G L E N N   N Y L U N D 

5 intryck   möten med 16 europeiska städer

öresundsbron, riktning köpenhamn 2007

5 intryck  möten med 16 europeiska städer

komplement till fotoutställningen

© text och foto: glenn nylundframsida: cassis 2007 • baksida: arbois 2009design och layout: glenn nylund / studio pap

fotoutställningen 5 intryck har fått stöd från svenska kulturfonden.

5

Det var sputnik det är en sen höstkväll 1957 då bus-

sen jag färdas med mot Jakobstad stannar i sundby. alla passagerare

stiger ut ur bussen för att i några minuter betrakta satelliten sputnik som blänkande kretsar runt vårt jordklot.

erövrandet av rymden har börjat den 4 oktober då sovjetunionen skjuter upp sputnik 1 i en omloppsbana runt jorden. en månad senare, den 3 november, sänds sput-nik 2 upp med hunden Laika i bagaget. Jag ska fylla sex år dagen därpå och min egen fysiska värld inskränker sig till nykarleby i söder, Jakobstad i norr och purmo i öst, en sfär på cirka 20 gånger 30 kilometer.

det dröjer till 1962 innan jag får se helsingfors och jag hinner bli sexton år innan jag gör min första utomlandsresa, som går till sverige.

Jag borde väl ha haft resandet i blodet eftersom både morfar och farfar hade rest till usa, där de tjänat ihop pengar till de hemman som de köpte vid återkomsten till Finland.

reslusten låter dock vänta på sig. bil och resande är länge okända begrepp för mig.

egentligen har jag tänkt klara mig utan bil och körkort, men vid fyllda trettiosex år känner jag mig tvungen att ta körkort och köpa bil. min fru seija tar körkort samtidigt och tillsammans med finniga sjuttonåringar sitter vi på de obligatoriska teoritimmarna för körkortet.

Vår första bilresa till mellaneuropa gör vi 1992, tillsammans med barnen Janne och sannakajsa. sen dess har det blivit totalt elva bilresor till kontinenten och därutöver flera flygresor, ofta i kombination med hyrbil. övernattningar har skett på över 12o orter i europa, utanför norden.

Fotoutställningen 5 intryck är en konklu-sion av mina möten med europeiska städer. kilometer efter kilometer, stad efter stad, fotografi efter fotografi har mitt europa vuxit fram.

” On the road again.Goin’ places that I’ve never been. Seein’ things that I may never see again, And I can’t wait to get on the road again.”

willie nelson

7

OM MIGNamn: glenn Fride nylundFödd: 1951 i Jakobstad Utbildning: politices magistervid helsingfors universitetFamilj: frun seija och två fullvuxna barnJobb: Creative director och Vd för reklam- och designbyrån studio pap [www.studiopap.fi]

foto: Seija nylund, pariS 2008amSterdam 2010

Camden, London 2010

9

Mina ögonblick min första kamera fick jag i de tidi-

ga tonåren. Jag började fotografe-ra utan att egentligen reflektera

över vad fotografi är. tack vare kompisar kom jag också i kontakt med mörkrums-arbete. Jag lärde mig hur film framkallas och hur det går till att göra förstorningar på fotopapper. Än idag väcker lukter som påminner om mörk rummets fräna vätskor positiva associationer hos mig.

kameran var en enkel kompaktkamera utan ljusmätare, vilket gjorde att expone-ringen blev en gissning. till sist blev lusten att skaffa en systemkamera så stor att jag hösten 1975 beslöt mig för att köpa en Canon Ftb med ett 35 mm objektiv och ett 100 mm.

enligt mina uträkningar var jag tvungen att vara rökfri i två år för att kompensera kameraköpet. Jag rökte nämligen ett och ett halvt paket cigaretter om dagen. ett år senare blev jag ändå tvungen att förlänga tobaksstrejken med ytterligare ett år, då jag kompletterade utrustningen med en förstoringsapparat. tobakstrejken har idag pågått i mer än 35 år.

under min studietid vid helsingfors universitet på 1970-talet besökte jag ofta Finlands fotografiska museums utställ-ningar på högbergsgatan. de flesta av dem var finländska, men ibland kunde man även se alster av utländska fotografer, såsom Ansel Adams och Milton Rogovin. museets utställningar betydde mycket för mig som var självlärd inom fotografi.

