1intryck 2 • 2011

Nummer 2· april 2011Landstinget i Värmland – personaltidning

Nytt labb i nytt hus Sid. 10–11

tema: Nybyggt Sid. 4–14Läkarsekreterarna som vet att de kan sid. 15

at och St i Värmland sid. 18–19

mina vårdkontakter sid. 21

2 intryck 2 • 2011

är en tidning för anställda och förtroendevalda i Landstinget i Värmland. Tidningen kommer ut med fem nummer per år.

Adress: Intryck, Landstingshuset, 651 82 Karlstad

E-post: elisabeth.petersson@liv.se

Redaktion: Elisabet Petersson 0550-860 36 Kristina Borgsten 054-61 43 18 Gunilla Peterson 054-61 43 59 Petter Niljung 054-61 40 83 Júlia Megyeri 054-61 41 23

Ansvarig utgivare: Olle Mannberg

Grafisk form: Kristina Borgsten

Omslagsbild: Øyvind Lund

Tryck: Tryckeri Knappen, Karlstad

Prenumeration: Landstingshusets expedition, e-post: vaktm@liv.se, tfn: (054-6)1 42 91.

Nästa nummer: I slutet av maj kommer nästa nummer av Intryck ut. Sista manus-dag är den 27 april 2011.

Omslagsbilden: Maria Jarl som jobbar på avd 10 (biva) lämnar in prover på kemlabb.

Olle MannbergInformationschef

I dETTA NummER

Nyss hEmkOmmEN från ett besök hos mina svärföräldrar funderar jag över några saker. Servicekvalitet kallas det för. Om du tror att det är intressant så rekommenderar jag dig fortsatt läsning.

Svärfar bor på en mindre ort i Dalarna och har varit på besök på Falu lasarett med sin äldre bror. Svärfar är 82 år, brodern 84. Den äldre brodern har från sin lokala vård-central remitterats till Falun för en undersökning.

Det visade sig att undersökningen var onödig. En osäker läkare på vårdcentralen hade tagit det säkra före det osäkra.

– Men det var inte det enda problemet, säger svärfar till mig, utan problemet var att hitta en parkeringsplats utanför sjukhuset.

Då hade ändå de båda bröderna åkt hemifrån två timmar tidigare än egentligen nödvändigt, för att slippa parkeringsbekymmer och andra oförutsedda problem. Men när svärfar i sjukhusets reception frågade var de kunde parkera fick han svaret: ”Det vet du väl vilka parkeringsbekymmer vi har här. Kom inte hit i bil!”

FöR ATT GöRA en lång historia kort. De hittade i sista stund en parkering och bro-dern hann med andan i den 84-åriga halsen i tid till sin mottagning. Efter någon tim-mes väntan i väntrummet fick de båda herrarna beskedet att de åkt till Falun i onödan.

– Du jobbar ju i landstinget, säger svärfar till mig, ska det vara så här?Jag hamnar i omedelbar försvarsställning. Poängterar först att svärfars upplevelser

skedde i ett annat landsting än vårt. Dessutom drar jag en litania om skogslänens negativa befolkningsutveckling med stagnerande skatteintäkter som resultat, statliga utjämningssystem som inte optimalt kompenserar våra landsting i skogslänen, kompe-tensförsörjningproblematik med mera.

– I det sammanhanget, säger jag en smula uppeldad, är väl några parkeringsplatser mer eller mindre ett ickeproblem? Välfärdsproblem! fräser jag till där vid middagsbor-det.

– Ja du, säger svärfar efter min långa utläggning, jag tycker nog ändå att hon i re-ceptionen kunde varit hövlig mot mig.

Och svärmor, den ständigt blida, säger eftertänksamt att hon förstår vad jag säger; ”men litet flera parkeringsplatser vid Falu lasarett kanske ändå skulle gå att ordna…”

mIN AvsIkT med ovanstående färska exempel är inte att debattera antalet parke-ringsplatser. Det jag vill belysa är vårt bemötande av patienter, och för den delen även våra kollegor. Jag tycker detta hör hemma inom ordet känsla, ett av tre nyckelord i vårt nya landstingsmantra; Med kunskap, kvalitet och känsla bygger vi framtidens vård.

Vi har mycken kunskap och generellt omvittnat hög kvalitet i vår vård, något som av de flesta betraktas som självklarheter. Till det måste vi också vara noga med det som jag lägger in i känsla; empati, omtanke, serviceanda, lust, arbetsglädje med mera.

Fundera på det när du läser detta nummer av Intryck. Här är det fullt av kvalitet, kunskap och känsla. Det ma-nifesteras av de nya husen på Centralsjukhuset i Karlstad. Hus 2 skriver vi om i detta nummer av Intryck.

Trevlig läsning!

Bemötande, service och känslaTema: Nybyggt sid. 4–14

Sveriges modernaste röntgenavdelning 4

Bra arbetsmiljö gör jobbet roligare 6

Nya lokaler och nytt sätt att arbeta 8

Det moderna labbet är navet i sjukvården 10

Med rätt att ge kvalificerade provsvar 12

Nu vet vi att vi kan 15

Berit letar lösningar i vardagen 16

Snart redo att ta emot läkarstudenter från Örebro 17

Många söker AT i Värmland 18

AT-läkare behöver bra handledning 19

Det är viktigt att ha bra ST-utbildning 19

Så ska äldre få rätt medicin 20

Bara positivt med Mina vårdkontakter 21

Kortare vårdtid med patienten i fokus 22

Boktips, språkspalt 23

Landstingsdirektörens PS 24

1intryck 2 • 2011

Nummer 2· april 2011

Landstinget i Värmland – personaltidning

Nytt labb i nytt hus Sid. 10–11

tema: Nybyggt Sid. 4–14Läkarsekreterarna som vet att de kan sid. 15at och St i Värmland sid. 18–19mina vårdkontakter sid. 21

3intryck 2 • 2011

”kunskap, kvalitet och känsla bygger värmlands nya vård”. den devisen syns i flera sam-manhang i Landstinget i värmland just nu, i första hand i samband med de två nybygg-da husen på Centralsjukhuset i karlstad.

– Vi har hittat några nyckelord som på ett bra sätt sammanfattar hur vi vill arbeta, säger hälso- och sjukvårdschef Gunilla Andersson.

Hon förklarar att landstinget ska arbeta för att uppnå visionen i landstingsplanen:

Vid chefskonferensen i slutet av mars fick lands-tingsledningens chefsgrupp och verksamhets- cheferna en chans att jobba med målbilder utifrån de tre nyckelorden: kunskap, kvalitet och känsla. Här är några av de målbilder som chefskonferen-sens deltagare tog fram:

kunskap• Medarbetarnaskahagodkunskapoch

kompetens om de värdeskapande processerna.

• Integrerad,ständigutbildning(kompetens-planering, kompetensöverföring).

• Patientsäkerhet–nollvårdskador.

kvalitet • Välfungerandeflöde–ingastuprör.

• Tillgångtillvårdvidbehov–behovsanpassad.

• Upplevelsenmotsvararförväntningarna.

känsla• LandstingetiVärmland=Enplatsdärminaan-

höriga vill vårdas och mina barn vill arbeta.

• Serviceanda–välvilja,individanpassad,respekt.

• Viärstoltaöverochtyckerdetärroligtattar-beta i Landstinget i Värmland.

TExT: GuNILLA PETERsON

Ett attraktivt, dynamiskt och hälsofrämjande Värmland.

Vi har byggt för att ge kvalitet I februari invigdes ett av de nya husen, det som kallas hus 2, vid Centralsjukhuset. Här finns medicinsk vård och medicinsk service. Det är röntgen- och laboratorieverksamheter samt delar av internmedicins verksamheter som flyttat hit. Det var i samband med den invigningen som orden kunskap, kvalitet och känsla användes första gången. ”Vi har byggt för att ge kvalitet och kvalitet består av kun-skap och känsla”, sa Gunilla Andersson i sitt tal under invigningen.

– Nu ska vi arbeta brett tillsammans med alla medarbetare för att hitta former för hur vi ska jobba med inriktning på kunskap, kvalitet och känsla. Vi startade det jobbet på chefskonferensen i slutet av mars, berät-tar Gunilla Andersson.

– Det är ett långsiktigt arbete med en målbild tio år framåt. All kunskap ska tas till vara och omsättas i praktiskt arbete. Det behöver vi hitta ett bra system för. Kvalitet handlar både om vilken vård som patienter-na får och med vilken känsla den utförs. Ett trevligt bemötande påverkar hela upplevelsen av till exempel ett besök på någon mottag-ning.

TExT: kATARINA AvERås, ELIsAbET PETERssON

Chefer tog fram målbilder

LandstingetiVärmland=Enplatsdärminaanhörigavillvårdasochminabarnvilljobba.Detvar en målformulering som skapades under chefskonferensen i slutet av mars och som fick många färgglada ”pluppar”. Det vill säga att det var många som gillade den målformuleringen.

4 intryck 2 • 2011

Tem

a: N

ybyg

gt

Röntgenavdelningens flytt in i nya hus 2 innebär ett stort steg framåt i utvecklingen när ny utrustning för cirka 80 miljoner kronor tas i bruk och nya ar-betssätt införs.

– det har varit en mycket inspirerande resa fram till idag, konstaterar avdelnings-chef Caisa Green Gustafsson. verksamhetens behov har fått styra nybygget.

Ny teknik successivt inträngd i för små slitna lokaler från 1960-talet. Akutpatienter och inlagda patienter i samma väntrum. En tidsbokning som hela tiden rubbades när akutpatienter behövde beredas plats i kön av planerade röntgenundersökningar. Så såg verkligenheten ut på Centralsjukhusets rönt-genavdelning före flytten.

