ISRN LUTMDN/TMHP-08/3032-SE

ISSN 0282-1990

Institutionen for Energivetenskaper

TERMODYNAMIK

en kort historik

Christoffer Norberg

Joules skovelanordning fran 1845/7 for att bestamma denmekaniska varmeekvivalenten. Phil. Trans. Roy. Soc. 140 (1850).

januari 2008

Forord

Denna skrift gor inga ansprak pa att vara komplett eller uttommande. Daremot har jagi mojligaste man forsokt vara korrekt nar det galler artal, biografiska data och prioritetav originalarbeten. For en mer uttommande beskrivning (fram till 1800-talets slut) re-kommenderas From Watt to Clausius av Donald Cardwell ([5]). Kommentarer och forslagtill korrigeringar emottages tacksamt. Portratt ar huvudsakligen hamtade fran Internetsamt [2, 6, 25, 28, 20, 27], biografiska data vasentligen ur [1, 28, 7, 12, 21, 26, 30] ochoriginalreferenser mestadels ur bibliotekssokningar, tillgangliga tidskrifter inom LU-natetsamt [23, 30].

8 januari 20081

Christoffer NorbergTel. 046-2228606Christoffer.Norberg@energy.lth.se

Levnadsar for 35 pionjarer inom termodynamikens historiska utveckling.Tjocka linjer motsvarar aldern 20–65 ar.

“But although, as a matter of history, statistical mechanics owesits origin to investigations in thermodynamics, it seems eminently

worthy of an independent development, both on account of theelegance and simplicity of its principles, and because it yields new

results and places old truths in a new light in departments quiteoutside of thermodynamics.”

Willard Gibbs

1Sedan tryckningen fran januari 2008 har det gjorts ett par uppdateringar av biografiska data, liksomsmarre justeringar och tillagg i texten samt i den bibliografiska delen; 15 december 2013.

Innehall

Forord 1

1 Den vetenskapliga revolutionen 3

2 Tryck 4

3 Termometrar 5

4 Angmaskinen 6

5 Varme 9

6 Samband mellan tryck, temperatur och volym 11

7 Sadi Carnot 13

8 Forsta huvudsatsen — energiprincipen 15

9 Klassisk termodynamik 17

10 Kolvmotorer 21

11 Kinetisk gasteori 22

12 Kyl- och kryoteknik 23

13 1900–tal 25

14 Slutord 27

15 Biografiska data 28

16 Originalarbeten 37

Referenser 54

Personregister 56

2

1 Den vetenskapliga revolutionen

Ordet termodynamik kommer av grekiskans termos (varm) och dynamis (kraftverkan,formaga till kraft). Denna benamning, inford av Lord Kelvin 1849 [25] ar naturlig da (klas-sisk) termodynamik i mangt och mycket handlar om processer for att via varmeutbyteastadkomma kraftverkan eller arbete.2

Forhistorien till termodynamik som vetenskap handlar till stora delar om manniskansstora intresse for vatten, eld, vader och vind, dess stravan till att konstruera och an-vanda maskiner, samt att kunna forsta och paverka amnens egenskaper. Nagon hallbarteoribildning inom termodynamik skedde dock inte forran pa 1600-talet.

Under senare delen av 1500-talet och med utgangspunkt i Italien skedde en dramatiskomsvangning fran den av kyrkan sa uppbackade traditionella naturlaran enligt Aristotelestill ett tankande som var langt mer praktiskt inriktat; den s.k. modernismen. Den engelskenaturfilosofen Francis Bacon var en drivande kraft i denna utveckling. I hans kanske mestkanda verk Novum Organum Scientiarum (Vetenskapens nya verktyg) fran 1620 havdast.ex. att kunskap om naturens lagar maste grundas pa faktiska iakttagelser som kan kon-trolleras genom experiment (experiment och induktion). Avsikten med denna kannedomom naturens lagar var enligt Bacon att kunna beframja den tekniska utvecklingen.

Francis Bacon Rene Descartes1561–1626 1596–1650

En annan mycket inflytelserik tankare och filosof var fransmannen Rene Descartes (Carte-sius). Descartes forordade i motsats till Bacon en vetenskaplig metod3 baserad pa vissaenkla sjalvklara principer (axiom) och som kombinerat med matematik kunde beskriva ettrent mekanistiskt universum (matematik och deduktion). [8] Varken Bacon eller Descartesbidrog sjalva med nagot vasentligt till teoribildning inom naturvetenskaperna. Deras vikti-gaste bidrag var istallet att astadkomma den avgorande brytningen med medeltidens bild-ningstradition (skolastiken). De forsta4 naturvetenskapliga akademierna grundades foljd-

2Mekaniskt arbete = kraft × forflyttning i kraftens riktning.3Sammanfattat i arbetet Discours de la Methode. Pour bien conduire sa raison, et chercher la verite

dans les sciences, Leyden: Ian Maire, 1637.4Den florentiska Accademia del Cimento (Experimentens akademi) bildades 1657 men upplostes redan

tio ar senare. Italiens storhetstid forbleknade i slutet av 1600-talet; mycket p.g.a. av handelns forskjutningfran medelhavet till kusterna mot atlanten (England, Frankrike och Holland). [21]

3

riktigt i England och Frankrike (Royal Society i London 1660; Academie de Sciences i Paris1666). Akademiernas intrade mojliggjorde framforallt ett vasentligt oppnare vetenskapligtklimat jamfort med de pa den tiden inbundna och av religion formorkade universiteten.Svenska Vetenskapsakademien instiftades i Stockholm 2 juni 1739. [17]

2 Tryck

Begreppet tryck och dess verkningar i gaser5 och vatskor studerades i borjan pa 1600-taletav italienaren Torricelli, som ocksa konstruerade ocksa den forsta barometern (kvicksil-verbarometern, 1643). Ytterligare teoribildning skedde i mitten av 1600-talet genom denfranske matematikern, filosofen och fysikern Blaise Pascal (fluiders statik).6

Borgmastaren i Magdeburg, Otto von Guericke, demonstrerade 1654, med all tankvardtydlighet infor kejsaren och pa stadens torg, den enorma kraft som ett vakuum kunde pro-ducera (Magdeburgska halvkloten). Guericke7 bidrog visserligen inte till nagon ny teorimen hans demonstration tog effektivt och slutgiltigt dod pa den gamla aristoteliska mytenom att ett vakuum inte existerar (horror vacui). Guericke tillverkade ocksa den forsta luft-pumpen (1661).

Blaise Pascal Robert Boyle1623–1662 1627–1691

Robert Boyle, en av grundarna till Royal Society, angav 1661 att trycket i en gas aromvant proportionellt mot dess volym, ett samband som tidigare observerats av hanslandsman Richard Towneley (c.1629–1707)8 och Henry Power (c.1623–1668). [5, 30] Attdetta endast galler vid laga tryck och vid konstant temperatur visades forst 15 ar senareav fransmannen Edme Mariotte, publicerat 1679 (Boyle-Mariottes lag).9

5Ordet gas (flamlandska for kaos) myntades av belgaren Johann Baptista van Helmont (1579–1644).6Sedan 1971 ar pascal den vedertagna SI-enheten for tryck, enhetsbeteckning Pa.7Guericke var i svensk tjanst som ingenjor 1631–36, under det trettioariga kriget. Guericke blev adlad

1666. Manga av hans experiment finns beskrivna i Experimenta Nova (ut vocantur) Magdeburgica deVacuo Spatio, Amsterdam: Joannem Janssonium a Waesberge, 1672.

8Boyle kallar sambandet for Towneleys hypotes. [5]9I Frankrike enbart benamnt Mariottes lag. Amagat bekraftade 1869 lagens giltighet ned till ca. 10 Pa.

Vid Amagats omfattande experiment uppnaddes som hogst trycknivaer kring 300 MPa (1893).

4

3 Termometrar

Den forsta egentliga termometern presenterades under mitten av 1600-talet av storher-tigen Ferdinand II av Toscana, en av grundarna till den Florentinska akademien for experi-mentella studier. Termometern inneholl vinsprit och var av sluten typ till skillnad franGalileos variant fran 1592 som var oppen och darfor kraftigt paverkades av omgivnings-trycket (termoskop).

Fransmannen Amontons konstruerade 1702 en lufttermometer baserad pa den av honomfunna principen att luftens tryck vid konstant volym ar proportionell mot dess tempera-tur (kallas ibland for Amontons lag). Som en konsekvens foreslog Amontons 1703 att detborde finnas en absolut nollpunkt10 for temperaturen. Enligt Amontons matdata skulleden absoluta nollpunkten ligga vid ca. −240 ◦C, [13] att jamfora med det idag fastslagna−273.15 ◦C (ITS-90). Enligt Amontons modell for luftens“spanstighet”[13] foregreps dess-utom det faktum att Mariottes lag inte kan galla vid hoga tryck.

Isaac Newton Anders Celsius1642–1727 1701–1744

En rad olika temperaturskalor lanserades i slutet pa 1600-talet och i borjan av 1700-talet. Som kuriosa kan namnas den fran 1701 anonymt anforda dar temperaturen nollsattes vid smaltpunkten for vatten och tolv (12) vid den hogsta uppmatbara tempera-turen hos en (frisk) manniska. Det visade sig senare att artikeln var skriven av Sir IsaacNewton.11 Hollandaren Fahrenheit anvisade 1706 sin skala dar temperaturen noll sat-tes vid det kallaste han kunde astadkomma med en blandning av isvatten och salmiakoch vardet 96 vid temperaturen hos “blodet pa en frisk man”. Detta gav 32 resp. 212vid smalt- resp. kokpunkten for vatten vid normalt tryck. Fahrenheit forfinade ocksaolika matmetoder for temperatur och 1714 konstruerade han den forsta egentliga12 kvick-silvertermometern; sprittermometern uppfanns 1730 av fransmannen Reaumur; platina-

10Tanken om en absolut nollpunkt aterkom under 1730-talet efter studier av den skotske lakaren GeorgeMartine (1700–1741). [5]

11Framgar t.ex. av Celsius uppsats fran 1742 (Observationer om twanne bestandiga Grader pa enThermometer).

12Astronomen och geofysikern Edmond Halley foreslog 1693 kvicksilver som lamplig termometervatska.Vissa konstruktionsideer till sina termometrar fick Fahrenheit fran den danske astronomen Olaus Romer(Ole Romer Kristenson, 1644–1710). [13] Romer var f.o. den forste att berakna ljusets hastighet (1675).

5

resistans-termometern beskrevs 1870 av Werner von Siemens (1816–1892) och fullandades1886 av Hugh Longbourne Callendar.

Celsiusskalan harstammar fran den av den svenske (Uppsala) astronomen Anders Celsiusforeslagna 1742. Celsius anvisade noll grader vid vattens kokpunkt vid normalt lufttryckoch hundra grader vid vattens smaltpunkt (smaltande sno). Forst efter Celsius bortgang(1744) vandes skalan till det vi ar vana vid idag.13 Det unika med Celsius skala var dockatt den var (och forblivit) internationell, d.v.s. oberoende av var pa jorden den anvands.

4 Angmaskinen

Heron (Hero) av Alexandria, sannolikt verksam under forsta arhundradet fore Kristus14,anges ibland som angmaskinens urfader. Bland hans uppfinningar och beskrivningar avapparater, manga att betrakta som rena leksaker, aterfinns den s.k. Herons angkula.Denna ar i princip en angturbin (av reaktionstyp)15 — den vridbara kulan ar via ett rorforbunden med ett slutet karl med vatten som upphettas; angan som bildas tvingas utur tva krokta ror varvid kulan roterar. Det skulle dock droja atskilliga ar innan dennaprincip skulle anvandas till att driva maskiner.

Edward Somerset James Watt1603–1667 1736–1819

Den forsta fungerande angmaskinen for praktiskt bruk tillverkades 1663 (ca.) av denengelske markisen Edward Somerset (Vauxhall, angdriven vattenpump).16 Den forste atttillverka en angmaskin for kommersiellt bruk och i stor skala for att driva upp vatten

13Det ar osakert vem som faktiskt vande pa skalan; troligt ar dock att den till Svenska Akademienknutna instrumentmakaren Daniel Ekstrom (1711–1755) och Celsius eftertradare Marten Stromer (1707–1770) hade roll i detta; 1747 och troligtvis redan ett par ar tidigare anvandes i Uppsala en s.k. Ekstroms-termometer med nollpunkt vid vattnets fryspunkt. [17]

14Herons levnadsbeskrivning saknas; vi kanner honom endast genom de skrifter som publicerats i hansnamn, de flesta pa grekiska, nagra endast i arabisk eller latinsk oversattning.

15Principen for aktionsangturbinen dar angans rorelseenergi direkt overfors till en roterande rorelsebrukar tillskrivas italienaren Giovanni Branca (Brancas eolipil [26], 1629).

16Fransmannen Denis Papin konstruerade 1679 en tryckkokare (publicerat 1681) och utforde aven vissaforsok att konstruera en angdriven maskin.

6

The Albion Engine; angmaskin fran 1788 konstruerad av James Watt, med separatkondensor (M); cylinderdiameter 86 cm; slaglangd 2.4 m (fran Robison, John: A System

of Mechanical Philosophy, Vol. 2. London: Murray, 1822).

(ur de allt djupare engelska kolgruvorna) var den engelske kaptenen och ingenjoren Tho-mas Savery (atmosfarisk angdriven vattenpump utan kolv, The Miner’s Friend, 1698).Den forsta kontinuerligt och tillforlitligt drivna angmaskinen presenterades 1712 av Sa-verys landsman och kollega sedan 1698, Thomas Newcomen. Genom gruvingenjoren ochexperimentalfysikern Marten Triewald blev Sverige 1726 ett av de forsta landerna utanforStorbritannien att anvanda en angmaskin av Newcomens typ.17 Med dagens matt mattvar dock Newcomens maskin extremt ineffektiv; det gick at ca. 20 kg kol per produceradkWh, vilket motsvarar en termisk verkningsgrad pa ca. 0.5%. [5]

Det skulle droja anda fram till 1769 innan skotten James Watt presenterade sina kvali-ficerade forbattringar av Newcomens konstruktion, bl.a. en separat kondensor. Tillsammansmed affarsmannen Matthew Boulton (1728–1809) startade Watt 1775 en firma i Birming-ham som tillverkade angmaskiner, till en borjan framst avsedda for vattenuppfordring urkolgruvor. Watt och Boulton insag dock snart angmaskinens mojligheter till ytterligarefunktioner. Watt uppfann en rad olika satt att overfora kolvens fram- och atergaenderorelse till en rotationsrorelse (patent 1781), vilket mojliggjorde drift av t.ex. svarvar,frasar, spinnrockar, drejskivor, lyftanordningar och mycket annat. I samband med sindubbelverkande maskin (patent 1782) introducerade Watt slidventilen18 och centrifugal-

17Triewald, M. (1734) Kort Beskrifning om Eld- och Luft-Machin vid Dannemora Grufwor, Stock-holm: Benjamin Gottl, Schneider. Triewald var initiativtagare till bildandet av Vetenskapsakademien iStockholm 1739. [8]

18Slidventilen uppfanns och patenterades av Watts assistent sedan 1777, skotten William Murdock(1754–1839) [6]; mest kand for att han 1792 uppfann kolgasljuset, och for sina metoder att klarna ol.

7

regulatorn (se figur ovan). Watt introducerade aven begreppet hastkraft19 (1783) samtrealiserade (1796), tillsammans med sin medhjalpare John Southern (1758–1815), detmycket anvandbara indikatordiagrammet, som 1792 hade beskrivits av engelsmannen Da-vies Giddy.20 Trots sin nyskapande formaga forblev Watt kallsinning till att driva ang-maskiner med hogtrycksanga och fram till ca. 1810 skedde ingen namnvard forbattringav angmaskinernas prestanda.

Omkring 1810, da den overvaldigande delen av all varldens kolbrytning skedde i sodraWales, hade en grupp ingenjorer och vetenskapsman i England, speciellt i Cornwall, bor-jat experimentera med trycksatta angpannor.21 Ledande namn var Sir Humphry Davy,Jonathan Hornblower, Richard Trevithick22 och Arthur Woolf. Hornblower, som varit an-stalld ett par ar hos Watt, blev 1799 domd for intrang i Watts huvudpatent (patentetlopte ut 1800). Hans uppfinning, en forbattrad angventil, foll sedan i glomska ett par artills den 1804 togs upp pa nytt av Arthur Woolf. Med stor ingenjorsmassighet lyckadesWoolf 1816 fa fram en maskin (vid gruvan Wheal Abraham, Camborne) som var grovtsett dubbelt sa effektiv som Watt och Boultons framsta konstruktion. [5]

Pierre Simon de Laplace Joseph Fourier1749–1827 1768–1830

Ecole Polytechnique i Frankrike (grundat 1795), som intresserat och kanske avundsjuktfoljt den snabba utvecklingen i Storbritannien inforde under 1810-talet som en mycketcentral del av sin ingenjorsutbildning speciella och mycket avancerade kurser rorandearbetsgivande maskiners konstruktion och prestanda. Via denna utbildning och dess narasamrore med den franska vetenskapsakademien blev Frankrike snabbt en ledande na-tion inom praktisk tillampad termodynamik. Ledande namn i denna utveckling var bl.a.Hachette, Clement, Desormes, Dulong, Navier, Petit, Clapeyron och Regnault.

19For att hedra Watts minne foreslog Sir Charles William Siemens ar 1882 att SI-enheten for mekaniskeffekt (arbete per tidsenhet) skulle benamnas watt, beteckning W. En hastkraft motsvarar ca. 746 W.

20Efternamnet andrat till Gilbert 1817. [5]21Aven i USA skedde viss utveckling i denna anda, framst genom uppfinnaren Oliver Evans, senare

ocksa av George Henry Corliss (1817–1888).22Trevithick var forst med att konstruera ett anvandbart och ralsgaende lokomotiv (Wales, februari

1804). Redan 20 ar hade Watts assistent Murdock byggt en liten modell av ett anglokomotiv, som testadespa en kyrkgata (Redruth, Cornwall, 1784). [15]

8

5 Varme

Trots en del olikheter i benamningar var arbete (arbetsutbyte)23 och effekt (arbetsutbyteper tidsenhet) forhallandevis etablerade begrepp vid borjan av 1800-talet.24 Begreppetvarme (varmeutbyte) var daremot mer oklart. [24] Temperatur och varme uppfattades avmanga som samma sak. Bland de forsta att redovisa kvantitativa matningar av varmevar den engelske matematikern Brook Taylor, i samband med sina studier av termo-metervatskor (1723). [5] Den inflytelserike franske kemisten Lavoisier publicerade 1783tillsammans med landsmannen och fysikern Laplace ett verk som kan sagas vara detforsta ordentliga forsoket att bringa ordning inom begreppet varme och dess verkningar.De konstaterar inledningsvis att det vid denna tidpunkt existerar tva teorier om varmetsnatur: en dar varme kan uppfattas som rorelse pa mikroskopisk niva (ex. Lomonosov1747) och en dar varme kan beskrivas som en strommande substans utan egen tyngd ochsom bevaras under varmeprocesser (ex. Boerhaave 1732).25 Utan att vid denna tidpunktta direkt stallning till dessa bagge synsatt presenterade Lavoisier och Laplace ocksa ettantal anvandbara varmesamband, samt en beskrivning av en apparat for att mata varme(chaleur). Lavoisier bestamde sig senare for modellen med den tyngdlosa varmesubstansensom han i sin publikation Traite elementaire de chimie fran 1789 benamnde calorique(caloric). Apparaten ovan namngavs foljdriktigt till calorimetre (kalorimeter).26

Joseph Black Johan Carl Wilcke1728–1799 1732–1796

Varmestralning som fenomen klargjordes delvis redan 1777 av den svenske kemisten ochapotekaren Scheele; konvektion27 och ledning hade tidigare blivit beskrivna av den skotskekemisten och medicinaren Joseph Black. Black introducerade aven begreppet latent var-me (forelasningsanteckningar 1761–70, publicerat 1803). Oberoende av Black upptackte

23Termodynamiskt arbete (Gibbs, 1873) = utbyte mellan system och dess omgivning dar inverkan paomgivningen helt skulle kunna ersattas med en vertikal viktsforflyttning.