Från och med hösten 1975 började jag prenumerera på tidskriften Valokuva, i vilken den dokumentära och samhällstill-vända fotografin hade en central ställning. Jag fortsatte troget att prenumerera ända in på 1990-talet, tills tidningen märk bart övergav sin tidigare linje. den kom att forma min fotografiska syn och jag känner fortfarande starkt för det dokumentära.

om jag måste nämna en fotograf jag beundrar så är det W. Eugene Smith. hans fotoreportage från bildtidskriften Lifes tid och bilderna i hans bok Minamata bevisar att han var en mästare i mörkrummet.

det var först på 1980-talet som jag bör-jade använda diafilm. Jag blev tvungen att ha två kamerahus, ett för svartvit film och

ett för diafilm. tri-X, 400 asa, var länge den enda filmen som gällde. Lite grovkornig, men den hade sting.

under årens lopp byggde jag flera mörkrum samt konstruerade ett dammtätt torkskåp för film. skåpet värmdes upp med hjälp av delar från en gammal hårtork.

År 2002 testade jag för första gången en digital kamera och 2004 köpte jag en Canon med digital teknik och fullstor bildsensor. Jag saknar inte alls den analoga fotograferingen.

digital bildhantering är idag en del av mitt grafiska designjobb. Jag har korri-gerat kontrast, rättat till färgstick, gjort retusch med mera på 10 000-tals bilder. Även fotoplanering och fotografering ingår i arbetsbilden.

digikamerorna har givit den fotografiska bilden ett uppsving. att i realtid kunna se resultatet har utvecklat människors bild-tänkande, parallellt med att trycktekniken förbättrats ofantligt de senaste tjugo åren.

Är fotografi konst? kanske inte, men det är en konst att fotografera.

10

Att resa är musik att resa är bilstereo och musik. när

man sitter upp emot tio timmar i bil har man tid att lyssna på musik,

ibland på en artists hela produktion. under vår resa 2007 lyssnade vi på över 500 låtar.

musik skapar stämning och för mig har texten i låtarna en underordnad betydelse. den är mer eller mindre trivial och om innehållet är för djupgående dödar det stämningen. rytmen och tolkningen är det viktiga.

min musiksmak är bred, men jag ställer bluesen, eller egentligen rhythm ’n’ blues, främst. därefter jazz, viss typ av folkmusik, rock och ballader. Jag kan lyssna på klassisk musik, men det är döda mästares musik.

i italien kan man på grund av alla vägtunnlar knappt lyssna på radio i bilen. signalerna upphör när man kör in i en tun-nel och när man kommer ut på andra sidan bergstoppen är radiostationen försvunnen.

Jag har också konstaterat att all musik inte är lika lämplig att spelas i bilen. till exempel Tom Waits musik drunk nar i vägljudet medan mjuk saxofonjazz hörs perfekt.

vår elfte bilresa till kontinenten startade vid tolvtiden på midsommar-aftonen 2009. Vi åkte först till nordsjö-hamn i helsingfors för att ta superfast-färjan över till rostock i tyskland. bilfärden ner till helsingfors var mycket avslappnan-de och vi lyssnade på en massa låtar. en av dem var Leroy Van Dykes Walk on By, som är ett av mina första musikminnen. Våren 1962 nådde Walk on by första plats på både sveriges radios musiktopplista tio-i-topp och radio nords topp 20-lista.

när seija och jag började sällskapa i augusti 1974, dansade vi på stadshotellet i Jakobstad. en polsk orkester spelade och dess kvinnliga solist var mycket skicklig. två av Édit Piafs låtar, Non, je ne regrette rien och Hymne à l’Amour, ingick i hennes repertoar. blint förälskad köpte jag sen en dubbel-Lp med piaf, som jag intensivt lyss-nade på. non je ne regrette rien sjöng piaf i slut skedet av sin karriär. om det inte varit för piaf, hade slumpen kanske gjort att vi aldrig rest till dresden i oktober samma år – och kanske inte heller förlovat oss.

sommaren 1990 såg jag Buddy – The Buddy Holly Story-musikalen på Victoria palace theatre i London. intrycket var imponerande; musikerna var i klass med originalen. musikalen spelades i 12 års tid, fram till 2001, med mer än 5 000 föreställningar. Buddy Holly blev bara 22 år gammal, men han lämnade bestående spår efter sig inom musiken. när han dog i en flygkrasch 1959 beskrevs händelsen som dagen då musiken dog. min favorit bland buddys låtar är True Love Ways.

