”Du blir liksom din åsikt” Ungas görande av politik i en senmodern samtid ”How many adolescences would answer yes if they were asked if they are interested in politics?

Probably a few. And how many have an opinion on gay marriage, drug policy or climate change?

Probably all. I think young people are not disinterested in politics, maybe they are not interested in

what they think politics is about. But they are very well interested in what it actually is about – the

rules of our society.” (David Pavlu, TedTalk, Are young people interested in politics? 2019)

Författare: Hanna Nir Handledare: Karina Petersson, Glenn Sjöstrand Examinator: Henrik Hultman Termin: VT20 Ämne: Sociologi Nivå: Kandidatuppsats Kurskod: 2SO30E:3

C-uppsats

Abstract

Author: Hanna Nir

Title: “You like become your opinion”: A study of how young people do politics in late modern society.

There are shared opinions about how young people's participation in politics looks

like today. Some studies show that young people's participation in party politics has

been drastically reduced. Simultaneously, other studies show how young people are

more politically interested today than in a long time. Thus, young people have a

strong interest in politics, but participate to a lesser extent in party politics. Then

where does young people's doing of politics go? The purpose of this study is to

show how societal changes such as increased individualization and digitalization

have come to influence how young people do politics today. In order to understand

the changes that have taken place in what is considered to be politics and how

politics is being practiced today, we need to take a step back and look at the major

societal changes that have taken place in late modern society. Through a qualitative

study based on interviews, this paper has sought answers to how today's young

people are doing politics in late modern society and how it can explain the paradox

of declining participation in party politics and at the same time increasing interest in

politics. The result showed that young people's doing of politics today has come to

be individualized, where much of the doing of politics is based on the individual and

everyday life. Therefore, what was previously considered personal and non-political

has come to be politicized. This politicization of the unpolitical has been done at the

expense of the political which at the same time becomes more unpolitical for the

young, and thus the low interest in the political system and to channel its political

action through political parties. Digitalization has also contributed to the fact that

this individual engagement can be exercised via social media which has become an

important political arena for young people today. To a greater extent, the young

citizen now wants to be a political actor of their own and to influence themselves

directly in relation to society, rather than having their views represented by

politicians. In this way, past private acts such as consuming less meat and one's own

career choices are largely political actions in late modern society.

Keywords: political commitments, late modernity, young people, individualization,

digitalization, life politics, sub politics

Tack Jag vill rikta ett stort tack till de tio unga som ställt upp som intervjupersoner i denna studie, utan er hade den inte varit möjlig! Jag vill även tacka mina handledare Karina Peterson och Glenn Sjöstrand som kommit med kloka invändningar och stöttat mig genom arbetets gång. Till sist vill jag tacka mina kurskamrater Kristina Mikuljan och Jonathan Madeland för att ni kommit med nyttig feedback och bollat idéer med mig när jag behövt det som mest.

Hanna Nir

April 2020

Innehållsförteckning

Abstract ...................................................................................................................... 2 1. Inledning ................................................................................................................ 1 2. Det sociologiska problemet ................................................................................... 2

2.1 Det moderna och det senmoderna samhället .................................................... 2 2.2 De nya sociala rörelserna ................................................................................. 3 2.3 Digital politik .................................................................................................... 4 2.4 Dagens ungdomsgeneration .............................................................................. 4 2.5 Syfte och frågeställning ..................................................................................... 6

3. Tidigare forskning ................................................................................................. 6 3.1 Paradoxen kring ungas deltagande .................................................................. 6 3.2 Senmoderna perspektiv på det förändrade politiska landskapet ...................... 7 3.3 Mitt bidrag till fältet .......................................................................................... 9

4. Teoretiska utgångspunkter ................................................................................ 10 4.1 Ett senmodernt perspektiv ............................................................................... 10

4.1.1 Individualisering ...................................................................................... 11 4.1.2 Politisk reflexivitet ................................................................................... 12 4.1.3 Subpolitik ................................................................................................. 13 4.1.4 Livspolitik ................................................................................................ 13

4.2 Vad är politik? ................................................................................................. 14 4.3 Definition av begrepp ...................................................................................... 15

5. Metod och material ............................................................................................. 17 5.1 Urval ............................................................................................................... 18 5.2 Tillvägagångssätt ............................................................................................ 19 5.3 Bearbetning av materialet ............................................................................... 20 5.4 Etiska överväganden ....................................................................................... 21 5.5 Metodologiska överväganden ......................................................................... 22

6. Resultat och analys .............................................................................................. 23 6.1 De unga politiska aktörerna idag ................................................................... 23

6.1.1 ”Påverkaren” (hög modern politik + hög senmodern politik) .................. 24 6.1.2 ”Kritikern” (låg modern politik + hög senmodern politik) ...................... 25 6.1.3 ”Åskådaren” (låg modern politik + låg senmodern politik) ..................... 25 6.1.4 Idealtyperna som analytisk poäng ............................................................ 26

6.2 Strategier för att nå politisk kunskap .............................................................. 26 6.2.1 Kunskap via traditionella medier ............................................................. 27 6.2.2 Kunskap via vänner och diskussion ......................................................... 27 6.2.3 Kunskap via sociala medier ..................................................................... 28

6.3 Sakfrågor och opinionsbildning ...................................................................... 29 6.3.1 Sakfrågorna intresserar ............................................................................. 29 6.3.2 Fokus på opinionsbildning ....................................................................... 31

6.4 Görandet av politik och den politiska arenan ................................................. 32 6.4.1 Former på det politiska görandet .............................................................. 32 6.4.2 Självidentiteten som politisk arena .......................................................... 33 6.4.3 Vardagslivet som politisk arena ............................................................... 35

6.4.4 Konsumtion som politisk arena ................................................................ 37 6.4.5 Sociala medier som politisk arena ............................................................ 38 6.4.6 Kroppen som politisk arena ..................................................................... 40

6.5 De medvetna och kritiska unga ....................................................................... 42 6.6 Distansen till det politiska systemet ................................................................ 44

6.6.1 Partipolitik = old school ........................................................................... 44 6.6.2 Att springa runt politikerna ...................................................................... 45 6.6.3 Misstro till partier men förtroende för demokrati .................................... 47 6.6.4 Diskrepansen kring vad som är politik ..................................................... 49

7. Slutsatser .............................................................................................................. 50 8. Diskussion ............................................................................................................ 53

8.1 Självkritisk diskussion och förslag till vidare studier ..................................... 54 9. Litteraturförteckning .......................................................................................... 56

9.1 Tryckta referenser ........................................................................................... 56 9.2 Elektroniska referenser ................................................................................... 56

Bilagor ........................................................................................................................ 1 Bilaga 1: Presentation av intervjupersonerna ........................................................ 1 Bilaga 2: Intervjuguide ........................................................................................... 4

1

1. Inledning

Under den senare delen av 1900-talet har samhällsförändringar såsom teknisk utveckling,

globalisering och höjd levnadsstandard omvälvt det sociala landskapet. Dessa förändringar

har bland annat lett till att större fokus riktats mot individen snarare än kollektivet och nya

förutsättningar för interaktion har uppstått i samband med den teknologiska utvecklingen.

Dagens unga, som av Ungdomsbarometern kallas generation smartphone, kan sägas vara den

första generation som vuxit upp med digitaliseringen som norm. Det som präglar denna

generation är bland annat smartphoneutvecklingen, uppväxten i ett individualistiskt tidevarv,

och livet i en mer osäker värld (Ungdomsbarometern, 2018). Detta får förstås stora

konsekvenser för hur dagens unga interagerar och var, där till exempel sociala medier blir en

viktig arena för interaktion.

I min B-uppsats Ungas politiska beteende på sociala medier undersöktes ungas politiska

aktivitet och intresse samt vilka politiska frågor som upplevdes mest och minst viktiga. I

framtagningen av resultatet blev vi överraskade att inte fler ansåg sig vara politiskt aktiva och

intresserade. För oss, som del av den population vi undersökte, stämde resultatet inte överens

med vår förförståelse om den sociala verklighet vi lever i. Varför uppger inte unga att de gör

och intresserar sig för politik när vi vet att de gör det?, var en tanke vi brottades med. I denna

så kallade krock i materialet har jag nu efter en del vridande och vändande, hittat något

intressant att fortsatt undersöka.

Ungas politiska deltagande och engagemang har forskare länge intresserat sig för. Mellan

1990 och 2010 halverades antalet medlemmar till de svenska partierna och det är just bland de

unga som medlemsantalen sjunker allra mest och just ungdomsförbunden tappar medlemmar

snabbare än själva partierna. Denna utveckling kan anses vara oroande för demokratin då

unga inte längre väljer att delta i de inomparlamentariska politiska formerna som förr och den

representativa demokratin töms på så sätt på deltagare (Bäck, Bäck & Gustafsson, 2015).

Trots dessa sjunkande siffror visar andra studier att unga idag är intresserade av politik på en

nivå nästan lika hög som den omtalade ”68-generationen” (Ungdomsbarometern, 2018). Detta

intresse verkar dock kanaliseras åt annat håll än genom partipolitiken, som unga idag istället

har mycket lågt förtroende för (Ungdomsbarometern, 2017). Man kan likt Adrienne Sörbom

(2002) i sin avhandling fråga sig vart politiken tar vägen när partipolitiken töms och det

politiska intresset samtidigt går upp. Vart tar ungas politiska görande vägen idag? Och hur går

de unga tillväga när de gör politik? Det är dessa frågor jag ämnar att kasta ljus på i denna

2

uppsats. För att förstå dessa förändringar i politiken kan inte bara politiska aspekter tas i

hänsyn utan vi måste backa och försöka överblicka andra större samhällsförändringar.

Senmoderna faktorer som individualisering och digitalisering blir därför högst relevanta i

förståelsen av hur unga gör politik i vår samtid.

2. Det sociologiska problemet

2.1 Det moderna och det senmoderna samhället Moderniteten brukar sägas ha sin grund i upplysningstidens idéer om vetenskapliga principer,

förnuft, individuella rättigheter och etablerade politiska system. I samband med den

teknologiska utvecklingen och det ökade materiella välståndet som växte fram i samband med

industrialiseringen på 1800-talet brukar man tala om ett modernt samhälle. Detta utvecklades

ytterligare utifrån ovannämnda faktorer i efterkrigstidens 1900-tal. Under de senare

decennierna av 1900-talet sker dock förändringar i samhället som får många teoretiker att

kritisera idén om modernitet och att samhället fortfarande skulle befinna sig i ett modernt

tillstånd (Berman, 1987). Ett av dessa nyare angreppssätt av förståelsen av vår samtid är

istället senmoderniteten.

Samhället som dagens unga växer upp i är på många sätt annorlunda från det samhälle unga

växte upp i för några decennier sedan. Dagens samhälle präglas av mer mediekommunikation,

en fortsatt digitalisering och en längre gången individualisering än tidigare. Hur dagens

samhälle bäst bör definieras och hur mycket det skiljer sig från efterkrigstidens moderna

samhälle är många teoretiker oense om, där vissa hävdar att vi lämnat det moderna samhället

och nu snarare befinner oss i en postmodern samtid. Postmodernismens förespråkare hävdar

att gränserna mellan fiktion och verklighet suddats ut, främst genom den pluralism och

mångfald som uppstått genom det massmediala där gränserna mellan det privata och

offentliga är luddiga (Sörbom, 2002). Det postmoderna perspektivet har dock kritiserats, och

Ulrich Beck och Anthony Giddens bland andra vill snarare beskriva det som att vi lever i en

andra modernitet, eller ett senmodernt samhälle. Detta innebär att vi fortfarande befinner oss i

ett modernt tillstånd men att moderniteten istället har radikaliserats genom bland annat

globaliseringen, den tekniska utvecklingen, miljöpåverkan, värderingsförändringar och ökad

individualisering (Beck, 1998; Giddens, 1991). De teoretiker som utgår ifrån en senmodern

förståelse av samhället brukar hävda att samhället fortfarande bör betraktas som ett

3

industriellt sådant men att så pass stora samhällsförändringar har skett att vi behöver en ny

beskrivning för vad detta samhälle innebär idag.

Beck benämner vår samtid som ett risksamhälle och menar att det ökade kaoset och brist på

sammanhang och mönster handlar om risk och osäkerhet. Även om risker alltid har funnits

menar Beck att dagens risker är kopplade till den vetenskapliga, tekniska och sociala

utvecklingen och därför är mer abstrakta än tidigare. De sociala riskerna kan till exempel

handla om att våra relationer idag är mycket mer tillfälliga än tidigare där vi exempelvis

skiljer oss, flyttar och byter karriär på ett sätt vi inte tidigare gjort (Beck, 1998). Giddens

uppmärksammar också relationernas ökade tillfällighet och kallar detta för intimitetens

omvandling (1991). Ytterligare ett karaktärsdrag i det senmoderna samhället är

urbäddningsmekanismen som innebär att relationer har lyfts ur sina lokala och konkreta

sammanhang och avskilt interaktionen från platsens specifika drag där tid och rum bryts upp

och får mycket mindre betydelse än tidigare, till exempel genom internet (1991).

2.2 De nya sociala rörelserna Utifrån den tidigare forskningen om ungas politiska deltagande och engagemang och de

sjunkande medlemsantalen i de partipolitiska ungdomsförbunden är det här relevant att

beskriva de så kallade nya sociala rörelserna. Det vill säga sociala rörelser som uppkom efter

andra världskrigets slut som fredsrörelsen, kvinnorörelsen, miljörörelsen och liknande. De nya

sociala rörelserna är rörelser som utgår ifrån de centrala problem som finns i samhället vid en

viss tidpunkt. Dessa rörelser framkommer alltid i en aktuell social kontext och kommer att

framträda i takt med att samhället förändras (Sörbom, 2005). Många av de frågor sociala

rörelser intresserar sig för kan inte förhandlas inom ramen för det parlamentariska politiska

systemet, förändringen bör istället ske minst lika mycket i hemmen och på arbetsplatserna.

Därför intresserar sig de sociala rörelserna sällan särskilt mycket för det parlamentariska

politiska systemet, utan den personliga vardagen blir lika mycket en politisk arena. De sociala

rörelserna och det politiska engagemanget har alltså gått i samma riktning mot ett mer

vardagspolitiskt handlande där mindre fokus läggs på representation och mer på den egna

handlingen (Sörbom, 2002). Sedan digitaliseringens framväxt kan vi även se hur dessa sociala

rörelser mobiliserar på sociala nätverk vilket kan sägas ha revolutionerat rörelsernas möjlighet

till organisering och mobilisering där man blivit betydligt mindre beroende av tid och rum

(Olsson, 2017).

4

2.3 Digital politik I samband med internets frammarsch har sociala medier fått en betydande roll i den

senmoderna människans liv. Som i flera andra delar av vardagen har sociala medier kommit

att bli ett nytt verktyg även för politiken. Tobias Olsson (2017) beskriver hur sociala mediers

nätverksstruktur utgör en mycket betydande resurs för sociala rörelsers mobilisering.

Nätverket skapar kontaktytor mellan geografiskt spridda aktivister, ger utrymme för att forma

politisk identitet och möjlighet att nå ut med sina idéer. Förutsättningarna och möjligheterna

för politiken har ändrats på så sätt att mobilisering har blivit betydligt mer effektivt och även

att ta del av samt uttrycka sig i politiska frågor har blivit tillgängligt för alla med ett konto på

olika sociala medier (Olsson, 2017). Politiken kan därför med digitaliseringens hjälp sägas ha

demokratiserats och individens eget deltagande i politiken har kommit att bli mer självklart än

inom den traditionella representativa politiken. Denna utveckling står i enighet med Beck och

Giddens idéer om ett samhälle där avgränsningen mellan det offentliga och det privata blivit

mer abstrakt och större krav ställs på individens val och självreflexivitet (vilket beskrivs mer

ingående i mina teoretiska utgångspunkter i kapitel 4). Ställningstagande selfies, politiska

hashtags och åsiktsladdade inlägg är exempel på digitalt politiskt görande som utgår ifrån

individen som aktör för att åstadkomma politisk förändring.

2.4 Dagens ungdomsgeneration Som nämnt i inledningen är dagens unga den första generation som vuxit upp med en

smartphone i handen som norm för hur vardagslivet fungerar. Även om digitaliseringen

påbörjades redan under det som brukar kategoriseras som den tidigare generationen har den

ytterligare utvecklingen och den ständiga närvaron av digitalisering med hjälp av

smartphonen ändå påverkat dagens unga så pass att det kan göras åtskillnad från generationen

över. Ungdomsbarometern kategoriserar dagens unga som de som är mellan 15 och 24 år och

är födda senare än år 1994 år 2018 när rapporten skrevs. De låter sex kategorier symbolisera

vad som är utmärkande för generationen som växer upp idag; olika, påverka, medveten, hälsa,

smartphone och trygg (Ungdomsbarometern, 2018). Med kategorin olika åsyftas att unga idag

är en mer heterogen grupp än någonsin, vilket märks i medievanor, intressen, subkulturer och

värderingar. Tack vare smartphonen är innehåll från hela världen aldrig långt bort och det

stora utbudet bidrar också till större fragmentering. Att vara uppvuxen med att alla är olika

innebär inte bara att identiteten blir viktigare utan bidrar också till att de unga idag ställer krav

på att det ska finnas mångfald, vilket syns både i arbetslivet och i skolvalet. Dagens unga är

också uppväxta med att välja saker och skapa sin identitet genom val. Kategorin påverka

5

motiveras med att unga idag upplever att de har många val och att de själva är ansvariga över

sina livsöden, vilket både uppfattas som något bra men stundvis även svårt. Upplevelsen att

föräldragenerationen hade det enklare är utbredd och vägen till ett jobb känns som mindre

självklar och svårare idag än tidigare. Unga idag upplever också i större utsträckning än

tidigare generationer att de kan påverka, och inte minst påverka samhället. Många är med och

påverkar val hemma i hushållet och upplever även att de kan påverka genom konsumtion.

Som tidigare nämnt ligger både det politiska deltagandet i topp och så även valdeltagandet,

men deltagandet i partipolitiken sjunker. Istället är det sakfrågor som verkar locka de unga

idag (Ungdomsbarometern, 2018).

Med kategori medveten åsyftas ungas medvetenhet gällande samhällsfrågor. Tidigare

jämförde jag dagens unga med 68-generationen, men medan dagens unga är mindre rebelliska

och buycottar snarare än bojkottar, alltså de konsumerar medvetet utefter sina politiska

övertygelser. Tre av tio unga idag identifierar sig som vegetarianer och 71 procent uppger att

de bestämmer vilken mat som ska handlas hem till hushållet (Ungdomsbarometern, 2018). De

frågor som intresserar unga mest är jämställdhet och miljö, vilket kan spegla hur de unga

vuxit upp med feminism, källsortering och klimatångest som en ökad del av vardagslivet.

Kategorin hälsa motiveras på så vis att unga verkar bry sig mer om sin hälsa idag än tidigare,

vilket kan ses i ökat intresse för träning och kost och mindre intresse för alkohol. Oviljan att

tappa kontrollen eller att göra bort sig samt den ökade psykiska ohälsan bland unga kan vara

förklaringar till detta. Kategorin smartphone används som tidigare nämnt då dagens unga är

de första som vuxit upp med smartphonen som norm. Stor del av kommunikation med vänner

och liknande sker nu via smartphones och många unga är uppkopplade så pass mycket att det

påverkar andra viktiga delar av livet, såsom fysisk aktivitet. Exempelvis så gamear en av tre

unga varje dag och 82 procent tittar regelbundet på Youtube. Den sista kategorin, kategori

trygg, speglar hur unga idag lägger större fokus än förr på att vara med familjen, plugga och

leva hälsosamt. Unga söker alltså trygghet i större utsträckning än tidigare generationer, vilket

syns i allt från mer arbetsmarknadsanpassade studieval till kontroll genom graviditetsappar

och att läsa innehållsförteckningar (Ungdomsbarometern, 2018). Motivet med att presentera

den information som Ungdomsbarometern tagit fram om dagens unga är att sätta generationen

i kontext. De karaktäriserande dragen för dagens unga visar att i takt med att samhället

förändras, förändras även vad de unga bryr sig om, hur de interagerar och hur de uppfattar den

värld de lever i. För att förstå hur denna generation unga förhåller sig till att göra politik blir

6

det utifrån senmoderna perspektiv därför även relevant att se till dessa utmärkande drag och

dess bakomliggande anledningar såsom ökad individualisering och digitalisering.

2.5 Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att söka förklara hur ungas görande av politik ser ut idag i takt med

att samhället kommit att bli mer individualiserat och nya digitala former för interaktion blivit

en stor del av ungas vardag. När tvetydiga resultat visar att ungas partipolitiska deltagande

sjunker kraftigt samtidigt som det politiska intresset är högre än på länge blir målet att försöka

kartlägga vart detta politiska görande tar vägen och om det finns någon diskrepans mellan

ungas görande av politik och vad som anses vara politik. Genom en kvalitativ studie där

ungas egna berättelser om vad politik är för dem och hur de går tillväga när de utför politiska

handlingar vill jag söka förklara hur samhällets individualisering och digitalisering påverkat

det politiska deltagandet och engagemanget hos unga idag.

De frågeställningar som studien ämnar besvara är följande:

Ø Hur kan ungas görande av politik förstås i en senmodern samtid?

Ø Vad kan en senmodern förståelse av politik säga oss om ungas sjunkande deltagande i

partipolitiken och samtidiga ökade intresse för politik?