24Framforallt via arbeten av John Smeaton (1724–1792) 1759 och Lazare Carnot 1783, senare preciseratav t.ex. Gaspard-Gustave de Coriolis (1792–1843) 1829 och Jean Victor Poncelet (1788–1867) 1839.

25Att varme uppfattades som ett medium var troligen en kvarleva ifran de gamla grekernas varldsbildmed fyra element: himmel, jord, vatten och eld (varme).

26Typen de anvande kallas idag for iskalorimeter.27Benamningen konvektion (fran latinets convehere, att flytta tillsammans) infordes 1834 [4] av William

Prout (1785–1850).

9

svensken Wilcke bade latent varme (smaltvarme) och specifikt varme (specifik varmeka-pacitet), publicerat 1772 resp. 1781.28

Schweizaren Pierre Prevost visade 1791 att alla kroppar utstralar varme oavsett hur var-ma eller kalla de ar, ar 1800 upptackte astronomen Sir William Herschel temperaturensinverkan pa varmestralningens vaglangdsberoende (dispersion). Varmestralningens upp-tradande vid reflektion hade tidigare (1790) demonstrerats av schweizaren Marc-AugustPictet och senare (1804) ocksa av skotten John Leslie. [5] Varmestralningens polarisationpavisades 1813 av Berard, vidare studerat av bl.a. Forbes under 1830-talet.

De flesta pa denna tid anslot sig till caloric-modellen. Att varme inte kunde vara en sub-stans utan en form av rorelse pavisades dock hogst patagligt genom kanonborrningsexperi-ment av den amerikanske/brittiske fysikern och statsmannen Rumford 1798 samt friktions-studier av engelsmannen Humphry Davy (publicerat 1799), ett synsatt som Francis Baconforespeglat nastan 200 ar tidigare! Bacon hade genom sin val utvecklade metodik for empi-riska studier kommit till slutsatsen (1617) att varme ar intimt forknippat med rorelse.Denna mycket rimliga slutsats29, som aven Rumford och tidigare Locke30 och Lomonosovleddes till, blev dock inte riktigt accepterad forran i mitten av 1800-talet.

Jean-Baptiste Biot Andre-Marie Ampere1774–1862 1775–1836

Fenomenologiska teorier for hur varme transporteras, oavsett synsatt om varmets egentliganatur, vaxte fram i borjan pa 1800-talet. Teorierna behandlade huvudsakligen effekter avvarmets ledning i olika material men ocksa till viss del effekter av stralning och kon-vektion. Pionjarer inom denna gren var framforallt de franska fysikerna Laplace, Biot,Fourier, Ampere, Poisson, Dulong, Petit, Duhamel och Peclet. Laplace, som var en ivrigforesprakare av caloric-modellen, blev den forste att ge det korrekta matematiska uttrycketpa ljudhastigheten i ett kompressibelt medium (1816/23).31 Boyle och senare aven Newton

28Wilckes arbeten blev delvis omnamnt i Laplace och Lavoisier’s Memoire sur la chaleur fran 1784 (darde refererar till en viss “M. Vilke”). Wilckes arbete inom varmelara fortsattes delvis av den finsk-svenskekemisten Johan Gadolin (1760–1852). [5]

29Inom klassisk termodynamik ar varme definierat som det (energi-)utbyte som sker mellan tva systempa grund av temperaturdifferens. Vid varmeledning sker detta genom slumpmassiga molekylrorelser. Foren ideal gas ar temperaturen proportionell mot molekylernas rorelseenergi.

30John Locke (1632–1704), An Essay Concerning Humane Understanding; In Four Books, London:Thomas Basset, 1690.

31Presenterat som empiriskt samband 1816, en for denna tid [30] tillfredsstallande harledning kom forst

10

hade felaktigt antagit att ljudvagor fortplantas isotermt. Laplace antog istallet att utbred-ningen sker adiabatiskt, utan varmeutbyte. Den goda overensstammelsen med experimentbidrog troligen till att caloric-modellen overlevde ytterligare ett antal ar framover. [16]

Biot presenterade 1804 en enkel teori for varmeutbredning i en metallstav som varmdesi dess ena ande. Fourier tog fasta pa denna teori, vidareutvecklade den med avanceradeoch nya matematiska metoder, introducerade begreppet varmekonduktivitet (1807) ochpublicerade 1822 slutligen det monumentala arbetet Theorie Analytique de la Chaleur.Mattenheten kalori infordes av fransmannen Clement 1826. [5]

Varmestralningens nara slaktskap med ljusutbredning forklarades via experiment av Dela-roche 1811. Stralningens vagnatur utvecklades senare (1835) av Ampere. Kirchhoffs32 lagom varmestralning presenterades 1859. Kirchhoff visade dessutom att den emitteradestralningen fran en svartkropp endast beror av kroppens absoluta temperatur och stral-ningens frekvens. Att den totala emitterade varmestralningen fran en kropp var propor-tionell mot dess absoluta temperatur upphojd till potens fyra visades empiriskt av oster-rikaren Josef Stefan 1879. Ett par ar senare (1884) lyckades hans elev Ludwig Boltzmannutifran termodynamiska principer harleda ett motsvarande uttryck for en svartkropp.Forst efter lanseringen av kvantteorin 1901 kunde emissionens vaglangdsberoende be-stammas (av Max Planck) och uttrycket upphojas till lag, Stefan-Boltzmanns lag. Wiensforskjutningslag formulerades av Wilhelm Wien 1896. Rayleigh och Jeans formulerade1900/5 en varmestralningslag for svartkroppar vid hoga temperaturer alt. laga frekvenser.

6 Samband mellan tryck, temperatur och volym

Jacques Alexandre Cesar Charles Joseph Louis Gay-Lussac1746–1823 1778–1850

I slutet av 1700-talet (ca. 1787) noterade fransmannen Charles att volymandringen vid

1823 i Laplaces bok Traite de Mecanique Celeste (Paris). [16] De forsta noggranna matningarna av ljud-hastigheten i luft publicerades 1636 av den franske matematikern Marin Mersenne (1588–1648), RobertBoyle fastslog 1660 att ljud inte kan fortplantas i vakuum.

32Den spektrografiska metoden for att identifiera amnen genom forbranning beskrevs av Kirchhoff ochBunsen 1860. Brannaren de anvande sig av, en s.k. bunsenbannare, var en design fran 1855 av Bunsensassistent Peter Desaga (1812–1879). Brannartypen uppfanns egentligen av Michael Faraday.

11

konstant tryck for en gas med given massa och given temperaturandring var densamma forett antal olika gaser. Charles publicerade dock inget om sina studier och var inte bereddatt anta att sambandet faktiskt gallde alla gaser [5], vilket daremot den franske kemistenGay-Lussac gjorde 1802 (Charles lag eller Gay-Lussacs lag).

Genom den engelske kemisten John Dalton aterfoddes Demokritos teori (ca. 400 f.Kr.)om materiens minsta bestandsdelar, atomerna. Deras existens pavisades genom att matamassandelar av grundamnen i olika sammansatta gaser, t.ex. koloxid, koldioxid och metan.Daltons lag om partialtryck publicerades 1802, Gay-Lussacs lag om kombinerade volymer1808. En av de forsta som accepterade Daltons atomteori var den svenske kemisten JonsJacob Berzelius (1779–1848). Pa basis av denna och bl.a. Gay-Lussacs lag utarbetadeBerzelius den forsta nagorlunda tillforlitliga tabellen over atomvikter, publicerat 1818.

John Dalton Amadeo Avogadro1766–1844 1776–1856

Inspirerad av Charles och Gay-Lussacs upptackter lade den italienske fysikern Avogadro1811 fram en hypotes om att alla gaser vid givet tryck och temperatur innehaller sammaantal mikropartiklar per volymsenhet. Avogadro poangterade dessutom att partiklarnamycket val kan vara sammansatta av flera atomer (molekyler). Det skulle dock drojaytterligare drygt 50 ar till innan Avogadros hypotes (princip) slutgiltigt accepterades(kinetisk gasteori). Avogadros arbete forsvarades kraftfullt av hans landsman, kemistenCannizzaro vid en konferens i Karlsruhe 1860 (First International Congress of Chemistry).Ett par ar innan (1857) hade den tyske fysikern Rudolf Clausius publicerat en artikel darhan via en mekanistisk-kinetisk modell for gaser kommit fram till samma slutsats somAvogadro. [12] Osterrikaren Loschmidt uppskattade 1865 antalet molekyler i en kubik-meter normalluft (P = 1 atm = 101.325 kPa, T = 20 ◦C = 293.15 K) till 2.7 × 1025

(korrekt varde 2.50× 1025). Den forsta egentliga bestamningen av Avogadros tal, antaletmolekyler per kilomol, (NA = 6.02 × 1023) gjordes av fransmannen Jean Perrin 1908(nobelpris 1926).

Ideala gaslagen33 blev etablerad som arbetsrelation under 1830-talet, en tidig formuleringgavs av Clapeyron 1834. Inte forran omkring 1850 hade dock sambandet uppnatt statussom lag gallande alla gaser vid tillrackligt laga tryck (Holtzmann, 1845; Regnault 1847;

33Ideala gaslagen i modern tappning: PV = nRuT , dar P ar (absolut) tryck, V volym, T absoluttemperatur, n antalet kilomol och Ru den allmanna gaskonstanten (Ru = 8314.47 J kmol−1K−1).

12

Titelbladet till Sadi Carnots klassiska verk fran 1824.

Rankine 1853).34 Sambandet PV k = konst., dar k = cp/cv ar kvoten mellan specifikvarmekapacitet vid konstant tryck resp. konstant volym, gallande adiabatiska och kva-sistatiska expansioner/kompressioner av perfekta gaser, harleddes 1823 av bade Poissonoch Laplace. [16] Metoder att mata specifik varmekapacitet35 och kvoten cp/cv hade tidi-gare blivit beskrivna av fransmannen Delaroche och Berard 1813 respektive Clement ochDesormes 1819.

Insikten om sambandet mellan tryck, volym och temperatur samt ingenjorernas stravanmot allt kraftfullare och mera kompakta angmaskiner ledde snart till att angtrycket ipannorna blev allt hogre vilket i sin tur gav allt hogre termiska verkningsgrader. Attdetta egentligen beror pa okad temperatur vid varmetillforseln anbekom en viss SadiCarnot att pavisa.

7 Sadi Carnot

Den franske fysikern och armeingenjoren Sadi Carnot publicerade36 under varen 1824 ettbanbrytande arbete angaende varmemotorers formaga att ur varme erhalla arbete.37

I moderna termer brukar en varmemotors energieffektivitet uttryckas via termisk verk-ningsgrad, kvoten mellan netto utrattat arbete och tillfort varme. Enligt entropiprincipen,som tillkom langt senare, ar denna verkningsgrad alltid lagre an 100%. Omrakningar

34Van der Waals korrektion av ideala gaslagen presenterades 1873, senare (1898) utvidgad av DanielBerthelot. Van der Waals andra stora bidrag kom 1880 genom lagen om korresponderande tillstand, daramnens tillstandssamband (mellan t.ex. tryck, volym och temperatur) kunde uttryckas pa generell formvia skalning med varden vid den kritiska punkten, i van der Waals tappning som en funktion med trekonstanter. Van der Waals teori for binara blandningar kom 1890 (nobelpris 1910).

35Dulong och Petit visade 1816 att metallers specifika varmekapacitet, vid tillrackligt hoga tempe-raturer, ar omvant proportionell mot atomvikten.

36Finansierat med egna medel publicerade Carnot 600 exemplar av sin skrift. [20]37Den 14 juni 1824 presenterades Carnots skrift infor Academie des Sciences. [9] En (positiv) recension

publicerades i la Revue Encyclopedique senare samma ar av ingenjoren Pierre Simon Girard (1765–1836).

13

av utrattat arbete och kolforbrukning visar att det kring sekelskiftet 1800-1900 inte varovanligt med termiska verkningsgrader runt till synes laga ett par procent, detta trots enbetydande angmaskinsutveckling. Ovetande om termisk verkningsgrad var Carnot dockimponerad [24] av den effektivitetsokning som skett via Woolfs hogtrycksangmaskin medtva cylindrar.38 Avsikten med Carnots arbete var dels att forklara denna effektivitets-okning, dels att utreda huruvida ytterligare forbattringar kunde goras. Givetvis fannsocksa tanken att undersoka huruvida det finns nagon ovre grans for hur effektiva dessamaskiner kan bli. Hans far, statsmannen och tillika armeingenjoren Lazare Carnot, hadetidigare (1783) fortydligat begreppet arbete och dessutom klargjort friktionens negativainverkan pa effektiviteten hos pumpar och vattenhjul. Sadi Carnot foreslog i sitt endapublicerade verk att en varmemotors arbete harror fran att substansen varme “rinner”genom motorn fran en hog till en lag temperatur (likt vattnet genom ett vattenhjul). Trotsdenna defekt i Carnots teori visade den helt korrekt att maximalt nettoarbete vid givenvarmetillforsel i en varmemotor (cykliskt arbetande varmemaskin) ar direkt proportionellmot maximalt tillganglig temperaturdifferens och att detta maximala arbete ar oberoendeav arbetsmedium. Argumenten var ofta knutna till Carnots insikter om omojligheten attkontinuerligt driva maskiner i en“dod”omgivning, s.k. evighetsmaskiner. Carnot anvisadedessutom den reversibla kretsprocess som ger ut maximalt arbete da den drivs mellan tvagivna temperaturnivaer, den s.k. Carnotprocessen.

Sadi Carnot avled hastigt i kolera 24 augusti 1832, endast 36 ar gammal. Enligt fore-skrifterna brandes hans tillhorigheter och endast ett fatal opublicerade dokument blevraddade till eftervarlden. Carnots banbrytande men for manga nagot abstrakta arbeteblev 1834 oversatt till matematiska termer av fransmannen Clapeyron. I detta aterfinnsaven Carnotprocessen for forsta gangen illustrerad i ett P -V -diagram.39

Sadi Carnot William Thomson (Lord Kelvin)1796–1832 1824–1907

Skotten William Thomson (fran 1892 Baron40 Kelvin of Largs, oftast kallad Lord Kelvineller bara Kelvin), insag via Clapeyrons artikel och vissa av de efterlamnade dokumenten

38Beskrivet i Biots arbete Traite de Physique Experimentale et Mathematique 4, 735–737, 1816.39Clapeyrons artikel innehaller aven ett harlett uttryck for hur angbildningsvarmet (angbildningsen-

talpin) varierar langs angtryckskurvan. En forenklad formulering angavs 1850 av Clausius (Clausius–Cla-peyrons ekvation); vidare utveckling av fransmannen Antoine 1888. [31]

40Kelvin blev adlad (Sir William Thomson, 1866) for sina tekniska och penningbesparande insatser isamband med den telegrafiska atlantkabeln mellan Irland och Newfoundland 1857–1865.

14

vidden av Carnots arbete41 och 1849 publicerade han en artikel dar Carnot erkandes somden forste att ha formulerat den naturlag vi idag kallar termodynamikens andra huvud-sats. Fran Sadi Carnots efterlamnade anteckningar, som presenterades for omvarlden sasent som 1871 [4] av hans yngre bror Lazare-Hippolyte (1801–1888), kan det utlasas attSadi Carnot mot slutet av sitt liv inte bara tog avstand fran caloric-modellen utan ocksainsett det direkta sambandet mellan varme och arbete vid cykliska processer, vilket i sintur ligger till grund for energiprincipen, termodynamikens forsta huvudsats.

Skarpare och mera generella formuleringar av andra huvudsatsen kom senare genom Clau-sius 1850/54, Lord Kelvin 1851, Planck 1879 och Caratheodory42 1909.

8 Forsta huvudsatsen — energiprincipen

For mekaniska system, system vid konstant temperatur, introducerade Leibnitz 1695 ettsamband om konservering av vis viva (levande kraft) och vis mortua (dod kraft). Denlevande kraften uttrycktes som produkten mellan systemets (kroppens) massa och desshastighet i kvadrat. Efter Galileos tidigare observationer pa fallrorelser hade denna pro-dukt visat sig betydelsefull for sambandet mellan fallhojd och sluthastighet. Den dodakraften var lite mer oklar, dock troligen relaterad till Galileos fallhojder. Forst efter Lag-ranges verk Mecanique Analytique fran 1788 blev lagen om att summan av ett mekanisktsystems potentiella och kinetiska energi ar konstant beskriven i analytisk form, [3] dockmed andra benamningar an dagens vilka infordes av fransmannen Hachette 1811. Denkinetiska energin definierades som systemets halva vis viva. [5]

Principen om energins43 oforstorbarhet i en vidare mening (termodynamiskt system), detsom idag oftast kallas forsta huvudsatsen eller energiprincipen, publicerades44 forst av dentyske lakaren och fysikern Julius Robert Mayer 1842. Hans upptackt blev dock inte speci-ellt uppmarksammat.45 Ett par ar senare (1845) publicerade Mayer ett mera omfangsriktarbete dar han utvecklade sin energiprincip till att aven galla alla levande organismer.Mayers ekvivalensprincip var delvis baserad pa iakttagelser som han gjort som skepps-lakare pa ett hollandskt fartyg vid en resa till Ostindien (feb. 1840 – feb. 1841). Hannoterade att venost blod som tappades fran europeiska sjoman var rodare nar sjomannen

41Clapeyrons artikel blev 1837 oversatt till engelska. Varen 1845 tillbringade Kelvin i laboratoriet hosden franske fysikern Regnault som da utforde noggranna experiment pa hogtrycksanga i syfte att for-battra effektiviteten for angmaskiner. Forst 1848 fick dock Kelvin for forsta gangen tillfalle att i detaljstudera Carnots originalarbete fran 1832, detta genom kollegan Lewis Gordons (1815–1875) forsorg. [5]

42Caratheodorys arbete fran 1909 fick genomslag forst efter en artikel av Max Born 1921.43Ur grekiskans energeia eller energos dar en (till, under) och ergon (verksamhet, arbete); anvandes

av Aristoteles (384–322 f.Kr.) som beteckning for verksamhet i motsats till passivitet; infordes i tekniskmening av Thomas Young 1807 och i en vidare termodynamisk mening av Rankine och William Thomson1852. Energi kan ses som rorelse eller formaga till rorelse. Inre energi, summan av ett amnes alla molekylerskinetiska och potentiella energi relativt masscentrum, infordes av Clausius 1865.

44Mayers artikel blev refuserad av Poggendorf’s Annalen der Physik; den accepterades dock senare menda i den mindre ansedda Liebig’s Annalen der Chemie und Pharmazie.

45Ett par ar tidigare (1840) hade den ryske kemisten Hess (i Ryssland, German Ivanovich Gess) publi-cerat ett samband for berakning av varmeutbyte vid kemiska reaktioner under konstant tryck, lagenom konstanta summor (Hess’ lag). Detta samband ar vasentligen energiprincipen tillampad pa kemiskareaktioner. [20] Dansken Ludvig August Colding namns ibland i samband med energiprincipens upp-tackt; hans avhandling Nogle sætninger om kræfterne, dar energiprincipen uttrycks som“naturkrafternasoforganglighet”, delvis vidimerat genom matningar av den mekaniska varmeekvivalenten, presenterades iKopenhamn 1843 [18] men blev inte tryckt forran ar 1851. [16]

15

befann sig i tropikerna. Ur detta drog Mayer slutsatsen att muskelarbete och kroppsvarmear i en exakt balans med omvandlingar mellan andra energiformer i manniskokroppen, t.ex.den kemiska energi som omvandlas i samband med blodets oxidation.

