskriver är egyptiernas val att inte ha samlag i ett tempel. Det beskrivs även att vara tvång för egyptier på att rengöra sig före de kunde gå in i ett tempel. Dessa två aspekter i Egypten är Herodotos fundersam över, då andra kulturer utöver de grekiska och den egyptiska inte har likadana seder. Herodotos beskriver därefter att de andra kulturerna som han känner till är djuriska i sina seder i jämförelse till de grekiska och egyptiska.57

2.2.2. Diodorus Siculus

Diodorus beskriver inte renhet i Egypten till en större utsträckning i sitt verk. Han beskriver dock dödsriter som fenomen i Egypten, men beskriver dessa med en generell beskrivning. Av det som Diodorus däremot beskriver – så är det att egyptierna är ett ärofullt folk och att de bör respekteras. Orsaken till att egyptierna är ett ärofullt folk tolkar Diodorus att var på grund av egyptiernas respekt för sina förfäder och egna historia.58 Den korta inblicken i seder och renhet som Diodorus väljer att beskriva är att egyptiernas renhets riter inte följer samma grund som de grekiska riterna.59

2.2.3. Plutarchos

Plutarchos beskriver i sitt verk De Iside et Osiride Egyptens religion och riter ur ett grekiskt perspektiv. Det första som Plutarchos väljer att beskriva i sin text är egyptiernas förhållning till alkohol. Prästerna i Egypten fick inte förtära alkohol under dagen, vilket Plutarchos förhåller sig kritisk till. Prästerna i templen fick inte alls förtära alkohol under dagen eftersom gudarna kunde uppmärksamma det. Plutarchos beskriver också att tidigare var det strikt förbjudet att överhuvudtaget förtära någon alkohol, men det hade blivit lösare reglering kring dessa regler under de senaste åren. Detta hade gett upphov till att en måttlig konsumtion fick förekomma. Vad prästerna istället för att konsumera alkohol ansågs att syssla med var att studera texter under dagarna.60 Matvanor som kopplas till renhet i Plutarchos verk inkluderar fisk – fisk i Egypten åts till stor utsträckning ej men det fanns undantag som för dem som var bosatta vid kusten beskriver Plutarchos. Även om de vid kusten fick och åt fisk så fanns det regler för renhet. Många fiskarter fick inte alls ätas och orsaken till att fisk ansågs att vara oren, var på grund av krokarna som användes i fiskandet. Krokarna ansågs att vara orena inför gudarna, vilket bidrog till förbjudet mot konsumtion av fisk.61 Matvanorna som Plutarchos fortsätter med att beskriva inkludera grisar. Grisar ansågs också enligt egyptierna att vara orena djur. Orsaken till förbudet ger Plutarchos som exempel att de som valt att dricka grisars mjölk insjuknade. Ytterligare en orsak till förbudet mot att äta grisar grundar sig på grisars livsstil. Plutarchos beskriver att grisar kunna leva och föröka sig i mörker vilket ansågs av egyptierna som orent. För en egyptier skulle det därför undvikas att förtäras griskött. Det fanns dock skilda fall där grisar kunde offras och ätas, vilket sammanföll med fullmånen varje månad.62

56 Hdt. 2.41. 57 Hdt. 2.64. 58 Diod. Sic. 1.90.1–91.8. 59 Diod. Sic. 1.90.1–98.10. 60 Plut. De Iside. 353. 61 Plut. De Iside. 353. 62 Plut. De Iside. 353.

14

3. Skillnader mellan författarna

Detta avsnitt kommer att beskriva skillnaderna mellan författarna och deras verk inom ramen för fallstudierna. Skillnaderna som kommer presenteras genom att jämföra de aspekter som beskrivs och omnämns i texterna.

3.1. Skillnaderna i beskrivningen av Nilen

De tre författarna valde att presentera och beskriva Nilen enligt sina egna synvinklar. De aspekter av Nilen som alla tre författare valde att ta upp och beskriva, var orsakerna till Nilens översvämning samt att spekulera var Nilen har sin start. Att dessa aspekter av Nilen valts att beskrivas i alla texter ger intrycket av att aspekterna inte är förstådda samt att det finns ett intresse att diskutera dem. Det sägs tidigt i Herodotos text att Nilens översvämning skiljer sig från alla andra kända floders beteende och att Nilen är unik.63 Att han valde att göra denna observation ger en inblick i skillnaden mellan Egypten och Grekland, där Egypten skiljer sig från omvärlden. Orsaken till att Nilen svämmar över beskrev av alla tre författare genom teorier kring denna företeelse. De tre författarnas teorier var inte den andra lik utan de skiljde sig från varandra. Författarna levde med flera århundranden sig emellan vilket kan ha bidragit till att nya teorier kan ha bildats samtidigt som de äldre teorierna kan ha blivit motbevisade. Även om dessa teorier skiljer sig åt bör det uppmärksammas att de i sin grund alla grundar sig på värme, vatten och regn. Herodotos ansåg att värme bidrog till att snö smälte vid Nilens källa, medans Diodorus ansåg att mera regn vid Nilens källa och Plutarchos ansåg att motsatt klimat vid Nilens källa - var orsaken till att Nilen svämmade över på sommaren. Dessa teorier är olika varandra men även lika med den faktorn att värme bidrar till snösmältning och att regn uppstår. Författarna skiljer sig i denna faktor men det kan också om att de är sig varandra lika, på grund att en bättre förståelse av världens väderfenomen framkom med tidens gång nyare och sannare teorier kring Nilens översvämning. Däremot så ser man att intresset för alla de tre författarna om översvämningen är likadana då det vanliga när det är varmt är att vatten avlägsnas.64 Att se att motsatsen sker i Egypten som är ett varmare land än Grekland visar på dessa författares vilja att förstå sig på världen, samt att ge en bild av att Nilen verkligen fungerar motsatt andra floder i den grekiska världen. Utöver att förklara Nilens översvämning, så kommenterar också författarna Nilen i sin helhet. Herodotos beskriver inte Nilen i sin helhet till en större utsträckning än det att Nilen är en flod i Egypten. Denna beskrivning kan ses som en självklarhet och att det enligt Herodotos är onödigt att förklara något som de flesta redan vet om. Diodorus beskriver Nilen till skillnad från Herodotos i en större utsträckning. Diodorus påbörjade sin beskrivning av Nilen som en strategisk viktig aspekt för ett försvar av Egypten. Nilen kunde fungera i sin helhet som ett hinder för invaderande arméer att ta sig över eftersom Nilen delar Egypten i två delar, samt träskmarken i deltat bidrog till att bilda förutsättningar för en försvarande armé. Träskmarkens alla öar i Nildeltat kunde också enligt Diodorus användas som fortifikationer