– Det var svårt att planera verksamheten. Förhållandena gjorde att våra patienter kände sig obekväma och personalen stressade för att komma ikapp förseningar, säger verksam-hetschef Henry Andersson.

Dagens ytor känns därför befriande på flera sätt.

– Vi har ökat från cirka 1 800 kvadratme-ter till mer än det dubbla, fortsätter han. Det innebär att vi idag kan skilja mellan de akuta och planerade verksamheterna. Patienter som kommer in med kort varsel stör inte längre de undersökningar som redan är inbokade.

Lokaler med dagsljusVisst är det skönt med större lokaler. Men det som personalen kanske uppskattar mest är ändå att alla numera får möjlighet att jobba i lokaler som tar in ljus utifrån.

– Det är en ambition vi har haft genom hela processen, konstaterar Henry. Tidigare var det lite si och så med det, i många av våra utrymmen fanns begränsat med dagsljus.

Tanken har också varit att hålla undersök-ningsrummen så rymliga som möjligt genom att placera det mesta av den tekniska utrust-ningen i egna utrymmen.

– Det blir en trevligare miljö för både

”Välkommen till Sverigesmodernaste röntgenavdelning”

tio åren sedan digital teknik tagit över.

Inom röntgen går den tekniska utvecklingen snabbt. De mest avance-rade maskinerna skrivs av på fem år. Inför flytten har landstinget

patienter och per-sonal, säger Caisa. Mindre sus och renare. Apparater-na har också blivit mindre de senaste

nyinvesterat cirka 80 miljoner kronor, bland annat i två helt nya dator-tomografer och en serverbaserad arbetsstation där man bland annat kan utföra så kallad digital koloskopi. Det är en typ av tjocktarmsunder-sökning där man tittar in i tarmen utan att behöva ge kontrastvätska och lavemang vilket är

Avdelningschef Caisa Green Gustafsson och verksamhetschef henry Andersson visar nyheter för skelettröntgen.

betydligt lindrigare för patienten.– Vi har också fördubblat kapaciteten för

magnetkameraundersökningar med två helt nya kameror, säger Henry. Den ena är star-kare, en så kallad 3 T. Sådana har bara funnits i kliniskt bruk i två till tre år och är mycket värdefulla vid till exempel neurologiska un-dersökningar och kärlundersökningar, då man slipper gå in i kroppen.

Röntgar och opererar samtidigtDen kanske största nyheten på röntgenav-delningen är hybridsalen, ett rum inrett och utrustat för att kunna kombinera röntgen-undersökning med operation. Belysningen i salen går att anpassa efter behov. Ett grönt

sken i rummet gör det enklare att studera de digitala skärmarna. Röda lampor används när ögat behöver fokusera på operationsområdet.

– Tillsammans med kärlkirurger har vi möjlighet att göra EVAR, förklarar Henry. Det innebär att vi kan lägga kärlproteser i kropps-pulsådern istället för att operera stora pulsåder-bråck med öppen kirurgi.

– Det här flexibla sättet att undersöka och behandla har utvecklats de senaste åren. Idag kan vi säga att vi har Sveriges modernaste rönt-genavdelning!

Utrustningen kommer från många leveran-törer vilket tidigare har gjort det komplicerat att studera bilder och resultat från olika maskiner samtidigt. Därför känns det också bra att rönt-genavdelningen nu kan ta in allt material från

5intryck 2 • 2011

Tem

a: N

ya h

us 2

Tem

a: N

ybyg

gt

Röntgensköterskan Kristin Holum får fram bilder av akutpatienten Jan Sjöbergs skadade hand.

Röntgensköterskan Marie Hansson un-dersöker en patient via datormografens manöverrum.

Margit Fosse, röntgensköterska,

demonstrerar en ny maskin för

datormografi med hjälp av kollegan

Zaid Alkrassa.

datortomografer och magnetkameror i samma server.

– Det betyder att vi kan arbeta med materia-let på samma sätt oavsett vilken utrustning som använts och på vilken serverbaserad arbetsstation som helst på röntgenavdelningen.

– Vid läkarnas arbetsplatser finns fyra skär-mar, visar Caisa. En för internet och intranät, en för vårt eget informationssystem med remisser och svar, och två för de digitala röntgenbilderna.

Kapaciteten på den nya röntgenavdelningen är ungefär densamma som tidigare.

– Vi gör uppåt 75 000 undersökningar per år, konstaterar Henry. Knappt hälften är planerade, resten akuta. Riktigt hektiska dagar tar vi emot mellan 300 och 400 patienter.

TExT: kATARINA AvERås FOTO: ØyvINd LuNd

6 intryck 2 • 2011

det finns ett område inom sjukvården där den tekniska utvecklingen i stort sett står stilla. På patologiavdelningen sker det mesta fortfarande ma-nuellt – på samma sätt som på 1800-talet. men i det nya huset har verksamheten genomgått både effektivisering och moder-nisering. Och fått bättre arbets-miljö.

– Väldigt många har uppfattningen att vi bara obducerar, men det är egentligen det vi gör allra minst, säger patologins verksamhetschef Charlotta Gestblom. Det är faktiskt inte mer än 5 procent av vår verksamhet, ungefär 250 obduktioner om året.

Patologi är läran om sjukdomar och hur de diagnostiseras genom analys av celler, väv-nader och organ.

– Allt som opereras bort och ska utredas för eventuell cancer eller tumörer, till exempel gallblåsor, blindtarmar, tarmar, bröst och fö-delsemärken hamnar hos oss. Det finns ytterst få cancerdiagnoser som ställs utan att patologi är inblandad.

Bra arbetsmiljö gör jobbet roligare– Det är en mycket viktig del av patologin

att kunna svara på vilken typ av tumör det är, hur den växer, hur farlig den är, förklarar Charlotta. Svaret på undersökningarna dis-kuteras ofta på en gemensam konferens med andra läkare på sjukhusen.

Förberedelser och analysPå patologiavdelningen jobbar idag 34 per-soner – läkare, biomedicinska analytiker, cytodiagnostiker, obduktionstekniker och läkarsekreterare. Här finns även en fertili-tetsmottagning.

Charlotta tar oss med på en rundvand-ring genom de nya lokalerna. Den startar vid provmottagningen dit material i små burkar och stora plastboxar kommer från hela Värm-land tillsammans med remisser.

– De flesta prover är lagda i formalin för att inte förstöras innan de blivit analyserade. Två personer arbetar tillsammans med att skära ut mindre bitar ur vävnader. Tidigt näs-ta morgon går vävnadsbitarna vidare i kedjan och bäddas in i paraffin i små formar, klossar.

Mycket få maskinerDet arbete hon beskriver är ett hantverk. Job-bet görs manuellt, det är mycket få moment som någon maskin kan klara av. Det behövs

ett skarpt öga och varsamt handlag. De små paraffinklossarna skivas tunt, endast 4 fyra tusendels millimeter. Dessa tunna snitt pla-ceras på ett objektglas som märks med en kod.

Ingrid Westerberg är en av de biomedicin-ska analytiker som utför det här momentet. Förr jobbade hon i ett mörkt rum på sjuk-husets bottenvåning. Idag sitter hon vid ett arbetsbord med vid utsikt genom stora pano-ramafönster ut mot älven.

– Det är väldigt stor skillnad och jag tycker att det är roligare att gå till jobbet idag, säger hon.

I nästa steg färgas provet in för att väv-naden eller cellerna ska kunna undersökas i mikroskop av läkarna.

Rum för ett sista avsked– Den största skillnaden för oss i det nya huset är förbättringarna i arbetsmiljön, konstaterar Charlotta. Vi var tidigare placerade i loka-ler som inte renoverats sedan 1969. Det var trångt, dålig ventilation och mycket lite var anpassat för den verksamhet vi bedriver.

– Nu är här ljust och fräscht. Och luften har blivit bättre. Vi är den verksamhet inom sjukvården som hanterar flest farliga ämnen.

Obduktionsavdelningen finns på nedre plan tillsammans med hela Karlstadstraktens

Tem

a: N

ybyg

gt

Hege Dammen, biomedicinsk analytiker, fångar upp de tunna snitten och preparerar objektglasen för analys.

7intryck 2 • 2011

bårhus. Här finns också ett avskedsrum med en lugn, värdig och behaglig miljö och ett nytt fint rum för den rituella tvagning som muslimer vill göra av sina avlidna före svep-ningen.

TExT: kATARINA AvERås FOTO: ØyvINd LuNd

Tem

a: N

ybyg

gt

Penka Ka-rakostova, cyto-diagnostiker, studerar ett prov i mikro-skop.

– Patientsäkerhet är något som vi genomgående har jobbat med att förstärka i det nya huset, säger Charlotta Gestblom, överläkare och verk-samhetschef på patologen.

Martin Åhlberg och Annar Torbrand,

båda obduktions-tekniker, jobbar

i den helt nya obduktionssalen i

bottenvåningen på nya hus 2.

Snitten med paraffin och material som ska undersökas är fyra tusendels millimeter tunn.

Färska organ färgas in i syfte att göra det tydligt exakt var kirurgen har lagt sitt snitt.

8 intryck 2 • 2011

Tem

a: N

ya p

ersp

ekti

v

I nybyggda hus 2 på Central-sjukhuset får alla patienter på hematologiavdelningen enkelrum med egen toa. Cancerpatienterna i hematolo-gins dagvård kan själva välja mellan avskildhet och umgänge med andra under behandlingen. Och personalens arbete har blivit ännu mer utvecklande än tidigare.

På femte våningen i hus 2 på Centralsjukhu-set i Karlstad finns hematologimottagningen* och -avdelningen.