3. Tidigare forskning

3.1 Paradoxen kring ungas deltagande Det finns sedan länge en föreställning om att unga människor är politiskt aktiva i mindre

utsträckning än äldre (Bäck, Bäck & Gustafsson, 2015). Särskilt gäller denna oro unga

människors engagemang i och intresse för politiska partier (Bäck, Bäck & Gustafsson, 2015;

Ungdomsbarometern, 2017; Bennett, 2008; Bennett, Wells & Rank, 2009). Det beror på att

politiska partier utgör en avgörande länk mellan medborgarna och de politiska

representanterna i den representativa demokratin, som ibland även har kallats för

partidemokratin. Utan politiska partier kan den representativa demokratin inte fungera. Därför

växer oron när partierna tappar medlemmar och färre medborgare väljer att engagera sig i

partier i de europeiska demokratierna.

Däremot pekar flera andra studier på att detta inte alls handlar om att unga är mindre politiskt

intresserade idag, utan kanske till och med mer intresserade (Bäck, Bäck & Gustafsson, 2015;

Ungdomsbarometern, 2018; Bennett, 2008; Bennett, Wells & Rank, 2009; Sörbom, 2002).

7

Dessa tvetydliga resultat, där vissa studier visar att ungas deltagande sjunker medan andra

visar att unga är mycket intresserande och engagerade av politiken idag, vilket jag väljer att

kalla paradoxen kring ungas deltagande. Flera forskare har gett sig på att försöka förklara

fenomenet där vissa hävdar att unga blivit mer ”kritiska medborgare” i samband med att unga

är mer utbildade och informerade idag än förr och därför mer skeptiska till rådande strukturer

(Garcia Albacete, 2011; Bäck, Bäck & Gustafsson, 2015). Andra är mer pessimistiska och

menar att det är ungas cyniska förhållningssätt till de traditionella politiska institutionerna,

lägre politiska intresse och kunskap samt förtroende för politiska institutioner som är

anledningen till det sjunkande politiska deltagandet. En del hävdar också att det minskade

deltagandet också kan bero på att unga i lägre utsträckning känner att det är deras

medborgerliga plikt att delta (Blais et al.; 2004, Bennett, 2008; Bäck, Bäck & Gustafsson,

2015).

3.2 Senmoderna perspektiv på det förändrade politiska landskapet Adrienne Sörbom är en av dem som problematiserat de tvetydiga resultaten kring politiskt

deltagande som å ena sidan pekar mot ett minskat engagemang och å andra sidan pekar mot

att människor idag är mer delaktiga och engagerade i politiken. För att reda ut denna

tvetydighet tillämpar hon ett senmodernt perspektiv för att förstå det förändrade politiska

görandet genom att se till de större förändringarna som skett i samhället (2005). Hon menar

att parallellt med att engagemanget i partier och organisationer har sjunkit har nya former för

politiskt görande uppstått som snarare utgår från individen med vardagslivet som politisk

arena. Ett centralt begrepp för en senmodern förståelse av samhällets förändring i allmänhet

och politikens förändring i synnerhet menar hon är individualisering som innebär att

individen blir en viktigare aktör i samhället på bekostnad av kollektiva aktörer. Individen

uppfattas ha ett större ansvar att själv fatta beslut och samhälleliga villkor uppfattas som

individens egna bekymmer (Sörbom, 2002; Sörbom, 2005; Landehag, 2018; Beck, 2012;

Giddens, 1991; Bauman, 2002).

Även om engagemanget för den traditionella partipolitiken verkar sjunka bland unga har det

partipolitiska systemet fortfarande stor betydelse då de flesta fortfarande röstar även om de

inte engagerar sig i exempelvis ungdomsförbund längre. Det kan vara värt att tillägga att i

Sverige har valdeltagandet bland unga, till skillnad från många andra västerländska länder,

faktiskt ökat från 69,9 procent år 2002 till 81,3 procent år 2014. Förtroendet för partipolitiken

minskar dock även bland unga i Sverige trots det ökade valdeltagandet (Ungdomsbarometern,

2017), vilket återigen tar oss till paradoxen kring ungas deltagande. Antingen röstar unga i

8

högre utsträckning samtidigt som de är mindre intresserade av att delta i politik, eller så tar de

ungas görande av politik tar andra vägar.

I samband med internets framväxt har sociala medier kommit att bli en dominerande arena för

politik idag där unga är överrepresenterade som aktiva användare (Olsson, 2017; Bäck, Bäck

& Gustafsson, 2015; Ungdomsbarometern, 2018). Sociala medier har kommit att bli centralt

för ungas politiska deltagande och för kommunikation och informationsintag överhuvudtaget.

Plattformarna underlättar organisering utan organisationer och gör det möjligt att aktivera ett

engagemang som kan ligga latent. De sociala medierna förändrar också förutsättningarna för

de nya sociala rörelserna, som att snabbt kunna mobilisera stora mängder människor och

sprida information (Olsson, 2017). Till exempel är det svårt att föreställa sig att #metoo-

rörelsen skulle haft samma genomslag utan de förutsättningar som finns för organisering,

mobilisering och informationsspridning på sociala medier (NE, 2019).

Det finns alltså ett stort politiskt engagemang hos unga som organiseras i nya digitaliserade

och individualiserade former. Samtidigt har unga lågt förtroende för partipolitiken och

engagerar sig helst inte i ungdomsförbund. Unga gör och intresserar sig alltså för politik

utanför den traditionella partipolitiska formen som istället tappar medlemmar och här finns

istället en föreställning om unga som politisk passiva eller oengagerade. Detta handlar enligt

Bennett om en misskommunikation mellan unga och den traditionella politiken där unga inte

kan delta som medborgare på sina egna villkor (Bennett, 2008). Att den traditionella

partipolitiken inte lyckas ta fasta på de ungas engagemang och inte heller anpassar sig efter

den nya generationen blir en demokratifråga om medborgarskap där partierna i mindre

utsträckning genom sina medlemmar utgör en kanal mellan medborgarna och den

representativa demokratin (Bäck, Bäck & Gustafsson, 2015; Amnå & Ekman, 2013).

Sörboms studie Vart tar politiken vägen? Om individualisering, reflexivitet och görbarhet i

det politiska engagemanget är den som närmast rört sig det fält som denna studie ämnar att

undersöka. I studien undersöks hur det politiska engagemanget har ändrats över tid genom de

fem senaste generationerna. Sörboms slutsats är att det politiska engagemanget i takt med

stora samhällsförändringar har individualiserats och att människor idag i högre grad vill agera

själva när de agerar politiskt. Denna förändring har också lett till att vardagen blivit mer

politiserad och att allt fler saker uppfattas som politiska. När fler delar av livet som tidigare

uppfattats som privata istället politiserats menar Sörbom att effekten blir att de kollektiva

arenorna töms på deltagare, därmed det politiska systemet. Sörbom ser i sitt material en

skillnad mellan generationerna där de äldre deltagarna, födda på 1920-talet uppfattar politiken

9

som mer distanserat från dem som politikerna sköter, medan de yngre deltagarna, födda på

1970-talet, ser sig själva som aktörer i politiken och att de har en roll och ansvar i samhället

och dess förändring och utveckling. Däremot menar Sörbom att detta senmoderna politiska

görande, som ofta tar sig i uttryck genom individuella handlingar såsom att källsortera eller att

handla ekologiskt, sällan betraktas som just ”politik”. Ändå är det just med syfte att påverka

eller förändra samhället som dessa handlingar utförs. Kortfattat menar Sörbom att

individualiseringen av det politiska engagemanget å ena sidan gjort människor till mer

deltagande medborgare då individen uppfattar sig själv som en viktig aktör i det samhälleliga

projektet. Å andra sidan har dessa individuella handlingar ibland svårt att båda av sina aktörer

uppfattas som politik men även att på längre sikt organisera eller mobilisera i jämförelse med

de kollektiva politiska formerna.

3.3 Mitt bidrag till fältet Sammanfattningsvis visar litteraturöversikten ovan att det finns mycket forskning om ungas

politiska deltagande i den traditionella politiken, hur de unga sympatiserar med de politiska

partierna och liknande. Forskningen som berör mer informella former av politiskt

engagemang, alltså politiskt görande som inte kanaliseras genom partier, är däremot både

mindre och yngre. Den forskning som specifikt undersökt förändringen i görandet av politik i

relation till individualisering, som Sörbom, har inte heller haft digitaliseringens påverkan som

aspekt (sociala medier hade inte haft sitt genomslag när litteraturen utgavs) och fokuserar inte

heller på unga som grupp.

Mina egna tankar kring fältet är att man riskerar att ha en för snäv bild av vad politik är när

man talar om att unga idag inte deltar politiskt. Man riskerar då att missa viktiga förändringar

i hur människor i allmänhet och unga i synnerhet går tillväga idag för att agera politiskt. I

denna studie vill jag istället försöka se om det kan vara så att unga faktiskt inte ”gör slut” med

politiken utan snarare reformerar det politiska görandets betydelse, om unga gör politik på ett

nytt sätt. För att återvända till resultatet i min B-uppsats och citatet av David Pavlu på

försättsbladet till denna uppsats; om vi frågar unga om de är politiskt aktiva svarar kanske

några av dem ja. Frågar vi istället unga om de har åsikter om jämställdhet, HBTQ-frågor eller

klimatförändringar kan vi föreställa oss att resultaten skulle bli annorlunda. Min hypotes är

istället att unga idag i hög grad deltar och engagerar sig i vad politik i politisksociologiska

termer innebär – symboliska handlingar med mål att förändra för fler än en själv vilka är

politiska oavsett om de utförs inom eller utanför det politiska systemet (Sörbom, 2002).

10

Främst har kvantitativa studier gjorts på fältet som berör antingen det sjunkande eller det

ökade deltagandet. Gemensamma kartläggningar av dessa motstridiga resultat har ofta

presenterats utan problematiseringar av den så kallade paradoxen kring ungas deltagande. En

stor del av denna litteratur verkar också stanna vid konstaterandet av att unga kanaliserar sitt

politiska engagemang genom nya digitaliserade och individualiserade former i mer lösa

sociala nätverk än tidigare och går sällan mer noggrant in på hur det politiska görandet går till

och bör förstås. I mitt bidrag skulle jag därför vilja fokusera på de ungas egna berättelser om

vad politik är för dem, varför de intresserar sig för politik och försöka förstå deras görande av

politik snarare än att kartlägga det. Utifrån det jag tidigare redovisat blir det viktigt att ställa

frågor kopplade till vardagliga handlingar med försök till att förändra. Forskningen om ungas

politiska deltagande och engagemang anser jag alltså hade haft nytta av kvalitativa bidrag där

ungas egna röster om görande och förståelse av politik fick ta plats. De som verkar kommit

närmast denna ansats är Sörboms kvalitativa studier på ämnet, som hon motiverar på liknande

sätt som jag gjort ovan och som visat sig vara ganska ensamt på ett fält som helst verkar vilja

ge kvantitativa förklaringar (Amnå, 2002).

4. Teoretiska utgångspunkter I detta kapitel presenteras teoretiska utgångspunkter och begrepp som används i studien. Den

övergripande teoretiska utgångspunkten som tillämpas för att förstå ungas görande av politik

är ett senmodernt perspektiv. I enlighet med Sörbom används även här ett större samhälleligt

perspektiv med motiveringen att för att förstå de förändringar som skett i det politiska

görandet hos unga idag måste vi se till de större förändringar som skett i samhället. Där blir

den ökade individualiseringen och digitaliseringen högst relevanta och därför även de faktorer

jag fokuserar på i denna studie. I detta kapitel presenterar jag även mina egna begrepp modern

politik och senmodern politik som skapats för att sammansvetsa olika definitioner av de två

politiska former som diskuteras i denna uppsats.

4.1 Ett senmodernt perspektiv Det senmoderna perspektivet fokuserar på de historiska förändringarna i samhället och en

underliggande bredare logik eftersöks för att förstå dessa. Snarare än att försöka förklara varje

detalj handlar det om att syna hur vissa förändringar hänger samman med stora omvandlingar

i samhället. Utgångspunkter för teorier om det senmoderna samhället är det moderna

samhällets processer, institutioner och erfarenheter och hur dessa har förändrats över tid och

lett fram till det samhälle i lever idag, varav det politiska engagemanget är ett av de många

11

områden som senmoderna forskare anser har förändrats. Ett senmodernt perspektiv på politik

innebär att de processer som drivit fram det moderna samhället fortfarande är verksamma och

att de politiska organisationer som växte fram som en del av moderniteten är viktiga idag.

Men samma processer skapar med tiden också nya förhållanden, nya organisationer och delvis

nya sätt att förhålla sig till politiken. Politiken idag är alltså både föränderlig och stabil

(Sörbom, 2005).

Detta breda perspektiv möjliggör en större sammanhängande förklaring av det politiska

engagemangets förändring än om vi enbart skulle se till det politiska systemet (Sörbom,

2002). En svårighet med en sådan allomfattande teori kan vara att den inte lyckas ge

tillräcklig förståelse för specifika fenomen. Denna studie står dock inför att förklara

paradoxen kring ungas deltagande, alltså diskrepansen mellan viss forskning som pekar på

ungas minskade politiska deltagande och annan forskning som visar att ungas politiska

intresse är mycket högt. De tidigare resultaten på fältet kan snarare visa nackdelen med att

undersöka något på ett mycket specificerat fält och söka förklaringar för politik inom det

politiska systemet. De tvetydiga resultaten kring ungas politiska deltagande är ett exempel på

detta. Sörbom menar även att det politiska system som vi känner till idag är en produkt av det

moderna samhället, och när det moderna samhället förändras kommer politiken att göra

detsamma (2002). Därför vill jag hävda att det kan finnas nytta i att försöka förklara ungas

görande av politik idag med större samhällsförändringar i beaktning. Begreppen

individualisering, reflexivitet, subpolitik och livspolitik blir centrala analytiska verktyg för en

senmodern förståelse av ungas görande av politik i denna studie.

4.1.1 Individualisering

Ett centralt begrepp inom senmodernitet är individualisering, vilket innebär att individen blir

en viktigare aktör i samhället på bekostnad av kollektiva aktörer. Individualiseringsprocessen

medför ett större oberoende för individerna gentemot kollektiv, sociala bindningar och

traditioner. Giddens (1991) beskriver det som att individen idag i högre grad kommit att

kontrollera och definiera sin egen livshistoria och även ställt högre krav på att göra detta.

Giddens hävdar vidare att förändringen av självidentiteten och globaliseringen utgör de två

polerna i dialektiken mellan det lokala och globala i senmoderniteten. Förändringarna i

förståelsen av identiteten och vad som tillhör det personliga livet eller inte, hänger alltså enligt

Giddens samman med uppkomsten av sociala förbindelser som är mycket mindre beroende av

tid och rum. Denna stora uttöjning av tid och rum bidrar till att självet och samhället är

ömsesidigt sammanlänkade på en global nivå, vilket Giddens menar är första gången i

12

mänsklighetens historia. Individualiseringsprocessen anser Giddens har genomsyrat i stort sett

alla samhällets områden, sociala relationer och där även politiskt handlande och engagemang

(1991). Det politiska engagemanget blir alltså genom denna process något som enskilda

individer har ansvar för. Denna situation kretsar kring individers ansträngningar för att skapa

kontroll och trygghet i den konstanta utsattheten för att göra val som den senmoderna

samtiden innebär. Det egna jagets möjligheter att påverka genom handlingar innebär alltså en

politisering av vardagen (Sörbom, 2002). Genom individualiseringen luckras gränserna upp

mellan det privata och det politiska och det blir svårare att sätta en gräns för var individens

ansvar börjar och slutar. En effekt av detta är att människor idag i större utsträckning

uppfattar sig själva som ansvariga för politik och kollektiva fenomen och därför uppfattas fler

objekt idag som politiska sådana. Individualisering av politiken behöver alltså inte innebära

ett ointresse för det kollektiva eller att förändra tillsammans med andra, utan snarare en

uppluckring av vad som är privat och vad som är politiskt där individen blir en viktigare aktör

i de politiska metoderna oavsett om man agerar inom eller utanför ett parti eller en förening

(Sörbom, 2002).

4.1.2 Politisk reflexivitet

Reflexivitet är ytterligare ett begrepp både Beck och Giddens använder för att förstå den

senmoderna samtiden. I det senmoderna samhället utsätts individer ständigt för ny

information och kunskap som vi behöver ifrågasätta och förhålla oss till. Eftersom det

senmoderna till skillnad från det traditionella samhället är under ständig förändring återfinns

alltså en större pluralism, mångfald och föränderlighet och därför behöver individen på ett

helt nytt sätt än tidigare konstruera sin identitet genom livsstil, fritidsaktiviteter,

familjesituation, arbete och liknande. Samma individ innehar idag fler roller än tidigare, då

exempelvis kvinnor ofta är både arbetande, mamma, fru och så vidare. På så sätt ställs den

senmoderna människan inför en rad olika val och inget är på förhand givet. Detta kräver en

självreflektion av människan kring frågor som vem man är och vad man vill (Giddens, 1991).

Politiskt innebär detta att den samtida människan mer och mer ifrågasätter det som tidigare

tagits för givet i industrisamhället och därmed de traditionella politiska institutionerna och

kraven på delaktighet i dessa. Detta betyder inte att det är demokratin som skepsisen växer

emot, snarare tvärtom, demokratin anses viktigare och politiken likaså då den berör fler

värden än vad den tidigare gjort. Det är just den ökade betydelsen och närvaron av politiken i

vardagslivet som paradoxalt nog istället skapar en misstro och ifrågasättanden av de

ekonomiska och politiska systemen. Den ökade förståelsen i det moderna samhället om att det

13

är människorna själva som ansvarar för utvecklingen istället för gud eller liknande leder till

ifrågasättandet av idén om representativitet (Beck, 1995).

4.1.3 Subpolitik

Beck (1998) beskriver politiseringen av vardagen genom hur politiken kommit att flyttas från

det politiska systemet in i det mellanrum han kallar subpolitik. Subpolitik är alltså en sfär

mellan näringsliv, rättssystem och det politiska systemet där medborgare kan agera politiskt

utan att gå via det politiska systemets uttrycksformer för politik (Sörbom, 2002). Denna arena

menar Beck vuxit fram ur spåren av välfärdsstaten men även av ökade risker. Dessa faktorer

menar han tillsammans har förändrat synen på det personliga och det politiska där den egna

vardagen idag används som politisk arena (Beck, 2012). Den ökade individualiseringen bör

enligt Beck förstås som en upplösning av industrisamhällets livsformer. Förändringar inom

välfärdsstaten, som högre materiell levnadsstandard, längre utbildning som bidrar till större

social rörlighet och utbyggnaden av socialförsäkringssystemen som minskar riskerna för

lönearbetare menar Beck har drivit på individualiseringsprocessen. Processen har enligt Beck

tydliga effekter på det politiska engagemanget och där talar han om en process av

självpolitisering och upprättandet av subpolitiken – ett direkt handlande bortom de

parlamentariska politiska institutionerna. För denna typ av politisk handlande blir vetenskapen

eller privatlivet lika mycket möjliga arenor för att utöva politik. Bakgrunden till detta hävdar

Beck är en förändrad förståelse av vad som är politik när sociala förhållanden mer kom att

sammanflätas med politik i det moderna samhället. När denna uppdelning kring vad som är

politik och vad som är vardagsliv börjar ifrågasättas får detta även långtgående konsekvenser

för det politiska systemet då detta avpolitiseras medan istället det opolitiska blir politiskt

(Beck, 1998).

4.1.4 Livspolitik

Till skillnad från modernitetens politik där fokus låg på levnadsstandard och möjligheten att

leva ett gott liv beskriver Giddens begrepp livspolitik en politik som fokuserar på livsstil,

identitet och det egna livet. Livspolitiken handlar om valen i sig snarare än de villkor som

befriar oss så vi ska kunna välja, det är en politik om livsstilar. Den handlar med Giddens ord

om ”de politiska frågor som uppstår ur de självförverkligande processerna i posttraditionella

kontexter där globala influenser tränger sig djupt in i självets reflexiva projekt och där de

självförverkligande processerna omvänt påverkar globala strategier” (1991, s. 253).

Livspolitik tar sig ofta i uttryck i våra vardagliga val och hör samman med den

avtraditionalisering av samhället som inneburit att identiteten och det egna livet är mycket

14

mindre självklara än förr (Giddens, 1991). Med livspolitik förklarar Giddens de sociala

rörelsernas utveckling och det växande vardagslivsnära politiska. Vi ställer oss frågan; vem är

jag och hur vill jag leva mitt liv satt i relation till det övriga samhället? Precis som när det

kommer till självet har även kroppen blivit involverad i modernitetens reflexivitet och därmed

en arena för livspolitik. Istället för att som tidigare betraktas som ett ”säte” för självet

uppfattas kroppen i det senmoderna snarare som material som går att arbeta med och skapa

sin identitet igenom. I och med samhällets avtraditionalisering och att det uppkommit massvis

med olika sätt att leva på menar Giddens att vi idag behöver göra val på andra sätt än vad som

krävts av människor förut. Även modernitetens grundlag, att söka sanning, skapar ett behov

för oss att hitta vår egen väg. Giddens sammankopplar på så vis vardagliga handlingar som att

köpa en tröja med frågor som arbetsdelning och rättvisa i världen men även med frågor

angående jordens ekosystem. Dessa förändringar menar Giddens även syns i politiken, då

politiken vi gör idag snarare är inriktad på själva valen vi gör (1991).