Julius Robert Mayer James Prescott Joule1814–1878 1818–1888

Trots Mayers publikation fran 1842 blev det engelsmannen och bryggeriagarsonen JamesPrescott Joule samt den tyske fysikern och lakaren Hermann von Helmholtz som forstkrediterades for energiprincipen (oberoende arbeten publicerade 1843–47). Detta faktuminklusive andra personliga tragedier under denna tid [12] tyngde Mayer till grad att hani maj 1850 forsokte ta sitt liv. En kort tid efter sjalvmordsforsoket blev han intagen pamentalsjukhus. [21, 19] Nagra ar senare fick Mayer viss upprattelse for sin upptackt; May-ers tidiga arbeten blev omkring 1852 lasta av von Helmholtz, som i sina vitt spridda alsterargumenterade for Mayer som energiprincipens egentliga upptackare. Aven landsmannenClausius slot upp pa Mayers sida. Via Clausius kom senare ocksa den irlandske professorni fysik vid Royal Institution i London, John Tyndall, att tala till Mayers fordel (1862).Prioritetsstridigheterna [5] fortsatte sedan i ett antal ar framover. Ar 1867 blev Mayeradlad. Den slutliga upprattelsen kom dock 1871 da Mayer erholl Royal Societys hogstautmarkelse, Copley-medaljen, som aret innan tilldelats Joule; von Helmholtz fick me-daljen 1873. Den formulering angaende energikonservering som Hermann von Helmholtzpublicerade 1847 har vid senare skarskadning [30] visat sig vara ett specialfall av energi-principen for rent mekaniska system, som faktiskt var bekant sedan borjan av 1800-talet.Energiprincipen brukar idag tillskrivas Mayer och Joule tillsammans.46

Joule borjade tidigt att experimentera med elektricitet och dess potential att driva maski-ner och apparater.47 Joules lag om hur mycket varmeeffekt som utvecklas i samband medatt en elektrisk strom flyter genom ett elektriskt motstand kom till under aren 1840/41.Under en lang rad av experiment med gaser och vatskor studerade Joule sedan det kvanti-tativa sambandet mellan arbete och varme dar han utnyttjade en rad olika elektriska,

46Har kan aven den franske vag- och vattenbyggaren Ferdinand Reech namnas; 1853 publicerade Reechett omfattande arbete som t.ex. foregrep delar av det som senare Massieu (1869), Gibbs (1876/8) ochvon Helmholtz (1882) skulle krediteras for (termodynamiska potentialer). [30] Liksom Mayer var Reechen relativt okand forskare som stod lite utanfor den etablerade samtida forskareliten.

47Det forsta elektriska (voltaiska) batteriet presenterades av Allesandro Volta ar 1800; principen forelektromagnetisk induktion upptacktes av Michael Faraday och Joseph Henry (1797–1878) under tidigt1830-tal; Faradays beskrivning av elektrolys presenterades 1833/4.

16

magnetiska, mekaniska och kemiska effekter. Vid direkt omvandling fran arbete till varmefann Joule att kvoten mellan dessa kvantiteter var konstant, en s.k. mekanisk varmeekvi-valent (se omslaget). Joule, som var en utpraglad experimentalist med mycket begransadakademisk skolning,48 hade till en borjan lite svart med att sprida sina resultat och djarvaslutsatser. Genom ett lyckligt sammantraffande pa en mindre konferens i Oxford 1847blev den da 22 ar unge William Thomson, sedermera Lord Kelvin, livligt intresserad avJoules mycket noggranna och overtygande arbeten. Genom detta mote fick troligen Jou-les upptackter en helt annan spridning an de annars skulle ha fatt. Thomson och Joulepublicerade senare ett flertal artiklar tillsammans (t.ex. Joule-Thomson effekten 1852).

William Rankine Rudolf Clausius1820–1872 1822–1888

Den skenbara motsattningen mellan Carnots och Joules arbeten gav William Thomsonde impulser som sedermera fick honom (och Rudolf Clausius) att utveckla den klassiskatermodynamiken mot sin fullandning. Vid ett tillfalle fick James Thomson, professor imaskinteknik (mechanical engineering) vid Glasgow University, assistera sin yngre brorWilliam i denna utveckling. Genom teori och experiment kunde James 1849 visa att, samthur mycket, smaltpunkten for vatten minskar med okande tryck (aret efter publiceradeaven William en artikel i detta amne). Med denna information kunde en tankt reversibelCarnotprocess kring smaltkurvan visas vara i overensstammelse med andra huvudsatsen.49

9 Klassisk termodynamik

Baserat pa forsta huvudsatsen och Carnots principer inforde William Thomson 1848 denamnesoberoende termodynamiska temperaturskalan (Kelvinskalan).50 Temperaturbegrep-

48Grunderna i matematik, fysik och kemi fick Joule via privat undervisning av bl.a. John Dalton.49Som bekant och helt olikt nastan alla andra amnen expanderar vatten vid frysning; om inte smalt-

punkten samtidigt skulle minska med okande tryck (pa ett visst bestamt satt) skulle detta leda till enmojlig evighetsmaskin.

50Sedan den 10:e internationella konferensen om vikt och matt (Conference Generale des Poids etMesures, CGPM) ar 1954 ar en kelvin grundenhet for temperatur, definierad som 1/273.16 av den termo-dynamiska temperaturen vid vattens trippelpunkt. Vid den tidigare konferensen (1948) blev de baggesekundara (harledda) enheterna joule och watt inforda i SI-systemet (Systeme International d’Unites).

17

pet51 blev 1853/71 preciserat av skottarna William Rankine resp. James Clerk Maxwell.Vad som menas med lika och olika temperatur blev dock upphojt till naturlag sa sentsom 1931 av engelsmannen Fowler. For att markera den grundlaggande betydelsen avtemperatur inom termodynamik fick denna lag benamningen nollte huvudsatsen (Fowler& Guggenheim, 1939).

Hermann von Helmholtz James Clerk Maxwell1821–1894 1831–1879

Energiekvationen for stationar stromning presenterades forsta gangen 1860 av tysken Gus-tav Zeuner. Aret innan hadeWilliam Rankine publicerat en instruktionsbok som kan kallasden forsta laroboken i klassisk termodynamik (A Manual of the Steam Engine and otherPrime Movers). Senare mycket anvanda monografier var Heat as a Mode of Motion (Tyn-dall, 1863), Abhandlungen uber die mechanische Warmetheorie (Clausius, 1867), Sketchof Thermodynamics (Tait, 1868),52 Theory of Heat (Maxwell, 1871), och Die Principiender Warmelehre (Mach, 1896). Den formalism om de grundlaggande begreppen arbete,temperatur och varme som idag overvager infordes av Poincare 1892 (publicerad i slutligform 1908). En alternativ men mer abstrakt formulering (utan varme) presenterades 1909av den grekiske matematikern Caratheodory.

Entropibegreppet introducerades av Clausius 1865. Hans artikel avslutas med foljandeklassiska sammanfattning av forsta och andra huvudsatsen (energi- och entropiprincipen):

“Die energie der Welt ist constant.Die Entropie der Welt strebt einem Maximum zu.”

Tillstandsdiagram med entropi introducerades redan 1873 av amerikanen Willard Gibbs.Ludwig Boltzmanns definition av entropi via statistisk sannolikhet53 presenterades 1877.Med denna kunde entropin tolkas som ett matt pa ett systems molekylara oordning eller

51Benamningen temperatur kommer av grekiskans temperare (mildra, blanda).52I jamforelse med sina landsman Rankine, Kelvin och Maxwell bidrog Peter Guthrie Tait (1831–1901)

inte till nagot vasentligt inom termodynamik. Genom personliga kontakter med den brittiska forskarelitenoch via sina larobocker i fysik var dock Tait vid denna tid en person av relativt stor betydelse.

53Naturliga logaritmen av antalet mojliga mikrotillstand for det givna makrotillstandet multipliceratmed en konstant (Boltzmanns konstant).

18

slumpmassighet. Entropi54 samt konsekvenserna av andra huvudsatsen blev nu, i takt medintroduktionen av de nya teorierna kring mikrokosmos, livligt diskuterade i vetenskapligakretsar (ex. varmedoden, Maxwells demon, Brownsk rorelse55 och Gibbs paradox). Forstefter lanseringen av kvantteorin (Max Planck, 14 december 1900) och egentligen inteforran osakerhetsprincipen (Heisenberg, 1927) fastslagits kunde dessa fragetecken ratasut.56 Tongivande i denna nya era, forutom Planck sjalv, var bl.a. Gibbs, von Helmholtzsamt fransmannen Duhem och Massieu. Gibbs inforde t.ex. faslaran57 (1876/8) vilketgjorde det mojligt att studera jamviktsforhallanden i heterogena system. Han genera-liserade och formaliserade dessutom termodynamiken sa att dess anvandning kunde ut-strackas till en mangd nya omraden; exempelvis kemi, dar bl.a. fransmannen Raoult och LeChatelier, hollandaren Van’t Hoff (nobelpris 1901), den svenske kemisten Svante Arrhenius(nobelpris 1903), och amerikanarna Lewis & Randall senare bidrog med viktiga insatser.

Willard Gibbs Ludwig Boltzmann1839–1903 1844–1906

Den industriella revolutionen drev pa utvecklingen inom termodynamik. Omvant kan detocksa kanske sagas att termodynamiken blev padrivande for den industriella utvecklingen.Den mangd av forslag, patent och realiseringar avseende olika processer och arbetsgivandevarmemaskiner som kom fram under 1800-talet ar imponerande. Som exempel kan namnasEricssonprocessen58 1833, branslecellen59 1839 (Sir William Grove), Clausius-Rankine-

54Ur grekiskans en (under) och trope (omvandling).55Slumpmassiga rorelser av pollenkorn i stilla vatten, observerade 1827 av skotten Robert Brown (1773–

1858).56Maxwells demon (beskrivet i ett brev fran Maxwell till Tait daterat 1 december 1873 [5]) overlevde

langst; problemet med denna organism som vid ett litet hal mellan tva behallare av en gas skulle kunnasortera ut molekyler med olika hastigheter blev slutgiltigt lost sa sent som 1951 (Leon Brillouin), efterideer tidigare anforda av t.ex. Leo Szilard (1929). [11]

57Henrys lag for gasloslighet i vatskor vid laga gaskoncentrationer kom redan 1803.58Svensken John Ericsson, som sa snopligt fick motorhaveri med sitt lokomotiv The Novelty vid ut-

maningen mot George Stephensons (1781–1848) The Rocket 1829, vigde en stor del av sitt arbetsfora livtill att utveckla varmemotorer. Ericsson utnamndes till fil. hedersdoktor vid Lunds universitet vid dessjubileum 1868. Mot slutet av sitt liv (1870–1888) arbetade Ericsson intensivt med en varmluftsmotor medsolen som drivkalla.

59Branslecellen vidareutvecklades forst pa 1940-talet, framst genom den engelske ingenjoren FrancisThomas (Tom) Bacon (1904–1992); fick sitt stora genombrott pa 1960-talet genom USA:s rymdprogramGemini och Apollo. Branslecellen anses idag ha mycket stor potential i det framtida energisamhallet.

19

processen60 under slutet av 1850-talet, Ottocykeln61 1862, Braytons gasturbincykel62 1872och Dieselcykeln 1892.

Fram till 1880-talet var de flesta angmaskiner av kolvtyp, kolvangmaskiner. Behovetav mer kompakta motorer ledde nu fram till utveckling av angturbiner. Otto-EdvardCarlsund (1809–1884) konstruerade redan 1870 (i Motala) en enkel reaktionsangturbinfor drift av sagklingor. [26] Gustaf de Laval, som for sin mjolkseparator behovde ensnabbgaende motor, experimenterade under 1883 med sma reaktionsturbiner.63 Gustavde Laval overgick senare till turbiner av ren aktionstyp. For att i ett enda steg utnyttjaoverkritiska tryckfall utvecklade de Laval det konvergent-divergenta angmunstycket, La-valmunstycket, presenterat vid varldsutstallningen i Chicago 1893. Forst efter sekelskiftet(1903) kunde Stodola, huvudsakligen verksam i Schweiz, visa att de Laval faktiskt astad-kommit overljudshastighet i sina munstycken. Den s.k. Ljungstromsturbinen, en angturbinmed motroterande turbinhjul, patenterades 1908 av broderna Birger och Fredrik Ljung-strom. Fredriks unika luftforvarmare presenterades 1920.

John Ericsson Gustaf de Laval1803–1889 1845–1912

60Clausius och Rankine bidrog bada med teoretisk beskrivning och termodynamisk analys av dennaideala angkraftsprocess (som inkluderar overhettning), i anglosaxisk litteratur vanligast under benam-ningen Rankineprocessen. For att oka verkningsgraden tillkom senare metoden med intern varmeater-vinning, regenerering. En av pionjarerna inom detta omrade var Sir William Siemens.

61Ottocykeln, den ideala termodynamiska kretsprocessen for gnisttandande motorer foreslogs 1862 avfransmannen Beau de Rochas. Atkinsoncykeln, effektivare men mindre kraftfull an Ottocykeln, presen-terades 1882 av engelsmannen James Atkinson (1846–1914). Den kraftfulla men bransletorstiga Wankel-motorn patenterades 1936 av tysken Felix Wankel (1902–1988).

62Aven kallad Jouleprocessen (Joule, 1852). Grundprincipen for en gasturbin beskrevs redan 1791 ipatent av engelsmannen John Barber. Det skulle dock droja till anda in pa borjan av 1900-talet innanman lyckades uppna kontinuerlig drift av denna motortyp. Den forste som i praktiken lyckades (1903) varnorrmannen Ægidius Elling, senare ocksa tysken Hans Holzwarth (1906). Turbojetmotorn patenterades1930 av engelsmannen Frank Whittle.

63Har insag irlandaren Parsons fordelen med seriekopplade turbiner (patent 1884). Parsons byggdesenare det forsta fartyget med turbindrift (Turbinia, 1897).

20

10 Kolvmotorer

Leonardo da Vinci skisserade 1509 pa en lyftapparat med forbranning under konstanttryck. Apparaten blev troligtvis aldrig realiserad; detta trots att den verkar fullt an-vandbar, om an med en teoretiskt sett dalig (lag) termisk verkningsgrad. [14]64 Ar 1673presenterade hollandaren Christiaan Huygens en skiss for en liknande apparat/motor fastnu krutdriven och med forbranning vid vasentligen konstant volym. [6, 14] Huygens visadeatt motorn hade potential att hoja en 3-tons vikt minst 9 meter genom att anvanda endast1 kg krut. Praktiska problem i kombination med dalig marknad for arbetsgivande motorerpa denna tid innebar dock att projektet lades ner.

Principen for Stirlingmotorn patenterades redan 1816 av den skotske prasten Robert Stir-ling (senare patent ocksa tillsammans med sin bror James 1827 och 1840). Stirlingmotornsprincip blev dock vilande till en bra bit in pa 1900-talet.65

Den forsta kommersiella kolvmotorn med intern forbranning presenterades av natura-liserade belgaren Etienne Lenoir 1860 (encylindrig dubbelverkande gasmotor utan for-kompression). Motorn var i mangt och mycket baserad pa ett antal tidigare motorkon-struktioner som presenterats under 1800-talet, ett liknande koncept hade t.ex. redan 1833presenterats av den engelske ingenjoren Lemuel W. Wright (1798–1851), som i sin turvar en vidareutveckling av datidens angmaskiner. Tandningen var av samma typ somschweizaren Isaac de Rivaz66 anvant i borjan av seklet (1805–1813), som i sin tur byggdepa Allesandro Voltas “elektriska pistol” fran slutet av 1700-talet (1776). Det som Lenoirfick patent pa var dess mjuka gang som astadkoms genom att det i borjan av insugnings-takten enbart tillfordes luft, forst i slutet av takten tillfordes branslet (stadsgas). Dentermiska verkningsgraden var ca. 4%, i niva med samtida mindre angmaskiner. [6]

Nikolaus Otto Rudolf Diesel1832–1891 1858–1913

64Manuskriptet med Leonardos skiss blev publicerat sa sent som 1881 av fransmannen CharlesRavaisson-Mollien (Manuscrits de Leonardo da Vinci, 6 volymer, Paris).

65Robert Stirlings utforliga beskrivningar och ritningar fran patentet 1816 kom av nagon anledninginte med i det officiella, tillgangliga dokumentet. Sa sent som 1917 aterfanns dessa vid det brittiskapatentverket. [6]

66Rivaz var den forste att anvanda en motor med intern forbranning for framdrivning av ett markbundetfordon. Detta verkar ha skett omkring 1813. [6]

21

Den forsta kolvmotorn med intern forbranning och enligt fyrtaktsprincipen konstruera-des av Nikolaus Otto och Eugen Langen 1876. Termisk verkningsgrad var nu uppe i ca.17%. Ett par ar senare (1879) tog Gottlieb Daimler (1834–1900) patent pa den fors-ta flercylindriga forbranningsmotorn med gemensam vevaxel. Tillsammans med WilhelmMaybach (1846–1929) byggde Daimler sedan den forsta kommersiella bilmotorn 1883 (pa-tent 1885). Den forsta egentliga tvataktsmotorn utvecklades 1878/81 av Sir Dugald Clerk,vissa forenklande modifieringar infordes 1891 av Joseph Day (1855–1946).

Termodynamiskt sett kom det stora genombrottet med dieselmotorn (patent 1892). Dieselside till att konstruera en effektiv varmemotor lar ha uppstatt efter forelasningar i termo-dynamik av fysikern Karl Linde 1878. Diesel attraherades av Carnotprocessen och borjadefundera kring mojligheterna att narma sig denna ideala process.67 Resultatet blev ettmotorkoncept som haller an idag. Vid motorprov i sitt laboratorium i Augsburg uppnaddeDiesel 1897 en termisk (branslebaserad) verkningsgrad av ca. 26%. [6] Pa licens franTyskland byggdes ar 1900 den forsta dieselmotorn i Sverige av Atlas Diesel AB. Konstruk-tionen, framforallt utformningen av forbranningsrummet, forbattrades under ledning avJonas K. Hesselman68 (1877–1957) varvid t.ex. verkningsgraden okades till 36%. Marinaturbomatade dieselmotorer (av tvataktstyp) har idag termiska verkningsgrader runt 50%.

11 Kinetisk gasteori

John James Waterston Lord Rayleigh1811–1883 1842–1919

Bland de forsta69 att presentera nagot konkret och hallbart inom kinetisk gasteori (sta-tistisk termodynamik) var den excentriske brittiske fysikern John James Waterston. [29]

67Hogst termisk verkningsgrad, Carnotverkningsgraden 1− TL/TH , uppnas om processen ar reversibeloch endast har varmeutbyte vid tva konstanta (absoluta) temperaturer TL och TH . For en varmemotorinnebar detta att teoretiskt hogst verkningsgrad ar bestamd av processens lagsta och hogsta temperatur.

68Hesselman utvecklade aven 1926-33 en raoljemotor med direktinsprutning och eltandning, Hesselmanslagtrycksmotor. Tandkulemotorn patenterades 1890 av Herbert Akroyd Stuart (1864–1927).

69Redan i slutet av 1700-talet hade Daniel Bernoulli introducerat en statistisk behandling av enskildamikropartiklar. Bernoulli introducerade t.ex. begreppet fri medelvaglangd och visade indirekt att trycket ien (ideal) gas ar omvant proportionellt mot volymen och direkt proportionell mot gasens kinetiska energi.Dessa teser ateruppvacktes och utvidgades av engelsmannen John Herapath 1816/21. [29, 5]

22

Redan 1845 skickade Waterston en artikel, fran Bombay i Indien, till Royal Society iLondon. Artikeln, som blev refuserad, inneholl bland annat den idag accepterade kine-tiska definitionen av gastemperatur samt embryot for det s.k. ekvipartitionsteoremet.70

Det enda det maktiga sallskapet publicerade (1846) var en kort sammanfattning (medfelstavat efternamn). Waterston fick heller inte tillbaka sin artikel, och utan egen kopiakunde han darfor inte heller publicera artikeln nagon annanstans. Det enda han kundegora var att pa privat vag skicka runt en utvidgad sammanfattning. Ett sadant nadde t.ex.Hermann von Helmholtz som publicerade densamma i en tysk tidskrift, [1] vilket snabbtstimulerade fram arbeten inom kinetisk gasteori i Tyskland. Genom bl.a. Joule (1851),Kronig (1856), Clausius (1857), Maxwell (1860, 1866), Boltzmann (1866) och hollandarenvan der Waals (1877) blev sedan den kinetiska gasteorin allmant accepterad. Aven brittenSydney Chapman, svensken David Enskog och dansken Martin Knudsen fortjanar haromnamnande (tidigt 1900-tal).

P.g.a. refuseringen av Waterstons artikel blev utvecklingen inom kinetisk gasteori ca. 15ar forsenad.71 Waterston var sjalvfallet mycket besviken och bitter pa det vetenskapligaetablissemanget och i juni 1883 [1] forsvann han sparlost fran sitt hem . . . . Erkannadetav Waterstons arbete kom forst 10 ar senare da Lord Rayleigh slutligen publicerade hansartikel. I forordet varnar Rayleigh unga forskare for den motvilja gentemot nya fraschaideer som kan finnas hos etablerade vetenskapsman.