– Våra patienter behandlas för många oli-ka blodsjukdomar, från riktigt allvarliga som akut leukemi till mer lindriga som till exempel blodbrist. Många blir känsliga för infektioner, förklarar sektionsledaren och sjuksköterskan Ingalill Olsson. Vår allra största patientgrupp i dagvården behandlas för myelom, en ovanlig kronisk tumörsjukdom i benmärgen.

Det är enkelt att förstå att både personal och patienter på hematologimottagningen och -avdelningen uppskattar att de har fått flytta in i nybyggda hus 2. På gamla stället var det trångt för alla och svårt att hitta utrymmen som bjöd på enskildhet, lugn och ro.

– Vi hade enbart en vanlig vårdsal med fyra sängplatser där vi tog emot patienter för olika behandlingar, fortsätter kollegan Helen Jansson, också hon sjuksköterska.

– För undersökning och doktorssamtal fanns två rum varav det ena var ett ombyggt förråd utan fönster. Vi förstod att det var många av våra patienter som tyckte att det var jobbigt att hela tiden tvingas vara så nära någon annan, även om väldigt få sa det högt.

Tre gånger så stort!Upptagningsområdet är hela Värmland. Sta-tistiken berättar om mellan 200 och 300 be-sök per månad.

Nya lokaler och nytt sätt att arbeta

Tem

a: N

ybyg

gt

Helen Jansson, sjuksköterska, hjälper Axel Gustafsson under behandlingen på hematologen.

9intryck 2 • 2011

Tem

a: N

ya p

ersp

ekti

v

Idag har mottagningen tre undersök-ningsrum, fem behandlingsrum samt ett av-skilt rum för provtagning. Det är tre gånger så stort som tidigare ! Två av rummen är dessutom enkelrum med egen toa vilket ger möjlighet att ta emot patienter som bär på en infektion. Dessa fick tidigare vara på infek-tionsavdelningen. Det betydde mycket spring fram och tillbaka för personalen.

– Vi har också delat upp mottagningen i två delar med olika väntrum och utrym-men, säger Ingalill. Den ena för återbesök och nybesök och den andra för patienter som kommer till oss för olika slags behandlingar.

– Den som är här på ett besök väntar van-ligtvis bara en kort stund för att sedan träffa sin läkare och därefter åka hem, fortsätter hon. Dagvårdspatienter vistas här under hela tiden som behandlingen pågår. Ibland kan det ta hela dagen.

– Dessa patientgrupper har olika behov som vi genom uppdelningen kan tillgodose på ett mycket trevligare och bättre sätt. De kan välja om de vill vara i avskildhet på rummet

eller sitta i dagrummet, umgås och dricka kaffe.

Nytt är bland annat att mottagningen även kan ge antikroppsbehandlingar i syfte att motverka att tumörceller växer.

– De kan ta lång tid och kräver extra över-vakning, förklarar Helen. Tidigare hade vi ingen plats hos oss så behandlingen fick ges inne på avdelningen istället.

Detta är ett exempel på den utveckling som har skett inom hematologivården över tid. Arbetsuppgifter har flyttats från avdel-ningen till mottagningen. Ingalill har jobbat här i 18 år.

– Patienter kan gå hem tidigare från av-delningen idag, och då ökar naturligt trycket hos oss med fler återbesök, behandlingar och transfusioner under dagtid.

Alla får enkelrumNu finns också blodcentralen i samma hus, bara två våningar ner. Kontakterna är ofta täta. Vissa dagar kan det vara tre till fyra patienter som behöver blodtransfusion och leveranserna fungerar snabbt och effektivt.

Avdelning 58, vägg i vägg med hema-tologimottagningen, har en hematologidel och en del för allmän internmedicin och geriatrik. Här erbjuds numera enkelrum för patienter som ligger inne.

– De allra f lesta tycker att det är bra, säger Ingalill. Det är hygieniskt, här kan man dra sig tillbaka för att vila och vara för sig själv och risken för infektioner minskar naturligtvis.

Vi befinner oss högt upp i huset, på fem-te våningen. Dagrummet vetter mot väster med stora panoramafönster. Utsikten är Romstad på andra sidan älven. Här finns också en stor balkong, en underbar plats nu när våren är här.

Avdelningen är redan från början plane-rad för en så kallad patientnärmre vård där personalen jobbar i team med ansvar för ett begränsat antal patienter.

TExT: kATARINA AvERås

FOTO: ØyvINd LuNd

* hematologi = läran om blodsjukdomar

Tem

a: N

ybyg

gt

Ingalill Olsson är sjuksköterska och sektions-ledare på hematologen.

Carl Genberg är patient hos hematologen och kan nu välja om han vill vänta ut behandlingen i dagrummet eller lite mer avskilt på rummet.

10 intryck 2 • 2011

På plan 1 tas patienterna emot för provtagning i stora välkom-nande rum. Ett par våningar upp i samma huskropp – på plan 3 – finns laboratoriet för klinisk kemi i de nya lokalerna som ritats och planerats för att skapa en modern och funktio-nell laboratorie- och arbets-miljö.

Laboratoriet för klinisk kemi på Centralsjuk-huset i Karlstad är det största i Värmland med möjlighet att ta emot och analysera en stor del av de prover som resten av sjukvården är beroende av. Analysverksamheten bedrivs dygnet runt, alla dagar under året. Här finns beredskap för akuta analyser med snabba svar. Och här finns länets blodlager med personal som på ett ögonblick kan fördela blodpåsar till avdelningar och mottagningar.

De allra flesta som arbetar här är biome-dicinska analytiker.

– Vi har ett relativt okänt yrke, men det vi gör betyder oerhört mycket för sjukvården, berättar Eva Signell-Portström, informations-ansvarig biomedicinsk analytiker.

Det är måndag morgon och i provtag-ningen är flödet av patienter stort. Först ska

Det moderna labbet är navet i sjukvården

man anmäla sig och betala i någon av sjukhu-sets receptioner.

– All administration ska vara klar när pa-tienten kommer hit, förklarar Eva.

Vägledande röstMed ett lätt knapptryck får var och en sin kölapp, samtidigt som en klar och tydlig hög-talarröst läser upp numret. I väntrummet är det gott om plats. Här finns en tv att slötitta på och många olika tidningar och tidskrifter att fördriva väntetiden med.

Provtagningen sker sedan i enskilda rum med möjlighet att stänga dörren om sig.

Provrör och burkar samlas i närlabbet där de packas i lådor för vidare transport med rörpost upp till kemlabbet två våningar upp. Springet upp och ner i trapporna med ären-den mellan mottagning och avdelning är ett minne blott.

– De stora fördelarna med de nya lokalerna är att vi har fått det så fräscht, säger Susanne Skogman. Det är mindre trångt. Kanske kan det upplevas lite opersonligt nu när vi slipper trängsel och närkontakt, men när vi väl har fått bo in oss kommer det säkert att kännas riktigt bra.

Praktisk automatikProver från andra sjukhus och vårdcentraler kommer åkande till provinlämningen via en boxhiss och ett transportband. Detsamma

gäller större boxar från provtag-ningen. Leveransen är helt auto-matiserad.

– Vi får upp till 80 boxar om dagen, säger Eva. Sedan sorteras de här vid borden, registreras med sin streckkod och tas därefter om hand på rätt sätt.

Även förbrukningsmaterial tar sig till avdelningen på egen hand via en förrådshiss. Karina Lind visar hur det går till. Beställning-arna görs med hjälp av en trådlös handdator med pekskärm. Det börjar bli slut på både gummihandskar och rullar med torkpapper. Hon vill ha två förpackningar av varje och trycker sedan på beställningsknappen.

Bara några minuter senare är det dags att vittja förrådshissen på det nyanlända förbruk-ningsmaterialet.

TExT: kATARINA AvERås

FOTO: ØyvINd LuNd

Tem

a: N

ybyg

gt

Kemlabb har fått ändamålsenliga och rymliga lokaler i det nya huset.

Ann-Britt Haraldsson, biomedicinsk analytiker, tar prover på en patient hos provmottagningen.

Eva Signell Port-ström. Foto: Leif Johansson

11intryck 2 • 2011

Hur tycker du det är att vara på plats i det nya huset? kyamars mombaini, bio-medicinsk analytiker, kem-labb och mikrobiologen:

– Jag delar min tid mel-lan de olika labben här och tycker att det har blivit jät-tebra. Vi hade så små rum tidigare och det var ganska slitet, nu är det fräscha fina lokaler och mycket större.

mirjam sköld, biomedicinsk analytiker, kemlabb:

– Vi upplever stora förde-lar ur arbetsmiljösynpunkt när det gäller vår kemika-liehantering med mycket bättre utsug. Samtidigt är det ganska hög ljudnivå i det här stora rummet, men vi befinner oss ju fortfarande i

en inkörningsperiod och det ska åtgärdas.

Fereshteh Jalayer, biome-dicinsk analytiker, kemlabb:

– Jag tror att det kom-mer att bli väldigt bra här när alla mindre problem som vi upplever nu i början har fixats till. Det är främst klimatet här som har bris-ter. Torr luft så att det kliar i halsen och en del buller. Det görs mätningar just nu. Men jag är övertygad om att det kommer att bli mycket mycket bättre än i de lokaler vi hade tidigare.

Tem

a: N

ybyg

gt

Åsa Larsson är biomedicinsk analytiker och jobbar på blodcentralen som finns inom kemlabb.

Karina Lindh, biomedicinsk analytiker, sorterar och registrerar de prover som kommer in via kemlabbs provinlämning.

Till ett av instrumenten inne i specialkemin leds lös-ningarna genom slangar direkt från flaskorna.

12 intryck 2 • 2011

Yrke

i Li

V: B

iom

edic

insk

ana

lyti

ker

mariana Nilsson, biomedicinsk analytiker med delegering, tän-der upp ljusbordet och studerar de lilafärgade markeringarna på plastfilmen. hon klickar sig sedan fram mellan sifferdia-grammen på datorskärmen och skriver in en bedömning av det hon ser.

