Gondica - Nokalav - Ett Arktiskt Odjur

Nokalav ett arktiskt odjur En Gondica-varelse av Erik Sieurin

Nokalaven r en av Pangaias hexapoder, sexbenta rygg-radsdjur som i vrigt pminner om dggdjuren. Den r den enda hexapod termalierna knner till som r vatten-levande. De flesta hexapoder verkar duplicera knda nischer hos dggdjuren mantikoran motsvarar en huggtiger, kentauren en mnniska, hsiaon en frukttande fladdermus och om det stmmer r nokalavens nrmsta motsvarighet isbjrnen.

Likt den r nmligen nokalaven ett stort arktiskt rov-djur som rr sig bde p land och i vattnet, frmst lever p fisk och havsdggdjur, mestadels slar. Nokalaven liknar nrmast en lng, sexbent bjrn. Alla dess benpar kan anvndas fr att g, simma eller slita snder byte med, men de r olika bra p det. Framftterna r ramar med lnga, sylvassa klor med vilka den greppar och sli-ter snder bytet. Mellanftterna r de kraftigaste och gr det mesta jobbet nr den gr. Nokalaven reser sig grna p de fyra bakbenen nr den rr sig p land, och kan gra s utan att frlora vare sig balans eller fart srskilt nmnvrt. Bakftterna, slutligen, r de som tillsammans med den lnga, strmlinjeformade svansen drar det tyngsta lasset nr besten simmar.

Nokalavens spckisolerade hud r vintertid tckt av smutsvit pls. Nr en nokalav befinner sig i varmare miljer, som under sommaren i Arktis, fller den plsen och dess nakna skinn skymtar fram. Huden r blsvart och drorna syns tydligt under huden, vilket lett till den vanliga beskrivningen att den ser ut att vara fldd. P brunstiga hannar svller huden upp och bloddrorna r extra framtrdande. Dess ansikte r, precis som manti-korans, vagt mnniskoliknande och med kortare nos n en bjrn. Hos hannen finns sckar i nsan och kinderna som den blser upp nr den r arg. Nr den slpper ut luften ger den ifrn sig ilskna brlande lten som kan hras miltals omkring.

Nr en nokalavhanne intrder i brunstperioden brjar han avge en stark myskdoft, fr att inte tala om stank. Han mrker s mnga platser han kan med krtlarna i framtassarna. Stanken r lockande fr brunstiga noka-lavhonor, retar upp och utmanar andra nokalavhannar, men skrmmer ivg bytesdjur p land (inklusive icke brunstiga nokalavhonor med ungar). Den r s ver-vldigande att icke-nokalaver mr illa i dess nrhet.

Nokalavens naturliga utbredningsomrde r de ark-tiska regionerna, men nokalaver dyker regelbundet upp p de termaliska arna och Ibrat-arna. De frdas dit med isflak under vintern och nr de inte kommer dr-ifrn p sommaren stannar de helt sonika. Det r dock

sllsynt att de frkar sig dr, ven om de blir brunstiga som vanligt. Nokalaver lever ensamma med undantag fr under parningen. Honorna uppfostrar en eller tv ungar, vilket tar ett par r under vilket hon inte blir brunstig. Precis som isbjrnar betraktar nokalavhannar nokalavungar som byten, inklusive deras egna, s ho-norna hller sig ur vgen fr dem utom under brunsten.

termalier fruktar med rtta nokalaven som ett livs-farligt rovdjur. De drar sig inte fr att anfalla sapienter som jaktbyten, ty de har sllan lrt sig frukta dem i Ark-tis, och brunstiga hannar blir oerhrt aggressiva, ngot som ofta frstrks p de termaliska arna i frustrationen ver att inte f para sig (om de inte var tv p isflaket). Nokalaver omges ocks med en mngd vidskepliga fre-stllningar, eftersom de r mystiska och farliga. Likt manbestar sgs de t.ex. vara osrbara, och enbart en guldkula kan drpa dem. Andra vanliga vidskepelser r: Nokalaver kan inte ge sig ut i stvatten (Halvsant;

nokalaver ogillar strmmande vatten, och kan sluta frflja ett byte eller ta en omvg fr att slippa ge sig ut i en fors, men har inget srskilt emot sjar eller grunda bckar.)

Nokalaver sprider dd och sjukdom och r varsel om pest och rlog. (Halvsant; nokalavernas mysk kan ibland ge allergiska reaktioner som orsakar andnd och ddsfall, och att den sprider dd rent fysiskt r uppenbart. En hungrig nokalav kan dess-utom skaka om lokala nringskedjor rtt rejlt och minska mngden jaktbyte viktigt fr mnga termalier.)

Nokalaver r en sorts odda monster. (Falskt; noka-laven r ett naturligt rovdjur. Soteres r medvetna om detta, men de r inte s vanliga bland arna och har inte lyckats sprida detta bland befolkningen.)

Nokalaver har det onda gat och kan frbanna den som ddar dem. (Falskt, naturligtvis.)

Nokalaver r sapienta. (Falskt, fast de r listiga. Liksom med mantikoran kan SL givetvis ndra p detta)

Nokalaver kan inte anfall ngon utan att frst utma-na dem, och den som lmnar vg t en blir inte an-fallen. (Halvsant; nokalaver som r p jakt bryr sig inte, men en brunstig nokalavhanne varnar alltid en potentiell motstndare genom att stegra sig och vrla. Lgger man d benen p ryggen frfljer den en d lite symboliskt tills den schasat bort hotet och njer sig med det.)

Nokalav STY 10T VIKT 800 kg UTH 5T TL 54 SMI 3T FF REF 4T -simmande 10 m VIL 3T -p land 8 m p sex ben SYN 2T 4 m p fyra ben HR 3T SB +7 LUK 4T KN 2T SMA 5T VIB 1T+1* *fungerar bara under vattnet Frdigheter: Ducka 2T, Simma 7T, Spnst 5T Naturligt Skydd: Kr 2, Hu 1, St 1. Attacker: Klsning (2T, 3T+2/Hu) Grepp (bjrnkram) (2T, 2T+1/Kr+ fasthllning) Fasthllning (spec, 5T+2/Kr el Hu + spec) Bett (1T+1, 3T/Hu + fasthllning) Srskilda egenskaper: En nokalav p fyra ben fr 1T p SMI, REF och alla

drp baserade slag, utom attacker som istllet fr +1T. En brunstig hannes mysk krver ett S-slag (UTH S12) fr

att slippa bli illamende och f 1T p alla slag. Fummel gr att man tuppar av. Hur lngt doften r effektiv beror p vindfrhllanden.

Brsrkagng (S12; brunstig hanne S8); djuret gr auto-matiskt brsrkagng om

1. det tvingas sl ett chockslag och lyckas 2. en brunstig hanne fr knna doften av en

annan hanne 3. en honas ungar hotas

Nokalav ett arktiskt odjurEn Gondica-varelse av Erik SieurinNokalav