63 Hdt. 2.13–20. 64 Se: https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/regn-1.648 , värme bidrar att regn och moln skapas.

15

mot en anfallande armé. Diodorus valde också att beskriva landskapet och djurlivet i Nilen till större grad än Herodotos, genom att berätta om krokodiler som kunde påträffas i Nilen samt likheten mellan Nilen och Kykladerna.65 Även om Diodorus berättade till större grad om djurlivet vid Nilen så berättade också Herodotos om krokodilerna i Egypten. Många liknande aspekter om krokodilerna lyfter båda författarna fram, som att krokodiler lägger ägg och att de är duktiga jägare.66 Plutarchos som är den sista av författarna valde att i sina texter att inte beskriva Nilen lika noggrant. Detta skulle kunna vara orsakat av att Plutarchos var verksam så pass mycket senare från de tidigare författarna, att Nilen var då var välkänd i världen. Det skulle kunna vara orsaken till att Nilen inte behövde någon ytterligare noggrann beskrivning, för att läsarna troligen redan läst och förstått sig på Nilen som begrepp. Genom att jämföra författarna med varandra visar en stor skillnad mellan dem, Herodotos valde att presentera Nilen ur en generell synvinkel för besökare alternativt som introduktion till Nilen, medan Diodorus beskrev Nilen ur en militär synvinkel och Plutarchos som inte beskrev Nilen till någon större utsträckning. Beskrivningen av Nilens källa valde också de tre antika författarna att beskriva i sina texter. Problemet med Nilens källa enligt författarna beskrivningar är att de inte väljer att placera ut den vid en specifik plats, utan istället väljer att beskriva Nilens källa att vara vid en ospecifik plats. Herodotos påstår att källan finns i Libyen, medan Diodorus påstår att källan är i Etiopien och Plutarchos konstaterar att källan är lång söderut.67 Det som klart skiljer författarna är att Herodotos påstår att Nilens källa är västerut, medan Diodorus och Plutarchos anser att källan finns söderut från övre Egypten. Denna skillnad mellan författarna kan tolkas att vara en orsak av ytterligare kunskap som framkom från Herodotos tid till Diodorus och Plutarchos tid. Sammanfattningsvis kan skillnaderna i författarnas beskrivning av Nilen förklaras genom att de skiljer sig åt samtidigt som de är varandra lika. Denna tolkning av hur författarna skiljer sig åt från varandra, är en tolkning som inte framkommer i tidigare forskning. Orsaken till att det inte framkommer i forskningen är att författares aspektval inte har jämförts i en stor grad av forskning. Det är därför troligt att ny kunskap och förståelse i omvärlden bidrog till en ökad förståelse kring världen vilket bidrog till att nya teorier skapades och gamla motbevisades, även om teorierna om Nilens källa grundar sig enligt samma grund, med värme. Författarna sig emellan är liknande, fastän de alla har intressen som lyser fram i texten; Herodotos som beskrivare, Diodorus som militärstrategi–intresserad och Plutarchos som inte beskrev Nilen i en större utsträckning.

3.2. Skillnaderna i beskrivningen av renhet

De antika författarna valde precis som vid beskrivningen av Nilen att lyfta fram olika aspekter av Egyptens religion som bidrar till egyptiernas renhet. Herodotos beskrivning av renhet kan tolkas att grunda sig på vad Herodotos bemöttes av i Egypten. Herodotos säger själv i sin text att besökte Egypten vilket bidrar till att denna tolkning är korrekt.68 Sederna och renheten jämförs inte med kända motsvarigheter i Grekland, utan Herodotos förklarar att han är tvungen att jämföra sederna med alla anda kända kulturer, för att Egyptens kultur skiljer sig från vad den antika läsaren kan förvänta sig av en kultur.69

65 Diod. Sic. 1.37.1–38.12. 66 Diod. Sic. 1.37.1–38.12; Hdt. 2.68–69. 67 Kebric 1975, 99–100. 68 Hdt. 2.1-3. 69 Hdt. 2.37.