madeleine peyroux är en nyupptäckt artist för mig. peyroux är född i usa men flyttade till paris med sin mor efter föräld-rarnas skilsmässa. Vi lyssnade ofta på hen-nes musik under vår bilresa 2009. om man gillar Norah Jones är sannolikheten stor att också peyroux faller en i smaken.

hon sjunger jazz, spelar gitarr samt skriver och komponerar egna låtar. hennes sång kan ibland låta som en trumpet à la Billie Holiday. till exempel I’m All Right är en skön låt i lätt gungande stil.

barCeLona 2009

12

FotoFestiVaLen Les renContres d’arLes i arLes 2007

13

■ söndagen den 2 juli 2000 startade vi vår färd söderut, från Lauterbrunnen i schweiz mot franska arles, en gammal stad med 50 000 invånare. den är belägen vid floden rhône, drygt 20 km från medelhavet.

dess vyer är kända delvis tack vare den expressionistiska konstnären Vincent van Gogh, som under åren 1888–1890 målade hundratals tavlor i arles. ironiskt nog finns inte en enda av hans tavlor kvar i staden.

det blev en tuff resa. bilens luftkondi-tionering pajade och utetemperaturen visade +38°C. Vi lyckades få ett hotellrum i cent rum, med romartida arenan och amfi-teatern som omedelbara grannar. arenan är jättelik; den rymmer 20 000–30 000 personer.

Följande morgon körde vi till Langlois-bron söder om arles centrum. bron, som också finns avbildad i van goghs tavlor, hade tyvärr ersatts med en ny.

Vi beslöt att stanna i arles några dagar till, eftersom bilens luftkonditionering skulle åtgärdas i marseille först på fredagen.

på onsdagen skulle den internationella fotofestivalen Les rencontres d’arles börja,

vilket betydde ett trettiotal olika utställ-ningar runtom i arles. Vi såg fram emot att besöka dem och vi hann faktiskt av-verka hela 26 stycken på en dag. utställ-ningen Tina Modotti (1896–1942) var dagens höjdpunkt vid sidan av Nicholas Nixons the brown sisters. nixons utställ-ning bestod av 25 fotografier av hans fru och hennes tre systrar, fotograferade varje år i 25 års tid, på samma sätt uppställda.

under vistelsen i arles gjorde vi också en dagsutflykt till staden saint-rémy- de-provence. den 30 km långa vägen dit kantades av solrosfält, lika lysande gula som i van goghs tavlor.

Vi blev verkligen förtjusta i arles och vi skulle komma att besöka Les rencontres d’arles flera gånger. Festivalen har hållits varje år sedan 1970.

Att resa är konstsaint-rémy-de-proVenCe 2007

saint-rémy-de-proVenCe 2007

I ett års tid vårdades Vincent van Gogh för sina psykiska problem på mentalsjukhuset Saint-Paul-de-Mausole i Saint-Rémy-de-Provence. Vincents rum (bilden ovan) finns än idag bevarat i byggnaden, som numera fungerar som sjukhusklinik.

14

Att resa är surprisFaro, portugaL 1994

gastronomique i moissac. det var sommaren 2007. Vi hade lämnat pont-aven i bretagne, Frankrike, och hade en lång kör-dag framför oss. målet var provence, men det var nödvändigt för oss att övernatta innan vi skulle nå avignon eller arles. Vi beslöt att köra längs motorvägen så långt som möjligt. när klockan visade 20.00, knappt 70 km från toulouse, tog vi avfarten mot moissac.

Vi var trötta efter dagens etapp, men en restaurangskylt intill floden garonne fick oss att glömma tröttheten och brista ut i skratt. på skylten stod Restaurant Gastronomique – Restaurant Fittan.

gräl på ramblas 2006. den stora, livliga saluhallen Mercat de Sant Josep de la Boqueria vid La rambla i barcelona, spanien, är intressant på många sätt.