4.2 Vad är politik? Som denna studie är ett exempel på så kan politik definieras på många olika sätt. Den

politiska sociologin har generellt sett studerat relationen mellan samhälle och stat. Däremot

har den ekonomiska, politiska och kulturella globaliseringen förskjutit fokuset från staten och

andra politiska arenor har istället uppmärksammats mer. De framväxande nya sociala

rörelserna är ett exempel på detta och blivit ett nytt undersökningsområde för den politiska

sociologin. I denna bredare förståelse av politik inom den politiska sociologin ses politik

istället som symboliska handlingar vilka är politiska oavsett om de utförs inom eller utanför

det politiska systemet. Vardagen uppfattas alltså som en politisk möjlighet i vilken människor

kan agera för att uppnå sina politiska mål. Definitionen av politiska handlingar blir alltså

handlingar som genomförs med syfte att skapa förändring för fler än en själv oavsett var dessa

handlingar utförs. På så sätt menar Sörbom att handlingar som att sopsortera, liksom att rösta

är politiska handlingar så länge de utförs med syfte att åstadkomma förändring bortom

individens enskilda intressen (Sörbom, 2002). I studier av de nya sociala rörelserna har

vardagen beskrivits som en viktig utgångspunkt för det politiska handlandet, hur människor i

dessa lösare nätverk använder sig själva, sina kroppar och sin egen vardag för att bedriva

politik. Håkan Thörn (2000) som beskriver globaliseringens betydelse för de nya sociala

rörelserna menar att dessa rörelsers livspolitik innefattar strategier för en politisering och

demokratisering av vardagslivet som utformas underifrån av medborgarna själva med

utgångspunkt från deras individuella och kollektiva livserfarenheter. I denna studie kommer

15

både politiska handlingar inom det parlamentariska systemet och utanför detta att betraktas

som politik. Det är det är just de handlingar som utförs utanför det politiska systemet som

kommer fokuseras då hypotesen är att det är just dessa politiska handlingar unga idag utför i

större utsträckning när ungas politiska deltagande ofta istället anses minska.

4.3 Definition av begrepp Idag kan gränserna kring vad som är politik och inte upplevas som lösare då begreppet inte

endast innefattar den traditionella konstellationen med partier och politiker utan även den

vardagliga personliga politiken som alltmer kanaliseras genom sociala rörelser, aktivism och

individuella ställningstaganden och ofta på sociala medier (Bäck, Bäck & Gustafsson, 2015,

Ungdomsbarometern, 2018). Sociala medier kan med säkerhet sägas ha skapat en ny arena för

politiken där den tar nya lösare former, som i digitala rörelser snarare än de traditionella fasta

organisationerna. I tidigare forskning på detta fält används olika begrepp för att definiera

traditionellt politiskt engagemang och nya former av politiskt engagemang, som latent

politiskt engagemang, faktiskt politiskt engagemang, nya sociala rörelser, livspolitik,

subpolitik och så vidare.

I denna studie konstruerar jag egna begrepp för att kunna peka på skillnaderna i de olika

former av görande av politik; modern politik och senmodern politik. Med begreppet modern

politik åsyftas de traditionella politiska former som anknyts till modernitetens politiska

görande, alltså den politiska form som vanligen antas vara politik. Dessa politiska handlingar

sker även inom ramen för det politiska systemet. Det kan röra sig som att rösta, gå med i ett

partipolitiskt förbund eller kontakta en politiker. Med senmodern politik åsyftas de nya former

av politiskt görande som vuxit fram i samband med senmoderna förändringar i samhället

såsom ökad individualisering och digitalisering. Dessa politiska handlingar fungerar

relationellt med det personliga och vardagliga samt bedrivs bortom det parlamentariska

politiska systemet. Exempel på senmoderna politiska handlingar kan vara att källsortera,

skriva under en namninsamling, posta en normkritisk selfie eller dela ett inlägg om sexuella

övergrepp på sociala medier. Politiska former som de sistnämnda möter många användare av

sociala medier dagligen men innehållet kanske inte alltid förstås som politik. Syftet med att

dela upp det politiska görandet i modernt och senmodernt visar på vilken ”samhällsform” de

politiska uttrycken representerar. Eftersom jag i denna studie vill hävda att både det moderna

och senmoderna görandet av politik är aktuellt i dagens politiska landskap vill jag med mina

begrepp på så sätt göra en teoretisk poäng. Genom begreppen modern politik och senmodern

politik motiverar jag min teoretiska ställning där jag utgår ifrån ett senmodernt perspektiv av

16

samhället – där senmoderna uttryck för politik blivit mycket vanliga men där modernismens

uttryck för politik fortfarande är relevanta och alltså inget som övergetts. Tillämpandet av ett

senmodernt perspektiv motiveras på så vis att det olikt det postmoderna perspektivet erkänner

modernismens politiska former fortsatta betydelse i dagens samhälle. Även om nya politiska

former har uppkommit, som livspolitik och subpolitik, vill jag hävda att det inte går att

förneka betydelsen av det politiska systemet. Att valdeltagandet bland unga svenskar ökar

idag enligt Statistiska Centralbyrån ger oss en antydan om att de modernistiska politiska

formerna inte är obetydliga för dagens unga (Olofsson, 2013).

Jag talar i denna uppsats om politik som någonting som görs. Att ägna sig åt politik definieras

alltså inte av mig som något nödvändigtvis fast och givet, utan snarare som en diskursiv och

performativ process där politiken skapas och återskapas. Denna syn på politik som något som

görs snarare än något som är tillåter också en förståelse av politiskt görande som föränderligt.

Det som ansågs vara utövande av politik i en annan tid eller på en annan plats kan innebära

något annat om dessa byts ut. Genom betraktelsen av politik som en process argumenterar jag

också för att politik i en senmodern samtid därför görs annorlunda än i en modern samtid, då

kontexten är en annan. Det är inte bara hur politik görs som förändras i det senmoderna utan

även vad som är politik. I takt med att samhället förändras, förändras även vad som betraktas

som politiskt. Jag talar i uppsatsen även om politiska arenor. En arena definierar jag som en

plats där politik utövas på, och det kan röra sig om en arena som sociala medier men även den

egna kroppen.

Min teori om hur unga gör politik idag kan sammanfattningsvis förklaras som att ungas

politiska görande idag borde ha förändrats i och med de samhällsförändringar som skett i det

senmoderna samhället. Det handlar om förändringar såsom individualisering, där

självreflexivitet och egna val uppvärderas men även digitalisering där nya förutsättningar för

interaktion friare från tid och rum uppkommit. Liksom andra delar av livet blir mer lämnade

åt individen att ta ansvar och påverka sker även liknande förändring med det politiska

görandet. De unga idag ser vad som händer i samhället och vad de skulle vilja förändra direkt

i relation till sig själva på ett annat sätt än förut och vill använda individuella metoder för att

vara med och påverka. Dessa metoder utgår från individen och dennes egna liv och använder

på så sätt de privata arenorna runt om en för att göra val i relation till hur dessa påverkar

resten av samhället. När de unga idag gör politik utifrån sig själva som individer och sina

egna liv försvinner fokus från det partipolitiska då dessa former att utöva politik på inte

17

matchar de ungas individuella politiska görande, och inte heller nödvändigtvis förståelsen av

vad som är politik.

5. Metod och material Denna studie har genomförts kvalitativt och empirin har samlats in genom semistrukturerade

intervjuer. Åtta teman har funnits i intervjuguiden; bakgrund, inställning till att förändra och

påverka samhället, deltagande, engagemang, digitalisering, individualisering, termen politik

och traditionell politik. Dessa teman har konstruerats med inspiration ur min teori för att

kunna kasta ljus på det centrala i en senmodern förståelse av ungas politiska görande. Varje

tema har haft en antal följdfrågor vardera där vissa av intervjufrågorna har haft en viktig

placering i intervjuns genomförande och ställts likadant till alla informanter medan andra

snarare fungerat som guidning för intervjuaren och anpassats efter varje intervjutillfälle. För

att uppfylla studiens syfte, att söka förståelse i hur unga gör politik idag, vill jag hävda att

kvalitativa intervjuer är en lämplig metod då studien vill söka förståelse i om det finns en

diskrepans mellan ungas görande av politik och vad som anses vara politik idag. I intervjuer

där ungas egna berättelse kring fenomenet får ta plats, där detta görande kan efterfrågas utan

att klassas som ”politiska” handlingar, kan ungas görande av politik i en senmodern samtid tas

fasta på utan att låsas in i de former av politik som oftast tillskrivs denna term idag.

Målet var alltså att lyckas ta fasta på politiska handlingar som unga gör utan att nödvändigtvis

klassa det som politik genom att försöka komma åt dessa göranden med frågor där termen

politik inte används. De studier som tidigare gjorts av ungas politiska engagemang och

deltagande undersöker ofta detta utifrån inomparlamentariska politiska former, med slutsatsen

att ungas politiska deltagande i dessa minskar. Samtidigt har undersökningar kunnat visa att

immateriella politiska värden blivit allt viktigare för unga idag, som frågor om miljö och

jämställdhet, att unga i hög grad intresserar sig för politik, men även att intresset för att

engagera sig i de traditionella politiska formerna har sjunkit markant (Ungdomsbarometern,

2018). För att söka förståelse i denna paradox kring ungas deltagande behövs djupgående

förklaringar från populationen själv för att kunna sätta ord på det som ännu inte verkar ha

lyckats förklaras av den sociologiska forskningen hittills. Det kan bli problematiskt att i en

enkätstudie efterfråga hur respondenten gör politik när hypotesen i denna studie är att ungas

politiska görande inte nödvändigtvis av dem själva klassas som just politik. Vill man fråga om

politiskt görande och förstå detta utan att ställa frågor om politik vill jag hävda att det krävs

18

en kvalitativ approach. Också för att kunna ta fasta på varför denna eventuella diskrepans

mellan vad som klassas som politik och faktiskt politiskt görande existerar.

5.1 Urval Som tidigare nämnt är denna studies syfte att undersöka ungas görande av politik i en

senmodern samtid. Just unga har valts ut som en intressant grupp att studera då unga idag är

den första generation som vuxit upp med digitaliseringen som norm (Ungdomsbarometern,

2018) och eftersom de är födda sent 1900-tal eller tidigt 2000-tal även uppvuxna i det

samhälle som i denna studie kallas senmodernt och där med i högre grad individualiserat än

det samhälle tidigare generationer vuxit upp i. Vem som anses tillhöra gruppen ”unga” finns

olika definitioner av, Ungdomsbarometern åsyftar exempelvis personer i åldrarna 15 till 25 år

medan vissa andra studier inkluderar personer ända upp till 30 år. I denna studie är det

personer bosatta i Sverige i åldrarna 18 till 25 år som åsyftas med termen unga. Jag valde att

skala av de yngsta och äldsta åldrarna ur de bredaste definitionerna av unga, just för att

exkludera de unga som ännu inte är röstberättigade och även de som är över 25 år och vars

livsmönster eventuellt snarare börjat likna vuxna än unga.

Jag har använt mig av ett ändamålsenligt urval vilket innebär att målet är att få den bästa

möjliga information genom att välja informanter baserat på deras attribut (Denscombe, 2018).

För att nå intervjupersoner med de attribut jag eftersökt har jag använt mig av bekantas

nätverk, såsom vänners syskon, klasskompisar eller bekanta. På så sätt har jag kunnat undvika

att intervjua personer jag har en egen relation till. Jag har också rört mig mellan olika städer i

Sverige för att minska risken för att intervjua en för homogen grupp unga. I vissa fall har en

intervjuperson gett mig access till andra möjliga intervjupersoner och därför kan studien

också sägas ha ett snöbollsurval (Arne & Svensson, 2015). Attributen har i denna studie

handlat om informanternas relation till politik då jag ville att resultatet skulle spegla unga med

både hög och låg nivå av politiskt görande. Jag har även lagt tid på att få ett urval som

representerar unga från olika delar av landet, med olika social bakgrund och livsmönster. Just

dessa tre faktorer har jag ansett vara viktiga för att få en mångfald av unga i materialet. Jag

upplevde det viktigt att exempelvis inte enbart intervjua studenter i allmänhet och inte bara

studenter i samhällsvetenskap i synnerhet, då resultatet kan riskera att snarare spegla en

mindre grupp unga med högt politisk görande än en större majoritet av de unga i Sverige idag.

Totalt tio intervjuer genomfördes i fyra olika städer där informanterna bestod av både män

och kvinnor, studerande och icke-studerande, informanter från studievana som studieovana

19

hem, från större städer och mindre städer, informanter med utlandsfödda föräldrar respektive

svenskfödda föräldrar samt bredd i förvärvsarbeten och inriktning på universitetsutbildningar.

Dessa faktorer fungerade snarare som en bakgrund för att försäkra mig om att inte ett nära

kompisgäng eller personer med alltför lika livsmönster intervjuades. Empirin kategoriserades

senare istället utifrån idealtyper som skulle spegla olika typer av unga politiska aktörer idag.

Idealtyperna kategoriserades på så vis att de ungas politiska görande mättes utifrån deras

moderna respektive senmoderna politiska handlingar. Där placerades informanterna i den

kategori som bäst speglade deras görande av senmodern och modern politik. De kunde alltså

hamna i fyra olika kategorier baserat på sin nivå av politiskt görande i de två olika formerna;

låg senmodern politik + låg modern politik, hög senmodern politik + låg modern politik, hög

modern politik + låg senmodern politik samt hög senmodern politik + hög modern politik.

Max Weber beskriver hur idealtyper kan användas som en analytisk modell eller typ med

avsikt att förstå eller mer specifikt beskriva och analysera en viss social enhet eller socialt

förhållande. Idealtypen gör alltså inget anspråk på att försöka förklara världen som den är,

utan är snarare en abstraktion av verkligheten för att lyckas förklara eller förstå de viktigaste

faktorerna och bortse från de mindre betydelsefulla. Idealtyper bygger därför inte på

generaliseringar utifrån statistiska medelvärden utan är mer eller mindre slagkraftiga modeller

(NE, 2019). En presentation av informanterna hittas i bilagorna till denna uppsats.

5.2 Tillvägagångssätt Som nämnt genomfördes tio intervjuer varav en dessa via videolänk. De nio resterande

intervjuer genomfördes antingen i hemmiljö eller i grupprum i universitetsbibliotek respektive

gymnasieskolors grupprum. Intervjuerna tog mellan en timme till en och en halv timme att

genomföra. Ofta blev intervjuerna just längre än en timme vilket berodde på mitt

tillvägagångssätt i intervjun. Många av frågorna i min intervjuguide kan uppfattas som

upprepande, som exempelvis ”Hur gör du när du vill förändra eller påverka någonting i

samhället?”, ”Känner du att du kan ge uttryck för dina åsikter kring hur du tycker samhället

bör vara? Kan du berätta hur du brukar göra detta?” och ”Finns det handlingar du själv utför

på ett visst sätt på grund av hur det påverkar andra i samhället?” (Bilaga 2). Denna

upprepning använde jag mig som intervjuare medvetet av för att kunna komma åt

informantens politiska görande utan att behöva fråga om politik. Om jag istället hade

efterfrågat personens politiska handlingar hade risken funnits att svaren endast hade berört det

jag i denna studie kallar modern politik, till exempel engagemang i partiers ungdomsförbund.

Med denna intervjumetod kunde jag istället ta fasta på hur informanten svarade på frågan, om

20

de direkt började prata om det politiska görandet jag ville ta fasta på eller om liknande fråga

behövde ställas från en annan vinkel för att komma in på det jag var intresserad av att veta.

Detta ledde såklart till att intervjuerna blev något längre än vad forskningsintervjuer

vanligtvis är och risken finns också att trötta ut informanterna (Ahrne & Svensson, 2015). Jag

gjorde ändå övervägandet att det var viktigt att genomföra intervjuerna på detta sätt för att

lyckas mejsla fram den för studien önskvärda empirin. Jag upplevde heller inte det som att

informanterna blev trötta eller irriterade på något märkbart sätt som skulle påverkat studiens

resultat.

Intervjuns upplägg hade också stor betydelse för hur empirin senare kunde komma att

analyseras. Temana och frågorna under dessa var strategiskt upplagda på så sätt att jag inte

efterfrågade sociala medier eller använde termen politik förrän i slutet av intervjun. I fallet

med sociala medier var tanken bakom detta att kunna avgöra huruvida informanterna själva

kom att tänka på sociala medier som en arena för politiskt görande innan jag själv styrde in på

detta ämne eller inte. I fallet av termen politik berodde detta som ovan nämnt på att jag ville

undvika att ”låsa in” informanternas förståelse av politik i modern politik. Istället användes

formuleringar som ”att förändra och påverka samhället” och ”samhällsfrågor” tills de två sista

temana presenterades som rörde termen politik och traditionell politik. En av de viktigaste

frågorna för att ta fasta på den eventuella diskrepansen mellan ungas görande av politik och

vad som innefattas av termen politik var frågan ”Det vi pratar om här nu i intervjun…skulle

du säga att det är politik?” som ställdes i intervjuns slutfas (Bilaga 2).

5.3 Bearbetning av materialet För att bearbeta det material som samlats in för studien har jag i enlighet med Rennstam och

Wästerfors låtit materialet genomgå sortering, reducering och argumentering. Materialet har

sorterats på så sätt att det djuplästs ett flertal gånger och därefter delats upp i teman som

framkommit i materialet.

Att reducera det material jag samlat in som inte var relevant för forskningsfrågan blev en

utmaning. Jag samlade exempelvis in en stor del intressant data om informanternas inställning

till senmodern politik i allmänhet och inställningen till senmodern politik på sociala medier i

synnerhet. Denna data kommer att användas till viss begränsad del, men är inte det som

huvudsakligen ska fokuseras i denna studie. Därför har jag med ett visst vemod fått reducera

denna typ av data in min kommande analys. De teman som istället fokuserades på efter

reduceringsprocessen var strategier för att nå politisk kunskap, sakfrågor och

21

opinionsbildning, görandet av politik och de politiska arenorna, medvetna och kritiska unga

och distans till det politiska systemet. För att senare argumentera för min empiri med teori

kommer främst två analysmetoder användas; analytical bracketing och excerpts commentary

units.

Gubrium och Holsteins analytical bracketing är ett analytiskt spår där vad- och hur-frågor

används i kombination. Rennstam och Wästerfors skriver att å ena sidan bör vad som sker i

materialet uppmärksammas men å andra sidan även hur detta sker. Vad-frågorna söker

förklara fenomenets karaktär, substans eller förutsättningar medan hur-frågorna fokuserar på

hur fenomenet görs, blir till eller återskapas. Vidare hävdar Rennstam och Wästerfors att de

två frågorna inte ska särskiljas utan bör istället växlas mellan, i kombinationen av vad och hur

finns nämligen svaret på frågan varför (Rennstam & Wästerfors, 2015). Vad-analysen

kommer fokusera på informanternas berättelser om själva genomförandet av det politiska

görandet och hur det går till. Hur-analysen kommer istället fokusera på vilka verb som

används för att beskriva det politiska görandet, på vilket sätt informanterna pratar om olika

typer av politiskt görande och deras uppfattning om vad politik är. Även vissa ursprungliga

uttryckssätt som informanterna använder kommer tas fasta på i analysen för att i enlighet med

Robert Emerson ge en så riktig bild av fältet som möjligt (Rennstam & Wästerfors, 2015). Det

andra analytiska spåret som kommer användas är Emersons excerpt commentary units, där

redovisningen av empirin varvats med analytiska kommentarer. Vissa relevanta citat har valts

ut för att presenteras i uppsatsen för att med hjälp av dessa argumentera för mina teoretiska

utgångspunkter. Rennstam och Wästerfors menar att man med denna typ av framställning kan

argumentera baserat på sin empiri och samtidigt innefatta det teoretiska budskapet (2015).

5.4 Etiska överväganden Denna studie har genomförts med vetenskapsrådets fyra forskningsetiska grundkrav i

beaktning; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet

(Vetenskapsrådet, 2002). Informanterna informerades om vem jag är och varför jag

genomförde studien, studiens syfte och att informationen endast kommer användas i

forskningssyfte. Innan intervjun startade informerades de även om att det var frivilligt att

svara på alla frågor samt att det gick att avbryta närsomhelst under intervjuns gång. Däremot

valde jag även här att undvika att använda ordet politik i beskrivningen av studiens syfte och

använde istället formuleringen ”ungas roll i att förändra och påverka samhället idag” just för

att som tidigare nämnt inte låsa in informanten i en snävare definition av politik än vad jag var

ute efter att få svar på. Till detta bör tilläggas att jag även frågade informanterna om det var

22

okej att jag berättade mer om studien efter intervjuns genomförande där jag mer tydligt

berättade om vad jag ämnade undersöka. Detta samtyckte alla informanter till. Det kan

diskuteras huruvida det är problematiskt eller inte att inte helt förmedla studiens syfte innan

informanten ställer upp på intervjun, men i detta fall upplevde jag att jag med hjälp av andra

formuleringar kunde dela studiens syfte med informanterna utan att ”lägga forskningsfrågan i

knät” på dem. David Silverman kritiserar den typ av forskning där man presenterar

forskningsfrågan för informanterna för att sedan förvänta sig att få svar på den och kallar detta

”romantisk” eller ”lat forskning” där man förväntar sig att informanterna öppet ska delge ett

förespeglat mentalt innehåll som intervjuaren bara kan samla in (Rennstam & Wästerfors,

2015). Med denna approach har jag alltså fått balansera mellan att informera studiens

deltagare tillräckligt mycket om vad studien handlar om utan att berätta så pass mycket att den

empiri som skulle samlas in blev påverkad av att informanterna försökt besvara min

forskningsfråga.

Alla namn som används i denna uppsats är utbytta för att inte röja informanternas identitet

och även föreningar, ungdomsförbund, orter och eventuella länder informanterna har ursprung

ifrån skrivs inte ut av samma syfte.