16

Herodotos väljer att i sin beskrivning av sederna att inte kritisera kulturen endast för att kritisera utan väljer att beskriva sederna med en positiv inställning.70 Denna tolkning har vidareutvecklats av Hau där hon beskriver Herodotos beskrivning av religion och gudar sker genom hans tolkning på världsordningen. Orsaken till detta menar Hau är på grund av att Herodotos anser att gudar existerar för att styra världen för människor. Med denna tolkning anser Hau därför att Herodotos inte ville förarga gudar, även om Herodotos inte kände de egyptiska gudarna från tidigare.71 Herodotos beskrivning av renhet grundar sig främst på hans tid spenderad tillsammans med prästerna i Egypten. Aspekterna som Herodotos lyfter fram grundar sig på prästernas vardag, vilket inkluderar deras hygien samt val av kläder. Herodotos tar även fasta aspekter i Egypten som skiljer sig från Grekland, vilket inkluderar valet av omskärelse och att undvika att ha samlag i tempel.72 Diodorus och Plutarchos beskriver dock dessa aspekter till mindre utsträckning. Diodorus tolkning av seder och renhet i Egypten grundar sig enligt hans påstående att egyptier skall respekteras, då egyptier är ett respektfullt folk.73 Plutarchos beskrivning av renhet inför gudarna beskriver till skillnad till Diodorus aspekter i större utsträckning, men inte i lika stor utsträckning som Herodotos. Plutarchos beskriver renheten precis som Herodotos genom de aspekter av seder som präster i Egypten följde. Skillnaden mellan Plutarchos och Herodotos är dock att Plutarchos valde att beskriva en aspekt för renhet i Egypten, där denna var prästers förhållning till alkohol. Plutarchos beskriver orsaker till varför alkohol inte får förtäras i tempel, samt hur seden utvecklas från att den infördes.74 Matvanor för egyptierna som orsak till renhet inför gudarna beskriver Herodotos och Plutarchos till stor grad lika. Herodotos beskriver de djur och maträtter i Egypten som klassificeras som orena inför gudarna, vilket inkluderar bönor, fisk och gris. Plutarchos beskriver som Herodotos även dessa maträtter, men inkluderar inte i sin beskrivning till skillnad från Herodotos inte bönor. Orsaker till varför dessa specifika maträtter är orena inför gudarna skiljer författarna. Plutarchos beskriver orsakerna bakom varför maträtterna anses orena, medan Herodotos istället beskriver vad präster var tvungna att göra ifall de kom ikontakt med maträtterna.75 Herodotos beskriver även den egyptiska synen på utlänningar, där Herodotos beskriver hur egyptier skulle förhålla sig till utlänningar samt utländska föremål.76 Beskrivningarna som författarna ger i verken kring renhet inför gudarna ger en uppfattning om att de skiljer varandra. Herodotos fokuserade på att beskriva renhet utgående från präster i Egypten och hur de skulle hålla sig rena inför gudarna. Denna beskrivning inkluderar även hur prästerna skulle förhålla sig till orena maträtter. Diodorus jämfört med övriga två författarna beskriver inte renhet i Egypten. Plutarchos beskriver orsaker till renhet som Herodotos men med en annan infallsvinkel än Herodotos. Plutarchos valde att beskriva aspekter som berör drycker och matvanor, istället för kroppslighygien som Herodotos beskrev. En tolkning kring detta kan ges att Plutarchos valde att beskriva en allmän syn på renhet i Egypten istället för Herodotos beskrivning som beskrev utgående från prästerna. Plutarchos beskrivning av renhet ger även ett intryck av att Plutarchos ansåg sederna att vara absurda. Detta påstående grundar sig i Alstons forskning kring Plutarchos. De har tolkat att Plutarchos valde att beskriva de egyptiska sederna med en negativ beskrivning. Orsaken till detta tolkar Alston är att Plutarchos ansåg att inga seder kunde vara bättre än de grekiska

70 Gruen 2011. 81, 99. 71 Hau 2011, 183. 72 Hdt. 2.36–37, 40, 64. 73 Diod. Sic. 1.90.1–91.8. 74 Plut. De Iside. 353. 75 Hdt. 2.36–37, 40, 64; Plut. De Iside. 353. 76 Hdt. 2.41.

17

sederna.77

3.3. Författarnas källor

Källorna som författarna använde sig av i sina verk skiljer från författare till författare. De använde sig alla av tidigare verk på grekiska som skapats som beskrivning av Egypten.78 Brown argumenterar även för att ingen av författarna talade eller läste egyptiska vilket betyder att de var tvungna att förlita sig på grekiska källor eller på den lilla delen av egyptier som kunde tala grekiska. Brown utvecklar problemformuleringen vidare med att säga att författarna därför inte kunde förstå kontexten som gavs av de egyptiska källorna.79 Griffiths ger ett exempel till den felaktiga informationen som kunde förekomma när författarna förlitade sig på de egyptiska källorna. Griffiths exemplet berör Herodotos källhantering, där Herodotos ansåg att hans källa var en väl utbildad person, när källan egentligen endast var en simpel tempelekonom.80 Thomas Africa och Charles Richter presenterar även Herodotos källhantering med hans val att inte tvivla på de egyptiska källorna, utan Herodotos valde att utan eftertanke tolka det prästerna sade till honom att representera verkligheten och att vara sant.81 Forskning kring Diodorus källhantering har tolkat att han inte förlita sig på många källor i sina texter. Muntz påpekar att Diodorus var en slapp individ som valde att förlita sig på så få källor som möjligt om det material som Diodorus behövde fanns i källorna.82 Muntz påpekar även att Diodorus var en slapp individ eftersom han valde att inte resta till stora delar av Egypten, utan valde att stanna vid en plats.83 Även Plutarchos har också att lita på egyptiska källor utan eftertanke, då han använde den egyptiska staten som källa för sina texter och refererade Manethos verk samt att använda sig av tidigare grekiska verk. Fastän Plutarchos blint förlitade sig på grekiska källor så använde han sig främst av grekiska källor.84 Även om Plutarchos valde att förlita sig på grekiska källor så beskriver Griffiths att Plutarchos samtidigt noggrant representerade kulter och religionen i Egypten. Tolkningen av Griffiths grundar sig på att Plutarchos använde sig av noggrannhet och exakthet i sina verk. Griffiths säger att Plutarchos påpekade i sina verk för läsarna att allt i texterna inte bör tolkas som sanning, utan att som åskådare krävs det att hålla sig varsam till den egyptiska religionen då den inte kan representeras på korrekt sätt.85

77 Alston 1996, 103–104. 78 Alston 1996, 103. 79 Brown 1965, 60–61. 80 Griffiths 1952, 10–11. 81 Africa 1963, 254–258; Richter 2001, 210–212. 82 Muntz 2011, 585. 83 Muntz 2011, 585. 84 Alston 1996, 103. 85 Griffiths 1967, 86–88.

