1

Den tyska demokratin försåg Hitler med oinskränkt makt

Av Christer Bergström

smb presenteraröverraskande krigshistoriska fakta

del 1

Slagsmålen mellan nazister och kommunister urartade till regelrätta gatuslag där ingen pardon gavs. Horst Wessel (1907–1930) – här i spetsen för sin SA-avdelning i Nürnberg 1929 – avled av blodförgift-ning efter att blivit skjuten av en kommunist. Han hade då skrivit texten till nazistparti-ets hymn, som efter dennes död oftast benämns ”Horst- Wessel-Lied”.

En av 1900-talets viktigaste lärdomar är historien om hur Hitler och nazisterna kunde komma till makten i Tysk-land. Faktum är att det var helt vanliga demokratiska

partier som i den tyska riksdagen enades om att ge Hitler den oinskränkta makt som nazisterna kom att utnyttja till att starta ett världskrig och sätta igång Förintelsen. Naturligtvis visste inte de tyska riksdagsledamöterna vad det skulle leda till när de röstade för att låta Hitler styra som han ville.

– Långvarigt bifall och Heil-rop bland nationalsocialis-terna och från galleriet. Applåder bland de tysknatio-nella. Stormande bifall och Heil-rop som tas upp på nytt gång på gång.

Så lyder anteckningarna i protokollet från den tyska riksda-gen den 23 mars 1933, när den tyska riksdagen i demokratisk ordning röstat för det s.k. Ermächtigungsgesetz som gav Adolf Hitler oinskränkta maktbefogenheter. Det var ingen kupp, någon utpressning hade knappast heller förekommit. Samt-liga borgerliga riksdagsledamöter röstade frivilligt för en lag som i praktiken avskaffade demokratin. Att döma av det tyska

riksdagsprotokollet gjorde många det med stor entusiasm. Hur kunde detta ske?

I bakgrunden lurade ”det kommunistiska spöket” och räds-lan för att Tyskland skulle bli ett nytt Sovjetunionen. Någon annan förklaring finns inte.

Efter första världskriget ritades inte bara den geografiska kartan om i Europa, utan även den politiska kartan. Framför allt gjorde en ny politisk rörelse med buller och bång sitt intåg på scenen – den revolutionära kommunismen. Den segrade i Ryssland 1917 och revolutionära rörelser var på vippen att ta över i flera andra länder – Tyskland, Finland, Ungern och Italien.

Medelklassen och de besuttna världen över blev förstås liv-rädda, inte minst när de fick höra skräckberättelser från vita emigranter från revolutionens Ryssland. Oron blev givetvis inte mindre av att stora delar av de lägre klasserna i deras egna länder sveptes med av de kommunistiska locktonerna.

Frånräknat Sovjetunionen var Tyskland det land där kom-munisterna fick det största stödet. I början av 1920-talet gjorde de tyska kommunisterna två revolutionsförsök. Tio år senare tycktes de åter vara på väg mot makten; på fyra år fördubblades

2

Alt MoabitInvalidenstrasse

Tiergarten Strasse

Charlottenburger ChausseeUnter den Linden

Lützovstrasse

Brandenburger Tor

Propaganda-ministeriet

BahnhofFriedrichstr.

LehrterBahnhof

Leipzigerstrasse

PotsdamerBahnhof

Gestapo

T i e rg a r t e n

Königs-platz

Karlstrasse

Riksdags-huset

Rikskansliet

Bendlerstrasse

Pots

damerstra

sse

AnhalterBahnhof

Bendlerblock

Eberts BrückeWeidendammer BrückeKronprinzen Brücke

FriedrichstrasseSieges-

säule

Spree

Marschall Brücke

Moltke Brücke

Sie

ges

Alle

e

Wilhelm

strasse

PotsdamerPlatz

Slottet

Utrikesministeriet

Kurfürstendamm

Lehrter Brücke

Prinz Albrechtstrasse

Riksbanken

Pankow

Weissensee

Reinickendorf

Lichtenberg

Fredrichshain

KöpenickTempelhof

Mitte

Schöneberg

Charlottenburg

SteglitzZehlendorf

Spandau

Wilmersdorf

Tiergarten

Wedding

Neukölln

Kreuzberg

Prenzlauerberg

Mitte0 500 1 000 km

Berlin

Berlin under Nazi-eran.

3

När valresultatet var klart den 30 januari 1933 ordnades snabbt parader för att fira ”segern”. Här paraderar SA i fackelsken genom Brandenburger Tor i Berlin.

Hitler röstar vid valet 1933 i Königsberg. Bara året innan hade han erhållit tyskt medborgarskap och detta var första gången han kunde rösta i Tyskland.

deras styrka till en kvarts miljon medlemmar och sex miljoner röster.