5.5 Metodologiska överväganden En utmaning jag stött på under empiriinsamlingens gång har varit att lyckas få informanterna

att berätta om vardagliga företeelser som de nödvändigtvis inte reflekterar kring, där främst

interaktion på sociala medier har varit en sådan utmaning. Många gånger upplevde jag att

informanterna gärna hoppade över några steg i sin beskrivning av ett fenomen, exempelvis på

frågan vem som skapar politiskt innehåll på sociala medier, och då hellre hoppade vidare till

att direkt uttrycka sina åsikter om sådant innehåll innan de beskrev vad för typ av innehåll det

rörde sig om. Här upplevde jag att min unga ålder som intervjuare både satte mig i en position

med nackdelar och fördelar. Nackdelar i stil med att informanterna tog för givet att jag redan

förstod hur denna typ av interaktion på sociala medier fungerar och därför valde att inte

noggrannare förklara detta för mig, samt fördelar i stil med att jag i dessa fall hade en insider-

roll som del av populationen unga och därför lättare kunde navigera med improviserade

följdfrågor när informanternas berättelser hade luckor.

Det kan också vara värt att diskutera huruvida jag hade fått in annan typ av empiri om jag

hade efterfrågat politik i studien och valt att inte gå runt denna term. Frågor av denna typ hade

exempelvis kunnat vara ”vad gör du för politiska handlingar i din vardag?”. Kanske hade

23

detta gett helt andra svar på frågorna, vilket var min hypotes, att flera av informanterna hade

backat och hävdat att de inte alls gör några politiska handlingar. Eller så hade frågorna blivit

mer specifika och mer nyanserade förklaringar hade kunnat samlas in när jag inte behövde

formulera mig på ett begränsat sätt under intervjun. Däremot genomfördes de två sista

intervjuerna under lite mer friare former då jag upplevde att jag redan hade uppnått en

mättnad i materialet. I dessa intervjuer frågade jag frågor mer i direkt relation till det jag ville

undersöka och det insamlade materialet från dessa intervjuer sa inte emot det tidigare

materialet utan snarare bekräftade det ytterligare.

6. Resultat och analys Som nämnt är analysen i denna studie baserad på tio intervjuer. I detta kapitel presenteras

vissa betydande intervjuutdrag som citat. För att intervjupersonernas anonymitet ska bevaras

presenteras utdragen under namnen; Emanuel, Mira, Leya, Tilde, Yasmin, Kristoffer, Olle,

Sami, Elvira och Ebba. Mer information om intervjupersonerna återfinns i bilaga 1. Resultat

och analys kommer presenteras utifrån sex huvudsakliga teman som uppmärksammats i

empirin för denna studie och dessa är; de unga politiska aktörerna idag, strategier för att nå

politisk kunskap, sakfrågor och opinionsbildning, görandet av politik och de politiska

arenorna, medvetna och kritiska unga samt distans till det politiska systemet.

6.1 De unga politiska aktörerna idag Som nämnt beskriver Ungdomsbarometern (2018) dagens ungdomsgeneration som mer

heterogen än någonsin, vilket rimligen kan leda oss till hypotesen att unga även gör politik på

olika sätt. För att förstå ungas politiska görande idag så bra som möjligt har jag valt att se till

de mönster och olikheter som framträtt i empirin och kategoriserat detta utifrån idealtyper,

som beskrivet i metodkapitlet. Det är dock viktigt att komma ihåg att idealtyperna är

konstruerade för att kunna göra en analytisk poäng och att de inte gör anspråk på att säga

någonting om specifika informanter. Kategoriseringen såg ut som sådan:

24

Informanterna placerades i den kategori som mest efterliknade deras görande av politik

utifrån kategorierna låg senmodern politik + låg modern politik, hög senmodern politik + låg

modern politik, hög modern politik + låg senmodern politik samt hög senmodern politik +

hög modern politik. Ingen av informanterna passade dock in i gruppen hög modern politik +

låg senmodern politik, vilket jag senare kommer göra en analytisk poäng av. De tre övriga

grupperna skapade jag därefter idealtyper utifrån som beskrivs nedan.

6.1.1 ”Påverkaren” (hög modern politik + hög senmodern politik)

I denna kategori placerades de unga som gör både modern politik och senmodern politik i hög

utsträckning. För den så kallade påverkaren är det viktigaste när det kommer till politik just

det; att påverka och åstadkomma faktiskt förändring. Påverkaren kan vara skeptisk mot

kritikern (se nedan) som ägnar sig mest åt senmoderna politiska handlingar utanför det

politiska systemet. Det politiska systemet är enligt påverkaren vad det är, och även om hen

kan vara kritisk mot detta bör systemet användas för att åstadkomma förändring. Påverkaren

är också stundvis skeptisk till idén om att all förändring kan åstadkommas genom den

enskilda individen. Hos påverkaren återfinns också intresset för vissa av de mer traditionella

politiska frågorna, såsom frågor relaterade till ekonomi och fördelning av resurser. De

moderna politiska handlingarna som påverkaren utför, såsom att engagera sig i ett

ungdomsförbund eller skriva motioner, kombineras alltid med senmoderna politiska

handlingar, som att enbart handla kläder på second hand eller posta politiskt innehåll på

sociala medier. Idealtypen påverkaren visar hur det senmoderna politiska går hand i hand med

25

det moderna politiska hos de dessa unga politiska aktörer. Att vara engagerad i modern politik

utesluter alltså inte görandet av senmodern politik; istället verkar dessa unga vara mycket

senmodernt politiskt aktiva.

6.1.2 ”Kritikern” (låg modern politik + hög senmodern politik)

I denna kategori placerades de unga som gör modern politik i låg utsträckning respektive

senmodern politik i hög utsträckning. För den så kallade kritikern är det viktigaste att vara sin

egen politiska varelse och att ha en individuell politisk medvetenhet. Kritikern tycker det är

viktigt med information, att ifrågasätta och vara källkritisk. Kritiskheten riktas ofta mot det

politiska systemet som hen ofta tar avstånd ifrån (förutom när det kommer till röstandet som

för alla unga i studien upplevs som en självklarhet). Det politiska systemet betraktas som ett

föga utdaterat sätt att kanalisera sitt politiska görande genom och kopplas ibland ihop med en

dåtid där man var mer okritisk och skulle ”rätta in sig i leden” politiskt. Kritikern har ibland

ett högt intresse även för traditionell politik, men vill inte ”tryckas in” i ett politiskt parti och

därmed kompromissa sina åsikter. Istället vill hen kunna vara kritisk mot alla parter och flytta

på sig politiskt om man ändrar sig. Kritikern bryr sig främst om frågor som traditionellt inte

förhandlas inom det politiska systemet, bland annat politik rörande kroppen, feminism och

miljö. Idealtypen kritikern visar oss att unga som inte är politiskt aktiva inom det politiska

systemet kan vara aktiva fast i andra former. Det är alltså inte nivån av politiskt görande som

avgör huruvida man är en påverkare eller en kritiker, utan snarare inställningen till det

politiska systemet.

6.1.3 ”Åskådaren” (låg modern politik + låg senmodern politik)

I denna kategori placerades de unga som gör modern politik i låg utsträckning respektive

senmodern politik i låg utsträckning. Åskådaren har antingen inte något särskilt intresse för

politik, eller är intresserad men osäker på hur hen ska gå tillväga för att delta politiskt. Hen

kan känna sig överväldigad av ”allt som är politiskt” runtom och kan uppleva det svårt att

navigera själv genom detta. Det politiska systemet upplever åskådaren en distans till och

betraktar detta ofta som svårförståeligt eller utmattande. Däremot behöver åskådaren inte vara

lika kritisk eller negativt inställd till det politiska systemet som kritikern. Idealtypen tilldelas

just namnet ”åskådaren” då hen kan liknas någon som deltar främst genom att betrakta, men

som vid enstaka tillfällen rycker in med en kommentar, ett rop eller kastar tillbaka bollen om

den hamnar på läktaren. Åskådaren kan, om det upplevs riktigt viktigt, dela vidare politiska

inlägg på sociala medier och går och röstar vart fjärde år. Men främst deltar hen genom att, i

olika hög uträckning, ta in information och hålla sig uppdaterad. Även om åskådaren gör både

26

modern och senmodern politik i låg utsträckning är det de senmoderna handlingarna som är

vanligast förekommande när hen väl gör politik. Detta sker oftast genom de mer passiva

handlingarna, som att handla mindre kött eller källsortera. På så vis kan åskådaren göra en

medveten handling med syfte att förändra utan att själv vara särskilt politiskt aktiv. Idealtypen

åskådaren visar oss att de unga som i låg grad är politiskt aktiva väljer att göra senmoderna

politiska handlingar när de väl väljer att delta politiskt. På så vis fastställs de senmoderna

politiska handlingarnas relevans även för de unga som är minst politiska.

6.1.4 Idealtyperna som analytisk poäng

Beskrivningarna av de tre idealtyperna påverkaren, kritikern och åskådaren ovan hjälper i

denna studie till att peka på betydelsen och närvaron av det senmoderna politiska görandet

bland unga idag. Genom de olika idealtyperna kan jag poängtera hur det senmoderna politiska

görandet har en egen relevans oberoende av det moderna politiska görandet, samt att det är

handlingar som alla unga utför, i olika utsträckning, oavsett vilken relation de har till politik.

Denna argumentation förstärks även av att ingen av mina informanter hamnar i gruppen hög

modern politik + låg senmodern politik i kategoriseringen. På så vis finns det ingen informant

som gör modern politik i hög utsträckning med som inte också gör senmodern politik i hög

utsträckning. Om man i låg utsträckning gör senmodern politik gör man alltså även i låg

utsträckning modern politik. Detta blir för min studie en analytisk poäng som visar på att även

om idealtyperna är olika och det politiska görandet kan se olika ut beroende på vilka de unga

är rent politiskt, så har det senmoderna influerat alla ungas sätt att göra politik på. De som

ägnar sig åt klubbmöten och att skriva motioner, ägnar också tid till att skriva inlägg på

sociala medier eller att politiskt styra sin konsumtion. Och när de som knappt gör politik alls

väl gör politiska handlingar, då är de senmoderna politiska handlingarna dominerande även

hos dem. Man kommer alltså inte undan den senmoderna politiken; det blir sant för alla

idealtyper att senmodern politik används. När intervjuutdrag presenteras i nedan i detta kapitel

presenteras även vilken idealtyp informanten tillhör för att läsaren själv ska kunna navigera

mellan de mönster och olikheter som finns hos de unga politiska aktörerna idag.

6.2 Strategier för att nå politisk kunskap I empirin beskriver de unga hur de går tillväga för att nå politisk kunskap på olika sätt och här

kan vissa mönster urskiljas i hur detta verkar ske. De tre strategier som återkommer bland alla

informanter är kunskap via medier, genom diskussion med vänner samt via sociala medier,

där den sistnämnda källan framställs som den mest essentiella bland de unga.

27

6.2.1 Kunskap via traditionella medier

En vanlig källa för att nå politisk kunskap för unga är via traditionella medier, dock i

digitaliserade former. De exempel på medier som dyker upp är nyheter, tidningar, podcasts

och dokumentärer. Vissa av informanterna tar del av nyheter genom tidningarnas egna

applikationer i sina smartphones, men de flesta uppger att de tar del av nyhetsmediernas

information via sociala medier istället. Den traditionella papperstidningen är inget som dyker

upp som alternativ i empirin och att titta på nyheterna på TV verkar inte heller vara en vana

bland någon av de unga. Istället konsumeras nyhetsklipp i smartphonen, antingen via

nyhetsmediernas egna applikationer eller via sociala medier. Vissa informanter uppger att de

lyssnar på podcasts och tittar på dokumentärer och på så sätt håller de sig uppdaterade kring

politik och vad som händer i världen.

6.2.2 Kunskap via vänner och diskussion

En återkommande strategi för att nå politisk kunskap och även bearbeta eller utveckla

politiska tankar och åsikter är genom diskussion med vänner. Politik verkar vara ett

någorlunda vanligt diskussionsämne i vänskapskretsarna, vilket visar sig genom att både

påverkare, kritiker och åskådare uppger att dessa diskussioner förekommer. Det som oftast

verkar talas om är de senmoderna politiska frågorna, sakfrågor som inte kopplas till

modernismen idéer om höjd levnadsstandard, utan snarare de livspolitiska frågorna, det egna

vardagslivet och identiteten. Yasmin beskriver hur de i hennes vänskapskrets använder sig av

varandra för att nå politisk kunskap och även utveckla politiska åsikter;

Om jag har ett problem så kan jag gå tillbaka till Lisha och Lova och ba ”vad fan är det här?” och då kommer vi ha en diskussion om det. För ibland kanske man tror att någonting är fel men så får man andra åsikter om det och bara okej, let me sit down. Eller att jag kanske spark att dom måste tänka på det, eller varnar dom att ”hallå, kan ni tänka på det här nästa gång”. Så mest att jag bara spark a discussion. Men ser man en lucka att man kan förändra någonting eller rätta något på plats så är det bara att köra och säga hur man tycker. Jag tror att mycket kommunikation förändrar folks tankesätt. Om någon har gjort fel, om jag har sett något fel då kan jag bara ta upp det med den personen och ba ”hallå jag tycker det här är fel”. Då kanske den personen nästa gång säger åt sina kompisar om de skulle göra det eller bete sig på ett visst sätt eller ah (Yasmin, påverkare, intervju 5).

Yasmin beskriver vikten av att diskutera med sina vänner innan man vidare uttrycker sina

åsikter, då det kan vara så att man har ”fel”. Vänskapskretsen beskrivs av flera av de unga

som en plats där man både kan nå politisk kunskap men även diskutera och utveckla sina

åsikter. Vänskapskretsen kan på sätt fungera som en frizon i en politisk kontext bland unga

där det annars verkar läggas mycket vikt vid att ”ha koll”, peka på en viss medvetenhet och

rädsla för att ”trampa någon på tårna”. Andra beskriver hur man i kompiskretsen brukar

28

dela vidare nyheter till varandra i slutna grupper på sociala medier för att diskutera med

varandra.

6.2.3 Kunskap via sociala medier

Den allra vanligaste strategin för att nå kunskap om politik bland de unga i materialet är via

sociala medier. Både som tidigare nämnt, genom nyhetsartiklar som dyker upp i flödet och att

följa nyhetsmediernas egna plattformar och hålla sig uppdaterad på så vis. Men ett exempel

som dyker upp bland flera av informanterna är kunskap om politik genom mer privatiserade

former. Denna typ av innehåll kommer istället från privatpersoner som genom konton på

sociala medier bedriver någon typ av aktivism, ofta i någon eller några specifika sakfrågor;

som kroppsaktivism, feminism och klimatfrågor. Denna typ av information beskrivs

återkommande som sådant ”som media inte rapporterar om”;

Nja…alltså man får ju höra en del från kompisar och folk i sin närhet som berättar grejer som man inte har koll på, som man inte har sett på nyhetsapparna. Som min flickvän, hon har stenkoll på vad som händer som inte media rapporterar, så henne får jag ganska mycket bra info ifrån. […] Hon kan ju saker som…hon kan ju jättemycket om typ den här konflikten mellan Jerusalem och Palestina till exempel som inte jag kan lika mycket om. Alltså sådana saker som media inte rapporterar lika mycket om. Och så kanske något som händer i Asien med arbetsvillkor där, sådana grejer kan hon bara (knäpper med fingrarna) dra upp all fakta om så man ba ”aha”. […] hon är ju lite mer aktiv på att följa sådana här…sidor som rapporterar om sånt på instagram, kanske sådana saker. Hon har väl en lite mer inriktad…följer konton och sånt som rapporterar om sånt […] vad jag vet så följer hon mycket sådana typ…tjejer som…typ har…pratar mycket om jämställhetsfrågor och sådana grejer. Mycket sådana konton. Och där får hon ju reda på om genusvetenskap och allt sånt får hon ju väldigt mycket info ifrån vad som händer. Som till exempel det senaste när hon bara ”det är kaos i feministvärlden” jag ba ”va?” och hon ba ”ja det är två läger mot just Cissi Wallin” och så, och jag ba ”jaha, det hade jag ingen aning om” (Kristoffer, åskådare, intervju 6).

Kristoffers beskrivning är ett bra exempel på de ungas inställning till kunskap om politik från

traditionell media. Även om traditionell media, i digital form, används av de allra flesta som

kunskapskanal så är alternativa källor ett komplement för att nå kunskap som de unga

upplever att de inte får genom den traditionella nyhetsrapporteringen. Komplementet med

politisk kunskap från sociala medier kanaliseras ofta via specifika konton där privatpersoner

väljer att lyfta vissa sakfrågor, folkbilda och dela med sig av upplevelser. På så vis kan de

unga själva välja vilka konton de vill följa och rikta in sig på specifika frågor de intresserar

sig för, Leya berättar hur man som feminist kan ta del av ”feministiska nyheter”;

Men då är det väl mycket sociala medier som man såhär, man kanske följer vissa konton. Ja, säg såhär i feministiska kretsar, då har du vissa feminister du följer, du har vissa konton som tar upp feministiska frågor, vissa poddar, du läser vissa tidningar, vissa journalister är mer feministiska än andra, då läser du endast deras texter typ. Alltså lite så. Då tar du del av den infon. Och nästan endast den infon typ. Och det är där du tar del av dina nyheter, så du får bara feministiska nyheter (skratt). Ja men det är lite så. För att jättemånga unga tar ju del av nyheter och så på sociala medier, och då blir det ju mycket vilka frågor och vilka sakfrågor du tycker är viktigt. Är du klimataktivist så kanske du följer klimataktivisterna och det är så du bildar dig och det är där du vill förändra kanske, inom de områdena (Leya, påverkare, intervju 3).

29

Likt Leyas beskrivning kan man konstruera sig eget nyhetsflöde genom de sociala medierna.

Till skillnad från traditionell media, där alla typer av nyheter och frågor tas upp kan unga

istället genom exempelvis Instagram begränsa flödena till att passa sina egna intressen så bra

som möjligt. Denna självkonstruktion av vilken politisk kunskap man som individ ska ta del

av kan liknas vid Giddens idé om ökade krav på konstruktion av den egna identiteten i det

senmoderna samhället. Det duger inte längre att passivt ta del av den information som

nyhetsmedierna sänder ut via traditionella tidningar, digitala tidningar eller TV. I den

senmoderna samtiden ställs kravet på de unga som politiska varelser att göra aktiva val kring

vilken typ av politisk kunskap just du vill ta del av. Som en egen politisk aktör behöver man

som ung idag välja, vilka nyheter ska dyka upp i de nyhetsflöden jag möter dagligen? Vilka

politiska frågor är viktiga för mig? De aktiva valen av politisk kunskap fungerar också

reflexivt, där den politiska identiteten konstrueras om i samband med ny politisk kunskap som

förvärvas;

Alltså man blir helt överväldigad typ. För det finns så mycket intryck och allting. Ena sekunden ska man vara vegan, sen är det inte bra för att det kommer från länder långt bort. Sen ska man äta det och göra så, du ska inte flyga. Alltså det är mycket saker, många perspektiv man matas med. Men det är en viktig fråga man måste ta på allvar. […] Man ser någon ny dokumentär här om det och sen är den inlägg på sociala medier och sånt, nyheter (Mira, påverkare, intervju 2).

Mira beskriver hur den ständiga utsattheten för ny information kräver att man omdefinierar

sitt politiska görande och aktivt tar ställning till den nyförvärvade politiska kunskapen. Det

som tidigare var sant kan ändras och det upplevs viktigt att vara kritisk till den kunskap man

har. Dessa typer av uttalanden i materialet visar en uppvärdering för att ”ha koll” och att

kunna tänka kritiskt bland de unga, vilket jag återkommer i del 6.4 nedan. Som

Ungdomsbarometerns beskrivning av hur dagens ungdomsgeneration är uppvuxna med

smartphonen i handen och med omätbara mängder av information några knapptryck bort blir

den politiska kunskapen tillfällig och hela tiden omförhandlingsbar. Detta kräver en

självmedvetenhet och kritiskhet av dagens unga som politiska aktörer.

6.3 Sakfrågor och opinionsbildning

6.3.1 Sakfrågorna intresserar

Även om informanterna består av en grupp unga från olika geografiska platser, med olika

bakgrunder och olika grad av politiskt deltagande och engagemang är det vissa återkommande

politiska frågor som de unga intresserar sig för eller tar del av. I den stora majoriteten av

intervjuerna ger informanterna uttryck för att de upplever frågor om miljö och klimat samt

feminism och jämställdhet som viktiga. Ytterligare frågor som de unga visar återkommande

30

engagemang och intresse för är HBTQ-frågor och frågor om rasism och främlingsfientlighet,

även om frågorna om miljö och klimat samt feminism och jämställdhet är de allra vanligast

förekommande. Traditionella politiska frågor som hör samman med modernismens strävan

efter förbättrad levnadsstandard och materiell utveckling tar knappt någon plats i materialet,

endast sjukvården dyker upp som exempel vid ett tillfälle. Miljö och klimatfrågor samt frågor

om feminism och jämställdhet verkar bland dagens unga vara norm att ta ställning till. Detta

kan förstås genom att även åskådarna, som är mindre politiskt aktiva, lyfter just dessa

politiska frågor i intervjuerna. Det är alltså inte bara feministerna som pratar feminism och

jämställdhet, inte heller bara veganerna som pratar om att inte äta kött.

Att ta ställning till frågor om miljö och klimat och feminism och jämställdhet kan förstås som

en norm bland de unga, vilket säger något om att det är just dessa frågor som allmänt

uppfattas som aktuella bland unga idag. Att det är just dessa frågor som engagerar många

bekräftas av Ungdomsbarometerns undersökning, liksom av Giddens och Becks idéer om

livspolitik och subpolitik. Att höja levnadsstandarden och det materiella välståndet är inte i

den senmoderna samtiden längre det mest önskvärda. Politiken kommer istället närmare

människors vardag, och medvetenheten om att risker är skapta av människor ökar också

förståelsen för att det finns andra alternativ. Dessa andra alternativ när det kommer till frågor

om miljö och klimat, alltså ett samhälle som inte bidrar till miljöförstöring och

klimatförändringar, verkar vara den självklara vägen när det kommer till samhällets framtida

förändring bland de unga.