18

4. Analytisk diskussion

Den analytiska diskussionen kommer att presentera ställningstaganden och teorier kring de antika författarna. Dessa kommer att ge en bild av hur författarna med sina texter kan tolkas för att se ifall om texterna är litterära konstruktioner eller om texterna är verklighetstrogna.

4.1. Besökte författarna Egypten?

De antika författarna – Herodotos, Diodorus och Plutarchos – om de besökte Egypten, är en frågeställning som grundar sig både i det antika materialet samt modern forskning. Den forskning som finns idag hävdar att det är väldigt stor sannolikhet att Diododrus och Plutarchos besökte Egypten och möjligen även spenderade en längre tid i Egypten.86 Om Herodotos besökte Egypten finns det dock osäkerhet kring. De antika texterna ger dock en annan insikt i denna fråga. Av de tre författarna är det endast Herodotos som nämner att han faktiskt besökte Egypten i sin egen text.87 Diodorus och Plutarchos beskriver inte sig själva i sina texter att faktiskt ha varit i Egypten.88 I det antika materialet framkommer dock en motsägelse till Herodotos besök av Egypten. I Diodorus text beskriver Diodorus att han introducerats med en källa där vilka greker som tidigare besökt Egypten före Diodorus finns med. Källan beskriver diverse greker som besökt Egypten, men källan beskriver inte Herodotos som en av besökarna till Egypten.89 Stycket i sin helhet är inte uppbyggd som kritik mot Herodotos, men om källan är korrekt så hade Homeros, Platon och andra greker besökt Egypten tidigare.90 Om dessa tidigare greker blivit noterade i källan vid deras besök i Egypten, varför är inte Herodotos som skapade en lång text om Egypten inte med i denna källa med namnen av de greker som besökt Egypten? Utöver det antika materialet så är forskningen kring Herodotos visit av Egypten splittrad mellan det att han besökte Egypten, inte besökte Egypten samt att han endast besökte Egypten under en kort visit. Den kritik som riktas mot Herodotos att han aldrig var i Egypten grundar sig på textens beskrivningar. Forskning i Herodotos texter har undersökt och kommit fram till att mycket om vad han skriver egentligen är felaktigt och representerar inte det Egypten som existerade samtida med honom.91 Armayor och Brown tolkar att Herodotos aldrig eller endast under en kort visit besökte Egypten. Deras teori grundar sig på Armayors och Browns tolkning att Herodotos kopierade tidigare författares texter om Egypten och gjorde anspråk på beskrivningarna.92 Armayor och Brown verkar dock oense med sig själva, då de också i samma artiklar tolkar att Herodotos möjligen kan ha spenderat upp till och med max ett halvår i Egypten. Denna tolkning försvaras genom att antyda att det finns många felaktigheter i Herodotos text, vilket är en orsak till att Herodotos inte spenderade lång tid i Egypten. Den korta visiten i Egypten som

86 Doyle 2000, 111–115. 87 Hdt. 2.1–3, 2.8–19. 88 Diod. Sic. 1, Plut. De Iside; Plac. 4. 89 Diod. Sic. 1.96.1–9. 90 Diod. Sic. 1.96.1–9. 91 West 1978, 230. 92 Armayor 1978, 69–71; Brown 1965, 60–66.

19

forskarna antyder grundar sig på att om Herodotos verkligen såg allt han beskriver, så skulle han varit tvungen att vara i Egypten längre än ett halvår.93 Ett problem med denna tolkning om Herodotos är att om Armayor och Brown anser att det finns en chans att Herodotos egentligen besökte Egypten även om den var kort, borde inte han då inte försökt sitt yttersta på att beskriva vad som han såg och uppfattade av Egypten? Även om forskningen har kommit fram till att Herodotos texter inte representerade Egypten på ett korrekt sätt, bör det även tas i beaktande språkskillnaderna mellan greker och egyptier. Brown argumenterar för att ingen av de grekiska författarna som besökte Egypten kunde egyptiska och var tvungna att förlita sig på den grupp av egyptier som kunde grekiska som källor för sina texter. Brown vidareutvecklar denna tanke med att ingen av författarna därför hade möjlighet att referera korrekta egyptiska källor då de inte kunde förstå sig på den utökade kontexten som gavs av de egyptiska källorna.94 Om det som Brown påstår stämmer så torde även det i så fall stämma att ingen av de grekiska författarna egentligen besökte Egypten. Vad kunde författarnas sinnesintryck i såna fall beskriva om den kunskapen samt kontexten för att förstå sig på vad som uppfattades inte gick att få. Ifall om de antika författarna besökte Egypten är en frågeställning som inte går att med säkerhet att besvara. Även om författarna besökte Egypten vad är deras egna sinnesuppfattningar värda om inte de kunde förstå sig på kontexten bakom de aspekter som de beskrev i sina verk. Texterna torde anses att vara litterära konstruktioner, men denna tolkning gäller inte endast de antika författarna utan denna tolkning kan även appliceras på all text som bildats. Det är en författares egen uppfattning av världen som beskrivs i dennes text och ingen text kan någonsin förklara en sanning för läsaren, speciellt inte när läsare av texter alla också har sina egna subjektiva uppfattningar som uppfattas i en text.