Med rätt att ge kvalificerade provsvarBiomedicinsk analytiker blir man genom att studera tre år vid universitet eller högskola. Det krävs yrkeslegitimation för att få utöva yrket.

De allra flesta får jobb vid sjukhuslabora-torier och vårdcentraler. På avdelningen för klinisk kemi, kemlabbet, på Centralsjukhu-set i Karlstad jobbar 65 biomedicinska ana-lytiker. Tre av dem – snart fyra – har den extra kompetens som krävs för att genom delegering kunna ta över specialistläkarens

arbetsuppgift att göra så kallade proteinbe-dömningar.

– Proteinerna har väldigt många viktiga och olika funktioner i kroppen, berättar Ca-tarina Grindegård, som är sektionsansvarig. Genom att analysera koncentrationen av pro-teiner i blod, urin och ryggmärgsvätska kan vi till exempel dra slutsatser om vilken infek-tion som finns i kroppen och om den är akut eller en följd av tidigare sjukdom.

Carina Sohl Persson är biomedicinsk analytiker med delegering. Det betyder att hon får ta över en del arbetsuppgifter från läkaren.

13intryck 2 • 2011

Med rätt att ge kvalificerade provsvar

– Det här jobbet är roligt och utvecklan-de, man blir aldrig fullärd utan får chansen att följa utvecklingen hela tiden.

Bättre arbetsroVi får följa med in i den hall där många av labbets maskiner och analysinstrument finns samlade. Här brusar det och surrar betydligt mer.

– Här i de nya lokalerna har vi haft möj-lighet att skilja på utrustning och våra arbets-platser. Det är skönt, nu får vi bättre arbetsro när vi sitter och gör våra bedömningar.

Proverna analyseras i en kedja av processer som tar oss steg för steg vidare i maskinhal-len. Den första maskinen arbetar i cirka tio minuter innan Catarina vänder sig om och fäster blicken på en av datorskärmarna. Hon nickar och konstaterar att siffrorna ser rimliga ut med tanke på patientens tidigare värden.

Innan den slutliga bedömningen görs en kompletterande analys där man, förenk-lat uttryckt, låter proteinerna vandra på en plastfilm genom att utsätta dem för en elbe-handling. Det är mönstren de lämnar efter sig som är intressanta. Och det är dem som kollegan Mariana Nilsson senare studerar vid ljusbordet i sitt arbetsrum.

Ett ständigt lärande– Det är här vår utökade kompetens i pro-teinbedömningen kommer in, konstaterar Catarina.

För att få ansvar som biomedicinsk analy-tiker med delegering krävs att man har jobbat i yrket ett tag. Erfarenhet är viktig. Carina Sohl Persson har jobbat inom verksamheten här på Centralsjukhuset i 27 år.

– Jag trivs väldigt bra med mina arbets-uppgifter, säger hon. Det är intressant att få följa patienterna genom hela behandlingen. Vi lär känna dem på vårt eget sätt, utan att vi träffar dem.

– Lärandet fortsätter hela yrkeslivet, kon-staterar Mariana. Varje dag är en ny utma-ning. På ytan kan det se ut som om vi gör samma sak om och om igen, men det blir ald-rig rutin i det här jobbet. Mixen av att både sköta analysmaskinerna och att göra kvalifice-rade bedömningar är tillfredställande.

– Vi brukar konstatera att här behöver vi ha hög kompetens för att trycka på en knapp, fortsätter hon. Vi har ansvar för de provsvar som vi lämnar ut.

TExT: kATARINA AvERås

FOTO: ØyvINd LuNd

Tem

a: N

ybyg

gt

Mariana Nilsson behöver ljusbord och förstoringsglas för att studera och tolka provresultaten.

Catarina Grindegård, biome-dicinsk analytiker med dele-gering, förklarar att koncen-trationen av protein i kroppen ändras i samband med vissa sjukdomar.

14 intryck 2 • 2011

hur tycker du det är att vara på plats i det nya huset?

Paula hagman, läkarsekreterare, hematologen:

– Det känns jättebra förstås! Här är allting fräscht och nytt. Som sekreterare sitter jag nu inne på mottagningen, mitt i verksamheten och kommer närmare dem jag job-bar med.

– Allt är gjort från grunden här, så det har blivit mycket bättre arbetsmiljö.

Eva Tholin-sjöberg, läkarsekrete-rare, röntgen:

– Det känns väldigt roligt att ha fått vara med under hela den här perioden när nya huset har planerats och växt fram. Och nu är vi här!

– Den största skillnaden för mig är att jag har fått ett eget litet rum. Det blir en lugnare miljö med bättre

arbetsro. Det är skönt att ha sin egen plats.

Erica kaptens, biomedicinsk analy-tiker, patologen:

– Det har blivit mycket roligare att gå till jobbet! Nu har vi kommit ifrån de sunkiga lokalerna vi hade, det är ett enormt lyft. Vårt lean-arbete ges också betydligt bättre förutsättningar nu när vi är på plats här. Nu är det byggt och planerat

för den verksamhet vi har.– Jag känner att jag blir mindre trött, luften här inne är

mycket bättre.

Energisnåla byggnader fick fin utmärkelseKlarälven, berget och överbliven värme från datorer och maskiner. Det är några exempel på ”naturenergi” som försörjer de nya vårdbyggnaderna vid Centralsjuk-huset.

De nya husen har belönats med utmärkelsen ”Green building”. Det är en ut-märkelsesominitieratsavEUochförattfådenmåsteenergiförbrukningenliggaminst en fjärdedel lägre än kravet i Boverkets regler.

– De nya husen blev de första byggnaderna i Värmland och två av de fyra för-sta sjukhusbyggnaderna i landet som Green building-certifierats. Parallellt med byggnationen av husen har det pågått ett stort energiprojekt som påverkar hela sjukhuset, berättar landstingets fastighetschef Lars Nilsson.

UnderhelaplaneringsarbetetharlandstingetochsamverkanspartnernSkanskalagt fokus på just energieffektivitet och miljöhänsyn.

– Det har handlat om såväl små som stora saker, fortsätter Lars Nilsson. Allt från fasadernas gestaltning, val av material i väggar och fönster till system för fläkt, ventilation, värme och kyla. Och så har vi satsat på bergvärme samt kyla från Klarälvens vatten, naturenergi som ska komma hela sjukhuset till godo. Målet för 2011 är att den totala energiförbrukningen ska minska från 347 kilowattim-mar per kvadratmeter till 170.

TExT: PER GRuNdsTRöm

Hus 2, medicinsk service och internmedicinsk vårdEntreprenör: Landstingsfastigheter och Skanska i partneringsamverkan.

Arkitekt: Pyramiden.

byggstart (markberedning): December 2006.

Inflyttning: Start i december 2010.

kostnad inklusive utrustning: Strax under en miljard kronor.

Antal rum: 950.

Fönster: 650.

Gipsskivor: 104 000 kvadratmeter.

yta: 21 700 kvadratmeter.

Antal personal som arbetar i huset: Cirka 600.

Tem

a: N

ybyg

gt

15intryck 2 • 2011

Ta en stor ryggsäck med oskrivna diktat, en inspirerande artikel i skTFs medlemstidning och en engagerad arbetsgrupp. blanda det med lean och re-sultatet blir ett riktigt lyckat projekt!

Antalet oskrivna diktat vid akutmottagning-en, Centralsjukhuset i Karlstad, var länge ett känt bekymmer trots en arbetsgrupp som gjorde allt den kunde.

– Vi hade en stor ryggsäck som vi aldrig lyckades beta av i någon större utsträckning, berättar Anne Svalstedt och Madeleine Nils-son som båda arbetar som läkarsekreterare på akutmottagningen.

Artikel inspireradePå våren 2010 läste flera i arbetsgruppen en artikel om ett förändrat arbetssätt vid Skånes universitetssjukhus Malmö. Artikeln sådde ett frö till tanken att det kanske går att göra något åt berget med oskrivna diktat.

– Artikeln låg och grodde. Flera medar-betare kom till mig och tyckte att vi skulle prova något liknande, berättar Susanne Do-meij som är avdelningschef för läkarsekrete-rarna på akuten.

Det hela mynnade ut i ett projekt som startade 22 november 2010. Innan projek-tet startade var arbetssättet att man skrev de högprioriterade diktaten först. När det var gjort började man skriva de äldsta diktaten i ryggsäcken. Vid projektstarten fanns 1 442 oskrivna diktat i ryggsäcken.

Nu vet vi att vi kan– Vi kom inte någonvart, säger Anne och

Madeleine. Det man lyckades skriva från ryggsäcken någon dag gav aldrig resultat.

Gör klart dagens diktatI projektet ändrade gruppen arbetssättet till att skriva klart dagens alla diktat, inte bara de högprioriterade.

– Under projekttiden hade vi också möj-lighet att ta in två personer som bara satt och skrev diktat från ryggsäcken, säger Susanne Domeij. Tillsammans med den nya modellen att arbeta efter gav det ganska snabbt resultat.

Målet nu är att bara ha dagens diktat och få från gårdagen att arbeta med.

Innan projekttiden provade arbetsgruppen ett annat arbetssätt. Varje läkarsekreterare skulle ansvara för vissa datums alla diktat. Men istället för att beta av den stora rygg-säcken byggdes personliga ryggsäckar upp på var och en.

– Den modellen gick inte alls, säger Anne. Skillnaden med modellen som fungerade var att den kom från oss och vi trodde på den allihop.

Nu är projektet slut och det ändrade ar-betssättet har blivit vardag. Allt gick snabbare än de trott. I Malmö tog det tio månader att komma ikapp, här gick det på drygt två må-nader, den 26 januari var man i fas.

