Viska 2013 4 web

2013 JUL

ÅRGÅNG 14

LUNNAFALLET HÖGA BRO

SISTA BREVETHEM TILL SVERIGE

ANRIKA VEDDIGE BIL & TRAKTORBLIR AXIMA I VEDDIGE

UNDERLIGT SAMMANTRÄFFANDE

TIO SVETTIGA VECKOR MULLEBARNEN VÄXER

TRADITION I KARL GUSTAV

AGAPE:VILLKORSLÖS KÄRLEK

DET HÄNDERI KUNGSÄTER ATT MAN FÅR BESÖK AV POLITIKER

PLUSVI SKA TILL KYRKAN!

GILLA OSS PÅ FACEBOOK: 4SHAPE – TRÄNING PÅ DINA VILLKORSE HEMSIDA FÖR BEMANNADE TIDER. VÄLKOMNA IN! | 0737-643 656 | WWW.4SHAPE.SE

Dags att ta nästa steg för 4shape!Vår målsättning är att hela tiden utveckla vår verksamhet. För att kunna göra det krävs riktigt bra utrustning, bra lokaler och kompetent personal.

Vi kommer alltid sträva efter att just du skall trivas både nu och i framtiden. Häng med på vår spännande resa tillsammans med våra nya samarbetspartners Veddige Korpen och Karins Fotvårdsstudio, mot en

ännu bättre anläggning med gruppträning och mer gymutrustning! Vi fl yttar vårt gym till nya lokaler under perioden

söndagen den 5/1 kl. 12:00 – 11/1 Kl. 10:00. Under denna period kommer gymmet att vara stängt.

2014 Kommer vi att göra en del förändringar i prislistan. Nya prislistan gäller från 11 januari 2014 och släpps på invigningsdagen.

Invigningen kommer att bli den 11/1 kl. 10.00. Välkomna då!

PRIS FÖR DENNA BOK:

NU ÄR DEN HÄR! FJÄRDE BOKEN OM VEDDIGES HISTORIA ÄR KLAR.

Det här är boken om Kullagård, dit mäktiga män dras med sina stora visioner. Läs om dessa människor, deras anställda och familjer i världshistoriens spegel.

I sista kapitlet i boken hittar du även en omarbetad lista över utvandrarna, från Albäck till Östra Hed. Från Kullagård utvandrade 20 stycken. Avslutningsvis listas även 325 kända hemvändare.

BOKEN OM KULLAGÅRD BLEV EN BOK PÅ 526 SIDOR, MED CA 815 BILDER.

Boken kan köpas på Hemköp i Veddige, ICA Supemarket i Derome, Kurts Frisersalong i Veddige, Arne Eriksson, Svalan, Veddige, samt på Trivas i Varberg och Kungsbacka.

Signerade böcker köper du direkt av författaren, Bo Emanuelsson, Furubergsvägen 4 i Veddige. Ring: 0705-62 69 96 eller skicka ett mail med din beställning till: bo@veddige.nu

BOKEN SIGNERAS AV FÖRFATTAREN LÖRDAGEN DEN 14 DECEMBER KL 11-13 PÅ HEMKÖP I VEDDIGE.

KÖP DEN ID

ENDAST B

EGRÄNSAT

ViSKA! TACK TILL: INNEHÅLL:4SHAPE

ANDREASSONS ÅKERI AB

DEROME PIZZA

DINA FÖRSÄKRINGAR VISKADALEN-VARBERG

EKLÖWS SUPERMARKET

ELEKTRO EMANUEL

HEMKÖP VEDDIGE

LÄNSFÖRSÄKRINGA FASTIGHETSFÖRMEDLING

PEBE PRODUKTER AB

RÖRFIX

SPARBANKEN VARBERG

SOFFBUTIKEN I VEDDIGE

STRÄNGBETONG

VARBERGS BOSTAD

VARBERGSORTENS ELKRAFT EK.FÖR.

VEDDIGE BUSS

VEDDIGE ÅKERI AB

+ MÅNGA FLER, KOLLA BARA PÅ SIDAN 42-43!

ViSKA! ges ut av VeddigeVisionen och distribueras gratis till hushåll i Veddige med omnejd.

Lösnummer säljes hos redaktörerna. Pris: 10 kr. Tidningen är befriad från moms och annonsskatt.

ANSVARIG UTGIVARE: Sandor Olah, sandor@veddige.nu.

DISTRIBUTION:

Västsvensk Tidningsdistribution. www.vtd.se.

REDAKTION:Bo Emanuelsson … 0705-626996 …… bo@veddige.nu

Sandor Olah ……… 0703-742 255 …sandor@veddige.nu

ADRESS:ViSKA! c/o O.L.S.A. Vipvägen 12, 432 66 Veddige

tel: 0703-742 255, e-post: viska@veddige.nu

INTERNET: www.veddige.nu

OMSLAG: Lunnafallet. Foto: Andreas Gustavsson.

TRYCK: Hylte Tryck AB. Upplaga: 4500 ex.

NÄSTA NUMMER: 8 mars 2014

MANUSSTOPP: …… 23 februari 2014.

DONATION: ……… Bg 5113-7859, VeddigeVisionen

A NUMMER ★8MARS 2014

MANUS 2 VECKOR F

EFTER APNINGHEJ ALLA GOA! LITE EFTERSNACK OM BARNKALASET DEN 7 SEPTEMBER!

Vilken grym dag det blev! Glada barn i alla storlekar och även en och annan vuxen med ett leende på läpparna! Vi vill skicka en stor varm hälsning till alla ni underbara här-liga stora och små som besökte Barnkalaset och förgyllde dagen! Fantastiskt att se att så

många kom och hade kul med oss! Tusen tack till er besökare! Utan er hade det ju inte blivit särskilt kul! Tusen tack till alla spon-sorer, medaktörer och gosiga djur som kom och gjorde dagen fulländad! Även ett stort grattis till vinnarna i vår Ap-tävling!

VINNARNA I AP-TÄVLINGEN

Tova Krantz, Tuva Schough, Arvid Åkesson, Emma Lång och Amanda Lång.

Vinnarna har korats via en rättvis drag-ning av alla tävlingens deltagare!

Rätt svar var 13 stora och små apor!

veddigevisionen har ordet

LUNNAFALLET …………………………………………………… 4HÖGA BRO ……………………………………………………… 6CYKELFEST ……………………………………………………… 9SISTA BREVET HEM TILL SVERIGE... ……………………… 10ANRIKA VEDDIGE BIL & TRAKTOR BLIR AXIMA I VEDDIGE ………………………………………………………… 12UNDERLIGT SAMMANTRÄFFANDE ………………………… 13GRANN GRAN STRÅLAR VÅRA VISIONER ………………… 13BOSSES HISTORISKA HÖRNA ……………………………… 14TIO SVETTIGA VECKOR ……………………………………… 18VI SKA TILL KYRKAN! ………………………………………… 21TRAFIKPROJEKTET …………………………………………… 31VALFRIHET OCH HÖGERREGEL …………………………… 31VIMMEL …………………………………………………………… 32HUBERTUSJAKT ………………………………………………… 33BLAND TOMTAR OCH TROLL ………………………………… 33MULLEBARNEN VÄXER………………………………………… 34TRADITION I KARL GUSTAV ………………………………… 36ÄVENTYRSPROMENAD ……………………………………… 37LOPPIS …………………………………………………………… 38DET HÄNDER I KUNGSÄTER ATT MAN FÅR BESÖK AV POLITIKER ……………………………………………………… 39AGAPE – VILLKORSLÖS KÄRLEK …………………………… 40SPF SAMMANKOMSTER ……………………………………… 44HÖSTPROGRAM I ARANÄSGÅRDEN OCH SÄLLSTORPSGÅRDEN 2013 ………………………………… 44

4 ViSKA! Nr 56

LUNNAFALLET

Fotograferna i Väst heter ett gäng hobbyfotografer som är samlade i en grupp på Face-book. Gruppen är skapad av fotografen Viktor Sundberg

och syftet är att anordna fotoutflykter, work-shops och tävlingar. De hjälper varandra att utveckla deras fotograferande och gruppen är en fantastisk kunskapskälla på nätet.

Söndagen den 10:e november anordnan-des en fotoutflykt på temat vatten. Målet var

vattenfallet som ligger strax utanför Ved-dige i Albäck. Naturen vid detta fall bjöd på mycket. Kanske inget för botanisten just i november men för fotograferna fanns ett fascinerande spel vid den här årstiden.

Från fallet kunde man följa flera olika forsande vatten under stigningen upp till ett dämme varifrån man en gång i tiden styrde flödet till en såg och kvarn.

På vägen upp finns spår från tiden då man tillverkade tjära intill forsen. Rester av

det som en gång drev bl.a. såg och spånhyvel finns nedanför fallet.