I det läget var det ett tyskt parti som skilde ut sig från de övriga genom sin oförsonliga hårdhet mot kommunisterna – både i ord och handling (våldsdåd på gator och torg), och det var Adolf Hitlers nazister. Föga förvånande började det tyska näringslivet finansiera nazisterna. Och det var mycket tack vare påkostade valkampanjer som nazisterna lyckades växa från att ha varit ett litet parti med 2,6 % av rösterna maj 1928 till Tysklands största parti med 37 % i valet i juli 1932.

Men det var tillbakagången för nazisterna till 32 % vid ny-valet i november 1932 - samtidigt som kommunisterna blev landets tredje största parti – som undanröjde de tyska bor-gerliga partiernas motstånd mot att samarbeta med de höger-extrema.

Som bekant gick det tysknationella partiet – ett traditio-nellt konservativt parti – med på att bilda en koalitionsreger-ing med Hitler som rikskansler den 30 januari 1933. Det var detta som nazisterna senare brukade fira som Machtübernah-me. Men det egentliga maktövertagandet ägde rum först två månader senare.

Den 27 februari 1933 brann det tyska riksdagshuset. Hu-ruvida holländaren Marius van der Lubbe hade anlagt bran-den ensam, eller om nazisterna hade ett finger med i spelet är egentligen av underordnad betydelse (det tyska kommu-nistpartiet var i alla händelser oskyldigt). Det avgörande är att nazisterna lyckades använda riksdagshusbranden till att piska upp en hysterisk skräck för ett omedelbart förestående kom-munistiskt maktövertagande.

Tysklands nästa val hölls den 5 mars 1933. När den nya riksdagen träffades den 23 mars 1933, lade nazisterna fram ett lagförslag som skulle ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt – en lag ”för att häva folkets och rikets nöd”. Detta lagförslag kallades Ermächtigungsgesetz. I sitt tal förtydligade Hermann Göring, Hitlers andreman, vad det handlade om:

– Vi avser inte bara att avvärja den kommunistiska faran, utan jag ska säga rent ut: Vi lovar att övervinna faran för kom-munismen och helt och hållet utrota kommunismen!

Under tiden hindrade tysk polis samtliga kommunistiska riksdagsledamöter och många socialdemokrater från att när-vara i riksdagen. Det hängde på de borgerliga partierna.

4

Den 21 mars 1933 sammanträdde den nya tyska regeringen med Hitler i spetsen i Potsdam, där stora folkmassor hade samlats för att åse installationen.

Är du intresserad av att få veta ännu mer om konsekvenserna av Hitlers oinskrän-kta makt och få svar på dina frågor? Då rekommenderar vi boken Tredje riket från uppgång till fall. Den här boken kan sträckläsas men också användas som uppslagsverk. Med 1500 artiklar, trettio kartor och hun-dratalet fotografier är boken ett måste för alla med intresse för Hitler, Tyskland och andra världskriget.Du får boken för 0 kr när du blir medlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Värde ca 300 kr.

Gå in på www.krigsmyter.nu/tredjeriket och läs mer

Klubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek ger dig krigs- och militärhistoria i världsklass!Klubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB) är en stiftelse som drivs av entusiaster för entusiaster med syfte att tillgodose behovet av militärhistoria. Vi nöjer oss dock inte med att tillhandahålla de böcker som finns på den allmänna marknaden. SMB gör även egna böcker med hjälp av de främsta experterna och militärhistorikerna – böcker du bara får tag på genom oss! Som medlem i SMB är du därmed alltid bland de första som får tillgång till det bästa som publiceras inom militaria. Gå gärna in på www.smb.nu och läs mer om klubben och dess medlemsförmåner!

0 krnär du blirmedlem!

Reinhold Maier från Deutsche Staatspartei, ett liberalt parti, klev upp i talarstolen och yttrade:

För folkets och fosterlandets skull och i avvaktan på en laglig utveckling har vi släppt våra betänksamheter och beslutat att rösta ja till Ermächtigungsgesetz.

Därmed gjorde han sig till tolk för de stämningar som be-härskade den tyska borgerligheten vid den tiden. Ermächti-gungsgesetz gick igenom med 441 röster mot 94. De enda som röstade nej var de socialdemokrater som fått möjlighet att närvara.

David Lloyd George, tidigare liberal premiärminister i Storbritannien, sammanfattade i ett tal i underhuset den 28 november 1934 - två år efter Hitlers maktövertagande – vad de tyska konservativa och liberalerna kände när de röstade för Hitlers förslag:

Ganska snart, kanske om ett år eller två, kommer de konservativa i detta land att se Tyskland som ett skydd mot kommunismen i Europa. Tyskland ligger mitt i Europa. För två eller tre år sedan sade en framstående tyska statsman till mig: jag är inte rädd för nazismen men kommunismen.

Tyvärr upptäckte David Lloyd George och de som stött Hitler alltför sent vilket katastrofalt misstag de hade begått. ●