Punktinsats behövsJust nu är arbetsgruppen inne i en svacka. Sjukdom, Cosmic PAS-utbildningar och kompetenslyftet för läkarsekreterare gör att antalet oskrivna diktat byggt på en del.

– Vi har bestämt att vi gör en punktinsats vid 300 oskrivna diktat, säger Anne. Då job-bar vi kvällar och extra för att få undan. Det är viktigt att känna att det händer något. Vi vet också att vi klarar av att komma ikapp.

– Vi har ett uppnåeligt mål varje dag, sä-ger Madeleine. Det är ett arbetssätt som gör det överkomligt och vi har kontroll över vårt arbete. Ser man till exempel att det är två dik-tat kvar på dagen så kör man dem med. Att det är överkomligt gör att man blir peppad att köra på lite till.

TExT OCH FOTO: EmmA CARLsTEdT

ILLUSTraTIon: JùLIA mEGyERI

Lena om lean och förändringsarbetetLena Lindeman, verksamhetsutvecklare och lean-handledare i division medicin, har stöttat arbets-gruppen under förändringsarbetet. Hur knyter det här arbetet an till lean?

– Arbetssättet som används stämmer väl med lean-filosofin. Målet är att öka kvaliteten för patienterna och förbättra arbetsmiljön för med-arbetarna.

– Viktiga delar i arbetet har varit att ha fo-kus på att öka patientsäkerheten genom en snabbare utskrift av diktaten. Med snabbare utskrift tar man bort onödigt arbete som själva fördröjningen skapar. De förändringar gruppen gjort har varit faktabaserade och det har varit en medarbetarstyrd förändring. Förändringsarbetet har planerats noga före start både när det gäl-ler arbetsuppgifter, bemanning och utvärdering. Arbetet har följts dagligen och de förändringar som sker med utskriftstiderna har man nu god koll på orsaken till.

– Det är medarbetarnas engagemang och kunskap som drivit arbetet framåt och det är en viktig lean-princip.

Grunderna i lean i korta drag• Långsiktighetochhelhetstänkande.

• Ständigutvecklingochständigaförbättringar,steg för steg.

• Lagarbeteochsamverkan.

• Behovsstyrdproduktion,fokuspåflödenochvärdeskapande aktiviteter.

• Stödjandeledarskap.

• Tatillvaramedarbetarnaskunskaperomdeprocesser de arbetar i.

Alla oskrivna diktat som under lång tid samlats på hög kallades för ryggsäcken under förbättringsarbetet. Med hjälp av ett nytt arbetssätt och ett uppnåeligt mål varje dag, tog det ungefär två månader att tömma den.

Delar av projektgruppen: Madeleine Nilsson, Susanne Domeij och Anne Svalstedt. Eva Flödén saknas på bilden.

16 intryck 2 • 2011

– vi måste bli bättre på att följa patientens väg genom vården och bygga broar över de diken som finns, säger verksamhets-chef berit hassel.

Berit Hassel är verksamhetschef vid internme-dicin, Centralsjukhuset i Karlstad, och till-hör dem som har ansvar för att vårdvardagen fungerar. För patienter och för personal.

Förutsättningarna är inte alldeles enkla. Krav ställs både på högre kvalitet och lägre kostnader, samtidigt som all vård ska utgå från patientens behov.

Berit Hassel har nyss flyttat med delar av sin verksamhet, hematologin, till avdelning 58 i det nybyggda huset.

– Det är spännande, men det är okänd

mark och svårt att beräkna ekonomin. Det nya huset är byggt för att vara effektivare. Samtidigt vet vi inte om en stor avdelning blir billigare än en mindre.

Och det faktum att antalet personal är färre går inte att bortse från.

Bättre flödenBerit Hassel tror och hoppas på effektivare flöden.

– För det är nyckeln. Att följa patientens väg genom vården och förbättra den. Vi får inte jobba i stuprör.

Hon menar att det finns mycket att göra vid vårdens övergångar. Mellan olika huvud-män och olika specialiteter uppstår diken, mer eller mindre djupa, och där behöver broar byggas.

– Ta läkemedel till exempel. Det är en pro-cess där många aktörer är inblandade.

Berit letar lösningar i vardagen

En patient som får vård på olika ställen ska garanteras rätt medicin. Så klart. Rap-porteringen mellan kommun, primärvård och sjukhus förväntas fungera. Men bristerna finns där.

– Det är jätteviktigt att säkra läkemedels-övergångarna. Trygghet och kvalitet ökar för patienten, men vi minskar också kostnaderna om det är rätt från början.

Väntan har inget värdeHon tror på arbetsmodellen lean, som in-förs successivt inom vården men som fun-nits länge inom industrin. Grundtanken är att minimera den tid som inte ger patienter något värde.

Berit Hassel ger exempel: ”En allmänlä-kare skriver remiss till en specialist, patienten hamnar på väntelista, det går ut en bekräf-telse, sen kommer en kallelse med tid, vid be-söket konstateras att patienten behöver träffa fler specialister, en ny remiss skrivs, ny tid, ny väntan...”

– Vad är värdet för patienten i den här processen? Jo, de 40 minuterna med läkaren. Väntetiden har sällan värde för patienten. Och då är det väntan vi ska korta, inte tiden hos doktorn.

Med lean hittas tidstjuvarnaHon tycker att lean är en bra modell för att analysera flöden och hitta tidstjuvar, onödigt spring, dubbelarbete och annat som inte till-för något värde för patienten men som kostar skattepengar.

– Jag är övertygad om att våra vardagsru-tiner går att förbättra och förenkla.

Rörpost, till exempel. Det finns i nya hu-set. Allt spring med papper mellan våningar är borta. Tanken med en bäddcentral är också genialisk, tycker Berit Hassel.

– I stort sett alla våra patienter kommer från akuten. Där får de sin säng och den följer med upp på avdelningen.

När patienten sedan skrivs ut försvinner sängen ner till bäddcentralen där den tvättas, servas och bäddas. Personalen på avdelningen slipper flytta patienter mellan sängar, köra tomma sängar och ta tid till rengöring och bäddning, tid som istället kan användas för att vårda människor.

– Vi måste upptäcka de hinder som finns genom att se oss omkring i vardagen. Ofta handlar det om rätt enkla lösningar. Och om att börja där man står.

TExT OCH FOTO: hELENA södERqvIsT

Verksamhetschef Berit Hassel tror på arbetsmodellen lean.

17intryck 2 • 2011

Nu har örebro universitet startat sin läkarutbildning. Om tre år kommer de första läkar-studenterna därifrån att göra verksamhetsförlagd utbildning i värmland. Förberedelserna inför det är i gång.

För tjugofem år sedan startade Linköpings universitet sin läkarutbildning. Sedan dess har det inte tillkommit någon läkarutbild-ning i Sverige. Förrän nu!

– Ända sedan Linköping fick läkarutbild-ning har Örebro jobbat för att också få det, säger Anders Hallberg som är chef för lands-tingets centrum för klinisk forskning.

Efter den tredje ansökan från Örebro sa Högskoleverket ja. Beslutet kom i mars 2010. Utbildningen startade i januari i år. Sextio elever per termin ska utbildas.

– Den pedagogiska modellen är problem-baserat lärande. I stället för att säga till stu-denterna ”Här har vi en lunginflammation, den utreder vi så här och botar så här!” säger man ”här har vi en patient med hosta och feber, hur ska vi göra med den?”

Under de första terminerna gör studenter-na sin verksamhetsförlagda utbildning, VFU,

i Örebro läns landsting. Från och med termin 7 kommer några av dem att göra VFU i Värmland.

– Den första gruppen med åtta studenter kommer vårter-minen 2014. De jobbar fyra och fyra på två avdelningar under femton veckor.

Lektorer och handledareFör att vårt landsting ska kunna ta emot läkarstudenterna från Örebro och kunna ge dem den utbildning de behöver ska lands-tinget anställa sex kliniska lekto-rer på kvartstid. Det behövs ock-så en VFU-ansvarig studierektor på halvtid och en sekreterare på kvartstid. Efter sommaren 2013 ska alla finnas på plats.

– Jag tror att lektorstjänsterna är attrak-tiva för disputerande läkare. Det finns säkert lämpliga personer i vårt landsting men det kan hända att det ändå blir aktuellt med ex-tern rekrytering.

Dessutom behövs två basgruppshandle-dare för varje studentgrupp som kommer till en klinik. Basgruppshandledarna får en två och en halv dags utbildning i problembase-

Landstinget snart redo att ta emot läkarstudenter från Örebro

Anders Hallberg är forskningschef vid

landstingets centrum för klinisk forskning.

Han har representerat Landstinget i Värmland i arbetet med att få läkar-

utbildning i Örebro.

samling kring kaffebordet – och kaffebordet står i personalrummet på Katrinebergs sjukhem i Deje. Året är december 1987 och från Karl-stad har landstingsrådet Stig Gustafsson kommit åkande tillsammans med Hans Svensson, ordförande i Centrala sjukvårdsdistriktet. De båda S-politikerna har med sig blommor och marsipantårtor. Anledningen är ettbrevfrånUSa,skrivetavtvåanhörigatillenpatientpåsjukhemmet.De blev storligen imponerade av personalen när de besökte sjukhemmet under föregående sommar, en personal som enligt brevskrivarna ”visar en personlig omsorg som räcker långt bortom tjänsten”. På bilden låter sig Hans Svensson (tvåa från vänster) kaffet väl smaka tillsammans med sjukhemmets läkare Anders Halvarsson, tillika chef för den nya vårdcentralen i Deje, och fem anställda vid sjukhemmet: Eva Moberg, Lena Wass, Laila Olovsson, Britta Gustavsson och Siri Wenner-grund. Text: Anders Ajaxson Foto: Göran Axelsson, VF.

rat lärande. En halvdags intro-duktionsutbildning får också alla andra läkare som kommer i kontakt med studenterna.