För att kunna fotografera La boqueria från La ramblas mittsektor hade jag valt ett 70–200 mm zoomobjektiv. plötsligt fick jag bevittna ett högljutt familjegräl på trottoaren framför saluhallen. när jag zoomade in det tvistande paret upptäckte

de mig och avbröt tvärt sin dispyt. de såg mycket förlägna och skamsna ut och försökte göra sig osynliga. småningom bör-jade de skratta. Jag undrar om de efteråt ens kom ihåg orsaken till grälet.

singin’ in the rain. i juli 1992 besökte vi strasbourg i Frankrike. medan vi sökte hotell började det regna och strax efter att vi tagit in på hotel royal vid rue du maire kuss bröt ett fruktansvärt åskväder ut. seija och Janne begav sig ut för att köpa något ätbart från en närbutik. de återvände dyblöta och skrattande. utanför hotellet hade de sett en ung man som insett det hopplösa i ösregnet och genom-blöt börjat dansa och sjunga Gene Kellys låt Singin’ in the Rain, känd från filmen med samma namn. senare på kvällen upphörde regnet och vi bekantade oss med stras-bourg till fots.

___________fotnot: surpris är ett franskt lånord som betyder överraskning.

Väggarna i kapellet Capela de Ossos är täckta av dödskallar och andra skelett delar. Kapellet finns i Faro i Portugal, bredvid kyrkan Igreja do Carmo.

15

hamburg 2009

barCeLona 2006barCeLona 2006 moissaC 2007

16

barCeLona 2006

17

st. margherita ligure. under vårt besök i santa margherita Ligure sommaren 1997, tipsade den unga receptionisten på hotell piazzetta oss om två restauranger med förmånlig och god mat. den ena, Trattoria Baicin på Via algeria 5, var specia-liserad på fiskrätter och den andra, Da Pezzi på Via Cavour 21, erbjöd traditionell ligurisk mat, med lokalbefolkningen som främsta målgrupp.

Första kvällen i santa margherita Ligure var det dock stängt på da pezzi, så då åt vi i stället på baicin. Vi beställde friterade småfiskar och skaldjur med grönsaker, en flaska vatten och en flaska vin. efter den sena middagen vandrade vi till stranden. det var kolmörkt och den milda vinden smekte våra ansikten. i den lilla parken invid stranden stod en staty föreställande Christofer Columbus. Columbus kom ur-sprungligen från genua, 35 km väster om santa margherita.

Följande dag åt vi på da pezzi. stället var minst sagt spartanskt. stolarna var enkla, borden täckta av tunna engångsdukar i pap-per och vinet serverades i vanliga mjölkglas,

men maten var mycket god och förmånlig. de låga priserna berodde främst på att rät-terna tillreddes i stora partier. genom åren har vi ätit många gånger på denna restau-rang – som numera serverar vin i vinglas.

barcelona. redan innan vi åkte till bar-celona våren 2006, hade jag beslutat mig för att smaka på ostron under kommande resa. i gamla stadsdelen barri gòtic hittade vi senare restaurangen Vildsvin som kunde erbjuda delikata, färska ostron och vin. ostron äts vanligtvis råa med citron och gärna även med lök.

i barcelona finns massor av restauranger men dessa är mina tre tips: tapasrestau-rangen Ciudad Condal på rambla de Catalunya 18. man hamnar ofta att köa en stund för att få bord, men väl på plats rekommenderar jag kalvfilé och friterade räkor; Restaurante Los Caracoles på Carrer dels escudellers 14. här åt vi sniglar till för-rätt (caracole betyder snigel); La Flauta på Carrer d’aribau 23. Lunchtid erbjuds genuin katalansk mat till ett bra pris, så också dit lönar det sig att köa.

Att resa betyder matbarCeLona 2006

18

2008

19

Att resa är bilande…aLsaCe 1992 nÄra st. moritz i sChWeiz 2002 thann 2007

■ tidigt på torsdagen den 18 juni 1992 satte vi oss i vår färdigpackade bil, en nissan blue-bird sgx 2.0 av årsmodell 1986, och körde söderut från vår hemort Jakobstad mot helsingfors. det var dagen före midsommar-afton, så vi hade reserverat lite extra tid för trafiken. på kvällen var både vi och bilen om-bord på färjan Finnjet. Vi lämnade helsing-fors med kurs mot travemünde i tyskland. Framför oss hade vi en 24- timmars båtresa innan vårt stora biläventyr skulle börja.

nissan bluebird var vår första bil och med den gjorde vi också en andra europa-resa, redan följande år. Vi behöll bilen till 1996.