I frågor om feminism och jämställdhet kan likheter uppmärksammas med det sedan länge

använda feministiska slagorden ”det personliga är politiskt” och att betrakta vardagslivet och

identiteten som politiska arenor. Giddens (1991) betraktar feminismen som en dörröppnare

för livspolitiken som möjliggjort för självideniteten att ta plats i politiken. De nya sociala

rörelserna, där miljörörelsen och den feministiska rörelsen är två av de mest betydelsefulla i

modern tid, kan betraktas som föregångare till livspolitiken som snarare än att handla om

frigörelsen kommit att handla om vilka val vi gör och vilka vi vill vara.

De politiska frågor som intresserar unga verkar de heller inte koppla samman till politiska

partier. Empirin visar exempelvis inga som helst tecken på att partier som Miljöpartiet skulle

”äga” miljö och klimat-frågan, då politiska partier inte alls nämns av de unga när de talar om

dessa typer av politiska frågor. De politiska frågor som de unga intresserar sig för verkar

istället uppfattas som fristående från det politiska systemet, något som existerar utanför, i de

sammanhang som är mer självklara för de unga, som på sociala medier, i vardagslivet och i

31

interaktion med vänner. Likt de nya sociala rörelserna bryr sig inte livspolitiken särskilt

mycket om det politiska systemet, då förändringen snarare anses höra hemma i de

ovannämnda sfärerna. Att engagera sig i sakfrågor i det vardaglivsnära snarare än

partipolitiken i det politiska systemet kan visa hur politiken har kommit att flytta från det

offentliga in i det privata. Vad som inkluderas i begreppet politik kan alltså betraktas vara

under omförhandling.

6.3.2 Fokus på opinionsbildning

När det kommer till frågan om vad de unga gör när de gör politik är opinionsbildning tydligt

förekommande genom materialet. Ett återkommande ord genom hela materialet är åsikter,

vikten av att ha åsikter och att dela med sig av dessa. I en granskning av hur saker och ting

sägs i materialet snarare än vad som sägs går det att observera en stark uppvärdering just för

att ha åsikter. Det är viktigt att ta ställning i frågor och verkar vara nästan ”fult” att inte kunna

göra detta. De unga berättar tidigt under intervjuerna om sina ställningstaganden i olika frågor

och uttrycker sina åsikter kring dessa. Även åskådarna visar tydliga ställningstaganden inom

vissa politiska frågor. Det märks hur dagens unga är en generation som har fått träna på att

yttra sig och reflexivt bemöta det de ser runtom sig i världen. Som ung politisk varelse idag

räcker det till exempel inte med att betrakta en sak som klimatförändringar, utan

förväntningar finns på individen interagera med och förhålla sig till dessa. Den livspolitiska

frågan ”vem vill jag vara i relation till resten av samhället?” gör sig tydlig i dessa kvicka och

självklara ställningstaganden. Men man måste också vara beredd att ändra sig, och det kan ske

fort om ny politisk kunskap dyker upp, likt Miras beskrivning om vegansk kost visar under

rubriken ovan. Leya beskriver hur åsikter blir viktiga för individen;

Men det är mycket såhär att man, en åsikt blir ju väldigt enkelt en identitet i vårt samhälle just nu. Och då kan det vara såhär att man gör ett ställningstagande genom att bara säga att, säg att du är klimataktivist, du blir du som person klimataktivist. Du blir liksom din åsikt. Och det är ju också det största ställningstagandet man kan göra om man bara absorberar en hel åsikt liksom och blir det (skratt). Och då är det ju du som individ som ska göra den skillnaden, och det tror jag är tilltalande för många. För det är på något sätt…enklare kanske? Mer lättillgängligt. Då tar du information om någonting och så tycker du det, då är det din åsikt och du identifierar dig med den och då så tycker du att du förändrar liksom för att du är något ställningstagande. Och det är ju sant, men jag tror inte det förändrar lika mycket som många tror. Men många gör ju det för att det är just enkelt och för att man kanske inte vill känna att man är så maktlös som man egentligen kanske är (skratt). Alltså, det låter ju också negativt men…det är klart man inte vill känna sig maktlös. Man vill ju känna att man kan påverka och förändra samhället, men det är nog inte så enkelt som många kanske kan få det att verka. Inklusive jag (Leya, påverkare, intervju 3).

Som Leya beskriver blir åsikterna också viktiga för identiteten och genom åsikterna

konstrueras denna. Det räcker inte längre med att engagera sig i kollektiva former, som i

partiförbund eller organisationer, och sen återvända till sitt eget liv. Politiken har istället

kommit att hitta en väg ända in i den egna identiteten och är delaktig i konstruktionen av

32

denna. Som jag redovisade i kapitlet tidigare forskning kan en uppfattning av det sjunkande

politiska deltagandet i de kollektiva formerna uppfattas som ett sjunkande deltagande i politik.

Med min empiri skulle jag istället vilja hävda det motsatta; politiken har snarare blivit en ännu

större del av våra liv, och integrerats ända in i vår identitet och vår förståelse av oss själva. I

relation till Giddens, Beck och Sörbom kan detta förstås som att individen istället uppfattar

sig själv som mer delaktig i politiken med ett större personligt ansvar. Med denna

förståelseram kring det förändrande politiska görandet blir idén om sjunkande deltagande

istället ett missförstånd då individen istället är mer delaktig än vad hon varit tidigare. Denna

ökade individuella delaktighet kan föreställas vara störst just hos den unga generationen då

vuxit upp med denna senmoderna förståelse av vad som är politik som norm. Ser vi Leyas

beskrivning av att ”man blir sin åsikt” i relation till teorier kring livspolitik och politisk

reflexivitet kan vi få en förståelse för vikten av att ta ställning och bilda sig åsikter – de

speglar vilka vi är och vår ställning i relation till resten av samhället.

6.4 Görandet av politik och den politiska arenan

6.4.1 Former på det politiska görandet

Ett sätt att analysera de former som unga gör politik på idag är att se till de verb som

informanterna använder för att beskriva det politiska görandet i materialet. Återkommande

verb är prata om det, uppmärksamma, normalisera, bryta normer, ta upp, call out, ta

ställning, spark a discussion, ta diskussionen, belysa, peppa, inspirera, heja på, läsa på,

förmedla, ta debatten, markera, ifrågasätta, prata om det och uppmana sin närhet. Verben

visar att tillvägagångssättet till mångt och mycket utgår ifrån individualiserade former av

politiskt görande i det vardagslivsnära. Verben påvisar även att det är just de politiska

samtalen och opinionsbildning som fokuseras i det politiska görandet, att exempelvis ”ta

debatten” eller ”ta ställning” snarare än att gå på ett politiskt möte. Alla informanter, oavsett

grad av politisk aktivitet och intresse, beskriver just individuella strategier på frågan hur de

skulle gå tillväga för att förändra någonting i samhället. Att det är de individuella formerna av

politiskt görande som dyker upp som de mest självklara metoderna för informanterna kan

säga oss något om vilka typer av politiskt görande som upplevs tillgängliga för de unga. En

senmodern förståelse av de ungas upplevelser av individuellt politiskt görande som norm

skulle vara att individualismen fått större betydelse på bekostnad av kollektivismen, det vill

säga att om de individuella formerna för politiskt görande ska ta plats i ungas förståelse för

hur man gör politik kommer detta ske på bekostnad av de kollektiva formerna, vilket på så vis

33

skapar en distans till det kollektiva och detta upplevs som något mindre tillgängligt. Mer om

ungas distans till det kollektiva beskrivs senare under rubrik 6.5.

Påverkarna är de som utöver de individuella formerna för politiskt görande också föreslår

kollektiva sådana, alltså former kopplade till det moderna politiska görandet. Metoder som

föreslås är till exempel att skriva motioner eller gå till sitt förbunds lokala klubb. Ändå verkar

dessa former av politiskt görande inte vara de som är mest självklara för dem heller. Det finns

alltså andra typer av politiskt görande som upplevs mer tillgängliga som är kopplade till det

individuella politiska görandet. I Leyas fall beskrivs sociala medier som ett möjligt

tillvägagångssätt (även om hon själv är skeptisk till det) och Mira berättar hur hon vill

använda sitt karriärsval till att kunna förändra samhället. De olika typerna av politiskt görande

som framgått i empirin kommer nedan att presenteras utifrån de olika politiska arenor som har

observerats som återkommande bland de unga. Ofta går dessa typer av politiskt görande in i

varandra, till exempel när det gäller kroppen och sociala medier som politiska arenor. Om en

bild på kroppen läggs upp i politiskt syfte på sociala medier blir både kroppen och sociala

medier arenor för det politiska görandet. Uppdelningen nedan ska alltså inte uppfattas som

separata kategorier utan delas snarare upp för att belysa vissa återkommande mönster på ett så

lättförståeligt sätt som möjligt.

6.4.2 Självidentiteten som politisk arena

Det framgår i materialet att unga använder sin identitet som politisk arena. Det kan till

exempel handla om identitetsmarkörer, såsom att identifiera sig som feminist, anti-rasist,

vegan eller liknande. Genom att använda sin identitet som arena för ett politiskt

ställningstagande kan man göra politik genom att på så sätt visa upp sitt ställningstagande för

omgivningen. Mira som är tidig med att berätta att hon identifierar sig som feminist beskriver

hur identifikationen som feminist i sig blir ett politiskt görande;

Eh…att jag säger att jag är feminist och ändå…alltså folk i min omgivning vet om att jag är feminist. Att det är ett begrepp som har slagkraft. […] Och då tänker jag att…ja men säg att jag är kompis med (folk med) olika politiska åsikter. Men om man ändå blir uppskattad i alla sammanhang, fast jag är feminist typ. Eller förstår du vad jag menar? Fast det är liksom…att då kan den personen som kanske hade fördomar om feminister tänker att ”ja men Mira är ju ändå en normal människa” eller vad man ska säga. […] För jag vet ju att jag har många som är såhär ”aej, men feminism, vad är det…”, väldigt många högervänner också. Men då kan ändå se på mig…att såhär, ”ja men hon är ju ingen manshatare” liksom. Eller förstår du vad jag menar (Mira, påverkare, intervju 2).

Leya, som också kallar sig feminist förklarar hur ”att vara feminist” blir mer än att enbart

sympatisera med vissa politiska idéer. Att vara feminist blir snarare en del av ens identitet

och livsstil;

34

Är man feminist till exempel så tror jag att man dels tar samtalen men också kanske kritiserar […]. Och då så gör du ju någonting liksom om du säger till när du ser ojämlikheter typ, då gör du ju något. Men är du feminist då kanske du också går på feministiska manifestationer, men du kanske också köper typ feministiska smycken…(skratt), det finns ju väldigt många saker som kan få människor att känna att dom tycker någonting. Så är det ju, är du klimataktivist kanske du köper en t-shirt där det står ”I love animals” eller (skrattar högt) nej men bara som exempel, då är det ju ytterligare ett steg i vad du tycker och vad din åsikt är (Leya, påverkare, intervju 3).

Från Miras och Leyas beskrivningar av vad det innebär att vara feminist kan vi se hur

självet och samhället är sammanlänkade på en global nivå. Den egna identiteten blir i den

senmoderna samtiden ställd i relation till samhället på ett nytt sätt som kräver en

reflexivitet av denne. Fler saker uppfattas som politiska och därmed även den egna

identiteten. Som Mira säger blir bara markören ”feminist” i sig politik för henne, och

hennes identitet öppnas upp som en arena för att utöva politik på. Genom sin markör blir

hon som individ en symbol för den feministiska rörelsen i interaktion med andra där målet

är att de ska sympatisera med de politiska idéerna. Likt Leya beskriver kan detta förstärkas

med ytterligare symboler, som smycken eller kläder. På så sätt kan konsumtionen och

kroppen sägas sammanflätas med självidentiteten som politisk arena då dessa är med och

konstruerar självidentiteten. Livspolitiken handlar alltså om valen vi gör och om livsstil. Ur

de självförverkligande processerna i det senmoderna samhället uppstår politiska frågor om

vilka vi vill vara. På så sätt kan vi genom vår identitet göra val för att sända ut signaler om

våra politiska idéer till omvärlden, som identitetsmarkörer och genom kläder och

accessoarer.

Återkommande i empirin är också idén om politiskt görande genom karriärsval. De unga

resonerar på så vis att de vill välja ett framtida yrke där de kan åstadkomma förändring i

samhället på olika sätt. Emanuel säger att ”han inte hunnit komma tillräckligt långt i sitt liv

än för att göra någon stor påverkan” och åsyftar att förändra samhället genom karriärsval.

Att göra karriärval baserat på att vilja förändra är något återkommande bland de unga i

empirin. Medan Mira vill förändra genom att bli lärare för att kunna bidra med ett bättre

feministiskt förhållningssätt till de unga och deras utbildning vill Emanuel som studerar till

civilingenjör förändra när det kommer till miljö- och klimatfrågor genom sin utbildning;

Ja men jag är jätteintresserad (av politik). Det är därför jag vill utbilda mig, för att kunna bli aktiv och kunna påverka någonting. Att man kanske kan komma på någon ny innovation som kanske kan förändra. Det är ju liksom de här småsakerna men det bygger ju ihop sig många bäckar små. Säg att jag uppfinner någon form av ny elmotor eller så, nu är det väldigt hybris men, som revolutionerar och gör att folk börjar köra mer elbil. Då känner jag mig nöjd för då har jag varit med och påverkat samhället på ett positivt sätt. Och jag vet att bara sådana småsaker, nu har man ju bara en livstid så det är inte jättemycket man kan åstadkomma, men så mycket som är fysiskt och mänskligt möjligt, vill jag ändå förändra (Emanuel, kritiker, intervju 1).

35

Karriärval som arena för politiskt görande går att sammanlänka med Giddens politik om val.

Valen vi gör i det senmoderna samhället måste vara medvetna och göras i relation till resten

av samhället, det räcker inte med att lämna något sådant åt slumpen. Även

Ungdomsbarometerns statistik visar att unga i större utsträckning gör dessa typer av karriärval

idag (2018). Exemplen ovan av hur unga använder självidentiteten som politisk arena genom

bland annat identitetsmarkörer och karriärsval visar oss en uppvärdering av att som individ

vara en politisk aktör. De visar även vikten av att vara en politisk aktör i de mest privata

sammanhang, som den egna identiteten. Kravet på en medvetenhet om vem man är som

politisk varelse är viktig. Genom identiteten behöver man som ung ta ställning till sina

politiska idéer, det håller inte att vara miljöaktivist och därefter handla nyproducerade kläder

eller köpa billiga flygresor. Här återfinns det Beck, Giddens och Sörbom beskriver om hur

uppdelningen av det offentliga och privata blivit alltmer diffus i det senmoderna. Allt kan

istället betraktas som politiskt, och av det de unga visar i empirin så gäller det i högsta grad

självidentiteten.

6.4.3 Vardagslivet som politisk arena

Genom att här analysera hur saker och ting sägs i intervjuerna går det att ta fasta på det

vardagslivsnära i görandet av politik bland unga idag. Görandet utgår ofta från handlingar

som förväntas genomföras av individen själv i vardagssituationer som uppstår i livet, ofta i

interaktion med andra. Mira, som tidigare nämnt är feminist, uttrycker en svårighet i att kunna

ta fasta på det politiska görandet som något konkret då det till stor del genomsyrar

vardagslivet och det privata. Hon berättar hur det handlar om ett visst förhållningssätt i

vardagen;

Men säg att du…bara att du tänker…det är svårt att förklara med ett konkret exempel, men bara att man…det är så uppenbart för mig att man bara har det tänkandet. Men säg att en kvinnlig vikarie kommer in i klassrummet. Då märker jag direkt såhär hur det versus en manlig vikarie, hur det påverkar. Att såhär, då blir man tyst direkt. Eller en vanlig lärare, det behöver inte vara en vikarie. Det märkte jag nu i början av trean för vi fick ganska många nya lärare. Då var det en man som ställde sig där framme. Knäpptyst liksom. Och då tänker jag att man kan…alltså alla dom här småsakerna som alla kanske inte tänker på tänker jag på direkt. Och att man är tyst då även fast det är en kvinna. Typ en sådan liten sak bara (Mira, påverkare, intervju 2).

Mira förklarar hur hennes förhållningssätt som feminist i en situation där män och kvinnor

behandlas olika i sina professioner på grund av könsroller blir ett aktivt politiskt görande. Hon

menar att just för att hon är feminist genomför hon handlingar hon refererar till som

”småsaker” och tillskriver även dessa handlingar stor vikt i möjligheten att förändra

samhället. Individens förhållningssätt till vardagslivet och vilka val vi gör i olika situationer

blir i exemplet med Mira tydligt. Hennes feminism handlar snarare om att utgå från sig själv

36

som individ och kritiskt granska sig själv och sina handlingar för att göra medvetna val i livet

som återspeglar de idéer och värderingar hon sympatiserar med. Även Kristoffer visar hur det

politiska görandet kan ta form genom ett visst förhållningssätt i vardagssituationer. Han pratar

om könsroller, jämställdhet och normer som behöver brytas upp i samhället som politiska

frågor som är viktiga för honom. En strategi för att bryta upp dessa normer menar han är hur

man agerar i vardagslivet och speciellt som kille, för att ”det är ju inte så många tjejer i

omklädningsrummet direkt”;

Som jag gör? Ja, men det kan ju vara…det har hänt en gång på krogen att man har hört att någon står och snackar och ba ”öh, kolla på henne, öh…” liksom, eller någon som är väldigt närgången på en tjejkompis och att man ba ”hörru, lägg ner”. Jag har sagt någon gång att, du är på dagisnivå när det kommer till respekt till kvinnor, visa att du är vuxen (Kristoffer, åskådare, intervju 6).

Ytterligare vardagslivsnära exempel som dyker upp är situationer där man upplever att

någon sagt eller gjort något opassande där det anses vara ens eget ansvar att reagera. Ett

exempel på en sådan situation berättar Sami om från sin arbetsplats, då han upplevde att en

medarbetare agerade annorlunda mot två nya kollegor med utländsk bakgrund. Sami som

inte anser sig vara politiskt aktiv och inte heller särskilt intresserad av politik återkommer

ofta i intervjun till att det är viktigt med integration och inkludering i det svenska

samhället. Han menar att situationer som denna uppstår återkommande och att det är en

självklarhet att reagera;

Hur många jag har lappat till för det? (skratt) Nej men, ja det har hänt på jobbet. Där har det hänt en gång, det finns alltid någon tjomme som…såg två utländska killar, dom skötte inte jobbet så bra. Det var inte så att de myglade men det blev kanske inte hundra du vet. Och han började liksom vara negativ rakt av och då sa jag det, då får man bara liksom ”sätt dig ner och håll tyst, ge alla en chans, du har fått din chans, vad är det för negativ inställning du har”. Många sådana småsaker att man säger till en människa. Bara logiskt du vet. Du tjänar ju inget på att bara trycka ur dig massa blaska (Sami, åskådare, intervju 8).

Även om Sami har låg politisk aktivitet och intresse visar citatet hur han betraktar sig som

en politisk aktör med ansvar. I intervjun framgår hur han upplever sig ha ansvar att agera

när det uppstår situationer med rasism eller främlingsfientlighet. Att inte agera hade

uppfattats som oansvarigt. Att Sami inte har någon större aktivitet eller intresse för politik

kan visa oss att det egna ansvaret på individen som politisk aktör påverkar alla unga, inte

bara de politiskt aktiva och intresserade. De ökade kraven på medvetna val och

ställningstaganden i vardagslivet gäller alla. Den ökade individualiseringen i samhället

innebär en situation där individen ständigt avkrävs beslut och får ta ansvar för dess

konsekvenser. Samhälleliga villkor, som klimatförändringar eller ojämställdhet uppfattas

som individens egna bekymmer och därav krav att göra medvetna val och ta ställning.

37

Exemplen ovan visar en tydlig självpolitisering hos unga idag. Det personliga och det

offentliga livet kan inte betraktas som två separata sfärer utan har mer kommit att hänga

samman och det egna vardagslivet används som en plats att utöva politik på. Det tidigare

opolitiska vardagslivet politiseras och därför blir en handling som att agera mot sexuella

trakasserier på krogen i högsta grad politisk. Det politiska handlandet blir istället vad Beck

skulle kalla ett direkt handlande bortom de parlamentariska politiska institutionerna.

Subpolitiken tar form mellan näringsliv, rättssystem och det politiska systemet och därför

blir klassrummet, arbetsplatsen och krogen nya arenor för politiskt görande bland de unga.

Något gemensamt från de ovannämnda exemplen är att valen som görs i vardagslivet;

politiska ställningstaganden genom att behandla lika, sätta ner foten och säga ifrån, är alla

handlingar som genomförs medvetet och med ett tydligt syfte. Däremot reflekteras

handlingarna sällan kring som just ”politik”. Som Mira nämner är handlingarna svåra att

sätta ord på, då det är så självklart för henne att hon har ett sådant förhållningssätt. Ändå

får handlingarna inte viftas bort som icke-politiska bara för att de av informanterna inte

beskrivs med ordet politik, utan bör betraktas som sådana då de genomförs med syfte att

förändra något i samhället större än för en själv.