– För att kunna ta emot stu-denterna på ett bra sätt behö-ver alla förstå den pedagogiska modellen.

Positivt att ta emot studenterRedan i dag tar Landstinget i Värmland emot studenter från läkarutbildningen i Uppsala. Det avtalet går ut 2012. Om det ska förlängas är idag oklart.

Anders poängterar att det är mycket positivt att landstinget kan fortsätta ta emot studenter.

– ”Man lär så länge man har elever”. De för med sig mycket kunskap och ifrågasätter. Vi som jobbat länge tvingas aktualisera oss.

– Genom att ta emot studenter förbättrar vi också möjligheterna till rekrytering. Om studenterna trivs hoppas vi att de vill komma tillbaka.

TExT: ELIsAbET PETERssON

18 intryck 2 • 2011

varje år gör 40 läkare sin allmäntjänstgöring, AT, i värmland. Landstinget har de senaste åren jobbat aktivt för att förbättra utbildningen och det har lett till mer nöjda AT-läkare.

– Antalet sökande till AT-tjänster har ökat markant de senaste åren, säger Roland Ström som är AT-chef för AT-läkarorganisa-tionen i Värmland.

Han förklarar att antalet sökanden ökat

i hela Sverige och att det till stor del beror på att det kom-

mer många sökande som utbildats utanför Sverige. Det är både svenskar som läst utom-lands och ickesvenskar. Dessutom har antalet studenter som examineras från svenska fakul-teter ökat.

Varje termin anställer Landstinget i Värm-land 20 nya AT-läkare. När ansökningstiden till höstens AT-block var slut i mitten på mars fanns 306 ansökningar till Värmlands tre sjukhus.

– Först sorterar vi ut dem som inte är be-höriga till allmäntjänstgöring, sen går vi på meriter, kallar till intervjuer och efter inter-vjuerna tas referenser.

Många söker AT i Värmland– I dag är det så många som söker AT i

Sverige att man, enligt uppgift från Sveriges Kommuner och Landsting, räknar med att 400–500 av dem som söker inte får nån plats. De får i stället försöka hitta ett vikariat och söka på nytt.

Förbättrad utbildningVarje år gör Sylf, Sveriges yngre läkares fören-ing, en AT-ranking. För några år sedan fick Värmland mycket dåligt resultat i den.

– Sedan dess har vi förbättrat vår AT-ut-bildning. Vi har bland annat förbättrat hand-ledningen, strukturerat utbildningen, infört en ledarskapsutbildning för AT-läkarna och jobbat för att synliggöra AT-läkarna mer. I den senaste AT-rankingen fick vi bra resultat men jobbar för att bli ännu bättre.

– AT-läkarna är viktiga för oss. De tjänst-gör under handledning men gör ett betydel-sefullt arbete. De utgör också grunden i den långsiktiga läkarförsörjningen i Värmland. Om de trivs här kanske de söker även ST hos oss.

Nyligen har en AT-chef anställts i Värm-land – det är Roland Ström. Det finns också åtta AT-studierektorer – en på varje sjukhus, fyra för allmänmedicin och en för psykiatrin. Samtliga tre sjukhus ger samma grundläg-gande utbildningspaket. Utöver det ges lokal teoretisk utbildning som kan variera mellan orterna.

TExT: ELIsAbET PETERssON

FOTO: GuNILLA PETERsON

Vad är AT?Den svenska grundutbildningen för läkare är i dag på 330 högskolepo-äng vilket innebär 5 ½ års utbild-ning och leder till läkarexamen. För att erhålla svensk läkarlegitimation krävs förutom läkarexamen allmän-tjänstgöring, AT, som oftast görs under 21 månader. AT-tiden förde-las mellan följande specialiteter:

• Internmedicin6månochopere-rande specialiteter 6 månader .

• Psykiatri–3månader.

• allmänmedicin–6månader.

Tjänstgöringen avslutas med ett skriftligt kunskapsprov samt att man ska, vara godkänd på samtliga placeringar på den praktiska tjänst-göringen.

Den som har en utländsk läkarle-gitimation kan i vissa fall få svensk läkarlegitimation utan att göra AT men kan behöva komplettera sin ansökan om legitimation med vissa intyg.LäkarefrånländerutanförEUska göra AT eller provtjänstgöring för att kunna söka svensk läkarlegi-timation.

AT i EuropaDeflestaländernaiEUharingenmotsvarighet till den svenska AT-tjänstgöringen. Storbritannien, Öst-errike, Italien, Litauen, Polen, Irland och Portugal har AT. De nordiska länderna, förutom Sverige, har praktikkrav som liknar AT.

Utbildningsdepartementetför-bereder nu en översyn av läkarut-bildningen, inklusive AT-systemet. Detta för att anpassa utbildningen tillEUsregler.Dennorskahälso-ministern vill avskaffa Norges mot-svarighet till AT och låta läkarna bli legitimerade efter sex års grundut-bildning.

Studierektorskansli på CentralsjukhusetUndervåren2011bildasettstudierektorskanslipåCentralsjukhusetiKarlstad.Ditflyttar:

• andersCarlstedt,länssamordnandestudierektorföraTochST

• rolandStröm,aT-chef

• MonicaPersson,personalassistentförarvikaochKarlstad

• nannyHareide,studierektorförCentralsjukhusetiKarlstad

Det planeras också för ett större utbildningscentrum på Centralsjukhuset. Där ska landstinget samla forsknings- och utbildningsresurser. Enligt planen ska det öppna under 2013 och innehålla bland annat ett kliniskt träningscentrum, Centrum för klinisk forskning och lokaler för studierektorer och studerande.

Roland Ström, landstingets AT-chef.

19intryck 2 • 2011

– Jag är jättenöjd med min AT i värmland, säger Camilla spendilow som i maj är klar med sin AT-tid.

Hösten 2009 flyttade Camilla Spendilow från Stockholm till Karlstad, tillsammans med man och dotter. Både Camilla och hennes man började sin allmäntjänstgö-ring som läkare här.

– Vi hade bestämt oss för att vi ville göra AT på ett mellanstort sjukhus efter-som vi ville undvika att bli ”superkandi-dater” på ett stort sjukhus.

– Vi hade vänner som gjorde AT här och de var nöjda. Så vi sökte till Karlstad. Vi hade höga krav för att rättfärdiga be-slutet att flytta, eftersom vi bland annat hade bra barnvakt i Stockholm. Därför kändes det viktigt att få bra kvalitet på AT-utbildningen.

Camilla har varit på medicin, opere-rande specialiteter och psykiatri och när vi träffas är hon på Vårdcentralen Gripen.

– På ett lite mindre sjukhus får man ett ansikte och känner till de flesta som jobbar här. Det leder till ökad trivsel. Vid

Camilla Spendilow:

AT-läkare behöver bra handledning

varje placering finns en personlig hand-ledare. Den fungerar oftast som en men-tor medan vi får praktisk handledning av avdelningsläkaren på plats.

– Men det märks när det är mer va-kanser eller extra tungt för personalen. Då känner man att handledningen blir ett extra arbete. Det är synd för vi är så beroende av att få bra handledning.

Camilla berättar att hon och hennes man hade en farhåga att den teoretiska utbildningen skulle vara sämre på en mindre ort.

– Men det tycker vi inte att den är. Alla AT-läkarna i Karlstad får gemen-sam utbildning varje onsdag eftermid-dag. Respektive klinik har också utbild-ning en gång i veckan. Dessutom har vi en så kallad ryggsäckspott – pengar som vi kan använda för kurser utanför vårt sjukhus. Jag har läst pediatrik, diabeto-logi och axelbesvär i andra landsting och i privat regi.

I maj är Camillas AT-tid slut. Då börjar hon ett vikariat på kirurgen.

– Det är en välfungerande klinik och det är bra stämning bland ST-läkarna.

TExT OCH FOTO: ELIsAbET PETERssON

Det är viktigt att ha bra ST-utbildningkraven på dem som vill bli specialist-läkare har höjts de senaste åren. det har också gjort att kraven höjts på landstingen som utbildar läkarna.

Den som vill bli specialistläkare behöver göra specialisttjänstgö-ring, ST. Det innebär minst fem års arbete som ST-läkare, kompletterat med kurser och teoretiska studier.

Anders Carlstedt är samord-nande studierektor för AT- och ST-läkarna i Värmland. Han berättar att hösten 2008 höjdes

kraven för dem som vill bli specia-listläkare. Det innebär bland an-

nat att det inom varje specialitet finns fastställt vilka krav som ställs på en specialistläkare. Utbildningen innehåller tjugo delmål. Åtta av de delmålen är ge-mensamma för alla specialiteter och innebär mål inom kommunikativ kompetens, ledarskapskompetens och kompetens inom medicinsk vetenskap och kvalitets-arbete. Att läkaren klarat delmålen ska intygas på en särskild blankett.

Hösten 2010 trädde också kravet på utbildning för handledarna i kraft.

– Förändringarna i specialisttjänstgöringen har inneburit ökat arbete och ökade kostnader för lands-tinget. Men det är oerhört viktigt att läkarna får en bra spetsutbildning.

– Jag har varit samordnande studierektor det se-naste året och jobbat mycket med att få till en adekvat utbildning enligt Socialstyrelsens föreskrifter. Jag har också kontakt med handledarna och ser till att de får utbildning.

TExT: ELIsAbET PETERssON FOTO: GuNILLA PETERsON

vad är sT?Specialisttjänstgöring, ST, är en utbildning som legiti-merade läkare behöver för att bli specialistläkare.