■ tisdagen den 27 juni 2000 körde vi i land i rostock med vår nya, svarta Volvo v70 t5. Vår första anhalt var meißen vid floden elbe, i närheten av dresden i tyskland. meißen var ingen ny ort för oss. Vi hade besökt staden 26 år tidigare, år 1974. Vårt egentliga mål var bad schandau, där vi hade övernattat samma år. bad schandau ligger också vid elbe, men 70 kilometer österut. Vi anlände till meißen först på kvällskvisten och hade därför bokat in-kvartering i förväg. stället hette gaststätte und pension schweizer haus.

samma Volvo förde oss på ytterligare fyra resor till mellan- och sydeuropa.

■ söndagen den 24 juni 2007 började vår hittills längsta bilresa till mellan- och sydeuropa: cirka 7 300 km. den innefatta de tur och retur via sverige med vår Volvo s80. den starkaste körupplevelsen var öresunds-bron, som vi körde över i båda riktningarna.

på returresan, på väg mot malmö, körde vi över bron strax innan mörkret föll. kombi-nationen av sky och hav i skymning var fantastisk. det kändes som att åka in i ett rike mitt emellan fantasi och verklighet.

Året 2009 gjorde vi en ny resa med sam-ma Volvo, den gången till Franska rivie ran.

20

autobahn a7 2009

21

…och autobahntankstÄLLe Vid autobahn a13 2009 ringVÄgen runt berLin 2009 autobahn a7 2009

■ Vid 17-tiden den 19 juni 1992 anlände vi med Finnjet till travemünde i tyskland. det var midsommarafton och vi började köra mot heidelberg.

det kändes spännande att för första gången köra på autobahn. Farten och faran tjusade. så länge man inte stötte på vägbyggen eller hastighetsbegränsningar var det bara att tuta och köra. på vissa längre sträckor kunde vi hålla en medelfart på 150 km/h. ganska snabbt lärde man sig att kontrollera trafiken via backspegeln och sidospeglarna. Vi körde om tusentals bilar och minst lika många körde om oss.

några kilometer efter kassel stannade trafiken på autobahn upp. det var stau, stopp, på den tyska motorvägen. klockan var då strax över 21.00. under en timmes tid kröp vi framåt ynka fem kilometer.

småningom löpte trafiken i normal takt igen. det hade börjat skymma och de för-sta regndropparna träffande vindrutan. en stund senare var det kolmörkt och regnet öste ner. trots vädret var trafiken lika livlig och bilarna höll samma höga hastighet som tidigare. det kändes tufft. som ovana autobahn chaufförer tyckte vi att tyskarna körde som dårar i ovädret. Vi vågade inte köra 130–140 km/h i regn och mörker.

terrängen blev kuperad söder om kassel. Valde man att köra i den långsammare filen, sjönk hastigheten i uppförsbackarna till 40 km/h på grund av långtradare som inte orkade hålla farten. till sist fick vi nog och svängde av från motorvägen vid rim-berg, där det fanns ett rast- och övernatt-ningsställe. klockan närmade sig midnatt.

på vår fråga om det fanns lediga rum på motellet gav receptionisten oss ett ne-kande svar. suckande satte vi oss i bilen och tänkte vila någon timme tills det ljusnade. det skulle dock dröja till klockan fyra innan solen gick upp.

22

portoFino 2004

23

■ det var tisdagen den 24 juni 1997. Vi körde in i den 11,6 km långa mont-blanc-tunneln vid Chamonix i Frankrike. Vädret var mulet och temperaturen +12°C. när vi körde ut på den italienska sidan av alperna, vid Courmayeur i aostadalen, hade vi på ett huj fått ett annat väder: solsken och +23°C.

kursen var Florens, men vi skulle vara tvungna att övernatta på vägen dit. när jag tittade på kartan, upptäckte jag att det strax öster om genua fanns en stad som hette rapallo. då kom jag ihåg rapallo-avtalet, som tyskland och sovjetryssland hade slutit 1922. Jag tänkte att det skulle vara roligt att skicka ett vykort från rapallo till en god vän som var historie forskare.