12 Kyl- och kryoteknik

Michael Faraday Carl von Linde1791–1867 1842–1934

Den forste kande att demonstrera artificiell kylning var skotten William Cullen 1748(forangning av etyleter vid lagt tryck, publicerat 1756).72 Genom att kombinera med ang-

70Den kinetiska energin hos en gas sprider ut sig jamnt over tillgangliga, exciterade frihetsgrader.Waterston behandlade enbart translation. Teoremet blev senare utvidgat av Maxwell och Boltzmann.

71Clausius aterintroducerade och fortydligade 1858 begreppet fri medelvaglangd och 1860 publiceradeMaxwell forsta delen av sin artikelserie inom kinetisk gasteori. Maxwells teori utvidgades av Boltzmann1872, vilket t.ex. resulterade i Maxwell-Boltzmanns fordelningsfunktioner for ideala gaser. Hastighetsfor-delningen verifierades experimentellt forst ar 1920 efter experiment av Otto Stern.

72Kylgranstemperatur for fuktig luft pavisades 1758 av Benjamin Franklin (1706–1790).

23

kompression omsatte sedan den amerikanske uppfinnaren Oliver Evans denna ide till enkonstruktionsritning av en praktisk kylmaskin (1804). Den forsta fungerande kylmaskinenav detta slag konstruerades dock i England av amerikanen Jacob Perkins 1834. Kompres-sionen skedde har med en handdriven pump, som koldmedium anvandes sulfateter (eng.sulphuric ether). De forsta att tillverka kommersiella kontinuerligt drivna kylmaskineranses vara amerikanen Alexander C. Twining (1856) och australiensaren James Harrison(1859). Ar 1834 upptackte fransmannen Jean Peltier att kylning kunde astadkommasgenom att lata en elektrisk strom passera genom en krets med tva olikt dopade material.Nagra ar tidigare (1821) hade Thomas Seebeck upptackt det omvanda forhallandet.

Principen for kalluftsmaskinen presenterades 1844 av den amerikanske lakaren John Gorrie(1803–1855). Metoden med kylning medelst angtryckssankning, s.k. vakuumkylning, initi-erades av John Leslie 1810. En kommersiell variant av denna typ konstruerades 1866 avfransmannen Edmon Carre (fodd 1833). [2] Ferdinand Carre, Edmonds bror, lanserade1859 den forsta adsorptionskylmaskinen (ammoniak och vatten). Den forsta kontinuerligtdrivna kylmaskinen av denna typ, utan rorliga delar, uppfanns 1921 av de davarandeteknologerna vid KTH, Baltzar von Platen och Carl Munters.73

Engelsmannen Michael Faraday upptackte 1818 att gaser kunde bringas i flytande tillstandgenom kombination av tryckokning och kylning. Faraday lyckades kondensera koldioxidoch svavelvate men misslyckades med t.ex. syre, kvave och vate.

Lindeprocessen, som bygger pa Joule-Thomson effekten (Joule-Kelvin effekten) dar enkraftig temperatursankning kan erhallas da en komprimerad och kyld gas hastigt farexpandera utan arbetsutbyte, presenterades 1870 av tysken Karl Linde.74 Med dennametod kunde fransmannen Raoul Pictet och Louis Cailletet 1878 kondensera sma mang-der syrgas och kvavgas; Linde sjalv anvande metoden 1895 for att i stor skala kondenseraluft (varvid kvave och syre kunde separeras). Vatgas (kokpunkt 20 K vid 1 atm) konden-serades 1898 av skotten Sir James Dewar, termoskarlet med vakuumisolering hade hanuppfunnit sex ar tidigare. Den i sammanhanget sa viktiga kritiska temperaturen (overvilken en gas inte kan kondenseras hur hogt trycket an ar) klarlades 1869 av engels-mannen Thomas Andrews.75 Linde och fransmannen Georges Claude (1870–1960) ladegrunden till den industriella kryotekniken. Claude presenterade 1902 en process for sepa-rering av luft i stor skala. Luften kondenserades forst genom expansion och arbetsutbyteoch via fraktionerad destillation avskiljdes sedan luftens syre, kvave och argon (patent1904).

I borjan av 1900-talet hade kyltekniken utvecklats sa langt att man verkligen borjadenarma sig den absoluta nollpunkten. I sitt beromda kryogeniska laboratorium i Leidenlyckades hollandaren Kamerlingh Onnes 1908 att kondensera den relativt nyupptackta(1895) adelgasen helium (kokpunkt 4.2 K vid 1 atm) och tre ar senare (1911) upptackteKamerlingh Onnes supraledning76, vilket belonades med 1913 ars nobelpris i kemi. Obe-roende av varandra foreslog 1926 hollandaren Debye (nobelpris 1936) och kanadensarenGiauque (nobelpris 1949) metoden med paramagnetisk kylning. Ar 1934 utvecklade rys-sen Kapitza en ny metod for framstallning av flytande helium, baserad pa s.k. adiabatiskkylning; 1937 upptackte Kapitza fenomenet superfluiditet (nobelpris 1978).

73Ett par ar senare blev von Platen & Munters konstruktion forbattrad av Leo Szilard och AlbertEinstein, deras patent saldes 1927 till Electrolux.

74Efter 1898 Carl von Linde.75Kritisk temperatur upptacktes 1822 av fransmannen Charles Cagniard de la Tour (1777–1859).76En teori for supraledning presenterades 1950 av Ginzburg & Landau (nobelpris 2003 resp. 1962).

24

13 1900–tal

Max Planck Walther Nernst1858–1947 1864–1941

I borjan av 1900-talet dominerades termodynamiken av nodvandiga anpassningar tillkvantmekanik samt undersokningar och teoribildning av amnens egenskaper vid extremtlaga temperaturer och hoga tryck. Inom det mer ingenjorsmassiga planet skedde ocksa enstark utveckling, t.ex. inom luftkonditionering och varme- och massoverforing via arbetenav t.ex. Willis Carrier, Henri Benard, Wilhelm Nusselt, Ernst Schmidt, Allan Colburn,Thomas Sherwood, William McAdams, Max Jakob och Ernst Eckert.77

En teori om metallers varmeledning presenterades ar 1900 av Paul Drude, tidigare (1881)hade dansken Ludvig Lorenz studerat kopplingen mellan elektrisk ledningsformaga ochvarmeledning. Den beromda formeln E = mc2 kom ar 1905. Sambandet innebar att energioch massa inte kan anses vara konserverade storheter var for sig, daremot dess summa.78

En teori for fasta kroppars specifika varmekapacitet och dess temperaturberoende presen-terades 1912 av Max Born (nobelpris 1954) och Theodore von Karman samt Peter Debye,en teori som i sin tur byggde pa tidigare experimentella undersokningar och teorier avWalther Nernst (nobelpris 1920), Frederick Lindemann, och Albert Einstein (nobelpris1921, utdelat 1922). Forutom ovan namnda tillkom betydande insatser aven via WilhelmWien (nobelpris 1911), Sir James Jeans, Sir Joseph Larmor, Paul Ehrenfest, och SatyendraBose. Entropins absolutvarde (tredje huvudsatsen) fastslogs av Nernst 1906.79 En teori

77Bland nagra andra kanda namn inom varmeoverforing kan namnas Franz Grashof, Leo Graetz och SirThomas Stanton, vars viktigaste arbeten dock utfordes under sent 1800-tal. Ludwig Prandtl (1875–1953),som har hedrats med ett dimensionslost tal, tillforde sjalv inte sa mycket till omradet, en analogi mellankonvektivt varmeutbyte och impulsutbyte presenterades 1910. Prandtls monumentala insatser skeddeinom stromningslara, speciellt gransskiktsteorin 1904.

78Sambandet krediteras vanligtvis till Albert Einstein. Osterrikaren Friedrich (Fritz) Hasenohrl hadedock knappt ett ar innan Einstein (och i samma tidskrift) presenterat en analys som i allt vasentligtinbegriper samma resultat.

79Presenterat infor Konigliche Gesellschaft der Wissenschaften zu Gottingen 23 december 1905. MaxPlancks formulering fran 1910, publicerad 1912, blev aldrig riktigt accepterad av Nernst och hans lar-ljungar och tredje huvudsatsen blev darfor under lang tid framover ett hett debattamne. Forst efter mycketmatningar och vidare teoribildning inom den kondenserade materiens fysik, ex. Landau & Lifshitz (1938),samt den lilla justering av Nernsts formulering som gjordes av Franz Simon 1937, tidigare doktorand hosNernst, blev tredje huvudsatsen allmant accepterad som naturlag.

25

for att berakna absolut entropi for enatomiga gaser presenterades i oberoende arbeten1911/12 av Otto Sackur och Hugo Tetrode.

Energetiken, den gren eller kanske snarare varldsaskadning som leddes av kemisten Ost-wald och fysikern Duhem, blev hart ansatt i slutet av 1800- och borjan av 1900-talet;energetikens utgangspunkt ar att energi och dess omvandlingar har en sarstallning in-om fysiken. Atomernas existens ifragasattes80 och det statistiska synsattet, forordat avt.ex. Boltzmann, forkastades. [24] Samtidigt skedde en betydande utveckling inom tillam-pad termodynamik, genom Richard Mollier (1904/6) blev t.ex. anvandadet av entalpi81

och olika entalpidiagram allmant vedertaget. Omkring 1935 var teoribildningen inom s.k.klassisk termodynamik i princip klar.

Lars Onsager Claude Shannon1903–1976 1916–2001

Inom klassisk termodynamik forutsatts avvikelser fran jamvikt vara sma eller forsum-bara. De forsta teoriansatserna for system vid icke-jamvikt, irreversibel termodynamik ellerteorin for dissipativa forlopp, kan sparas till arbeten av belgaren De Donder (kemisk affi-nitet 1927), norrmannen Lars Onsager (principen om lokala jamviktstillstand 1931, nobel-pris 1968) och Carl Eckart (teori for diffusion 1940).82 Den irreversibla termodynamikenutvecklades vidare under mitten av 1900-talet, av bland andra Josef Meixner 1943/54,Hendrik Casimir 1945, Ilya Prigogine 1949/55 (nobelpris 1977), Rolf Landauer 1957/70,Ulf Uhlhorn 1960 samt Sybren Ruurds de Groot och Peter Mazur 1962.

Bland arbeten att forsoka koppla ihop statistisk och klassisk termodynamik (mikro- resp.makroskopiskt synsatt) kan namnas Leo Szilard (1922), Gilbert Lewis (1931) och BenoitMandelbrot (1964). Anvandandet av entropi inom informationsteori och digital kommu-nikation initierades 1948 av amerikanarna Claude Shannon och Norbert Wiener.

Ordet exergi (Exergie) myntades 1953 av slovenen Zoran Rant, och avsag ett termody-namiskt systems tekniska arbetsformaga, i en viss omgivning. En generell definition gavs

80Det slutliga beviset for atomernas existens blev Perrins experimentella arbete fran 1908, som ba-serades pa Einsteins teori for den Brownska rorelsen fran 1905/6. Neutrinon, en elementarpartikel varsexistens forutsades 1930 av Wolfgang Pauli (nobelpris 1945), via bl.a. energiargument, pavisades experi-mentellt 1956.

81Fran grekiskans entalpein (att varma); benamningen vedertagen forst under 1930-talet; funktionenintroducerades av Gibbs 1875; ordet entalpi myntades av Kamerlingh Onnes 1909.

82Grahams diffusionslag for gaser presenterades 1833; Ficks lagar om massdiffusion 1855.

26

senare av Baehr (1965). Exergi, ett systems arbetspotential eller atkomliga energi, visadesig vara i princip likvardigt med det som Joseph Keenan introducerat under benamningenAvailability under 1930-talet (Keenan, 1932), preciserat och fortydligat 1951, vilket i sintur kan harledas till arbeten av Gibbs, Maxwell, Gouy och Stodola fran slutet 1800-talet.

14 Slutord

Forenklat kan den klassiska termodynamikens utveckling delas in i tre tidsperioder. Denforsta fran 1600-talets mitt i samband med de forsta tillforlitliga termometrarna ochbildandet av akademierna i London och Paris och fram till James Watts angmaskins-patent 1769; den andra fram till Clausius formulering av andra huvudsatsen 1850, dentredje fram till i mitten av 1930-talet da alla fyra huvudsatserna slutligen accepterats somobestridliga naturlagar.

Den storsta enskilda insatsen maste tillskrivas den franske armeingenjoren Sadi Carnot(1796–1832), som i sitt enda publicerade arbete fran 1824, Reflexions sur la motrice dufeu, kan sagas vara den forste som formulerade termodynamikens andra huvudsats. Dadet dessutom framkommit att Carnot mot slutet av sitt liv gjort bestamningar av denmekaniska varmeekvivalenten 83 finns det vissa som anser att aven den forsta huvudsatsen(energiprincipen) kan tillskrivas Carnots namn. Hursomhelst kan Carnot anses som denmoderna termodynamikens fader.

Nar det galler ovriga enskilda personers insatser bor engelsmannen James Prescott Joule(1818–1888) inordnas strax efter Carnot. Den tyske lakaren Julius Robert Mayer (1814–1878) publicerade visserligen en artikel 1842 dar energiprincipen for forsta gangen kansagas vara skriftligen formulerad men Joules bidrag under perioden 1840–7 maste sagasvaga tyngre. Joules extremt noggranna matningar av den mekaniska varmeekvivalentensamt hans insikt om energins84 bevarande vid alla processer, gor att Joule bor anses somenergiprincipens egentliga upptackare.

Intressant ar att varken Carnot, Mayer eller Joule genomgick en traditionell vetenskapligskolning, vilket kan forklara det initiella motstandet till deras originella arbeten. Kanskear det ocksa sa att det faktiskt manga ganger kravs lite udda personligheter i kombinationmed ett fritt och lite oskolat tankande for att skapa de riktigt stora ideerna. For att ledatermodynamiken vidare mot dess fullandning kravdes dock insatser av en helt annannatur, framforallt da genom de klassiskt skolade vetenskapsmannen William Thomson(Lord Kelvin), William Rankine, Rudolf Clausius, Willard Gibbs, Ludwig Boltzmann ochWalther Nernst.

83Vissa av Carnots manuskriptnoteringar mellan 1824 och fram till hans dod 1832 blev publicerade [16]i en utgava av Reflexions fran 1953 (Paris: A. Blanchard).

84Joules benamning ar Force.

27

15 Biografiska data

Amagat, Emile-Hilaire Frankrike⋆1841-01-02 Saint-Satur †1915-02-15 Saint-SaturAmontons, Guillaume Frankrike⋆1663-08-31 Paris †1705-10-11 ParisAmpere, Andre-Marie Frankrike⋆1775-01-20 Lyon †1836-06-10 MarseilleAndrews, Thomas England (Belfast)⋆1813-12-19 Belfast †1885-11-26 BelfastAntoine, Louis Charles Frankrike⋆1825-05-29 Rambervilles †1898-04-01 BrestArrhenius, Svante August Sverige⋆1859-02-19 Vik (nara Uppsala) †1927-10-02 StockholmAvogadro, Amadeo (Carlo Lorenzo Romano) Italien⋆1776-06-09 Turin †1856-07-09 TurinBacon, Sir Francis England⋆1561-01-22 London †1626-04-09 LondonBaehr, Hans-Dieter Tyskland⋆1928-06-24 Elbing/WestpreussenBarber, John England⋆1734-10 Greasley †1801-11-06 AttleboroughBeau de Rochas, Alphonse Eugene Frankrike⋆1815-04-09 Digne †1893-03-27 VincennesBenard, Henri Claude Frankrike⋆1874-10-25 Lieurey †1939-03-29 Neuilly-sur-Seine

Berard, Jacques Etienne Frankrike⋆1789-10-12 Montpellier, Herault †1869-06-10 MontpellierBernoulli, Daniel Holland/Schweiz⋆1700-02-08 Groningen †1782-03-17 BaselBerthelot, Paul Alfred Daniel Frankrike⋆1865-11-08 Paris †1927-03-08 ParisBiot, Jean-Baptiste Frankrike⋆1774-04-21 Paris †1862-02-03 ParisBlack, Joseph Skottland⋆1728-04-16 Bordeaux †1799-11-10 EdinburghBoerhaave, Hermann Holland⋆1668-12-31 Voorhut †1738-09-23 LeidenBoltzmann, Ludwig Eduard Osterrike⋆1844-02-20 Wien †1906-10-05 Duino, TriesteBorn, Max Tyskland/England⋆1882-12-11 Breslau †1970-01-05 GottingenBose, Satyendra Nath Indien⋆1894-01-01 Calcutta †1974-02-04 CalcuttaBoyle, Robert Irland/England⋆1627-01-25 Lismore †1691-12-30 LondonBranca, Giovanni Italien⋆1571-04-22 Sant’Angelo †1645-01-24 Loreto

28

Brayton, George Bailey USA⋆1830-10-03 Little Compton, RI †1892-12-17 London, EnglandBrillouin, Leon Nicolas Frankrike⋆1889-08-07 Sevres †1969-10-04 New York CityBunsen, Robert Wilhelm Tyskland⋆1811-03-31 Gottingen †1899-08-16 HeidelbergCailletet, Louis Paul Frankrike⋆1832-09-21 Chattillon-sur-Seine †1913-01-05 ParisCallendar, Hugh Longbourne England⋆1863-04-18 Hatherop †1930-01-21 LondonCannizzaro, Stanislao Italien⋆1826-07-13 Palermo †1910-05-10 RomCaratheodory, Constantin Grekland/Tyskland⋆1873-09-13 Berlin †1950-02-02 MunchenCarnot, Lazare-Nicolas-Marguerite Frankrike⋆1753-05-13 Nolay †1823-08-02 MagdeburgCarnot, Nicolas-Leonard-Sadi Frankrike⋆1796-06-01 Paris †1832-08-24 Paris

Carre, Ferdinand Philippe Edouard Frankrike⋆1824-03-11 Moislains, Somme †1900-01-11 Pommeuse, Seine-et-MarneCarrier, Willis Haviland USA⋆1876-11-26 Angola, NY †1950-10-07 New York, NYCasimir, Hendrik Brugt Gerhard Holland⋆1909-07-15 Haag †2000-05-04 HeezeCelsius, Anders Sverige⋆1701-11-27 Uppsala †1744-04-25 UppsalaChapman, Sydney England⋆1888-01-29 Eccles †1970-06-16 Boulder, COCharles, Jacques Alexandre Cesar Frankrike⋆1746-11-12 Beaugency Loiret †1823-04-07 Paris

Clapeyron, Benoıt-Pierre-Emile Frankrike⋆1799-02-26 Paris †1864-01-28 ParisClausius, Rudolf Julius Emmanuel Tyskland⋆1822-01-02 Koslin †1888-08-24 BonnClement (Clement-Desormes), Nicolas Frankrike⋆1779-01-12 Dijon †1841-11-21 ParisClerk (Clark), Sir Dugald Skottland⋆1854-03-31 Glasgow †1932-11-12 SurreyColburn, Allan Philip USA⋆1904-06-08 Madison, WI †1955-02-06 DelawareColding, Ludvig August Danmark⋆1815-07-13 Arnakke (nara Holbæk) †1888-03-21 KopenhamnCullen, William Skottland⋆1710-04-15 Hamilton †1790-02-05 KirknewtonDalton, John England⋆1766-09-05 Eaglesfield †1844-07-27 ManchesterDavy, Sir Humphry England⋆1778-12-17 Penzance †1829-05-29 Geneve