4.2. Författarnas kritik gentemot varandra

Av de tre författarna som ingår i denna uppsats så går det med säkerhet att påstå att Herodotos inte kunde kritisera de övriga författarna. Denna insikt grundar sig utifrån den simpla insikten att han var verksam före de andra författarna och kunde inte kritisera något som ej skrivits ännu. Av de två andra författarna, är det Plutarchos som valde att kritisera Herodotos till största grad. Diodorus kan tolkas att ha kritiserat Herodotos i sin text om Egypten, även om denna kritik troligen inte skedde medvetet. Diodorus beskriver i sin text om ett möte med en egyptisk källa som berättar om tidigare greker som besökt Egypten. I texten där de tidigare grekerna presenteras, så nämns inte Herodotos som en tidigare besökare av Egypten, fastän greker som Homeros och Platon nämns i denna källa.95 Plutarchos till skillnad från Diodorus valde att kritisera Herodotos i sitt verk De Herodoti malignatate.96 Plutarchos val av att kritisera Herodotos kan ses som ett konstigt val om man skall tolka det som Jackson Hershbell säger att vara sant. Hershbell anser att Plutarchos kände till Herodotos som författare väl, då han valde att referera till honom i många av sina verk. Hershbell går så lång som att säga att Plutarchos kände till Herodotos texter så väl att han kände Herodotos som person och vän, även om Herodotos hade varit död i flera hundra år.97 I De Herodoti lyfter Plutarchos fram brister kring Herodotos som skapar en bild av Herodotos som en icke trovärdig källa. Den första meningen i De Heoidoti förklarar Plutarchos sin syn på Herodotos väl, Plutarchos beskriver där Herodotos som en simpel

93 Armayor 1978, 69–71; Brown 1965, 60–66. 94 Brown 1965, 60–61. 95 Diod. Sic. 1.96.1–9. 96 Plut. De Herod. 1–43. 97 Hershbell 1993, 143–144.

20

person som vilselett många med sina texter.98 Kritiken som Plutarchos riktar mot Herodotos grundar sig på Herodotos val av syn på historia och beskrivningar. Denna kritik riktar Plutarchos mot Herodotos för att Herodotos valde att utelämna information i sina texter. Exemplet som Plutarchos lyfter fram grundar sig på Herodotos beskrivning av egyptiska gudar där Herodotos inte berättar gudarnas namn utan lämnar läsaren i mörkret över vad de egyptiska gudarna egentligen hette.99 Den största kritiken som Plutarchos riktar mot Herodotos, grundar sig på Herodotos moraliska ställningstagande. Av det som Herodotos antyder att vara förödmjukande i sina verks beskrivningar anser Plutarchos att inte bör tolkas negativt, utan att det ärofulla borde beskrivas istället för de negativa tolkningarna.100 Det syns även i andra verk av Plutarchos att han kritiserar Herodotos. I Plutarchos verk De Iside granskar han Herodotos skrifter om egyptiska gudar och festivaler, här påstår Herodotos att grekerna fick sina 12 huvudgudar från egyptierna, vilket Plutarchos påstår att inte vara sant. Plutarchos kritiserar i denna text Herodotos informations uppsamlingssätt. Denna kritik mot Herodotos grundar sig på hans oförnuftiga förlitande på de egyptiska källorna utan att tvivla på verklighetsgrunden för källorna.101 Hershbell anser dock att Plutarchos särskiljning från Herodotos inte stämmer till den grad som Plutarchos påstår. Plutarchos valde att kritisera Herodotos genom att skilja sig från Herodotos strikta partiska beskrivningsstil, genom att påstå sig själv att vara opartisk och ej till lika stor grad kritiserande mot andra folkgrupper. Ironin i detta är att i andra verk av Plutarchos så framkommer hans kritiska syn samt hans opartiska syn, hävdar Hershbell.102 Plutarchos kritik mot Herodotos är dock ibland fel placerad, där Plutarchos beskriver Herodotos texter felaktiga och kritiserar felaktigheter med texterna som inte existerade i första hand. Även om Plutarchos kände till Herodotos texter väl från tidigare och hade använt sig av hans texter som referenser i sina egna verk, så är det troligt att Plutarchos grundade sin kritik på de referenser han använt sig av själva. Orsaken till anser Hershbell att är att Plutarchos inte kunde ha konsulterat Herodotos texter konstant utan var tvungen att förlita sig på sina eget minne om vad som Herodotos skrev.103 Oavsett att Plutarchos valde att kritisera Herodotos noggrant och utförligt så går det inte att bortse ifrån att Plutarchos respekterade Herodotos som författare, vilket syns väl i hans val att referera till homon i sina egna texter.104 Orsaken till att Plutarchos valde att kritisera Herodotos fastän han respekterade Herodotos som författare har tolkats att grunda sig på Herodotos val att representera barbarer och andra kulturer positivt i sina texter.105 Detta inkluderade Herodotos val att representera historiska handlingar ur än annan synvinkel än vad som förväntades. 106

98 Plut. De Herod. 1. 99 Plut. De Herod. 11, 13. 100 Plut. De Herod. 21. 101 Richter 2001, 210–212. 102 Hershbell 1993, 143–144. 103 Hershbell 1993, 149–150. 104 Hershbell 1993, 151. 105 Hershbell 1993, 161. 106 Plut. De Herod. 21.