Utflykten var också en tävling där del-tagarna tävlade med varsin bild. Hela face-bookgruppen på ca 50 personer fick rösta och vinnaren var Jolly Nörgaard. Hennes bild visas här överst.

Utflykten spelades även in och finns att se på veddige.nu eller http://vimeo.com/79139655

ANDREAS GUSTAVSSON

VINNARBILDEN AV Jolly Nörgaard

5ViSKA! Nr 56

VEDDIGEVISIONENS STYRELSEMEDLEM, Andreas Gustavssons bild av Lunnafallet (utanför den interna tävlingen).

FOTOGRAFERNA I Väst

6 ViSKA! Nr 56

HÖGA BRO

7ViSKA! Nr 56

I GUNNARSJÖ FINNS DET EN BRO SOM MÅNGA INTE KÄNNER TILL FÖRUTOM DE SOM BOR BYN OCH NÅGON GÅNG GÅTT DÄR I SKOLAN.

I skolan fick vi lära oss att bron var gammal, hög och farlig att leka på. Några räcken fanns det inte och det var en känsla av obehag och rädsla att gå över. Men visst man skulle

vara tuff och våga de gånger som en lektion förlades till den intilliggande torpargrunden med det passande namnet Brobacken. Bron hade också ett fått ett passande namn Höge bro eller Höga bro lite beroende på vem som uttalade det.

Tidens tand tär. Den här bron byggdes faktiskt för ganska länge sedan, man tror att det var redan på 1100-talet som den tillkom. Säkert då en enorm och viktig skapelse med betydelse för fler än de närboende. Att fun-dera på den tidens teknik att bygga en bro över en ravin ger mycket huvudbry, man hade ju inte några grävmaskiner, avväg-ningsinstrument, sprängämnen eller ens en spade eller järnspett. Möjligen hade man oxar och nån släpa sammanfogad med egen-tillverkade rep och stockar. Ritningar gjorde man nog i sanden och en mästare som ledde det hela fanns förmodligen på plats. Kanske använde man sig av några hackor och våkt-stänger. Stenarna forslades fram, rullades

ner i ravinen och lades på plats efterhand. I botten finns en mindre vattenpassage och de parallella sidorna är uppbyggda av var sin stenmur med fyllnadsmaterial emellan. Höjden på västersidan uppskattas till så där 8-10 m något mindre på östsidan som omges av en bergsklyfta. Vägens bredd är ca. drygt 2 m. Hur många arbetstimmar, hur arbetarna levde samt arbetsplatsolyckor som förekom kan man bara fantisera om. Kanske finns det i ett sådan här byggnadsverk någon levande begravd.

Nåväl nu står bron där i all sin prakt nästan precis som för 900 år sedan då den var ny. Men bara nästan, ty för bara ett par år sedan hände det. En del av brons östra mur har av någon anledning rasat ner i ravinen och dragit med sig lite fyllnadsmaterial och allt eftersom tiden går rasar det mer och mer. Den motspänning som fanns i muren mot brofästen har försvunnit och risken för ett totalras är uppenbar. Följaktligen har den blivit fullständigt livsfarlig att passera på. Den väg som bron förbinder används flitigt som motionsrunda av Gunnarsjöborna och när vetskapen kom till Kungsäter Gunnar-sjö bygdelag spärrades bron av med rep och

skylt vid ömse sidor. I nuläget påverkas den av typ regnskurar och tjällossningar. Det är bara en tidsfråga innan ett större ras inträf-far.

Bygdelaget har med Bo Wisfelt i spetsen varit kontakt med markägarna Göteborgs stift och Länsstyrelsen i Hallands län. Han har även varit i kontakt med viss expertis på området och nu ligger bollen hos Länsstyrel-sen. Jenny Nord antikvarie på Länsstyrelsen har i brev till bygdelaget låtit meddela att man inte glömt bort utan att projektet prio-riteras inför nästa års arbete. Vidare har man avslutat ärendet som skadeanmälan och ser över möjligheterna till en finansiering av restaureringen. Ärendet kommer att uppstå som ett fornvårdsärende delvis inom ramen för ett projekt om vattenanknutet kulturarv.

Ett framtida turistmål: Bron bör efter restaureringen kunna marknadsföras som ett unikt besöksmål eftersom Gunnarsjö är beläget efter den s.k. turistvägen mellan Fjärås och Gislaved vidare mot Oskarshamn och Gotland. (Mer härom i ett framtida reportage). Ett förslag att lägga med anled-ning av att det inte finns några räcken i den gamla konstruktionen, är att bygga ett

BROBACKEN

8 ViSKA! Nr 56

trädäck vilande på bron, då med räcke på båda sidor så att gång och cykeltrafik säkras. Naturligtvis efter restaureringen. Rätt utfört behöver detta inte förta själva brons själ.

Höge bro var fram till 1917 i fullt bruk innan den nuvarande vägen och bron vid Åbo byggdes och användes långt därefter som en genväg, speciellt av skolbarn berättar Nils Karlsson.

Nils Karlsson Torpagården i Gunnarsjö fyller 96 i maj. Han är och har varit en eld-själ för Gunnarsjö så länge man kan minnas.

Han är född och bor fortfarande kvar på Torpagården, minns gör Nils alldeles utmärkt trots sina 95 år och det är en ynnest att få träffa denne man. En alldeles speci-ell koppling har Nils till Höge bro eftersom Brobacken låg där, och där fanns Greta som sedan den 8 december 1945 blev hans hustru.

Nils har forskat mycket i Gunnarsjö och gett ut två böcker, först ”Tankar min hembygd” och sedan i samband med en tor-pinventering han gjorde ”Torp och gårdar i Gunnarsjö”. I hans pärmar finns också för-tecknat vem som har bott på fastigheterna så långt det går att följa. Torpen nära höge bro

”Spiretussen”, Ärlåsen”, ”Skräddarearons”.

Brobacken ligger ca femtio meter från bron och idag finns en liten skylt med namnet. Här har man nyligen också byggt upp ett vindskydd. Brobacken byggdes 1886 och revs 1946 då det såldes som rivningsved då det var i dåligt skick. Köparen var Hilding på Ljungå-sen. Man ville inte se det stå kvar och förfalla ytterligare. Nils berättar att kvinnorna tvät-tade kläder i bäcken, man drev korna över bron och ibland kom boskap långt ifrån och då kunde det kanske vara lite besvärligt med passagen. Hans fru och svärföräldrar fick ofta hjälpa till med hästskjutsar som fick ledas över. Det var inte alltid att kusken var helt nykter och ibland fick man tillrop från andra sidan. Nils fru Greta hade berättat för honom om om sina barndomsupplevelser som när lin-néorna i stora kolonier runt bron blommade och utsöndrade en stark men ljuv doft. Nils berättar vidare att 1921 gick den första bilen på vägen från bygdegården till Hällenäs och det var Adel från Agnås som körde. Så startade Arvid på Nybygget med lastbilstrafik. Men Nils pratar också om fibersatsningen i bygden och tycker att vägen mellan Bygdegården och Hällenäs är kraftigt eftersatt och att den måste prioriteras. Nu när vi får nyinflyttade och drif-tiga grannar så är det ännu viktigare. Dottern Gullis instämmer.

Vägarna, ja vi får verkligen hoppas att vägen från Bygdegården via Hällenäs till Älvsered prioriteras. Orsak till flykten från landsbygden beror till större delen av allt för dåliga vägar. Det är ganska naturligt att ingen vågar satsa så länge man bara ser att nästan inget görs.

TEXT & BILDER UNO KARLSSON

NILS KARLSSON

HÖG BRO västra sida

CykelfestSÄLLSTORP-ULVATORP-VALLBY

Sista lördagen i augusti anordna-des en cykelfest i Sällstorp. För den som inte vet vad det går ut på, får jag väl förklara vad man gör mer än cyklar. Varje par får

ett brev hemskickat där det står om man ska bjuda på förrätt, huvudrätt eller dessert. Vid samlingen i hembygdsgården får man sen information om vart man ska cykla för att äta de olika godsakerna. Detta innebär att man lär känna många trevliga människor under en kväll.

DET HÄR året var det jag själv och Bertil, mannen i mitt liv, som ordnade festen, till-sammans med Ann-Helen och Karl-Arne i Sällstorp och Linda och Michael i Vallby.

Hade jag inte varit med i kommittén så hade jag inte anat att det var så mycket för-beredelser, men det var naturligtvis roligt också. Vi bestämde att efter cykelturen, då alla träffas igen i hembygdsgården, skulle vi ordna musikquiz och så skulle vi ha ett tema; Hawaii!

KUL ATT så många nappade på detta. En del hade verkligen bemödat sig att likna Honoluluflickor och Honolulupojkar, andra nöjde sig med en blomsterkrans om halsen, eller en blomma i håret. Med facit i hand ångrade vi att vi inte delade ut fler priser, för många var superläckra. Naturligtvis blev välkomstdrinken en pinacolada.