29

De Donder, Theophile Ernest Belgien⋆1872-08-19 Bryssel †1957-05-11 BrysselDebye, Peter Josef William (Petrus Josephus Wilhelmus) Holland/USA⋆1884-03-24 Maastricht †1966-11-02 Ithaca, NYDelaroche, Etienne Francois Schweiz/Frankrike⋆1781-12-09 Geneve †1813-12-23 ParisDescartes, Rene (lat. Renatus Cartesius) Frankrike⋆1596-03-31 Le Haye †1650-02-11 StockholmDesormes, Charles Bernard Frankrike⋆1777-06-03 Dijon †1862-08-30 VerberieDewar, Sir James Skottland⋆1842-09-20 Kincardine-on-Forth †1923-03-27 LondonDiesel, Rudolf Christian Karl Tyskland⋆1858-03-18 Paris †1913-09-29 Engelska kanalenDrude, Paul Karl Ludwig Tyskland⋆1863-07-12 Brunswick †1906-07-05 BerlinDuhamel, Jean-Marie-Constant Frankrike⋆1797-02-05 St. Malo †1872-04-29 ParisDuhem, Pierre-Maurice-Marie Frankrike⋆1861-06-10 Paris †1916-09-14 CabrespineDulong, Pierre-Louis Frankrike⋆1785-02-13 Rouen †1838-07-19 ParisEckart, Carl Henry USA⋆1902-05-04 St. Louis, MO †1973-10-23 La Jolla, CAEckert, Ernst Rudolf Georg Osterrike-Ungern/USA⋆1904-09-13 Prag †2004-07-08 St. Paul, MIEhrenfest, Paul Osterrike/Holland⋆1880-01-18 Wien †1933-09-25 LeidenEinstein, Albert Tyskland/USA⋆1879-03-14 Ulm †1955-04-18 Princetown, NJElling, Jens William Ægidius Norge⋆1861-07-26 Oslo (Christiania) †1949-05-27 OsloEnskog, David Sverige⋆1884-04-22 Vastra Amtervik †1947-06-01 StockholmEricsson, John (Johan) Sverige/USA⋆1803-07-31 Langbanshyttan †1889-03-08 New York CityEvans, Oliver USA⋆1755-09-13 Newport, DE †1819-04-15 New York CityFahrenheit, Gabriel Daniel Tyskland/Holland⋆1686-05-14 Danzig †1736-09-16 HaagFaraday, Michael England⋆1791-09-22 Newington Butts †1867-08-25 Hampton CourtFerdinand II, (Ferdinando de’ Medici) Toscana (Italien)⋆1610-07-14 Florens †1670-05-23 San LorenzoFick, Adolph Eugen Tyskland⋆1829-11-03 Kassel †1901-08-21 Blankenberge, BelgienForbes, James David Skottland⋆1809-04-20 Edinburgh †1868-12-31 EdinburghFourier, Jean-Baptiste-Joseph (Baron) Frankrike⋆1768-03-21 Bourgogne †1830-05-16 Paris

30

Fowler, Ralph Howard England⋆1889-01-17 Fedsden, Roydon, Essex †1944-07-28 CambridgeGalilei, Galileo Italien⋆1564-02-15 Pisa †1642-01-08 ArcetriGay-Lussac, Joseph Louis Frankrike⋆1778-12-06 Saint Leonard de Noblat †1850-05-09 ParisGiauque, William Francis Kanada⋆1895-05-12 Niagara Falls, Ontario †1982-03-28 Berkeley, CAGibbs, Josiah Willard USA⋆1839-02-11 New Haven, CT †1903-04-28 New Haven, CTGilbert (Giddy), Davies England⋆1767-03-06 St. Erth †1839-12-24 Eastbourne, SussexGinzburg, Vitaly Lazarevich Ryssland⋆1916-10-04 Moskva †2009-11-08 MoskvaGouy, Louis Georges Frankrike⋆1854-02-19 Vals-des-Bains, Ardeche †1926-01-27 Vals-des-BainsGraetz, Leo P. Tyskland⋆1856-09-26 Breslau †1941-11-12 MunchenGraham, Thomas Skottland⋆1805-12-21 Glasgow †1869-09-16 LondonGrashof, Franz Tyskland⋆1826-07-11 Dusseldorf †1893-10-26 KarlsruheGroot, Sybren Ruurds de Holland⋆1916-04-18 Amsterdam †1994-09-05 AmsterdamGrove, Sir William Robert England⋆1811-07-11 Swansea †1896-08-01 LondonGuericke, Otto (Ottonis) von Tyskland⋆1602-11-20 Magdeburg †1686-05-11 HamburgGuggenheim, Edward Armand England⋆1901-08-11 Manchester †1970-08-09Hachette, Jean Nicolas Pierre Frankrike⋆1769-05-06 Mezieres †1834-01-16 ParisHalley, Edmond (Edmund) England⋆1656-10-29 Haggerston, Shoreditch †1742-01-14 Greenwich,KentHarrison, James Australien⋆1816-04 Renton, Skottland †1893-09-03 Geelong, VictoriaHasenohrl, Friedrich (Fritz) Osterrike⋆1874-11-30 Wien †1915-10-07 VielgereuthHelmholtz, Hermann Ludwig Ferdinand von Tyskland⋆1821-08-31 Potsdam †1894-09-08 BerlinHenry, William England⋆1775-12-12 Manchester †1836-09-02 Pendlebury, LancashireHerapath, John England⋆1790-05-30 Bristol †1868-02-24 LewishamHerschel, Sir William (Friedrich Wilhelm) Tyskland/England⋆1738-11-15 Hannover †1822-08-25 SloughHess, Germain Henri Schweiz/Ryssland⋆1802-08-08 Geneve †1850-12-13 St. Petersburg

31

Holtzmann, Carl Heinrich Alexander von Tyskland⋆1811-10-23 Karlsruhe †1865-04-25 StuttgartHolzwarth, Hans Tyskland⋆1877-08-20 Dornhan †1953-08-21 DusseldorfHornblower, Jonathan Carter England⋆1753-07-05 Chacewater †1815-03 Penryn, CornwallHuygens, Christiaan Holland⋆1629-04-14 Haag †1695-07-08 HaagJakob, Max Tyskland/USA⋆1879-07-20 Ludwigshafen †1955-01-04 Chicago, ILJeans, Sir James Hopwood England⋆1877-09-11 Ormskirk †1946-09-16 DorkingJoule, James Prescott England⋆1818-12-24 Salford †1889-10-11 SaleKamerlingh Onnes, Heike Holland⋆1853-09-21 Groningen †1926-02-21 LeidenKapitza, Pyotr Leonidovich Ryssland/Sovjet⋆1894-06-26 Kronstadt †1984-04-08 MoskvaKarman, Theodore (Todor) von Tyskland/USA⋆1881-05-11 Budapest †1963-05-06 AachenKeenan, Joseph Henry USA⋆1900-08-24 Wilkes-Barre, PA †1977-07-17 Belmont, MAKeyes, Frederick George Kanada/USA⋆1885-06-24 Kingston, Ontario †1976-04-14Kirchhoff, Gustav Robert Tyskland⋆1824-03-12 Konigsberg †1887-10-17 BerlinKnudsen, Martin Hans Christian Danmark⋆1871-02-15 Hansmark †1949-05-27 KopenhamnKronig, August Karl Tyskland⋆1822-09-20 Schildesche †1879-06-05 BerlinLandau, Lev Davidovich Ryssland/Sovjet⋆1908-01-22 Baku †1968-04-01 MoskvaLandauer, Rolf Tyskland/USA⋆1927-02-04 Stuttgart †1999-04-17 Briarcliff Manor, NYLangen, Eugen Tyskland⋆1833-10-08 Koln †1895-10-02 KolnLagrange, Joseph Louis de Italien/Frankrike⋆1736-01-25 Turin †1813-04-10 ParisLaplace, Pierre Simon Marquis de Frankrike⋆1749-03-23 Beaumont-en-Auge †1827-03-05 ParisLarmor, Sir Joseph Irland⋆1857-07-11 Magheragall †1942-05-19 HolywoodLaval, Carl Gustaf Patrik de Sverige⋆1845-05-09 Blasenborg, Dalarna †1913-02-02 StockholmLavoisier, Antoine-Laurent Frankrike⋆1743-08-26 Paris †1794-05-08 ParisLe Chatelier, Henry Louis Frankrike

⋆1850-10-08 Paris †1936-09-17 Miribel-les-EchellesLeibniz, Gottfried Wilhelm Tyskland⋆1646-06-21 Leipzig †1716-11-14 Hannover

32

Lenoir, Jean Joseph Etienne Belgien/Frankrike⋆1822-01-12 Mussy-la-Ville †1900-08-04 La VarenneLeonardo da Vinci Italien⋆1452-04-15 Vinci †1519-05-02 Cloux, FrankrikeLeslie, John Skottland⋆1766-04-16 Largo †1832-11-03 CoatesLewis, Gilbert Newton USA⋆1875-10-23 Weymouth, MA †1946-03-23 Berkeley, CALifshitz, Evgenii Mikhailovich Sovjet⋆1915-02-21 Charkov †1985-10-29 MoskvaLinde, Carl Paul Gottfried (Ritter) von Tyskland⋆1842-06-11 Berndorf †1934-11-16 MunchenLindemann, Frederick Alexander, 1st Viscount of Cherwell England⋆1886-04-05 Baden-Baden †1957-07-03 OxfordLjungstrom, Birger Sverige⋆1872-06-04 Uddevalla †1948-11-17 StockholmLjungstrom, Fredrik Sverige⋆1875-06-16 Stockholm †1964-02-18 LidingoLomonosov, Mikhail Vasil’evich Ryssland⋆1711-11-19 Gyenyiszovka †1765-04-15 Szent-PetervarLorenz, Valentin Ludvig Danmark⋆1829-01-18 Helsingor †1891-06-09 FredriksbergLoschmidt, Johann Joseph (Josef) Osterrike⋆1821-03-15 Pocerny, Karlsbad †1895-07-08 WienMach, Ernst Osterrike⋆1838-02-18 Chirlitz-Turas †1916-02-19 Vaterstetten, Ty.Mandelbrot, Benoit B. Polen/USA⋆1924-11-20 Warsawa †2010-10-14 Cambridge, MAMariotte, Edme Frankrike⋆c.1620 Chazeuil †1684-05-21 ParisMassieu, Francois Jacques Dominique Frankrike⋆1832-08-04 Vatteville †1896-02-05 ParisMaxwell, James Clerk Skottland⋆1831-06-13 Edinburgh †1879-11-05 CambridgeMayer, Julius Robert von Tyskland⋆1814-11-25 Heilbronn †1878-03-20 HeilbronnMazur, Peter Osterrike⋆1922-12-11 Wien †2001-08-15 LausanneMcAdams, William Henry USA⋆1892-03-15 Cynthiana, KY †1975-05-02, Santa Barbara, CAMeixner, Josef Tyskland⋆1908-04-24 Percha, Starnberg †1994-03-19 AachenMollier, Richard Tyskland⋆1863-11-30 Trieste †1935-03-13 DresdenMunters, Carl Georg Sverige⋆1897-03-22 Jarna †1989Navier, Claude Louis Marie-Henri Frankrike⋆1785-02-10 Dijon †1836-08-21 Paris

33

Nernst, Walther Hermann Tyskland⋆1864-06-25 Briesen (Wabrzezno) †1941-11-18 OberlausitzNewcomen, Thomas England⋆1663-02-28 Dartmouth †1729-08-05 LondonNewton, Sir Isaac England⋆1642-12-25 Woolsthorpe †1727-03-20 Kensington, LondonNusselt, Ernst Kraft Wilhelm Tyskland⋆1882-11-25 Nurnberg †1957-09-01 MunchenOnsager, Lars Norge/USA⋆1903-11-27 Oslo †1976-10-05 Coral Gables, FLOstwald, Friedrich Wilhelm Lettland/Sovjet⋆1853-09-02 Riga †1932-04-04 GrossbothemOtto, Nikolaus August Tyskland⋆1832-06-14 Holzhausen an der Heide †1891-01-26 KolnPapin, Denis Frankrike⋆1647-08-22 Chitenay †c.1712 LondonParsons, Sir Charles Algernon Irland⋆1854-06-13 London †1931-02-11 Kingston, JamaicaPascal, Blaise Frankrike⋆1623-06-19 Clermont †1662-08-19 ParisPauli, Wolfgang Ernst Osterrike⋆1900-04-25 Wien †1958-12-15 ZurichPeclet, Jean Claude Eugene Frankrike⋆1793-02-10 Besancon †1857-12-06 ParisPeltier, Jean Charles Athanase Frankrike⋆1785-02-22 Ham (Somme) †1845-10-27 ParisPerkins, Jacob USA⋆1766-07-09 Newburyport, MA †1849-07-30 London, U.K.Perrin, Jean Baptiste Frankrike⋆1870-09-30 Lille †1940-04-17 New York CityPetit, Alexis-Therese Frankrike⋆1791-10-02 Vesoul †1820-06-21 ParisPictet, Marc-August Schweiz⋆1752-07-23 Geneve †1825-04-19 GenevePictet, Raoul Pierre Schweiz⋆1846-04-04 Geneve †1929-07-27 ParisPlanck, Max Karl Ernst Ludwig Tyskland⋆1858-04-23 Kiel †1947-10-03 GottingenPlaten, Baltzar Carl von Sverige⋆1898-02-24 Malmo †1984-04-29 YstadPoincare, Jules Henri Frankrike⋆1854-04-29 Nancy †1912-07-17 ParisPoisson, Simeon-Denis Frankrike⋆1781-06-21 Pithviers †1840-04-25 ParisPrevost, Pierre Schweiz⋆1751-03-03 Geneve †1839-04-08 GenevePrigogine, Ilya Ryssland/Belgien⋆1917-01-25 Moskva †2003-05-28 Austin, TX

34

Randall, Merle USA⋆1888-01-29 Poplar Bluff, MO †1950-03-17 Berkeley, CARankine, William John Macquorn Skottland⋆1820-07-02 Edinburgh †1872-12-24 GlasgowRant, Zoran Slovenien⋆1904-09-14 Ljubljana †1972-02-12 MunchenRaoult, Francois-Marie Frankrike⋆1830-05-10 Fournes-en-Veppes †1901-04-01 GrenobleRayleigh, Lord (John William Strutt, 3rd Baron Rayleigh) England⋆1842-11-12 Langford Grove †1919-06-30 WithamReaumur, Rene Antoine Ferchault de Frankrike⋆1683-02-28 La Rochelle †1757-10-18 BermodiereReech, Ferdinand Frankrike⋆1805-09-09 Lampertsloch †1884-05-06 LorientRegnault, Henri Victor Frankrike⋆1810-07-21 Aix-en-Chapelle (Aachen) †1878-01-19 ParisRivaz, Francois-Isaac de Schweiz⋆1752-09-23 Paris †1828-07-30 SionRumford, Graf von/Count (Sir Benjamin Thompson) USA/England⋆1753-03-26 North Woburn, MA †1814-08-21 Auteuil, Fr.Sackur, Otto Tyskland⋆1880-09-18 Breslau †1914-12-17 BerlinSavery, Thomas England⋆c.1650 Shilstone, Devonshire †1715 LondonScheele, Carl Vilhelm Sverige⋆1742-12-19 Stralsund †1786-05-21 KopingSchmidt, Ernst Heinrich Wilhelm Tyskland⋆1892-02-11 Vogelsen †1975-01-22 MunchenSeebeck, Johann Thomas Estland/Tyskland⋆1770-04-09 Reval (Talinn) †1831-12-10 BerlinShannon, Claude Elwood USA⋆1916-04-30 Gaylord, MI †2001-04-24 Medford, MASherwood, Thomas Kilgore USA⋆1903-07-25 Columbus, OH †1976-01-14Siemens, Sir Charles William (Karl Vilhelm) Tyskland/England⋆1823-04-04 Lenthe †1883-11-19 LondonSimon, Sir Francis (Franz Eugene) Tyskland/England⋆1893-07-02 Berlin †1956-10-31 OxfordSomerset, Edward (2nd Marquis of Worcester) England⋆1603-03-09 Raglan Castle †1667-04-03 Worcester HouseStanton, Sir Thomas Edward England⋆1865-12-12 Atherstone †1931-08-30 Pevensey BayStefan, Josef Osterrike (Slovenien)⋆1835-03-24 St. Peter †1893-01-07 WienStern, Otto Tyskland⋆1888-02-17 Sorau (Zary) †1969-08-17 Berkeley, CAStirling, James Skottland⋆1800-07-20 Methven, Perthshire †1876-01-10 Edinburgh

35

Stirling, Robert Skottland⋆1790-10-15 Methven, Perthshire †1878-06-06 GalstonStodola, Aurel Boleslav Slovakien/Schweiz⋆1859-05-10 Liptovsky Svaty Mikulas †1942-12-25 ZurichSzilard, Leo Ungern/USA⋆1898-02-11 Budapest †1964-05-30 La Jolla, CATaylor, Brook England⋆1685-08-18 Edmonton, Middlesex †1731-11-30 LondonTetrode, Hugo Martin Holland⋆1895-03-07 Nieuwer Amstel †1931-01-18 AmstelveenThomson, James Irland/Skottland⋆1822-02-16 Belfast †1892-05-08 GlasgowThomson, William (Lord Kelvin) Irland/Skottland⋆1824-06-26 Belfast †1907-12-17 LargsTorricelli, Evangelista Italien⋆1608-10-15 Faenza †1647-10-25 FlorensTrevithick, Richard England⋆1771-04-13 Illogan †1833-04-22 DartfordTriewald, Marten Sverige⋆1691-11-18 Stockholm †1747-08-08 StockholmTwining, Alexander Catlin USA⋆1801-07-05 New Haven, CT †1884-11-22 New Haven, CTTyndall, John Irland⋆1820-08-02 Carlow †1893-12-04 Haslemere, SurreyUhlhorn, Ulf Johan Henrik Sverige⋆1929-12-27 Stockholm †2009-03-20 LundVan der Waals, Johannes Diderik Holland⋆1837-11-23 Leiden †1923-03-08 AmsterdamVan’t Hoff, Jacobus Henricus Holland⋆1852-08-30 Rotterdam †1911-03-01 Steglitz (Berlin)Volta, Allesandro Giuseppe Antonio Anastasio Italien⋆1745-02-18 Como †1827-03-05 ComoWaterston, John James Skottland⋆1811 Edinburgh †1883-06-18 EdinburghWatt, James Skottland⋆1736-01-19 Greenock †1819-08-25 Heathfield Hall, EnglandWhittle, Sir Frank England⋆1907-06-01 Coventry †1996-08-08 Columbia, MDWien, Wilhelm (Carl Werner Otto Fritz Franz) Tyskland⋆1864-01-13 Fischhausen †1928-08-30 MunchenWiener, Norbert A. USA⋆1894-11-26 Columbia, MO †1964-03-18 StockholmWilcke, Johan Carl Sverige⋆1732-09-06 Wismar †1796-04-18 StockholmWoolf, Arthur England⋆1766-11 Camborne, Cornwall †1837-10-26 GuernseyYoung, Thomas England⋆1773-06-13 Milverton, Somerset †1829-05-10 LondonZeuner, Gustav Anton Tyskland⋆1828-11-30 Chemnitz †1907-10-17 Dresden

36

16 Originalarbeten

1509 Leonardo da Vinci: Manuscript F. Folio 16 verso, Paris: Bibliotheque de l’institutde France.

1629 Branca, G.: Le Machine: volume nuovo et di molto artificio da fare effeti marauig-liosi tanto Spritali . . . , Roma: Ad istanza di Iacomo Mascardi.

1662 Boyle, R.: Appendix till New Experiments Physio-Mechanicall, Touching the Springof the Air and its Effects, (Made, for the most part, in a New Pneumatical Engine),Oxford: H. Hall, Printer to University, for T. Robinson.

1679 Mariotte, E.: Discours de la nature de l’air, de la vegetation des plantes; nouvelledecouverte touchant la vue, Paris: E. Michallet. Utdrag oversatt i William FrancisMagie, A Source Book in Physics, New York: McGraw-Hill, 1935.

1681 Papin, D.: A New Digester or Engine for Softening Bones, Containing the Descrip-tion of its Make and Use in Kookery, Voyages at Sea, Confectionary, Making ofDrinks, Chymistry, and Dying. , London: J. M. for Henry Bonwicke.

1695 Leibniz, G. W.: Specimen dynamicum pro admirandis naturae legibus circa corpo-rum vires et mutuas actiones detegendis et ad suas causas revocandis, Acta erudi-torum Lips. 1695; Op. omnia, 3a Serie, vol. 6, ed. Gerhardt.

1701 Anonym (Newton, Sir Isaac): Scala Graduum Caloris. Philosophical Transactionsof the Royal Society (London) 22, 824–829.