Vid avfarten till rapallo lämnade vi motorvägen, som fortsatte mot Livorno. klockan var 16.00 och det var trafikrus-ning i rapallos centrum. inte en enda ledig parkeringsplats syntes till. då såg vi turistinformationen. Jag hoppade ut ur bilen och gick dit för att fråga var vi kunde parkera och köpa vykort. under tiden körde seija varv efter varv runt kvarteret. Jag fick veta att parkeringen låg i hamnen. Vi körde

dit, men bommade tyvärr infarten så det var bara att fortsätta tills vi fick chans att vända om. Vi hade dessutom en väldigt lång kö av bilar bakom oss. efter knappa två kilometer var vi plötsligt inne i följande stad, Santa Margherita Ligure.

st. margherita Ligure är beläget i Ligurien, 35 km öster om genua på den italienska rivieran. staden har drygt 10 000 invånare. Ligurien är en långsmal region som sträcker sig från franska gränsen i väst till La spezia i öst.

en trafikpolis dirigerade oss till höger och där uppenbarade sig en ledig parke-ringsplats. här får vår honda antagligen stå en stund, tänkte vi. den skulle dock komma att stå där i två dygn.

Vi hade ingen tanke på att övernatta i st. margherita Ligure eftersom hotellpriserna i staden, enligt vår italienska guide bok, var högre än i genomsnitt. när vi gick längs Via antonio gramsci och precis skulle gå förbi hotellet piazzetta, tittade jag i broschyren från rapallos turistinfo. Jag märkte att just det hotellets priser var ovanligt låga. Vi tog ett dubbelrum för två nätter. hotellet hade

visserligen sett sina bästa dagar, men läget var ypperligt och från vår stora balkong kunde vi blicka ut över medelhavet.

receptionisten på piazzetta tipsade oss om att besöka två ställen: Portofino, som numera är en del av staden st. margherita Ligure, och klostret San Fruttuoso.

sagt och gjort, nästa dag åkte vi med buss till portofino. det var en fem kilometer lång färd längs en smal och krokig väg. För att varna mötande trafik, tutade busschauffören i signalhornet strax före varje krök.

Väl framme steg vi ut ur bussen och gick fram till hamnen. synen var bedårande. det här måste vara världens vackraste hamn, var min första tanke. den var liten, pittoresk och hade ett naturligt skydd mot havet. Vilket ställe! allt detta fann vi tack vare ett misslyckat försök att köpa vykort. Vi vandrade upp till ruinerna ovanför ham-nen där vyn visade sig vara ännu vackrare.

när vi lämnade st. margherita Ligure var vi betagna av stadens charm och fast beslutna att snarast möjligt återvända till vårt nyfunna smultronställe.

vilket ställe!

23

24

5 intryck – 16 städer det urbana europeiska kulturarvet med

dess dramatiska politiska historia har alltid fascinerat mig. det har också

utgjort en stor del av inspirationen till att resa och fotografera den europeiska stadskulturen.

Fotoutställningen 5 intryck sammanfattar mina möten med 16 europeis ka städer. Varje stad i utställningen representeras av fem fotografier.

urvalet är ett försök att bilda en harmonisk helhet från var stad och en rytm av städerna tillsammans. typiska landmärken är bortvalda. Likaså har jag varit tvungen att välja bort flera av mina smultronställen, antingen för att jag saknar digitala fotografier från dem eller för att jag inte hittat fem foton som tillsammans bildar en tillräckligt bra helhet. urvalet är därför i viss mån slumpmässigt.

Kilometer efter kilometer, stad efter stad, fotografi efter fotografihar mitt Europa vuxit fram.

stÄdernaarles, Frankrike audierne, Frankrike barcelona, spanien Cádiz, spanien Camogli, italien Cassis, Frankrike dijon, Frankrike dresden, tyskland étretat, Frankrike hamburg, tyskland Lissabon, portugal London, storbritannien Lyon, Frankrike madrid, spanien paris, Frankrike ronda, spanien

25

ARLES AUDIERNE BARCELONAVarje sommar, i juli, hålls den internatio-nella fotofestivalen Les rencontres d’arles i arles. Festivalen har arrangerats sedan 1970 och jag har besökt den fyra gånger.

efter att ha betraktat fotografier på närmare trettio utställningar utspridda över hela staden, under en och samma dag, känner man sig ganska vimmelkantig.

många av utställningarna är inte så märk värdiga, men det finns pärlor. Jag har haft turen att få se bland andra Tina Modottis och Robert Mapplethorpes foto-grafier samt Alberto Kordas klassiska foto-grafi av Che Guevara.

point du raz är en dramatisk plats vid atlantkusten i bretagne, där vinden viner och vågorna kolliderar med klipporna. Vi besökte point du raz sommaren 2007 och närliggande audierne var en lämplig ort att övernatta på. Vi tog in för två nätter på hôtel Le goyen.

audierne är litet och hamnen är främst avsedd för lokala fiskare och charterbåtar. Vid en av restaurangerna ute vid havet serverades vi utsökta musslor.