21

4.3. Synen på den andre i Egypten

Inom antikforskningen används teorin den andra för att ge en tolkning av hur grekerna ser sig själva jämfört med andra kulter och om det finns aspekter i en viss kultur som anses bättre eller sämre jämfört ens egna kultur. Gruen har tolkar att de grekiska författarna respekterar den egyptiska kulturen och valde därför att aktivt inte representera Egypten med en negativ synvinkel.107 En skillnad till denna representation finns i bilden av andra kulturer i de motiv som finns på vaser från Grekland. Bérard har tolkat den grekiska synen på den svarta hjälten utgående från grekiska konstmotiv. I Bérards text kom hon fram till att den svarta hjälten är en representation av etiopier som deltog i det trojanska kriget. Hennes undersökningen kom fram till den slutsatsen att etiopier och svarta representeras som en lägre klass. Denna tolkning beskrivs av Bérard att ge en bild av rasism i det grekiska samhället med deras syn på etioper och svarta.108 En kontrast till detta ställningstagande finns i Herodotos verk, där Herodotos beskriver etiopier som valt att bosätta sig i Egypten. Herodotos beskriver att dessa etiopier i och med flytten till Egypten har blivit lugnare och mindre hektiska när de beblandat sig med egyptierna och assimilerats i den egyptiska kulturen.109 Skillnaden mellan tolkningen av svarta utgående från motiv samt vad Herodotos beskriver är stor, men de har en stor skillnad mellan sig. Herodotos syn på etiopier är inte de som fortfarande bor i Etiopien utan de som bor i Egypten. Ser man på vad Gruen säger om författarnas syn på Egypten så skulle det verka troligt att oavsett vilken etnisk bakgrund man har så kan bör en person respekteras om denne är bosatt i Egypten. Herodotos beskrivning av etiopier som ett hektiskt folk kan också tolkas som en jämförelse mot greker, där greker skulle kunna anses ha ett lugnare temperament. De grekiska författarnas tillgångavägssätt att beskriva egyptiska seder och kultur, utgår ifrån att jämföra de egyptiska sederna och kulturen mot vad som allmänt ansågs att delades av alla kulturer i världen och inte endast Grekland.110 Även om de grekiska författarna blev tvungna att beskriva de egyptiska sederna och kultur mot alla kända folkslag för att kunna beskriva vad de försökte att beskriva så skiljer deras beskrivningar åt. Gruen säger att Herodotos och Diodorus förhöll sig egyptierna med positiv och respektabel inställning. Detta ställningstagandet till egyptierna av Herodotos och Diodorus kritiserades i sin tur av Plutarchos säger Gruen, där Plutarchos ansåg att den grekiska kulturen är den bästa och borde inte anses vara sämre en annan.111 Begreppet barbarer använde sig grekerna av att beskriva andra kulturer. Gruen anser att detta begrepp inte skall tolkas – som det ofta görs – negativt, utan begreppet skall tolkas enligt vad det betydde i Grekland; icke grek.112 Herodotos och Diodorus respekterar egyptier och deras kultur i sina texter samtidigt som de förklarar orsakerna till seder och aspekter i Egypten. Roskam har tolkat Plutarchos texter att inte beskriva egyptier utifrån denna tolkning. Roskam säger att Plutarchos var en person som tolkade alla icke greker med definitionen barbar, men inte med tolkningen som Gruen ger utan ur den moderna tolkningen där en negativ synvinkel implicerad.113 Plutarchos tolkas av Roskam att se alla barbarer med en negativ synvinkel även om de kunde uppföra sig enligt vad den grekiska kulturen krävde för att anses vara respektabel. De

107 Alston 1996, 103–104. 108 Bérard 2000, 395–402. 109 Hdt. 2.30. 110 Gruen 2011, 76–77. 111 Gruen 2011. 81, 99. 112 Gruen 2011, 76. 113 Roskam 2004, 260–261.

22

enda barbarer som Plutarchos kunde respektera var andra greker säger Roskam.114 Med Plutarchos syn på grekiska barbarer menas att Plutarchos såg på andra grekiska städer som hade skiljande kultur från sin egna stadskultur att vara barbarer, men som tidigare förklarat ansåg Plutarchos att dessa grekiska barbarer att vara respektabla. Roskam menar även att Plutarchos syn på barbarer är lika Platons syn på barbarer, där båda av dessa två män var tacksamma att de blivit födda som grekiska män och ansåg att alla andra kulturer utöver de grekiska att vara sämre.115 Moyer beskriver en annan syn på de grekiska författarnas syn på egyptierna. Moyer säger att med Herodotos beskrivningar och tolkningar om egyptier så skapar Herodotos samtidigt en självdefinition för grekerna. Tolkningen av Moyer grundar sig på Herodotos skrivsätt. Moyer anser att Herodotos presenterar sederna i Egypten från en grekisk retorisk synvinkel. Synvinkeln beskriver den sociala, politiska och kulturella synen på Egypten som i slutändan representerar greker och Grekland mer än Egypten och egyptier menar Moyer.116 Även om Herodotos använde sig av denna synvinkel i skapelsen av sina verk anser Moyer. Moyer säger att samtidigt som egyptierna respekterades av Herodotos så beskrevs egyptier av Herodotos som de gjorde endast för att skapa en självdefinition för grekerna. Orsaken till denna respekt anser Moyer att grundar sig på grekernas vilja att förstå sig på sin tidigare historia som inte kändes till utöver Iliaden och Odyssén, på grund av den orsaken att egyptierna hade en koppling till den tidigare grekiska historian.117 Synen på egyptierna hos de grekiska författarna ger en bild av att de respekterade Egypten och egyptier. Även om kulturen skilje sig från vad som var vant för grekerna så valde Herodotos och Diodorus att respektera kulturen. Diodorus skriver även att Egypten var det bästa landet och den bästa kulturen i världen, för att kulturen i Egypten är en blandning av många folk och kulturer där de bästa dragen från alla kulturer bildar den överlägsna egyptiska kulturen jämfört med andra kulturer.118 Plutarchos beskrev och tolkade till skillnad från Herodotos och Diodorus Egyptens kultur med en aktsammare tolkning. Fastän de tre författarna skilje sig åt i sin syn på egyptier så respekterade de fortfarande dem, även av Plutarchos. Orsaken till detta skulle kunna tolkas att vara på grund av den infallsvinkel som Moyer har, där Egypten är grekernas kopplingspunkt för att komma ikontakt med sin egna förhistoria. Tolkningen av Herodotos bild av egyptier för att kunna skapa en självdefinition för grekerna verkar även ytters troligt.