1702 Savery, T.: The Miner’s Friend; or, an Engine to Raise Water by Fire, Described.And Of the manner of Fixing it in Mines with An Account of the several other Usesit is applicable unto: and an Answer To the Objections made against it, London: S.Crouch.

1703 Amontons, G.: La thermometre reduit a une mesure fixe & certaine, & le moyend’y rapporter les observations faites avec les anciens thermometres. Remarques surla Table des degres de chaleur, extraite des Transactions Philosophiques du moisd’Avril 1701. Memoirs de Mathematique et de Physique, tire’s des registres de l’Aca-demie Royale des Sciences, 50–56, 200–212.

1723 Taylor, B.: An Account of an Experiment, Made to Ascertain the Proportion of theExpansion of the Liquor in the Thermometer, with Regard to the Degrees of Heat.Philosophical Transactions of the Royal Society (London), 32, 291.

1724 Fahrenheit, D. G.: Experimenta circa gradum caloris liquorum nonnullorum ebul-lientium instituta [Experiments on the Degree of Heat in Boiling Liquids]. Philosop-hical Transactions of the Royal Society (London), 33, 1–7.

1732 Reaumur, R.: Regles pour construire des thermometres dont les degres soient com-parables. Et qui donnent des idees d’un chaud ou d’un froid qui puissent etre rap-portes a des mesures connues. Histoire de l’Academie Royale des Sciences. Annee1730. Memoires de Mathematique & de Physique, pour la meme Annee., 452–507.

37

1732 Boerhaave, H.: Elementae chemiae, Leiden; i engelsk oversattning av TimothyDallowe, Elements of Chemistry: being the Annual Lectures of Herman Boerhaave,2 volymer, London: J. & J. Pemberton, 1735.

1738 Bernoulli, D.: Hydrodynamica, sive de viribus et motibus fluidorum commentarii,Basel; i engelsk oversattning av T. Carmody och H. Kobus: Hydrodynamics, NewYork: Dover, 1968.

1742 Celsius, A.: Observationer om twanne bestandiga Grader pa en Thermometer.Kongliga Swenska Wetenskaps-Academiens Handlingar 3, 171–180.

1747 Lomonosov, M. V.: Medidationes de Caloris et Frigoris Causa [Reflections on theCause of Heat and Cold], Moscow: Russian Academy, 1747 (1750?).

1756 Cullen, W.: Of the Cold Produced by Evaporating Fluids, and Some Other Meansof Producing Cold. Essays and Observations, Physical and Literary (Edinburgh), II.Edinburgh: William Creech.

1759 Smeaton, J.: An experimental Enquiry concerning the natural Powers of Waterand Wind to turn Mills, and other Machines, depending on a circular Motion. Phi-losophical Transactions of the Royal Society (London) 51(1), 100–174, 1759.

1769 Watt, J.: A New Invented Method of Lessening the Consumption of Steam andFuel in Fire Engines. English Patent No. 913, Jan. 5.

1772 Wilcke, J. C.: Om snons kyla vid smaltningen. Kongliga Swenska Wetenskaps-Academiens Handlingar 33, 97–120, Stockholm.

1777 Scheele, C. W.: Chemische Abhandlung von der Luft und dem Feuer Nebst einemVorbericht von Torbern Bergman, Upsala & Leipzig: Verlegt von Magn. Swederus.

1781 Wilcke, J. C.: Ron om eldens specifiska myckenhet uti fasta kroppar. KongligaSwenska Wetenskaps-Academiens Handlingar 2 (Ser. II), 49–78, Stockholm.

1783 Carnot, L.: Essai sur les Machines en general, Dijon: Defay; senare utvidgad ochreviderad, Principes fondamentaux de l’Equilibre et du mouvement, Paris: Bachelier,1803.

1783 Lavoisier, A. & P. -S. de Laplace: Memoire sur la chaleur. Histoire de l’AcademieRoyale des Sciences (Paris), Annee 1780, 355–408.

1788 Lagrange, J. L.: Mecanique analytique, Paris: Chez La Veuve Desaint, Libraire.

1790 Pictet, M.-A.: Essai sur le feu, Geneve; i engelsk oversattning av W. Belcome, AnEssay on Fire, London, 1791.

1791 Prevost, P.: Sur l’equilibre du feu. Journal de Physique 38, 314–323.

1791 Barber, J.: A Method of Rising Inflammable Air for the Purpose of ProcuringMotion, and Facilitating Metallurgical Operations. British Patent No. 1833, Oct.31.

1798 Rumford, B. Count of: An Inquiry concerning the Source of Heat which is excitedby Friction. Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 88, 80–102.

38

1799 Davy, H.: An Essay on Heat, Light, and the Combinations of Light. Contributionsto Physical and Medical Knowledge, Principally from the West of England, collectedby Thomas Beddoes, M.D.

1800 Herschel, W.: Investigations on the Powers of the Prismatic Colours to Heat andto Illuminate Objects. Series of papers read at the Royal Society, and published inthe Philosophical Transactions, 255–283, London: Bulmer.

1802 Gay-Lussac, J. L.: Recherches sur la dilatation des gaz et des vapeurs. Annales deChimie (1) 43, 137–175.

1802 Dalton, J.: Experimental Essays on the Constitution of Mixed Gases; on the Forceof Steam or Vapour from Water and Other Liquids in Different Temperatures, bothin a Torricellian Vacuum and in Air; on Evaporation; and on the Expansion of Gasesby Heat. [1801.] Memoirs of the Literary and Philosophical Society of Manchester5, 535–602.

1803 Black, J.: Lectures on the Elements of Chemistry, delivered in the University ofEdinburgh; by the late Joseph Black (2 volymer; redaktor: John Robison), London:Longman & Rees; Edinburgh: William Creech.

1803 Henry, W.: Experiments on the Quantity of Gases Absorbed by Water at Diffe-rent Temperature and under Different Pressures. Proceedings of the Royal Society(London), Ser. B 93, 29–42.

1804 Leslie, J.: An Experimental Inquiry into the Nature and Propagation of Heat, Edin-burgh: Poultry for J. Newman.

1804 Biot, J. B.: Memoire sur la propagation de la chaleur, et sur un moyen simple etexact de mesurer les hautes temperatures. Lu a la Classe des Sciences Mathematiqueset Physiques de l’Institut National. Bibliotheque Britannique 27 (1804/1805), 310–329.

1805 Dalton, J.: Experimental Enquiry into the Proportion of the Several Gases orElastic Fluids, Constituting the Atmosphere. Memoirs of the Literary and Philo-sophical Society of Manchester 1, 244–258, 1805. Read Nov. 12, 1802.

1807 Young, T.: Course of Lectures on Natural Philosophy and the Mechanical Arts,London: W. Savage for Joseph Johnson.

1808 Fourier, J. B.: Memoire sur la propagation de la chaleur dans les corps solides.Nouveau Bulletin des Sciences par la Societe philomatique de Paris 1, 112–116;Presente le 21 decembre 1807.

1809 Gay-Lussac, J. L.: Memoire sur la combinaison des substances gazeuses, les unesavec les autres. Memoires de Physique et de Chimie de la Societe d’Arcueil 2, 207–234 [Memoir on the Combination of Gaseous Substances with Each Other, AlembicClub Reprint No. 4, Edinburgh, 1890].

1809 Prevost, P.: Du calorique rayonnant, Paris/Geneva: J. J. Paschoud.

39

1811 Avogadro, A.: Essai d’une maniere de determiner les masses relatives des moleculeselementaires des corps, et les proportions selon lesquelles elles entrent dans ces com-binations. Journal de Physique 73, 58–76 [Essay on a Manner of Determining theRelative Masses of the Elementary Molecules of Bodies, and the Properties in WhichThey Enter into These Compounds, Alembic Reprint No. 4, Edinburgh, 1890].

1811 Hachette, J. N. P.: Traite elementaire des Machines, Paris: J. Klostermann fils.

1812 Delaroche, F.: Observations sur la calorique rayonnant. Journal de Physique, deChemie, d’Histoire Naturelle et des Arts 75, 201–221.

1813 Delaroche, F. & Berard, J.-E.: Memoire sur la determination de la chaleur spe-cifique des differens gaz. Annales de Chimie 85, 72–110; 113–182 (Feb. 1813); avenpublicerad av Paris: Peronneau, 1813, 115 s.

1816 Laplace, P.-S. de: Sur la vitesse du son dans l’air et dans l’eau. Annales de Chimieet de Physique (2) 3, 238–241.

1816 Herapath, J.: On the Physical Properties of Gases. Annals of Philosophy (1) 8,56–60.

1816 Stirling, R.: Improvements for diminishing the consumption of fuel, and in par-ticular an engine capable of being applied to the moving machinery on a principleentirely new, English Patent No. 4081, November 16.

1817 Dulong, P. L. & Petit, A. T.: Des recherches sur la mesure des temperatureset sur les lois de la communication de la chaleur [Researches on the Measure ofTemperature and the Laws of Communication of Heat]. Annales de Chimie et dePhysique (2) 7, 113–154; 225–264; 337–367.

1819 Dulong, P. J. & Petit, A. T.: Recherches sur quelques points importants de latheorie de la chaleur. Journal de Physique 89, 80–93; i engelsk oversattning: Rese-arches on Several Points of Importance in the Theory of Heat. Magie, W. F. (ed.):A Source book in Physics, New York: McGraw-Hill, 1935.

1819 Clement, N. & Desormes, C. B.: Memoire sur la theorie des machines a feu.Extrait. Bulletin des sciences par la Societe philomatique de Paris 6, 115–118.

1820/1 Navier, C. L. M.-H.: Sur la variation de temperature qui accompagne les change-ments de volume des gaz. Bulletin des Sciences et la Societe Philomatique de Paris,pp. 97–100, 1920; Annales de Chimie 17, 372–379, 1921.

1821 Herapath, J.: A mathematical inquiry into the causes, laws and principal phenome-na of Heat, Gases, Gravitation, etc. Annals of Philosophy (2) 1, 273–293; 340–351;401–416.

1822 Seebeck, T. J.: Magnetische Polarisation der Metalle und Erze durch Temperatur-Differenz. Abhandlungen der Preussischen Akademie (Berlin), Wissenschaften, 265–373.

1822 Fourier, J.: Theorie analytique de la chaleur, Paris: Gauthier-Villars; i engelsk over-sattning av Alexander Freeman: The Analytical Theory of Heat, Cambridge: Cam-bridge University Press, 1878.

40

1822 La Tour, C. C. de: Expose de quelques resultats obtenus par l’action combinee dela chaleur et de la compression sur certains liquides, tels que l’eau, l’alcool, l’ethersulfurique et l’essence de petrole rectifiee. Annales de Chimie et de Physique, serie2 21, 127–132; Supplement, 178–182, 1822.

1823 Poisson, S.-D.: Sur la chaleur des gaz et des vapeurs. Annales de Chimie et dePhysique (2) 23, 337–352.

1823 Laplace, P. S.: Traite de mecanique celeste, Tome 5, Livre XII, Paris: Bachelier.

1824 Carnot, S.: Reflexions sur la puissance motrice du feu et sur les machines propres adevelopper cette puissance, Paris: Bachelier; i engelsk oversattning av R. H. ThurstonReflections on the Motive Power of Heat and on Machines fitted to develop thisPower, New York: ASME, 1943.

1829 Coriolis, G. -G.: Du calcul de l’effet des machines, Paris: Carilian-Goeury, Libraire,1829.

1829 Peclet, E.: Traite de la chaleur et de ses applications aux arts et aux manufactures,Paris: Canel; 3:e upplagan (Traite de la chaleur consideree dans ses applications),Paris: Masson, 1861.

1832 Duhamel, J. M. C.: Sur les equation generales de la propagation de la chaleur dansles corps solides dont la conductibilite n’est pas la meme dans tous les sens. Journalde l’Ecole Polytechnique 13, Cahier 21, 356–399.

1833 Ericsson, J.: Air Engines, British Patent No. 6409, Sept. 1833.

1833 Graham, T.: On the law of the diffusion of gases. The London, Edinburgh, andDublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 2, 175–190, 269–276,351–358.

1834 Clapeyron, E.: Memoire sur la puissance motrice de la chaleur. Journal de l’EcolePolytechnique 14, Cahier 23, 153–190; i engelsk oversattning: Memoir on the MotivePower of Heat, Scientific Memoirs 1 (ed. R. Taylor), 347–376, 1837, London.

1834 Peltier, J. C.: Note sur une pince thermo-electrique et experiences sur la caloricitedes courants electriques. Annales de Chimie et de Physique (2) 56, 371–387.

1835 Ampere, A. M.: Note sur la chaleur et sur la lumiere considerees comme resultantde mouvements vibratoires. Annales de Chimie et de Physique (2) 58, 432–444.

1836 Forbes, J. D.: On the Refraction and Polarization of Heat. Transactions of theRoyal Society of Edinburgh 13, 131–168, 446–471.

1839 Grove, W. R.: On a New Voltaic Battery of Great Energy. The London, Edinburgh,and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 14, 127–130.

1839 Poncelet, J. V.: Introduction a la mecanique industrielle, physique ou experimen-tale. Metz: Mme. Thiel, 1839.

1840 Hess, G. H.: Recherches thermochimiques. Bulletin Scientifique Academie Imperialedes Sciences 8, 257–272.

41

1840 Joule, J. P.: On the Production of Heat by Voltaic Electricity. Proceedings of theRoyal Society (London), Ser. A 4, 280–281.

1841 Joule, J. P.: On the Heat Evolved by Metallic Conductors of Electricity, and in theCells of Battery during Electrolysis. The London, Edinburgh, and Dublin Philosop-hical Magazine and Journal of Science (3) 19, 260–277.

1842 Mayer, J. R.: Bemerkungen uber die Krafte der unbelebten Natur. Annalen derChemie und Pharmacie 42, 233–240 (maj 1842); i engelsk oversattning av G. C.Foster: Remarks on the forces of inorganic nature. The London, Edinburgh, andDublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 24, 371–377, 1862.

1843 Joule, J. P.: On the Calorific Effects of Magneto-Electricity, and on the MechanicalValue of Heat. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine andJournal of Science (3) 23, 263–276, 347–355, 435–443.

1845 Holtzmann, C.: Ueber die Warme und Elasticitat der Gase und Dampfe, Mann-heim: Loffler; i engelsk oversattning av W. Francis: On the Heat and Elasticity ofGases and Vapours. Scientific Memoirs 4 (ed. R. Taylor), 189–217, London, 1846.

1845 Joule, J. P.: On the Changes of Temperature Produced by the Rarefaction andCondensation of Air. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazineand Journal of Science (3) 26, 369–383.

1845 Mayer, J. R.: Die organische Bewegung in ihrem Zusammenhange mit dem Stoff-wechsel. Ein Beitrag zur Naturkunde, Heilbronn: Dechsler; i engelsk oversattningav R. B. Lindsay: The Motions of Organisms and their Relation to Metabolism. AnEssay in Natural Science, ur R. B. Lindsay, Julius Robert Mayer, Prophet of Energy,Oxford: Pergamon, 1973.

1845 Joule, J. P.: On the Existence of an Equivalent Relation between Heat and the Ordi-nary Forms of Mechanical Power. The London, Edinburgh, and Dublin PhilosophicalMagazine and Journal of Science (3) 27, 205–207.

1845 Faraday, M.: On the Liquefaction and Solidification of Bodies generally existing asGases. Philosophical Transactions of the Royal Society of London 135(1), 155–177.

1846 Waterston, J. J.: On the Physics of Media that are Composed of Free and PerfectlyElastic Molecules in a state of Motion. (Abstract.) Proceedings of the Royal Society(London), Ser. A 5, 604. (Publicerad i full form i Philosophical Transactions of theRoyal Society 183, 1–77, 1893.)

1847 Joule, J. P.: On Matter, Living Force, and Heat. Manchester Courier (5/12 maj).

1847 Regnault, V.: Relation des experiences . . . pour determiner les principales lois etles donnes numeriques qui entrent dans le calcul des machines a vapeaur. Memoiresde l’Academie des Sciences de l’Institute de France 21, 1–767.

1847 Helmholtz, H. von: Ueber die Erhaltung der Kraft, Berlin: G. Reimer. I engelskoversattning av John Tyndall: On the Conservation of Force; a Physical Memoir,Scientific Memoirs, Natural Philosophy, Eds. J. Tyndall & W. Francis, London:Taylor & Francis, 114–162, 1853.

42

1848 Thomson, W.: On an Absolute Thermometric Scale Founded on Carnot’s Theoryof the Motive Power of Heat, and Calculated from Regnault’s Observations. Pro-ceedings of the Cambridge Philosophical Society 1 (1843/1863), No. 5, 66–71; TheLondon, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3)33, 313–317.

1849 Thomson, W.: An Account of Carnot’s Theory of the Motive Power of Heat, withNumerical Results Deduced from Regnault’s Experiments on Steam. Transactionsof the Royal Society of Edinburgh 16, 541–574.

1849 Thomson, J.: Theoretical Considerations on the Effect of Pressure in Loweringthe Freezing Point of Water. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 16,575–580.

1850 Joule, J. P.: On the Mechanical Equivalent of Heat. Philosophical Transactions ofthe Royal Society (London) 140, 61–82.

1850 Thomson, W.: The Effect of Pressure in Lowering the Freezing Point of Water,Experimentally Demonstrated. The London, Edinburgh, and Dublin PhilosophicalMagazine and Journal of Science (3) 37, 123–127.

1850 Thomson, W.: On a Remarkable Property of Steam Connected with the Theoryof the Steam-Engine. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazineand Journal of Science (3) 37, 386–389.

1850 Clausius, R.: Ueber die bewegende Kraft der Warme und die Gesetze, welche sichdaraus fur die Warmelehre selbst ableiten lassen. Annalen der Physik und Chemie(2) 79, 368–397, 500–524; i engelsk oversattning av John Tyndall: On the MovingForce of Heat, and the Laws regarding Nature of Heat itself which are Deducibletherefrom. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journalof Science (4) 2, 1–21, 102–119, 1851.

1850 Rankine, W.: On the Mechanical Action of Heat, especially in Gases and Vapours.Transactions of the Royal Society of Edinburgh 20 (1850–1853), Part 1, 147–190.

1851 Rankine, W.: On the Economy of Heat in Expansive Machines. Transactions ofthe Royal Society of Edinburgh 20 (1850–1853), Part 2, 205–210.

1851 Thomson, W.: On the Dynamical Theory of Heat; with Numerical Results deducedfrom Mr. Joule’s “Equivalent of Thermal Unit”, and M. Regnault’s “Observations onSteam”, Parts I–III. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 20 (1850–1853),Part 2, 261–268.

1851 Waterston, J. J.: On a General Theory of Gases. Report of the 21st Meeting ofthe British Association for the Advancement of Science, Ipswich (Pt. 2), p. 6; avenPhilosophical Transactions of the Royal Society (London) 183, p. 79, 1893.

1851 Joule, J. P.: Some Remarks on Heat, and the constitution of elastic fluids. [1848]Memoirs of the Literary and Philosophical Society of Manchester 9, 107–114, Nov.1851.

43

1852 Thomson, W.: On a Universal Tendency in Nature to the Dissipation of MechanicalEnergy. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal ofScience (4) 4, 304–306. Aven i Transactions of the Royal Society of Edinburgh 20

(1850/1853), Part 3 (April 19, 1852), 139–142.

1852 Joule J. P.: On the Air-Engine. Philosophical Transactions of the Royal Society(London) 142, 65–77.

1852 Joule J. P. & Thomson, W.: On the Thermal Effects Experienced by Air Rushingthrough Small Apertures. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Maga-zine and Journal of Science (4) 4, 481–492.

1853 Rankine, W.: On the Mechanical Action of Heat. Transactions of the Royal Societyof Edinburgh 20 (1850–53), Part 4, 565–590.

1853 Rankine, W.: On the General Law of the Transformation of Energy. Proceedingsof the Royal Philosophical Society of Glasgow 3, 276–280 (5 January 1853). Aven iThe London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science(4) 5, 106–117.

1853 Reech, F.: Theorie generale des effets dynamiques de la chaleur. Journal de Mathe-matiques Pures et Appliquees 18, 357–568.