INGEGÄRD NILSSON

1. LINDA FÖRBEREDER PINACOLADAN. 2. MUSIKQUIZ. 3. ANDERS VANN 1:A PRIS.

4. VILKA LÄCKERBITAR! 5. ANN-HELEN I STÄDTAGEN DAGEN EFTER.

10 ViSKA! Nr 56

VI FICK LÅNA ETT INTRESSANT GAMMALT BREV SOM VAR AVSÄNT FRÅN KANADA 1964.

Det kom ifrån en person som emigrerat från Sverige 1902. Han bodde på sin ålders höst i Keithley Creek i sydvästra Kanada.

Keithley Creek beskrivs i dag som en ”spök-stad”, men var mycket levande år 1860 då man upplevde en guldrush. Under en kort period sades det att man kunde finna guld för 40-300 dollar/dag, i den tidens penning-värde.

Hur brevskrivaren försörjde sig har vi

inte lyckats få reda på, men hans adress: Rena King Mine, antyder att han bodde i något slags gruvsamhälle. Hans minnen från hembygden beskriver delar av Derome i slutet av 1800-talet. Ord och meningar är hans egna och är ibland påverkade av hans nya språk, engelska.

Rena King Mine, Keithley Creek BCCanada16 november, 1964

Käre broder med familj.Stort tack för ditt intressanta brev som anlände för ett par dagar tillbaks ock som jag läst om ock om igen. Jag följde dig ock Eckregården i hack ock häl sedan ni sväljt gökarne ock begåvo er att bese den nya skogen som nu växer på de forna ljungåsarne.Regelboms minns jag som särdeles vackert belä-get ställe ock folket som bodde där var rejält folk. Den stig som ledde från Västra Derome till Åhs Kyrka gick förbi Regelboms ock den stigen måste trampats av ett hundratal tusen dersbor som levat från 900-talet då Kristendo-men fick rot i den trakten.Gullberg var en trevlig samling nätta stugor i min barndom. Där var Springse-karlarna Johan och dennes far, dugliga skomakare. I omnejden voro andra stugor bebodda av kvin-nor som arbeta för bönderna. Endast en karl var kvar, en av barnförlamning illa tilltygad man, som dock oaktat lärt sig bleckslagareyr-ket ock som utan svårigheter höll alla Ås för-samlings lyktor ock blecklampor i full funk-tion. Hans dopnamn var Janne ock han var vida känd under benämningen ”Bleck-Janne”. Han måste haft påbrå. Han hade en syster som

var några år äldre än Janne; det var hon som köpt hyddan ock reparerat den så den blev en hemtrevlig boning för de två syskonen. Jag har glömt hennes dopnamn, hon gick under namnet ”Bleckan”. Där var många stugor mellan Gullberg ock Ås slätter. Dessa stugor voro välbyggda och folk bodde i dem. Där var

”Store Luffe” som med sin kamrat ock granne odlade marken i Nedre Lunnagården, den mark som var belägen mellan Landsvägen ock den väg som gick mellan Lunnagården ock Mölnekulla. Denna åker blev en bördig ” lycka” för Lunnagården.En gång, troligen för 2 000 år sedan, var den högslätt som nu bildar byalagen Ås slätter, Vråen ock Torpa den älsta odlade ock bebodda trakt i Ås ock Torpa ock Västra Derome. Vid Kristi födelse låg havet minst 6 meter högre än det gör i våra dagar.Du skriver att alla de gamla kåkarna äro nu borta ock i dessas ställe stå välbyggda moderna villabyggnader omgivna av blomsterland ock trädgårdar. Vad du skriver är intressant för vad du säger bevisar ju att vårt fosterland strä-var framåt. Du nämner inte om några levande människor bor i de nya husen som du såg och beskrev.I min barndomstid var varenda kåk bebodd ock bland dem barn. På Springet var ju barn, på Gunnarsgården var ju lika många i barn-

kullen som på Mölnekulla ock en kunde ju tänka sig en del av dessa barn växte upp att ta över göro-målen på hemgården då föräldrarna började känna sig trötta ock känna på sig att behöva vila.Där var barn i bägge Östergårdarne. Vår kusin Mårtes-Karl ock dennes hustru uppfostrade en talrik barnaskara, likaså ”Smes”-August ock Hanna. Så var där ju barnbarn i både Masse- ock Larsegårdarne ock på Smeasgården. Men Övre Lunnagården har ju försvunnit med rubb och stubb. Karl i Lunnagården har rätta karaktären för att vara svensk odalbonde. Karl är ju gift, men har han några barn som kan över gården då han måste dra sig tillbakes?Lunnagården, Övre och Nedre, voro en gång för långa tider brukad som en gård. På 1840-talet sålde dessa ägare Lunnagården till vår farfar, Anders Andersson ock dennes hustru, ock till Bernt Nelsson ock hans maka. Gården skulle delas i två som den ock blev ock än är. Våra farföräldrar ville inte på några villkor lämna Övre Lunnagården vars manhus ock uthus vore nyligen nybyggda. På grund av så var, fick Nedre Lunnagården en mycket större yta än granngården har. Mycket av gården mark var ännu ouppodlad då Bernt Nelsson tog över sin del av Lunnagården, ock han upp-

SISTA BREVET HEM TILL SVERIGE... ★ D

E D A L A R EN

JAKTEN PÅ

11ViSKA! Nr 56

hörde aldrig att odla ock bygga så länge hans kraft höll. Han uppfostrade två söner, Nils och Elias ock fyra flickor. Elias var yngste sonen ock han fick övertaga gården efter Bern. Bern hade en yngre broder Nils. Denne gifte sig med Helena som var född i Olasgården, ock ärvde med henne Mölnekulla. Bern och Nils ägde (hade) en äldre broder vars namn jag inte längre kan ruska ur mitt minne. Denne äldre broder var en talangfull fiolspelare. Han var en begåvad sångare ock han diktade många så kallade allmogelåtar som allmänt spelades i vår hemtrakt i min barndom då ungdomen möttes till dans ock samkväm i sina ” lekstugor”.Jag kan ännu draga fram ur minnet en strof ur Krämarvalsen som Nelsson diktat. Den låter så här: ”Fyra vita hästar för en krämarevagn/Adam Petter körde ock Svarta Stava Sprang. Fyra vita hästar för en krämarevagn”. Adam Petter ock Svarta Stava voro ”Rälige-Petters” föräldrar och ”Rälige Petter” var ännu vid god hälsa, så ock var hans talrika familj, då jag reste från Sverige 1902.Nels Nelssons bror – spelmannen, sångaren, visdiktaren – var omtyckt av alla som voro bekanta med honom ock särskilt av flickorna. Hans egna bröder tyckte inte om honom. De

ansåg honom för att inte vara annat än en lätting, en källtrings like. Spel-Nelsson var av gifmild sinnelag, och liksom Bibelns För-lorade Son så ödslade han bort sitt fäderne-arv. Fru Helena Nelsson på Mölnekulla (det var hon som berättat bitar ur svågerns saga för mig) sade att Spel-Nelsson var särskilt givmild med sina kyssar. En vinter fick han arbete i Skällinge så han flyttade dit. Han var sen att lämna en lekstuga där han spelat för ungdomen. Sennatten vart kall och snö föll ock han var icke väl bekant med stigarne tog han fel genväg och gick vilse. Han blev trött ock kände sig sömnig så han satte sig ned att vila med ryggen lutad mot en stor kullersten. Stenen gav spelmannen skydd mot den bitande vinden som blåste den vinternatten, ock spel-mannen föll i sömn och han hittades nästa morgon av en jägare som med sin hund var ute och jagade på spårsnö. Nelsson väcktes så småningom ur sin dvala ock till levande livet, ock då han fått sin hälsa tillbakes liknade han inte sig själv längre för hans en gång stora så kallade kunganäsa var bortfrusen. Där näsan en gång suttigt var nu ett hål. Helena sade att hon reste till Skällinge för att se hur hennes vän såg ut efter äventyrsnatten. Vad hon såg kunde

hon aldrig glömma ock hon träffade aldrig den spelande Nelsson igen. Nelsson hälsade aldrig på sina släktingar i Derome, men tiggare från Skällinge som besökte ock övernattade hos Mor Helena på Mölnekulla kunde, om frågade, ge henne de upplysningar som hennes nysgerighet begärde. -Men en näslös man skulle länge leva i folkminnet i en liten bygd som Skällinge ock Nelssons minne är kvar. Han var ännu vid god hälsa år 1891.Jag får be dig, Annie, ock resten av familjen farväl för nu, ock detta kanske blir mitt sista brev till. Jag mår inte illa, men är så svag att jag kan knappast stå på benen. Gubben som skulle vara vaktman är i bakrus och mår värre än jag gör.