114 Roskam 2004, 260–261. 115 Roskam 2004, 260–261. 116 Moyer 2002, 73. 117 Moyer 2002, 71–72. 118 Diod. Sic. 1.69.1–69.7.

23

5. Resultat, sammanfattning och vidare forskning

Skillnaderna mellan författarnas verk och tolkning av fallstudierna presenterades i ett tidigare avsnitt. Teorierna har också presenterats i det tidigare avsnittet. Så detta avsnitt skall därför knyta samman dessa tolkningar, för att besvara frågorna som ställdes i inledningen. Även om det finns behov av vidare forskning kring dessa författare, eller andra infallsvinklar på deras material kommer att presenteras i detta avsnitt.

5.1. Resultat och sammanfattning

I denna uppsats har det undersökts vad Herodotos, Diodorus Siculus och Plutarchos skrev om Egypten, samt vilka aspekter de tagit fasta på med sin beskrivning. Uppsatsen valde att jämföra dessa tre författare med varandra i två fallstudier, där skillnaderna mellan deras innehåll jämförts för att skapa en tolkning av skillnaderna mellan författarna. Utöver att se på skillnaderna mellan författarna har uppsatsen även undersökt hur författarna förhåller sig till varandra och om författarna har kritiserat varandra samt om texterna kan tolkas att representera verkligheten eller om texterna endast är en litterär konstruktion. Skillnaderna mellan författarnas beskrivning av fallstudierna visar på att de tre författarna skiljde sig åt. Författarna valde att beskriva olika aspekter inom fallstudierna och de skriver inte heller om samma aspekter. Herodotos beskriver mest utförligt om aspekter inom ramen för fallstudier och är tidigast av de tre författarna. De senare författarna väljer att beskriva andra aspekter istället för de som Herodotos skrev om i sitt verk. Diodorus berättar om Nilen som en försvarsanläggning för egyptierna och dess funktion, då Herodotos i stället berättar allmänt om Nilen och lika så med Plutarchos. Den möjliga orsaken till att Nilen svämmade över beskriver alla tre författare genom att beskriva den teori som de ansåg beskriva orsaken bäst. De teorier som författarna beskriver skiljer sig åt lika mycket som författarna skiljer sig åt med när de är verksamma i tiden. Orsaken till skillnaderna i teorierna kan ses att vara att nya teorier framkom med tidens gång. De tre teorierna grundad sig ändå alla enligt värme, där värmen kan smälta snö och bilda moln som bidrar till regn vid Nilens källa. Nilens källa har alla författare även en tolkning kring med var den är, men de kan inte specifika en plats var den är, utan ger en allmän riktning och område där källan enligt dem torde vara. Skillnaden mellan författarnas beskrivning av renhet inför gudarna skiljer även. Herodotos och Plutarchos beskriver renheten och orsakerna bakom den till större grad än Diodorus. Diodorus beskriver renheten simpelt som att den skiljer i Egypten från vad han känner till i Grekland. Herodotos och Plutarchos beskriver renheten med att ge exempel av vad egyptierna inte fick göra samt vad de inte fick äta. Skillnaden mellan Herodotos och Plutarchos är att Herodotos förklarar orsakerna till renheten i större utsträckning än Plutarchos. Källorna som författarna använde sig av grundade sig alla på tidigare grekiska skrifter samt några få egyptiska källor som präster. Problemet med författarnas källhantering är att de inte kunde egyptiska och kunde således inte ta del av en stor del av de egyptiska källorna utan blev tvungna att förlita sig på vad de såg och hörde att berätta om Egypten att vara sannt. Även om källorna inte alltid beskrev sanningen för författarna så går det att argumentera för att de försökte sitt yttersta för att representera Egypten och egyptierna så gott de kunde i sina

24

texter. Med denna insikt bör inte texterna ses som att vara verklighetstrogna utan tolkas som till viss grad att faktiskt vara litterära konstruktioner, då alla relevanta källor inte kunde förstås av de grekiska författarna. Av författarna kritiserade endast Plutarchos Herodotos i en stor utsträckning, där Herodotos skrifter kritiseras för att ge felaktig information för läsaren. Plutarchos kritiserar även Herodotos för att inte kritisera egyptier utan istället nästan ge en bild av egyptier att vara bättre än greker. Av de tre författarna så ses det som allmän kunskap att Diodorus och Plutarchos besökte Egypten, medan det finns osäkerhet kring om Herodotos besökte Egypten. Ifall Herodotos besökte Egypten så är det däremot oklarhet. Av författarna är det dock endast Herodotos som i sin egna text beskriver att han faktiskt besökt Egypten. Ifall Herodotos endast kopierade andra författare och deras beskrivningar av Egypten, så borde tolkningen av hans text ändå anses att vara lika sann som de andra författarnas texter. Detta för att källorna författarna förlitade sig på inte innehöll all den information som kunde fås. Även om Herodotos text är en samling av tidigare verk, så ger Herodotos text en inblick i Egypten för läsaren som troligen inte kunde fås av någon annan. Alla tre författarna förhöll sig också positivt inställda till Egypten och valde och försökte att inte missrepresentera Egypten eller representera Egypten med en negativ synvinkel. Herodotos och Diodorus ger en bild respektabel bild av egyptier där de valde att inte kritisera deras seder. Plutarchos beskriver även egyptiska seder med noggrannhet, men kritiserade Herodotos för att förhålla sig för positivt inställd till egyptierna. Plutarchos ansåg att grekiska kulturer och greker är den bästa kulturen i världen, medan Diodorus tillskillnad beskriver Egyptens kultur som den bästa i världen. Sammanfattningsvis har uppsatsen gett tolkning av författarnas texter om Egypten att de skiljer sig från varandra. Författarna valde att beskriva olika aspekter i Egypten och de hade nog orsaker till att beskriva dessa aspekter. Herodotos och Diodorus är varandra väldigt lika med deras tolkning av det egyptiska folket samt hur de förhåller sig till egyptier. Plutarchos respekterade även egyptier och deras kultur men han är samtidigt inte rädd för att kritisera och anse att den egyptiska kulturen kanske inte är så bra som tidigare trott.