1854 Rankine, W.: On the Geometrical Representation of the Expansive Action of Heat,and the Theory of Thermo-dynamic Engines. Philosophical Transactions of theRoyal Society (London) 144, 115–175.

1854 Clausius, R.: Ueber eine veranderte Form des zweiten Hauptsatzes der mechani-schen Warmetheorie. Annalen der Physik und Chemie 93, 481–506; i engelsk over-sattning: On a Modified Form of the Second Fundamental Theorem in the Mecha-nical Theory of Heat. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazineand Journal of Science (4) 12, 81–98, 1856.

1855 Fick, A.: Ueber Diffusion. Annalen der Physik und Chemie 94, 59–86; On liquiddiffusion. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journalof Science (4) 10, 30–39.

1856 Kronig, K.: Grundzuge einer Theorie der Gase. Annalen der Physik und Chemie99, 315–322.

1857 Clausius, R.: Ueber die Art der Bewegung, welche wir Warme nennen. Annalen derPhysik und Chemie 100, 353–380; i engelsk oversattning: The London, Edinburgh,and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 14, 108–127, 1857.

1858 Cannizzaro, S.: Sunto di un corso di filosofia chimica fatto nella Reale Universitadi Genova. Nuovo Cimento (Pisa) 7, 321–366; i engelsk oversattning: Alembic ClubReprints, No. 18, Edinburgh, 1910.

1858 Clausius, R.: Ueber die mittlere Lange der Wege, welche bei der Molecularbewegunggasformiger Korper von den einzelnen Moleculen zuruckgelegt werden; nebst eini-gen anderen Bemerkungen uber die mechanische Warmetheorie. Annalen der Physikund Chemie 105, 239–258.

44

1859 Rankine, W.: A Manual of the Steam Engine and other Prime Movers, London &Glasgow: Griffin.

1860 Lenoir, E.: Moteur a air dilate par la combustion du gaz de l’eclairage enflammepar l’electricite. French Patent No. 43624, Jan. 24.

1860 Maxwell, J. C.: Illustrations of the Dynamical Theory of Gases. Part 1. On the Mo-tions and Collisions of Perfectly Elastic Spheres. Part 2. On the Process of Diffusionof Two or more Kinds of Moving Particles among one another. The London, Edin-burgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 19, 19–32; 20,21–37.

1860 Kirchhoff, G. & Bunsen, R.: Chemische Analyse durch Spectralbeobachtungen.Annalen der Physik und Chemie 110, 161–189.

1860 Zeuner, G.: Grundzuge der mechanischen Warmetheorie, Freiberg: J. G. Engel-hardt; i engelsk oversattning av J. F. Klein: Technical Thermodynamics, New York:Van Nostrand, 1907.

1862 Beau de Rochas, A.: New Investigations into the Practical Conditions for GreaterUtilization of Heat and in General of Motive Power with Applications for Railroadsand Navigation (pa franska). French Patent No. 52539, Paris, Jan. 16.

1863 Tyndall, J.: Heat Considered as a Mode of Motion. London: Longman, Green,Longman, Roberts & Green, 1863 (6th Edition, 1880).

1865 Loschmidt, J. J.: Zur Grosse der Luftmolekule [On the Size of the Air Molecules].Proceedings of the Academy of Science of Vienna 52, 395–413.

1865 Clausius, R.: Ueber verschiedene fur die Anwendung bequeme Formen der Haupt-gleichungen der mechanischen Warmetheorie. Annalen der Physik und Chemie 125,353–400; i engelsk oversattning av R. B. Lindsay: On Different Forms of the Funda-mental Equations of the Mechanical Theory of Heat and their Convenience of Appli-cation. The Second Law of Thermodynamics (ed. J. Kestin), 162–193, Stroudsburg,PA: Dowden, Hutchinson and Ross, 1976.

1866 Boltzmann, L.: Uber die mechanische Bedeutung des zweiten Hauptsatzes derWarmetheorie. Sitzungsberichte der Kgl. Akad. Wiss. Wien Math.-Naturw. Kl. 53,195–220.

1867 Clausius, R.: Abhandlungen uber die mechanische Warmetheorie, 2 Vols., Braun-schweig: Friedrich Vieweg & Sohn, 1864/7; i engelsk oversattning av Walter R.Browne: Mechanical Theory of Heat, Editor: T. A. Hirst, London: John Van Voorst,1887.

1867 Maxwell, J. C.: On the Dynamical Theory of Gases. Philosophical Transactions ofthe Royal Society (London) 157, 49–88.

1869 Andrews, T.: On the Continuity of the Gaseous and Liquid States of Matter.Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 159, 575–590.

1869 Amagat, E.-H.: De l’influence de la temperature sur les ecarts de la loi de Mariotte.Comptes Rendus Hebdomadaires des Seances de l’Academie des Sciences (Paris) 68,1170–1173.

45

1869 Massieu, F.: Sur les fonctions caracteristiques des divers fluides. Addition au Pre-cedent memoire sur les fonctions caracteristiques. Comptes Rendus Hebdomadairesdes Seances de l’Academie des Sciences (Paris) 69, 858–862, 1057–1061.

1871 Maxwell, J. C.: Theory of Heat, London: Longmans Green & Co.

1872 Brayton, G.: Gas Engine, British Patent No. 432, February 10; U.S. Patent No.125, April 2.

1872 Boltzmann, L.: Weitere Studien uber das Warmegleichgewicht unter Gasmolekulen[Further Studies on Heat Equilibrium among Gas Molecules]. Classe der KaiserlicheAkademie der Wissenschaften (Wien), Sitzungsberichte II Abt. 66, 275–370; eng-elsk oversattning i Brush, S. G.: Kinetic Energy, Vol. 2, 88–175, Oxford: PergamonPress, 1965.

1873 Gibbs, J. W.: Graphical Methods in the Thermodynamics of Fluids. Transactionsof the Connecticut Academy of Arts and Sciences 2(Article 11), 309–342; A Methodof Geometrical Representation of the Thermodynamic Properties of Substances byMeans of Surfaces. Transactions of the Connecticut Academy of Arts and Sciences2(Article 14), 382–404.

1873 van der Waals, J. D.: Over de Continuıteit van den Gas– en Vloeistoftoestand[Essay on the Continuity of the Liquid and Solid states], Dissertation, Leyden Uni-versity, A. W. Sijthoff.

1876/8 Gibbs, J. W.: On the Equilibrium of Heterogeneous Substances. I. II. Transactionsof the Connecticut Academy of Arts and Sciences 3, 108–248 (Article 5, 1876), 343–524 (Article 10, 1878).

1877 van der Waals, J. D.: Sur le nombre relatif des chocs que subit une moleculesuivant qu’elle se meut au milieu de molecules supposees en repos, et sur l’influenceque les dimensions des molecules, dans la direction du mouvement relatif, exercentsur le nombre des chocs. Archives Neerlandaises. Sci. Ex. Nat. 12, 201–216.

1877 Boltzmann, L.: Der zweite Hauptsatz der mechanischen Warmetheorie, Foredragvid Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften 1877, Wien. Wien: Geholds & Sohn(1886). Se aven: Ueber die Beziehung zwischen dem zweiten Hauptsatze der mecha-nischen Warmetheorie und der Wahrscheinlichkeitsrechnung, respective den Satzenuber das Warmegleichgewicht. [1877.] Sitzungsberichte der Akademie der Wissen-schaften II, Wien 76, 373–435, 1878.

1878 Linde, C.: Kalteerzeugungsmaschine, Patent-Urkunde No. 1250 des KaiserlichenPatentamt. (29. Mai 1878).

1878 Cailletet, L.: Recherches sur la liquefaction des gaz. Annales de Chimie et de Phy-sique (5) 15, 132–144.

1878/9 Clerk, D.: British Patent No. 3045, Aug. 1, 1878 (tvataktsmotor). Engineering(June 27, 1879), pp. 574–575.

1879 Stefan, J.: Ueber die Beziehung zwischen der Warmestrahlung und Temperatur.Sitzungsberichte der Akademie der Wissenschaften II, Wien 79, 391–428.

46

1879 Planck, M.: Uber den zweiten Hauptsatz der mechanischen Warmetheorie, Disser-tation, Univ. Munchen.

1881 Lorenz, L.: Ueber das Leitungsvermogen der Metalle fur Warme und Electricitat.Annalen der Physik und Chemie 13, 422–447; 582–606.

1882 von Helmholtz, H.: Die Thermodynamik chemischer Vorgange. Sitzungsberichteder Koniglich Preussischen Akademie der Wissenschaften zu Berlin. 1882, I. 22–39.

1883/5 Graetz, L.: Ueber die Warmeleitungsfahigkeit von Flussigkeiten. Annalen der Phy-sik und Chemie 18, 79–94, 1883; 25, 337–357, 1885.

1884 Boltzmann, L.: Ableitung des Stefan’schen Gesetzes, betreffend die Abhangigkeitder Warmestrahlung von der Temperatur aus der electromagnetischen Lichttheorie.Annalen der Physik und Chemie 22, 291–294.

1884 Le Chatelier, H. L.: Sur un enonce general des lois des equilibres chimiques. Comp-tes Rendus Hebdomadaires des Seances de l’Academie des Sciences (Paris) 99, 786–789.

1886 Duhem, P.: Le potentiel thermodynamique et ses applications a la mecanique chi-mique et a la etude des phenomenes electriques, Paris: Hermann.

1886 Callendar, H. L.: On the Practical Measurements of Temperature. Experimentsmade at the Cavendish Laboratory, Cambridge. Proceedings of the Royal Society(London), Ser. A 41, 231–238.

1887 Raoult, F. M.: Loi generale des tensions de vapeur des dissolvant [General Law ofthe Vapor Pressure of Solvents]. Comptes Rendus Hebdomadaires des Seances del’Academie des Sciences (Paris) 104, 1430–1433 (May 23, 1887).

1887 Van’t Hoff, J. H.: Die Rolle des osmotischen Druckes in der Analogie zwischen Los-ungen und Gasen [The Role of Osmotic Pressure in the Analogy between Solutionsand Gases]. Zeitschrift fur Physikalische Chemie 1, 481–508, 1887.

1888 Antoine, L. C.: Tensions des vapeurs: nouvelle relation entre les tensions et les tem-peratures, Comptes Rendus Hebdomadaires des Seances de l’Academie des Sciences(Paris) 107, 681–684.

1889 Gouy, G.: Sur l’energie utilisable. Journal de Physique II. 8, 501–518; Sur les trans-formations et l’equilibre en thermodynamique. Comptes Rendus Hebdomadaires desSeances de l’Academie des Sciences (Paris) 108, 507–509.

1889 Arrhenius, S.: Uber die Reaktionsgeschwindigkeit bei der Inversion von Rohrzuckerdurch Sauren [On the Reaction Velocity of the Inversion of Cane Sugar by Acids].Zeitschrift fur Physikalische Chemie 4, 226–248.

1890 Van der Waals, J. D: Molekulartheorie eines Korpers, der aus zwei verschiedenenStoffen besteht [Molecular Theory of a Substance Composed of Two Different Spe-cies]. Zeitschrift fur Physikalische Chemie 5, 133–173.

47

1893 Diesel, R.: Arbeitsverfahren und Ausfuhrungsart fur Verbrennungsmaschinen. Deut-sche Patent, DRP 67207 (23. Februar 1893); Theorie und Konstruktion eines ratio-nellen Warmemotors zum Ersatz der Dampfmaschinen und der heute bekanntenVerbrennungsmotoren, Berlin: Springer, 1893.

1892 Waterston, J. J.: On the Physics of Media that are Composed of Free and PerfectlyElastic Molecules in a State of Motion. Philosophical Transactions of the RoyalSociety (London), Ser. A 183, 1–80.

1892 Duhem, P.: Commentaire aux principes de la thermodynamique, Journal de Mathe-matique pures et appliquees 8 (4), 269–330.

1892/3 Diesel, R.: Arbeitsverfahren und Ausfuhrungsart fur Verbrennungsmaschinen. Deut-sche Patent, DRP 67207 (28. Februar 1892); Theorie und Konstruktion eines ratio-nellen Warmemotors zum Ersatz der Dampfmaschinen und der heute bekanntenVerbrennungsmotoren, Berlin: Springer, 1893.

1893 Amagat, E.-H.: Memoire sur lelasticite et la dilatabilite des fluides jusqu’aux treshautes pressions. Annales de Chimie et de Physique (6) 29, 68–136, 505–574.

1894 Kirchhoff, G.: Vorlesungen uber die Theorie der Warme. Leipzig: Verlag von B. G.Teubner.

1896 Mach, E.: Die Principien der Warmelehre, Historich-kritisch entwickelt, Leipzig:Verlag von Johan Ambrosius Barth.

1896 Wien, W.: Ueber die Energieverteilung im Emissionspektrum eines schwarzen Kor-pers. Annalen der Physik und der Chemie 58, 662–669.

1897 Planck, M.: Vorlesungen uber Thermodynamik, Leipzig: Verlag von Veit & Com-panie.

1897 Stanton, T. E.: On the Passage of Heat between Metal Surfaces and Liquids inContact with Them. Philosophical Transactions of the Royal Society (London), Ser.A 190, 67–88.

1898 Stodola, A.: Die Kreisprozesse der Gasmaschine. Zeitschrift des VDI 42(38), 1045–1052; 42(39), 1086–1091.

1898 Berthelot, D.: Sur la determination rigoreuse des poids moleculaires des gaz enpartant de leurs densites et de l’ecart que celles-ci presentent par la rapport a la loide Mariotte. Comptes rendus de l’Academie des sciences (Paris) 126, 954–956; Surles poids moleculaires des gaz facilement liquefiables. Comptes rendus de l’Academiedes sciences (Paris) 126, 1415–1418.

1899 Dewar, J.: On the Boiling Point of Liquid Hydrogen under Reduced Pressure.Proceedings of the Royal Society (London), Ser. A 64, 227–231.

1900 Rayleigh, J. W. S.: Remarks upon the Law of Complete Radiation. The London,Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (5) 49, 539–540.

1900 Drude, P. K. L.: Zur Elektronentheorie der Metalle. I, II, III. Annalen der Physik1, 556–613.

48

1900/1 Planck, M.: Ueber irreversible Strahlungsvorgange. Annalen der Physik (4) 1, 69–123; 6, 818–832.

1901 Benard, H.: Les tourbillons cellulaires dans une nappe liquide transportant de lachaleur par convection en regime permanent. Annales de Chimie et de Physique (7)23, 62–144.

1903 Stodola, A. B.: Die Dampfturbinen und die Aussichten der Warmekraft-maschi-nen, Berlin; i engelsk oversattning av L. C. Loewenstein: Steam Turbines (withan Appendix on Gas Turbines and the Future of Heat Engines), New York: VanNostrand, 1905.

1904 Mollier, R.: Neue Diagramme zur technischen Warmelehre. Zeitschrift des Vereinesdeutscher Ingenieure 48, 271–275.

1905 Jeans, J. H.: On the Partition of Energy between Matter and Aether. The London,Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (5) 10, 91–98.

1905 Hasenohrl, F.: Zur Theorie der Strahlung in bewegten Korpern. Berichtigung. An-nalen der Physik 16, 589–592 (26. Jan. 1905).

1905 Einstein, E.: Ist die Tragheit eines Korpers von seinem Energieinhalt abhangig?Annalen der Physik 18, 639–641 (27. Sep. 1905).

1905 Einstein, E.: Uber die von der molekularkinetischen Theorie der Warme geforderteBewegung von in ruhenden Flussigkeiten suspendierten Teilchen [On the motionof elements of small particles suspended in stationary liquids as required by themolecular-kinetic theory of heat]. Annalen der Physik 17(8), 549–560.

1906 Einstein, E.: Eine neue Bestimmung der Molekuldimensionen. Annalen der Physik19, 289–306; Zur Theorie der Brownschen Bewegung. Annalen der Physik 19, 371–381.

1906 Nernst, W.: Ueber die Berechnung chemischer Gleichgewichte aus thermischenMessungen. Nachrichten von der Konigliche Gesellschaft der Wissenschaften zuGottingen, Heft 1, 1–40. Sitzung 23. Dezember 1905.

1906 Mollier, R.: Neue Tabellen und Diagramme fur Wasserdampf, Berlin: Springer.

1907 Einstein, A.: Die Plancksche Theorie der Strahlung und die Theorie der spezifischenWarme. Annalen der Physik 22, 180–190 & 800.

1908 Poincare, H.: Thermodynamique, Paris: Gauthier-Villars.

1908 Perrin, J.: L’agitation moleculaire et le mouvement Brownien. Comptes rendus del’Academie des sciences (Paris) 146, 967–970; Grandeur des molecules et charge del’electron. Comptes rendus de l’Academie des sciences (Paris) 147, 594–596.

1909 Caratheodory, C.: Untersuchungen uber die Grundlagen der Thermodynamik.Mathematische Annalen 67, 355–386.

1909 Larmor, J.: On the Statistical Thermo-dynamical Relations of Radiant Energy.Proceedings of the Royal Society (London), Ser. A 83, 82–95.

49

1910 Prandtl, L.: Eine Beziehung zwischen Warmeaustausch und Stromungswiderstandder Flussigkeiten. Physikalische Zeitschrift 11, 1072–1078.

1911 Sackur, O.: Zur kinetischen Begrundung des Nernstschen Warmetheorems. Annalender Physik 34, 455–468.

1911 Knudsen, M.: Die molekulare Warmeleitung der Gase und der Akkommodations-koeffizient. Annalen der Physik 34, 593–656.

1911 Kamerling Onnes, H.: On the Sudden Change in the Rate at Which the Re-sistance of Mercury Disappears. Communication from the Physical Laboratory ofthe University of Leiden, Nos. 119, 120, 122, 124.

1911 Duhem, P.: Energetique, Paris: Gauthiers-Villars.

1911 Nernst, W. & Lindemann, F. A.: Spezifische Warme und Quantentheorie. Zeits-chrift fur Elektrochemie und angewandte physikalische Chemie 17(18) 817–827.

1911 Carrier, W. H.: Rational Psychrometric Formulae: their Relation to the Problemsof Meteorology and of Air Conditioning. Transactions of the American Society ofMechanical Engineers (ASME) 33, 1005–1053.

1912 Tetrode, H. M.: Die chemische Konstante der Gase und das elementare Wirkungs-quantum [The chemical constant of gas and the elementary quantum effect]. Annalender Physik 38(7), 434–442; 39(11), 255–256.

1912 Planck, M.: Ueber neuere thermodynamische Theorien (Nernstsches Warmetheoremund Quanten-Hypothese). Berichte der Deutschen chemischen Gesellschaft 45, 5–23.

1912 Born, M. & von Karman, T.: Ueber Schwingungen im Raumgitter. PhysikalischeZeitschrift 13, 297–309.

1912 Debye, P.: Zur Theorie der spezifischen Warmen. Annalen der Physik 39, 789–839.

1912 Holzwarth, H.: The Gas Turbine. Theory, Construction, and Records of the ResultsObtained from Two Actual Machines, London: Charles Griffin & Company, Ltd.

1914 Ehrenfest, P.: Zum Boltzmannschen Entropie-Wahrscheinlichkeits-Theorem [OnBoltzmann’s entropy-probability theorem. I.]. Physikalische Zeitschrift 15, 657–663.

1915 Nusselt, W.: Das Grundgesetz des Warmeuberganges. Gesundheits-Ingenieur 38

(42), 477–482; 490–496.

1917 Chapman, S.: On the Kinetic Theory of a Gas. Part II. A Composite MonatomicGas: Diffusion, Viscosity, and Thermal Conduction. Philosophical Transactions ofthe Royal Society (London), Ser. A 217, 115–197.

1917 Enskog, D.: Kinetische Theorie der Vorgange in massig verdunnten Gasen, Dok-torsavhandling, Uppsala Universitet.

1920 Stern, O.: Eine direkte Messung der thermischen Molekulargeschwindigkeit [A directmeasurement of thermal molecular speed.] Zeitschrift fur Physik 2, 49–56; Nachtragzu ’Eine direkte Messung der thermischen Molekulargeschwindigkeit’ [Addition tomy work ’A direct measurement of thermal molecular speed’.] Zeitschrift fur Physik3, 417–421.

50

1921 Born, M.: Kritische Betrachtungen zur traditionellen Darstellung der Thermo-dynamik. Physikalische Zeitschrift 22, 218–224, 249–254, 282–286.