Många hjärtliga hälsningar från AdolfVi är tacksamma över att ha fått låna

detta brev. Det ger en intressant beskrivning av en bygd och dess människoöden som det var i slutet på 1800-talet. Det ger också en antydan om en gammal mans känslor för sitt hemland, som han inte fick återse, mer än genom brevkontakt med släktingar.

LARS-ERIK OCH MARIE ANTONSSON

★ DE

E D A L A R EN

JAKTEN PÅ

12 ViSKA! Nr 56

Anrika Veddige Bil & Traktor blir Axima i VeddigeBENGT JOHANSSON LÄMNAR ÖVER VERKSAMHETEN TILL AXIMA.

Företaget kommer att benäm-nas "Axima i Veddige" och blir det nionde driftstället i Sveriges största, privatägda maskinkedja med en omsätt-

ning i halvmiljardklassen. Huvudagenturen utgörs av Söderberg & Haak Maskin AB:s varumärken ”Big Five", alltså New Holland, Case IH, Krone, JCB och Amazone. Aximas verksamhet i övrigt stäcker sig över Dalsland, Bohuslän, Västergötland och bort till norra Småland.

Verksamheten kommer att drivas vidare från de befintliga två östligaste och senast

förvärvade lokalerna i Veddige, Halland, och med den befintliga personalstyrkan från Veddige Bil & Traktor: Martin Böjes-son, idag säljare på Veddige Bil & Traktor kommer att bli platschef och säljare för Axima i Veddige. Det är Axima i Kungälv AB som formellt gör förvärvet och överta-gandet kommer att ske den första december 2013. Första kundträffen planeras i form av ett Öppet Hus den 5:e december då det även ges möjlighet till avtackning av förre ägaren Bengt Johansson, en mångårig profil i bran-schen.

– Vi är både glada och stolta över att ha

fått detta erbjudande. Vi kommer att satsa all vår energi på att sköta verksamheten så att både kunder och medarbetare i bolaget kommer att trivas med den nya företagsled-ningen och vårt sätt att marknadsföra oss, våra produkter och våra tjänster med massor av aktivitetsinslag – säger Carl Lindell, VD och en av huvudägarna i Ax1ma, och fort-sätter:

– Självklart har vi fokus på att ge pro-fessionell service och support som skapar konkurrenskraftiga mervärden för Veddiges kunder.

BENGT JOHANSSON & CARL LINDELL

ÄGARBYTET

BENGT JOHANSSON: För vår egen del blir det en nystart med Williams i Veddige i nuvarande verkstadsfastighet. Där finns möjlighet att driva bilverkstad, försäljning av reservdelar och uthyrning av lokaler. Önskar Axima och medarbetare lycka till med sin betydelsefulla satsning i Veddige.

13ViSKA! Nr 56

UNDERLIGT SAMMANTRÄFFANDEJag har följt programserien Allt för

Sverige i SVT. Redan i något av de första programmen fick amerikanarna, som var här i Sverige för att söka sina rötter, lära sig runskrift och söka upp sitt namn på runskrift på en skylt. Vid skylten fick de gräva upp foton på sina ättlingar i Sverige. Lori Fer-guson från Florida fann ovanstående foto. Jag igenkände det ome-delbart. Kortet fanns i min första bok Säterierna och adeln i Veddige, sidan 65.

När Lori Ferguson i förra pro-grammet var i Varberg för att söka sina rötter, skymtade detta foto förbi ytterligare en gång utan kommentarer. Frans Dahl-gren och hans hustru Anna Britta hade grundat Pehrssonska trädgården innan de emigrerade till Amerika. I min bok berät-tade jag om denna stora byggnad, som först skulle bli en herrgårdsbyggnad på

gården Kalvhult. Ägaren hade fått ett stort belopp, då hans kvarn blev oduglig vid sänkningen av vattenytan i Veselången. Han fick storhetsvansinne. Kvar i Kalv-

hult blev bara de två flygelbyggnaderna. Huvudbyggnaden såldes på grund

av penningbrist till Åsa, där den kom att monteras upp och fick

namnet Ölmanäs slott. På bilden syns en familj

Dahlgren med tjäns-tefolk. En Dahlgren

var ägare till ”slottet” 1892-1902. Huset brann ner

i augusti 1908. Namnet slottet hade tillkommet, då bönderna på denna plats förr i tiden hade torkat slåttern, det nysla-gna höet.

Jag ringde journalisten på HN, som översände mina iakttagelser till Lori Fer-guson i Florida. Lori bombarderar mig nu med frågor mitt i julbrådskan. Så kan det gå, när man lägger sig i.

BO EMANUELSSON

Bo Emanuelsson har skrivit inte mindre än fyra väl illustrerade ”historieböcker” om sitt Veddige. Den första boken, som nämns i artikeln, har titeln ”Säterierna och adeln i Veddige”, utkom 2011 och är helt slutsåld. Efter det har han gett ut ”Bondgårdar och torp i Veddige” samt ”Bönderna vid Viskan”. Av den sistnämnda kan det finnas några exemplar att köpa hos författaren. Vid intresse ring Bo på 0705-62 69 96.

Den fjärde boken som handlar om Kullagård, släpps idag, den 14 december och kan köpas på Hemköp i Veddige bland annat. Alla hans böcker finns på biblioteket i Veddige och Varberg samt i de största universitetsbiblioteken i Sverige.

ÖLMANÄS SLOTT

GRANN GRAN STRÅLAR VÅRA VISIONER

Kort meddelande från Veddigevisonen: ”Idag, strax efter morgonkaffet, utan vidare dramatik reste vi en julgran för ökad trivsel och julkänsla. Julgranen markerar platsen som i våra visioner spelar en central roll… mer om detta – när det är dags. Granen är ca 4 meter hög (Obs! bakgrunds-bilden är manipulerad!) och har elektrisk belys-ning, powered by Varbegsortens Elkraft i Veddige”.

Det händer mycket nu, ska ni veta. För att börja med kommer vi äntligen att presentera för-eningens (VeddigeVisionen) nya styrelse, stadgar och nya visioner – kanske så tidigt som i vårens nummer av ViSKA!

Så länge: God Jul och Gott nytt År för alla!VID PENNAN: SANDOR OLAH

BILDER: ANDREAS Gustavsson

NÄR ENBART

visioner inte räcker till: Michael Enberg och Björn Vendelstrand släpar granen till hålet…

14 ViSKA! Nr 56

BOSSES HISTORISKA HÖRNA

MINA BERÄTTELSER BYGGER PÅ UPPGIFTER FRÅN HISTORISK LITTERATUR MEN OCKSÅ MYCKET FRÅN GAMLA TIDNINGSARTIKLAR OCH BERÄTTAD

MUNTLIG TRADITION. DET ÄR ALLTSÅ INGET VETENSKAPLIGT DOKUMENT. JAG HOPPAS KOMMA SANNINGEN SÅ NÄRA SOM MÖJLIGT.

KARL XI I SKÅNE.

I förra ViSKA-tidningen berättade jag, att Karl XI i oktober 1676 hade lämnat Veddige. Hans lilla här var nu på väg mot Skåne. I Ljungby hade han fått förstärkning av nyutskrivna soldater, så att den svenska hären nu i oktober 1676 uppgick till nästan 20 000 man.

Kvar i Veddige låg en mindre styrka, som vid Viskan skulle förhindra eventuellt i Varberg landstigna danskar att ta sig upp mot Göteborg.

VAD HÄNDE I HALLAND?

Strax efter slaget vid Fyllebro gjorde Karl XI ett besök i Halmstad, där han stan-nade i tvådygn. Garnisonen förstärktes från 300 man till 1200 man. Göran Sperling blev kommendant för denna garnison. Lands-hövding Johan Hård av Segerstad uppfat-tade detta som ett misstroende och begärde avsked som landshövding. Karl XI utsåg Göran Sperling till chef för Halland.

Länet, som Sperling övertog, var ett län i upplösning.

Göran Sperlings första brev till kungen den 30 augusti 1676 berättade om stor ner-vositet i Halland. Genom en grupp franska kavallerister, som deserterat från danska armén, hade man fått veta, att danskarna nu kom tillbaka med tio stycken pontoner, som kunde bära 80 man åt gången. Dessa skulle användas för att passera de halländska åarna.

Karl XI och svenska hären låg i Veddige.

Under tiden rörde sig danska strövkårer täm-ligen ostört ända upp till Varberg. Uppgiften för dessa ryttaravdelningar var att slå ut den svenska administrationen, bevaka fiendens rörelser, samla information samt hindra motsvarande svenska spaningsavdelningar. De sägs, att danskarna även var framme vid Kullagård, där de såg svenskarnas skans-byggnad. Ibland blev det sammanstötningar mellan dessa spiongrupper.