Vårt första besök i barcelona gjorde vi 1999. det inskränkte sig till en eftermiddag och vi hann ströva endast på huvudgatan La rambla och i den gamla stadsdelen barri gòtic. År 2003 tillbringade vi däremot en hel vecka i staden och då upptäckte vi bland annat den fantastiska tapasbaren Ciudad Condal på rambla de Catalunya.

barcelona är en stad med stort s. arki-tekten Gaudis prägel märks och det är en stad med dynamik – både vardag och fest samtidigt. på en vecka hinner man utforska endast en bråkdel av staden och det är all-tid lika trevligt att återvända till barcelona.

2007 2007 2006

26

CÁDIZ CAMOGLI CASSISsom uppvuxen vid havet skulle det kännas instängt för mig att bo i en stad som inte ligger vid havet. Cádiz är en hamn stad i södra spanien och ligger längst ut på en smal halvö som omges av atlanten.

det är en härlig stad att vandra i. man kan inte undgå att lägga märke till de jättelika fikusarna, vars stammar kan ha en diameter på närmare 3 meter och trädkronor upp emot 40 meter.

Cádiz påminner om den franska kust-staden saint-malo. atlanten är gemensam för dem båda.

min favoritstad i Ligurien är santa mar-gherita Ligure, men Camogli, som ligger strax väster om staden är mer fotogenisk.

Vi besökte Camogli första gången 1999. det är en liten stad med egen prägel. ga-torna är smala och de pastellfärgade husen ligger tätt. bland dem hittar man också små, trevliga restauranger.

piren i hamnen bildar en vågbrytare för medelhavets vågor. i skydd av den finns hamnen, där många lokala fiskare håller till.

Cassis upptäckte vi år 2000 när vi hade bilen på service i marseille. staden ligger drygt 20 km från marseille och har kommit lite i skymundan för hålligångställen som st. tropez.

Fördelen är att prisnivån i Cassis är relativt låg. man kan få ett toppenfint hotellrum med balkong och havsutsikt till rimligt pris, fastän Cassis är minst lika vackert som de dyra orterna på Côte d’azur, Franska rivieran.

Vid den trivsamma strandpromenaden ligger restaurangerna tätt. Fjordarna invid Cassis upplever man bäst med båt.

20042008 2007

27

DIJON DRESDEN ÉTRETATdijon är centrum för den franska provinsen burgund, som producerar ett av världens bästa viner. Vi var på hemfärd från Cannes 2009 när vi beslöt oss för att stanna ett par nätter i dijon. Vårt hotell var beläget invid porte guillaume och darcyskvären.

dijon är perfekt för promenader. Längs trottoarerna finns infällda mässingspilar som visar vägen för olika vandringsrutter i staden. av många sevärdheter är även saluhallen värt ett besök.

dijon var ett oplanerat resmål som över-träffade våra förväntningar.

när vi sommaren 2000 körde från bad schandau mot meißen, hamnade vi av misstag in i centrum av dresden. synen var imponerande. Vi hade glömt hur praktfull staden var. tack vare sin barockarkitektur och sitt läge vid elbes stränder räknas dresden till en av tysklands vackraste städer. Vi körde omkring, njöt och be-undrade vyerna innan vi fortsatte vår färd.

seija och jag förlovade oss i dresden 1974, men övernattade aldrig där. somma-ren 2009 tog vi oss däremot tid att stanna två dagar i staden.

étretat är en badort med 1 500 invånare. när man från stranden blickar ut mot atlanten, kan man norrut se klippan porte d’amont och söderut klippan porte d’aval. okonstlat och vackert, precis som vyn från vår hotellbalkong.

de impressionistiska konst närerna hör till mina absoluta favoriter, bland dem den franska impressionisten Claude Monet, som målade många av sina tavlor i étretat. speciellt motiven med klipporna är väl kända. de finns avbildade i otaliga versioner.