6.4.4 Konsumtion som politisk arena

Att konsumtionen blir en betydande del av det politiska görandet hos unga idag är slående

både i denna studies empiri och tidigare undersökningar som genomförts av till exempel

Ungdomsbarometern där man menar att unga idag snarare genomför ”buycotts” än

”boycotts” (2018). Flera av informanterna berättar om sin medvetenhet i sin konsumtion,

och de som inte konsumerar särskilt medvetet kritiserar ofta sig själva för sin brist på

medvetenhet. Exemplet att äta mindre kött är det vanligast förekommande bland de unga

men även handlingar som att köpa ekologiskt, handla på second hand, skänka pengar till

välgörenhetsorganisationer och att inte flyga dyker upp som exempel på medveten

konsumtion, Leya berättar hur man konsumerar medvetet för att ha ”gott samvete”;

Ja. Hm. Alltså ja, man försöker väl sitt bästa för att kunna ha gott samvete. Ja alltså, nej jag köper väl inga nya kläder direkt, jag köper alltid på second hand. Äter kött, det gör jag men inte i lika stor utsträckning som jag gjorde innan. Alltså man har ett medvetande och försöker tänka. Man försöker källsortera, som typ alla andra (skratt) det är ju inte riktigt så att jag är någon hjälte för det (Leya, påverkare, intervju 3).

De unga verkar även ha stor tilltro till att kunna vara med och påverka samhället genom

medveten konsumtion, att individer genom att göra aktiva val kan pressa storföretagen till att

agera annorlunda. Olles och Tildes beskrivningar fungerar som bra exempel på denna

optimism;

38

I de små delarna skulle jag vilja säga. Alltså nu har jag helt spårat in på miljön. Miljöfrågan med konsumtionen, absolut. Det går absolut att vara med att förändra. Köp ekologiskt, köp vegetariskt. Hela den biten. Det går att förändra om man vill. Och man har möjligheter till det (Olle, åskådare, intervju 7).

Ja, det tror jag verkligen. Till exempel jag har ju sagt några grejer, men att tänka på vad man handlar, inte vara så lat att liksom såhär om man vet att H&M, dom som jobbar för H&M har inte så bra rättigheter, att man liksom ”okej det är billigt men jag måste inte gå dit om jag verkligen verkligen inte måste”, utan då väljer man att gå till ett annat ställe, även om det kanske inte är jättemycket bättre men…att man inte är så lat i sina beslut för att gå den enkla vägen. Och…om man pratar om att köpa då skulle jag säga att när man handlar mat, att tänka mycket på miljön på det sättet (Tilde, åskådare, intervju 4).

Att betrakta konsumtionen som en arena för politiskt görande verkar vara något som just

kritikerna och åskådarna har positiv inställning till. Tilde beskriver vidare hur medveten

konsumtion är en enkel väg att gå om man vill påverka samhället men inte riktigt vet hur man

ska gå tillväga eller vågar framställa sig som ett politiskt subjekt inför andra;

Miljön skulle jag säga kanske är lättast för mig som inte vågar lägga ut ett liksom argumenterande tal på kanske instagram typ ”jag tycker kvinnors rättigheter bla bla bla”. Då kanske jag kan tänka mer på miljön, kanske vad man köper, balansera inköpen och inte för mycket kött kanske (Tilde, åskådare, intervju 4).

Exemplet med Tilde visar att det ökade ansvaret för individen att agera politiskt också kan

skapa svårigheter. När ansvaret snarare ligger på individen att vara en politisk aktör och inte

bara är något lämnat till den representerande politikern behöver individen också känna till

strategier för hur hen ska gå tillväga. Tildes uttalande visar oss att ”lägga ut ett

argumenterande tal om kvinnors rättigheter” inte är ett självklart tillvägagångssätt för alla. På

så vis kan konsumtionen fungera som en enklare strategi för åskådarna då det kanske är den

mest passiva av de aktiva former individen behöver agera politiskt på. Att även de som inte

konsumerar särskilt medvetet anser att detta är viktigt och något de själva borde bli bättre på

visar oss normen kring att som individ göra medvetna val kring sin konsumtion och hur den

påverkar i ett större sammanhang. Likt Becks förklaring av subpolitik ser vi här hur

konsumtion, en handling som tidigare varit en opolitisk handling, politiseras.

6.4.5 Sociala medier som politisk arena

I alla de intervjuer som genomförts tas sociala medier som arena för politik upp på

informanternas eget bevåg och detta sker i ett tidigt stadium i varje intervju. Denna empiri

visar vilken självklar och betydande roll sociala medier har för ungas relation till politik idag.

Det gäller både för hur man går tillväga när man gör politik och som tidigare nämnt även i hur

man når politisk kunskap. Sociala mediers självklara roll märks även i analysen av hur saker

och ting sägs i intervjuerna, i hur informanterna reagerar på frågorna och hur de väljer att

svara på dem. Ett exempel är att de i vissa fall utesluter delar av sina berättelser för att

interaktionen på sociala medier känns så självklar. Uttryck som ”jag har inte reflekterat över

39

det” återkommer i dessa sammanhang och flera av informanterna börjar skratta åt mina frågor

om huruvida det förekommer innehåll med syfte att förändra på sociala medier eller inte, då

de upplevs som dumma frågor med självklara svar. Dessa reaktioner som inte alltid

återspeglas i text utan snarare i tonlägen och skratt visar vilken självklar arena sociala medier

kommit att bli idag för att kanalisera politiskt görande.

Det politiska görandet på sociala medier verkar ofta gå ut på att ta del av politisk kunskap,

opinionsbilda och skapa eget politiskt innehåll. En beskrivning som återkommer i intervjuerna

är att sociala medier är en bra plattform om man vill uppmärksamma någonting man varit med

om i vardagslivet, exempelvis dokumentera uttryck för sexism eller rasism. Det kan också

handla om att vilja sprida vidare sina åsikter via sociala medier. Leya pratar om att man kan

vara politisk på sociala medier och svarar på följdfrågan hur;

[…] många är ju politiska på sociala medier om de skriver saker, skriver texter, delar saker som hänt med dem, för sociala medier är väldigt såhär personligt på ett sätt men det når ju ut till många och då blir ju på ett sätt det personliga politiskt. När man kanske delar någonting som har hänt en, eller skriver en tanke man kanske hade om något som hänt en. Och många delar ju grejer från politiska organisationer eller lite andra såhär sakliga konton. Det finns ju massa typ åsiktskonton som är där för att folkbilda och dela grejer och sådär. Och då är det ju många individer som delar dom här kontona, som delar deras grejer. Och då blir ju det en spridning liksom. Så det kanske är främst att man sprider politiska grejer och åsikter eller så. Om man tar typ klimatet eller så, då är det jättemycket på sociala medier att folk delar en rapport om hur det är nu och så skriver dom en liten text om hur illa det är och så fortsätter det liksom (Leya, påverkare, intervju 3).

Av citatet framgår det att det politiska görandet på sociala medier ofta bedrivs på individnivå

och ofta med det personliga livet som utgångspunkt. Individer tar del av politik genom

specifika konton som riktar in sig på specifika frågor och driver dessa genom att sprida

information och åsikter. Men det politiska görandet kan också för påverkarna eller kritikerna

innebära att skapa eget politiskt innehåll eller sprida vidare innehåll som någon annan skapat.

Ebba berättar hur hon brukar konstruera eget politiskt innehåll på sociala medier;

Men sen är jag ju också mycket aktiv på instagram att jag ventilerar mycket i min story, försöker nå ut via texter till de närmsta som jag har. Och sen gärna uppmana folk att dela det om de håller med, så jag är väldigt flitig just på instagram och ventilerar åsikter och sådär. Jag är ganska orädd och ganska obrydd. […] …i story pratar jag väldigt mycket om saker jag läst i tidningar, det senaste jag la upp där var väl det här fallet med Cissi Wallin, att hon blev dömd för förtal. Så det pratade jag mycket om (Ebba, kritiker, intervju 10).

Ebba berättar hur hon i funktionen ”story” på Instagram brukar lägga upp videos på sig själv

där hon delar med sig av sina åsikter, ofta kring något hon stött på som via nyhetsmedier, som

i exemplet ovan. Syftet beskriver hon är att nå ut till de personer som följer henne på

Instagram för att opinionsbilda. Flera av de unga beskriver också hur de delar med sig av

situationer från det personliga livet via sociala medier och på så vis politiseras detta;

40

Någon annan gång hade varit en kille här på skolan som hade blivit utsatt för jättemycket homofobi här, han hade nästan blivit nedslagen. Och jag kände honom och så bad han mig sprida det liksom. Just för att såhär, okej då går jag på [gymnasieskola] och jag var många följare som går på [gymnasieskola], han ville inte gå ut med det själv för han ville vara anonym av förståeliga anledningar så då bad han sina vänner att sprida infon och då gjorde vi det. Och då fick man ju mycket reaktioner. […] Ja, instagram, la ut på facebook också för att han ville det. Jag är aldrig aktiv på facebook annars. Och då blev det ändå mer förändring i praktiken också. För då skrev jag om det och så var det någon kille som skrev till oss också som ba ”Hej, går ni på [gymnasieskola]? Anordna en demonstration!” eller någonting, alltså uppmuntrade oss. Och vi ba ”okej!”, så fick vi inte ha det här i skolan men så hade vi det ändå (skratt) (Leya, påverkare, intervju 3).

I Leyas berättelse ovan beskrivs situationen där en vän blir utsatt för hot och homofobi, en

mycket personlig händelse som sedan via Leya dokumenterades via sociala medier för att

väcka uppmärksamhet för människorna runtom. Inläggen på sociala medier fick spridning och

Leya beskriver hur de med hjälp av spridningen via sociala medier kunde anordna en otillåten

demonstration på den berörda gymnasieskolan till vännens försvar. Leyas berättelse visar hur

ökade upplösningen av tid och rum som råder i den senmoderna samtiden via exempelvis

sociala medier på nya sätt kan sprida information och organisera politiskt görande även i

”verkligheten”. Även om exemplet ovan, där individuella politiska handlingar på sociala

medier leder till kollektiva politiska handlingar i form av demonstrationer, inte verkar vara det

allra vanligaste utfallet för det politiska görandet på sociala medier så visar exemplet oss hur

dessa möjligheter finns. Hur sociala rörelser på sociala medier, i liten och stor bemärkelse,

kan ta sig utanför internet och ut i den så kallade ”verkligheten”, där kampanjen #metoo och

miljörörelsen Fridays For Future kan användas som exempel på storartade sådana. Det är just

dessa sociala rörelser på sociala medier som verkar vara de former av politiskt utövande som

känns som mest självklara och tillgängliga för de unga, då de kommer på tals i en helt annan

utsträckning än de nästan onämnda politiska partierna.

6.4.6 Kroppen som politisk arena

En politisk arena som i vissa fall verkar sammanflätas med sociala medier är kroppen. Likt

Giddens beskrivning är kroppen i det senmoderna snarare ett verktyg, för till exempel

politiskt handlade, än ett säte för självet, som varit dess tidigare funktion (1991). Ett

konkret exempel på detta i empirin är hur Elvira som utger sig för att vara kroppspositivist

gör politik. Kroppspositivismen är en rörelse med grund i den feministiska rörelsen som

hävdar människors rätt till sin kropp och uppmuntrar individens uppfattning att vara nöjd

med sin kropp som den är (Alentola, 2017). Elvira anser sitt huvudsakliga syfte med att

använda sociala medier vara att försöka sprida den kroppspositiva agendan genom att

41

kritisera och bryta mot smalhetsnormer i bild och text. Ofta sker detta görande genom att

dela med sig av sin kropp och vardagssituationer i livet;

Mm, för ett par veckor sen till exempel så var jag inne och provade ett par jeans på en butik här i [mellanstor svensk stad], så var det egentligen en storlek i teorin som passade mig men som inte passade alls. Och då la jag upp en bild på instagram och berättade det här att, i och med att jag kommit en bit på min resa så tänkte jag att det nödvändigtvis inte var mig det var fel på utan att det var jeansen som var små i storleken, och det är ju inte mitt fel, det är ju inte jag som har gjort dom […] Det var en bild när jag stod i provrummet och hade de här jeansen på mig men att man såg att de inte gick igen (Elvira, kritiker, intervju 9).

Elvira berättar hur hon utgår ifrån något som hänt henne själv i sitt privatliv för att försöka

förändra något större i samhället. Hon återgav den specifika situationen genom att publicera

en bild på Instagram iförd de för små byxorna, kommenterade sin situation och spred den till

andra i syfte förändra skönhetsideal och smalhetsnormer. Elvira uppger att hon känner stort

förtroende för att sådana typer av handlingar har möjlighet att förändra samhället, till exempel

som att posta normkritiska selfies. För att ta fasta på Elviras egna ord beskriver hon sin

kroppspositivistiska kamp som en ”resa”, och denna framställs som något varje individ själv

behöver aktivt ta ställning till med sin kropp och identitet för att kunna förändra skönhetsideal

och smalhetsnormer. I denna specifika situation handlade det om att dokumentera en

storlekssättning som personen uppfattade som skev och sprida en sådan vardagssituation som

att handla kläder vidare till andra via sociala medier.

I exemplet med Elvira återfinns Giddens livspolitiska idéer om hur både självet och kroppen

har fått nya roller i det senmoderna samhället. Våra personliga erfarenheter och valen vi gör

politiseras och kroppen fungerar som ett verktyg för att utföra dessa livspolitiska handlingar.

Just i exemplet med Elvira blir flera senmoderna politiska arenor synliga; identiteten,

vardagslivet, kroppen, sociala medier och konsumtion. Elvira identifierar sig som en icke-

normativ person i relation till smal- och skönhetsideal och därmed termen kroppspositivist.

Hon gör ett val i vem hon vill vara i relation till samhället och väljer att bryta mot de normer i

situationer som uppstår i hennes vardagsliv, i detta exempel i klädbutiken. Kroppen används

som ett verktyg för att möjliggöra dessa politiska ställningstaganden kring smalhetsnormer

och skönhetsideal och här fungerar hennes egen kropp som ett verktyg för att kunna

manifestera den kroppspositiva agendan, alltså rätten till den egna kroppen och

tillfredsställelse i dess utseende. Kroppen används som ett verktyg på så vis att den visar upp

modeindustrins begränsade klädstorlekar som kroppsaktivister anser reproducerar normer

kring smalhet och skönhet. Rent konkret sker detta genom att Elvira försöker ta på sig ett par

42

byxor i den största storleken, de är för små och detta dokumenteras med bilder som sedan

sprids på Instagram med en sammanhörande text.

Denna dokumentation av kroppen som politiskt verktyg sprids på sociala medier för att nå ut

till andra oberoende av tid och rum. Kanaliseringen av det politiska innehållet på sociala

medier underlättar för andra som sympatiserar med samma politiska frågor att ta del av

Elviras innehåll och ansluta sig till hennes kamp. Även konsumtionen som politisk arena

berörs i Elviras görande av politik då det är genom att undvika konsumtion av vissa kläder

och kritisera klädindustrin hon går tillväga för att kunna utöva makt som individ gentemot

modeindustrin. Hon använder här kroppen som arena för sin kroppspositivistiska agenda.

Kroppen blir långt ifrån något privat och opolitiskt utan betraktas som material som kan

användas i politiska syften; i detta fall att kritisera modeindustrin och de begränsande

storlekar de tillverkar byxor i.

6.5 De medvetna och kritiska unga Som Bäck, Bäck och Gustafsson hävdar kan dagens unga sägas vara en mer kritisk generation

som resultat av den ständiga tillgängligheten till information, vilket de även hävdar är en

möjlig förklaring till varför unga inte deltar och engagerar sig i partipolitiken i lika stor

utsträckning längre (2015). Ungdomsbarometerns beskrivning av dagens unga som

”generation medveten” kan alltså sägas bekräftas även i denna studie. Något ytterligare

återkommande är hur de unga verkar känna sig obekväma med att uttala sig om politik om de

inte upplever att de har tillräckligt mycket kunskap för att göra det, och två av informanterna

använder uttrycket ”jag vill inte trampa någon på tårna”. En tydlig uppvärdering för ”att ha

koll” framgår av empirin, där att vara medveten och påläst om vad som sker i samhället

verkar vara en stark norm bland de unga. När de talar om hur de tar del av nyheter,

information och politik märks en återkommande självkritiskhet kring den egna konsumtionen

av dessa som visar oss tecken på den unga generationens krav på medvetenhet och kritiskhet

idag. Mira talar till exempel om problematiken att man som feminist kanske bara får

information av andra feminister i sina flöden på sociala medier då det är dessa man valt att

följa.

Återkommande i materialet är hur de unga talar om vikten av ”perspektiv” och ”källkritik”

och flera av informanterna är snabba med att kritisera personer som de upplever brister i sin

förmåga för detta, men kritiserar även sig själva och reflekterar kring hur de ytterligare hade

kunnat bredda sina perspektiv eller sin kritiskhet. Ett exempel på detta är de ungas

43

medvetenhet kring hur de själva konstruerar sina flöden på sociala medier för att de ska passa

de egna, ibland politiska, intressena. Men det framgår även en självkritiskhet mot denna typ

av sortering. Ord som ”farligt” eller ”snedvridet” återkommer ofta i empirin när det talas om

brist på medvetenhet och självkritiskhet, vilket kan ge oss en antydan om hur viktigt det är för

de unga att vara medvetna och ständigt förhålla sig kritiskt till information idag. Ibland talas

det om bristen på perspektiv och källkritiskhet med en något raljant ton och här åsyftas ibland

äldre generationer och, av vissa av informanterna, populistiska väljare med så kallat brist på

”perspektiv och källkritiskhet”. Emanuel, som läser mycket om politik och ofta via sociala

medier, formulerar vikten av att vara medveten och kritisk och att det är något som skiljer sig

från tidigare generationer. När han pratar om det farliga med vinklad media ställer jag

följdfrågan om han upplever det vara ett samhällsproblem;

Absolut! Ja, ja, ja. För folk som inte…är tillräckligt källkritiska. Nu vet inte jag om det här är lite för generaliserande men, äldre människor som inte riktigt har fått växa upp i den här tillvaron har ju lite mer det här…ja det kan vara mormor som säger ”men har du sett det jag läst här?!”…”ja men…”. Folk som inte kan hantera informationen på ett bra sätt tror jag blir påverkade väldigt lätt av det och de influerar ju på det sättet som den som spridit informationen vill (Emanuel, kritiker, intervju 1).

Exemplet med Emanuel visar oss hur viktigt det är för dagens unga att ha koll på vad som

händer i världen, vara pålästa och kritiskt kunna hantera information. Det blir i empirin

tydligt hur att hålla sig uppdaterad är något som ligger på individens eget ansvar att göra.

Yasmin berättar om hur detta kan skapa känslor av hjälplöshet men också hur viktigt det är

att hålla sig uppdaterad;

För att jag får typ lite psykos, alltså det är så mycket dåligt som händer. Men man känner sig kanske hjälplös i situationen. Men alltså jag vill ju veta vad som pågår, jag vill ju i alla fall ha den informationen, och sen får jag bestämma själv vad jag vill göra med den informationen. Men att man vet i alla fall och är medveten, man vill inte gå runt och vara blind och inte fatta någonting liksom (Yasmin, påverkare, intervju 5).

För självidentiteten i det senmoderna samhället blir det viktigt att framställa sig som en

medveten medborgare som är påläst, kan uttrycka sina åsikter och ta ställning i

samhällsfrågor. Om man som individ inte själv lyckas navigera i det informationsflöde som

man möts av i det senmoderna samhället, både ”i verkligheten” och på sociala medier blir det

närmare ett personligt misslyckande då det är individens egna ansvar att leva upp till de

politiska egenskaper en medborgare bör ha idag. Medan medborgaren i det moderna samhället

i större utsträckning kanske fick denna typ av information tilldelad till sig på politiska möten

eller ett begränsat antal nyheter till sig via veckotidningen behöver medborgaren idag snarare

hitta sina egna strategier för att nå politisk kunskap och navigera själv i det ständigt pågående

nyhets- och informationsflödet. Även Sörbom talar om det ökade personliga ansvaret. När det

tidigare har handlat om att lämna politiken till andra, det vill säga till politikerna med

44

legitimitet och auktoritet har det politiska engagemanget istället kommit att handla om

personligt ansvar, något vi alla är en del av och att ansvaret för politik och samhälle läggs på

oss själva (Sörbom, 2002).

6.6 Distansen till det politiska systemet

6.6.1 Partipolitik = old school

När informanterna pratar om modern politik framkommer ofta misstro och en inställning till

dessa politiska former som gammeldags, främst bland kritikerna. En benämning som används

för dessa politiska former i empirin är ”old school”. Emanuel berättar vad han menar med

benämningen old school för denna typ av politiskt görande;

Mm…sen kan man också om man ska gå lite mer old school så kan man ju ringa sin lokala politiker och säga sina hjärtefrågor och namninsamlingar och sånt…Jo! Min farsa gjorde faktiskt en sån sak. Vi hade en liten lokal pool där vi bor som skulle stängas. Men så engagerade han sig i det och fick in massa namnutskrifter, vi fick in flera tusen som vi lämnade in till politikerna och så fick vi ju massa uppmärksamhet från tidningen och sånt så blev dom ju pressade att låta poolen vara kvar (Emanuel, kritiker, intervju 1).

Emanuel berättar hur att kontakta lokala politiker för att försöka förändra någonting i

samhället är en old school form av politiskt görande som inte är lika vanlig idag. Just

benämningen old school visar oss den spontana reaktionen till dessa former av politiskt

görande som något som inte är vanligt idag utan snarare en tillbakablick på något som var

vanligare förr. Andra informanter uttrycker liknande inställningar till den moderna

politiken.