Som jag berättat tidigare, kom det inte något anfall på vare sig Halmstad eller svenskarna vid Viskanlinjen. Danske kungen Christian V hade problem med sjuk-domar i sin här, varför han drog sig söderut och gick i vinterkvarter vid Rönne å i Skåne i slutet av september 1676. Innan danskarna lämnade Halland, förstörde de broarna över Nissan och Fylleån samt satte sitt läger i Snöstorp i brand.

Fältlägret i Veddige var bemannat av en mindre styrka under tiden oktober 1676 till utgången av 1677. Att det danska hotet var en realitet ända upp till Viskan, finns det bevis för. Befallningsmannen Per Pers-son på Åsklosters kungsgård berättade, att på grund av rädsla för de danske tropper, som gick imellom Varberg och Halmstad, har Åsk-losters kornsäd så länge blivit stående oskåret på åkrarne at meer end tredie parten genom Storm och oweder blef afslaget och bortre.

I förra tidningen berättade jag om Hoghusens kamp för att skaffa proviant till armén. För hallänningarna blev nu den vik-

tigaste uppgiften att få fram förnödenheter till den svenska hären.

GÖRAN SPERLING.

På slottet i Halmstad blev Göran Sper-ling alltmer otålig. Han hade skött försvaret av Halmstad med en styrka, som befann sig i upplösning. Centrum för händelseutveck-lingen hade nu flyttats till Skåne. Sperlings roll blev nu att administrera trupptranspor-ter genom Halland. Sperling ville hellre vara vid fronten och vinna ära och berömmelse.

Personligen hade han drabbats av eko-nomisk ruin, då danskarna i samband med Halmstads andra belägring plundrade och brände familjens sätesgård Sperlings-holm. Visserligen ägde Sperling frälsegår-dar utspridda över stora delar av Halland, men arrendatorerna hade också drabbats av kriget. Många av dem hade svårt att betala sina arrenden.

TILLBAKA TILL KARL XI.

Den svenska hären hade nu lämnat Ljungby. I förra tidningen beskrev jag Karl XI:s planer att först inta Landskrona. Detta misslyckades, då den svenska hären försena-des av snapphanarna. I stället intogs Hel-singborg, där befolkningen straffades med fri plundring, för att de alldeles för lättvind-ligt släppt in danskarna i staden.

Danska hären hade nu kommit på fötter igen. Svenskarnas mål var att undsätta den hårt ansatte Fabian von Fersen i Malmö,

15ViSKA! Nr 56

som hela tiden hållit stånd. Danskarna hin-drade framryckningen genom att ideligen gruppera om sig. Hela tiden fanns det en svåröverkomlig å mellan de båda arméerna, som led oerhört av det evinnerliga novem-berregnet, sjukdomar bland manskapet och brist på proviant och ved att elda med.

I förra tidningen hade vi lämnat den svenska hären i Lilla Harrie vid Kävlingeån. Danskarna hade sitt läger på andra sidan ån. Halva den svenska armén var försatt ur spel på grund av en mängd dödsfall och döende soldater.

Till slut måste Karl XI fatta ett beslut. Antingen fick man utrymma Skåne och ris-kera att för alltid förlora detta landskap, eller så måste han våga ett avgörande anfall.

SLAGET VID LUND.

Karl XI och hans generaler fick nu ovän-tad hjälp. Det blev oerhört kallt, och Käv-lingeån frös till. Det var samma hjälp, som fadern Karl X Gustav en gång tidigare fått.

Dahlberg berättade i sin dagbok, hur kungen förklädd till enkel soldat i sällskap med Dahlberg och Ascheberg under flera nätter var ute och prövade isen. De hade varit över och rekognoscerat terrängen. Danskarna låg några kilometer därifrån i Skälshög söder om ån.

Natten till den 4 december 1676 hade alla officerare fått anfallsplanen. Stridsmo-ralen kan sammanfattas i utropet: Segra eller dö. Den svenska arméns igenkännings-tecken, en liten halmkärve, sattes i mössorna. Fältropet var: Gud hjälp oss!

På natten skrev Karl XI avskedsbrev till sin mor. Han skulle segra eller dö. Om han dog, ville han bli begravd i Riddarholmskyr-kan. Så biktade han sig för fältprästen, den sedermera berömde biskopen och psalmdik-taren Haquin Spegel.

Klockan fyra på morgonen den 4 decem-ber, då månen gått ner, gick de svenska trup-perna över ån. Det var ca 8000 man. Tanken var, att göra ett överraskande anfall mot det danska lägret, där stämningen varit hög kvällen före och brännvinet uppenbarligen flödat.

De främsta danska spejarna sov så djupt, att huvuddelen av den svenska armén kom över ån, innan danskarna reagerade. Det går

inte att flytta flera tusen man med hästar och kanoner mitt i natten, utan att det hörs.

De yrvakna danskarna såg skuggorna och hörde hur svenskarna brakade över fältet. När deras larm gick, var klockan nästan sju på morgonen. Svenskarna var nu framme vid Stångby kyrka. Den nästan 13 000 man starka danska armén väcktes bryskt och kommenderades inta full beredskap.

Svenskarna förstod, att danskarna var varnade, De beslöt, att inte ta striden vid Stångby kyrka. De fortsatte mot Lund, där de vid Väderkvarnshöjden hade en strategisk bättre position. Det blev en kapplöpning med danskarna om att komma först fram till höjden vid Lund. Längst fram galoppe-rade svenskarnas högra flygel, anförd av Karl

XI och danskarnas vänstra flygel, anförd av Christian V.

Efter dessa kom fotfolket springande så fort de kunde. Sist kom skramlande vagnar och kanoner på de regntunga vägarna. Längst till höger red Budbergs finska drago-ner, sedan Sigroths livdrabanter och Livre-gementet till häst under Nils Bielke. Bakom dessa kom ett finskt rytteri.

Otto Wilhelm von Fersen anförde hela flygeln. Bakom honom kom Karl XI, Asch-eberg och Dahlberg.

Det blev en svettig kapplöpning med flygande fanor och standar de cirka sju kilometrarna till Lund. Karl XI vann kapp-löpningen. Svenskarna var framme vid Väderkvarnshöjden först. Striderna började omedelbart långt innan de sista kommit fram och hunnit formera sig.

De första striderna stod, där Bryggeri-tomten i Lund idag finns. Svenskarna besatte höjden. Den svenska högerflygeln och den danska vänsterflygeln brakade ihop mellan Väderkvarnshöjden och Sliparebacken, där monumenten står idag. Omedelbart stupar ett stort antal svenskar, bland dem Sigroth, ledaren för livdrabanterna.

Karl XI var med i de första striderna. Hans häst Totten fick en kula i pannan och stupade. Det var nog den hästen, han red omkring på, då han besiktigade försvarslin-jen i Veddige. Hästen Brillant, som kungen fått av franske ambassadören, leddes fram, och Karl XI besteg den skinande vita hästen.

Om denna scen skrev Snoilsky en hjärt-knipande men ohistorisk dikt, som plågat generationer skolbarn. Snoilsky kallar hästen Brandklipparen och påstår, att den var svart. På Ehrenstrahls berömda mål-ning sitter Karl XI på sin vita Brillant med arméns fälttecken i hatten, en liten halm-kärve. Normalt brukade kungen ha en grå kappa, när han var ute och red.

KUNGEN JAGAR DANSKARNA.

Under striderna sårades den danske överbefälhavaren Carl von Arenstorff all-varligt. Förvirring utbröt i de danska leden. En mängd danskar med kung Christian V i spetsen flydde norrut. Kung Karl XI jagade efter dem. Än värre var, att även den svenske överbefälhavaren Helmfelt följde med

GÖRAN SPERLING, som utsågs av Karl XI till kommendant på fästningen i Halmstad. Landshövdingen Johan Hård av Segerstad tog detta som ett misstroende och begärde avsked som landshövding. Kungen utsåg då Sperling som chef över Halland.

GÖRAN SPERLINGS gods Sperlingsholm brändes ner av danskarna. Huvudbyggnaden, som finns på godset idag, uppfördes 1820. Den ersatte en byggnad från 1600-talet. Sperlingholms gods ligger utanför Halmstad vid Nissan.

16 ViSKA! Nr 56

kungen. Äldre militärer skakade på huvudet. Man lämnar inte sina trupper på det viset.

Jakten gick mot Kävlingeån. Danskarna red över isen, som nu tinat upp i dagsmejan. Flera hundra danska ryttare gick ner sig och drunknade.

Dahlberg fick tag i kungen och fick honom att återvända till slagfältet. Där höll svenskarna på att förlora. Franske ambassa-dören hade gett sig iväg för att skriva larm-rapport till Paris.

Båda sidor drog sig nu tillbaka för att omgruppera. Karl XI hade på två timmar ridit nästan två mil. Både hästar och ryttare behövde vila.