2009 2009 2007

28

HAMBURG LISSABON LONDONpå våra bilresor hade vi alltför många gånger bara passerat hamburg. när man bilar till mellan- och sydeuropa, blir tysk-land ofta enbart en transportsträcka.

sommaren 2007 beslöt vi oss för att äntligen besöka hamburg och självklart skulle vi bo i stadsdelen st. pauli. Irwin Goodman hade ju sjungit om st. pauli och reeperbahn.

hamburg blev en trevlig överraskning. det är en modern och vacker storstad. på hemresan 2009 stannade vi hela tre dagar i staden.

om man vill fly julstress och undvika snö är alternativen i europa inte så många. Julen 2007 flög vi tillsammans med våra vuxna barn och deras respektive partner till Lissabon, där vi tillbringade en vecka.

staden är en av europas äldsta. dess historiska centrum ligger på sju kullar, vilket gör staden mycket kuperad. Lissabon är inte så stort, så man kan bra ta sig fram till fots i centrum. spårvagn nummer 28 är den bästa guiden för staden.

Vad gäller restauranger, rekommende-rar jag terra, en högklassig och vida känd vegetarisk restaurang. bom apetite.

Första gången jag besökte London var sommaren 1990. staden är en världs-metropol som har allt man kan önska sig av en storstad. det är svårt att tröttna på London – man hittar alltid något nytt.

både british museum och national gallery är värda ett besök. om man vill se deras egna samlingar är inträdet fritt.

en verklig pärla med intressanta ut-ställningar är tate modern på södra banken av thames.

Londons parker lockar till långa prome-nader och mångfalden av etniska kök er-bjuder också smaklökarna nya upplevelser.

2009 2007 2007

29

LYON MADRID PARISLyon, som är Frankrikes näststörsta stad, ligger där floden saône mynnar ut i rhône.tack vare silket blev Lyon en industristad på 1800-talet. den svarta fanan blev symbol för silkesarbetarnas protest vid upproret 1831 och har sen dess använts som politisk symbol.

Från basilique notre-dame de Fourvière har man fin utsikt över hela staden.

Lyon är känt för sina kulinariska speciali-teter gjorda på inälvor. den isländska ruttna fisken lär te sig som barnmat jämfört med dessa rätter. Jag kom mig dock aldrig för att smaka på dem i Lyon sommaren 2009.

i madrid bemöts man oftast av mycket varma och vänliga människor, vilket är ovanligt i en miljonstad av den storleken.

i staden finns många konstmuseer och man kan lätt få flera dagar att gå åt till museibesök. det märks att spanien varit en världsmakt som plundrat över hela världen och därmed kunnat skapa förut-sättningar för dessa enorma konstgallerier.

staden är pompös men trivsam och min absoluta favorit bland de spanska städerna.

i madrid skall man pröva på Churros, stänger av munkdeg som man doppar i en varm, tjockflytande och söt choklad.

när vi första gången besökte paris, år 2002, tog det tre dagar att i stora drag bekanta oss med staden. den första dagen gick vi från musée marmottan monet till notre-dame de paris, den andra från sacré-Cœur till tour maine-montparnasse och den tredje tillbringade vi på musée d’orsay.

År 2008 bodde vi en hel vecka i paris och då upptäckte vi hur stor staden verk-ligen är. höjdpunkterna på den resan var stadens täckta passager samt gravgården père-Lachaise.

efter dessa besök kan jag konstatera att paris är den vackraste stad jag sett.

2009 2006 2008

30

RONDAVyerna från det högt belägna ronda är svindlande och sagolika. själva staden klyvs itu av en 120 meter djup ravin och över ravinen går en bro med en dramatisk historia.

Författaren Ernest Hemingway skrev att ronda är den perfekta platsen för en smekmånad eller vistelse med flickvännen: sköna promenader, gott vin, utsökt mat och ingenting att göra.

Våren 2000 besökte vi ronda under en eftermiddag och i april 2008 återvände vi och tillbringade två dagar i staden.

2008

Fr a n k r i k e

t ysk L a n d

i ta L i en

spa n i en

s to r b r i ta n n i en

p o r t u g a Lbarcelona

audierne

Londonhamburg

dresden

madridLissabon

paris

dijon

Lyon

Cassis

Camogliarles

étretat

rondaCádiz

16 europeiska städer

31

augsburg 2006

32