Som tidigare nämnt är det främst negativa reaktioner som uppkommer när partipolitik

diskuteras i intervjuerna och ord som ”bråk” och ”krångel” men också att den är ”långsam”

och ”trög”;

[…] Och vad är det som tar så mycket tid att göra en sån förändring? Och typ klimatfrågorna också. Vad är det som tar så mycket tid? Alltså vi är ju redan körda. Alltså jorden kommer gå under på grund av att vi missköter vårt klimat. Vad är det som säger att det är nu det ska börja hända grejer, varför inte för hundra år sen? […] Alltså, politiker som individer är ju inte tröga. Men alltså jag vet inte hur många steg det är för att dra igenom en liten lag liksom, men jag antar att det är ganska många (Olle, åskådare, intervju 7).

Olle beskrivning ovan är talande för de ungas upplevelser av dagens politiska system. De

unga upplever det politiska systemet vara långsamt och trögt och har lågt förtroende för den

politik som utövas idag av de politiska partierna. För dagens unga, som är uppvuxna i ett

senmodernt samhälle där förändringar sker snabbt, med ständig tillgång till information och

idén av att själv kunna göra val som påverkar samhället så upplevs det politiska systemet som

trögt, främmande och otillgängligt.

45

Ett ointresse av och okunskap om det politiska systemet idag kan även observeras i

materialet. Detta tar sig i uttryck på sådant sätt att flera av de unga har svårt att uttala sig

om det politiska systemet, hur lagar stiftas, skillnad på demokrati och diktatur och så

vidare. Kunskapen skiljer sig även mellan påverkare och de resterande idealtyperna, där

påverkarnas kunskap om det politiska systemet verkar vara högre. När det kommer till att

föreslå hur man kan gå tillväga om man vill påverka någonting i samhället tar påverkarna

upp skriva motioner eller lyfta frågan till sin lokala klubb (partipolitiskt ungdomsförbund).

Däremot uttrycker samma informanter att dessa former av politiskt görande inte är de som

känns mest naturliga för dem och de senmoderna politiska formerna verkar dominera

förståelsen kring hur man åstadkommer förändring i samhället även hos dessa unga. De

unga verkar alltså ha kännedom kring de moderna politiska formerna, i olika utsträckning,

men de upplevs inte som lika naturliga eller tillgängliga att använda sig av för att försöka

åstadkomma förändring i samhället. Detta resultat står i enighet med tidigare forskning om

att ungas sjunkande kunskaper om det politiska systemet. Däremot är det viktigt att

poängtera att detta inte behöver säga någonting om de ungas kunskap om vad som händer i

världen och specifika frågor de intresserar sig för, där de istället verkar besitta mycket

kunskap, vilket nämnts tidigare. Jag vill därför hävda att det inte går att tala om en

sjunkande kunskap om politik hos unga idag, utan snarare en sjunkande kunskap om de

moderna politiska uttrycksformerna som är kopplat till ett politiskt system de unga verkar

uppleva främmande och otillgängligt. Istället kanaliseras kunskapen om politik främst

genom de senmoderna politiska uttrycksformerna.

6.6.2 Att springa runt politikerna

Intresset för att delta eller engagera sig i partipolitiska former är i empirin mycket lågt,

bortsett från de två informanter (båda påverkare) som redan är engagerade i

ungdomsförbund. Det är inte ovanligt att de unga skrattar som svar på frågan om huruvida

de hade kunnat tänka sig att engagera sig i ett ungdomsförbund. Här syns alltså något

komplext; de unga är politiskt intresserade, politiskt medvetna och har koll på vad som

händer i samhället och sina egna åsikter kring hur de önskar samhället vore utformat. De

tror även att de som har den största makten att påverka samhället är politiker och stora

internationella företag och att det är genom den moderna politiken man främst kan göra

detta. Ändå är intresset för att själv engagera sig i dessa politiska former mycket lågt och

alternativet att faktiskt engagera sig partipolitiskt verkar sällan dyka upp som ett alternativ

bland kritikerna och åskådarna, även om kritikerna gör senmodern politik i hög

46

utsträckning. Istället uttrycker de sig politiskt i andra former. De går, som Olle beskriver

det, ”runt politikerna”;

Nu låter det ju lite som att springa runt politikerna, att ta en omväg kanske. Nej men jag tror att man får ut mer. Nu har ju jag aldrig suttit med i någon studentförening eller något politiskt överhuvudtaget, så jag vet ju inte hur det ser ut. Så det är väl bara det jag känner till, så det är väl därför jag anser att det är de vägarna man bör ta. […] Och det här med att gå och köpa lite mindre plast, det är väl att gå runt politiken. Och göra det på sitt eget sätt. Så man skulle väl kunna säga att politik finns på två olika plan. Det är i regeringen och det är individen (Olle, åskådare, intervju 7).

Olles beskrivning visar hur det individualiserade vardagslivsnära politiska görandet som

verkar dominera ungas politiska görande idag kan vara en effekt av att inte se några andra

möjliga alternativ att göra politik på. Likt Olle beskriver är hans kännedom om det politiska

systemet någorlunda låg och han upplever sig inte känna till hur man skulle gå tillväga för att

försöka förändra samhället genom dessa former. Då blir det egna vardagslivet, de val och

handlingar han utför i sin vardag, en arena för att utöva politik som är mer tillgänglig. Leya

beskriver hur nya sociala rörelser som #metoo-kampanjen påverkade unga starkt då det tog

plats på sociala medier, en arena som är en tillgänglig och självklar del av ungas vardagsliv;

Typ min generation då som fortfarande är väldigt unga under de här åren och är uppvuxna med sociala medier och sånt, jag tror att för oss så gjorde det väldigt stor skillnad för vi tar alltid del av saker på internet och sånt. Och om man tar del av något sånt som metoo på internet så blir det ju…ah men it hits home liksom (skratt). Förstår du? (Leya, påverkare, intervju 3).

Leyas beskrivning av hur politik på sociala medier blir en viktig del av ungas liv för att det

”hits home” kan jämföras med Olles beskrivning om den otillgängliga partipolitiken. Sociala

medier är en mycket integrerad del i ungas interaktion idag och blir därför en naturlig plats att

även utöva politik på, till skillnad från det politiska systemet där många inte riktigt vet hur

man ska gå tillväga. Elvira visar oss liknande uppfattningar kring sociala medier som en arena

för politiskt görande, och hur partipolitiken knappt hade varit ett andra alternativ för henne

om hon inte hade utövat politik på sociala medier;

Om man bara ser från mitt perspektiv så tror jag att sociala medier är så mycket lättare…mer åtkomligt. Lättare att komma åt men också lättare att…alltså jag vet inte riktigt vart jag skulle gå om jag inte gick till sociala medier. Min första tanke är väl att ställa sig någonstans på stan och liksom prata om det så (Elvira, kritiker, intervju 9).

Citatet från Elvira är ett bra exempel på hur flera av de unga i empirin verkar se för

möjligheter att utöva politik på, där det politiska systemet ofta inte dyker upp som ett

alternativ alls. Som citaten ovan visar verkar det politiska systemet inte vara en attraktiv

plats för de unga att göra politik på, utöver själva röstandet som istället anses vara viktigt

(vilket jag återkommer till under nästa rubrik). Hur det politiska systemet töms på unga

medborgare medan nya sfärer blir arenor för politik kan likställas med Becks idéer om hur

det opolitiska politiseras och det politiska avpolitiseras. Medan nya arenor, som

47

självidentiteten, vardagslivet, sociala medier, konsumtion och kroppen, tidigare privata

sfärer tillhörande det personliga livet politiseras, sker det motsatta med det politiska

systemet. Det politiska systemet blir samtidigt en plats som de unga inte ser som en möjlig

arena att utöva politik på. Den representativa demokratin töms alltså på sina unga deltagare

och dessa utövar istället subpolitik – mellan näringsliv, rättssystem och det politiska

systemet där de agerar politiskt utan att gå via det politiska systemets uttrycksformer för

politik.

6.6.3 Misstro till partier men förtroende för demokrati

Även om en stark negativitet och kritiskhet gentemot partipolitiken finns bland de unga är

tilliten till demokratin hög och uppfattningen av att det är genom denna man faktiskt kan

förändra är återkommande i materialet. Men samtidigt känner de unga sig missnöjda med de

uttryckssätt som den representativa demokratin erbjuder idag. Känslan av exkludering är

återkommande; det är en form av politiskt görande de inte kan identifiera sig med. De unga

verkar alltså känna låg tilltro och intresse för att göra politik genom partipolitiken, och det

gäller överraskande nog även de unga som är med i ungdomsförbund;

Jag är aktiv i politik också, jag är aktiv i [partipolitiskt ungdomsförbund]. Aktiv där lite, men det känns ändå inte som att man kan förändra där ändå. För såhär, det är så många steg om man tänker rent politiskt. Om man då väl är med i en ungdomsorganisation så…då är det så många steg för att det ens ska komma till ungdomsorganisationens lyckande liksom, för det bara är en liten klubb och sen ska du upp på nationell nivå, och sen därifrån ska det upp till det vanliga partiet då och då är det jätteliten chans att dom tar upp någonting som man gått igenom liksom. Jag vet inte, det är väldigt långt emellan liksom. Och…jag vet inte, men det känns som att väldigt många unga inte riktigt vet hur man ska påverka, att det går liksom. För jag antar att det går? (Leya, påverkare, intervju 3).

Påverkaren Leya är aktiv i ett partipolitiskt ungdomsförbund och är kritisk till att enbart göra

politik genom att exempelvis opinionsbilda på sociala medier, men samtidigt uppger hon ett

lågt förtroende för att faktiskt lyckas förändra någonting genom det politiska systemet. Hon

hittar därför utöver sitt partipolitiska engagemang ytterligare strategier för att uttrycka sig

politiskt och beskriver att hon tror unga uttrycker sig politisk genom individuella handlingar

och sociala medier eftersom det är det som känns mest ”hemma” för unga idag, eller med

hennes egna ord som nämnts ovan, ”it hits home” (Leya, intervju 3).

En upplevd distans mellan de unga och det politiska systemet framgår i empirin. Flera av

informanterna beskriver hur de inte kan identifiera sig med partierna, att de känner förakt

gentemot dem eller blir trötta på partipolitiken. På frågan vad informanterna tänker på när

de hör ordet politik uttrycker nästan alla negativa åsikter som trötthet gentemot politikerna,

att de bara bråkar, är otillgängliga eller att ”politik är skit”;

48

Alltså jag låter ju typ som en treåring, men det är typ att dom bara bråkar (skratt). Det är typ den synen jag har fått. Men sen samtidigt kan jag väl på något sätt tycka att det är bra, det är bra att vi har rösträtt. Att det är bra att man är inkluderad. Jag hade nog inte velat bo i ett land där det var liksom…heter det demokrati… (menar diktatur)? (Elvira, kritiker, intervju 9).

Likt Elvira beskriver upplever de unga rösträtten vara något positivt, och alla idealtyper

tycker det är viktigt att gå och rösta. Det är just idén om representativitet som de unga inte

intresserar sig för, vilket kan kopplas till de senmoderna förändringarna i politiken om att

snarare vara en aktör än att överlämna ansvaret till en politiker som ska representera ens

åsikter. När någon annan ska representera ens åsikter, som till exempel ett ungdomsförbund,

behövs vissa åsikter kompromissas med och man behöver likt Sörbom beskriver det ”köpa

hela det partipolitiska paketet” (2002). Detta finns det en stark illvilja till hos det unga i

empirin. Att behöva sympatisera med alla åsikter som ett parti har krockar helt med de

senmoderna idéerna att som individ själv göra val kring ens ställningstagande som politisk

aktör. Kristoffer uttrycker detta som att han vill kunna blanda;

Jag vill liksom inte vara politiskt bunden. Jag känner inte någon lojalitet till något specifikt parti så. Jag har en gammal klasskompis, han är yngsta kommunfullmäktige i Sverige och han är lika gammal som mig. Han är ju väldigt bunden. Så det är ju skillnad på mig och honom. På gymnasiet var ju han verkligen en sån som stod för sitt partis värderingar, han är med [politiskt parti]. Jag kan ju om jag vill ta någonting från det här och om jag tycker om det här kan jag ju ta lite från det här. Så kan jag liksom blanda (Kristoffer, åskådare, intervju 6).

Ebba uttrycker det som en illvilja till att kompromissa det man står för;

Nej, det är inte ett forum som jag känner att jag dels skulle klara av, för jag tror att jag hade behövt skala av väldigt mycket av mig själv för att passa in i den mallen och jag har aldrig varit en person som passar in i så många mallar riktigt, och jag hade behövt kompromissa mina åsikter och det är jag inte heller beredd att göra. Så att nej, jag hade nog inte passat i det forumet (Ebba, kritiker, intervju 10).

Exemplen med Kristoffer och Ebba visar vikten för unga att själva kunna göra val i vilka

politiska frågor de vill engagera sig för eller inte. Undersökningar från till exempel

Ungdomsbarometern visar hur unga idag är en mer heterogen grupp än tidigare och att

detta märks i alltifrån medievanor till intressen, subkulturer och värderingar (2018). Ett

exempel på detta är att siffrorna på tv-tittande har sjunkit enormt bland unga även om

skrämtiden har gått upp vilket beror på det mer individualiserade tittandet på egna skärmar

där man själv kan välja vilket innehåll man vill ta del av. Detta kan liknas vid den

individualisering som också skett i politiken, där de unga idag inte nöjer sig med att vara

aktiva i ett ungdomsförbund som de håller med i vissa frågor, utan hellre vill konstruera sin

egen form av engagemang, ofta genom de nya sociala rörelserna på sociala medier eller

genom de andra vardagslivsnära politiska arenorna där de som individer kan göra egna val

kring hur de vill vara som politiska aktörer.

49

6.6.4 Diskrepansen kring vad som är politik

När de unga under intervjuerna själva skulle svara på vad de ansåg vara politik så var det inte

helt oväntat de moderna politiska formerna som dök upp som exempel, som partier, statsskick

och liknande. Ofta var dessa beskrivningar som tidigare nämnt även ihopkopplade med

negativa tankar och misstro. Ändå visar empirin en stark uppvärdering för att ”ha koll” på vad

som händer i världen, uttrycka sina åsikter och intressera sig för specifika politiska frågor.

Vill vi försöka ta fasta på denna diskrepans mellan ungas görande av politik och vad som

innefattas i termen ”politik” blir det intressant att titta på de ungas svar på frågan om de anser

det vi talat om i intervjuerna vara politik eller inte. I många av svaren verkar det som de unga

inte reflekterat kring att de handlingar de utför och de förhållningssätt de har i vardagen med

syfte att förändra eller påverka samhället skulle kunna vara politiska handlingar;

Alltså om vi tar klimatet, och handla mindre plast och ekologiskt…det är ju inte för att jag…eller jo jag vill ju ändra någonting politiskt. Men jag ser det väl mer som att pusha till företagen att ändra sig…fast det är ju också politik i och för sig. Men till exempel då att volontärsarbeta, det är väl inte…det är också politik (skratt). Åh. Jo, det är väl politik. Men jag tänker inte politik (Olle, åskådare, intervju 7).

Flera av de unga reagerar likt Olle på frågan, de kommer fram till att det visst är politik de

håller på med men har inte reflekterat kring att klassa det som politik på egen hand utan

snarare att intressera sig för och engagera sig i samhällsfrågor. Andra informanter svarar

direkt på frågan att det är politik vi har pratat om, likt Emanuel;

Sen tror jag att det är för de flesta inte bryr sig tillräckligt mycket om politiken. Eller att dom…eller de bryr sig om politiken men att dom inte vet det. Och de tänker att ”nä, politik det är jag inte intresserad av”. För det är jättemånga. För om du pratar med alla så har alla väldigt starka politiska åsikter även fast de kan säga att de inte är intresserade av politik […] Det kan vara jättemånga som säger ”jag orkar inte bry mig om politik, politikerna och politiken…”. Så. Men när dom ändå pratar om det kan väldigt många har väldigt passionerade åsikter om vad de tycker är fel i samhället och sånt. Och det är ju politik, att dom pratar om vad dom tycker är fel och vill förändra. Och det är ju det som hela politiken handlar om (Emanuel, kritiker, intervju 1).

Yasmin som menar att allt är politik tycker att man måste ”trycka ner politiken till marken”

för att förstå att de senmoderna politiska handlingar som unga utför i syfte att åstadkomma

förändring i samhället faktiskt är politik;

Jag tänker typ, om du skulle förklara för en person som går typ i nian vad politik är. Jag hade ju lätt sagt när jag gick i nian att ”politik är det här jättestora och du vet alla är väldigt välutbildade, man måste vara jätteduktig och man måste ta sin doktorand och master och shit” men…det jag inte insåg då var att jag är också politisk av den ställningen jag tar, väljer jag att gå på en demonstration mot kvinnors våld eller något, då tar jag ju en politisk ställning. Och då kanske man trycker ner politiken från piedestalen till marken liksom, och ba det här är inte vad man trodde att det var. Absolut inte vad man trodde att det var (Yasmin, påverkare, intervju 5).

50

Dessa unga, som anser det vara mer självklart att senmoderna uttryck för politik är just politik

förmedlar även en viss känsla av irritation eller missförstånd kring sitt politiska görande och

uttrycker fraser i stil med ”det personliga är ju politiskt” eller ”allt är politik”. Diskrepansen

mellan att göra politiska handlingar men att dessa inte nödvändigtvis klassas som politik ser i

empirin ut som att de unga verkar känna sig missförstådda kring sitt politiska handlande. De

anser sig utföra dessa handlingar med stor medvetenhet och att de gör aktiva val i relation till

hur det påverkar resten av samhället, men samtidigt verkar dessa göranden inte ”få plats” i

vad som anses vara politik;

Eh…(tyst). Ja det är svårt faktiskt. För jag tänker politik som en såhär partipolitisk…men det kan ju lika gärna vara politiskt att man…upplyser samhällsproblem kanske. Men då kanske det är mer politiska frågor. För att om jag lägger upp den här bilden på min kropp, då är det ju inte så att ”ah men det här är kopplat till sossarna” (Mira, påverkare, intervju 2).

Mira beskriver ovan hur hon postat en normkritisk selfie på sin kropp där valkar syns på

hennes mage och berättar hur hon medvetet lagt upp bilden på detta sätt för att

uppmärksamma och markera mot smalhetsnormer och skönhetsideal. Handlingen utförs alltså

i högsta grad som en handling för att förändra något i samhället för fler än henne själv, där

hon själv riskerar att bli socialt sanktionerad för detta normbrott men ändå väljer att

genomföra handlingen i ett syfte större än henne själv. Ändå upplever hon det inte som helt

okomplicerat att klassa denna handling som politik. I citatet ovan ser vi hur Mira direkt tänker

på det politiska systemet när vi diskuterar vad politik är för något, även om hon själv klassar

sig som en politisk person och feminist vilket säger något om diskrepansen mellan ungas

görande av politik och förståelsen av vad politiskt görande är för något. De handlingar, som i

politisk-sociologisk bemärkelse i allra högsta grad skulle klassas som just politiska då de

genomförs i syfte att åstadkomma samhällelig förändring för fler än en själv, förstås alltså inte

alltid som ”politik” bland de unga utförarna.

7. Slutsatser

Denna studies syfte var att söka förståelse i hur unga gör politik idag i takt med att samhället

kommit att bli mer individualiserat och nya digitala former för interaktion blivit en stor del av

ungas vardag. De två frågeställningarna var ”Hur kan ungas görande av politik förstås i en

senmodern samtid?” och ”Vad kan en senmodern förståelse av politik säga oss om ungas

sjunkande deltagande i partipolitiken och samtidiga ökade intresse för politik?”. Från vad som

framgår i tidigare kapitel har fem huvudsakliga resultat redovisats. Det första är att unga idag

tar del av politisk kunskap via traditionella medier i digital form, genom diskussion och

vänner men främst via sociala medier där egna politiska flöden kan konstrueras som passar de

51

individuella politiska intressena. På sociala medier kan individen själv kan välja hur hen vill

konstruera en plattform för politisk kunskap och på så sätt skapa en egen politisk identitet.

Den politiska kunskapen är också reflexiv och konstrueras därför hela tiden om hos de unga

då de ständigt möter ny information som de behöver förhålla sig till. De unga i det

senmoderna samhället lutar sig alltså inte tillbaka på de traditionella medierna och förväntar

sig få all politisk kunskap därifrån, utan är själva aktörer i hur och vilken kunskap som ska

förvärvas.

Det andra är hur stor betydelse sakfrågor och opinionsbildning har för det politiska görandet

bland unga idag. Sakfrågor som miljö och klimat samt feminism och jämställdhet framstår

som viktiga frågor att ta ställning till. Dessa sakfrågor kan i högsta grad betraktas som

senmoderna politiska frågor då de inte handlar om höjd levnadsstandard eller ökad materiellt

välstånd, likt modernismens uttryck för politik. Istället handlar miljö- och klimatfrågorna om

vilka risker som skapats av människan i det moderna samhället och vilka andra

levnadsalternativ som finns. Frågorna om feminism och jämställdhet upplevs som något

vardagslivsnära och har länge handlat om att även det personliga är politiskt. De politiska

frågorna de unga intresserar sig för kopplas inte heller samman med politiska partier utan

betraktas snarare som något fristående, utanför det politiska systemet och har flyttats från det

offentliga till det privata och politiserat denna sfär. Det framgår också att det är viktigt bland

de unga att ta ställning i politiska frågor idag, det räcker alltså inte med att betrakta vad som

sker i omvärlden utan man bör som individ även interagera med denna genom att ta ställning

till vilken typ av politisk aktör man vill vara i relation till resten av samhället.