Specialisttjänstgöringen görs normalt under fem år. ST-läkarna kan sedan ansöka om specialistbevis hos Socialstyrelsen.

Anders Carlstedt, samordnande studierektor.

Camilla Spendilow har gjort sin allmäntjänstgöring i Karlstad. Nu har hon fått ett vikariat på kirurgen i Karlstad.

20 intryck 2 • 2011

I värmland är det många äldre personer som använder psyko-farmaka, tar många läkemedel samtidigt eller använder läke-medel som inte passar ihop. Landstinget satsar därför på att förbättra läkemedelsanvänd-ningen hos äldre.

Att läkemedelsanvändningen hos äldre värm-länningar behöver förändras visar Sveriges Kommuner och Landstings årliga rapport Öppna jämförelser. Det är där man ser att Värmland har sämre resultat än riket i stort när det gäller äldres läkemedelsanvändning.

I utvecklingsarbetet Nya perspektiv har det framkommit att Värmland behöver jobba på ett mer strukturerat sätt än i dag med att förbättra läkemedelsanvändningen hos äldre.

– Vi måste anpassa oss efter Socialstyrel-sens rekommendationer, säger Catrin Furster som är apotekare i landstinget.

Catrin är projektledare för den satsning som landstinget nu gör. Hon berättar att läns-gemensamma rutiner för läkemedelprocessen togs fram av en arbetsgrupp i höstas. Det handlar om hur man hanterar läkemedels-listan, gör läkemedelsavstämningar, läkeme-delsberättelser och läkemedelsgenomgångar. Sveriges Kommuner och Landsting har defi-nierat vad som ska ingå i de olika delarna och arbetsgruppen har anpassat det till värmländ-ska förhållanden.

Så ska äldre få rätt medicinMariapengar för apotekareLandstinget har sökt Mariapengar som ska användas till anställning av två apotekare. Den ena började jobba första april, den an-dra ska anställas till sommaren. Apotekarna ska ut i landstinget och kommunerna för att få igång arbetet med de nya rutinerna och utbilda vårdpersonal i läkemedel och äldre.

Tanken är att man ska minimera problem vid övergångar mellan olika vårdformer. När patientens medicinering ändras ska han eller hon alltid få en aktuell lista och få en förkla-ring på varför det gjorts ändringar.

– Patienten måste förstå varför han eller hon ska ta medicinerna enligt den nya lis-tan. Och när en patient läggs in på avdelning är det viktigt att personalen får veta vilka mediciner som patienten ska ta och vilka den verkligen tar – både receptbelagda, receptfria och naturläkemedel.

Läs merNya perspektiv är ett samarbete mellan Landstinget i Värmland och länets alla kommu-ner. Gemensamma mål har fastställts inom fyra olika utmaningar, bland annat äldres hälsa. Läs mer i Intryck nr 1, 2011.

socialstyrelsen presenterar under rubriken Verktyg för säker läkemedelshantering tre effektiva verktyg för att bygga upp säkrare rutiner för läkemedelshantering: läkemedelsge-nomgång, läkemedelsavstämning, läkemedelsberättelse. Se mer på www.socialstyrelsen.se

sveriges kommuner och Landsting har i den nationella satsningen för ökad patientsä-kerhet gett ut en skrift om hur man förebygger läkemedelsfel i vårdens övergångar. Se mer på www.skl.se

mariapengar är stimulansbidrag från staten till kommuner och landsting för insatser inom vård och omsorg om äldre personer. Läs mer på www.liv.se

Utbildning av landstingets läkare pågår. Tjugo läkare har fått en utbildning där man diskuterat bland annat olika sätt att ordinera läkemedel, om man kan ändra en annan lä-kares ordination och vilket ansvar läkarna har för ordinationer som han eller hon inte själv gett. De tjugo läkarna ska i sin tur ut-bilda sina kollegor.

– Det är viktigt att både landstingets och kommunens personal jobbar enligt de nya rutinerna. Det kan kännas jobbigt med nya rutiner i början när man kanske har mycket annat att tänka på också. Men att hålla pa-tientens läkemedelsordinationer relevanta och aktuella spar tid och ökar patientsäkerheten.

TExT: ELIsAbET PETERssON

FOTO: kRIsTINA bORGsTEN

21intryck 2 • 2011

– det minskar onö-diga telefonsamtal, förskrivningar lagras i systemet och man behöver inte dra ut något på papper. mina vårdkontakter är en av de bästa innovationer jag mött under mina år i landstinget, säger Ann-britt Nyberg, chef för vårdcentralen storfors.

Vårdcentralen Storfors har sedan i fe-bruari använt Mina vårdkontakter som kontaktalternativ för patienter. Mina vårdkontakter f inns på webb-sidan www.1177.se/varmland och er-sätter de e-tjänster som finns idag på www.liv.se.

Pratar direkt i systemetAnn-Britt Nyberg, allmänläkare och chef på Vårdcentralen Storfors, berät-tar att personalen är mycket nöjd med webbtjänsten.

– Vi kan korrespondera med patien-ten direkt i systemet. Vi kan se alla för-skrivningar, även de som patienten fått på andra mottagningar om patienten ger tillstånd till det. Det är lätt att komma in i systemet, man behöver inte dra ut något på papper och vi kan bläddra mel-lan Profdoc och Mina vårdkontakter. Jag är bara positiv.

Först ut i Värmland med Mina vårdkontakter var vårdcentralerna Verk-staden i Arvika, Storfors och Åttkanten i Karlstad, STI-mottagningen och Vaccinationscentrum. Suc-cessivt kommer fler och fler vårdcentraler och mottag-ningar igång med tjänsten.

Division allmänmedicin har som mål att alla vårdcentraler ska ha Mina vård-kontakter igång innan sommaren.

Krävs små resurser – som vinner tidJan Lundbäck som är projektledare för Mina vårdkontakter berättar att syftet med tjänsten är att värmlänningarna ska få ytterligare ett sätt att komma i kon-takt med vården i icke-akuta ärenden.

– Det är tydliga fördelar för båda parter. Som en bieffekt kommer vården att spara tid, genom att kontakten sker direkt på ett säkert sätt genom tjänsten.

Jan Lundbäck säger också att det är små resurser som krävs för att komma igång med systemet.

– Två administratörer från varje mot-tagning får en utbildning på cirka fyra timmar. Sedan får personalen på mot-tagningen utbildning i cirka 30 minuter. Så enkelt är det att komma igång med Mina vårdkontakter.

TExT: JAN LuNdbäCk,

ELIsAbET PETERssON

Ett personligt konto behövs för tjänsten Mina vårdkontakterMed e-tjänsten Mina vårdkontakter kan man kontakta sin mottagning i olika ärenden. Man kan också lägga in anteckningar om inbokade läkarbesök och vaccinationer i en kalender.

För att använda Mina vårdkontakter behöver man skapa ett användarkonto. När man re-gistrerar sig kan man välja om man vill logga in med e-legitimation eller engångskoder som skickas via sms. Om man loggar in med e-legitimation kan man använda tjänsten samma dag som kontot skapas. Om man vill logga in med engångskod tar det några da-gar innan tjänsten kan användas. Man kan bara ställa frågor som gäller en själv. Barn och andra anhöriga måste ha egna användar-konton. All informationsöverföring är skyd-dad (krypterad) och uppfyller vårdens krav på säkerhet och sekretess.

Genom sitt personliga användarkonto kan man till exempel:

• av-ochombokatida

• Kontaktaoss.

• Förnyareceptochhjälpmedel.

• Sesinauttagnaochouttagnaläkemedel.

FOTO: EvA hOLmGREN

Bara positivt med Mina vårdkontakter

Om Mina vårdkontakterMina vårdkontakter är utvecklat av Stockholms läns landsting och används idag av de flesta landsting i Sverige. Mina vårdkontakter är en tjänst som in-går i 1177.se.

Under2011kommerlandstingetattutvecklainformationensomärriktadtillvärmlänningarna. Målet är att 1177.se/varmland ska vara den första ingången för information och kontakt med hälso- och sjukvården i Värmland. I slutet av året planeras en nationell kampanj för att marknadsföra 1177.se.

Läs mer om Mina Vårdkontakter på www.1177.se/varmland/mvk

Ann-Britt Nyberg.

22 intryck 2 • 2011

– vid kärlvidgning i be-nen blev patienten tidi-gare inlagd i två till tre dagar. Nu görs ingreppet på en dag. Patienten får träffa samma per-sonal och får gå hem samma dag, säger becke Lundqvist, överläkare och chef för kärlsektio-nen på Centralsjukhuset i karlstad.

Kirurgmottagningen, kirurgisk dagvård och avdelning 6, som ingår i kärlsektionen, har tillsammans med röntgenkliniken och pa-tienthotellet ändrat arbetssätt och skapat en effektivare process med patienten i fokus. Samarbetet gjorde att man gick från en inne-liggande till en poliklinisk operation. Föränd-ringen sparar två vårdplatser per år.

– Vi på kärlsektionen har bland annat för-enklat rutinerna för vätskebehandling så bara ett fåtal behöver urinkateter. Patienten kom-

Kortare vårdtid med patienten i fokus

mer nu in tidigt på morgonen och kan åka hem redan på kvällen. De patienter som bor långt från Karl-stad kan stanna på patienthotellet över natten, säger Becke Lundqvist.

Röntgenkliniken har ändrat sitt arbetssätt och arbetar med ny teknik som försluter insticksstället. Det innebär en kortade vårdtid för patienten.

Det är ofta äldre patienter som behandlas med kärlvidgning i be-nen. Genom att behandlingen görs

under en dag slipper patienten byta ut sin trygga hemmamiljö mot en eller flera nätter på sjukhus. Patienten får också träffa samma personal under dagen.