5.2. Vidare forskning och forskningsfrågor

Herodotos har i den moderna forskningen till en större blivit forskat i, medan Diodorus och Plutarchos inte blivit till lika stor grad forskade om. Ytterligare forskning borde ske inte endast kring enskilda författare och deras texter utan om andra aspekter av Egypten som framlyfts i deras verk, bland annat hur den grekiska historien presenteras för grekerna i Egypten. Utöver dessa tre författare finns det även andra grekiska och romerska författare som valt att skriva om Egypten. Att jämföra dessa mindre i forskade författare mot varandra borde också vidare forskning ta fasta på, för att skapa en modern tolkning av de övriga författarnas syn på Egypten. Till exempel Platon och Manethos, som är två författare som besökte och levde i Egypten, som vidare forskning kunde undersöka. Vidare forskning borde även ta fasta på skillnader mellan den romerska och grekiska synen på Egypten. Skillnader i Ciceros och Strabons beskrivning av Egypten skulle till exempel kunna ske. Plutarchos var verksam under romarriket men det betyder inte att han beskrev Egypten utgående från ett romerskt perspektiv. Om inte samtida författare från både Rom och Grekland, så borde vidare forskning välja att studera de grundläggande beskrivningsskillnaderna mellan romerska och grekiska texter, för att skapa en tolkning kring vad som ansågs vara viktigt att beskriva för respektive land.

25

6. Bibliografi

Antika källor 119

Diodorus Siculus, Library of History, Volume I: books 1–2.34, översättning av C. H. Oldfather, (Loeb classical library) 1933.

Homeros, Odyssey, översättning av A. T. Murray (Perseus), London & New York 1919. Herodotos, Histories, översättning av A.D. Godley (Perseus), London and New York 1921–

1924. Plutarchos, De Herodoti malignitate, översättning av L. I. C. Pearson (Perseus), Cambridge

1965. Plutarchos, De Iside et Osiride, Plutarch´s Moralia, Volyme V, översättning av F. C. Babbitt

(Loeb classical library), Cambridge 1936. Plutarchos, Placita Philosophorum, översättning av J. Dowell. (Perseus), Boston 1874.

Modern litteratur 120

Alston, R. 1996. ‘Conquest by text: Juvenal and Plutarch on Egypt’, i Roman imperialism: post-colonial perspectives, eds N. Cooper & Webster J, Leicester, 99-109.

Africa, T. W. 1963. ‘Herodotus and Diodorus on Egypt’, JNES 22, 254–258. Armayor, I. K. 1978. ‘Did Herodotus ever go to Egypt’, JARCE 15, 59–73. Brown, T. S. B. 1965. ‘Herodotus speculates about Egypt’, AJP 86, 60–76. Bérard, C. 2000. ‘The Image of the Other and the Foreign Hero’, i Not the classical Ideal:

Athens and the constructions of the other in Greek art, ed B. Cohen, Leiden, 390–412. Cohen, B. 2000. Not the classical Ideal: Athens and the construction of the other in Greek art.

Leiden. Daroca, J. C. 1993. ‘La geografía de Egipto en Diodoro de Sicilia’, Emerita 61, 137–157. Doyle, B. 200. ‘The soul of Plutarchos’, The American Scholar 69, 111-122. Griffiths, J. G. 1952. ‘Herodotus and Aristotle on Egyptian geometry’, CR, NS 2, 10–11. Griffiths, J. G. 1967. ‘Allegory in Greece and Egypt’, JEA 53, 79–102. Gruen, E. 2011. Rethinking the other in antiquity, Princeton and Oxford. Hartog, F. 1988. The mirror of Herodotus: the representation of the other in the writing of

history. Berkeley and Los Angeles. Hau, L. I. 2016. Moral History from Herodotus to Diodorus Siculus. Edinburgh. Hershbell, J. P. 1993. ‘Plutarch and Herodotus: The beetle in the rose’, RhM, NS 136, 143–

163 Kebric, R. B. 1975. ‘Herodotus: A source for Duris on Egypt’, JARCE 12, 99–100. Moyer, I. S. 2002. ‘Herodotus and an Egyptian mirage: the genealogies of the Theban

Priests’, JHS 122, 70–90. Muntz, C. E. 2011. ‘The Sources of Diodorus Siculus Book 1’, CQ, NS 61, 574–594.

119 Det antika källmaterialet är från hemsidorna www.perseus.tufts.edu & www.loebclassics.com 120 Förkortningar på tidskrifter enligt American Journal of Archaeology:

https://www.ajaonline.org/submissions/abbreviations.

26

Neel, J. 2012. ‘Diodorus, Deuteronomy, and Egyptian agriculture’, Vetus Testamentum 62, 646–651.

Richter, D. S. 2001. ‘Plutarch on Isis and Osiris: text, cult, and cultural appropriation’, TAPA 131, 191–216.

Roskam, G. 2000. ‘Plutarch on self and others’, Ancient Society 34, 245–273. Thomas, R. 2000. Herodotus in Context: ethnography, science and the art of persuasion.

Cambridge. West, S. 1978. ‘Herodotus on Egypt’, CR 28, 230–233.