Det tredje är hur unga idag gör politik i individuella former genom handlingar och medvetna

val i vardagslivsnära arenor. De arenor som det politiska görandet främst verkar kanaliseras

genom är självidentiteten, vardagslivet, konsumtionen, sociala medier och kroppen. Politik

görs genom individuella handlingar eller genom medvetna val i dessa personliga sfärer. Dessa

typer av politiska göranden visar hur de unga i en senmodern samtid snarare vill betrakta sig

själva som politiska aktörer än att lämna över ansvaret för det politiska görandet på en

politiker som representerar ens åsikter. Hur dessa tidigare högst privata arenor kommit att bli

arenor för utövande av politik visar på en politisering av vardagslivet och ökade krav på

individen att själv ta politiskt ansvar i det senmoderna samhället.

Det fjärde är att medvetenhet och kritiskhet genomsyrar de ungas politiska tänkande idag.

Denna uppvärdering för medvetenhet och kritiskhet kan förstås i relation till den ständiga

utsattheten för information som dagens unga upplever genom främst ökad digitalisering. Det

52

framstår som viktigt att hålla sig uppdaterad och ”ha koll”, och även hur det är något som

ligger på individens eget ansvar att göra. För självidentiteten i det senmoderna samhället blir

det viktigt att kunna framställa sig själv som en medveten medborgare som är påläst, kan

uttrycka sina åsikter och ta ställning i samhällsfrågor, misslyckas man blir det ett personligt

misslyckande då det är individens egna ansvar att leva upp till dessa politiska egenskaper en

medborgare bör ha idag.

Slutligen visar studien att det finns en distans mellan de unga och det politiska systemet idag.

Partipolitiken upplevs vara gammaldags, otillgänglig och trög och många verkar ha svårt att

veta hur man kan gå tillväga för att försöka förändra någonting i samhället genom dessa

politiska former. Istället vänder sig de unga till de arenor som för dem upplevs vara självklara

och tillgängliga, som vardagslivet och sociala medier. Detta visar att samtidigt som de tidigare

opolitiska arenorna har politiserats så avpolitiseras det politiska systemet för de unga. Hellre

”springer man runt politikerna” och är sin egen politiska aktör än att lägga ansvaret i

politikernas händer som tilltron till ofta är låg. Även om en stor negativitet och ointresse för

partipolitiken observeras bland de unga i denna studie är inställningen till demokrati mycket

positiv och att använda sin rösträtt betraktas som en självklarhet. Det är alltså snarare den

representativa demokratin som ogillas, där den unga medborgaren idag är kritisk till att lägga

sin demokratiska makt i någon annans händer, än idén om demokrati i sig.

För att återknyta till frågeställningen kan det avslutningsvis sägas att den unga medborgaren

idag i hög grad är intresserad av politik, och det minskade deltagandet i partipolitiken kan

snarare betraktas som en indikator på ungas intresse för politik än det motsatta. I en

senmodern samtid där individens roll som aktör ökar, den egna identiteten blir viktigare och

individualism uppvärderas på bekostnad av kollektivism blir förståelsen av att vara en politisk

varelse någon som på egen hand gör politik i alla sfärer av livet, det privata som det

offentliga. De ökade kraven bland de unga i att ta ställning, göra medvetna val och ha koll på

vad som händer i världen visar oss en generation unga som vuxit upp i en tid där politiken

snarare blivit en viktigare del av livet än något som man inte vill delta i. Däremot måste det

politiska deltagandet i det senmoderna samhället förstås på ett nytt sätt om de ungas görande

av politik ska bli synligt. ”Politik” kan alltså inte längre enbart betraktas som att gå med i ett

ungdomsförbund eller att se en partiledardebatt. I det senmoderna samhället blir

vardagslivsnära handlingar som att sluta äta kött eller posta en normkritisk selfie i högsta grad

politiska handlingar, och även de politiska handlingar som utövas allra mest bland dagens

unga.

53

8. Diskussion

I diskussionen om unga och politik talas det ibland om ungas ointresse för (parti)politik och

de ungas illvilja att delta inom det politiska systemet. I den förstudie jag gjorde till denna

uppsats då jag läste mig in på ämnet och letade information upplevde jag att jag möttes av

flertal resonemang om de unga som partipolitiskt ointresserade eller ”lata”. Även i empirin i

denna studie återkommer ibland resonemanget att ”man borde sluta vara så lat och läsa på

lite” bland de unga som kände sig distanserade från och hade svaga kunskaper om det

politiska systemet. Den allmänna uppfattningen kan alltså påstås vara att dagens unga

misslyckas delta i det politiska systemet. Jag skulle däremot vilja vända på detta påstående

och fråga hur det kommer sig att det politiska systemet misslyckats med att inkludera de unga

medborgarna.

Paradoxen kring ungas deltagande anser jag istället bör betraktas på så vis att partipolitiken

och det politiska systemet har missat de unga och att anpassa sig efter de politiska

uttrycksformer som är aktuella för unga idag. När det politiska systemet upplevs som

främmande och otillgängligt, är det då förvånande att dagens unga utövar politik på de arenor

de istället känner till, där det så kallat ”hits home”? Pratar inte politiker om de frågor som

intresserar dig som ung tittar du kanske på Instagram-aktivistens videostory om dessa frågor

istället. Känns medlemskapet i ett ungdomsparti som ett stort steg in i något okänt kanske du

istället går i Pride-paraden och slutar handla pasta från företaget som varit i blåsväder för

homofobi. Dagens unga är uppvuxna med att förändring går snabbt, information ska vara

lättillgängligt och individens inflytande betyder allt. Att förvänta sig att denna generation ska

delta på samma sätt som tidigare generationer i partipolitiken med dess många byråkratiska

steg och långsamma förändringar vill jag hävda är någorlunda naivt. Med det sagt menar jag

inte att den långsamma demokratin i sig behöver vara problemet, utan snarare hur de unga

idag presenteras för den, lär sig om den och inkluderas i den. Likt Bennett (2008) menar jag

att skolan i mycket större utsträckning behöver användas för att utbilda unga medborgare om

sina demokratiska rättigheter för att inkludera dem i demokratin. Även jag är av uppfattningen

att trösklarna in till partipolitiken behöver sänkas, något Bäck, Bäck och Gustafsson (2015)

argumenterar för. Att gå med i ett partipolitiskt ungdomsförbund är för de unga idag ett

mycket stort steg, även för de som är politiskt aktiva och intresserade i utomparlamentariska

former. Att gå med i ett ungdomsförbund innebär även att avsäga sig eller kompromissa med

sina värderingar och istället ”köpa hela det partipolitiska paketet”, som Sörbom är inne på

(2002).

54

Medan ungdomsförbunden och partierna tappar medlemmar har vi en ungdomsgeneration

som kanske är mer politisk än någonsin (i alla fall i nivå med 68-generationen). Man kan

ställa sig frågan; vad händer med samhället om en hel generation politiskt engagerade unga

kanaliserar sitt politiska engagemang i andra former än de som samhället konstruerat för att

utöva politik? Vad går att göra för att förhindra detta demokratiska problem? Eller är det

politiska systemet som vi känner till det idag snart ett utdaterat modernismens projekt där vi

som medborgare blev representerade istället för att vara egna politiska aktörer? Den som lever

får helt enkelt se, men problemet idag kvarstår och tills dess behövs det politiska systemet

göras mer tillgängligt för de unga och anpassas efter den verklighet de växer upp i idag. Finns

det inga möjliga vägar in kanaliserar de unga sitt politiska görande i de former som finns

tillgängliga för dem, och likt denna studie visar är de unga verkligen kreativa när det kommer

till detta. Genom Instagram-bilder på magar som inte får plats i klädbutikernas jeans,

vegetarisk kost och aktiv tystnad gentemot den kvinnliga läraren springer dagens unga runt

politikerna för att få vara egna politiska aktörer i det senmoderna samhället.

8.1 Självkritisk diskussion och förslag till vidare studier En möjlig kritik att lyfta mot min studie om ungas görande av politik i en senmodern samtid

skulle kunna vara att den tillåter en för bred förståelse av vad politik är och att dessa

handlingar som jag i politisksociologiska termer vill klassa som politiska inte har samma

samhällsförändrande effekter som de traditionella politiska handlingarna har. En kritiker

kanske skulle ställa frågan att även om handlingarna utförs i syfte att förändra, bidrar de till

faktisk förändring? Och om inte, kan vi verkligen klassa dessa som politiska? Handlar inte

politiska identitetsmarkörer som ”feminist” bara om hur man som individ vill framställa sig

själv? Och skapar hashtags på sociala medier någon riktig förändring i ”verkligheten”?

Begreppet slacktivism kan sägas vara en slags samlad kritik mot de senmoderna politiska

handlingarna på sociala medier som menar att denna typ av engagemangs effekt överdrivs och

att slacktivismen även minskar det traditionella politiska engagemanget i ”verkligheten”

(Olsson, 2017). Vad de senmoderna politiska handlingarna har för effekter i samhället är dock

inget det finns någon enighet om bland forskare, då andra hävdar att det snarare är tvärtom, att

dessa handlingar istället är mycket effektiva (Olsson, 2017). Ett exempel på denna effektivitet

skulle kunna vara effekterna av #metoo-kampanjen som tog sig ända in i partipolitiken i

Sverige och stora satsningar gjordes i vårbudgeten år 2018 under namnet ”metoo-reformer”

(Regeringskansliet, 2018).

55

I denna studie gör jag dock inget anspråk på att förstå huruvida de senmoderna politiska

handlingarna har mindre eller större slagkraft, jag ämnar inte heller att komma med någon

lösning på demokratiproblemet när det partipolitiska systemet töms på unga deltagare. Syftet

med denna studie har istället varit att visa på vart ungas politiska görande tar vägen när det

inte kanaliseras genom det politiska systemet och att det politiska engagemanget inte har ”dött

ut” utan snarare omformerats. Den svåra uppgiften att lista ut vilka förändringar som behöver

ske inom det politiska systemet för att lyckas inkludera dagens unga medborgare lämnar jag

istället till framtida forskare, men samtidigt riktar jag två pekpinnar mot skolans utbildande

roll likt Bennett (2008) och Bäck, Bäck och Gustafssons (2015) uppmaning om att sänka

trösklarna in i partipolitiken (2015).

56

9. Litteraturförteckning

9.1 Tryckta referenser Ahrne & Svensson. (2015). Handbok i kvalitativa metoder. (Andra upplagan). Stockholm: Liber

Bauman. (2002). Det individualiserade samhället. Göteborg: Daidalos AB

Beck. (1995). Att uppfinna det politiska. Göteborg: Daidalos AB.

Beck. (2012). Risksamhället. (Andra upplagan). Göteborg: Daidalos AB

Bennett. (Red). (2008). Civic Life Online. Learning How Digital Media Can Engage Youth. London: The MIT Press.

Berman. (1987). Allt som är fast förflyktigas. Modernism och modernitet. Lund: Arkiv.

Denscombe. (2018). Forskningshandboken. För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Garcia Albacete. (2011). Continuity or generational change? A longitudinal study of young people´s political participation in Western Europe. (Doktorsavhandling, Mannheims universitet).

Giddens. (1991). Modernitet och självidentitet: Självet och samhället i den senmoderna epoken. Göteborg: Daidalos

Rennstam & Wästerfors. (2015). Från stoff till studie. Om analysarbete i kvalitativ forskning. Lund: Studentlitteratur.

Olsson. (2017). Sociala medier. Vetenskapliga perspektiv. Malmö: Gleerups utbildning AB.

Sörbom. (2002). Vart tar politiken vägen? Om individualisering, reflexivitet och görbarhet i det politiska engagemanget. (Doktorsavhandling, Stockholms universitet).

Sörbom. (2005). När vardagen blir politik. Stockholm: Bokförlaget Altas.

Thörn. (2000). Miljörörelsen och den nya politikens former. I Neergaard & Stubbergaard

(red.) Politiskt inflytande. Lund: Studentlitteratur.

9.2 Elektroniska referenser Alentola. (2017). Changing the narratives of marginalised bodies. A study about body

positivism. (Masteruppsats, Stockholms universitet). Hämtad från https://www.diva-

portal.org/smash/get/diva2:1107516/FULLTEXT01.pdf

Amnå. (2002) Recension av [Vart tar politiken vägen? Om individualisering, reflexivitet och görbarhet i det politiska engagemanget]. Sociologisk Forskning, 39. 213–218.

Amnå & Ekman. (2013) Unga politiskt intresserade engageras inte av partierna. Dagens Nyheter (DN Debatt). Hämtad från https://www.dn.se/debatt/unga-politiskt-intresserade-engageras-inte-av-partierna/

57

Bennett, Wells & Rank. (2009). Young citizens and civic learning: two paradigms of citizenship in the digital age. Citizenship Studies. 13 (2). 105-120.

Blais, Gidengil & Nevitte. (2004). Where does turnout decline come from?. European Journal of Political Research, 43, 221–236.

Bäck, Bäck & Gustafsson. (2015). Ungas politiska deltagande. Nya former och aktivitet genom sociala medier? Regeringskansliet/2014 års Demokratiutredning.

Landehag. (2018). Generation engagemang & trygghet. Om ungas syn på livet och framtiden. Hämtad från http://www.ungdomsbarometern.se/wp-content/uploads/2018/07/LO_generation_engagemang_trygghet.pdf

Nationalencyklopedin, idealtyp. http://www.ne.se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång

/idealtyp (hämtad 2020-01-06)

Nationalencyklopedin, me too-rörelsen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/me-too-rörelsen (hämtad 2019-11-07)

Olofsson. (2013). Ungas valdeltagande ökar. Mest bland dem som röstar minst. Välfärd (2). 6-7.

Regeringskansliet. (2018) Vårens budget innehåller reformer för 26 miljarder. Hämtad från

https://www.regeringen.se/debattartiklar/2018/04/varens-budget-innehaller-reformer-for-26-

miljarder/

Ungdomsbarometern. (2017). Unga saknar förtroende för partipolitiken. Hämtad från http://www.ungdomsbarometern.se/unga-saknar-fortroende-for-partipolitiken/

Ungdomsbarometern. (2018). iGen, Gen Z eller Smartphonegeneratonen? Perspektiv på dagens unga. Stockholm: Ungdomsbarometern.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf [Hämtad 200321]

Bilagor

Bilaga 1: Presentation av intervjupersonerna Nedan visas en beskrivning av de tio intervjupersoner som deltagit i studien.

Intervjuperson Bakgrund Relation till politik

Emanuel, 22 år

Student civilingenjör, bor i

storstad, från mindre ort i

mellersta Sverige. Teknik,

friluftsliv, fotboll, kompisar.

Svenskfödda föräldrar.

Fd aktiv i ungdomsförbund, håller

sig uppdaterad om modern och

senmodern politik, gör senmodern

politik i vardagen och på sociala

medier.

Mira, 18 år Gymnasieelev, samhäll-

beteendevetenskap, bor i

mellanstor stad. Jobbar extra.

Kompisar, politik, träning,

feminist, pluggar mycket.

Svenskfödda föräldrar.

Aktiv i ungdomsförbund, håller

sig uppdaterad om modern och

senmodern politik, utför båda

dessa politiska former på och

utanför sociala medier.

Leya, 18 år Gymnasieelev, IB, bor i

mellanstor stad, jobbar extra,

konst, måla, pluggar mycket,

politik. Svenskfödda föräldrar.

Aktiv i ungdomsförbund,

uppdaterad och aktiv i båda

politiska formerna. Dock kritisk

till de senmoderna politiska

formerna och dess möjligheter till

faktisk påverkan.

Tilde, 18 år Gymnasieelev, samhäll-

beteendevetenskap, bor i

mellanstor stad, pluggar mycket,

pojkvän, kompisar, familj.

Svenskfödda föräldrar.

Ej aktiv i modern eller senmodern

politik. Viktigt att hålla sig

uppdaterad och är intresserad men

vet inte riktigt hur man går

tillväga och ork finns inte.

Yasmin, 20 år Student, samhällsvetenskap/

statsvetenskap. Bor i mellanstor

stad, från storstad. Musik, dans,

politik, pojkvän. Utlandsfödda

föräldrar.

Sitter i styrelse i ideell

organisation, kallar sig politiskt

aktiv och intresserad men också

mycket kritisk till det

parlamentariska politiska

systemet. Gör både modern och

senmodern politik på och utanför

sociala medier.

Kristoffer, 23 år Student, polisutbildningen, bor i

mellanstor stad, från mindre ort,

flickvän, resa, fotboll, historia,

samhällsfrågor. Svenskfödda

föräldrar.

Ej aktiv i modern eller senmodern

politik men intresserad av båda

formerna och håller sig

uppdaterad. Får ta del av mycket

senmodern politik via

flickvännen.

Olle, 24 år Student, ekonomi, bor i

mellanstor stad, från annan

mellanstor stad. Flickvän,

extremsport, odling, kompisar.

Svenskfödda föräldrar.

Anser sig ej vara aktiv eller

intresserad av modern eller

senmodern politik. Anser det dock

vara viktigt att hänga med i vad

som händer i samhället. Håller på

att starta en friluftspark för unga

via kommunen med vänner.

Sami, 25 år Snickare, bor i mellanstor stad,

från mindre ort, flickvän, skapa

och lyssna på musik, dator, sport.

En utlandsfödd förälder.

Anser sig ej vara aktiv eller

intresserad av modern eller

senmodern politik. Anser det dock

vara viktigt att hänga med i vad

som händer i samhället.

Elvira, 23 år Butiksbiträde, bor i mellanstor

stad, kroppspositivist, pojkvän,

musik, sjunga, Instagram, vänner,

familj. Svenskfödda föräldrar.

Ej aktiv eller särskilt intresserad

av modern politik. Aktiv och

intresserad av senmodern politik.

Driver ett instagramkonto där

normkritiska bilder på kroppen

och texter postas.

Ebba, 23 år Student, modevetenskap, bor i

mellanstor stad, från annan

mellanstor stad, jobbar extra,

mode, skönhet, musikaler, show.

En utlandsfödd förälder.

Ej aktiv eller särskilt intresserad

av modern politik. Aktiv och

intresserad av senmodern politik.

Startat lösare rörelse med vänner

för att stötta en ideell politisk

organisation. Gör senmodern

politik på och utanför sociala

medier.

Bilaga 2: Intervjuguide Bakgrund

Vad är din sysselsättning? Hur ser din familj ut? (föräldrar arbete?) Hur ser din umgängeskrets ut? (partner? Vänner sysselsättning?) Vad har du för intressen? Kan du berätta lite om dig själv, vem är du? (Ålder, namn, kön, boplats) Politik àAtt försöka förändra eller påverka samhället för fler än enbart en själv Vad är dina tankar om att påverka eller förändra samhället? Hur viktigt är det att vara med och försöka påverka eller förändra? Upplever du att du har möjlighet att vara med och förändra eller påverka? Deltagande (aktivitet) Finns det saker du vill förändra i samhället? Vad är det för något, kan du berätta? Hur ger du uttryck för detta? Hur kan man på tillväga om man vill förändra någonting i samhället? Hur gör du när du vill förändra/påverka någonting i samhället? Hur verkar vänner eller andra i din omgivning göra? Kan du berätta om något tillfälle då du velat förändra eller påverka något? Hur gjorde du? Vad hände sen? Vad tror du din handling (och liknande handlingar) ledde/leder till? Engagemang (intresse) Det här med att försöka förändra eller påverka någonting i vårt samhälle…vad är dina spontana tankar kring det? Hur intresserad är du av att ta del av saker och ting som händer i samhället? Är det viktigt att hänga med och vara uppdaterad i vad som förändras och händer? På vilka sätt gör du det? Digitalisering Nu tänkte jag fråga några frågor om sociala medier. Vad tänker du när du hör de orden? Använder du dig av sociala medier? Vilka? Hur ofta? Vad tycker du om sociala medier? Finns det saker som är bra/dåligt? Vad anser du är ditt syfte med att använda sociala medier? Stöter du på innehåll på sociala medier som har syfte att förändra någonting i samhället? Vad kan detta vara för innehåll? Vad är din inställning till det? Hur brukar du bemöta sånt innehåll? Har du själv/brukar du skapa eller sprida vidare innehåll med syfte till att förändra något i samhället på sociala medier? Hur viktig plattform upplever du sociala medier vara för att förändra någonting i samhället? Är det en plats du skulle använda dig av om du ville förändra någonting i samhället? Har du gjort det? Kan du berätta… Individualisering Kan man själv som person på eget sätt försöka förändra eller påverka något i samhället? Hur då? Vad finns det i så fall för saker man kan göra som individ för att förändra eller påverka? Kan du ge några exempel? Finns det handlingar du själv utför på grund av hur det påverkar andra i samhället? Kan du ge exempel? Termen politik Vad tänker du när du hör ordet politik?

Vad är din inställning till politik? Skulle du säga att du är politiskt aktiv? Skulle du säga att du är politiskt intresserad? Det vi pratar om här nu i intervjun…skulle du säga att det är politik? (Tror du vänner eller andra i din ålder tycker det?) Traditionell politik Vad är dina tankar kring ”typiska former” av politik, som politiska partier? Är du intresserad av att engagera dig i dessa politiska former? Brukar du ta del av denna typ av politik? T.ex. som att se partiledardebatter? Känner du förtroende för denna typ av politik? Varför/varför inte? Vad tror du dina vänner eller andra i din ålder tänker kring detta? Finns det andra sätt att delta eller engagera sig i politik än att intressera sig för partipolitik eller gå med i ett ungdomsförbund? Typ vad? På vilket sätt tror du man som ung helst deltar eller engagerar sig politiskt? Varför tror du det är så? Finns det något du tycker är viktigt att ta fasta på om man vill förstå hur unga deltar och engagerar sig politiskt? Finns det något mer du skulle vilja säga?