1921 Platen, B. von & Munters, C.: Absorptionskylaggregat. Svenskt patent SE57398.

1922 Szilard, L.: Uber die thermodynamischen Schwankungserscheinungen, Dissertation(August 1922), Univ. Berlin.

1923 Lewis, G. N. & Randall, M.: Thermodynamics and the Free Energy of ChemicalSubstances, New York: McGraw-Hill.

1924 Bose, S.: Warmegleichgewicht im Strahlungsfeld bei Anwesenheit von Materie [Ther-mal equilibrium of the radiation field in the presence of matter]. Zeitschrift fur Physik27, 384–392.

1927 De Donder, T.: L’Affinite, Paris: Gauthier-Villars.

1929 Szilard, L.: Uber die Entropieverminderung in einem thermodynamischen Systembei Eingriffen intelligenter Wesen. Zeitschrift fur Physik 53, 840–846. I engelsk over-sattning: On the Decrease in Entropy in Thermodynamic Systems by the Interven-tion of Intelligent Systems. Behavioral Science 9, 301–310, 1964.

1929 Schmidt, E.: Verdunstung undWarmeubertragung.Gesundheits-Ingenieur 29, 525–529, 1929.

1930 Nusselt, W.: Warmeubergang, Diffusion und Verdunstung. Zeitschrift fur ange-wandte Mathematik und Mechanik 10, 105–121.

1930 Pauli, W.: Open Letter to “Radioactive ladies and gentlemen” (Dec. 4, 1930); ater-givet i Vierteljahrsschrift der Naturforschenden Gesellschaft in Zurich 102, 1957;engelsk oversattning i Physics Today 31, 1978.

1931 Onsager, L.: Reciprocal Relations in Irreversible Processes. Physical Review 37,405–426; 38, 2265–2279.

1931 Lewis, G. N.: Generalized Thermodynamics including the Theory of Fluctuations.Journal of the American Chemical Society 53(7), 2578–2588, 1931.

1932 Keenan, J. H.: A Steam Chart for Second Law Analysis. Mechanical Engineering54, 195–204.

1933 Colburn, A. P.: A Method of Correlating Forced Convection Heat Transfer Dataand a Comparison with Fluid Friction. Transactions of the American Institute ofChemical Engineers (AIChE) 29, 174–210.

1934 Knudsen, M.: The Kinetic Theory of Gases: Some Modern Aspects, London: Meth-uen.

1936 Keenan, J. H. & Keyes, F. G.: Thermodynamic Properties of Steam, IncludingData for the Liquid and Solid Phases. New York: John Wiley and Sons.

1936 Jakob, M.: Heat Transfer in Evaporation and Boiling. I., II. Mechanical Engineering(ASME) 58, 643, 729–739.

51

1937 Sherwood, T. G.: Absorption and Extraction, New York/London: McGraw-HillBook Company, Inc.

1937 Simon, F.: On the Third Law of Thermodynamics. Physica 4, No. 10 (23 Novem-ber), 1089–1096.

1938 Landau, L. & Lifshitz, E.: Statistical Physics, Oxford: The Clarendon Press.

1939 Kapitza, P.: Expansion Turbine producing Low Temperatures applied to Air Li-quefaction. Journal of Physics - USSR 1, 7–28.

1939 Fowler, R. H. & Guggenheim, E. A.: Statistical Thermodynamics, Cambridge,U.K.: Cambridge University Press.

1940 Eckart, C.: The Thermodynamics of Irreversible Processes. I. The Simple Fluid, II.Fluid Mixtures, III. Relativistic Theory of the Simple Fluid. Physical Review 58,267–269, 269–275, 919–928.

1942 McAdams, W. H.: Heat Transmission, 2nd Edition, New York: McGraw-Hill.

1942 Eckert, E.: Die Berechnung des Warmeubergangs in der laminaren Grenzschichtumstromter Korper. VDI-Forschungsheft 416, 1–26.

1943 Meixner, J.: Zur Thermodynamik der irreversiblen Prozesse. Zeitschrift fur Physi-kalische Chemie. Abteilung B-Chemie der Elementarprozesse aufbau der Materie53(5), 235–263.

1945 Casimir, H. B. G.: On Onsager’s Principle of Microscopic Reversibility. Reviews ofModern Physics 17, 343–350.

1948 Eckart, C.: The Thermodynamics of Irreversible Processes. IV. The Theory of Elas-ticity and Anelasticity. Physical Review 73, 373–382.

1948 Shannon, C. E.: The Mathematical Theory of Communication. Bell System Tech-nical Journal 27(July/October), 379–423; 623–656.

1948 Wiener, N.: Cybernetics: Or Control and Communication in the Animal and theMachine, Cambridge, MA: The MIT Press.

1950 Ginzburg, V. L. & Landau, L. D.: K teorii sverkhrovodimosti [On the Theory ofSuperconductivity]. Zh. Eksper. Teoret. Fiz. 20, 1064–1082. I engelsk oversattningi Landau, L. D.: Collected Papers, New York: Gordon & Breach, 1967, pp. 546–568.

1951 Brillouin, L. N.: Maxwell’s Demon cannot Operate: Information and Entropy. Jour-nal of Applied Physics 22, 334–337, 338–343.

1951 Keenan, J. H.: Availability and Irreversibility in Thermodynamics, British Journalof Applied Physics 2(July), 183–192.

1955 Prigogine, I.: Introduction to Thermodynamics of Irreversible Processes, Springfi-eld, Illinois: Charles C. Thomas.

1956 Rant, Z.: Exergie, ein neues Wort fur technische Arbeitsfahigkeit. Forschung aufdem Gebiete des Ingenieurwesens 22(1), 36–37.

52

1957 Landauer, R.: Spatial Variation of Currents and Fields due to Localized Scatterersin Metallic Conduction. IBM Journal of Research and Development 1(3), 223–231.

1960 Uhlhorn, U.: On the Foundation of the Linear Theory of Irreversible ProcessesI, II. Arkiv for Fysik 17(3–4), 257–272, 273–314; Onsager Reciprocal Relations forNon-Linear Systems. Arkiv for Fysik 17(3–4), 361–368.

1962 de Groot, S. R. &Mazur, P.: Non-Equilibrium Thermodynamics, New York: Inter-science/Amsterdam: North-Holland.

1964 Mandelbrot, B.: On the Derivation of Statistical Thermodynamics from PurelyPhenomenological Principles. Journal of Mathematical Physics 5(2), 164–171.

1965 Baehr, H. D.: Energie und Exergie, Dusseldorf: VDI-Verlag.

1970 Landauer, R.: Electrical Resistance of Disordered One-Dimensional Lattices. Phi-losophical Magazine 21(172), 863–867.

53

Referenser

[1] Abbott, D. (Editor): The Biographical Dictionary of Scientists: Physicists, London:Blond Educational, 1984.

[2] Almqvist, E.: Kryoteknikens historik. Kosmos 1988, Band 65, pp. 137–159, SvenskaFysikersamfundet, Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1988.

[3] Beckman, O., Grimvall, G., Kjollerstrom, B. & Sundstrom, T.: Energilara — Grund-laggande termodynamik, Stockholm: Liber AB, 2005.

[4] Bejan, A.: Advanced Engineering Thermodynamics, New York: John Wiley & Sons,1988.

[5] Cardwell, D. S. L.: From Watt to Clausius; The Rise of Thermodynamics in the EarlyIndustrial Age, London: Heinemann, 1971.

[6] Cummins, Jr., C. L.: Internal Fire (Revised Edition), Warrendale, PA: Society ofAutomotive Engineers, 1989.

[7] Day, L. & McNeil, I. (Editors): Biographical Dictionary of the History of Technology,London/New York: Routledge, 1996.

[8] Eriksson, G.: De cartesianska striderna. Kosmos 1987, Band 64, pp. 19–32, SvenskaFysikersamfundet, Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1987.

[9] Fox, R.: Watt’s Expansive Principle in the Work of Sadi Carnot and Nicolas Clement.Notes and Records of the Royal Society of London 24(2), 233–253, 1970.

[10] von Friesen, S.: Om matt och man, Hoganas: Bra Bockers forlag, 1987.

[11] Gerholm, T. G. & Holmberg, L.: Entropi — om termodynamik, sannolikhet och in-formation. Kosmos 1987, Band 64, pp. 45–65, Svenska Fysikersamfundet, Stockholm:Almqvist & Wiksell, 1987.

[12] Gillispie, C. C. (Editor): Dictionary of Scientific Biography, New York: Charles Scrib-ner’s & Sons, 1970–80.

[13] Grenander, M.: Ur fysikens historia, Stockholm: Wahlstrom & Widstrand, 1928.

[14] Hardenberg, H. O.: The Middle Ages of the Internal-Combustion Engine 1794–1886,Warrendale PA: Society of Automotive Engineers, Inc., 1999.

[15] Jones, R. V.: The ’Plain Story’ of James Watt: The Wilkins Lecture 1969. Notes andRecords of the Royal Society of London 24(2), 194–220, 1970.

[16] Kuhn, T. S.: The Caloric Theory of Adiabatic Compression. Isis 49(2), 132–140,1958.

[17] Lindroth, S.: Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens Historia 1739–1818, Uppsala:Almqvist & Wiksell, 1967.

[18] Meijer, B. & Westrin, T. (redaktorer): Nordisk familjebok, konversationslexikon ochrealencyklopedi, Stockholm: Nordisk Familjeboks-forlags AB, 1906.

54

[19] Nordling, C.: Energi — en introduktion. Kosmos 1982, Band 59, pp. 19–34, SvenskaFysikersamfundet, Stockholm: Forskningsradens Forlagstjanst, 1982.

[20] Kondepudi, D. & Prigogine, I.: Modern Thermodynamics. From Heat Engines to Dis-sipative Structures, Chichester/New York/Wienheim/Brisbane/Toronto/Singapore:John Wiley & Sons, 1998.

[21] McKenzie, A. E. E.: Vetenskapens stora framsteg, Stockholm: Aldus/Bonniers, 1963.

[22] J. C. Poggendorf’s Biographisch-Literariches Handworterbuch fur Mathematik, . . . ,Berlin: Verlag Chemie GMBH, 1925.

[23] Catalogue of Scientific Papers (1800–1863), (1864–1873), Compiled and Published byThe Royal Society of London, London: E. Eyre and W. Spottiswoode, 1867, 1877.

[24] Smith, C.: Energy. Ur Companion to the History of Modern Science, pp. 326–341,London: Routledge, 1990.

[25] Smith, C. & Norton Wise, M.: Energy and Empire. A Biographical Study of LordKelvin, Cambridge: Cambridge University Press, 1989.

[26] Svensk Uppslagsbok (2:a upplagan). Stockholm: Bonniers, 1949.

[27] Svenska Man och Kvinnor, Stockholm: Bonniers, 1955.

[28] The New Encyclopædia Britannica (Micropædia), Chicago: Encyclopædia BritannicaInc., 1994.

[29] Truesdell, C.: Essays in the History of Mechanics, Berlin/Heidelberg/New York:Springer-Verlag, 1968.

[30] Truesdell, C.: The Tragicomical History of Thermodynamics 1822–1854, Berlin/Hei-delberg/New York: Springer-Verlag, 1980.

[31] Wisniak, J.: Historical development of the vapor pressure equation from Dalton toAntoine. Journal of Phase Equilibria 22(6), 622–630, 2001.

55

Personregister

Amagat, 4, 28, 45, 48Amontons, 5, 28, 37Ampere, 10, 11, 28, 41Andrews, 24, 28, 45Antoine, 14, 28, 47, 55Aristoteles, 3, 15Arrhenius, 19, 28, 47Atkinson, 20Avogadro, 12, 28, 40

Bacon F, 3, 10, 28Bacon T, 19Baehr, 27, 28, 53Barber, 20, 28, 38Beau de Rochas, 20, 28, 45Benard, 25, 28, 49Berard, 10, 13, 28, 40Bernoulli, 22, 28, 38Berthelot D, 13, 28, 48Berzelius, 12Biot, 10, 11, 14, 28, 39Black, 9, 28, 39Boerhaave, 9, 28, 38Boltzmann, 11, 18, 19, 23, 26–28, 45–47, 50Born, 15, 25, 28, 50, 51Bose, 25, 28, 51Boulton, 7, 8Boyle, 4, 10, 11, 28, 37Branca, 6, 28, 37Brayton, 20, 29, 46Brillouin, 19, 29, 52Brown, 19, 49Bunsen, 11, 29, 45

Cailletet, 24, 29, 46Callendar, 6, 29, 47Cannizzaro, 12, 29, 44Caratheodory, 15, 18, 29, 49Carlsund, 20Carnot L, 9, 14, 29, 38Carnot L-H, 15Carnot S, 13–15, 17, 22, 27, 29, 41, 43, 54Carre E, 24Carre F, 24, 29Carrier, 25, 29, 50Casimir, 26, 29, 52Celsius, 5, 6, 29, 38

Chapman, 23, 29, 50Charles, 11, 12, 29Clapeyron, 8, 14, 15, 29, 41Claude, 24Clausius, 1, 12, 14–20, 23, 27, 29, 43–45, 54Clement, 8, 11, 13, 29, 40, 54Clerk, 22, 29, 46Colburn, 25, 29, 51Colding, 15, 29Coriolis, 9, 41Corliss, 8Cullen, 23, 29, 38

Daimler, 22Dalton, 12, 17, 29, 39, 55Davy, 8, 10, 29, 39Day, 22De Donder, 26, 30, 51Debye, 24, 25, 30, 50Delaroche, 11, 13, 30, 40Demokritos, 12Desaga, 11Descartes, 3, 30Desormes, 8, 13, 30, 40Dewar, 24, 30, 48Diesel, 20–22, 30, 48Drude, 25, 30, 48Duhamel, 10, 30, 41Duhem, 19, 26, 30, 47, 48, 50Dulong, 8, 10, 13, 30, 40

Eckart, 26, 30, 52Eckert, 25, 30, 52Ehrenfest, 25, 30, 50Einstein, 24–26, 30, 49Ekstrom, 6Elling, 20, 30Enskog, 23, 30, 50Ericsson, 19, 20, 30, 41Evans, 8, 24, 30

Fahrenheit, 5, 30, 37Faraday, 11, 16, 23, 24, 30, 42Ferdinand II, 5, 30Fick, 26, 30, 44Forbes, 10, 30, 41Fourier, 8, 10, 11, 30, 39, 40

56

Fowler, 18, 31, 52Franklin, 23

Gadolin, 10Galileo, 5, 15, 31Gay-Lussac, 11, 12, 31, 39Giauque, 24, 31Gibbs, 1, 9, 16, 18, 19, 27, 31, 46Gilbert, 8, 31Ginzburg, 24, 31, 52Girard, 13Gordon, 15Gorrie, 24Gouy, 27, 31, 47Graetz, 25, 31, 47Graham, 26, 31, 41Grashof, 25, 31Groot, 26, 31, 53Grove, 19, 31, 41Guericke, 4, 31Guggenheim, 18, 31, 52

Hachette, 8, 15, 31, 40Halley, 5, 31Harrison, 24, 31Hasenohrl, 25, 31, 49Heisenberg, 19Helmholtz, 16, 18, 19, 23, 31, 42, 47Helmont, 4Henry J, 16Henry W, 19, 31, 39Herapath, 22, 31, 40Heron, 6Herschel, 10, 31, 39Hess, 15, 31, 41Hesselman, 22Holtzmann, 12, 32, 42Holzwarth, 20, 32, 50Hornblower, 8, 32Huygens, 21, 32

Jakob, 25, 32, 51Jeans, 11, 25, 32, 49Joule, 1, 16, 17, 20, 23, 24, 27, 32, 42–44

Kamerlingh Onnes, 24, 26, 32, 50Kapitza, 24, 32, 52Karman, 25, 32, 50Keenan, 27, 32, 51, 52Kelvin, 3, 14, 15, 17, 18, 24, 27, 36, 43, 44,

55

Keyes, 32, 51Kirchhoff, 11, 32, 45, 48Knudsen, 23, 32, 50, 51Kronig, 23, 32, 44

La Tour, 24, 41Lagrange, 15, 32, 38Landau, 24, 25, 32, 52Landauer, 26, 32, 53Langen, 22, 32Laplace, 8–11, 13, 32, 38, 40, 41Larmor, 25, 32, 49Laval, 20, 32Lavoisier, 9, 10, 32, 38Le Chatelier, 19, 32, 47Leibniz, 15, 32, 37Lenoir, 21, 33, 45Leonardo, 21, 33, 37Leslie, 10, 24, 33, 39Lewis, 19, 26, 33, 51Lifshitz, 25, 33, 52Linde, 22–24, 33, 46Lindemann, 25, 33, 50Ljungstrom B, 20, 33Ljungstrom F, 20, 33Locke, 10Lomonosov, 9, 10, 33, 38Lorenz, 25, 33, 47Loschmidt, 12, 33, 45

Mach, 18, 33, 48Mandelbrot, 26, 33, 53Mariotte, 4, 5, 33, 37, 48Martine, 5Massieu, 16, 19, 33, 46Maxwell, 18, 19, 23, 27, 33, 45, 46, 52Maybach, 22Mayer, 15, 16, 27, 33, 42Mazur, 26, 33, 53McAdams, 25, 33, 52Meixner, 26, 33, 52Mersenne, 11Mollier, 26, 33, 49Munters, 24, 33, 51Murdock, 7, 8

Navier, 8, 33, 40Nernst, 25, 27, 34, 49, 50Newcomen, 7, 34Newton, 5, 10, 34, 37

57

Nusselt, 25, 34, 50, 51

Onsager, 26, 34, 51, 52Ostwald, 26, 34Otto, 20–22, 34

Papin, 6, 34, 37Parsons, 20, 34Pascal, 4, 34Pauli, 26, 34, 51Peclet, 10, 34, 41Peltier, 24, 34, 41Perkins, 24, 34Perrin, 12, 26, 34, 49Petit, 8, 10, 13, 34, 40Pictet M-A, 10, 34, 38Pictet R, 24, 34Planck, 11, 15, 19, 25, 34, 47–50Platen, 24, 34, 51Poincare, 18, 34, 49Poisson, 10, 13, 34, 41Poncelet, 9, 41Power, 4Prandtl, 25, 50Prevost, 10, 34, 38, 39Prigogine, 26, 34, 52, 55Prout, 9

Randall, 19, 35, 51Rankine, 13, 15, 17–20, 27, 35, 43–45Rant, 26, 35, 52Raoult, 19, 35, 47Rayleigh, 11, 22, 23, 35, 48Reaumur, 5, 35, 37Reech, 16, 35, 44Regnault, 8, 12, 15, 35, 42, 43Rivaz, 21, 35Rumford, 10, 35, 38Romer, 5

Sackur, 26, 35, 50Savery, 7, 35, 37Scheele, 9, 35, 38Schmidt, 25, 35, 51Seebeck, 24, 35, 40Shannon, 26, 35, 52Sherwood, 25, 35, 52Siemens CW, 8, 20, 35Siemens W, 6Simon, 25, 35, 52Smeaton, 9, 38

Somerset, 6, 35Southern, 8Stanton, 25, 35, 48Stefan, 11, 35, 46Stephenson, 19Stern, 23, 35, 50Stirling J, 21, 35Stirling R, 21, 36, 40Stodola, 20, 27, 36, 48, 49Stromer, 6Stuart Akroyd, 22Szilard, 19, 24, 26, 36, 51

Tait, 18, 19Taylor, 9, 36, 37Tetrode, 26, 36, 50Thomson J, 17, 36, 43Torricelli, 4, 36Towneley, 4Trevithick, 8, 36Triewald, 7, 36Twining, 24, 36Tyndall, 16, 18, 36, 42, 43, 45

Uhlhorn, 26, 36, 53

Van der Waals, 13, 23, 36, 46, 47Van’t Hoff, 19, 36, 47Volta, 16, 21, 36

Wankel, 20Waterston, 22, 23, 36, 42, 43, 48Watt, 1, 6–8, 27, 36, 38, 54Whittle, 20, 36Wien, 11, 25, 36, 48Wiener, 26, 36, 52Wilcke, 9, 10, 36, 38Woolf, 8, 14, 36Wright, 21

Young, 15, 36, 39

Zeuner, 18, 36, 45

58