Karl XI och hans drabanter vilade inte. De kastade sig i ursinnig fart mot dans-karna. På slagfältet låg stupade soldater och officerare i högar. Hundratals hästar låg uppfläkta på marken. Det var rök och eld, vrål och skrik som alltid på ett slagfält. En trupp, som särskilt utmärkte sig, var överste Burghausens finska dragonregemente, som till stor del bestod av hans egna söner, släk-tingar, vänner och grannar. De kämpade tills de blev nedhuggna till sista man. Deras svarta fanor erövrades av danskarna.

Långt ute på högersidan stod svenska fotsoldater under ledning av den svårt blö-dande Christofer Gyllenstierna. De var svårt utsatta men kämpade oerhört tappert. Gyl-lenstiernas häst träffades. Han själv föll till marken, där han överfölls av danskar, som

plundrade honom. De lämnade honom sanslös i leran bland de döda kropparna.

Mitt under drabbningen gick en dansk kapten fram till de svenska fotsoldaterna och utmanade deras major Hastfer på duell. En tjugofemårig gardeskapten, Bernhard von Liewen, skyndade fram och antog utma-ningen i majorens ställe och de började fäkta. Efter en kort stund störtade dansken genomborrad till marken. Med danskens värja som segertecken gick Liewen tillbaka till sina kamrater.

Efter en stund fick svenskarna se en märklig syn. På en vacker häst kom en svårt skadad, halvnaken, blödande ryttare, som var nära att ramla ur sadeln. Hans ansikte var så misshandlat, att ingen först kände igen honom. Det var Christofer Gyllen-stierna. Han hade nitton blödande sår, nio av dem i huvudet.

Det regemente, som till slut räddade svenskarna, var Livregementet under Nils Bielke. Kungen lär ha sagt, att hans krona bokstavligen talat hängde på Nils Bielkes värjspets. Kungen tackade Gud och Bielke för segern.

KUNGEN ÅTERVÄNDER.

Vid femtiden på eftermiddagen förbe-redde sig danskarna för ett sista och avgö-rande anfall. Danskarna hade nu fler soldater och fler kanoner än svenskarna. Svenskarna stod grupperade på Väderkvarnshöjden. Just då kommer Karl XI tillbaka från Kävlingeån i spetsen för några skvadroner ryttare.

Danskarna trodde, att kungen var för-trupp för förstärkningar. Kungen och hans nio skvadroner red rakt in mot fienden och gick i närkamp.

Kungen, Dahlberg och Ascheberg och tre ryttare lyckades hugga sig rakt igenom de danska leden och kom över till den vack-lande svenska sidan, som de samlade och ledde till en ny attack. Danskarna trodde, att de skulle bli anfallna från två håll, varför de flydde i panik.

Slutstriden stod vid halvsextiden på kvällen vid Vallkärra kyrka, där den danska armén kringrändes. Striden övergick till massaker. Detta drabbade 1300 holländska matroser, som gick över till svenskarna, där de bedjande för sina liv mejades ner. Bara 47 av dem överlevde.

Resten av den danska armén tog sig i skydd av mörkret till fästningen i Lands-krona. Efter tolv timmars strid utan mat och foder för manskap och hästar, var det ingen som orkade förfölja danskarna.

DEN DANSKE kungen Christian V, som var anförare för danskarnas vänstra flygel i slaget vid Lund.

KARL XI:S häst Totten fick en kula i pannan och stupade. Troligen red han omkring på den hästen, när han besiktigade arbetet med skansarna i Veddige. Här rider Karl XI enligt Ehrenstrahls målning på hästen Brillant, som han fått som gåva av franske ambassadören. I hattbandet har kungen en liten halmkärve, svenska arméns fälttecken.

NILS BIELKE, som av kungen fick uppskattning för att han och hans Livregemente vände striden till svensk seger. Kungen sade, att hans krona just då hängde på Nils Bielkes värjspets. Gud och Bielke tackades för segern.

17ViSKA! Nr 56

Samtliga närvarande svenska officerare vittnar om, att kungens personliga närvaro och hans egna insatser, var den avgörande faktorn, som vände ett nederlag till seger.

SLAGET VID LUND.

I arton timmar hade kungen och hans män suttit i sadeln den här dagen. Nu var slaget vunnit. Natten föll. Till skenet av brinnande byar i bakgrunden och med de sårades jämmer och hästarnas skri i öronen tackade Karl XI Gud för segern. Han och alla, som var kvar föll på knä. Haquin Spegel steg fram och höll tal över de sårade och stu-pade, som låg kvar på fältet.

Det var ett av de blodigaste slagen i vår historia och ett av de blodigaste i världens krigshistoria, där fältslag med femtiopro-centiga förluster på båda sidor är ganska ovanliga. Fler stupade här, än vid slaget vid Poltava. Varannan man i den danska och svenska armén stupade.

Totalt beräknas de stupade till cirka niotusen. Det var något fler danskar än svenskar. Danskarna förlorade dessutom

femtonhundra man i fångar, trettiosex kanoner, sextiofyra fanor och standar samt hela sitt läger med åttio bagagevagnar, fyllda med proviant och förnödenheter.

Troligen vräktes de döda ner i grävda massgravar i den skånska jorden eller i mossar. Inga kors sattes upp. I juni 1995 fann man vid grävning vid Nöbbelövs kyrka en massa skelett, som man tror härrör från sol-dater vid den blodiga drabbningen.

KARL XI TAR IN PÅ BISKOPSGÅRDEN OCH TAR SEDAN VINTERSEMESTER.

Då natten föll, åkte den nu 21 år gamle kungen in till biskopsgården i Lund. Bisko-pinnan Winstrup hade börjat förbereda en segermåltid för danske kungen Christian V.

Det sades, att hon tog fram ett billi-gare vin och förenklade menyn, när det i stället var Karl XI, som kom. Förmodli-gen höll Karl XI inget glänsande tal vare sig för biskopinnan eller för sina generaler. I sin almanacka skrev han denna redogö-relse: Den 4 som war om Måndagen hade wij igenom Gudz bijstånd dhen lyckeliga segeren

uppå dhe Danska, i dhet dhe blefwe aldhelles slagne wedh Lundhen. Gudij ware ewinnerli-gen ärt och takat dher före.

Kriget var inte slut med detta slag, men båda arméerna behövde nu gå i vinterkvarter. Karl XI, som tidigare bott hos bonden Nils Andersson i Syllinge i Veddige, fann nu en annan gård, där han kunde få logi. Han tog in på Bälteberga gård utanför Helsingborg. Den gården skilde sig betydligt från Kungs-bondegården i Veddige. När gården var som störst, var den på 5000 tunnland. Efter en mängd avstyckningar är gården idag på ca 600 tunnland.

Bälteberga gård har också hamnat i min bok om Kullagård på grund av att doktor Gunnar Frisells dotter Dagmar i första giftet med Elsa Maria Hessle gifte sig med rytt-mästare Claes Stellan Kinch på Bälteberga gård i Vallåkra. Kanske berättar jag lite mer om denna märkliga gård i nästa nummer. Gården har en historia långt utöver det van-liga.

BO EMANUELSSON

KARL XI hade under vistelsen i Veddige bott hos Nils Andersson i Syllinge. Efter slaget vid Lund tog Karl XI in på Bälteberga gård i Vallåkra utanför Helsingborg, där han upprättade sitt högkvarter. Den fina huvudbyggnaden med sina två flygelbyggnader, allt klätt med rådhusvin, fanns inte på Karl XI:s tid. Överste Wilhelm Bennet köpte godset 1713 på exekutiv auktion. Han var med i slaget vid Poltava och vid Fredrikstens fästning, där Karl XII stupade 1718. Bennet red till Stockholm med dödsbudet till riksrådet. Wilhelm Bennet blev 1719 friherre och senare landshövding i Halland. År 1739 byggde han dessa byggnader på Bälteberga gård. En flicka från Veddige skulle på 1900-talet hamna på denna herrgård. Mer om det i nästa nummer.

18 ViSKA! Nr 56

TIO SVETTIGA VECKOREN SENSOMMAR DAG I AUGUSTI GJORDE SIG NÄRMARE 30 STYCKEN REDO FÖR ATT FYSISKT UTMANA SIG SJÄLVA OCH VARANDRA UNDER TIO VECKOR. VI HAR HÅLLIT TILL I ÖSTRA HED PÅ ÄNG, OCH I LADUGÅRD. EFTER VARJE PASS DRACKS DET EN SHAKE OCH VI PRATADE OM OLIKA ÄMNEN UR HÄLSOPERSPEKTIV.