Blev förra årets vägvisareKärlsektionen, röntgenkliniken och patient-hotellet vid Centralsjukhuset i Karlstad fick utmärkelsen Årets vägvisare 2010 och 60 000 kronor för sitt förbättringsarbete.

– Priset ska vi använda till en gemensam studieresa till nytta för våra patienter, säger Becke Lundqvist.

TExT OCH FOTO: ANNIkA OLssON

Inger Orre, röntgensjuksköterska, Jan Zizala, överläkare på röntgenkliniken och Agnetha Fagrell Krantz, röntgensjuksköterska, tittar på röntgenbilderna under kärlundersökningen i den nya hy-bridsalen.

Insticksstället i ljumsken. Röntgenkliniken har ändrat rutinerna och gör en planerad kärlrönt-gen eller kärlvidgning varje förmiddag. Med ny teknik försluter sedan Jan Zizala kärlet som man gått in i via ljumsken. Det innebär att patienten inte behöver ligga stilla lika länge som tidigare efter ingreppet. Instrumentet Femo-Seal består av två små skivor som klämmer till kärlväggen från båda sidor. Kroppen tar hand om materia-let inom tre månader.

Monica Olsson, sjuksköterska på kirurgisk dag-vård (tidigare kirurgslussen) Karlstad, kontrol-lerar insticksstället på patienten. Patienten har ordinerats en timmes sängläge, och stannar sedan på avdelningen minst två timmar för observation.

Läs mer om Årets vägvisarePå intranätet kan du läsa mer om lands-tingets kvalitetsutmärkelse, sök på Årets vägivsare.

Becke Lundqvist.

23intryck 2 • 2011

boktips

Staffan Svanqvist, ut-vecklingsledare inom landstingets kansli.

staffans språkspalt

Angående tungfotat språkbrukhäROm sIsTENs fick jag en liten och ganska gammal skrift om språket i de kommunala protokollen i min hand. Den gavs ut 1983 av Justitieombudsmannen, JO, som i ett förord kon-staterade att ”gammaldags, snårigt och tungfotat språk” i offentliga meddelanden ”beklämmande ofta” gör det svårt för medborgarna att begripa vad texten handlar om.

Det offentliga språket är möjligen bättre i dag. I JO:s lista över alltför ålderdomliga ord finns till exempel ”därest”, ”enär”, ”hemställer”, ”jämväl” – ord som jag inte har sett till på länge i landstingets handlingar.

Dock finns ett flertal andra fällor. JO:s observationer och råd gäller inte bara protokoll, och knövligt språk utmärker inte bara byråkrater. Alla som arbetar inom en myndighet (ja, landstinget är en sådan) eller rent av i det effektiva privata näringslivet påverkas av språkbruket på sin arbetsplats.

mAN skRIvER ”dOCk” i stället för ”men”, ”ett flertal” i stället för ”flera” eller ”många”, ”språkbruk” i stället för ”språk”, använder ”man” i stället för att tala om vem man menar. Och minst lika ofta används det andra tricket för slippa röja vem som agerar: passivformer, typ ”används” i stället för ”jag använder”.

Alltför ofta används onödiga preciseringar som ”bygga om befintliga lokaler”, ”ersätta befintliga vakanser”, ”informera aktuella medarbetare”, ”föredra den aktuella rapporten”, ”i enlighet med ovanstående överenskommelse” eller ”ovan-stående projektbeskrivning”.

Prova hur det låter att vända på det: ”bygga om obefintliga lokaler”, ”ersätta obefintliga vakanser”, ”informera inaktuella medarbetare”, ”föredra den inaktu-ella rapporten” och så vidare. Det visar sig att sådana preciseringar ofta är falska – i de flesta fall förlorar texten inte ett dugg om du stryker dem. Tvärtom blir den både lättare att läsa och får mera fläkt och fart.

ANNAT sOm TAR sPäNsTEN ur språket är de infernaliska och i byråkrat-svenskan omåttligt populära långa prepositionerna. Även vana skribenter verkar tycka att språket blir värdigt och stiligt med formuleringar som: ”nytt avseende träningslokaler”, ”enkät angående service”, ”handbok rörande administrativa uppgifter”, ”dokument gällande AT-läkare”, ”skrivelse beträffande journalmallar”.

Jag förespråkar inte förbud för dessa ord, ibland kan de allt behövas. Avseende alla exempel i ovanstående stycke fungerar dock det lilla men effektiva ”om” mycket bättre för att få flyt i texten. Om inte ”om” passar i just din text kan du prova med något av de nätta småorden ”av”, ”i”, ”till”, ”inom”, ”för”.

så häR skREv Justitieombudsmannen för snart trettio år sedan: ”Prepositioner ska normalt vara små, omärkliga ord som fungerar som kitt i texten. De varian-ter som används här är dock, just på grund av längden och vagheten, inte alls omärkliga.”

Detta håller än i dag.

KällaJO – om språket i de kommunala protokollen, Liber förlag 1983.

hemligheten. Av Philippe GrimbertPhilippe växer upp i efterkrigstidens Paris. Han är ett sjukligt barn som inte motsvarar sina atletiska föräldrars förhoppningar, så han uppfinner en låtsasbror åt sig. Föga anar han att han genom sin låtsasbror är på väg att röja en väl förborgad hemlighet rörande ett svek som utspelades inom familjen i skuggan av Förintelsen. Boken är själv-biografisk och har också filmats.

Raines dagbok: tolv år på gatorna i stockholm 1998–2010. Av Raine GustafssonEn uteliggares dagböcker som blivit en bok. En ini-frånskildring av Raine Gustafsson, av Stockholm, av tillvaron och verkligheten för någon som inte har en dörr att stänga till sitt liv. År 2005 tilldelades han svenska PEN-klubbens Bernspris för sina dag-böcker – handskrivna versaler i ett kollegieblock.

utan ont uppsåt. Av Maria Joan HylandPatrick har just brutit upp från sin flickvän och flyttat till en liten stad på den engelska kusten. På pensionatet där han hyr rum finns en värdinna som väcker hans känslor. Men han är inte ensam bland gästerna om att känna så. Svartsjuka och undertryckt frustration växer och i ett ögonblick av förlorad självkontroll förändras allt. En roman om en ung mans sökande efter sin identitet.

kvinnohjärtan – hjärt- och kärlsjukdomar hos kvinnor. Redaktör Karin Schenck-Gustafsson.När den första upplagan kom 2003 var det den första svenska läroboken om kvinnlig hjärtsjukdom. Mycket har hänt inom området sedan dess. I denna andra upplaga är många kapi-tel uppdaterade och kompletterade, andra helt nyskrivna. De 25 kapitlen tar upp kranskärlssjukdom, perifer kärlsjukdom, arytmier, cerebrovaskulär sjukdom, klaffsjukdom, hjärtsvikt, diabetes, farmakologi och mycket mer.

barn – allmänläkarpraktikan. Redaktörer Katarina Hedin & Magnus LöndahlBoken ingår i en serie kallad ”Allmänläkarprak-tikan” med syfte att utgöra en aktuell och lätt-tillgänglig fickuppslagsbok i den kliniska vardagen. I 22 kapitel ges konkret handledning hur läkaren bäst handlägger allt från vaccinationer till olika organspecifika symptom och sjukdomstillstånd hos barnpatienten. Bilagor med bl.a. EKG-manual, laboratoriereferensvärden samt ett sakordsregister gör denna bok till läkarrockens eget referensbib-liotek.

Välkommen till Sjukhusbiblioteken i Värmland om du vill låna dessa böcker eller få ytterligare lästips. Vi finns på webben: interna.liv.se/sjukhusbibliotek eller www.liv.se/sjukhusbibliotek.

24 intryck 2 • 2011

.

hans karlssonLandstingsdirektör

PS

Var stoltOAvsETT Om du LäsER ”Intryck” framifrån eller bakifrån så när du väl har läst så hoppas jag att samma känsla infinner sig hos dig som hos mig: stolthet.

Vi har så oerhört mycket att vara stolta över! Stolta över det vi står för. Stolta över det vi presterar. Stolta över det vi kan. Stolta över det vi vill.

”vAd mENAR hAN, den där landstingsdirektörn”, kanske du tänker. Jo, jag menar att vi faktiskt måste tillåta oss att vara stolta över att vi, värmlänningarna och landstingets medarbetare, har lyckats planera och genomföra bygget av hus 2 på Centralsjukhuset bland annat så att alla patienter kan erbjudas enkel-rum. Sekreterarna på akutmottagningen på Centralsjukhuset ska vara jättestolta över sitt arbete med att få bort ”ryggsäcken” med oskrivna diktat. Vi ska vara stolta över att allt fler blivande läkare söker sig till oss för sin AT-tjänstgöring. Och vi ska också vara stolta över att vi, när vi bygger nya hus, gör det på ett sätt så att husen får utmärkelsen ”green building”. Som du anar så kan min lista bli oändligt lång, listan över orsaker att känna stolthet över.

vARFöR äR dET då vIkTIGT ATT Få vARA sTOLT? Jag menar att de vi är till för, värmlänningarna, får ett bättre landsting om vi, deras anställda, är stolta över det vi gör. Dessutom tror jag att stolthet gör oss friskare. Självklart ska vi vara självkritiska, men kritiken måste vara konstruktiv så att vi blir lite bättre ”i morgon” inte en kritik som får oss att gå med krökt nacke.

Jag är inte dagligen själv nöjd men min insats, det ska villigt erkännas, men jag har varje dag anledning att känna stolthet över det vi tillsammans förmår.

NåGOT sOm JAG käNNER sprudlande stolthet över är ledorden ”Kunskap, kvalitet och känsla” som många redan har kommenterat som vardagsnära och lätta att ta till sig.

Vad tycker du att vi ska vara stolta över?