När slutprovet skulle göras stod 25 stycken kvar, kämpade och slet. Vi blev alla bättre på att göra armhävningar, knäböj och plankor. På köpet har vi haft tio roliga men ack så svettiga veckor tillsammans. Några har hotat och skällt på mig, andra bett om hjälp att komma upp ur sängen dagarna efter ett pass. Men även om jag är den som instru-erat är det deltagarna själva som genomfört varje pass och bidragit till den härliga stäm-ning och att gränser flyttats, utan er blir det inga pass! Vinnare i vår tävling blev Marie Lagerborg som varje vecka kört från Två-

åker(!) för att vara med och träna i Östra Hed, stort grattis Marie! Även Erna tog hem ett pris, eftersom hon bjudit in vinnaren. Även om Marie tog hem första priset är alla deltagare vinnare, att investera i din hälsa är det bästa priset du kan ge din kropp.

Håll utkik till våren, då drar vi igång igen i någon form! Är du sugen på att för-ändra din livsstil – hör av dig redan idag!TEXT & BILD: EVELINA ENBERG, HÄLSOCOACH

evelina_enberg@hotmail.com

PRISPALLEN

Fitness Challenge Pro Östra Hed hösten 2013: Marie Lagerborg, Charlotte Olofsson, Emma Johansson.

SAKNADES VID PRISUTDELNINGEN;

Emma Johansson, Albin Johansson, Lena Henriques, Isabella Bengtsson, Louise Carlsson, Charlotte Olofsson, Emilie Kjell-berg, Viktoria Gullberg, Martina Johnsson, Ann-Marie Johansson, Kristina Tellqvist, Ulrika Andersson, Iris Gustavsson, Angela Enberg, Åsa Ekwall, Rose-Marie Halldén

ÖVERSTA RADEN från vänster; Desirée Sigurdsson, Ann-Sofie Borglund, Marie Lagerborg, Michael Enberg, Annelie Torstensson, Maria Åkesson, Ingela Åkesson, Mikael Krantz, Kristina Lindskog. NEDRE RADEN från vänster; Erna Sigurdardottir, Josefin Johansson, Emma Krantz, Evelina Enberg, Annette Johansson, Hans Eliasson, Kristina Eliasson.

VI ÄR ETT OCH DU BEHÖVS!

”ATT HÖRA SAMMAN OCH ATT UPPLEVA SAMHÖRIGHET ÄR NÅGOT VIKTIGT KRISTNA EMELLAN”, SÅ INLEDDE BISKOP PER ECKERDAL SAMMANFATTNINGEN AV SINA INTRYCK FRÅN VISITATIONEN I VÅR FÖRSAMLING I OKTOBER. FÖR OSS ÄR DETTA PÅ FLERA SÄTT EN VIKTIG MENING. MED VÅRA SJU KYRKOR, ÄR DET EN UTMANING ATT ARBETA OCH MÖTAS PÅ ETT SÅDANT SÄTT ATT VI UPPLEVER ATT VI HÖR SAMMAN. EN AV DE FRÅGOR BISKOPEN SKICKADE MED FRÅN VISITATIONEN VAR: VAD GÖR VI FÖR ATT UPPLEVA ATT VI HÖR SAMMAN?

Till gemenskapen hör att känna att man ”drar” åt samma håll, att man vet vad man vill och varför man gör det man gör. Under nästa år är det tid för oss, förtroendevalda, anställda och frivilliga, att påbörja arbetet med det som kallas för Församlingsinstruktion. Det är ett dokument, som ska göra det tydligt vad som är församlingens vision och vilka mål vi har med våra grundläggande uppgifter.

I en församling fi nns många uppgifter som behöver utföras och som inte kan fungera på bästa sätt om inte människor på frivillig grund engagerar sig. Det kan vara som medhjälpare i barn- och ungdomsverksamhet, som kyrkvärd, som medhjälpare vid församlingsaftnar, kvinnofrukostar, att läsa bibeltext eller leda förbön i gudstjänsten, att sjunga i kör, att ordna för kyrkkaff e, besöksgrupp, gudstjänstvärd på äldreboende… Är det något som är givet och självklart så är det att Du behövs för att vår församling ska vara en gemenskap som är både levande och växande. Känner du att du vill vara med och på något vis hjälpa till,

det kan vara för en viss tid och med något speciellt, så hör gärna av dig. Det kommer också att fi nnas intresselappar om detta utlagda i kyrkor och församlingshem.

Julen är för många en högtid som betyder gemenskap, att få känna att man hör samman. Andra måste fi ra jul i ofrivillig

ensamhet. Det kristna julbudskapet möter oss alla med att vi har en Gud som vill gemenskap med var och en. Vad bibeln med sina berättelser om Jesu tillblivelse och födelse i djupet vill säga oss är, att Jesus helt och fullt är både Gud och människa och att Gud så längtar efter att vara nära oss att Gud själv lät sig födas som ett barn, en människa. Jag önskar Dig, oavsett hur du fi rar jul, en

välsignad högtid både i Ditt hem och i gudstjänsten i någon av våra sju kyrkor.

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”, (Johannesevangeliet 1:5).

HÅK AN BERNDTSSON, K YRKOHERDE VEDDIGE-KUNGSÄTERS FÖRSAMLING

KYRKORUMMETS SPRÅK

Vi SKA TiLL KYRKAN!

75+ kalas i Kungsäter1:A SEPTEMBER VAR ALLA I KUNGSÄTER, GUNNARSJÖ, KARL GUSTAV OCH GRIMMARED

SOM FYLLT ELLER SKA FYLLA 75, 80, 85, 90, 95 ELLER 100 ÅR

INBJUDNA TILL ETT GEMENSAMT FÖDELSEDAGSFIRANDE.

DET BÖRJADE MED EN GUDSTJÄNST I KUNGSÄTERS KYRKA DÅ SAMKÖREN SJÖNG. DÄREFTER BLEV DET KALAS I FÖRSAMLINGSHEMMET. DET BJÖDS PÅ GODA SMÖRGÅSAR OCH HÄRLIGA

PRINSESSTÅRTOR, SOM EN AV JUBILARERNAS

DOTTER BAKAT.

Stämningen var god i församlingshemmet och vår kyrkoherde Håkan Berndtsson slog med skeden i koppen för

att göra sig hörd. Han frågade oss vad som hände år 1918, för 95 år sedan. Håkan berättade om händelser det året, bland annat att spanska sjukan bröt ut och 38 000 människor dog. Folket blev irri-terade för att kyrkklockorna ringde så ofta vid alla begravningarna.

Församlingens äldste jubilar Nils Karlsson föddes 1918. Hans sade själv att ”det var en väldigt stränger vinter med djuper tjäle” det året.

Vad hände då 1923 för 90 år sedan? Jo det var första gången en gudstjänst sändes i Sveriges radio. Göteborg hade en jubileumsut-ställning och fi rade stadens 300 år. Liseberg öppnade sina portar för första gången! Här bland oss i dag fi nns församlingens fem 90-års jubilarer: Åke Larsson, Lisa Svensson, Sigrid Wennerström, Stig Andersson och AnnMarie Sjöström. Ja då kommer vi till 1928 för 85 år sedan. Då öppnades en offi ciell telefonlinje mellan USA – Sverige. De första regelbundna TV-sändningarna börjar visas i New York, en halvtimme om dagen tre dagar i veckan. Det var annat än i dag då vi kan hitta nyheter dygnet runt på nätet. Båten Kungsholm anlöpte Göteborg 17 december då Greta Garbo kom hem från Amerika för att fi ra jul och 10 000 svenskar ”tog emot” på kajen. Församlingens 85-års celebranter är Eva Dower och Asta Håkansson.

Samkören sjöng några sånger innan vi fortsatte framåt till år 1933 då Ernst Rolfs begravdes och 60 000 människor följde honom till sista vilan. I juli 1933 var det mycket varmt och skogsbränderna härjade då bl a 40 000 tunnland förstördes i Dalarna. Församling-ens 80-års jubilarer är Sven-Allan Abrahamsson, Ingvar Botin, Viola Johansson, Bertil Karlsson och Olof Karlsson.

Vårt sista årtal är 1938 och för 75 år sedan började Svenska kyrkan använda 1937 års psalmbok. Sally Bauer, var en svensk långdistans-simmerska som simmade över Kattegatt på 16,5 timmar. Strax där-efter simmade hon över Ålands hav på 13 timmar. Året därpå gjorde hon ännu en längre simtur över Engelska kanalen som första skan-

Vi SKA TiLL KYRKAN!

75+ kalas i Kungsäter1:A SEPTEMBER VAR ALLA I KUNGSÄTER, GUNNARSJÖ, KARL GUSTAV OCH GRIMMARED

SOM FYLLT ELLER SKA FYLLA 75, 80, 85, 90, 95 ELLER 100 ÅR

INBJUDNA TILL ETT GEMENSAMT FÖDELSEDAGSFIRANDE.

DET BÖRJADE MED EN GUDSTJÄNST I KUNGSÄTERS KYRKA DÅ SAMKÖREN SJÖNG. DÄREFTER BLEV DET KALAS I FÖRSAMLINGSHEMMET. DET BJÖDS PÅ GODA SMÖRGÅSAR OCH HÄRLIGA

PRINSESSTÅRTOR, SOM EN AV JUBILARERNAS

DOTTER BAKAT.

Stämningen var god i församlingshemmet och vår kyrkoherde Håkan Berndtsson slog med skeden i koppen för

att göra sig hörd. Han frågade oss vad som hände år 1918, för 95 år sedan. Håkan berättade om händelser det året, bland annat att spanska sjukan bröt ut och 38 000 människor dog. Folket blev irri-terade för att kyrkklockorna ringde så ofta vid alla begravningarna.

Församlingens äldste jubilar Nils Karlsson föddes 1918. Hans sade själv att ”det var en väldigt stränger vinter med djuper tjäle” det året.

Vad hände då 1923 för 90 år sedan? Jo det var första gången en gudstjänst sändes i Sveriges radio. Göteborg hade en jubileumsut-ställning och fi rade stadens 300 år. Liseberg öppnade sina portar för första gången! Här bland oss i dag fi nns församlingens fem 90-års jubilarer: Åke Larsson, Lisa Svensson, Sigrid Wennerström, Stig Andersson och AnnMarie Sjöström. Ja då kommer vi till 1928 för 85 år sedan. Då öppnades en offi ciell telefonlinje mellan USA – Sverige. De första regelbundna TV-sändningarna börjar visas i New York, en halvtimme om dagen tre dagar i veckan. Det var annat än i dag då vi kan hitta nyheter dygnet runt på nätet. Båten Kungsholm anlöpte Göteborg 17 december då Greta Garbo kom hem från Amerika för att fi ra jul och 10 000 svenskar ”tog emot” på kajen. Församlingens 85-års celebranter är Eva Dower och Asta Håkansson.

Samkören sjöng några sånger innan vi fortsatte framåt till år 1933 då Ernst Rolfs begravdes och 60 000 människor följde honom till sista vilan. I juli 1933 var det mycket varmt och skogsbränderna härjade då bl a 40 000 tunnland förstördes i Dalarna. Församling-ens 80-års jubilarer är Sven-Allan Abrahamsson, Ingvar Botin, Viola Johansson, Bertil Karlsson och Olof Karlsson.

Vårt sista årtal är 1938 och för 75 år sedan började Svenska kyrkan använda 1937 års psalmbok. Sally Bauer, var en svensk långdistans-simmerska som simmade över Kattegatt på 16,5 timmar. Strax där-efter simmade hon över Ålands hav på 13 timmar. Året därpå gjorde hon ännu en längre simtur över Engelska kanalen som första skan-

dinav. Församlingens 75 års jubilarer är Ing-Marie Bergendal, Gösta Johansson, Birgit Karlsson, Göte Karlsson, Astrid Magnusson.

Håkan frågade om kören hade en passande sång. De sjöng sång-arhyllning och ”Vilken underbar värld”.

Efter att alla jubilarer ställt upp för en gemensam fotografering passade jag på att ställa några frågor om var de bor och hur de fi rat sina födelsedagar genom åren. De jag frågade bodde i Kungsäter och Karl Gustav och hade bott där i hela sitt liv eller fl yttat dit i unga år. Det här med att fi ra födelsedag görs på många olika sätt både nu och förr. Anita sa att hon inte fi rar så mycket medan Viola sa att hon nu blir fi rad med många överraskningar, vilket hon tidigare själv fi ck ställa upp och bjuda till. Numera kommer barn och barnbarn och uppvaktar på födelsedagarna sa Åke. Stig sa att det numera blir mer uppvaktning när barn och barnbarn kommer, innan var det mer kompisar. En fråga jag ställde till dem var om de speciellt kommer ihåg någon av sina födelsedagar? Jo, sa Viola, när jag fyllde 60 år. Då blev jag kidnappad av mina arbetskamrater och vi hamnade på Visfestivalen i Falkenberg. Stig tyckte att 20, 25 och 30 år var viktiga år att fi ra medan Åke tyckte att alla jämna år är ju speciella oavsett vilken ålder man fyller.

Att bli fi rad så här av församlingen tyckte de alla var jättetrevligt och att Håkan berättade vad som hände de aktuella årtalen var upp-skattat. Vilken är din favorittårta? var min sista fråga. Svaren blev marängtårta, prinsesstårta, jordgubbstårta – ”för det är ju säsong för jordgubbar när jag fyller år” sa Åke. Stig svarade att hans favorittårta är min dotters prinsesstårtor som det bjuds på här i dag.

Ett lyckat 75+ kalas och jubilarerna blev ordentligt hyllade med en röd ros och en liten present av diakonerna.

REPORTAGE AV MARIE FRIBERG ANTONSSON

BiskopsvisitationUnder hösten har Veddige-Kungsäters församling haft

biskopsvisitation. Det var ett samarbete med Göteborgs stift som startade redan under våren med planeringsmöte. Under hösten hade vi ”arbetsgrupper” som tillsammans med personal från stiftet var i Veddige-Kungsäter och belyste fastigheterna och kyrkogården, men även vårt arbete med åldersgruppen 0-18 år.

Under själva visitationsveckan var all personal och förtroen-devalda engagerade på olika sätt. Vi hade många olika givande samtal med biskopen och kontraktsprosten. De var konstruktiva och framtidsinriktade. Biskopen var mycket lyhörd och såg möj-ligheter för församlingens framtid. Den 13 oktober hade vi den stora högmässan med visitationstämman i Kungsäters kyrka då alla vuxenkörer var med och sjöng, det blev en fantastisk kör! Biskopen sammanfattade där sina intryck som gav oss alla både glädje och sammanhållning för framtiden.

Vi SKA TiLL KYRKAN!

Renovering och restaurering av Grimmareds kyrka

Grimmareds kyrka är stängd för renovering sedan i somras. Gudstjänsterna fi ras i församlingshemmet. En eftermiddag strax innan presstopp åkte jag upp till Grimmareds kyrka för att se hur arbetet fortskrider. Där träff ade jag målerikonservatorerna Lars-Ivar Nilsson och Marie Carlsson från Laholms målerikonservering. Lars-Ivar berättade att den utvändiga renoveringen är klar. Där har de bytt tak, renoverat tornet, lagat och målat fasaden med mera.

Inne i kyrkan är främsta bänkraden borttagen för att få mer plats i koret och längst ner har fem bänkar, (tre plus två) tagits bort för att få plats med mixerbord, förråd mm. Sista bänkraden har fått nya

”speglar” i bakstycket och ny marmorering. Bänkarna ska målas om och nya dynor är beställda. Marmoreringarna på bänkarnas utsidor är konserverade, dvs rengjorda och påbättrade. All gammal fernissa, som var gulnad, är borttagen och all färg är ”upp-ljusad 2 steg”, med andra ord något ljusare.

Altaruppsatsen är konserverad och fått mycket nytt bladguld, så är också predikstolen och orgelfasaden kon-serverade. Över orgelfasaden har de gamla bräderna ersatts med nya. Läktarbarriären med lärjungarna är rengjord och påbättrad med färg. Taket som rengjordes i september har fått sina skador uppkittade och retuscherade.

Fönstren är borttagna och renoverade. Om inte deras bygglam-por var tända skulle det vara helt svart inne i kyrkan. Det märkte

jag när jag hade vägarna förbi en söndag, då arbetet låg nere. Då var det helt kolsvart inne i kyrkan då fönstren var förtäckta med stora skivor. Det var till att lysa med mobiltelefonens lampa tills jag hit-tade bygglamporna.

Altarringen är öppnad i bakkant mot altaret. Den ska kläs om av tapetsören och nymålas. Kyrkvärdsbänken är ommålad. Num-

mertavlorna är konserverade, inte ommå-lade, men rengjorda och förbättrade, likaså off erbord, pallar, stolar och brudbänken. Koret har fått nytt brädgolv där bänkarna stod och det skall vaxas. Även gången ner. Mattor är under vävning och skall pryda golvet i gången och i koret. I bänkkvarte-ren kommer golven att målas.

När vi stod framme i koret och pratade kom Gösta Gustavsson och hans son från lunchen. De är fi nsnickare som renove-rar och nyskapar. Gösta poängterade att Lars-Ivar gör ett fantastiskt arbete. Hans kollega Marie, som hållit sig på läktaren,

kom ner för att visa hur hon med den lilla akvarellådan med färger bättrar på små detaljer. Då passade jag på att fotografera.

Stort tack till Lars-Ivar som tog sig tid att svara på mina frågor och till Marie som ställde upp på bild! Lycka till med det avslutande arbetet och vi får vänta till februari innan vi kan fi ra gudstjänst och invigningsmässa i denna lilla vackra kyrka.

MARIE FRIBERG ANTONSSON

GRIMMAREDS KYRKAS renovering. Marie Carlsson bättrar på små detaljer